Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens skrivelse              Skr 1982/83:103

1982/83:103

med överlämnande av 1983 års kommittéberättelse;

beslutad den 22 december 1982.

Regeringen överlämnar till riksdagen enligt bifogade utdrag av rege­ringsprotokoll, 1983 års kommittéberättelse.

OLOF PALME

OVE RAINER

 

Skr 1982/83:103

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET              PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-12-22

Närvarande: statsministern Palme, statsråden 1. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Anders­son, Rainer, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carls­son, Holmberg

Föredragande: statsrådet Rainer

Skrivelse med överlämnande av 1983 års kommittéberättelse

1 1983 års kommittéberättelse

Enligt tilläggsbestämmelsen 3.6.2 till riksdagsordningen skall regeringen årligen, samtidigt med budgetpropositionen, lämna riksdagen en redo­görelse för verksamheten inom de kommittéer som har tillsatts efter beslut av regeringen. En sådan redogörelse har utarbetats inom justitie­departementet. Berättelsen är uppdelad i två volymer, en huvuddel som innehåller personredovisning m.m. (del I) och en del som innehåller de kommittédirektiv som har meddelats efter det redovisningen i 1982 års kommittéberättelse färdigställdes (del II).

Del I bör fogas till protokollet i detta ärende som bUaga I, och del ll som bilaga 2.

2 Ändringar i kommittéberättelsen m,m.

Formerna för kommittéverksamheten har setts över i olika sammanhang under senare år. Vissa ändringar har därvid gjorts i fråga om upplägg­ningen av kommiUéberättelsen.

1 del I av 1981 års kommittéberättelse genomfördes den ändringen att uppgifter lämnades om när kommittéerna beräknades kunna avsluta sitt arbete. Diuills hade kommittéerna uppgeU endast om de beräknade aft avsluta arbetet under det följande året eller om arbetet beräknades pågå även under hela det året.

 

3                                                                         Skr 1982/83:103

I del I av 1982 års berättelse ändrades redovisningen av arbetet i kom­mittéerna. Den begränsades i princip lill förslag som kommittéerna avlämnat under redovisningsperioden. Uppgift om partitillhörighet för ledamöter av riksdagen fördes in i berättelsen. I berättelsen togs också in uppgifter om fördelningen mellan kvinnor och män i kommittéerna. Uppgifter lämnades för varje departements område och totalt för kom­mittéväsendet. Uppgifterna delades in i fyra grupper, nämligen ordfö­rande, ledamöter, experter och sekreterare.

I underbilaga 2 till 1983 års berättelse lämnas motsvarande redovisning. Som framgår av underbilagan utgjorde kvinnorna omkring 11,5 procent av gruppen ordförande m.m. (-1-2,0 procent jämfört med föregående års redovisning), omkring 21,4 procent av gruppen ledamöter m.m. (-t-0,5 procent), omkring 13,7 procent av gruppen sakkunniga m.m. (-1-0,9 procent) och omkring 18,4 procent av gruppen sekreterare och övriga (-3,3 procent).

I 1983 års berättelse görs den ändringen i del I av berättelsen att uppgif­ter lämnas om kommittéernas betänkanden och förslag sedan kommit­téernas tillkomst och inle bära om de förslag som har avgelts under redovisningsåret.

1 detta sammanhang vill jag erinra om alt ekonomi- och budgetministern har berört en pågående översyn av utredningarna vid sin anmälan av finansplanen. De ändringar som översynen leder till har inte beaktats i 1983 års beräUelse.

Enligt förordningen (1980:628) om rättsdatasystemet ingår även de da­taregister som används för att framställa del I och del 11 av kommitté­berättelsen i RÄTTSDAT.. Genom tillkomsten av förordningen ges nu många andra än justitiedepartementet tillfälle att via terminal söka i dessa dataregister. Anslutningen till RÄTTSDATA ökar successivt. F.n. är omkring 180 terminaler anslutna till dataregistren. Bland dem som har terminalanslutning finns, förutom myndigheter, advokater, företag och organisationer av skilda slag.

3 Planerade ändringar i kommittéberättelsen

Finansutskottet har i sitt betänkande (FiU 1981/82:41) om vissa kom­mittéfrågor understrukit värdet av att vi har ett effektivt arbetande offentligt utredningsväsende. I det sammanhanget har utskottet anfört bl.a. att kostnaderna för kommittéväsendet måste hållas under kontroll. Enligt utskottet bör regeringen överväga lämpligheten av att i samband

 

Skr 1982/83:103                                                       4

med den årliga kommittéberättelsen, vid sidan av de översikter som nu lämnas, analysera utvecklingen av kostnaderna.för kommittéväsendet. Utskottet hemställde att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört. Riksdagen biföll utskoUets hemställan (rskr 1981/82:444).

Chefen för budgetdepartementet har överlämnat riksdagsskrivelsen i angiven del till mig för beaktande vid planeringen av kommitté­berättelsen. Preliminära undersökningar visar att det är möjligt att redo­visa utvecklingen av kostnaderna för kommittéväsendet på ett förhållan­devis enkelt sätt i en särskild bilaga till del I av berättelsen. Jag avser aft, efter viss ytteriigare utredning, föreslå regeringen au ta in en sådan bilaga i 1984 års beräuelse.

Den särskilda direktivserien vari tryckta direktiv ges ut löpande omfattar omkring 100 direktiv per år De trycks på nyft i del 11 av kommiUéberät­telsen. Utöver omkring 600 friexemplar av serien säljs i genomsnitt 250 exemplar av LiberFöriag/Allmänna förlaget.

Vid anmälan av 1982 års kommittéberättelse togs frågan upp om änd­ringar i del II av kommittéberättelsen. Frågan har nu övervägts ytterli­gare i departementet. Jag har för egen del stannat för en lösning där direktiven för ett helt kalenderår förs samman i en särskild, från riks­dagstrycket skild årlig publikation med Svensk författningsssamling (SFS) som mönster. En sådan publikation, som också bör ges ut i en mindre upplaga än del I av kommittéberättelsen, kan lämpligen avgifts-finansieras. Den nya publikationen kan komma ut första gången år 1984. I samband därmed slopas del 11 till berättelsen.

4 Hemställan

Med hänvisning fill vad jag nu har anfört hemställer jag aU regeringen överiämnar 1983 års kommittéberättelse till riksdagen.

5 Regeringens beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

 

Skr 1982/83:103

Bilaga 1

Kommitté­berättelse 1983

Del I

Kommittéernas sammansättning

 

Skr 1982/83:103                                                                 6

Redaktionell anm,

1,        Två delar

Kommitléberättelsen är uppdelad i två delar.

Del 1 innehåller uppgifter om kommittéernas sammansättning, adress och telefonnummer, redogörelse för arbetet under den tid berättelsen avser saml kommittéernas uppgifter om planering, kostnader samt för­delningen mellan män och kvinnor i kommittéarbete och register.

Direktiv och tilläggsdirektiv utges löpande i en för hela regeringskansliet gemensam serie. Liksom departementspromemorior och betänkanden i SOU-serien sprids de genom LiberFörlag.

Direktiv som getts ut i denna serie trycks på nytt en gång om året i del 11. Där anges för varje direktiv omedelbart under rubriken numret i direktivserien.

Del II innehåller direktiv och tilläggsdirektiv som meddelats sedan redovisningen i 1982 års berättelse färdigställdes samt register.

2.        Kommittébeteckning

För varje departement används fr.o.m. år 1971 en löpande nummerserie
för år. Nummerbeteckningen anges med förkortning för departement
samt årtal, kolon och löpnummer och anges inom parantes omedelbart
efter ordet kommitté (motsvarande). Exempel: x-kommittén (Ju
1982:00) och kommittén (Ju 1982:00) om  . Beteckningen är av­
sedd att användas vid såväl hänvisningar i löpande text som i kamerala
sammanhang.

För kommitté (motsvarande) som tillkommit före år 1971 används som löpnummer det nummer i riksdagsberättelsen under vilket kommittén första gången redovisats.

3, Rollfördelning inom kommitté

Enligt 2 § kommittéförordningen (1976:119) består en kommitté av ord­förande och en eller flera andra ledamöter. Kommitté kan biträdas av

 

7                                                                         Skr 1982/83:103

bl.a. sakkunniga, experter och sekreterare. Kommittéförordningen inne­håller föreskrifter om nämnda medverkandes befogenheter.

Denna uppdelning av de medverkande avser kommittéer som har till­kallats efter den 30 april 1976. Beträffandebefogenheter för medverkan­de i äldre kommittéer hänvisas till övergångsbestämmelserna till kom­mittéförordningen.

4. Uppgifter om kommittéer i berättelsen

1983 års berättelse redovisar uppgifter inkomna till justiliedepartemen­tet före den 25 november 1982 utom vad avser kommittékostnaderna i underbilaga 1.

5, Uppgifter om kommittéer under löpande år

De uppgifter som ingår i berättelsen registreras fortlöpande i RÄTTS­DATA, ett datorstött informationssystem. Bestämmelser som RÄTTS­DATA finns i förordningen (1980:628). Kommittéberättelsen framställs med hjälp av systemet. Under löpande år kan uppgifter om kommittéer­nas verksamhet erhållas ur detta system efter hänvändelse till justitiede­partementet.

 

 

 

Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju:l

Justitiedepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet sedan redovisningen i 1982 års kommittéberättelse: 7, 21, 27,.28, 38, 39 och 42

Följande kommittéer inom avsnittet har inte fullgjort egentliga utredningsuppdrag: 1 och 4

1, Samarbetsorganet (Ju 1968:59) för rättsväsendets informationssystem (SARI)

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 december 1966 för att bereda frågan om omläggning av rutiner inom rättsväsendet för automatisk databehandling och därmed sammanhängande frågor:

Ordförande: Broomé, Bo, rättschef, f.d. statssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1981 t.o.m. den 17 oktober 1982) Fälth, Harald, statssekreterare (fr.o.m. den 18 oktober 1982)

Ersättare för ordföranden: Ärrfelt, Ulf, expeditionschef

Ledamöter: Ahlenius, Inga-Britt, departementsråd Börjesson, Mats, generaldirektör Eriksson, Lennart, generaltulldirektör Fischier, Sven, tjf. överdirektör

Grenfors, Gunnar, förvaltningsdirektör (fro.m. den I januari 1982) Hallman, Eric, överdirektör

Lindh, Ove, hovrättspresident (fr.o.m. den I januari 1982) Lindström, Eric, förvaltningsdirektör (t.o.m. den 31 december 1981) Nilsson, Lennart, generaldirektör

Nilsson, Torbjörn, rationaliseringschef (fr.o.m. den 1 november 1981); Romander, Holger, rikspolischef Sjöberg, Magnus, riksåklagare

Skarvall, Karl-Erik, f.d. hovrättspresident (t.o.m. den 31 december 1981)

Ersättare för ledamot: Berg von Linde, Sonja, byråchef (för Grenfors) (fr.o.m. den 5 mars   . 1982)

 

Ju:l    Skr 1982/83:103                                              10

Bergenstrand, Klas, byråchef (för Romander) (fr.o.m. den 1 oktober

1982)

Eklöf, Jan, statistikchef (för Nilsson, Lennart)

Gardmo, Irma, datachef (för Fischier)

Hedén, Kerstin, kanslisekreterare (för Ahlenius)

Hillerudh, Lars-Olov, lagman (för Lindh) (fro.m. den I Januari 1982)

Lindberg, Bert, skattedirektör (för Hallman)

Nilsson, Tommy, avdelningsdirektör (för Nilsson, Torbjörn) (fr.o.m.

den 1 november 1982)

Österman, Dag, avdelningsdirektör (för Nilsson, Torbjörn) (t.o.m.

den 31 oktober 1982)

Renmyr, Lars, avdelningsdirektör (för Börjesson) (fr.o.m. den 1

november 1981)

Rundlöf, Arne, byråchef (för Eriksson)

Wikström, Arne, byråchef (för Sjöberg)

Wranghult, Hans, byråchef (för Romander) (t.o.m. den 30 september

1982)

Sekreterare: Alpsten, Börje, departementsråd

Kontaktmän:

DAFA

Carisson, Ulf, överdirektör

Domstolsverket

Renmyr, Lars, avdelningsdirektör

Generaltullstyrelsen Erixon, Ragnar, byrådirektör

Kriminalvårdsstyrelsen Gardmo, Irma, datachef

Riksarkivet

Lundquist, Lennart, förste arkivarie

Rikspolisstyrelsen Kullberg, Harry, datachef

Riksrevisionsverkel

Ringström, Björn, revisionsdirektör

Riksskatteverket

Lindberg, Bert, skattedirektör

Österiund, Tord H:son, bitr. skattedirektör

 

11                                     Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju:I

Riksåklagaren

Carlson, Gunnar, avdelningsdirektör

Weibo, Björn, avdelningschef

Statens naturvårdsverk

Muntzing, Lars, avdelningsdirektör

Statistiska centralbyrån Eklöf, Jan, statistikchef

Statskontoret

Nilsson, Tommy, avdelningsdirektör

Stockholms universitet Seipel, Peter, professor

Sveriges advokatsamfund Wahlin, Tryggve, advokat

Lokal: Rosenbad 4. Postadress: Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 48 00 (sekreteraren)

Samarbetsorganets verksamhet är reglerad genom kungörelsen (1970:517) om rättsväsendets informationssystem och förordningen (1980:628) om rättsdatasystemet. Särskilda direktiv har därutöver ej meddelats.

Samarbetsorganet har avgett betänkandet

(Ds Ju 1973:8) Straffmätning. Rapport om en expertundersökning av straffmälningspraxis - Mened, stöld och grov stöld

(SARI RAPPORT 1978:1) Regler för inskrivning av text som skall fotosättas

(SARI RAPPORT 1978:3) Diarieföring och beslutsregistrering med ADB. En uppföljning

(SARI RAPPORT 1978:4) Textbehandlingsmetoder. En uppföljning

(SARI RAPPORT 1978:5) Projekt INDEX. En första rapport

(SARI RAPPORT 1978:6) LAGRl. En allmän beskrivning i anledning av en enkät

(Ds Ju 1980:9) Straffmätning. Slutrapport

(Ds Ju 1980:10) Rättsdatasystemet. En orientering

(SARI RAPPORT 1982:1) Användning av LAGRI/RÄTTSDATA för informationssökning. En fältundersökning i intervjuform

(SARI RAPPORT 1982:2) Rapport frän den nordiska konferensen om rättsliga informationssystem den 11-12 mars 1982

(SARI RAPPORT 1982:3) Uppföljningen under 1980/81 av testet med en större skrivautomat i justitiedepartementet.

Arbetet har liksom tidigare varit inriktat pä ADB-system för brottmålsförfarandet hos polis, åklagare och domstolar samt rutiner för

 

Ju:l    Skr 1982/83:103

kriminalvårdens myndigheter (BROTTSRl), system för lagstiftningsförfarandet samt rättspraxis, m.m. (LAGRI/RÄTTSDATA) och planeringsrutiner (PLANRl).

2. Familjelagssakkunniga (Ju 1970:52)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 augusti 1969 med uppdrag alt verkställa utredning angående den familjerätlsliga lagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 27 augusfi 1969);

Ordförande: Kjellin, Björn, f.d. hovrättspresident

Ledamöter: Bjelle, Britta, distriktsåklagare (t.o.m. den 9 december 1981) Hansson, Lilly, mentalskötare, led. av riksdagen /s (t.o.m. den 9 december 1981)

Mattson, Lisa, redaktör, led. av riksdagen /s (t.o.m. den 9 december 1981)

Olsson, Martin, bankkamrer, led. av riksdagen /c (t.o.m. den 9 december 1981)

Pålsson, Lennart, professor (fr.o.m. den 10 december 1981) Sundberg, Ingrid, fil. kand., led. av riksdagen /m (t.o.m. den 9 december 1981)

Svensson, Evert, förbundsordförande, led. av riksdagen /s (t.o.m. den 9 december 1981)

Experter: Anclow, Per, departementsråd (t.o.m. den 9 december 1981) Grabe, Gerhard, försäkringsdirektör (tio.m. den 9 december 1981) Magnusson, Staffan, rättschef (t.o.m. den 9 december 1981) Tröst, Jan, docent (t.o.m. den 9 december 1981) Wahlström, Bror, advokat (t.o.m. den 9 december 1981) Wittorp, Birgitta, departementssekreterare (t.o.m. den 9 december 1981) Åkesson, Hans, professor (t.o.m. den 9 december 1981)

Sakkunnig: Tottie, Lars, regeringsråd (fr.o.m. den 10 december 1981)

Sekreterare: Engström, Lars-Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 februari 1982) Tottie, Lars, regeringsråd (t.o.m. den 9 december 1981)

 

13                                     Kommittéer: Justitiedepartementet   Ju:3

Bitr. sekreterare: Ekman, Lena, rådman (t.o.m. den 31 januari 1982) Engström, Lars-Göran, hovrättsassessor (t.o.m. den 31 januari 1982)

Lokal: Departementens utredningsavdelning. Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel. växel 040/749 50 (sekreteraren)

Direktiven för de sakkunniga, se 1970 års riksdagsberättelse Ju 52. Tilläggsdirektiv, se 1974 års riksdagsberättelse Ju 21.

Kommittén har avgett betänkandet

(SOU 1972:41) Familj och äktenskap I

(SOU 1975:24) Tre sociologiska rapporter

(Ds Ju 1976:4) Preskription av rätt till arv efter utomäktenskapligt barn

(SOU 1977:37) UnderhåM till barn och frånskilda

(SOU 1978:55. Au sambo och gifta sig

(SOU 1981:85) Äktenskapsbalk.

Kommittén beräknas avge sitt slutbetänkande under år 1984.

3. Konkurslagskommittén (Ju 1971:06)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 juni 1971 för översyn av konkurslagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 4 september 1971):

Ordförande: Hellners, Trygve, hovrättslagman

Ledamöter:    . Edgren, Björn, advokat Lundberg, Per-Ivan, verkst. direktör Wilhelmsson, Arne, rådman

Experter: Nilsson, Lars, kronofogde Tjernberg, Harry, lagman Åkerdahl, Magnus, hovrättsassessor

Sekreterare: Jerrstedt, Lars-Göran, hovrättsassessor.

Bitr. sekreterare: Wiking-Johnsson, Peter, hovrättsassessor

Lokal: Birger Jarls Torg 7. Postadress: Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm, tel. 20 90 17 (Jerrstedt), 20 90 38 (Wiking-Johnsson)

 

Ju:3    Skr 1982/83:103

Direktiven för kommittén, se 1972 års riksdagsberältelse Ju 54 och- dir 1977:09.

Kommittén har avgett betänkandet (SOU 1974:6) Förenklad konkurs (SOU 1977:29) Konkursförvaltning (SOU 1979:13) Konkurs och rätten aU idka näring.

Kommittén beräknas avge sitt slutbetänkande under våren 1983.

4. Energirådet (Ju  1974:03)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 december 1973:

Ordförande:

Fälldin, Thorbjörn, förutv. statsminister, led. av riksdagen /c (t.o.m.

den 7 november 1982)

Palme, Olof, statsminister (fr.o.m. den 8 november 1982)

Ledamöter: Andersson, Torsten, direktör Anér, Kerstin, fil. dr, led. av riksdagen /fp Bengtsson, Folke, direktör Björnström, Björn, direktör Boalt, Carin, professor

Bodström, Lennart, utrikesminister (t.o.m. den 7 november 1982) Claeson, Tore, hyresgästombudsman, led. av riksdagen /vpk Dahl, Birgitta, statsråd (fr.o.m. den 8 november 1982) Edberg, Rolf, f.d. landshövding Ekberg, Göran, direktör

Eliasson, Ingemar, led. av riksdagen /fp (t.o.m. den 7 november 1982) Engqvist, Lars, chefredaktör Essen, Ingemar, direktör Falk, Hans, direktör Gerholm, Tor, professor Grafström, Erik, f.d. generaldirektör Hagson, Carl, direktör

Hambraeus, Birgitta, fil. kand., led. av riksdagen /c Hambraeus, Gunnar, professor

Holmberg, Bo, landstingsråd (t.o.m. den 7 november 1982) Holmqvist, Sture, fastighetschef Högberg, Gunnar, direktör Kruse, Birgitta, socionom Kypengren, Sven, direktör

 

15                                     Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju:5

Lantz, Benne, direktör Lindahl, Lars, direktör Lindell, Bo, generaldirektör Molin, Rune, sekreterare Nilsson, Alde, direktör Noriand, Sven-Anders, överingenjör Norrby, Jonas, generaldirektör Olsson, Billy, tf. överdirektör Paulsson, Kurt-Inge, pol. mag. Rylander, Nils, direktör Schierbeck, Per, direktör Sjunnebo, Ivan, direktör Sundblad, Erik, disponent Waldenby, Torbjörn, verkst. direktör Walin, Gösta, f.d. jusfitieråd Weinehall, Lars, leg. läk. Wiberg, Ragne, kanslichef

Sekreterare: Dahlsten, Ulf, statssekreterare (fr.o.m. den 8 november 1982) Nilsson, Christer, f.d. sakkunnig i arbetsmarknadsdepartementet (t.o.m. den 7 november 1982)

Energirådet skall inte agera annat än i krissituationer.

Särskilda direktiv har ej meddelats.

5, Försäkringsrättskommittén (Ju 1974:09)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 april 1974 (se Post- och Inrikes tidn. den 24 maj 1974) och regeringens bemyndigande den 8 maj 1980 med uppdrag att göra en översyn av försäkringsavtalslagen m. m!:

Ordförande; Bengtsson, Bertil, justitieräd

Ledamöter: Ernulf, Gudmund, f.d. borgmästare, f.d. led. av riksdagen /fp (t.o.m. den 20 september 1982)

Johansson, Sven, pastor, f.d. led. av riksdagen /c Palm, Anders, lagman Schönmeyr, Richard, verkst. direktör

 

Ju:5    Skr 1982/83:103

Experter: Anclow, Per, departementsråd Grabe, Gerhard, försäkringsdirektör Hägglund, Sven-Olof, förhandlingsombudsman Persson, Kjell-Åke, utredningschef Pettersson, Yngve, överinspektör Roos, Carl Martin, professor Rosencrantz, Gunde, försäkringschef Sandell, Arne, bitr. direktör

Unneryd, Åke, chefaktuarie (fr.o.m. den 4 november 1981) Ulterström, Thomas, avdelningschef Wallerberg, Björn, försäkringsdirektör Åberg, Hilding, direktör

Sekreterare: Jacobson, Hans, hovrättsassessor

Lokal: Rosenbad 4. Postadress: Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 48 82

Direktiven för kommittén, se 1975 års kommitteberättelsé Ju 62.

Kommittén har avgett betänkandet (SOU 1977:84) Konsumentförsäkringslag.

Kommittén planerar att avge nästa delbetänkande under år 1983.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete före utgången av år 1985.

6, Varumärkesutredningen (Ju 1974:10)

Tillkallade enligt Kungl. Maj;ts bemyndigande den 19 april 1974 för att verkställa översyn av varumärkeslagstiftningen m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 24 maj 1974);

Ordförande:

Knutsson, Anders, justitieräd

Ledamöter: Göransson, Lars, direktör Nittzell, Gunnar, direktör

Ström, Turid, avdelningschef, f.d. ers. för led. av riksdagen /s Uggla, Claes, patenträttsråd

Experter; Carlman, Holger, f.d. patenträttsråd Hoff, Inga, byråchef

 

17                                     Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju:7

Holmqvist, Lars, docent

Lindh, Pernilla, hovrättsasessor (fr.o.m. den 1 januari 1982)

Norberg, Sven, expeditionschef/rättschef (t.o.m. den 31 december

1981)

Sekreterare; Olsson, Agne Henry, hovrättsråd

Lokal: Rosenbad 4. Postadress: Justitiedepartemenlet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 46 74 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1975 ärs kommittéberättelse Ju 63.

Utredningen skall enligt sina direktiv bl.a. följa utvecklingen på varumärkesområdet inom EG där man f.n. söker att skapa ett gemensamt varumärkessystem. Detta arbete har tagit längre tid än beräknat. Utredningen överväger därför om och i vilka former ett fortsatt utredningsarbete skall bedrivas.

7. Utredningen (Ju 1974:14) om reklam i videogram (RIV)

Tillkallade enligt Kungl. Maj;ts bemyndigande den 7 juni 1974 för att utreda användningen av reklam i videogram (se Post- och Inrikes tidn. den 12 juli 1974);

Ordförande; Hörjel, Nils, landshövding (t.o.m. den 2 mars 1982)

Ledamöter; Andersson, Gösta, led. av riksdagen /c (t.o.m. den 2 mars 1982) Ström, Turid, avdelningschef, f.d. ers. för led. av riksdagen /s (t.o.m. den 2 mars 1982)

Experter: Fagerlind, Östen, direktör (t.o.m. den 2 mars 1982) Knutsson, Anders, justitieräd (t.o.m. den 2 mars 1982)

Sekreterare: Stenefeldt, Ulf, rådman (t.o.m. den 2 mars 1982)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 67.

Utredningen har avgett betänkandet (SOU 1982:8) Videoreklamfrågan.

Uppdraget är därmed slutfört. 2    Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 103

 

Ju:8    Skr 1982/83:103                                             11

8. Stiftelseutredningen (Ju 1975:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndiganden den 20 februari 1975 (se Post- och Inrikes tidn. den 19 april 1975) och den 8 maj 1980 för översyn av lagstiftningen om stiftelser;

Ordförande: Ekberg, Leif, president i försäkringsöverdomstolen

Ledamöter: von Bahr, Stig, departementsråd Grotander, Carl-Gustaf, lagman

Hammarberg, Sven, ombudsman, f.d. led. av riksdagen /s Lundgren, Ragnar, advokat Sandberg, Hans, f.d. landstingsdirektör

Experter; Cederlund, Lars Johan, departementssekreterare Henriz, Gunnar, bankdirektör Holmström, Leif, universitetslektor

Isoz, Henning, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1982) Kleberg, Carl-Johan, avdelningsdirektör Nöteberg, Rolf, rådman Peterson, Staffan, rådman Pettersson, Per, hovrättsassessor

Sekreterare; Bengtsson, Jörgen, kammarrättsassessor

Lokal; Rosenbad 4. Postadress; Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm, tel växel 763 10 00, direktval 763 48 88 (Bengtsson) 763 48 89 (Isoz)

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Ju 57.

Utredningen har avgett betänkandet (Ds Ju 1979:4) Sfiftelser

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

9. Upphovsrättsutredningen (Ju 1976:02)

Tillkallade enligt regeringens bemyndiganden den 4 mars 1976 (se Post- och Inrikes tidn. den 30 mars 1976) och den 24 februari 1977 för översyn av upphovsrättslagstiftningen m. m.:

 

19                                     Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju:9

Ordförande; Hesser, Torwald, justitieräd (t.o.m. den 31 mars 1982) Nilsson, Per-Erik, justitieombudsman (fr.o.m. den 1 april 1982)

Ledamöter; Bengtson, Torsten, f.d. led. av riksdagen /c Gustafsson, Lars, författare

Lindquisl, Inger, chefsrådman, f.d. led. av riksdagen /m Nordenskiöld, Otto, f.d. radiochef

Experter; Berg, Christer, hovrättsråd (t.o.m. den 27 oktober 1982) Bergman, Lars, direktör (fr.o.m. den 28 oktober 1982) Bäcklander, Rune, direktör (fr.o.m. den 23 april 1982) Ekberg, Karl-Henrik, direktör

Essen, Erik, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 januari 1982) Furumo, Gunnar, ombudsman Gehlin, Jan, hovrättsråd Gustafsson, Lars, jur. kand. Hernlund, Carl-Hugo, förste ombudsman Holming, Klas, direktör Karnell, Gunnar, professor

Lindegård, Jan, länsåklagare (t.o.m. den 22 april 1982) Lindstedt, Gustaf, hovrättsassessor (t.o.m. den 31 december 1981) Magnusson, Gun, förbundsjurist Modig, Jonas, direktör (t.o.m. den 27 oktober 1982) Nordmark, Hans, direktör Olsson, Agne Henry, hovrättsråd Peyron, Ulf, programjurist Storm, Olof, direktör

Ströhm, Berfil, direktör (fr.o.m. den 28 oktober 1982) Thunqvist, Per Anders, ombudsman (fr.o.m. den I september 1982) Åkerberg, Yngve, förbundsordförande

Sekreterare: Halvorsen, Roland, hovrättsassessor

Lokal: Rosenbad 4. Postadress: Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 47 60 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Ju 4 och dir 1977:21.

Utredningen har avgett betänkandet (SOU 1978:69) UpphovsräU (Ds Ju 1981:7) Skärpta åtgärder mot upphovsrättsintrång

 

Ju:9    Skr 1982/83:103                                             20

samt överlämnat PM med förslag angående uthyrning av fonogram. Utredningen planerar att avge nästa delbetänkande under år 1983. Utredningen beräknas avsluta siU arbete fidigast under år 1984.

10. Förmögenhetsbrottsutredningen (Ju 1976:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndiganden den 25 mars 1976 (se Post- och Inrikes tidn. den 8 maj 1976) och den 27 januari 1977 för att se över lagstiftningen om förmögenhetsbrott;

Ordförande; Skarvall, Karl-Erik, f.d. hovrättspresident

Ledamöter: Bergander, Lilly, kontorist, led. av riksdagen /s Ollen, Joakim, sekreterare, led. av riksdagen /m Polstam, Åke, poliskommissarie, f.d. led. av riksdagen /c

Experter: Jareborg, Nils, docent Jonsson, Torsten, länsåklagare

Sekreterare; Hegrelius Jonson, Barbro, hovrättsråd

Lokal; Hovrätten för Nedre Norrland, Hovrättsgatan 8, Box 170, 851 03 Sundsvall, tel. växel 060/12 83 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Ju 7 och dir 1977:6.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete våren 1984.

11. Datalagstiftningskommittén (Ju 1976:05) (DALK)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 11 mars 1976 för att göra en översyn av lagstiftningen om personorienterad ADB-information m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 22 maj 1976);

Ordförande: Blom, Lennart, f.d. borgarråd, led. av riksdagen /m

Ledamöter; Anér, Kerstin, fil. dr, led. av riksdagen /fp Granstedt, Pär, led. av riksdagen /c

 

21                                    Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju:12

Gustafsson, Stig, förbundsjurist, led. av riksdagen /s Hugosson, Kurt, byråchef, led. av riksdagen /s Wickum, Britt, landskanslist

Experter; Freese, Jan, generaldirektör Granström, Claes, arkivråd

Nilsson, Torbjörn, rationaliseringschef (fr.o.m. den 1 november 1981) Sjögren, Bengt, rådman (fro.m. den 1 juni 1982)

Sekreterare; Siversen, Bengt, kammarrättsassessor (fr.o.m. den 1 juni 1982) Sjögren, Bengt, rådman (t.o.m. den 31 maj 1982)

Bitr. sekreterare; Siversen, Bengt, kammarrättsassessor (t.o.m. den 31 maj 1982)

Lokal: Datainspektionen, Bergsgatan 51, Box 12050, 102 22 Stockholm, tel. växel 22 79 80 (sekretariatet)

Direktiven för kommittén, se 1977 års kommitteberättelsé del II Ju 5, dir 1980:14 och dir 1980:82.

Kommittén har avgett betänkandet

(SOU 1978:54) Personregister-Datorer-Integritel

(Ds Ju 1979:19) Författningsreglering av SPAR m. m.

(SOU 1980:31) Offenfiighetsprincipen och ADB

(Ds Ju 1981:15 och 16) Tillstånd och tillsyn enligt datalagen Förslag till åtgärder på kort sikt m. m. Avd 1 och II Nuläge, överväganden och förslag. Avd III - Bilagor

(Ds Ju 1981 ;23) Nya avgifter för datainspektionens verksamhet.

Kommittén beräknas avge sitt slutbetänkande i slutet av år 1983.

12. 1977 års sexualbrottskommitté (Ju 1977:03)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 3 februari 1977 för alt se över lagstiftningen om sedlighetsbrott:

Ordförande: Lind, Johan, hovrättslagman, ordförande i arbetsdomstolen

Ledamöter; André, Gunilla, led. av riksdagen /c Bergström, Britta, fil. lic, f.d. led. av riksdagen /fp Hjelmström, Eva, tjänsteman, led. av riksdagen /vpk

 

Ju:12    Skr 1982/83:103                                           22

Mårtensson, Bengt, pol. mag.

Ström, Turid, avdelningschef, f.d. ers. för led. av riksdagen /s

Experter; Hedlund, Eva, socionom Liljeström, Rita, universitetslektor Meyerson, Anita, hovrättsassessor Persson, Leif, kriminolog

Sekreterare; Almbladh, Ingrid, hovrättsassessor

Lokal: Rosenbad 4. Postadress; Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 48 77 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se dir 1977:7 och dir 1979:146.

Kommittén har avgett betänkandet (Ds Ju 1977:7) PM med förslag om ändring i brottsbalken (Ds Ju 1981 ;8) Åtalsregler vid misshandel (SOU 1981:64) Våldtäkt.

Kommittén beräknas avge sitt slutbetänkande i december 1982.

13. Byggnadspantutredningen (Ju 1977:05)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 3 februari 1977 för att utreda frågorna om överlåtelse och pantsättning av byggnad på annans mark m.m.;

Särskild utredare: Heuman, Jan, justitieräd

Sakkunniga: Corell, Hans, tf. rättschef Dryselius, Harald, byråchef Gregow, Torkel, justitieräd Norden, Joar, bankdirektör

Sekreterare; Ekstedt, Olle, hovrättsråd

Lokal; Departementens utredningsavdelning. Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel. växel 040/749 50 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1977:12.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

 

23                                    Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju:14

14. Rättegångsutredningen (Ju 1977:06)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 3 februari 1977 för att göra en översyn av rättegångsförfarandet vid allmän domstol;

Ordförande; Gullnäs, Ingvar, landshövding

Ledamöter: Ericsson Köhler, Ella, chefsrådman Laurin, Lars, advokat Sandberg, Lennart, lanlmäslare Styring, Sten, länsäklagare Thörngren, John, nämndeman

Sakkunniga; Börjesson, Mats, generaldirektör (fr.o.m den 4 augusti 1982) Hellners, Trygve, hovrätlslagman (fr.o.m. den 4 augusti 1982) Nordenson, Ulf, justitieräd (fr.o.m. den 4 augusti 1982) Wasteson, Lennart, lagman Wentz, Nils, kammarrättspresident

Experter; Blomkvist, Curt, advokat (t.o.m. den 31 maj 1982) Eklycke, Lars, hovrättsassessor (fr.o.m. den 21 juni 1982) Lindblom, Per Henrik, professor Lindegård, Jan, länsåklagare (t.o.m. den 31 maj 1982)

Sekreterare; Fitger, Peter, hovrättsassessor

Bitr, sekreterare; Eklycke, Lars, hovrättsassessor (t.o.m. den 20 juni 1982) Eksborg, Ann-Louise, hovrättsassessor

Lokal: Rosenbad 4. Postadress; Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 48 92 (Fitger), 763 48 90 (Eksborg)

Direktiv för utredningen, se dir 1977:10, dir 1977:91 och dir 1981 ;47.

Utredningen har avgett betänkandet

(SOU 1982:25) Översyn av rättegångsbalken I Processen i tingsrätt Del A

(SOU 1982:26)Översyn av rättegångsbalken 1 Processen i tingsrätt Del B. Motiv m. m.

Det fortsatta arbetet avser främst processen i överinstanserna.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under år 1984.

 

Ju:15    Skr 1982/83:103                                                   24

15. Kommittén (Ju 1977:07) om ställföreträdare för dödsbo i vissa fall m.m.

Tillkallade enligt regeringens bemyndiganden den 3 februari 1977 och den 8 februari 1979 för att utreda frågor om ställföreträdare för dödsbo i vissa fall m.m.:

Ordförande: Hedman, Bengt, hovrättslagman

Ledamöter; Cederqvist, Wivi-Anne, arbetsförmedlare, led. av riksdagen /s Johansson, Filip, lantbrukare, f.d. led. av riksdagen /c Lidgard, Bertil, jur. kand., led. av riksdagen /m Mathsson, Kari-Gustaf, ombudsman, led. av riksdagen /s Schönberg, Astrid, bankdirektör

Sakkunniga: Burman, Bengt, överiantmätare Eliason, Bo, lantmätare, Warensjö, Folke, lantbruksdirektör

Sekreterare; Bertorp, Michael, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 december 1981)

Lokal; HovräUen för Nedre Norrland, Hovrättsgatan 8, Box 170, 851 03 Sundsvall, tel. växel 060/12 83 00 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se dir 1977:13 och dir 1979:11.

Kommittén har avgeU betänkandet (SOU 1981:91) Ställföreträdare för fastighetsägare i vissa fall.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete under år 1984.

16, Utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 24 februari 1977 för att utreda frågan om barns rättsliga ställning;

Ordförande: Sverne, Tor E., justitieombudsman (t.o.m. den 2 december 1981) Wentz, Nils, kammarrättspresident (fr.o.m. den 3 december 1981)

Ledamöter: Dencik, Lars, tf. professor Hedvall, Yvonne, fil. kand., f.d. ers. för led. av riksdagen /m

 

25                                    Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju:16

Nilson, Eivor, leg. sjuksköterska, f.d. ers. för.led. av riksdagen /c Sandelius, Kerstin, utredningssekreterare

Strand, Lars, departementssekreterare (t.o.m. den 21 december 1981) Victor, Bo, advokat (fr.o.m. den 22 december 1981)

Sakkunniga; Börjeson, Bengt, universitetslektor von Euler, Rigmor, f.d. barnombudsman Holmquist, Gertrud, hovrättsassessor Jentzsch, Gunnie, f.d. byråföreståndare Krantz, Gunnar, direktör Linde, Gunnel, författare Lundgren, Valborg, advokat Melldén, Anna-Lisa, länsskolpsykolog Ottoson, Ivan, byråchef (t.o.m. den 5 augusti 1982) Pripp, Nina, hovrättsassessor Thunved, Anders, hovrättsråd Widgren, Kristina, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 6 augusti 1982)

Experter: Bohman, Michael, professor Ewerlöf, Göran, hovrättsassessor Gustafsson, Inga, fil. lic. Röst Andréasson, Barbro, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 mars 1982)

Sekreterare; Röst Andréasson, Barbro, hovrättsassessor (t.o.m. den 28 februari 1982) Stenberg, Mårten, kammarrättsassessor (fr.o.m. den 1 mars 1982)

Lokal: Departementens kommittéer. Box 347, 401 25 Göteborg, tel. växel 031/17 38 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1977:25 och dir 1982:25.

Utredningen har avgett betänkandet (SOU 1978:10) Barnets rätt. 1. Om förbud mol aga (SOU 1979:63) Barnets rätt. 2. Om föräldraansvar m.m.

Utredningen avser att under år 1983 avge ett delbetänkande om barns talerätt i frågor om vårdnad och umgänge, m. m. Därefter kommer utredningen närmast att se över bestämmelserna om adoption och om förmynderskap.

Det är f. n. inte möjligt att ange när utredningen kommer att avsluta sitt arbete.

 

Ju: 17    Skr 1982/83:103                                                  26

17, Militäransvarskommittén (Ju 1977:09)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 för att se över det militära ansvarssystemet m. m.:

Ordförande: Thyresson, Gunnar, f.d. justitieombudsman

Ledamöter: Hagberg, Helge, f.d. kommunalråd, led. av riksdagen /s Hallenius, Ingemar, lantbrukare, led. av riksdagen /c

Sakkunniga: Allmér, Jan, ombudsman (avliden) Andersson, Lars, länsåklagare Asp, Åke, f.d. hovrättslagman Bjerndell, Jörgen, ombudsman Edström, Rune, ombudsman Forssberg, Olof, rättschef Rudenstam, Alexander Skarstedt, Carl-Ivar, hovrättspresident Wallroth, Bengt, överste av 1. graden

Experter; Blomberg, Gunnar, överstelöjtnant Fernqvist, Dan, byråchef

Sekreterare; Jonasson, Hans-Erik, försäkringsrättsråd

Lokal: Rosenbad 4. Postadress: Justiliedepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 direktval 763 45 12 (Thyresson). Försäkringsrätten för Södra Sverige, Box 134, 561 22 Huskvarna, tel. växel 036/14 21 60 (Jonasson)

Direktiven för kommittén, se dir 1977:36.

Kommittén beräknas avge sitt betänkande i början av år 1983.

18, Yttrandefrihetsutredningen (Ju 1977:10)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 9 juni 1977 för att utreda frågan om en ny yttrandefrihetsgrundlag:

Ordförande; Schöier, Hans, chefredaktör

 

27                                    Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju:18

Ledamöter; Ehnmark, Anders

Fiskesjö, Bertil, universitetslektor, led. av riksdagen /c Ljunggren, Anders

Mattson, Lisa, redaktör, led. av riksdagen /s Svensson, Olle, redaktör, led. av riksdagen /s Unckel, Per, led. av riksdagen /m

Sakkunniga; Eklundh, Claes, räftschef Holmberg, Erik, hovrättslagman Vallinder, Torbjörn, universitetslektor

Experter; Ekberg, Karl-Henrik, vice verkst. direktör Fahlberg, Håkan, kanslichef Gehlin, Jan, hovrättsråd

Lindeberg, Roy, hovrättsassessor (fr.o.m. den 22 december 1981) Lundahl, Per, fil. mag.

Pennlöv, Jan, lagman (t.o.m. den 21 december 1981) Påhlman, Anders, rådman (fr.o.m. den 1 september 1982) Rabenius, Lars, förhandlingschef

Sekreterare: Behrman, Carl, rådman

Bitr. sekreterare; Påhlman, Anders, rådman (t.o.m. den 31 augusti 1982) Wennberg, Bertil, hovrättsassessor (fr.o.m. den I september 1982)

Lokal; Katrineholms fingsrätt, Storgatan 25, 641 45 Katrineholm, tel. 0150/163 30(Behrman), Rosenbad 4. Postadress; Justifiedepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 direktval 763 47 47 (Wennberg)

Direktiven för utredningen, se dir 1977:71.

Utredningen har avgett betänkandet (Ds Ju 1978:8) Barnpornografi (SOU 1979:49) Grundlagsskyddad yUrandefrihet (Ds Ju 1980:5) Remissyttranden över betänkandet (SOU 1979:49) Grundlagsskyddad yftrandefrihet.

Utredningen beräknas avge sitt huvudbetänkande med förslag till yttrandefrihetsgrundlag under år 1983.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under år 1984.

 

Ju:19    Skr 1982/83:103                                                   28

19.      Konsumentköpsutredningen (Ju 1977:13)

Tillkallade enligt regeringens bemyndiganden den 30 juni 1977 och den 7 december 1978 med uppdrag aft utreda frågor om konsumentköp;

Ordförande; Knutsson, Anders, justitieräd

Ledamöter; Fraenkel, Ingegärd, studierektor, f.d. led. av riksdagen /fp Lewén-Eliasson, Anna Lisa, f.d. led. av riksdagen /s

Sakkunniga; Bergström, Knut-Elis, direktör

Edling, Axel, ställföreträdande konsumentombudsman (t.o.m. den 26 april 1982)

Hertzman, Olov, hovrättsassessor Hillbom, Lars, civilekonom

Hjalmarsson, Yngve, utredningssekreterare (t.o.m. den 26 april 1982) Holm, Ernst Olaf, verkst. direktör

Nyberg, Jan-Erik, utredningssekreterare (fr.o.m. den 27 april 1982) Persson, Gustav, direktör Sundquist, Åke, direktör

Utterström, Thomas, avdelningschef (fr.o.m. den 27 april 1982) Wiberg, Lennart E;son, direktör

Expert; Carbell, Leif, hovrättsassessor

Sekreterare; Olsson, Göran, hovrättsassessor

Lokal; Rosenbad 4. Postadress; Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 direktval 763 47 63 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1977:83 och dir 1978:98.

Utredningen har avgeU betänkandet (SOU 1981:31) Avtalsvillkor mellan näringsidkare.

Utredningen beräknas avge siU slutbetänkande under år 1983.

20.      Sjölagsutredningen (Ju 1977:16)

Tillkallade enligt regeringens bemyndiganden den 1 december 1977 och den 24 september 1981 med uppdrag aU se över sjölagen;

Ordförande: Blom, Birgitta, hovrättslagman

 

29                                    Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju:21

Ledamöter: Grönfors, Kurt, professor Hagberg, Lennart, advokat Hedborg, Per Erik, direktör Himmelstrand, Gunnar, direktör Holtzberg, Bengt, direktör Lundh, Torsten, direktör

Sekreterare; Hellbacher, Ulf, hovrättsassessor

Lokal: Rosenbad 4. Postadress; Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 direktval 763 47 58 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1977:114 och dir 1980:81.

Utredningen har avgett betänkandet (SOU 1981:8) Översyn av sjölagen 1.

Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande under år 1984.

21. 1978 års vallagskommitté (Ju 1978:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 8 december 1977 för att göra en översyn av vallagen;

Ordförande; Nordin, Sven-Erik, led. av riksdagen /c (t.o.m. den 12 februari 1982)

Ledamöter: Karlsson, Ronny, ombudsman (t.o.m. den 12 februari 1982) Mossberg, Holger, f.d. led. av riksdagen /s (t.o.m. den 12 februari 1982)

Pettersson, Lars, organisationssekreterare (t.o.m. den 12 februari 1982)

Pettersson, Georg, ombudsman, f.d. led. av riksdagen /s (t.o.m. den 12 februari 1982)

Schultz, Kerstin, ombudsman (t.o.m. den 12 februari 1982) Strindberg, Per-Olof, länsombudsman, led. av riksdagen /m (t.o.m. den 12 februari 1982)

Expert: Boström, John, rådman (t.o.m. den 12 februari 1982)

Sekreterare: Nilsson, Bengt-Åke, hovrättsassessor (t.o.m. den 31 juli 1982)

 

Ju:21    Skr 1982/83:103                                           30

Direktiven för kommittén, se dir 1977:120 och dir 1981:38.

Kommittén har avgeU betänkandet (SOU 1978:64) Översyn av vallagen 1 (SOU 1980:45) Översyn av vallagen 2 (Ds Ju 1981:21) Tiden för extra val till riksdagen (Ds Ju 1982:1) Översyn av vallagen 3.

Uppdraget är därmed slutfört.

22. LTO/LOB-utredningen (Ju  1978:03)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 2 mars 1978 för att göra en utvärdering av tillämpningen av lagen (1973:558) om tillfälligt omhändertagande och lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m.;

Särskild utredare: Petersson, Hans E., folkskollärare, led. av riksdagen /fp

Experter; Berggren, Nils-Olof, hovrättsassessor Erlandsson, Bengt, polismästare Lindh, Ove, hovrättspresident Magnusson, Nils, avdelningschef

Sekreterare: Orton, Frank, hovrättsfiskal

Lokal: Departementens utredningsavdelning. Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel. växel 040/749 50 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1978:11.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete i december 1982.

23. Tvångsmedelskommittén (Ju 1978:06)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 29 juni 1978 för aU se över tvångsmedelsregleringen vid förundersökning i brottmål m.m.:

Ordförande; Wennergren, Bertil, lagman

Ledamöter; Andersson, Kerstin, folkskollärare, led. av riksdagen /c Andrén, Margareta, f.d. ers. för led. av riksdagen /fp

 

31                                    Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju:24

Cederqvist, Wivi-Anne, arbetsförmedlare, led. av riksdagen /s

Junzell, Sven, advokat

Klöver, Helge, järnvägsexpeditör, led. av riksdagen /s

Sakkunniga:

Baekkevold, Arne, departementsråd

Hjelte, Roland, redaktionschef (fr.o.m. den 5 februari 1982)

Löfmarck, Peter, departementsråd

Nilsson, Sam, direktör (t.o.m. den 4 februari 1982)

Nord, Karl-Erik, skattedirektör

Rabenius, Lars, förhandlingschef

Rosengren, Lars, advokat

Waldau, Ulf, avdelningschef

Wikström, Arne, byråchef

Sekreterare:

Helin, Sigvard, hovrättsassessor

Lokal: Departementens kommittéer. Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel. växel 031/17 38 00 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se dir 1978:57 och dir 1981 ;I0.

Kommittén har avgett betänkandet (Ds Ju 1981 ;22) Hemlig avlyssning m. m.

Huvudbetänkandet med förslag till baslag om tvångsmedel avses bli klart under år 1983.

Uppdraget beräknas avslutas under första halvåret 1984 med ett betänkande om resterande frågor.

24, Miljöskadeutredningen (Ju 1978:08)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 29 juni 1978 med uppdrag att utreda frågor om skadestånd vid miljöskador:

Särskild utredare: Bengtsson, Bertil, justitieräd

Sakkunniga; Beckman, Lars, departementsråd Freivalds, Laila, byråchef Helmerson, Bo, direktör Kardell, Arne, hovrättsassessor Pontén, Erik, rådman Strömbäck, Erland, direktör

 

Ju:24    Skr 1982/83:103                                           32

Experter; Edslam, Lars, chefsombudsman Lindgren, Gunnar, jur. kand. Ullman, Harald, ombudsman

Sekreterare: Olsson, Göran, hovrättsassessor

Lokal; Rosenbad 4. Postadress: Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 direktval 763 47 63 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1978:72.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete i början av år 1983.

