Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1982/83:117

Regeringens proposition 1982/83:117

om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privat­rättens område;

beslutad den 24 mars 1983.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringeris vägnar OLOF PALME

OVE RAINER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till en ny lag om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område. Enligt lagen, som grundas på en under hösten 1982 träffad konvention med Öslerrike, skall österrikiska civildomar som har vunnit laga krafl erkännas och verk­ställas i Sverige under vissa förulsättningar. Bl.a. krävs alt den österri­kiska domstolen haft behörighet på någon av i lagen angivna grunder. Familjerätlsliga domar omfattas inte.

Lagen medger också att förlikningar träffade inför österrikiska domsto­lar verkställs i Sverige under samma förulsättningar som gäller för domar. För atl en österrikisk dom eller förlikning skall få verkställas i Sverige fordras enUgl lagen medgivande av Svea hovrätt.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

1    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 117

 

Prop. 1982/83:117                                                              2

1   Förslag till

Lag om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på

privaträttens område

Härigenom föreskrivs följande

Tillämpningsområdet

1  § Denna lag är tiUämplig på domar som har meddelats i Österrike i ämnen av privaträttslig beskaffenhet. Lagen tillämpas pä domar i sådana ämnen, även om de har meddelats i ett straffrättsligt förfarande.

2  § Med dom förstås i denna lag en domstols dom eUer beslut, som innebär ett slutligt avgörande av saken.

3  § Med dom jämställs beslut som en domstol meddelat i mål angående en privaträttslig fråga och som rör ersättning för motparts rättegångskost­nad eller ersättning liU vittne eller sakkunnig.

4  §   Lagen tillämpas inte

 

1.  pä domar angående personrällsUga, familjerätlsliga eller arvsrätlsliga frågor,

2.  på domar angående bildande eller upplösning av en juridisk person, dess stadgar eller behörigheten för dess organ,

3.  på domar som meddelats i konkurs- eller ackordsförfaranden eller i förfaranden om betalningsinställelse eller domar som meddelats i anslut­ning till sådana förfaranden och som rör giltigheten av en gäldenärs rätts­handlingar,

4.  på domar angående ansvar för atomskador.

Erkännande

5  §   En dom som har meddelats i Österrike skall, om annat inle följer av

6  §, erkännas i Sverige, om domstolen varit behörig enligt 7 eller 8 § och om domen har vunnit laga krafl enligt österrikisk lag.

6 §    En österrikisk dom erkänns inle

1.  om elt erkännande är oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen,

2.  om en dom i samma sak och mellan samma parter har meddelats i Sverige,

3.  om en dom i samma sak och mellan samma parter har meddelats i en annan främmande stat och domen pä gmnd av en internationell överens­kommelse skall erkännas i Sverige,

4.  om en rättegång om samma sak och mellan samma parter är anhängig i Sverige och lalan i den rättegången har väckis försl, eller

5.   om domen har meddelats mol en svarande som inle har ingått i
svaromål och denne inte har delgivits stämningen enligt österrikisk lag
eller, även om så skett, inle har fått kännedom om rättegången i tillräckligt
god lid för alt kunna svara i saken.

7 § Den österrikiska domstolen skall vid tillämpningen av denna lag
anses behörig

 

Prop. 1982/83:117                                                    3

1.  om svaranden hade sitt hemvist i Österrike vid tiden för talans väckande,

2.  om svaranden är en juridisk person eUer ett sådant österrikiskt han­delsbolag som inte är en juridisk person (Handelsgesellschaft ohne Rechtspersönlichkeit) och hade sitt säte i Österrike vid tiden för talans väckande,

3.  om svaranden hade ett handels- eller industriföretag eller en fUial i Öslerrike vid liden för talans väckande och företaget eller filialen inte endasi utgjorde en agentur samt tvisten hänförde sig tiU företagets eller filialens verksamhet,

4.  om talan avsåg fast egendom i Österrike eller en sakrätt tUl sådan fast egendom,

5.  om talan avsåg skyldighet utanför avtalsförhållanden att ersätta skada på person eller egendom och den skadegörande handlingen hade begåtts i Österrike medan den som orsakade skadan befann sig där, eller

6.  om svaranden uttryckligen underkastat sig österrikisk domstols behö­righet.

 

8  § En dom som har meddelats i Öslerrike med anledning av genkäromål anses vid tillämpningen av denna lag meddelad av behörig domstol, om den öslertikiska domstolen var behörig enligt 7 § i fråga om huvudkäromå-let.

9  §   Oavsett 7 och 8 §§ skaU den österrikiska domstolen anses obehörig,

 

1.  om enligt svensk rätt svenska eller ett tredje lands domstolar med hänsyn till sakens beskaffenhet är uteslutande behöriga att pröva saken, eller

2.  om svaranden visserligen uttryckUgen har underkastat sig den österri­kiska domstolens behörighet men domstols behörighet enligt svensk räll med hänsyn lill sakens beskaffenhet inte får grundas på en parts medgivan­de.

10      § En svensk domstol är vid prövningen av frågan om en österrikisk
domstol har varit behörig enligt denna lag bunden av sistnämnda domstols
konstateranden av de faktiska förhållanden på vilka den har gmndat sin
behörighet.

Avvisande av talan

11 § Väcks vid en svensk domstol talan angående en sak, som redan är föremål för rättegång mellan samma parter vid en österrikisk domstol, och kan rättegången vid den österrikiska domstolen leda lill en dom som enligt denna lag skall erkännas här, skall domstolen avvisa talan.

Verkställighet

12  § En österrikisk dom, som skall erkännas i Sverige och som får verkställas i Österrike, skall på ansökan verkställas här.

13  §   Ansökan om verkställighet görs hos Svea hovrätt.

14  § Vid ansökan om verkställighet skall fogas domen i original eller av behörig myndighet bestyrkt avskrift och bevis om atl domen har vunnit laga krafl och far verkställas i Öslerrike.

 

Prop. 1982/83:117                                                    4

Hovrälten får förelägga sökamlen all inkomma med de ytterligare hand­lingar som behövs för hovrättens prövning av ansökningen.

De handlingar som skall foga:> till ansökningen skall vara avfattade på svenska eller åtföljas av en översällning fill svenska. Riktigheten av över­sättningen skall vara bestyrkt av en person som är behörig alt i Sverige eller Österrike bestyrka en sådan översättning. Hovrätten får medge un­dantag från kravet på översällning.

15  § Ansökan om verkslälligh£;l får inle bifallas ulan att motparten har beretts tillfälle att yttra sig över ansökningen.

16  § BifaUer hovrätten ansökningen, verkställs domen pä samma sätt som en svensk domstols lagakraftägande dom, om inte högsta domstolen efter besvär över hovrättens beslut förordnar annat. Föreskrift om tvångs­medel i den österrikiska domen skall inte tUlämpas.

Förlikningar

17      § En förlikning som har träffats inför en österrikisk domstol i en sådan
privaträttslig fråga som omfattas av denna lag skall på ansökan verkställas
här, om

1.     förlikningen får verkställas i Österrike och

2.     det inte föreligger sådana omständigheter som avses i 6 § 1,2 eller 3.
För verkställigheten gäller 12-16 §§ i tillämpUga delar.

Säkerhetsåtgärder

18      § Har säkerhetsåtgärd enligt 15 kap. rättegångsbalken beviljats, skall
vid tillämpning av 7 § i samma kapitel med talans väckande vid svensk
domstol jämstäUas talans väckande vid österrikisk domstol, om den öster­
rikiska rättegången kan leda liU en dom som enligt denna lag kan verkstäl­
las här. Del förhållandet all sådan rättegång redan pågår eller att saken har
avgjorts genom dom, som ännu inle har vunnit laga kraft, hindrar inle atl
säkerhetsåtgärd beviljas.

Beslut om säkerhetsåtgärd förfaller en månad efter del alt domen i den österrikiska rättegången har vunnit laga krafl, om inte verkställighet av domen har sökts här dessförinnan. Har ansökan om verkställighet gjorts inom denna lid, skall beslutet grilla liU dess ansökningen prövas, om inle hovrätten förordnar annat. Föreligger inle någol förordnande om säkerhetsåtgärd när ansökan görs, får hovrätten på yrkande besluta om sådan åtgärd i avvaktan på prövningen av ansökningen.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen lillämpas inle på domar som har meddelats och förlikningar som har träffats före den dagen.

 

Prop. 1982/83:117                                                              5

2   Förslag till

Lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808)

Härigenom föreskrivs att 35 § lagsökningslagen (1946:808) skaU ha ne­dan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

35 §'

Ansökan om återvinning skall göras skriftligen, i lagsökningsmål inom en månad från den dag då utslaget delgavs gäldenären och i mål om betal­ningsföreläggande inom samma lid från det utmätning ägde mm eller ulan föregången utmätning betalning skedde med förbehåll om rätt för gälde­nären att söka återvinning.

Om återvinntngslalan äge i övrigt vad i rättegångsbalken är stadgat om återvinning i tvistemål motsvarande fillämpning; rätlens utslag i lagsök­ningsmålet eller rättens bevis atl utmätning må äga mm skall därvid anses som tredskodom.

SkaU mål på gmnd av ansökan om återvinning upptagas till fortsatt handläggning, gälle vad i 33 § är stadgat.

Vid fillämpning av första stycket   Vid tUlämpning av första stycket

jämstäUes med utmätning i Sverige jämslälles med utmätning i Sverige
motsvarande åtgärd i Danmark, motsvarande åtgärd i Danmark,
Finland, Island eller Norge.     Finland, Island, Norge eller Öster-

rike.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

' Senaste lydelse 1977:598 (jfr 1977:1003).

 

Prop. 1982/83:117                                                    6

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET               PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-02-17

Närvarande: statsminislem Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-WaUén, Andersson, Rainer, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellslröm, Thunborg

Föredragande: statsrådet Rainer

Lagrådsremiss med förslag till lag om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område

1   Inledning

Mellan Sverige och Österrike inleddes år 1981 förhandlingar om en konvention i fråga om erkännande och verkstäUighet av civildomar mellan de bägge länderna. FörhandUngama inleddes i Slockholm i augusfi 1981 och avslutades i Wien i juni 1982. Mellan de båda förhandlingslillfällena inhämtade justitiedepartementet från Sveriges Exportråd, Sveriges Indu­striförbund och Sveriges Grossistförbund synpunkter på elt preliminärt utkast till konvention.

Delegationema - den svenska beslående av företrädare för justitie- och utrikesdepartementen och den österrikiska av företrädare för Bundesmini-slerium fiir Justiz — uppnådde vid förhandlingarna i Wien enighet om en konvenfion om erkännande och verkställighet av civildomar.

Konvenfionen undertecknades av båda parter den 16 september 1982. Den bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 1.

2   Gällande ordning m.m. i fråga om erkännande och verkställighet av utländska civildomar

Frågan om vilken verkan som i Sverige bör tillerkännas en i elt främ­mande land meddelad civildom är endast i begränsad utsträckning reglerad i vår lagstiftning. Någon aUmän bestämmelse om erkännande och verkstäl­lighet av ufiändska civildomar finns inte. Sedan länge har man i rättspraxis och i litteraturen haft den inställningen att en utländsk civildom i princip inle utan lagstöd kan erkännas eller verkställas i Sverige. Lagstiftning på

 

Prop. 1982/83:117                                                    7

området fömlsätler som regel att en konvention föreUgger. På bl.a. det familjerätlsliga området finns emellertid exempel på lagar som inle ulgår från någon konvenlionsreglering, t.ex. i fråga om erkännande av vissa utländska avgöranden om äktenskapsskillnad eller adoption.

Med Schweiz har vi sedan år 1936 elt avtal om erkännande och verkstäl­lighet av civildomar. Denna konvention ligger tUl gmnd för bestämmelser­na i lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som medde­lats i Schweiz (den schweiziska lagen). Vidare erkänns och verkställs nordiska civUdomar i enlighet med lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område (den nordiska lagen) som bygger på en s.k. ramkonvention och i samband därmed träffad överenskommelse om ensartad lagstiftning i de nordiska staterna.

Angivna båda lagar gäUer erkännande och verkställighet av civildomar i allmänhet, I övrigt - dvs. inom vissa speciella rättsområden - finns ell flertal lagar om erkännande och verkstäUighet av domar. Dessa lagar bygger i allmänhet på konvenfioner. Särskilt omfattande är regleringen ■ inom familjerätten och successionsrätlen. Andra rättsområden på vilka det finns författningar om erkännande och/eUer verkställighet av domar rör atomansvarighel, oljeskador, internationell godsbefordran och patent m.m.

All en ufiändsk dom i brist på lagstöd inle erkänns eller verkställs i Sverige innebär inte atl den saknar verkan här. Utländska domar torde sålunda tillerkännas bevisverkan i en svensk rättegång, t.ex. i fråga om innebörden av utländsk rätt. Vidare intar sådana domar som har meddelats av en domstol vars behörighet gmndas pä ett avtal mellan parterna om att domstolen skulle vara exklusivt behörig (exklusiv prorogalion) en särställ­ning. Det anses nämligen atl sådana domar utan någon ny malerieU pröv­ning kan läggas lill gmnd för en svensk dom i samma sak (NJA 1973 s. 628).

På senare fid har röster höjts för atl utländska domar borde erkännas i viss ulslräckning även ulan lagstöd. Härvid har bl.a. nämnts sådana faU där svensk domsrätl saknas, t.ex. i vissa frågor rörande i ufiandet belägen fast egendom. Det har också hävdats all familjerätlsliga stalusdomar borde erkännas även utan lagstöd. I ett par rättsfall (NJA 1974 s. 324 och 629) har emellertid principen att erkännande fömlsätler lagstöd upprätthålUts även beträffande sådana domar.

