Prop. 1982/83:113

Regeringens proposition 1982/83:113

om verksamheten vid statens industriverk, m.m.;

beslutad den 23 februari 1983.

Regeringen föreslår riksdagen alt antaga de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar INGVAR CARLSSON

THAGE G PETERSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till arbetsuppgifter och verksamhetsinriktning m. m. för statens industriverk fr. o. m. den 1 juli 1983.

Förslagen syftar lill atl stärka och effektivisera verksamheten inom industridepartementets ansvarsområde. De tar sin utgångspunkt i vissa brister i nuvarande organisation och regelsystem. Utgångspunkterna för en organisationsförändring bör enligt propositionen vara att ökad samordning skall ske på myndighetsnivå genom att handläggningen av regionalpolitiskt och industripolitiskt företagsstöd sammanförs lill industriverket saml genom atl samarbetet mellan industriverket och styrelsen för teknisk utveckling utvecklas. Vidare skall arbetsfördelningen mellan departements- och verksnivå renodlas sä att ärenden om framför allt slöd till enskilda förelag normall skall avgöras av industriverket och endast i speciella fall av regeringen. Besvärsrätlen avses upphöra i flertalet fall.

Industriverket skall enligl propositionens förslag ges funktionen som central myndighet vad avser det regionalpoliliska slödel lill näringslivet och skall även kunna ges andra arbetsuppgifter inom regionalpolitiken i den mån de inle ankommer på annan myndighet.

I propositionen redovisas hur regeringen avser alt förverkliga dessa riktlinjer genom omfördelning av arbetsuppgifter mellan arbetsmarknadsstyrelsen och industriverket resp. mellan industridepartementet och industriverket.

Industriverket föresläs överta också frågor om ianspråktagande av in-I Riksdagen 1982183. 1 samt. Nr 113

Rättelse: S. I. rad 3 Står förelägger Rätlat fill: föreslär rad 4 Utgår: ovannämnd dag

Prop. 1982/83:113 2

vesteringsfonder m.m. från arbetsmarknadsstyrelsen. För detta behövs ändringar i lagstiftningen om sådana fonder och förslag läggs fram härom.

Huvuduppgifterna för industriverket blir enligl förslagen i fortsättningen dels alt genom industripolitiskt finansiellt stöd, förelagsutvecklande insatser och problemidenlifierande utredningsverksamhet/rrtw_/a industrins titt-växt och omvandling, dels alt genom regionalpolitiskt finansiellt förelagsstöd och särskilda insatser i anslutning härtill bidra liU en balanserad regional utveckling.

Förslag läggs fram om en programindelning av industriverkels verksamhel i huvudprogrammen Utredningsverksamhet, Industriell omvandling och tillväxt. Regional utveckling och Småföretagsutveckling. Mäl nch medel för resp. program beskrivs och i några fall föreslås förändringar i medelsanvändningen. Bl.a. föreslås ändrade riktlinjer för industrigarantilån och för vissa former av regionalpoliliskt stöd.

Riksdagen föreslås la slällning till huvudsakliga riktlinjer för organisationen av statens industriverk. En organisationskommitté avses bli tillkallad för all närmare bereda frågan om organisation för verket m. m. Den nya organisationen, som förutsätts träda i krafl den 1 juli 1983, bör därvid enligl förslagen i huvudsak anpassas till programstrukturen.

Organisationen på regional nivå för industripolitiskt och regionalpolitiskt slöd berörs inte av förslagen.

Propositionen tar slutligen upp vissa anslagsfrågor för budgelårel 1983/ 84.

Prop. 1982/83:113 5

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:609) om allmän investeringsfond '

dels all i 4, 11, 13 saml 15—17§§ ordet "arbetsmarknadsstyrelsen" i oUka böjningsformer skall bytas ut mol "statens industriverk" i motsvarande form,

dels atl 5 och 6§§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

Allmän investeringsfond får las i anspråk för följande ändamål, nämligen för

a) kostnader för reparations- och andra underhållsarbeten pä en här i riket belägen byggnad, som inle ulgör omsätlningsfiUgång i rörelse eller är avsedd all användas som bostad, och för avskrivning av ny-, lill- eller ombyggnad av en sädan byggnad,

b) avskrivning av inventarier som, om de inle ulgör transportmedel i internationell trafik, är avsedda att användas i här i riket bedriven verksamhel, saml ombyggnad av fartyg eUer luftfartyg och kostnader för reparation av farlyo eller luftfartyg,

c) kostnader för främjande av skogsbmk eller för reparations- och andra
underhållsarbeten pä en här i riket belägen markanläggning, som inte ulgör
omsätlningsfiUgång i rörelse, och för avskrivning av den del av en sådan
markanläggnings anskaffningsvärde som får dras av genom årliga värde
minskningsavdrag,

d) kostnader för undersökningsarbete, förberedande arbete eller fiUred-
ningsarbele i gmva, stenbrott eller annan liknande fyndighet här i riket,

e) kostnader för tekniskt och naturvetenskapligt forsknings- och utveck
Ungsarbete saml kostnader för utbildning av arbetstagare hos förelaget,

f) kostnader för atl främja avsättningen utomlands av varor som tillverkas
här i riket.

Belopp, som har avsatts lill allmän investeringsfond, får las i anspråk endast för arbete som ulförs, inventarier som levereras och i övrigt kostnader som hänför sig lill lid efter bokslutsdagen.

Ianspråktagande av allmän in- Ianspråktagande av allmän in-

vesteringsfond för ändamål som vesleringsfond för ändamål som anges i första stycket e) fär göras anges i första stycket e) får göras endasi av förelag som bedriver in- endasi av företag som bedriver industriell tillverkning. lanspråkta- duslridl tillverkning. gande enligt första stycket e) ochf) får göras endast efter medgivande av regeringen.

Ianspråktagande av allmän investeringsfond får inle avse begagnade inventarier. I fräga om inventarier som företaget har anskaffat frän näringsidkare med vilken företagel är förbundet i väsentlig ekonomisk in-

' Senaste lydelse av 11 § 1981: 299 13 § 1981:299 15 §1981:299

- Senaste lydelse av 5 § 1981: 299

Prop. 1982/83:113 7

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:610) om allmän invesleringsreserv

dets alt i 7, 15 och 17 §§ ordet "arbetsmarknadsstyrelsen" i olika böjningsformer skall bytas ul mot "statens industriverk" i motsvarande form,

dets alt 8 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8§'

AUmän investeringsreserv får las i anspråk för följande ändamål, nämligen för

a) kostnader för reparations- och andra underhåUsarbelen på en här i riket belägen byggnad, som inte utgör omsätlningsfiUgång i rörelse eller är avsedd alt användas som bostad, och för avskrivning av ny-, till- eller ombyggnad av en sådan byggnad,

b) avskrivning av inventarier som, om de inle ulgör transportmedel i inlernafionell trafik, är avsedda alt användas i här i riket bedriven verksamhet, samt ombyggnad av fartyg eller luftfartyg och kostnader för reparation av fartyg eller luftfartyg,

c) kostnader för främjande av skogsbruk eller för reparations- och andra underhållsarbeten pä en häri riket belägen markanläggning, som inle utgör omsåtlningslillgång i rörelse, och för avskrivning av den del av en sädan markanläggnings anskaffningsvärde som får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag,

d) kostnader för undersökningsarbete, förberedande arbete eller lillred-
ningsarbele i gmva, stenbrott eller annan liknande fyndighet här i riket,

e) kostnader för tekniskt och naturvetenskapligt forsknings- och utveck
lingsarbete samt kostnader för utbildning av arbetstagare hos den skall
skyldige,

O kostnader för atl främja avsättningen utomlands av varor som här i riket tillverkas.

Belopp, som har avsatts till allmän invesleringsreserv, får las i anspräk endasi för arbete som utförs, inventarier som levereras och i övrigt kostnader som hänför sig lill tid efter bokslutsdagen.

Ianspråktagande av aUmän inves- Ianspråktagande av allmän inves-

leringsreserv för ändamål som teringsreserv för ändamål som
anges i första stycket e) får göras anges i första stycket e) fär göras
endast av skallskyldig som bedri- endasi av skatlskyldig som bedri
ver industriell tillverkning. Ian- ver industriell tillverkning. Ian
språktagande enligl första stycket språktagande enligl första stycket
d)-f) får göras endasi efter särskilt d)-f) får göras endasi efter särskill
medgivande av regeringen. medgivande av regeringen eller, ef-

ter regeringens bemyndigande, statens industriverk.

Ianspråktagande av allmän investeringsreserv fär inle avse begagnade inventarier och föremål avsedda för utsmyckning av kontorslokaler. I fråga om inventarier som den skallskyldige har förvärvat frän näringsidka-

' Senaste lydelse av 8 § 1981:300.

Prop. 1982/83:113 9

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonto

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:456) om insättning på lillfälligl vinslkonto.

dels aU i 3, 6, 11, 13, 14 och 17-19 §§ ordet "arbetsmarknadsstyrelsen" i olika böjningsformer skall bytas ut mol "statens industriverk",

dels all 7 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§ Vinslfond får las i anspråk för följande ändamål, nämligen för

a) kostnader för reparations- och andra underhällsarbeten pä här i riket belägen byggnad, som inte utgör lagertillgång eller är avsedd all användas som bostad, och för avskrivning av ny-, lill- eller ombyggnad av sådan byggnad,

b) avskrivning av inventarier som, om de inte ulgör transportmedel i internationell trafik, är avsedda att användas i här i riket bedriven verksamhel, saml ombyggnad av fartyg eUer luftfartyg och kostnader för reparation av fartyg eller luftfartyg,

c) kostnader för främjande av skogsbruk eller underhåll av markanläggning här i riket och för avskrivning av sådan del av anskaffningsvärdet av markanläggning som får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag,

d) kostnader för undersökningsarbete, förberedande arbete eller tillred
ningsarbete i gmva, stenbrott eller annan liknande fyndighet här i riket,

e) koslnaderför tekniskt och naturvetenskapligt forsknings- och utveck
lingsarbete samt kostnader för utbildning av arbetstagare hos företaget,

f) kostnader för all främja avsättningen utomlands av varor som fillver-
kas häri riket.

Belopp, som har avsatts lUl vinslfond, får las i anspråk endasi för arbete som ulförs, inventarier som levereras och i övrigt kostnader som hänför sig till tid efter bokslutsdagen.

Ianspråktagande av vinstfond för Ianspråktagande av vinstfond för

ändamål som anges i första stycket ändamål som anges i första stycket e) får göras endast av förelag som e) fär göras endasi av företag som bedriver industriell tillverkning. bedriver industriell tillverkning. Ianspråktagande enligt första stycket e) och f) får göras endast efter medgivande av regeringen.

Ianspråktagande av vinslfond får inle avse begagnade inventarier. I fråga om inventarier som företagel har anskaffat från näringsidkare med vilken företaget är förbundet i väsentlig ekonomisk intressegemenskap får fonden las i anspråk endasi om inventarierna har fillverkats under beskattningsåret.

Om vinstfond enligt beslut enligt 6 § får tas i anspråk för arbete som avses i första stycket a) eller c), fär företagel, såvida arbelel hänför sig fill flera beskattningsår och avdrag på gmnd av arbetet inte redan har skett, under det sista året la fonden i anspräk för avskrivning av tillgångarna eller för täckande av kostnaderna med högst ett belopp som svarar mot uppkomna kostnader under de ifrågavarande åren. Vad nu sagts gäller också i

Prop. 1982/83:113 11

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt investeringskonto

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:1185) om inbetalning pä särskill invesleringskonlo

dels all i 3,6, II, 13, 14 och 17-19 §§ ordet "arbetsmarknadsstyrelsen" i olika böjningsformer skall bytas ut mol "statens industriverk" i motsvarande form,

dels all 7 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§ Särskild investeringsfond får las i anspräk för följande ändamål, nämligen för

a) kostnader för reparations- och andra underhållsarbeten på här i riket belägen byggnad, som inte utgör lagertillgång eller är avsedd att användas som bostad, och för avskrivning av ny-, till- eller ombyggnad av sådan byggnad,

b) avskrivning av inventarier som, om de inle utgör transportmedel i inlernafionell trafik, är avsedda all användas i här i riket bedriven verksamhel, saml ombyggnad av fartyg eller luftfartyg och kostnader för reparafion av fartyg eller luftfartyg,

c) kostnader för främjande av skogsbruk eller underhäll av markanläggning här i riket och för avskrivning av sådan del av anskaffningsvärdet av markanläggning som fär dras av genom ärliga värdeminskningsavdrag,

d) kostnader för undersökningsarbete, förberedande arbete eller lillred-
ningsarbele i gmva, stenbrott eller annan liknande fyndighet här i riket,

e) kostnader för tekniskt och naturvetenskapligt forsknings- och utveck
lingsarbete saml kostnader för utbildning av arbetstagare hos förelaget,

f) kostnader för att främja avsättningen utomlands av varor som tillver
kas här i riket.

Belopp, som har avsatts till särskild investeringsfond, får tas i anspräk endasi för arbete som utförs, inventarier som levereras och i övrigt kostnader som hänför sig till tid efter bokslutsdagen.

Ianspråktagande av särskild in- Ianspråktagande av särskild in-

vesteringsfond för ändamål som vesleringsfond för ändamål som anges i första stycket e) fär göras anges i första stycket e) fär göras endast av förelag som bedriver in- endasi av företag som bedriver industriell tillverkning. lanspråkta- duslridl tillverkning. gande enligt första stycket e) ochf) får göras endast efter medgivande av regeringen.

Ianspråktagande av särskild investeringsfond får inte avse begagnade inventarier. I fråga om inventarier som förelaget har anskaffat från näringsidkare med vilken förelaget är förbundet i väsentlig ekonomisk intressegemenskap får fonden las i anspråk endast om inventarierna har tillverkals under beskattningsåret.

Om särskild investeringsfond enligl beslul enligt 6 § fär las i anspräk för arbete som avses i första stycket a) eller c), fär företaget, såvida arbetet

Prop. 1982/83:113 13

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde

1983-02-23

Närvarande: statsrådet I. Carlsson, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodslröm, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellslröm, Thunborg

Föredragande: statsrådet Peterson

Proposition om verksamheten vid statens industriverk, m. m.

1 Inledning

Statens industriverk (SIND) inrättades år 1973 som central myndighet för industri-, energi- och mineralpoliliska frägor (prop. 1973:41, NU 1973:54, rskr 1973:225). Under de år som har förflutit sedan industriverket bildades har förändringar beslutats som innebär alt betydande delar av verksamheten har fåll en annan organisatorisk inplacering. Hil hör bl.a. huvuddelen av verksamheten inom energi- och mineralomrädena. Samtidigt finns på andra områden sambandslinjer till verksamheter inom den statliga organisationen som inle har föranlett några organisatoriska förändringar.

I november 1981 tillkallades en särskild utredare' med uppgift alt se över industriverkets verksamhet och organisafion. Utredaren, som under sitt arbete använde beteckningen induslriverksutredningen, avlämnade i november 1982 betänkandet (Ds I 1982: 14) Organisation för industriell förnyelse. Synpunkter på betänkandet har inhämtats genom elt kombinerat skriftligt och muntligt remissförfarande.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels belänkandet som bilaga 1, dels en sammanslällning av remissyttrandena som bilaga 2.

I budgetpropositionen 1983 (prop. 1982/83:100 bil. 14 s. 12 och 26) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan pä särskild proposilion i ämnel, för budgetåret 1983/84 beräkna lill Statens industriverk: Förvaltningskostnader elt förslagsanslag av 23 991 000 kr. och till Statens industriverk: Utredningar m. m. elt reservationsanslag av 3 717000 kr.

Jag avser nu all la upp frågan om industriverkets fortsatta verksamhet med utgångspunkt i bl. a. del nämnda ulredningsbelänkandel. Jag anhåller atl nu få la upp även budgetfrågorna som berör, förutom de nyss nämnda

' Direktör Bo Söderberg.

Prop. 1982/83:113 14

anslagen, även vissa andra anslag inom industridepartementets resp. ar-belsmarknadsdeparlemenlels huvudtitel.

I frägor rörande överföring av arbetsuppgifter från arbetsmarknadsstyrelsen lill industriverket har jag samrått med cheferna för finans- och arbelsmarknadsdeparlementena.

2 Föredragandens överväganden och förslag

2.1 Utgångspunkter

2.7./ Industri- och regionalpolitikens rott och inriktning under 1980-talet Utgångsläget

Den svenska industrin har sedan mitten av 1970-lalel kraftigt försvagats. Induslrisysselsältningen har snabbi gått ner och industriproduktionen har utvecklats svagare än i våra främsta konkurrentländer. Investeringsvolymen har minskal krafligl och är nu den lägsta på flera decennier.

I den nyligen publicerade rapporten Industri och industripolitik 1982, som utarbetats inom industridepartementet, bedöms utsikterna lill en snabb återhämtning inom industrin som små. År 1983 kommer sannolikt ätt präglas av en fortsatt internationell lågkonjunktur även om del finns tendenser som talar för en viss uppgäng senare under året. De för svenskt vidkommande intressanta marknaderna för kapitalvaror inom NIC-länder' och OPEC-länder förutsätts dock inle öka i samma takt som tidigare. Utvecklingen i USA blir därför i hög grad avgörande för en eventuell förbättring i Västeuropa.

Även om konjunkturen förbättras under år 1983 sker detta från ett mycket dåligt utgångsläge. Industrins genomsniltiiga kapacitetsutnyttjande under tredje kvartalet 1982 uppgick till knappt 80%. Arbetslösheten bland kassamedlemmar inom industrin har mer än fördubblats på 2,5 år. Ungefär var fjärde sysselsatt inom industrin arbetade år 1981 i förluslföretag. Antalet varslade inom industrin nådde under della år rekordnivåer. Den lönsamhelsförbältring som kunnat iakttas inom industrin efter åren 1977 och 1978 förklaras till hälften av vinsler från finansverksamhet. Avkastningen pä "produktiva" investeringar är fortfarande låg, bl.a. till följd av det höga ränteläget. Antalet konkurser fortsätter alt öka.

Bilden innehåller ocksä nägra ljuspunkter. Antalet varslade upphör atl öka. Exporten fortsätter atl utvecklas positivt och exportmarknadsandelar har ätertagits under 1982. Satsningarna på forskning och utveckling ökar. Genom devalveringen i oktober och de åtgärder för all få i gång investeringsverksamheten som regeringen föreslagit i propositionen 1982/83:50 om vissa ekonomisk-politiska ålgärder, m. m. har förutsättningarna för

' Newly industrialized countries.

Prop. 1982/83:113 15

industrin avsevärt förbättrats under de senasie månaderna. Man kan räkna med alt relativpriset på svenska produkter i genomsnitt sänks med 7-9% genom devalveringen.

Grunden för en långsiktig åtemppbyggnad av industrin har nu lagts. Sammantaget har möjligheter härigenom också skapats för atl börja avveckla den omfattande subventionering av näringslivet som under senare år har bidragit lill att allvariigt försvaga statsbudgelen. Bl.a. kommer en mer restriktiv prövning atl ske i fräga om slöd lill enskilda förelag och branscher i kris.

Jag vill dock understryka alt de - främst generella - åtgärder som satts in måste kompletteras med selektiva industripoliliska insatser för atl återuppbyggnadsarbetet skall bli framgångsrikt. Riktmärket mäste vara alt åstadkomma en långsiktig förnyelse i näringslivet av säväl teknisk som branschmässig karaklär samtidigt som resursutnyttjandet hålls uppe via åtgärder som påverkar slmkluromvandlingsprocessen.

Den totala induslrisysselsältningen kan på lång sikt inte beräknas öka. De nya arbelslillfällen som skapas innehåller oftast andra krav på kompetens än de arbetsliltfällen som faller bort till följd av rationaliseringar etc. Detta innebär bl.a. ökade krav pä utbildningsinsatser. StmkturomvandUngen innebär också stora geografiska spänningar, vilket kan leda lill alt resursutnyttjandet under en viss lid och i vissa regioner dämpas vid en snabb omställning.

Investeringarna under år 1982 var rekordläga. Under år 1983 beräknas industriinvesteringarna falla yllerligare något.

De genuina nyetableringarna baserade på avancerade produkter är alltför få för all kompensera bortfall i andra industribranscher. En viktig aspekt pä förnyelsen inom näringslivet gäller den tekniska forskningen och utvecklingen (FoU). Glädjande nog har FoU-satsningarna ökat under senare år. FoU-investeringarna tycks dock vara koncentrerade fill ett fåtal stora koncerner och i hög utsträckning vara inriktade på rationaliseringsinvesteringar snarare än på atl skapa ny industriell verksamhet. Delsamma gäller i stor ulslräckning maskininvesteringarna. Atl stimulera industriinvesteringarna är elt av de viktigaste leden i arbetet för att åstadkomma en långsiktig förnyelse.

Tillväxten hos vissa stora svenska verksladskoncerner och koncentrationen i näringslivet i allmänhet har skelt parallellt med en ökad specialisering och arbetsfördelning mellan förelag. Omfattande underleverantörs-system och kopplingar mellan de stora koncernerna och vanligtvis mindre underieveranlörer utgör en viktig bas för framtida induslriutveckling. Under senare år har tecken framkommit på alt dessa betydelsefulla underleverantörssystem gradvis håller pä alt brytas upp. Detaljer och komponenter köps i ökad ulslräckning frän utländska underieveranlörer. Del är enligl min mening av avgörande betydelse atl Sverige även i fortsättningen förmår behälla konkurrenskraftiga komponentleverantörer.

Prop. 1982/83:113 16

Vad gäller den del av regionalpolitiken som riktar sig till näringslivet' kan man konstatera att de allmänna förutsättningarna har förändrats i en del väsentliga avseenden under de senaste åren. Den främsta förändringen är atl tillväxten i ekonomin har avtagit. Denna utveckling innebär atl del blivit svårare alt omfördela verksamheter mellan olika delar av landei. Del blir därför av allt slörre regionalpoliliskt intresse att initiera och stödja nyskapande och nyföretagande samt atl utveckla de förelag som redan finns i de sysselsättningssvaga regionerna.

Industriföretagens investeringar har, som tidigare påpekats, ändrat karaklär sedan mitten av 1960-lalel. En förskjutning från investeringar i byggnader och maskiner lill förmån för investeringar i forskning och utveckling, marknadsföring o. dyl. har skett. Denna förändring innebär del-ViS nya förutsättningar även för det regionalpoliliska stödet.

Industri- och regionalpolitikens inriktning

Behovet av offensiva insatser på de industri- och regionalpoliliska områdena framstår klart mol bakgrund av de senaste årens utveckling.

Om den svenska industrisektorn skall kunna förslärkas krävs såväl generella åtgärder — inom den allmänna ekonomiska politikens ram - som selektiva industripolifiska insatser. En förbättrad regional balans kan endast åstadkommas genom en kombination av en allmän aktiviietshöjning i ekonomin och regionalpoliliska ålgärder som riktas till utsatta orter och regioner.

I arbelel med all restaurera den svenska ekonomin ingär industripolitiken som en viktig del. Elt cenlralt mål för industri- och regionalpolitiken är alt i ett långsiktigt perspektiv främja utvecklingen av en effektiv och konkurrenskraftig svensk industri.

Industri- och regionalpolitiken kan emellertid inle enbart utformas med tanke på den myckel långsikliga utvecklingen. De starka önskemålen om etl högt resursutnyttjande och om industriell expansion i det medellånga perspektivet måste sätta sin prägel också på dessa polilikområden. Del finns etl stort behov av industri- och regionalpoliliska insatser, som bidrar lill atl den arbetskraft som friställs i slmkluromvandlingsprocessen kan slussas över fill annan produktiv verksamhet.

En effektiv industripolitik innebär all det skapas resurser och investeringar som ocksä kan främja den regionala balansen. En framgångsrik regionalpolitik innebär ökat resursutnyttjande och en produklionslillväxl genom atl tidigare undersysselsatt arbetskraft kommer in i produktionen.

Jag angav i årels budgetproposifion i nägra punkter huvudinriklningen av de närmaste årens insatser inom induslrideparlemenlels ansvarsområde.

' Diskussionen och förslagen i denna proposition med anknytning till regionalpolitiken avser i huvudsak den del härav som riktar sig till näringslivet. För att förenkla framställningen används ibland även benämningen "regionalpolitik" för atl beteckna denna del av regionalpolitiken.

Prop. 1982/83:113 17

o Att skapa öppenhet och samverkan mellan samhället, företagen och de anställda. För all en omdaning och utbyggnad av industrin skall kunna genomföras måste den kunskap och initiativförmåga som finns i industrin las lill vara. o All ge de offensiva insatserna inom industripolitiken ett slörre utrymme

än hittills. o All la lill vara utvecklingsmöjligheterna inom råvarubranscherna. o All intensifiera strävanden till samordning mellan industri- och regionalpolitiken. o Atl effektivare utnyttja den offentliga verksamheten och samhällsbyggandet över huvud laget som en aktiv drivkraft i den industriella utvecklingen. o All utveckla samhällets insatser för atl stimulera verksamheten inom de mindre och medelstora företagen. Del finns inom småförelagssektorn stora möjligheter som kan realiseras om småföretagsstödet blir effeklivare.

Den ambifionshöjning och nya inriktning av politiken som kommer lill ullryck i punkterna bör få konsekvenser för hur arbelel med atl genomföra den organiseras.

Hos regeringen bör arbelel koncentreras lill frågor som rör inriktningen av politiken i slorl och ulveckUngen av instrumenten. För alt skapa utrymme för denna verksamhel bör en stor del av de ärenden rörande enskilda förelag som i dag avgörs av regeringen föras över till myndighetsnivån. Av enskilda förelagsärenden bör i fortsättningen endast sädana som har principiell betydelse eller annars är av stor vikl avgöras av regeringen.

På verksnivån bör en slagkraftig myndighet byggas upp med ansvar för både industripolitiskt och regionalpolitiskt motiverat slöd till näringslivet.

2.1.2 Den industri- och regionalpoliliska organisationen på central nivå — nuvarande utformning och behov avförändringar

Den nuvarande industri- och regionalpolitiska organisationen har byggts upp successivt under de senaste tjugo åren. De behov av förändringar och utveckling av industri- och regionalpolitiken under de närmaste åren som har redovisats i föregående avsnitt släller krav på förändringar också av den organisation som skall verkställa politiken.

Inom industri- och regionalpolitiken finns mänga myndigheter och stödformer. Detta är delvis en följd av atl behoven av insatser pä dessa områden har förändrats över liden. Nya organ och stödformer har vid skilda tidpunkter fillkommit för alt fullgöra olika uppgifter och svara mot aktuella behov.

Bland myndigheterna under induslridepartementet är del i första hand siatens industriverk och styrelsen för teknisk utveckling (STU) som pä central nivå verkställer den industripolitik som regering och riksdag lägger fast. Bland organ under andra departement med viktiga uppgifter inom 2 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 113

Prop. 1982/83:113 18

eller med beröringspunkter med industripolitiken märks bl.a. Sveriges exportråd och kommerskollegium.

Inom regionalpolitiken handlägger arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) pä central nivå frågor om regionalpolitiskt slöd lill näringslivet. I övrigt verkar regionalpolitiken i mycket decentraliserade former med länsstyrelserna som ansvariga organ. Härutöver finns en rad olika specialorgan med avgränsade uppgifter inom industri- och regionalpolitiken.

Frarnväxten av nuvarande industri- och regionalpoliliska organisation och stödformer återspeglar förändringar i problembilden och ocksä den successiva ambifionshöjning som skelt för all komma till rätta med problemen inom de båda polilikområdena. Den successiva uppbyggnaden och snabbi förändrade förhållanden har emellertid lett lill atl del finns problem och svagheter i nuvarande organisation och regelsystem. Dessa problem och svagheter diskuteras relativt utförligt i utredningens betänkande.

I likhet med utredningen anser jag alt det råder oklarheter i rollfördelningen mellan regeringen och industriverket, liksom mellan industriverket och andra organ pä central myndighetsnivå. Som en följd av dessa oklarheter har enligt min mening arbetsfördelningen mellan industridepartementet och industriverket kommit alt bli mindre ändamålsenlig. Den splittrade organisationen på myndighetsnivå innebär vidare alt samordning av de industri- och regionalpolitiska resurserna försvåras. Samtidigt som det finns luckor i den nuvarande myndighetsorganisalionen finns tendenser lill överlappning pä andra områden. Del kan ocksä ibland vara svårt all finna elt naturligt huvudansvarigt organ som kan la initiativ till eller samordna industripolitiska utvecklingsinsatser.

Del ligger i de industri- och regionalpoliliska uppgifternas natur atl en helt entydig roll- och arbetsfördelning mellan olika organ inte kan åstadkommas. Del gäller såväl fördelningen mellan politiskt ansvariga och verkställande organ som fördelningen mellan olika verkställande organ. De industri- och regionalpoliliska uppgifterna innefattar en kombination av mer mtinbetonade eller okontroversiella uppgifter och uppgifter som innebär ålgärder utöver vad som inryms i på förhand uppgjorda regelsystem. Dessutom förändras av en rad olika skäl politikens innehåll och inriktning över liden. Det är viktigt atl en motsvarande organisatorisk anpassning sker så atl resp. organ kan fylla sin roll på ell ändamålsenligt säll. Syftet bör vara alt skapa förutsättningar för all pä etl effektivare sätt utnyttja samhällels industri- och regionalpolitiska resurser, men ocksä all underiätta företagens överblick över myndighelsorganisation och stödsystem.

De principer som bör ligga till grund fören organisationsförändring är i allt väsentligt de som föreslagils av induslriverksutredningen. När jag i det följande lägger fram förslag om verksamhet och medelstilldelning för statens industriverk m. m. ulgör dessa principer utgångspunkt. Innan jag närmare presenterar förslagen vill jag lämna en kort redogörelse för dessa principer och för propositionens uppläggning. Som jag strax återkommer

Prop. 1982/83:113 19

lill läggs nu inte fram något färdigt förslag lill ny organisation för industriverket. I stället föreslås riksdagen ta slällning till huvudprinciperna för verksamheten. För all konkretisera dessa lämnas för riksdagens information en närmare beskrivning i vissa delar. Därvid redovisas även vad jag senare avser atl föreslå regeringen i vissa frågor som behandlats av utredningen och som del bör ankomma pä regeringen alt besluta om.

2.1.3 Utgångspunkterna för förslagen i proposUionen och dennas uppläggning

Den organisationsförändring som föreslås i del följande är uppbyggd kring den nya och förstärkta roll som siatens induslriverk.enligl min mening bör få. Det innebär först och främst alt en ökad samordning sker på myndighetsnivå. Det tar sig främst ullryck i att handläggningen av regionalpoliliskt och industripolitiskt företagsstöd sammanförs till industriverket men ocksä i alt samarbelel mellan industriverket och STU utvecklas. Industriverket förutsätts också i andra sammanhang kunna få samordnande uppgifter i förhållande till andra myndigheter.

En viktig utgångspunkt för förslagen är vidare atl en klarare fördelning av arbetsuppgifter mellan regerings- och myndighetsnivå skall komma till stånd. Som huvudregel skall därvid gälla att ärenden som rör enskilda förelag skall handläggas pä myndighetsnivå och endasi i speciella fall av regeringen. För alt delegeringen av beslutsrätt skall fä full effekt förutsätts besvärsrätlen lill regeringen i de flesta fall av beslut av industriverket om finansiellt slöd upphöra.

Vidare blir industriverket enligt förslagen central myndighet vad avser det regionalpoliliska stödet lill näringslivet och skall också kunna ges andra uppgifter inom regionalpolitiken i den män de inte ankommer pä annan myndighet.

De nya uppgifterna för industriverket påverkar givetvis verksamheten inom regeringskansliet och andra myndigheter. Till detta återkommer jag senare (avsnitt 5). De förslag somjag redovisar i det följande är emellertid i allt väsenlligl inriktade pä industriverket. De ändrade arbetsuppgifterna innebär att verkels organisation måste anpassas till de nya förhållandena. Förutsättningarna för dess år 1973 tillskapade organisation har redan tidigare genomgripande förändrats. Tillskapandet av nya verksorganisationer på mineral- och energiområdena har inneburit atl delar av industriverkels organisation tillförts Sveriges geologiska undersökning (SGU) resp. det blivande statens energiverk. Vad som nu föreslås innebär att till industriverket överförs arbetsuppgifter och resurser från arbetsmarknadsstyrelsen och industridepartementet. Det är alltså lill slor del ett "nytt" statens industriverk som påbörjar sin verksamhet den 1 juli 1983.

Induslriverksutredningen lämnade etl principförslag och förutsatte all de organisatoriska konsekvenserna närmare skulle behandlas av en organisationskommitté. Även jag anser att delta lillvägagångssätl är lämpligl.

Prop. 1982/83:113 20

Något i detalj utarbetat organisationsförslag finns därför inte. Jag avser att senare i dag föreslå regeringen att tillsälla en organisationskommitté. Regeringen bör nu föreslå riksdagen att godkänna verksamhetsinriktning och programindelning av verksamheten för statens industriverk i dess nya form samt riktlinjer för en organisation för verket i huvudsaklig överensstämmelse därmed.

Jag ser fördelar i en lösning som innebär alt medelsfilldelning lill industriverket sker genom någon form av programbudgetering. Jag avser atl bereda denna fråga ytterligare med riktpunkt all - om en sådan lösning visar sig praktiskt möjlig och lämplig - lägga frarri förslag härom i budgetpropositionen 1984. Riksdagen bör dock nu, såsom framgår av vad jag nyss anfört, ta ställning lill den programindelning av verksamheten som avses utgöra en del av grunden för den nya organisationen.

För alt yllerligare belysa verksamheten vid del "nya" industriverket kommer jag i det följande all redovisa vad jag senare kommer alt föreslå regeringen i vissa frågor som tagils upp av utredningen men som del ankommer på regeringen alt besluta om. Jag redovisar också en preliminär utformning av de program som i fortsättningen avses styra verksamheten vid industriverket.

Bland industriverkets uppgifter avses ingå atl från arbetsmarknadsstyrelsen överta handläggningen av vissa frågor enligt lagstiftningen om investeringsfonder m. m. För detta krävs ändring i berörda lagar.

Förslagen i propositionen gäller inle bara organisationen av och samspelet mellan olika organ med anknytning lill industri- och regionalpolitiken. 1 några avseenden föreslås också ändringar i fråga om av riksdagen godkända riktlinjer för industripolitiskt och regionalpolitiskt stöd.

Propositionen är i fortsättningen upplagd på följande sätt.

I avsnitt 2.2 presenteras de förslag som underställs riksdagen för godkännande;

2.2.1 Förändringar i statens industriverks verksamhet fr.o.m. den 1 juli 1983

2.2.2 Programindelning av industriverkels verksamhet

2.2.3 Statens industriverks organisation m. m.

2.2.4 Ianspråktagande av investeringsfonder m. m.

2.2.5 Ändrade riktlinjer för industrigarantilån

2.2.6 Ändrade riktlinjer för vissa former av regionalpolitiskt stöd.

I avsnitt 2.3 lämnas för riksdagens information en kompletterande redovisning i vissa avseenden som enligl vad jag har anfört i det föregående det ankommer på regeringen alt besluta om eller som inle nu kräver ställningslagande från riksdagen.

Prop. 1982/83:113 21

2.2 Förslagen till riksdagen

2.2.1 Förändringar i statens industriverks verksamhet fr. o.'m. den 1 juli

1983

DEPARTEMENTSFÖRSLAGET:

Industriverket får ändrad och preciserad verksamhetsinriktning enligt följande.

- Handläggningen av induslri- och regionalpolitiskt företagsstöd sammanförs inom verkel. Ärenden om framförallt slöd till enskilda förelag avgörs normall av verkel och endasi i speciella fall av regeringen. Besvärsrätlen upphör i flertalet fall.

- Industriverket övertar handläggningen av vissa frågor enligl lagstiftningen om investeringsfonder m. m. (se avsnitt 2.2.4).

- Industriverket skall kunna ges uppgiften alt vara samordnande myndighet för speciella insatsområden.

- Industriverket blir central myndighet för del regionalpolitiska slödel lill näringslivet och skall också kunna ges andra uppgifter inom regionalpolitiken i den mån de inle ankommer pä annan myndighet.

Utredningen: Utredarens förslag överensstämmer i allt väsentiigl med departementsförslagei vad gäller ökad samordning på myndighetsnivån saml arbetsfördelningen mellan regerings- och myndighetsnivå. Utredaren föreslår ingen utvidgning av industriverkets arbetsområde inom regionalpolitiken utöver handläggningen av del finansiella förelagsstödet (se belänkandet s. 100 fO.

Remissinstanserna: Praktiskt laget samtliga remissinslanser tillstyrker kommilléförslagel. Flera remissinslanser, t.ex. arbetsmarknadsstyrelsen, landstingsförbundet och LO, framhåller dock all del är viktigt alt i den framtida organisationen beakta nödvändigheten av all göra åtskillnad mellan regionalpoliliska och andra målsättningar. Arbetsmarknadsstyrelsen saml yllerligare elt par remissinstanser är tveksamma om del lämpliga i atl avskaffa besvärsrätlen (se bil. 2 sid. 146 och 149).

Skäl för departementsförslaget: Som grund för den fortsalla verksamheten vid industriverket ligger dess hittillsvarande uppgifter och verksamhet på det industripoliliska området. Vad som nu tas upp och behandlas är de förändringar och preciseringar i uppgifterna och verksamheten som jag föreslår.

Industri- och regionalpolitiken slår inför en rad uppgifter som rör förnyelse, omställning och utveckling av svenskt näringsliv. I detta arbete

Prop. 1982/83:113 22

kommer ell slort anlal myndigheter och andra organ, var och en inom sitt ansvarsområde, atl medverka tillsammans med näringslivet.

För all de industri- och regionalpoliliska resurser som riktas mot näringslivet skall ulnylljas på effektivast möjliga sätt krävs dock all olika insatser samordnas och kompletterar varandra. Detta gäller inte minst när samhällels insatser skall koncentreras på speciella områden. Huvudansvaret för atl en sådan samordning sker ligger hos regeringen. Del är emellertid också angeläget atl ell sammanhållande verkställighelsansvar finns pä myndighetsnivån. Jag finner del därför naturligt atl den roll som statens industriverk redan har i detta avseende förstärks och utvecklas.

I syfte all åstadkomma en sådan förstärkning och utveckling av industriverkets roll är del främst i tre avseenden somjag föreslär förändringar.

Samordning på myndighetsnivå

Ärenden som rör regionalpolitiskt stöd lill näringslivet har alltsedan slödel infördes handlagts av arbetsmarknadsstyrelsen. Frägan om en överföring av handläggning och administration av del regionalpoliliska stödet pä central myndighetsnivå lill annan myndighet har tidigare behandlats bl.a. av den s.k. kommerskoUegieulredningen (SOU 1971:69).