25, Förvaltningsrättsutredningen (Ju 1978:09)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 28 september 1978 med uppdrag att utreda frågan om översyn av förvaltningslagen m.m.;

Ordförande; Sterzel, Fredrik, f.d. justitieräd

Ledamöter; Gustafsson, Stig, förbundsjurist, led. av riksdagen /s Lindquisl, Inger, chefsrådman, f.d. led. av riksdagen /m

Sakkunniga; Billum Stegard, Susanne, kanslichef Palm, Elisabeth, f.d. statssekreterare Ragnemalm, Hans, professor Riberdahl, Curt, direktör

Sekreterare; Björnberg, Kjell, hovrättsassessor

Lokal: Departementens kommittéer. Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel. växel 031 /17 38 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1978:85.

Utredningen har avgett betänkandet

(SOU 1981:46) Ändringar i förvaltningslagen. All- manna överväganden. Partiella reformer.

Utredningen planerar att avge ett huvudbetänkande under år 1983.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under år 1984.

 

33                                    Kommittéer: Justitiedepartementet   Ju:27

26, Kommissionslagskommittén (Ju 1978:10)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 26 oktober 1978 för att se över kommissionslagen m.m.;

Ordförande; Grönfors, Kurt, professor

Ledamöter; Ollen, Joakim, sekreterare, led. av riksdagen /m Olsson, Sfig, led. av riksdagen /s

Sakkunniga;

Freszals, Öyvind, jur. kand. Gustafsson, Kerstin, förbundsjurist Herrlin, Hans, direktör Lindahl, Lars, direktör Löfberg, Christer, förbundsdirektör Mullern, Anders, bolagsjurist Nordin, Jan, direktör Söderiund, Herbert, advokat

Experter: Hastad, Torgny, professor Nyström, Jan-Åke, jur kand.

Sekreterare: Josefson, Bertil, hovrättsassessor

Lokal: Departementens kommittéer. Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel. växel 031 /17 38 00 (sekreteraren)

Direktiven för kommiuén, se dir 1978:94.

KommiUén beräknas avsluta siU arbete under år 1983.

27. Viteskommittén (Ju 1979:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 2 november 1978 med uppdrag aU utreda frågan om straffrättslig kompensafion vid bortfallet av förvandlingsstraffet och att göra en översyn av vitesinstitutet:

Ordförande; Löfmarck, Madeleine, docent (t.o.m. den 5 maj 1982)

3    Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 103

 

Ju:27    Skr 1982/83:103                                           34

Ledamöter; Pettersson, Hans, kranmaskinist, led. av riksdagen /s (t.o.m. den 5 maj 1982)

Öhrström, Annika, f d. ers. för led. av riksdagen /c (t.o.m. den 5 maj 1982)

Experter; Lavin, Rune, professor (t.o.m. den 5 maj 1982) Persson, Göran, hovrättsassessor (t.o.m. den 5 maj 1982)

Sekreterare: Kinberg, Anders, hovrättsassessor (t.p.m. den 15 augusti 1982)

Direktiven för kommittén, se dir 1978:89.

Kommittén har avgett betänkandet (SOU 1980:7) Kompensation för förvandlingsstraffet (SOU 1982:21) Eu effekfivare vite.

Uppdraget är därmed slutfört.

28. Pantbrevsutredningen (Ju 1979:02)

Tillkallad enligl regeringens bemyndigande den 25 januari 1979 med uppdrag alt utreda frågor angående panträltsreglerna i fasfighets-, sjö-och lufträtten;

Särskild utredare; Conradi, Erland, f.d. justitieräd

Sakkunniga; Ackermark, Sixten, jur. kand. Balk-Möller, Stig, chefsjurist Bruzelius, Krister, advokat Gregow, Torkel, justitieräd Kärrberg, Stig, bankdirektör Rönnberg, Mals, direktör

Sekreterare; Qwisl, Lars, rådman

Direktiven för utredningen, se dir 1979:5.

Utredningen har avgett belänkandet (SOU 1982:57) Pantbrev.

Uppdraget är därmed slutfört.

 

35                                    Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju:30

29. Patentprocessutredningen (Ju  1979:03)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 25 januari 1979 med uppdrag att utreda frågor rörande patentprocessen och sanktionssystemet inom patenträtten;

Särskild utredare: Lidbeck, Ingmar, regeringsråd

Sakkunniga; Andersson, Andy, patentingenjör Engström, Fritz, advokat

Geijer, Lennart, förutv. statsråd, f.d. led. av riksdagen /s Grunden, Örjan, advokat Kranseli, Arne, civilingenjör Uggla, Claes, patenträttsråd Westlander, Olle, rådman

Experter; Arvidsson, Solveig, byrådirektör Eriksson, Karl Anders, byråchef Törnroth, Lennarlh, patenträttsråd

Sekreterare; Kvillner, Bo, hovrättsassessor

Lokal; Rosenbad 4. Postadress: Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 48 80 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1979:6.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under är 1983.

30. Fängelsestraffkommittén (Ju  1979:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 15 mars 1979 för att utreda vissa frågor om fängelse och kriminalvård i anstalt;

Ordförande; Cosmo, Carl-Johan, hovrättslagman

Ledamöter: Klöver, Helge, järnvägsexpeditör, led. av riksdagen /s Littmarck, Blenda, led. av riksdagen /m Mattson, Lisa, redaktör, led. av riksdagen /s Nilsson, Jan, sekreterare Winqvist, Kay-Vilhelm, fil. kand.

 

Ju:30    Skr 1982/83:103                                           36

Sakkunniga; Aspelin, Erland, hovrättslagman Martinsson, Bo, generaldirektör f.d. led. ay riksdagen /s

Experter; Brorsson, Kent, jur. kand. Engström, Gunnar, kriminalvårdsdirektör Gustafsson, Stig, förbundsjurist, led. av riksdagen /s Heckscher, Sten, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1982 t.o.m. den 29 februari 1984)

Jareborg, Nils, docent (fro.m. den I september 1982 t.o.m. den 29 februari 1984)

Karlsson, Harry, kriminalvårdsdirektör Kuhlhorn, Eckart, professor

Morath, Axel, länsåklagare (fr.o.m. den 1 september 1982 t.o.m. den 29 februari 1984)

Sundberg, Lars, jur.kand. (fr.o.m. den 10 maj 1982) Sveri, Knut, professor (fr.o.m. den 1 september 1982 t.o.m. den 29 februari 1984) Victor, Dag, docent Walander, Håkan, ombudsman (t.o.m. den 9 maj 1982)

Sekreterare: Lundqvist, Axel, hovrättsassessor

Bitr. sekreterare; Borgeke, Martin, hovrättsfiskal (fr.o.m. den I november 1981)

Lokal: Departementens utredningsavdelning. Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel. växel 040/749 50 (sekreterarna)

Direkfiven för kommittén, se dir 1979:34 och dir 1981:5.

Kommiuén har avgeU betänkandet (SOU 1980:1) Fjorton dagars fängelse (SOU 1981 ;92) Villkoriig frigivning samt nämnder och

lekmannamedverkan inom kriminalvården.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete under år 1984.

31. Frivårdskommittén (Ju 1979:05)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 15 mars 1979 för att pröva vissa frågor om kriminalvård i frihet m.m.;

Ordförande:

Börjeson, Olof, lagman

 

37                                    Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju:32

Ledamöter: Andersson, Arne, bitr. socialchef, f.d. ers. för led. av riksdagen /c Lindquisl, Inger, chefsrådman, f.d. led. av riksdagen /m Mattson, Lisa, redaktör, led. av riksdagen /s Nygren, Arne, redaktör, led. av riksdagen /s Petersson, Hans, folkskollärare, led. av riksdagen /fp

Sakkunnig: Fischier, Sven, tjf. överdirektör

Experter: Bishop, Norman, byråchef Meethz, Lennart, skyddskonsulent Berntson, Eskil, skyddskonsulent Farm, Ingemar, utredningssekreterare Gustafsson, Stig, förbundsjurist, led. av riksdagen /s Sandström, Annika, jur. kand.

Sekreterare; Levén, Staffan, hovrättsassessor

Lokal: Departementens kommittéer. Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel. växel 031/17 38 00 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se dir 1979:35.

Kommittén har avgett betänkandet (SOU 1981:90) Frivårdspåföljder.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete under är 1983.

32. Delegationen (Ju 1979:06) för kontraktsvård

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 28 juni 1979 för planering och uppföljning av försöksverksamhet med s.k. kontraktsvård av narkotikamissbrukare som har begått brott:

Ordförande; Börjeson, Olof, lagman

Ledamöter; Johnsson, Ella f.d. led. av riksdagen /c Lindquisl, Inger, chefsrådman, f.d. led. av riksdagen /m Nygren, Arne, redaktör, led. av riksdagen /s Petersson, Hans, folkskollärare, led. av riksdagen /fp Öhrsvik, Lena, kurator, led. av riksdagen /s

 

Ju:32    Skr 1982/83:103                                           38

Experter; Burman, Egon, bitr. socialdirektör Hedlund, Maj-Britt, avdelningsdirektör Olsson, Orvar, departementssekreterare Östman, Olle, medicinalråd

Sekreterare; Levén, Staffan, hovrättsassessor

Lokal: Departementens kommittéer. Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel. växel 031/17 38 00 (sekreteraren)

Direktiven för delegationen, se dir 1979:65.

Delegationen beräknas avsluta sitt arbete under år 1984.

33. MAIK-kommittén (Ju 1979:08)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979 med uppdrag att pröva frågan om marknadsanpassad arbetsersättning till intagna i kriminalvårdsanstalter m.m.:

Ordförande; Nilsson, Gunnar, ordförande i LO, led. av riksdagen /s

Ledamöter; Andersson, Elis, byggnadsarbetare, led. av riksdagen /c Exner, Lahja, textilarbetare, led. av riksdagen /s Körlof, Björn, departementssekreterare, led. av riksdagen /m

Experter: Eriksen, Tor, byråchef Johansson, Jörgen, byråchef Malmberg, Lars, bitr. skattedirektör' Nilsson, Bo, personaldirektör

Sekreterare; Horned, Owe, hovrättsfiskal

Lokal: Rosenbad 4. Postadress: Justiliedepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 48 83 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se dir 1979:104.

Kommittén bedriver, i samråd med kriminalvårdsstyrelsen, under tiden december 1982 - november 1983 ett utvidgat försök med marknadsanpassad lön till intagna vid lokalanstälten Vångdalen.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete under år 1984.

 

39                                    Kommittéer: Justitiedepartementet   Ju:35

34. Utredningen (Ju 1979:09) om skydd för företagshemligheter

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979 för att utreda frågor om skyddet för företagshemligheter m.m.:

Särskild utredare; Roos, Carl Martin, professor

Sakkunniga; Bernitz, Ulf, professor Eklöf, Bo, ombudsman Eriksson, Kurt, jur. kand. Förstadins, Erik, direktör Holgersson, Jörgen, departementsråd Schirren, Nils, förbundsjurist Öhman, Toivo, förbundsjurist

Sekreterare: Grobgeld, Lennart, revisionssekreterare

Lokal; Rosenbad 4. Postadress; Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 direktval 763 47 56 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1979:118.

Utredningen beräknas avge ett betänkande rörande skydd för företagshemligheter under år 1983 och etl slutbetänkande rörande otillbörlig efterbildning under år 1984.

35, Utredningen (Ju  1979:10) om internationella faderskapsfrågor

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 15 november 1979 för att utreda de internationella faderskapsfrågorna:

Särskild utredare; Pålsson, Lennart, professor

Sakkunniga; Jentzsch, Gunnie, f.d. byråföreståndare Widgren, Kristina, avdelningsdirektör Ålander, Birgit, byrådirektör

Expert; Nyberg, Arne, byråchef

Sekreterare; Bergholtz, Gunnar, hovrättsassessor

 

Ju:35    Skr 1982/83:103                                           40

Lokal: Departementens utredningsavdelning, Västergatari 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel. växel 040/749 50 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1979:134.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under första halvåret 1983.

36,      Fastighetsbildningsutredningen (Ju 1979:11)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 15 november 1979 för att se över fastighetsbildningslagstiftningen:

Ordförande; Landahl, Tore, hovrättspresident

Ledamöter; Johansson, Kurt-Ove, led. av riksdagen /s Svanström, Ivan, lantbrukare, f.d. led. av riksdagen /c

Sakkunniga; Beckman, Lars, departementsråd Eliason, Bo, lantmätare Fridell, Ingvar, universitetslektor Hansson, Bo, byråchef Millgård, Olof (Olle), teknisk-direktör    . Molander, Stefan, hovrättsassessor Sätre, Åke, civilingenjör

Expert: Ohlsson, Agneta, rådman (fr.o.m. den 1 januari 1982)

Sekreterare: Alva, Jan, hovrättsassessor

Bitr. sekreterare: Bonde, Fredrik E;son, hovrättsassessor

Lokal: Departementens utredningsavdelning. Västergalan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel. växel 040/749 50 (sekreterarna)

Direktiven för utredningen, se dir 1979:143.

Utredningen beräknas avsluta siU arbete under år 1985.

37,      Tjänsteansvarskommittén (Ju 1979:13)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 6 december 1979:

Ordförande:

Ljungar, Jan, f.d. justitieräd

 

41                                    Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju:38

Ledamöter; Bjelle, Britta, distriktsåklagare

Bäckström, Maja, undersköterska, led. av riksdagen /s Gustafsson, Stig, förbundsjurist, led. av riksdagen /s Nordlander, Karin, led. av riksdagen /vpk Sjögreen, Lennart, hovrättsråd Ulmander, Jan, hovrättsassessor

Sakkunniga; Aspegren, Lennart, rättschef Drevhammar, Ylva, förste sekreterare Karlsson, Alf, ombudsman Nitzelius, Tor, ombudsman Normark, Georg, chefsjurist Romson, Rolf, direktör Schirren, Nils, förbundsjurist

Sekreterare: Wallström, Lennart, hovrättsassessor

Bitr. sekreterare; Markborn-Sörås, Catharina, advokat

Lokal; Stora Nygatan 2 A, 4 tr (ordföranden), Rosenbad 4, plan 8 (sekreterarna). Postadress: Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 direktval 763 14 56 (Ljungar), 763 48 76 (Wallström), 763 48 79 (Markborn-Sörås)

Direktiven för kommittén, se dir 1979:141.

Kommittén har avgett betänkandet

(Ds Ju 1980:13) Åtal mot offentliga funktionärer. Den enskildes talerätt m.m.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

38, Stöldutredningen (Ju 1980:02)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 31 januari 1980 med uppdrag att undersöka frågan om åtgärder mot butikstillgrepp m.m.:

Särskild utredare: Persson, Carl, f.d. landshövding (t.o.m. den 30 september 1982)

Sakkunnig: Magnusson, Åke, f.d. polismästare (t.o.m. den 30 september 1982)

 

Ju:38    Skr 1982/83:103                                           42

Sekreterare; Adell, Gunnar, kammaråklagare (t.o.m. den 30 september 1982)

Direktiven för utredningen, se dir 1980:6.

Utredningen har avgett betänkandet (SOU 1982:39) Stöld i bufik.

Uppdraget är därmed slutfört.

39, Ägarlägenhetsutredningen (Ju 1980:04)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 26 juni 1980 med uppdrag alt utreda frågor om äganderätt till lägenheter i flerfamiljshus:

Särskild utredare; Brink, Sfig, regeringsråd (t.o.m. den 31 augusti 1982)

Experter; Isoz, Henning, hovrättsassessor (t.o.m. den 31 augusti 1982) Magnusson, Lars, departementssekreterare (t.o.m. den 31 augusti 1982)

Sekreterare; Kallner, Bertil, hovrättsassessor (t.o.m. den 31 augusti 1982)

Direkfiven för utredningen, se dir 1980:55.

Utredningen har avgett betänkandet (SOU 1982:40) Ägariägenheter.

Uppdraget är därmed slutfört.

40, Utredningen (Ju 1980:05) om alkoholutandningsprov som bevismedel vid trafiknykterhetsbrott

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 9 oktober 1980 för att utreda möjligheterna att använda ulandningsprov som bevismedel vid trafiknykterhetsbrott:

Särskild utredare; Björling, Johan, f.d. borgmästare

Experter; Bonnichsen, Roger, professor Goldberg, Leonard, professor Jagefors, Sten, polisintendent (t.o.m. den 22 september 1982).

 

43                                    Kommittéer: Justitiedepartementet   Ju:42

Jaldung, Håkan, polisintendent (fr.o.m. den 23 september 1982) Klette, Hans, universitetslektor

Sekreterare; Trulsson, Rolf, rådman

Lokal; Departementens utredningsavdelning. Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel. växel 040/749 50 (Björiing), Trelleborgs tingsräU, Box 50, 231 01 Trelleborg, tel. växel 0410/41 000 (Trulsson)

Direktiven för utredningen, se dir 1980:68.

Utredningen har avgett betänkandet

(Ds Ju 1981:13) Klinisk undersökning vid misstanke om trafiknykterhetsbrott.

Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande under år 1985.

41, Utredningen (Ju 1980:06) om godlrosförvärv av stöldgods m.m.

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 11 september 1980;

Särskild utredare; Ekström, Allan, hovrättsråd, led. av riksdagen /m

Experter; Knutsson, Johannes, fil. kand. (fr.o.m. den 15 februari 1982) Lindström, Tommy, polisintendent (fr.o.m. den 15 februari 1982) Strömbäck, Erland, direktör (fr.o.m. den 15 februari 1982)

Sekreterare; Ulmander, Jan, hovrättsassessor

Lokal; Rosenbad 4. Postadress: Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 48 81 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1980:64.

Utredningen beräknas avge sitt betänkande under år 1983.

42. Utredningen (Ju 1980:07) angående domstolsadministrationen

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 11 december 1980 för att följa upp 1975 års reform av domstolsadministrationen;

Särskild utredare; Hedborg, Gustaf, f.d. kammarrättspresident (t.o.m. den 1 april 1982)

 

Ju:42    Skr 1982/83:103                                           44

Experter: Björling, Johan, f.d. borgmästare (t.o.m. den 1 april 1982) Hillerudh, Lars-Olov, lagman (t.o.m. den 1 april 1982) Linderberg, Bengt, lagman (t.o.m. den I april 1982)

Sekreterare; Almblad, Jörgen, hovrättsfiskal (t.o.m. den 30 juni 1982)

Direktiven för utredningen, se dir 1980:83.

Utredningen har avgett betänkandet (Ds Ju 1982:3) Domstolsverket och domstolarna.

Uppdraget är därmed slutfört.

43. 1981 års polisberedning (Ju 1981:02) (PB 81)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 23 april 1981 för genomförandet av beslutade reformer beträffande polisens uppgifter, utbildning och organisation m. m.:

Ordförande; Kristensson, Astrid, landshövding, f.d. led. av riksdagen /m (t.o.m. den 10 november 1982)

Nygren, Arne, redaktör, led av riksdagen /s (fr.o.m. den 11 november 1982)

Ledamöter; Arrfelt, Ulf, expeditionschef

Jonsson, Göte, kriminalinspektör, led. av riksdagen /m Konradsson, Ingemar, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 11 november 1982)

Nygren, Arne, redaktör, led. av riksdagen /s Petersson, Hans, folkskollärare, led. av riksdagen /fp Polstam, Åke, poliskommissarie, f.d. led. av riksdagen /c Segerström, Ingrid, f.d. led. av riksdagen /s

Sakkunniga: Andersson, Gustaf, polisöverintendent, (fr.o.m. den 28 september 1982)

Erling, Harald, polismästare (fr.o.m. den 1 september 1982) Hjert, Birger, förbundsordförande (fr.o.m. den 1 september 1982) Ogenius, Georg, byrådirektör (fr.o.m. den 1 september 1982) Qvist, Birger, länspolischef, (fr.o.m. den 28 september 1982) Romander, Holger, rikspolischef (fr.o.m. den 1 september 1982)

 

45                                    Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju:44

Experter: Ahlenius, Inga-Britt, departementsråd

Henricsson, Ulf, departementsråd (fr.o.m. den 1 februari 1982) Munck, Johan, departementsråd Welander, Gösta, departementsråd

Sekreterare; Alpsten, Börje, departementsråd

Lokal; Rosenbad 4. Postadress: Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 48 00 (sekreteraren)

Direktiven för beredningen, se dirl981:27

Beredningen har avgett betänkandet (Ds Ju 1982:4) Beslutsstrukturen inom polisväsendet (Ds Ju 1982:6) Polisorganisationen i Stockholms län (Ds Ju 1982:7) Polisorganisationen i Göteborgs- och Bohus län (Ds Ju 1982:8) Polisorganisationen i Jämtlands län (Ds Ju 1982:10) Rikspolisstyrelsens framtida uppgifter och organisation.

Beredningen beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

44. Näringsförbudskommittén (Ju 1981:03)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 29 oktober 1981 för att pröva frågan om utvidgade regler om näringsförbud;

Ordförande; Hastad, Torgny, professor (fr.o.m. den 4 december 1981)

Ledamöter: Mannheimer, Sören, kommunalråd (fr.o.m. den 4 december 1981) Modin, Anita, förbundskassör, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 4 december 1981)

Ollen, Joakim, sekreterare, led. av riksdagen /m (fr.o.m. den 4 december 1981)

Olsson, Johan, f.d. led. av riksdagen /c (fr.o.m. den 18 juni 1982) Thörner, Brivio, direktör (fr.o.m. den 4 december 1981) Wohlin-Andersson, Anna, led. av riksdagen /c (fr.o.m. den 4 december 1981 t.o.m. den 17 juni 1982)

Experter; Francke, Jan, departementsråd (fr.o.m. den 4 december 1981) Sandström, Staffan, departementsråd (fr.o.m. den 4 december 1981)

 

Ju:44    Skr 1982/83:103                                           46

Sekreterare; Lambertz, Göran, hovrättsfiskal, (fr.o.m. den 1 februari 1982)

Lokal; Rosenbad 4. Postadress; Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm, tel växel 763 10 00, direktval 763 48 79 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se dir 1981 ;63.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete under år 1984.

45.      Utredningen (Ju 1981:04) om artificiella inseminationer

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 3 december 1981 för att utreda frågan om artificiella inseminationer;

Särskild utredare; Sverne, Tor, justitieombudsman (fr.o.m. den 3 december 1981)

Sakkunniga; Fagerberg, Holsten, professor (fr.o.m. den 8 mars 1982) Hultstrand, Lars, departementsråd (fr.o.m. den 8 mars 1982) Ursing, Ingrid, överläkare (fr.o.m. den 8 mars 1982) Widgren, Kristina, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 8 mars 1982)

Experter; Bergander, Lilly, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 5 juli 1982) Centerstig, Ann-Kristin, sekreterare (fr.o.m. den 5 juli 1982) Gustafsson, Inga, psykolog (fr.o.m. den 8 mars 1982) Helte, Ragnar, professor (fr.o.m. den 5 juli 1982) Häggmark, Siri, led. av riksdagen /m (fr.o.m. den 5 juli 1982) Hörlén, Linnea, led. av riksdagen /fp (fr.o.m. den 5 juli 1982)

Sekreterare; Ewerlöf, Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 februari 1982)

Lokal; Riksdagens ombudsmän (JO), V. Trädgårdsgatan 4, Box 16327, 103 26, Slockholm, tel. 23 58 80 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1981 ;72.

Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande under år 1984.

46.      Rättshjälpskommittén (Ju 1982:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 22 december 1981 för att se över rättshjälpssystemet;

Ordförande; Johnsson, Jan, lagman (fr.o.m. den 25 februari 1982)

 

47                                    Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju:47

Ledamöter; Bolander, Gunhild, ombudsman, led. av riksdagen /c (fr.o.m. den 25 februari 1982)

Ekström, Allan, hovrättsråd, led. av riksdagen /m (fr.o.m. den 25 februari 1982)

Mathsson, Karl-Gustaf, ombudsman, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 25 februari 1982)

Styrud, Josef, lagman (fr.o.m. den 25 februari 1982) Åbark, Ulla-Britt, socionom, ers. för led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 25 februari 1982)

Sakkunniga: Bentelius, Lars, advokat (fr.o.m. den 11 mars 1982). Wennberg, Gunnel, hovrättsassessor (fr.o.m. den 11 mars 1982) Ågren, Jonas, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 11 mars 1982)

Experter: Christoff, Poul, kanslichef (fr.o.m. den 1 juni 1982) Flod, Jan, departementsråd (fr.o.m. den I juni 1982) Holmqvist, Gertrud, hovrättsassessor (fr.o.m. deri I juni 1982) Riberdahl, Solveig, chefsåklagare (fr.o.m. den I juni 1982)

Sekreterare: Persson, Ann-Christine, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 januari 1982)

Lokal; Departementens kommittéer. Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel. växel 031 /17 38 00 (sekreteraren)

Direkfiven för kommittén, se dir 1981 ;75.

Kommittén avser att under år 1983 avge delbetänkanden angående offentliga försvarare och rättshjälp genom offentligt biträde.

Kommittén beräknas avge sitt slutbetänkande i början av år 1985.

47. Utredningen (Ju 1982:02) om effekterna av att använda ordningsvakter för vissa bevakningsuppgifter i tunnelbanan i Stockholm

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 6 maj 1982;

Särskild utredare; Magnusson, Åke, f.d. polismästare (fro.m. den I juni 1982)

Sekreterare; Klang, Björn, polisöverintendent (fr.o.m. den 1 juli 1982)

 

Ju:47    Skr 1982/83:103                                           48

Lokal; Göteborgs polisdistrikt. Box 429, 401 26 Göteborg, tel. växel 031-80 08 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1982:23.

Utredningen beräknas avge sitt betänkande i början av år 1983.

48, Utredningen (Ju 1982:03) med uppdrag att göra en översyn av 10 kap. 5 § regeringsformen

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 24 juni 1982 för en översyn av 10 kap. 5 § regeringsformen;

Särskild utredare: Ragnemalm, Hans, professor (fr.o.m. den 13 juli 1982)

Experter: Hjertonsson, Karin, kansliråd (fr.o.m. den 8 september 1982) Jacobsson, Måns, departementsråd (fro.m den 8 september 1982) Regner, Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den 8 september 1982) Sandström, Staffan, departementsråd (fr.o.m. den 8 september 1982)

Sekreterare; Andersson, Hans, hovrättsassessor (fr.o.m. den I januari 1983.

Lokal; Departementens utredningsavdelning, Väslergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö tel. växel 040/749 50 (sekreterare)

Direktiven för utredningen, se dir 1982:52.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

49. Utredningen (Ju 1982:04) om en översyn av riksåklagarens kansli

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 2 september 1982 med uppgift att se över riksåklagarens kansli:

Särskild utredare; Hillerudh, Lars-Olov, lagman (fr.o.m. den 25 oktober 1982)

Sekreterare: Ström, Christer, distriktsåklagare (fr.o.m. den 15 november 1982).

Lokal: Rosenbad 4. Postadress; Justiliedepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 46 13 (sekreteraren)

 

49                                    Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju:50

Direktiven för utredningen, se dir 1982:84.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under första halvåret 1983.

50. Vissa frågor om samernas ställning i Sverige

Beslut vid regeringsammanträde den 2 september 1982. Ledamöter m.fl. ej utsedda. Direktiven för kommittén, se dir 1982:71.

4    Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 103

 

UD:1    Skr 1982/83:103                                                    50

Utrikesdepartementet

1. Delegationen (UD 1972:02) för utveckling av folkrättens regler om humanitet i krig (Folkrättsdelegationen)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 juli 1972 för att utveckla folkrättens regler om humanitet i krig;

Ordförande; Blix, Hans, f.d. statssekreterare (t.o.m. den 30 november 1981) Skala, Björn, departementsråd (fr.o.m. den 1 december 1981)

Ledamöter: Blomqvist, Gunnar, huvudavdelningschef Göransson, Olle, led. av riksdagen /s

Hirdman, Sven, f.d. statssekreterare (t.o.m. den 25 oktober 1982) Lindblad, Hans, redaktör, f.d. led. av riksdagen /fp Norberg, Lars, kansliråd Wulff, Torgil H;son, kommendör av 1. graden

Experter; Anderberg, Bengt, överstelöjtnant Janzon, Bo, förste forskningsingenjör Johnson Theutenberg, Bo, ambassadör Prawitz, Jan, laborator Rybeck, Bo, generalläkare

Sekreterare; Bring, Ove, jur. dr

Lokal; Utrikesdepartementet, Gustav Adolfs torg 1, Box 16121, 103 23 Stockholm, tel. växel 786 60 00 (sekreteraren)

Direktiven för delegationen, se 1973 års riksdagsberättelse UD 5.

Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1983.

 

51                                    Kommittéer: Utrikesdepartementet    UD:1

2. Nedrustningsdelegationen (UD 1976:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 26 maj 1976 för att fortlöpande följa utvecklingen på nedrustningsområdet samt utarbeta förslag till Sveriges agerande i olika aktuella nedrustningsfrågor;

Ordförande; Thorsson, Inga, statssekreterare, f.d. led. av riksdagen /s (t.o.m. den 31 juli 1982)

Theorin, Maj Britt, ambassadör, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 8 oktober 1982)

Ledamöter; Andersson, Georg, rektor, led. av riksdagen /s Eckerberg, Lennart, ambassadör Ericson, Sture, redaktör, led. av riksdagen /s Hirdman, Sven, f.d. statssekreterare (t.o.m. den 25 oktober 1982) Jonäng, Gunnel, led. av riksdagen /c Lidgard, Curt, ambassadör Skala, Björn, departementsråd Sundberg, Ingrid, fil. kand., led. av riksdagen /m Ångström, Rune, led. av riksdagen /fp

Experter: Berglund, Hans, överste Cars, Hans Christian, tf. kansliråd Dahlén, Per Olof (Olle), ambassadör Dahlman, Ola, forskningschef

Eliasson, Nils, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1982)

Ericsson, Ulf, minister Hyltenius, Carl-Magnus, ambassadråd Johnson Theutenberg, Bo, ambassadör Lindström, J.-Mikael, departementssekreterare Lundell, Nils, överste 1. graden

Lundin, Lars-Erik, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1982)

Lundin, Johan, forskningschef Prawitz, Jan, laborator Theolin, Sture, departementssekreterare (t.o.m. den 31 augusti 1982)

Sekreterare; Norberg, Lars, kansliråd

Lokal: Utrikesdepartementet, Gustav Adolfs torg 1, Box 16121, 103 23 Stockholm, tel. växel 786 60 00

 

UD:1    Skr 1982/83:103                                            52

Direktiven för delegafionen, se 1977 års kommiuéberättelse del II UD 1. Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1983.

3. Utredningen (UD 1978:02) om utrikesrepresentationen

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 29 juni 1978 med uppdrag att utreda frågan om hur de resurser som utrikesförvaltningen disponerar bäst bör utnyttjas samt avge förslag härom liksom om möjliga rafionaliseringsåtgärder;

Särskild utredare; Engblom, Göran, ambassadör (t.o.m. den 17 januari 1982) Olsson, Hans-Olle, ambassadör (fr.o.m. den 18 januari 1982)

Sakkunniga; Göransson, Bo, avdelningschef Lindståhl, Mårten, administrafiv chef Montelius, Jan-Christian, expeditionschef Tscherning, Tom, departementsråd

Experter; Amnéus, Henrik, minister Bergman, Agneta, kanslisekreterare Bjurner, Anders, departementssekreterare Björkman, Rune, byråassistent Dahlström, Gunnar, generalkonsul Djurberg, Maj, kansliråd Hallström, Maj, departementssekreterare Heckscher, Eva, kansliråd Lewin, Elisabeth, civilekonom Liljegren, Henrik, ambassadör Lindstrand, Leif, byggnadsråd Lonaeus, Gunnar, ambassadör Malmsten, Cecilia, departementssekreterare Öländer, Anders, ambassadråd af Sillen, Jan, ambassadör Tallroth, Tore, ambassadör Widgren, Greger, departementssekreterare Wiik, Curt, departementsråd Öhman, Cari Ivar, departementsråd

Sekreterare; Johnsson, Lave, ambassadråd

Lokal; Tysta Marigången 2. Postadress; Utrikesdepartementet, Box 16121, 103 23 Stockholm, tel. växel 786 60 00

 

53                             Kommittéer: Utrikesdepartementet    UD:4

Direktiven för utredningen, se dir 1978:70.

Utredningen har avgett betänkandet (Ds UD 1980:1) Den framtida utrikestjänsten (Ds UD 1981:1) Den framtida utrikestjänsten II. De svenska

huvudintressenternas syn på utrikesförvaltningen. Behovet av planering (Ds UD 1981 ;2) Den framtida utrikestjänsten III. Administration vid

utlandsmyndighet. Handelsfrämjande verksamhet. Det konsulära

arbetet vid utlandsmyndigheterna. Sido- och växeltjänstgöring.

Utredningen beräknas lägga fram ett fjärde och avslutande delbetänkande under senhösten 1982 och därmed avsluta sitt arbete.

4. Utredningen (UD 1982:01) för utvärdering av system för förmånlig kreditgivning till u-länder (U-kreditutredningen)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 16 juni 1982 med uppdrag att utvärder syslem med särskilt förmånliga krediter till u-länderna:

Särskild utredare; Lundström, Hans, f.d. statssekreterare

Sakkunniga; Forsse, Anders, generaldirektör Karlen, Ingvar, kanslichef Marking, Bo, verkst. direktör Olofsson, Gunilla, departementssekreterare Ribrandt, Gunnar, departementstård Rylander, Sten, kansliråd Wallén, Axel, generaldirektör Öhlund, Sven, verkst. direktör Öhman, Carl-Ivar, departementsråd

Expert; Hallsénius, Jörgen, bitr. direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1982)

Sekreterare; Lilliehöök, Johan, departementssekreterare

Lokal; Utrikesdepartementet, Gustav Adolfs torg 1, Box 16121, 103 23 Stockholm, tel. växel 786 60 00 (sekreteraren)

Direktiven för delegationen, se dir 1982:37.

Utredningen skall framlägga sitt resultat före den I juli 1983.

 

Fö:l    Skr 1982/83:103                                                      54

Försvarsdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet sedan redovisningen i 1982 års kommittéberättelse: 1, 2, 3, 4, 6, 8, 10 och 14

1. 1975 års skyddsrumsutredning (Fö 1975:03) (SkrU-75)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 18 juni 1975 för aU lämna förslag till bestämmelser för övergången fill ändrat skyddsrumssystem (se Post- och Inrikes tidn. den 5 juli 1975);

Ordförande; Gustafsson, Gunnar, generaldirektör, f.d. led. av riksdagen /s

Ledamöter; Aulin, Olle, överstelöjtnant, led. av riksdagen /m Welin, Gösta, direktör Wiklund, Svea, f.d. led. av riksdagen /c Williamsson, Uno, länsråd

Experter; Edmén, Lars, försvarsdirektör Egnell, Jan-Erik, avdelningsdirektör Frank, Aage, departementssekreterare Frödin, Sven-Erik, avdelningsdirektör Janson, Björn, hovrättsassessor Krona, Kurt, sektionschef Strömblad, Charles, docent Terstad, Gösta, kansliråd

Sekreterare; Tjörneryd, John, avdelningschef

Bitr. sekreterare; Norrman, Sten-Inge, byrådirektör

Direkfiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse. TilläggsdirekUv, se dir 1980:1.

Utredningen har avgeU betänkandet (Ds Fö 1977:1) Normalkostnad för skyddsrum (Ds Fö 1980:7) Befolkningens skydd i krig

 

55                                    Kommittéer: Försvarsdepartementet    Fö:2

(Ds Fö 1981 ;6) PM Besiktning, underhåll och förbättring av skyddsrum

(Ds Fö 1981 ;8) PM Planering för befolkningens skydd i krig

(Ds Fö 1981:9) Redovisning av studier utförda i samband med skyddsrumsutredningens arbete

(Ds Fö 1982:2) Skyddsrum. Förslag lill administrativa förenklingar m. m.

Uppdraget är därmed slutfört.

2. 1978 års försvarskommitté (Fö 1978:02) (FK-78)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 mars 1978 med uppdrag att överväga och lämna förslag om säkerhetspolitikens inriktning och totalförsvarets fortsatta utveckling m. m. efter år 1982;

Ordförande; Björk, Gunnar, bankkonsulent, led. av riksdagen /c

Ledamöter; Brännström, Roland, verkmästare, led. av riksdagen /s Ekelund, Ulla, led. av riksdagen /c Gustavsson, Åke, led. av riksdagen /s Göransson, Olle, verkmästare, led. av riksdagen /s Larsson, Ulf, statssekreterare

Lewén-Eliasson, Anna Lisa, f.d. led. av riksdagen /s Lindblad, Hans, redaktör, f.d. led. av riksdagen /fp Petersson, Per, hemmansägare, led. av riksdagen /m Sundström, Gudrun, f.d. led. av riksdagen /s

Tham, Carl, f.d. sakkunnig i utrikesdepartementet, f.d. ers. för led. av riksdagen /fp af Ugglas, Margaretha, civilekonom, led. av riksdagen /m

Experter; Andersson, Björn, ombudsman. Broström, Ulf, byråchef Dahlén, Rune, byråchef Danarö, Lars, departementsråd Edling, Ulf, byrådirektör Ehrling, Ingvar, departementsråd Frödin, Sven-Erik, avdelningsdirektör Gyllö, Sture, f.d. avdelningschef Hemborg, Bo, kansliråd

 

Fö:2    Skr 1982/83:103                                            56

Jansson, Erik, överste Janson, Björn, hovrättsassessor Johansson, Kurt, försvarsdirektör Johansson, Mauritz, förhandlingschef Krona, Kurt, sektionschef Linder-Aronson, Lennart, tf. länsråd Lindkvist, Börje, generalsekreterare Ludvik, Klaus, organisaUonsdirektör Lundberg, Leif, avdelningsdirektör Nilsson, Carl-Erik, informationssekreterare Norell, Thomas, planeringsdirektör Ohlsson, Hans, avdelningsdirektör Persson, Rolf, överstelöjtnant Sagrén, Åke, överste Sandberg, Ulf, förste ombudsman Schuback, Bengt, viceamiral Sjöstedt, Stig, avdelningsdirektör Terstad, Gösta, kansliråd Thyberg, Erik, planeringschef Wigzell, Kerstin, sekreterare Wiktorin, Bengt, sektionschef Wiktorin, Ove, överstelöjtnant

Huvudsekreterare; Wigur, Rolf, generalmajor

Sekreterare: Anderberg, Bengt, överstelöjtnant Börjesson, Dick, kommendörkapten Dahlberg, Christer, överstelöjtnant Frank, Aage, departementssekreterare Hellman, Sven, överingenjör Rosell, Egon, organisationsdirektör

Bitr. sekreterare: Wahlberg, Ingemar, departementssekreterare

Direkfiven för kommittén, se dir 1978:30 och dir 1980:27.

Kommittén har avgett betänkandet (SOU 1979:42) Vår säkerhetspolitik (Ds Fö 1979:3) Sweden's security policy and total defence (Ds Fö 1980:2) Vidgad säkerhetspolitisk debaft (Ds Fö 1980:4) Civilförsvaret och kommunerna     . (Ds Fö 1981 :l) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret (Ds Fö 1981 ;4) Priskompensation och planeringsosäkerhet i försvaret

 

57                                    Kommittéer: Försvarsdepartementet    Fö:3

(Ds Fö 1981 ;5) Sweden's security policy and defence planning

(Ds Fö 1981 ;I0) Civilförsvaret och kommunerna

(Ds Fö 1981:12) Priskompensation för det militära försvaret och civilförsvaret

(Ds Fö 1981; 13) Utvecklingen av försvarets fredsorganisation under. 1980-talet

(Ds Fö 1981:14) Totalförsvaret 1982-1987

(Ds Fö 1981 ;16) Remissynpunkter på 1978 års försvarskommittés betänkande.

Uppdraget är därmed slutfört.

3. Civilmilitärutredningen (Fö 1978:04) (CMU)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den I juni 1978 med uppdrag att utreda frågan om kategoritillhörighet, rekrytering och utbildning för viss civilmilitär personal m. m.:

Särskild utredare; Ärvas, Dag, konteramiral

Experter; Ahrenstedt, Bengt, stabsmeteorolog Borgquist, Frithiof, byråchef Holmquist, Rolf, hovrättsassessor Jidborg, Leif, armédirektör av 1. graden Norrthon, Peter, marindirektör av I. graden Rittsél, Ingvar, överste Rybeck, Bo, generalläkare Tegenfeldt, Hans, flygdirektör av 1. graden Zetterström, Björn, försvarsöverläkare

Sekreterare; Lindahl, Carl-Fredrik, departementssekreterare

Bitr. sekreterare; Nystedt, Stig, avdelningsdirektör

Direktiven för utredningen, se dir 1978:49.

Utredningen har avgett betänkandet (SOU 1982:48) Försvarsmaktens personalkategorier.

Uppdraget är därmed slutfört.

 

Fö:4    Skr 1982/83:103                                                     58

4. Utredningen (Fö 1978:05) Hälso- och sjukvård i försvaret (HSF)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 29 juni 1978 med uppdrag att överväga vissa frågor och genomföra vissa överläggningar m. m. i samband med organisationsförändringar inom försvarsmaktens hälso- och sjukvård i fred;

Särskild utredare: Romberg, N. Wilhelm, direktör

Sakkunnig; Nilsson, Alice, departementsråd

Experter: Bengtsson, Sven Eric, regementsläkare Lindberg, Bo, major Lagerholm, Göran, försvarsöverläkare

Sekreterare; Westman, Henrik, tf. kansliråd

Bitr. sekreterare; Högberg, Johan, departementssekreterare

Direktiven för utredningen, se dir 1978:58 och dir 1982:15.

Utredningen har avgett ett slutförslag om inrättande av ett antal förbandsläkartjänster.

Uppdraget är därmed slutfört.

5. Folkrättskommittén (Fö 1978:06)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 29 juni 1978 för att utreda och lämna förslag angående tolkning och tillämpning av samt information och undervisning om folkrättens regler under krig, neutralitet och ockupation;

Ordförande: Skarstedt, Carl-Ivar, hovrättspresident

Ledamöter: Björeman, Carl, generalmajor Johnson-Theuthenberg, Bo, ambassadör Lundqvist, Roland, byråchef Munck, Johan, departementsråd Wulff, Torgil H;son, kommendör av 1. graden

 

59                             Kommittéer: Försvarsdepartementet    Fö:6

Sakkunniga; Bring, Ove, jur. dr Broström, Ulf, byråchef von Celsing, Elof, överstelöjtnant Forssbeck, Bengt l;son, byråchef Grahl-Madsen, Alle, professor Landahl, Per-Axel, kanslichef

Mattsson, Ingemar, undervisningsråd (t.o.m. den 2 september 1982) Stroh, Olof, f.d. generalsekreterare Åstrand, Gunnar, kanslichef

Experter: Blom, Margot, byrådirektör (fr.o.m. den 3 september 1982) Pedersson, Ingemar, major Wallberg, Börje, överste av 1. graden

Sekreterare; Brandel, Erik, jur. kand.

Bitr. sekreterare; von Celsing, Elof, överstelöjtnant

Lokal; Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 27 52 (sekreteraren), 763 26 35 (bitr. sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se dir 1978:61.

Kommittén har avgett betänkandet (SOU 1979:73) Krigets lagar.

Kommittén planerar att avge nästa delbetänkande 1983.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

6. 1979 års militära f lygindustrikommitté (Fö 1979:02) (lVlFK-79)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 21 juni 1979 för att utreda vissa frågor rörande den militära flygindustrins framtida struktur m.m.;

Ordförande; Norling, Bengt, landshövding, f.d. led. av riksdagen /s

Ledamöter; Angelöf, Arne, ombudsman Aulin, Olle, överstelöjtnant, led. av riksdagen /m Gustavsson, Åke, led. av riksdagen /s

 

Fö:6    Skr 1982/83:103                                            60

Johansson, Göran, f.d. statssekreterare (t.o.m. den 10 januari 1982) Pettersson, Georg, ombudsman (fr.o.m. den 11 januari 1982) Thörner, Brivio, direktör.

Sakkunniga; Holgersson, Svante, departementssekreterare Lagerblad, Peter, departementsråd Tegnér, Per, departementssekreterare

Experter; Dellborg, Sfig, överstelöjtnant Gärd, Helge, överste Hjalmarsson, Åke, byråchef Hökborg, Sven-Olof, avdelningschef Kriiger, Hans, civilingenjör Lennartsson, Folke, utredningssekreterare Nielsen, Kaj, överstelöjtnant Pettersson, Lars-Olov, ombudsman Petzäll, Ingvar, direktör Rosell, Egon, organisationsdirektör Svensson, Åke, överingenjör Östh, Bernt, överste

Sekreterare; Jarmar, Håkan, organisationsdirektör

Bitr. sekreterare; Eriksson, Björn, avdelningsdirektör Tjäder, Thomas, kanslisekreterare

Direktiven för kommittén, se dir 1979:66, dir 1980:44 och dir 1980:87.

Kommittén har avgett principbetänkandet (Ds Fö 1981 ;2) Framtida militär fiygindustri i Sverige.

Uppdraget är därmed slutfört.

7. Utredningen (Fö 1980:01) Religionen i försvaret

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 24 april 1980 för att se över organisation och arbetsformer m. m. för den andliga vården inom försvarsmakten;

Särskild utredare; Larsson, Per-Ola, avdelningsdirektör

 

61                                    Kommittéer: Försvarsdepartementet    Fö:8

Sakkunniga: Aglert, Per .Arne, generalsekreterare Svärd, Karl-Erik, kyrkoherde/fältprost

Experter: Björkman, Bo, komminister Boo, Per, komminister Linge, Sverker, komminister Norberg, Anders, pastor Segrén, Tage, stabskonsulent

Sekreterare; Hafström, Gunnar, byrådirektör

Lokal; Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 39 89 (utredaren), 763 39 90 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1980:34.

Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande i december 1982.

8. Värnpliktsförmånsutredningen (Fö 1980:02) (VFU)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 26 juni 1980 för att utreda frågan om värnpliktsförmåner under beredskap och krig;

Särskild utredare: Resare, Alf, överdirektör

Experter: Bergvall, Rolf, byrådirektör Isaksson, Ebbe, avdelningsdirektör Olsson, Leif, byrådirektör Palm, Hans, departementsråd Reuterdahl, Gad, överste Råberg, Alf, avdelningsdirektör

Sekreterare: Resen, Maj-Britt, avdelningsdirektör

Direktiven för utredningen, se dir 1980:49.

Utredningen har avgett betänkandet (Ds Fö 1982:1) Ersättningar till personal i krigsorganisationen.

Uppdraget är därmed slutfört.

 

Fö:9    Skr 1982/83:103                                            62

9. Utredningen (Fö 1980:03) om försvarsupphandling

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 30 oktober 1980 för att utreda och lämna förslag om vissa frågor rörande upphandling av försvarsmateriel:

Särskild utredare: Winberg, Bertil, planeringsdirektör

Experter i referensgrupp:

Ordförande: Nilsson, Jan, expeditionschef

Övriga experter; Gustafsson, Yvonne, departementssekreterare Hellstadius, Jan, byrådirektör

Hylländer, Göran, byrådirektör (fr.o.m. den 6 maj 1982) Jansson, Ivar, överingenjör

Jarmar, Håkan, organisationsdirektör (fr.o.m. den 6 maj 1982) Kihlström, Hans, avdelningsdirektör Landahl, Jan, departementssekreterare Linder, Georg, inköpsdirektör

Steen, Göran, tf. revisionsdirektör (t.o.m. den 5 maj 1982) Tegnér, Per, departementssekreterare Tjäder, Thomas, kanslisekreterare (fr.o.m. den 6 maj 1982)

Sekreterare: Åkesson, Patrik, kanslisekreterare (fr.o.m. den 6 maj 1982) Tjäder, Thomas, kanslisekreterare (t.o.m. den 5 maj 1982)

Lokal; Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 27 76 (utredaren), 763 25 83 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1980:77.

Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande under fjärde kvartalet 1983.

10. 1980 års underhållsutredning (Fö 1980:04) (U 80)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 18 december 1980 för att utreda och lämna förslag om försvarets underhåll av materiel:

Särskild utredare; Resare, Alf, överdirektör

 

63                                   Kommittéer: Försvarsdepartementet    Fö: 10

Sakkunniga; Almgren, Carl Eric, general Thulstrup, Jörgen, departementssekreterare

Experter: Armandsson, Per-Anders, fiygdirektör av 1. graden Bergman, Klas Göran, byrådirektör (fr.o.m den 11 februari 1982) Björiing, Percy, kommendörkapten Brunner, Mats, överste Dellborg, Stig, överstelöjtnant Eriksson, Björn, avdelningsdirektör

Eriksson, Stig, fiygdirektör (fr.o.m. den 25 november 1981) Eriksson, Örjan, överingenjör Hansson, Nils-Erik, fiygdirektör av 1. graden

Hedlund, Björn, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 25 november 1981) Hillelsson, Fredrik, överstelöjtnant Holmen, Sven, överstelöjtnant Johnsson, Jan, armédirektör av 1. graden Källqvist, Lennart, fiygdirektör av 1. graden Linde, Håkan, överingenjör

Lundberg, Leif, avdelningsdirektör (fr.o.m. Inovember 1981) Lundqvist, Alge, överingenjör Löfkvist, Ingemar, avdelningsdirektör Näsström, Staffan, flygdirektör av 1. graden Resen, Maj-Brift, avdelningsdirektör

Silfverberg, Claes-Olof, marindirektör av 1. graden (fr.o.m. den 21 januari 1982)

Sterner, Örjan, marindirektör av 1. graden

Svahn, Nils, marindirektör av 1. graden (t.o.m. den 20 januari 1982) Svensson, Åke, överingenjör Söderberg, Ragnar, överstelöjtnant Tibell, Hans, avdelningsdirektör Torfgård, Sven, överste av 1. graden Wiktorin, Owe, överstelöjtnant

Sekreterare: Nordlöf, J. Greger, avdelningsdirektör

Direktiven för utredningen, se dir 1980:88 och dir 1982:2.