Önskemål om att få till stånd en internationell reglering om erkännande och verkställighet av utländska förmögenhetsrättsliga domar har föranlett elt omfattande arbete inom olika internationella organ. Etl resultat av sådana ansträngningar utgör det av Haagkonferensen för intemationeU privaträtt utarbetade förslaget till en intemationeU konvention rörande erkännande och verkstäUighet av ufiändska domar på privaträttens område (1971 års Haagkonvenlion). Konvenfionen har ratificerats endast av etl par länder. Denna konvention gmndlägger inle någon direkt skyldighet atl

 

Prop. 1982/83:117                                                    8

erkänna domar från annan slal. Flärför krävs att en ratificerande slal sluter en kompletterande överenskommelse med annan stat som också har ratifi­cerat konventionen (art. 21). En sådan överenskommelse får inle vara oförenlig med konventionens regelsystem. Undantag kan dock komma i fråga på ett antal särskilt angivna punkter (art. 23). Vidare medger Haag-konventionen all anslutna stater under vissa fömtsättningar sluter helt frislående konventioner på området (art. 25).

TiH Haagkonventionen hör ett särskilt tilläggsprotokoll som har till syfte alt bereda en konvenfionsstat skydd mot atl regler om s.k. exorbitanla (otillbörliga) fora las in i avtal rnellan två andra konvenlionsstater. Som exempel på exorbitanla fommregler bmkar anges regler enligl vilka behö­righet för ett lands domstolar föreligger redan på den gmnd att käranden är medborgare i landet eller atl svaranden har egendom där.

Mellan de sex urspmngliga medlemsstaterna i EG slöts 1968 en konven­fion angående domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område. Denna Irädde i kraft den 1 februari 1973. Konven­fionen kompletteras av ett protokoll angående EG-domstolens behörighet att tolka konventionen. Protokollet trädde i kraft den I september 1973. Sedan Danmark, Iriand och Storbritannien tagits upp som nya medlemmar i EG har en särskild filllrädeskonvention slufils år 1978 i vilken samtliga nio medlemsstater är parter och genom vilken de tre nya staterna anslutit sig liU domskonvenlionen och protokollet. Denna tillträdeskonvenfion är ännu inte ratificerad av mer än några få medlemsstater. Senare har med Grekland som inträtt som medlem i EG träffals en överenskommelse om detta lands anslutning lill domskonventionen. Man kan räkna med att domskonventionen jämte protokollet kommer att gälla de tio EG-länderna emellan inom elt par år.

År 1960 tillkaUades en utredningsman med uppdrag att lägga fram förslag till en genereU lag om erkännande och verkstäUighet av utländska civildo­mar. Utredningsmannen redovisade sitt uppdrag i betänkandet (SOU 1968:40) Verkställighet av utländska domar i förmögenhetsrättsliga mål. I betänkandet lades det fram tvä altemativa lagförslag. Del ena utgick från att Sverige anslöt sig fill den nyss nämnda Haagkonventionen, som då förelåg i etl utkast, medan det emdra förslaget utgick från atl så inle blev fallet. Betänkandet har inte lett till någon lagstiftning.

3   Konventionen med Österrike om erkännande och verkställighet av civildomar

Konventionen meUan Sverige och Österrike företer betydande likheter med de bilaterala eller multilaterala konventioner som finns mellan andra länder pä området. På åtskilliga punkter stämmer konventionen också överens med 1936 års konvention mellan Sverige och Schweiz.

 

Prop. 1982/83:117                                                    9

Konventionen inleds med atl tillämpningsområdet anges (art. 1). Försl slås det fast all konvenfionen gäller domar som har meddelats i ell ämne av privaträttslig beskaffenhet (art. 1:1). Vidare sägs att med "dom" skall förstås en domstols dom eller beslut som innebär etl slutligt avgörande av saken. Även domar och beslut som meddelats i ell straffrättsligt förfarande omfattas av konventionens domsbegrepp (art. 1:2).

I art. 1:3 nämns de typer av domar som konventionen inte är tillämplig på. Sålunda utesluts från konventionens tillämpningsområde domar an­gående personrällsUga, familjerätlsliga och arvsrätlsliga frågor, liksom domar angående bUdande eller upplösning av en juridisk person, dess stadgar eller behörigheten för dess organ. Vidare undantas domar i kon­kurs- och ackordsförfaranden och i förfaranden om betalningsinställelse samt domar som meddelats i anslutning lill sådana förfaranden och som rör gilfighelen av en gäldenärs rättshandlingar. Inle heller skall konvenfionen fillämpas på domar angäende ansvar för atomskador.

I art. 2 likställs med dom beslul i mål som rör ersättning för motparts rättegångskostnader eller ersättning lill vittne eller sakkunnig. En fömt­sättning härför är att målet gäller en sådan privalrätlslig fråga som faller inom konvenfionens tillämpningsområde (jfr art. 1:3).

Konventionen skiljer mellan erkännande och verkställighet av domar. Fömtsättningar för att en dom skall erkännas anges i art. 3-8. Art. 3:1 anger alt en dom i del ena landet skall erkännas i det andra, om domstolen var behörig enligt konventionens bestämmelser (art. 5 och 6) och domen vunnit laga krafl enligl domsstatens lag.

En spedalbeslämmdse finns i art. 3:2 angäende i Sverige meddelade bevis i mål öm belalningsföreläggande (s.k. sluibevis). Enligl den svenska rätten vinner ell sådant bevis laga kraft först viss lid efter verkställigheten. Specialbestämmelsen innebär att del för verkställighet av ett sådant bevis i Österrike inte krävs atl del har vunnit laga kraft.

Erkännande av en dom meddelad i den ena staten kan enligl art. 4 vägras i den andra staten i fem fall. Det första fallet (a) är all ell erkännande av domen är oförenligt med gmnderna för rättsordningen (ordre public) i den andra staten. Vidare (fall b och c) kan erkännande vägras om en'dom i samma sak och mellan samma parter har meddelats i den andra staten eller i etl tredje land (res judicala). Dom i en tredje stal har betydelse endast om domen pä gmnd av en internationell överenskommelse skall erkännas i den andra staten.

I det Qärde fallet (d) där domen enligl art. 4 inle behöver erkännas fömtsälts all en rättegång om samma sak och mellan samma parter är anhängig i den andra staten och all lalan i denna rättegång har väckts föi-st, dvs. före den rättegång från vilken den aktuella domen härrör (s.k. indirekl lifispendens).

Det femte fallet (e) tar sikte pä tredskodomar. Har domen sålunda givits mot en svarande som inle har ingått i svaromål och denne antingen inle har

 

Prop. 1982/83:117                                                   10

delgetts stämningen enligt lagen i domsslalen eller annars inte har fått kännedom om rättegången i fillräckligl god fid för alt kunna svara i saken, utgör detta en gmnd för all inle behöva erkänna domen.

Artikel 5 innehåller behörighetsregler. Det är här inle fråga om alt direkt ange vilka domstolar i de bägge länderna som skall vara behöriga atl döma i olika slags tvister utan endast atv. ange vilka behörighetskrav som skaU vara uppfyllda för atl en dom skall erkännas. Något hinder för att t.ex. en svensk domstol lar upp etl mål i strid mol artikel 5 finns alltså inle men domen i målet behöver inte erkännas i Österrike.

Den första behörighetsgmnd som konventionen godtar är all svaranden vid liden för talans väckande hade sill hemvist eller stadigvarande vistades i domsslalen. Är svaranden en juridisk person, krävs alt denna hade sitt säte i domsstaten. Med juridisk person likställer konventionen sådana österrikiska handelsbolag som enligl österrikisk räll inle är en juridisk person (Handelsgesellschaft ohne Rechtspersönlichkeit).

En annan gmnd för behörigheten är all svaranden vid liden för talans väckande hade etl handels- eller industriföretag eller en filial i domsslalen. Det förutsätts dock dels att företaget eller filialen inte utgjorde endast en agentur, dels all tvisten hänförde sig till företagets eller filialens verksam­het.

En domstol anses ocksä behörig om talan avsåg en faslighet i domssla­len eller en sakralt fill en faslighet belägen där.

En särskild behörighetsregel finrs för sådana fall där talan avsåg ulom-obligatorisk skyldighet alt ersätta person- eller sakskada. För behörighet förulsätls att den skadegörande handlingen har begåtts i domsstaten me­dan skadevållaren befann sig i denna.

Till sist anges i artikel 5 atl en domstol anses behörig om svaranden uttryckligen underkastat sig domstolens behörighet (prorogalion). Atl svaranden ulan förbehåll ingått i svaromål (lyst prorogalion) är således inte fillräckligl.

I artikel 6 sägs belräffande domar som har meddelats med anledning av genkäromål atl de skall anses meddelade av behörig domstol, om domsto­len var behörig enligl art. 5 att pröva huvudkäromålet.

Artikel 7 föreskriver två undanlag frän behörighetsbestämmelsen i arti­kel 5. Det ena tar sikte på det fallet atl enUgl den andra statens rätt dennas egna eller elt tredje lands domstolar med hänsyn lill sakens beskaffenhet är exklusivt behöriga. Då behöver inte domen anses meddelad av behörig domstol. Detsamma gäller enligl del andra undantaget när behörighet skulle föreligga på grund av prorogalion men sådan behörighet enligl den andra statens rätt med hänsyn till sakens beskaffenhet inte får gmndas på en parts medgivande.

En domstol i erkännandeslalen kan komma all ställas inför frågan om den är bunden eller inle av den främmande domstolens konstateranden av de fakliska förhållanden som denna gmndat sin behörighet på. Enligl

 

Prop. 1982/83:117                                                   11

artikel 8 är domstolen bunden av den främmande domstolens bedömningar i delta hänseende.

Artikel 9 handlar om s.k. litispendens. Den ulgår från den situationen alt det vid en domstol i den ena staten (A) väckis en lalan angående en sak som redan är föremål för rättegång mellan samma parter vid en domstol i del andra landei (B). Kan den rättegång som inletts först, dvs. i stat B, leda liU en dom som skall erkännas i stat A, skall domstolen i slal A lill följd av artikeln avvisa talan.

Artiklarna 10 och 11 handlar om verkställighet av civildomar. I art. 10:1 slås del fasl all varje dom som har meddelats i den ena staten och som är verkstäUbar skall pä ansökan verkställas i den andra staten, om förutsätt­ningar för domens erkännande i denna slal föreligger.

Enligl art. 10:2 beviljas verkställighet i Österrike av den domstol som är behörig att ombesörja verkställigheten.

I Sverige görs enligt art. 10:3 ansökan om verkstäUighet hos Svea hov­rätt. Enligl samma bestämmelse skall domen efter ansökan verkställas av kronofogdemyndigheten.

I art. 11 anges vilka handUngar som skall åtfölja ansökan om verkstäl­lighet. Således skaU (art. 11:1) domen i fråga förebringas i original eller i av behörig myndighet bestyrkt avskrift. Vidare skall inges bevis om att do­men är verkställbar i domsslalen. Dessutom skall förebringas bevis om atl domen har vunnit laga kraft. Delta är dock inte nödvändigt när det gäller ett svenskt bevis om betalningsföreläggande.

Art. 11:2 föreskriver i fråga om ansökan om verkställighet i Öslerrike all alla handlingar skall vara avfattade på tyska eller åtföljas av en översäll­ning tiU tyska. Vidare föreskrivs att de handlingar som skall förebn'ngas vid verkställighet i Sverige skall vara på svenska eller åtföljda av en översättning tiU svenska. Översättningen måste vara bestyrkt av en person som är behörig till del i någon av staterna.

Enligl art. 11:3 krävs inle legalisering av de handlingar som skall inges eller nägon annan särskild form för dessa.

Art. 12 handlar om verkställighet av förlikningar. Fråga är endasi om sådana förlikningar som har träffats inför domstol i mål som rör en sådan privaträltsUg tvist som omfattas av konventionen. För verkställighet krävs atl förlikningen får verkställas i förlikningsstaten och alt del inle föreligger någon grund för avslag enligt art. 4 a, b eller c (ordre public resp. res judicala),

VerkstäUigheten följer enligt art. 12:2 i tillämpliga delar bestämmelserna
i art. 10 och 11 om verkställighet av domar.                   ,

Art. 13:1 punkt a behandlar förhåUandet mellan konvenfionen och andra bindande internationella överenskommelser som endera slaten kan ha träffat. Här föreskrivs atl konventionen inte påverkar bestämmelserna i andra internationeUa överenskommelser inom samma ämnesområde.

Det kan tänkas atl endera statens lag har bestämmelser som medger

 

Prop. 1982/83:117                                                   12

erkännande och verkställighet av domar och förlikningar från den andra staten i slörre utsträckning än som följer av konventionen. I art. 13:1 punkt b anges atl förevarande konvention inte påverkar sådana beslämmelser.

Art. 13:2 gäller konventionens giltighet i liden. Konventionen skall tillämpas endast på domar och förlikningar efter dagen för konventionens ikraftträdande.

Art. 14 anger atl konvenfionen skall ratificeras. Ralifikationshandling­arna skall utväxlas i Wien. Konventionen träder i krafl den första dagen i den tredje månaden som följer efter den månad under vilken ulväxling ägl rum.

Art. 15 är konventionens sista artikel och innehåller bestämmelser om uppsägning av konventionen. Uppsägning sker genom etl skriftligt medde­lande till den andra staten och träder i krafl sex månader efter dagen för meddelandet.

4   Överväganden

Sverige har sedan länge intagit en restrikfiv hållning när det gäller att sluta överenskommelser med andrsi stater om ömsesidigt erkännande och verkstäUighet av civildomar i allmänhet. Sådana överenskommelser finns f.n. bara med de övriga nordiska ländema och med Schweiz, Däremot är Sverige part i en rad överenskommelser som reglerar erkännande och verkställighet i fråga om domar på särskilda områden. De olika internatio­nella överenskommelserna har lett fill en ganska omfattande lagstiftning. Lagregler om erkännande av domar finns också utan all överenskom­melser har träffats beträffande vissa familjerältsliga domar.

