Prop. 1982/83:13

Regeringens proposition

1982/83:13

om ändring i körkortslagen (1977:477) m. m.;

beslutad den 30 juni 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

CLAES ELMSTEDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen förordas alt polisen får möjlighet att i vissa fall ta etl körkort i förvar utan att körkorlshavarens rätt att köra bil för den skull upphör. Åtgärden syftar till atl säkerställa och underlätta verkställigheten av beslut om ålerkallelse av körkort.

Vidare läggs i propositionen fram förslag fill lagändringar som dels är en följd av riksdagens beslut att införa en ny körkortsklass för förare av tunga lastbUar, dels skall ge socialstyrelsen samma bemyndigande att besluta om medicinska krav för traktorkort som styrelsen redan har när del gäller körkort.

Slutligen föreslås att länsrätten skall kunna vara domför med en lagfaren domare ensam i körkortsmål där beslutet innebär all körkortet inte återkallas.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den T januari 1983.

I Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 13

1§

Denna lag gäller behörigheten alt föra motorfordon, lerrängmotorfor-don, traktor och motorredskap.

Behörigheten alt föra motorfordon eller lerrängmolorfordon anges på följande sätt i körkort.

Bokstav	Behörighet	Bokstav	Behörighet -
A	motorcykel	A	motorcykel
B	personbil, lätt lastbil och ett till sådan bil kopplat lätt släpfordon, terrängvagn	B	personbil, län lastbil och ett till sådan bil kopplat lätt släpfordon, terrängvagn
C	tung lastbil	C	tung lastbil och ett till sådan bit kopptal läll stäpfor-don
D	buss	D	buss
E	släpfordon, oavsett antal och vikt	E	släpfordon, oavsett antal och vikt

Behörighet att i yrkesmässig trafik för personbefordran föra personbil, lätt lastbil eller lerrängvagn utmärkes i körkort med beteckningen TAXI.

23 a §

Kan det antas att körkortet kommer att omhändertas enligt 23 § får körkortet omedelbart tas i förvar i avvaktan på ett beslut om omhändertagande.

28 §' Traktorkort får utfärdas endast för den som har tillräcklig synskärpa och hörselförmåga för alt föra traktor och som även i övrigt uppfyller de medicinska krav som bör ställas upp med hänsyn till trafiksäkerheten.

Sökandens synskärpa är tiUräck-lig, om den med eller utan glasögon eller linser är minst 0,5 på det bästa ögat.

Lagen omtryckt 1980:977. ■ Ändringen innebär att andra och tredje styckena upphävs.

Prop. 1982/83:13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Sökandens hörsetförmåga är tillräcktig, om han med eller utan hörapparat väl uppfattar vanlig samtalsstämma på en meters avstånd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ISf Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam

1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,

2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan länsrätt samt vid sådant förhör i ärende enligt utlänningslagen (1980: 376) som begärts med stöd av 57 § samma lag,

3. vid beslut som avser endast rällelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

4. vid beslul om ålerkallelse tills vidare av ett körkort, körkortstillstånd eller traktorkort eller om vägran tills vidare att godkänna ett utländskt körkort, när det är uppenbart att etl sådant beslut bör meddelas,

5. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.

Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsut-ten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.

Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av

1. mål om utdömande av vite,

2. mål enligt bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen, enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om handlings undantagande från taxeringsrevision, skatterevision eller annan granskning och om befrielse från skyldighet alt lämna kontrolluppgift enligt taxeringslagen (1956:623),

3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6§ lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga och 8§ lagen (1981: 1243) om vård av missbrukare i vissa fall,

4. mål enligt uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna med undantag av mål om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt,

' Lagen omtryckt 1981: 1323. - Senaste lydelse 1982:331.

Prop. 1982/83:13 5

Utdrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-06-30

Närvarande: Statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Elmstedl

Proposition om ändring i körkortslagen (1977:477) m. m.