Utredningen förordade en överflyttning från arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) lill den nya industripoliliska myndighet man föreslog skulle bildas ("nya kommerskollegiet", sedermera statens industriverk). Flertalet remissinstanser avstyrkte förslaget. Dåvarande industriministern menade alt vinsler från administrativ och informalionsmässig synpunkt skulle kunna uppnås med den föreslagna samordningen av det finansiella förelagsstödet. Med hänsyn till det samordningsbehov som ocksä föreligger mellan lokaliseringspolitiken och arbetsmarknadspolitiken ansåg emellertid industriministern atl någon ändring av dåvarande myndighelsorganisation inte borde komma lill slånd (prop. 1973:41).

Förutsällningarna för all bedriva regionalpolitik enligl tidigare metoder, dvs. genom all påverka lokaliseringen av en växande industriseklor samt alt omfördela förelag mellan olika delar av landet, har därefter förändrats i väsentliga avseenden. De regionalpolitiska medel som riktar sig lill industrisektorn utnyttjas därför i allt större utsträckning till all stimulera förnyelse och tillväxl i befintliga företag samt nyföretagande. Dessa uppgifter ulgör samtidigt väsentliga delar av den allmänna industripolitiken. Samma grundläggande krav på lönsamhet gäller för förelagsinsalserna inom både regional- och industripolitiken. Del är därför enligt min mening naturligt alt i nuvarande situation sammanföra handläggningen av regionalpolitiskt och industripolitiskt företagsstöd lill en myndighet. En sådan samordning underlättar också företagens överblick och ger administrativa fördelar, t. ex. i fråga om lönsamhetsbedömningar saml bevakning, kontroll och uppföljning av lämnade slöd. Den ger bättre förutsättningar för en utveckling av arbetsmetoder och instrument där hänsyn till flera mäl förenas. Vidare

Prop. 1982/83:113 23

skapas bättre förutsättningar för all analysera och ulvärdera effekterna av samhällets stöd lill näringslivet.

Jag har tidigare redogjort för induslri- och regionalpolitikens uppgifter inför återstoden av 1980-talel. Jag angav därvid också de samband som finns mellan de båda polilikområdena.

De nära sambanden hindrar emellertid inle alt del kan uppslå konflikter mellan respektive poUlikområdes primära mäl. Detta har behandlats av industriverksutredningen och påpekas ocksä av vissa remissinslanser. Del är därför angeläget atl utforma industriverkets programstruktur och interna organisation på ett säll som medger all de induslri- och regionalpoliliska strävandena även fortsältningsvis kan vägas mot varandra. Jag ålerkommer senare lill dessa frågor (avsnitt 2.2.2).

Den tekniska förnyelsen är en viktig del av den industriella förnyelseprocessen. Regeringen har i årels budgetproposition bl. a. föreslagit ökade resurser för teknisk forskning och utveckling. För alt effektivisera användningen av de industripoliliska resurserna år det angelägel alt utveckla samarbetet mellan industriverket och styrelsen för teknisk utveckling. Jag återkommer senare (avsnitt 2.3) till samarbetet mellan industriverket och STU.

I olika sammanhang har framhållits alt det finns behov av atl någonslans i den industripoliliska myndighetsorganisalionen kunna lägga etl samordnande ansvar för breda insatsområden, där etl engagemang från flera olika myndigheter och organ är nödvändigt. I induslriverksutredningen redovisas etl par exempel — havsleknikområdel och dala-eleklronikomrädet (se betänkandet s. 95 och 99 ff). Enligt min mening bör del vara lämpligl atl i framtiden ge i första hand statens industriverk mandal atl samordna industriella utvecklingsinsatser inom breda insatsområden som kräver medverkan från flera olika myndigheter och organ. Jag förutsätter att sådana mandal ges av regeringen från fall fill fall för specifika insatser.

Jag vill i delta sammanhang understryka atl det är utomordentligt väsentligt all industriverket i sin verksamhet håller nära kontakt med parterna på arbetsmarknaden och med myndigheter och organisalioner som har anknytning till industripolitiken.

Fördelning av arbetsuppgifter mellan, regerings- och myndighetsnivå

Den roll- och arbetsfördelning som har utvecklats mellan regeringen ä ena sidan och industriverket och arbetsmarknadsstyrelsen å den andra innebär atl ärenden som avser finansiellt slöd till enskilda förelag i betydande ulslräckning beslutas av regeringen. Orsakerna är flera. Regelsystemen har utformats så att i många fall undantag från huvudreglerna medges under speciella omständigheter, varvid man lagl denna prövning på regeringen. Alt stöd lämnas med etl stort belopp har också varit etl skäl att

Prop. 1982/83:113 24

förbehålla regeringen prövningen. Vidare har regeringen haft möjlighet atl direkt la upp ärenden utan all beredning skett vid någon myndighet. Den vanligaste orsaken till atl ärendet prövas av regeringen är dock atl besvär anförs över de cenirala myndigheternas beslut.

En viss delegering, bl.a. med avseende på ärenden om regionalpolitiskt stöd, har visserligen skett under senare år. De förhållanden som nu gäller är dock enligl min mening fortfarande otillfredsställande i vissa avseenden. För det första binds pä delta sätt en alltför slor del av industridepartementets resurser till handläggningen av enskilda stödärenden. För del andra bidrar de tUl att skapa en oklar roll- och ansvarsfördelning mellan myndighet och departement. Delta kan vara lill betydande nackdel för myndigheternas relationer lill förelagen.

Del är mol denna bakgrund angelägel alt rollfördelningen mellan regerings- och myndighetsnivå görs tydligare. Jag föreslär därför att beslutsrätten i fräga om finansiellt stöd till förelag i ökad utsträckning läggs pä industriverket. Regeringen bör endasi i speciella fall pröva enskilda stöd-ärenden. I ärenden som har initierats av regeringen bör vidare industriverket informeras pä sä tidigt stadium som möjligl. Verket bör också i ökad utsträckning medverka i beredningen av sådana ärenden.

En så långtgående delegering av beslutsrätten somjag här föreslär skulle emellertid inte få någon större praktisk betydelse, om elt ärende efter avslag kan föras upp pä regeringsnivån genom besvär.

Del ankommer på regeringen atl avgöra frägan om besvärsräll skall finnas när det gäller visst slag av ärende.

Huvudsyftet med besvärsrätt är all tillgodose enskildas rättsskydd. De starkaste skälen mol all begränsa besvärsrätlen finns därför i fråga om sädana beslut som ingriper i enskildas rätt. Nästan alla lån, bidrag, garantier etc. som lämnas lill näringslivet i industripolitiskt eller regionalpolitiskt syfte utgörs av förmäner som kan men inte behöver lämnas, även om formella förutsättningar finns. Rättsskyddsaspekten får i sådana fall inte samma betydelse som när en ovillkorlig rätt finns. Redan nu gäller atl besvärsrätten saknas i fråga om de stmkturgarantier industriverket kan lämna. Detsamma gäller ocksä t. ex. i fräga om beslul om regionalpolitiskt slöd som fatlats av länsstyrelse och slöd via de regionala utvecklingsfonderna liksom i åtskilliga andra fall som rör finansiellt stöd lill näringslivet, t. ex. slöd lill teknisk forskning och utveckling via STU m. m. Dä del inte heller finns någol annat starkt skäl mol att begränsa rätlen alt överklaga industriverkets beslut i ärenden om finansiellt stöd bör besvärsrätten över verkels beslul i sådana ärenden upphöra i flertalet fall.

Vid mina överväganden i denna fråga har jag beaktat atl industriverket enligl mitt förslag skall hänskjuta frågor som verkel bedömer ha principiell betydelse eller eljest vara av slor vikl till regeringen för prövning.

Jag avser atl uppmärksamt följa tillämpningen och effekterna av de föreslagna nya reglerna för beslul av industriverket om finansiellt stöd. En

Prop. 1982/83:113 25

utvärdering av besvärsrältens upphörande bör enligt min mening ske efter några är.

Jag vill i detta sammanhang nämna atl frågan om en begränsning av regeringens besvärsärenden nyligen har prövats av en särskild arbetsgmpp (Ju 1982: B). Arbetsgruppen har presenterat sina förslag i rapporten (Ds Ju 1982: 14) Färre besvärsärenden hos regeringen. Enligl arbetsgruppen bör besvärsprövning vara en uppgift för regeringen bara när det är önskvärt atl elt politiskt ansvarigt organ dirigerar utvecklingen i praxis, ger praxis en viss profil eller länkar utvecklingen i viss riktning. För att regeringen skall kunna inrikta sina krafter på de viktigare ärendena förordar gruppen bl. a. atl man i ökad utsträckning ersätter rätten all anföra besvär hos regeringen med en lämpligl avvägd möjlighel eller skyldighet för myndigheterna atl hänskjuta viktigare ärenden lill regeringen. Som exempel där della framstår som lämpligl nämner arbetsgruppen bl. a. industrigarantilån.

Mina förslag ligger i linje med arbetsgruppens förslag.

Jag vill här nämna atl del är väsentligt atl industriverket vid avgörandet av ärenden som gäller statligt stöd lill enskilda förelag beaktar Sveriges inlernalionella förpliktelser. Industriverket bör i tolkningsfrågor rådgöra med kommerskollegium. Vid oenighet mellan industriverket och kollegiet bör ärendet underställas regeringens prövning.

Myndighetsuppgifter belräffande regionalpolitiskt slöd lill näringslivet

Det finns i dag ingen myndighet som ullalal har funktionen som centralt myndighetsorgan för regionalpolitiken. Det beror framför allt på alt regionalpolitiken är seklorsövergripande och spänner över elt brett fäll av verksamheter.

Detta innebär att en rad myndigheter både på central och regional nivå har ett ansvar för atl de regionalpolitiska målen uppnås. Beträffande de direkta regionalpoliliska stödmedlen administrerar AMS i dag det regionalpoliliska stödet lill näringslivet. På regional nivä är länsstyrelsen samordnande myndighet och ansvarig för bl.a. lokaliseringsstöd, glesbygdsstöd och projektverksamhet saml regionalpoliliska planerings- och utvecklingsinsatser. Motsvarande cenirala samordningsansvar finns i dag inom regeringskansliet. Hämtöver finns särskilda stiftelser, t. ex. Stiftelsen Industricentra, och andra organ som skapats för speciella ändamål.

Med hänsyn lill del seklorsövergripande innehållet i regionalpolitiken är del naturligt atl delta sätt att organisera de regionalpolitiskt motiverade insatserna beslår i sina huvuddrag. Ell par preciseringar och kompletteringar bör emellertid enligt min mening göras.

För del första bör slås fast att statens industriverk har funktionen som central myndighet för det regionalpoliliska stödet lill näringslivet. I denna funktion bör enligt min mening även ligga atl aktivt arbeia för ell effektivt utnyttjande av del regionalpoliliska slödel i syfte alt främja sysselsättning-

Prop. 1982/83:113 26

en i stödområdena eller speciella delar av dessa. Industriverket bör därför svara för vissa verksamheter med denna inriktning som i dag handhas av regeringen/industridepartementet. Jag återkommer senare till delta (avsnitt 2.3.2). För alt bygga upp kompelens och probleminsikt vad gäller den regionala utvecklingen är del vidare enligl min mening viktigt att verkel får arbeia ocksä med andra uppgifter som rör framför allt näringslivels regionala utveckling och som inle direkt faller inom annan myndighels kompetensområde. Därför bör, för del andra, slås fasl atl industriverket skall kunna ges också andra uppgifter inom regionalpolitiken i den mån de inle ankommer pä annan myndighet.

Det framgår av vad jag nu har anfört atl regionalpoliliska frågor med anknytning till bl. a. den offentliga sektorn faller utanför del arbetsområde somjag anser all industriverket skall ha.

2.2.2 Programindelning av statens industriverks verksamhet

DEPARTEMENTSFÖRSLAGET:

Huvudprogrammen i industriverkets verksamhet är Utredningsverksamhet, Industriell omvandling och tillväxt. Regional utveckling och Småföretagsutveckling.

Utredningen: Utredaren föreslär att programbudgetering införs för industriverket med huvudprogrammen Utredningsverksamhet, Slrukluranpas-sande åtgärder. Industri- och regionalpolitiskt finansiellt stöd och Förelagsutveckling (se betänkandet s. 132 ff.).

Remissinstanserna: Endasi ett fåtal remissinslanser kommenterar förslaget. RRV anser alt programstrukturen bör utredas yllerligare. AMS anser atl regionalpolitiken bör utgöra etl egel program, (se bil. 2 s. 150).

Skäl för departementsförslaget: Två huvudskäl gör alt jag anser atl frågan om någon form av programbudgetering för industriverket bör prövas närmare.

Enligt min mening försvårar den nuvarande mångfalden av anslag inom industriverkets ansvarsområde en önskvärd överblick och prioritering. Vid en övergång lill programbudgetering skulle statsmakterna för del första fä en god överblick över viktiga insatsområden inom industri- och regionalpolitiken, över vilka aktiviteter de rymmer och över hur mycket medel som satsas inom respektive insatsområde. Programbudgeteringen skulle ge bättre förulsällningar för avvägningar och prioriteringar från statsmakternas sida mellan de olika insatsområdena/programmen.

För del andra skulle programbudgetering möjliggöra en större flexibilitet i industriverkets medelsanvändning. Verkel kunde ges möjlighel att i viss ulslräckning välja den kombination av insatser inom varje huvudprogram som bäsl bidrar lill all uppfylla programmets mål.

Vissa anslagslekniska problem är emellertid förknippade med atl införa

Prop. 1982/83:113 27

denna budgeleringsmetod för industriverket. En övergång till medelstilldelning genom någon form av programbudgetering kräver därför ytterligare beredning innan förslag kan läggas fram.

Även om en övergång lill programbudgetering inte nu föreslås ske anser jag del lämpligl atl formulera och slå fasl huvudområdena i industriverkels verksamhel i termer av program. Della underlättar arbelel i den organisationskommitté som jag senare i dag föreslår atl regeringen skall tillkalla med uppgift bl. a. alt utarbeta etl förslag lill organisation för industriverket. Vidare kan verkels anslagsframställning för budgetåret 1984/85 anpassas lill en given programindelning, dock med resurser begärda enligl nuvarande anslagsslruklur.

Jag föreslår all industriverkets verksamhet indelas i följande huvudprogram:

- utredningsverksamhet

- industriell omvandling och tillväxt

- regional utveckling

- småföretagsutveckling

Med hänsyn lill att någon programbudgetering inte sker i fräga om de anslag som nu begärs för verksamheten finns inte anledning alt riksdagen nu tar ställning lill detaljutformningen av mål, medel och verksamhetsinriktning för programmen. För riksdagens information redovisar jag dock senare (2.3) en skiss lill sådan utformning. Jag inskränker mig här till all kommentera programindelningen som sådan.

Till grund för mitt förslag till huvudsaklig programstruktur ligger alt inom etl och samma program samla aktiviteter med elt gemensamt mål. Med en sädan programindelning underlättas enligl min mening statsmakternas överblick och prioritering liksom myndighetens verksamhetsplanering och resultatanalys.

Med denna utgångspunkt anser jag atl insatser med det gemensamma målet all främja utvecklingen av ny eller befintlig induslri och all främja uppkomsten av en långsiktigt konkurrenskraftig industristruktur bör sammanföras i ell huvudprogram benämnt Industriell omvandling och tUlväxt. Härunder ryms såväl insatser som i slmkluranpassande syfte riktar sig lill företag inom viss bransch eller sektor (nuvarande branschprogram, stmkturgarantier m. m) som stöd av mera generell karaklär. I della program hör också hemma sådana samordningsuppgifter inom speciella industripoliliska insatsområden som kan komma atl uppdras ål industriverket i enlighet med vad jag tidigare har föreslagit (avsnitt 2.2.1). Både finansiellt slöd och insatser i form av företagsservice (konsultinsatser, rådgivning, utbildning, stöd till marknadsföringsinsatser m. m.) ulgör medel i programmet.

Jag anser vidare atl arbetsuppgifter med del gemensamma målet alt främja regional utveckling bör sammanföras lill etl egel huvudprogram Regional utveckling. I programmet ingår bl. a. det regionalpolitiska slödel lill näringslivet öch andra regionala utvecklingsinsatser som industriverket enligt mitt förslag skall svara för.

Prop. 1982/83:113 28

Jag vill här erinra om atl milt förslag all sammanföra del regionalpolifiskt och industripoliliskl betingade företagsstödet till industriverket har två huvudskäl. Del ulgår för det första från det faktum atl regionalpolitiken vad gäller stödet till näringslivet och industripolitiken över liden har närmat sig varandra i den praktiska tillämpningen till följd framför allt av en ändrad industriell problembild. Myckel är gemensamt förde bägge insatsområdena i fråga om medel, målgrupp, grundläggande lönsamhetskrav, kunskapsbas och beslutunderlag.

För del andra ligger del fördelar i atl inom en och samma organisation kunna göra en avvägning mellan industripolifikens strävan att främja utvecklingen av en effekfiv och konkurrenskraftig induslri och regionalpofili-kens strävan till balanserad regional utveckling. En sådan avvägning förutsätter emellertid alt de industri- respektive regionalpolitiska strävandena särskiljs i olika huvudprogram.

Del som skiljer de industri- respekfive regionalpolitiska insatserna bör därför enligl min mening markeras genom programuppbyggnaden. Del som förenar bör fä sill genomslag genom organisalionsuppbyggnaden. Jag ålerkommer strax lill detta.

Med samma principiella resonemang faller det sig naturligt alt samla arbetsuppgifter som speciellt riktar sig lill de mindre och medelstora företagen inom ett huvudprogram för Småföretagsutveckling.

Huvudprogrammet Utredningsverksamhet kan inle på samma säll motiveras utifrån en måldiskussion. Jag vill motivera programmet på följande säll. Resultatet av utredningsverksamheten ger bl.a. statsmakterna och verket självt ett underlag för industri- och regionalpolitiska bedömningar, prioriteringar och insatser. Programmet utgör därmed elt medel. Syftet med eller målet för programmet är all ta fram elt sädanl underiag.

Mitt förslag lill programstruktur sammanfaller med utredarens i fräga om programmen Utredningsverksamhet och Småföretagsutveckling. Del skiljer sig från dennes främst vad gäller det finansiella företagsstödet. Utredarens programförslag innebär sålunda all samtliga finansiella stödformer samlas i ell huvudprogram för Induslri- och regionalpoliliskt finansiellt slöd. Den utgångspunkt somjag har haft för programindelningen ger en lösning där del induslri- respekfive regionalpoliliska finansiella stödet fördelas på två olika huvudprogram. Samlidigt sammanförs i mitt förslag del industripolitiskt betingade företagsstödet med de slmkluranpassande åtgärder av servicekaraktär som enligl utredarens förslag skall utgöra programmet Slmkluranpassande åtgärder.

Min preliminära uppfattning om programmens närmare utformning framgår av avsnitt 2.3.

Prop. 1982/83:113 29

2.2.3 Statens industriverks organisation m.m.

DEPARTEMENTSFÖRSLAGET:

Industriverket behåller myndighetsformen och organiseras fr.o.m. den 1 juli 1983 i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer för verksamheten och den programstruktur som föreslagils i avsnitten 2.2.1 och 2.2.2.

Utredningen: Utredarens förslag sammanfaller i princip med departementsförslagei. Utredaren utgår dock frän en annan programstruktur (se betänkandet s. 130 och 133).

Remissinstanserna: Remissinslanserna lämnar fä kommentarer i organisationsfrågan. Inga invändningar framförs mot den föreslagna principen att organisationen bör anpassas lill programstrukturen. AMS understryker vikten av klar boskillnad mellan handläggningen av industripolitiskt slöd ä ena sidan och regionalpoliliska slödärenden ä den andra.

Skäl för departementsförslaget: Organisationsförändringarna under de senaste åren har bl.a. inneburit atl industriverkets arbetsuppgifter inom energi- och mineralområdena har brutits ut. Därmed har huvuddelen av verkels uppgifter av traditionell myndighelskaraklår - tillämpning av lagstiftning, föreskrivande verksamhel, tillsyn - försvunnit. Verkets arbetsuppgifter fär nu en klar tyngdpunkt på insatser som syftar lill atl på olika säll stödja och stimulera industriell utveckling. Stora delar av verksamheten har en sådan karaklär alt del kan vara motiverat att överväga annan associationsform för verkel än myndighetsformen.

Valet av associationsform bör ske i en avvägning mellan ä ena sidan krav pä styrning och insyn från statsmakternas sida och önskemål om flexibilitet i arbetsformer och resursanvändning ä den andra. Jag anser liksom utredaren övervägande skäl tala för all industriverket också i fortsättningen organiseras som myndighet. Den önskvärda flexibiliteten för verksamheten bör enligl min mening kunna uppnås även inom ramen för myndighetsformen. Jag avser föreslå regeringen att uppdra ål organisationskommittén atl överväga förslag i detta syfte.

Jag har tidigare berört bakgrunden till förslagel alt regeringen efter förslag från organisationskommittén får besluta om den nya organisationen enligt av riksdagen godkända riktlinjer. Utgångspunkten bör därvid vara alt programstrukturen följs i huvudsak. Därmed underlättas en fortlöpande målanalys och hantering av målkonflikter.

Jag vill för riksdagens information nämna atl en fullständig anpassning av organisationen lill den av mig föreslagna programstrukturen enligl min uppfattning inle är lämplig. Vissa avsteg från principen kan behöva göras. Jag anser sålunda att all handläggning av frågor rörande finansiellt företagsstöd inom programmet för Industriell utveckling och omvandling och

Prop. 1982/83:113 30

programmet för Regional utveckling med fördel kan samlas i en enhet. Regelsystem och beslulskrilerier för dessa stödformer är skilda men den kompelens och del bedömningsunderiag som krävs i ärendeberedningen är i stort densamma. En integrerad organisation torde enligt min mening ge de bästa förutsättningarna för effektivitet i den industri- och regionalpoliliska stödgivningen och för en rationell ärendehantering.

Eftersom emellertid program- och organisalionsansvar inte lill alla delar sammanfaller i denna lösning, är del en viktig fråga hur beslutsfattandet organiseras. Det bör ankomma på styrelsen atl slå fast beslutsordningen. Jag återkommer senare (avsnitt 2.3.4) lill denna fråga i vad avser parismedverkan vid beslut om regionalpolitiskt stöd m. m.

Utöver enheter som på lämpligt sätt svarar mol programmen för industriverkets verksamhel måste i organisationen ingå också administrativa funktioner. Jag vill i delta sammanhang också framhålla all planering, samordning och information utgör vikliga instrument både för ett smidigt fungerande samarbete i organisationen och för effektiv måluppfyllelse.

2.2.4 Ianspråktagande av investeringsfonder m. m.

DEPARTEMENTSFÖRSLAGET:

De uppgifter som arbetsmarknadsstyrelsen har enligt nuvarande lagsiiftning om olika investeringsfonder m. m. överförs på industriverket.

Regeringen får bemyndiga industriverket atl besluta om ianspråktagande av dessa fonder även lill ändamål som enligl nuvarande lagstiftning kräver regeringsbeslut.

Förslagen genomförs genom ändringar i berörda lagar.

Utredningen: Utredaren föreslär att handläggningen av investeringsfondsärenden på central myndighetsnivå överförs till industriverket (se betänkandet s. 118). Han behandlar inte närmare frågan om ytterligare delegering av beslutanderätt från regeringen till industriverket. Remissinstanserna: Remissinslanserna är positiva till utredarens förslag (se bilaga 2 s. 147).

Skäl för departementsförslaget: Med investeringsfonder m. m. avses i del följande:

1. .Arbetsmiljöfond enligl lagen (1974: 325) om avsättning lill arbelsmiljöfond.

2. Investeringsfond enligl lagen (1974:988) om avsättning till särskild investeringsfond.

3. Investeringsfond enligt lagen (1979:609) om allmän investeringsfond.

4. Investeringsreserv enligt lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv.

Prop. 1982/83:113 31

5. Vinslfond enligt lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinslkonto.

6. Särskild investeringsfond enligl lagen (1982: 1185) om inbetalning på särskilt invesleringskonlo.

Syslemel med investeringsfonder i företagen har under senare år i stor ulslräckning fungerat som en allmän investeringsstimulans. Fonderna har varit generellt frisläppta antingen för hela näringslivet eller för industrin och stödområdena. Arbetsmarknadsstyrelsen har i de senasie årens anslagsframställningar tagit upp frågan om administrationen av investeringsfonderna. Mot bakgrund av hur systemet utnyltjals under senare är har styrelsen ansett atl frågan om en överföring av ansvaret för fonderna lill annan myndighet bör prövas.

Systemet med investeringsfonder har kopplingar till både regionalpolitiken och den allmänna industripolitiken. Det har också förutsättningar att kunna utnyttjas mera aktivt som ett medel inom båda dessa politikområden.

Jag anser därför alt del är lämpligl alt industriverket även handlägger frägor om ianspråktagande av investeringsfonder och alt ärendena således överförs från arbetsmarknadsstyrelsen till industriverket.

Jag har i del föregående som en allmän princip framhållit atl endasi ärenden som har principiell betydelse eller eljest är av slor vikt framdeles skall avgöras av regeringen. Övriga ärenden bör så långl möjligl delegeras till den cenirala myndigheten och i samband därmed bör också rätten all besvära sig lill regeringen över myndighetens beslut avskaffas.

Enligl nuvarande bestämmelser i 5 § tredje stycket lagen öm allmän investeringsfond får medgivande lill ianspråktagande av allmän investeringsfond för vissa ändamål lämnas endast av regeringen. De ändamål som avses är

- kostnader för tekniskt och naturvetenskapligt forsknings- och utvecklingsarbete samt kostnader för utbildning av arbetstagare hos förelaget (enligt 5 § första stycket e) nämnda lag) samt

- kostnader för alt främja avsättningen utomlands av varor som tillverkas här i riket (enligl 5 § första stycket O nämnda lag).

Motsvarande bestämmelser finns i 8 § lagen om allmän invesleringsreserv, i 7 § lagen om insättning på tillfälligt vinslkonto samt i 7 § lagen om inbetalning på särskilt invesleringskonlo.

I linje med principen om delegering av arbetsuppgifter bör regeringen fortsättningsvis kunna bemyndiga industriverket att medge ianspråktagande av allmän investeringsfond m. m. även för nyss nämnda ändamål. Detta föranleder att de nämnda författningsbestämmelserna bör ändras sä att regeringen fär etl sädanl bemyndigande. Eftersom ärendena ofta inrymmer komplicerade frågor av taxeringsteknisk natur är jag f. n. dock inte beredd atl föreslå alt rätten alt anföra besvär hos regeringen över industriverkels beslul avskaffas.

Prop. 1982/83:113 32

Vidare anser jag atl regeringen bör kunna delegera till industriverket att besluta enligt 6 § lagen om allmän investeringsfond om förlängning av den period inom vilken belopp som överförts lill lagerinvesleringskonlo skall återföras till beskattning.

Enligl nuvarande beslämmelser i 2 § förordningen (1980:846) om frisläpp av investeringsfonder får arbetsmarknadsstyrelsen inte pröva en ansökan om ianspråktagande av investeringsfond om den avser en investering för vilken företagel beviljats eller ansökt om statligt regionalpolitiskt slöd. Bakgrunden lill denna ordning är all samtidigt utnyttjande av investeringsfonder och regionalpolitiskt stöd har ansetts böra komma i fråga endasi i undanlagsfall och alt frägan bör bedömas från bäde induslri- och regionalpoliliska utgångspunkter.

För riksdagens kännedom vill jag redovisa atl jag, med hänsyn lill den samordning av induslri- och regionalpoliliskt stöd som jag tidigare förordat, i annat sammanhang avser föreslå regeringen atl industriverket bemyndigas all pröva även en ansökan om ianspråktagande av investeringsfond för ändamål för vilket beviljats eller ansökts om regionalpolitiskt stöd.

Enligl bestämmelserna i sistnämnda paragraf får arbetsmarknadsstyrelsen inle heller pröva en ansökan som avser en investering utanför stödområdena vilken översfiger 15 milj. kr. Denna regel har fillkommit främst för alt slörre projekt skall prövas även från regionalpolitisk synpunkt. Delta sker bl.a. genom del arbete med lokaliseringssamräd som bedrivs inom industridepartementet. Eftersom regeln visat sig värdefull för detta ändamål anser jag att den tills vidare bör behållas.

Somjag återkommer till i avsnitt 3 har - efter samråd med chefen för finansdepartementet - inom industridepartementet upprättats förslag till lagändringar i de avseenden som här nämnts. Med hänsyn till lagändringarnas art anser jag atl lagrådets hörande över dessa förslag inte krävs.

2.2.5 Ändrade riktlinjer för industrigarantilån

DEPARTEMENTSFÖRSLAGET:

I riktlinjerna för atl bevilja industrigarantilån slopas begränsningen att länegaranti lämnas främst till små och medelstora företag.

Skäl för departementsförslaget: F.n. gäller för industrigarantilån alt de statliga garantierna lämnas för alt främja utvecklingen av främst smä och medelstora förelag. Bakgrunden lill della är att när statsmaklerna senast behandlade systemet med industrigarantilån (prop. 1977/78:40, bil. I. NU 1977/78:34, rskr 1977/78: 110) saknade de regionala utvecklingsfonderna möjlighel atl ställa egna garantier. Syslemel med industrigarantilån sågs därför främst som ett alternativ till finansiering i form av rörelselån från regional utvecklingsfond. Lånevillkoren för industrigarantilån är sålunda

Prop. 1982/83:113 33

Ukartade de som gäller för rörelselån. Sedan år 1980 har emellertid de regionala utvecklingsfonderna möjlighel all ställa egna lånegarantier (prop. 1979/80:101, bil. 8, NU 1979/80:32, rskr 1979/80:172). Sedan dess har industrigarantilån lämnats främst med större belopp och i sådana fall där den regionala utvecklingsfonden inle har kunnat svara för finansieringen pä grund av beloppsbegränsningen för sina lån och garantier. Beloppsmässigt har en slor del av lämnade industrigarantilån under de senasie budgetåren avsett större företag. Anlalsmässigl har dock de små och medelstora förelagen dominerat. Enligt min mening är del nu lämpligl alt uttryckligt renodla stödformerna på följande sätt.

Systemet med industrigarantilån bör användas i första hand för all läcka kapitalbehov på belopp som överstiger de regionala utvecklingsfondernas lånegräns, dvs. f. n. 2 milj. kr. per förelag. För all öppna möjligheter för en närmare samordning med strukturgaranlier bör begränsningen all industrigarantilån i första hand lämnas till små och medelstora förelag slopas. Jag vill dock anmäla all del är min bedömning alt huvuddelen av antalet induslrigaranlilån även i fortsättningen kommer all ges till små och medelstora företag. Del bör emellertid klargöras all huvudsyftet med dessa på central nivå administrerade garantier är all, oavsett företagsstoriek, underlätta finansieringen av projekt och företag så alt en frän samhällsekonomisk synpunkt gynnsam industristruktur uppnäs.

Sammantaget innebär vad jag nu har sagt också atl övervägande skäl talar för all verksamheten med industrigarantilån bör ingå i industriverkets huvudprogram Industriell omvandling och tillväxt.

2.2.6 Ändrade riktlinjer för vissa former av regionalpolitiskt slöd

DEPARTEMENTSFÖRSLAGET:

Regeringen skall ha möjlighet att överlämna prövningen av frågor om slöd lill verksamhet som normall inle är stödberättigad lill förvaltningsmyndighet, dvs. industriverket.

Stödformen "Flyttningsslöd lill arbetskraft som flyttar till elt stödområde" integreras med flytlningsbidrag enligl arbelsmarknadskungörelsen (1966: 388).

Utredningen: Utredaren förutsätter all frägor om slöd till normalt inte stödberättigad verksamhel även framdeles skall handhas av regeringen (se betänkandet s. 122). Utredaren behandlar inle flyttningsslöd lill arbetskraft som flyttar lill ett stödområde. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna behandlar dessa frågor.

Skäl för departementsförslaget: Som jag tidigare i korthet nämnt har jag nyligen, med slöd av regeringens bemyndigande (dir. 1982: 105), tillkallat en kommitté med uppgift atl utreda del regionalpoliliska stödet lill närings-3 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 113

Prop. 1982/83:113 34

livet. Kommittén skall ha slutfört sitt uppdrag före utgången av augusti månad år 1984. Kommillén har lill uppgift atl behandla elt stort anlal frägor som gäller regionalpolitiskt slöd lill företag samt frägor av mer övergripande natur säsom infraslmklurfrågor, utbildningens och forskningens medverkan i utvecklingen av näringslivet m. m.

När det gäller regionalpolitiskt stöd lill förelagen är kommitténs huvudsakliga arbetsuppgifter alt

- lägga fram förslag om en lämplig avvägning mellan selekfiva och generella regionalpoliliska medel riktade lill näringslivet och deras utformning,

- belysa det regionalpolitiska transportstödets roll och lämna förslag om dess framlida utformning,

- belysa de effekter som uppnåtts genom användningen av investeringsfonderna i regionalpolitiskt syfte och överväga lämpligheten av alt införa andra skailepoliliska instrument som medel i regionalpolitiken,

- överväga om regionalpolitiskt stöd i slörre utsträckning bör inriktas på investeringar i bl.a. omsättningstillgångar, patent, licenser, produktutveckling och marknadsföring,

- belysa möjlighelerna atl undanröja skillnader mellan de regional- respektive industripoliliska stödmedlen saml lämpligheten av all kombinera dessa stödmedel,

- lämna förslag om principer för den framlida slödområdesinddningen,

- föreslå en lämplig avvägning mellan beslul som skall fattas på regional respektive central nivå,

- lämna förslag lill beslutsordning för det regionalpolitiska stödet på regional nivå,

- överväga för- och nackdelar med en ekonomisk flerårsram för regionalpolitiska insatser.

Eftersom de olika formerna för regionalpoliliskt stöd lill näringslivet således inom kort kommer alt utredas finns inle nu anledning all överväga slörre förändringar i dessa. Jag vill dock föreslå nägra smärre justeringar som aktualiseras av andra åtgärder som föresläs i denna proposition.

Innanjag går in på dessa vill jag nämna atl jag i årets budgetproposifion (prop. 1982/83:100, bil. 14, s. 69) föreslagit en mindre förändring belräffande lokaliseringsstödet sä lillvida alt lokaliseringsbidrag i undantagsfall skall kunna lämnas även i samband med investeringar i maskiner och inventarier även om investeringarna inle leder lill ökad sysselsäUning.

Vid bedömningen av vilka typer av verksamheter som kan fä regionalpolitiskt slöd las främst hänsyn lill om verksamheten i fräga genom ell slöd kan påverkas vad gäller lokalisering eller omfattning. De allmänna reglerna för stödberättigad verksamhet har, som de fasfiagls av riksdagen vid olika fillfällen, efter hand kommil atl omfatta de flesta typer av verksamheter som kan anses påverkbara frän dessa synpunkter. Regeringen har dessutom möjlighet alt i undanlagsfall, efter prövning i varje enskilt fall, besluta

Prop. 1982/83:113 35

om slöd till förelag med annan verksamhel, om verksamheten har eller beräknas få särskild betydelse för näringslivet i regionen eller annars bedöms vara av särskild regionalpolitisk betydelse. Normall ankommer del på regeringen all avgöra vilken myndighet som skall pröva ärenden av visst slag. All del i detta fall är regeringen som skall göra bedömningen har dock riksdagen tagit slällning till i tidigare beslut.

F. n. finns ocksä möjlighel att hos regeringen ansöka om förhandsbesked om en viss typ av verksamhet är stödberättigad eller ej. Härvid prövas endasi verksamhetens art. Ett positivt förhandsbesked innebär inget löfte om slöd, ulan bara atl en eventuell ansökan om slöd inte skall avslås pä grund av verksamhetens art. Förhandsbesked kan ocksä ges om arten av en viss verksamhet är sådan atl slöd kan lämnas enligl nyss nämnda undanlagsregel.

Utredaren har, ulan atl närmare diskutera frägan, förutsatt all ärenden om stöd enligt undantagsregeln, dvs. verksamhet som bedöms som stödberättigad enligt 2 § 8. förordningen (1982:677) om regionalpoliliskt slöd, även fortsältningsvis i normalfallet skall prövas av regeringen.

För egen del föreslär jag atl regeringen fär möjlighet all överlämna prövningen av frågor om stöd till verksamheter som normalt inle är stödberättigade lill förvaltningsmyndighet. Jag återkommer senare (avsnitt 2.3.2) till beslutsordningen i ärenden om regionalpolitiskt stöd. Jag kan dock redan nu nämna alt jag i annat sammanhang avser alt föreslå regeringen all ärenden av detta slag skall prövas av industriverket utom dä ärendet har principiell betydelse eller eljest är av slor vikl.

Jag lar slutligen upp del flyttningsslöd lill arbetskraft som flyttar till ell stödområde som kan lämnas enligt 74-77 §§ förordningen (1982:677) om regionalpoliliskt slöd. Flyttningsslödet utgörs av respenning och starthjälp. Det kan lämnas till arbetstagare med kvalificerad yrkesutbildning som får sladigvarande anställning i yrket vid nyetablerat eller utvidgat förelag som bedriver stödberättigad verksamhet i ort inom stödområdet, om arbetskraft med den behövliga utbildningen inle kan erhållas i orten. Bestämmelserna i övrigt för slödel ansluter i stort till bestämmelserna om flyttningsbidrag i arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368).

Slödel har under senare år haft liten omfattning. Jag föreslår, efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet, atl stödformen integreras med flytlningsbidrag enligl arbelsmarknadskungörelsen.

2.3 Ytterligare information för att belysa den framtida verksamheten vid statens industriverk

I delta avsnitt lar jag. i enlighet med vad jag tidigare nämnt, upp vissa frägor som behandlats av utredaren eller som annars har intresse för att belysa verksamheten vid industriverket. Gemensamt för vad som här sägs är att det sker för riksdagens information och atl inget ställningstagande

Prop. 1982/83:113 36

begärs av riksdagen. Redovisningen gäller bl.a. vad jag senare avser alt föreslå regeringen i frågor som del ankommer på denna alt besluta om.

2.3.1 Samordning på central myndighetsnivå

Vad gäller samordningen pä central myndighetsnivå vill jag först la upp frägan om utvidgat samarbete mellan statens industriverk och styrelsen för teknisk utveckling (STU).

Jag vill först framhålla all jag inte avser all la initiativ till en sädan fortsatt utredning om för- och nackdelar med alt helt eller delvis slå samman industriverket och STU som utredaren har föreslagit. Flertalet remissinstanser är ocksä negativa till en sådan lösning.

Industriverket och STU bör enligt min mening bestå som särskilda myndigheter med i huvudsak den fördelning av arbetsuppgifter som gäller f. n. Jag finner dock atl flera av de argument som utredaren har fört fram om behovet av närmare samordning av verksamheten inom SIND och STU är väl värda alt beakta. Enligl min mening kan dock detta ske utan all några organisatoriska förändringar behöver vidtas. Samarbetet mellan industriverket och STU bör i stället utvecklas genom samverkan på alla nivåer i organisationen. Myndigheterna bör därvid utnyttja varandras särskilda tekniska resp. förelagsekonomiska och branschmässiga kompelens i en gemensam strävan atl stödja industriell utveckling och förnyelse.