Svensk rätt intar traditionellt den ståndpunkten att utländska domar inte kan erkännas eller verkställas utan lagstöd. Även om röster höjts på senare tid för en uppmjukning av denna ståndpunkt, torde den alltjämt upprätthål­las i rättspraxis.

Det sagda innebär all det för all civildomar meddelade i en främmande stat skall kunna erkännas eller verkställas här i princip krävs atl avtal träffas med den berörda staten och att det på gmnd därav utfärdas lagstift­ning.

I detta ärende är frågan om Sverige skall ratificera en med Österrike träffad konvention om erkännande av civUdomar och införliva denna kon­venfion med svensk rätt. Det bör understrykas att det inte nu är fråga om att la slällning till om Sverige bör lingä i elt större syslem för ömsesidigt erkännande av civildomar, t.ex. EG:s domskonvenfion. Den frågan får prövas i ett annat sammanhang. Mina överväganden i det följande är alltså inte att uppfatta som något ställningslagande lill frågan om lämpligheten av atl ingå avtal med andra länder på området. Inle heller bör innehållet i konvenfionen med Österrike anses som prejudicerande för svenskt vid-

 

Prop. 1982/83:117                                                   13

kommande'för det faU det senare skulle bli aktueUl all förhandla om avtal med andra länder.

Sverige står sedan länge i ett nära och vänskapligt förhållande liU Ösler­rike som också har en med Sverige jämförbar position i utrikespolitiskt hänseende. De båda länderria har omfattande ekonomiska förbindelser med varandra. Till belysning härav kan nämnas att exporten lill Österrike enligt senaste tillgängliga uppgifter årligen uppgick till 1,7 miljarder kr. medan Sverige importerade från Öslerrike till etl värde av 1,9 miljarder kr. Vidare är den svenska turistslrömmen tiU Österrike omfattande. Rättslik­heten mellan ländema är betydande. Även om man beaktar möjlighelerna för parter i svensk-österrikiska affärsförhållanden atl i sina avtal föra in klausuler om behörig domstol (prorogalion) eller skiljedom finns del enligt min mening etl behov av en ordning som möjliggör atl domar från del ena landet erkänns och verkställs i det andra. De näringsUvsorganisalioner som hörts i samband med förhandlingama har inle motsatt sig alt en konvention ingås med Österrike. Av organisationerna framförda önskemål i fråga om konventionens innehåU har lUlgodosetls. Över huvud laget ler sig konventionen gynnsam ur svensk synvinkel.

Mol denna bakgrund förordar jag atl Sverige ratificerar konventionen med Österrike och att denna införlivas med svensk räll genom en särskild lag om erkännande och verkställighet av österrikiska civildomar. Till la­gens närmare innehåll ålerkommer jag i specialmofiveringen.

5   Ikraftträdande

Konvenfionen innehåller en ikraftträdandebeslämmelse i art. 14. Enligl den skaU konventionen träda i krafl första dagen i den tredje månaden som följer efter den månad under vilken rafifikalionshandlingarna utväxlats. Vidare skall (art. 13) konventionen tiUämpas endast på domar och förlik­ningar som har meddelats resp. träffats efter dagen för konventionens ikraftträdande.

Med hänsyn tiU atl den nya lagen är kopplad lill konventionens ikraftträ­dande bör den träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Enligt konven­tionen är denna tillämplig endasi på domar som har meddelats och förlik­ningar som har träffats efter dagen för konventionens ikrafllrädande, LämpUgen bör dock lagen göras tillämplig redan från och med dagen för ikraftträdandet.

6   Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom jusfitiedepartementet upprättats förslag till

 

Prop. 1982/83:117                                                   14

lag om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträt­tens område. Förslagel bör fogas fill protokollet i detta ärende som bilaga 2.

7   Specialmotivering

1-4 §§

1 dessa paragrafer anges lagens fillämpningsområde. Huvudregeln finns i 1 § första meningen. Här slås fast atl lagen endasi gäUer domar som meddelats i Österrike i ämnen av privalrätlslig beskaffenhet (se art. 1:1 i konventionen). Uttryckssättet är vedertaget i dessa sammanhang (jfr "frå­ga av privalrätlslig beskaffenhet" i den nordiska lagen och "en matiére civile et commerciale" i art. 1:1 i EG:s domskonvenlion). Utanför lagen faller alltså alla anspråk av offenfiigrältsUg och straffrätlslig natur, t.ex. krav på skatter, tullar, sociala a\'gifler och expropriationsersättningar, liksom böter och förverkande av gods. Lagen är tillämplig, även om domen har meddelats i ett brottmål. Delta anges i / § andra meningen, som motsvarar art. 1:2 andra meningen i konvenfionen. Domar rörande enskill-anspråk i brottmål omfattas alltså, dvs. framför allt domar angående skade­stånd på grund av brott. Även andra förmögenhetsrätlsUga krav i brottmål omfattas.

Undanlag frän huvudregeln följer av 4 §. Enligt den paragrafen undantas bl.a. domar angående personrällsUga, familjerätlsliga och arvsrätlsliga frågor.

Lagen fäster inte någol avseende vid om den österrikiska domen har meddelats i en rättegång eller i ell annat förfarande. Även avgöranden som meddelats inom ramen för s.k. frivillig rättsvård faller alltså under lagen. Della har dock ringa praktisk betydelse med hänsyn lill den materiella avgränsning som görs i 1 § och tiU undantagen i 4 §. Etl exempel på österrikiska avgöranden av delta slag som kan få belydelse hos oss är beslul om dödande av förkomna handlingar eller bankböcker.

I 2 § anges i överensstämmelse med art. 1:2 första meningen i konven­tionen att med dom förstås en domstols dom eller beslut som innebär etl slutligt avgörande av saken. Begr€;ppel domstol innefattar både allmänna domstolar och specialdomstolar. De österrikiska domstolar som berörs är de aUmänna domstolarna Landesgerichle, Kreisgerichte, Oberlandesger-ichle (i Wien, Graz, Linz och Innsbmck) och der Oberste Gerichtshof samt dessutom för Wiens del das Bezirksgericht fur Handelssachen och das Handdsgerichl. De avgöranden som kari meddelas av dessa domstolar är Urteile, Beschliisse, Zahlungsbefehle ("betalningsförelägganden") i fråga om mindre penninganspråk och Zahlungsaufträge ("belalningsanmaning­ar" gmndade på skriftliga fordringsdokument). De specialdomslolar som berörs är arbetsdomstolarna (ArbeUsgerichte).

 

Prop. 1982/83:117                                                   15

Att del krävs ell slutligt avgörande av saken innebär all interimistiska beslul under rättegång inte omfattas av lagen. Inle heUer omfattas beslul om kvarstad och andra säkerhetsåtgärder. En annan sak är att lagen — i 18 § - ger möjlighet för en part vars lalan är under prövning i en österri­kisk domstol alt utverka säkerhetsåtgärd vid en svensk domstol.

Enligti J, som motsvarar art. 2 i konventionen, jämställs med dom vissa slag av beslul om ersättning för rättegångskostnader. En förulsällning härför är dock att målet rör en privaträttslig fråga som ligger inom konven­tionens tUlämpningsområde. Del krävs inle alt ell avgörande av saken föreligger. Det rör sig om två huvudslag av ersällningsbeslul. Del ena slaget är sådana beslut varigenom domstolen förpliktar en part att ersätta motpartens rättegångskostnader, HU hör också beslut varigenom en part förpliktats att lill staten betala kostnaderna för fri rättegång (rättshjälp) som har åtnjutits av motparten.

Del andra huvudslagel av beslul som omfattas av bestämmelsen i 3 § är beslul om skyldighet alt utge ersättning fill vittne eller sakkunnig. Den prakfiska betydelsen av bestämmelsen i dessa fall torde dock vara ringa. Del kan förutsättas atl vittnen och sakkunniga i regel får ut ersätlning i förskoll.

Som nämnts skall "målet" avse en privalrätlslig fråga. Avsiklen härmed är inle atl utesluta fall då t.ex. en skadeståndstalan förts i ell brottmål. Beslul i elt sådant mål om skyldighet all t.ex. utge ersätlning liU motparten för dennes rättegångskostnader i skadeständsdelen omfattas alltså.

Av 4 §, som motsvarar art. 1:3, framgår atl vissa domar är undantagna trots atl de angår privairåtisliga frågor.

Genom första punkten undantas österrikiska domar i personrällsUga, familjerätlsliga eller arvsrätlsliga frågor. Sådana domar gäUer emellertid ändå i viss omfattning i Sverige. Sålunda skal! vissa konstitutiva domar i familjerältsmål erkännas här enligl lagen (1904:26 s. 1) om vissa internatio­nella rätlsförhåUanden rörande äktenskap och förmynderskap saml enligt lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden rörande adoption. Vidare skall vissa andra utländska domar pä familje- och successionsräl-lens områden gälla här enligl lagen (1937:81) om inlernalionella rättsförhål­landen rörande dödsbo och lagen (1965:723) om erkännande och verkstäl­lighet av vissa utländska domar och beslut ang. underhåll till barn. Där­emot är varken lagen (1973:943) om erkännande av vissa utländska äkten-skapsskiUnader och hemskillnader eller lagen (1976:108) om erkännande och verkställighet av utländskt avgörande angående underhållsskyldighet f n. aktuell belräffande österrikiska domar.

Lagen är enligt andra punkten av 4 § inle heller tillämplig på domar angående bildande eller upplösning av en juridisk person, dess stadgar eller behörighet av dess organ.

Vidare är domar i konkurs- eller ackordsförfaranden eller i förfaranden angäende betalningsinställelse undantagna (tredje punkten). Som exempel

 

Prop. 1982/83:117                                                   16

kan nämnas beslul angående gäldenärs försättande i konkurs. Likaledes undantas domar, meddelade i anslutning till sådana förfaranden, som rör giltigheten av en gäldenärs rättshandlingar, t.ex. domar varigenom en medkonlrahenl tiU konkursgäldenären förpliktas att lill konkursboet åler-bära egendom eller betalning (återvinning).

Till slut undantas (fjärde punkten) domar angående ansvar för atomska­dor. Begreppet atomskador har samma innebörd som enligt I § atoman­svarighetslagen (1968:45), En särskild reglering angående verkstäUighet av domar i mål om ersättning för atomskador återfinns i Pariskonventionen om skadeståndsansvar pä atomenergins område, till vUken dock Öslerrike inle har anslutit sig. För svensk del finns regler i 38 § i alomansvarighetsla-gen.

Del kan länkas all en österrikisk domstol för atl kunna avgöra ett mål måste la ställning liU en fråga av del slag som undanlagils i 4 §. Domstolen måste t.ex. i ell mål om betalningsskyldighet på gmnd av förslräckning la ställning lill en invändning om alt svaranden vid avtalstillfällel var omyn­dig. Här är det familjerätlsliga spörsmålet inte själva föremålet för tvisten men är av belydelse för avgörandet av tvistefrågan. Man bmkar säga atl frägan är prejudiciell i förhåUande lill Ivisleföremålel. All sådana prejudi-ciella frågor bedömts i målet och haft belydelse för utgången hindrar inle att domen — om utgången gällt en fråga som omfattas av konventionen -erkänns och verkställs i Sverige enligt denna lag. Avgörandet av den prejudiciella frågan har däremot ingen rättskraft i Sverige om den kommer upp i annat sammanhang.

5-10 §§

Dessa paragrafer anger under vilka fömtsättningar en österrikisk dom skall erkännas i Sverige. Alt en dom skall erkännas här har betydelse i två hänseenden. För det första tilläggs den österrikiska domen positiv rätts­kraft, vilket innebär alt den skaU läggas fill grund för ett svenskt avgöran­de, om den genom domen avgjorda frågan är av belydelse i en svensk process. För det andra har den österrikiska domen negaliv rättskraft, dvs, den utgör rällegångshinder här och hindrar all en ny prövning av samma sak äger rum inför en svensk domstol.

I 5 §, som motsvarar art. 3:1 i konventionen, anges huvudprincipen för erkännande av en österrikisk dom. Del fastslås atl domen skall erkännas om tre vUlkor är uppfyllda. Hinder mol erkännande får inle följa av 6 §. Vidare skall domstolen ha varit behörig på nägon av de i 7 och 8 §§ angivna grunderna. Domen skaU dessutom ha vunnit laga krafl enligl österrikisk lag, vilket innebär att domen inle längre kan angripas genom ordinära rättsmedel.

Några andra vUlkor för erkännande uppställs inte. Det innebär atl någon materiell kontroll av den österrikiska domens riktighet inle får ske. I detta

 

Prop. 1982/83:117                                                   17

ligger att såväl bevisprövningen som rällslillämpningen i domen måste godtas. Vidare följer av det underförstådda förbudet mol materiell kontroll att inte heller det val av tillämplig lag som den österrikiska domstolen har gjort får ifrågasättas. Del sagda gäller även domstolens bedömningar av sådana prejudiciella frågor som i och för sig faller utanför konventionen (se under 4 §).

Konventionsregleringen (art. 3:1) innebär för Sveriges del en skyldighet alt erkänna österrikiska domar under vissa fömtsättningar. Frägan om man i Sverige i andra fall får erkänna österrikiska domar ligger utanför konventionen. Det ligger emellertid i sakens natur all österrikiska domar som omfattas av konventionen erkänns endast om de i konvenfionen angivna fömtsättningarna föreligger. All andra typer av österrikiska domar kan erkännas kan följa av annan svensk lagstiftning som delvis är baserad på internationella överenskommelser (se t.ex. vad som sagts om vissa familjerältsliga domar under 4 §).

16 J anges under fem olika punkter de omständigheter som - utöver vad som rör domstolens behörighet - medför all en österrikisk dom inle erkänns i Sverige. Del första hindret {första punkten) är all ell erkännande är oförenligt méd gmnderna för den svenska rättsordningen.