Utredningen har avgett betänkandet (Ds Fö 1981 ;7) Försvarets materielunderhåll under 1980-talet (Ds Fö 1982:3) Försvarets materielunderhåll under 1980-talet -

Uppgifter, organisation och dimensionering.

Uppdraget är därmed slutfört.

 

Fö: 11    Skr 1982/83:103                                                 64

11. Motståndsutredningen (Fö 1980:05) (MU)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 18 december 1980 med uppgift att överväga och lämna förslag om uppgifter m.m. för ett svenskt icke- militärt motstånd som komplement till övriga totalförsvarsåtgärder:

Särskild utredare; Gustavsson, Bengt, landshövding

Experter; Andersson, Björn, ombudsman

Bergfeldt, Lennart, fil. kand. (fr.o.m. den 15 februari 1982) Brandby-Cöster, Margareta, komminister Landahl, Per-Axel, kanslichef Sunesson, Karl Henrik, avdelningsdirektör Wulff, Torgil H;son, kommendör av 1. graden

Sekreterare; Holmquist, Rolf, hovrättsassessor

Bitr. sekreterare; Lundmark, Birgitta, departementssekreterare

Lokal; Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 25 50 (sekreteraren), 763 25 62 (bitr. sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1980:90.

Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande under år 1983.

12. Informationsberedskapsutredningen (Fö 1981:01) (InfoBU)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 12 mars 1981 med uppgift att se över informationsberedskapen vid krig och krigsfara m.m.

Särskild utredare; Orrö, Sven-Erik, departementsråd

Experter; Berg, Jan-Åke, överstelöjtnant Borgström, Lars, journalist Hafström, Marie, hovrättsassessor Landahl, Per-Axel, kanslichef Morell, Roland, generalsekreterare Pall, Arne, redaktionschef

 

65                                   Kommittéer: Försvarsdepartementet    Fö: 13

Reimerson, Charlotte, journalist (fr.o.m.. den 11 februari 1982) Sondén, Jan, kanslichef Tunberger, Johan, redaktör

Sekreterare; Sjöholm, Eric, avdelningsdirektör

Lokal: Fredsgatan 2, 3 tr., 111 52 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 27 49 (utredaren) 763 27 50 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1981:15.

Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande under första halvåret 1983.

13. Sårbarhetsberedningen (Fö 1981:02) (SÅRB)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 23 juli 1981 för utredning av och för information och rådgivning i frågor rörande säkerhet och sårbarhet på dataområdet;

Ordförande;

Eriksson, Allan, kansliråd

Ledamöter; Axelsson, Göran, kanslichef Carlsson, Ulf, överdirektör Freese, Jan H :son, generaldirektör Hertz, Olof, avdelningsdirektör Holmström, Bo, avdelningschef Jonsson, Göte, direktör Lundberg, Bruno, utredningschef Svenonius, Per, avdelningschef Vinge, Per-Gunnar, direktör

Huvudsekreterare; Wrede, Rabbe, avdelningsdirektör

Sekreterare; Ledell, Göran, avdelningsdirektör Pålsson, Ulla,, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 7 juni 1982)

Lokal; Datainspektionen, Bergsgatan 51, n.b., 112 31 Stockholm, tel. växel 22 79 80, direktval 769 74 83 (ordföranden), 769 84 07 eller 769 84 63 (huvudsekreteraren), 769 84 06 eller 060/18 70 00 (Ledell), 769 84 05 (Pålsson), 769 84 96 (sekretariatet)

5    Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 103

 

Fö:13    Skr 1982/83:103                                          66

Direktiven för beredningen, se dir 1981:48.

Beredningen har avgett betänkandet

(Ds Fö 1981:17) Sårbarhetsberedningens SÅRB:s handlingsplan.

Beredningen beräknas avge sitt slutbetänkande under första halvåret 1984.

14. 1982 års värnpliktsförmånskommitté (Fö 1982:01) (VFK 82)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 26 november 1981 för att utreda frågan om ett nytt förmånssystem för värnpliktiga m. fl. under grundutbildning:

Ordförande; Brunander, Lennart, led. av riksdagen /c (fr.o.m. den 7 januari 1982)

Ledamöter; Allmér, Göran, rektor, led. av riksdagen /m (fr.o.m. den 7 januari 1982)

Erixon, Lena, kontorist (fr.o.m. den 7 januari 1982) Lindström, Ralf, svarvare, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 7 januari 1982)

Nicander, Lars, fil. stud. (fr.o.m. den 7 januari 1982) Svartberg, Karl-Erik, rektor, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 7 januari 1982)

Experter: Blomgren-Edenstrand, Eva, departementssekreterare (fr.o.m. den 4 februari 1982)

Holmberg, Ingela, byrådirektör (fr.o.m. den 28 januari 1982) Janebäck, Tord, departementssekreterare (fr.o.m. den 28 januari 1982) Janson, Björn, hovrättsassessor (fr.o.m. den 28 januari 1982) Nilsson, Ola, ombudsman (fr.o.m. den 28 januari 1982) Tobieson, Johan, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 28 januari 1982)  ' Öberg, Bernt, sekreterare (fr.o.m. den 28 januari 1982)

Sekreterare; Björklund, Gösta, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 7 januari 1982)

Direktiven för kommittén, se dir 1981 ;68.

Kommittén har avgett betänkandet

(Ds Fö 1982:4) Förmåner till värnpliktiga m. fl. under grundutbildning

Uppdraget är därmed slutfört.

 

67                                  Kommittéer: Försvarsdepartementet    Fö: 16

15. 1982 års militära provningsresursutredning (Fö 1982:02) (MPU 82)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 21 januari 1982 för att utreda vissa frågor rörande försvarets behov av försöks- och provningsresurser:

Särskild utredare:

Resare, Alf, generaldirektör

Sakkunniga;

Dahlberg, Christer, överstelöjtnant (fr.o.m. den 22 februari 1982)

Salén, Lennart, direktör (fr.o.m. den 10 mars 1982)

Sundén, Åke, f.d. generaldirektör (fr.o.m. den 22 februari 1982)

Experter; Bildt, Henric, generaldirektör (fr.o.m. den 22 februari 1982) Hagwall, Magnus, förste forskare (fr.o.m. den 22 februari 1982) Jarmar, Håkan, organisationsdirektör (fr.o.m. den 22 februari 1982)' Lundberg, Leif, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 22 februari 1982) Nilsson, Rune, överstelöjtnant (fr.o.m. den 22 februari 1982) Olsson, Lars-Torsten, överingenjör (fr.o.m. den 22 februari 1982) Persson, Johan, överingenjör (fr.o.m. den 22 september 1982) Rosell, Egon, organisationsdirektör (fr.o.m. den 22 februari 1982) Ungvall, Bertil, överingenjör (fr.o.m. den 22 februari 1982) Walde, Carl-Henrik, överingenjör (fr.o.m. den 22 september 1982) Wimnell, Bengt, överingenjör (fr.o.m. den 22 februari 1982)

Sekreterare: Kronekvist, Bertil, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 mars 1982) Mårtensson, Jan, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 februari 1982)

Lokal: Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 27 82 (utredaren), 763 28 44 (Kronekvist), 763 27 84 (Mårtensson)

Direktiven för utredningen, se dir 1982:3.

Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande i februari 1983.

16. Utredningen (Fö 1982:03) om tillträdesskydd

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 13 maj 1982 för att se över reglerna om tillträdesskydd:

Särskild utredare; Simonsson, Nils, generaldirektör (fr.o.m. den I juli 1982)

 

Fö: 16    Skr 1982/83:103                                         68

Sakkunniga: Hansson, Lars, överste av 1. graden (fr.o.m. den 1 september 1982) Johannesson, Rune, byråchef (fr.o.m. den 1 september 1982)

Sekreterare; Staafgård, Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1982)

Bitr. sekreterare; Ryding-Berg, Stefan, byrådirektör (fr.o.m. den 1 september 1982)

Lokal; Departementens utredningsavdelning, Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel. växel 040/749 50 (Staafgård), 08/67 07 85 (Ryding-Berg)

Direktiven för utredningen, se dir 1982:29.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1984.

17. Provplanläggningskommittén (Fö 1982:04) - Civilförsvaret och Kommunerna (Pro CK)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 17 juni 1982 med uppdrag att behandla frågor som har samband rried genomförandet av 1982 års totalförsvarsbeslut angående civilförsvaret och kommunerna:

Ordförande; Pettersson, Harald, landshövding (fr.o.m. den 21 juni 1982)

Ledamöter: Dahlén, Bertil, f.d. led. av riksdagen /fp (fr.o.m. den 21 juni 1982) Holmqvist, Sture, fastighetschef (fr.o.m. den 21 juni 1982) Palmgren, Sture, borgarråd (fr.o.m. den 21 juni 1982) Skantz, Antia-Greta, f.d. led. av riksdagen /s (fr.o.m. deri 21 juni 1982)

Sakkunnig; Gyllö, Sture, f.d. avdelningschef (fr.o.m. den 21 juni 1982)

Experter: Ahriand, Nils, försvarsdirektör (fr.o.m. den 21 juni 1982) Backlund, Hans, försvarsdirektör (fr.o.m. den 21 juni 1982) Bjurman, Ulf, hovrättsassessor (fr.o.m. den 21 juni 1982) Blomgren-Eidenstrand, Eva, departementssekreterare (fr.o.m. den 21 juni 1982)

Cedmark, Jan, kanslichef (fr.o.m. den 21 juni 1982) Eliasson, Lars-Mårten, överingenjör (fr.o.m. den 21 juni 1982)

 

69                                  Kommittéer: Försvarsdepartementet    Fö: 18

Fischer, Ola, major (fr.o.m. den 21 juni 1982 t.o.m. den 30 september

1982)

Frank, Aage, departementssekreterare (fr.o.m. den 21 juni 1982)

Frödin, Sven-Erik, avdelningsdirektör (fro.m. den 21 juni 1982)

Janson, Björn, hovrättsassessor (fr.o.m. den 11'november 1982)

Lewensjö, Åke, sektionschef (fr.o.m. den 21 juni 1982)

Lindberg, Lennart, organisationsdirektör (fr.o.m. den 21 juni 1982)

Nordmark, Bengt, major (fr.o.m. den 1 oktober 1982)

Huvudsekreterare; Dahlén, Rune, byråchef (fr.o.m. den 21 juni 1982)

Sekreterare; Norrman, Sten-Inge, avdelningsdirektör (fr.o.m: den 21 jurii 1982) Mattsson, Sture, byrådirektör (fr.o.m. den 21 juni 1982) Zetterberg, Evert, sekreterare (fr.o.m. den 21 juni 1982)

Lokal: Civilförsvarsstyrelsen, Karolinen, 651 80 Karlstad, tel. växel 054/10 30 00, direktval 054/10 43 32 (Dahlén), 054/10 43 10 (Norrman)

Direktiven för kommittén, se dir 1982:39.

Kommittén beräknas avge sitt slutbetänkande senast den 1 november 1983.

18. Utredningen (Fö 1982:05) om översyn av den flygtekniska forskningen i Sverige

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den lOjuni 1982 för att utreda och lämna förslag till framtida inriktning av svensk flygteknisk forskning;

Särskild utredare; Landahl, Mårten, professor (fr.o.m. den I juli 1982)

Sakkunniga; Drougge, Georg, avdelningschef (fr.o.m. den 1 juli 1982) Lagerblad, Peter, departementsråd (fr.o.m. den 1 juli 1982) Martin-Löf, Johan, överingenjör (fr.o.m. den Ijuli 1982) Sundén, Åke, f.d. generaldirektör (fr.o.m. den 1 juli 1982)

Experter; Blomqvist, Gunnar, huvudavdelningschef (fr.o.m. den 1 juli 1982) Hjelte, Fritz, professor (fr.o.m. den 1 juli 1982) Hökborg, Sven, avdelningschef (fr.o.m. den Ijuli 1982) Lindeborg, Lennart, överingenjör (fr.o.m. den 1 juli 1982)

 

Fö:18    Skr 1982/83:103                                          70

Moll, Olof, byråchef (fr.o.m. den I juli 1982)

Nordström, Lars-Erik, flygsäkerhetsdirektör (fr.o.m. den I juli 1982)

Olsson, Magnus Ingemar, teknisk direktör (fr.o.m. den I juli 1982)

Sekreterare: Gustafsson, Anders, civilingenjör (fr.o.m. den 1 juli 1982)

Bitr. sekreterare; Wahlberg, Ingemar, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1982)

Lokal; Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 25 99 (bitr. sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1982:35.

Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande i december 1982.

19. 1982 års kommitté (Fö 1982:06) om försvarets gemensamma myndigheter m. m. (Hpg 5-kommittén)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 24 juni 1982 med uppdrag att överväga möjlighelerna dels till strukturförändringar och ytterligare kostnadsreduceringar inom försvarets s. k. gemensamma myndigheter, dels till ökad samordning med övriga statliga myndigheter:

Ordförande: Björk, Gunnar, led. av riksdagen /c (fr.o.m. den I juli 1982 t.o.m. den 10 november 1982) Gustavsson, Åke, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 11 november 1982)

Ledamöter; Björk, Gunnar, led. av riksdagen /c (fr.o.m. den 11 november 1982) Johansson, Mauritz, f.d. förste ombudsman (fr.o.m. den 11 november 1982)

Sakkunniga; Jonasson, Kjell, departementssekreterare (fr.o.m. den 16 augusfi 1982) Lyckeberg, Nils, departementssekreterare (fr.o.m. den 16 augusti 1982)

Nordström, Bengt, departementssekreterare (fr.o.m. den 11 november 1982)

Experter; Hägg, Sture, avdelningschef (fr.o.m. den 11 november 1982) Jansson, Erik, överste (fr.o.m. den I september 1982)

 

71                                  Kommittéer: Försvarsdepartementet    Fö:20

Ludvik, Klaus, organisationsdirektör (fr.o.m. den 8 september 1982) Norell, Thomas, planeringsdirektör (fr.o.m. den 11 november 1982) Palmlund, Ingar, överdirektör (fr.o.m. den 8 september 1982)

Sekreterare: Rosell, Egon, organisationsdirektör (fr.o.m den 16 augusti 1982)

Lokal; Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 27 74 (sekreteraren), 763 27 34 (sekretariatet)

Direktiven för kommittén, se dir 1982:57.

Kommittén avser att bedriva sitt arbete så att en förstudie kan lämnas i september 1983.

20. Delegationen (Fö 1982:07) för samordning och uppföljning av arbetet med att genomföra strukturförändringar inom det militära försvarets fredsorganisation m. m.

Tillkallade enligt regeringens bemyridigande den 24 juni 1982 att ingå i en delegation för samordning inom regeringskansliet samt för att följa arbetet med att genomföra de strukturförändringar inom det militära försvarets fredsorganisation som riksdagen har beslutat om;

Ordförande; Borg, Per, statssekreterare (fr.o.m. den 15 oktober 1982) Hirdman, Sven, f.d. statssekreterare (t.o.m. den 14 oktober 1982)

Ledamöter: Albrektson, Hans, departementsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1982) Aldskogius, Göran, departementsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1982) Ehrling, Ingvar, departementsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1982) Gustafsson, Bengt, departementsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1982) Nilsson, Alf, departementsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1982) Nilsson, Alice, departementsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1982) Ulfhielm, Monica, departementsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1982) Winéus, Bengt, departementsråd (fr.o.m. den I oktober 1982)

Experter; Jansson, Erik, överste (fr.o.m. den 1 oktober 1982) Jarmar, Håkan, organisationsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1982) Otterberg, Håkan, byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1982)

Sekreterare; Roos, Lars-Erik, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1982)

 

Fö:20    Skr 1982/83:103                                          72

Lokal: Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 25.64 (sekreteraren)

Direktiven för delegationen, se dir 1982:56.

Delegationen beräknas avge sitt slutbetänkande under hösten 1987.

21. Kommittén (Fö 1982:08) om förmåner m. m. vid frivillig försvarsverksamhet

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 8 juli 1982 för att utreda förmånerna m. m. vid frivillig försvarsverksamhet;

Ordförande; Ekelund, Ulla, led. av riksdagen /c (fr.o.m. den 9 juli 1982)

Ledamöter; Bergman, Holger, ombudsman, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 1 oktober 1982)

Frändås, Berit, studierektor, ers. för led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 1 oktober 1982)       -     .

Hägelmark, Eric, kapten, led. av riksdagen /fp (fr.o.m. den 1 oktober 1982)

Körlof, Björn, departementssekreterare led. av riksdagen /m (fr.o.m. den 1 oktober 1982)

Sakkunniga:                     -'

Andersson, Ann-Mari, riksbilkärchef (fr.o.m. den I oktober 1982) Antoni, Peter, major (fr.o.m. den I oktober 1982) Engdahl, Carl-Wilhelm, intendent (fr.o.m. den 1 oktober 1982)

Experter; Rodin, Göran, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1982) Sandgren, Gösta, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1982)

Strömberg, Peter, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1982) Törnquist, Leif, överstelöjtnant (fr.o.m. den 1 oktober 1982)      o

Sekreterare; Lindahl, Carl-Fredrik, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1982)

Lokal: Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 26 33 (sekreteraren)

 

73                                  Kommittéer: Försvarsdepartementet    Fö:23

Direktiven för kommittén, se dir 1982:63.

Kommittén beräknas avge sitt slutbetänkande senast budgetåret 1983/84.

22. Utredningen (Fö 1982:09) om totalförsvarets ledning i regeringskansliet (UTR)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 16 september 1982 med uppdrag att utreda frågan om ledning och samordning av totalförsvaret inom regeringskansliet;

Särskild utredare; Nordbeck, Gunnar, generaldirektör

Sekreterare: Westman, Henrik, tf. kansliråd

Lokal; Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 26 07 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1982:70.

Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande under hösten 1983.

23. Befälsbehovsutredningen (Fö 1982:10) (BBU)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 16 september 1982 med uppdrag att granska kraven på utbildning och kvalitet hos militära chefer m. m.;

Särskild utredare: Resare, Alf, generaldirektör

Sekreterare; Jacobsen, Inger, byrådirektör (fr.o.m. den 11 oktober 1982)

Lokal: Försvarets civilförvaltning. Karolinen, 651 80 Karlstad, tel. växel 054/10 30 00

Direktiven för utredningen, se dir 1982:80.

Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande senast den 1 januari 1984.

 

Fö:24    Skr 1982/83:103                                                  74

24. Ubåtsskyddskommissionen (Fö 1982:11)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 21 oktober 1982 med uppdrag att undersöka ubåtskränkningarna:

Ordförande; Andersson, Sven, förutv. statsråd

Ledamöter; Bildt, Carl, sekreterare, led. av riksdagen /m Eliasson, Lars, f.d. landshövding Lööw, Maj-Lis, arbetsförmedlare, led- av riksdagen /s Svensson, Olle, redaktör, led. av riksdagen /s

Experter; Hellman, Sven, överingenjör (fr.o.m. den 4 november 1982) Stefenson, Bror, viceamiral (fr.o.m. den 4 november 1982)

Sekreterare; Sahlin, Michael, departementssekreterare

Lokal; Rosenbad 4, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 45 24 (sekreteraren)

Direktiven för kommissionen, se dir 1982:86.

Kommissionen beräknas avge sitt slutbetänkande i april 1983.

 

75                                         Kommittéer: Socialdepartementet    S:I

Socialdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet sedan redovisningen i 1982 års kommittéberättelse: 3, 4, 7, 10, 11, 14, 16, 17, 25 och 28

Följande kommittéer inom avsnittet har inte fullgjort egentliga utredningsuppdrag: 1 och 2

1. Socialdepartementets sjukvårdsdelegation (S 1966:39)

Tillkallade enligt Kungl. Maj;ts beslut den 30 juni 1965 för att som en till socialdepartementet knuten delegation följa utbyggnaden av sjukvårdsresurserna i landet och verka för en samordning av sjukvårdsplaneringen;

Ordförande; Pettersson, Åke, f.d. statssekreterare (t.o.m. den 14 oktober 1982) Lindberg, Ingemar, statssekreterare (fr.o.m. den 15 oktober 1982)

Ledamöter: Alsén, Sven, avdelningschef (t.o.m. den 22 augusti 1982) Barenthin, Willy, kansliråd (t.o.m. den 17 november 1981) Carlsson, Rune, förbundsdirektör

Ekholm, Lars, departementsråd (fr.o.m. den 18 november 1981) Eklund, Svea, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 mars 1982) Eriksson, Evert, landstingsråd

Falk, Viking, avdelningschef (fr.o.m. den 23 augusti 1982) Grufberg, Lennart, departementsråd Göransson, Bertil, landstingsråd Ihrfors, Carl-Johan, landstingsledamot Karlsson, Olle, landstingsråd Kärnek, Ruth, oppositionsråd

Lindström, Alice, undervisningsråd (t.o.m. den 28 februari 1982) Litzner, Ragnar, landstingsråd Nordlander, Nils Brage, landstingsledamot Ringborg, Erland, planeringschef (t.o.m. den 14 oktober 1982) Rollen, Berit, statssekreterare Rundcrantz, Hans, docent

 

S:1    Skr 1982/83:103                                             76

Svensson, Margareta, andre förbundsordförande Söderqvist, Bengt, expeditionschef Thor, Thorsten, direktör Weslerholm, Barbro, generaldirektör Zetterström-Lagerwall, Gerd, direktör

Experter: Bergman, Sven-Eric, avdelningschef Bergstedt, Tord, sjukvårdsdirektör

Brynolfsson, Gustaf, avdelningschef (fr.o.m. den I juni 1982) Jönsson, Gustav, departementsråd Ifvarsson, Carl-Anders, överdirektör Korpi, Sture, statssekreterare (fr.o.m. den 15 oktober 1982) Nygren, Ingemar, departementsråd

Stålbo, Per-Olof, avdelningsdirektör (t.o.m.. den 14 oktober 1982) Wennström, Gunnar, avdelningschef Wictorson, Karl-Eric, avdelningschef (t.o.m. den 31 maj 1982)

Sekreterare: Bratthall, Birgitta, departementssekreterare

Lokal; Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Delegationen har bl. a. behandlat olika frågor angående läkare, sjuksköterskor och undersköterskor. Arbete pågår med att ta fram ett strukturprogram för hälso- och sjukvården inför 90-talet (HS 90) inom en särskild arbetsgrupp.

Delegationen har avgett (SOU 1981:1) Hälsorisker (SOU 1981:2) Ohälsa och vårdutnyttjande (SÖU 1981 ;3) Hälso- och sjukvård i internationellt perspektiv (SOU 1981:4) Utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta arbetet. (SOU 1982:11) Den långsiktiga fillgången och efterfrågan på läkararbetskraft.

Dessutom har följande sekretariatspromemorior avgetts Demografiska och socio-ekonomiska förhållanden inom befolkningen

Hälso- och sjukvårdsplanering

Vår hälsa - i går, i dag och i morgon (fakta ur HS90:s underlägsstudiér)

Delegationens arbete beräknas pågå tills vidare.

 

77                                         Kommittéer: Socialdepartementet    S:2

2. Delegationen (S 1974:05) för social forskning

Tillkallade enligt Kungl. Maj;ts beslut den 28 juni 1974 för att som en till socialdepartementet knuten delegation ha till uppgift dels att riied utgångspunkt i departementets verksamhetsområden svara för bedömning och samordning av pågående och planerade projekt avseende forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet inom den sociala sektorn, dels att initiera forsknings- och utvecklingsarbete av betydelse för socialpolitiken:

Ordförande: Pettersson, Åke, f.d. statssekreterare (t.o.m. den 14 oktober 1982) Korpi, Sture, statssekreterare (fr.o.m. den 15 oktober 1982)

Ledamöter: Anderson, Göthe, kommunalråd Bjurulf, Per, professor Engström, Arne, generaldirektör Hedlén, Bengt, socialdirektör Korpi, Walter, professor ■ Magnusson, Nils, avdelningschef Nilsson, Ruth, landstingsledamot Scherman, Karl Gustaf, generaldirektör Sjöberg, Hilding, landstingsledamot Wiklund, Svea, f.d. led. av riksdagen /c

Ersättare; Bergman, Sven-Eric, avdelningschef (för Nilsson) Boivie, Marianne, förste sekreterare (för Sjöberg) (fr.o.m. den 1 oktober 1982)

Eriksen, Tor, avdelningschef (för Scherman) Janson, Carl-Gunnar, professor (för Bjurulf) Johansson, Karl-Axel, sektionschef (för Andersson) Kjellgren, Eivor, intendent (för \yiklund) Lundström, Stig, kansliråd (för Korpi) Stark, Birger, socialchef (för Hedlén) Wennström, Gunnar, avdelningschef (för Magnusson)

Experter: Brynolfson, Gustaf, avdelningschef Elmhammer, Nils, tf. avdelningschef

Lindberg, Ingemar, statssekreterare (fr.o.m. den 15 oktober 1982) Lindgren, Åke, generalläkare

Sekreterare; Arve-ParGs, Birgit, forskningssekreterare Gurner, Ulla, fil. kand. (fr.o.m. den 15 september 1982)

 

S:2    Skr 1982/83:103                                             78

Olsson, Orvar, departementssekreterare

Schmidt, Birgitta, byrådirektör (fr.o.m. den 13 september 1982 t.o.m.

den 31 januari 1982)

Uggla, Inga-Lill, forskningssekreterare

Lokal; Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Initiativgruppen för narkomanvårdsforskning har i november 1981 avgett slutrapport med förslag till forskningsprogram.

Delegationen ger årligen ut en verksamhetsberättelse som bl. a. innehåller en projektkatalog.

1 delegationens rapportserie har följande rapporter avgetts

(Rapport 1980:3) Personalen vid de allmänna försäkringskassornas lokalkontor

(Rapport 1980:4) Frisk eller sjuk på äldre dar

(Rapport 1981:1) Tandläkarbesök och tandläkares behandling av karies och parodontit i Sverige under åren 1974-1977

(Rapport 1981 ;2) Evaluering av öppna omsorgsformer

(Rapport 1981 ;3) Åldrande och boende

(Rapport 1981 ;4) Socialpolitiken i Västtyskland

(Rapport 1981 ;5) Delpension. En väg till ökad valfrihet och ökad välfärd.

(Rapport 1982:1) Förtidspensionärer - en jämförelse med deltidspensionärer och yrkesarbetande

(Rapport 1982:2) Socialvårdens organisation

(Rapport 1982:3) Primärvårdspolitiken och makten

(Rapport 1982:4) Anhörigas sorgereaktioner. En studie av psykosocial anpassning fem år efter dödsfallet

(Rapport 1982:5) Dold alkoholism - kartläggning och presentation

(Rapport 1982:6) Upplevelser inför döden - en kliniskstudie av anhörigas situation

(Rapport 1982:7) Tandtillstånd och behov av tandvård hos en normalpopulation

I delegationens skriftserie har följande rapporter avgivits

1.  Narkomanvårdsforskning - rapport från en initiativgrupp (1982)

2.  Socialtjänsten och forskningen - rapport från DSF:s seminarium om vilka behov av forskning och utvecklingsarbete som den nya socialtjänstlagen aktualiserar (1982)

3.  Ungdomars levnadsförhållanden (1982)

4.  Internationella adoptioner - forskning och forskningsbehov (1982).

Delegationens arbete beräknas pågå tills vidare.

 

79                                         Kommittéer: Socialdepartementet    S:4

3. Utredningen (S 1976:05) om sjukvården i krig (USIK)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 december 1976 för att utreda frågan om sjukvård i krig;

Ordförande; Petersson, Per, hemmansägare, led. av riksdagen /m

Ledamöter; Hansson, Lilly, mentalskötare, led. av riksdagen /s Litzner, Ragnar, landstingsråd Nilsson, Göte, landstingsledamot Ångström, Rune, led. av riksdagen /fp

Experter; Börjeson, Börje, driftchef Gyllö, Sture, avdelningschef Hultstrand, Lars, departementsråd Orrö, Sven-Erik, departementsråd Persson, Sven-Åke, landstingsdirektör Rybeck, Bo, generalläkare Söderberg, Ragnar, överstelöjtnant Wennström, Gunnar, avdelningschef Wiktorin, Bengt, sektionschef

Sekreterare; Lundberg, Kari-Göran, utbildningschef (t.o.m. den 31 oktober 1982) Skoglund, Caj, sjukhusdirektör (t.o.m. den 31 oktober 1982)

Direktiven för utredningen, se dir 1976:05 och dir 1979:100.

Utredningen har avgett betänkandet

(Ds S 1981 ;2) Skydd för sjukvården i krig

(SOU 1982:42) Utbildningför hälso-och sjukvård vid katastrofer och i krig.

Uppdraget är därmed slutfört.

4. Utredningen (S 1977:04) om narkotikamissbrukets omfattning (UNO)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 17 mars 1977 för att göra en kartläggning av narkotikamissbrukets omfattning;

Särskild utredare; Palm, Böret, justitieräd

 

S:4    Skr 1982/83:103                                             80

Sakkunniga: Bishop, Norman, byråchef Carlsson, Gösta, professor Esbjörnson, Esbjörn, byråchef Fors, Åke, departementsråd Ording, Jan, byråchef

Sekreterare; Hedberg, Anders, förste byråsekreterare (t.o.m. den 30 april 1982) Karisson, Christer, departementssekreterare (t.o.m. den 31 december 1982) Olsson, Orvar. fil. lic. (t.o.m. den 31 december 1982)

Bitr. sekreterare: Johansson, Torbjörn, byråassistent (t.o.m. den 30 november 1982) Olsson, Börje, byråsekreterare (t.o.m. den 30 november 1982)

Direktiven för utredningen, se dir 1977:39.

Utredningen har avgett följande rapporter (Ds S 1977:8) Undersökning av narkotikavanor' (Ds S 1978:10) Definitionsproblem vid narkotikaundersökningar (Ds S 1980:5) Tungt narkotikamissbruk - en totalundersökning (Ds S 1980:11) Tungt narkotikamissbruk - en särredovisning för län

och kommuner av 1979 års undersökning

(Ds S 1981 ;11) Ungdom, droger och förebyggande arbete (Ds S 1982:7) Om narkofikamissbrukets orsaker -

undersökningsresultat, teorier och forskningsproblem.

Uppdraget är därmed slutfört.

5. Ensamförälderkommittén (S 1977:16)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 22 september 1977 för att göra en översyn av samhällsstödet fill ensamstående föräldrar:

Ordförande: André, Gunilla, led. av riksdagen /c

Ledamöter; Forslund, Bo, led. av riksdagen /s Heinemann, Kerstin, ombudsman Johansson, Ulla, led. av riksdagen /s Åkerlind, Allan, byggnadsarbetare, led. av riksdagenVm

Sakkunniga: Hulgaard, Bodil, hovrättsassessor Pripp, Nina, hovrättsassessor

 

81                                         Kommittéer: Socialdepartementet    S:6

Experter: Andersson, Saily, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 april 1982 t.o.m. den 1 oktober 1982) Karlsson, Tore, sekreterare Kindlund, Sören, departementssekreterare

Malmsjö, Mats, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 april 1982 t.o.m. den 1 oktober 1982)

Nicander, Lars, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 april 1982 t.o.m. den 1 oktober 1982)

Svensson, Marita, sekreterare (fr.o.m. den 15 april 1982 t.o.m. den 1 oktober 1982) Wicksell, Anders, byrådirektör

Sekreterare: Börestam, Eva, ombudsman Hägg, Monica, regeringsrättssekreterare Lundkvist, Gunnel, regeringsrättssekreterare

Lokal: Malmtorgsgatan 3. Postadress; Socialdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för kommittén, se dir 1977:104.

Kommittén har avgett rapporten (Ds S 1981:18) Ensamförälder 1980.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete under våren 1983.

6, Utredningen (S 1977:21) om homosexuellas situation i samhället

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 8 december 1977 för att undersöka homosexuellas situation i samhället;

Ordförande: Sturkell, Carl-Edvard, lagman

Ledamöter: Ahlmark, Lars, avdelningschef, led. av riksdagen /m Bohlin, Eva, lärare

Hansson, Lilly, mentalskötare, led av riksdagen /s Israelsson, Karin, distriktssköterska, led. av riksdagen /c (fr.o.m. den' 1 november 1981)

Jonäng, Gunnel, led. av riksdagen /c (t.o.m. den 31 oktober 1981) Malmgren, Lena, komminister

6    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

 

S:6    Skr 1982/83:103                                             82

Experter; Ekdahl, Bertil, hovrättsassessor Petersson, Stig-Åke, byråsekreterare Wittorp, Birgitta, departementssekreterare

Sekreterare; Hansson, Johan, rådman

Bitr. sekreterare; Håkansson, Per Arne, fil. kand.

Lokal; Departementens utredningsavdelning. Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel. växel 040/749 50

Direktiven för utredningen, se dir 1977:128.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

7, 1978 års tandvårdsutredning (S 1978:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 22 december 1977 för att göra en översyn av den allmänna tandvårdsförsäkringen m. m.;

Ordförande; Englund, Svante, överdirektör

Ledamöter: Carlshamre, Nils, lektor, led. av riksdagen /m Claesson, Halvard, landstingsråd Dahl, Gerd, ombudsman

Gustafsson, Hans, statsråd, led. av riksdagen /s Öfström, Sylve, landstingsråd

Sakkunniga: Hedlin, John, medicinalråd Jönsson, Gert, departementssekreterare Marits, Arvo, byråchef Sandberg, Lars, förbundsdirektör Sibbmark, Bengt, departementssekreterare Wintzer, Stig, sekreterare

Experter; Bohlin, Erling, tandläkare Ek, Bengt, tandvårdschef Gardeström, Linnea, kanslichef Hammar, Cari-Filip, avdelningschef Marken, Kari-Erik, övertandiäkare Mattsson, Bengt-Olof, kansliråd

 

83                                         Kommittéer: Socialdepartementet    S:8

Sundberg, Hans, övertandläkare Wittorp, Birgitta, departementssekreterare Ågren, Sture, tandtekniker

Sekreterare; Högberg, Gunnar, avdelningschef (t.o.m. den 14 november 1982)

Bitr. sekreterare: Carlsson, Birgitta, byrådirektör Kindlund, Hannelotte, byrådirektör Malmqvist, Jan, tandläkare Ågren, Per, branschekonom, (t.o.m. den 31 mars 1982)

Direktiven för utredningen, se dir 1977:133.

Utredningen har avgett betänkandet

(SOU 1979:7) Tandvården i början på 80-talet

(SOU 1982:4) Tandvården under 80-talet

(Ds S 1982:12) Rapport om reviderad tandvårdstaxa avgiven av särskild arbetsgrupp till 1978 års tandvårdsulredning

(SOU 1982:50) Reviderad tandvårdstaxa.

Uppdraget är därmed slutfört.

8, Beredningen (S 1978:03) för internationellt läkemedelssamarbete

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 8 juni 1978 med uppdrag att planera, samordna och successivt utvärdera en försöksverksamhet rörande samarbete inom läkemedelsområdet med vissa utvecklingsländer samt lämna förslag beträffande utformningen av en eventuell framtida reguljär verksamhet inom detta område:

Ordförande;

Lennmarker, Göran, planeringschef (t.o.m. den 30 november 1982) Mandahl, Håkan, byråchef (fr.o.m. den 1 december 1982)

Ledamöter; Abramowicz, Isak, departementssekreterare (t.o.m. den 15 april 1982) Cederblad, Cari Olof, kansliråd (fr.o.m. den 1 maj 1982) Mandahl, Håkan, byråchef (t.o.m. den 30 november 1982) Norberg, Carin, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I september 1982) Rahm, Håkan-Martin, kansliråd (fr.o.m. den 1 december 1982) Stenson, Bo, byråchef (t.o.m. den 31 augusfi 1982) Svidén, Ulf, departmentssekreterare (fr.o.m. den 16 april 1982) Ängeby, Ragnar, departementssekreterare

 

S:8    Skr 1982/83:103                                         ■      84

Sakkunniga: Johannisson, Lars, civilekonom (fr.o.m. den 1 december 1981) Lundbäck, Holger, professor

Nohrlander, Åke, direktör (t.o.m. den 30 november 1981) Rönmark, John, direktör Sjölin, Staffan, direktör Östholm, Ivan, doktor

Sekreterare: Karlen, Ingvar, byråchef Lönnquist, Gunnar, förste sekreterare

Lokal; Fredsgatan 2, 111 52 Stockholm, tel. 24 53 90

Direktiven för beredningen, se dir 1978:67.

Beredningens arbete beräknas pågå under hela år 1983.

9, Sjukpenningkommittén (S 1978:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 15 juni 1978 med uppdrag att göra en översyn av sjukpenningförsäkringen;

Ordförande: Granqvist, Liss, f.d. president

Ledamöter; Andersson, Gösta, led. av riksdagen /c Arrbäck, Gunnel, direktör Berggren, Ulf, direktör Håvik, Doris, assistent, led. av riksdagen /s

Kjerstensson, Carl-Eric, ombudsman (fr.o.m. den 16 september 1982) Lindblad, Gullan, led. av riksdagen /m   ■

Lönnerblad, Sara, utredningssekreterare (t.o.m. den 15 augusti 1982) Nilsson, Christer, socionom, led. av riksdagen /s Saläng, Stefan, utredningschef (fr.o.m..den 16 augusti 1982) Walander, Håkan, ombudsman

Sakkunniga; Backman, Ulla, konsulent Horn af Rantzien, Hans, sektionschef Jönsson, Gustav, departementsråd Jönsson, Gert, departementssekreterare

Experter: Brännmark, Gerd, assistent Edvardsson, Einar, byråchef

 

85                                       Kommittéer: Socialdepartementet    S:10

Rylander, Ola, avdelningsdirektör Smedmark, Göran G ;son, byråchef Svensson, Ingé, direktör

Sekreterare: Thelin, Krister, hovrättsfiskal Thoresson, Göran, hovrättsfiskal

Lokal; Departementens utredningsavdelning, Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel. växel 040/749 50 (Thelin, Thoresson)

Direktiven för kommittén, se dir 1978:56 och dir 1980:71.

Kommittén har avgett betänkandet (SOU 1981:22) SjukersäUningsfrågor.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

10, Kommittén (S 1979:03) om hemspråksträning för förskolebarn

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 15 mars 1979 för att kartlägga språksituationen för invandrarbarn i förskoleåldern och föreslå erforderliga åtgärder:

Ordförande: von Euler, Rigmor, f.d. barnombudsman

Ledamöter; Bengtsson, Per-Olof, kanslichef

Grabö, Paul, agron. lic, ers. för led. av riksdagen /c Liljegren, Gunnel, led. av riksdagen /m Sandéhn, Margit, led. av riksdagen /s Strömberg, Karl-Erik, skoldirektör, f.d. led. av riksdagen /fp

Sakkunniga: Hardeberg, Gunilla, departementssekreterare Pentinsaari, Helena, byrådirektör Widgren, Jonas, statssekreterare Wigart, Anne-Outram, departementssekreterare Winberg, Ylva, sekreterare Åstedt, Inga-Britta, byrådirektör

Experter: Heyman, Anna-Greta, sekreterare Lundqvist, Lars-Åke, byrådirektör Olsson, Gunnel, invandrarkonsulent Rättö-Nilsson, Lydia, metodiklärare

 

S:10    Skr 1982/83:103                                            86

Sekreterare; Thorsell, Siv, avdelningsdirektör (t.o.m. den 15 oktober 1982)

Direktiven för kommittén, se dir 1979:30.

Kommittén har avgett betänkandet (SOU 1982:43) Språk-och kulturstöd.

Uppdraget är därmed slutfört.

11, Bilstödskommittén(S 1979:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 26 april 1979 för att utreda frågan om bilstöd till handikappade;

Ordförande: Jonsson, Elver, postiljon, led. av riksdagen /fp

Ledamöter; Littmarck, Blenda, led. av riksdagen /m Nilsson, Börje, förbundsordförande, led. av riksdagen /s Pehrsson, Maj, f.d. led. av riksdagen /c Segerström, Ingrid, f.d. led. av riksdagen /s

Sakkunniga; Carlsson, Rolf, byrådirektör Lagerlöf, Inga-Britt, byrådirektör Mattsson, Bengt-Olof, departementssekreterare Månsson, Bo, konsulent Nordström, Bengt, departementssekreterare Roosmark, Per-Olov, departementssekreterare Thordin, Bengt, byrådirektör

Experter; Jönsson, Arne, ingenjör Stenquist, Margareta, förste byråsekreterare

Sekreterare; Hammar, Beate-Charlotte, avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 augusti 1982) Hedvall, Finn, byrådirektör (t.o.m. den 31 augusti 1982)

Direktiven för kommittén, se dir 1979:44.

Kommittén har avgett betänkandet (SOU 1982:44) NyU bilstöd till handikappade.

Uppdraget är därmed slutfört.

 

87                                       Kommittéer: Socialdepartementet    S:I3

12,      Familjeekonomiska kommittén (S 1979:06)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 3 maj 1979 för att göra en översyn av det ekonomiska stödet till barnfamiljerna med särskild inriktning på flerbarnsfamiljerna;

Ordförande; Ifvarsson, Carl-Anders, överdirektör

Ledamöter; Israelsson, Karin, led. av riksdagen /c Johansson, Sune, f.d. led. av riksdagen /s Johansson, Ulla, led. av riksdagen /s Troedsson, Ingegerd, förste vice talman i riksdagen /m Sundling, Sylvia, sekreterare

Sakkunniga; Kindlund, Sören, departementssekreterare Modig Tham, Agneta, kansliråd Strand, Lars, socialchef

Expert: Hulgaard, Bodil, kammarrättsråd

Sekreterare; Grufberg, Maj-Britt, tf. organisationsdirektör Söderberg, Per-Olof, sekreterare (t.o.m. den 31 augusti 1982)

Bitr. sekreterare: Orrell, Margareta, fil. kand.

Lokal; Malmtorgsgatan 3. Postadress; Socialdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för kommittén, se dir 1979:48.

Kommittén har avgett (Ds S 1981 ;4) Flerbarnfamiljerna - kartläggning och analys (Ds S 1981 ;I2) Flerbarnstillägg för familjer med 16-19-åringar.

Kommittén beräknas avge en slutrapport i början av år 1983.

13,      Cancerkommittén (S 1979:07)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 3 maj 1979 för att utreda frågor om cancerförebyggande åtgärder:

Ordförande; Bergström, Sune, professor

 

S:13    Skr 1982/83:103                                            88

Ledamöter:
Ehrenberg, Lars, professor
Einhorn, Jerzy, professor
Friberg, Lars, professor         •

Gustafsson, Bengt, professor Carlheim-Gyllensköld, Karin, universitetslektor Holmberg, Bo, professor Larsson, Lars-Gunnar, professor Lindau, Lars, byråchef Mileikowsky, Curt, docent Swarén, Ulla, kanslichef Söderbaum, Peter, docent Thor, Thorsten, direktör Westermark, Torbjörn, professor

Sakkunniga; Alsén, Sven, avdelningschef Liliewall, Birgitta, departementssekreterare

Sekreterare: Andersson, Dick, byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1982) Englund, Anders, chefläkare

Gustafsson, Lars, byrådirektör (fr.o.m. den 1 juli 1982) Henriksson, Monica, byrådirektör (t.o.m. den 30 juni 1982) Swenson, Dag, byrådirektör (fr.o.m. den 1 januari 1982)

Bitr. sekreterare; Säfwenberg, Jan-Olof, fil. mag. (t.o.m. den 30 juni 1982)

Lokal; Malmtorgsgatan 3. Postadress: Socialdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för kommittén, se dir 1979:51.

Kommittén beräkas avsluta sitt arbete i början av år 1983.

14, Beredningsgruppen (S 1979:10) för internationella handikappåret 1981

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 6 september 1979 för att förbereda det internationella handikappåret 1981;

Ordförande: Ahrland, Karin, förutv. stalsråd, led. av riksdagen /fp (t.o.m. den 31 augusti 1982)

 

89                                       Kommittéer: Socialdepartementet    S:14

Vice ordföranden; Lindqvist, Bengt, förbundsordförande

Ordförande i arbetsutskott: Kjellén, Bo, expeditionschef Olofsson, Gunnar, överdirektör

Ledamöter: ■ Abelin, Stig, byråchef (t.o.m. den 21 januari 1982) Alaby, Gert, sekreterare (t.o.m. den 31 augusti 1982) Arvidsson, Lars-Eric, pol. mag. (t.o.m. den 31 augusti 1982) Bengtsson, Per-Olof, kanslichef (t.o.m. den 31 augusti 1982) Carlshamre, Nils, lektor, led. av riksdagen /m (t.o.m. den 31 augusti 1982)

Elm, Christer, departementssekreterare Ericson, Seivern, socionom (t.o.m. den 27 januari 1982) Eriksson, Seved, byåchef (t.o.m. den 31 augusti 1982) Ettarp, Lars, departementsråd (t.o.m. den 31 augusti 1982) Finn, Nils, departementsråd (t.o.m. den 31 augusti 1982) Gardeström, Linnea, kanslichef (t.o.m. den 22 december 1981) Gellstedt, Björn, departementsråd (t.o.m. den 31 augusti 1982) Grunewald, Karl, medicinalråd (t.o.m'. den 31 augusti 1982) Gunnarsson, Olle, överdirektör (t.o.m. den 31 augusti 1982) Gustavsson, Rune, socionom, led. av riksdagen /c (t.o.m. den 31

.   augusti 1982)

Holmstedt, Sven, direktör (t.o.m. den 31 augusti 1982)

Håkansson, Margot, f.d. led. av riksdagen /fp (t.o.m. den 31 augusti

1982)

Högberg, Eva, sekreterare (t.o.m. den 31 augusti 1982)

Kellquist, Tore, avdelningschef (t.o.m. den 31 augusti 1982)

Kälvemark, Torsten, avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 augusti 1982)

Lewander, Anders, sekreterare (fr.o.m. den 23 december 1981)

Lindahl, Jan-Mats, departementsråd (t.o.m. den 31 augusti 1982)

Lindberg, Ingemar, statssekreterare (t.o.m. den 26 mars 1982)

Lindencrona, Hanne, departementssekreterare (t.o.m. den 31 augusti

1982)

Lund, Karin, utredningssekreterare (fr.o.m. den 27 mars 1982 t.o.m.

den 31 augusti 1982)

Mattsson, Bengt-Olof, kansliråd (t.o.m. den 31 augusti 1982)

Orehag, Lennart, överdirektör (t.o.m. den 31 augusti 1982)

Skantz, Anna-Greta, f.d. led. av riksdagen /s (t.o.m. den 31 augusti

1982)

Stensson, Bo, byråchef (fr.o.m. den 22 januari 1982)

Utberg, Rolf, kanslichef (t.o.m. den 31 augusti 1982)

Wallin, Nils, kanslichef (fr.o.m. den 28 januari 1982)

 

S:14    Skr 1982/83:103                                            90

Wikman, Monika, ombudsman (t.o.m. den 31 augusti 1982) Örnhall, Hans, byråchef (t.o.m. den 31 augusti 1982)

Sekreterare; Björk-Gurner, Ulla, fil. kand. (t.o.m. den I oktober 1982) Gudmundson, Ulla, sekreterare Nolte, Lennart, anpassningslärare

Bitr. sekreterare; Rydbeck, Margareta, informationssekreterare Wendel, Maj-Britt, socionom

Direktiven för beredningsgruppen, se dir 1979:117.

Beredningsgruppen har avgett rapporterna

Internationella handikappåret 1981; Planer och förberedelser i Sverige och Svensk handikappolifik.

Statistiska centralbyrån (SCB) har på gruppens uppdrag gjort en specialbearbetning av material rörande vissa handikappgruppers levnadsförhållanden. Materialet har publicerats i Sveriges officiella statistik (SOS), rapporten nr 25 Handikappad. Delaktig och jämlik?

Yttranden över rapporten Svensk handikappolitik

Handikappåret i pressen, i samarbete med Centrum för masskommunikationsforskning vid Stockholms Universitet

Report on JIDP 1981 in Sweden

Handikappåret i Sverige, beredningsgruppens slutrapport

Handlingsprogram i handikappfrågor.

Vissa rapporter har översatt till engelskaoch de största invandrarspråken. Flertalet rapporter har även framställts som talbok, i punktskrift och på lättläst svenska.

Beredningsgruppens huvudsakliga arbete avslutades den 31 augusti 1982.

Uppdraget är därmed slutfört.