STU stödjer den industriella förnyelsen genom alt bl.a. främja och stödja tekniskt industriella innovationer och sådan teknisk forskning som är av betydelse för samhälle och näringsliv. Efter hand har STU blivit mer marknads- och företagsorienterad i sitt arbete. STU:s tekniska kompetens har kompletterats med kompetens även pä del ekonomiska området. En sådan utveckling har varit naturlig och motiverad med hänsyn lUl STU:s verksamhet.

Samlidigt har industriverket med hänsyn till den tekniska förnyelseprocessens ökande betydelse för den industriella utvecklingen blivit mer teknikorienterat. Myndigheternas arbetsområden har alltså närmat sig varandra.

Vad jag nu har sagt visar på viklen av alt insatser för teknisk utveckling och insatser för annan industriell utveckling samverkar. Innovations-processen, dvs. skapandet av nya idéer och ny teknik som förs fram till praktisk tillämpning, handlar inte bara om teknisk utveckling ulan i ännu högre grad om kommersiell utveckling. Insatser mäste därför göras inom ell brett fält för alt underiätta villkoren för innovationsverksamhelen. Det gäller såväl teknisk utveckling som sådana områden som finansiering, nyelableringsfrämjande m. m. där industriverket har etl huvudansvar. Insatserna inom olika områden mäste koordineras för atl de skall samverka på bästa sätt. Della släller krav på en utökad och fördjupad samverkan mellan olika organ och dä främst STU och SIND. Genom en sädan kan myndigheterna också utnyttja varandras kompetens och därmed undvika

Prop. 1982/83:113 37

en onödig och kostsam uppbyggnad av samma sorts kunskap i den egna organisationen. STU och SIND har, enligl vad jag erfarit, redan inlett arbetet på all fördjupa sin samverkan. Della har underlättats genom alt myndigheterna förlagts lill lokaler som ligger nära varandra. Jag kommer uppmärksamt atl följa utvecklingen av myndigheternas samarbete.

När det gäller insatser för atl främja utvecklingen av småförelagssektorn finns särskill mänga beröringspunkter mellan STU och SIND. Båda myndigheterna lämnar finansiellt stöd till småförelag och nyförelagare och svarar för viss service och rådgivning till denna förelagsgrupp. Pä det regionala planet har båda myndigheterna de regionala utvecklingsfonderna som bas för sina insatser. Inom STU har kontakterna med utvecklingsfonderna organiserats så all del inom serviceenhelen finns särskilda kontaktpersoner mellan STU och respektive utvecklingsfond. Jag ålerkommer strax närmare till SlND:s framtida uppgifter inom programmet Småföre-lagsutveckling. Av vad jag tidigare har anfört framgår atl någon överföring av arbetsuppgifter från STU liU industriverket inte bör ske. Det innebär att följande arbetsfördelning även fortsättningsvis bör gälla i fråga om service till småförelagssektorn.

- Statens industriverk har ell samlat ansvar pä myndighetsnivå för bevakning av och initiativ i frågor som rör småförelagssektorn och är den cenirala myndighet som fonderna normall vänder sig lill i olika industripoliliska frägor.

- STU utnyttjar de regionala utvecklingsfonderna som regional kontaktpunkt med småföretagen och fonderna utnyttjar STU:s tekniska kompetens i ärenden som rör teknisk förnyelse.

Vad vidare beträffar samordning på central myndighetsnivå vill jag ta upp frågan om all från arbetsmarknadsstyrelsen till industriverket överföra också handläggningen av ärenden om statsbidrag tiU nedlåggningshotade företag. Denna fräga behandlas inle av utredaren.

Slöd lill nedläggningsholade förelag kan lämnas enligl kungörelsen (1972:302) om statsbidrag till nedläggningsholade företag. Ärendena prövas av arbetsmarknadsstyrelsen och — i vissa fall — av regeringen. Stödets ändamål är all skapa rådrum för överväganden om fortsalt drift i bolag med industriell eller industriliknande verksamhet. Med hänsyn lill slödels syfte och lill industriverkets särskilda kompetens vad gäller all bedöma lönsamhetsförutsättningen för olika verksamheter bör enligt min mening stödformen överföras lill den industripoliliska medelsarsenalen och handläggningen av slödärendena överföras liU statens industriverk.

Jag kommer senare all föreslå atl etl nytt anslag förs upp under tolfte huvudtiteln för delta ändamål.

Jag vill i della sammanhang ocksä kommentera arbetsmarknadsstyrelsens förslag i sitt remissyttrande om all föra över handläggningen av ärenden om titlfälligt sysselsättningsbidrag för äldre arbetskraft inom

Prop. 1982/83:113 38

textil- och konfektionsindustrin från arbetsmarknadsstyrelsen lill statens industriverk. Enligt styrelsen är bidraget alt anse som ell särskill branschslöd.

Del tillfälliga sysselsättningsbidraget för äldre arbetskraft inom lexlil-och konfekfionsindustrin (SFS 1981:542, ändrad senast 1982:437) är enligl min mening i första hand etl arbetsmarknadspolitiskl medel. Även den omständigheten all någon förelagsekonomisk prövning inte sker inför beslut om denna typ av bidrag talar för atl ärendena också i forlsällningen handläggs inom arbetsmarknadsverket. Jag är alltså inle beredd all biträda arbetsmarknadsstyrelsens förslag i denna fråga.

Jag har i de två frägor jag nu senast har behandlat samrått med chefen för arbetsmarknadsdepartementet.

2.3.2 Överföring av ytterligare uppgifter tUt statens industriverk

Av mina förslag i avsnitt 2.2.1 framgår atl del i normalfallet skall vara industriverket som pä central nivå beslutar om finansiellt slöd lill enskilda företag. Endasi i speciella fall skall ärendena avgöras pä regeringsnivå. Jag skall här närmare utveckla vad jag avser atl senare föreslå regeringen i detta hänseende.

I fråga om industrigarantilån avses som huvudregel gälla atl ärenden prövas av industriverket. Industriverket skall dock med egel yttrande hänskjuta ärenden som har principiell betydelse eller eljest är av slor vikl till regeringen för prövning. Därutöver avses industriverket, likaledes med eget yttrande, få hänskjuta ärenden som rör företag som omfattas av systemet med lokaliseringssamråd med de större industriföretagen. Mot beslut som har fallals av industriverket skall besvär inte kunna anföras. Härutöver skall regeringen också direkt kunha ta upp och pröva ärenden om industrigarantilån. Jag räknar med alt sådana ärenden kommer atl aktualiseras nära nog undantagslöst inom ramen för det nämnda lokaliseringssamrådel.

F.n. gäller enligl förordningen (1978:507) om induslrigaranlilån m.m. alt industriverket skall hänskjuta garantiärenden till regeringen i tre fall, nämligen om

1. garantin avser företag vars kredilförsörjning med statligt slöd i olika former bör bedömas i elt sammanhang och bedömningen även innefattar stödformer som prövas av andra myndigheter,

2. det är särskill angelägel all frågan om garanti prövas även från regionalpolitisk eller sysselsättningspolitisk synpunkt, eller

3. ärendet avser garanti enligl 3 § andra stycket (för atl skapa rådrum för all utreda fömtsättningarna för en rekonstruktion av förelaget).

Ändringarna innebär atl den räll industriverket f.n. har alt hänskjuta ärenden som verkel av särskilda skäl finner all regeringen bör avgöra upphör och alt verkels skyldighet atl hänskjuta vissa typer av ärenden inskränks till sådana som har principiell betydelse eller eljest är av slor

Prop. 1982/83:113 39

vikt. Del ankommer på verkel all avgöra om ell ärende har sådan karaklär. Vidare upphör rätten atl anföra besvär över industriverkets beslul.

Anledningen lill all industriverket f. n. skall hänskjuta ärenden lill regeringen i dessa tre fall är främst atl det regionalpolitiska slödel handläggs av arbetsmarknadsstyrelsen medan industriverket nu inle ullalat har några uppgifter inom regionalpolitiken. Genom mina förslag om ändring av industriverkets arbetsuppgifter i dessa avseenden finns det inle längre någol skäl att regelmässigt hänskjuta sädana ärenden lill regeringen. En allmän bestämmelse om alt ärenden som har principiell betydelse eller eljest är av slor vikt skall underställas regeringen bör vara tillräcklig.

I fräga om lokaliseringsstöd avses huvudregeln vara all ärenden som inte prövas på regional nivå skall prövas av industriverket. Beslul som har fallals av industriverket skall inte kunna överklagas. Industriverket skall dock med egel yllrande överlämna vissa ärenden till regeringen för prövning, nämligen

— ärenden om slöd lill verksamhel utanför stödområde A—C där regering
en inte genom speciellt bemyndigande delegerat beslutanderätt

- ärenden i vilka industriverket bedömer alt slöd bör lämnas utöver maximal procentsats för respektive stödområde

- ärenden som industriverket av andra orsaker bedömer ha principiell betydelse eller eljest vara av slor vikl

— ärenden om stöd till Stiftelsen Industricentra

Därutöver bör industriverket, liksom f.n. arbetsmarknadsstyrelsen, få hänskjuta lill regeringen ärenden som rör förelag som omfattas av systemet med lokaliseringssamråd med de slörre industriföretagen. Regeringen avses också - i likhet med vad jag tidigare anförde beträffande industrigarantilån - direkt kunna ta upp och pröva ärenden om lokaliseringsstöd. Även här räknar jag med atl sådana ärenden nära nog undantagslöst kommer alt aktualiseras inom ramen för nämnda lokaliseringssamråd.

Dessutom avses industriverket inom vissa ramar få möjlighet all falla beslul om offertstöd, vilket hittills varit förbehållet regeringen.

Mol beslut som har fattats av industriverket skall besvär inle kunna anföras.

S.k. förhandsbesked om en verksamhel är stödberättigad för regionalpoliliskt stöd skall fortsättningsvis lämnas av verket.

Del nu sagda innebär alt jag i slorl har godtagit utredarens förslag. Jag vill på några punkter ytterligare kommentera den tänkta beslutsordningen och de tidigare presenterade förslagen som avser det regionalpolitiska stödet till näringslivet.

Jag viU först ta upp frågan om handläggningen av lokaliseringsstöd pä regional nivå. Vad jag här säger om lokaliseringsstöd gäller i tillämpliga delar även investeringsbidrag. Fr.o.m. den 1 juli 1982 utökades länsstyrelsens beslutanderätt i fråga om lokaliseringsstöd väsentligt. Den utökade decentraliseringen av beslutanderätten till länssty-

Prop. 1982/83:113 40

relserna innebär också att lokaliseringsslödsverksamhelen i ärenden där länsstyrelsen har beslutanderätt i högre ulslräckning än tidigare skall styras av tillgången på medel. Bl.a. med anledning härav slopades den 1 juli 1982 rätlen all lill arbetsmarknadsstyrelsen överklaga länsstyrelsens beslul.

Del är ännu för tidigt atl bedöma vilka effekter den utökade decentraliseringen lill länsstyrelsen av beslul om lokaliseringsstöd kommer all få. Jag kommer därför inle all i detta sammanhang föreslå några förändringar av länsstyrelsernas beslutanderält. Den av mig efter regeringens bemyndigande nyligen tillkaUade kommittén (dir. 1982:105) med uppgift alt utreda del regionalpoliliska slödel lill näringslivet skall för övrigt enligl sina direktiv bl. a. ulvärdera för- och nackdelar med nuvarande decentraliserade beslutssystem och utreda frägan om handläggningen av det regionalpoliliska stödet pä regional nivä.

Förutom länsstyrelsen, som ärdet samordnande och ansvariga regionala organet, har den regionala utvecklingsfonden och länsarbetsnämnden viktiga funktioner i samband med handläggningen av ansökningar om lokaliseringsstöd.

Den regionala utvecklingsfonden genomför normall den grundläggande förelagsekonomiska bedömningen av ansökningen. Den handhar också den rutinmässiga uppföljningen av ärendena. Dess roll påverkas inle av ell överförande av beslutanderätten från regeringen lill industriverket eller av cenirala myndighetsuppgifter från arbetsmarknadsstyrelsen lill industriverket.

Länsarbetsnämnden granskar förelagens ansökningar med utgångspunkt i de arbelsmarknadspolitiska motiven och fömlsällningarna. Den prövar innehållet i den plan som skall ligga lill grund för företagens rekrytering av personal saml utövar under arbetsmarknadsstyrelsen fillsyn över alt denna plan följs. Nämnden har också viktiga funktioner när del gäller det allmänna villkor om könskvotering som gäller för det regionalpolitiska slödel.

Länsarbetsnämnderna har hittills väl fullgjort sina uppgifter i samband med lokaliseringsstödet. Nämnderna har en naturiig kontakt med förelagen i dessa frågor, de besitter den nödvändiga kompetensen och har en organisation lämpad all ulföra uppgifterna. Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet har jag därför stannat för atl länsarbetsnämnderna även framdeles bör ha kvar dessa uppgifter inom lokaliserings-slödel.

Arbetsmarknadsstyrelsen föreslår i sitt remissyttrande atl handläggningen på regional nivå av ärenden om sysselsättningsstöd förs över från länsarbetsnämnderna till länsstyrelserna.

Jag delar inte arbetsmarknadsstyrelsens uppfattning på denna punkt. De ärenden om sysselsällningsstöd som avgörs av länsarbetsnämnderna är av generell karaktär sä tillvida all ingen prövning av förelagels ekonomiska

Prop. 1982/83:113 41

. förulsällningar sker. Sambandet med hanteringen av övriga regionalpoliliska slödärenden är bl.a. därför begränsat. Länsarbetsnämnden har en naturiig kontakt med företagen i dessa frågor, besitter den nödvändiga kompetensen och har en organisation lämpad atl ulföra uppgifterna. De ärenden om sysselsällningsstöd som f. n. avgörs av arbetsmarknadsstyrelsen har däremot slörre samband med övriga regionalpoliliska slödärenden. Jag kan emellertid instämma med styrelsen i atl del finns problem i det atl länsarbetsnämnderna pä detta sätt kommer all styras av två myndigheter.

Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet har jag dock stannat för alt länsarbetsnämndernas uppgifter tills vidare bör vara oförändrade i frågor om sysselsällningsstöd. Jag anser della lämpligt i avvaktan på förslagen från den nyligen tillsatta regionalpoliliska utredningen (dir. 1982:105) som skall överväga hur handläggningen av det regionalpolifiska stödet skall ske på regional nivä. Handläggningen på central myndighetsnivå bör dock överföras från arbetsmarknadsstyrelsen till industriverket.

Även för sysselsättningsstödel bör rälien alt anföra besvär över industriverkets beslut avskaffas. Den nuvarande rälien att överklaga länsarbetsnämndens beslut om sysselsällningsstöd lill central myndighet, dvs. i fortsättningen industriverket, bör kvarstå.

Beslul om offertstöd fallas f.n. av regeringen. Somjag tidigare framhållit har industriinvesteringarna alltmer förskjutits från all avse byggnader och maskiner lill s. k. mjuka investeringar i t. ex. produktutveckling och marknadsföring. Dessa ändamål kan f. n. stödjas genom lokaliseringslån och offertstöd. Eftersom lånefinansiering ofta inle erbjuder ett tillräckligt slöd för dessa ändamål ser jag det som angeläget atl offertstöd kan lämnas i bl. a. dessa sammanhang på ell enklare säll än genom regeringsbeslut. Jag kommer dessutom strax all redovisa atl industriverket avses få ökade möjligheter all driva olika regionalpolitiska projekt saml fä ell slörre ansvar för utvecklingen av den regionala medelsarsenalen. I motsats till utredningen anser jag därför atl även industriverket, inom vissa av regeringen angivna ramar, framdeles bör få möjlighet all fatta beslul om offertstöd.

F.n. finns möjlighet alt hos regeringen ansöka om förhandsbesked om en viss typ av verksamhel är slödberälfigad eller ej. Härvid prövas endasi verksamhetens art. Ell positivt förhandsbesked innebär inget löfte om slöd, ulan bara all en eventuell ansökan om stöd inle skall avslås på grund av verksamhetens art. Förhandsbesked kan också ges om arten av en viss verksamhel är sädan all slöd kan lämnas enligl den undantagsregel, som behandlades i avsnitt 2.2.6. Ärenden om förhandsbesked avses i fortsättningen bli prövade av industriverket utom om frågan gäller tillämpning av undantagsregeln och kan anses ha principiell betydelse eller eljest vara av slor vikl.

När del gäller obeståndsärenden avses industriverket arbeia med sam-

Prop. 1982/83:113 42

ma befogenheter som verkel f. n. har när del gäller industrigarantilån och som arbetsmarknadsstyrelsen har när del gäller regionalpoliliskt stöd. Det innebär atl industriverket skall kunna efterge statens anspråk eller vidta andra ålgärder i del fall ell företag som erhållit statligt induslri- eller regionalpolitiskt slöd hamnar i obestånd.

Industriverket skall dock fill regeringen hänskjuta sädana obestånds-ärenden som är av principiell betydelse eller eljest av slor vikl. Mot beslul som har fattats av industriverket skall besvär inte kunna anföras.

Vad som här redovisats innebär ingen egentlig förändring i den arbetsfördelning mellan regerings- och myndighetsnivå som gäller sedan 1 juli 1982 utom vad gäller besvärsrätlen. Flertalet obesländsärenden avgörs redan nu på myndighetsnivå. Genom atl handläggningen av ärenden avseende säväl regionalpolitiskt slöd som induslrigaranlilån förutsätts ske inom samma myndighet skapas emellertid förutsättningar för en förenklad och mera samordnad handläggning också av obesländsärenden.

Som en konsekvens av tidigare genomförd delegering av beslutsrätt lill myndighetsnivån avser jag att föreslå en omfördelning av vissa resurser från industridepartementet till industriverket (avsnitt 5).

Jag har tidigare (avsnitt 2.2.1) föreslagit all industriverket skall ha funktionen som central myndighet för del regionalpoliliska stödet till näringslivet och alt verkel också skall kunna ges andra arbetsuppgifter inom regionalpolitiken i den män de inle ankommer på annan myndighet. Jag utvecklar nu närmare vilka konsekvenser della enligt min mening bör fä.

Utgångspunkten för mina förslag är all handläggningen av del regionalpolitiska stödet till näringslivet på central myndighetsnivå i fortsättningen avses ligga på industriverket. Jag anser atl verkel dessutom bör svara för vissa särskilda insatser som syftar lill alt med hjälp av det regionalpoliliska stödet eller på annat sätt främja sysselsättningen i del regionalpoliliska stödområdet eller delar av detta.

Jag avser här dels aktiv information och rådgivning till företag om möjlighelerna all få regionalpoliliskt stöd, dels projektverksamhet inriktad på produktsökning, produklförmedling och andra insatser riktade mol verksamheter som kan erhålla regionalpolitiskt slöd, dels ocksä samråd med den privata tjänste- och servicesektorn om möjlighelerna alt förlägga verksamhel liU stödområdet eller bygga ut befintlig verksamhet där. Projektverksamheten och samrådet handhas i dag av regeringen/industridepartementet. Enligl min mening bör dessa uppgifter överföras till myndighetsnivån.

För projektverksamheten bör industriverket tillföras medel för centrala konsull- och utredningsinsatser som anvisas över tolfte huvudtitelns anslag RegionalpoUliskt stöd: Bidragsverksamhel.

Jag har tidigare förordat all industriverket skall fä besluta om offertstöd inom vissa av regeringen angivna ramar. Tillsammans med möjlighelerna

Prop. 1982/83:113 43

all använda medel för konsull- och utredningsinsatser bör delta underlätta för verkel alt också söka nya former för del regionalpoliliska arbetet.

Jag vill i sammanhanget nämna alt den riktade produklsökning som tidigare bedrevs av teknikimportkommiltén (I 1979: 14) och som vände sig lill i första hand små och medelstora företag över hela landei, genom beslut av regeringen den 25 november 1982 redan har överförts till industriverket. Denna produktsökning har inte några uttalade regionalpoliliska syften. Utredarens förslag i fråga om produklsökning avsäg närmast denna verksamhet.

Jag skall här även nägot beröra del lokaliseringssamråd med industrisektorn som nu handhas av regeringen/industridepartementet. I likhet med samrådet inom tjänste- och servicesektorn syftar della samråd lill atl påverka förelagens investeringar i regionalpolitiskt hänseende.

Till skillnad mol samrådet med den privata tjänste- och servicesektorn som genomförs i samarbete med berörda huvudorganisationer utan formella avtal, bedrivs samrådet med industriföretagen med stöd av avtal mellan regeringen och industriföretagens organisationer.

I induslriverksutredningen sägs atl samrådet successivt breddals fill att inle enbart omfalla lokaliseringsfrågor och atl del numera snarast är etl allmänt förelagssamräd. Vidare anförs alt del är otillfredsställande all den cenirala sektorsmyndigheten inle dellar i direkt samråd med en sä omfattande del av industrisektorn som delta lokaliseringssamråd omfattar. Mol den bakgmnden föreslår utredaren all detta samråd på departementsnivå bör begränsas högst väsentligt.

Det är angeläget all industriverket får en sä vid kontaktyta som möjligl och atl verkel därför ocksä sä längt del är praktiskt möjligl medverkar i olika former av samråd med industrin.

Inom industridepartementet pågår f.n. elt utvecklingsarbete som bl.a. rör samråd mellan regeringen och förelag i olika frågor. Jag är därför inle beredd att innan delta arbete är avslutat ta slällning till de förslag som förs fram i utredningen belräffande lokaliseringssamrådel med de större industriföretagen.

Mol bakgmnd av atl regionalpolitiken arbetar med elt så differentierat stödsystem är det enligt min mening angelägel atl industriverket ges ell ansvar för atl följa utvecklingen och samla in och sammanställa uppgifter som ger överblick över de regionalpoliliska insatserna gentemot näringslivet. Det bör också ingå i industriverkets arbetsuppgifter all i nära samarbete med länsstyrelser m.fl. identifiera och analysera faktorer och processer som underlättar resp. hindrar en positiv regional utveckling.

Jag ser det som en möjlig utveckling all i framliden utnyttja industriverket också för vissa yllerligare uppgifter som f. n. ulförs av industridepartementet. Jag är emellertid inle beredd atl nu lägga fram konkreta förslag till regeringen i detta avseende. Frågan kräver yllerligare beredning och kan lämpligen las upp i anslutning lill beredningen av kommande förslag frän

Prop. 1982/83:113 44

den kommitté (dir. 1982:105) som nyligen har tillkallats för all utreda del regionalpolitiska stödet lill näringslivet.

Jag anser dock atl en mindre omfördelning av resurser från departementet till industriverket för bl.a. utrednings- och konlaklarbele i regionala frågor bör ske.

Mol bakgrund av vad jag nu har sagt finner jag del naturiigt atl vid behov ocksä ge industriverket i uppdrag att tillsammans med andra myndigheter arbeia med särskilda åtgärdsprogram för vissa regioner.

Mina förslag all industriverket skall ha till uppgift bl. a. all lämna regionalpolitiskt slöd till näringslivet innebär alt verkels arbetsområde i fortsättningen täcker ett vidare område än den tillverkande industrin som hittills har stått i centrum för verkels intresse. Regionalpoliliskt stöd kan exempelvis lämnas ocksä till partihandel, uppdragsverksamhet, turistverksamhet och, i undantagsfall, andra typer av verksamheter som bedöms få väsentlig betydelse för näringslivet i resp. region eller annars bedöms ha särskild regionalpolitisk betydelse. Projektverksamheten med inriktning på produktsökning/produklförmedling m. m. berör såväl tjänste- som varuproducerande förelag. Även om tyngdpunkten i verkels arbete fortfarande kommer atl ligga på frågor om industriföretagens utveckling och lokalisering kommer del ansvar som industriverket nu får belräffande det regionalpoliliska slödel till näringslivet all betyda en utvidgning av verkets intresseområde och del är väsentligt all en motsvarande utvidgning av kunskap och kompetens sker inom verkel.

2.3.3 Program för statens industriverk

De förslag som jag har redovisat tidigare i fräga om ändringar och preciseringar av industriverkels verksamhel innebär atl verkets huvuduppgifter i fortsättningen blir dels atl genom industripolitiskt finansiellt slöd, företagsulvecklande insatser och problemidenlifierande utredningsverksamhet/röw/a industrins litlvåxt och omvandling, dels atl genom regionalpolitiskt finansiellt företagsstöd och särskilda insatser i anslutning härtill bidra titt en balanserad regional utveckling.

Jag har tidigare redovisat mina överväganden och förslag i fråga om programindelning av industriverkets verksamhel. I detta avsnitt redovisas för riksdagens information min uppfattning hur programmen i slort bör se ul vad gäller mål och medel. Jag gör ocksä i anslutning härtill vissa kommentarer. Syftet härmed är atl ylleriigare konkretisera verksamheten vid siatens industriverk i dess nya form.

Program 1 — Utredningsverksamhet

Målet för programmet Utredningsverksamhet är dels atl i enlighet med en av regeringen årligen fastställd utredningsplan tillgodose statsmakternas behov av utredningar av allmänt problemidenlifierande ka-

Prop. 1982/83:113 45

raklär som ger underlag för utformningen av induslri- och regionalpolitiken, dels atl verkställa uiredningar inom avgränsade områden, vilka preciseras genom särskilda uppdrag.

Medlen för verksamheten är egna utredningsinsatser och projektin-salser med hjälp av konsulter och andra utredare eller ulredningsorgan.

Den uppfattning om utredningsverksamheten inom del nya industriverket somjag här redovisar överensstämmer i aUl väsenfiigl med utredarens förslag.

Flera remissinslanser har ocksä instämt i de allmänna riktlinjer utredaren har föreslagit. Ingen remissinstans har invänt mol utredarens förslag all utredningsverksamhet skall utgöra ell av del framlida industriverkels huvudprogram.

Utredningarna kan vara antingen allmänt problemidenlifierande eller inriktade på avgränsade områden. Bägge typerna av uiredningar fyller naturligtvis också funkfionen alt vara allmänt kunskapshöjande. I fråga om allmänt problemidenlifierande utredningar vill jag framhålla följande.

Det cenirala syflel med ulredningsprogrammet bör enligt min mening vara all förse regeringen med underlag för utformningen av industri- och regionalpolitiken. Utredningar av allmänt problemidenlifierande karaklär bör inriktas mol analyser av tvä slag: o strategiska analyser: utredningar som utgör underiag för övergripande

induslri- och regionalpolitiska bedömningar, prioriteringar och insatser, o bransch-, sektor- och regionanalyser: uiredningar som utgör underlag

för visst avgränsat insatsområde av typen bransch- och sektorsprogram

eller för insatser i någon speciell region.

Dessa två typer av utredningar svarar i stort mot två skilda sätt att identifiera problem och möjligheter. De strategiska analyserna lar sin utgångspunkt i funktionella aspekter på utvecklingen såsom finansiering, export, utbildning m.m. och spänner därvid över hela näringslivet. I bransch/seklor/regionanalyserna däremot ulgår man från en i förväg avgränsad grupp av förelag eller en region för atl analysera situationen. När del gäller förelagsanalyserna har avgränsningen för industriverkets del vanligtvis varit branschmässig men kan också vara regionall/lokall betingad.

Resultatet av utredningsverksamheten kommer naturligtvis lill användning som underlag för agerandet inte bara inom regeringskansliet ulan också inom verkel självt liksom på annat håll. Huvudsyftet är emellertid alt läcka regeringens informationsbehov. Därför anser jag det vara naturligt atl regeringen också fastställer inriktningen av programmet genom en av regeringen årligen beslutad utredningsplan. Detta är nödvändigt också med tanke på den bredd och omfattning pä utredningsomrädet somjag har angett i del föregående. Resurser kommer inle alt kunna ställas till indu-

Prop. 1982/83:113 46

. siriverkets förfogande för atl kontinuerligt bevaka och analysera alla aspekter på induslriulvecklingen och/eller alla delbranscher/sektorer/geografiska områden. En långtgående prioritering av insatserna med koncentration av verksamheten lill etl mindre anlal projekt av flerärskaraktär måste göras.

Utredningsplanen bör lämpligen fastställas i anslutning till budgetprocessen och utgä från förslag i verkets anslagsframställning. Del samarbete och den informella dialog mellan departement och verk som är vikliga för en smidig ulredningsprocess kan i sin lur ge impulser med genomslag i verkets förslag liU utredningsplan.

Utöver den utredningsverksamhet som jag nu har berört bör verkel på uppdrag kunna svara för utredningar mom avgränsade områden. Dessa utredningsinsatser har vanligen mera temporär karaklär. I den fasta organisationen bör ingå vissa resurser för alt kunna hanlera sådana uppdrag. Jag räknar med att uppdrag kommer atl lämnas bl.a. av regeringen/industridepartementet. Del kan gälla all läcka sådana behov av informafion och analyser som inle har kunnat förutses i samband med att den årliga utredningsplanen fastställs.

Uppdrag kan också komma från externa intressenter eller från övriga delar av industriverkels egen verksamhel, dvs. från övriga huvudprogram. Full kostnadstäckning bör härvid eftersträvas. Jag är däremot inte beredd all nu föreslå bildandel av etl särskilt konsultbolag för denna typ av verksamhel.

Jag vill i detta sammanhang framhålla att jag helt ansluter mig till utredarens förslag atl sådana uiredningar som ulgör underlag för den operativt inriktade verksamheten inom de andra huvudprogrammen skall vara en del av dessa program. De skall styras och finansieras därifrån och eventuellt också utföras i anslutning lill respektive verksamhet. Detsamma gäller utredningar som underlag för verkels långsiktsplanering och utvärdering av sin verksamhet. I vissa fall kan det emellertid också vara lämpligl alt lägga utredningsuppdragen på programmet Utredningsverksamhet.

En kontinuerlig bevakning och analys av induslriutvecklingen och den regionala utvecklingen innefattar en omfattande och systematisk insamling och bearbetning av information. Användningen av informationen styrs av industri- och regionalpolitikens inriktning. Jag finner del ändamålsenligt alt dela in industriverkets utredningsverksamhet i följande tre huvudområden: O Basinformation

- bildar kärnan i utredningsverksamheten med uppgift all kontinuerligt uppdatera och vidmakthålla en kunskap om industribranscherna, deras aktuella läge och utvecklingsfömlsätlningar på kort och läng sikt i olika delar av landei etc. Branschbevakningen utgör en grundsten. Bevak-

Prop. 1982/83:113 47

ningen bör omfatta flera olika aspekter pä induslriulvecklingen. Analyser av de långsiktiga förändringarna i den internationella arbetsfördelningen är vikliga element i verksamheten. o Industripoliliska utredningar

— svarar på basis av resultaten från det förra delprogrammet för analy
ser av industrins utveckling på kort och läng sikt. Analyserna bör
inriktas mol all identifiera framtida anpassningsproblem och anpass
ningsmöjligheter för svensk induslri mol bakgrund av tendenser vad
avser stmktumtvecklingen i industrin.

o Regionalpolitiska utredningar

- svarar för analyser av den regionala utvecklingen med utgångspunkt i
resultat från övriga delprogram och i den information som inhämtats
från länsstyrelser och utvecklingsfonder. Analyserna bör gälla säväl
regionala konsekvenser av en förväntad utveckling inom industrin eller
av föreslagna ålgärder, som specifika regionala problem och utveck
lingsmöjligheter.

Jag vill i della sammanhang någol beröra den typ av uiredningar som gäller utvärdering av olika verksamheter. En sädan utvärdering måste ske pä skilda nivåer.

En typ av utvärderingar avser uppföljning av olika insatser i syfte alt nå etl effeklivare resursutnyttjande och kontrollera alt givna riktlinjer följs. En sådan uppföljning bör enligl min mening åvila varje programansvarig enhet.

En annan typ av utvärdering är den som skall ligga lill grund för förslag till långsiktiga prioriteringar inom och mellan de program industriverket arbetar med. En sådan funktion bör enligt min mening med fördel vara knuten till verksledningen.

En helt annan typ av utvärderingar avser analyser av hela politikområden. Jag avser här utvärderingar som pä ett mera principiellt plan studerar effekterna av offentliga ålgärder i syfte atl ge underlag för politiska förändringar. Dessa förändringar kan gälla såväl mål som medel atl nå målen. Jag instämmer i utredarens slutsats all denna typ av utvärderingar bör ligga utanför en stödbeviljande myndighet atl genomföra. Jag anser därför att industriverket inte skall ha lill uppgift att löpande ulföra denna typ av induslri- och regionalpoliliska utvärderingar. För atl på ett meningsfullt sätt kunna behandla förslag till ålgärder i samband med analyser av utvecklingsproblem och möjligheter bör dock verkel på eget initiativ kunna la upp och mer principiellt belysa aktuella insatsområden om så bedöms erforderligt.

Det jag nu har sagt innebär alt jag inle anser all det finns anledning atl ålägga verkel etl permanent, kontinuerligt utvärderingsmandat inom huvudprogrammet Utredningsverksamhet. Det förutsätts dock vara möjligl atl engagera utredningsenheten för atl pä uppdrag genomföra viss utvärdering.

Prop. 1982/83:113 48

Jag anser all elt viktigt underlag för utvärderingar såväl inom verkel som pä annat håll bör hanteras av industriverket, förslagsvis inom ramen för programmet Utredningsverksamhet. Del är atl svara för elt centralt stöd-register. Arbetet med rapporten (Ds I 1982:5) Industristödets nettokostnader visar atl stora brister föreligger i dagsläget vad gäller möjlighelerna atl enkeU få tillgäng till uppgifter om omfattningen av utbetalat industri-och regionalpolitiskt stöd. Delta har också påtalats av riksdagens revisorer. Beträffande närmare riktlinjer för registrets utformning och resursbehov avser jag all återkomma i annat sammanhang.

Jag vill också erinra om alt del ingår i industriverkets arbetsuppgifter all svara för utredningar om industrins energianvändning.

För riksdagens information vill jag här ocksä la upp vissa frågor av principiell karaklär om arbetssätt m.m. som enligt min mening bör prägla utredningsverksamheten. Ökad aktualitet i informationen bör eftersträvas och nyhetsblad bör med fördel kunna presenteras fortlöpande i stället för omfallande slutrapporter. Jag är medveten om alt detta sannolikt endast kan ske på bekostnad av fuUständighel och statistisk exakthet. Nya former för informationsinsamling och förelagsurval bör dock i delta sammanhang prövas. Speciellt bör della gälla den kontinuerliga branschbevakningen.

Jag bedömer del som ytterst viktigt atl kontakterna med berörda fackliga organisationer och näringsliv intensifieras för all genom en öppen dialog förbättra såväl problemidentifiering som analys.

Etl ökat samarbete bör också byggas upp med andra ulredningsorgan. Enligt min bedömning bör ett utvecklat samarbete och en ökad samfinansiering av projekt mellan t.ex. SIND, STU, AMS, pris- och kartellnämnden, kommerskollegium resp. SCB kunna dels verka allmänt kunskapshöjande, dels möjliggöra effektivitetsvinster. På liknande sätt bör utredningsprojekt kunna genomföras tillsammans med länsstyrelserna.

Jag vill slutligen i detta sammanhang beröra Expertgruppens för forskning om regional utveckling (ERU) roll och uppgifter. Utredaren har behandlat frägan om relationerna mellan ERU och industriverket. Han framhåller all det är angeläget med ell nära samarbete mellan ERU och industriverket, men finner del inle motiverat atl föreslå en organisatorisk integration. Jag delar utredarens uppfattning i dessa avseenden.

För egen del vill jag därutöver framhålla alt det är en angelägen uppgift atl initiera och stimulera forskning som kan bidra till atl förbättra underlaget för utformningen av induslri- och regionalpolitiken. ERU:s verksamhet är i första hand inriktad mol del regionalpoliliska området. Jag avser all i annat sammanhang återkomma lill regeringen med förslag om vissa förändringar i ERU:s organisation och verksamhetsinriktning. Etl arbete med all se över hur forskningen kring industripoliliska problemställningar kan stimuleras har nyligen startats inom industridepartementet.

Prop. 1982/83:113 49

Program 2 — Industriell omvandling och tillväxt

Målet för programmet Industriell omvandling och tillväxt är all främja IndustrieU tUlväxt och uppkomsten av en långsiktigt konkurrenskraftig induslrtslmktur.

Medlen för atl uppnå målen är kunskapshöjande och problemidenlifierande utredningsverksamhet, ätgärdsprogram för stmktureU anpassning och finansiellt slöd.

De insatser inom den nuvarande medelsarsenalen, som jag anser bör utgöra medel i programmet Industriell omvandling och tillväxt är dels de branschfrämjande ätgärderna för textil- och konfektionsinduslrierna -lekoindustrin - (inkl. pälsinduslrin), träbearbetande industrin och manuella glasinduslrin och del därtill kopplade finansiella slödel fill nämnda branscher (län lill investeringar, stmkturgarantier, särskilda strukturgaranlier samt räntestöd), dels det finansiella stöd som f.n. ges i form av industrigarantilån och som riktar sig till företag inom alla branscher. Enligt förslag i budgetpropositionen 1983 skall inom ramen för de branschfrämjande åtgärderna branschprogrammen för de tidigare nämnda tre branscherna kompletteras med ell stmkturanpassningsprogram för övriga industrisektorer. Programmet avses omfatta omvärldsanalyser och andra utredningsinsatser.

De redovisade insatserna ärde industripolifiska medel som syftar till atl bibehålla och utveckla en stark svensk industrisektor. Elt gemensamt villkor för dessa insatser är atl de företag, branscher eller sektorer som får stöd på sikt bedöms kunna uppnå liUfredslällande lönsamhet.

Bland medlen inom della program bör också ingå atl i vissa fall lämna statsbidrag lill nedläggningsholade förelag (se avsnitt 2.3.1). Andra medel än dem jag har nämnt kan också komma att tillföras programmet. Jag tänker här t.ex. pä de samordningsuppgifter inom särskilda industripoliliska insatsområden somjag har berört i del föregående.

Insatserna inom ramen för della program kommer sannolikt i hög grad att präglas av flexibilitet och föränderlighel. Del hänger samman med den tidsbegränsning som skall gälla för stora delar av programmet och med all förändringar i omvärlden kommer atl ställa kontinuerliga krav på anpassning av insatserna i fråga om budgelårel och målgmpper.

Jag övergår i del följande till.all behandla vissa frågor som gäUer användningen av dessa medel.

Jag har tidigare (avsnUt 2.2.5) utvecklat mina motiv för atl syslemel med industrigarantilån skall ingå i programmet. Som framgår av vad jag där föreslagit avses huvudsyftet i fortsättningen vara all oavsett förelagsstorlek underlätta finansieringen av projekt och företag så alt en från samhällsekonomisk synpunkt gynnsam industrislmklur uppnås.

Utredaren har i samband med sina förslag i fråga om industrigarantilån och dessas samordning med utvecklingsfondernas finansieringsverksam-4 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 113

Prop. 1982/83:113 50

het väckt frågan om en höjning av beloppsgränsen för de regionala utvecklingsfondernas lån och garantier. Beloppsgränsen höjdes dock så sent som den 1 juli 1982. Jag är inle beredd alt förorda en ytterligare höjning.