Andra och tredje punkterna i 6 § behandlar konflikter mellan domar. Hinder för erkännande föreligger när en dom i samma sak och mellan samma parter redan har meddelats i Sverige (res judicala). Likaledes föreligger hinder när den tidigare domen är meddelad i ell annat land och denna skall erkännas i Sverige på gmnd av en inlernafionell överenskom­melse. Även om konventionen inte uttryckligen behandlar saken, bör den avgörande fidpunklen vara den dag då erkännande påkallades.

Fjärde punkten innehåller en regel om s.k. indirekt litispendens. Den mot art. 9 i konventionen svarande avvisningsregeln i 11 § torde göra att bestämmelsen i fjärde punkten ytterst sällan blir tillämplig. Man har emel­lertid under konvenlionsarbetet inle ansett sig kunna bortse frän eventuaU-leten att avvisningsregeln i art. 9 förbises.

Femte punkten handlar om domar som meddelats utan atl svaranden har gått i svaromål. Det är alltså väsentligen fråga om tredskodomar. I Ösler­rike kan sådana domar - Urteile in Versäumnisfallen - meddelas såväl när en part har uteblivit från första inställelsefillfallel som när svaranden inle har gett in svaromål inom utsatt lid.

Bestämmelsen innebär att erkännande av tredskodomar kan uteslutas på endera av två gmnder. Antingen har svaranden inte fått del av stämningen från den österrikiska domstolen enligt vad som gäUer om delgivning enligt österrikisk lag. Eller också har svaranden visserligen fått del av stämning­en på föreskrivet sätt men han har inte sedan han fått kännedom om talans väckande haft tillräckligt med tid för att kunna svara i saken. Svaranden måste alltså alllid faktiskt ha fått kännedom om rättegängen. Kravet på faktisk kännedom torde I tegel medföra all delgivning i form av kungörelse inte är fillräcklig. ■ 2   Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 117

 

Prop. 1982/83:117                                                   18

I 7 §, som motsvarar art. 5 i konventionen, anges vilka fömtsättningar i fråga om den österrikiska domstolens behörighet som gäller för att domen skall erkännas. Detta sker i form av en katalog över de behörighetsgmnder som godtas. Det väsentliga är all sådana i paragrafen angivna omständig­heter verkligen förelegal. Humvida dessa omsländigheter åberopats av domstolen eller inte saknar betydelse. En annan sak är atl del får ankom­ma på den som vill all domen skall erkännas all visa alt behörighet förelåg, om delta inle framgår av domen.

Den prövning av behörigheten som skall ske enligt 7 § avser inte den interna österrikiska behörigheten ulan frågan humvida behörighet tillkom­mit österrikisk domstol över huvud tagel. Prövningen enligl 7 § av om t.ex. hemvist förelegal för- svaranden skall alltså endast avse humvida denne haft hemvisl i Österrike, däremot inte humvida svaranden haft hemvisl inom den aktuella domstolens jurisdiktionsområde.

Den första behörighetsregeln iförsta punkten) avser sådana svarande som är fysiska personer. Hemvist i Öslerrike gmndar behörighet enligl denna regel. I konvenfionstexten (art. 5 a) likställs med hemvisl i domssla­len atl svaranden "stadigvarande vistades" i denna (i den österrikiska texten "seinen Wohnsitz öder seinen gewöhnlichen AufenlhaU hatte"). Begreppet "hemvisl" i 7 § motsvarar båda de i konvenfionen använda begreppen och får tolkas oberoende av den innebörd "hemvisl" har enligt våra interna fommbeslämmelser (10 kap. 1 § RB). En utgångspunkt för tolkningen bör vara den definifion av begreppet som ges i 7 kap. 2 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa internatioridla rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap. Enligt det lagmmmel anses den som är bosalt på viss ort ha sill hemvist där, om bosättningen med hänsyn lill vistelsens varak­tighet och omständigheterna i övrigt måste anses sladigvarande. Ledning kan även hämtas från 5 § i den schweiziska lagen, där "verkligt hemvist" anges som behörighetsgmnd och sådant hemvist definieras som den ort där "svaranden är boende med avsikt atl stadigt kvarstanna". Naturiigtvis har del vid bedömningen belydelse om svaranden är skriven i Österrike på ett säll som motsvarar svensk kyrkobokföring eller mantalsskrivning. Etl annat belydelsefulll lolkningsdatum är i vad mån svaranden enligt österri­kisk uppfattning haft "Wohnsitz" eller "gewöhnlichen Aufenthalt" i Ös­terrike.

En särskild behörighetsregel (andra punkten) finns för svarande som är juridiska personer. Med sådana jämställs i delta sammanhang österrikiska handelsbolag ("HandelsgeseUschaften ohne RechtspersönUchkeit") som enligt österrikisk rätt inte är juridiska personer. Avgörande är om svaran­den hade sill säte i Österrike vid tiden för talans väckande. Med säte bör i första hand förstås del säte som styrelsen har enligl sina statuter (bolags­ordning o.d.). Om ett sådant säte saknas eller styrelse ej finns, kan del bli av belydelse att den juridiska personen haft sin förvaltning i Österrike, m.a.o. haft faktiskt säte där (jfr 10 kap. 1 § RB). Om ett bolag har sitt

 

Prop. 1982/83:117                                                   19

statutenliga säte i etl annat land än Öslerrike men haft sin förvaUning där är delta inte tiUräckligt för alt enligt förevarande lag gmnda behörighet för den österrikiska domstolen.

Den tredje i 7 § angivna behörighetsregeln (tredje punkten) avser det fallet alt svaranden hade elt handels-eller industriföretag eller en filial i Österrike vid tiden för talans väckande. För att detta förhållande skall gmnda behörighet för en österrikisk domstol krävs att företagel eller filialen inle utgjorde en agentur och atl tvisten hänförde sig fill företagets eller filialens verksamhet. Bestämmelsen som, frånsett undantaget för agenturer, nära ansluler fiU den schweiziska lagen (5 § första stycket 5) har sin motsvarighet i 10 kap. 5 § RB, Bestämmelsen i RB gmndar behörighet för svensk domstol i sådana faU då svaranden är en utländsk fysisk eller juridisk person som visserligen har hemvist (säte) i utlandet men som driver rörelse med fast driftställe här. Kravet på "fasl driftställe" innebär att det måste finnas en särskild anläggning eller sladigvarande anordning i Sverige, I.ex. kontor eller fabrik. Även en fast agentur i Sverige torde kunna anses innefatta fast driftställe.

Behörighetsbestämmelsen i tredje punkten skiljer sig från bestämmelsen i 10 kap. 5 § RB bl.a. därigenom att något uttryckligt krav på fast driftställe inle uppställs. Atl något sådant krav inte har lagils upp i konventionen torde dock inte ha någon större praktisk betydelse. Det kan nämligen fömtsättas att etl sådant driftställe i prakfiken finns i de fall då någon driver rörelse i form av handels- eller industriförelag. I ell avseende innebär förevarande lag, liksom konventionen, all inte ens ett fasl drift­ställe är lillräckligt för atl gmnda behörighet. Att svaranden har agentur i Öslerrike är således inte kompetensgmndande. Det uttryckliga undantaget för agenturer har tiUkommit på svensk begäran. Det har ansetts olyckUgl om mindre svenska företag redan på gmnd av en agentur i Öslerrike skuUe vara underkastade österrikisk domstols behörighet.

Begreppet "agentur" är enligl svensk rätt inte helt entydigt. I föreva­rande sammanhang bör dock under agentursbegreppet falla endast han-delsagenturer, av vUkel begrepp 65 § kommissionslagen (1914:45) innehål­ler en definition. Karaktäristiskt för handelsagenter är enligt della lagmm atl de verkar för en huvudmans räkning för avsättning av varor genom atl la upp köpeanbud eller i huvudmannens namn sluta försäljningsavtal. En handelsagent är en självständig yrkesutövare, inte anställd i huvudman­nens tjänst, och har sin verksamhet lokaliserad tiU en viss ort, därhän skall ha en egen lokal för rörelsen. Handelsagenter i denna mening erhåller normall sin ersättning genom provision.

När det gäller att avgöra om endast en agentur förelegat bör man göra en helhetsbedömning av förhållandena. Att "agenten" hållit ett konsigna-tionslager för sin huvudmans räkning bör inte ensamt medföra att egenska­pen av agent går förlorad. I sammanhanget bör framhållas all den omstän­digheten att ett svenskt företag har en återförsäljare i Österrike över huvud

 

Prop. 1982/83:117                                                   20

taget inte är kompetensgmndande, såvida inte återförsäljaren utgör elt av det svenska företaget bedrivet handels- eller industriföretag.

Som nämnts torde en svensk domstol åtminstone i vissa faU vara behörig till följd av 10 kap. 5 § RB enbant på den gmnd atl svaranden har agentur här. Av konvenfionen följer emeUertid atl den svenska domen inte i elt sådant fall behöver erkännas i Österrike.

Enligt förevarande punkt skall tvisten hänföra sig lill företagets eller filialens verksamhet. Häri ligger ett krav på att de som är verksamma t.ex. för ell svenskt företags räkning i Österrike åtnjuter en viss grad av själv­ständighet i förhållande lill företaget. Av det valda uttryckssättet följer vidare all endast tvister som rör rättsförhållanden lill tredje man berörs. Uteslutna är aUlså tvister som rör interna förhållanden, t.ex. en tvist meUan ett svenskt företag och dess filial.

Medan uttrycket "handels- eller industriföretag" i och för sig tar sikte på fakfiska förhållanden är "filial" etl rättsligt begrepp. Vägledande för tolkningen härav bör vara innebörden av filialsbegreppet i svensk rätt. Enligt 16 § lagen (1968:555) om rätt för ufiänning och ufiändskl förelag att idka näring här i riket förstås med filial ett avdelningskontor med självstän­dig förvaltning.

Enligt den fiärde punkten i 1 § anses en österrikisk domstol behörig, om lalan avsåg fast egendom i Österrike eller en sakrätt till sådan egendom. Vad som skall förstås med "fast egendom" skall i princip bedömas efter österrikisk rätt såsom lex rei silae. Behörigheten omfattar sådana tvister som avses i 10 kap. 10 § första meningen RB, alltså främst tvister om äganderätt eller riyttjanderätt, t.ex. hyresrätt, fill fast egendom. Däremot omfattas inte sådana tvister av det slag som anges i 10 kap. 11 § RB.

I aUmänhet torde svensk domsrätt i faslighelslvister föreligga i större

utsträckning än som följer av förevarande konvention, t.ex. i tvister röran-

. de ersättning för skada på fast egendom. Endast i de fall som omfattas av

konventionen föreligger skyldighet för Österrike atl erkänna en svensk

dom (om inte någon annan behörighetsgmnd föreligger).

Del bör uppmärksammas att tvister rörande återvinning i konkurs av avtal om överlåtelse av fast egendom är uteslutna från lagens tillämpnings­område enligl 4 § 3.

- Punkten 5 i 7 § handlar om skadeslåndstvister. Fråga är endast om tvister om ulomobligatoriskt skadestånd. En annan begränsning är att endast ersättning för skada på person eller egendom berörs. Ersättning för ren förmögenhelsskada faller således utanför. Ytterligare fömtsättningar som uppställs för att den österrikiska domstolen skall anses behörig är att den skadegörande handlingen har begåtts i Österrike medan den som vållade skadan befann sig där. Svaranden behöver inte vara identisk med skadevållaren. Det är endast deri sistnämnde som måste ha varit i Öster­rike vid liden för den skadegörande handlingen.

Från näringslivels sida har under ärendets beredning uttalats atl föreva-

 

Prop. 1982/83:117                                                   21

rande behörighetskrav inle borde bli sä vidsträckt alt del omfallade "var­jehanda ulomkonlraktuella anspråk, särskill avseende produktansvar". Man torde här närmast syfta på sädana i och för sig osannolika fall dä en svensk exportör försåU skadebringande gods lill en återförsäljare i Ösler­rike som sålt godset vidare. Vid sådana fall får emellertid exportörens försäljning betraktas som den relevanta handlingen. Denna kan fömtsättas i regel ha skett i Sverige och någon behörighet för österrikisk domstol­uppkommer då inle.

I enlighet med konventionslexien används uttrycket "den som vållade skadan". Under överläggningarna har rått enighet om alt detta inle skall uppfattas sä att domar om skadeståndsanspråk grundade på regler om strikt skadeståndsansvar skulle vara uteslutna.

Punkten 6 i 7 § innehåller en bestämmelse om behörighet för österrikisk domstol på grund av atl svaranden uttryckligen underkastat sig domstolens behörighet. Något krav på ömsesidigt avtal i fommfrågan föreligger alltså inte. Inte heller krävs det att svaranden i skriftlig form gett ullryck ål sin vilja alt godta österrikisk domstols behörighet. I bestämmelsen ligger emellertid alt svaranden klart och otvetydigt har godtagit österrikisk dom­stols behörighet. I de fall dä käranden hävdar atl en muntlig utfästelse föreligger, får det anses åvila honom all styrka påståendet.

Någol krav på atl svaranden förbundit sig alt svara vid just den domstol som dömt föreligger inle. Del räcker med all utfästelsen godtar österri­kiska domstolar i allmänhet. Alt del i en avtalsklausul anges all österrikisk lag skall vara tillämplig pä eventuella tvister eller att avtalet skaU fullgöras i Österrike kan inte i och för sig tolkas som én utfästelse om behörighet för österrikisk domstol.

Del förekommer alt klausuler om behörig domstol tas upp som en av många avlalsklausuler i ell standardkontrakt. En sådan klausul bör anses innebära att svaranden uttryckligen underkastat sig österrikisk domstols behörighet endasi ont svaranden avgivit en direkt accept av förevarande klausul. Det är alltså inle lillräckligt all svaranden - t.ex. en svensk köpare - i allmänna ordalag accepterat en orderbekräfldse med säljarens generella avtalsvillkor, däribland en prorogationsklausul, även om denna i och för sig är tydlig. Ännu mindre räcker del alt svaranden/köparen under­låtit alt över huvud tagel reklamera mot orderbekräftelsen.