1 Inledning

Rikspolisstyrelsen har i en framställning till regeringen föreslagit att polisen skall få bättre möjligheter att verkställa beslut om ålerkallelse av körkort. Framställningen bör fogas lill regeringsprotokollel i detta ärende som bilaga I.

Framställningen har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av deras yttranden bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Jag vill i detta sammanhang även beröra några ytterligare frågor.

Riksdagen (TU 1981/82:26, rskr 1981/82:-231) har beslutat aU införa en ny körkortsklass för dem som kör tung lastbil ulan släp i enlighet med de principer som redovisades i prop. 1981/82: 81 om riktlinjer för det framtida trafiksäkerhetsarbelet m. m. Beslulel föranleder en mindre lagändring som jag vill ta upp i delta sammanhang. Jag vill också behandla socialstyrelsens bemyndigande atl besluta om medicinska krav för innehav av körkort. Till sist tar jag efter samråd med chefen för jusfifiedepartemenlel upp en fråga om länsrättens domförhet i körkortsmål.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Omhändertagande av körkort

Bestämmelser om körkorts giltighet och om ålerkallelse och omhändertagande av körkort finns i körkortslagen (1977:477, omtryckt 1980:977, ändrad senast 1982:305).

Elt körkort gäller inte i vissa fall, bl.a. medan det är återkallat eller omhändertaget (15 §).

Prop. 1982/83:13 6

Körkortet skall återkallas om körkortshavaren har gjort sig skyldig lill vissa brolt, t. ex. irafiknykterhetsbrott, eller på annat sätt visat sig olämplig som bilförare (16§). Slutlig ålerkallelse på grund av brott förutsätter dock att det finns en lagakraftvunnen dom i ansvarsfrågan (18 §). Kan det på sannolika skäl antas att körkortet kommer att återkallas slutligt, skall körkortet återkallas tills vidare i avvaktan på det slutliga avgörandet (I9§). Besluten om ålerkallelse och ålerkallelse tills vidare fattas av länsrätten (40 §) efter ansökan av del allmänna ombudet i körkortsfrågor (47 §).

I vissa fall kan polis eller åklagare omhänderta ett körkort. Det kan ske om körkortshavaren har gjort sig skyldig lill grov vårdslöshet eller visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom eller företett tydliga tecken på påverkan av starka drycker eller annat ämne (rattfylleri), eller om körkortshavaren till följd av skada, sjukdom eller liknande saknar förutsättningar att köra bil på etl trafiksäkert sätt (23 § första stycket). Vid misstanke om Irafiknykterhetsbrott i andra fall (promillereglerna) skall körkortet omhändertas först sedan analysresultatet har erhållits (23 § andra stycket). Visar det sig att alkoholkoncentrationen inte uppgått till 0,8 promille, skall körkortet inte omhändertas om omständigheterna vid brottet kan anses mildrande.

Beslutet om omhändertagande skall snarast möjligt sändas till länsstyrelsen. Behöver analysresultatet inte avvaktas, skall underrättelsen ske inom 48 timmar. På ansökan av del allmänna ombudet vid länsstyrelsen skall länsrätten sedan utan dröjsmål pröva om körkortet skall återkallas lills vidare eller återställas till körkortshavaren (41 §).

Beslut om ålerkallelse och omhändertagande gäller omedelbart, om inle annat förordnas (45 § andra stycket).

Bestämmelserna om polisens och åklagarens underrättelseskyldighet och om det allmänna ombudels ansökan finns i körkortsförordningen (1977:722, omtryckt 1981:94, ändrad senast 1982:307).

I sin framställning konstaterar rikspolisstyrelsen alt det i elt relativt stort antal fall förekommer att körkortshavaren uppger och intygar alt körkortet har förkommit, när polisen skall verkställa etl beslut om omhändertagande av körkort. Detta händer särskill vid misstanke om sådana Irafiknykterhetsbrott där man har måst avvakta analysresultatet. Enligl styrelsen kan det också med fog misslänkas att körkortshavarna i stor utsträckning kommer atl undvika alt vara anträffbara för delgivning av domstolarnas beslut om ålerkallelse. Styrelsen föreslår därför ett system som gördel möjligt för polisen att omedelbart omhänderta etl körkort utan att rätten atl köra bil för den skull upphör. I avvaktan på det slutliga beslutet om omhändertagande skulle körkortshavaren få ett tillfälligt -tidsbegränsat - körkort, som utfärdas av polisen.