Utredaren har också tagit upp frågan om den närmare avgränsningen av arbetsuppgifter mellan industriverket och de regionala utvecklingsfonderna i ärenden om induslrigaranlilån. F. n. gäller all en ansökan om lånegaranti enligl förordningen (1978:507) om industrigarantilån m.m. skall ges in lill den regionala utvecklingsfonden i del län där verksamheten skall bedrivas. Det ankommer sedan på utvecklingsfonden alt bereda ärendet i erforderiig omfattning och därefter med egel yttrande överlämna det lill industriverket för beslul. När beslul är fattat ankommer del normall pä fonden alt teckna garantin och följa verksamheten vid del förelag som har fäll garantilänel. Liksom utredaren anser jag all ansvaret för beredning av ärenden om industrigarantilån i forlsällningen bör ligga hos industriverket. Det fär ankomma på industriverket all i varje enskilt fall avgöra hur samarbelel med den berörda utvecklingsfonden bör utformas för all den närhet till och kännedom om förelagen som utvecklingsfonden har skall kunna tas till vara på bästa säll. Jag avser all i annat sammanhang föreslå regeringen de ändringar i förordningen som följer av vad jag nu har anfört. När del gäller den löpande uppföljningen av sådana ärenden är jag dock inle beredd alt föreslå nägra ändringar.

Statens industriverk har föreslagU atl ell slrukluranpassningsprogram med inriktning på andra industrisektorer är tekoindustrin, träbearbetande industrin och manuella glasinduslrin införs fr.o.m. budgelårel 1983/84. Förslaget har presenterats i bl.a. en särskild promemoria (SIND PM 1981:14) Program för en aktiv slrukturanpassningspolitik. Programmet föresläs omfatta både utredningsinsatser och direkta ålgärder och vara inriktat på såväl kris- som utvecklingsseklorer.

Riksrevisionsverkel (RRV) har på uppdrag av regeringen gjort en översyn av de branschfrämjande åtgärderna saml därtill kopplade finansiella stödformer. I sin översyn redovisar RRV synpunkter på industriverkets förslag om elt sammanhållet stmktur- och utvecklingsprogram. RRV ser med utgångspunkt i de erfarenheter som gjorts i översynen i och för sig inga hinder mot att använda branschfrämjande insatser också i andra branscher än direkta krisbranscher. Del kan enligl RRV:s mening röra sig om branscher för vilka man kan förutsäga en kris om inga anpassningsåtgärder sker eller branscher som skulle kunna utvecklas positivt med hjälp av statliga insatser. Enligt RRV bör statens industriverk i elt framtida slrukluranpassningsprogram ha möjlighel all på egel initiativ genomföra delbranschstudier men däremot inle gå in med direkta stödålgärder gentemot förelag eller delbranscher ulan statsmakternas bemyndigande. RRV förordar vidare atl älgärdsprogramnien hårdare än för närvarande inriktas på de frågor som identifieras i delbranschsludiema.

Induslriverksutredningen ansluter sig till RRV:s synpunkter pä lämplig-

Prop. 1982/83:113 51

heten av all ell icke branschanknutet slrukluranpassningsprogram införs. Liksom RRV anser utredningen atl åtgärderna i etl framlida icke bransch-anknutet slrukluranpassningsprogram inle enbart bör vara förbehållna krympande branscher ulan all även expansiva branscher skall kunna bli föremål för insatser. Vidare framhålls atl del är angelägel atl verksamheten inle läses fill del traditionella branschbegreppel.

Under remissbehandlingen har industriverket framhållit all avgränsningen av insatsområdena för de slmkluranpassande åtgärderna måste kunna göras flexibel. Sveriges industriförbund, SHIO-F och Svenska handelskammarförbundet anser all branschslöden på sikt bör avskaffas. RRV delar utredarens uppfattning och understryker behovet av ökad flexibilitet i de stmkluranpassade åtgärderna. Svensk induslriförening anser inle all branschprogrammen bör avvecklas innan del finns insliluliondla förutsättningar att lösa uppkomma branschproblem med andra medel, (se bilaga 2 s. 148).

I 1983 års budgetproposition har regeringen föreslagit atl etl stmkturanpassningsprogram för övriga industrisektorer införs fr.o.m. budgelårel 1983/84 (prop. 1982/83:100 bil. 14 s. 43-44). Enligl förslagel omfattar programmet enbart omvärldsanalyser och andra utredningsinsatser. Insatserna skall kunna inriktas på säväl industribransch som annan gruppering av förelag. Syftet med della begränsade stmkturanpassningsprogram är primärt all påverka situationen inom en bransch eller annan gruppering av företag genom alt förbäftra kunskapsläget inom branschen/förelagsgruppen om de förhållanden som råder saml om de förhållanden som den kommer all stå inför framöver. Jag är för närvarande inte beredd alt föreslå en utvidgning av strukluranpassningsprogrammel lill atl även omfatta direkta ålgärder.

Program 3 — Regional utveckling

Målet för programmet Regional utveckling är alt - med speciell inriktning på frågor som rör industrins tillväxt och lokalisering - främja en regional utveckling i enlighet med de riktlinjer som riksdagen och regeringen har lagl fasl.

Medlen all uppnå målet är regionalpolitiskt stödi form av lokaliseringsstöd, offertstöd och sysselsällningsstöd, saml särskilda insatser i form av information och rådgivning, lokaliseringssamråd med förelag inom den privata tjänste- och servicesektorn och projektverksamhet i syfte all främja sysselsättningen i de regionalpolitiska stödområdena.

Del övergripande målet för regionalpolitiken är all främja en balanserad utveckling i landets olika delar. Della innebär bl. a. all de tre välfärdsfaktorerna arbete, service och god miljö skall vara tillgängliga för alla människor i vårt land.

Prop. 1982/83:113 52

Regionalpolitiken skall ocksä främja tillväxten i landets ekonomi. En balanserad regional utveckling, utan snabba och omfattande befolkningsomfördelningar mellan och inom länen, gör alt uppbyggt samhällskapital kan användas effektivt i alla delar av landei. En regionalpolitik som syftar till alt pä della säll tillvarata underutnytljade resurser genom atl t.ex. stödja lönsam industriell produktion förbättrar möjlighelerna för tillväxt och balans i landels ekonomi. Detta mål harmonierar väl med den av mig förordade industripolitiken.

Del regionalpoliliska arbelel bedrivs i mänga olika former och på olika nivåer i samhället. Sålunda har t.ex. statliga myndigheter enligl förordningen (1982:877) om regionalt utvecklingsarbete skyldighet atl i olika avseenden verka för all de regionalpoliliska mål som riksdagen och regeringen har ullalal sig för uppnås. På länsplanet har länsstyrelserna etl övergripande och samordnande ansvar för regionalpolitiken.

Målet för industriverkets program Regional utveckling bör mol denna bakgrund vara atl - med speciell inriktning på frågor om industrins tillväxt och lokalisering - främja en regional utveckling i enlighet med de riktlinjer som riksdagen och regeringen lagt fasl.

Regionalpolitiken arbetar med ell flertal ekonomiska medel direkt inriktade på näringslivet. Regionalpolifiskt stöd kan lämnas i form av lokaliseringsstöd, offerlstöd, län till investmentbolag, investeringsbidrag och sysselsällningsstöd. Regionalpolitiskt utvecklingsarbete bedrivs på både regional och central nivå. Utvecklingsarbetet är lill betydande del inriktat på näringslivet i vid mening. Pä regional nivä disponeras medel för regionala utvecklingsinsatser av länsstyrelsen. Från detta anslag kan stöd lämnas i form av lokaliseringsbidrag, investeringsbidrag och glesbygdsstöd samt medel användas för regionalt projekt- och utvecklingsarbete. På central nivå bedrivs del regionalpoliliska utvecklingsarbetet f. n. i form av lokaliseringssamråd med slörre företag inom industrin och inom den privata service- och tjänstesektorn saml i olika former av projektverksamhet för regional utveckling. Elt sådant projekt är produklsökning i utlandel för industriföretag i vissa län.

Somjag tidigare har framhäilit (avsnitt 2.2.1) bör industriverket vara central myndighet för del regionalpoliliska stödet till näringslivet och bör även kunna ges andra uppgifter inom regionalpolitiken i den män ingen annan naturlig instans finns och uppgifterna är lämpliga att hantera på myndighetsnivå.

De medel som verkel i första hand kommer atl ha ansvar för är regionalpolitiskt slöd till näringslivet i form av lokaliseringsstöd, offertstöd och sysselsällningsstöd. Verket skall också bedriva lokaliseringssamräd med förelag inom den privata tjänste- och servicesektorn samt ha ansvar för produktsökning/produktförmedling och annan projektverksamhet för atl söka främja sysselsättningen i stödområdena eller speciella delar av dessa. Verkel skall även kunna lämna förhandsbesked om arten av en verksamhet är sådan all den är berättigad lill regionalpolitiskt slöd.

Prop. 1982/83:113 53

Närmare riktlinjer för användningen av dessa olika medel har tidigare i olika sammanhang givits av riksdagen och regeringen.

Gmnden för den regionala fördelningen av det regionalpoliliska stödet är den fastlagda slödområdsindelningen. Dämlöver bör industriverket i sill regionalpoliliska arbete ulgå från de riktlinjer som regering och riksdag kan komma all ange med anledning av den regionala problembilden.

Industriverket bör aktivt verka för att de ramar för beslut om regionalpolitiskt stöd som riksdagen har fastslällt blir effektivt utnyttjade. Della bör ske bl. a. genom alt verkel dels sprider information om slödel, dels bedriver en uppsökande verksamhel för all komma i kontakt med projekt som med hjälp av regionalpolitiskt slöd kan genomföras i stödområdena.

Ett slort anlal av ärendena om regionalpolitiskt slöd till näringslivet beslutas av länsstyrelserna. Del är av slor vikt alt den stödgivning som ankommer på industriverket respektive länsstyrelserna fill sin inriktning kan stämmas av pä lämpligl säll. Del är därför viktigt med samarbete meUan industriverket och länsstyrelserna. Verket bör kunna utfärda till-lämpningsföreskrifter och följa upp de beslul om lokaliseringsstöd och investeringsbidrag som länsstyrelserna fattar. Vidare bör verkel tillhandahålla länsstyrelserna service i olika avseenden. Ell systematiserat erfarenhels- och informationsutbyte bör på detta säll byggas upp. Del bör vidare ankomma på industriverket atl anordna regelbundet återkommande utbildning av den personal som hos länsstyrelserna handlägger del regionalpolifiska stödet.

Jag vill framhålla betydelsen av alt industriverket i sin egen verksamhel beaktar olika regionalpoliliska ålgärder som andra myndigheter och organ vidtar. SpecieUt bör naturligtvis hänsyn tas lill ålgärder som har direkt betydelse för näringslivet. Bland myndigheter och organ kan nämnas Stiftelsen Industricentra, de regionala utvecklingsbolagen Z-Invest AB resp. AC-Invest AB saml Stiftelsen Administrativ Produktion i Malmfälten.

Vidare gäller.från den 1 januari 1983 lägre arbetsgivaravgifter i fyra kommuner i Norrbottens län.

Förutom dessa direkt regionalpoUliskt inriktade medel är flera andra statliga åtgärder av regionalpolifisk betydelse för näringslivet. Som exempel härpå kan nämnas del regionalpoliliska transportstödet saml de resurser som Stiftelsen Norrlandsforiden och de regionala utvecklingsfonderna disponerar.

De aUmänna investeringsfondernas funktion inom regionalpolitiken har jag behandlat i avsnitt 2.2.4.

Industriverket bör, i enlighet med vad jag har anfört tidigare (avsnitt 2.3.2), ha ell ansvar för alt följa utvecklingen och samla in och sammanställa uppgifter som ger överblick över de regionalpolitiska insatserna gentemot näringslivet. Verkel bör vidare identifiera och analysera faktorer och processer som underlättar resp. hindrar en positiv regional utveckling.

Prop. 1982/83:113 54

Program 4 — Småföretagsutveckling

Målet för programmet Småföretagsutveckling är atl med inriktning främst på företag med högst 200 anställda främja utvecklingen av ett konkurrenskraftigt näringsliv som ger möjlighet till ökad och trygg sysselsättning. Insatserna bör riktas i första hand mol tillverkande förelag och förelag som tillhandahåller tjänster lill industrin saml turistföretag.

Medlen atl uppnå målet är dels all utöva del slafiiga huvudmannaskapet för de regionala utvecklingsfonderna, dels atl svara för utveckling och service av generellt och övergripande slag gentemot småförelagssektorn.

Riksdagen har nyligen behandlat frågan om den statliga småföretagspoli-fikens inriktning och utformning (prop. 1981/82: 118, NU 1981/82:51, rskr 1981/82:417). Del är lämpligl all målet för programmet Småföretagsutveckling formuleras så all del ansluler lill del övergripande mål för småförelagspoliliken som riksdagen har beslutat om. Della mål innebär atl småförelagspoliliken bör syfta lill atl

- främja utvecklingen av elt intemationellt konkurrenskraftigt svenskt näringsliv som ger möjligheter lill en ökad och trygg sysselsättning,

- medverka till atl uppnå en tillfredsställande effektivitet hos enskUda förelag och bidra till en effektiv produktionsstruktur inom olika branscher,

- vidareutveckla befintligt näringsliv och medverka till all nya företag etableras.

Till dessa mål har fogals följande villkor:

- Stöd och utvecklingsinsatser bör inriktas på företag som redan är lönsamma och på sådana förelag som genom olika insatser kan bli lönsamma.

- Insatserna måste få karaktären av hjälp lill självhjälp. Samhället får inte genom dessa insatser överta företagsansvarel.

- Verksamheten skall stå i samklang med samhällets regionalpoliliska strävanden.

Jag vill vidare framhålla all inriktningen främst mol förelag med högsl 200 anställda inle fär ses som en strikt begränsning.

Småföretagen möter särskilda hinder och problem just därför all de är smä. De saknar ofta de olika specialfunktioner som i allmänhet finns hos större företag. Ell annat utvecklingshinder är all soliditeten i allmänhet är låg, vilket gör småförelagen känsliga för ekonomiska påfrestningar. Av bl. a. dessa skäl vidtar samhället en rad olika åtgärder för atl underiätta för småförelagen. En typ av ålgärder har lill syfte atl underlätta för småförelagen all fungera inom marknadsekonomin på lika villkor med storföretagen. En annan typ av ålgärder är de mera riktade insatser som görs, främst mol utvecklingsbara företag.

Prop. 1982/83:113 55

Stora delar av samhällels industripoliliska ålgärder för atl främja småföretagen administreras av de regionala utvecklingsfonderna. Dessa har i regel god kännedom om förelag, företagare, lokala förulsällningar för olika typer av verksamhel etc. Verksamheten blir således mest effektiv om der. pä detta sätt ges en regional förankring. Del är dock viktigt all den statliga småförelagspoliliken på regional nivå och därmed de olika utvecklingsfondernas verksamhet samordnas. Uppgiften all utöva del statliga huvudmannaskapet för fonderna blir därmed betydelsefull. Jag behandlar därför strax denna fråga mer utförligt.

I vissa frågor har de regionala utvecklingsfonderna inle tillräckliga resurser eller kompelens. Del bör därför ankomma pä industriverket atl på central nivä svara för vissa ålgärder för atl främja småförelagsulveck-Ungen. Jag återkommer strax mer i detalj lill dessa åtgärder.

Funktionen all vara huvudman för de regionala utvecklingsfonderna

Statens industriverk bör utöva funktionen all vara huvudman för de regionala utvecklingsfonderna genom atl

— fördela statliga bidrag och medelstillskolt mellan fonderna

— kontrollera och följa Upp verksamheten vid fonderna

— svara för viss central service fill fonderna.

De regionala utvecklingsfonderna är stiftelser med staten och resp. landstingskommuner samt Gollands, Malmö och Göleborgs kommuner som huvudmän. Riksdagen behandlade under år 1982 verksamheten vid fonderna (prop. 1981/82:118 bil. 4, NU 1981/82:51, rskr 1981/82:417). På grundval av riksdagsbeslutet har avtal mellan huvudmännen träffats om fondernas fortsalla verksamhel fr.o.m. är 1983. Enligl avtalen utövas statens huvudmannaansvar i enlighet med närmare föreskrifter av regeringen. Regeringen godkände avtalen genom beslul den 22 december 1982 och föreskrev samtidigt att statens huvudmannaansvar skulle utövas av SIND.

En första uppgift för den statliga huvudmannen bör vara att fördela de stattiga bidrag och medelstillskoti som lämnas titt fonderna. Därvid bör samråd ske med resp. landsting och i förekommande fall kommun så alt säväl industriverket som den andre huvudmannen vid beslul om medelstilldelning till fonden har möjlighel all göra en samlad bedömning av vilka finansieringsmöjligheter som står till buds för fonden. 1 del sammanhanget bör samråd ske också mellan industriverket och resp. länsstyrelse, eftersom det förekommer all vissa regionalpoliliskt inriktade projekt inom utvecklingsfonderna finansieras av länsstyrelserna frän anslagel C 3. Regionalpolitiskt slöd: Regionala utvecklingsinsatser. I dessa överläggningar mellan huvudmännen och mellan SIND och länsstyrelserna bör ocksä verksamheten vid. respekfive regional utvecklingsfond under del kommande verksamhetsåret diskuteras.

Prop. 1982/83:113 56

När del gäller kontroll och uppföljning av verksamheten vid de regionala utvecklingsfonderna kompliceras bilden av del delade huvudmannaskapet för fonderna och deras relativt självständiga slällning. Fondernas finansieringsverksamhet sker i huvudsak med medel som har tillförts fonderna från staten. Verksamheten regleras genom förordningen (1982:682) om statlig finansiering genom regional utvecklingsfond. Fondernas beslul om finansiellt slöd enligl förordningen kan inle överklagas. F.n. finns ingen uttrycklig bestämmelse om atl industriverket som huvudman för fonderna skall utöva tillsyn av atl fonderna i sin finansieringsverksamhet följer förordningen. Jag avser att senare föreslå regeringen.atl en sådan bestämmelse införs i förordningen. Fondernas förelagsserviceverksamhel är inle förfaltningsreglerad. Här får dock anses all det som villkor för det statliga bidraget lill fonderna gäller all fonderna arbetar i enlighet med de allmänna riktlinjer för verksamheten som riksdagen har beslutat om. Del bör ankomma pä SIND all följa upp all så sker. Jag vill i delta sammanhang erinra om all verkel f. n. pä regeringens uppdrag utreder förelagsserviceverksamhe-lens framlida utformning.

Verksamheten vid fonderna regleras i övrigt av resp. fonds stadgar. Enligt stadgarna skall styrelsens och verkställande direktörens förvaltning granskas av tre revisorer. Induslriverkel utser i sin egenskap av slallig huvudman två av revisorerna. Den ene skall vara auktoriserad. Den andre är i regel en tjänsteman vid industriverket eller industrideparlementel. Revisorerna skall varje år avlämna revisionsberättelse till SIND, som beslutar i fråga om ansvarsfrihet för styrelsen och verkställande direktören.

Jag finner del naturligt all elt nära samarbete sker mellan industriverket och revisorerna när det gäller kontroll och uppföljning av fondernas verksamhel. Genom t.ex. konferenser och gemensamma arbetsgrupper kan industriverket verka för all revisionen blir mer enhetlig och effektiv i de olika fonderna. Del bör också vara möjligl för revisorerna alt löpande och under hand lämna verket upplysningar om sina iakttagelser av verksamheten vid fonderna.

Somjag nyss nämnde regleras fondernas finansieringsverksamhet av en stallig förordning. Industriverket bör kunna utfärda rekommendationer för atl bistå fonderna med tolkning av förordningens beslämmelser. På så säll främjas en enhetlighet i tillämpningen av för fonderna gemensamma beslämmelser.

Jag vill dock framhålla att ansvaret för fondernas beslut i frägor som regleras av förordningen liksom administrationen av verksamheten naturligtvis åvilar resp. fonds styrelse och verkställande ledning.

En viktig del av industriverkets huvudmannafunktion är all svara för central service lill fonderna. Genom sådan service kan dels fondernas verksamhel göras effektivare, dels fondernas samarbete med småföretagen underlättas och utvecklas. Delta kan ske genom all SIND skapar förutsätt-

Pröp. 1982/83; 113 57

ningar och ufiderlättar föf fonderna att lära av varandras erfarenheter. Erfarenhetsutbyte i systematiserad form bör ske såväl på ledflingsrtivå som för äiidra personalkategorier vid fonderna. SiND bör också verka för en koritinuerlig utbildnitig och lilveckling av fondernas personal. Vidare bör den centrala infofmätionsfunkliohen gentemot fonderna byggas ul. Del ingår i fondernas uppgifter atl förmedla information lill småförelagen öm t. éx. ohka former av finansieringsmöjligheter, beskattningsregler, standardiserings-, patent-, provnings-, säkerhets- och miljövärdskräv, fömtsättningar och begränsningar för handel på Olika Utlandsmarknader etc. Fondema behöver i delta arbete stöd aV éh Systematiserad central service med riksövergripande information, t.eX; Om bransch-, marknads- OCh léknik= förhållanden, induslri- och regionalpoliliska utredningsresultat och beslul, initiativ och aktiviteter av centrala myndigheter och organisationer.

Ell exempel på service för fondernas finansieringsverksamhet kafl vara ätt industriverket vid behov utarbetar underlag för fondernas reversforfflu-lär; avtal, blanketter O: dyl. Jag vill i delta sammanhang peka pä vikten av att Verket regelbundet släller samman uppgUter om exempelvis fondernas finansieringsverksamhet. Statistik och analyser av detta slag kan användas av statsmaklerna vid utformning och dimensionering av verksamheten, av olika ulredningsorgan samt av fonderna själva.

Del delade huvudmannaskapet innebär all central service ges lill fonderna av såväl induslriverkel som Landstingsförbundet. Landstingsförbundet svarar för service lill fonderna i frågor som hänger samman med förbundels StäUning som intresseorganisation för landstingskommunerna. Del är angelägel all induslriverkel och Landstingsförbundet nära samarbetar i dessa frågor, så alt konferenser m. m. blir så effektivt utnyttjade som möjligt.

Jag vill peka pä en punkt där särskilt samråd mellan industriverket och Landstingsförbundet bör ske. Eftersom landstingssektorn bör ges möjlighet alt lämna synpunkter på industriverkets anslagsframställning beträffande de regionala utvecklingsfonderna, bör induslriverkel samråda under hand med Landstingsförbundet inför sin anslagsframställning i detta avseende. Jag ulgår från alt induslriverkel pä della säll får en preliminär bedömning från Landstingsförbundet av vilka bidrag landstingen är beredda att ge fonderna. Förbundels yllrande bör bifogas industriverkels anslagsframställning fiU regeringen. Pä sä sätt får regeringen underlag för en mer fullständig värdering av fondernas verksamhel och resursanspråk liksom synpunkter på fördelningsprinciper mellan fonderna.

Slutligen vill jag i detta sammanhang ta upp frågan om styrelsens sammansättning i de regionala utvecklingsfonderna. Enligl de nyligen godkända avtalen om fortsall verksamhel vid fonderna utses styrelsen av resp. landsting och i förekommande fall kommun. Denna ordning har fastställts av riksdagen (prop. 1977/78:40 bil. 1, NU 1977/78:34, rskr 1977/78:110). De nya avtalen gäller t.o.m. den 31 december 1985 med föriängning om

Prop. 1982/83:113 58

inle uppsägning har skett ell år dessförinnan. Enligl min mening bör avtalen sägas upp och förhandlingar inledas med syfte alt bl.a. diskutera styrelsernas sammansällning. Även andra förändringar i fråga om bl.a. styrningen av fonderna kan då bli aktuella. Sedan förhandlingar med Landstingsförbundet ägt mm avser jag all föreslå regeringen alt lill riksdagen återkomma med förslag beträffande dessa frägor.

Service av generellt och övergripande slag gentemot småföretagssektorn

Service av generellt och övergripande slag gentemot småförelagssektorn bör innebära bl. a.

- riksomfattande projekt som rör exempelvis nyetablering, eleklronik-
och underleverantörsfrågor

- projekt i samverkan med andra än utvecklingsfonder, t. ex. näringslivs-organisationer och fackliga organisationer

- utbildningsservice

- utredningsverksamhet med inriktning på ålgärder inom småförelagssektorn

- försöksverksamhet med t. ex. främjande av personalägda förelag

- energirådgivning

En viktig uppgift för industriverket bör vara all planera och genomföra rikstäckande industripoliliska insatser inom småföretagsområdet: Som exempel på sådana insatser kan nämnas den nyelableringskampanj och den elektronikkampanj som induslriverkel har genomfört under de senasie åren. Sådana projekt bör planeras och genomföras i samverkan med i första hand de regionala utvecklingsfonderna. Samverkan bör kunna ske också med andra organ, t. ex. näringsUvsorganisalioner och fackliga organisalioner. För sådana projekt bör induslriverkel disponera särskilda medel. Inom ramen för denna verksamhel bör induslriverkel ocksä liksom-hittills kunna lämna bidrag lill vissa utvecklingsfonder för atl täcka vissa kostnader vid Sfiflelsen Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland (lUC) och lill Svenska Industrietableringsakliebolagel (Svelab) för affärsidéseminarier.

Industriverkets uppgifter när del gäller utbildningsservice bekostas f. n. främst från anslagel Bidrag liU företagsinriktad fortbildning. Från anslagel lämnas bidrag liU utbildningsarrangörer för kostnader i samband med utveckling, anpassning och genomförande av småföretagsinriklad utbildning. Vidare svarar induslriverkel för information om och marknadsföring av utbildningsmöjligheterna. Denna verksamhel bör i fortsäftningen ingå i programmet Småföretagsutveckling.

Inom induslriverkel har under de senasie åren genomförts åtskilliga utredningar med inriktning mot småföretagssektorn. Flera av dessa har varit operativt inriktade i den meningen all de har legat lill grund för konkreta förslag till ändringar i regelsystem eller andra åtgärder. Induslri-

Prop. 1982/83:113 59

verkets utredningsverksamhet av denna typ bör i fortsättningen ingå i programmet Småföretagsutveckling.

Sedan är 1979 pågår en försöksverksamhet för atl främja bildandet av personalägda förelag. Försöksverksamheten samordnas av industriverket och genomförs liUsammans med de regionala utvecklingsfonderna. Verksamheten består av information, utbildning och förelagsservice. Försöksverksamhet av denna typ bör kunna inrymmas i programmet Småföretagsutveckling.

I programmet Småföretagsutveckling bör vidare ingå industriverkels nuvarande uppgifter med rådgivning tiU näringslivet i frågor rörande energihushållning.

Samverkan med och avgränsningar mol andra program

Fondernas verksamhel är rikstäckande. Deras mäl sammanfaller i slorl med målen för samhällets småförelagspolilik. Deras verksamhet bör sålunda ingå i programmet Småföretagsutveckling. När fonderna inrättades fastslogs all de också innebär etl väsentiigl led i en aktiv regionalpolitik. Verksamheten skall stå i samklang med samhällels regionalpoliliska strävanden. De regionalpoliliska aspekterna skall beaktas bl.a. genom atl fondernas handlingsprogram skall ha sin utgångspunkt i bl.a. länsstyrelsernas program för den regionala industripolitiken. Vidare förutsätts all fonderna beaktar behoven av ökad inomregional balans. Fonderna kan därför salsa på mer riskfyllda projekt i orter med sysselsättningsproblem. En fömtsältning är dock alt företagen/projekten bedöms vara utvecklingsbara och lönsamma på längre sikt.

För all ge möjligheter för fonderna atl bedriva verksamheten i samklang med samhällets regionalpolitik skall industriverket vid sin fördelning av statliga bidrag och medelstillskolt lill fonderna la hänsyn lill såväl anlal förelag i länet som näringsstruktur, geografiska förhållanden, behov av ökad induslrisysselsältning, tillgång på privata serviceföretag, konsultförelag och kredifinstitut inom länet etc. Det ankommer på industriverket all göra en avvägning mellan de olika bedömningsgrunderna, varvid dock de regionalpoliliska skälen måste tillmätas en avgörande betydelse.

Jag vill i delta sammanhang också nämna alt den utredning om det regionalpoliliska slödel lill näringslivet, som jag nyligen med slöd av regeringens bemyndigande har tillkallat, bl.a. skall behandla frågor om utvecklingsfondernas roll i handläggningen av det regionalpoliliska stödet.

2.3.4 Organisationsfrågor

Jag har tidigare (avsnitt 2.2.3) föreslagit riksdagen all anla huvudsakliga riktlinjer för industriverkels organisation.

Jag lar här för riksdagens information upp ytterligare några frägor som sammanhänger med organisationen m. m.

Prop. 1982/83:113 60

Styrelse, partsmedverkan m. m.

Det ankommer på regeringen alt utse industriverkels styrelse.

Ledamöterna i industriverkets styrelse bör enligt min uppfattning i första hand representera sakkunskap inom verkets arbetsområden, såväl det industripolifiska som del regionalpoliliska. Della ger enligt min mening de bästa fömlsällningarna för etl aktivt intresse och engagemang från styrelsens sida. Jag delar därför utredarens uppfattning all i styrelsen bör ingå bl.a. företrädare för förelags- och banksektorn. Representationen för intresseorganisationer och myndigheter liksom del parlamentariska inslaget bör enligt min mening vara begränsad. Jag anser del dock lämpligt all arbetsmarknadens parter liksom nu är representerade i styrelsen. Därigenom kan en fortsalt partsmedverkan ske i stödbeslul motsvarande den som nu äger rum inom arbetsmarknadsstyrelsen. Jag återkommer strax lill della.

Med några undantag bör riktpunkten således vara all myndigheter och organisalioner som berörs av industriverkels verksamhel bör följa, påverka och bistå i verkels arbete antingen genom permanenia samrädsorgan om vilka regeringen bör besluta eller genom t.ex. referensgrupper för huvudprogrammen, olika insatsområden m. m. om vilka myndigheten själv bör besluta. Jag vill i delta sammanhang framhålla viklen av alt verket via sådana referensgrupper håller nära kontakt med parterna på arbetsmarknaden.

Induslriverksutredningen har föreslagit all induslriverkel och STU har gemensam styrelseordförande. Jag ser i och för sig stora fördelar i en sådan lösning. Detta skulle vara ett verksamt medel att uppnå den ökade samordning mellan verken somjag anser vara myckel väsentlig. Elt genomförande av denna lösning fömtsätter emellertid atl ordförandeskap i styrelsen skiljs från verkschefsfunklionen i bägge myndigheterna. Jag anser inle atl del finns skäl atl frångå den princip som ofta lillämpas för statliga myndigheter, dvs. alt verkschefen också är ordförande i verkets styrelse. Därmed kan inle en lösning med gemensam styrelseordförande för SIND och STU förverkligas.

Jag vill i della sammanhang också kommentera utredarens förslag atl den partsmedverkan som nu sker i samband med beslul i ärenden om regionalpolitiskt stöd inom arbetsmarknadsstyrelsen får en fortsättning inom verket och utvidgas lill all omfatta även andra former av finansiellt stöd. Några remissinslanser, däribland AMS, LO och TCO, understryker all samrådsgruppen fyller en viktig funktion. Jag delar utredarens och remissinstansernas uppfanning och anser det ändamålsenligt all en samrådsgrupp eller elt utskott beslående bl.a. av styrelsens partsrepresentanter bildas för alt behandla frågor rörande regionalpolitiskt slöd. Del bör framgå av verkels instruktion all en sädan samrådsgmpp skall finnas. Del ankommer sedan pä verkets styrelse all, med beaktande av säväl önske-

Prop. 1982/83:113 61

målet om insyn och inflytande som kravet på snabbhet och smidighet i verkets beslutsprocess, besluta om formerna för, innehållet i och ev. utvidgning till andra stödformer av etl sådant samrädsförfarande.

Lokalisering

I likhet med utredaren anser jag att industriverket som hitfills bör vara lokaliserat lill Slockholm. De förändringar i arbetsuppgifter och organisation som jag nu föreslår innebär inle några nya förulsällningar för bedömningen av lokaliseringsfrågan. Del fördjupade samarbete somjag föreslår mellan SIND och STU, bägge med lokaler pä Liljeholmen i Slockholm, förstärker ytterligare skälen för alt industriverket ocksä i fortsättningen skall vara lokaliserat lill Slockholm.

Genomförandefrägor

Jag har tidigare föreslagit atl omfördelningen av arbetsuppgifter och resurser inom den induslri- och regionalpoliliska organisationen och ikraftträdandet av den nya organisationen för siatens industriverk sker per den 1 juli 1983. Jag viU nu ytterligare kommentera delta.

Jag anser det angelägel att de förändringar i industriverkels arbetsuppgifter och verksamhetsinriktning som jag har föreslagU i det föregående genomförs utan dröjsmål, både med hänsyn till behovel av en effektiv myndighelsorganisation inom industridepartementets verksamhetsområde och av hänsyn tiU berörd personal. Verksamhetsförändringarna och den nya organisationen som krävs för fullgörande av arbetsuppgifterna bör därför träda i kraft den 1 juli 1983. Mitt förslag i avsnitt 5 lill medelstilldelning för statens industriverk för nästa budgetär utgår från denna fömtsältning.

Jag kommer senare denna dag att föreslå regeringen all tillkalla en organisationskommitté med uppgift atl lägga fram detaljerade förslag lill organisation m.m. för statens industriverk. Utgångspunkten för kommitténs arbete skall vara de förslag till verksamhel, program och medelsram somjag lägger fram i denna proposilion.

Administraliv samordning av myndigheter på Liljeholmen i Stockholm

I direktiven tiU induslriverksutredningen ingick alt undersöka vilka möjligheter tiU administrativ samordning som föreligger mellan industriverket och övriga tUl Liljeholmen i Slockholm lokaliserade myndigheter. Genom överenskommelse mellan utredningsmannen och statskontoret medverkade statskontoret i utredningen av denna fråga. Arbelel planerades men genomfördes inte med hänsyn till bl.a. då rådande oklarhet belräffande lokaliseringen av siatens energiverk. Utredaren ullalar sig i sill belänkande positivt om de rationaliseringsmöjligheter som torde ligga i en samordning av administrativa funktioner (se betänkandet s. 137 ff). Jag vill för

Prop. 1982/83:113 62

riksdagens information redovisa hur del uppdrag som låg i utredningsdirektiven nu fullföljs.

Regeringen har sålunda uppdragit ål slalskonlorel all slutföra del utredningsarbete som påbörjades inom ramen för induslriverksutredningen. Prövningen av samordningsmöjligheterna skall omfatta elt brett fäll av administrativa servicefunkfioner av teknisk-administrativ karaklär. Den skall däremot inte beröra styrande funktioner eller policyfunktioner inom det personal- och ekonomi-administrafiva området. En slutrapport skall avlämnas senast den 15 april 1983. En delrapport har nyligen avgetls.

Del är min bedömning, som också stöds av del inledande utredningsarbete som statskontoret har redovisat, all samordningsmöjligheterna och därmed sammanhängande effektivitetsförbättringar sannolikt är goda för åtskilliga administrafiva servicefunktioner. Enligl min mening är det angeläget all så långt möjligt la till vara dessa. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Dahl.

Organisalionskommillén för statens industriverk, somjag senare denna dag föreslär alt regeringen skall tillkalla, bör fä till uppgift all i sill arbete beakta den pågående utredningens arbete saml atl lägga fram de förslag som kommillén bedömer erforderliga för all underlätta en sådan samordning. Kommittén bör härvid nära samarbeta med slalskonlorels utredning saml med organisationskommittén för statens energiverk m.fl. organ inom energiområdet (OKE) och STU.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag har anfört tidigare (i avsnitt 2.2.4) har inom industridepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1974:325) om avsättning lill arbelsmiljöfond

2. lag om ändring i lagen (1974:988) om avsättning lill särskild investeringsfond

3. lag om ändring i lagen (1979: 609) om allmän investeringsfond

4. lag om ändring i lagen (1979:610) om allmän invesleringsreserv

5. lag om ändring i lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinslkonto

6. lag om ändring i lagen (1982:1185) om inbetalning pä särskilt invesleringskonlo.

Förslagen har upprättats i samråd med chefen för finansdepartementet.

Prop. 1982/83:113 63

4 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen

dets alt antaga förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1974:325) om avsättning lill arbelsmiljöfond

2. lag om ändring i lagen (1974:988) om avsättning lill särskild investeringsfond

3. lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond

4. lag om ändring i lagen (1979:610) om allmän invesleringsreserv

5. lag om ändring i lagen (1980:456) om insättning pä lillfälligl vinst-konto

6. lag om ändring i lagen (1982:1185) om inbetalning pä särskill invesleringskonlo

dels atl godkänna vad jag har föreslagit i fråga om

7. förändringar i statens industriverks verksamhel från och med den 1 juU 1983 (avsnitt 2.2.1)

8. programindelning av industriverkels verksamhet (avsnitt 2.2.2)

9. riktlinjer för siatens industriverks organisation fr. o. m. den 1 juli 1983 (avsnitt 2.2.3)

10. ändrade riktlinjer för induslrigaranlilån (avsnitt 2.2.5)

11. ändrade riktlinjer för vissa former av regionalpolitiskt slöd (avsnitt 2.2.6).

5 Anslagsfrågor

Jag övergår nu liU att la upp vissa anslagsfrågor för budgelårel 1983/84.

I budgetpropositionen år 1983 har jag, i avvaktan på särskild proposilion i ämnet, föreslagit alt anslagen B 1. Statens industriverk: Förvaltningskostnader och B 2. Statens industriverk: Utredningar las upp med oförändrade belopp. Jag avser nu att redovisa förslag lill medelsfilldelning under dessa anslag med utgångspunkt i vad jag har anfört i del föregående. Jag föreslår också alt etl nytt anslag uppförs under tolfte huvudtiteln för statsbidrag fill nedläggningsholade förelag.

Medel för industriverkets förvaltningskostnader anslås f. n. dels under anslaget B 1. Siatens industriverk: FörvaUningskoslnader, dels under anslagel B 2. Statens industriverk: Utredningar m. m. Frän del senare anslagel bestrids kostnader för experter och tillfällig personal, publikations-tryck m. m. saml övriga kostnader som hänger samman med uiredningar och informations- och kontaktverksamhet inom industriverkets arbetsområde. Verkels kostnader för administrationen av branschfrämjande åtgärder och verksamheten med slmklurgaranlier och särskilda slmklurgaran-lier bestrids från anslaget B 7. Branschfrämjande ålgärder.

Prop. 1982/83:113 64

Enligl mina förslag i det föregående skall bandläggningen av ärenden rörande regionalpolitiskt stöd fp.r.as över frän arbelsrnarknadsstyrdsen lill industriverket. För styrelsens adrninistrafioriskoslnader avseende denna verksamhel anvisas f. n. medel över tolfte huvudtjte|ns anslag C 1. Regionalpoliliskt stöd: Bidragsverksamhet, Jag har också föreslagit atl handr läggningen av ärenden rörande investeringsfonder och av ärenden rörande statsbidrag tiU nedläggningsholade förelag överförs från .AMS till industrin verkel. Administratipnskostnaderna för denna verksamhet belastar det under tionde huvudfiteln uppförda anslagel B 4. Sysselsättningsskapande åtgärder.