15, Anhörigvårdskommittén (S 1979:11)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979 för att göra en översyn av olika frågor rörande vård av anhöriga i hemmet, m. m.:

Ordförande: Gustavsson, Rune, socionom, led. av riksdagen /c

 

91                                       Kommittéer: Socialdepartementet    S:16

Ledamöter; Grönhagen, Nils-Olof, led. av riksdagen /s Hesselström, Kerstin, landstingsledamot Kärnek, Ruth, landstingsledamot Åkerlind, Allan, byggnadsarbetare, led. av riksdagen /m

Sakkunniga; Bergman, Sven-Eric, avdelningschef Jönsson, Gustav, departementsråd Rosenius, Margareta, sekreterare

Experter; Lempert, Erik, hovrättsassessor Strand, Birgit, byråchef Svensson, Margareta, andre förbundsordförande

Sekreterare; Biirén, Per-Olof, avdelningsdirektör Laius, Gunilla, fil. kand. (t.o.m. den 30 november 1982) Nyberg, Gunnel, förste organisationsassistent

Lokal; Malmtorgsgatan 3. Postadress; Socialdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för kommittén, se dir 1979:130.

Kommittén har avgett betänkandet (Ds S 1981:15) Vårdbidrag för handikappade barn under 16 år.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete under våren 1983.

16. Kommittén (S 1979:13) för opinionsbildning mot drogkulturen

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 6 december 1979 för att planera och genomföra en aktion mot överlåtelse av alkohol till ungdom samt för fördjupa opinionsbildningen mot droger;

Ordförande; Lindberg, Jakob, departementsråd

Ledamöter; Björck, Berndt, kanslichef (t.o.m. den 31 januari 1982) Blomberg, Ingrid, direktör Burman, Karl-Gunnar, sekreterare Dahlbäck, Sven-Åke, byråchef

 

S:I6    Skr 1982/83:103                                            92

Engman, James, informationschef

Erlandsson, Gottfrid, polisintendent

Ivarsson, Kent, departementssekreterare

Jönsson, Rolf, kanslichef

Lundborg, Hans, departementssekreterare (t.o.m. den 19 april 1982)

Nilsson, Stellan, sekreterare (t.o.m. den 31 januari 1982)

Nyrén, Lars, skolkonsulent.

Rydberg, Björn, socionom

Rämgård, Rolf, led. av riksdagen /c

Sundin, Anita, sekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1982)

Wegerman, Åke, byråchef

Viklund, Margareta, sekreterare

Sekreterare; Beckérus, Margareta, informationssekreterare (t.o.m. den 10 maj 1982)

Horning, Eric, speciallärare

Lundborg, Hans, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1982 t.o.m. den 31 december 1982)

Direktiv för kommittén, se dir 1981:6.

Kommittén har genomfört en rad informationsåtgärder under devisen Stoppa langningen - Aktion mot alkoholfaran. Dennaaktion följdes sedan av en aktion mot droger, vilket innebar att en fördjupad opinionsbildning fortsatte under år 1982.

Kommittén beräknas lämna en slutrapport över sin verksamhet under januari 1983.

Uppdraget är därmed slutfört.

17. Arbetsgruppen (S 1980:01) för samråd beträffande boendeservice för svårt handikappade

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 17 januari 1980 för samråd beträffande boende och service för svårt handikappade:

Ordförande: Fors, Åke, f.d. departementsråd   .

Ledamöter; Harriman, Siv, sekreterare Lundin, Inge-Britt, sekreterare

 

93                                       Kommittéer: Socialdepartementet    S:18

Rydén, Kjerstin, avdelningschef Söderberg, Bengt, socialchef

Experter: Andersson, Birgitta Carlsson, Folke, byrådirektör Dalen, Ingrid, tf. departementsråd Juhlin, Inga-Maj, socionom Lewander, Anders, sekreterare

Lindberg, Bertil, kanslichef (fr.o.m. den 1 november 1981) Månsson, Karin, arkitekt

Sekreterare; Lejdström, Krislina, förste kanslist

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Arbetsgruppen har avgett

Rapport om intervjuundersökning i Stockholms län 1980, beträffande behovet av boende med service för ungdomar med rörelsehinder

Rapport om försöksverksamhet med boendeträning för ungdomar med rörelsehinder, Huvudsta-projektet, år 1981-1982.

Arbetsgruppen beräknas avge en slutrapport .vid årsskiftet 1982-1983.

Uppdraget är därmed slutfört.

18. 1980 års abortkommitté (S 1980:02)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 21 februari 1980 med uppgift att utvärdera abortlagstiftningen m. m.:

Ordförande; Bräkenhielm, Anita, överläkare, led. av riksdagen /m

Ledamöter: Eirefeldt, Christer, byggnadstekniker, led. av riksdagen /fp Gradin, Anita, statsråd, led. av riksdagen /s (t.o.m. den 21 oktober 1982)

Israelsson, Karin, distriktssköterska, led. av riksdagen /c Lantz, Inga, led. av riksdagen /vpk'

Persson, Gustav, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 22 oktober 1982) Ström, Turid, avdelningschef, f.d. ers. för led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 22 oktober 1982)

Sakkunnig: Sahlin, Jan, förbundsjurist

 

S:18    Skr 1982/83:103                                             94

Experter; Liliewall, Birgitta, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 november 1982)

Starup, Helena, departementssekreterare (t.o.m. den 14 november 1982) Sundström-Feigenberg, Kajsa, leg. läkare

Sekreterare; Rolén, Mats, fil. dr

Bitr. sekreterare: Lidholm, Merike, förste byråsekreterare

Lindgren, Jane, kurator (fr.o.m. den 23 augusti 1982 t.o.m. den 30 november 1982)

Lokal; Malmtorgsgatan 3. Postadress; Socialdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för kommittén, se dir 1980:16.

Kommittén har avgett rapporten

(Ds S 1981:24) Bilder och röster. Intervjuer bland kvinnor och sjukvårdspersonal kring aborter

(Ds S 1982:8) Lära leva tillsammans. En kartläggning av samlevnadsundervisning i skola och lärarutbildning.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete under våren 1983.

19. Journalutredningen (S 1980:03)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 31 januari 1980 för att göra en översyn av gällande råd i fråga om gallring i vissa medicinska arkiv m. m.:

Särskild utredare; Dahlgren, Sven, professor (fr.o.m. de 20 september 1982) Fallström, Ann-Marie, arkivarie (t.o.m. den 15 juli 1982)

Sakkunnig; Alsén, Sven, avdelningschef (t.o.m. den 31 juli 1982) Falk, Viking, avdelningschef (fr.o.m. den 21 oktober 1982)

Experter; Bolinder, Erik, leg. läkare Christiani, Karin, utbildningssekreterare Holmberg, Rolf, projektledare Johansson, Kerstin, assistent

 

95                                Kommittéer: Socialdepartementet    S:20

Malker, Hans, byrådirektör

Mellbin, Gunnel, överläkare (fr.o.m. den 18 oktober 1982)

Pursche, Werner, landsarkivare (t.o.m. den 7 november 1982)

Sahlin, Jan, förbundsjurist

Sjöberg, Karl, överläkare

Smedby, Björn, professor

Starup-Mårtensson, Helena, departementssekreterare

Sekreterare; Forsberg, Björn, byrådirektör

Lokal; Malmtorgsgatan 3. Postadress: Socialdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för utredningen, se dir 1980:5 och dir 1980:76.

Utredningen har avgett betänkandet (Ds S 1982:5) Bevarande av journalen m. m.

Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande under år 1984.

20. Socialdatautredningen (S 1980:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 31 januari 1980 för att undersöka behovet av undantag från föreslagna regler om gallring av socialtjänstens personregister;

Särskild utredare:

Karlsson, Willy, socialchef

Experter; Berglind, Hans, professor Edvardsson, Carl-Edvard, förste arkivarie Lannerberth, Marianne, sekreterare Larsson, Jan, fil. dr

Nasenius, Jan, departementssekreterare Norström, Cari, byråchef

Sekreterare; Dahlström, Rolf, avdelningsdirektör

Lokal: Malmtorgsgatan 3. Postadress: Socialdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för utredningen, se dir 1980:7.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete i början av år 1983.

 

S:21    Skr 1982/83:103                                                     96

21, Samordningsorganet (S 1980:06) för alkoholfrågor (SAMO)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 14 maj 1980 för att initiera och planlägga åtgärder inom det alkoholpolitiska området m. m.;

Ordförande; Pettersson, Åke, f.d. statssekreterare

Ledamöter: Bramsvik, Nils-Erik, f.d. statssekreterare Dinkelspiel, Ulf, f.d. statssekreterare Eriksson, Lennart, generaltulldirektör

Eriksson, Thorsten, f.d. sakkunnig i utbildningsdepartementet Grufberg, Lennart, departementsråd Hegardt, Margareta, f.d. statssekreterare Larsson, Stig, f.d. statssekreterare Lindh, Ove, hovrättspresident Lundin, Ulf, f.d. statssekreterare Orehag, Lennart, generaldirektör Palm, Elisabeth, statssekreterare Romander, Holger, rikspolischef Wahlberg, Marianne, f.d. statssekreterare Westerberg, Bengt, f.d. statssekreterare Weslerholm, Barbro, generaldirektör

Ersättare: Esbjörnson, Esbjörn, byråchef (för Romander) Finn, Nils, departementsråd (för Larsson) Fischerström, Barbro, expeditionschef (för Bramsvik) Hedengren, Sven-Olof, överdirektör (för Weslerholm) Honeth, Peter, departementssekreterare (för Eriksson, Thorsten) Lagerlöf, Inga-Britt, departementssekreterare (för Wahlberg) Leuf, Nils-Börje, departementsråd (för Hegardt) Lindberg, Jakob, departementsråd (för Pettersson) Lundh, Gunnar, tullråd (för Eriksson) Munck, Johan, departementsråd (för Lindh) Nordling, Lotty, hovrättsassessor (för Palm) Orehag, Lennart, generaldirektör (för Ulvhammar) Strand, Karl-Erik, departementsråd (för Westerberg)

Sakkunnig; Swedberg, Bo, redaktionschef (för Lundin)

Sekreterare: Karlsson, Christer, avdelningsdirektör (t.o.m. den 30 april 1982) Landerholm, Margareta, hovrättsassessor (t.o.m. den 30 april 1982)

 

97                                Kommittéer: Socialdepartementet    S:22

Olsson, Börje, byråsekreterare (t.o.m. den 31 maj 1982) Öste, Suzanne, förste byråinspektör (t.o.m. den 31 maj 1982)

Direktiven får samarbetsorganet, se dir 1980:47.

Samarbetsorganet har avgett betänkandet

(Ds S 1980:10) Om alkoholpolitiken

(Ds S 1981 ;21) Data om alkoholkonsumtionen och dess skadeverkningar. Statistik och undersökningar

(Ds S 1981 ;22) Tekniska förutsättningar för ransonering och registrering vid inköp av alkoholdrycker. Expertrapport utförd på uppdrag av SAMO

(Ds S 1981 ;23) Alkoholpolitiska restriktioner. Rapport från ett forskarseminarium kring ransonering, registrering och prispolitik genomfört på initiativ av samordningsorganet (Ds S 1981:25) Om alkoholpolitiken. Överväganden och förslag.

Uppdraget är därmed slutfört.

22, Socialberedningen (S 1980:07)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 29 maj 1980 för översyn av bestämmelserna dm vård oberoende av samtycke inom socialtjänst- och sjukvårdslagstiftningen samt utväi-dering av den nya socialtjänstlagstiftningen;

Ordförande; Sterzel, Fredrik, f.d. justitieräd

Ledamöter: Bergström, Britta, universitetslektor (fr.o.m. den 1 december 1981) Larsson, Erik, f.d. led. av riksdagen /c Rembo, Sonja, led. av riksdagen /m

Romanus, Gabriel, f.d. led. av riksdagen /fp (t;o.m. den 30 november 1981)

Sjöström, Kurt, avdelningschef Svensson, Evert, förbundsordförande, led. av riksdagen /s

Sakkunniga; Bergman, Sven-Eric, avdelningschef Farm, Ingemar, sekreterare Holmquist, Gertrud, hovrättsassessor Håkansson, Bertil, anstaltsdirektör Johansson, Karl-Axel, sektionschef Magnusson, Nils, avdelningschef Gustavsson, Arne, avdelningschef

7     Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

 

S:22    Skr 1982/83:103                                            98

Experter: Keltner, Bertil, överläkare Meyerson, Anita, hovrättsassessor

Sekreterare: Billum Stegard, Susanne, kanslichef (t.o.m. den 30 juni 1982) Thyblad, Tom, rådman (fr.o.m. den 1 juli 1982)

Bitr. sekreterare; Ahlqvist, Ulla, kronofogde Engström, Bengt-Åke, hovrättsassessor

Lokal; Malmtorgsgatan 3. Postadress; Socialdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för beredningen, se dir 1980:45 och dir 1981 ;55.

Beredningen har avgett betänkandet

(SOU 1981 ;7) Lag om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) (Ds S 1981:6) Åtgärder mot missbruk under graviditet (Ds S 1981:7) Ändringar i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV).

Beredningen planerar att avge nästa delbetänkande under år 1983.

23, Föräldraförsäkringsutredningen (S 1980:08)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 29 maj 1980 för att göra en översyn av reglerna för rätt till ledighet för vård av barn och av ersättningsreglerna inom föräldraförsäkringen, m. m.:

Särskild utredare; Sjönell, Marianne, överdirektör

Sakkunniga; Claeson, Elise, utredningssekreterare (fr.o.m. den 2 november 1982) Drevhammar, Ylva, förste sekreterare Falkenberg, Eva, förbundsjurist

Lönnerblad, Sara, utredningssekreterare (t.o.m. den 1 november 1982) Stråth, Claes, sekreterare, Svensson, Inge, bitr. direktör Westin, Aina, led. av riksdagen /s

Experter: Edström, Ricardo, med. dr (fr.o.m. den 1 oktober 1982) Ekstam, Åke, förste byråsekreterare Hallberg, Kajsa, hovrättsassessor

 

99                                       Kommittéer: Socialdepartementet    S:24

Lempert, Erik, hovrättsassessor

Liden, Sverker, departementssekreterare

Nygren, Karl Gösta, med. dr (fr.o.m. den 1 oktober 1982)

Svensson, Sven Eric, avdelningschef

Sekreterare: Röcklinger, Anna-Stina, avdelningsdirektör

Lokal: Riksförsäkringsverket, 103 51 Stockholm, tel. växel 22 10 80

Direktiven för utredningen, se dir 1980:53 och dir 1982:14 samt utredningsuppdrag enligt protokoll från regeringssammanträde 1981-06-25.

Utredningen har avgett betänkandet (SOU 1982:36) Enklare föräldraförsäkring.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under första halvåret 1983.

24, PBU-utredningen (S 1980:09)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 26 juni 1980 för att utreda hur den verksamhet som bedrivs inom den psykiska barn- och ungdomsvården (PBU/BUP) samt den kommunala familjerådgivningen skulle kunna samordnas inbördes och med andra verksamheter med näraliggande arbetsuppgifter;

Ordförande; Sverne, Tor, justitieombudsman

Ledamöter: Claesson-Wästberg, Inger, habiliterings- och utvecklingschef Göransson, Bertil, landstingsråd Häggmark, Siri, led. av riksdagen /m Nilsson, Eivor, f.d. led. av riksdagen/c Sandberg-Fries, Yvonne, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 11 november 1982)

Sakkunniga: Farm, Ingemar, utredningssekreterare (t.o.m. den 31 januari 1982) Karlsson, Emy, socionom

Kärnekull, Anders, kurator (fr.o.m. den 16 februari 1982) Malmström, Stig, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1982) Minell, Marita, sekreterare Sikell, Evi, kurator (t.o.m. den 15 februari 1982) Villner, Ina, sekreterare (avliden)

 

S:24    Skr 1982/83:103                                           100

Linder, Bengt, planeringschef (fr.o.m. den I februari 1982) Östman, Olle, byråchef

Experter; Bergenheim, Elisabeth, familjerådgivare Bratthall, Birgitta, departementssekreterare Neander, Ebba, överläkare Sylwander, Inga, förbundsordförande

Sekreterare: Janson, Ulf, docent (fr.o.m. den 1 maj 1982 t.o.m. den 31 januari 1983) Röst Andréasson, Barbro, hovrättsassessor Serner, Uncas, sekreterare (avliden)

Lokal; Malmtorgsgatan 3. Postadress; Socialdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för utredningen, se dir 1980:60.

Utredningen beräknas avge sitt betänkande under år 1983.

25, Försäkringsdomstolskommittén (S 1980:10)

Tillkallade enligt regeringens bemyridigande den 19 juni 1980 för genomgång av försäkringsdomstolarnas verksamhet m. m.;

Ordförande:

Ekberg, Leif, president i försäkringsöverdomstolen

Ledamöter: Bengtsson, Albert, försäkringsrättsräd Grönwall, Lars, försäkringsrättsråd Sjönell, Marianne, överdirektör Wilhelmsson, Börje, försäkringsrättsräd

Experter; Ekeberg, Karl-Gunnar, hovrättsassessor Förstadins, Erik, direktör Gustafsson, Kerstin, förbundsjurist Karlsson, Henry, förbundssekreterare Krook, Inger, departementssekreterare Lundberg, Allan, f.d. försäkringsdomare Sjöquist, Hans, avdelningschef Welterling, Gunnar, direktör

Sekreterare: Björklund, Bengt, hovrättsassessor (t.o.m. den 31 oktober 1982)

 

101                                    Kommittéer: Socialdepartementet    S:27

Direktiven för kommittén, se dir 1980:57.

Kommittén har avgett betänkandet

(Ds S 1981 ;9) Försäkringsdomstolarnas arbetsläge. Förslag till åtgärder

(Ds S 1982:10) Försäkringsdomstolarna.

Uppdraget är därmed slutfört.

26,    1981 års behörighetskommitté (S 1980:11)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 30 oktober 1980 för att göra en översyn av gällande legitimations- och andra behörighetsbestämmelser för personal inom hälso- och sjukvården m. m.:

Särskild utredare: Johansson, Sven, landshövding

Sakkunniga: Alsén, Sven, avdelningschef (t.o.m. den 31 juli 1982) Daléus, Aina, byrådirektör

Falk, Viking, avdelningschef (fr.o.m. den I oktober 1982) Hjern, Bo, direktör Lamnevik, Gunilla, förste sekreterare Palm, Anita, förste förbundssekreterare Starup, Helena, departementssekreterare Wetterström, Rolf, ombudsman

Sekreterare: Johnsson, Lars-Åke, hovrättsassessor Timelin, Margaretha, avdelningsdirektör (t.o.m. den 30 juni 1982)

Lokal; Malmtorgsgatan 3. Postadress: Socialdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för kommittén, se dir 1980:75.

Kommiuén beräknas avge ett betänkande under år 1983.

27.      Äldreberedningen (S 1981:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 18 december 1980 för beredning av frågor som gäller de äldres levnadsförhållanden:

Ordförande: Rogestam, Christina, led. av riksdagen /c (t.o.m. den 25 oktober 1982) Korpi, Sture, statssekreterare (fr.o.m. den 26 oktober 1982)

 

S:27    Skr 1982/83:103                                           102

Ledamöter: Fager, Henny, kommunalråd Konradsson, Ingemar, led. av riksdagen /s Werner, Mårten, f.d. led. av riksdagen /m Winlher, Eva, f.d. led. av riksdagen /fp

Sakkunniga; Blixt, Gösta, förbundssekreterare

Lindberg-Johnsson, Ulla, sekreterare (fr.o.m. den 10 september 1982) Linder, Bengt, förste sekreterare (t.o.m. den 9 september 1982) Olsson, MariAnne, departementssekreterare (fr.o.m. den 16 juni 1982)

Petersson, Kerstin, sekreterare Sandberg, Lars, ordförande

Sekreterare; Börjesson, Sture, departementssekreterare

Bitr. sekreterare: Bolander, Fredrik, förste byråsekreterare (t.o.m. den 30 juni 1982) Nörle, Gudrun, vårdlärare (fr.o.m. den 7 januari 1982 t.o.m. den 27 november 1982)

Lokal: Malmtorgsgatan 3. Postadress; Socialdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för kommittén, se dir 1980:93.

Beredningen har avgett Rapporten "Just another age" (Ds S 1982:4) Trygghetslarm - inte bara teknik, (Ds S 1982:11) Bara något äldre. Översättning till svenska av rapporten "Just another age"

Beredningens arbete beräknas pågå under hela är 1983.

28. Kommittén (S 1981:02) för specialistutbildning i Sverige av läkare från utvecklingsländer m. m.

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 15 januari 1981 för att utreda de frågor som sammanhänger med specialistutbildning av läkare från utvecklingsländer m. m. och föreslå hur en sådan verksamhet kan organiseras:

Särskild utredare: Petersson, Owe, sjukhusdirektör

 

103                                    Kommittéer: Socialdepartementet    S:29

Sakkunniga: Barenthin, Willy, kansliråd Jonsson, Åke, sekreterare Lestner, Inga, kansliråd Stålbo, Per-Olov, avdelningsdirektör

Experter; Areskog, Nils-Holger, professor Dahlgren, Sven, professor Hjern, Bo, direktör Karién, Ingvar, kanslichef Kimbré, Siv, avdelningsdirektör

Direktiven för kommittén, se dir 1981:1.

Kommittén har avgett betänkandet (Ds S 1981:19) Utbildning för läkare från utvecklingsländer.

Uppdraget är därmed slutfört.

29. Gen-etikkommittén (S 1981:03)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande dén 19 februari 1981 för att utreda och lämna förslag till etisk och social lagstiftning m. m. för användning av hybrid-DNA tekniken:

Ordförande; Wennergren, Bertil, lagman (fr.o.m. den 1 november 1981)

Ledamöter; Anér, Kerstin, fil. dr, led. av riksdagen /fp (fr.o.m. den I november 1981)

Ekström, Göte, kanslichef (fr.o.m. den 1 november 1981) Israelsson, Per, led. av riksdagen /vpk (fr.o.m. den 1 november 1981) Lundgren, Erik, tf. professor (fr.o.m. den 11 november 1982) Niblaeus, Kerstin, statssekreterare (fr.o.m. den 11 november 1982) Sundberg, Ingrid, led. av riksdagen /m (fr.o.m. den 1 november 1981) Westin, Aina, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 11 november 1982)

Sekreterare; Samuelsson, Bengt, byråchef

Lokal; Naturvetenskapliga forskningsrådet, NER, Box 6711, 113 85 Stockholm, tel. växel 15 15 80 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se dir 1981 ;3.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1983.

 

S:30    Skr 1982/83:103                                                   104

30. Socialavgiftsutredningen (S 1981:04)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 7 maj 1981 med uppgift att göra en översyn av debiterings- och uppbördssystemet för arbetsgivaravgifter;

Särskild utredare: Björne, Gunnar, regeringsråd

Sakkunniga; Haglund, Sven, avdelningsdirektör Ivarsson, Lars, hovrättsassessor Linde, Per-Gunnar, avdelningsdirektör Lundin, Tore, bitr. skatledirektör

Experter: Johnsson, Bengt, departementssekreterare

Pagrotsky, Leif, departementssekreterare (t.o.m. den 30 oktober 1982) Rantzén, Karl-Göran, avdelningsdirektör Svantesson, Magnus, tf. organisationsdirektör

Sekreterare; Ganting, Birgitta, regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 4 juni 1982) Olsson, Kjell, kammarrättsassessor

Lokal; Birger Jaris Torg 9, 111 28 Stockholm, tel. 11 32 42 och 20 14 13. Postadress: Kammarrätten i Stockholm, Box 2302, 103 17 Stockholm

Direktiven för utredningen, se dir 1981 ;29.

Utredningen har avgett delbetänkandet

(Ds S 1982:3) Översyn av debiterings- och uppbördssystemet för arbetsgivaravgifter.

Utredningen planerar att avge nästa betänkande i juni 1983.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete.i början av år 1984.

31. Särskild utredare (S 1982:01) för översyn av vissa beredskapsfrågor

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 24 februari 1982 för att göra en översyn av.vissa beredskapsfrågor inom socialdepartementets verksamhetsområde:

Särskild utredare: Lundquist, Lars, överstelöjtnant (fr.o.m. den 1 februari 1982 t.o.m. den 30 juni 1983)

 

105                             Kommittéer: Socialdepartementet    S:33

Lokal: Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Utredaren beräknas avsluta sitt arbete under första halvåret 1983.

32. Smittskyddsutredningen (S 1982:02)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 18 februari 1982 för att göra en översyn av smittskyddsförfattningarna;

Särskild utredare; Holm, Elisabet, förutv. statsråd (fr.o.m. den I april 1982)

Sakkunniga; Lindau, Christer, kammarrättsassessor (fr.o.m. den 1 april 1982) Rinder, Lennart, byråchef (fr.o.m. den 1 april 1982)

Experter; Bottiger, Margareta, professor (fr.o.m. den 1 april 1982) Nordblom, Bengt, veterinärråd (fr.o.m. den 1 april 1982) Fredriksson, Knut, hälsovårdschef (fr.o.m. den 1 april 1982) Ström, Kari-Henrik, sekreterare (fr.o.m. deri 13 september 1982)

Sekreterare: Wahren, Håkan, länshälsövårdskonsulent (fr.o.m. den 1 april 1982)

Lokal; Länsstyrelsen i Uppsala län. Box 601, 751 25 Uppsala, tel. växel 018/12 04 60 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1982:7.

Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande under december 1982 7 januari 1983.

33, Utredningen (S 1982:03) om ansvar och uppgifter inom socialstyrelsens beredskapsområde

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 24 februari 1982 för aU utreda frågan om socialstyrelsens beredskapsuppgifter och aU lägga fram konkreta förslag i ämnet;

Särskild utredare: Pettersson, Harald, landshövding (fr.o.m. den 1 maj 1982)

Sakkunniga: Hedengren, Sven-Olof, expeditionschef (fr.o.m. den 1 maj 1982)

 

S:33    Skr 1982/83:103                                           106

Sondén, Jan, kanslichef (fr.o.m. den 1 maj 1982) Wiktorin, Bengt, sektionschef (fr.o.m. den I maj 1982)

Experter; Blomgren-Edenstrand, Eva, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 maj 1982)

Forssbeck, Bengt, byråchef (fr.o.m. den I maj 1982) Lindgren, Anders, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 maj 1982) Westman, Henrik, kansliråd (fr.o.m. den 1 maj 1982)

Sekreterare; Edström, Elisabeth, departementssekreterare (fr.o.m den 18 juni 1982)

Lokal; Malmtorgsgatan 3. Postadress: Socialdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för utredningen, se dir 1982:8.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under första halvåret 1983.

34. Vidareutbildningskommittén (S 1982:04)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1982 för att ytterligare överväga frågan om hur läkares vidareutbildning bör vara organiserad i framtiden m. m.;

Särskild utredare; Holm, Elisabet, förutv. statsråd (fr.o.m. den 7 juli 1982)

Sakkunniga; Jonsson, Åke, förste sekreterare (fr.o.m. den 19 augusti 1982) Rudhe, Catharina, departementssekreterare (fr.o.m. den 19 augusti 1982) Starup, Helena, departementssekreterare (fr.o.m. den 19 augusti 1982)

Experter; Odencrants, Karin, byrådirektör (fr.o.m. den 19 augusti 1982) Wennström, Gunnar, avdelningschef (fr.o.m. den 19 augusti 1982)

Sekreterare; Stenfors, Bo, departementssekreterare (fr.o.m. den 7 juli 1982)

Lokal; Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1982:48.

Utredningen har upphört den 1 december 1982.

 

107                                    Kommittéer: Socialdepartementet    S:36

35. Utredningen (S 1982:05) om dödsbegreppet

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 22 juli 1982 för att utreda frågan om nuvarande dödsbegrepp bör bibehållas eller om ett hjärndödsbegrepp bör införas;

Särskild utredare; Aspelin, Erland, hovrättslagman (fr.o.m. den 23 juli 1982)

Sakkunniga: Andersson-Wretmark, Astrid, sjukhuspräst (fr.o.m. den 12 augusti 1982)

Hermerén, Göran, professor (fr.o.m. den 23 juli 1982) Ingvar, David, professor (fr.o.m. den 23 juli 1982) Westrin, Claes-Göran, professor (fr.o.m. den 23 juli 1982) Widman, Bertil, överläkare (fr.o.m. den 12 augusti 1982)

Expert: Rosenqvist, Urban, docent (fr.o.m. den 12 augusti 1982)

Sekreterare: Abelson, Lars Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den 10 augusti 1982) Eriksson, Per-Erik, hovrättassessor (fr.o.m. den 1 oktober 1982)

Lokal; Departementens utredningsavdelning. Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel. växel 040/749 50 (sekreterarna)

Direktiven för utredningen, se dir 1982:61.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1983.

36. SBL-kommittén (S 1982:06)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 12 augusti 1982 för att närmare utreda organisationen av statens väccininstitul och statens bakteriologiska laboratorium:

Ordförande; Persson, Cari, f.d. landshövding (fro.m. den 10 september 1982)

Ledamöter: Bergstedt, Tord, finansdirektör (fr.o.m. den 10 september 1982) Ehn, Bengt, länsveterinär (fr.o.m. den 10 september 1982) Elmqvist, Fred, sekreterare (fr.o.m. den 10 september 1982) Filipsson, Ann-Christin, departementssekreterare (fr.o.m. den 10 september 1982) Kallings, Lars Olof, professor (fr.o.m. den 10 september 1982)

 

S:36    Skr 1982/83:103                                           108

Mossler, Karin, departementssekreterare (fr.o.m. den 10 september 1982)

Sakkunniga: Broberg, Håkan, förhandlingsdirektör (fr.o.m. den 10 september 1982)

Mandahl, Håkan, byråchef (fr.o.m. den 10 september 1982) Olofsson, Gunnar, överdirektör (fr.o.m. den 10 september 1982) Sahlenstedt, Rune, professor (fr.o.m. den 10 september 1982)

Sekreterare:

Rapp, Bertil, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 10 september 1982) Stenfors, Bo, departementssekreterare (fr.o.m. den 10 september 1982)

Lokal; Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiv, se regeringens beslut den 12 augusti 1982.

Kommittén beräknas avge sitt betänkande i början av år 1983.

37. översyn (S 1982:07) av de statliga insatserna för alkohol- och narkotikainformation m. m.

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 16 september 1982 för att göra en översyn av de statliga insatserna för alkohol- och narkotikainformation m. m.;

Utredningen ännu ej tillsatt.

Direktiven för utredningen, se dir 1982:75.

38. Kommittén (S 1982:08) för översyn av fritidshemsverksamheten för yngre skolbarn

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 16 september 1982 för att se över frågor om fritidshemsverksamhetens innehåll, organisation och samordning med övrig verksamhet m. m.:

Ordförande;

Persson, Anita, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 1 december 1982)

Ledamöter; Haglund, Ann-Catrine, led. av riksdagen /m (fr.o.m. den 1 december 1982) Josefsson, Lena, kommunalråd (fr.o.m. den 1 december 1982)

 

109                                    Kommittéer: Socialdepartementet    S:38

Samuelsson, Ingvar, kommunalråd (fr.o.m den 1 december 1982) Tilländer, Ulla, led. av riksdagen /c (fr.o.m. den I december 1982)

Sakkunniga; Honeth, Peter, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 december 1982) Mossler, Karin, kanslisekreterare (fr.o.m. den 1 december 1982) Rosengren, Bodil, bitr. skoldirektör (fr.o.m. den 1 december 1982) Svensson, Sten, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 december 1982)

Sekreterare; Norrhäll, Björn, förste byråsekreterare (fr.o.m. den I december 1982)

Lokal; Malmtorgsgatan 3. Postadress: Socialdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för kommittén, se dir 1982:77.

 

K:l    Skr 1982/83:103

Kommunikationsdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksam­het sedan redovisningen i 1982 års kommittéberättelse: 1, 5, 6, 7, 10 och 11.

Följande kommittéer inom avsnittet har inte fullgjort egentliga utredningsuppdrag: 9 och 13.

I. Fartygsmiljöutredningen (K 1973:04)

Tillkallad enligt Kungl. Maj;ts bemyndigande den 5 juli 1973 för att utreda frågor som hänger samman med de ombordanställdas arbets- och miljöförhållanden m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 23 augusti 1973, den 10 februari 1975 och den 25 oktober 1975);

Utredningsman: Sidenbladh, Karl, f.d. hovrättspresident

Experter; Alarik, Lennart, hovrättsassessor Baecklund, Lars, direktör Egstedt, Hans, ombudsman Eliasson, Rolf, skeppsredare Eriksson, Per, sjösäkerhetsdirektör Gullberg, Hans, hovrättsråd Havik, Folke, verkst. direktör Högberg, Gunnar, verkst. direktör Lindblad, Björn, ombudsman Lindskog, Björn, jur. kand. Rude, Karl, verkst. direktör Sjöstedt, Lennart, hovrättsråd Stenmark, Bengt-Erik, avdelningsdirektör Thornström,Torgny, verkst. direktör Tygesen, Lars, avdelningsdirektör Törnqvist, Folke, f.d. avtalssekreterare

Sekreterare; Hogebrandt, Göran, hyresråd

Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse K 37

och 1976 års kommiftéberäUelse K 20 samt dir 1977:75 och dir 1978:92.

 

111                       Kommittéer: Kommunikationsdepartementet    K:3

Utredningen har avgett betänkandet (Ds K 1975:2) BäUre fartygsmiljö

(Ds K 1976:1) Bostäder, medinflytande och miljö ombord på fartyg (Ds K 1980:17) Sjöarbelstidsfrågor

(Ds K 1982:2) Ny Sjösäkerhetslag, Del I FörfaUningsförslag (Ds K 1982:3) Ny Sjösäkerhetslag, Del II Motiv.

Uppdraget är därmed slutfört.

2. Tomtparkeringsutredningen (K 1978:10)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 10 november 1978 med uppdrag att utreda frågor om parkeringsöverlrädelser på tomtmark m.m.;

Särskild utredare: Huldén, Tomas, rådman

Experter; Cederström, Jacob, byrådirektör (fr.o.m. den 15 november 1982) Ohlsson, Sven, driftchef

Persson, Gunilla, revisionssekreterare (fr.o.m. den 15 november 1982) Sigfridsson, Sven-Erik, rättschef

Sekreterare; Landerholm, Margareta, hovrättsassessor (fr.o.m. den 15 november 1982) Persson, Gunilla, revisionssekreterare (t.o.m. den 14 november 1982)

Lokal; Kommunikationsdepartementet, Vasagatan 8-10, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 36 17

Direktiven för utredningen, se dir 1978:90.

Utredningen har avgett delbetänkandet (Ds K 1980:14) Felparkering på tomtmark.

Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande under år 1983.

3. Sjömanspensionsutredningen (K 1979:06)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 13 september 1979 med uppdrag att undersöka förutsättningarna för en sjömanspensionering grundad på kollektivavtal:

 

K:3    Skr 1982/83:103

Särskild utredare: Wilhelmsson, Börje, försäkringsrätlsråd

Experter: Alarik, Lennart, hovrättsassesssor Carnhagen, Göran, departementsråd Hyllengren, Jan, kansliråd Sjöquist, Hans, avdelningschef Stenlund, Kjell, avdelningsdirektör

Sekreterare: Kastman, Göran, kammarrättsassessor

Lokal: Kammarrätten i Jönköping, Östra Storgatan 7, Box 647, 551 18 Jönköping, tel. växel 036/16 99 10

Direktiven för utredningen, se dir 1979:101 och dir 1981 ;54.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

4. Kollektivtrafikberedningen (K 1979:07) (KTB)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 13 september 1979 för atl finna vägar att förbättra nuvarande kollektivtrafiksystem;

Ordförande; Norrbom, Claes-Eric, generaldirektör

Ledamöter: Aldén, Olle, landstingsråd

Andersson, Karleric, banktjänsteman (fr.o.m. den 20 november 1981) Farm, Gunnel, sakkunnig i kommunikatibnsdepartementet Komstedt, Wiggo, disponent, led. av riksdagen /m Rode, Hans, kommunalråd (fr.o.m. den I september 1982) Segerström, Ingrid, f.d. led. av riksdagen /s (t.o.m. den 31 augusti 1982)

Sellgren, Rolf, transportplaneringschef, f.d. led. av riksdagen /fp Tengbom-Velander, Ella, kommunalråd Wohlin-Andersson, Anna, led. av riksdagen/c (t.o.m. den 19 november 1981)

Sakkunnig; Bäckström, Ingemar, verkst. direktör Jonsson, Alf, direktör (fr.o.m. den 15 april 1982)

Expert: Hallslen, Lars, departementssekreterare

 

113                       Kommittéer: Kommunikationsdepartementet    K:4

Sekreterare: Jenstav, Marica, fil. kand. (fr.o.m. den 6 september 1982) Wallin, Bosse, civilingenjör Åbrink, Kjell, sekreterare

Lokal: Transportrådet, Industrivägen 7, Box 1339, 171 26 Solna, tel. 730 58 80

Direktiven för beredningen, se dir 1979:120 och dir 1981.74.

Arbetet bedrivs främst genom praktisk försöksverksamhet, bl. a. i form av modellortsprojekt.

Beredningen har i sin egen rapportserie hittills publicerat följande rapporter:

1981:1 Utrednings- och försöksverksamhet avseende den kollektiva tätortstrafiken

1981:2 Den kollektiva tätortstrafikens situation och utveckling i några olika länder

1981 ;3 Nordkolts uppläggning och resultat

1981:4 Modellortsprojekt Gävle - samordnade förbättringar som minskar restiden och ökar tillgängligheten Program 1981-04-15

1981:5 Modellortsprojekt Borås - samordnad planering och ledning av olika kollektiva trafikformer Program

1981:6 Arbetsplan för åren 1981-1983

1981 ;7 Den kollektiva tätortstrafikens situation

1981 ;8 Förbättrad busstrafik i befintliga områden Etapp 1

1981 ;9 Modellortsprojekt Borås - samordnad planering och ledning av olika kollektiva trafikformer Attitydpåverkan och trafikinformation

1981:10 Kollektivtrafikens utveckling i Västtyskland Erfarenheter från en studieresa i juni 1981

1982:1 Förbättrad busstrafik i befintliga områden Delrapport: Bussgators trafiksäkerhet m.m.

1982:2 Modellortsprojekt Borås - samordnad planering och ledning av olika kollektiva trafikformer Samordnad planering och nya trafikformer

1982:3 Modellortsprojekt Gävle - samordnade förbättringar som minskar restiden och ökar tillgängligheten Delrapport; Färdtidsmätningar och hållplatsstudier

1982:4 Modellortsprojekt Borås - samordnad planering och ledning av olika kollektiva trafikformer Gemensam beställnings-, lednings- och informationscentral (BLI-C)

1982:5 Kollektivtrafikföretagens arbete mot vandalisering

1982:6 Fordon för kollektivtrafik

1982:7 Lågtrafiksystem

1982:8 Utvärdering av försök med gratisturer

8    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

 

K:4    Skr 1982/83:103                                             114

1982:9 Sila bil - men svälja buss Rapport om trafiksilar 1982:10 Arbetsplan för åren 1982-1984

1982:11 Den lokala och regionala kollektivtrafiken om 10-20 år 1982:12 Radiokommunikation för kollektivtrafikens länsbolag

Beredningens arbete beräknas pågå tills vidare.

5. Stockholmsutredningen (K 1980:02)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 27 mars 1980 för att upprätta ett program för samordnade statliga insatser på trafikområdet i Stockholmsregionen:

Särskild utredare:

Norrbom, Claes-Eric, generaldirektör

Experter; Brynell, Ulf, gatudirektör Bäckström, Ingemar, verkst. direktör Lindskog, Lennart, länsråd Lindstenz, Bernt, kanslichef Nordell, Olof, trafikdirektör Nyström, Lennart, finanssekreterare Rosqvist, Gunnar, trafikdirektör Thunved, Jan, drätseldirektör Wallin, Bosse, civilingenjör Wohlin, Hans, planeringschef Öberg, Eskil, vägdirektör

Sekreterare: Lundin, Ingemar, civilingenjör

Direktiven för utredningen, se dir 1980:23.

Utredningen har avgett betänkandet (Ds K 1982:1) Statliga insatser för Slockholmstrafiken.

Uppdraget är därmed slutfört.

6. Närsjöfartsutredningen (K 1980:03)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 23 oktober 1980:

Särskild utredare; Dahlgren, Lars, direktör

 

115                       Kommittéer: Kommunikationsdepartementet    K:7

Expert: Lagebrant-Nordqvist, Eva, avdelningsdirektör

Sekreterare; Williamson, Morgan, fil. lic.

Direktiven för utredningen, se dir 1980:72.

Utredningen har avgett betänkandet (SÖU 1981:103) Sjöfartens roll i trafikpolitiken.

Uppdraget är därmed slutfört.

7. Organisationskommittén (K 1980:04) för trafikflygarutbildning (OTU)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 25 september 1980 för att svara för den närmare planläggningen av en civil pilotutbildning m. m.;

Ordförande;

Letzén, Sven-Roland, ekonomidirektör (t.o.m. den 31 maj 1982)

Ledamöter; Cederwall, Ulf, pol. mag. (t.o.m. den 31 maj 1982) Nilsson, Alf, departementssekreterare (t.o.m. den 31 maj 1982) Nilsson, Ingemar, avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 maj 1982) Nordström, Lars-Erik, direktör (t.o.m. den 31 maj 1982) Sundberg, Kjell, departementssekreterare (t.o.m. den 31 maj 1982) Torselius, Jan Henrik, överste (t.o.m. den 31 maj 1982) Westman, Henrik, departementssekreterare (t.o.m. den 31 maj 1982)

Experter; Arkehag, Leif, överstelöjtnant (t.o.m. den 31 maj 1982) Karlström, Hans Åke, avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 maj 1982) Kågström, Anders, överingenjör (t.o.m. den 31 maj 1982) Regefalk, Egon, överstelöjtnant (t.o.m. den 31 maj 1982) Skoghagen, Owe, överstelöjtnant (t.o.m. den 31 maj 1982) Strid, Ulf, avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 maj 1982)

Sekreterare; Törfeidt, Lennart, avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 maj 1982)

Direktiven för kommittén, se dir 1980:74.

 

K:7    Skr 1982/83:103                                             116

Kommittén har avgett betänkandet (Ds K 1982:4) Statlig trafikfiyghögskola. Del 1 (Ds K 1982:5) Utbildning av flyglärare. Del 2.

Uppdraget är därmed slutfört.

8. Nationella kommittén (K 1981:03) för nordiska trafiksäkerhetsåret 1983

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 11 juni 1981;

Ordförande; Sigfridsson, Sven-Erik, rättschef

Vice ordförande: Backman, Gösta, departementsråd

Ledamöter; Clarkson, Rolf, direktör, led. av riksdagen /m Jonasson, Bertil, lantbrukare, led. av riksdagen /c Lindahl, Essen,, direktör, f.d. led. av riksdagen /s Rejdnell, Erik, kamrer, f.d. led. av riksdagen /fp Ryding, Gunvor, industritjänsteman, f.d. led. av riksdagen /vpk

Experter: Englund, Anders, fil. lic. Hagberg, Jan, byråchef Hammarlund, Carl-Gunnar, direktör Johannesson, Rune, byråchef

Rumar, Kåre, forskningschef (fr.o.m. den 1 mars 1982) Surell, Valeri, direktör

Sekreterare; Mohlin, Hans, departementssekreterare

Bitr. sekreterare; Widell, Alice, assistent (fr.o.m. den 1 november 1982)

Ledamöter i huvudkommittén: Backman, Gösta, departementsråd Hammarlund, Carl-Gunnar, direktör Sigfridsson, Sven-Erik, rättschef

Lokal; Kommunikationsdepartementet, Vasagatan 8-10, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 36 72

 

117                     Kommittéer: Kommunikationsdepartementet    K:10

Direktiven för kommittén, se dir 1981 ;40. Kommittén beräknas avsluta sitt arbete under år 1984.

9. Förhandlingsman (K 1981:05) för en kollektivavtalsreglerad sjömanspensionering

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 27 augusti 1981 med uppdrag aU för statens räkning förhandla med arbetsmarknadsparterna och - med förbehåll för regeringens godkännande - träffa en uppgörelse om villkoren för en övergång till en ordning som bygger på kollektivavtal;

Förhandlingsman; Pellijeff, Alexej, direktör

Sakkunniga; Björk, Ove, förbundsombudsman (fr.o.m. den 8 juni 1982) Grenander, Nils, direktör

Karlsson, Gunnar, f. förbundsordförande (t.o.m. den 7 juni 1982) Wilhelmsson, Börje, försäkringsrättsråd

Lokal; c/o Kammarrättsassessor Göran Kastman, Kammarrätten i Jönköping, Östra Storgatan 7, Box 647, 551 18 Jönköping, tel. växel 036/16 99 10

Direktiven för förhandlingsmannen, se dir 1981 ;53.

Förhandlingsmannen beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

10. 1981 års bilarbetstidsutredning (K 1981:06)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 10 september 1981:

Särskild utredare; Peterson, Lars, generaldirektör

Expert; Hartzell, Gösta, förste tullinspektör Renbjer, Lennart, kammarrättsassessor Segerfalk, Bertil, byråchef Täveby, Gunnar, polisintendent

 

K:10    Skr 1982/83:103

Sekreterare; Hellström, Erik, hovrättsassessor

Direktiven för utredningen, se dir 1981 ;52.

Uppdraget är slutfört.

11. Organisationskommittén (K 1982:01) för transport av farligt gods

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 14 januari 1982;

Ordförande; Sandebring, Hans, generaldirektör

Ledamöter: Eriksson, Per, sjösäkerhetsdirektör Fredholm, Owe, sprängämnesinspektör Hoppe, Hans, direktör Irberger, Sture, departementssekreterare Nordström, Clas, chefsjurist

Experter: Andersson, Birgitta, postkontrollör Björkman, Fredrik, avdelningsdirektör Ek. Paul, avdelningsdirektör Enemo, Bertil, byrådirektör Hartzell, Gösta, tullöverinspektör Jahnke, Ulrich, sjökapten

Lindeberg, Göran, organisationsdirektör (t.o.m. den 30 juni 1982) Odeen, Ragnar, avdelningsdirektör

Persson, Åke, förste strålskyddsinspektör (t.o.m. den 30 juni 1982) Schalin, Lars, inspektör

Selen, Jan-Olof, departementssekreterare (t.o.m. den 30 juni 1982) Stenmark, Bengt-Erik, avdelningsdirektör Striby, Christina, hovrättsassessor Svahn, Birgitta, förste strålskyddsinspektör (fr.o.m. den 1 juli 1982)

Sekreterare;

Brandt, Åke, departementssekreterare

Bitr. sekreterare: Landerholm, Margareta, hovrättsassessor

Direktiven för kommittén, se dir 1982:1.

 

119                     Kommittéer: Kommunikationsdepartementet    K: 13

Kommittén har avgett betänkandet

(Ds K 1982:6) Ny myndighetsorganisation för landtransporter av farligt gods

(Ds K 1982:7) Föreskrifter för landtransporter av farligt gods.

Uppdraget är därmed slutfört.

12. Utredningen (K 1982:02) om Sveriges internationella transporter

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 18 februari 1982;

Särskild utredare; Dahlgren, Lars, direktör

Expert; Svantemark, Lennart, departementsråd

Sekreterare; Wiberg, Ragne, kanslichef

Bitr. sekreterare; Hallsten, Lars, departementssekreterare

Lokal; Kommunikationsdepartementet, Vasagatan 8-10, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 36 53 Wiberg, 763 36 85 Hallsten

Direktiven för utredningen, se dir 1982:6.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

13. Utredningen (K 1982:03) för överläggningar om Bromma flygplats

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1982:

Särskild utredare; Gullnäs, Ingvar, landshövding (fr.o.m. den 30 juni 1982)

Lokal; Länsstyrelsen i Kopparbergs län, 791 84 Falun, tel. växel 023/810 00

Direktiven för utredningen, se dir 1982:50.

 

E:I    Skr 1982/83:103                                             120

Ekonomidepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet sedan redovisningen i 1982 års kommittéberättelse: 2, 9 och 14

1. Betalningsbalansdelegationen (Fi 1975:02)

Tillkallade enligt Kungl. Maj;ts bemyndigande den 30 oktober 1974 för samordning av betalningsbalansstatistiken (se Post- och Inrikes tidn. den 1 mars 1975);

Ordförande; Jakobsson, Ulf, planeringschef (t.o.m. den 10 oktober 1982) Sohlman, Michael, planeringschef (fr.o.m. den 19 oktober 1982)

Ersättare för ordförande; Wahlstedt, Bengt, departementssekreterare (t.o.m. den 3 november 1982)

Ledamöter; Hansson, Lars, bankokommissarie Lönnqvist, Åke, avdelningschef Pettersson, Bengt, avdelningschef

Ersättare för ledamot: Esaieson, Erik, statistikchef (för Lönnqvist) (t.o.m. den 5 november 1981)

Franzén,Thomas, avdelningsdirektör (för Hansson) (fr.o.m. den 6 november 1981)

Koll, Jiiri, tf. statistikchef (för Lönnqvist) (fr.o.m. den 6 november 1981)

Sekreterare;

Persson, Nils Eric, byrådirektör

Bitr. sekreterare; Strejber, Eva, byrådirektör (fr.o.m. den 1 mars 1982 t.o.m. den 31 maj 1982)

Lokal; Sveriges Riksbank, Brunkebergstorg 11, Box 16283, 103 25 Stockholm tel. växel 787 00 00, direktval 787 01 46 (sekreteraren)

Direktiven för delegationen, se 1976 års kommittéberättelse Fi 36.