Förslagel har i huvudsak fillstyrkts av domstolsverket och Irafiksäkerhelsverket. Riksåklagaren anser sig f. n. inle kunna biträda framställningen medan länsstyrelsernas organisationsnämnd avstyrker förslaget.

Prop. 1982/83:13 7

Riksåklagaren hänvisar lill utredningen (Ju 1980:05) om alkoholutand-ningsprov som bevismedel vid Irafiknykterhetsbrott. Om denna utredning leder lill atl man generellt använder alkometer i stället för blodprov, kommer enligl riksåklagaren de olägenheter sorn rikspolisstyrelsen lar upp alt bortfalla.

Länsstyrelsernas organisationsnämnd anser att förslagel innebär en myckel allvarlig åtgärd för den enskilde och risk för ökad byråkrati.

För egen del vill jag instämma med rikspolisstyrelsen i att det är angeläget att beslul om körkortsäterkallelser kan verkställas snabbi och enkelt. I dag är det alltför lätt att hindra eller försvåra verkställigheten genom att påstå all körkortet har kommit bort. Detta gäller oavsett gmnden för återkallelsen. En undersökning vid trafiksäkerhetsverket har gett vid handen att 17 procent av de förlustanmälda körkorten kommer till rätta strax efter återkallelsetidens utgång. Del finns all anledning att misslänka all de flesta har behållit sina körkort för att kunna fortsätta att köra bil under återkallelseliden. Detta är naturligtvis betänkligt från trafiksäkerhelssynpunkt. Det är inte heller ägnat atl upprätthålla respekten för våra lagar. Jag vill också nämna atl riksdagens trafikutskott (TU 1981/82:3) med anledning av en motion i samma fråga förutsatt att regeringen skyndsamt prövar rikspolisstyrelsens framställning.

Jag förordar således att polisen får en möjlighel att i vissa fall genast la etl körkort i förvar. Däremot ställer jag mig tveksam till förslaget atl polisen samlidigt skall utfärda ett tillfälligt körkort. Vid remissbehandlingen har pekats på risken för förfalskningar och ökad byråkrafi. Jag föreslår i stället ett förfarande efter i huvudsak de riktlinjer sorn Irafiksäkerhelsverket har fört fram. Del innebär följande.

I de fall man har anledning alt räkna med att etl beslut om omhändertagande av körkortet kommer atl meddelas bör polisen få rätt att genast la körkortet i förvar. Rätten att köra bil upphör inte genom denna åtgärd. Bestämmelsen om möjligheten alt ta etl körkort i förvar bör finnas i körkortslagen.

1 körkortsförordningen bör införas regler om atl åtgärden inte får bestå längre än nödvändigt och atl den i varje fall skall hävas om beslut om omhändertagande av körkortet inte har meddelats inom en viss lid, för-sliigsvis två månader. I del centrala körkorlsregistret bör antecknas att körkortet har tagils i förvar. Anteckningen får finnas kvar i registret bara under den tid som åtgärden består.

Något särskill körkort eller kvitto på att körkortet förvaras hos polisen anser jag inte nödvändigt. Körkortshavaren behöver endast upplysas om atl han måste ha en godtagbar legitimationshandling med sig när han kör bil under den tid polisen förvarar hans körkort. Om han kan legitimera sig vid en körkortskontroll, undgår han nämligen ansvar för förseelsen att inte ha med sig körkortet.

Vad jag nu har sagt om körkort bör gälla även utländska körkort och traktorkort.