Mina förslag innebär, slutligen, alt arbetsuppgifter förs frän induslride-partetnentet fiU industriverket. Detta påverkar medelsberäkningen under tolfte huvudtitelns anslag A 1. Industridepartementet.

Medel för Industriverkets förvaltningskostnader bör för budgetåret 1983/ 84 anvisa över ett myndighetsanslag. Della anslag bör vara avsett att täcka kostnaderna för sådan verksamhet som f. n. finansieras över både förvaltningskostnads och ulredningsanslagel. De nuvarande två anslagen för förvaltningskostnader resp, för utredningsverksamhet bör sålunda slås samrnan till ett anslag. Detta bör dessutom tillföras medel från de övriga anslag som berörs av omorganisationen och somjag har redovisat ovan.

Av nämnda anslag har förslag till niedelslilldelning för budgetåret 1983/ 84 lagts fram ' budgetpropositionen 1983 för tolfte huvudtitelns anslag B 7. Branschfrämjande åtgärder och Cl. Regionalpolitiskt stöd; Bidragsverksamhet saml tionde huvudfilelns anslag B 4. Sysselsättningsskapande åtgärder. I dessa medel ingår bl.a. kostnader för administrationen av verksamheter som industriverket enligl mitt förslag ska|l svara för (2,9, 6,4 resp. 2,5 niilj. kr,),

Vid min beräkriiiig av resursramen för statens industriverk har jag inkluderat dessa medel. Jag ayser alt senare föreslä regeringen föreskriva alt motsvarande belopp inte får disponeras under de aklueUa anslagen.

Del nya anslagel för industriverkets förvaltningskostnader bör tillföras medel för all läcka kostnaderna för sådan verksamhet sorn förs över från industridepartementet (2,5 milj. kr.). Dessutorn bör filiföras rnedel för alt täcka administrativa kostnader avseende anslagel B 8. Branschfrämjande åtgärder för tekpinduslrin. I del förslag lill medelstilldelning under delta anslag för budgetaret 1983/84 somjag i annat samrnanfiang avser förelägga regeringen, har jag tagit hänsyn till all en ram för industriverkets administrationskostnader redan har tillförts verkel genom de förslag jag nu lägger fram.

Prop. 1982/83:113 65

B 1. Statens industriverk: Förvaltningskostnader

Förslag 1983/84: 46021000

Av min inledande redogörelse i delta avsnitt framgår principerna för beräkningen av detta anslag. Vid min medelsberäkning för anslaget har jag utgått från all industriverkets nya organisation skall byggas upp inom ramen för befintliga resurser för berörda verksamheter. Jag har ocksä tagit fasta på att mina förslag lill verksamhels- och organisationsförändringar bör innebära vissa rationaliseringsmöjligheter. Huvudalternafivel bör därför lillämpas (-741000 kr.).

Sammantaget innebär mina bedömningar atl verkels förvaltningskostnader för budgetåret 1983/84 bör uppgå fiU 46,0 milj. kr.

Det bör ankomma på den organisationskommitté som jag senare denna dag föreslår att regeringen skaU tillkalla, atl inom given medelsram lägga fram förslag lill detaljorganisalion.

Överföringen av verksamhet från arbetsmarknadsstyrelsen och industridepartementet fill induslriverkel kommer all ställa krav på utökade lokaler för verkel.

För utbildningskostnader av engångskaraktär som föranleds av omor-ganisafionen har jag beräknat 500000 kr.

Sammanfattningsvis innebär mitt förslag tUl resursram för industriverkels förvaltningskostnader under budgelårel 1983/84 följande (belopp i tkr.):

Resurser från

Huvudtitel	Anslag	TotaU	Därav lönekostnader
Industridepartementet	B 1	24032	14814
Industridepartementet	B2	3 590	-
Industridepartementet	87	2934	2 277
Industridepartementet	B8	4311	3400
Industridepartementet	A 1	2520	2167
Industridepartementet	C 1	6420	4850
Arbetsmarknadsdepartementet	B4	2455	1790
Engångsanvisning		500	-.
Besparing		-741
Summa		46021	29298.

Av denna summa utgör lokalkostnader 8,0 milj. kr. I avvaktan pä ell mera detaljerat beräkningsunderlag har jag härvid endasi lagil upp ell preliminärt belopp.

Medelsramen för statens industriverks lönekostnader för budgetåret 1983/84 har, i avvaktan på resultatet av förhandlingar om anställnings- och arbetsvillkor, beräknats fiU preliminärt 29,3 milj. kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

alt till Statens industriverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1983/84 anvisa ett förslagsanslag av 46021000 kr. 5 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 113

Prop. 1982/83:113 66

B 2. Statsbidrag till nedläggningsholade företag

Nytt anslag (förslag) 10 000 000

Statsbidrag kan enligt kungörelsen (1972:302) om statsbidrag lill nedläggningsholade förelag (ändrad 1974:370 och 1980:689) utgå i syfte alt skapa rådrum för överväganden om fortsatt drift eller omplacering av de anställda. Företaget skall vara i konkurs eUer likvidation och ha industriell eller industriliknande inriktning. Statsbidrag ulgår med högsl en tredjedel eller, om risk för betydande samhällssociala problem föreligger, högsl hälften av förelagels lönekostnader och sociala kostnader för de anställda.

Jag har tidigare (avsnitt 2.3.1) anfört all denna stödform, med hänsyn till del sammanhang i vilket det används, är all betrakta söm etl industripolitiskt snarare än ell arbetsmarknadspolitiskl medel. Jag har därför föreslagit atl stödformen överförs lill den industripoUtiska medelsarsenalen och alt administrationen av stödet överförs från arbetsmarknadsstyrelsen till statens industriverk. Utbetalningar av stöd belastar f.n. delprogrammet Beredskapsarbeten inom det under fionde huvudfiteln upptagna anslagel B 4. Sysselsällningsskapande åtgärder. Under budgetåren 1980/81 och 1981/ 82 beviljades stöd med 8 resp. 12 milj. kr. Jag föreslår nu alt elt nytt anslag förs upp på statsbudgeten under totfle huvudtiteln med beteckningen B 2. Statsbidrag till nedläggningsholade förelag. Anslagel bör las upp med 10 milj. kr. för budgetåret 1983/84. Motsvarande belopp bör genom senare beslul av regeringen hållas inne under tionde huvudtitelns anslag B 4. Sysselsällningsskapande ålgärder.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

alt lill Statsbidrag till nedlåggningshotade företag för budgetåret 1983/84 anvisa elt förslagsanslag av lOOOOOOO kr.

6 Beslut

Regeringen ansluler sig lill föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposilion föreslå riksdagen atl anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1982/83:113 68

Till statsrådet och chefen för industridepartementet

Genom regeringsbeslut den 12 november 1981 bemyndigades chefen för industridepartementet all tillkalla en särskild utredare med uppgift all se över industriverkets verksamhet och organisation.

Den 14 januari 1982 förordnades verkställande direktören Bo Söderberg som särskild utredare. TUl sekreterare förordnades samma dag departementssekreteraren, numera kanslichefen, Bo Slrömgren. Den 5 februari 1982 förordnades pol mag, numera departementssekreteraren, Ivar Eldström lill bitr sekreterare. Till bUräde i utredningen förordnades samma dag Kerstin de Marsilio.

All som experler biträda utredaren förodnades den 5 februari 1982 departementssekreteraren Gun-Jeanette Eriksson, departementsrådet Carl Fredriksson, avdelningsdirektören Gilbert Henriksson, direktören Dag Jarness, verkstäUande direktören Christian Lindström, departemenlssekreteraren Bengt Norström, generaldirektören Eric Pettersson, departemenlssekreteraren Ingemar Skogö och avdelningschefen Aksel Spendrup samt den 15 september 1982 departementsrådet Thomas Sidenbladh.

Under utredningsarbetet har namnet induslriverksutredningen använts.

Utredningen fär härmed överlämna sitt belänkande. I och med della anser jag mitt uppdrag slutfört.

Slockholm den 11 november 1982 Bo Söderberg

Bo Slrömgren

Prop. 1982/83:113 69

Innehållsförteckning

Sammanfattning

1 Uppdraget ..................................................................... .. 73

1.1.............................................. Direktiven ................ 73

1.2 Utgångspunkter för utredningsarbetet och avgränsningar ... 73

1.3 Arbetets uppläggning ............................................ 75

2 Industripolitik och industriell förnyelse ........................ .. 76

2.1 Behovet av en IndustrieU expansion ..................... 76

2.2 Industrins utvecklingsviUkor under 1980-talet ...... 77

2.2.1 Den internafionella miljön .............................. 77

2.2.2 Förhållanden inom landet................................. 78

2.2.3 Anpassningsförmågan en central utvecklingsfaklor .... 80

2.3 Industripolitikens roll och inriktning 80

3 Den industriella organisationen - nuvarande utformning och behov

av förändringar ....................................................... 84

3.1.................................................................................. Industripolitikens funktioner och organ — en översikt 84

3.1.1 De industripoliliska funkfionerna ...................... 84

3.1.2 De industripoliliska organen - utvecklingstendenser .. 85

3.2............................................................................. Industriverket och industridepartementet — roller och
relationer.................................................................. .. 88

3.2.1 Induslriverkel ............................ ................. .. 88

3.2.2 Industridepartementet .................................. .. 90

3.3............................................................................. Industripolitik, regionalpolitik och arbetsmarknadspolitik —
samband och skiljelinjer............................................ .. 91

3.3.1 Allmänna utgångspunkter .............................. .. 91

3.3.2 Relafionerna mellan regionalpolitik och arbetsmarknadspolitik 92

3.3.3 Relationerna mellan regionalpolitik och industripofilik . 93

3.4............................................................................. Samband mellan politik för teknisk förnyelse och annan
industripolitik .......................................................... .. 94

3.4.1 Allmänt ............................................................ .. 94

3.4.2 Den organisatoriska uppdelningen ................ .. 95

3.5............................................................................. Behov av förbättrad samordning av de industripoUtiska
funktionerna ........................................................... .. 97

4 Den framlida industripoliliska organsialionen ............... 100

4.1 Inledning ................................................................ 100

4.2 Arbetsuppgifterna på departemental nivå — industridepartementets roll och funktioner 100

4.3 Arbetsuppgifterna på regional nivå ........................ 103

4.4 Arbetsuppgifterna på central myndighetsnivå ....... 104

4.4.1 Inledning .......................................................... 104

4.4.2 Utredningsverksamhet...................................... 105

4.4.3 Slmkluranpassande ålgärder ......................... 110

4.4.4 Industri- och regionalpolitiskt finansieUt slöd 113

4.4.5 Företagsutveckling ......................................... 125

4.4.6 Interna stöd- och servicefunkfioner ................. 129

4.4.7 Verksamhetsform och ledningsfunktion ......... 130

4.4.8 Programstruktur ............................................. 132

4.5 Utvecklingslinjerförden centrala myndighetsorganisationen — Styrelsen för industriell och teknisk utveckling 133

4.6 Resursfrågor ............................................................ 136

Prop. 1982/83:113 71

Sammanfattning

utredningsuppdraget, arbetssätt m. m.

- arbelel påbörjades i början av 1982

- organisationsutredning (direktiven återges i bU. 1)

- enmansulredning med en grupp experler frän induslri- och budgeidepartementen, induslriverkel (SIND), styrelsen för teknisk utveckling (STU), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), utvecklingsfonderna, statskontoret

- avgränsning av uppdraget gentemot Sveriges Exporträd, Sveriges Investeringsbank, Industrifonden, kommerskollegium, överstyrelsen för ekonomiski försvar m. fl.

- arbetssättet har främst varit hearings med företrädare för näringslivs-och fackliga organisationer samt myndigheter och organ inom del industripolitiska området, genomgång och analys av olika polifiska beslul, utredningar, artiklar m. m. rörande induslripolifiken

- belänkandet innehåller principförslag om förändringar i elt första steg rörande den industripoliliska organisationen.

Allmänna slutsatser

- industriverkets auktoritet och slällning försvagad under senare år

- induslriverkel har påverkals negativt av betydande besparingar från statsmakternas sida samt av alt verksamheten krympts genom olika beslut

- oklar rollfördelning mellan induslridepartementet och induslriverkel

- behov av förenklingar och effektivisering av delar av det industripolitiska slödel

- behov av bättre samordning på myndighetsnivå av näringspolitiken

- behov av ell starkt sektororgan för industripolitiken.

Förslag

Överföring av verkställande uppgifter från regeringsnivån till myndighetsnivån

- ärenden som rör enskilda förelag och som kan inordnas i ell regelsystem skall hanteras på myndighetsnivå (innefattar dialog/samråd, beredning, beslul och uppföljning)

- endast ärenden av principiell betydelse eller av slor vikl skall avgöras av regeringen. Regeringens samråds- och förhandlingsfunklion koncentreras till ell begränsat antal förelag/koncerner.

Prop. 1982/83:113 72

Samordning på central myndighetsnivå av regionalpolitiskt och industripolitiskt företagsstöd

- handläggningen av regionalpolitiskt företagsstöd (lokaliseringsstöd och
sysselsällningsstöd) saml av syslemel med investeringsfonder i förelag
flyttas från AMS lill induslriverkel

Förenkling och effektivisering av vissa delar av det finansiella företagsstödet

- möjligheten alt anföra besvär hos regeringen över beslut som fallats av induslriverkel avskaffas

- stmkturgarantierna och de särskilda stmkturgarantierna integreras i de allmänna induslrigarantierna (IG-lån). Möjligheter all ge räntebidrag för särskilt angivna stödbranscher kan knytas lill IG-låneformen

- utvecklingsfondernas gräns för engagemang i ell företag höjs lill 5 milj. kronor. Engagemanget kan beslå av lånegaranti, rörelselån, utvecklingskapital eller kombinafion av dessa. Fondema bör vidare ha det fulla ekonomiska ansvaret för sina beslul. Med den höjda beloppsgränsen bör en decentralisering av den finansiella stödgivningen åstadkommas. Industriverkets induslrigarantier bör således i första hand inriktas på belopp över 5 milj. kronor

Större fiexibUUet i de strukturanpassande åtgärderna

- uppmjukning av nuvarande läsning till vissa begränsade branscher liksom lill branschbegreppel som sådant

- frihet för industriverket att göra egna prioriteringar inom en viss given resursram

- begränsning av detaljregleringen av slödels olika instrument

- tidsbegränsade program

- branschråden vid industridepartementet bör i sin nuvarande form avskaffas.

Ökad samordning mellan industriverket och STU

- samma ordförande i industriverkets och STUs styrelser

- ökad samordning på projeklnivå

- frågan om begränsad eller lolal integration mellan induslriverkel och STU som ell andra steg bör utredas vidare.

Industriverkets verksamhet m. m.

Industriverket föreslås bli en programmyndighel med följande program-slmklur:

- utredningsverksamhet

- slmkluranpassande ålgärder

- industri- och regionalpolitiskt finansiellt slöd

- företagsutveckling.

Prop. 1982/83:113 73

En ny typ av Styrelse för industriverket föresläs. Bl.a. bör styrelsens ordförande vara någon annan än verkschefen.

Vidare föreslås atl industriverkets möjligheter lill konlraktsanslällning och friare lönesältning ökar.

Organisatoriska konsekvenser

- ca 50 tjänster vid lokaliserings- saml utrednings- och planeringsenheterna vid AMS berörs

- vid industridepartementet berörs i första hand lokaliseringsenhelen (inkl. problemortsgmppen), branschenhelen (inkl. delegationen för lokaliseringssamräd) saml EFSU

- konkreta frågor belräffande programslmktur (delprogram m. m.), intern organisation, detaljerade resursbehov etc. för industriverket bör behandlas i en organisationskommitté

- på induslriverksulredningens uppdrag genomför statskontoret en studie av möjlighelerna lill administrativ samordning av myndigheter på Liljeholmen i Stockholm. En första rapport är aviserad till årsskiftet.

- induslriverksulredningens förslag bör genomföras per Ijuli 1983.

1 Uppdraget

1.1 Direktiven

Regeringen beslutade den 12 november 1981 om direkfiv lill en utredning om statens industriverks framlida verksamhel och organisafion m. m. Med slöd av regeringens bemyndigande tillkallade chefen för industridepartementet genom beslut den 14 januari 1982 en särskild utredare med uppgift att genomföra utredningen.

Direktiven för utredningsarbetet återges i bilaga 1.

1.2 Utgångspunkter för utredningsarbetet och avgränsningar

Enligl direkfiven bör industriverkets verksamhel prövas fömlsättningslöst. Till ledning för utredningsarbetet anförs i direkfiven vissa förändringar som skelt i verkels arbetsuppgifter sedan fiUkomslen är 1973. Vidare pekas på möjligheten lill organisatoriska förändringar vad gäller hanteringen av ärenden inom del regionalpoliliska området på såväl departements- ■ som myndighetsnivå. Mjöligheterna till förenkUng och samordning av industripolitiska stödinsatser bör beaktas. I arbetet skall även möjlighelerna fill besparingar och decentralisering uppmärksammas.

Utredningsuppdraget spänner sålunda över etl vill fäU inom de industri-och regionalpolifiska områdena även om del primärt avser siatens industriverk.

En naturlig upptakt för utredningsarbetet har enligt min mening varit all

Prop. 1982/83:113 74

försöka belysa situationen för svensk induslri, som den gestaltar sig nu och inför den närmaste framfiden. Situationen rymmer såväl problem som möjligheter. Syftet med induslripolifiken, dess närmare funktioner och organisation måste relateras till della förhållande.

I della perspektiv behandlar jag kraven på en framtida induslripolifisk organisation i förhållande lill den nuvarande organisationen med utgångspunkt i verksamheten vid statens industriverk.

Del har under utredningsarbetet inle varit möjligl all närmare studera de lösningar man i andra länder har vall belräffande organisation för de industripoliliska frågorna. Ell allmänt konstaterande är emellertid all den svenska traditionen med självständiga myndigheter knappast existerar någon annanslans i väriden. Del innebär all de industripoliliska funktionerna utomlands i slor ulslräckning återfinns inom regeringskanslierna. Del gäller i första hand utrednings- och planeringsfunklionerna. På della område förekommer också en betydande konsultverksamhet. Sammanfattningsvis är del svårt all föra över utländska organisationsmodeller lill svenska förhållanden.

Vid en bedömning av industriverkels framlida roll i industripolitiken måste beaktas verksamheten vid andra organ inom induslri- och närings-polifiken. Vissa polilikområden och organ har särskill nära beröringspunkter. Jag tänker i första hand pä organ inom induslri-, regional- och handelspolitiken. Del kan i och för sig vara motiverat atl diskutera organisatoriska lösningar som innefattar verksamhel inom alla dessa tre poUtikområden. Jag har emellertid inle ansett mig ha i uppgift att gå utanför de induslri- och regionalpolitiska områdena enligt hittills varande sektorindelning'. Enligt utredningens direkfiv skulle arbelel vidare bedrivas med myckel snäva lidsramar. Trots de nära beröringspunkter som finns rnellan t. ex. industriverket och Sveriges Exportråd kommer jag alltså inte att ta upp samordningsaspekter mellan dessa organ. Delsamma gäller Sveriges investeringsbank. Industrifonden och överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF). Jag kommer heller inte alt gå in på frågor som gäller energipolitikens organisation, trots del nära samband som finns mellan induslri- och energipolitiken. Skälet härtill är främst att riksdagen nyligen har tagit ställning till en ny energipolitisk verksorganisalion.

Jag har riktat särskill intresse mol - förutom induslriverkel och industridepartementet - styrelsen för teknisk utveckling (STU), faslän STUs verksamhetsområde inte uttryckligen nämnts i mina direktiv. Den tekniska förnyelsen tillmäts emellertid allt slörre betydelse för den industriella utvecklingen. Såväl induslriverkel som STU arbetar för samma mål, nämligen all främja industriell liUväxt och har andra nära beröringspunkter. Möjligheterna lill samordning och samverkan mellan dessa myndigheter är

' Det bör noteras att en ny departemenlsorganisalion har fillkommit sedan regeringsskiftet 1982. Bl. a. upphör handelsdepartementet.

Prop. 1982/83:113 75

därför särskill intressanta. Dessutom är båda myndigheterna lokaliserade till Liljeholmen. Delta kan innebära adminislrativa samordningsmöjligheter.

Målgruppen för industripolitiken är i första hand de delar av näringslivet som utför industriell och industriliknande produktion. Primärt omfattar målgmppen lillverkningsföretag och gruvor. Även byggnadsindustri, kon-suU- och handelsförelag och vissa andra tjänsteproducerande förelag innefattas ibland i industripolitikens verksamhetsområde.

Exempel pä della är vid projektexport där förelag inom olika sektorer samverkar eller i övrigt då gränserna mellan renodlat industriell och industriliknande verksamhel är oklar. Del finns vidare en märkbar tendens atl nya verksamheter etableras inom områden som är svåra all klassificera. Dala- och elektronikindustrin med dess stora inslag av produktion av "mjukvara" är exempel härpå.

Inom industripoUfiken används olika medel för alt påverka målgruppens beleende. En typ av medel utgörs av den industriella och affärsmässiga verksamhet som slaten bedriver inom Svenska Varv, Statsförelagsgruppen, affärsverken etc. Denna del av industripolitiken där staten som ägare driver viss industriell verksamhel behandlas inle i del följande.

Del som vanligtvis avses med industripolitik är alt staten, genom särskill utsedda organ på olika säll påverkar förelagens verksamhetsbetingelser. Det är industripolitikens funkfioner och organisation i denna del som mina följande överväganden och förslag avser.

Jag begränsar således mina överväganden lill verksamhel vid industridepartementet, industriverket, STU och delar av arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). På den regionala nivån behandlas utvecklingsfonderna och i viss ulslräckning länsstyrelserna.

Det förslag till ny organisation på industripolitikens område som jag lägger fram skall ses som elt principförslag. I fråga om resursbehov har en översikllig bedömning gjorts. Jag förutsälter alt - om det beslutas atl mina förslag skall genomföras - en särskild organisalionskommUlé tillkallas med uppgift all utreda detaljorganisalion, precisera resursbehoven och hantera andra adminislrativa frägor som måste lösas i en genomförandefas.

1.3 Arbetets uppläggning

Jag har i utredningsarbetet endast i begränsad omfattning tagit fram nytt underiagsmalerial belräffande industripolitiken och dess organisation. Jag har i stället försökt dra olika slutsatser av redan framtaget material. Jag har t.ex. konstaterat all åtskilliga slafiiga och andra uiredningar under senare år analyserat och lämnal synpunkter på den industripolifiska organisationen eller delar av denna. Hil hör bl. a. den s. k. Boston-rapporten (En ram försvensk industripolitik, 1978), Bjurd-rapporlen (Ds Ju 1979:1 Vägar lill ökad välfärd), IVA-rapporten (Kunskap och konkurrenskraft, 1979), KIPI-

Prop. 1982/83:113 76

utredningen (Ds I 1980:17 Alt utveckla en långsiktig industripolitik) och induslrislödsulredningen (SOU 1981:72 All avveckla en kortsiktig stödpoUtik).

Näringslivels organisalioner, de fackliga organisationerna, myndigheter och enskilda debattörer m. fl. har också fört fram synpunkter och uppslag i hithörande frägor.

Här kan t. ex. nämnas TCO:s rapport år 1981 Offensiv industripolitik -ett måste för 80-talel, SALF-skriften InduslripoUfik för tillväxt (1981), LO:s rapport Näringspolitik för 80-talet (1981) och debattskrifterna Industripolitikens spelregler av Lund/Slåhl, som gavs ut på Industriförbundels förlag 1981, och ABC för en ny industripolitik, som publicerades 1981 av Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS).

I sammanhanget bör även nämnas industriverkets och STUs löpande utredningsverksamhet inom olika industripoliliska områden saml RRVs förvaltningsrevisionella granskning av bl. a. industriverkels olika delområden.

En väsentlig del i insamlingen av underlag för mina ställningstaganden har varit kontakter med enskilda personer och företrädare för olika intressenter i bl. a. industriverkels verksamhel och industripolitiken i slort. Jag har sålunda genom samtal och intervjuer inhämtat synpunkter under utredningens gäng från bl. a. industriverkets styrelse, näringslivets organisalioner, de fackliga organisationerna. Exportrådet, Invesleringsbanken, vissa affärsbanker, ÖEF, SNS saml anställda vid berörda myndigheter. Härutöver har jag haft hjälp i utredningsarbetet av förordnade experter från industri- och budgetdepartementen och de närmast berörda myndigheterna. För expertgruppen har successivt redovisats det underlag som tagits fram och jag har därvid inhämtat deras synpunkter på della. Genom underhandskontakter har olika preliminära överväganden redovisats för berörda myndigheter, näringsUvsorganisalioner och fackliga organisationer. Samråd har också skett med den kommitté (Dir 1981:65) som har i uppgift all utreda arbetsmarknadsverkets ansvarsområden och organisafion (AMS-kommittén).

2 Industripolitik och industriell föriiyelse

2.1 Behovet av en industriell expansion

Den ekonomiska utvecklingen i Sverige under 1970-lalel har i flera vikliga avseenden varit ogynnsam. Tillväxten säväl i industriproduktion som i total produktion har varit markant lägre än under de närmast föregående årtiondena. Under 1970-lalels senare hälft har lönsamheten i näringslivet försämrats och induslriivesleringarnas omfattning utvecklats negafivt.

Den allmänt setl lägre tillväxtlaklen i ekonomin har åtföljts av besväran-

Prop. 1982/83:113 77

de balansbrisler. Del gäller såväl förhållandel tUl ullandel med underskoll i bytesbalansen, som förhållanden inom landei med ell krafligl stigande underskott i statsbudgeten och hög inflation. Den ogynnsamma utvecklingen under 1970-talet har berott på en lång rad faktorer; på förändringar i den intemationeUa liksom i den inhemska miljön. Dessa förändringar har varit och är av såväl kortsiktigt, konjunkturdll slag som av mer långsiktigt stmkturellt slag.

Utgångslägel för den svenska ekonomin i början på 1980-lalel är mot den här bakgmnden allvarligt. I arbetet med all återställa balansen i affärerna med ullandel har industrisektorns och industriinvesteringarnas utveckling en central roll.

Det har i skilda sammanhang gjorts bedömningar av behovet av IndustrieU expansion för att eliminera det underskoll i bytesbalansen som nu föreligger. Vissa bedömningar lyder på alt den svenska industriproduktionen skulle behöva öka med minsl tio procent för att exportinkomsterna skall balansera importulgiflerna.

2.2 Industrins utvecklingsvillkor under 1980-talet

2.2.1 Den internationella miljön

Möjligheterna för industrisektorn atl växa i en takt som tillgodoser de ekonomiska balanskraven inom rimlig tid beror på en rad förhåUanden såväl inom som utanför Sverige. Dessa förhållanden konstituerar den miljö i vilken de svenska industriföretagen har all utvecklas.

Kommittén för industripolitikens informalionsunderiag (KIPI) har sammanfattat flera viktiga internationella förhåUanden eller tendenser av betydelse i detta sammanhang'). Dessa förhållanden har direkt betydelse för i första hand de stora svenska industriföretagens avsättning av sina produkter i ufiandet. De har emellertid också avgörande inverkan på den mängd små förelag som är verksamma som underleverantörer lill dessa exportindustrier liksom på de hemmamarknadsinriktade industrier som möter importkonkurrens inom Sveriges gränser.

Vad gäller "marknadsmiljön" pekas på följande faktorer:

—Fortsatt internationalisering av världsekonomin.

—Snabb teknologisk utveckling och snabb global spridning av teknik.

—Snabb global stmkturomvandling av branscher.

—Ökande betydelse för dagens u-länder som marknader och som producenter av industrivaror.

"Den politiska eller institutionella miljön" karaktäriseras enligl KIPI av följande tendenser:

— Tendenser lill protektionism i i-världen, ofta i nya och komplexa
former.

'Betänkandet (Ds I 1980: 17) "Att utveckla en långsiktig industripolitik"

Prop. 1982/83:113 78

- Växande samarbete mellan stat och förelag saml mellan slaler i industri
ella frågor.

- Ökade spänningar mellan slormaktsblocken och eventuellt nord-syd.
För den svenska industrins fortsatta utveckling innebär de inlernalionel
la förhållanden under 1980-lalel säväl polenliondla problem som nya möj
ligheter.

Som elt särskill problem framstår framförallt en förväntad långsammare global produktions- och handelslillväxl som sker parallellt med många enskUda länders växande krav på ökad andel av den globala produkfions-kapacilelen. Dessa förhållanden i samverkan kan väntas leda lill en hårdare och snabbare stmkturomvandling i industrin. I jämförelse med tidigare årtionden måste man således räkna med alt en industriell tillväxt i Sverige kan stödja sig på en endasi svagt växande världsekonomi. Del är därför viktigt alt industrin dels uppnår större marknadsandelar pä säväl export-som hemmamarknaderna, dels atl industrins förmåga till anpassning och omställning tUl nya lill växtområden blir effektiv.

Vid sidan av de framtida problem som här har antytts, kan likväl i den internationeUa miljön urskiljas faktorer som ger särskUda möjligheter för expansion av industrisektorn. Ell exempel är den snabba eflerfrägetillväxten pä vissa nya marknader utanför OECD-omrädet, framför allt i de s. k. NIC-länderna och i vissa OPEC-länder. Trots protektionistiska inslag i dessa ekonomiers tillväxl, finns här - säsom vissa svenska industriföretag redan givU exempel på - en slor potential för export från eller tillverkning genom svensk industri. En annan positiv faktor är den teknikutveckling, bl. a. på eleklronikområdet och det biokemiska området som förväntas ske globalt under 1980-talet. I denna teknikutveckling ligger en betydande potential för nya produkter och produktionsprocesser som är av en omfattning med få motsvarigheter i den tidigare induslriulvecklingen.

2.2.2 Förhållanden inom landet

Svensk induslri har inför de närmaste årtiondena alt ulgå från en silualion med åtminstone tvä viktiga pos/r/va inslag. För del första kan konstateras atl den svenska industrin, trots det lilla landels nackdelar i den allt mer storskaliga intemationeUa ekonomin, har en stark position pä flera av de för framtiden viktigaste industriella expansionsomrädena. Sådana områden är t. ex.

- transportmedel,

- telekommunikation,

- industriell elektronik,

- specialkemi,

- specialstål och

- livsmedelsteknik.

Det kan alltså konstateras alt delar av svensk industri ligger inom områden med potentiellt goda framfidsfömtsällningar.

Prop. 1982/83:113 79

Det kan också konstaleras all de inhemska verksamhelsvillkoren för den svenska industrin i viktiga avseenden är goda vid en intemationeU jämförelse. En betydelsefull tillgäng inför och en förulsällning för en fortsatt stmkturomvandling i industrin är den svenska arbetsmarknadens relativa stabilitet, frånvaron av större konflikter och beredvilligheten hos de fackliga organisationerna alt acceptera strukturella och tekniska förändringar. Det relafiva kostnadsläget ligger f.n. lägre än i början av 1970-talel. En annan positiv faktor för svensk industri är tillgängen på kvalificerad arbetskraft lack vare väl utbyggda grundutbildnings- och vidareutbildningssy-slem. Även i övrigt ger en väl utbyggd infrastmktur goda förutsättningar för en fortsall industriell utveckling.

Samtidigt finns emellertid ell par mot de här förhållandena svarande problem av växande betydelse för svensk industris ulveckUngsförmåga.

Det ena problemel sammanhänger med alt en relativt slor del av de inhemska produktionsresurserna binds upp i verksamheter och industrigrenar med begränsade framtida utvecklingsmöjligheter. Della gäller, trots de under 1970-lalet genomlidna stmkturkriserna och de statliga industristöden, fortfarande delar av våra råvambaserade tunga basindustrier liksom delar av olika bearbetande industrier. Också inom sådana industrigrenar med särskilt påtagliga problem finns emellertid företag med produktionsinriktning, tekniska och marknadsmässiga förutsättningar etc, som gör dem långsiktigt konkurrenskraftiga. Omvänt finns också i branscher med generellt selt goda framtidsutsikter förelag med problem.

En fortsall överföring av produktionsresurser frän krympande industrigrenar fill mer expansiva sektorer liksom en förbättring av stmkturen inom enskilda branscher är nödvändig för all kraven på en industriell tillväxt över huvud taget skaU kunna tillgodoses. Del är förenat med ökande svårigheter all genomföra detta under en generellt setl allt långsammare allmänekonomisk fillväxt i Sverige. Det är t. ex. uppenbart atl de regionala obalansproblemen kan komma atl öka. Orter och regioner som präglas av en ensidig industrislmklur kommer även fortsättningsvis all befinna sig i ell utsatt läge.

Atl åstadkomma en förnyelse och anpassning av den industriella kapaciteten fill en väsentligt högre produktionsnivå torde la lång tid. Om denna anpassning skall kunna genomföras under 1980-lalel måste industriinvesteringarna öka mycket krafligl. Det är också nödvändigt atl fortsatta satsningar sker inom teknisk utveckling och innovalionsverksamhet. Investeringarna torde i slor utsträckning komma atl avse FoU-verksamhet, maskiner och marknadsföring. Eftersom del i utgångslägel finns en betydande outnyttjad kapacitet och produktiviteten kan förbättras i flera branscher torde en ökning av produktionsvolymen innebära endasi begränsad ökning av efterfrågan på arbetskraft inom industrin.

För all uppnå elt gynnsammare investeringsklimat krävs ekonomiska fömtsällningar, som främst sammanhänger med lönsamhet och resurser

Prop. 1982/83:113 80

alt finansiera potentiella investeringsprojekt. För det första måste lönsamheten lyflal upp till en nivå, vid vilken tillräckligt många invesleringsproT jekl blir ekonomisk genomförbara. Det innebär att lönsamheten måste ligga högre än vad som varit fallet sedan slutet av 1970-lalel. Vidare måste denna lönsamhetsnivä hållas stabil under en längre lid. Möjlighelerna alt nå dessa lönsamhetsmål, under hänsynstagande lill allmänt accepterade fördelnings- och stabiUseringspoUtiska krav, får avgörande betydelse för decenniets industriella utveckling.

2.2.3 Anpassningsförmågan en central utvecklingsfaklor

Den industriella utvecklingen i en biandekonomi som i Sverige fömtsätter en självständigt och effektivt fungerande anpassningsmekanism hos de enskilda företagen. Det måste ligga i industrisektorns egen förmåga all möta de krav på förändringar som den omgivande marknaden och miljön ställer. I takt med en långsammare allmänekonomisk tillväxt, ökad global och nalioneU konkurrens, kortare utvecklingstider och produktlivscykler ökar kraven på denna anpassningsförmåga. Samtidigl finns anledning atl tro på att restrikfioner vad gäUer t.ex. miljö, arbetskraft etc. successivt kommer atl öka.

Ju mer dynamisk den omgivande miljön är, desto fler oförutsedda händelser och desto slörre anpassningsbehov ställs företaget inför.

Industripolitikens uppgUler att underlätta men också styra denna anpassning diskuteras i del följande.

2.3 Industripolitikens roll och inriktning

Industripolifikens roll och konkreta innehåll förändras i takt med alt de dominerande industriella och samhällsekonomiska förhållandena förändras. Industripolitikens utformning är självfallet också beroende av de värderingar som den parlamentariska situationen vid olika fidpunkler ger uttryck för.

Del råder f.n. bred poUtisk enighet om all den industriella tillväxten mäste priorileras som ell särskill samhällsmål för alt lösa allvarliga problem i den svenska ekonomin.

Med utgångspunkt från behandlingen av industripoliliska frågor i riksdagen under de senaste åren kan vidare hävdas atl del på ell övergripande plan råder enighet om atl industripolitikens syfte är all i ett långsiktigt perspektiv främja utvecklingen av en effektiv och konkurrenskraftig svensk induslri med hänsynstagande till andra samhällsmål som trygg sysselsättning, regional balans, resurshushållning och god miljö.

Även på en rad andra punkter finns samstämmighet i uppfattningarna. Det gäller t. ex. den inlernalionella utvecklingens betydelse för induslriulvecklingen i Sverige, liksom behovel av alt satsa på den tekniska förnyelsen. Det gäller även det angelägna i alt förändra inriktningen av samhällets

Prop. 1982/83:113 81

insatser från förlusttäckning i krisföretag till mera offensiva insatser i utvecklingsbara delar av industrin. Enighet synes också råda om att statlig medverkan behövs för all underlätta en nödvändig stmkturomvandling. En gemensam uppfattning är därvid all den industriella omställnings- och anpassningsprocessen måste ske i former som är acceptabla med hänsyn till berörda människor och regioner.

Industripolilikens karaktär av "marginalpolilik" framhålls också allmänt. Genomgående pekas på den allmänna ekonomiska politikens avgörande roll för industrins utvecklingsmöjligheter liksom pä den indirekta påverkan på industrin som ålgärder inom andra polilikområden har.

Inom ramen för denna marginalpolilik är stödet till teknisk forskning och utveckling liksom slödel lill de små och medelstora förelagens utveckling av särskill betydelse enligl samtliga partier.

Skillnaderna i uppfattning mellan de olika riksdagspartierna gäller främst industripolitikens medel och omfattningen av de statliga åtgärderna. Oenigheten kan grovt sammanfallas i termer av olika uppfattning om graden av selekliva respektive generella medel i industripolitiken. Denna oenighet innebär också skilda uppfattningar om rollfördelningen mellan slal och näringsliv när del t. ex. gäller atl aktivt påverka strukturomvandlingen inom industrin. En kärnfråga är således i vilken utsträckning marknadsmekanismerna skall få spelrum.

Dessa förhållanden släller vissa anspråk på den industripoliliska organisationen. På de områden som är relativt konfliklfria eller där de förhållanden som skall påverkas är förutsebara kan verksamheten bedrivas med stor självständighet och efter långsiktigt fastlagda program och regelsystem. Politiska skiftningar torde därför i grunden inte påverka sådana insatsområden där del finns en bred politisk samstämmighet. Utveckling och överföring av kunskap pä olika delar del industripoliliska området är exempel på della liksom hantering av "traditionella" ålgärder för att motivera marknadsimperfeklioner. I andra avseenden där synsätten skiljer sig mellan politiska partier eller där problemlösningar måste sökas från fall lill fall, måste den industripoliliska organisationen präglas av betydande mätt av flexibilitet. Inriktningen av olika åtgärder och deras omfattning måste t.ex. kunna snabbi anpassas lill de intentioner som regeringens uppfattning ger uttryck för.

Industripolitiken — en principdiskussion

Som grund för de överväganden och förslag som redovisas i belänkandet vill jag utöver vad som har sagts i det föregående framhålla nägra principiella synpunkter pä induslripoUlikens uppgifter och arbetsområde. Inledningsvis är del två utgångspunkter som enligl min mening bör läggas fasl.