 

121                                  Kommittéer: Ekonomidepartementet    E:2

Delegationen har avgett

Rapport med resultaten från en undersökning av företagens tjänsteexport och tjänsteimport 1979

Rapport med resultaten från en undersökning av företagens tjänsteexport och tjänsteimport 1980.

Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1983.

2. Utredningen (Fi 1975:03) om löntagarna och kapitaltillväxten

Tillkallade enligt regeringens bemyndiganden den 30 januari 1975 och den 12 maj 1977 för att utreda frågor om löntagarfonder (se Post-och Inrikes tidn. den 8 februari 1975)

Ordförande; Öhman, Berndt, universitetslektor

Ledamöter; Alderin, Robert, vice verkst. direktör Broms, Jan, direktör Edin, Per-Olof, sakkunnig Feldt, Kjell-Olof, statsråd, led. av riksdagen /s Landberg, Maj-Lis, led. av riksdagen /s Levin, Bert, f.d. statssekreterare Molin, Rune, sekreterare Nilsson, Karl-Erik, bitr. direktör Röttorp, Anders, direktör

Sundkvisl,Tage, lantbrukare, led. av riksdagen /c Tobisson, Lars, led. av riksdagen /m Waldenström, Erland, direktör

Experter: Böök, Sven Åke, föreståndare Jakobsson, Ulf, planeringschef Johansson, Sven-Erik, professor Lundgren, Nils, fil. dr Pettersson, Per, hovrättsassessor Söderström, Hans T;son, docent

Bitr. sekreterare: Skog, Rolf, civilekonom (t.o.m. den 31 juli 1982)

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Fi 37. Tilläggsdirektiv, se dir 1981:11.

 

E:2    Skr 1982/83:103                                             122

Utredningen har avgett betänkandet (SOU 1979:8) Löntagarna och kapitaltillväxten 1. Studierapporten Löntagarfonder - bakgrund, problem och möjligheter av Berndt

Öhman

(SOU 1979:9) Löntagarna och kapitaltillväxten 2. Tre expertrapporter Den svenska förmögenhetsfördelningens utveckling av Roland Spant Löntagarfonder och aktiemarknaden - en introduktion av Ragnar

Bohman och Lennart Låftman Internationella koncerner och löntagarfonder av Nils Lundgren (SOU 1979:10) Löntagarna och kapitalfillväxten 3. Tre

expertrapporter

Löner, lönsamhet och soliditet i svenska industriföretag av Lars

Bertmar m. fl.

Vinstbegreppet av Stefan Saläng

Den lokala lönebildningen och företagets vinster - en preliminär

analys av Nils-Henrik Schager (SOU 1979:11) Löntagarna och kapitaltillväxten 4. En expertrapport Lantbrukskooperationen - ideologi och verklighet av Halvdan

Åstrand

(SOU 1981 ;44) Löntagarna och kapitalfillväxten 5. Slutrapport (SOU 1981 ;78) Löntagarna och kapitaltillväxten 6. Tre

expertrapporter

Tillskott av nytt riskkapital från löntagarfonder av Per Hörnfeldt Löntagarfonders aktieköp via börsen - problem och möjligheter av

Lennart Låftman

Röstvärdedifferenser i svenska börsbolag av Rolf Skog (SOU 1979:79) Löntagarna och kapitaltillväxten 7. Expertrapporten Löntagarfonders finansiering och incidens av Anders Kristoffersson (SOU 1981; 105) Löntagarna och kapitalfillväxten 8. Två

expertrapporter

Hushållens aktieägande i Sverige av Roland Spänt Ägandekoncentration eller konkurrens på kapitalmarknaden? av

Rolf Eidem (SOU 1982:28) Löntagarna och kapitalfillväxten 9. Tre

expertrapporter

Ägarstrukturen i börsföretagen av Ragnar Boman

Vinstbegrepp vid vinstbaserade avgifter till löntagarfonder av Hans

Edenhammar

Löntagarfonders skattebehandling av Hans Edenhammar (SOU 1982:47) Löntagarna och kapitaltillväxten 10. Två

expertrapporter

Solidarisk lönepolitik och löntagarfonder av Berndt Öhman Sambandet mellan företagens rekrytering, lönsamhet och

löneutveckling av Nils-Henrik Schager

 

123                            Kommittéer: Ekonomidepartementet    E:3

Under senhösten 1982 eller våren 1983 kommer i SOU-serien Löntagarna och kapitaltillväxten 11. Expertrapporten Företaget, kapitalmarknaden och löntagarfonderna av Rolf Eidem.

Sekretariatet kommer att avsluta sitt arbete den 30 november 1982.

3. Banklagsutredningen (Fi 1976:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 23 juni 1976 för att göra en översyn av banklagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 20 juli 1976);

Ordförande:

Malmgren, Kurt, rättschef

Ledamöter: Danielsson, Bertil, bankdirektör Danielsson, Stig, bankinspektör Eklöf, Kurt, vice riksbankschef Rydh, Jan, verkst. direktör Schierbeck, Per, verkst. direktör Thunholm, Lars-Erik, bankdirektör

Sakkunnig; Thörn, Lars-Olof, direktör

Experter; Bredin, Lars, vice börschef (fr.o.m. den 1 mars 1982) Bökmark, Jan, direktör Dahlheim, Bo, byrådirektör Lindstrand, Tomas, civilekonom Utterström, Thomas, avdelningschef

Sekreterare; Bredin, Lars, vice börschef (t.o.m. den 28 februari 1982)

Bitr. sekreterare; Noltorp, Lars, hovrättsråd (t.o.m. den 30 juni 1982) Nordström, Anders, hovrättsassessor Palmer, EugGne, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 mars 1982)

Lokal; Göta hovrätt, Hovrättstorget, Box 423, 551 16 Jönköping, tel. växel 036/11 94 30 (bitr. sekreterarna)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II E 1 och dir 1980:58 och dir 1981 ;46.

 

E:3    Skr 1982/83:103                                             124

Utredningen har avgett betänkandet (Ds E 1978:4) Nya kapitaltäckningsregler för bankerna (Ds E 1979:5) Blancokrediter och bankkontors- etablering (Ds E 1980:3) Konsumentskyddet inom bankområdet och

bankinspektionens styrelse.

Utredningen planerar att avge ett delbetänkande vid årsskiftet 1982-1983.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under år 1984.

4. Valutakommittén (E 1977:03)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1977 för att utreda med valutaregleringen sammanhängande spörsmål;

Ordförande: Wickman, Krister, direktör

Ledamöter; Berg, Bengt, direktör Berg, Bengt Åke, finanssekreterare Eklöf, Kurt, vice riksbankschef Ekman, Jan, bankdirektör Grönfors, Kurt, professor Larsson, Thorsten, f.d. led. av riksdagen /c Lendenius, Lars-Gunnar, utredningssekreterare (t.o.m. den 15 februari 1982)

Ljung, Lars, sakkunnig i industridepartementet Nykvist, Clas, utredningssekreterare (fr.o.m. den 16 februari 1982) Wachtmeister, Knut, led. av riksdagen /m Wibble, Anne, ekon. lic.

Experter; Jonsson, Björn, tf. departementsråd Kragh, Börje, professor Larsson, Sven, hovrättslagman Linton, E. Charlotte, jur. kand. Nipstad, Jan, bankokommissarie Nyström, Lars, bankokommissarie Persson, Lars, departementsråd Sanden, Peter, departementssekreterare

 

125                                  Kommittéer: Ekonomidepartementet    E:5

Huvudsekreterare; Sahlén, Anders, pol. mag.

Sekreterare; Öjeheim, Per-Göran, hovrättsassessor

Bitr. sekreterare; Ström, Per Arne, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1982)

Lokal: c/o Allmänna Pensionsfonden, Box 16292, 103 25 Stockholm, tel. 21 55 20

Direktiven för kommittén, se dir 1977:85.

Kommittén har avgett delbetänkandet (SOU 1980:51) Valutareglering och ekonomisk polifik.

Kommittén beräknas avge sitt slutbetänkande under år 1983.

5. Lönspardelegationen (E 1978:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 21 september 1978 för att följa och analysera det nya lönsparsystemet m. m.;

Ordförande; Jakobsson, Ulf, planeringschef (t.o.m. den 10 oktober 1982)

Ledamöter; Roos, Olle, skattedirektör Rylander, Gunnel, avdelningsdirektör Widestrand, Lars, avdelningsdirektör Ysander, Bengt-Christer, docent

Experter: Björhn, Arne, civilekonom (t.o.m. den 21 mars 1982) Herin, Jan, departementsråd (t.o.m. den 3 november 1982) Wahlstedt, Bengt, departementssekreterare (fr.o.m. den 22 mars 1982 t.o.m. den 3 november 1982)

Sekreterare; Albråten, Jens, ekonom

Lokal; Ekonomidepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 15 02 (sekreteraren)

Direktiven för delegationen, se dir 1978:84.

Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1983.

 

E:6    Skr 1982/83:103                                             126

6. Försäkringsverksamhetskommittén (E 1979:01) (FVK)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 14 december 1978 och den 13 november 1980 med uppdrag att se över lagstiftningen om försäkringsbolagens och försäkringsinspektionens verksamhet m. m.:

Ordförande; Westeriind, Erik, landshövding

Ledamöter; Fernlund, Dan, byråchef

Gabrielsson, Edmund, expeditionschef/rättschef Gustavsson, Rune, socionom, led. av riksdagen /c Lindwall, Lars, direktör Rejdnell, Eric, f.d. led. av riksdagen /fp Schönmeyr, Richard, verkst. direktör Winberg, Margareta, led. av riksdagen /s

Experter; Brege, Lennart, organisationsdirektör von Heijne, Hans, direktör (ingående i sekretariatet) Johansson, Sven-Erik, professor Öländers, Anders, dislriktskontorschef Olby, Jan, byrådirektör Sköldborg, Thomas, direktör Utterström, Thomas, avdelningschef

Sekreterare: Lundgren, Bo, kammarrättsassessor

Bitr. sekreterare; Callbo, Christina, civilekonom

Lokal; Ekonomidepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 14 29 (sekreteraren)

Direktiv för kommittén, se dir 1978:105.

Kommittén har avgett delbetänkandet

(Ds E 1979:8) Lekmannaslyrelse för försäkringsinspektionen (Ds E 1981:4) Handläggningen av konsumentskyddsfrågor inom

försäkringsområdet.

Kommittén planerar att avge nästa delbetänkande under november-december 1982.

Kommittén beräknas avge sitt slutbetänkande under år 1984.

 

127                                  Kommittéer: Ekonomidepartementet    E:8

7. VPM-utredningen (E 1979:02)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 28 juni 1979 för att utreda frågor om tillsynen över värdepappersmarknaden m. m.;

Särskild utredare: Wahlgren, Göran, regeringsråd

Sakkunnig; Abelin, Hans Henrik, bankdirektör

Experter; Damberg, Bo, bankdirektör Wunderman, Håkan, hovrättsassessor

Sekreterare: Svensson, Göran, hovrättsfiskal

Lokal: Göta hovrätt. Box 423, 551 16 Jönköping, tel. växel 036/11 94 30 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1979:76.

Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande den 30 juni 1983.

8. Utredningen (E 1979:03) angående översyn av den statliga fondförvaltningen m. m.

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 28 juni 1979:

Särskild utredare: Abelin, Hans Henrik, bankdirektör

Sakkunniga; Nordling, Carl-Einar, kammarråd Telestam, Gösta, direktör

Experter: Karlsson, Erik, riksbanksdirektör Lalin, Per Olov, revisionsdirektör Lindberg, Lennart, byråchef

Sekreterare:

Frii, Lennart, hovrättsassessor

Lokal; Departementens utredningsavdelning. Västergatan 47. Postadress: Box 187, 201 21 Malmö, tel. växel 040/749 50 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1979:77.

 

E:8    Skr 1982/83:103                                             128

Utredningen har avgelt delbetänkandet (SOU 1982:12) Avveckling av vissa statliga fonder.

Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande tidigast år 1983.

9. Utredningen (E 1980:01) om jordbrukets kapitalförsörjning

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 7 juni 1979 för att utreda med jordbruksfinansieringen sammanhängande frågor;

Ordförande: Widén, Ingvar, generaldirektör

Ledamöter; Arvidsson, Helge, direktör Eklöf, Kurt, vice riksbankschef Hillbom, Lars, civilekonom Lindberger, Lars, överdirektör

Experter; Knutsson, Gösta, byråchef Petrini, Göran, departementssekreterare Öster, Karl Olov, departementsråd

Bitr. sekreterare:

Ingemansson, Jan, lantbrukskonsulent

Direktiven för utredningen, se dir 1979:58.

Utredningen har avgett betänkandet (Ds E 1981 ;I4) Jordbrukets kapitalförsörjning.

Uppdraget är därmed slutfört.

10. Statistikutredningen (E 1980:02)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 25 oktober 1979;

Ordförande; Sandgren, Lennart, landshövding (fr.o.m. den 17 mars 1980)

Ledamöter; Carlsson, Bo, ekon. dr Carlsson, Gösta, professor

 

129                                Kommittéer: Ekonomidepartementet    E:10

Gadd, Arne, revisionsdirektör, led. av riksdagen /s Högmark, Anders, led. av riksdagen /m Nilsson, Lennart, generaldirektör Tarschys, Daniel, ers. för led. av riksdagen /fp

Sakkunniga; Norén, Agneta, departementssekreterare Ohlsson, Ingvar, f.d. generaldirektör Steen, Anitra, departementssekreterare

Experter: Bernunger, Ingvar, intendent Boman, Ragnar, redaktör Borgström, Henrik, redaktör Bruhner, Göran, direktör Broms, Jan, direktör Danielsson, Georg, revisionsdirektör Eriksson, Sune, direktör Gidlund, Jan-Erik, forskningsassistent Herin, Jan, departementsråd (t.o.m. den 17 oktober 1982) Hjalmarsson, Lennart, professor Holm, Per, professor

Johansson, Bengt, generaldirektör (t.o.m. den 31 december 1981) Johansson, Bengt, statssekreterare (t.o.m. den 22 november 1982) Lundbladh, Grethe, socialinspektör Myrbeck, Arne, aktuarie

Nilsson, Ove, pol. mag. (fro.m. den 23 november 1982) Odhner, Claes-Erik, utredningschef Peterson, Bo, planeringschef Ruist, Erik, professor Sandlund, Maj-Britt, länsräd

Sjöström, Olle, fil. dr (t.o.m. den 30 september 1982) Spjulh, Gösta, redaktör Spänt, Roland, avdelningschef Svenningsson, Levi, utredningssekreterare

Thulin, Gabriel, departementssekreterare (fr.o.m. den 23 november 1982)

Virin, Ola, direktör Wadensjö, Eskil, professor Wallander, Jan, fil. dr Wallberg, Klas, avdelningschef Wennström, Gunnar, avdelningschef Weslerholm, Barbro, generaldirektör Wittrock, Björn, docent Åkerman, Sune, professor

9    Riksdagen 1982/83. 1 .saml. Nr 103

E:10    Skr 1982/83:103                                           130

Sekreterare; Guteland, Gösta, stafistikchef

Bitr. sekreterare: Hoem, Briua, fil. kand. Jelf, Hans, byrådirektör Norström, Thor, lektor Nygren, Ola, fil. kand. Renck, Olof, ekon. lic. Tingvall, Lennart, fil. kand.

Lokal; Fredsgatan 6, 4 tr., 111 52 Stockholm, tel. 21 62 73 (Guteland), 21 03 68(JelO

Direktiven för utredningen, se dir 1979:133 och dir 1981 ;67.

Utredningen har under år 1981 givit ut en uppsatssamling och under år 1982 fyra rapporter om behov av statistik.

Utredningen planerar att under återstånde delen av år 1982 ge ut ytterligare fyra rapporter samt sex rapporter och slutbetänkande under år 1983.

11. 1980 års kreditpolitiska utredning (E 1980:03)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 27 mars 1980;

Ordförande; Wallander, Jan, bankdirektör

Ledamöter; Höök, Erik, professor Kragh, Börje, professor

Expert; Hedberg, Lars, bankinspektör

Sekreterare; Englund, Peter, ekon. dr Viotti, Staffan, docent

Bitr. sekreterare; Forslund, Anders, fil. kand. (fr.o.m. den 1 november 1981)

Lokal: Handelshögskolan i Stockholm, Box 6501, 113 83 Stockholm, tel. växel 736 01 20

Direktiven för kommittén, se dir 1980:35.

 

131                          Kommittéer: Ekonomidepartementet    E:12'

Kommittén har avgett (Ds E 1981; 13) Den oreglerade kreditmarknaden (SOU 1982:52) En effektivare kreditpolifik. Slutrapport (SOU 1982:53) Kreditpolitiken - Fakta, teori och erfarenheter.

12. Kontokortskommittén (E 1980:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 27 mars och den 22 maj 1980 samt den 25 november 1982 för att utreda verksamheten med kontokort:

Ordförande: Westeriind, Peter, justitieräd

Ledamöter; Anderberg, Ingvar, direktör Andersson, Rolf, led. av riksdagen /c Hedberg, Gertrud, redaktör Stjernström, Ingolf, direktör Sundgren, Roland, led. av riksdagen /s

Experter; Arwidi, Olof, docent Karneman, Gunnar, verkst. direktör Näslund, Hans, avdelningsdirektör

Rydeman, Anders, departementssekreterare (fr.o.m. den 7 oktober 1982)

Thörn, Lars-Olof, direktör

Wahlstedt, Bengt, departementssekreterare (t.o.m. den 6 oktober 1982)

Sekreterare: Kastman Heuman, Åsa, hovrättsassessor

Bitr. sekreterare; Söderström, Christer, byrådirektör

Lokal; Fredsgatan 6, 1 tr. 111 52 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 24 06

Direktiven för kommittén, se dir 1980:24.

Kommittén planerar att avge ett delbetänkande under första halvåret 1983.

Kommittén beräknas avge sitt slutbetänkande vid halvårsskiftet 1984.

 

E:13    Skr 1982/83:103                                           132

13. Utredningen (E 1980:05) om de små och medelstora företagens finansiella situation

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 26 juni 1980;

Särskild utredare; Nordenfalk, Johan, ambassadör

Sakkunniga; Alderin, Robert, vice verkst. direktör Björhn, Arne, civilekonom (t.o.m. den 21 mars 1982) Rydeman, Anders, departementssekreterare (fr.o.m. den 7 oktober 1982)

Stångberg, Olle, kansliråd

Wahlstedt, Bengt, departementssekreterare (fr.o.m. den 22 mars 1982 t.o.m. den 6 oktober 1982) Åberg, Lars Gunnar, bankdirektör

Sekreterare; Söderström, Olof, hovrättsfiskal

Lokal; Fredsgatan 6, 3 tr, 111 52 Stockholm, tel. 763 24 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1980:56.

Utredningen har avgett delbetänkandet (SOU 1981:95) Tillväxtkapital.

Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande under våren 1983.

14. Utredningen (E 1982:01) om bankanknutna obligationsfonder

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 24 februari 1982;

Särskild utredare: Walberg, Sten, generaldirektör (fr.o.m. den 10 mars 1982)

Experter; Bökmark, Jan, direktör (fr.o.m. den 10 mars 1982) Klangby, Lars-Erik, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 10 mars 1982) Rydh, Jan, verkst. direktör (fr.o.m. den 10 mars 1982) Telestam, Gösta, direktör (fr.o.m. den 10 mars 1982) Österberg, Jan, kapitalmarknadschef (fr.o.m. den 15 april 1982 t.o.m. den 9 juni 1982)

Sekreterare; Eklund, Lars, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 10 mars 1982)

 

133                                Kommittéer: Ekonomidepartementet    E:14

Direktiven för utredningen, se dir 1982:5.

Utredningen har avgett betänkandet (Ds E 1982:1) Lagstiftning om obligationsfonder.

Uppdraget är därmed slutfört.

 

8:1    Skr 1982/83:103                                             134

Budgetdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet sedan redovisningen i 1982 års kommittéberättelse: 16, 17, 18, 19, 25 och 31

Följande kommittéer inom avsnittet har inte fullgjort egentliga utredningsuppdrag: 18 och 24

1. Mervärdeskatteutredningen (Fi 1971:05)

Tillkallad enligt Kungl. Maj;ts bemyndigande den 15 oktober 1971 med uppdrag att verkställa teknisk översyn av mervärdeskatten (se Post-och Inrikes fidn. den 11 november 1971);

Utredningsman; Fridolin, Hans, f.d. departementsråd

Experter: Crabo, Sven, direktör (avliden) Helmers, Dag, professor Lindstam, Leif, departementsråd Mellbin, Lennart, byråchef Norrman, Bo, taxeringsdirektör Toftered, Lennart, revisor Yregård, Rune, bitr. skattedirektör

Sekreterare; Olofsson, Göran, avdelningsdirektör

Bitr. sekreterare; Skarell, Gunnar, departementssekreterare

Lokal: Rödbodgatan 6. Postadress; Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren och bitr. sekreteraren)

Tilläggsdirektiv för utredningen, se dir 1981 ;34.

Utredningen har avgeU betänkandet

(Ds Fi 1973:3) Översyn av mervärdeskatten Del I Materiella regler

(Ds Fi 1974:8) Översyn av mervärdeskatten Del ll Fastighelsbegreppel m. m.

(Ds B 1977:6) Översyn av mervärdesskatten Del 111 Redovisningsskyldighet m. m.

 

135                                     Kommittéer: Budgetdepartementet    8:3

(Ds B 1979:2) Översyn av mervärdesskatten Del IV Exportbegreppet m. m.

(Ds B 1980:6) Översyn av mervärdesskatten Del V Mervärdeskattekontrollen m. m.

(Ds B 1982:2) Översyn av mervärdeskatten. Del VI Rätten till avdrag för fiktiv mervärdeskatt.

Utredningen planerar att avge ett delbetänkande under år 1983.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela är 1983.

2. Utredningen (Fi 1972:06) om underställning av avtal

Tillkallad enligt Kungl. Maj;ts bemyndigande den 30 juni 1972 för att utreda vilka frågor om arbets- och anställningsvillkor för tjänstemän som underställas Kungl. Maj;i och vilka som därutöver skall underställas riksdagens lönedelegalion (se Post- och Inrikes tidn. den 10 juli 1972);

Utredningsman; Foyer, Lars, kanslichef

Lokal; Riksdagens näringsutskott, Brunkebergsterrassen 1, 100 12 Stockholm, tel. växel 14 20 20

Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse Fi 46.

Utredningen avser att i december 1982 avge betänkandet Riksdagen och statstjänstemannens anställningsvillkor.

Uppdraget är därmed slutfört.

3. Utredningen (Fi 1973:01) om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen (USS)

Tillkallade enligt Kungl. Maj ;ts bemyndigande den 16 februari 1973 för atl utreda frågan om regler om kvarstad, skingringsförbud m. m. i skatteprocessen (se Post- och Inrikes fidn. den 7 mars 1973);

Ordförande; Nordenadier, Anders, lagman

 

8:3    Skr 1982/83:103                                             136

Ledamöter; Andersson, Kerstin, folkskollärare, led. av riksdagen /c Bergh, Sten, lagman

Bergqvist, Jan, pol. mag., led. av riksdagen /s Gustafsson, Wilhelm, rektor, f.d. led.av riksdagen /fp Söderström, Kurt, ingenjör, f.d. led. av riksdagen /m Welander, Gösta, departementsråd Westberg, H-O. (Olle), svarvare, led. av riksdagen /s

Sakkunniga; Erling, Martin, kammarrättsråd Nord, Karl-Erik, skattedirektör Werdinius, Claes, hovrättsråd Widmark, Sverker, regeringsråd

Experter: Baekkevold, Arne, departementsråd Björnesjö, Sven, f.d. taxeringsrevisor Bruhn, Sigleif (LeiO, avdelningsdirektör Fall, Arne, avdelningsdirektör Hirschfeldt, Johan, byråchef Jarenius, Christer, direktör Johansson, Bo, avdelningsdirektör Johanson, Lars, länsråd Ljungwall, Folke, länsåklagare

Sekreterare; Lundgren, Bertil, hovrättsassessor

Bitr. sekreterare; Kronholm, Birgit, distriktsåklagare

Lokal: Departementens utredningsavdelning. Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel. växel 040/749 50 (Eriing, Kronholm och Lundgren, tel. växel 0480/88 180 (Nordenadier)

Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse Fi 40. Tilläggsdirektiv, se dir 1978:60.

Utredningen har avgett betänkandet

(SÖU 1974:49) Bevissäkringslag för skatte- och avgiftsprocessen

(SOU 1975:104) Betalningssäkringslag för skatte- och avgiftsprocessen

(SOU 1978:87) Lag om preskription av skattefordringar.

(SOU 1980:4) Preskriptionshinder vid skaUebrott.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1983.

 

137                                     Kommittéer: Budgetdepartementet    8:5

4. Skattetilläggsutredningen (Fi 1975:06) (SU)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 13 februari 1975 för atl utreda frågan om det skatte administrativa sanktionssystemet (se Post- och Inrikes tidn. den 16 maj 1975);

Ordförande: Widmark, Sverker, regeringsråd

Sakkunniga: Sundkvist, Tage, lantbrukare, led. av riksdagen /c Westberg, H-O. (Olle), svarvare, led. av riksdagen /s

Experter: Baekkevold, Arne, departementsråd Burström, Brita, byråchef Fries, Ingmar, departementssekreterare Gustafson, Arne, direktör Johansson, Bo, avdelningsdirektör Lundholm, Eric, bitr. skattedirektör Matsson, Tommy, avdelningsdirektör

Sekreterare; Werdinius, Claes, hovrättsråd

Bitr. sekreterare:, Olsson, Ragnar, taxeringsintendent

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Fi 40.

Utredningen har avgett betänkandet

(SOU 1977:6) Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1, Eftergift och besvär m. m.

(SOU 1982:54) Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 2, Nyansering av skattetillägg m.m.

(SOU 1982:55) Bilaga fill SOU 1982:54.

Uppdraget är därmed slutfört.

5. Utredningen (Fi 1976:02) om beskattning av tjänstepensioner

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 11 mars 1976 för att utreda vissa frågor angående avdrag vid inkomsttaxering för kostnader för tryggande av anställds pensionering, m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 23 mars 1976);

 

8:5    Skr 1982/83:103                                             138

Utredningsman; Wahlgren, Göran, regeringsråd

Sakkunniga: Berglöf, Sigvard, fd. skattedirektör (fr.o.m. den 1 juli 1982)

Experter; Berglöf, Sigvard, f.d. skattedirektör (t.o.m. den 30 juni 1982) Edling, Roland, rådman (fr.o.m. den I juli 1982) Fries, Ingmar, departementssekreterare Grop, Erik, försäkringstjänsteman Kihlström, Laila, direktör Nilson, Lars-Erik, direktör

Salsbäck, Johan, kammarrättsassessor (fr.o.m. den 1 juli 1982) Sköllerholm, Ove, hovrättsassessor Thornell, Anders, länsråd Öhman, Arne, avdelningsdirektör

Sekreterare; Edling, Roland, rådman (t.o.m. den 30 juni 1982) Salsbäck, Johan, kammarrättsassessor (t.o.m. den 30 juni 1982) Tibblin, Carl-Johan, tf. byrådirektör (fro.m. den I juli 1982)

Lokal; Riksskatteverket, 171 94 Solna, tel. 019/13 60 00 (Edling), växel 763 10 00 (Salsbäck), 98 15 20 (Tibblin)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del 11 B 3 och dir 1982:22.

Utredningen har avgett betänkandet

(Ds Fi 1976:6) Avdrag för kostnader för tryggande av pensionsåtaganden som avviker från allmän pensionsplan, m. m.

(Ds B 1977:7) Underlag för beräkning av avdrag för premier för pensionsförsäkring

(Ds B 1978:13) Avdragsrält för utländska pensions­försäkringspremier m. m.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

6. 1976 års fastighetstaxeringskommitté (Fi 1976:05)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 16 september 1976 för att göra en översyn av reglerna för fastighetstaxering (se Post- och Inrikes tidn. den 30 oktober 1976);

 

139                                     Kommittéer: Budgetdepartementet    8:6

Ordförande: Björne, Gunnar, regeringsråd

Ledamöter; Hall, Bertil, fastighetsråd

Jansson, Paul, elektriker, riksgäldsfullmäktig, led. av riksdagen /s Josefson, Stig, lantbrukare, led. av riksdagen /c Lundgren, Bo, civilekonom, led. av riksdagen /m Malmberg, Lars, bitr. skattedirektör Stensson, Börje, skolchef, led. av riksdagen /fp Wadell, Ulla, kammarrättslagman

Experter; Carlegrim, Erik, professor Edlund, Bertil, departementsråd Fridell, Ingvar, förbundsordförande Fries, Ingmar, departementssekreterare Hansson, Bo, byråchef Henrikson, Kjellåke, förste byråsekreterare Jönsson, Per Ivan, vattenrättsråd Nilsson, Lars-Roland, bitr. skattedirektör Nilsson, Nils-Erik, avdelningschef Rispe, Curt, kammarrättsassessor

Sekreterare; Bergenstjerna, Johan, kammarrättsassessor

Lokal: L. Nygatan I, I tr. Postadress: Budgetdepartementel, 103 33 Slockholm, tel. växel 763 10 00 (Bergenstjerna)

Direkfiven för kommittén, se 1977 års kommittéberättelse del II B 4. TilläggsdirekUv, se dir 1978:22.

Kommittén har avgett betänkandet

(SOU 1979:32) Fastighetstaxering 81

(SOU 1979:33) Fasfighetstaxering 81 Bilagor

(SOU 1979:81) Fasfighetstaxering 81 Industribyggnader

(Ds B 1980:4) Förseningsavgift vid allmän fasfighetstaxering

(Ds B 1980:5) VillabeskaUning 81

(Ds B 1980:8) Besvärsregler vid allmän fasfighetstaxering, följdändringar m.m.

(Ds B 1981 ;5) Särskild fastighetstaxering.

Återstående delar av uppdraget kommer att redovisas i ett betänkande vid årsskiftet 1982-1983. Därvid skall bl. a. den s. k. rullande fastighetstaxeringen behandlas.

 

8:7    Skr 1982/83:103                                                      140

7. Förvaltningsutredningen (B 1977:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 december 1976 för aU utreda frågan om bättre metoder för planering och hushållning i statsförvaltningen;

Ordförande; Tarschys, Daniel, docent, ers. för led. av riksdagen /fp

Ledamöter; Hanson, Per-Olof, f.d. borgarråd Karlsson, Göran, redaktör, f d. led. av riksdagen /s Kristiansson, Axel, f.d. led. av riksdagen /c Lewén-Eliasson, Anna Lisa, f.d. led. av riksdagen /s Pettersson, Arne, kommunalråd, f.d. led. av riksdagen /s Svegfors, Mats, f.d. statssekreterare

Sakkunniga: Båfält, Evert, kanslichef Carlsson, Jan-Olof, planeringschef Carnhagen, Göran, departementsråd Nitzelius, Tor, ombudsman Olsson, Olof, andre förbundsordförande

Experter: Annerberg, Rolf, departementssekreterare Carlsson, Sture, direktör

Vogel, Lorenz, departementsråd (fr.o.m. den 1 mars 1982) Wittenmark, Lars, tf. departementssekreterare

Sekreterare: Birgersson, Bengt Owe, statssekreterare (t.o.m. den 28 september 1982) Noaksson, Hans, avdelningsdirektör

Lokal: L. Nygatan 1, I tr. Postadress: Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (Noaksson)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II B 11. Tilläggsdirektiv, se dir 1979:33.

Utredningen har avgett betänkandet (SOU 1979:61) Förnyelse genom omprövning (SOU 1979:23) Avgifter i staten - nuläge och utvecklingsrnöjligheter.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

 

141                                     Kommittéer: Budgetdepartementet    8:9

8. Vägtrafikskatteutredningen (B 1977:05)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 med uppdrag att göra en teknisk översyn av vägtrafikbeskattningen;

Särskild utredare: Lindstam, Leif, departementsråd

Experter; Bengtsson, Hans, hovrättsassessor Bornhager, Sven-Åke (Sven), förste byråsekreterare Carlson, Lennart, bitr. skattedirektör Eriksson, Birger, avdelningsdirektör Guste, Göran, byrådirektör Sjöstrand, Mats, tf. bitr. skattedirektör Skarell, Gunnar, departementssekreterare

Sekreterare: Hamberg, Lennart, kammarrättsassessor

Lokal: Rödbodgatan 6 Postadress; Budgetdepartemenlet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 10 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1977:44, dir 1979:9 och dir 1980:51.

Utredningen har avgett betänkandet

(Ds B 1978:5) Översyn av vägtrafikbeskattningen Del 1. Kilometerskatt

(Ds B 1980:13) Översyn av vägtrafikbeskattningen Del 2. Slopad fordonskatt och höjd bensinskatt

(Ds B 1981 ;4) Översyn av vägtrafikbeskattningen Del 3. Beskattningen av eldrivna fordon

(Ds B 1981 ;8) Översyn av vägtrafikbeskattningen Del 4. Effektivare brukandeförbud.

Utredningen beräknar att under år 1983 lämna delbetänkandena del 5 och del 6, som avser del 5; beskattningen av påhängsvagnar m. m. del 6: utvärdering av kilometerskatten

Utredningens arbete med övriga frågor beräknas vara avslutat senast år 1984.

9. Stämpelskatteutredningen (B 1977:06)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 21 april 1977 med uppdrag att se över reglerna om stämpelskatt och expeditions avgift samt avgiften för förhandsbesked i taxeringsfrågor;

 

8:9    Skr 1982/83:103                                             142

Särskild utredare; Francke, Jan, departementsråd

Experter; Bredin, Lars, vice börschef Hedström, Carin, byrådirektör Lindby-Ragsten, Barbro, revisionsdirektör Lundholm, Eric, bitr. skattedirektör Rehnström, Åke, rådman

af Sandeberg, Fredrik-Adolf, förste advokatfiskal Torngren, Håkan, förbundsjurist (t.o.m. den 17 juni 1982) Åhlén, Lars, hovrättslagman

Sekreterare; Dinnetz, Peter, kammarrättsassessor

Lokal: L. Nygatan 1, 1 tr. Postadress: Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1977:55.

Utredningen har avgett betänkandet (Ds B 1980:7) Avgifter vid tingsräU m. m.

Utredningen beräknas avge nästa delbetänkande vid årsskiftet 1982-1983.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1983.

10. Traktamentsbeskattningssakkunniga (B 1978:02)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 19 januari 1978 med uppdrag att se över reglerna om beskattning av traktamenten m. m.;

Ordförande: Reuterswärd, Erik, regeringsråd

Ledamöter; Hägelmark, Eric, kapten, led. av riksdagen /fp Ulander, Lars, ombudsman, led. av riksdagen /s

Sakkunniga; Hirschfeldt, Johan, byråchef Hägglund, Sven-Olof, ombudsman Högberg, Gunnar, direktör

 

143                                   Kommittéer: Budgetdepartementet    8:11

Ljungh, Claes, utredningssekreterare Rispe, Curt, kammarrättsassessor

Experter; Edlund, Bertil, departementsråd Karlson, Matts, förste revisor Ohlsson, Bengt, taxeringsdirektör Wilhelmsson, Uno, förhandlingsdirektör

Sekreterare; Palme, Sven, regeringsrättssekreterare Ström, Ivan, länsrättsassessor

Lokal: L. Nygatan 1, 1 tr. Postadress; Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för de sakkunniga, se dir 1978:9 och 1982:32.

De sakkunniga beräknas avge betänkande om traktamentsbeskattning vid årsskiftet 1982-1983.

11. Solnautredningen (B 1978:06)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 28 september 1978 för att företräda staten vid för handlingar med Solna kommun om överlåtelse av vissa markområden, m. m.;

Förhandlare; Englund, Svante, överdirektör

Sakkunniga; Hägg, Sture, avdelningschef Smith, Åke, förvaltningsdirektör

Experter; Ehrling, Ingvar, departementsråd

Ekström, Göran, departementssekreterare (fr.o.m. den 14 juni 1982) Löfstrand, Ingvar, avdelningsdirektör Nilsson, Alf, tf. departementsråd (fr.o.m. den 14 juni 1982) Norell, Thomas, planeringsdirektör (t.o.m. den 13 juni 1982) Tengwall, Jan, f.d. byråchef

Lokal; Statens förhandlingsnämnd. Sturegatan 24, 114 36 Stockholm, tel. växel 67 96 50

Särskilda direktiv har ej meddelats.

 

8:11    Skr 1982/83:103                                           144

Utredningens uppdrag har av regeringen den 9 oktober 1980 utvidgats att omfatta förhandlingar med Sundbybergs kommun om överlåtelse av viss mark.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1983.

12. Realbeskattningsutredningen (B 1978:07)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 2 november 1978 med uppdrag att belysa konsekvenserna av en real beskattning av räntor och kapitalvinster, m. m.;

Särskild utredare: Lindencrona, Gustaf, bitr. professor

Sakkunniga: von Bahr, Sfig, departementsråd Bargholtz, Percy, fil. kand. Jussil, Sune, departementsråd

Expert: Pettersson, Per, hovrättsassessor

Sekreterare: Roman, Rolf-Erik, pol. mag.

Lokal; L. Nygatan 1, 1 tr. Postadress; Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 23 40 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1978:95.

Utredningen har avgett betänkandet (SOU 1982:2) Real beskaUning bilaga 1-3

Utredningen beräknas avge betänkandet (SOU 1982:1) Real beskattning och (SOU 1982:3) Real beskattning bilaga 4-6 i december 1982.

Utredningen beräknas avge betänkandet Real beskattning bilaga 7 under första kvartalet 1983.

Utredningens arbete är därmed avslutat.

13. Kronoholmsutredningen (B 1978:08)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 28 december 1978 med uppdrag att utreda frågan om de s. k. kronoholmarnas framtida disposition:

 

145                                   Kommittéer: Budgetdepartementet    8:14

Särskild utredare: Knös, Gustaf, chefsrädman

Sakkunniga; Andersson, Bengt, byråchef Dahnell, Karin, kamrnarråd

Sekreterare; Eklund, Per, hovrättsassessor

Lokal: L. Nygatan 1, 3 tr. Postadress: Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1978:103.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under första halvåret 1983.

14. Bruttoskattekommittén (B 1979:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den I mars 1979 med uppdrag att utreda olika former av bruttoskatter;

Ordförande; Walberg, Sten, generaldirektör

Ledamöter; Andersson, Kari Olov, direktör Bargholtz, Percy, fil. kand. Åberg, Carl Johan, statssekreterare

Sakkunnig; von Bahr, Stig, departementsråd

Experter; Edlund, Bertil, departementsråd Lundin, Tore, bitr. skattedirektör Normann, Göran, fil. dr

Sekreterare; Hulgaard, Bodil, kammarrättsråd

Lokal; Rödbodgatan 6. Postadress; Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 17 15 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1979:28 och dir 1980:52.

Kommittén har avgett betänkandet (Ds B 1979:3) Bruttoskatter (Ds B 1981 ;15) Allmän produktionsfaktorskaU.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete under år 1983. 10    Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 103

8:15    Skr 1982/83:103                                                    146

15. Kapitalvinstkommittén (B 1979.05)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 15 mars 1979 med uppdrag att göra en teknisk översyn av aktievinstbeskattningen och pröva vissa andra frågor angående realisationsvinstbeskattningen av lös egendom;

Ordförande; Swartling, Anders, kammarrältslagman

Ledamöter: Atterwall, Göran, bankdirektör Berglöf, Sigvard, f.d. skattedirektör Hagstedt, Anders, professor Wikander, Sten, direktör

Sakkunniga;

Bargholtz, Percy, fil. kand. Hallin, Yngve, departementsråd Hedborg, Anna, sekreterare Helmers, Dag, professor Herin, Jan, departementsråd

Experter:

Björhn, Arne, departementssekreterare (t.o.m. den 21 mars 1982)

Edlund, Bertil, departementsråd

Forsström, Jan, departementsråd

Jonsson, Björn, tf. departementsråd (fr.o.m. den 22 mars 1982)

Larsson, Roland, mäklare

Sekreterare; Sandström, Gustaf, kammarrättsassessor Tegnander, Hans, regeringsrättssekreterare

Lokal: L. Nygatan 1, 3 tr. Postadress: Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreterarna)

Direktiven för kommittén, se dir 1979:27, dir 1980:10, dir 1980:79 och dir 1982:46.

Kommittén har avgett delbetänkandet (Ds B 1980:11) Stimulans av aktiesparandet. (Ds B 1982:6) Reavinst på bostadsrätter.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1983.

 

147                                   Kommittéer: Budgetdepartementet    8:17

16. Energiskattekommittén (B 1979:06)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den I mars 1979 med uppdrag att utreda beskattningen av energi, m. m.:

Ordförande; Hanson, Per-Olof, f.d. borgarråd

Ledamöter; Blom, Lennart, f.d. borgarråd, led. av riksdagen /m Carlstein, Rune, stadskassör, led. av riksdagen /s Franzén, Ivar, lanlmäslare, led. av riksdagen /c Silfverslrand, Bengt, företagsekonom, led. av riksdagen /s Örtendahl, Per Anders, generaldirektör (t.o.m. den 13 december 1981)

Sakkunniga; Dahlström, Gösta, utredningssekreterare Eklund, Erik, direktör Fridolin, Hans, f.d. departementsråd Leion, Anders, utredningssekreterare Lindstam, Leif, departementsråd Ljungh, Claes, utredningssekreterare

Experter; Andersson, Palle, direktör Cariing, Alf, docent Lalander, Sven, driftdirektör Näsman, Dan, departementssekreterare

Sekreterare; Aspén, Urban, statistikchef Fredholm, Birgitta, avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 januari 1982)

Direktiven for kommittén, se dir 1979:25 och dir 1980:73.

Kommittén har avgett betänkandet (SOU 1982:16) SkaU på energi (SOU 1982:17) Bilaga SkaU på energi.

Uppdraget är därmed slutfört.

17. Husebyutredningen (B 1979:10)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 3 maj 1979 för att utreda dels omfattningen av den av Florence Stephens till staten testamenterade egendomen och vilka konsekvenser som ett eventuellt

 

8:17    Skr 1982/83:103                                           148

mottagande skulle få för staten, dels hur egendomen lämpligen bör användas, förvaltas och redovisas bland statens tillgångar, om staten tar emot den:

Särskild utredare; Reuterswärd, Edvard, generaldirektör

Sakkunniga; Enander, Gunnar, skogsdirektör Herslöf, Rolf, avdelningsdirektör Sellvall, Göran, expeditionschef

Expert: Klange, Anders, kammarrättsassessor

Sekreterare; Edenman, Gunnar, advokatfiskal

Direktiven för utredningen, se dir 1979:59.

Utredningen har avgett betänkandet (Ds B 1981 ;3) Huseby bruk i stafiig ägo.

Utredningen har i skrivelse den 9 juli 1982 anmält att den har slutfört sitt uppdrag.

18. Chefsutbildningskommittén (B 1979:11)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 21 juni 1979 med uppdrag att utreda frågor om hur utbildningen av högre chefer inom statsförvaltningen skall läggas upp:

Ordförande: Larsson, Stig, f.d. statssekreterare

Ledamöter: Börjesson, Mats, generaldirektör Jeding, Lars, utbildningschef Lennerlöf, Lennart, professor Rainer, Ove, statsråd Rydén, Jan, överdirektör Sjönell, Marianne, överdirektör

Experter: Bergsman, Leif, avdelningsdirektör Larsson, Gösta, personaldirektör

 

149                                   Kommittéer: Budgetdepartementet    8:19

Sekreterare: Holmqvist, Hans, pol. mag.

Direktiven för kommittén, se dir 1979:74.

Kommittén har avgett betänkandet

(Ds B 1980:2) Förslag fill utbildning för högre chefer i statsförvaltningen.

(Ds B 1981 ;14) Erfarenheter av försöksverksamhet och förslag till fortsatt utbildning för högre chefer i statsförvaltningen.

Kommitténs arbetsuppgifter har fr.o.m. den 1 juli 1982 överförts till budgetdepartementel, sekretariatet för chefsfrågor.

Kommitténs uppdrag är därmed slutfört.

19. 1979 års folkbokföringskommitté (B 1979:12)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 16 augusti 1979 med uppdrag att utreda en framtida organisation för folkbokföringen;

Ordförande; Rangnitt, Harald, rättschef

Ledamöter; Eliasson, Kristina (Stina), ämneslärare, ers. för led. av riksdagen /c Jansson, Paul, elektriker, riksgäldsfullmäktig, led. av riksdagen /s

Sakkunniga; Hallman, Eric, överdirektör Ljungholm, Kurt, avdelningschef

Experter: Boman, Carl-Göran, avdelningsdirektör Granström, Claes, förste arkivarie Högberg, Wolmar, folkbokföringsdirektör Linde, Per Gunnar, avdelningsdirektör Sellvall, Göran, expeditionschef

Sekreterare; Lilliecrona, Mats, kammarrättsfiskal

Bitr. sekreterare; Svedberg, Ingrid, förste byråsektererare

Direktiven för kommittén, se dir 1979:96.

 

8:19    Skr 1982/83:103                                           150

Kommittén har avgelt betänkandet (SOU 1981:101) Folkbokföringens framtida organisation.

Uppdraget är därmed slutfört.

20. 1980 års företagsskattekommitté (B 1979:13)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979 med uppdrag att se över beskattningsreglerna för familjeföretag;

Ordförande; Olsson, Johan, fabrikör, f.d. led. av riksdagen /c

Ledamöter; Bergstig, Lars, kanslichef

Lundgren, Bo, civilekonom, led. av riksdagen /m Lööw, Maj-Lis, arbetsförmedlare, led. av riksdagen /s Wärnberg, Erik, bankofullmäktig, led. av riksdagen /s

Sakkunniga; Alderin, Robert, vice verkst. direktör von Bahr, Stig, departementsråd Davidsson, Sune, tf. departementsråd Gustafson, Arne, direktör Larsson, John, avdelningsdirektör Ljungh, Claes, utredningssekreterare Nilsson, Folke, direktör Starkerud, Lars, sekreterare Svenningsson, Karl-Axel, tandläkare

Expert; Pettersson, Per, hovrättsassessor

Sekreterare; Ekholm, Bertil, kammarrättsassessor Kastman, Göran, karnmarrättsassessor

Lokal; Kammarrätten i Jönköping, Box 647, 551 18 Jönköping, tel. 036/16 99 10 (sekreterarna)

Direktiven för kommittén, se dir 1979:106 och dir 1982:28.

Kommittén har avgett delbetänkandel

(Ds B 1981 ;I3) Förmögenhetsbeskattningen av arbetande kapital i mindre och medelstora företag.

Kommittén planerar att avge nästa delbetänkande vid årsskiftet 1982-1983.

 

151                                   Kommittéer: Budgetdepartementet    8:22

21. Kulturskattekommittén (B 1979:15)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979 med uppdrag att se över kulturarbetares och uppfinnares skatter och avgifter;

Ordförande; Hedborg, Gustaf, f.d. kammarrättspresident

Ledamöter; Gustafson, Sven, bankkamrer, f.d. led. av riksdagen /fp Högmark, Anders, civilekonom, led. av riksdagen /m Sundman, Per Olof, författare, f.d. led. av riksdagen /c Södersten, Bo, professor, led. av riksdagen /s

Sakkunniga: Lundh, Brita, departementssekreterare Lundin, Tore, bitr. skattedirektör Magnusson, Gun, förbundsjurist Sahlström, Margareta, kammarrättsassessor Wallerius, Olof, ingenjör

Experter; Breidensjö, Harry, f.d. förbundsdirektör (fr.o.m. den 1 juni 1982) Fries, Ingmar, departementssekreterare Ivarsson, Lars, hovrättsassessor Lundberg, Allan, f.d. försäkringsdomare

Sekreterare; Sjöblom, Per, kammarrättsassessor

Lokal: Riddarhuskajen 1, 111 28 Stockholm, tel. 11 87 23 (ordföranden), växel 763 10 00, direktval 763 37 58 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se dir 1979:115.

Kommittén har avgett betänkandet

(Ds B 1980:15) Samordningen av egenföretagares skatter och socialförsäkringsavgifter

(Ds B 1981 ;9) Förslag till lag om uppfinnarkonlo.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

22. 1980 års kommitté (B 1980:01) för översyn av reglerna för beskattning av statsbidrag, m. m.

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 18 oktober 1979 med uppdrag att se över reglerna för beskattning av statsbidrag, m. m.

 

8:22    Skr 1982/83:103                                           152

Ordförande; Åbjörnsson, Carl, f.d. regeringsråd

Ledamöter; Carlsson, Boris, kanslichef Gustafson, Arne, direktör Roos, Olle, skattedirektör

Sakkunniga; Bökmark, Jan, direktör Hultqvist, Gösta, regeringsråd Wallestam, Leif, kammarrättsassessor

Experter; Gyllensvärd, Anna, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1982) Stångberg, Olle, kansliråd Tidström, Göran, auktoriserad revisor Zettersten, lan, avdelningsdirektör

Sekreterare; Östberg, Eva, regeringsrättssekreterare

Bitr. sekreterare: Gyllensvärd, Anna, avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 augusti 1982)

Lokal: Birger Jarls Torg 9. Postadress: Birger Jarls Torg 7-9, 111 28 Stockholm, tel. 11 18 42 (ordföranden), II 13 92 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se dir 1979:135.