Prop. 1982/83:13 8

2.2 Nya körkortsklasser

Riksdagen har på regeringens förslag beslutat att införa en ny körkorts-klass för dem som kör tung lastbil utan tungt släp. 1 prop. 1981/82:81 om riktlinjer för det framtida trafiksäkerhetsarbelet m. m. har jag närmare redovisat bakgrunden till förslaget och hur det bör genomföras. Jag ber alt fä hänvisa till den redovisningen.

De olika körkortsklasserna framgår av körkortsförordningen. Del ankommer alltså på regeringen att besluta om de regler som bör finnas med anledning av riksdagens beslul. Emellertid bör del också - för att undvika oklarheter - av 1 § körkortslagen uttryckligen framgå att körkortet för tung lastbil (C-behörigheten) också ger rätt att köra lastbilen med ell tillkopplat lätt släpfordon. Jag föreslår därför ett sådant tillägg.

2.3 Medicinska krav för innehav av traktorkort

Enligl 95 § körkortsförordningen är del socialstyrelsen som beslutar om de medicinska krav som skall ställas på körkortshavarna och innehavarna av Iraktorkort.

När del gäller körkortshavarna anges därför i körkortslagen bara atl de skall ha fillfredsställande trafi.ksyn med eller utan glasögon eller linser och tillräcklig hörselförmåga med eller utan hörapparat för att föra fordon av det slag ansökan avser och alt de även i övrigt skall uppfylla de medicinska krav som bör ställas upp med hänsyn till trafiksäkerheten (7§).

De närmare föreskrifterna återfinns i socialstyrelsens cirkulär om medicinska krav för innehav av körkort m.m. (MF 1975:81, ändrad senast SOSFS (M) 1981: 118).

När det gäller traktorkorlen innehåller körkortslagen däremot även preciserade krav på synskärpa och hörselförmåga (28 § andra och tredje styckena). Enligt min mening är det lillräckligt med den allmänna regeln i lagen om att innehavaren av iraktorkort skall ha tillräcklig synskärpa och hörselförmåga för att köra traktor och även i övrigt uppfylla de medicinska krav som bör ställas upp med hänsyn lill trafiksäkerheten (28 § första stycket).

Jag föreslår därför alt de preciserade syn- och hörselkraven i lagen ulgår. Därmed ankommer det på socialstyrelsen atl besluta om dessa krav.

2.4 Länsrättens domförhet i körkortsmål

Beslämmelser om länsrättens sammansättning i bl. a. körkortsmål finns i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar (omtryckt 1981: 1323, ändrad senast 1982:331. förvaltningsdomstolslagen). De innebär att länsrätten normalt är domför med en lagfaren domare och tre nämndemän (I7§). I vissa fall räcker del dock med en lagfaren domare ensam (18§). 1 körkortsmål gäller del om beslutet innebär alt varning meddelas eller om

Prop. 1982/83:13 9

det är uppenbart att körkortet skall återkallas (18 § tredje stycket 9). Även i andra fall kan ett körkortsmål avgöras av en ensamdomare, om saken är uppenbar (18 § tredje stycket 10). Dessutom gäller som allmän fömtsättning för alt målet skall få avgöras av ensamdomare att del inle är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutlen räll (18 § andra stycket).

Om rätten däremot beslutar atl inte vidta någon åtgärd alls med körkortet, måste målet avgöras av fullsutlen rätt om inte saken är uppenbar. Delta gäller trots att valet i dessa fall oftast slår bara mellan varning eller ingen åtgärd. Denna skillnad i rätlens sammansättning framstår enligl min mening som omotiverad. Den bidrar inte heller till strävandena att öka effektiviteten och genomströmningen av mål i länsrätterna. Jag anser därför att alla körkortsmål som inle leder lill ålerkallelse av körkortet bör kunna avgöras av ensamdomare. Ålerkallelse kommer även i fortsättningen att prövas och beslutas av fullsutlen rätt, om det inte är uppenbart alt en sådan åtgärd är befogad. Detta är viktigt inte minst från rättssäkerhetssynpunkt. Dessutom gäller naturligtvis att målet skall prövas av fullsutlen rätt om det är påkallat av särskilda skäl, även om beslutet skulle innebära varning eller ingen åtgärd alls.