Elt avtal (eller en utfästelse) i behörighetsfrågan kan vara behäftat med en ogiUighetsgrund, t.ex. svek. Giltigheten fär prövas, om så påyrkas, av vederbörande svenska domstol med ledning av den rättsordning som enligl svensk internationell privaträtt är tillämplig på frågan om avtalets eller utfästelsens giUighel.

Till skillnad från de flesta konventioner på området innehåller föreva­rande konvention med Öslerrike ingen bestämmelse om tyst prorogalion, dvs, en bestämmelse om domstols behörighet på den gmnd all svaranden förbehållslöst ingått i svaromål vid domstolen. Del var på svensk önskan 3   Riksdagen 1982/83. I samt. Nr 117

 

Prop. 1982/83:117                                                   22

som en sådan bestämmelse uteslöts. Även på denna punkt var den svenska inställningen betingad av önskemål från det svenska näringslivet.

8  § innehåller en bestämmelse rörande österrikiska domar som medde­lats med anledning av genkäromål. Avgörande för behörighetsfrågan är om den österrikiska domstolen var behörig enligl 7 § alt pröva huvudkäromå­let. Atl genkäromålel är sådant atl del faller inom konventionsområdel krävs alltså inte. Inle heller krävs del all genkäromålel haft väsentligen samma grund som huvudkäromålet.

9  § anger vissa situationer då den österrikiska domstolens behörighet skall underkännas trots att förutsättningar för dess behörighet föreligger enligt 7 eller 8 §. Paragrafen grundas på artikel 7 i konventionen.

I första punkten regleras frågan om s.k. exklusiv kompelens. Om del av svensk räll följer all svensk eller utländsk domstol är uteslutande behörig all pröva tvistefrågan och denna exklusiva behörighet baseras pä tvistefrå­gans beskaffenhet, skaU den österrikiska domstolen inte anses behörig trots atl den är atl anse som behörig enligl bestämmelserna i 7 § (och 8 §). En liknande bestämmelse om exklusiv kompetens finns i den nordiska lagen.

Avgörande är alltså vad svensk rätt föreskriver i frågan om exklusiv kompelens. Av störst intresse härvidlag är naturligtvis frågan om svenska domstolars exklusiva kompetens. I linje med konventionen anger föreva­rande bestämmelse inle i vilka fall en sådan exklusiv kompetens föreligger. Under förarbetena lUl den nordiska lagen (se prop. 1976/77 s. 62 f) över­vägdes om man inle borde göra en närmare bestämning av de mållyper som avses. En sädan precisering ansågs emellertid inle möjlig. Inle heller har del ansetts möjligt atl i konventionen med Österrike eller i lagen ange de mållyper i vilka svensk exklusiv domsrätl föreligger. Vissa faU där enligt svensk räll exklusiv kompelens för svensk domstol torde föreligga ulan uttryckliga regler härom kan emellertid anges. Ell sådant faU är när tvisten avser äganderätt eller annan räll liU i Sverige belägen fasl egendom. Här torde åtminstone som huvudregel gälla atl endasi svensk domstol är behörig att pröva sådana tvister. Har en österrikisk domstol sålunda dömt i en tvist angående ogilligförklaring av etl köp av fasl egendom i Sverige och grundat sin behörighet på svarandens hemvist i Öslerrike, får domen liU följd av första punkten i 9 § inte erkännas i Sverige (jfr NJA 1968 s. 78). I överensstämmelse med principerna för svensk domsrätt torde emellertid anspråk på exklusiv svensk kompietens inte böra upprätthåUas beträffande alla tvister som rör fasl egendom i Sverige. Har den österrikiska domstolen dömt i t.ex. elt mål angäende obetald hyra för en lägenhet i Sverige, torde erkännande ej böra förvägras på gmnd av svensk exklusiv kompelens Gfr NJA 1979 s. 151).

Andra fall där exklusiv kompelens för svenska domstolar hävdas i svensk rätt är då på grund av en omtvistad rättighets egen nalur fastställan­det av dess existens eller ickeexistens måste anses förbehållet domstol i

 

Prop. 1982/83:117                                                   23

Sverige. Detta gäller exempelvis i fråga om giltigheten av ell i Sverige meddelat patent eUer rättmäfighelen av en inskrivning i handdsregisler eUer annat jämförligt register. Sådana fall har också i förarbetena lill den svensk-schweiziska konvenfionen (se SOU 1936:2 s. 36) och lill den nor­diska lagen (se prop. 1976/77:128 s. 62) ansetts gmndlägga svensk exklusiv kompetens. I anslutning fill vad som uttalades i de sammanhangen bör emellertid filläggas all del inte får anses uteslutet all frågan om verkning­arna av etl svenskt patent eller en i Sverige skedd inskrivningsåtgärd kan vara av belydelse för ell rättsförhållande som skall bedömas i Österrike. Man kan t.ex. länka sig atl frågan om skadestånd för intrång i ell svenskt patent kan komma under prövning vid österrikisk domstol. Hinder mot atl erkänna en sådan dom bör inle anses föreligga lill följd av förevarande bestämmelse om exklusiv kompelens. Del bör vidare anmärkas all frågan om en juridisk persons inre angelägenheter faUer utanför lagens tillämp­ningsområde. Se 4 § 2.

Den lämnade redogörelsen för situationer där svensk exklusiv domsrätl kan föreligga är inle avsedd atl vara uttömmande. Andra fall där skäl talar för en sådan kompelens kan inle uteslutas.

Av första punkten i 9 § följer som redan har framgått all hinder för erkännande av en österrikisk dom föreligger även när svensk räll erkänner exklusiv kompetens för etl tredje lands domstolar. Ell exempel på fall då svensk lagstiftning erkänner sådan exklusiv kompelens erbjuder den nor­diska lagens bestämmelser om exklusiv kompetens för domstolar i övriga nordiska länder i vissa frågor. Del får ankomma pä rättstillämpningen all dra upp de nännare gränserna för exklusiv kompetens enligt förevarande punkt.

TiUräcklig anledning all i förevarande sammanhang införa en regel som undantar också sådana domar som har tillkommit i strid med prorogalions-avtal eller skiljeavtal har inle ansetts föreligga (jfr prop. 1976/77:128 s. 62-63). För vissa sådana fall torde det dock inle kunna uteslutas all en fillämpning av ordre publicbeslämmelsen i 6 § leder tUl all en österrikisk dom inte kan erkännas här (jfr NJA 1980 s. 29).

Andra punkten handlar om s.k. derogalionsförbud. Den silualion som avses är att den österrikiska domstolen gmndat sin behörighet på all svaranden uttryckligen underkastat sig österrikisk jurisdikfion, proroga­lion, men att svensk lag med hänsyn lill rättsförhållandets art inle tillåter att parterna avtalar bort, "derogerar", svensk domstols behörighet. Givet är att etl sådant derogalionsförbud föreligger enligl svensk rätt i de fall då denna gör anspråk på exklusiv kompetens för svenska domstolar. Således får svensk domsrätl inte derogeras i en tvist rörande äganderätt lill fasl egendom i Sverige. Detta följer redan av första punkten. I andra punkten avses sådana fall då svensk exklusiv domsrätt ej kan hävdas men det ändå inle är fillåtet för parterna all genom avtal upphäva svensk domsrätl. I

 

Prop. 1982/83:117                                                                 24

svensk rätt torde del sålunda inle vara tillåtet all för vissa avtalsförhållan­den avtala bort svensk domsrätl när detta skulle missgynna en typiskt setl svagare part. Della har aktualitet främst inom arbets- och konsumenlrät-len.

Ett exempel på etl uttryckligt förbud mot derogafion ger lagen (1978:152) om svensk domstols behörighet i vissa mål pä patenträttens område. I 3 § andra stycket i den lagen inskränks rätten all derogera svensk domsrätl i fråga om mål om arbetstagares uppfinningar. Etl annat exempel på be­gränsningar i derogalionsrällen är 337 § andra stycket sjölagen (1891:35 s. 1) angående tvister om ansvarighet på gmnd av avtal om befordran av passagerare och resgods. Av belydelse för frågan om svensk domsrätl är också 2 kap. 2 § tredje stycket lagen (1974:37) om rättegången i arbetstvis­ter (arbetsgivare fär sökas där arbetstagaren har sill hemvisl, jfr AD 1976 nr 101) och 11 § lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden (i konsumenllvist fär näringsidkare sökas där konsumenten har sitt hemvisl, om värdet av tvisteföremålet uppenbarligen inle överstiger halva basbeloppet).

Gemensamt för angivna bestämmelser är all de syftar till all säkerställa den svagare parlens rätt att processa "på hemmaplan" och att de för del ändamålet begränsar möjligheten alt träffa prorogafionsavtal innan tvisten har uppkommit. De hänför sig emellertid praktiskt selt mera till frågan om gränserna för svensk domsrätl än frågan om erkännande av utländska domar. Endast den sistnämnda frågan regleras i förevarande lag. De är emeUertid ett uttryck för all särskilda hänsyn gör sig gällande på nämnda rättsområden, vilket kan ha betydelse även i erkännandefrågan.

10 § reglerar frågan om en svensk domstol, där erkännande av en dom begärs, vid sin prövning av frågan huruvida den österrikiska domstolen varit behörig enligt bestämmelserna i denna lag skall vara bunden av den sistnämnda domstolens konstateranden av de fakliska omsländigheter på vilka den har gmndat sin behörighet. Enligl 10 §, som gmndas på art. 8 i konventionen, föreligger en sådan bundenhet. Del har ansetts angelägel alt i förhållandet mellan de båda länderna avstå från den omgång som det skulle leda tiU om t.ex. en svensk domstol skulle behöva kontrollera de fakta som legat fill gmnd för den österrikiska domstolens behörighet. Den rättsliga bedömningen av dessa fakta är däremot inle undandragen den svenska domstolens prövning.

11 §

Paragrafen handlar om s.k. lifispendens och innebär alt en rättegång i Öslerrike utgör hinder för en svensk domstol alt pröva en talan som avser en sak som redan är föremål för rättegång i Ösletrike och som rör samma parter. Paragrafen motsvarar art. 9 i konventionen.

Trots att konvenfionen inle i princip reglerar frågor om direkt behörig-hel, dvs. frågor om skyldighet för domstol att la upp eUer avvisa en väckt

 

Prop. 1982/83:117                                                   25

talan, har det ansetts all konventionen bör innehålla en bestämmelse om Ulispendensverkan. Syftet med denna är atl motverka att talan angäende samma sak mellan samma parter förs samlidigt i de bägge länderna och all förhindra alt det i dessa meddelas inbördes motstridiga domar som i och för sig uppfyller förutsättningarna för gUlighel.

En fömtsättning för att den österrikiska processen skaU ha verkan som rättegångshinder är alt den kan leda liU en dom som enligl denna lag skaU erkännas här. Bestämmelsen i 11 § föreskriver all den talan som väcks här skall avvisas. Någon möjlighet fill att förklara målet vUande finns inle.

Bestämmelsen om litispendens är obligatorisk. Den skall beaktas ex officio av domstolen. Någon uttrycklig bestämmelse om del har inle an­setts behövlig (jfr 34 kap. 1 § andra stycket RB).

Av 18 § i lagen framgår atl en österrikisk rättegång inte ulgör hinder mol
att utverka säkerhetsåtgärd här.                     _      ;._.._

12-16 §§

Bestämmelserna i dessa paragrafer handlar om verkställighet i Sverige av österrikiska domar och motsvarar art. 10-11 i konvenfionen. Huvudre­geln återfinns i 12 §. Där sägs alt en österrikisk dom som skall erkännas i Sverige och som får verkställas i Öslerrike skall på ansökan verkställas här. För verkstäUbarhet fordras alltså först och främst att de i lagen angivna fömtsättningarna för domars erkännande föreligger. Delta innebär att den österrikiska domen skall ha vunnit laga kraft, att någon omständig­het av sådant slag som avses i 6 § inle föreligger och alt den österrikiska domstolen varit behörig enligt 7-10 §§.

Som nämnts skaU den österrikiska domen vara verkställbar i Österrike. Enligt österrikisk rätt skall verkställighet beviljas av en domstol, i regel en "Bezirksgericht" i egenskap av "Exekutionsgericht". Kravet att den ös­terrikiska domen skall vara verkstäUbar i Österrike skall emellertid inte förstås så all ett beslut av den österrikiska verkslällighelsdomstolen om s.a.s inlem verkställighet måste föreligga (jfr prop. 1965:139 s. 23-24).

Enligl 13 § skall ansökan om verkställighet göras hos Svea hovrätt. Della stämmer överens med vad som redan gäller enligt flera andra författ­ningar, t.ex. den schweiziska lagen och lagen (1976:108) om erkännande och verkstäUighet av utländskt avgörande angående underhållsskyldighet.

114 § anges vilka handlingar som sökanden skall foga vid sin ansökan liU Svea hovrätt. Under alla förhåUanden skall fömtom domen - i original eller i en av behörig österrikisk myndighet bestyrkt avskrift - inges bevis om att domen har vunnit laga kraft och att den får verkställas i Österrike.

Konvenfionen anger inte några ytteriigare handlingar som skall inges av sökanden. Emellertid synes del lämpligl alt ge hovrätten möjlighet att förelägga sökanden att inkomma med ytterligare handlingar om det behövs för prövningen av ansökningen. Eftersom verkställigheten ' princip skall ske efter svensk lag har det inte ansetts föreUgga något hinder mot att en

 

Prop. 1982/83:117                                                   26

bestämmelse med angiven innebcird tas in i lagen (14 § andra stycket). En tillämpning av bestämmelsen kan t.ex. bli aktuell i det fall den österrikiska domen är en tredskodom. I del fallet kan det behövas en handling som utvisar alt stämningen rätteligen har delgivils svaranden. Löpande skulde­brev och andra presenlationspapper torde också böra ges in i samband med ansökningen om verkställigliel för att visa all saklegilimation förelig­ger (jfr 2 kap. 2 § utsökningsbalken).