Kommittén har avgett delbetänkandet

(Ds B 1981:17) Beskattning av statsbidrag och andra stöd till företag, m. m.

(Ds B 1982:8) Förslag till ändringar i reglerna om avsättning till internvinstkonto.

Kommittén beräknas avge sitt slutbetänkande under första halvåret 1983.

23. Kommunala grundgarantiutredningen (B 1980:02)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 20 december 1979 rned uppdrag att göra en översyn av statistik och kalkylmetoder för grundgarantin i skatteutjämningssystemet:

 

153                                   Kommittéer: Budgetdepartementet    8:24

Särskild utredare; Bergsten, Rune, departementsråd

Sakkunniga; Attersved, Björn, sekreterare Nilsson, Håkan, sekreterare

Experter; Beijer, Lars, avdelningsdirektör Jonsson, Bo, tf. kansliråd

Sekreterare; Jonsson, Anders, departementssekreterare

Bitr. sekreterare; Forslund, Harald, sekreterare

Lokal: Rödbodgatan 6. Postadress; Budgetdepartementet 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (utredaren, sekreteraren och bitr. sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1979:149.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

24. Datadelegationen (B 1980:03)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 13 mars 1980 med uppdrag att bl. a. utarbeta förslag till principer och riktlinjer för datateknikens utveckling och användning i samhället. Datadelegationen bör verka för att samarbete mellan bl. a. pågående utredningar underlättas samt att deras förslag kan samordnas. Därmed skapas förutsättningar för en mer samlad datapolitik:

Ordförande; Johansson, Olof, förutv. statsråd, led. av riksdagen /c (t.o.m. den 7 oktober 1982) Moberg, Sven, generaldirektör (fr.o.m. den 8 oktober 1982)

Ledamöter: Bergnéhr, Bo (Bosse), ombudsman (t.o.m. den 11 november 1982) Boivie, Per Erik, ombudsman (fr.o.m. den 6 september 1982) Dahlgren, Lars-Erik, bitr. direktör (fr.o.m. den 1 november 1982) Edström, Folke, bitr. avdelningschef Fagerberg, Gösta, f.d. kommunalråd Faxén, Kari-Olof, direktör (t.o.m. den 31 oktober 1982)

 

8:24    Skr 1982/83:103                                           154

Frejhagen, Birgitta, sekreterare (fr.o.m. den 12 november 1982)

Johansson, Marie-Ann, programmerare, led. av riksdagen /vpk

Jonsson, Göte, direktör

Kindbom, Bengt, sekreterare, led. av riksdagen /c

Larsson, Stig, f.d. statssekreterare (t.o.m. den 31 oktober 1982)

Lendenius, Lars-Gunnar, utredningssekreterare (t.o.m. den 14

februari 1982)

Lindahl, Torkel, segelmakare, f.d. led. av riksdagen/fp

Lindeberg, Tuve, utredningssekreterare

Ollen, Joakim, sekreterare, led. av riksdagen /m

Pettersson, Lennart, fil. kand., led. av riksdagen /s

Westerberg, Bengt, f d. statssekreterare (t.o.m. den 25 november 1981)

Örtendahl, Claes, statssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1982)

Östberg, Olov, ombudsman (fr.o.m. den 15 februari 1982 t.o.m. den 5

september 1982)

Sakkunniga;

Ingberg, William, departementssekreterare

Jonas, Leif, verkst. direktör

Sundelius, Claes-Göran, departementssekreterare

Experter; Arkéus, Sune, teknisk direktör Freese, Jan, generaldirektör Höyer, Rolf, tf. professor Johansson, Sven-Åke, tf. departementsråd Kollerbaur, Anita, forskare Lindeborg, Lennart, överingenjör

Moberg, Sven, generaldirektör (t.o.m. den 7 oktober 1982) Steen, Roland, avdelningsdirektör

Sekreterare: Axelsson, Göran, civilekonom Docherty, Peter, fil. dr Marking, Christer, forskare Qwerin, Agneta, avdelningsdirektör

Lokal; Rödbodgatan 6. Postadress; Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreterarna)

Direkfiven för delegafionen, se dir 1980:15, dir 1982;26 och dir 1982;64.

Delegafionen har avgett rapporten

(Ds B 1981 ;20) Samordnad datapolitik

(Ds B 1981:21) RS-systemet. En genomgång och utfrågning.

Delegationens arbete beräknas pågå tills vidare.

 

155                                   Kommittéer: Budgetdepartementet    8:26

25. Utredningen (B 1980:04) om pensionsrätt

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 10 april 1980 med uppdrag att granska de principer som är och har varit vägledande vid bestämmande av pensionsförmåner för främst politiskt tillsatta tjänstemän och att överväga eventuella ändringar av dessa principer;

Särskild utredare;

Nilsson, Per-Erik, justitieombudsman

Sakkunniga: Montelius, Jan-Christian, expeditionschef af Sandeberg, Gustaf (Gösta), f. d. departementsråd

Experter: Gyllander, Hans, förste sekreterare Horn af Rantzien, Hans, sektionschef Jansson, Tomas, fil. kand. Troije, Karl-Axel, avdelningschef

Sekreterare; Loinder, Urban, revisionssekreterare

Direktiven för utredningen, se dir 1980:31.

Utredningen har avgett betänkandet

(Ds B 1981:19)... men se'n en rejäl trygghet - inkomstgaranti för statssekreterarna.

Uppdraget är därmed slutfört.

26. Kommittén (B 1980:05) om underskottsavdrag

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 14 februari 1980 med uppdrag att utreda frågan om avdrag för underskott vid inkomsttaxeringen;

Ordförande;

Ekberg, Leif, president i försäkringsöverdomstolen

Ledamöter; Bargholtz, Percy, fil. kand.

Jacobsson, Egon, ombudsman, led. av riksdagen /s Kristenson, Valter, metallarbetare, riksgäldsfullmäktig, led. av riksdagen /s Olsson, Martin, bankkamrer, led. av riksdagen /c

 

8,26    Skr 1982/83:103                                           156

Olsson, Cyril, avdelningschef

Troedsson, Ingegerd, pol. mag., förste vice talman, led. av riksdagen

/m

Sakkunniga; Alderin, Robert, vice verkst. direktör Anclow, Per, departementsråd

Björnh, Arne, departementssekreterare (t.o.m. den 21 mars 1982) Broms, Jan, direktör

Hedborg, Anna, sekreterare (t.o.m. den 31 oktober 1982) Jonsson, Björn, tf. departementsråd (fr.o.m. den 22 mars 1982) Ljungh, Claes, utredningssekreterare

Nelander, Sven, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1982) Ramm-Ericson, Michael, bitr. direktör Virin, Niclas, allmänt ombud

Experter; Edlund, Bertil, departementsråd Fälth, Harald, statssekreterare

Sekreterare; Gustavsson, Bengt, kammarrättsassessor

Lokal; Departementens kommittéer. Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 40125 Göteborg, tel. växel 031/17 38 00 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se dir 1980:11 och dir 1982:30.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1983.

27, Kommittén (B 1981:01) för reavinstuppskov

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 16 oktober 1980 för att göra en översyn av reglerna om uppskov med beskattningen av realisationsvinst vid fastighetsförsäljningar och att pröva vissa andra närliggande frågor:

Ordförande; Wadell, Ulla, kammarrältslagman

Ledamöter: Billing, Knut, politisk sekreterare, led. av riksdagen /m Hall, Bertil, fastighetsråd

Jacobsson, Egon, ombudsman, led. av riksdagen /s Nilsson, Folke, direktör

 

157                                   Kommittéer: Budgetdepartementet    8:28

Sakkunniga; Berglöf, Sigvard, f.d. skattedirektör Swartling, Anders, kammarrättslagman Öberg, Sten, förste taxeringsintendent

Experter; Fries, Ingmar, departementssekreterare Magnusson, Gunnar, avdelningsdirektör Tivéus, Ulf, avdelningsdirektör

Sekreterare; André, Peder, avdelningsdirektör

Bitr. sekreterare: Grozdics, Alf, kammarrättsassessor

Lokal; Riksskatteverket, 171 94 Solna, tel. växel 08/98 15 20 (Peder André), växel 031 /17 38 00 (Alf Grozdics)

Direktiven för kommittén, se dir 1980:78.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete under första halvåret 1983.

28. Skatteindrivningsutredningen (B 1981:02)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 18 december 1980 för att se över indrivningslagstiftningen;

Särskild utredare: Wilhelmsson, Arne, rådman

Sakkunniga: Holmgren, Bert, bitr. skattedirektör Törnebohm, Yngve, revisionsdirektör

Experter; Buregård, Arne, uppbördschef Burup, Artur, avdelningsdirektör Hansen, Gun-Britt, departementssekreterare Jungkvist, Ragnar, f.d. kronodirektör

Nistér, Per-Erik, kammarrättsassessor (fr.o.m. den 6 september 1982) Robertsson, Sören, kronofogde (fr.o.m. den 9 november 1982) Tavemark, Rune, kronofogde (t.o.m. den 8 november 1982) Thornell, Anders, länsråd Thorsell, Eva, departementssekreterare Welin, Magnus, kronofogde

 

8

8:28    Skr 1982/83:103

Sekreterare; Ljusberg, Christer, kronofogde Walterson, Frank, byrådirektör

Lokal; L. Nygatan 1, 1 tr. Postadress: Budgetdepartemenlet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 23 37 (Walterson), Departementens kommittéer. Box 347, 401 25 Göteborg, tel. växel 031/17 38 00 (Ljusberg)

Direktiven för utredningen, se dir 1980:89.

Utredningen beräknar att i december 1982 i särskild skrivelse till regeringen föreslå utvidgat ADB-slöd för kronofogdemyndigheterna vid registerforskning.

Utredningen beräknar vidare att under 1983 avge tre delbetänkanden, ett om Utsökningsregister, författningsförslag, ett om Indrivning av skatt m. m. och ett om Skatteindrivningsuppdrag till och från utlandet.

Återstående utredningsuppdrag beräknas bli slutförda år 1985.

29. Expertgruppen (B 1981:03) för studier i offentlig ekonomi (ESO)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 26 februari 1981;

Ordförande; Tarschys, Daniel, docent, ers. för led av riksdagen /fp

Ledamöter; Ahlenius, Inga-Britt, departementsråd

Larsson, Stig, f.d. statssekreterare (t.o.m. den 31 oktober 1982) Lundgren, Nils, fil, dr Nilsson, Lennart, generaldirektör Petri, Gunnar, generaldirektör

Westerberg, Bengt, f.d. statssekreterare (t.o.m. den 31 oktober 1982) Ysander, Bengt Christer, docent

Expert; Noaksson, Hans, avdelningsdirektör

Sekreterare; Ahlander, Dag Sebastian, departementssekreterare Jillvert, Dick, avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 december 1982) Swedenborg, Birgitta, forskare (t.o.m. den 28 februari 1982)

 

159                                   Kommittéer: Budgetdepartementet    8:30

Bitr. sekreterare: Björk, Marianne,

Lokal: Stora Nygatan 2 B, 2 ir. Postadress; Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 14 38 (Jillvert), 763 14 36 (Björk)

Direktiven för expertgruppen, se dir 1981 ;25.

Expertgruppen har avgett rapporten

(Ds B 1982:3) Perspektiv på besparingspolitiken

(Ds B 1982:7) Inkomstomfördelningseffekter av livsmedelssubventioner

(Ds B 1982:9) Perspektiv på budgetunderskottet Del 1

(Ds B 1982:10) Offentliga tjänster på frifids-, idrotts- och kulturområdena.

Expertgruppensarbete beräknas pågå under hela år 1983.

30. Utgiftsskattekommittén (B 1981:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 26 mars 1981 med uppdrag att belysa konsekvenserna av att införa en utgiftsskatt som alternativ eller komplement till inkomstskatten;

Ordförande;

Mundebo, Ingemar, landshövding, förutv. statsråd, f.d. led. av riksdagen /fp

Ledamöter; Grahn, Olof (Olle), fabrikör, led. av riksdagen /fp Gustafsson, Hans, statsråd, led. av riksdagen /s (t.o.m. den 8 november 1982)

Josefson, Stig, lantbrukare, led. av riksdagen /c Lundgren, Bo, civilekonom, led. av riksdagen /m Åsbrink, Erik, statssekreterare

Sakkunniga: Bargholtz, Percy, fil. kand.

Hedborg, Anna, sekreterare (t.o.m. den 31 oktober 1982) Jakobsson, Ulf, bitr. direktör Ljungh, Claes, utredningssekreterare Lodin, Sven-Olof, professor Nilsson, Karl-Johan, skattedirektör

 

B:30    Skr 1982/83:103                                           160

Nilsson, Folke, direktör

Persson, Christer, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 november

1982)

Tellander, Hans, direktör

Zettermark, Åke. utredningssekreterare

Experter; Jonsson, Anders, departementssekreterare Sandmo, Agnar, professor (fr.o.m. den 15 september 1982) Ysander, Bengt-Christer, docent (fr.o.m. den 15 september 1982)

Sekreterare: Roseen, Ulf, länsassessor Roupe, Jacob, kammarrättsassessor

Lokal; Lilla Nygatan 1, 1 tr. Postadress: Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 23 39 (Roseen), 763 23 41 (Roupe)

Direktiven för kommittén, se dir 1981:14.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1983.

31, Utredningen (B  1981:05) om viss översyn av gällande upphandlingsbestämmelser

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 11 juni 1981:

Särskild utredare: Lundell, Sture, f.d. regeringsråd (t.o.m. den 31 mars 1982)

Experter: Hylländer, Göran, byrådirektör Myrsten, Kari, ingenjör Nistér, Per-Erik, kammarrättsassessor Rosenberg, Göran, hovrättsfiskal

Sekreterare: Landahl, Jan, departementssekreterare

Direktiven för utredningen, se dir 1981 ;35.

Utredningen har avgeU betänkandet

(Ds B 1982:1) Skattekontroll av leverantörer fill stat och kommun.

Uppdraget är därmed slutfört.

 

161                                   Kommittéer: Budgetdepartementet    B:33

32, Skatteavräkningssakkunniga (B 1981:06)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 24 september 1981 för att göra en översyn av reglerna om avräkning av utländsk skatt;

Särskild utredare: Eckersten, Ivan, f.d. statssekreterare, sakkunnig i budgetdepartementet

Sakkunniga; Ersson, Stefan, kammarrättsassessor Hagergård, Sture, avdelningsdirektör Tolstoy, Stephan, direktör

Sekreterare; Åbjörnsson, Birgitta, kammarrättsfiskal (fr.o.m. 16 november 1981); tjänstledig

Lengquist, Johan, kammarrättsassessor (fr.o.m. den 22 november 1982)

Lokal: Drottninggatan 6, 3 tr. Postadress: Budgetdepartemetet 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren), 21 50 08 (utredaren)

Direktiven för utredningen, se dir 1981:60 och dir 1982:16.

De sakkunniga har avgett delbetänkandet (Ds B 1982:5) Avräkning av utländsk skatt.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1983.

33, Informationsdelegationen (B 1982:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 11 februari 1982 med uppdrag att verka för samordning av myndigheternas informationsverksamhet:

Ordförande; Gustafsson, Karl Erik, docent (fr.o.m. den 1 mars 1982)

Ledamöter: Edström, Lennart, informationschef (fr.o.m. den 1 mars 1982) Kellquist, Tore, avdelningschef (fr.o.m. den 1 mars 1982) Lagercrantz, Arvid, journalist (fr.o.m. den 1 mars 1982) Lundahl, Per, fil. mag. (fr.o.m. den 1 mars 1982) Persson, Ingvar, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1982) Steen, Anitra, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1982)

11     Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

 

8:33    Skr 1982/83:103                                           162

Sekreterare:

Norberg, Lena, informationschef (fr.o.m. den 1 april 1982)

Lokal; L. Nygatan 1, 3 Ir. Postadress: Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 08/763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för delegationen, se dir 1982:4.

Delegationen beräknas avge rapport under hösten 1984.

34, Utredningen (B 1982:02) med uppdrag att se över nuvarande statliga kredittider, m, m.

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 27 maj 1982;

Särskild utredare; Hjalmarsson, Åke, rationaliseringschef (fr.o.m. den 3 juni 1982)

Experter: Danielsson, Georg, revisionsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1982) Franzén, Thomas, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1982) Persson, Sune, avdelningsdirektör (fro.m. den 1 juli 1982) Sjöstrand, Mats, tf. bitr. skattedirektör (fr.o.m. den 1 juli 1982) Skarell, Gunnar, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1982)

Sekreterare: Ankner, Stig-Arne, civilekonom (fr.o.m. den 1 juli 1982) Wikström, Neil, civilekonom (fr.o.m. den 1 juli 1982)

Lokal: Stora Nygatan 2 B, 2 tr. Postadress: Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (utredaren), tel. växel 14 20 80 (sekreterarna)

Direktiven för utredningen, se dir 1982:33.

Utredningen beräknas avsluta siU arbete under år 1983.

35. Skatteförenklingskommittén (B 1982:03)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 13 maj 1982 med uppdrag att se över taxeringsförfarandet och skatteprocessen:

Ordförande;

Ekman, Gösta, generaldirektör (fr.o.m. den 14 juni 1982)

Ledamöter; Gunnarsson, Sven, länsråd (fr.o.m. den 14 juni 1982)

 

163                                   Kommittéer: Budgetdepartementet    8:36

Gustafsson, Wilhelm, rektor, f.d. led av riksdagen /fp (fr.o.m. den 14

juni 1982)

Sundkvist, Tage, riksgäldsfullmäktige, led. av riksdagen /c (fr.o.m.

den I4juni 1982)

Wachtmeister, Knut, lantmästare, led. av riksdagen /m (fr.o.m. den 14

juni 1982)

Wennergren, Bertil, lagman (fr.o.m. den 14 juni 1982)

Westberg, Hans-Olov (Olle), svarvare, led. av riksdagen /s (fr.o.m.

den 14juni 1982)

Sakkunniga; Baekkevold, Arne, departementsråd (fr.o.m. den 1 september 1982) Ekeberg, Karl-Gunnar, departementsråd (fr.o.m. den 1 september 1982)

Ljungh, Claes, utredningssekreterare (fr.o.m. den 28 oktober 1982) Persson, Christer, utredningssekreterare (fr.o.m. den 28 oktober 1982) Tellander, Hans, direktör (fr.o.m. den 28 oktober 1982) Vester, Torbjörn, fögderichef (fr.o.m. den 28 oktober 1982)

Experter; Edlund, Bertil, departementsråd (fr.o.m. den I september 1982) Henricson, Mats, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1982) Hirschfeldt, Johan, byråchef (fr.o.m. den 1 september 1982) Johnsson, Bengt, departementssekreterare (fr.o.m. den I september 1982)

Lundborg, Åke, lagman (fr.o.m. den 1 september 1982) Norén, Göran, avdelriingsdirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1982) Sehlstedt, Annika, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 2 november 1982) Thörnberg, Lars-Olof, byråchef (fr.o.m. den 1 september 1982)

Sekreterare; Almgren, Karin, kammarrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1982)

Lokal: Riksskatteverket, 171 94 Solna, tel. växel 08/98 15 20(Ekman, Almgren, Henricson och Norén)

Direktiven för kommittén, se dir 1982:24.

Kommiuén planerar aU avge eU delbetänkande i november 1983.

36. Utredningen (B 1982:04) om beskattningen av aktiebolagens utdelade vinster

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 24 juni 1982:

Särskild utredare; Bargholtz, Percy, fil. kand. (fr.o.m. den 1 juli 1982)

 

8:36    Skr 1982/83:103                                           164

Sekreterare; Sandström, Gustaf, kammarrättsassessor (fr.o.m. den 1 juli 1982)

Lokal: Rödbodgatan 6. Postadress; Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 08/763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1982:47.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

37. Utredningen (B 1982:05) med uppdrag att se över och lämna förslag om en ökad decentralisering av den personalutbildning som SIPU bedriver, m. m.

Tillkallad enligt regeringen bemyndigande den 24 februari 1982;

Särskild utredare: Örtendahl, Per Anders, generaldirektör (fr.o.m. den 20 augusti 1982)

Experter; Aspegren, Lennart, rättschef (fr.o.m. den 20 augusti 1982) Finn, Nils, departementsråd (fr.o.m. den 20 augusti 1982) Jeding, Lars, utbildningschef (fr.o.m. den 20 augusti 1982) Steen, Anitra, departementssekreterare (fr.o.m. den 20 augusti 1982)

Sekreterare:

Lunde, Henry, förhandlingsdirektör (fr.o.m. den 20 augusti 1982)

Lokal: Statens arbetsgivarverk. Box 2243, 103 16 Stockholm, tel. växel 08/22 59 60 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1982:10.

Utredningen har i skrivelse den 9 november 1982 till statsrådet Holmberg anmält att den har slutfört sitt uppdrag.

38. Deklarationskontrollutredningen (B 1982:06) (DKU)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 16 september 1982 med uppdrag att undersöka möjligheterna att decentralisera viss del av skatteadministrationen från länsstyrelserna till de lokala skattemyndigheterna;

Särskild utredare; Lendel, Lennart, länsråd (fr.o.m. den I oktober. 1982)

 

165                                   Kommittéer: Budgetdepartementet    8:39

Sekreterare; Thuresson, Bertil, byrådirektör (fr.o.m. den 15 november 1982)

Lokal; Länsstyrelsen i Uppsala län. Box 601, 751 25 Uppsala, tel. växel 018/12 04 60, ankn. 1369 (sekreteraren). Fr.o.m. den 15 januari 1983 tel. växel 018/17 50 00, direktval 17 53 69 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1982:76.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under år 1986.

39. Utredningen (B 1982:07) om dataflöden över Sveriges gränser

Tillkallad enligt regeringeris bemyndigande den 16 september 1982:

Särskild utredare; Rydén, Jan, överdirektör (fr.o.m. den 6 oktober 1982)

Lokal: Statens arbetsgivarverk. Box 2243, 103 16 Stockholm, tel. växel 08/22 59 60

Direktiven för utredningen, se dir 1982:81.

 

U:l    Skr 1982/83:103                                             166

Utbildningsdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet sedan redovisningen i 1982 års kommittéberättelse: 5, 6, 7, 10, 11, 13, 14, 19, 23 och 27

Följande kommittéer inom avsnittet har inte fullgjort egentliga utredningsuppdrag: I, 3 och 27

1. Sakkunniga (U 1968:49) för förhandling om avtalsreglering av upphovsrättsliga frågor på undervisningsområdet (AUU-sakkunniga)

Tillkallade enligt Kungl. Maj;ts beslut den 30 juni 1967 med uppgift att förhandla om en avtalsreglering av de upphovsrättsliga frågorna på undervisningsområdet.

De sakkunnigas uppgift i nuvarande skede är att förhandla om en avtalsreglering rörande inspelning av upphovsrättsligt skyddat material inom undervisningsverksamheten. Från upphovsrättslig synpunkt gäller olika regler för inspelning av ljudradioprogram och TV-program. De sakkunnigas förhandlingar skall enbart omfatta TV-programmen. Därvid skall beaktas att olika regler kan böra gälla för undervisningsprogram och andra program. De sakkunniga skall inte ta upp frågor som rör storieken av de ersättningar som kan komma ifråga.

Ordförande: Hesser, Torwald, justitieräd (t.o.m. den 31 december 1981)

Experter: Dahlbom, Bengt, avdelningsdirektör Gehlin, Jan, hovrättsråd Hernborn, Hans, programredaktör Landström, Sten-Sture, direktör Larsson, Gösta, sekreterare

Magnusson-Sessler, Gun, kanslichef/förbundsjurist Peyron, Ulf, programjurist Rosing, Svante, jur. kand. Sjönell, Sven, intendent Åkerberg, Yngve, musiker

Sekreterare; Griiting, Britt, departementssekreterare

 

167                         Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U:2

Lokal; Myntlorget 1. Postadress: Utbildningsdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 17 51 (sekreteraren)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

De sakkunnigas arbete beräknas pågå under hela år 1983.

2. Bibelkommissionen (U 1972:07)

Tillkallade enligt Kungl. Maj;ts bemyndigande den 1 december 1972 för att nyöversätta Nya testamentet (se Post- och Inrikes tidn. den 19 januari 1973):

Ordförande:

Hansson, Bertil, förutv. statsråd, f.d. led. av riksdagen /fp Ljungberg, Blenda, adjunkt, f.d. led. av riksdagen /m (t.o.m. den 31 december 1981)

Ledamöter; Biörck, Gunnar, professor, led. av riksdagen /m (fr.o.m. den 24 februari 1982)

Björck, Staffan, professor (t.o.m. den 31 december 1981) Eliasson, Stina, ämneslärare, f.d. led. av riksdagen /c (fr.o.m. den 1 januari 1982)

Erlander, Lillemor, kyrkoadjunkt Forkman, Göran, kyrkoherde Lindström, Harry, fil. lic. Martling, Carl Henrik, direktor

Mattsson, Lennart, distriktsstudieledare, f.d. led. av riksdagen /c (t.o.m. den 31 december 1981) Narrowe, Morton, rabbin Piltz, Anders, docent Teleman, Ulf, professor (fr.o.m. den 1 januari 1982)

Experter: Almbladh, Karin, fil. dr Andersson, Lars, författare Björndalen, Anders, docent Brandt, Krister, pastor Erixon, Björne, pastor Frykholm, Yngve, kontraktsprost Gottlieb, Hans, lektor Griinbaum, Catharina, fil. mag. Harviainen, Tapani, docent Hermonsson, Elisabeth, författare

 

U:2    Skr 1982/83:103                                            168

Hidal, Sten, docent

Hildebrand, Karl Gustaf, professor

lllman, Karl-Johan, professor

Johnson, Bo, docent

Kronholm, Tryggve, professor

Ljung, Inger, docent

Nilsson, Björn, redaktör

Olsson, Birger, docent

Ottosson, Magnus, docent

Ringgren, Helmer, professor

Rubinstein, Harry, studierektor

Saebö, Magne, professor

Sjögren, Lennart, författare

Strömberg Krantz, Eva, teol. dr. och fil. mag.

Svenungsson, Birgitta, adjunkt

Teleman, Ulf, professor

Tranströmer, Tomas, författare

Wrede, Gösta, docent

Översätlningsenheten för Nya testamentet:

Ordförande; Björck, Staffan, professor (t.o.m. den 31 december 1981)

Ledamöter; Block, Per, teol. dr.

Översätlningsenheten för Gamla testamentet:

Ledamöter: Albrektson, Bertil, professor

Björck, Staffan, professor (fr.o.m. den I juli 1975 t.o.m. den 31 december 1981)  . Harding, Gunnar, författare Kronholm, Tryggve, professor (t.o.m. den 31 augusti 1982)

Koordinator; Åsberg, Christer, teol. dr, fil. mag.

Översätlningsenheten för apokryferna:

Ledamöter: Block, Per, teol. dr Blomqvist, Jerker, professor Sundström, Gun-Britt, författare

Koordinator; Åsberg, Christer, teol. dr,-fil. mag.

 

169                        Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U:3

Sekreterare: Åsberg, Christer, teol. dr, fil. mag.

Bitr. sekreterare; Nilsson, Herbert, departementssekreterare Olofsson, Staffan, fil. mag., teol. kand.

Lokal: Åsgränd I, 1/2 tr. ög., 752 35 Uppsala, tel. 018/12 83 97 (sekreteraren), 018/12 83 95 (kansli)

Direktiven för kommissionen, se 1974 års riksdagsberättelse U 46, 1976 års kommittéberättelse U 25 och dir 1977:105.

Kommissionen har avgett betänkandet (Ds U 1977:3) Att översätta apokryferna (SOU 1981 ;56) Bibeln. Nya testamentet

Kommissionen planerar att avge nästa delbetänkande år 1985.

3. Svenska delegationen av finsk-svenska utbildningsrådet (U 1976:11)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 9 september 1976
för att ingå i den svenska delegationen av finsk-svenska utbildningsrådet
(se Post- och Inrikes tidn. den 14 oktober 1976):  *

Ordförande:

Ulvhammar, Birgitta, generaldirektör

Ledamöter: Ebbeson, Ulf, byrådirektör Norberg, Randolph, sekreterare Teveborg, Lennart, skolråd Åstedt, Inga-Britta, byrådirektör

Sakkunniga: Hamber, Hans, undervisningsråd Lundgren, Staffan, avdelningsdirektör Olsson, Artur, skolråd

Expert; Kenttä, Maui, adjunkt Lidbaum, Marja, skolkonsulent Sparrman, Carl-Axel, adjunkt Strömberg, Silja, kulturattaché

 

U.3    Skr 1982/83:103                                             170

Sekreterare; Santesson, Lars, departementssekreterare

Lokal; Utbildningsdepartementet, Mynttorget 1, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 17 97 (sekreteraren)

Direktiven för delegationen, se 1977 års kommittéberättelse del 11 U 12.

Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1983.

4. Arbetsgruppen (U 1977:10) för samefrågor

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 29 september 1977;

Ordförande: Göransson, Bengt, statsråd (fr.o.m. den 29 oktober 1982) Wikström, Jan-Erik, f.d. statsråd, led. av riksdagen /fp (t.o.m. den 28 oktober 1982)

Vice ordförande: Lindahl, Jan-Mats, t.f. departementsråd

Ledamöter: von Bahr, Kersti, departementssekreterare (fr.o.m. den 13 april 1982) Högdahl, Lars, departementsråd Karlson, Rolf, kansliråd (t.o.m. den 12 april 1982) Lagerlöf, Inga-Britt, departementssekreterare Lindgren, Lennart, departementsråd Norström, Bengt, departementssekreterare Pettersson, Gunnel, sakkunnig Thorstenson, Billy, departementsråd

Sekreterare; Stenqvist, Gunnel, departementssekreterare

Lokal; Utbildningsdepartementet, Storkyrkobrinken 4. Postadress; 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 23 96 (sekreteraren)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Arbetsgruppen har avgett betänkandet

(Ds U 1978:5) Administration och ledning av en samisk utbildningsväg

(Ds U 1981:10) Skogsrenskötsel. Markanvändning, markanvändningsproblem och näringssitualion.

Arbetsgruppens arbete beräknas pågå under hela år 1983.

 

171                              Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U:5

5. Forskningssamverkanskommittén (U  1978:01) (FOSAM)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 16 februari 1978 med uppdrag att utreda högskolans forskningssamverkan med forskningsråd, myndigheter, företag och organisationer, m.m.;

Ordförande; Richardson, Gunnar, docent, f.d. led. av riksdagen /fp

Ledamöter: Bjurel, Bertil, f.d. generaldirektör Gadd, Arne, revisionsdirektör, led. av riksdagen /s Gradin, Anita, statsråd, led. av riksdagen /s Johansson, Sven, professor Lindqvist, Ingvar, professor Marklund, Inger, avdelningsdirektör Ohlsson, Ragnar, forskningschef Ringborg, Erland, tf. planeringschef

Sakkunniga: Franzén, Anders, departementssekreterare Johansson, Bo, departementssekreterare

Experter: Andersson, Curt, civilingenjör Broberg, Björn, byråchef Ekenberg, Bengt, jur. kand. Elvin, Stig, byrådirektör Ivarsson, Tore, sekreterare Kirsebom, Bjarne, departementssekreterare Olsson, Birgitta, ekonom Sidenbladh, Thomas, departementssekreterare Wahlund, Ingrid, ombudsman Åberg, Anders, civilingenjör Öhman, Per, kanslisekreterare Österberg, Rolf, ombudsman

Sekreterare; Andersson, Christer, fil. kand.

Direktiven för kommittén, se dir 1978:21.

Kommittén har avgett betänkandet

(Ds U 1979:4) Ett institut för social- och arbelsmarknadspolitisk forskning.

(Ds U 1979:13) Adjungerade professorer

(SOU 1980:46) Högskolan i FoU-samverkan

 

U:5    Skr 1982/83:103                                            172

(Ds U 1981 ;24) Kontaktforskare. Utvärdering av en försöksverksamhet.

Uppdraget är därmed slutfört.

6. Kommittén (U 1978:04) om kommunal vuxenutbildning (Komvux)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 16 mars 1978 med uppdrag att göra en översyn av den kommunala vuxenutbildningen;

Ordförande: Alemyr, Stig, folkhögskolerektor, led. av riksdagen /s

Ledamöter: Davidsson, Inga, folkskollärare Häll, Karl-Erik, led. av riksdagen /s Hällgren, Martin, länsbildningskonsulent Nordstrandh, Ove, lektor, f.d. led. av riksdagen /m Nordström, Marie, fil. lic, ers. för led. av riksdagen /fp Oscarsson, Berit, studiesekreterare

Sakkunniga: Andersson, Tore, ombudsman Holmberg, Gösta, direktör Hultqvist, Tore, ombudsman Landström, Sten-Sture, direktör Larsson, Leif, studerande Olsson, Artur, skolråd Wallmark, Nils, adjunkt

Experter: Eklund, Lars, utbildningskonsulent

Stenborg, Per-Olof, studierektor (fr.o.m. den 1 januari 1982 t.o.m. den 15 april 1982) Wickberg, Barbro, departementssekreterare

Sekreterare: Salin, Sven, lektor

Bitr. sekreterare: Wickberg, Barbro, departementssekreterare

Direktiven för kommittén, se dir 1978:31 och dir 1979:41.

Kommittén har avgett betänkandet

(Ds U 1979:12) Statens skolor för vuxna. Varvad undervisning och brevundervisning i grundskolans och gymnasieskolans ämnen

 

173                              Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U:7

(SOU 1979:92) Komvux och studieförbund

(SOU 1982:29) Komvux - kommunal utbildning för vuxna.

Uppdraget är därmed slutfört.

7. Integrationskommittén (U 1978:07)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 8 juni 1978 för att utreda frågan om integration av handikappade elever i skolväsendet jämte därmed sammanhängande frågor:

Ordförande; Orehag, Lennart, generaldirektör

Ledamöter: Crona, Ulf, gymnastiklärare Martinsson, Åke, slöjdlärare Odelsparr, Margit, jur. kand., led. av riksdagen /c Pekkari, Olle, studierektor

Rydle, Birgitta, ämneslärare, led. av riksdagen /m Wiklund, Bengt, journalist, led. av riksdagen /s

Sakkunniga; Larsson, Gunvi, departementssekreterare Odre, Torsten, speciallärare

Experter; Bernhardsson, Göte, avdelningsdirektör Hammar, Åsa, tf. rektor Hejdenberg, Kerstin, utredningssekreterare Eklindh, Kenneth, skolkonsulent Karlerö, Lars-lngemar, länsskolinspektör Mattsson, Bengt-Olof, departementssekreterare Nicklasson, Stina, skolinspektör Pettersson, Lennart, skolinspektör Sibbe, Tora, rektor Sjöqvist, Brita, skolkonsulent Svensson, Harry, fil. kand.

Sekreterare;

Lagercrantz, Richard, departementssekreterare

Bitr. sekreterare; Magnusson, Birgitta, byrådirektör (t.o.m. den 31 maj 1982)

Direktiven för kommiuén, se dir 1978:69, dir 1979:37 och dir 1979:89.

 

U:7    Skr 1982/83:103                                            174

Kommittén har avgett betänkandet (SOU 1979:50) Huvudmannaskapet för specialskolan (SOU 1979:82) Personell assistans för handikappade (Ds U 1979:8) Huvudmannaskapet för specialskolan (Ds U 1979:11) Undervisningen för synskadade elever- planering i ett

kortare perspektiv (Ds U 1979:14) Gymnasial utbildning för döva och gravt

hörselskadade i Örebro

(SÖU 1980:34) Handikapp-integrerad-normaliserad- utvärderad (SOU 1981 ;23) Tekniska hjälpmedel för handikappade (Ds U 1981 ;2) Högstadium vid specialskolorna för döva och

hörselskadade (Ds U 1982:6) Specialskolans bibliotek (SOU 1982:19) Handikappade elever i det allmänna skolväsendet.

Uppdraget är därmed slutfört.

8. Nääs-utredningen (U  1978.08)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 18 maj 1978 med uppdrag att utreda frågan om den framtida användningen av August Abrahamsons stiftelse på Nääs;

Särskild utredare; Hammar, Beate-Charlotte, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 december 1981)

Sakkunniga: Bolhén, Anders, huvudredaktör (avliden) Krantz, Hans, departementssekreterare

Lokal; Nääs' fabriker. Box 3143, 448 02 Flöda tel. växel 0302/50 000, direktval 50 127

Direkfiven för utredningen, se dir 1978:50.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

9. Närradiokommitlén (U 1978:11)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20 juli 1978 med uppdrag att utreda frågan om närradio och när-TV;

Ordförande; Norrby, Karl-Eric, lantbrukare, led. av riksdagen /c Malmberg, Björn, marknadschef (fr.o.m. den 1 november 1982)

 

175                              Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U:9

Ledamöter; Andersson, Georg, rektor, led. av riksdagen /s Forslund, Britt-Marie, pressekreterare Knutson, Göthe, redaktör, led. av riksdagen /m Mårtensson, Iris, studieombudsman, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 4 november 1982)

Norrby, Karl-Eric, lantbrukare, led. av riksdagen /c Svensson, Nils, ombudsman, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 4 november 1982) Swedberg, Bo, redaktör

Sakkunniga; Olsson, Agne Henry, hovrättsassessor Olsson, Per Sören, hovrättsassessor Persson, Valdemar, avdelningsdirektör

Experter; Essen, Erik, hovrättsassessor Hedman, Lars Owe (Lowe), fil. dr Lindstedt, Gustaf, hovrättsassessor Rosenlund, Stig, överingenjör

Sekreterare: Palriiborg, Olle, fil. kand.

Bitr. sekreterare; Andreasson, Sture, ingenjör -Nielsen, Svante, utbildningsledare Strömberg, Anita, fil. mag.

Lokal: Box 16334, 103 26 Stockholm, tel. 08/763 39 81 (Palmborg), 08/763 39 75 (kansli)

Direktiven för kommittén, se dir 1978:74 och dir 1980:66.

Kommittén har avgett delbetänkandet

(SOU 1981:13) Närradio

(Ds U 1980:14) Närradion och dess lyssnare. En undersökning avseende vecka 16, 1980

(Ds U 1981:1) Utvärdering av närradion. En första resultatsammanställning

(Ds U 1982:3) Närradion - Innehållet, medlemmarna och invandrarna.

Kommittén beräknas beräknas pågå under hela år 1983.

 

U:10    Skr 1982/83:103                                           176

10. Utredningen (U 1978:14) om förutsättningarna för en närmare samverkan mellan livrustkammaren och övrig museiverksamhet inom Kungl. slottet (Slottsutredningen)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 6 april 1978 för att undersöka förutsättningarna för en närmare samverkan mellan, å ena sidan, livrustkammaren och, å den andra, husgerådskammaren och övrig museiverksamhet inom Kungl. slottet:

Utredningsman; Reuterswärd, Edvard, generaldirektör

Experter: Fogelmarck, Stig, överintendent Holmquist, Kersti, överintendent Lindahl, Jari-Mats, tf. departementsråd Smith, Harald, ståthållare

Sekreterare; Munkhammar, Ann Charlotte, byrådirektör

Bitr. sekreterare; Grunewald, Ingelise, departementssekreterare

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Utredningen har avgett betänkandet

(Ds U 1982:4) Museer och annan utåtriktad kulturell verksamhet inom Kungl. slottet.

Uppdraget är därmed slutfört.

11. Talbokskommittén (U  1979:02)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den I mars 1979 för att förbereda ett statligt övertagande av Synskadades riksförbunds (SRF) bibliotek och därmed sammanhängande frågor;

Ordförande; Andersson, Bertil, kanslichef

Ledamöter; Höglund, Olov, organisationsdirektör Lindqvist, Bengt, förbundsordförande RiJdel, Wolfgang, departementssekreterare Thorell RiUby, Elisabet, bitr. bibliotekschef

 

177                            Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U:12

Sakkunniga; Gurinder, Jan-Olof, bibliotekschef Strand, Auli, sekreterare Ullander, Kerstin, sekreterare    .

Experter; Cahling, Ulla, förste bibliotekarie Lundh, Brita, departementssekreterare

Direktiven för kommittén, se dir 1979:24.

Kommittén har avgett betänkandet (SOU 1982:7) Talböcker - utgivning och spridning.

Uppdraget är därmed slutfört.

12. Uppföljningskommittén (U 1979:03)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den I mars 1979 för alt följa utvecklingen av högskolereformen;

Ordförande: Lundin, Ulf, f.d. statssekreterare (t.o.m. den 14 oktober 1982)

Ledamöter: Alemyr, Stig, folkhögskolerektor, led. av riksdagen /s Biörck, Gunnar, professor, led. av riksdagen /m Egardt, Peter, fil. kand.

Gustafsson, Lars, universitetslektor, led. av riksdagen /s Mårtensson, Iris, led. av riksdagen /s

Rogestam, Christina, fil. kand., led. av riksdagen /c (t.o.m. den 30 juli 1982)

Tenfält, Fredrik, redaktör Ullenhag, Jörgen, byråchef, led. av riksdagen /fp

Sakkunniga; Andersson, Johnny, departementsråd Ringborg, Erland, statssekreterare

Experter: Bauer, Marianne, avdelningsdirektör Sjöberg, Tommie, kanslisekreterare Strandell, Hans, departementsråd Streijffert, Helena, avdelningsdirektör

Sekreterare; Kälvemark, Torsten, avdelningsdirektör (t.o.m. den 30 juni 1982)

12    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

U:12    Skr 1982/83:103                                           178

Bitr. sekreterare: Klintberg, Wanda, avdelningsdirektör (t.o.m. den 30 juni 1982) Linnarson, Håkan, avdelningsdirektör (t.o.m. den 30 juni 1982)

Lokal: Svartmangatan 9, 111 29 Stockholm, tel. 10 23 41 (kansli)

Direktiven för kommittén, se dir 1979:23 och dir 1981:13.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete under år 1982.

13. Filmpolitiska beredningen (U  1979:06)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 21 juni 1979 med uppgift att delta i beredningen av vissa filmpolitiska frågor:

Ordförande;

Lundin, Ulf, f.d. statssekreterare

Ledamöter; Ahlmark, Lars, avdelningschef, led. av riksdagen /m Bengtson, Torsten, bankofullmäktig, f.d. led. av riksdagen /c Göransson, Bengt, statsråd Sundström, Gudrun, f.d. led. av riksdagen /s

Sakkunniga;

Ahlenius, Inga-Britt, departementsråd

Essen, Erik, hovrättsassessor . Lannegren, Göran, departementsråd

Experter: Askelöf, Suzanne, sekreterare Clason, Anders, chefredaktör Elmhorn, Kerstin, avdelningsdirektör Hald, Peter, produktionsledare Larson, Leif, direktör Levin, Bert, statssekreterare Lindenbaum, Gustaf, direktör Molin, Lars, förfaUare Spindler, Lennart, sekreterare Svenstedt, Cari Henrik, förfaUare Österberg, Rolf, direktör

Sekreterare; Marén, Lars, departementssekreterare

 

179                            Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U:15

Bitr. sekreterare; Söderström, Karin, kanslist

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Beredningen har avslutat sill arbete under år 1982.

14. Utredningen (U  1979:07) om den civila flyghistoriska museiverksamheten

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 19 juli 1979;

Särskild utredare: Dyring, Eric, redaktör

Experter: Nordström, Lars-Erik, flygsäkerhetsdireklör Sandqvist, Inga-Britta, förste arkivarie

Sekreterare: Sahlholm, Bo, civilingenjör

Direktiven för utredningen, se dir 1979:82.

Utredningen har avgett betänkandet (Ds U 1982:7) Ett museum för luft- och rymdfartyg.

Uppdraget är därmed slutfört.

15. Konservatorsutredningen (U 1979:08)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 21 juni 1979 för att utreda frågan om utbildning av konservatorer m.m.

Särskild utredare; Andersson, Johnny, departementsråd

Experter; Christensen-Sköld, Beatrice, fil. mag. (fr.o.m. den 16 november 1981) Jonsson, Benny, avdelningsdirektör Lindmark, Hans, konservator Möller, Eva, konservator Nisbeth, Åke, avdelningsdirektör Tångeberg, Peter, konservator Vahlquist, Gudrun, byrådirektör Wallenborg, Irma, konservator Zetterström, Kjell, museichef

 

U:15    Skr 1982/83:103                                           180

Sekreterare; Rådström, Dag, t.f. avdelningsdirektör

Lokal: Svartmangatan 9, 111 29 Stockholm, tel. 10 24 83

Direktiven för utredningen, se dir 1979:78.

Utredningen har avgett betänkandet

(Ds U 1981:22) Konservatorn i centrum

(Ds U 1982:23) Kartläggning av konserveringsverksamheten inom riksantikvarieämbetets, Kungl. bibliotekets och riksarkivets ansvarsområde.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under år 1982.

16. Delegationen (U 1979:11) för bättre skolmiljö och uppföljning av reformbesluten rörande grundskolan

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 19 juli 1979:

Ordförande: Eriksson, Thorsten, rektor

Ledamöter; Göthberg, Kerstin, led. av riksdagen /c Haglund, Ann-Cathrin, led. av riksdagen /m Hörlén, Linnea, f.d. led. av riksdagen /fp Kallos, Daniel, docent

Sakkunniga; Börjeson, Bengt, universitetslektor Elvander, Nils, professor Lundgren, Ulf, professor

Direktiven för delegationen, se dir 1979:109.

Delegationen har avslutat sitt arbete under år 1982.

17. Skolförfattningsutredningen (U 1979:12)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 6 september 1979;

Särskild utredare; Sanmark, Arvid, rättschef

Experter; Björinder, Henry, sektionschef Hammarström, Bertil, avdelningsdirektör

 

181                            Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U:18

Johansson, Lillemor, departementssekreterare Larsson, Kenneth, språkexpert Persson, Östen, f.d. länsskolinspektör Wallin, Sven-Erik, departementssekreterare

Sekreterare; Håkansson, Lars Eric, hovrättsassessor

Lokal; Departementens utredningsavdelning. Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel. växel 040/749 50 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1979:122.

Utredningen har avgett delbetänkandet (DsU 1981:4) Skollagen (Ds U 1982:5) Konferenser i skolan.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1983.

18. Kommittén (U 1979:13) angående skolor med enskild huvudman (SEH-kommittén)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 6 september 1979:

Ordförande: Edmar, Staffan, kanslichef

Ledamöter; Ekelund, Ulla, led. av riksdagen /c Karlsson, Ingemar, landstingsråd

Sakkunniga: Carlgren, Frans, fil. lic. Hälleberg, Allan, sekreterare Malmeström, Göran, rektor

Experter: Hagander, Sten, avdelningsdirektör Marcusson, Olof, departementssekreterare Olsson, Ingrid, hovrättsassessor

Sekreterare: Sjöberg, Lars-Olof, skolinspektör

Lokal: Svartmangatan 9, 3 tr., 111 29 Stockholm, tel. 20 78 37 (Sjöberg)

Direktiven för kommittén, se dir 1979:123.

 

U:18    Skr 1982/83:103                                           182

Kommittén har avgett betänkandet (Ds U 1980:3) Enskild undervisning enligt 35 § skollagen (SOU 1981:34) Fristående skolor för skolpliktiga elever.

Kommittén planerar att avge sitt slutbetänkande vid årsskiftet 1982-1983.

19. Utredningen (U  1979:15) med uppdrag att utreda frågan rörande den framtida verksamheten vid Stiftelsen Drottningholms teatermuseum m.m.

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 6 september 1979;

Särskild utredare: Virdebrandt, Carl-Erik, kanslichef

Sekreterare: Bogefeldt, Christer, fil. kand.

Experter; Bexelius, Björn, intendent Forsström, Per, intendent Kartaschew, Kenneth, antikvarie Lidemark, Ebbe, avdelningsdirektör Munkhammar, Ann Charlotte, byrådirektör Sauter, Willmar, fil. dr Östman, Arnold, teaterchef

Direktiven för utredningen, se dir 1979:114.

Utredningen har avgett betänkandet (Ds U 1982:8) Drottningholms teatermuseum.

Uppdraget är därmed slutfört.