Efter samråd med chefen för justitiedepartementet förordar jag därför atl möjligheten all avgöra körkortsmål i länsrätterna med ensamdomare vidgas i enlighet med vad jag nu har sagt. Del bör ske genom en ändring av 18 § tredje stycket 9 förvallningsdomslolslagen. Regeln bör uttryckas så att målet kan avgöras av ensamdomare - förutom i de uppenbara fallen och när beslutet innebär att varning meddelas - om beslutet innebär att något körkortsingripande inle skall ske. Även förordnanden enligt 24 § körkortslagen, alt ytterligare ingripande inle skall ske, bör därmed kunna meddelas av ensamdomare.

2.5 Lagrådsgranskning

De lagändringar som jag har föreslagit rör sådana lagar som avses i 8 kap. 3 § och 11 kap. 4 § regeringsformen. Innan riksdagen beslutar sådan lag bör enligt 8 kap. 18 § andra stycket första meningen regeringsformen lagrådets yttrande inhämtas. Jag finner emellertid alt de lagförslag som läggs fram i propositionen är av sådan okomplicerad beskaffenhet atl lagrådets hörande kan underlåtas med stöd av andra meningen i sistnämnda lagmm i regeringsformen.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen atl anla inom kommunikationsdepartementet upprättade förslag till

Prop. 1982/83:13 10

1. lag om ändring i körkortslagen (1977:477),

2. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

Del under 2 angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för justitiedepartementet.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig fill föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen atl anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1982/83:13		11 Bilaga 1
RIKSPOLISSTYRELSEN
Polisbyrå I	1981-11-03	B-333-2470-81

Kommunikationsdepartementet

Framställning om ändring i de författningar som reglerar omhändertagande av körkort

Enligt 23 § första stycket körkortslagen (1977:477) skall körkort omhändertas under vissa i författningsmmmet närmare angivna omständigheter.

I andra stycket samma författningsrum stadgas att körkort skall omhändertas sedan analysbevis erhållits om körkortshavare misstankes att vid förande av ett motordrivet fordon eller en spårvagn ha bmtit mol 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, och hade han före färdens slut förtärt starka drycker i sådan mängd all alkoholkoncentrationen i hans blod uppgick till minst 0,5 promille under eller efter färden.

Då analysbevisel kommer in fill polismyndigheten och detta utvisar att körkortshavaren hade en sådan alkoholkoncentration i blodet att körkortet skall omhändertas fattas beslut därom. När delta beslul skall verkställas förekommer i ett relativt stort antal fall att körkortshavaren uppger och intygar att körkortet förkommil efter tiden för blodprovet.

Det kan med fog misslänkas att körkortshavare även i stor utsträckning kommer att undvika att vara anträffbara för delgivning av domstolars beslut om ålerkallelse av körkort. Då beslutad spärrtid löper från dagen för sådant beslut kan körkortshavare undandra sig delgivning av beslutet och omhändertagande av körkortet under hela eller del av beslutad spärrtid.

I syfte att underlätta förfarandet vid omhändertagande av körkort efter vederbörande myndighets beslut därom bör enligl rikspolisstyrelsens mening författningsenlig möjlighet tillskapas för polisen att omhänderta ett körkort när beslut om ålerkallelse kan komma att meddelas.

Då misstanke om trafiknykterhetsbrott föreligger och blodprov därför beslutas är den misstänkte i de flesta fall inte så påverkad att körkortet med stöd av 23 § första stycket körkortslagen kan omhändertas omedelbart. Den misstänkte är dock i övervägande antal fall sä påverkad att analysbevis med slor sannolikhet kommer att utvisa atl den misstänkte hade en alkoholkoncentration i blodet av 0,5 promille eller däröver. Körkortet kan emellertid enligt nuvarande bestämmelser i 23 § andra stycket körkortslagen inte omhändertas innan analysbevisel kommit in till polismyndigheten.