Enligt tredje stycket i 14 § skalll handlingama vara avfattade på svenska eller vara åtföljda av en översättning till svenska. Översäitning skaU vara bestyrkt av en person som är behörig i antingen Österrike eUer Sverige all bestyrka översättning. I Österrike fillkommer en sådan behörighet ed­svuren domstolsöversättare (gerichtlich beeideter Ubersetzer). I Sverige har auktoriserade translatorer en sådan behörighet.

Kravet på översättning är i konventionen (art. 11:2) undantagslöst. Det har emellertid inte ansetts vara anledning alt för svensk del upprätthålla etl absolut översättningskrav. I likhet med vad som gäUer enligt viss annan lagstiftning om verkställighet av utländska domar, se t.ex, 9 § andra stycket 5 lagen (1976:108) om erkännande och verkställighet av utländskt avgörande angående underhållsskyldighet, får hovrätten medge undanlag från översältningskravet. Denna möjlighet kan utnyttjas t.ex. för sådana fall där det är uppenbart obehövligt att alla handlingar i sin helhet finns översalta.

I enlighet med konventionen (art. 11:3), som på denna punkt överens­stämmer med aUmänna svenska principer, uppställs inget krav på legalise­ring eller liknande formalitet av ingivna handlingar utan hovrätten får göra en bedömning i vad mån dessa ät riktiga.

Del får ulan särskUd föreskrift anses klart att hovrätten får bereda sökanden tillfälle atl avhjälpa brist eller ofullständighet i ansökningshand-Ungama.

Det ankommer på sökanden att med åberopande av hovrättens beslul om bifall liU ansökningen begära verkställighet hos kronofogdemyndighe­ten. Härvid gäller bestämmelserna i utsökningsbalken.

Enligt 15 §, som saknar motsvarighet i konventionen, får ansökan om verkställighet inte bifallas utan all motparten beretts tillfälle att yttra sig över den. Något krav på att delgivning av motparten sker enligl de för stämning i tvistemål gällande reglerna uppställs inte.

I 16 § slås det fast att bifall till ansökningen innebär atl domen får verkställas på samma sätt som svensk domstols lagakraftägande dom, såvida inte högsta domstolen efter besvär över hovrättens beslut förordnar annat. Vidare anges för tydlighets skull i paragrafen all eventuella före­skrifter om tvångsmedel i den österrikiska domen inte skall fillämpas. Bestämmejserna kräver inte några kommentarer.

 

Prop. 1982/83:117                                                   27

17      §

I denna paragraf, som motsvarar art. 12 i konventionen, behandlas förlikningar. Det är endasi fråga om förlikningar inför domstol. Förlikning­en behöver däremot inle ha stadfästs av domstol. Bestämmelserna innebär alt en förlikning som har träffats inför en österrikisk domstol skall verkstäl­las i Sverige på vissa villkor.

Under överläggningarna diskuterades om inte konventionen även borde medge alt förUkningar fillerkändes rättskraft, dvs. erkändes i det andra landet. Från svensk sida ansågs dock flera skäl tala mot en sådan ordning. I förhållandel mellan de nordiska länderna kan endast verkställighet kom­ma i fråga och man ansåg på svensk sida atl del i förhåUandet tUl Österrike inle fanns anledning alt gå längre. Det förhällandet atl en svensk dom avseende stadfästelse av förlikning inte har samma rättskraftsverkan som en vanlig dom (se NJA 1975 s. 507) talar också för att verkan av föriikning enligl konventionen begränsas fill verkställigheten,

Enligl 17 § måste den österrikiska förUkningen avse en sådan privaträtts­lig fråga som omfattas av lagen. Förlikningar i t.ex. underhållsfrågor kan sålunda inle verkstäUas enligt denna lag.

För verkställighet av i lagmmmel avsedda förlikningar krävs alt förlik­ningen får verkställas i Öslerrike och att sådana omständigheter som enligl 6 § p. 1-3 hindrar erkännande av domar inte föreligger. Verkställighet kan således vägras i Sverige på den grund att detta skuUe strida mot svensk ordre pubUc eller att en dom i samma sak och mellan samma parter redan har meddelats i Sverige eller etl tredje land. Något krav på atl den österri­kiska domstolen varit behörig enligt 7 § alt döma i den sak vari förlikningen träffals uppställs däremot inte. Del torde dock få anses följa av ordre publicbeslämmelsen all en föriikning inför en "obehörig" österrikisk dom­stol i vissa fall, t.ex. i en sådan sak som omfattas av de svenska domstolar­nas exklusiva kompetens, vägras verkstäUighet i Sverige.

Del kan tilläggas atl österrikiska öffenlliche Urkunden (actes authenti-ques) inle kan verkställas i Sverige.

18      §

Som framgår av 5 § kan en österrikisk dom inte verkställas här förrän den vunnit laga kraft. Med hänsyn härtill har del ansetts motiverat alt ge en vinnande part möjlighet atl före domens lagakraftvinnande få sitt anspråk säkerställt i Sverige genom kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd. Del har ocksä ansetts befogat alt införa möjlighel till säkerhetsåtgärd redan dess­förinnan, dvs. under rättegången i Öslerrike. Härom innehåUer föreva­rande paragraf bestämmelser.

Av första stycket första meningen framgår atl säkerhetsåtgärd enligl 15 kap. RB får beviljas för del ifrågavarande anspråket utan hinder av alt rättegång pågår i Österrike i saken eller en sådan rättegång avgjorts genom en dom som inte vunnit laga kraft.

 

Prop. 1982/83:117                                                   28

Frågan om vilken domstol som är behörig all förordna om säkerhetsåt­gärd regleras av de allmänna fommbestämmelsema i 10 kap. RB (se 15 kap. 5§RB).

Enligt 15 kap. 7 § RB skaU sedan en säkerhetsåtgärd beviljats lalan i saken väckas inom en månad från beslutet. Iakttas inte della, skaU säker­hetsåtgärden omedelbart återgå. Enligt förevarande paragraf, första stycket andra meningen, jämstäUs med talans väckande vid svensk dom­stol anhängiggörande av rättegång vid österrikisk domstol, om denna rätte­gång kan leda fiU en dom som kan verkstäUas här. Utverkas en säkerhets­åtgärd här i Sverige, skaU den alltså bestå om talan väcks vid österrikisk domstol inom enmånadsfrislen, under fömtsättning att den österrikiska rättegången kan leda fill en här i Sverige verkställbar dom. Det är den svenska domstolens sak atl pröva humvida denna fömtsättning föreligger.

Sedan den österrikiska domen vunnit laga kraft kan del ta viss fid innan den vinnande parten hinner utverka ett beslut om verkställighet hos Svea hovrätt. Med hänsyn tiU den risk den vinnande parten sålunda löper har i andra stycket föreskrivits att beslulel om säkerhetsåtgärd skaU förfalla en månad efter det alt domen vunnit laga kraft, om inte verkställighet av domen dessförinnan sökts här. Har ansökningen gjorts inom enmånadsfris­len, skall säkerhetsåtgärden beslå lill dess ansökningen prövas, om inle hovrätten förordnar annat.

Till slut har för det fall att behovet av säkerhetsåtgärd uppkommer försl sedan ansökningen om verkställighet har gjorts lagts i hovrättens hand atl på yrkande förordna om sådan åtgärd, atl gälla i avvaktan på prövning av ansökningen.

För alt hovrätten skall låta en säkerhetsåtgärd bestå eller bevilja en sådan enligl förevarande paragraf krävs inle alt alla erforderliga handlingar fogats vid ansökningen om verkställighet.

8   Hemställan

Jag hemställer all lagrådels yttrande inhämtas över förslaget liU lag om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens om­råde.

9   Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

 

Prop. 1982/83:117                                                   29

Utdrag
LAGRÅDET                                    PROTOKOLL

vid sammanträde 1983-03-21

Närvarande: f d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Delin, justitierå­det Bengtsson.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 17 febmari 1983 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för justitiedepartemen­tet Rainer beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag tUl lag om erkännande och verkställighet av österrikiska domar pä privaträttens om­råde.

- Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Magnus Åkerdahl.

Förslagel föranleder följande yttrande av lagrådet:.

6§

Bestämmelsen i punkt 5 torde bli mera lättläst om den formuleras så: "5. om domen .... och denne inte har delgivits stämningen enligl österri­kisk lag eller, även om så skett, inte har .... i saken."

7§

I punkt 5 talas om atl den skadegörande handlingen begåtts i Österrike medan den som "vållade" skadan befann sig där. Enligt motiven skulle formuleringen inle utesluta skadeståndsanspråk grundade på regler om strikt skadeståndsansvar. Detta stämmer emellertid mindre väl med den terminologi som är vedertagen i bl.a. skadeståndslagen (1972:207). Med hänsyn härtUI torde lämpligen ordet "vållade" böra utbytas mol "orsa­kade".

Enligt punkt 6 i samma paragraf fordras atl svaranden uttryckligen har underkastat sig "den österrikiska domstolens" behörighet, något som stämmer med konventionslexien. Enligt motiven skulle del vara fillräckligl alt svaranden godtagit österrikiska domstolar i allmänhet. Om en sådan mera generös utformning av den svenska regeln är avsedd, bör i lagtexten orden "den österrikiska domstolens" lämpligen utbytas mol "österriltisk domstols".

18 §

Tankegångarna i första stycket torde komma fram bällre om styckets båda meningar byter plats och formuleras på följande säll: "Har säker-4   Riksdagen 1982/83. I samt. Nr 117

 

Prop. 1982/83:117                                                   30

hetsålgärd enligt 15 kap. rättegångsbalken beviljats, skaU vid tUlämpning av 7 § i samma kapitel med talans väckande vid svensk domstol jämställas talans väckande vid österrikisk dcimstol, om den österrikiska rättegången kan leda lUl en dom som enligl denna lag kan verkställas här. Det förhällan­det att sådan rättegång redan pågår eUer atl saken har avgjorts genom dom, som ännu inle har vunnit laga kraft, hindrar inte alt säkerhetsåtgärd bevil­jas."

Härjämte må följande anföras. Enligl artikel 3 punkt 2 i konvenfionen behöver ett i Sverige meddelat bevis om betalningsföreläggande, som är verkställbart i Sverige, "inte ha vunnit laga kraft" för atl erkännas i Österrike. Alt märka är all enligt 35 § lagsökningslagen ansökan om återvinning i mål om belalningsföreläggande skall göras inom en månad från del utmätning ägde mm, varvid med utmätning i Sverige jämställs motsvarande åtgärd i övriga nordi;jka länder. Det kan ifrågasättas, om inte genom etl tUlägg i nämnda paragriif också motsvarande åtgärd i Öslerrike bör jämställas med svensk utmätning. Konsekvensen blir annars all vid sådan verkstäUighet någon återviiiningstid över huvud laget inle kommer att löpa i Sverige, vUket kan länkas leda tlU olika processueUa komplikatio-

 

Prop. 1982/83:117                                                   31

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET               PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-03-24

Närvarande: statsminislem Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldl, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Anders­son, Rainer, Boström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, HeUström

Föredragande: statsrådet Rainer

Proposition om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område

1   Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

lag om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträt­tens område.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådet har i förtydligande syfte förordat vissa ändringar i 6,7 och 18 §§ i det remitterade förslagel. Jag godtar vad lagrådet har föreslagit.

En del redaktioneUa jämkningar bör vidare göras i det remitterade för­slagel.

Som lagrådet har varit inne på bör 35 § lagsökningslagen (1946:808) ändras så all vid tillämpning av första stycket i den paragrafen med utmätning i Sverige jämställs en motsvarande åtgärd i Österrike.

2   Hemställan

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen

dels att godkänna konventionen mellan Sverige och Österrike om erkän­nande och verkstäUighet av civildomar,

dels att med vidtagna ändringar anta det av lagrådet granskade förslaget liU lag om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privat­rättens område,

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 17 februari 1983.

 

Prop. 1982/83:117                                                   32

dels att anta ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808).

3   Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslä riksdagen atl anta de förslag som föredragan­den har lagt fram.

 

Prop. 1982/83:117

33

Bilaga I

Konvention

mellan Konungariket Sverige och Repub­liken Österrike om erkännande och verk­ställighet av civildomar.

Konungariket Sverige och

Republiken Österrike,

som i förbindelserna meUan de båda sta­tema önskar säkerställa erkännande och verkställighet av civildoiiiar,

har kommit överens om följande.

Artikel 1

1.   Denna konvention är tillämplig på do­mar som har meddelats i de fördragsslutande statema i ett ämne av privalrätlslig beskaf­fenhet.

2.   Med "dom" förstås i denna konvenfion en domstols dom eller beslut, som innebär ett slutligt avgörande av saken. Detta gäller även när avgörandet har meddelats i ett straffrätts­ligt förfarande.

3.   Konvenfionen är dock inte fillämplig

a.    på domar angående personrättsliga, fa­
miljerättsliga och arvsrättsliga frågor,

b.    på domar angående bildande eller upp­
lösning av en juridisk person, dss stadgar
eller behörigheten för dess organ,

c.     på domar i ett konkurs- eller ackords­
förfarande eller i ett förfarande om betal­
ningsinställelse och i anslutning tiU sådana
förfaranden meddelade domar som rör gil­
tigheten av en gäldenärs rättshandlingar,

d. på domar angående ansvar för atomska­dor.

Abkommen

zwischen dem Königreich Schweden und der Republik Österreich uber die Aner-kennung und die Vollstreckung von Ent-scheidungen in Zivilsachen.

Das Königreich Schweden und

die RepubUk Österreich,

von dem Wunsch geleitet, in den Bezie-hungen zwischen den beiden Slaalen die An-erkennung und die Vollstreckung von Ent-scheidungen in Zivilsachen zu sichem,

sind wie folgt iibereingekommen:

Artikel 1

(1)   Dieses Abkommen ist auf die in den Vertragsstaaten auf dem Gebiet des ZivU-rechts gefållten Entscheidungen anzuwen-den.