20. Folkbiblioteksutredningen (U 1979:17)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 13 december 1979;

Ordförande;

Rodhe, Birgit, rektor

Ledamöter; Eliasson, Anna, fil. mag., led. av riksdagen /c Fleetwood, Elisabeth, adjunkt, led. av riksdagen /m Green, Åke, f.d. led. av riksdagen /s (t.o.m. den 30 april 1982) Jansson, Barbro, sociolog

 

183                            Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U:20

Johansson, Kent, sekreterare

Ristarp, Jan, kanslichef

Vestlund, Irene, landstingsråd (fr.o.m. den 1 maj 1982)

Sakkunniga; Eriksson, Sune, direktör . Johansson, Hans, avdelningsdirektör Jonsson, Bo, departementssekreterare Lannegren, Göran, departementsråd

Experter: Andersson, Lars, byrådirektör (t.o.m. den 30 september 1982) Beckman Hirschfeldt, Ingar, förste bibliotekarie DiUmer, Ulf, stadsbibliotekarie (t.o.m. den 20 september 1982) Eide-Jensen, Inger, kulturchef (t.o.m. den 30 september 1982) Ekstedt, Elsi, bibliotekarie (t.o.m. den 30 september 1982) Gumpert, Jan, direktör

Hallen, Mona, civilekonom (fr.o.m. den 1 september 1982) Hedin, Benkt-Erik, författare Jonsson, Kerstin, byrådirektör Lindholm, Berndt, utredningssekreterare

Lundh, Brita, departementssekreterare (t.o.m. den 30 juni 1982) Mattsson, Astrid, sekreterare Mattsson, Inger, bibliotekschef

Nordström, Tore, kulturchef (t.o.m. den 30 september 1982) Renborg, Greta, lektor Sjögren-Fleischer, Kerstin, sekreterare Skoglund, Lena, lektor Strand, Auli, sekreterare Thomasson, Björn, kanslichef Tynell, Lars, riksbibliotekarie

Törngren, Maragarela, bibliotekarie (fr.o.m. den 21 september 1982) Werbell, Bror, sekreterare

Wessel, Britta, kulturchef (t.o.m. den 30 september 1982) Widgren, Lillemor, bibliotekarie Viirman, Anis, bitr. bibliotekschef

Sekreterare: Hallberg, Dag, avdelningsdirektör

Bitr. sekreterare: Höglund, Anna-Lena, stadsbibliotekarie

Lokal: Stora Nygatan 33, 111 20 Stockholm, tel. 20 69 84 (Hallberg), 20 33 05 (kansli)

Direktiven för kommittén, se dir 1979:147.

 

U:20    Skr 1982/83:103                                           184

Kommittén har avgelt

Bilden av biblioteket (debattbok)

Folkbibliotek i tal och tankar (faktarapport)

(Ds U 1982:15) Folkbibliotek och folkbildning i samverkan

(Ds U 1982:16) Folkbibliotekens informationsuppgifter.

Kommittén beräknas avge sill slutbetänkande under år 1983.

21. Utredningen (U 1980:02) om ortnamnsverksamheten i riket m.m.

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 24 januari.1980;

Särskild utredare; Kromnow, Åke, f.d. riksarkivarie

Sakkunniga: Benson, Sven, professor Gustavson, Helmer, förste antikvarie Karlsson, Johannes, kanslichef Löfvendahl, Eberhard, avdelningsdirektör Millgård, Olof (Olle) teknisk direktör Svanslröm, Ivan, lantbrukare, led. av riksdagen /c

Experter: Lindeberg, Roy, hovrättsassessor Mattisson, Ann-Kristin, förste byråsekreterare Roslvik, Allan, arkivchef

Sekreterare: Åkesson, Hans, avdelningsdirektör

Direktiven för utredningen, se dir 1980:4.

Utredningen har avgett betänkandet (SOU 1982:45) Ortnamns värde och vård.

Uppdraget är därmed slutfört.

22, Utredningen (U 1980:03) om den framtida hälso- och sjukvården samt motionsidrotten för studerande

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 20 december 1979:

Särskild utredare: Ekholm, Lars, if. departemenlsråd

 

185                       Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U:23

Experter: Dahlquist, Lars-Ola, departementssekreterare Nicolausson, Ulf, sektionschef Nygårdh, Christina, jur. stud. Nyman, Kjell, departementssekreterare Rönmark, Walter, avdelningsdirektör Sibbmark, Bengt, departementssekreterare Swahn, Claes-Göran, intendent

Sekreterare; Eliason, Olof S., sekreterare

Lokal: Landstingsförbundet, Box 6606, 113 84 Stockholm, tel. växel 23 65 60 (Eliason)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Utredningen har avgeU betänkandet (Ds U 1982:12) Hälsovård för högskolestuderande.

Utredningen beräknas avsluta siU arbete under år 1982.

23. Utredningen (U 1980:08) om dagstidningar för synskadade

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 10 juli 1980;

Särskild utredare: Modig, Jan Otto, vice radiochef

Sakkunniga: Andersson, Christina, utredningssekreterare Gurinder, Jan-Olof, bibliotekschef Pers, Anders, redaktör Westberg, Lars, journalist

Sekreterare: Edsman, Björn, fil. dr (t.o.m. den 31 maj 1982).

Direktiven för utredningen, se dir 1980:59 och dir 1981:31.

Utredningen har avgett   .          .

Utvärdering av försöksverksamhet med dagsfidningar (Ds U 1982:2) Dagstidningar för synskadade.

Uppdraget är därmed slutfört.

 

U.24    Skr 1982/83:103                                           186

24, Kommittén (U 1981:0I) om samverkan mellan förskola och skola

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 4 december 1980;

Ordförande; Göthberg, Kerstin, led. av riksdagen /c

Ledamöter: Björk, Kaj, rektor Edwardsson, Roland, byråchef Grahn, Birgitta, fil. dr Johansson, Karl-Axel, sektionschef Persson, Göran, led. av riksdagen /s Rydle, Birgitta, led, av riksdagen /m

Sakkunniga: Henriksson, Sture, avdelningsdirektör Honeth, Peter, departementssekreterare Lagercrantz, Richard, departementssekreterare (fr.o.m. den 9 september 1982) Teveborg, Lennart, skolråd Thorstensson, Billy, departementsråd

Experter: Bäckström, Inger, skolpsykolog Ebrlin, Marianne, lågstadielärare Ekerholm, Kerstin, förskollärare Eliasson, Anne-Mari, fru Hammarlund, Olov, rektor

Norbelie, Bertil, rektor (fr.o.m. den Ijuli 1982 t.o.m. den 31 december 1982)

Rosengren, Bodil, departementssekreterare Westin, Aina, ombudsman

Sekreterare: Norberg, Randolph, sekreterare

Lokal: Svartmangatan 9, 111 29 Stockholm, tel. 20 32 55 (Norberg), 20 83 53 och 20 77 57 (kansli)

Direktiven för kommittén, se dir 1980:84 och dir 1981 ;39.

Kommittén anordnade i december 1982 ett symposium rörande "Barns utveckling". Därvid avgavs en diskussionspromemoria rörande målet för samverkan mellan förskola och skola

Kommilténs arbete beräknas pågå under hela år 1983.

 

187                            Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U:25

25, Utbildningsekonomiska utredningen (U 1981:03)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 30 april 1981 för aU utreda utbildningens och forskningens uppgifter i strävandena att förbättra den svenska ekonomins utvecklings- och konkurrenskraft;

Särskild utredare; Östlund, Hans-Erik, departementsråd

Experter; Andersson, Tore Bergendal, Gunnar, rektor Brodén, Bertil, departementssekreterare Broms, Jan Dahlberg, Åke Eide, Kjell, ekspedisjonssjef Forsell, Harry, länsråd

Gustavsson, Lennart (t.o.m. den 25 augusti 1982) Göransson, Ulf, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 25 augusti 1982) Härnqvist, Kjell, professor Jangnäs, Bo

Larsson, Hans, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1982 t.o.m. den 31 december 1982)

Lindskoug, Ingemar, fil. lic. (fr.o.m. den 1 juli 1982 t.o.m. den 31 december 1982) Magnusson, Björn Ohlson, Ragnar, forskningschef Ramström, Dick, professor Strandler, Lennart Svanfeldt, Göran Wadensjö, Eskil; professor Westerlund, Uno

Sekreterare: Christoffersson, Nils-Olof, revisionsdirektör Andersson, Christer, fil. kand.

Lokal: Svartmangatan 9, 111 29 Stockholm, tel. 20 87 69, 20 97 64

Direktiven för utredningen, se dir 1981:30.

Utredningen har avgett

Utbildning, produktion, samhälle (informationsskrift) (Ds U 1982:14) Hur skall vi försörja oss i framtiden

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

 

U:26    Skr 1982/83:103                                           188

26, Språk- och kulturarvsutredningen (U  1981:04)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 9 juli 1981 med uppgift att utreda invandrarfrågor inom skolväsendets och vuxenutbildningens område:

Särskild utredare: Ulvhammar, Birgitta, generaldirektör

Sekreterare; Jakobsson, Bertil, byrådirektör

Bitr. sekreterare: Rådmark, Johan (fr.o.m. den 1 juli 1982 t.o.m. den 31 december 1982)

Sakkunnig; Lagercrantz, Richard, departementssekreterare (fr.o.m. den 9 september 1982)

Lokal: St. Nygatan 2 A, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 1000, direktval 763 14 45 (Ulvhammar), 763 14 43 (kansli)

Direktiven för utredningen, se dir 1981:49.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1983.

27, Delegationen (U 1981:05) för förhandlingar rörande nordisk radio- och TV-samarbete m. m.

Tillkallade enligt regeringens beniyndigande den 6 augusti 1981:

Ordförande:

Lundin, Ulf, f.d. statssekreterare (t.o.m. den 30 juni 1982)

Ledamöter: Andersson, Christer, departementsråd (t.o.m. den 30 juni 1982) Sidenbladh, Thomas, departementsråd (t.o.m. den 30 juni 1982)

Experter; Lannegren, Göran, departementsråd (t.o.m. den 30 juni 1982) Lindgren, Kerstin, redaktör (fr.o.m. den 1 november 1981 t.o.m. den 30 juni 1982)

Persson, Valdemar, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 november 1981 t.o.m. den 30 juni 1982) Sundelius, Claes Göran (t.o.m. den 30 juni 1982)

 

189                       Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U:29

Sekreterare:

Kirsebom, Bjarne, departementssekreterare (t.o.m. den 30 juni 1982)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Delegationen har avslutat sitt arbete vid halvårsskiftet 1982.

28. Utredningen (U 1981:06) om folkhögskolans studieomdömen

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 17 september 1981 för att utreda användningen av studieomdöme som urvalsgrund vid antagning till högskoleutbildning:

Särskild utredare; Alemyr, Stig R., folkhögskolerektor, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 1 november l?81)

Experter: Enhager, Åsa, sekreterare Gunnemo, Bengt, sekreterare Jansson, Hans, byrådirektör Johansson, Berndt, undervisningsråd Kihlén, Margrel, rektor Sallnäs, Göran, rektor

Sekreterare; Svärd, Stig, studiesekreterare (fr.o.m. den 1 november 1981)

Direktiven för utredningen, se dir 1981 ;59.

Utredningen har avgett betänkandet (Ds U 1982:11) Folkhögskolans studieomdömen.

Uppdraget är därmed slutfört.

29. Organisationskommittén (U 1982:01) för utredning av frågor om samverkan mellan de centrala museerna

Tillkallade enligt regeringens berriyndigande den 10 februari 1982;

Ordförande: Virdebrant, Carl-Erik, kanslichef

Ledamöter: Höglund, Olov (Olle), organisationsdirektör Isaksson, Olov (Olle) museidirektör

 

U:29    Skr 1982/83:103                                           190

Nystrand, Björn, museichef

Sjölander, Stefan, departementssekreterare

Experter; Erikson, Birgitta, departementssekreterare Johansson, Hans, avdelningsdirektör Lönngren, Kerstin, departementssekreterare

Sekreterare; Munkhammar, Ann Charlotte, byrådirektör

Bitr. sekreterare; Bergstrand-Wilson, Kerstin

Lokal; Storkyrkobrinken 2-4. Postadress: Utbildningsdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 19 07 (sekreteraren)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Kommittén beräknas avge vissa förslag fill regeringen under år 1983.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1984.

30. 1982 års bokutredning (U 1982:02)

Tillkallade enligt regeringens bemyndiganden den 22 december 1981 och den 1 april 1982:

Ordförande;

Petri, Gunnar, generaldirektör

Ledamöter; Ankers, Mikael, departementsråd Clason, Anders, chefredaktör Gehlin, Jan, hovrättsråd Lineruth, Bengt, bokhandlare Martinsson, Bo, generaldirektör Sjögren, Per, direktör Sundström, Gudrun, led. av riksdagen /s

Experter: Hallen, Mona, civilekonom (fr.o.m. den 1 september 1982) Lindblom, Anne-Christin, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 november 1982)

Johansson, Hans Olof, fil. kand. (fr.o.m. den 1 november 1982) Nordenson, Per, direktör (fr.o.m. den 1 juli 1982) Riidel, Wolfgang, departementssekreterare (fr.o.m. den I juli ,1982) Sahlström, Sven, byråchef (fr.o.m. den 1 juli 1982)

 

191                       Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U:32

Sekreterare: Rönström, Thomas, kulturchef

Bitr. sekreterare; Lindencrona, Birgitta, departementssekreterare

Lokal; Svartmangatan 9, 111 29 Stockholm, tel. 20 81 27 (sekreteraren), 20 13 57 (bitr. sekreteraren) 21 56 24 (kansli)

Direktiven för utredningen, se dir 1981:76.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1983.

31. Organisationskommittén (U 1982:03) för närradioverksamhel

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 19 maj 1982;

Ordförande:

Lundborg, Åke, lagman (fr.o.m. den 7 juni 1982)

Ledamöter: Hållinder, Anders, journalist (fr.o.m. den 7 juni 1982) Höglund, Olle, organisationsdirektör (fr.o.m. den 7 juni 1982) Sjölander, Stefan, departementssekreterare (fr.o.m. den 7 juni 1982) Swedberg, Bo, redaktör, sakkunnig (fr.o.m. den 7 juni 1982)

Experter; Lindstedt, Gustaf, hovrättsassessor (fr.o.m. den 7 juni 1982) Palmborg, Olle, sekreterare (fr.o.m. den 7 juni 1982) Stahle, Gun, departementssekreterare (fr.o.m. den 7 juni 1982)

Sekreterare: Åkesson, Hans, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 7 juni 1982)

Lokal; Storkyrkobrinken 2-4. Postadress; Utbildningsdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. 763 19 22 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se dir 1982:36.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete i december 1982.

32. Arkeologiutredningen (U 1982:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 24 juni 1982 med uppdrag att utreda formera för statens stöd till arkeologiska undersökningar m. m.:

 

U:32    Skr 1982/83:103                                           192

Särskild utredare:

.   Reuterswärd, Edvard, generaldirektör (fr.o.m. den 24 juni 1982)

Sakkunniga; Biörnstad, Margareta, överantikvarie (fr.o.m. den 24 juni 1982) Ivarsson, Holger, överingenjör (fr.o.m. den 24 juni 1982) Olsson, Lars, sektionschef (fr.o.m. den 24 juni 1982)

Sekreterare; Eklund, Per, hovrättsassessor (fr.o.m. den 22 oktober 1982)

Lokal; c/o Kammarkollegiets revisionskontor, Birger Jarls torg 5, Box 1209, 111 82 Stockholm

Direktiven för utredningen, se dir 1982:42.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1983.

33. Taltidningskommiltén (U 1982:05)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den |7 juni 1982;.

Ordförande;

Hallvig, Ivar, f.d. verkst. direktör (fr.o.m. den 1 juli 1982)

Ledamöter: Engström, Johan, verks, direktör (fr.o.m. den 1 juli 1982) Gurinder, Jan-Olof, bibliotekschef (fr.o.m. den 1 juli 1982) Holmegard, Jan, organisationssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1982) Höglund, Olov, organisationsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1982) Präntare, Bo, kanslichef (fr.o.m. den 1 juli 1982) Westberg, Lars, redaktör (fr.o.m. den 1 juli 1982)

Sakkunnig; Bodin, Gösta, distributionsdirektör (fr.o.m. den I juli 1982)

Experter: Edsman, Björn, kanslisekreterare (fr.o.m. den 3 september 1982) Eriksson, Ulf, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 3 september 1982) Larsson, Erling, f.d. redaktionschef (fr.o.m. den 3 september 1982)

Sekreterare; Lindau, Marie, fil. kand. (fr.o.m. den 1 september 1982)

Lokal: DroUninggatan 14, 111 51 Stockholm, tel. 08/21 20 91 (Hallvig), 21 13 80 (kansli), 21 37 83 (Bodin) samt 21 38 69 (Lindau)

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1983.

 

193                            Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U:35

34. Kommittén (U  1982:06) för samordning av vissa insatser rörande nordiskt radio-, TV- och telesamarbete

Tillkallade enligl regeringens bemyndigande den 24 juni 1982:

Ordförande: Lundin, Ulf, f.d. statssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1982 t.o.m. den 31 oktober 1982) Svensson, Gunnar, statssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1982)

Ledamöter: Andersson, Christer, departementsråd (fr.o.m. den 1 juli 1982) Sidenbladh, Thomas, departemenlsråd (fr.o.m. den 1 juli 1982)

Experter; Elgstrand, Lage, departementssekreterare (fr.o.m. den I juli 1982) Engström, Fredrik, verkst. direktör (fr.o.m. den 1 juli 1982) Lannegren, Göran, departementsråd (fr.o.m. den 1 juli 1982) Lindeberg, Roy, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 juli 1982) Nilsson, Sam, verkst. direktör (fr.o.m. den 1 juli 1982) Olsson, Agne Henry, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 juli 1982) Rodhin, Arne, teknisk direktör (fr.o.m. den 1 juli 1982) Stiernstedt, Jan, f.d. expeditionschef (fr.o.m. den 1 november 1982) Sundelius, Claes Göran, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1982) Åsdal, Carl-Gösta, teknisk direktör (fr.o.m. den 1 juli 1982)

Sekreterare; Falk, Anders, departementssekreterare (fr.o.m. den I juli 1982) Lokal: Utbildningsdepartementet, Mynttorget I, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 18 75 (Falk)

Direktiven för kommittén, se dir 1982:65.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1983.

35. Kommittén (U 1982:07) för vissa massmediefrågor

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 22 juni 1982;

Ordförande: Lundin, Ulf, f.d. statssekreterare (fr.o.m. den 20 augusti (t.o.m. den 28 oktober 1982) Andersson, Leif, kanslichef (fr.o.m. den 29 oktober 1982)

13    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

 

U:35    Skr 1982/83:103                                           194

Ledamöter: Andersson, Leif, kanslichef (fr.o.m. den 20 augusti 1982) Andersson, Georg, rektor, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 20 augusti 1982)

Björck, Anders, redaktör, led av riksdagen /m (fr.o.m. den 20 augusti 1982) Nordin, Sven Erik, led av riksdagen /c (fr.o.m .den 20 augusti 1982)

Sakkunniga; Lannegren, Göran, departementsråd (fr.o.m. den 20 augusti 1982) Pennlöv, Jan, lagman (fr.o.m. den 20 augusti 1982) Sundelius, Claes-Göran, departementssekreterare (fr.o.m. den 20 augusfi 1982)

Sekreterare: Olin, Gunnar, programchef (fr.o.m. den 15 oktober 1982) Svärd, Stig, studiesekreterare (fr.o.m den 20 augusti 1982)

Bitr. sekreterare; Wersäll, Fredrik, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 18 oktober 1982)

Lokal: Svartmangatan 9, 111 29 Stockholm, tel. 10 19 18 (Svärd), 10 18 65 (Olin), 10 22 61 (Wersäll), 10 24 59 (kansli)

Direktiven för kommittén, se dir 1982:62.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1983.

36. Kommittén om sjöbefälsutbildningens dimensionering och lokalisering m. m.

Direktiven för kommittén, se dir 1982:66. Ledamöter m. fl. ej utsedda.

37.      Utredningen om annonsbladen och dagspressen

Direktiven för utredningen, se dir 1982:85. Särskild utredare ej utsedd.

38,      Utredningen om fonogramdistributionen

Direktiven för utredningen, se dir 1982:89. Särskild utredare ej utsedd.

 

195                               Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Jo:l

Jordbruksdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet sedan redovisningen i 1982 års kommittéberättelse: 1, 5, 6, 7, 8, 9, 13, 14, 16, 18, 19 och 23

Följande kommitté inom avsnittet har inte fullgjort egentligt utredningsuppdrag: 18

1, 1974 års trädgårdsnäringsutredning (Jo 1974:09)

Tillkallad enligt Kungl. Maj;ts bemyndigande den 13 september 1974 för att utreda trädgårdsnäringen (se Post- och Inrikes tidn. den 5 oktober 1974);

Ordförande; Henriksson, Rune, avdelningschef

Sakkunniga; Björk, Villiam, kommunalråd, f.d. led. av riksdagen /s Carlström, Valdo, direktör, f.d. led. av riksdagen /fp Nilsson, Anna-Lisa, handelsträdgårdsmästare, f.d. led. av riksdagen /c Strömberg, Håkan, metallarbetare, led. av riksdagen /s

Experter; Carlsson, Mårten, professor Donelius, Göran, direktör Gustafsson, Henry, avdelningschef Johansson, Jörgen, direktör Larsson, Lars, direktör Lööw, Herbert, agronom Moberg, Ragnar, direktör Nyström, Holger, direktör Olsson, Bengt, avdelningschef Renborg, Ulf B;son, professor Svensson, Börje, förbundsordförande

Sekreterare; Gradin, Lars-Erik, avdelningsdirektör

Bitr. sekreterare; Wennberg, Gunilla, byrådirektör

 

Jo:l    Skr 1982/83:103                                            196

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommitteberättelsé Jo 31.

Utredningen har avgett delbetänkandet (Ds Jo 1978:13) Svensk Trädgårdsnäring: Rådgivning (SOU 1978:51) Svensk trädgårdsnäring: Produktion. Rationalisering.

Internationella förhållanden (Ds Jo 1981 ;7) Svensk trädgårdsnäring; Forskning och försök (Ds Jo 1982:2) Svensk trädgårdsnäring; Marknadsfrågor (Ds Jo 1982:3) Svensk trädgårdsnäring; Bilagor.

Utredningen har hösten 1982 avgett en promemoria om ökad kontroll av importerade vegetabiliska livsmedel.

Uppdraget är därmed slutfört.

2, Utredningen (Jo 1976:06) om översyn av miljöskyddslagstiftningen

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 18 mars 1976 för att göra en översyn av miljöskyddslag- stiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 22 maj 1976):

Ordförande: af Klintberg, Lennart, vattenrättsdomare

Sakkunniga: Adolfsson, Tage, företagare, led. av riksdagen /m Håkansson, Per Olof, byggnadsingenjör, led. av riksdagen /s Larsson, Lars-Åke, ombudsman, led. av riksdagen /s Lindahl, Torkel, segelmakare, f.d. led. av riksdagen /fp Mattsson, Kjell, led. av riksdagen/c Theorin, Maj Britt, ambassadör, led. av riksdagen /s

Experter: Almerud, Sture, hovrättsråd Beckman, Lars, departementsråd Dahllöf, Lars, hovrättsfiskal Damgren, Fredrik, departementsråd Görs, Folke, fiygplatsdirektör Hanson, Arne, avdelningschef Helmerson, Bo, direktör Olerud, Eric, sekreterare Sicking, Karl-Otto, teknisk direktör

Sekreterare: Ericsson, Mats, hovrättsassessor Öijerholm, Rutger, hovrättsassessor

 

197                               Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Jo:3

Lokal: Jordbruksdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren). Besöksadress: Drottninggatan 21

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommitteberättelsé del 11 Jo 8.

Utredningen har avgett betänkandet (SOU 1978:80) BäUre miljöskydd 1.

Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande under år 1983.

3, Jakt- och viltvårdsberedningen (Jo 1977:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 för att göra en översyn av vissa jakt- och viltvårdsfrågor;

Ordförande: Ekström, Sören, f.d. departementsråd

Ledamöter; Andersson, Elis, byggnadsarbetare, led. av riksdagen /c Andersson, Arne, inspektör, led. av riksdagen /m Flodström, Karin, lågstadielärare, led. av riksdagen /s Fransson, Jan, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 22 mars 1982) Jönsson, Elias, lantbrukare Lindberg, Sven, f.d. ombudsman, f.d. led. av riksdagen /s (avliden)

Sakkunniga: Johansson, Stig, överdirektör Karlsson, Thure, lantbrukare Lindqvist, Bernt, förbundsjurist Pettersson, Jan-Olof, byråchef Sköld, Per, verkst. direktör

Experter: Dahl, Erik, professor

Hermansson, Nils, jur. kand., civilekonom Holmgren, Gunnar, hovrättsassessor Weinberg, Ulf, avdelningsdirektör

Sekreterare: Petterson, Hans, hovrättsassessor

Bitr. sekreterare: Stagh, Tommy Ch., departementssekreterare

Lokal: Jordbruksdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekretariatet). Besöksadress; Drottninggatan 21

 

Jo:3    Skr 1982/83:103                                            198

Direktiven för beredningen, se dir 1977:38.

Beredningen har avgett betänkandet

(Ds Jo 1977:4) Värjakl efter sjöfågel

(SOU 1979:19) Jaktvårdsområden

(SOU 1979:52) Viltskador

(Ds Jo 1979:12) Ändringar i jaktlag och jaktstadga

(SOU 1980:11) Vildsvin i Sverige

(SOU 1980:29) Vilt och trafik

(Ds Jo 1981:5) Vilt och jakt. Sociala och ekonomiska värden.

Beredningen beräknas avge sitt huvudbetänkande under våren 1983.

4, Bilavgaskommittén (Jo 1977:08)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 5 maj 1977 för att utreda frågor om luftvårdsproblem på grund av bilavgaser;

Ordförande; Svenson, Göte, landshövding

Ledamöter; Flyborg, Berit, fru Häggström, Nils, docent

Johansson, Bertil, lantbrukare, f.d. led. av riksdagen /c Lorentzon, Sven Eric, lantbrukare, led. av riksdagen /m Marcusson, Eric, ombudsman, f.d. led. av riksdagen /s Niblaeus, Kerstin, statssekreterare

Sakkunniga:

Friberg, Lars, professor

Gawell, Jonas, direktör

Hultqvist, Anders, departementssekreterare

Högberg, Lars, avdelningschef

Kardell, Arne, statssekreterare

Magnusson, Egon, ingenjör

Nordin, Tommy, verkst. direktör

Striby, Christina, hovrättsassessor

Åslander, Nils-Olof (Olle), avdelningsdirektör

Experter: Egebäck, Kärl-Erik, laborator Holmberg, Bo, professor Killingmo, Odd-Hroar, laborator

Sekreterare; Assarsson, Bo, departementssekreterare

 

199                               Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Jo:5

Bitr. sekreterare; Berggren, P. Anders E., trafikingenjör Friberg, Göran E., civilingenjör

Lokal; Jordbruksdepartementet, 103 33 Stockholm. Besöksadress: Fredsgatan 2, tel. 11 98 27, 11 98 21

Direkfiven för utredningen, se dir 1977:77 och dir 1979:29.

Kommittén har avgett betänkandet (SOU 1979:34) Bilarna och luftföroreningarna.

Kommittén beräknas avge sitt slutbetänkande i mars 1983.

5. Naturresurs- och miljökommittén (Jo 1978:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 12 januari 1978 med uppdrag att utforma riktlinjer för den framtida naturresurs- och miljöpolitiken:

Ordförande; Bernhard, Carl Gustaf, professor

Ledamöter; Lönnqvist, Ulf, statssekreterare, led. av riksdagen /s Nilsson, Olof, f.d. statssekreterare (t.o.m. den 14 oktober 1982) Olsson, Karl Erik, lantbrukare, f.d. led. av riksdagen /c Radesjö, Wivi-Anne, företagare, led. av riksdagen /s Redbrandt, Lars-Göran, pol. mag. Unckel, Per, led. av riksdagen /m

Sakkunniga: Herlitz, Agneta, fil. kand. Ivarsson, Tore, sekreterare Lund, Gunnar, agronom Montgomery, John-Gabriel, direktör

Nilsson, Olof, f.d. statssekreterare (t.o.m. den 14 oktober 1982) Tengberg, Bo, ombudsman

Experter: Daléus, Lennart, kanslichef Damgren, Fredrik, departementsråd Delin, Staffan, fil. lic. Egneus, Hans, docent Ejerhed, Anders, civilingenjör Emmelin, Lars, universitetsadjunkt

 

Jo:5    Skr 1982/83:103                                                         200

Falk, Bo, fil. kand. (t.o.m. den I december 1981)

Häggroth, Sören, departementssekreterare

Jansson, Ann-Mari, docent

Johansson, Thomas, docent

Kumm, Karl-Ivar, agronom (t.o.m. den 31 juli 1982)

Lindgren, Lennart, departemenlsråd

Löfgren, Thorsten, departementssekreterare (t.o.m. den 16 november

1981)

Malmer, Nils, professor

Meyerson, Per-Martin, fil. dr

Ohlson, Ragnar, forskningschef

Roigart, Lennart, departementssekreterare

Sundberg-Falkenmark, Malin, fil. dr.

Svedin, Uno, fil. dr

Tengström, Emin, docent

Wramner, Per, f.d. statssekreterare

Zettersten, Gunnar, avdelningsdirektör

Huvudsekreterare: Arrhenius, Erik, professor

Sekreterare; Nordström, Sivar, jägmästare

Bitr. sekreterare: Carlman, Ingrid, avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 augusti 1982) Gandy, Eric, förste revisor (t.o.m. den 31 juli 1982) Lindqvist, Hans Chr., jur. kand. Lindwall, Bengt, departmentssekreterare Wallgren, Björn, byrådirektör

Direktiven för utredningen, se dir 1978:7.

Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande i december 1982.

Uppdraget är därmed slutfört.

6, Kommittén (Jo 1978:03) om långväga transport av luftföroreningar

Tillkallade enligl regeringens bemyndigande den 26 januari 1978 med uppdrag att samordna det svenska förberedelsearbetet inför behandlingen av frågor rörande långväga transport av luftföroreningar i olika internationella organisationer;

Ordförande: Svenson, Göte, landshövding (t.o.m. den 31 december 1982)

 

201                          Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Jo:7

Ledamöter; Forslund, Bo, led. av riksdagen /s (t.o.m. den 31 december 1982) Johansson, Erik, lantbrukare, f.d. led. av riksdagen /c (t.o.m. den 31 december 1982)

Lindahl, Torkel, segelmakare, f.d. led. av riksdagen /fp (t.o.m. den 31 december 1982)

Experter; Assarsson, Bo, departementssekreterare (t.o.m. den 31 december 1982)

Johnson Theuthenberg, Bo, ambassadör (t.o.m. den 31 december 1982)

Lindau, Lars, byråchef (t.o.m. den 31 december 1982) Olding, Per, hovrättsassessor (t.o.m. den 31 december 1982) Palme, Thomas, departementssekreterare (t.o.m. den 31 december 1982)

Persson, Göran, avdelningschef (t.o.m. den 31 december 1982) Svensson, Ulf, departementssekreterare (t.o.m. den 31 december 1982)

Sekreterare; Hägerhäll, Bertil, departementssekreterare (t.o.m. den 31 december 1982)

Bitr. sekreterare; Mannheimer, Kaj, departementssekreterare (t.o.m. den 31 december 1982)

Direktiven för kommittén, se dir 1978:6 och 1979:4.

Kommittén har avgett slutrapport i oktober 1982.

Uppdraget är därmed slutfört.

7, Kommittén (Jo 1978:07) för industrins råvarukostnadsutjämning m, m, (RÅK)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 10 november 1978 med uppdrag att se över de olika systemen för industrins råvarukostnadsutjämning m.m.;

Ordförande; Lindström, Ingvar, generaldirektör

Ledamöter: Becker, Gunnela, byrådirektör Brandt, Erik, direktör

 

Jo:7    Skr 1982/83:103                                           202

Cederberg, Thomas, direktör

Kariander, Olof, pol. mag.

Kristensson, Bengt, direktör

Leuf, Nils-Börje, departemenlsråd

Lindqvist, Gunnar, byrådirektör

Näslund, Nils Erik, direktör

Rydberg, Karl-Evert, tullråd

Udd, Robert, byråchef (t.o.m. den 15 november 1981)

Experter; Olsson, Bertil, avdelningsdirektör Sandqvist, Eje, byråchef Sjöberg, Torgny, departementssekreterare Will, Nils, f.d. avdelningsdirektör

Sekreterare: Granlund, Kristina, departementssekreterare

Direktiven för kommittén, se dir 1978:93.

Kommittén har avgett betänkandet (Ds Jo 1980:14) Industrins råvarukostnadsutjämning.

Kommittén har i december 1981 avgett promemorian Prisutjämning på stärkelse till viss industri.

Uppdraget är därmed slutfört.

8, Radonutredningen (Jo 1979:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 1 februari 1979 för att utreda frågan om åtgärder mot strälrisker i byggnader, m. m.:

Särskild utredare; von Sydow, Gunnar, f.d. landshövding

Experter: Aldrin, Lars, direktör Erikson, Bengt, ingenjör Johansson, Bengt, byrådirektör Karlsson, Rune, sektionschef Stahre, Gunnar, avdelningsdirektör Svedjemark, Gun Astri, laborator Teli, Wilhelm, byråchef Wahren, Håkan, fil. lic. Åkerblom, Gustav, förste statsgeolog

 

203                                Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Jo:9

Sekreterare; Lindeberg, Göran, organisationsdirektör

Bitr. sekreterare: Eklund, Lennart, avdelningsdirektör

Direktiven för utredningen, se dir 1979:15.

Utredningen har avgett betänkandet

(Ds Jo 1979:9) Preliminärt förslag fill åtgärder mot strålrisker i byggnader.

Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande hösten 1982.

Uppdraget är därmed slutfört.

9, Allmänningsutredningen (Jo 1979:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 3 juni 1979 och den 23 april 1981 för översyn av lagstiftningen om häradsallmänningar och allmänningsskogar i Norrland och Dalarna:

Ordförande: Thorselius, Ulf, kansliråd

Ledamöter: Andersson, Axel, kronojägare, led. av riksdagen /s Lorentzon, Sven-Erik, lantbrukare, led. av riksdagen /m

Experter; Agebro, Albin, förbundssekreterare Axelson, Bo, länsjägmästare Eliason, Bo, lantmätare Ericsson, Mats, hovrättsassessor Millgård, Olof (Olle), teknisk direktör Nilsson, Lars-Evald, avdelningsdirektör von Strokirch, Bengt, avdelningsdirektör Svanberg, Gösta, skogsförvaltare

Lokal; Jordbruksdepartementets kommittélokaler, Östra Storgatan 29, 552 40 Jönköping, tel. 036/11 24 90 (ordföranden)

Direktiven för utredningen, se dir 1979:46.

Utredningen planerar att avge ett delbetänkande under år 1983.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1983.

 

Jo:10    Skr 1982/83:103                                          204

10, Hästutredningen (Jo 1979,06)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 7 juni 1979 för att utreda statens stöd till hästaveln:

Ordförande; Pettersson, Harald, landshövding

Ledamöter: Dahlén, Bertil, avdelningschef, led. av riksdagen /fp Hallenius, Ingemar, lantbrukare, led. av riksdagen /c Hugosson, Kurt, byråchef, led. av riksdagen /s Johansson, Gunnar, häradsdomare f.d. led. av riksdagen /m Nilsson, Kerstin, folkhögskollärare, led. av riksdagen /s

Sakkunniga; Berg, Måns, agronom Ehn, Bengt, länsveterinär Ernmark, Hans, generalsekreterare Lindberg, Gert, verkst. direktör Löfvenberg, Sten, byråchef

Sekreterare: Bjäresten, Inger, lantbrukskonsulent

Bitr. sekreterare; Lundin, Björn, departementssekreterare

Direktiven för utredningen se dir 1979:91.

Utredningen har avgett delbetänkandet

(Ds Jo 1981 ;6) Statens hingstdepå och stuteri.

(SOU 1982:51) Hästavel och hästanvändning, statens stöd till hästaveln, m. m.

Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande i december 1982.

Uppdraget är därmed slutfört.

11. Utredningen (Jo 1979:07) om den statliga rekreations- och turistpolitiken (TUREK)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 28 juni 1979 och den 9 augusti 1982;

Ordförande; Mattsson, Kjell, led. av riksdagen /c (fr.o.m. den 1 augusti 1982)

 

205                              Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Jo:12

Särskild utredare; Pettersson, Harald, landshövding (t.o.m. den 1 augusti 1982)

Ledamöter: Billing, Knut, led. av riksdagen /m (fr.o.m. den 2 augusti 1982) Ekinge, Bernt, led. av riksdagen /fp (fr.o.m. den 2 augusti 1982) Jäderberg, Judith, utredningssekreterare (fr.o.m. den 2 augusti 1982)

Sakkunniga: Lundin, Anders, departementsråd Sparre, Bengt, departementssekreterare

Experter: Davidsson, Anette, departementssekreterare (t.o.m. den 15 september .1982)

Ericson, Gerhard, kanslichef Levin, Tage, departementsråd Lindgren, Göran, turistchef Pettersson, Jan-Olof, byråchef Sjölander, Stefan, departementssekreterare Åberg, Ulf, administrativ chef

Sekreterare: Lindell, Rolf, departementssekreterare Nordström, Sivar, jägmästare (fr.o.m. den 1 november 1982)

Lokal: Jordbruksdepartementet, 103 33 Stockholm, Besöksadress; DroUninggatan 18, 2 tr tel. 21 36 89 (Lindell), 21 36 49 (kansli).

Direktiven för utredningen, se dir 1979:81 och 1982:51.

Utredningen har avgett delbetänkandet

(SOU 1981 ;28) Turism och friluftsliv - det centrala myndighetsansvaret

(Ds Jo 1982:4) Turistbranschens näringsvillkor. Turisttransporter.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1983.

12. Utredningen (Jo 1979:08) om rennäringens ekonomiska förhållanden

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 28 juni 1979;

Särskild utredare; Johansson, Sven, landshövding (fr.o.m. den 1 december 1981) Lindström, Ingvar, generaldirektör (t.o.m. den 30 november 1981)

 

Jo:12    Skr 1982/83:103                                          206

Ledamöter: Lindberg, Sven, f.d. ombudsman, f.d. led. av riksdagen/s (avliden) Stridsman, Torsten, verkst. direktör Winberg, Maragareta, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 16 april 1982)

Sakkunniga: Silén, Ulla-Britta, departementssekreterare Stenberg, Nikolaus, renägare

Experter; Bohlin, Jörgen, förbundsjurist Gustavsson, Knut, byrådirektör Nilsson, Sture, samekonsulent Wikman, Åke, avdelningsdirektör Åhrén, Anders, renägare

Sekreterare: BiJnsow, Jan, konsulent

Lokal: Lantbruksnämnden i Västerbottens län. Box 453, 901 09 Umeå, tel. 090/12 57 20 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1979:116 och dir 1980:13.

Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande i slutet av år 1983.

13, Kommittén (Jo 1979:09) om användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket m, m.

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 9 augusti 1979:

Ordförande: Engström, Arne, generaldirektör

Ledamöter: Andersson, Arne, lantbrukare, led. av riksdagen /m Andersson, John, skogsarbetare, led. av riksdagen /vpk Eriksson, Karl Erik, lantbrukare, led. av riksdagen /fp Larsson, Einar, lantbrukare, led. av riksdagen /c Lundblad, Grethe, socialinspektör, led. av riksdagen /s Wictorsson, Åke, planeringschef, led. av riksdagen /s

Sakkunniga; Arrhenius, Erik, professor Brandt, Erik, direktör Falk, Eric, avdelningschef Gustafsson, Henry, avdelningschef

 

207                              Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Jo: 14

Hagner, Stig, direktör

Holm, Lennart, överingenjör

Karlsson, Thure, lantbrukare

Lundstedt, Håkan, ombudsman

Lönngren, Rune, farm. dr

Nilsson, Ingemar, andre förbundssekreterare

Olsson, Bengt, avdelningschef

Olsson, Per-Olof, hortonom

Experter: Andersson, Kjell, statskonsulent

Hansson, Sven Ove, informationssekreterare (fr.o.m. den 25 oktober 1982)

Kumm, Karl-Ivar, agronom Olding, Per, hovrättsassessor Pettersson, Bo, agronomie licentiat

Bitr. sekreterare: Boheman, Anders, departementssekreterare Ekström, Georg, byrådirektör Joelsson, Arne, byrådirektör Sundell, Björn, försöksledare

Direktiven för kommittén, se dir 1979:119.

Kommittén har avgett betänkandet (Ds Jo 1980:11) Bekämpning av lövsly.

Kommittén beräknas avge ytterligare två betänkanden under slutet av år 1982.

Kommitténs arbete är därmed slutfört.

14. Utredningen (Jo 1979:10) om boxningens skadeverkningar

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20 oktober 1979;

Särskild utredare: Tillinger, Lars-Erik, hovrättslagman

Experter: Högberg, Paul, f.d. rektor Persson, Anders, överläkare Rosengren, Björn, advokat Räf, Lars, överläkare

Sekreterare: Haglind, Lars, tingsfiskal

 

Jo:14    Skr 1982/83:103                                          208

Direktiven för utredningen, se dir 1979:148.

Utredningen har avgett betänkandet (SÖU 1982:22) Svensk amalörboxning och skadeverkningarna.

Uppdraget är därmed slutfört.

15. Kommittén (Jo 1980:01) om kapitalförändringarnas inverkan på lantbrukarnas inkomstförhållanden

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 13 mars 1980;

Ordförande; Renlund, Gösta, bankdirektör

Ledamöter; Nilsson, Bernt, f.d. led. av riksdagen /s Rydén, Rune, kommunalråd

Svanström, Ivan, lantbrukare, f.d. led. av riksdagen /c Svensson, Arne, lantbrukare, led. av riksdagen /m Wictorsson, Åke, planeringschef, led. av riksdagen /s

Sakkunniga; Andersson, Bo, professor

Fringel, Viggo, direktör (fr.o.m. den I september 1982) Hillbom, Lars, civilekonom Tiberg, Lennart, direktör (t.o.m. den 31 augusti 1982)

Experter; Lebert, Hans, byråchef Petrini, Göran, departementssekreterare Säkk, Kari, byråchef Wilson, Bernt, statistikchef Öster, Karl Olov, departementsråd

Sekreterare; Jeppsson, Gunnar, lantbruksdirektör

Bitr. sekreterare: Reidius, Mats, fil. kand.

Lokal: Lantbruksnämnden i Stockholms län. Box 1030, 171 21 Solna, tel. 83 53 20 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se dir 1980:17.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1983.

 

209                              Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Jo:17

16. Kommittén (Jo 1980:02) med uppdrag att utreda sockernäringens framtida omfattning, inriktning, organisation och struktur

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 13 mars 1980:

Ordförande; Gustafsson, Einar, landshövding

Ledamöter; Bengtsson, Hugo, plåtslagare, led. av riksdagen /s Eriksson, Ingvar, lantbrukare, led. av riksdagen /m Larsson, Einar, led. av riksdagen /c Löfgren, Gully, skolvärdinna

Sakkunniga: Cederberg, Thomas, direktör Forsberg, Nils Göran, ombudsman Johannesson, Erik, direktör Kristiansson, Axel, lantbrukare

Experter: Erlander, Bo, departementssekreterare Nilsson, Nils-Arne, agronom Nygårds, Peter, utredningssekreterare Sandqvist, Eje, byråchef

Sjöberg, Torgny, departementssekreterare Wramstedt, Svante, verkst. direktör

Sekreterare; Olsson, Börje, lantbruksdirektör

Bitr. sekreterare; Karlsson, Börje, byrådirektör

Direktiven för kommittén, se dir 1980:18.

Kommittén har avgett betänkandet (SOU 1982:6) Sockernäringen.

Uppdraget är därmed slutfört.

17. Utredningen (Jo 1980:05) om återvinning av vissa dryckesförpackningar, m. m.

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 5 juni 1980 och den 24 februari 1982. Enligt sistnämnda direktiv bör utredningen ombildas till kommitté:

14    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

 

Jo:17    Skr 1982/83:103                                          210

Särskild utredare: Grabö, Paul, f.d. ers. för led. av riksdagen /c (t.o.m. den 30 april 1982)

Ordförande; Grabö, Paul, agron. lic, ers. för led. av riksdagen /c (fr.o.m. den 1 maj 1982)

Ledamöter: Alsén, Hans, ombudsman, f.d. led. av riksdagen /s Norrby, Sören, byrådirektör Westerberg, Per, civilekonom, led. av riksdagen /m

Sakkunniga: Holgersson, Svante, departementssekreterare (t.o.m. den 30 april 1982)

Holmberg, Nils, direktör (t.o.m. den 30 april 1982) Kristiansson, Lars, departementssekreterare Lindgren, Lennart, departementsråd (t.o.m. den 30 april 1982) Skarell, Gunnar, departementssekreterare

Tetzel, Tomas, departementssekreterare (t.o.m. den 30 april 1982) Thorell,' Lars, byråchef (t.o.m. den 30 april 1982)

Experter:
Ernow, Ulf, förbundssekreterare      ,'

Helmerson, Bo, direktör

Johannesson, Erik, direktör (t.o.m. den 30 april 1982) Jonsdotter-Hansson, Ulla, fru Lundin, Rolf, disponent Olsson, Jan, förste vice ordförande (t.o.m. den 30 april 1982)

Sekreterare; Uebel, Göran, byrådirektör

Lokal; Jordbruksdepartementet, 103 33 Stockholm, tel växel 763 10 00, direktval 763 11 56 (sekreteraren). Besöksadress: Drottninggatan 21

Direktiven för utredningen, se dir 1980:54 och dir 1982:9.

Utredningen har avgett betänkandet (Ds Jo 1980:13) Återvinning av dryckesförpackningar (Ds Jo 1981 ;8) Pant på vin- och spritbuteljer.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under sommaren 1983.

 

211                              Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Jo:18

18. Kommittén (Jo 1980:06) med uppgift att samordna aktiviteter i samband med uppföljningen av Stockholmskonferensen 1972 om den mänskliga miljön (Miljö-82)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 oktober 1980:

Ordförande:

Nilsson, Olof, f.d. statssekreterare

Ledamöter; Blix, Hans, f.d. statssekreterare (t.o.m. den 31 december 1982). Daléus, Lennart, kanslichef Löfdahl, Göran, direktör Paulsson, Valfrid, generaldirektör

Tham, Carl, f.d. sakkunnig i utrikesdepartementet (fr.o.m. den I januari 1982)

Experter: Andersson, Folke, professor Dicksson, William, byråinspektör Jacks, Gunnar, docent Jernelöv, Arne, forskningschef Kucéra, Vladimir, forskare Nilsson, Jan, byråchef Oden, Svante, professor Persson, Göran, avdelningschef Rodhe, Henning, docent Troedsson, Tryggve, professor

Sekreterare; Hägerhäll, Bertil, departementssekreterare

Direktiven för kommittén, se dir 1980:80.

Två expertkonferenser har hållits i Lidingö under tiden 21-24 juni 1982. Dessa behandlade försurningseffekter, resp. åtgärder för att lösa problemen. Deltagarna i konferenserna var inbjudna experter från Europa och Nordamerika.

Rapporten från expertkonferensen utgjorde underlag för den konferens på ministernivå som ägde rum den 28-30 juni 1982 i Stockholm. I konferensen deltog miljöministrar från de stater som år 1979 i Geneve undertecknade ECE-konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar.

Rapporten från konferensen kommer att publiceras under hösten 1982.

Uppdraget är därmed slutfört.

 

Jo: 19    Skr 1982/83:103                                         212

19. Utredningen (Jo 1981:02) av verksamhet och organisation m.m. vid statens veterinärmedicinska anstalt och statens lantbrukskemiska laboratorium

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 9 april 1981;

Särskild utredare: Widén, Ingvar, generaldirektör

Experter; Boberg, Håkan, förhandlingsdirektör Ehn, Bengt, länsveterinär Hansen, Hans-Jörgen, professor Hansson, Kari-Axel, avdelningsdirektör Hiller, Jan, byrådirektör Jansson, Torgerd, avdelningsdirektör Jönsson, Gert, departementssekreterare Månsson, Ingmar, professor Mårding, Lennart, avdelningsdirektör Nordblom, Bengt, veterinärråd Nygård, Bengt, professor Oscarsson, Görel, universitetsdirektör Pääjärvi, Erland, byråchef Sjöberg, Tommie, departementssekreterare

Sekreterare; Hoel, Christer, avdelningsdirektör

Direktiven för utredningen, se dir 1981:20.

Utredningen har avgeU betänkandet (Ds Jo 1981 ;9) Översyn av statens veterinärmedicinska anstalt (Ds Jo 1982:5) Översyn av statens lantbrukskemiska laboratorium.

Uppdraget är därmed slutfört.

20. Kommittén (Jo 1981:04) för översyn av stödet till jordbruket i norra Sverige

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 26 mars 1981:

Ordförande: Wallin, Alf, överdirektör

Ledamöter; Berglund, Frida, skolsköterska, led. av riksdagen /s Hanefjord, Folke, f.d. hemmansägare

 

213                              Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Jo:21

Johansson, Filip, lantbrukare, f.d. led. av riksdagen /c Lestander, Paul, skogsarbetare

Lindberg, Sven, f.d. ombudsman, f.d. led. av riksdagen /s (avliden) Lorentzon, Sven-Erik, lantbrukare led. av riksdagen /m Segerstedt, Martin, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 17 maj 1982)

Sakkunniga: Hillbom, Lars Holger, civ. ek. de Woul, Jan, pol. mag.