Rikspolisstyrelsen hemställer därför att bestämmelserna som reglerar

Prop. 1982/83:13

omhändertagande och ålerkallelse av körkort vid misstanke om irafiknykterhetsbrott ändras så alt polisen kan omhänderta körkort i de fall blodprov för att påvisa alkoholkoncentration i biodel beslutats. För alt inte frånta körkortshavaren möjligheten att föra körkortsplikligl fordon i enlighet med det omhändertagna körkortet under tiden fram till slutligt beslul om omhändertagande bör ett tillfälligt bevis som berättigar körkortshavaren alt föra fordon under begränsad tid kunna utfärdas av polisen. Förslag till blankett för sådant bevis bifogas.

Här föreslaget system för omhändertagande av körkort kunde även fillämpas i vissa fall då skäl för ålerkallelse av körkort föreligger enligt 16 § körkortslagen om tillämpliga författningar ändras så atl polisen ges möjlighet att använda det föreslagna systemet.

RIKSPOLISSTYRELSEN Lennart Printz

Prop. 1982/83:13 13

BUaga2 Sammanställning av remissyttrandena

Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över rikspoUsstyrelsens framställning 1981-11-03 om ändring i de författningar som reglerar omhändertagande av körkort avgetts av riksåklagaren, domstolsverket, irafiksäkerhelsverket och länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON).

Riksåklagaren har överlämnat yttranden från överåklagarna i Stockholms och Malmö åklagardistrikt samt från cheferna för länsåklagarmyn-dighetema i Södermanlands och Västmanlands län.

Remissyttrandena

Riksåklagaren: Även inom åklagarväsendet är man medveten om de problem som rikspolisstyrelsen anger som motivering för sin framställning. SärskUt i storstadsregionerna torde svårigheterna att nå körkortshavare med delgivning av beslut i aktuella hänseenden vara avsevärda.

RikspoUsstyrelsens förslag med införande av ett tUlfäUigt bevis, giltigt en månad, som berättigar körkortshavaren att föra fordon från omhändertagandet under tiden fram tUl dess slutligt beslul om omhändertagande delgivits honom, utgör dock enligt min mening en tveksam lösning. Jag vill därvid främst peka på de risker för förfalskningsåtgärder som den föreslagna blanketten för sådant bevis medför. Därtill kommer den omständigheten atl fotografi saknas, vUket torde komma atl medföra svårigheter vid polisens trafikövervakningsarbete. Härigenom skulle ett av syftena med rikspolisstyrelsens förslag, nämligen att underlätta polisens trafiköver-vakningsarbele, enligt min mening ej nås.

För närvarande pågår utredningen (Ju 1980:05) om alkoholutandnings-prov som bevismedel vid trafiknykterhetsbrott. Om detta utredningsarbete leder till ett genereUt införande av alkometer som bevismedel vid brott mol 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott kommer de olägenheter i samband med omhändertagande av körkort, varom nu är fråga, atl bortfalla. Med hänsyn härtill finner jag atl en eventuell sådan lagstiftning bör avvaktas innan av rikspolisstyrelsen föreslagna ändringar i körkortslagen tas under övervägande.

Slutligen vill jag i likhet med chefen för länsåklagarmyndigheten i Västmanlands län peka på möjligheten att överväga om gällande bestämmelser om spärrtid kan ändras så att spärrtiden kan börja löpa när beslul om ålerkallelse delgivils körkortshavaren.

På gmnd av det anförda finner jag - i varje fall för närvarande - ej skäl biträda rikspolisstyrelsens framställning.