Den första gäller industripolitiken som en förhandlingsprocess. Även om enskilda ärenden kan avslutas gäller delta sannolikt inle etl insatsområde som helhet. Några slutliga lösningar på problemen uppnäs inte. Förut-6 Riksdagen 1982/83. I samt. Nr 113

Prop. 1982/83:113 82

sättningarna ändras kontinuerligt under strukturomvandlingens gång. Tillväxl- och effektivitetsbefrämjande insatser kommer alllid alt kunna göras. Härav följer dels atl ingen i förväg med exakthet kan uttala sig om situationen ell anlal år senare, dels atl så snart staten beslutar sig för atl "gå in i" ell insatsområde tenderar detta område alt permanentas. Del är endasi genom övergripande politiska bedömningar och omprioriteringar som förhandlingsprocessen kan brytas.

För det andra sker inle dessa statliga insatser i konfliktfri miljö. Jag syftar här inte pä den politiska debatten ulan på del faktum atl staten har vissa intressen atl företräda som inle alllid överensstämmer med industrins. Här kan således föreligga målkonflikter genom alt de enskilda företagens intressen kan stå i motsats till bredare samhällsintressen. Atl ulgå ifrån alt förhandlingsprocessen är harmonisk vore därför en felsyn. Tvärtom torde del vara sä all del är just i den situation som inle präglas av harmoni i denna bemärkelse som en kraftfull och välavvägd industripolitik är av störst samhällsekonomisk nytta.

Utifrån detta synsätt blir industripolitikens uppgiff atl pä olika sätt främja tillväxt, effektivitet och förnyelse i de enskilda företagen och i industristrukturen som helhet, men ocksä all medverka lill atl detta sker så alt övergripande samhällsmål tillgodoses.

Industripolitiken måste därvid föras under socialt ansvar vilket kan belraktas som en fördelningspolilisk restriktion vad gäller möjlighelerna atl finna olika lösningar. Därmed inte sagt atl denna fördelningspoliliska ambition å priori kan belraktas som en samhällsekonomiskt ineffektiv resurshållning.

Staten träder i en biandekonomi av vår typ in i syfte all påverka marknadens funktion eller på annat sätt influera företagens beleende i samhällsekonomiskt önskad riktning. Grunderna härför är oftast mängfaselterade. Olikheter i samhällsekonomisk respektive förelagsekonomisk riskbedömning är en sädan grund, förekomsten av internationella marknadsbegränsningar en annan, förekomsten av målkonflikter och partsintressen inom landei är en tredje o. s. v.

Samhällels önskan alt inom ramen för industripolitiken påverka förelagens beleende riktas mol tre huvuddimensioner av förelagsekonomisk verksamhel:

- aktivitetsnivån (storleks- och effektiviletspåverkande insatser i befintliga verksamheter)

- verksamhetsinriktning (FoU och etableringsfrämjande insatser men även marknadsföringsinsatser, slmklurpåverkande åtgärder o. d.)

- lokalisering (insatser för att påverka valet av elableringsorl och förflyttning av aktiviteter).

Insatser i syfte atl underiätta industrins strukturomvandling blir vanligtvis komplicerade. Målet är ofta atl pä samma gång påverka beteendet i samtliga tre dimensioner. En bedömning av hur pass framgångsrika insat-

Prop. 1982/83:113 83

ser är bör således beakta effekter i alla dessa avseenden. Omvänt bör gälla alt om en viss industripolitisk insats inte kan tillmätas effekt i nägon av dessa tre dimensioner ulan endasi varit t. ex. vinstförstärkande kan värdet endasi diskuteras i fördelningspolitiska termer.

De vägar s'om samhället utnyttjar för att påverka företagens beleende är ocksä i princip tre:

- information/kunskap

- avgifter/belöningar

- förbud/påbud

Vägarna representerar tre olika former av påverkan som ställer olika krav på den organisation som skall genomföra de politiska inlenlionerna. De vägar som utnyttjas inom ramen för industripolitiken är till den helt övervägande delen belöningar (bidrag, förmånliga lån, subventionerade konsultinsatser o.d.) samt information/kunskap (information om teknik, marknader, allmänna verksamhetsbetingelser och om stödorgan och stödformer saml utbildningsinsatser).

Själva genomförandeaspekterna är centrala i diskussionerna av organisationen för industripolitiken. Det är lagstiftning, budgetmedel, styrelsesammansättning, personalval etc. i samverkan som är avgörande för resultatet av de industripoliliska inlenlionerna. Insikten om detta har enligt min mening inle omsatts i generell och praktisk kunskap i önskvärd omfattning.

För atl nå önskvärt beteende hos företagen är det viktigt atl industripolitiken grundas pä auktoritet. Om man följer någon av de ovan angivna vägarna är det väsentligt alt skilja mellan

- auktoritet med slöd av lagar, förordningar etc.

- auktoritet genom ekonomiska resurser

- auktoritet genom kunskap

- auktoritet genom förmåga till snabba beslut och insatser

Det är nödvändigt att industripolitiken grundas på samtliga dessa former av auktoritet. Lika viktigt är också att samtliga auktoriteter byggs in på varje genomförandenivå i industripolitiken. All skapa denna samordning i bedömningar och synsätt mellan industripolitiken som helhet och dessa olika delområden är självfallet en svår uppgift. Atl en helhetssyn är viktig bör dock slås fast.

Det är samtidigl angeläget alt understryka industripolitikens roll som marginalpolitik. Industrins egen vilja och förmåga lill förnyelse och anpassning har den avgörande betydelsen. Utvecklingen inom svensk industri är därvid i hög grad beroende av förhållanden i den internationella miljön, vilka i allt väsenlligl inle är påverkbara med svenska insatser. Vidare är del inom, landei främst den allmänna ekonomiska politiken saml ålgärder och insatser inom skilda samhällssektorer som ger de grundläggande förutsättningarna för industrins möjligheter alt verka.

Med de förutsättningarna som gäller för industripolitiken är det emellertid viktigt atl välja vilka marginaler man skall arbeta med liksom hur

Prop. 1982/83:113 84

insatserna skall utformas och genomföras. Del är utifrån dessa priorile-ringssilualioner som de industripoliliska funktionerna och organisationen bör betraktas.

3 Den industripolitiska organisationen — nuvarande utformning och behov av förändringar

I kap. 2 behandlades förutsättningarna för den industriella utvecklingen under de närmaste åren liksom målen och uppgifterna för industripolitiken. I föreliggande kapitel diskuteras i vad mån den nuvarande industripoliliska organisationen och dess funktioner kan anses svara mol de krav som kan ställas i sammanhanget.

Diskussionen avser bl. a. de uppgifter som industriverket och industridepartementet har i del industripoliliska syslemel. Vidare diskuteras vissa utvecklingsdrag vad gäller dels sambandet mellan industripolitik och regionalpolitik, dels sambandet mellan teknisk förnyelse och annan industriell förnyelse. Dessa samband är enligt min mening av stor betydelse för utformningen av den framlida industripoliliska organisationen.

Inledningsvis ges en översikllig bild av den nuvarande industripoliliska organisationen. I bilaga 2 redovisas mer utförligt de organ och enheter som berörs av mina organisalionsförslag.

3.1 Industripolitikens funktioner och organ — en översikt

3.1.1 De industripoliliska funktionerna

Mol bakgrund av de problem och möjligheter för svensk induslri under 1980-talet som skisserats i kap. 2 och det övergripande syflel med industripolitiken kan de industripoliliska funktionerna delas,in i följande huvudområden.

• Industripolitisk utredningsverksamhet

• Strukturomvandling

• Företagsutveckling

• Teknisk forskning och utveckling

Samtliga funktioner utövas till vissa delar på såväl regeringsnivå som central myndighetsnivå och i viss ulslräckning på regional nivå.

Industripolitisk utredningsverksamhet, dvs. kunskapsinsamling saml analys och spridning av informationsunderlag på del industriella området är i dag en huvuduppgift för industriverket. Det huvudsakliga syftet är atl förse regeringskansliet med beslutsunderlag i industripoliliska frägor. Även STU bedriver en betydande utredningsverksamhet på del lekniskt-industriella området som främst är avsedd alt tjäna som underiag för STUs olika stödinsatser. Industridepartementet har sedan 1981 en samordnande

Prop. 1982/83:113 85

funktion på utredningsomrädet genom struklursekretariatet, som också bedriver viss egen utredningsverksamhet. Härutöver finns en rad andra utredningsorgan utanför den industripolifiska organisationen.

Insatser för strukturomvandUng bedrivs i dag inom ramen för induslri-. verkets olika branschprogram. Verkels övriga åtgärder för förelagsstöd har indirekt också slmklurpåverkande effekter. Det gäller t. ex. del finansiella slödel i form av induslrigaranlilån (IG-lån). I sammanhanget bör även nämnas STUs slöd lill industrielll utvecklingsarbete saml Invesle-ringsbankens verksamhel nämnas. På regeringsnivå sker insatser för strukturomvandling genom det s. k. icke-permanenla industristödet lill slörre förelag. Utanför den industripoliliska organisationen vidtas slmklurpåverkande insatser hos t.ex. Sveriges Exportråd och ÖEF genom olika slags branschfrämjande åtgärder.

Slöd till företagsutveckling, dvs. serviceinsalser lill i första hand smä och medelstora företag lämnas på regional nivå av utvecklingsfonderna. Pä central myndighetsnivå har induslriverkel etl huvudansvar. Även STU har väsentliga uppgifter på området genom viss rådgivning och annan service rörande främst produktutveckling.

Inom området teknisk forskning och utveckUng sker insatserna till den helt övervägande delen genom STU. Jag bortser i sammanhanget från den omfallande stödgivningen genom industrifonden. Även induslriverkel har dock lill uppgift all beakta och främja den tekniska utvecklingen i sin verksamhet. Pä regional nivä har utvecklingsfonderna uppgifter rörande slöd och rådgivning fill produktutveckling.

Utöver de renodlade industripoliliska funktionerna anser jag atl det regionalpotitiska stödet till företag utgör en funktion som bör behandlas i detta sammanhang. Stödels innehåll och utformning innebär att del har såväl företagsutvecklande som struklurpolitiska effekter. I avsnitt 3.3 nedan diskuterar jag sambandet mellan industripolitik och den förelagsinriklade regionalpolifiken.

3.1.2 De industripolitiska organen — utvecklingstendenser

Vid sidan av de generella ekonomisk-politiska medlen förfogar, som redovisats i del föregående, statsmakterna i dag över en omfattande arsenal av selekliva medel för all påverka de industriella och samhällsekonomiska förhållandena. De i dag befintliga organen och stödformerna har tillkommit successivt under i stort setl de senaste tjugo åren. Det industripoliliska stödet har ökal särskill kraffigt under 1970-lalel, såväl mätt i anlal stödformer som i volym.

Under 1960-talels första hälft inrättades ett antal insfitulioner för långsiktig kreditgivning - Statens Hantverks- och Induslrilånefond, Norrlandsfonden, AB Förelagskredit och AB Svensk Exportkredit. Redan tidigare hade exportkreditnämnden inlett sin verksamhet med garanligivning för exportaffärer.

Prop. 1982/83:113 86

Sedan mitten av 1960-talel har näringspolitiken utvecklats på ett påtagligt sätt i regionalpoUliskt hänseende. Del via länsstyrelserna och arbetsmarknadsverket förmedlade lokaliseringsstödet, har medfört att näringslivet och sysselsättningen i de delar av landei som haft en svag eller vikande arbetsmarknad kunnat främjas.

I slutet av 1960-talet tillkom en rad samhällsorgan med uppgift alt på olika sätt della i den aktiva näringspolitiken. Invesleringsbanken skulle medverka vid finansieringen av långsiktiga och företagsekonomiskt riskfyllda investeringsprojekt inriktade pä rationalisering, slmkturanspasning och utveckling. STU skulle stödja teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. Näringspolitiken hölls samman i industridepartementet som inrättades år 1968.

De första selekliva branschslöden introducerades i början av 1970-lalet. Industriverket inrättades som elt planerande och verkställande organ på det industripolifiska området. Under senare delen av 1970-lalel ombildades de länsvisa företagareföreningarna till regionala utvecklingsfonder. Vidare inrättades Industrifonden, som har till uppgift alt stödja stora industriella utvecklingsprojekt i ell skede där STU inte längre kan ge stöd, men där risken forifarande är för slor för all normala bankkrediter skall kunna vara en länkbar finansieringsform.

Del är mot denna bakgrund värt all notera att, under 1970-lalet, en allt större del av de samlade resurserna för statlig medverkan i den industriella utvecklingen kanaliserats utanför det organiserade industripolitiska syslemel.

Induslrislödsulredningen konstaterar i sill betänkande' all de icke-permanenta åtgärderna på industripolitikens område under 1970-lalet ökat krafligl i förhällande lill övriga industripoliliska insatser. Medan under 1970-lalels första hälft 85 procent av samhällels industripoliliska insatser slussades lill förelagen via olika industripoliliska organ, gick under den andra hälften endast 55 procent av medlen via dessa organ. Äterstoden har kanaliserats till industrin via direkta regeringsärenden.

Industristödsutredningen konstaterar också, alt under decenniets första hälft gick 30 procent av de totala insatserna via statsbudgeten och återstående 70 procent förmedlades från kreditmarknaden. Under den senare hälften av decenniet har endasi 45 procent av resurserna förmedlats från kredilmarknaden.'

Ansvaret för att skapa en samlad syn på industripolitiken åvilar i första hand regeringen. Med den svenska förvaltningstraditionen följer att vissa centrala myndigheter ges en avgörande roll när del gäller atl verkställa industripoliliska beslut. Sådana myndigheter är i första hand statens industriverk och STU. Båda dessa myndigheter tillhör industridepartementets ansvarsområde. Andra cenirala myndigheter som ligger under andra de-

' SOU 1981:72 Alt avveckla en kortsiktig industripolitik.

partement, men som har industripolifiska beröringspunkter är AMS, kommerskollegium och Exportrådet. På del regionala planet utgör de regionala utvecklingsfonderna bl. a. verkställighetsorgan på industripolifikens område. Länsstyrelserna har elt samordningsansvar när det gäller regionalpolitiken i vid bemärkelse. Beträffande regionalpolitiskt slöd lill näringslivet har länsstyrelserna dessutom ell verkställighelsansvar. Övriga industripolitiska organ bör betraktas som specialorgan i den fortsatta diskussionen. Detta ger följande skiss över den industripolliska organisationen:

PoUcynivå:

Verkslällighelsnivå:

Skälen lill alt specialorgan inrättas är främst två. Å ena sidan har specialorgan inrättats då uppgiften i fråga ansetts vara permanent och förhållandevis enkel all mälsälta. Till denna typ av specialorgan hör Invesleringsbanken, Exportkredit och Industrifonden. Vidare har också specialorgan inrättats då det gällt alt söka lösa temporära uppgifter av prövande karaklär inom t. ex. energiområdet. Specialorgan har vanligtvis inrättats då lagstiftning, behov av expertkunskap, sekretessfrågor, rekryteringsfrågor m. m. medfört atl man funnit ölägenheter att samordna sädana verksamheter med andra.

Industrisektorn påverkas även genom lagar och förordningar på en rad områden. Det gäller inte minsl beskattningsomrädet, men också i fråga om konkurrenslagstiftning m. m. Denna del av det induslripåverkande syslemel som i allt väsenfiigl ligger utanför industripolitikens verksamhetsområde tas inle upp lill vidare behandling i milt utredningsarbete.

Det industripoliliska systemets liUväxt har som här antytts inneburit all en mångfald av statliga organ och stödformer etablerats. Särskilt påtaglig har denna mångfald och i viss utsträckning överlappning blivit när del gäller del finansiella slödel lill industrin. Men också vertikalt, mellan beslutande organ på central nivå saml mellan central och regional nivå har överiappningar uppstått.

Samtidigl har, denna mångfald lill trots, påtagliga luckor funnits i den industripoliliska organisationen. Delta gäller framför allt i förhållande till hanteringen av slörre s. k. krisfall. Som tidigare har framgått har en allt

Prop. 1982/83:113 88

slörre del av de för industripolitiken avdelade resurserna kommit all gå utanför det etablerade systemet.

I det följande diskuteras några av dessa överlappnings- och samordningsproblem. Denna fråga bildar en väsentlig utgångspunkt för vilken roll som kan eller bör ges etl centralt industripolitiskt seklororgan.

3.2 Industriverket och industridepartementet — roller och relationer

3.2.1 Industriverket

Industriverkets huvuduppgift som cenlralt industripolitiskt organ är alt främja näringslivels utveckling med särskill hänsyn till små och medelstora företag. De instmment som verket förfogar över beslår huvudsakligen av utredningsverksamhet och olika former av finansiella slöd- och utvecklingsinsatser men även av initiering och samordning av serviceåtgärder av olika slag. En närmare redovisning av verkets uppgifter och verksamhel ges i bilaga 2.

Flera av industriverkets olika verksamhetsområden har utvärderats under senare lid. Riksrevisionsverkel (RRV) har granskal utredningsverksamheten, serviceuppgifterna m. m. gentemot utvecklingsfonderna, IG-läneverksamhelen och de branschfrämjande åtgärderna. Utredningsverksamheten behandlas även av KIPI-utredningen.

Industriverkets verksamhel har också diskuterats i rapporter från fackliga organ m.fl.

I dessa utvärderingar har exempelvis belräffande utredningsverksamheten framhållits att verkets utredningar inte sällan har legat vid sidan av regeringens behov av strategisk information. Vidare har hävdals all utredningsverksamheten i alltför begränsad omfattning varit kopplad lill verkets egna operativa uppgifter.

Industriverkels samlade roll som industripolitiskt organ har däremot inte varit föremål för motsvarande granskningar som de jag nu nämnt. Dess roll och uppgifter gentemot industridepartementet har emellertid berörts i andra sammanhang. Frågan har också tagits upp i de samtal och intervjuer som aktualiserats i milt utredningsarbete. Den bild som dessa synpunkter ger är alt verkels rott som industripolitisk aktör är oklar. Vidare har dess auktoritet ifrågasatts. Verket har inle blivit den intressanta samarbetspartner som man från olika häll hade hoppals pä. Orsaklerna lill della förhållande är givelvis flera och slår alt finna såväl inom som utom verkel.

Av särskild betydelse är enligt min mening den oklara rollfördelningen mellan verket och industridepartementet. Departementet har tagit på sig uppgifter av verkställande karaklär, som med hänsyn lill sin art borde ligga inom verkels kompetensområde.

På utredningsområdet är verkets roll som uppdragstagare och regeringens/departementets roll som beställare inte klart formulerade. Del kan ha fåll lill följd atl verkets utredningsverksamhet - trots en betydande total

Prop. 1982/83:113 89

produktion — i endast begränsad ulslräckning gällt strategiskt viktiga branscher eller i övrigt svarat mol regeringens informationsbehov. I delta sammanhang bör dock påpekas att inom en rad sådana branscher har regeringen tillsatt särskilda branschråd som knutits direkt till induslridepartementet. Induslriverkel har enligl uppgift inle ansett sig böra dubblera den verksamhet dessa råd bedrivit.

Bristande beslällningskompelens inom departementet kan också ha bidragit till den uppkomna situationen. I olika rapporter och skrivelser till regeringen har induslriverkel föreslagit mer sammanhängande ulredningsprogram.

Även handläggnings- och beslutsordningen belräffande finansieUt stöd lill företaget är oklar. Jag anser t. ex. atl utformningen av författningen för IG-lån ger upphov till oklarheter eftersom den fömlsätler atl regeringen förutom besvärsärenden även kan ta upp ärenden tiU prövning som enda instans, medan i normalfallet industriverket skall avgöra ärenden rörande IG-lån.

Inle heller på företagsserviceområdei är verkels roll entydig. Gentemot utvecklingsfonderna skall verket uppträda bäde som serviceorgan och i viss män tillsynsorgan. Rollen kompliceras av del mellan staten och landslingen delade huvudmannaskapet för fonderna. Avgränsningen mol de enskilda landsfingen och Landstingsförbundet är inle entydig. Även i förhållande fill industridepartementet är roUförddningen oklar, även om verket formellt svarar för utövandet av det statliga huvudmannaskapet. Vilka mer precisa funktioner som innefattas i denna roll har dock inle fastställts. Inrättandet av de lill departementet knutna småförelagsdelega-tionen och utvecklingsfondernas samarbetsråd har också komplicerat verkels roll. Arbetsfördelningen mellan verkel och fondernas revisorer är inte heller klar.

Utöver de oklarheter som gäller roll- och ansvarsfördelningen mellan departementet och industriverket vill jag peka pä ytterligare ell par faktorer som kan ha bidragit till uppfattningen om verkel som en mindre kraftfull industripolitisk aktör.

För det första har verket under senare år utsatts för särskill kraftiga besparingar. Krav på besparingar har ställts långl utöver de generella krav motsvarande 2% som i princip gällt för andra myndigheter. Delta kan självklart ha lett lill spekulationer om "förtroendekris" mellan regeringen och verkel. Della intryck förstärks av del förhållandel alt, i en tid då industrisektorn ansetts behöva prioriteras, så har långtgående besparingskrav riktats mot en myndighet som har lill huvuduppgift att stödja och stimulera denna sektor.

Parallellt med besparingarna har vissa verksamhetsgrenar förts lill andra huvudmän. Här kan nämnas SIFU-verksamhelen, mineralfrågorna och den beslutade överföringen av energifrågorna lill den nya myndigheten statens energiverk. Det kan i och för sig ha varit motiverat atl göra dessa

Prop. 1982/83:113 90

förändringar. Överföringarna kan dock knappast ha stärkt verkets status.

Vidare anser jag atl utformningen av det adminislrativa regelsystemet för industriverket som förvaltningsmyndighet inte har anpassats lill verkels uppgifter. Formen kan i sig rymma en mängd regleringar som försvårar elt flexibelt och snabbt handlande. Myndighetsformen kan emellertid anpassas lill respektive myndighets verksamhetsbetingelser. Detta har dock inte skelt i nämnvärd utsträckning väd gäller industriverket. Verksamheten finansieras t. ex. över ett flertal olika anslag, ofta med långtgående detaljreglering, även om en viss uppmjukning skett under senare lid. Dessa begränsningar i verkets "rörelsefrihet" har enligt min mening motverkat dess möjligheter alt agera kraftfullt och snabbt.

De förhållanden som jag här har pekat på har skapat osäkerhet hos industriverket och dess målgrupp om verkels funktion och handlingsförmåga i den statliga industripolitiken. Industriverkets auktoritet torde ha påverkals negativt av dessa förhållanden. Dessutom kan della ha inneburit att verket i vissa fall agerat försiktigt och underlåtit atl la initiativ i olika frågor.

Den silualion som har uppstått har enligl min mening också inneburit nackdelar för industrideparlementets egen verksamhet. 1 nästa avsnitt som behandlar synpunkter på industridepartementet belyses detta yllerligare.

3.2.2 Industridepartementet

Den kritik som framförts mol arbetsfördelningen inom den industripoliliska organisationen och som har berörts i del föregående, riktar sig bl. a. mot industridepartementets roll och verksamhetsinriktning i förhållande lill induslriverkel. Vissa menar atl enskilda stödärenden ägnats för stort intresse på bekostnad av de långsiktiga industripoliliska frågorna. Jag anser för min del all del finns fog för denna uppfattning. Jag vill betona atl kritiken inle avser förhållandel induslridepartemenlel/STU. Arbetsfördelningen mellan dem har inle präglats av oklarheter av delta slag.

För att ge rättvisa ål problemet är del emellertid angeläget atl la hänsyn lill de speciella förutsättningar som präglat industripolitiken under de senasie sju—åtta åren.

Vid mitten av 1970-lalet fanns en viss arbetsfördelning mellan verksnivån, dvs. i della sammanhang del relativi nybildade induslriverkel och AMS, och regeringskansliet. När kostnads- och industrikrisen inträffade fanns inle någon egentlig beredskap att möta de därigenom uppkommande problemen, varken på verks- eller departementsnivå. Med utgångspunkt i den dittills gällande ordningen hanterades frågorna inom departementet. För berörda sakenheter innebar della, dels en ökning av antalet ärenden av dittills förekommande slag, vilka kostnadsmässigl hanteras inom befintliga anslag och ramar, dels en ny typ av ärenden avseende krisbranscher/ problemförelag, vilka som regel föranledde proposition lill riksdagen (t.ex. Järnförädling, NJA, SSAB, varvsindustrin, specialslälinduslrin.

Prop. 1982/83:113 91

Eiser-Algols, vissa skogsindustriförelag, iräfiberinduslrin, Luxor m.fl.)

Formerna för beredning av sistnämnda ärendeslag varierade; särskilt tillsatta arbets- och expertgrupper (t.ex. för varvsindustrin), särskilda utredare med expertis (Eiser-Algols, träfiberindiistrin), offentliga utredningar (handels- och specialstål). Besluten hade oftast karaklär av rambe-slut avseende resurstilldelningen saml riktlinjer för användningen av medlen. Även verkställigheten varierade. I fall där Slalsföretagskoncernen redan var engagerad fick koncernledningen särskill ansvar å statens vägnar (Eiser, SSAB). I andra fall av statliga ägarengagemang fanns ingen sädan mellanhand (Svenska Varv, skogsindustriföretagen). För specialstälindu-strin etablerades en särskild stmklurdelegalion som med anlitande av Investeringsbankens utredningsresurser svarade för beredning och samordning av de enskilda ärendena.

Även i framtiden kommer händelser all inträffa som leder till alt regeringen och i vissa fall riksdagen måste fatta beslul i ärenden som rör enskilda företag. Enligl min mening bör emellertid detta ske endasi när del rör sig om fall som är av principiell betydelse eller i övrigt är av stor vikl. Även i dessa fall bör regeringen i berednings- och förhandlingsarbetet utnyttja den kompelens som finns i de industripoliliska organen.

Härutöver handläggs inom departementet enligl nuvarande ordning en rad ärenden som knappast kan hänföras lill en sådan ärendetyp. Det gäller t. ex. besvär över ärenden där induslriverkel eller AMS har fattat beslul, vissa mindre obesländsärenden, saml i vissa fall ärenden som tagits upp direkt av departementet. Della har enligl vissa bedömare inneburit atl departementets resurser i alltför hög grad bundits upp i sådana verkstäl-Ughelsuppgifler som med fördel kunde ligga inom myndigheters ansvarsområden.

För att åstadkomma en effektiv organisation inom ramen för en offensiv industripolitik krävs enligl min mening en bättre arbetsfördelning mellan de olika industripoliliska organen. Den naluriiga utgångspunkten blir därvid atl departementet koncentrerar sin kompelens och sina resurser på de långsikliga frågorna saml på enskilda företagsärenden som är av särskild vikt. I ökad ulslräckning bör verkställighetsuppgiflerna överlåtas lill de cenirala och regionala organen. En arbetsfördelning av denna art har utbildats bl. a. mellan departementet och STU. I följande kapitel återkommer jag lill detta och lill mina konkreta förslag i dessa avseenden.

3.3 Industripolitik, regionalpolitik och arbetsmarknadspolitik — samband och skiljelinjer

3.3.1 Allmänna utgångspunkter

I det följande redovisas översiktligt några av huvuddragen i de tre polilikområdena industripolitik, regionalpolitik och arbetsmarknadspolitik i 'syfte alt klarlägga de samband och skiljelinjer som finns mellan dem.

Prop. 1982/83:113 92

Motivet lill denna genomgäng är all jag enligl direktiven förutsättningslöst skall överväga frågan om överföring av handläggningen på central nivä av del regionalpoliliska slödel fill näringslivet frän AMS tUl industriverket.

Det skall understrykas alt endast den del av regionalpolitiken som är företagsinriktad och som därmed har en direkt koppUng lill industripolitiken och industriverkets uppgifter behandlas.

Ell allmänt konstaterande är atl industripolitiken, regionalpolitiken och arbetsmarknadspolitiken är nära relaterade lill varandra. Avgränsningen meUan dem är inte entydig eller för alllid given. Hur hanteringen av de olika politikområdena utformas i det polilisk-adminislraliva syslemel beror dels på de problem som för tillfället skall angripas, dels pä vilka synsätt och politiska värderingar som regeringen företräder.

Vidare gäller alt verksamheten inom dessa politikområden ulgör delar av den allmänna politik vars mål är full sysselsättning, ekonomisk tillväxl, prisstabilitet, balans i utbytet med ullandel, regional balans och en jämn fördelning av välfärden.

3.3.2 Relationerna mellan regionalpolitik och arbetsmarknadspolitik

Sambanden mellan regionalpolitiken och arbetsmarknadspolitiken finns i första hand vad beträffar målen. Sysselsällningsmälet är centralt i båda fallen. SkUlnaderna gäller främst i tidsperspekfivel. Med de regionalpolUiska åtgärderna syftar man i princip till atl åstadkomma stadigvarande sysselsättning. Arbetsmarknadspolifiken skall i slor utsträckning hantera de temporära anpassningsproblemen av "normal" konjunktur- och friktionskaraktär, men även medverka i lösandet av de snabbt uppkomna krisproblemen. Till detta kommer arbelsmarknadsulbildning, förmedlingsverksamhet, rörlighelsslimulans etc. som kan ha mera långsiktiga och strukturella effekter.

Etl visst utbytesförhållande råder mellan regional- och arbetsmarknadspolitik. I den mån man med regionalpolitiska insatser lyckas skapa nya arbetstillfällen minskar behovet av mera permanenta arbelsmarknadspolitiska ålgärder. De vinsler som man når på så säll kan vara bäde statsfinansiella, samhällsekonomiska och sociala. Det bör dock understrykas alt de arbelsmarknadspolitiska insatserna är av avsevärt slörre omfattning än det regionalpolitiska stöd som riktas till förelagen. Möjlighelerna alt med regionalpolitiska insatser påverka behovel av arbelsmarknadspolitiska ålgärder är sannolikt under överblickbar framlid begränsade.

Elt mera påtagligt samband är alt de två polilikområdena kompletterar varandra, såväl i makroperspeklivel som i del enskilda fallet. Med arbetsmarknadspolifiska insatser kan man t.ex. överbrygga perioder mellan nedläggning av verksamhet och tillkomst av ny som kan ge mer långvarig sysselsättning. Arbetsförmedlings- och utbildningsinsatser kan ocksä behövas för atl göra en lokaliseringsinsals möjlig. Med hjälp av beredskapsarbeten har del vidare varit möjligl alt i vissa områden bygga upp en infrastruktur som grund för företagslokaliseringar.

Prop. 1982/83:113 93

Vad gäller medlens karaktär är skillnaderna mellan regionalpolitiken och arbetsmarknadspolitiken uppenbara. Del beror fill en del på vad som tidigare har sagts om tidsperspekfivel för insatserna. Arbetsmarknadspolitikens betoning pä konjunkluranpassning ger väsenfiigl andra förutsättningar för utformningen av instrumenten än vad regionalpolitikens mera långsikliga och slmklurpåverkande inriktning ger.

3.3.3 Relationerna mellan regionalpolitik och industripolitik

En väsentlig likhet mellan industripolitiken och den förelagsinriklade regionalpolitiken är atl stödinsatserna skall inriktas mol åtminstone på sikt lönsamma företag.

SkiUnaden mellan polilikområdena består främst i målformuleringen -de industripolifiska medlen skall primärt öka den tekniska nivån och effektiviteten i industrin och öka produktionen av industrivaror, medan del primära syflel med regionalpoUfikens medelsarsenal är all åstadkomma varaktig sysselsättning i sysselsällningssvaga områden. Dessa mål kan ibland vara svårl all uppnå samtidigt.

Målkonflikter kan uppstå t.ex. vid strukturförändringar (som medför kapadlelsminskning) inom branscher där "effektivitetsprincipen" ger en lösning och "den regionalpoliliska principen" ger en annan. Båda lösningarna kan i och för sig vara långsiktigt lönsamma, men subvenlionsbehoyel initialt kan vara större i del senare fallet. Ell annat exempel är när ell förelag nyetableras eller expanderar med hjälp av regionalpolitiskt slöd men under oförändrade eller stagnerande marknadsförhållanden. I sådana fall påverkas andra förelag inom samma bransch negativt.

Eftersom medlen inom respektive politikområde är avsedda att påverka förelagssektorn är de ofta likartat uppbyggda. Del kan vara fräga om möjligheter all erhålla finansiellt stöd och i samband därmed subventionerade kapitalkostnader, stöd till produktutveckling och marknadsföring etc. Eftersom det gäller alt bedöma olika projekts ekonomiska förutsättningar, marknadsförhållanden, kompelens hos förelagsledning osv. är det fråga om samma typer av analyser som föregår beslul i stödärenden.

Över liden har regionalpolitiken och industripolitiken närmat sig varandra, inle minsl i den praktiska tillämpningen. Den induslri- och regionalpolitiska problembilden har förändrats påtagligt. Regionalpolitikens roll var ursprungligen alt med ekonomiska incitament avlänka en del av den totala induslrilillväxlen lill de sysselsällningssvaga delarna av landei. Man eftersträvade atl åstadkomma flyttning av företag, filialulläggningar och liknande.

ben långsammare tillväxttakten har medfört all antalet "fritt" lokaliseringsbara projekt har minskat. I stället har man i allt slörre ulslräckning -inom såväl industripolitiken som regionalpolitiken - inriktat sig på alt stimulera omstrukturering av och tillväxt i befintliga företag saml alt stimulera till nyföretagande. En rad nya medel med en ullalat offensiv

Prop. 1982/83:113 94

karaktär har introducerats inom båda polilikområdena. Hit hör nationella och regionala investment- och utvecklingsbolag, produklsökning och teknikimporl, satsningar på de regionala utvecklingsfonderna m. m. Företagen bearbetas med liknande medel från såväl regional- som industripolitiskt håll.

De ofta regionalt mycket koncentrerade slrukluromvandlingsförlopp som dominerat senare delen av 1970-lalel ulgör elt delvis nytt problem selt bäde från regionalpolitisk och industripolitisk utgångspunkt. Problemet är i grunden annorlunda än del "klassiska" regionalpolitiska problemet. Det är också annorlunda än de problem man avsåg angripa med den aktiva näringspolitiken i slutet av 1960-lalet. Del är därför naturligt alt ocksä lösningar av denna typ av problem kräver annorlunda och delvis nya medel liksom kombinationer av medel från fiera polilikområden.

Min slutsats är all det finns flera skäl som talar för en ytterligare samordning av industripolitiken och den del av regionalpolitiken som är företagsinriktad.

Organisatoriskt har redan viss samordning skett mellan industri- och regionalpolitik. Inom regeringskansliet handläggs sedan år 1976 de regionalpolitiska frågorna inom industrideparlementel dit de förts över från arbetsmarknadsdepartementet. En närmare organisatorisk samordning ocksä på den cenirala myndighetsnivån av del regionalpolitiska slödel till företag och det industripoliliska slödel är mol bakgrund av vad som här har redovisats naturlig och skulle enligl min mening även innebära fördelar från administrativ och informalionsmässig synpunkt.

Som en konsekvens härav vore det naturligt att här också ta upp frågan om organisationen på regional nivå. Denna fråga skall emellertid behandlas i den kommitté (Dir. 1982:83) som skall utreda de framlida regionalpolitiska stödinsatsernas inriktning och omfattning. Jag berör därför inte ytterligare frägan om ansvaret på regional nivå.

3.4 Samband mellan politik för teknisk förnyelse och annan industripolitik

3.4.1 Allmänt

Den tekniska förnyelseprocessen har grundläggande betydelse för den industriella utvecklingen. Dess roll har ocksä kommil att ägnas alltmer intresse i den industripolitiska debatten under senare år. Den tekniska förnyelsen är dock endast en del av den industriella förnyelseprocessen. Endast ett litet fätal av de många goda uppslag till nya produkter som finns i företagen når någonsin marknaden. Resten sällas bort pä grund av atl de är tekniskt ogenomförbara, för dyra atl tillverka eller pä annat säll inte tillfredsställer marknadens krav. Delta är dock oftast någol som inle kan förutses förrän långt fram i utvecklingsprocessen. Del är därför viktigt atl den tekniska satsningen sker på stor bredd och inte alltför hårt kopplas lill den nuvarande industriella verksamheten.

Prop. 1982/83:113 95

Detta synsätt kommer även. tiU uttryck i prop. 1981/82: 118 som bl.a. behandlar innovalionspoliliken. Där påpekas all det finns två huvudvägar för innovation. Den ena är atl redan etablerade förelag vidareutvecklar sin verksamhel, den andra all nya företag startas runt radikalt nya idéer. Den helt nya tekniken saknar oftast etablerade förespråkare inom förelag, fackföreningar och professionella organisationer och måste därför exploateras i nya företag.

För att främja innovationer räcker det inle med insatser som direkt siktar lill alt enbart befordra teknisk utveckling. Även ålgärder pä andra områden påverkar väsenlligl betingelserna för innovationsverksamheten. Hit hör frägor inom skattepolitiken, arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken.

Vissa industripoliliska ålgärder är ocksä av betydelse för uppkomsten av innovationer. I propositionen sägs all en ökad betoning av innovationspolitiken innebär en ytteriigare omstrukturering av industripolitiken i offensiv riktning. Viktiga inslag i delta sammanhang är t. ex. atl främja teknikupphandling och all erbjuda småförelag med expansionsmöjligheter riskkapital.

Vad jag nu har sagt visar på viklen av elt samspel mellan insatser för teknisk utveckling och insatser för annan industriell utveckling. En aktivering av den långsiktiga industripolitiken inom industriverket blir hallande ulan en nära samverkan med andra insatser för innovationer och industriell förnyelse.

3.4.2 Den organisatoriska uppdelningen

På myndighetsplanet kanaliseras stora delar av siatens insatser för industriell utveckling främst genom tvä huvudansvariga organ, STU respektive industriverket.

STU stödjer den industriella förnyelsen genom alt bl.a. främja och stödja teknisk-industriella innovationer och sädan kunskapsuppbyggande teknisk forskning som är av betydelse för näringsliv och samhälle.

Industriverkets bidrag består i all genom utredningsverksamhet utarbeta underiag för industripolitiska beslul, all planera och samordna vissa statliga stöd- och utvecklingsinsatser på området och alt genom olika former av finansiellt slöd främja näringslivels utveckling.

För alt uppnå effektivitet i stödet lill industrin är det av vikl att insatser 'via STU och industriverket samordnas.

Detta förhållande har pä senare tid uppmärksammats i en rad sammanhang. Vid riksdagens behandling av data- och eleklronikfrågor (prop. 1981/ 82:123, NU 1981/82:41) ägnades den framlida bevakningen av datafrågorna i industripolitiken särskild uppmärksamhet. I näringsutskottets belänkande redovisas såväl STUs som industriverkets arbete inom området. I betänkandet sägs därefter:

Prop. 1982/83:113 96

"Utskottet viU betona viklen av all del skapas effektiva former för en kontinueriig hantering av frågor om datapolitik och industriell utveckling. Elt samordnande ansvar inom detta område bör vara en viktig uppgift för nägol centralt industripoliliskl organ. Utskottet förutsätter att den utredning som ser över industriverkets verksamhet söker klarlägga var i den industripoliliska organisafionen ell sädanl samordnande ansvar för dala-och eleklronikfrågor inom det industripoliliska området bör ligga." (NU 1981/82:41 s. 9-10).