(2)   Unter ,,Entscheidung" sind in diesem Abkommen jedes Urteil und jeder BeschluB eines Gerichts zu verstehen, die den Streitge-genstand endgiiltig entscheiden, auch wenn die Entscheidung in einem strafgerichtlicben Verfahren ergangen ist.

(3)   Das Abkommen ist jedoch nicht anzuwenden

 

(a)    auf Entscheidungen auf dem Gebiet des Personenstands, des Familienrechts öder des Erbrechls,

(b)   auf Entscheidungen uber die Bildung öder die Auflösung einer juristischen Person, iiber ihre Salzungen öder iiber die Befiignisse ihrer Organe,

(c)    auf Entscheidungen in einem Konkurs-verfahren, einem Ausgleichsverfahren öder in einem Verfahren des Zahlungsaufscbubes sowie auf im Zusammenhang mit solchen Verfahren ergangene Entscheidungen iiber die Wirksamkeit von Rechtshandlungen eines Schuldners,

(d)    auf Entscheidungen iiber die Haftung
fur nukleare Schäden.

 

Artikel 2

Med dom likställs beslut som en domstol meddelat i mål angående en sådan privat­rältsUg fråga som omfattas av denna konven-

Artikel 2

Ein BeschluB eines Gerichts in einer ZivU-rechtssache, auf die dieses Abkommen an-wendbar ist und der den Ersatz der ProzeB-

 

Prop. 1982/83:117

34

 

tion och som rör ersättning för motparts rät­tegångskostnader eUer ersättning till vUtne eller sakkunnig.

Artikel 3

1.   En dom som har meddelats i den ena fördragsslutande staten skaU erkännas i den andra fördragsslutande staten, om den dom­stol som har meddelat domen var behörig enligt bestämmelserna i artikel 5 eller 6 och domen har vunnit laga kraft enligt lagen i domsslalen.

2.   Ett i Sverige meddelat bevis i mål om belalningsföreläggande, som är verkställbart i Sverige, behöver dock inle ha vunnit laga kraft.

Artikel 4

Erkännande av en dom som har meddelats i den ena fördragsslutande slaten kan vägras i följande fall:

a.    om ett erkännande är oföi-enligt med
gmndema för rättsordningen i den andra för­
dragsslutande staten,

b.    om en dom i samma sak och meUan
samma parter har meddelats i den andra för­
dragsslutande staten,

c.     om en dom i samma sak och mellan
samma parter har meddelats i en tredje stat
och domen på gmnd av en internationell
överenskommelse skall erkännas i den andra
fördragsslutande staten,

d.    om en rättegång om samma sak och
mellan samma parter är anhängjg inför en
domstol i den andra fördragsslutande staten
och talan i den rättegången har väckts först,

e.    om domen har givits mol e;n svarande
som inte har ingått i svaromål och denne an­
fingen inle har delgivits stämningen enligt la­
gen i domsstaten eller inte har fall kännedom
om rättegången i tillräckligt god tid för atl
kunna svara i saken.

kosten an die Gegenpartei öder das Entgell eines Zeugen öder eines Sachverständigen betriffl, ist einer Entscheidung gleichgeslellt.

Artikel 3

(1)   Die von einem Gericht eines Vertrags-slaales gefällte Entscheidung wird in dem an-deren Vertragsslaat anerkannl, wenn das Gericht, das die Entscheidung gefaUl hat, gemäB den Besfimmungen des Artikels 5 öder des Artikels 6 zuständig war und die Entscheidung nach dem Rechl des Entschei-dungsslaales rechtskräffig ist.

(2)   Ein in Schweden ergangener Beweis eines Zahlungsbefehls (bevis i mål om betal­ningsföreläggande), der in Schweden voU-slreckbar ist, braucht jedoch nicht rechls-kräflig zu sein.

Artikel 4

Die Anerkennung einer in einem Vertrags­slaat gefällten Entscheidung känn versagl werden:

(a)    wenn sie der öffentlichen Ordnung des anderen Vertragsstaates widersprichl,

(b)   wenn eine Entscheidung iiber densel-ben Gegenstand zwischen denselben Parteien in dem anderen Vertragsslaat ergangen ist,

(c)    wenn eine Entscheidung iiber densel­ben Gegenstand zwischen denselben Parteien in einem drillen Slaat ergangen ist und diese Entscheidung in dem anderen Vertragsslaat auf Gmnd einer zwischenslaallichen Uber-einkunfl anzuerkennen ist,

(d)    wenn ein Verfahren wegen desselben
Gegenslandes zwischen denselben Parteien
vor einem Gericht des anderen Vertrags­
staates anhängig ist und dieses Gericht zuerst
angemfen wurde,

(e)    wenn die Entscheidung gegen einen
Beklaglen ergangen ist, der sich auf das Ver­
fahren nicht eingelassen hat, und das der Ein-
leitung des Verfahrens dienende Schriflsliick
dem Beklagten nicht gemäB dem Gesetz des
Entscheidungsslaales zugesteUt worden ist
öder der Beklagte vom Verfahren nicht zeit-
gerecht Kenntnis erhållen hat, um sich zu
verteidigen.

 

Prop. 1982/83:117

35

 

Artikel 5

Domstol i den stat i vilken domen har med­delats skall anses behörig enligt denna kon­vention i följande fall:

a.    om svaranden vid tiden för talans väck­
ande hade sitt hemvist eller stadigvarande
vistades i domsslalen eller, om svaranden var
en juridisk person eller ett sådant österrikiskt
handelsbolag som inte är en juridisk person
(Handelsgesellschaft ohne Rechtspersönlich­
keit), hade sitt säte i domsstaten,

b.    om svaranden i domsslalen vid tiden för
talans väckande hade ett handels- eller indu­
striföretag eller en filial, som inle endasi ut­
gjorde en agentur, och tvisten hänförde sig
till företagels eller filialens verksamhet,

c.    om talan avsåg en fastighet belägen i
domsslalen eller en sakrätt tUl en sådan fas­
tighet,

d.    om talan avsåg skyldighet utanför kon­
traktsförhållanden att ersätta skada på per­
son eller egendom och den skadegörande
handlingen hade begåtts i domsslalen medan
den som vållade skadan befann sig där,

e.    om svaranden uttryckligen underkastat
sig domstolens behörighet.

Artikel 5

Die Zuständigkeil der Gerichte des Ent­scheidungsslaales wird im Sinne dieses Ab-kommens anerkannl:

(a)   wenn zur Zeit der Einleitung des Ver­fahrens der Beklagte in dem Entscheidungs-slaal seinen Wohnsitz öder seinen gewöhnli­chen Aufenthalt hatte öder, wenn es sich um eine jurislische Person öder um eine öslerrei-chische HandelsgeseUschaft ohne Rechlsper-sönlichkeU handelt, diese dort ihren SUz hatte,

(b)   wenn sur Zeit der Einleitung des Ver­fahrens der Beklagte in dem Entscheidungs-staal eine Handels- öder Induslrieunterneh-mung öder eine Zweigniederlassung hatte, die uber eine Handelsvertrelung hinausging, und sich das Verfahren auf deren Betrieb be-zog,

(c)   wenn der Gegenstand des Verfahreiis eine im Entscheidungsslaal gelegene Lie-genschaft öder ein dingliches Rechl an einer solchen Liegenschafl war,

(d)   wenn das Verfahren einen Anspmch
auf Ersatz fiir Personen- öder Sachschäden
aus einer auBervertraglichen Haftung zum
Gegenstand hatte und die schädigende Hand-
lung im Entscheidungsslaal begången wurde,
während sich der Schädiger dort befand,

(e)   wenn sich der Beklagte der Zuständig­
keil des Gerichtes ausdriicklich unlerworfen
hat.

 

Artikel 6

En dom som meddelats med anledning av genkäromål anses vid tiUämpningen av denna konvention meddelad av behörig domstol, om domstolen var behörig enligt artikel 5 all pröva huvudkäromålet.

Artikel 6

Die Zuständigkeil eines Gerichtes, das eine Entscheidung iiber eine Widerklage gefäUt hal, wird im Sinne dieses Abkommens aner­kannl, wenn das Gericht gemäB Artikel 5 zur Entscheidung uber die Hauplklage zuständig

 

Artikel 7

En dom behöver inte anses meddelad av behörig domstol, om

a.    enligt den andra fördragsslutande sta­
tens rätt dess eller ett tredje lands domstolar
med hänsyn liU sakens beskaffenhet är ute­
slutande behöriga, eUer

b.    det är fråga om behörighet enligt artikel
5 e och denna behörighet enligt den andra
fördragsslutande statens rätt med hänsyn till
sakens beskaffenhet inte får gmndas på parts
medgivande.

Artikel 7

Die Zuständigkeil eines Gerichtes des Entscheidungsslaales braucht nicht aner­kannl zu werden, wenn

(a)    nach dem Rechl des anderen Vertrags­staates äuf Gmnd des Streilgegenstandes dessen Gerichte öder die eines drillen Slaates ausschlieBIich zuständig sind öder

(b)   es sich um eine Zuständigkeil nach Ar­fikel 5 Ul. e handelt, aber nach dem Rechl des anderen Vertragsstaates auf Gmnd des Streilgegenstandes eine Zuständigkeil durch Unterwerfung nicht begriindet werden känn.

 

Prop. 1982/83:117

36

 

Artikel 8

En domstol i den ena fördragsslutande sta­ten hos vilken fråga uppkommer om erkän­nande av en dom som meddelats av en dom­stol i den andra fördragsslutande sitaten är vid sin prövning av frågan om domstolen haft behörighet enligt konvenfionen bunden av denna domstols konstateranden siv de faktis­ka förhållanden på vilka den gmndat sin be­hörighet.

Artikel 9

Väcks vid domstol i den ena fördragsslu­lande staten talan angående en sak, som re­dan är föremål för rättegång mellan samma parter vid domstol i den andra fördragsslu­tande staten, och kan den första rättegången leda tiU dom som enligt denna konvention skaU erkännas i den förstnämnda fördragsslu­tande staten, skall den domstol vid vilken talan sist väckts avvisa denna.

Artikel 8

Das Gericht eines Vertragsstaates, vor dem die Anerkennung einer Entscheidung eines Gerichtes des anderen Vertragsstaates geltend gemacht wird, ist bei der Priifung der Frage der Zuständigkeil dieses Gerichtes nach diesem Abkommen an Festslellungen von Talsachen gebunden auf welche dieses Gericht seine Zuständigkeil gegriindet hat.

Artikel 9

Wenn vor einem Gericht eines Vertrags­staates ein Verfahren uber eine Sache einge-leitet wird, die bereits Gegenstand eines Ver­fahrens zwischen denselben Parteien vor einem Gericht des anderen Vertragsstaates ist, und wenn in diesem Verfahren eine Ent­scheidung ergehen känn, die nach diesem Abkommen in dem erstgenannten Vertrags­slaat anerkannl werden muB, hat das zuletzt angemfene Gericht die Klage zuriickzuwei-sen.

 

Artikel 10

1.   Varje dom som har meddelats av en domstol i den ena fördragsslulande staten och som är verkställbar i den staiten skall på ansökan verkställas i den andra fördragsslu­tande staten, om fömtsättningar för dess er­kännande föreligger.

2.   VerkstäUighet beviljas i Öslerrike av den domstol som är behörig att ombesörja verkställigheten.

3.   Ansökan om verkställighet i Sverige görs hos Svea hovrätt. Medger hovrätten verkställighet, skall den österrikiska domen på ansökan verkstäUas av behörig förvalt­ningsmyndighet (kronofogdemyndigheten).

Artikel 11

1. Part som begär verkställighet skall före­bringa domen i original eller i en av behörig myndighet bestyrkt avskrift, bevis om att do­men är verkstäUbar i den fördragsslutande stal i vilken den har meddelats samt - utom när det gäller ett svenskt bevis i mål om belal­ningsföreläggande - bevis om att domen har vunnit laga krafL

Artikel 10

(1)   Jede von einem Gericht des einen Ver­tragsstaates gefällte Entscheidung, die in die­sem Staat voUslreckbar ist, ist in dem an­deren Vertragsslaat auf Antrag zu voll-strecken, wenn die Voraussetzungen fiir ihre Anerkennung erfiilll sind.

(2)   In Österreich ist die Vollstreckung durch das zuständige Gericht zu bewilUgen, das den Vollzug veranlaBl.

(3)   Ein Antrag auf Vollstreckung iri Schweden ist beim Svea Oberlandesgericht (Svea hovrätt) zu stellen. Nach Genehmigung durch das Oberlandesgericht ist die österrei-chische Entscheidung auf weiteren Antrag dufch die zuständige Verwaltungsbehörde (kronofogdemyndigheten) zu vollstrecken.

Artikel 11

(1) Die Partei, welche die Vollstreckung beanlragt, hal die Entscheidung im Original öder in einer von der zuständigen Behörde ausgefertigten Abschrift, den Nachweis der VoUslreckbarkeit in dem Vertragsslaat, in dem sie ergangen ist, sowie — ausgenommen bei einem schwedischen Beweis eines Zah­lungsbefehls (bevis i mål om betalningsföre­läggande) - den Nachweis der Rechtskraft vorzulegen.

 

Prop. 1982/83:117

37

 

2.    De handlingar som skall förebringas i Österrike skall vara avfattade på tyska eller åtföljas av en översättning tUl delta språk. De handlingar som skall förebringas i Sverige skall vara avfattade på svenska eller åtföljas av en översättning lill detta språk. Riklighe­ten av en översättning måste vara bestyrkt av en person som är behörig härtill i en av de båda staterna.

3.    De handlingar som skall förebringas en­ligt denna konvenfion är inle underkastade krav på legalisering eller liknande formkrav.

Artikel 12

1.    En förlikning, som har träffals inför en
domstol i den ena fördragsslutande staten i
ett mål om en sådan privalrätlslig fråga som
omfattas av denna konvention, skall på ansö­
kan verkställas i den andra fördragsslutande
staten, om

a.    förlikningen får verkställas i den stat där
den har träffats, och

b.    det inte föreligger någon gmnd för av­
slag enligt artikel 4 a, b eller c.