Prop. 1982/83:13 14

Överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt: Jag är inle klar över vilket system som rikspolisstyrelsen föreslår. Två alternativ synes mig möjliga. Det ena skulle gå ut på att polisen i den förutsatta situationen skulle få räll till ett faktiskt omhändertagande av körkortet i avvaktan på ett beslut om omhändertagande. Omhändertagandet av körkortet skulle vara en förtida verkställighet av ett kommande beslut och det "tillfälliga körkortet" skulle då närmast vara en handling som dispenserade från kravet på att medföra körkortet vid förande av körkortsplikligl fordon. Det andra alternativet skulle vara att polisen fick rätt till elt interimisfiskl beslut atl omhänderta körkortet som - i motsats till vad som gäller för vanligt delgivet beslut om omhändertagande av körkort - inte fråntar den misstänkte rälien att föra körkortsplikligl fordon.

Jag vUl framhålla alt ett system med tillfälligt körkort har sina risker. Det kan nämligen fresta till förfalskning som skulle förändra giltighetstiden. För att förhindra detta måste det vid utfärdandet stämplas på ell säll som så långt del är möjligt omöjliggör föifalskning.

Överåklagaren i Malmö åklagardistrikt: Förslagel synes ändamålsenligt, varför detta tUlstyrks.

Chefen för länsåklagarmyndigheten i Södermanlands län: Det av rikspolisstyrelsen i sin framställning påvisade problemet föreligger. Del är därför angelägel att på lämpligt sätt söka undanröja detta. Jag har inte nägot alt erinra mot den av rikspolisstyrelsen föreslagna lösningen av problemet. Jag ställer mig dock något tveksam till huruvida man redan nu bör söka lösa detta problem. Elt införande av alkometer gör del ju möjligt att snabbare få fram etl analysbesked och det kan därför sättas i fråga huruvida inte en ändring av lagsfiftningen kan anstå till ett generellt införande av alkometern som bevismedel vid brott mot 4§ lagen om straff för vissa trafikbrott skett.

Chefen för länsåktagarmyndlgheten i Västmanlands län: Syftet med de föreslagna ändringarna är, såvitt jag kan finna, endast alt för polisen underlätta dels själva omhändertagandet av körkort dels trafikövervak-ningsarbetel genom all kontroll av körkorts giltighet icke skulle behöva ske. Jag är inte övertygad om att dessa syften nås genom förslagel. Ett rättsfall visar, att originalkörkortet inte automatiskt erhålls genom den föreslagna ordningen. Del torde kunna hävdas - med samma rätt som rikspolisstyrelsen gör i framställningen - atl de misstänkta tämligen snart lär sig utnyttja del nya systemet.

De lättnader, som eventuellt står atl få i polisarbetet, måste också vägas mot de nackdelar, som kan förväntas. Det tillfälliga körkortet bUr relativt enkelt atl förfalska, bl.a. saknas möjlighel att förse det med fotografi. En legitimafionshandling tillskapas, vars värde visserligen är begränsat men ändå kan komma att utnyttjas illegalt.

Sammanfattningsvis anser jag, atl nackdelarna med förslagel är större än de fördelar, som kan vinnas.

Prop. 1982/83:13 15

Domstolsverket: Domstolsverket delar rikspolisstyrelsens uppfattning att det är en brist i gällande lagstiftning att en körkortshavare kan undandra sig att ett beslut om Omhändertagande eller ålerkallelse av körkort verkställs. Rikspolisstyrelsens förslag om att elt körkort skall kunna omhändertas redan när beslut om blodprovstagning fallas undanröjer denna brist. Förslaget kan också väntas effektivisera verkställigheten och leda till vissa resursbesparingar bl. a. vad gäller delgivningar. Under fömtsättning av atl giltighetstiden för ett tillfälligt körkort förlängs automatiskt om ett analysbevis inte erhålls inom en månad innebär förslaget inte någon rättsförlust för körkortshavaren. På grund av det nu anförda fillstyrker domslolsverkel förslaget.

Om förslaget leder till lagstiftning fömlsälter domslolsverkel att den prövning som länsrätten skall göra enligl 41 § andra stycket körkortslagen skall ske först när analysbeviset har erhåUits, samt att den tid för vilken ett tillfälligt körkort har utfärdats inte skall räknas som spärrtid enligt 38 § andra stycket körkortsförordningen.