I leknikimporlkommitléns nyligen framlagda betänkande (Ds I 1982:8) Utveckla företag genom teknikförvärv behandlas bl. a. frägan om organisation för central service för teknikimport. I belänkandet konstateras atl STU och Exportrådet har bildat en referensgrupp för teknikhandel. Med det huvudansvar som de regionala utvecklingsfonderna föresläs få när det gäller teknikimporl, anser teknikimportkommittén att denna referensgrupp bör kompletteras med företrädare för utvecklingsfonderna och industriverket. Därmed skulle ell bredare forum för leknikhandel erhållas.

En av industriverkels huvuduppgifter är all i ett långsiktigt perspektiv stödja enskilda förelag med utgångspunkt i begrepp som bransch eller företagsstorlek. Det grundläggande synsättet i verksamheten är all endasi utvecklingsbara och åtminstone på sikt lönsamma företag skall stödjas. Delta innebär dock inte atl verkel kan bortse från andra hänsyn, t.ex. regionala och sysselsältningsmässiga aspekter. Enligt sin instruktion skall industriverket dessutom främja säväl näringslivels ekonomiska som dess tekniska utveckling. Utvecklingen har visat alt verket, med hänsyn lill den tekniska förnyelseprocessens ökande betydelse för den industriella utvecklingen, blivit mer teknikorienterat för all kunna fullgöra sina uppgifter på etl heltäckande sätt.

STU har efterhand blivit mer marknads- och företagsorienterat i arbetet med utvecklingsfrågorna. STUs tekniska kompelens har kompletterats med sakkunskap pä del förelagsekonomiska området, liksom med ökad branschkunskap.

Del finns också exempel pä alt dessa myndigheters arbetsområden närmar sig varandra. Ell sådant är STUs initiativ lill rapporten TiUväxlinvesl, som behandlar frägor om småförelagens behov av riskkapital. Della slags frågor torde ligga i utkanterna av STUs traditionella kompetensområde och synes mer höra hemma inom industriverkets verksamhet. Frågorna kommer emellertid enligl min mening in som en naturlig del i innovations-problemaliken och därmed ocksä inom STUs verksamhetsområde.

En likartad inriktning finns hos de båda myndigheterna när det gäller vissa insatser inom småförelagssektorn. Båda organen beviljar finansiellt stöd till småföretag — även om del för STUs del enbart omfattar 10- 15% av myndighetens totala stödgivning — och svarar även för vissa service-och rådgivningsinsalser mol denna målgrupp. STUs medverkan avser främst produktutveckling och innovalionsfrämjande åtgärder. Induslriver-

Prop. 1982/83:113 97

, kel medverkar främst med andra informations- och utbildningsinsatser rörande t. ex. företagsledning, ekonomi och marknadsföring och i form av finansiellt slöd i allmänt utvecklingsfrämjande syfte.

På det regionala planet har båda myndigheterna utvecklingsfonderna som bas för sina insatser.

STU bedriver för sin stödverksamhet en bred utredningsverksamhet pä det tekniska området, som bör kunna dra nytta av en närmare kontakt med industriverkels utredningsverksamhet på del induslristralegiska området. Induslriverkel får å sin sida därmed etl bättre underlag för all bedöma förändringar i framlidens industrislmklur.

Del finns enligt min mening anledning atl överväga en ökad samordning och kontakt mellan STUs och industriverkets verksamhet. Detta gäller särskill de båda verkens verksamhet som riktar sig lill småföretagen.

Det förhållandel all den ena av dessa myndigheter - industriverket - nu slär inför en omprövning av sin verksamhel ger enligl min mening etl lämpligl fillfäUe atl pröva fömlsällningarna och formerna för en sädan samordning. Jag återkommer lill delta i avsnitt 4.5.

3.5 Behov av förbättrad samordning av de industripolitiska funktionerna

I det föregående har någol av den kritik som har riklats mol den förda industripolitiken redovisats. Kritken har lill slor del knutits lill brister i den industripoliliska organisationen. En huvudpunkt har gäUl oklarheter i rollfördelningen mellan industridepartementet och induslriverkel.

En slutsats som enligl min mening bör dras av vad som har redovisats är atl den industripoliliska organisation som byggdes upp i början av 1970-lalel med industriverket som huvudorgan, inle har varit särskill väl anpassad för att hantera de industripolifiska problem som har dominerat andra hälften av 1970-talet. Omdömet torde även gälla i förhållande lill 1980-lalels problembild så som den har skisserats i tidigare avsnitt.

Industriverkels roll har varit uiformad för atl i första hand verkställa en "reguljär" industripolitik med stöd och stimulans för en utveckling i mera traditionella former som huvudinslag. De dominerande industripoliliska problemen har varit helt annorlunda. De har till sin karaklär, omfattning och frekvens ofta krävt snabba beslul där en bredare politisk bedömning varit nödvändig. Åtgärderna har fåll utformas från fall lill fall ulan att alllid kunna relateras till en existerande policy eller konsislenla spelregler. Roll-och ansvarsfördelningen mellan politisk nivä och myndighetsnivå har uppfattats som oklar, politiken.har betraktats som defensiv etc.

Erfarenheterna från de senasie årens industripolitik bör enligl min mening ligga till grund för utformningen av en ny industripolitisk organisation. Della gäller även om 1980-talels industriella problem och därmed industripolitiken, pä väsentliga punkter kan komma all skilja sig frän 1970-talets, Det är främst två faktorer som bör vara vägledande. 7 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 113

Prop. 1982/83:113 98

• Behovet av en klarare roll- och ansvarsfördelning mellan den politiska nivån och myndighetsnivån.

• Behovet av en bred helhetssyn på den industriella förnyelse- och utvecklingsprocessen.

Vad gäller roll- och ansvarsfördelningen mellan politiskt ansvariga och verkställande organ är del uppenbart all den tradifionella "departement-verk"-modellen med strikt ansvarsuppdelning är svår all uppnå på det industripoliliska området. De problem eller förhållanden som skall hanleras inom systemet låter sig inte aUlid rymmas i elt pä förhand uppgjort regelsystem på del sätt som normall förutsätts i denna modell.

I den industripoliliska debatten förordas ibland all inga enskilda förelagsärenden borde handläggas av regeringen. En sådan "avpolilisering" av slödärenden är enligt min mening varken önskvärd eller möjlig.

De industripolifiska uppgifterna innebär en blandning av mer rutinbelonade och/eller okonlroversieUa uppgifter och uppgifter som kråver all man går utöver vad ordinarie regelsystem medger. En strävan bör vara atl avlasta regeringskansliet ärenden av del förstnämnda slaget och kanalisera dem fill myndighetsnivå. Som jag nyss sagt kan en helt entydig arbetsfördelning inte göras. Förbättringar i förhållande lill nuvarande silualion bör emellertid kunna åstadkommas.

För atl i viss män kompensera ofullkomligheter i modellen bör man sträva efter en slörre öppenhet i dialogen mellan olika aktörer. Del gäller främst i relationerna mellan departement och verk, men också i förhållande lill andra aktörer som företag och fackliga organisalioner, andra myndigheter etc.

En bred helhetssyn i det industripoliliska agerandet är nödvändig av flera skäl. Som tidigare har framgått betonas förnyelseaspeklen alltmer i den industripolifiska debatten. I del enskilda förelagels utveckling blir det alltmera uppenbart atl kedjan teknik-produkt-marknad-finansiering etc. måste beaktas i etl sammanhang.

Ännu mera uppenbart blir delta i de fall man, i likhet med vad som sker på flera håll internationellt, vill göra breda och samordnade satsningar på vissa områden. Del kan t. ex. gälla atl med utgångspunkt i leknikupphand-lingsbehov i olika delar av den offentliga sektorn (inkl. affärsverken) industriellt "exploatera" ell teknikområde. Det kan också gälla stora konkreta projekt där dragning av ledningar för naturgastransport, JAS etc. kan nämnas som svenska exempel. I sädana fall blir samhällets medverkan naturlig, dels som risktagare dels ocksä som samordnare.

I delta sammanhang vill jag som exempel peka pä vad statskontoret framhåller i sin rapport om organisationen på havsleknikområdel. Där sägs bl.a. följande:

"Statskontoret har i sin utredning analyserat vilka speciella krav och förutsättningar som bör uppfyllas för en önskvärd utveckling av havslek-

Prop. 1982/83:113 99

nikområdel. Dessa krav och förulsällningar kan inordnas i fyra huvudgrupper av industripoliliska funktioner inom havsleknikområdel, nämligen

—strategisk utredningsverksamhet och kunskapsuppbyggnad

—företagsutveckling

—finansiellt stöd

—initiering av forskningsinsatser.

Statskontoret har vidare gjort en analys av hur dessa funktioner avseende havsleknikområdel las om hand i det nuvarande industripoliliska syslemel.

Såvitt verket kan finna saknas i del nuvarande systemet en huvudansvarig aktör som kan ta initiativ för atl främja en önskvärd utveckling inom havsleknikområdel eUer i enskilda havsleknikförelag. Ofta berörs flera statliga institutioner (SIND, STU, Invesleringsbanken, industrifonden m. fl.) vilka enligl sin instruktion var för sig handlar relativt självständigt." (Rapport 1982:34 Havsforskningens resurser och organisation - förslag lill effektivisering inom delar av området.)

En teknikområdes- eller projeklinriklad verksamhet av del slag som här har nämnts kräver tillgäng lill hög kompelens vad beträffar forskning och utveckling, finansiering, organisation etc.

Enligt min mening är den induslripofitiska organisationsstrukturen f.n. alltför splittrad vad gäller säväl övergripande planering som verkställandet av konkreta industripoliliska åtgärder för alt del mest effektiva utnyltjandel av de industripoliliska resurserna skall nås. Den uppfattningen har kommil lill uttryck också i andra sammanhang. Jag vill särskilt hänvisa lill den fidigare nämnda rapporten från riksdagens revisorer - Del statliga stödet till industrin (Rapport 1981/82:3). Slutsatserna av revisorernas genomgång av de befintliga stödorganen och stödformerna är att det industri-politiska stödet borde kunna göras effeklivare genom atl samla handläggningen av det förelagsinriklade slödel lill färre organ och genom att begränsa antalet stödformer och deras detaljreglering. Med en huvudaktör med ell samordnande ansvar på myndighetsplanet skulle enligt min mening elt effeklivare och flexiblare utnyttjande av de industripoliliska resurserna kunna uppnäs. Del behövs emellertid också en ökad samordning på departementsnivå vad gäller insatser som sker genom olika myndigheter och andra industripoliliska organ.

Det är främst pä tvä områden inom den industripoliliska organisationen somjag anser alt etl bredare synsätt och en förbättrad samordning av olika funktioner är naturlig. Del gäller för det första förbättrad samordning av industripoliliskl och regionalpolitiskt företagsstöd. För det andra gäller del den industriella förnyelsen där insatser för teknikutveckling och insatser för annan induslriutveckling bör kunna integreras på elt bättre säll än vad som nu sker. Även andra delar av del industripoliliska systemet skulle kunna innefattas i överväganden av delta slag. Exportfrågorna liksom företagens kreditförsörjning mera allmänt än sädana exempel. Av skäl som jag redovisat i kap. 1 har jag emellertid inle närmare behandlat dessa delar.

Prop. 1982/83:113 100

En samordning av de industripoliliska funktionerna i den riktning jag här har pekat på kan göras mer eller mindre långtgående. Jag ålerkommer lill konkreta förslag i della avseende i nästa kapitel.

4 Den framtida industripolitiska organisationen

4.1 Inledning

I avsnitt 3.5 har jag redovisat motiven för en klarare roUfördelning mellan regeringsnivån och myndighetsnivån inom den industripoliliska organisationen. Jag har också pekat på fördelarna med en ökad samordning av de industripoliliska funktionerna.

Sammanfattningsvis ledde mina slutsatser fram lill alt följande förändringar inom den industripoliliska organisationen är motiverade

• en ökad överföring av verkställande uppgifter från regeringsnivån lill myndighetsnivån,

• en förenkling och effektivisering av delar av del finansiella stödet till förelag,

• elt organisatoriskt samgående vad gäller handläggning av del regionalpoliliska och del industripoliliska företagsstödet på den cenirala myndighetsnivån,

• en ökad samordning av å ena sidan statligt slöd lill teknisk förnyelse och ä den andra sidan slöd till annan industriell utveckling.

I den följande diskussionen kommer jag att precisera rollfördelningen mellan de olika nivåerna i den framtida industripoliliska organisationen och ange arbetsuppgifterna på respektive nivä. Jag börjar med atl ange uppgifterna på departemental och regional nivå. Därefter behandlar jag uppgifterna på den centrala myndighetsnivån. I samband därmed lägger jag fram mina förslag lill organisation på central nivå.

4.2 Arbetsuppgifterna på departemental nivå — industridepartementets roll
och funktioner

Industridepartementets huvuduppgift är alt svara för långsikliga industripolitiska frägor av strategisk karaklär. Del innebär atl verkställande uppgifter som normalt kan hanteras inom ramen för etl givet regelsystem bör läggas pä regionala och centrala myndigheter och organ. Regeringen bör pröva endasi ärenden som är av principiell betydelse eller annars av slörre vikl saml ärenden som innefaltare en politiskt betingad bedömning.

Regeringskansliet bör således endast i undantagsfall hantera t.ex. ärenden om finansiellt slöd lill enskilda företag. Jag åsyftar därvid inle sådant slöd som staten i egenskap av ägare ger till statliga förelag. Sädana slödärenden bör även fortsättningsvis hanleras inom regeringskansliet.

I avsnitt 4.4.4. redovisar jag hur ärendefördelningen mellan regerings-

Prop. 1982/83:113 101

respektive myndighetsnivån bör tillämpas i fråga om industrigarantilån (IG-lån) och regionalpolitiskt stöd.

Med ovannämnda huvudregel som utgångspunkt kan följande huvudfunktioner för industridepartementet anges:

—Politikformulering och strategisk planering

—Dialog, samråd och förhandlingar

Politikformulering och strategiska planering. Uppgiften innebär all mol bakgmnd av behov hos och krav på industrisektorn ange industripoUfikens övergripande inriktning och innehåll. För utformningen av den övergripande politiken måste departementet ha egen kapacitet all bedöma strategiskt vikliga utvecklingsförhållanden inom industrisektorn. Till väsentlig del bör dock departementets behov av informationsunderlag kunna tillgodoses genom insatser pä myndighetsplanet.

En viktig uppgift för departementet är vidare all söka påverka utformningen av politiken inom andra samhällsområden sä alt industrisektorns problem och möjligheter beaktas och all industripolitiken samordnas med andra polilikområden.

I denna funktion bör också ingå all anpassa industripolitiken till de tendenser och förändringar inom och utom landei som påverkar industrisektorn. Här kan I.ex. ingå att planera industriella ätgärdsprogram inom ramen för den ekonomiska politiken eller slörre ändringar i den industripoliliska organisationen eller medelsarsenalen. Del kan även gälla all förbättra informationsunderlaget i strategiskt betydelsefulla frågor. I uppgiften bör vidare ingå all fastställa riktlinjer och instrument för de verkställande industripoliliska organen och all ange medelsramar för dessa organs verksamhel. Här bör ocksä ingå all följa och samordna de verkställande organens verksamhel saml alt ta initiativ fill genomförandeinsalser, projektsamverkan m..

Dialog, samråd och förhandlingar. Med hänvisning till vad jag tidigare har anfört om industripolitiken som en förhandlingsprocess måste praktiskt inriktad industripolitik i hög grad bestå av dialog, samråd och förhandling med enskilda företag inom näringslivet och med intresseorganisationerna. Pä såväl departements- som myndighetsnivån är dialog och samråd nödvändiga i utövandet av en kontinuerlig och verklighetsnära industripolitik. Till departementsnivån bör koncentreras endast de mest centrala dialog- och samrådsfunktionerna. Del kan gälla slörre eller övergripande frågor som rör storföretag, branscher, regioner eller eljest mer generella problem eller möjligheter inom industrin. Mer konkret kan del avse strukturförändringar, nyetableringar, nedläggningar, investeringar, FoU-insalser i ell mer långsiktigt perspektiv.

I funktionen ingår också samtal och förhandlingar i internationella sammanhang om samverkansprojeki, multinationella förelags investeringar och elableringar osv.

I delta sammanhang vill jag beröra de s. k. branschråden, som är knutna

Prop. 1982/83:113 102

lill industridepartementet (se bilaga 2). Syftet med branschråden har varit all utgöra rådgivande organ för samråd mellan regeringskansliet och andra samhällsorgan ä den ena sidan och förelag och anställda å den andra sidan. Härigenom skulle underlaget för näringspolitiska beslul förbättras och nödvändiga åtgärder kunna diskuteras och utformas i samråd med berörda intressenter. Diskussionen i branschråden förväntades leda fram lill en samstämmig syn på den framlida utvecklingen inom respektive bransch.

Erfarenheterna frän branschrådens verksamhel visar pä, såvitt jag kunnat utröna, relativi stora likheter mellan dem. Bilden är dock inle entydig. Generellt kan sägas, i vart fall belräffande de fidigast inrättade råden, all de präglas av en minskad aktivitet och en bristande överensstämmelse mellan uppgifterna enligt direktiven och vad som faktiskt avhandlats. Elt samråd i dialogform har inle kommil lill stånd i avsedd omfattning.

Jag har inle närmare analyserat orsakerna till atl branschråden inle fungerat i enlighet med intentionerna. Skäl som anförts i sammanhanget är alt del är svårt atl i formaliserad ordning med flera parter och många deltagare inblandade föra all samråd i egentlig mening.

Under alla omständigheter torde elt bibehållande av branschråden kunna sällas i fråga. Jag för min del föreslår alt de nuvarande branschråden avskaffas och atl det samrådet i stället sker i mindre formella former.

Etl annat samrådsförfarande som nu är knutet lill industridepartementet är del s.k. lokaliseringssamrådel som f. n. omfaltar ca 200 större industrikoncerner (se bilaga 2).

Lokaliseringssamrådet avser atl tillgodose regeringens behov av fortlöpande kontakter med de större företagen i syfte att kunna påverka företagens investeringar i regionalpolitiskt hänseende. Samrådet har successivt breddals lill atl inte enbart omfatta lokaliseringsfrägor ulan ulgör numera snarast etl allmänt företagssamråd. Som framgår av vad jag tidigare har sagt är del enligl min mening naturiigt atl regeringen samråder med näringslivet. Del kan emellertid ifrågasättas om inle samrådet bör begränsas lill all gälla de allra största företagen eller koncernerna. Härigenom ges möjlighet för regeringskansliet atl fä direkt kontakt med företag av slor betydelse för näringslivels utveckling och sysselsättningen, för information om och eventuell medverkan i förändringar i förelagens verksamhet.

F.n. bereds flertalet slödärenden som aktualiserats i anslutning till lokaliseringssamrådel inom departementet och beslutas av regeringen. Mol bakgrund av vad jag tidigare har framfört belräffande en omfördelning av verkställighetsuppgifter frän departementet lill myndighetsnivån, bör en betydande del av dessa ärenden kunna överföras fill den centrala myndigheten eller till den regionala nivån. I departementet bör handläggas endasi sädana ärenden där förhandlingsinslagel är betydande, där offerlstöd bUr aktuellt eller ärenden som i övrigt bedöms vara av sådan karaktär atl en politisk bedömning krävs.

Det är, även om antalet samrådsförelag minskas, angelägel alt myndig-

Prop. 1982/83:113 103

heten dellar i samrådet. Med hänsyn lill all samrådet f. n. är reglerat i avtal meUan å ena sidan regering och ä den andra sidan del berörda företaget och till alt uppgifter om del enskilda företaget är sekretessbelagda har jag inle närmare övervägt hur en förändring av samrädsförfarandet bör ske. Jag vill emellertid erinra om alt lokaliseringssamrådel f. n. omfattar förelag som tillsammans sysselsätter omkring hälften av de totalt sysselsatta inom industrin. Del är ofiUfredssläUande alt den centrala seklormyndighelen inte deltar i direkt samråd med en så omfallande del av industrisektorn. Som jag nyss sagt bör samrådet på departementsnivå kunna begränsas högsl väsentligt. Den nyligen tillsatta kommittén (Dir 1982:83) som har till uppgift all utreda de framtida regionalpoliliska stödinsatsernas inriktning och omfattning skaU lämna förslag om formerna för fortsall lokaliseringssamråd. Jag ulgår frän all den här nämnda aspeklen på samrådet las upp i del sammanhanget.

4.3 Arbetsuppgifterna på regional nivå

Industripoliliska slöd- och serviceinsalser bör drivas så nära förelagen som möjligl. Huvudansvaret för sädana insatser på regional nivå har lagts pä utvecklingsfonderna, vilka som självständiga sfiftelser skall vara organ för regional näringspolitik.

Dä det gäller regionalpolitiskt slöd är länsstyrelsen del samordnande och beslutande organet på regional nivå. Utvecklingsfonderna har dock även här uppgifter och genomför normall den gmndläggande förelagsekonomiska bedömningen. Länsstyrelserna skall i övrigt enligt förordningen (1982:877) om regionall utvecklingsarbete verka för all de av riksdagen fastställda regionalpolifiska målen uppnäs i länet och i detta syfte bedriva ell regionall utvecklingsarbete.

Frågan om en viss integrering av det regionalpoliliska slödel i de regionala utvecklingsfondernas verksamhel har tidigare behandlats bl.a. i rapporten (Ds 11981:18). Översyn av del regionalpolitiska slödel till näringslivet. Den kommitté som riksdagen begärt alt regeringen skall tillsälla och som skall utreda de framtida regionalpolitiska stödinsatsernas inriktning och omfattning skall också la upp denna fråga. Kommittén bör därvid enligt nu föreliggande direktiv (Dir 1982:83) utgå frän de uppgifter som länsstyrelsen och den regionala utvecklingsfonden har inom ramen för regional- respektive industripolitik. Jag kommer därför inle atl beröra denna fråga ytterligare. Även uppgifterna pä företagsserviceområdei skall enligl vad som sägs i prop. 1981/82:118 ses över. Regeringen har nyligen uppdragit ål industriverket all utreda dessa frågor. Jag ulgår dock från all fondernas uppgifter på detta område i slort blir desamma som f. n.

I mina direktiv ingår även att överväga vilka beslul om finansiellt slöd som f. n. fallas av induslriverkel som helt eller delvis kan överföras till den regionala nivån. I avsnitt 4.4.4. lar jag upp vissa frågor om finansiellt slöd och rollfördelningen mellan verkel och utvecklingsfonderna.

Prop. 1982/83:113 104

4.4 Arbetsuppgifterna på central myndighetsnivå

4.4.1 Inledning

Som framgått av vad jag tidigare sagt bör verkställighetsuppgifter koncentreras fill den cenirala myndighetsnivån eller lill de regionala organen.

Till den cenirala nivån bör hänföras uppgifter av riksintresse. Hit hör frågor som spänner över länsgränserna och frågor av allmän slörre vikl från industriella eller andra aspekter. Frågorna förutsätts generellt kräva sådan specialiserad kompetens och överblick alt de inte bör förläggas lill den regionala nivån men inle heller ha den särskilda betydelse som motiverar all de förs till regeringsnivån.

De verkstäUighétsuppgifter del här är fräga om är bl. a. prövning av olika slags ärenden om finansiellt stöd lill enskilda förelag, insfitufioner och projekt. Det kan gälla lån till investeringar i maskiner och fasta anläggningar, till produkt- och melodulveckling och andra FoU-insatser samt lill marknadsföring m. m. Jag utgår härvid i princip från de nu befintliga stödorganen och stödformerna.

I verkställighetsuppgiflerna på central myndighetsnivå ingär emellertid inte bara finansiellt slöd lill näringslivet. Del är också fråga om allmänna rådgivnings-, utbildnings- och förmedlingsinsatser lill enskilda förelag och grupper av företag. Sådana aktiviteter genomförs i stor utsträckning på regional nivå genom bl.a. utvecklingsfonderna. En viktig uppgift på central nivå är alt initiera och medverka i sädana regionala insatser.

Vid sidan av rena verkställighetsuppgifter bör på central myndighetsnivå ligga huvudansvaret för all la fram den information som behövs i första hand som underlag för olika politiska beslut av regering och riksdag.

En annan viktig uppgift på central nivå bör vara atl samordna och löpande följa upp olika industripoliliska stödinsatser saml atl mer allmänt uttryckt företräda IndustripoUtiska intressen, både vad gäller små och stora företag, bl. a. i förhandlingar med andra statliga sektororgan.

I avsnitt 3.1.2 delade jag in de industripoliliska funktionerna i följande huvudområden.

• Utredningsverksamhet

• Strukturomvandling

• Förelagsulveckhng

• Teknisk forskning och utveckling

I sammanhanget nämndes även beröringspunkterna med del regionalpoliliska stödet till näringslivet.

Jag konstaterade all utredningsverksamhet, strukturomvandling och företagsutveckling ulförs på myndighetsplanet, huvudsakligen av induslriverkel. AMS ansvarar för del regionalpoliliska stödet. STU har huvudansvaret för teknisk forskning och utveckling.

Mol bakgmnd av vad jag har anfört i kap. 4 om behovel av en ökad samordning mellan industripoliliskl och regionalpoliliskt företagsstöd före-

Prop. 1982/83:113 105

slär jag - efter samråd med AMS-kommittén - atl ansvaret för handläggningen av del regionalpolUiska stödet tiU näringslivet förs över frän AMS lill industriverket.

Jag vill i sammanhanget erinra om all enligl direktiven för AMS-kommittén skall översynen av arbelsmarknadsverkels ansvarsområde syfta tUl all skapa en mer rationeU ansvarsfördelning mellan verkel och andra myndigheter och att ge verkel ökade möjligheter alt koncentrera sina resurser på platsförmedling och de instrument i direkt anslutning lill denna som är nödvändiga för all främja anpassningen mellan utbud och efterfrågan pä arbetskraft. Den föreslagna överföringen av del regionalpolifiska stödet lill induslriverkel torde ligga i linje med den avsedda förändrade inriktningen av verksamheten inom AMS.

Jag föreslår också, på gmnder som utvecklas närmare i del följande, alt ansvaret för systemet med investeringsfonder i företagen förs över från AMS till induslriverkel.

De nämnda verksamheterna vid AMS sysselsätter idag ca 50 anställda.

Vidare föreslår jag, som också utvecklas i det följande, en överföring till industriverket av vissa verksamheter som nu utförs inom industridepartementet. Del gäller handläggningen av obeståndsärenden, produktsökning, delar av lokaliseringssamrådet saml utarbetandet av sådant underlag för bedömningar av industrins utveckling i olika regioner som behövs för den regionalpolitiska planeringen. Jag föreslår också all industriverket får ell mer omfattande ansvar för ärenden om finansieUt stöd inom ramen för systemet med regionalpolitiskt stöd och med IG-lån. Detta förulsätls ske genom ell avskaffande av den nuvarande möjligheten all anföra besvär hos regeringen över beslul som fallals av den centrala myndigheten och genom vissa andra ändringar vad gäller ansvarsfördelningen meUan myndighetsnivån och regeringsnivån. De här nämnda verksamheterna vid industridepartementet sysselsätter idag ca tio anställda.

I de närmaste följande avsnitten redogör jag för de framlida huvuduppgifterna för induslriverkel med utgångspunkt i de förändringar somjag nu har föreslagit.

Tänkbara former för en ökad samordning mellan industriverkets uppgifter och STUs slöd lill forskning och utveckling redovisas i avsnitt 4.5.

4.4.2 Utredningsverksamhet

Behov av en central utredningsresurs

Som jag tidigare redogjort för är del min uppfattning alt betydande slmkturomvandUngsproblem återstår atl lösa innan svensk ekonomi kan gä in i etl skede av lugnare utveckling. Den bedömningen delas av del stora antalet forskare, utredare och debattörer likväl som av näringsliv och fackliga organisationer, även om man inte är överens om på vilket sätt problemen bör angripas.

Enligt min mening är del angelägel atl samhället avsätter resurser för atl

Prop. 1982/83:113 106

i god lid identifiera annalkande problem och för atl föreslä insatser för atl angripa problemen. Genom en framgångsrik forsknings- och utredningsverksamhet kring strukturomvandlingens mängfaselterade problembild ges underlag för insatser som kan leda lill atl de långsikliga samhällsekonomiska kostnaderna för näringslivels förändring kan hällas nere. Industriverket har genom sin utredningsverksamhet i hög grad bidragit lill alt ell brett kunskapsunderlag tagits fram. Även STU har i olika sammanhang gjort betydande insatser för alt bredda beslutsunderlaget.

Som jag tidigare har framhållit bör det även i forlsällningen finnas en slallig instans som har fill en huvuduppgift alt genom uiredningar bidra lill all beslutsunderlaget för industripolitiken hålls på en kvalitativt hög nivå. Ell sådant underlag är av betydelse såväl för den poUcyformulering som sker inom regeringskansliet som för de verkställande myndigheternas arbete vid prioriteringar mellan olika typer av insatser. Enligl min mening bör en sädan utredningsresurs även fortsältningsvis vara knuten lill industriverket.

Jag vill understryka atl jag inle förespråkar ett statligt monopol på området industripoliliska utredningar. Det är tvärtom min övertygelse alt det måste finnas utrymme för andra organ och forskningsinstitutioner atl svara för framtagning av sådant underlag. Det kan gälla t. ex. mer specialinriktade uiredningar, slörre övergripande utredningar av temporär karaktär saml uiredningar i form av "underleveranser" till det centrala utred-ningsorganels verksamhel. Del kan även gälla uiredningar av idégenere-rande karaktär. Det är angelägel all induslriverkel i sin framfida utredningsverksamhet utgår från denna inställning och söker bygga upp en egen kompetensprofil där andra institutioner kan utgöra kompletterande kunskapskällor. Elt nära och gott samarbete meUan olika forsknings- och ulredningsinstitulioner är av slor betydelse.

Utredningsverksamheten bör inriktas mol övergripande analyser av utvecklingen i näringslivet av huvudsakligen två slag; bransch- och sektor-analyser samt strategiska analyser. Jag återkommer nedan lill dessa två typer av uiredningar. Utöver dessa övergripande analyser kommer även atl finnas etl behov av mer ålgärdsinriktade analyser. Vad gäller de senare anser jag all dessa naturligen bör ulföras i direkt anslutning lill respektive verkställande myndighels ledning. Riktmärket bör vara atl varje organisation bör ha möjlighet all la fram nödvändigt utredningsunderlag för sin egen operativa verksamhet - antingen internt eller genom externa konsultinsatser. Jag utelämnar därmed denna typ av ålgärdsinriktade analyser i den fortsatta framställningen.

Mol bakgmnd av vad jag tidigare anfört bl.a. behovet av ell särskill stmkluromvandlingsprogram kan två slag av långsikliga analyser särskiljas: • uiredningar som utgör underlag för visst avgränsat insatsområde av

typen bransch- och sektorsludier - bransch- och sekloranalyser

Prop. 1982/83:113 107

• utredningar som ulgör underlag för övergripande industripoliliska bedömningar, prioriteringar och insatser - strategiska analyser. Den valda uppdelningen motiveras även all den nuvarande verksamheten vid industriverkets planerings- och utredningsbyrä grovt setl kan delas i dessa två kategorier.

Bransch- och sekloranalyser

F.n. bedrivs en omfallande branschutredningsverksamhet vid industriverket. Enligl min bedömning sker denna verksamhel utan tillräcklig koppling till verkets branschfrämjande verksamhel. Detta har även kritiserats av bl.a. RRV och KIPI. Jag anser del angelägel att etl närmare samspel mellan della slags uiredningar och den ålgärdsinriktade verksamheten, i första hand den som avser slmkluranpassande ålgärder eftersträvas i ökad omfattning. Till bransch- och sektoranalyser hänför jag även den löpade branschbevakningen vars yttersta syfte är all identifiera problem och presumtiva problembranscher. En av de främsta uppgifterna för denna bransch- och seklorbevakning är alt hälla högsta aktualitet vad gäller konkreta fakta om situationen i de olika branscherna/sektorerna. Samarbete med Statistiska Centralbyrån och Statens pris- och kartellnämnd bör utvecklas. Som jag senare skall återkomma lill, är del väsentligt all del även finns en koppling mellan denna bransch- och sektorbevakning och den mer övergripande utredningsverksamheten.

Strategiska analyser

Vad gäller utredningsuppgifter som underlag för övergripande industripoliliska bedömningar, prioriteringar och insatser bör dessa ges karaktären av strategiska analyser som beskriver industrins nuläge och utvecklingstendenser internationellt och i Sverige. I dessa bör beaktas bl.a. marknadsmässiga, strukturella och tekniska förhållanden och trender. En ökad ansträngning bör göras för atl följa den inlernalionella utvecklingen och Sveriges situation i förhållande lill omvärlden. I aktiviteterna bör rymmas någon form av översiktligt bevaknings- och förvaringssystem på bransch (eller sektor-) nivå. TiU skillnad frän den inhemska branschbevakningen utgår jag ifrån all den inlernalionella bevakningen av strukturomvandlingen till största delen måste baseras pä sekundärmaterial. Tillgängen till olika typer av dalabaser kan antas bli allt intressantare i takt med datateknikens utveckling.

Till området strategiska analyser hör ocksä atl utveckla metoder och modeller för branschbevakningsarbetel inom ramen för slrukturanpass-ningsprogrammel. Denna bevakning bör å sin sida byggas upp så atl den ger etl kontinuerligt informationsflöde lill de strategiska analyserna. Del finns sålunda behov av elt kontinuerligt samarbete mellan områdena bransch- och sekloranalyser respektive strategiska analyser.

En allmän målsättning för den utredningsverksamhet som utgör under-

Prop. 1982/83:113 108

lag för övergripande industripoliliska bedömningar, prioriteringar och insatser bör vara all koncentrera verksamheten mol ell mindre anlal ulredningsprogram. Utöver verkels tradifionella uppgift all svara för industriavsnittel i långtidsutredningarna och den årliga s.k. höslrapporlen vUl jag nämna ell par exemel pä en intressant typ av nya och utforskande program ulan direkt anknytning fill existerande branschstruktur. Industriverkels eleklronikulredning är etl exempel pä delta. En annan typ av sådana program är den utredningsverksamhet som under del senaste året skett pä smäförelagsområdel. Yllerligare en typ kan vara återkommande konkurrenskraflsbedömningar av samma typ som verket tidigare har presenterat.

Belräffande arbetssättet är det viktigt all den cenirala statliga ulred-ningsinstansen utvecklar samarbete med inlressentgrupper, främst industriföretagen, deras organisationer och andra ulredningsorgan. En naturlig roll bör vara alt ta på sig projektledningsansvar i utredningsprojekt med flera organ och sektorer inblandade.

Inom ramen för de strategiska analyserna bör vidare finnas medel för projekt som kan behöva sältas igång med kort varsel och fullföljas på kort tid. Sådana projekt bör kunna initieras såväl av regeringskansliet som av myndigheten själv. Del äri sammanhanget angelägel all särskilda medel pä lämpligl sätt anvisas för regeringskansliels utnyttjande av utredningsresursen.

Jag vill vidare framhålla viklen av alt man inle ensidigt satsar på atl bygga upp egna fasta utredningsresurser utan utnyttjar frislående konsulter och institutioner med specialkompetens i olika frägor. Det bör även vara möjligl all "hyra in" kvalificerade personer inom industrin för alt delta i utredningsprojekt. Härigenom torde möjlighelerna lill en hög före-lagsförankrad kompelens i utredningsverksamheten öka.

Den närmare inriktningen av denna typ av utredningsverksamhet som ulgör underlag för övergripande industripolifiska bedömningar, prioriteringar och insatser bör planeras i nära kontakt med regeringskansliet, i första hand genom induslrideparlemenlels stmklursekrelarial. En lämplig väg kan vara all lägga upp flerärsprogram för denna slags verksamhet.

Uppdragsfinansierad utredningsverksamhet

Enligt vad som sägs i mina direktiv skall jag la upp frägan om möjligheten till en ökad uppdragsfinansierad utredningsverksamhet.

Del finns flera fördelar med alt utredningsverksamheten uppdragsfi-nansieras. Exempelvis kan de siatsfinansiella kostnaderna begränsas, behovsorienteringen och marknadsanpassningen av insatserna förbättras osv. Till nackdelarna hör dock en betydande risk för atl långsiktigt arbete ges låg prioritet, all planeringen försväras och att angelägna programområden som inle kan finansieras genom uppdragsverksamhet trängs ul.

Jag anser därför all uppdragsfinansierad utredningsverksamhet inle bör

Prop. 1982/83:113 109

ingå som en löpande uppgift av slörre omfattning. Möjligheten all åta sig uppdrag måste dock bedömas från fall till fall med hänsyn fiU den aklueUa arbetsbelastningen och andra faktorer. Del väsentliga är all här slå fasl all huvudsyftet med utredningsverksamheten inle är av den karaktären alt den kan självfinansieras. En sädan målsättning skulle enligl min mening äventyra längsiktigheten.

Som ell alternativ till denna syn på uppdragsfinansierad utredningsverksamhet jag här anfört kan övervägas alt bilda ell konsultbolag. Della bör i sä fall ske enligl samma huvudidéer som den s. k. konsultexporlulredning-en föreslagit i belänkande (SOU 1980:23) Slallig kunnande fill salu.

Vad jag nu sagt hindrar inle alt möjligheten lill samfinansiering av projekt där flera intressenter finns, fortlöpande bör undersökas. Från bl. a. resurssynpunkl bör del vidare vara rationellt all i ökad omfattning utnyttja verkels utredningskompelens för sekrelariatsuppgifler inom offentliga utredningar med inriktning mol industripolifiska frågor.

Relationer till Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU) m.m.

I direktiven framhålls all jag skall överväga möjligheterna atl samordna industriverkets utredningsverksamhet med den regionalpolitiska utrednings- och prognosverksamhel som sker inom ramen för länsplaneringen. Jag skaU därvid beakta i vilken utsträckning den initiering, samordning m. m. av regionalpolitisk forskning som sker inom ERU kan komma atl beröras.

I branschulredningar och liknande görs sällan regionala bearbetningar, även om det förekommer. Samtidigl finns etl behov av regionala industripoliliska uiredningar som f. n. inle fillgodoses. Med det vidgade ansvarsområde som industriverket får enligt mitt förslag är det naturligt att verket också får ell ansvar för utredningar med inriktning på de regionala industripoliliska frågorna. 1 delta bör bl.a. ingå all ta fram underlag och bedömningar för de delar av länsplaneringsarbelel som gäller industrins utveckling i skilda regioner.

Det är vidare enligt min mening angelägel atl ell nära samarbete råder mellan industriverket och ERU.