2.    För verkstäUigheten av en förlikning
gäller bestämmelsema i artiklarna 10 och 11 i
tillämpliga delar.

Artikel 13

1. Denna konvention påverkar inle

a.    de bestämmelser i andra för båda de
fördragsslutande staterna bindande interna­
tionella överenskommelser som reglerar er­
kännande eUer verkställighet av domar eller
förlikningar,

b.    de bestämmelser i den ena fördragsslu­
lande statens intema rätt, enligt vilka erkän­
nande eller verkställighet av domar eller för­
likningar från den andra fördragsslutande sta­
ten kan ske i större utsträckning än enligt
denna konvention.

2.    Denna konvention är fiUämplig endast
på de domar som meddelats och de förlik­
ningar som träffats efter dagen för konven­
tionens ikraftträdande.

Artikel 14

Denna konvention skall ratificeras. Ratifi-katiorjshandlingama skall utväxlas i Wien. Konventionen träder i krafl första dagen i den tredje månaden som följer efter den må­nad under vilken rafifikalionshandlingarna utväxlats.

(2)   Die in Österreich vorzulegenden Ur­kunden mössen in deulscher Sprache abge-falBt öder mil einer tlberselzung in diese Sprache versehen sein. Die in Schweden vor­zulegenden Urkunden mussen in schwe-discher Sprache abgefaBl öder mil einer Ubersetzung in diese Sprache versehen sein. Die Richligkeil der Ubersetzung muB von einer hiezu in einem der beiden Slaalen be-fuglen Person beslätigt sein.

(3)   Die gemäB diesem Abkommen vorzule­genden Urkunden sind von Beglaubigungen und gleichartigen Förmlichkeilen befreit.

Artikel 12

(1)    Ein vor einem Gericht eines der Ver­
tragsstaaten geschlossener Vergleich in einer
Zivilrechlssache, auf welche dieses Abkom­
men anwendbar ist-, wird auf Antrag in dem
anderen Vertragsslaat vollstreckl, wenn

(a)   der Vergleich in dem Slaat, wo er geschlossen wurde, voUslreckbar ist, und

(b)   nicht einer der Versagungsgriinde des Artikels 4 lil. a, b öder c vorliegl.

(2)    Auf die Vollstreckung von Vergleichen
sind die Artikel 10 und II sinngemäB
anzuwenden.

Artikel 13

(1) Dieses Abkommen beriihrl nicht

(a)   die Besfimmungen anderer zwischen-staatUcher Ubereinkiinfte, die die beiden Vertragsstaaten gegenseitig verpflichten und die die Anerkennung öder Vollstreckung von Entscheidungen öder Vergleichen regeln,

(b)   die Besfimmungen des inneren Rechtes eines der beiden Vertragsstaaten, nach denen die Anerkennung öder Vollstreckung von Entscheidungen öder Vergleichen des an­deren Vertragsstaates in weiterem AusmaB als in diesem Abkommen vorgesehen ist.

(2)    Dieses Abkommen ist nur auf die nach
dem Tag seines Inkrafltretens gefällten Ent­
scheidungen und auf die nach diesem Tag
geschlossenen Vergleiche anzuwenden.

Artikel 14

Dieses Abkommen ist zu rafifizieren. Die Ralifikalionsurkunden sind in Wien auszu-tauschen. Das Abkommen irill am ersten Tag des drillen Monals, der auf den Monat folgt, in dem die Rafifikationsurkunden ausge-tauscht werden, in Kraft.

 

Prop. 1982/83:117

38

 

Artikel 15

Varje fördragsslutande stat kari säga upp denna konvention genom etl fill den andra fördragsslutande staten riktat skriftligt med­delande. Uppsägningen träder i kraft sex må­nader efter dagen för meddelandet.

Till bekräftelse härav har de befuUmäkti­gade ombuden undertecknat denna konven­tion.

Artikel 15

Jeder Vertragsslaat känn dieses Abkommen durch eine an den anderen Vertragsslaat ge-richlele schriftUche Notifikafion kiindigen. Die Kiindigung wird sechs Monate nach dem Datum dieser Nolifikation wirksam werden. Zu Urkund dessen haben die beiderseitigen Bevollmächtigen dieses Abkommen un-terschrieben.

 

Som skedde i Stockholm den 16 september 1982 i två exemplar, elt på svenska och ell på tyska, vilka båda texter har samma gUtighet.

Geschehen zu Slockholm am 16. September 1982 in zwei Urschriften in schwedischer und deutscher Sprache, wobei beide Texle glei-chermaBen authentisch sind.

 

För Konungariket Sverige Carl Axel Petri

Fur das Königreich Schweden Carl Axel Petri

 

För Republiken Österrike F. Stolberg

Fiir die Republik Österreich F. Stolberg

 

Prop. 1982/83:117                                                   39

Bilaga 2 Det remitterade lagförslaget

Förslag till

Lag om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på

privaträttens område

Härigenom föreskrivs följande.

Tillämpningsområdet

1   § Denna lag är tiUämplig på domar som har meddelats i Österrike i ämnen av privaträttslig beskaffenhet. Lagen tillämpas även på domar i sådana ämnen som har meddelats i etl straffrättsligt förfarande.

2   § Med dom förstås i denna lag en domstols dom eller beslut, som innebär etl slufiigt avgörande av saken.

3   § Med dom jämställs beslul som en domstol.meddelat i mål angående en privaträltsUg fråga och som rör ersätlning för motparts rättegångskost­nad eller ersätlning lill vittne eller sakkunnig,

4   §   Lagen tillämpas inte

1.  på domar angående personrällsUga, familjerältsliga eller arvsrättsliga
frågor,

2.  på domar angående bildande eller upplösning av en juridisk person, dess stadgar eller behörigheten för dess organ,

3.  på domar som meddelats i konkurs- eUer ackordsförfaranden eller i förfaranden om betalningsinställelse eller domar som meddelats i anslut­ning till sådana förfaranden och som rör giltigheten av en gäldenärs rätts­handlingar,

4.  på domar angående ansvar för atomskador.

Erkännande

5   §   En dom som har meddelats i Österrike skall, om annat inte följer av

6   §, erkännas i Sverige, om domstolen varit behörig enligt 7 § och om donien har vunnit laga krafl enligl österrikisk lag.

6 §   En österrikisk dom erkänns inte

1.  om etl erkännande är oförenligt med gmnderna för den svenska rättsordningen,

2.  om en dom i samma sak och mellan samma parter har meddelats i Sverige,

3.  om en dom i samma sak och mellan samma parter har meddelats i en annan fräriimande stat och domen pä gmnd av en internationell överens­kommelse skaU erkännas i Sverige,

4.  om ei[i rättegång om samma sak och mellan samma parter är anhängig i Sverige och talan i den rättegången har väckts först, eller

5.  om domen har meddelats mot en svarande som inte har ingått i

 

Prop. 1982/83:117                                                   40

svaromål och denne antingen inle har delgivils stämningen enligt österri­kisk lag eller inle har fält kännedom om rättegången i lillräckligt god lid för all kunna svara i saken.

7 §   Den österrikiska domstolen skall anses behörig

1.  om svaranden hade sUt hemvisl i Öslerrike vid liden för talans väckande,

2.  om svaranden är en juridisk person eller ett sådant österrikiskt han­delsbolag som inte är en juridisk person (Handelsgesellschaft ohne Rechtspersönlichkeit) och hade sitt säte i Österrike vid fiden för talans väckande,

3.  om svaranden hade etl handels- eller industriföretag eller en filial i Öslerrike vid liden för talans väckande och företaget eller filialen inte endast utgjorde en agentur saml tvisten hänförde sig till förelagets eller filialens verksamhet,

4.  om talan avsåg fast egendom i Öslerrike eller en sakralt tiU sådan fast egendom,

5.  om lalan avsåg skyldighet utanför avtalsförhållanden att ersätta skada på person eller egendom och den skadegörande handlingen hade begåtts i Öslerrike medan den som vållade skadan befann sig där, eller

6.  om svaranden uttryckligen underkastat sig den österrikiska domsto­lens behörighet.

 

8   § En dom som har meddelats i Öslerrike med anledning av genkäromål anses vid tillämpningen av denna lag meddelad av behörig domstol, om den österrikiska domstolen var behörig enligl 7 § att pröva huvudkäromå­let.

9   § Ulan hinder av 7 och 8 §§ skall den österrikiska domstolen anses obehörig,

 

1.  om enligt svensk rätt svenska eller ett tredje lands domstolar med hänsyn fill sakens beskaffenhet är uteslutande behöriga att pröva saken eller

2.  om svaranden visserUgen uttryckligen har underkastat sig den österri­kiska domstolens behörighet men domstols behörighet enUgt svensk rätt med hänsyn fiU sakens beskaffenhet inle får gmndas på en parts medgivan­de.

10 § En svensk domstol är vid prövningen av frågan om en österrikisk
domstol har varit behörig enligl denna lag bunden av sistnämnda domstols
konstateranden av de fakfiska förhållanden på vUka den har gmndat sin
behörighet.

Avvisande av talan

11      § Väcks vid en svensk domstol talan angående en sak, som redan är
föremål för rättegång mellan samrna parter vid en österrikisk domstol, och
kan rättegången vid den österrikiska domstolen leda till en dom som enligt
denna lag skall erkännas här, skall domstolen avvisa lalan.

Verkställighet

12      § En österrikisk dom, som skaU erkännas i Sverige och som får
verkställas i Öslerrike, skall pä ansökan verkställas här.

 

Prop. 1982/83:117                                                   41

13   §   Ansökan om verkställighet görs hos Svea hovrätt.

14   § Vid ansökan om verkställighet skaU fogas domen i original eUer av behörig myndighet bestyrkt avskrift och bevis om alt domen har vunnit laga kraft och får verkställas i Öslerrike.

Hovrätten får förelägga sökanden alt inkomma med de ytterligare hand-Ungar som behövs för hovrättens prövning av ansökningen.

De handlingar som skall fogas fill ansökningen skall vara avfattade på svenska eller åtföljas av en översättning lill svenska. Rikligheten av över­sättningen skall vara bestyrkt av en person som är behörig atl i Sverige eller Österrike bestyrka en sädan översättning. Hovrätten får medge un­dantag från kravet på översäitning.

15   § Ansökan om verkställighet får inte bifallas utan atl motparten har beretts tUlfälle att yttra sig över ansökningen.

16   § Bifaller hovrätten ansökningen, verkstäUs domen pä samma säll som en svensk domstols lagakraftägande dom, om inte högsta domstolen efter besvär över hovrättens beslul förordnar annat. Föreskrift om tvångs­medel i den österrikiska domen skall inle tUlämpas.

Förlikningar

17 § En förlikning som har träffats inför en österrikisk domstol i en sådan
privaträttslig fråga som omfattas av denna lag skall på ansökan verkställas
här, om

1.     förlikningen får verkstäUas i Österrike och

2.     det inle föreligger sådana omsländigheter som avses i 6 § 1,2 eller 3.
För verkstäUigheten gäller 12-16 §§ i liUämpliga delar.

Säkerhetsåtgärder

18 § Pågår rättegång i Österrike eller har saken avgjorts genom en dom
som ännu inte har vunnit laga kraft, kan säkerhetsåtgärd enligl 15 kap.
rättegångsbalken beviljas i Sverige. Har säkerhetsåtgärd beviljats, skall
vid tiUämpningen av 15 kap. 7 § rättegångsbalken med talans väckande vid
svensk domstol jämstäUas talans väckande vid österrikisk domstol, om
den österrikiska rättegången kan leda tUl en dom som enligl denna lag kan
verkställas här.

Beslut om säkerhetsåtgärd förfaller en månad efter det atl domen i den österrikiska rättegången har vunnit laga krafl, om inle verkställighet av domen har sökts här dessförinnan. Har ansökan om verkställighet gjorts inom denna tid, skall beslutet gälla liU dess ansökningen prövas, om inte hovrätten förordnar annat. Föreligger inte något förordnande om säker­hetsåtgärd när ansökan görs, fär hovrätten pä yrkande besluta om sådan åtgärd i avvaktan pä prövningen av ansökningen.

Denna lag träder i krafl den dag regeringen bestämmer. Lagen lillämpas inle på domar som har meddelats och förlikningar spm har träffals före den dagen.

 

Prop. 1982/83:117                                                             42

Innehåll

Proposilion  ...................................................................... ..... I

Propositionens huvudsakliga innehåll   ............................       1

Propositionens lagförslag ................................................. ..... 2

1................................................................................... Förslag liU lag om erkännande och verkställighet av österrikiska
domar på privaträttens område ...................................       2

2   Förslag till lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808)             5

Utdrag av protokoU vid regeringssammanträde den 17 februari 1983           6

1      Inledning ......................................................................      6

2      Gällande ordning m. m. i fråga om erkännande och verkställighet

av utländska civUdomar................................................ ..... 6

3      Konventionen med Österrike om erkännande och verkställighet av civildomar             8

4      Överväganden   ...........................................................    12

5      Ikrafträdande  ..............................................................    13

6      Upprättat lagförslag   ................................................... .. 13

7      Specialmofivering  ........................................................    14

8      Hemställan.................................................................... .. 28

9   Beslul   ......................................................................... .. 28

Utdrag av lagrådets protokoll den 21 mars 1983   ...........    29

Utdrag av protokoU vid regeringssammanträde den 24 mars 1983  ...           31

1      Anmälan av lagrådsyttrande   ...................................... .. 31

2      Hemställan   ................................................................. .. 31

3      Beslut   ......................................................................... .. 32

Bilagor

Bilaga 1        Konvention mellan Sverige och Österrike om erkännan­
de och verkställighet av civildomar   ................ .. 33

Bilaga 2        Det remitterade lagförslaget    ..................... .. 39

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983