Trafiksäkerhetsverket: Trafiksäkerhelsverket har inte någol all invända mol all nya rufiner införs som kan undanröja vissa nackdelar med nuvarande regler.

Det kan dock finnas skäl att som alternativ till förslaget överväga en administraliv rutin som ger polisen möjlighel alt förvara ett körkort fill säkerställande av en eventuell senare verkställighet av beslul om omhändertagande och ålerkallelse.

Rutinen kan beskrivas enligt följande.

1) Polisens beslul att förvara körkortet registreras i körkortsregislret.

2) Körkortshavaren får ett kvitto på körkortet. Kvittot befriar körkortshavaren från skyldigheten atl medföra körkortet under färd, samtidigt är uppvisande av kvitto ett incitament till att kontrollera innehavet av körkort.

3) Körkort återfås i förekommande fall mot återlämnande av kvittot eller försäkran att kvittot förkommit.

En nackdel även med detta alternativ är att det inte kan lillämpas på körkortshavare som skall köra utomlands eftersom körkortet då måste medföras.

Ett ytterligare alternativ till ovannämnda förfarande kan vara införande av omhändertagande av körkort i samtliga de fall polisen beslutar om blodprovstagning. Etl sådant utvidgat omhändertagande av körkort torde fömtsätta att gränsen 0,8 promille i 23 § andra stycket körkortslagen (1977:477) avskaffas. Ett bibehållande av 0,8-gränsen skulle innebära att en stor del av de omhändertagna körkorten, när analysbevisen erhållits, skulle få återlämnas i avvaktan på beslut om ålerkallelse. För övrigt bör denna 0,8 promilleregels berättigande överhuvudtaget ifrågasättas mot bakgmnd av samhällets intresse av alt motverka onyklerhel i trafiken.

Länsstyrelsemas organisaiionsnämnd (LON): Enligl LON: s mening

Prop. 1982/83:13 16

innebär elt omhändertagande av körkort i de föreslagna fallen en mycket allvarlig åtgärd för den enskilde även om polismyndigheten skulle få möjUghel att utfärda ell tillfälligt körkort. Speciellt vanskligt är förslagel eftersom - enligt underhandsuppgift från statens rätlskemiska laboratorium — ca 25-30% av fall av misstänkt rattonykterhet utvisar en lägre alkoholkoncentration än 0,5 promille. Dessutom kan besked om resultatet av blodanalyser ta längre tid än en till två veckor, speciellt under sommaren. Ofn dessa besked tar en längre tid finns det risk för atl byråkratin ökar. Bland annat kan del innebära alt den enskilde ännu en gång måste inställa sig hos polismyndigheten för alt få del tillfälliga körkortet föriängt. Framställningen innebär också atl den enskilde under viss lid fråntas rätten att köra bil utomlands, eftersom ell tillfälligt utfärdat körkort knappast kan gälla i andra länder. Detta blir speciellt betänkligt ur rättssäkerhetssynpunkt när systemet även drabbar de som har en alkoholkoncentration under 0,5 promille.

LON anser därför att man i stället bör undersöka om det nuvarande datasystemet kan göras effeklivare så att man slipper atl bygga upp manuella sidoruliner som kan visa sig vara vanskliga för den enskilde och på sikt även administrativt betungande. Enligt LON bör t. ex. fiera polisbilar utmstas med terminalskärmar och poliskontrollerna i större utsträckning inriktas på kontroll av körkort.

Med hänsyn till vad som anförts ovan föreslår LON alt ingen ändring görs i nuvarande regler för omhändertagande av körkort vid misslänkl fall av rattonykterhet m. m. Om man ändå avser alt införa rikspolisstyrelsens förslag anser LON att man först måsie undersöka i hur många fall körkortshavare uppger alt körkortet förkommit av totala antalet fall där länsrätten har beslut om ålerkallelse av körkort.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982