Redan idag finns en viss koppling mellan ERU och industriverket genom all chefen för planerings- och ulredningsbyrån är ledamot i ERU. Med den inriktning som vissa delar av ERUs program har är del naturligt atl samverkan vidgas till att gälla också enskilda projekt m. m.

Jag finner del emellertid inle motiverat atl föreslå en organisatorisk integration av ERU och induslriverkel. Skälen härtill är flera. Elt tungt vägande skäl är all ERUs verksamhetsinriktning spänner över andra delar av regionalpolitiken som inle är förelagsinriklade. I programmet behandlas t. ex. den offentliga sektorn liksom hushållens välfärdsförändringar.

I ERUs nuvarande uppgifter ingår atl initiera och samordna forskning.

Prop. 1982/83:113 110

Finansiering sker normaU via forskningsråd och -fonder. En sädan rollfördelning torde inle kunna fömtsättas om ERUs uppgifter inordnas i en central slallig ulredningsinslans. Della fär dock enligl min mening inle innebära all vallenläta skott skapas mellan forsknings- och utredningsverksamheten. Tvärtom bör etl ökal samarbete mellan dessa två verksamheter ske. Redan idag finns exempel pä projekt med nära anknytning saml på forskare och utredare som arbetar för såväl ERU som induslriverkel inom ramen för likartade projekt.

Jag kommer i senare avsnitt alt peka på behovel av löpande uppföljning och utvärdering av den induslri- och regionalpoliliska verksamheten. Det är angeläget alt fortlöpande analysera mål, målkonflikter, slödpolilikens samlade effekter etc, liksom all utveckla metoder för sådan verksamhet. Inomverkssludier bör enligt min mening kompletteras med analyser genomförda av från stödsystemet oberoende instanser. ERU bör här kunna spela en viktig roll vad gäller industripolilikens regionala effekter.

4.4.3 Strukturanpassande åtgärder

Av diskussionen i kap. 2 om villkoren för svensk induslri under 1980-talet framgick viklen av all industrisektorn har en god anpassningsförmåga. De strukturella förändringarna inom industrin under 1970-lalel var inga engångsföreteelser, utan kommer under 1980-talel alt följas av nya behov av anpassningar lill inlernalionella och nationella förhållanden. Krav på samhällets medverkan kommer sannolikt, precis som under 1970-lalel, också all ställas under kommande år. För atl klara della på ell säll som tillgodoser såväl effektivitetsmål som andra samhällsmål behövs en kontinuerlig och sammanhållen hantering av dessa frågor frän statens sida.

Långtgående ambitioner när det gäller effektiviteten och den internationella konkurrenskraften i svensk induslri kan leda lill stora risker för störningar i balansen mellan olika delar av landet. Orter och regioner påverkas myckel olika av den vanligen internafionellt betingade strukturomvandlingen. Del är därför viktigt alt beakta de regionala konsekvenserna och fördelningsbehoven i slrukluranpassningspolitikens strävan efter nalioneU effektivitet och tillväxt. Sädan hänsyn kan, enligl min mening, bäsl tas om dessa båda syften avvägs i en och samma organisafion. För atl inom den ansvariga myndigheten möjliggöra en viss renodling av de induslri- respektive regionalpoliliska strävandena föreslår jag emellertid alt resurserna hälls isär i två pogram. Jag utgår ifrån all man inom myndigheten utvecklar formerna för den samverkan mellan dessa två ansvarsområden somjag menar är nödvändig.

Strukluranpassningsinsalser

Under senare år har, som tidigare nämnts, ell slorl antal statliga stödformer riktade lill industrin introducerats. Olika beräkningar har gjorts av det industripoliliska stödets omfattning. I rapporten Industristödets netto-

Prop. 1982/83:113 111

kostnader (Ds I 1982: 5) beräknas statens direkta kostnader för bransch-insatser och icke-permanent industristöd under budgetåret 1980/81 lill 5 300 milj. kr. Under sexårsperioden 1975/76-1980/81 uppgick kostnaden för stöd lill samma huvudändamål till 23500 milj. kr. Endasi en begränsad del av della stöd förmedlades via induslriverkel.

Induslrislödsulredningen riktade i sitt betänkande (SOU 1981:72) kritik mot del sätt varpå slödel hanterats. För atl underiätta den strukturanpassning som ständigt måste ske i industrin behövs, enligl utredningen, en bällre samordning av de industripoliliska insatserna. Man konstaterade t.ex. alt beredskapen för all inom regeringskansliet hanlera akuta förelagskriser måste förbättras. Dessutom framhöll utredningen all del krävs insatser för att i ell tidigare skede begränsa antalet av vad som brukar betecknas politiserade krisfall.

Via de industripoliliska organen finns stora möjligheter alt ge "hjälp fill självhjälp". Del är nödvändigt all sprida kunskaper om tekniska och ekonomiska förhållanden av strukturell betydelse och all stimulera företag till all pä elt tidigt stadium anpassa sig fill nya förulsättningar. För framliden kan delta enligt min mening åstadkommas genom atl man bygger vidare på de erfarenheter och arbetssätt som utvecklats inom branschprogrammen vid induslriverkel.

Riksrevisionsverkel (RRV) har nyligen på regeringens uppdrag genomfört en översyn av de branschfrämjande åtgärderna vid industriverket.' Syflel med översynen har varit atl fä underlag för all samlat bedöma dels behovel av denna typ av tidsbegränsade åtgärder, dels vilka omprioriteringar och besparingar som kan göras inom området.

I rapporten från RRV framhålls bl. a. följade:

"Med utgångspunkt i erfarenheterna frän denna översyn kan RRV i och för sig inte se några hinder mol alt använda branschfrämjande insatser också i andra branscher än direkta krisbranscher. Del kan enligl RRVs mening röra sig om branscher för vilka man kan förutsäga en kris om inga anpassningsätgärder sker eller branscher som skulle kunna utvecklas positivt med hjälp av statliga insatser. Problemet synes snarast ligga i atl identifiera dessa branscher.

Statsmakterna har för den nuvarande verksamheten definierat de branscher som skall stödjas med utgångspunkt i förelagens produkfion. I prakfiken har branscherna avgränsats genom Svensk standard för näringslivsindelning (SNI). RRV framhåller alt denna typ av branschavgränsning kan vara etl hinder för effektiva stödinsatser i etl slrukturanpassningsförlopp. I en framlida slmkluranpassningsverksamhel bör man därför ha möjlighet alt arbeia med företagsgrupper som avgränsats på annat sätt. Man bör t.ex. kunna samla företag från olika branscher kring en marknads- och produklidé. RRV pekar i rapporten på några exempel pä sådana företagsgrupperingar.

' De branschfrämjande åtgärderna vid siatens industriverk. Översynsuppdrag (Rapport från RRV Dnr 1982: 276).

Prop. 1982/83:113 112

Enligt RRVs mening bör SIND har möjlighet alt på egel initiativ genomföra delbranschstudier och genom ett särskill anslag få medel för utredningar om sädana branscher eller förelagsgrupper som SIND bedömer vara aktuella för etl stmkturanpassningsprogram.

För egen del kan jag ansluta mig till RRVs bedömning vad gäller branschprogrammen i stort som arbetsmetod. Del hittills tillämpade arbetssättet inom branschprogrammen bör sålunda kunna användas även i andra delar av industrin.

I korthet går metoden, så som den hittills har lillämpals, ut på all man försl gör en studie av den aktuella branschen (eller sektorn) och en analys av omvärlden i förhållande lill de produkter som del berörda företaget kan erbjuda. Därefter arrangeras konferenser med förelagen inom branschen och individuella förelagsanalyser görs i syfte alt fä fram ell konkret ål-gärdsprogram. Åtgärderna består av konsultinsatser inom t. ex. marknadsföring och produktutveckling, utbildningsinsatser, exportstöd och annat finansiellt slöd. Riksdagen har fastställt inom vilka branscher sådana branschprogram fär bedrivas. Dessa är f. n. teko, Iräarbelande industri, gjuleriindusiri och manuell glasindustri.

För all bli elt verkningsfullt instrument i den långsiktiga och fortlöpande strukturanpassningen i industrin måste metoderna vidareutvecklas. Framför allt måste flexibiliteten i verksamheten öka. Till de olika programmen eller insatsområdena bör även knytas kompelens från andra ansvarsområden inom den egna myndigheten liksom från andra specialorgan. Del är viktigt all alla aspekter som främjar strukturanpassningen beaktas. Åtgärderna bör t.ex. i framtiden inte vara förbehållna enbart krympande utan även expanderande branscher. Del är ocksä angeläget att inte låsa verksamheten efter det traditionella branschbegreppel. Om andra förelagsgrupperingar än bransch eller delbransch är ändamålsenliga bör de kunna lillämpas.

En annan viktig fråga är hur prioriteringen av resurser på detta område skall ske. Det är härvid nödvändigt all finna en modell som medger alt å ena sidan principiellt viktiga frågor underställs regering och riksdag och all å andra sidan en flexibel och effektiv arbetsmetod tillförsäkras del verkställande organet. Enligt min bedömning bör regering och riksdag i första hand fastställa den totala ramen för denna typ av insatser ulan all en delaljlåsning sker till vissa bestämda branscher. En viss del av den totala ramen kan emellertid t. ex. förbehållas vissa högprioriterade grupper. Vidare bör vissa allmänna kriterier för medelsanvändningen fastställas av regering och riksdag. Del kan gälla subvenlionsnivåer m. m. Inom sådana principiella ramar bör det finnas slort utrymme för den centrala myndigheten atl la egna initiativ till olika typer av insatser.

Del skall understrykas all de synpunkter jag här har redovisat är av principiell nalur. Jag tar däremot inle ställning till ambitionsnivån, dvs. resursramarna för de stmkluranpassade åtgärderna.

Prop. 1982/83:113 113

Del har tidigare i betänkandet hävdats atl engagemang från samhällets sida i olika insatsområden tenderar alt permanentas eller åtminstone bli myckel långvariga. RRV pekar i sin rapport på sådana tendenser vad gäller industriverkets branschfrämjande åtgärder. Det är enligt min mening en förutsättning för ell flexibelt och effeklivilelslrukturanpassningsarbele all sådana tendenser fill permanenining kan undanröjas. Industrins strukturförändringar sker i en ständigt pågående process. De insatser för strukturanpassning som görs i specifika branscher eller motsvarande bör emellertid vara tidsbegränsade. Annars finns en påtaglig risk för all samhäUsinsal-serna bidrar lill all bibehålla en ineffekfiv industrislmklur, vilket försvårar uppkomsten av och tillväxten i expansiva industrisektorer. I den mån man i de inledande analyserna och sedan olika ålgärder har genomförts, finner mera permanenia stödbehov inom företagsgmppen eller problem som kan betecknas som t.ex. generella småförelagsproblem, bör frågorna successivt föras över lill organ som normall hanterar sådana. Varje projekt bör därför redan i utgångsläget tidsbegränsas till förslagsvis ca tre är.

Behov av insatser som uppstår i slörre, för hela ekonomin strategiska industrisektorer ryms inle inom den modell för strukturanpassning somjag här skisserat. Sådana insatser kräver extraordinära resurser och mäste därför prövas särskill av riksdagen. Pä departementsnivå bör sädana ärenden hanleras i huvudsak enligt den modeU för "politiserade krisfaU", som förts fram av induslrislödsulredningen (se SOU 1981:72, s. 190 ff). Del innebär all departementet måste ha en viss handlingsberedskap och en flexibel organisation som gör det möjligl alt snabbi avdela de resurser som behövs i ett visst fall.

Uppgiften alt leda utrednings- och förhandlingsarbetet i större företags-och seklorkriser föreslås av induslrislödsulredningen läggas pä statssekreteraren eller på en speciellt utsedd tjänsteman direkt underställd honom. I varje krisfall bör bUdas en särskild projektgrupp av elt mindre antal personer inom departementet med för del aktuella fallet relevant informations-och kunskapsbakgrund. Dämlöver kan anlitas externa konsulter och andra specialister liksom den kompelens som finns bland industridepartementet underställda myndigheter.

För min egen del menar jag också alt en central industripolitisk myndighet med den uppbyggnad och kompetens som jag förordar bör kunna utgöra en betydande tillgång och därmed ha en mera aktiv roll även vid hanteringen av större förelags-/seklorkriser än vad som antyds i industristödsulredningens modell. Framför allt bör, med en långsiktig och flexibel fungerande slmkluranpassningspoUtik av del slag jag har förordat, antalet stora förelags- och sektorkriser kunna begränsas avsevärt.

4.4.4 Industri- och regionalpolitiskt finansiellt stöd

Den helt dominerande delen av företagssektorns finansiella behov tillgodoses via antingen internt genererat kapital eller kapitaltillskott från den

8 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 113

Prop. 1982/83:113 114

ordinarie kredit- och kapitalmarknaden. Kompletteringen med statligt finansiellt stöd är huvudsakligen av två slag.

För det första finns situationer där förelag med hänsyn lill samhällsintresset anses böra påverkas all vidta förändringar internt eller gemensamt med andra förelag. Av bl.a. induslrislödsulredningen framgår, atl i vissa fall ell relativt kortsiktigt avkastningskrav eller andra hinder för nödvändiga förändringar leder till etl beteende på företagsnivå som inle slär i överensstämmelse med önskemålet om all lill sä låga samhällsekonomiska kostnader som möjligl nå en långsiktigt effektiv produktionsstruktur. Genom ekonomiska incitament - t. ex. direkta bidrag - kan förelagen stimuleras alt vidta av samhället önskade åtgärder. Vissa stödinsatser inom ramen för de nuvarande s. k. branschfrämjande åtgärderna är exempel pä della.

För det andra finns situationer där förelagets lånebehov överstiger de kredUer som bankerna kan lämna med hänsyn tUl krav på säkerhet. Även generella begränsningar i bankernas möjligheter att bevilja krediter kan vara motiv för atl i annan ordning kunna erbjuda finansieringsmöjligheter för projekt av särskill samhällsintresse. Speciellt har smä och medelstora förelag prioriterats i detta avseende.

Det statliga slödel lill industrin finansieras över ell slort anlal anslag på statsbudgeten. Slödel regleras av etl omfattande och delvis komplicerat system av författningar och anvisningar. Flera statliga myndigheter och andra organ pä central och regional nivå medverkar vid administrationen av stödet som är uppdelat på flera hundra olika stödformer.

Det är allmänt känt att de nuvarande förhållandena kommit att uppfattas som svåröverskådliga av beslutsfattare, administratörer och slödmolla-gare. Även effektiviteten i stödsystemet ifrågasätts ibland. Kritiken mot nuvarande förhållanden är emellertid ofta allmänt formulerad och av typen:

—det finns för många stödformer vilket gör dem svåröverskådliga

—stödhanleringen borde kunna förenklas och göras mindre byråkratisk

—bristande samordning leder lill att vissa förelag"överulnyltjar"stödsystemet.

Det finns uppenbarligen flera motiv för atl verka för förenkling och samordning inom det statliga stödsystemet. Pä senare lid har i nägra sammanhang förts fram mera preciserade uppfattningar om hur man skulle kunna lägga upp en översyn av del statliga industristödets utformning och adminislralion. Bland dessa kan i första hand två nämnas. De är dels en rapport från riksdagens revisorer (Del statliga stödet lill industrin. Rapport 1981/ 82:3), dels en rapport frän riksrevisionsverket (Statligt företagsstöd — en förstudie 1982-05-19).

Jag vill för min del understryka viklen av atl förenkling och samordning i stödsystemet lar sin utgångspunkt dels i samhäUets syfte med stödet, dels i företagens behov av statligt stöd.

Prop. 1982/83:113 115

Statsmakternas strävan har, när de olika stödformerna har introducerats, varit all inom marknadsekonomins ram påverka och stimulera näringslivet så atl rad fastställda mål kan uppnås.

Sett från näringslivet som helhet men ocksä frän del enskilda företagel kan ell antal behov eller krav formuleras:

- behov av krediter (kommersiella)

- behov av bidrag och/eller subventionerad kreditgivning

- krav på överblick över stödsystemet

- krav pä enkel och rationell hantering av stödärenden.

Enligl min mening är de tvä förstnämnda behoven totalt sett tillgodosedda med nuvarande förhåUanden. Kritiken mot dessa förhållanden utgår oftast frän de tvä sistnämnda kraven.

De förslag som redovisas i del följande utgår från denna syn pä stödsystemets olika roller. Samordningen av de industri- och regionalpoUliska stödformerna lill samma cenirala myndighet ger en rad administrativa fördelar och underlättar förelagens utvecklingsmöjligheter, kredilvärdighet m.m. kan samordnas. Dubbelarbete försvinner. Kunskapen om enskilda förelag som fält slöd samlas på elt ställe.

Uppföljning och bevakning underiätlas. Samlidigt kvarstår möjligheterna för riksdag och regering atl genom resurstilldelningen prioritera olika mål.

Jag föreslår därför viss förenkling och renodling bland de industripoliliska stödformerna. Förslagen är visserligen begränsade och bör ses som elt första steg. Del bör enligt min mening vara en naturlig uppgift för induslriverkel alt efterhand som erfarenhet samlas, successivt ge förslag på förenkling och effektivisering inom stödsystemet.

Industripolitiskt motiverat finansieUt stöd

Riskkreditgivning som avser elt förelags totala kreditförsörjning sker idag på central nivå genom industrigarantilån (IG-lån) som lämnas av industriverket eller regeringen. På regional nivå lämnar utvecklingsfonderna finansiellt slöd genom lån och garantier. Övriga statliga riskkrediler är i allmänhet knuina till projekt. Inom industriverkets ansvarsområde finns idag strukturgarantier och särskilda strukturgaranlier. Inom regionalpolitiken finns olika kreditformer, som lill en del fungerar som riskkrediler. ÖEF förfogar över lån och lånegarantier, som syftar lill atl upprätthålla försörjningsberedskapen osv.

Sakligt setl kan IG-lånen redan nu läcka in flertalet förekommande slafiiga garantiformer. Det gäller dock ej sådana garantier som är förknippade med subvention i form av räntefrihel, t. ex. stmkturgarantierna och de särskilda stmkturgarantierna.

Klara fördelar finns i atl samordna samtliga garantilyper i ett syslem kopplat lill den cenirala industripoUtiken. En nära, viktig koppling kan göras lill branschanknuten kunskap, kredilbedömning och uppföljning kan

Prop. 1982/83:113 116

effektiviseras etc. Här skall emellertid endasi beröras sådana garanfi-former som f. n. tillhör industriverkets ansvarsområde.

I ell första steg bör de nuvarande stmklurgaranfierna och särskilda stmklurgaranfierna integreras i induslrigarantierna. Della innebär all slmklurgarantiformen slopas sorn särskild kredilform och inordnas i IG-låneformen. Om del även framöver bedöms motiverat all behälla den nuvarande möjligheten inom ramen för systemet med strukturgaranlier all ge räntebidrag för särskill angivna slödbranscher kan bestämmelser med denna innebörd knytas lill IG-låneformen.

I och för sig skulle kunna övervägas atl föra över IG-låneverksamhel från industriverket fill ell renodlat kreditinstitut som Invesleringsbanken. Banken har idag viss utlåning till små och medelstora förelag genom de s.k. kombinalionslånen. Dessa lämnas som komplemenl till utvecklingsfondernas krediter. Jag anser emellertid atl industriverket som del cenirala industripoliliska organet bör tillförsäkras bl. a. den auktoritet som finansiell stödgivning ger.

Vidare kan konstaleras atl den helt övervägande delen av företag som är aktuella för denna typ av statligt finansiellt slöd är de små och medelstora förelagen. Till denna förelagsgrupp kan även utgå bl. a. lånegaranti enligl förordningen (1982:682) om slallig finansiering genom regional utvecklingsfond. Villkoren för länegaranti och för IG-lån är i stort desamma. Gränsdragningen gentemot utvecklingsfondernas kreditgivning bör därför renodlas enligl följande huvudlinjer.

Gränsen för fondernas engagemang i ell och samma förelag bör utan olägenhet kunna höjas väsentligt bl.a. som ell led i en ökad decentralisering. F. n. gäller all fonderna kan bevilja rörelselån eller lånegaranti på 2 milj. kr. per förelag. Belräffande utvecklingskapilal ligger beloppsgränsen vid 3 milj. kr. I praktiken innebär delta en projeklbedömning avseende 6 milj. kr., eftersom stödet avser endasi 50 procent av den totala projektkostnaden. För atl uppnå en harmonisering med den nuvarande beloppsgränsen för länsstyrelsernas beslul i fråga om lokaliseringsstöd (som f. n. i stödområde A är högsl 70% av stödunderlag upp lill 7 milj. kr., dvs. 4,9 milj. kr.) föreslär jag alt gränsen för fondernas totala engagemang i ett förelag höjs lill 5 milj. kr. Engagemanget kan beslå av lånegaranti, rörelselån, utvecklingskapilal eller en kombination av dessa.

IG-lånen vid industriverket bör i konsekvens härmed inriktas på atl i första hand läcka kapitalbehov på belopp som överstiger utvecklingsfondernas beloppsgräns, dvs. 5 milj. kr. per förelag. Avsiklen är dock inte all eftersträva en total separation av de båda finansieringssystemen. Antalet IG-läneärenden bör emellertid väsenlligl kunna minska. Beredningen av IG-läneärenden bör vidare ombesörjas av induslriverkel i stället för som nu av utvecklingsfonderna. Della bör inle innebära nägon nämnvärt ökad arbetsbörda på central nivä. Av RRVs förul nämnda översyn av IG-läneverksamhelen framgår all induslriverkel oftast kompletterat fondernas

Prop. 1982/83:113 117

beslutsunderlag. Likaså bör ansvaret för uppföljning helt åvila del organ som har beslutat i etl ärende i stället för som nu åligga fonderna även belräffande ärenden som beslutats av verket. För alt utnyttja den närhet till och kännedom om förelagen som utvecklingsfonderna besitter bör del vara möjligl för industriverket alt efter avtal med fonderna delegera del löpande uppföljningsarbetet.

F. n. svarar staten för 50 proent av förlusterna vid infriandet av garantier lämnade av fonderna. En yllerligare renodling av kreditgivningen på regional nivä skulle vara all utvecklingsfonderna ges del fulla ekonomiska ansvaret för kreditärenden som de själva beslutar om. En sådan åtgärd skulle dock kräva atl fondernas kapital på sikt ökas. Omfattningen på fondernas garantigivning har hittills varit av blygsam omfattning men har under de senaste åren ökal. Endasi en förlust har hilfills registrerats.'

RegionalpoUliskt motiverat finansiellt stöd

I regionalpolitikens allmänna uppgift att verka för regional utjämning och utveckling spelar frågorna om industrins utbyggnad och lokalisering alltjämt en avgörande roll. Stimulans lill nyetableringar och expansion i befinfiiga företag i stödområdena ulgör grundläggande inslag i medelsarsenalen. Lokaliseringsfrågornas nära koppling lill industripolitiken i allmänhet och strukturfrågorna i synnerhet har tidigare diskuterats.

Samhällels strävanden atl underlätta en önskvärd strukturomvandUng måste ske med beaktande av risken för störningar i den regionala balansen. De regionalpoliliska medlen utgör ä andra sidan betydande delar av samhällels samlade insatser som de faclo har slmklurpåverkande effekter. En närmare samordning av dessa funktioner innebär en breddning av kompetensen och därmed beslutsunderlaget för säväl verksamheten med strukturanpassning som den regionalpoliliska verksamheten. Genom att bäde regionalpoliliskt företagsstöd och annat industripolitiskt slöd skall ges endasi lill verksamheter som bedöms fä tillfredsställande lönsamhet, finns en betydelsefull gemensam nämnare vid handläggningen av dessa frågor.

Samordningsvinster bör också näs genom all administration och uppföljning av samtliga ärenden som rör statligt stöd lill förelag och som nu hanteras av AMS respektive industriverket kan ske inom en och samma myndighet. När rekonstruklionsinsalser blir nödvändiga underlättas dessa av all olika stödformer tillhör samma beslutsorgan (se vidare nedan).

Jag har inte funnit anledning atl föreslå nägra förändringar i de regionalpoUliska medlen. Riksdagen har nyligen begärt atl regeringen skall tillkalla en kommitté med uppgift atl utreda de framlida regionalpolitiska stödinsatsernas inriktning och omfattning. Med utgångspunkt i vad jag tidigare har framhållit belräffande arbets- och rollfördelningen mellan departements-

' 1980 ställdes sammanlagt 35 garanfier till eU värde av 9 milj. kr. För år 1981 uppgick antalet garanfier fill 164 st. lill eU sammanlagt värde av 50 milj. kr. Endast en garanti, motsvarande 300000 kr. har hiuills måst infrias. (Källa: Industriverket)

Prop. 1982/83:113 118

och myndighetsnivå menar jag dock atl, med undanlag av vissa fall som preciseras i avsnittet om beslutsordning nedan, samtliga enskilda ärenden som rör lokaliseringsstöd och sysselsällningsstöd och som inle avgörs på regional nivä, bör avgöras av industriverket. Regeringsärendena bör beredas inom verkel som hänskjuler dem med eget yllrande lill regeringen. Som undantag från denna princip föreslås vissa av de ärenden som initieras i samband med företags samrådet (se avsnitt 4.2.). På regeringsnivå bör ocksä beredas ärenden om annat regionalpoliliskt slöd där regeringen beslutar, bl. a. ansökningar om offertstöd.

Produktsökning och teknikimport

En verksamhet med säväl induslri- som regionalpoliliska ulgångpunkter är den försöksverksamhet med produklsökning och leknikimport som bedrivils sedan 1978. Verksamheten som varit inriktad på smä och medelstora förelag har omfattat sökning och förvärv av utländska licenser för tillverkning och marknadsföring i svenska förelag. Försöksverksamheten har sedan 1979 letts av den s.k. Teknikimportkommittén (TIK) som i betänkandet (Ds I 1982:8) Utveckla företag genom teknikförvärv redovisat hittillsvarande erfarenheter och förslag lill fortsatt verksamhel. Inom industridepartementet har del operativa ansvaret för produktsökningen legal på den s. k. problemortsgmppen vid lokaliseringsenheten.

I sill belänkande föreslår TIK all huvudansvaret för den riktade pro-duklsökningen överförs pä utvecklingsfonderna. De på central nivå kvarstående operativa inslagen i verksamheten föreslås anförtros härför lämpade cenirala organ, främst industriverket och STU.

Med hänsyn till den roll och verksamhetsinriktning som industriverket får enligt mitt förslag blir verkel en naturlig miljö för de centrala operativa uppgifterna på teknikimport- och produklsökningsområdel. Eftersom huvudmomentet i verksamheten är regionalpoliliskt och nära kopplat lill del finansiella regionalpolitiska stödet är del lämpligl med en knytning lill verkels övriga regionalpoliliska uppgifter.

Investeringsfonder

Etl ytterligare medel med kopplingar lill såväl regionalpoUliskt motiverad stödgivning som mera allmän, slmklurpåverkande stödgivning är systemet med avsättningar till investeringsfonder i förelagen. Under senare år har investeringsfonderna varit frisläppta antingen för hela näringslivet eller för industrin och stödområdena. Investeringsfonderna kan därmed ses som en allmän invesleringstimulans men också som ell regionalpolifiskt instrumenl.

F. n. handlägger AMS ärenden om ianspråktagande av fonderna. Nägon prövning av sysselsättningseffekterna i samband med fondbeslulen görs därvid inte, utan besluten är av generell karaklär inom de ramar som regeringen föreskrivit för varje period.

Prop. 1982/83:113 119

En direkt koppling lill regionalpolitiken finns i sådana fall där regionalpolitiskt stöd beviljats. Ärenden av denna art avgörs f. n. av regeringen och bereds inom AMS i samråd mellan de tvä enheter som svarar för handläggningen av regionalpolitiskt stöd respektive investeringsfonder.

Del bör också nämnas att AMS i de senasie årens anslagsframställningar tagit upp frågan om administrationen av investeringsfonderna. Styrelsen har därvid framhållit all om fonderna avses all fungera som under de senasie åren, bör man pröva frågan om en överföring av ansvaret för fonderna fill annan myndighet.

Enligl min mening är investeringsfonderna inget renodlat arbetsmarknadspolitiskl instmment och del bör vara en fördel om handläggningen av invesleringsfondsärenden sker direkt samordnat med övrig induslri- och regionalpolitisk kredit- och stödgivning. Jag föreslär därför att dessa ärenden förs över från AMS till industriverket. Enligl min mening bör man efter en närmare utredning av frågan kunna överväga atl industriverket ges rätt all falla beslut i sådana ärenden som, enligt vad som redovisades ovan, f. n. avgörs av regeringen.

Vidare bör enligt min mening investeringsfonderna fortsättningsvis användas mera aktivt i såväl regionalpolitiskt som slmkluranpassningssyfle. Del bör som nu ankomma pä regeringen all bemyndiga om frisläpp av fonderna. För all göra fonderna lill mer aktiva instrumenl bör man därvid överväga all, från fall lill fall genom angivande av villkoren, rikta frisläppen mot speciella sektorer av ekonomin.

Beslutsregler m.m.

På regeringsnivån prövas f.n. vissa ärenden enligt förordningen (1978:507) om industrigarantilån (IG-lån) och enligl förordningen (1982:677) om regionalpolifiskt stöd. Regeringens befattning med sådana ärenden är av två slag. Dels prövar regeringen besvär över beslul av den centrala myndigheten (f.n. industriverket respektive AMS), dels prövar regeringen som enda instans vissa i författningarna angivna ärenden som regeringen lar upp självmant eller som hänskjuls dit efter beredning på lägre nivå.

Vid överväganden om en delegering av regeringsärenden lill lägre nivå blir besvärsrätlen en central fråga. En sådan delegering kommer inte atl få nägon slörre praktisk betydelse om etl ärende vid avslag kan föras upp på regeringsnivån och förutsätter därför enligl min mening all besvärsrätlen skärs av. Några starkt vägande skäl häremot anser jag inle finns. Jag skall närmare utveckla delta.

Enligl allmänna förvaltningsmässiga regler kan beslut av statliga myndigheter överklagas, om inte särskilt framgår att besvärsrätten är avskuren. Några formella hinder mot all avskära eller begränsa rälien alt överklaga myndigheternas beslul finns inle. I praktiken förekommer inte sällan föreskrifter som begränsar besvärsrätlen helt eller delvis. Motiven för

Prop. 1982/83:113 120

della varierar. Del kan vara hånsyn till alt en viss lägre myndighet har särskild sakkunskap, alt vissa ärenden är bagateUartade, all en högre instans skulle bli överlastad av vissa slags ärenden osv. Nägon större konsekvens i dessa hänseenden finns knappast.

Huvudsyftet med besvärsrätlen är all tillgodose enskildas rätlskydd. De starkaste skälen mol alt begränsa besvärsrätlen finns därför i fråga om sådana beslut som ingriper i enskildas räll. När del gäller beslul om ekonomiska förmäner fill enskilda finns del anledning all skilja mellan ä ena sidan förmäner som den enskilde har räll tiU om vissa kriterier är uppfyllda, t.ex. folkpension och vissa andra sociala rättigheter, och ä andra sidan förmåner som kan men inle behöver lämnas, även om formella förutsättningar finns. Till del senare slaget hör nästan alla lån, bidrag, garantier etc. som lämnas lill näringslivet i industripolitiskt eller regionalpolitiskt syfte.

I åtskilliga fall gäller redan atl beslul om finansiellt slöd fill näringslivet inle får överklagas. Del gäller I.ex. beslul enligl förordningen (1978:571) om statligt stöd till teknisk forskning, industriellt utvecklingsarbete och uppfinnarverksamhet eller förordningen (1979:319) om statligt slöd lill energiforskning. Dessa beslut fallas av STU och- vissa myndigheter med programansvär på energiforskningsomrädel.

Industripolitiskt slöd från staten lill främst småförelagen lämnas förutom genom IG-lån, genom de regionala utvecklingsfondernas finansiella slöd. Fonderna är inle myndigheter och någon besvärsräll över deras beslut finns inte. Del är i och för sig möjligl att föreskriva om besvärsräll över beslut av enskilda organ som fått offentligrätlsliga uppgifter överlämnade lill sig. För fondernas del har detta inte varit aktuellt när det gäller kredilslödet. I fråga om IG-lån finns som nyss nämnts besvärsräll över industriverkets beslut. Däremot får industriverkets beslul om strukturgaranfier enligt förordningen (1981:661) om stmkturgarantier m.m. inte överklagas.

Besvärsreglerna i samband med del regionalpoliliska stödet ändrades i betydelsefulla avseenden den 1 juli 1982. Liksom tidigare fattas beslut om lokaliseringsstöd på tre nivåer; regeringen, AMS och länsstyrelsen. Tidigare har alla stödärenden besvärsvägen kunnat föras ända till regeringen. Nu är besvärsrätlen avskuren när del gäller länsstyrelsebeslut.

Sammanfattningsvis gäller således i ärenden avseende finansiellt slöd väsentliga begränsningar i rätten all överklaga lägre myndigheters beslul. Frägan om besvärsräll över sädana beslul bör finnas eller ej är en lämplighetsfråga.

Enligl min mening bör del stora flertalet ärenden, som enligt gällande förfallnig om IG-lån respektive regionalpoliliskt stöd nu prövas av regeringen som enda instans, i fortsättningen avgöras på myndighetsnivån, dvs. av industriverket. Dock bör verkel ha skyldighet alt hänskjuta principiellt vikliga ärenden eller ärenden som annars är av slor vikt till regeringens prövning.

De nuvarande beslulsreglerna för del regionalpoliliska slödel framgår av

Prop. 1982/83:113 121

38-40 §§ förordningen (1982:677) om regionalpoUliskt slöd. Jag föreslår all befogenheten för industriverket och regeringen i frågor om beslul på central nivä fördelas enligt figur 4.1. Förslaget innebär all induslriverkel skall hänskjuta dels ärenden som i figuren betecknas 7-11 samt 12 (oförändrade regler), dels andra ärenden som har slor vikl eller principiell betydelse. Verket/å/' dessutom liksom f. n. hänskjuta ärenden som stöd lill företag som omfattas av syslemel med lokaliseringssamråd/förelagssamråd. Sådana ärenden fär regeringen också la upp direkt; anledning lill delta bör dock normall vara all ärendet är av slor vikl eller har principiell betydelse. Belräffande slöd till kostnadsfördyring eUer tilläggsinvestering bör sädana ärenden kunna prövas av induslriverkel men med räll alt hänskjuta ärenden av slor vikl eller principiell betydelse lill regeringen.

De nuvarande beslulsreglerna för IG-lån framgår av 16 § förordningen (1978:507) om industrigarantilån (omlryckl 1980:472). Industriverket skaU hänskjuta garantiärenden i tre fall, nämligen om

1. garanfin avser förelag vars kredilförsörjning med statligt slöd i olika former bör bedömas i ell sammanhang och bedömningen även innefattar stödformer som prövas av andra myndigheter.

2. det är särskilt angeläget atl frägan om garanti prövas även från regionalpolitisk eller sysselsätlningspolifisk synpunkt, eller

3. ärendet avser garanti enligt 3 § andra stycket (för all skapa rådrum för all utreda fömtsättningar för en konstruktion av företaget).

Induslriverkel får dessutom hänskjuta andra ärenden som verket av särskilda skäl finner all regeringen bör avgöra. Liksom när det gäller det regionalpoliliska stödet kan regeringen också direkt la upp ansökningar om garanti.

Jag föreslär alt induslriverkel skall vara skyldigt atl endasi hänskjuta ärenden som omfattas av den nyss nämnda p. 1 och i övrigt ärenden som är av stor vikl eller har principiell betydelse. Eftersom verkel med sitt vidgade ansvarsområde skall göra såväl industripoliliska som regionalpolifiska bedömningar, blir inte längre p.2 aktuell.

Vidare begränsas ocksä de ärenden som omfattas av p. 1 med hänsyn till myndighetens vidgade ansvarsområde. Möjligheten för industriverket all i speciella fall hänskjuta även andra ärenden bör avskaffas. Regeringens möjlighet all direkt la upp ärenden fill prövning begränsas lUl sädana ärenden som rör företag som omfattas av syslemel med lokaliseringssamråd/förelagssamråd. Samma princip bör således tillämpas för industrigarantilån som för regionalpolitiskt slöd.

Dessa förslag ligger i Unje med den syn på rollfördelningen mellan regering och myndighet somjag redovisat tidigare. Sålunda bör industriverket normall ensamt besluta i förekommande stödärenden som inle kan avgöras på del regionala planet och regeringens prövning förbehållas ärenden av slor vikl eller av principiell betydelse. Åtgärderna torde leda till inte oväsentlig avlastning av slödärenden från regeringsnivå och samfidigt skapa bättre fömtsättningar för en klarare arbetsfördelning mellan myndighels- respektive regeringsnivå.

	c

	5	0)
■tf		[5.
OJ > •c	s 0	'5 c ■C
(/5	c	Q.
3 •a	IU 60 C
c	IU 60 C	=

CO o ra

eE a

o o ca

•S 60 £: o3'a

2 u

u u

I ta -o u jc >,

2 " ■5; JC

1- tu I 05 73

IU s: >.

IJ Oi 1»

■E O

" tu

2 "

to J£

u. tu

1 ta -o

u j: >,

0I)„

00 .-

i.' c :=;

ti) tu tu

■tf:!5'ä •C °-c

S c Q.

;_r C = a> (u (u

_ u«:s-

o J> c o

c > £ c

3 (U i_

•a Mfe

- = c.t: = c .b =

2 "

tn J£

t. 4J

, ca "O

u x: >.

O".-. V>

— c =

OJ 1) o

;ca .£.

c a u

'C "ö

ts J2

, ca -a tu j: >•

;_: C = (U u dJ

u c o

> S c •C O-C

:3 '1 u-

•ä "> b a-cu

•a « (« -a

T3 C 00

C c 5

2 « c

"£ =-S

o c -O tix ca «

'- s ca c c nJ ca

U (D (/5 > BO 60 U ;n C C 00 u

■C -C C a

— 60 60 c lä

« u cä JS

	ii	E
0	i2	1>
E	c	E c/1
iS	t	E c/1
—		c/1	s
1		>	D. k.

s	C	c c
ca	il>	1) (U
>	ÖO	GO (50
3	C	C C

C		t- u
£	EL)	»
£	W)	00 &0
0	w
c/5	a:	oips:

Cd	U.	"E
B 0	e	a
tn	ocd	ocd
00	E	irt
ed		C
-4-)	u	0

■-	■H-a		•o p	T3 P .2 00	.i a	É S	00 c
•natpotiti sielU stö	■B 2 — CA	0	:ca	T3 P .2 00	'C c .E'E	É S	"c -1
•natpotiti sielU stö	0 J ■C a* ts 1/1	.B-— g Tj .2'i *00 ca K c* *Bits*	c/1 •0 p °2	C a> t/1 >	*_. -o > u* E 3		0 in 3
Indu: regio finan	Ii		c/1 tu X	C a> t/1 >	•U tu	E°e .it	₁
Indu: regio finan	aä		0	c	0 2	E°e .it	₁

ca E	T3
	oca
K	u
ca E	E 0
	T3
IU	;0