Experter; Hansson, Hans Gunnar, lantbruksdirektör Hansson, Olof (Olle), byråchef Jönsson, Gert, departementssekreterare Melin, Sven Ingemar, departementssekreterare Nilsson, Sven, förste lantbrukskonsulent

Sekreterare: Ingemansson, Jan, förste lantbrukskonsulent

Bitr. sekreterare; Karm, Rein, departementssekreterare

Lokal; Ronnebygatan46, Karlskrona, tel.0455/82 040(sekreteraren). Postadress; Lantbruksnämnden i Blekinge län. Ronnebygatan 46, 371 33 Karlskrona

Direktiven för kommittén, se dir 1981 ;I7.

Kommittén har avgett delbetänkandet (Ds Jo 1982:7) Statligt stöd till jordbruket i norra Sverige.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

21. Kommittén (Jo 1981:05) om förbättrad fastighetsstruktur inom jordbruket och skogsbruket

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 9 april 1981:

Ordförande: Widén, Ingvar, generaldirektör

Ledamöter: Brunander, Lennart, led. av riksdagen /c Danielsson, Bertil, lantbrukare led. av riksdagen /m Nyquist, Yngve, länsbostadsdirektör, led. av riksdagen /s Segerstedt, Martin, arbetsförmedlare, led. av riksdagen /s Österdahl, Sven-Otto, byrådirektör

 

Jo:21    Skr 1982/83:103                                          214

Sakkunniga: Eliason, Bo, lantmätare

Klange, Anders, kammarrättsfiskal (t.o.m. den 16 februari 1982) Lindgren, Per Anders, kammarrättsassessor (fr.o.m. den 16 februari 1982)

Experter: Bräsch, Erik, byråchef Eriksson, Ingemar, länsjägmästare Millgård, Olof, teknisk direktör Nilsson, Sven, lantbrukskonsulent

Sekreterare; Körner, Håkan, kammarrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1982) von Strokirch, Bengt, avdelningsdirektör

Bitr. sekreterare; Bexell, Anders, departementssekreterare

Lokal; Lantbruksstyrelsen, Vallgatan 6, Jönköping. Postadress; Lantbruksslyrelsen, 55183 Jönköping, tel. 036/16 94 20 (von Strokirch), 031/17 38 00 (Körner) växel 08/763 10 00, direktval 763 10 69 (bitr. sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se dir 1981:22.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1983.

22. Kommittén (Jo 1981:06) om vissa fiskefrågor

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 11 juni 1981:

Ordförande; Kristensson, Astrid, landshövding (fr.o.m. den 1 december 1981)

Ledamöter; Gunnarsson, Britta, fru (fr.o.m. den 1 december 1981) Johansson, Erik, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 1 december 1981) Andersson, Arne, led. av riksdagen /m (fr.o.m. den 1 december 1981) Petersson, Kari-Anders, f.d. led. av riksdagen /c (fr.o.m. den 1 december 1981) Wallström, Margot, led. av riksdagen/s (fr.o.m. den 1 december 1981)

Sakkunniga; Lindblad, Björn, ombudsman (fr.o.m. den 1 december 1981) Lindgren, Lennart, departementsråd (fr.o.m. den 1 december 1981)

 

215                         Kommittéer: Jordbruksdepartementet   Jo:23

Experter; Dyhre, Gunnar, hovrättsråd (fr.o.m. den 1 december 1981) Holmberg, Lars, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 december 1981) Johansson, Curt, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 december 1981)

Sekreterare; Edlund, Lisbeth, kammarrättsassessor (fr.o.m. den 1 december 1981)

Bitr. sekreterare; Olldén, Per, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 december 1981)

Lokal: Departementens Kommittéer, Box 347, 401 25 Göteborg, tel. 031/17 38 00 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén se dir 1981:41.

Kommittén har avgett betänkandet (Ds Jo 1982:6) Förhandsbesked angående yrkesfiskelicens.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1983.

23. Utredningen (Jo I981:07) om försörjningen med gödselmedel m. m.

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 25 juni 1981:

Särskild utredare; Cederwall, Gustav, f.d. landshövding

Sakkunniga: Cavalli-Björkman, Nils, departementsråd Gustavsson, Göran, departementssekreterare Karlsson, Thure, lantbrukare Sjöberg, Torgny, departementssekreterare

Experter: Parö, Bängt, avdelningsdirektör Wenker, Stig, avdelningschef

Sekreterare; Preuthun, Jan, byrådirektör

Direktiven för utredningen, se dir 1981 ;45.

Utredningen har avgett betänkandet

(Ds Jo 1982:1) Att trygga försörjningen med kvävegödselmedel och ammoniak.

Uppdraget är därmed slutfört.

 

Jo:24    Skr 1982/83:103                                                 216

24. Utredningen (Jo 1981:09) om översyn av lagstiftningen om ägofred

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 1 oktober 1981;

Särskild utredare; Eckersten, Ivan, f.d. statssekreterare, sakkunnig i budgetdepartementet

Experter: Eliason, Bo, lantmätare Liljeberg, Åke, länsjägmästare Thörn, Kari-Gustaf, lantbruksdirektör

Sekreterare; Örnstedt, Bjarne, hovrättsfiskal

Lokal: Vattenöverdomstolen, Box 2257, 103 16 Stockholm, tel. 22 68 00 (sekreteraren). Besöksadress; Järntorget 84

Direktiven för utredningen, se dir 1981:61.

Utredningen beräknas avsluta siU arbete under år 1984.

25. Utredningen (Jo 1981:10) om översyn av den eftergymnasiala skogliga utbildningen

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 10 december 1981:

Särskild utredare; Gunnarsson, Gösta, landshövding (fr.o.m. den 12 maj 1982)

Sakkunniga; Lundin, Anders, departementsråd Nilsson, Sigvard, byråchef

Experter; Blomqvist, Bo, personaldirektör Bragée, Anders, skogsmästare

Burman, Enar, ombudsman (fr.o.m. den 1 september 1982) Claeson, Sven-Åke, skogsvårdskonsulent Dahlberg, Gunnai-, skogschef Enander, Kari-Göran, avdelningschef Hansson, Bo, skogsdirektör Jönsson, Gösta, skogsfaktor Tersmeden, James, förbundsdirektör

 

217                              Kommittéer: Jordbruksdepartementet   Jo:26

Sekreterare: Rydberg, Lennart, jägmästare

Bitr. sekreterare: Filipsson, Leif, skogsmästare Uhlin, Hans-Erik, avdelningsdirektör

Lokal: Länsstyrelsen i Kronobergs län, 351 86 Växjö, tel 0470/86 000 (sekreteraren).

Direktiven för utredningen, se dir 1981:69.

Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande i slutet av år 1983.

26. Utredningen (Jo 1982:01) om saniiordning av vissa resurser vid lantbruksnämnderna, skogsvårdsstyrelserna och den lokala fiskeriadministrationen

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 25 mars 1982;

Särskild utredare; Eckersten, Ivan, f.d. statssekreterare, sakkunnig i budgetdepartementet(fr.o.m. den 13 april 1982)

Sakkunniga: Duker, Jan-Peter, avdelningschef Friberg, Torsten, avdelningschef Holmgren, Anders, byråchef Wendt, Curt, byråchef

Experter; Adler, Hans, byråchef Trotzig, Fredrik, avdelningschef

Sekreterare: Gustafsson, Olle, byrådirektör

Lokal: Statskotoret, Box 34107, 100 26 Stockholm, tel. 738 40 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1982:11.

Utredningen planerar att avge delbetänkande under juni 1983.

Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande under år 1984.

 

Jo:27    Skr 1982/83:103                                          218

27. Kommittén (Jo 1982:02) om livsmedelsförsörjningens sårbarhet

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 25 mars 1982:

Ordförande: Lindström, Ingvar, generaldirektör (fr.o.m. den 18 maj 1982)

Ledamöter: Andersson, Arne, led. av riksdagen /m Larsson, Einar, led. av riksdagen /c Persson, Anita, led. av riksdagen /s Sundgren, Roland, led. av riksdagen /s Wredén, Åke, pol. mag.

Sakkunniga; Brangmo, Walter, direktör (fr.o.m. den 1 september 1982) Carlson, Per, departementssekreterare (fr.o.m. den I september 1982) Cederberg, Thomas, direktör (fr.o.m. den 1 september 1982) Fringel, Viggo, direktör (fr.o.m. den 1 september 1982) Hillbom, Lars, civilekonom (fr.o.m. den 1 september 1982) Johannesson, Erik, direktör (fr.o.m. den 1 september 1982) Jonsson, Erik, lantbrukare (fr.o.m. den 1 september 1982) Öster, Karl Olov, departementsråd (fr.o.m. den 1 september 1982)

Sekreterare; Friedner, Lars, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1982)

Bitr. sekreterare: Gustavsson, Tore, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1982)

Lokal: Statens jordbruksnämnd, 551 82 Jönköping, tel. 036/16 94 80 (sekreteraren). Besöksadress; Vallgatan 6.

Direktiven för kommittén, se dir 1982:13.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1983.

28. Utredningen (Jo 1982:03) om bestrålning av livsmedel

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 29 april 1982;

Särskild utredare; Lindell, Bo, professor (fr.o.m. den 15 juni 1982)

 

219                         Kommittéer: Jordbruksdepartementet   Jo:30

Experter: Danielsson, Carl Erik, docent Edwinson, Vanja, departementssekreterare Ehrenberg, Lars, professor Nilsson, Torsten, professor Tammelin, Lars-Erik, professor

Sekreterare: Danielsson-Tham, Marie Louise, professor Hoel, Christer, avdelningsdirektör

Lokal; Sveriges lantbruksuniversitet, 750 07 Uppsala, tel. 018/17 10 00 (sekreterarna).

Direktiven för utredningen se dir 1982:17.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

29.    Utredningen (Jo 1982:04) om redovisning av miljökvalitet

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1982;

Ordförande: Fiskesjö, Bertil, led. av riksdagen /c (fr.o.m. den 1 juli 1982)

Sekreterare: Thunberg, Bo, fil. kand.

Lokal; Jordbruksdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. 20 91 13 (sekreteraren). Besöksadress; Drottninggatan 6, 3 tr.

Direktiven för utredningen, se dir 1982:59.

Utredningen beräknas avge sitt betänkande i maj 1983.

30.      Uppdrag (Jo 1982:05) att förhandla om avtal rörande
finansieringen av driften vid Norrvikens trädgårdar

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 6 maj 1982;

Ordförande; Lundin, Anders, departementsråd (fr.o.m. den 24 maj 1982)

Ledamot; Jönsson, Gert, departementssekreterare (fr.o.m. den 24 maj 1982)

Sekreterare; Sjöberg, Tommie, departementssekreterare (fr.o.m. den 24 maj 1982)

 

Jo:30    Skr 1982/83:103                                          220

Lokal: Jordbruksdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, 763 11 17 (sekreteraren). Besöksadress: Drottninggatan 21.

Särskilda direktiv har ej meddelats utöver vad som angetts i regeringens beslut den 6 maj 1982.

Förhandlingsgruppen beräknas avsluta sitt arbete i januari 1983.

31. Utredningen (Jo 1982:06) om koncessionsrenskötsel

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 2 september 1982;

Särskild utredare; Köhl, Olof, rättschef (fr.o.m. den 6 september 1982)

Lokal: Jordbruksdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 1110. Besöksadress: Drottninggatan 21

Direktiven för utredningen, se dir 1982:69.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under hösten 1983.

32. Utredningen (Jo 1982:07) om av forskning och forskarutbildning m. m. inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Tillkallade enligt regerigens bemyndigande den 9 september 1982:

Särskild utredare: Mundebo, Ingemar, landshövding (fr.o.m. den 16 september 1982)

Sakkunniga; Lundin, Anders, departementsråd (fr.o.m. den 16 september 1982) Andersson, Johnny, departementsråd (fr.o.m. den 16 september 1982) Jonson, Gert, departementssekreterare (fr.o.m. den 16 september 1982)

Direktiven för utredningen, se dir 1982:72.

33. Utredningen (Jo 1982:08) om översyn av livsmedelsforskning m. m.

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 9 september 1982;

Särskild utredare; Hjelm, Lennart, professor (fr.o.m. den 9 september 1982)

 

221                              Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Jo:33

Sakkunnig: Lundin, Anders, departementsråd (fr.o.m. den 9 september 1982)

Experter: Bengtsson, Nils, professor (fr.o.m. den 15 oktober 1982) Claesson, Olof, professor (fr.o.m. den 17. september 1982) Danielson, Carl Erik, docent (fr.o.m. den 17 september 1982) Hallström, Bengt, professor (fr.o.m. den 17 september 1982) von Hofsten, Bengt, professor (fr.o.m. den 17 september 1982) Holmqvist, Göran, direktör (fr.o.m. den 17 september 1982) Isaksson, Björn, professor (fr.o.m. den 15 oktober 1982) Jacobson, Evy, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 17 september 1982) Larsson, Folke, expert (fr.o.m. den 17 september 1982) Montan, Birgitta, direktör, (fr.o.m. den 17 september 1982) Nilsson, Anders, agronom (fr.o.m. den 17 september 1982) Vallin, Ivar, departementssekreterare (fr.o.m. den 17 september 1982)

Sekreterare: Pettersson, Olle, statskonsulent (fr.o.m. den 15 oktober 1982)

Lokal; Sveriges lantbruksuniversitet, 750 07 Uppsala, tel. växel 018/17 1000

Direktiv för utredningen, se dir 1982:73.

 

H:l    Skr 1982/83:103                                             222

Handelsdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet sedan redovisningen i 1982 års kommittéberättelse: I, 3, 4, och 6

I. Utredningen (H 1978:03) om import- och exportförfattningar

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 2 november 1978 med uppdrag att göra översyn av import- och exportförfattningar:

Särskild utredare; Öhman, Frank, f.d. regeringsråd

Sekreterare: Sundström, Kerstin, hovrättsassessor

Direktiven för utredningen, se dir 1978:96.

Utredningen har avgett betänkandet (Ds H 1982:4) Föreskrifter i import- och exportförfattningar.

Uppdraget är därmed slutfört.

2. Riktlinjekommittén (H 1979:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979 för att se över vissa konsumentpolitiska medel för producentpåverkan m.m.;

Ordförande: Wikström, Solveig, professor

Ledamöter: Bernitz, Ulf, professor Heurgren, Sven, generaldirektör Holm, Ernst Olaf, direktör Persson, Inger, hemkonsulent Tengelin, Sten, jur. dr

Sakkunniga;

Kritz, Lars, fil. dr (fr.o.m. den 1 mars 1982)

Larsson, Sture, utredningssekreterare (t.o.m. den 28 februari 1982)

 

223                                   Kommittéer: Handelsdepartementet    H:3

Sandström, Staffan, departementsråd Sköllerholm, Ove, hovrättsassessor Sundberg, Anita, avdelningsdirektör Westlund, Göran, chefsjurist

Experter; Knutsson, Roland, fil. lic. Vannerus, Olof, marknadsdirektör

Sekreterare; Andersson, Ulf, hovrättsassessor Sonnerby, Claes, byrådirektör

Lokal: Fredsgatan 2, 3 tr. Postadress; Handelsdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 37 82 (Andersson), 763 37 80 (Sonnerby)

Direktiven för kommittén, se dir 1979:105.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete under våren 1983.

3, Varuprovningskommittén (H 1979:05)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979 för att utreda frågan om jämförande varuprovningar, andra produktundersökningar och marknadsöversikter;

Ordförande; Rydberg, Lennart, borgarråd

Ledamöter: Malmgren, Bert, direktör

Pettersson, Hans, kranmaskinist, led. av riksdagen /s Sandgren, Edmund, direktör

Svensson, Sten, informationschef, led. av riksdagen /m Wallberg, Ursula, byråchef Wallin, Per, direktör

Sakkunniga; Furusjö, Maja-Lisa, chefredaktör Gemmel, Christer, planeringschef Ljungberg, Ulla, konsumentsekreterare Nykvist, Ann-Christin, departementssekreterare Sjöberg, Svante, departementssekreterare

 

H:3    Skr 1982/83:103                                            224

Sekreterare; Kohlström, Ewa, byrådirektör

Bitr. sekreterare: Plym Forshell, Kerstin, utredningssekreterare

Direktiven för kommittén, se dir 1979:129.

Kommittén har avgett betänkandet (SOU 1982:38) Fakta för konsumenter.

Uppdraget är därmed slutfört.

4, IDB-kommittén(H 1979:06)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 23 augusti 1979 för att utreda Sveriges medlemskap i Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB):

Ordförande;

Lagerfelt, Karl Gustav, f.d. ambassadör

Ledamöter: Bildt, Carl, Jed. av riksdagen /m

Cars, Hädar, förutv. statsråd, ers. för led. av riksdagen /fp Franzén, Ivar, led. av riksdagen /c Hellström, Mats, led. av riksdagen /s .Lidbom, Carl, ambassaör, f.d. led. av riksdagen /s

Sakkunniga: Cavalli-Björkman, Nils, departementsråd Kjellén, Bo, departementsråd

Experter; Fockstedt, Sven, internationell sekreterare Karlsson, Erik, internationell sekreterare Lindgren, Hugo, bankdirektör Åman, Karl Erik, direktör

Sekreterare; Hjertonsson, Ulf, ambassadråd

Bitr. sekreterare; Fleetwood Wennerholm, Cäroline, departementssekreterare

Direktiven för kommittén, se dir 1979:108.

 

225                                   Kommittéer: Handelsdepartementet    H:5

Kommittén har avgett betänkandet (Ds H 1982:1) Sverige och IDB.

Uppdraget är därmed slutfört.

5, Sydafrikakommittén (H  1980:04)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 30 oktober 1980 för en genomgång av tillämpningen av lagen om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia och att kartlägga möjligheterna att vidga sanktionerna mot Sydafrika:

Ordförande; Åström, Sverker, ambassadör (fr.o.m. den I december 1981)

Ledamöter: Bergqvist, Jan, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 10 december 1981) Hernelius, Allan, f.d. led. av riksdagen /m (fr.o.m. den 10 december 1981)

Johansson, Birgitta, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 10 december 1981)

Korpås, Sture, led. av riksdagen /c (fr.o.m. den 10 december 1981) Tarschys, Daniel, ers. för led. av riksdagen /fp (fr.o.m. den 10 december 1981)

Sakkunniga:   ■ Eklöf, Bo, ombudsman

Romare, Jan, kansliråd (t.o.m. den 31 januari 1982) Wetterblad, Torsten, internationell sekreterare

Experter: Bjurner, Anders, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1982)

Holgersson, Jörgen, tf. expeditionschef/rättschef (fr.o.m. den 1 februari 1982)

Storm Roxman, Karin, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1982) t.o.m. den 4 juli 1982)

Sekreterare; Brolin, Lars, hovrättsfiskal Westlund, Torsten, departementssekreterare (fr.o.m. den 21 juni 1982)

Lokal; Fredsgatan 8. Postadress; Handelsdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 31 14 (Brolin), 763 31 10 (Westlund)

15    Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 103

 

H:5    Skr 1982/83:103                                            226

Direktiven för kommittén, se dir 1980:86 och dir 1981:7I. Kommittén beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

6, Utredningen (H 1981:01) om kommerskollegiets tolk- och translatorverksamhet

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 9 juli 1981:

Särskild utredare: Nilsson, Per-Erik, justitieombudsman

Experter; Abdo, Nabil, ordförande i Sveriges tolkförbund (STOF) Karlsson, Inger, vice ordförande i Godkända Tolkars Riksorganisation (GTR) Rockberger, Nicolaus, avdelningsdirektör

Söderlind, Solfrid, fil. lic, ordförande i Föreningen Auktoriserade Translatorer (FAT)

Sekreterare: Schöldström, Arne, avdelningsdirektör

Direktiven för utredningen, se dir 1981:58.

Utredningen har avgett betänkandet

(Ds H 1982:2) Att godkänna tolkar och auktorisera översättare - en utvärdering.

Uppdraget är därmed slutfört.

7. Utredningen (H 1982:01) om konsumentombudsmannens ställning

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 18 mars 1982:

Särskild utredare:

Huss, Erik, f.d. landshövding

Sekreterare; Lindgren, Erik, organisationsdirektör Svensson, Lars, hovrättsassessor

Lokal: Munkbron 11. Postadress: Handelsdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. 21 51 88 (Lindgren), 2141 58 (Svensson)

 

227                                   Kommittéer: Handelsdepartementet    H:9

Direktiven för utredningen, se dir 1982:12.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under våren 1983.

8, Beredningsgruppen (H 1982:02) för översyn av tullagstiftningen

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 15 april 1982;

Ordförande;

Leuf, Nils Börje, departementsråd

Ledamöter: Rundlöf, Arne, byråchef Rydberg, Karl-Evert, tullråd Sandström, Staffan, departementsråd

Sekreterare: Möller, Christer, regeringsrättssekreterare

Lokal: Fredsgatan 8. Postadress; Handelsdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 31 17 (sekreteraren)

Direktiven för beredningsgruppen, se dir 1982:19.

Beredningsgruppen beräknas avsluta sitt arbete vid årsskiftet 1983-1984.

9, Utredningen (H 1982:03) rörande frågor om beredskapslagring på energiområdet

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 15 april 1982:

Särskild utredare: Edstrand, Karl-Ingmar, departementsråd (fr.o.m. den 15 april 1982)

Expert; Lindgren, Per Anders, kammarrättsassessor (fr.o.m. den 1 juli 1982)

Sekreterare; Barnekow, Magnus, hovrättsassessor

Lokal: Munkbron 11. Postadress: Handelsdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. 20 37 43 (sekreteraren)

Direkfiven för utredningen, se dir 1982:20 och dir 1982:53.

Utredningen beräknas avge ett delbetänkande under år 1983.

 

H:I0    Skr 1982/83:103                                           228

10, Utredningen (H  1982:04) för prövning av det löpande oljelagringsprogrammet

Tillkallade enligt regerigens bemyndigande den 30 juni 1982:

Särskild utredare: Hemborg, Bo, kansliråd (fr.o.m. den 2 augusti 1982)

Sakkunniga: Davidsson, David, byråchef (fr.o.m. den 13 september 1982) Helmerson, Bo, direktör (fr.o.m. den 13 september 1982) Pehrzon, Lars Erik, direktör (fr.o.m. den 13 september 1982)

Lokal; Fredsgatan 8. Postadress: Handelsdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 38 31 (utredaren)

Direktiven för utredningen, se dir 1982:54.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under år 1983..

II, Utredningen (H 1982:05) om beredskaps-och fredskrislagring

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1982 med uppdrag att utreda vissa frågor rörande beredskaps- och fredskrislagring:

Särskild utredare; Huss, Erik, f.d. landshövding (fr.o.m. den 30 augusti 1982)

Sakkunniga: Cavalli-Björkman, Nils, departementsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1982) Edlund, Stieg, direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1982) Sköldefors, Walter, avdelningschef (fr.o.m. den I oktober 1982) Sundberg, Ove, direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1982) Swedborg, Erik, direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1982)

Experter: Borg, Sune, byråchef (fr.o.m. den 1 oktober 1982) Burstedt, Åke, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1982) Eriksson, Björn, byråchef (fr.o.m. den 1 oktober 1982) Gustavsson, Tore, departementssekreterare (fr.o.m. den I oktober 1982)

Ideström, Ingvar, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1982)

Lagebranl-Nordquist, Eva, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1982)

 

229                                 Kommittéer: Handelsdepartementet    H:12

Lindgren, Anders, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober

1982)

Segerström, Barbro, byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1982)

Sekreterare: Carlson; Per, departementssekreterare (fr.o.m. den 6 september 1982)

Direktiven för utredningen, se dir 1982:55.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under år 1984.

12, Kommittén (H 1982:06) om återkallelse av farliga varor

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1982;

Ordförande: Ulveson, Ingemar, justitieräd (fr.o.m. den 16 september 1982)

Ledamöter; Harling, Jerk, direktör (fr.o.m. den 16 september 1982) Nyberg, Jan-Erik, utredningssekreterare (fr.o.m. den 16 september 1982)

Ström, Turid, avdelningschef (fr.o.m. den 16 september 1982) Tengelin, Sten, jur. stud. (fr.o.m. den 16 september 1982)

Sakkunniga: Gylling, Kersti, direktör (fr.o.m. den 16 september 1982) Hedesten-Nordin, Gunilla, hovrättsassessor (fr.o.m. den 16 september 1982)

Direktiven för.kommittén, se dir 1982:60.

Kommittén beräknas pågå under hela år 1983.

 

A:l    Skr 1982/83:103                                             230

Arbetsmarknadsdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet sedan redovisningen i 1982 års kommittéberättelse: 8 och 19

Följande kommittéer inom avsnittet har inte fullgjort egentliga utredningsuppdrag: 1, 2, 5 och 15

1. Delegationen för arbetstidsfrågor (A 1974:09) (DELFA)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 juni 1974 för vissa uppgifter inom arbetstidsområdet;

Ordförande: Wahlberg, Marianne, f.d. statssekreterare (t.o.m. den 14 oktober 1982) Rollen, Berit, statssekreterare (fr.o.m. den 15 oktober 1982)

Sakkunniga: Hagman, Anders, bitr. avdelningschef Karlsson, Göran, enhetschef Leijon, Anders, utredningssekreterare Mattsson, Hans, utredningssekreterare Nilsson,,Erik, förhandlingsdireklör Sundén, Bo, civilekonom

Suppleanter: Bengtson, Ola, sektionschef (för Hagman) Forell, Carl-Axel, direktör (för Sundén) Larsson, Claes, förhandlingsdirektör (för Nilsson) Lefrell, Anders, ombudsman (för Mattsson) Nörby, Bengt, ombudsman (för Leijon) Westin, Aina, ombudsman (för Karlsson)

Expert: Ettarp, Lars, departementsråd

Sekreterare; Weigelt, Ulla, avdelningsdirektör

Lokal: Arbetsmarknadsdepartementet, Drottninggatan 21, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, 730 90 00 (sekreteraren)

Direktiven för delegationen, se 1975 års kommitteberättelsé A 24.

 

231                        Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    A:2

Delegationen har avgett betänkandet (SOU 1976:34) Kortare arbetstid - när? hur? (Ds A 1977:7) PM ang deltidsarbetets utveckling (SOU 1979:48) Arbetstiderna inför 80-talet.

Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1983.

2, Expertgruppen (A 1975:05) för invandringsforskning (EIFO)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 18 december 1975 och den 12 juni 1980 för att fastställa forskningsbehov i frågor rörande in- och utvandring m. m.;

Ordförande; Öberg, Kjell, f.d. generaldirektör (t.o.m. den 30 juni 1982)

Ledamöter: Beiming, Ragne, ombudsman (t.o.m. den 30 juni 1983) Bukovac-Re, Maja, förste ombudsman (t.o.m. den 30 juni 1983) Dahlberg, Åke, avdelningsdirektör (t.o.m. den 30 juni 1983) Gradin, Anita, statsråd, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 23 juli 1982 t.o.m. den 7 oktober 1982)

Haavio-Mannila, Elina, professor (t.o.m. den 30 juni 1983) Himmelstrand, Ulf, professor (t.o.m. den 30 juni 1983) Karlsson, Gösta, utredningssekreterare (t.o.m. den 30 juni 1982) Lövgren, Esse, undervisningsråd (t.o.m. den 30 juni 1982) Marklund, Inger, undervisningsråd (fr.o.m. den 1 juli 1982 t.o.m. den 30 juli 1983)

Myrdal, Hans Göran, direktör (t.o.m. den 30 juni 1983) Odelsparr, Margit, ers. för led. av riksdagen /c (fr.o.m. den Ijuli 1982 t.o.m. den 30 juni 1983)

Palmlund, Thord, generaldirektör (t.o.m. den 30 juni 1983) Rexed, Knut, utredningssekreterare (fr.o.m. den I juli 1982 t.o.m. den 30 juni 1983)

Ruke-Dravina, Velta, professor (t.o.m. den 30 juni 1983) Stenberg, Tage, avdelningsdirektör (t.o.m. den 30 juni 1983) Wallberg, Klas, avdelningschef (t.o.m. den 30 juni 1983) Widgren, Jonas, statssekreterare (t.o.m. den 30 juni 1983) Wigart, Anne-Outram, departementssekreterare (t.o.m. den 30 juni 1983)

Experter: Hannerz, Ulf, professor Liljeström, Rita, universitetslektor

 

A:2    Skr 1982/83:103                                            232

Reinans, Sven, avdelningsdirektör Skutnabb-Kangas, Tove, fil. lic. Wadensjö, Eskil, professor Öhman, Sven, professor

Sekreterare;

Hammar, Tomas, docent

Bitr. sekreterare; Hamberg, Eva, fil. dr Landén, Ragnar, byrådirektör Lithman, Yngve, docent Winai-Ström, Gabriele, fil. dr

Projektanställd inom projektet Invandringens långsiktseffekler, delprojekt Andragenerationens levnadsförhållanden: Björklund, Ulf, doktorand (fr.o.m. den 1 januari 1982 t.o.m. den 31 augusti 1982)

Boyd, Sally, fil. lic (fr.o.m. den 1 januari 1982 t.o.m. den 31 maj 1983) Curtis, Thomas, forskningsassistent (t.o.m. den 31 maj 1982) Engelbrektsson, Ulla-Britt, fil. dr(fr.o.m. den 1 januari 1982 t.o.m. den 31 maj 1983)

Enström, Ingegerd, forskningsassistent (fr.o.m. den 1 september 1982 t.o.m. den 31 maj 1983)

Snicker, Raija, doktorand (fr.o.m. den 1 januari 1982 t.o.m. den 31 maj 1983)

Soininen, Maritta, fil. kand. (fr.o.m. den 1 januari 1982 t.o.m. den 31 maj 1983)

Forskare; Enström, Ingegerd, fil. kand. (fr.o.m. den 1 september 1982 t.o.m. den 31 maj 1983)

Municio, Ingegerd, fil. kand. (fr.o.m. den 1 januari 1982 t.o.m. den 31 maj 1983)

Petersson, Maija, fil. kand. (fr.o.m. den 1 juli 1982 t.o.m. den 31 maj 1983)

Lokal: Fredsgatan 2, 111 52 Stockholm, tel. växel 23 36 80 (kansli)

Direktiv enligl arbetsplan som fastställts i november 1982.

I ElFO;s serie med forskningsrapporter har följande publikationer utkommit

1.   Long-Term Effects of Migration, Proceedings of the Nordic seminar 1974 (utkom i maj 1976)

2.   Pertli Toukomaa, Om finska invandrarelevers spåkutveckling och språkframgång i den svenska grundskolan (utkom i januari 1977)

 

233                        Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    A:2

3.  Tomas Hammar, Det första invandrarvalet (utkom i februari 1977)

4.  Tomas Hammar, The First Immigrant Election (utkom i februari 1977)

5.  Jonas Widgren), Report to OECD SOPEMl) on immigration to Sweden in 1976 and the first half of 1977 (utkom i november 1977)

6.  (Jonas Widgren), Report to OECD (SOPEMl) on immigration to Sweden in 1977 and the first half of 1978 utkom i november 1978)

7.  Eva M. Hamberg, Utländska medborgares remitteringar från Sverige under 1970-talet (utkom i maj 1979)

8.  Sven A. Reinans, Den utomnordiska invandringen 1977 (utkom i jurii 1979)

9.  Eva M. Hamberg, Internation remiltances by immigrants in Sweden during the 1970s (utkom i augusti 1979)

 

10.  Tomas Hammar och Kerstin Lindby, Swedish Immigratiori Research. Introduction Survey and Annotated Bibliography (utkom i augusti 1979)

11.  Jonas Widgren, Report lo OECD (SOPEMl) on immigrafion to Sweden in 1978 and the first half of 1979 (utkom i november 1979)

12.  Ingegerd Municio och Tuija Meisaari-Polsa, Språkkunskaper och levnadsförhållanden - En sekundäranalys av två undersökningar om invandrare i Sverige 1975-76 (ULF och PRI) (utkom i september 1980

13.  Arje Munter, Sverige-emigrationen och dess problem. Seminarium om Sverige-emigarationen 4-5 maj 1978 i Åbo. Översättning från finska (utkom i oktober 1980)

14.  Ulf Björklund, Från ofärd till välfärd (utkom i november 1980)

15.  Jonas Widgren, Report to OECD (SOPEMl) on immigration to Sweden in 1979 ant the first half of 1980 (utkom i februari 1981)

16.  Birgitta Ornbrant, Möte med välfärdens byråkrater. Svenska myndigheters mottagande av en kristen minoritetsgrupp från Mellersta Östern (utkom i augusti 1981)

17.  Ulf Björklund, North to another country, (utkom i september 1981)

18.  Ulla-Britt Engelbrektsson, Italienare i Västerstad (utkom i januari 1982)

19.  Sven Reinans, Utlänningar på arbetsmarknaden (utkom ijanuari 1982)

20.  Tomas Hammar, Invandrare som kandidater i valet 1979 (utkom i februari 1982)

English serie

1:1 SPLIT-Report, vol. I, Bilingualism, Models of Education and Migration Policies, Editor Ingegerd Municio (utkom i februari 1982)

1:2 SPLIT-Report, vol. II, Family and Position in the Swedish Society, Editor Ingegerd Municio (utkom i februari 1982)

 

A:2    Skr 1982/83:103                                                          234

2.  Jonas Widgren, SOPEMl 1981, Reports on new trends in Swedish and European Migration (utkom i februari 1982)

3.  Christina Jonung, Repports to OECD on the integration of migrän women into the labor märket

PlL-SERlEN - Projektet Invandringens Långsiktseffekler

1.  The project LONG-TERM effects of immigration - a presentation, av Tomas Hammar och Ungve Lithman (1981)

2.  Swedish and European Immigration Policy, av Tomas Hammar 1981)

3.  Educating Turkish Immigrant Children in Sweden, av Halil Sariaslan(1981)

4.  Andragenerationsprojektets Språkvaneundersökning av Sally Boyd (1982)

5.  Några forskningsfrågor om andrageneratiorien, av Yngve Lithman (1981)

6.  Implementationsforskning - En litteraturöversikt av Ingegerd Municio (1982)

7.  On Cullure and Idenlity, av Yngve Lithman (1982)

8.  Swedish Immigration Policy - a country report av Tomas Hammar (1982)

9.  ETNICITET - En översikt ur antropologisk synvinkel, av Ulf Björklund (1982)

10.   SWEDEN'S MANY FACES; Observations of Swedish-
Immigrant Interaction at a Swedish Elementary School, av Anette
Busby (1982)

Övriga publikationer

Invandringen och Framtiden under redaktion av Eva M. Hamberg och Tomas Hammar

Antologi om invandring av Kjell Öberg m. fl.

Expertgruppens arbete beräknas pågå under hela år 1983.

3. Företagshälsovårdsutredningen (A 1976:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 26 februari 1976 för att utreda vissa frågor om företagshälsovård och yrkesmedicin (se Post-och Inrikes tidn. den 6 mars 1976);

Ordförande: Danielson, Gunnar, generaldirektör

Ledamöter: Bengtsson, Bengt, ombudsman, f.d. led. av riksdagen /c Breidensjö, Monica, ombudsman

 

235                        Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    A:3

Hessleborn, Olle, ombudsman

Kjellstrand, Leif, ombudsman

Lindström, Gunnar, direktör

Ronne-Björkqvist, Ingrid, barnläkare

Rydén, Rune, fil. lic, led. av riksdagen /m

Wilander, Sven, landstingsman

Östrand, Olov (Olle), mätningsföreståndare, led. av riksdagen /s

Experter;                                                           '

Bolinder, Erik, leg. läkare Bratthall, Birgitta, departementssekreterare Carisson, May-Britt, ombudsman (fr.o.m. den 1 december 1981) Claeson, Bo, planeringschef Egidius, Henry, lektor Gerhards.son, Gideon, professor Gullberg, Hans, hyresråd

Högas, Carl-Göran, tf. departementssekreterare Jonsson, Åke, sekreterare Kvarnström, Sven, chefläkare Magnusson, Egon, ingenjör

Masreliez, Nils, med. lic. (t.o.m. den 31 december 1981) Nerell, Gunnar, leg. läkare (t.o.m. den 30 november 1981) Näslund, Per Olof, personaldirektör Teljstedt, Håkan, miljöchef Ulfvarson, Ulf, professor Wennström, Gunnar, avdelningschef Ydreborg, Berit, leg. sjuksköterska Yllner, Sven, med. och fil. lic. (fr.o.m. en 1 januari 1982)

Sekreterare: Wessman, Yvonne, avdelningsdirektör

Bitr. sekreterare: Nilsson, Bernt, civilingenjör

Lokal; Malmtorgsgatan 5, 3 tr., 11151 Stockholm, tel. 11 09 83 (sekreteraren), 11 21 86 (bitr. sekr.), 11 07 56 (kansli)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommiftéberäUelse del ll A 3.

Utredningen har avgett betänkandet

(Ds A 1979:3) Företagsläkarna och företagshälsovården

(SOU 1980:22) Utbyggnad av yrkesmedicinen

(Ds A 1980:5) Kartläggning av företagshälsovården

(Ds A 1981:1) Mät- och laboratorieresurser för bäUre arbetsmiljö

Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande under år 1983.

 

A:4    Skr 1982/83:103                                            236

4, Nya arbetsrättskommittén (A 1976:02) (NARK)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den lOjuni 1976 för att utreda vissa frågor på det arbetsrättsliga området (se Post- och Inrikes fidn. den 17 juni 1976);

Ordförande: Nilsson, Åke, f.d. förbundsordförande

Ledamöter; Bergnéhr, Bo (Bosse) H., ombudsman Ekeberg, Per Olof, förbundsjurist Elmstedt, Erik, direktör

Fageriund, Bengt, försäkringsassistent, f.d. led. av riksdagen /s Gustafsson, Stig, förbundsjurist, led. av riksdagen /s Johansson, Anita, led. av riksdagen /s Jonsson, Elver, postiljon, led. av riksdagen /fp Larsson, Stig, f.d. statssekreterare Nilsson, Jan-Ivan, f.d. led. av riksdagen /c Wennerfors, Alf, informationschef, led. av riksdagen /m

Sakkunniga: Ahlvarsson, Lars, direktör Bäckström, Birger, direktör von Feilitzen, Styrbjörn, direktör Forstadius, Erik, direktör

Experter: Bergqvist, Olof, hovrättsråd Ettarp, Lars, departementsråd

Sekreterare: Eriksson, Lars, hovrättsassessor

Lokal: Malmtorgsgatan 5, 3 tr., 11151 Stockholm, tel. 10 62 78 (sekreteraren), 11 10 93 (kansli)

Direktiven för kommittén, se 1977 års komniiuéberättelse del II A 5.

Kommiuén har avgeU betänkandet

(Ds A 1977:4) Fackliga förtroendemän, möten på betald arbetstid och arbetslivsforskning.

Kommiuén beräknas avsluta sitt arbete under år 1982.

 

237                        Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    A:5

5, Jämställdhetskommittén (Ju 1976:08)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 12 augusti 1976 för atl utreda frågor om jämställdhet mellan män och kvinnor, m. m.;

Ordförande:

Romanus, Gabriel, f.d. led. av riksdagen /fp

Vice ordförande: André, Gunilla, led. av riksdagen /c

Ledamöter; Bohlin, Görel led. av riksdagen /m Johansson, Marie-Ann, led. av riksdagen /vpk Stålberg, Marianne, skolkurator, led. av riksdagen /s Sundgren, Roland, ombudsrnan, led. av riksdagen /s Wiklander, Torsten, rektor

Sakkunniga; Bergström, Gudrun, sakkunnig Isacsson, Karin, byråchef (fr.o.m. den 1 april 1982)

Experter; Heriin, Helena, departementssekreterare Josefsson, Birgitta, rektor

Sekreterare: Dreber, Agneta, departementssekreterare (fr.o.m den 22 april 1982) Isacsson, Karin, byråchef (t.o.m. den 31 mars 1982)

Bitr. sekreterare: Dannert, Eva, adjunkt (fr.o.m. den I maj 1982) Hagman, Inger (Ninni), fil. kand. Smitt, Myrna, fil. kand.

Informationssekreterare: von Redlich, Chariotte, journalist

Projektanställd för att genomföra en kartläggning av männens arbetssituation och livsvillkor, männens attityder till jämställdhet m. m.: Jalmert, Lars, universitetslektor (t.o.m. den 31 december 1982)

Lokal: Drottninggatan 6, 2 tr., 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekretariatet)

Direktiven för kommittén, se 1977 års kommiuéberättelse del 11 Ju 10 och dir 1981:19.

Kommittén har att redovisa resultatet av sitt arbete i etapper, t. ex. i form av olika projektrapporter.

 

A:5    Skr 1982/83:103                                            238

Kommittén har avgeU betänkandet (SOU 1978:38) Jämställdhet i arbetslivet (SOU 1979:56) Steg på väg... (SOU 1979:87) Chanser till utveckling (SOU 1979:89) Kvinnors arbete (SOU 1982:18) Förvärvsarbete och föräldraskap (Ds A 1981:2) Invandrarkvinnor och jämställdhet.

Kommittén arbetar med ytterligare två betänkanden dels ett om forskning och jämställdhet dels eU om mansrollen.

Kommittén kommer att omorganiseras och avslutar därmed sitt arbete i nuvarande form.

6, Dataeffektutredningen (A 1978:05)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20 juli 1978 med uppdrag att utreda datateknikens effekter på produktion och arbetsliv;

Ordförande:

Ulfhielm, Monica, departementsråd

Ledamöter; Boivie, Per Erik, ombudsman (fr.o.m. den 1 januari 1982) Fagerberg, Gösta, f.d. kommunalråd Frejhagen, Birgitta, datasakkunnig Gustafsson, Olof, direktör (t.o.m. den 7 december 1981) Johansson, Larz, kommunalråd, led. av riksdagen /c (t.o.m. den 30 april 1982)

Lendenius, Lars-Gunnar, utredningssekreterare (t.o.m. den 31 december 1981) Lindeberg, Tuve, enhetschef

Lundgren, Håkan, direktör (fr.o.m den 8 december 1981) Odelsparr, Margit, jur. kand., ers. för led. av riksdagen /c (fr.o.m. den 1 maj 1982)

PeUersson, Lennart, fil. kand., led. av riksdagen /s Wennerfors, Alf, informationschef, led. av riksdagen /m

Experter: Bengtsson, Ivar, forskningspsykolog Brodén, Berfil, departementssekreterare (t.o.m. den 31 januari 1982)

 

239                        Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    A:6

Docherty, Peter, fil. dr

Hedberg, Bo, professor

Högas, Carl-Göran, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober

1982)

Jönsson, Gert, departementssekreterare

Löfgren, Torsten, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 februari

1982)

Lööv, Guy, utredningssekreterare (fr.o.m. den 14 maj 1982)

Magnusson, Björn, avdelningsdirektör

Oscarsson, Bo, kanslichef

Reuterswärd, Anders, departementssekreterare (t.o.m. den 30

september 1982)

Strömqvist, Sture, departementssekreterare (fr.o.m. den 19 april 1982)

Tedenfors,Johny, sekreterare (fr.o.m. den 1 november 1981 t.o.m. den

17 januari 1982)

Unga, Nils, länsarbetsdirektör

Sekreterare; Ekenhill, Jan-Erik, civilekonom (fr.o.m. den 15 december 1981)

Bitr. sekreterare: Bark, Anne, civilekonom (fr.o.m. den 1 september 1982) Drambo, Leif, byrådirektör (fr.o.m. den 1 december 1981) Loman, Lars, fil. kand.

Wallander, Sture, informationschef (fr.o.m. den 1 december 1981 t.o.m. den 31 augusti 1982)

Lokal: Drottninggatan 20, 3 tr., 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för utredningen, se dir 1978:76 och 1982:67.

Utredningen har avgeU betänkandet

(Ds A 1981 ;13) Bankdatorisering i 80-talsperspektiv - några möjliga utvecklingsalternativ, konsekvenser och styrmedel

(Ds A 1981:14) Datoriseringen i försäkringsbranschen

(Ds A 1981:15) Kontorsautomation i statsförvaltningen - effekter på sysselsäUning och arbetsmiljö   .

(DsA 1981 ;I6) Kontorens datorisering-effekter på sysselsättning och arbetsmiljö, samtidigt med publicering av rapporter från tre delstudier som initierats av utredningen

(SOU 1981:17) Industrins datorisering- effekter på sysselsättning och arbetsmiljö.

(Ds A 1982:7) Bra affärer med datorer? - datoranvändning i varuhandeln.

Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande vid årsskiftet 1983-1984.

 

A:7    Skr 1982/83:103                                            240

7, Diskrimineringsutredningen (A 1978:06) (DU)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 3 augusti 1978 med uppgift alt göra en utredning om fördomar och diskriminering i fråga om invandrare m. fl.;

Särskild utredare: Öberg, Kjell, f d. generaldirektör

Experter: Baer, Lars-Anders, jur. stud. Bukovac-Re, Maja, organisafionssekreterare Carragher, Desmond, fiyklingsekreterare Ehn, Billy, docent Gottfarb, Ragnar, advokat Hammar, Tomas, docent

Hammarberg, Björn, avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 december 1982)

Hannerz, Ulf, professor .Hanson, Göte, professor Kristal-Andersson, Binnie, leg. psykolog Lange, Anders, if. universitetslektor Löwander, Birgitta, fil. kand.

Mella, Orlando, sociolog (fr.o.m. den 1 november 1982) Ofstad, Harald, professor Re, Valerio, organisationssekreterare Soysal, Besim, föreningskonsulent Terrefe, Almaz, institutionssekreterare Tirkkonen, Tuomo, generalsekreterare Trankell, Arne, professor Tsokanis, Georgios, Utkutug, Hiisamettin, fil. mag. Villner, Bo, förbundsjurist Westin, Charies, docent Öhman, Sven, professor

Sekreterare; Bergman, Erland, departementssekreterare Swedin, Bo B;son, byrådirektör

Lokal: Malmtorgsgatan 5,3 tr., 111 51 Stockholm, tel. 10 62 45 (Bergman) och 11 25 79 (Swedin)

Direktiven för utredningen, se dir 1978:78.

Utredningen har utgett i LiberFörlags Publica- serie Att leva med mångfalden. Antologi, 1982

 

241                        Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    A:8

Etnisk diskriminering och social identitet. Rapport av Anders Lange och Charies Westin, 1981

Vittnesmål. Invandrares syn på diskriminering i Sverige. Rapport, 1982

Utredningen har avgett betänkandet (SOU 1981:38) Om hets mot folkgrupp (Ds A 1982:6) Invandrarna i svenskarnas ögon. Delrapport.

Utredningen beräknas avge delbetänkande och två rapporter under år 1983 samt avsluta sitt arbete under år 1984.

8, Utredningen (A 1979:01) om information rörande arbetsmiljörisker (INRA)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 20 april 1979;

Särskild utredare;

Palmlund, Ingar, generaldirektör

Sakkunniga; Bucht, Bengt, avdelningsdirektör Ettarp, Lars, departementsråd Granqvist, Hans, sekreterare Hjälm, Ingemar, överingenjör Keisu-Lennerlöf, Lisa, ombudsman Lindström, Bertil, ombudsman Oscarsson, Bo, kanslichef Schön, Åke, förste sekreterare Swarén, Ulla, kanslichef Weslerholm, Peter, utredningssekreterare

Experter; Bäckström, Jörgen, docent Gullberg, Hans, hovrättsråd Hogstedt, Christer, bitr. överläkare

Jonsson, Valter, metodiklärare                        '

Lambert, Bo, docent Larsson, Härje, marknadschef Lauber, Alexander, universitetslärare Lehto, Pentti, informationssekreterare Leymann, Heinz, forskningspsykolog Lidin, Karl-Olof, lagman Lindkvist, Karl-Axel, avdelningsdirektör Lundeberg, Christer, undervisningsråd

16    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

 

A:8    Skr 1982/83:103                                            242

Marmgren, Kerstin, informationschef Medbo, Evert, lektor Nilsson, Carina, utredningssekreterare Olivecrona, Christina, byrådirektör Ryberg, Kurt, byrådirektör Örn-Holm, Greta, byrådirektör

Sekreterare: Åhs, Ulla, utredningssekreterare (t.o.m. den 31 maj 1982)

Bitr. sekreterare: Byfors, Ingela, byrådirektör (t.o.m. den 31 maj 1982) Tivéus K ron lund, Ylva, informationschef (t.o.m. den 31 maj 1982)

Direktiven för utredningen, se dir 1979:52.

Utredningen har avgelt betänkandet

(SOU 1982:30) Information om arbetsmiljörisker

(SOU 1982:31) Värdering av risker i arbetsmiljön, bilaga till (SOU 1982:30)

(SOU 1982:32) Arbetsmiljöinformation - påverkan, behov och utbud, bilaga fill (SOU 1982:30)

(SOU 1982:33) Betänkandet i sarrimandrag.

Uppdraget är därmed slutfört.

9, Äldrearbetskommittén (A 1979:02)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 1 mars 1979:

Särskild utredare; Stark, Hans, fd. justitieräd, ordförande i arbetsdomstolen

Sakkunniga: Andersson, Hans, sekreterare Falk, Lars-Erik, sekreterare von Feilitzen, Styrbjörn, direktör Gustafsson, Kerstin, förbundsjurist

Jönsson, Ingeborg, avdelningsdirektör (t.o.m. den 5 maj 1982) Lindberg, Ingemar, statssekreterare (t.o.m. den 31 maj 1982) Lund, Karin, utredningssekreterare (fr.om. den 1 april 1982) Remens, Eva, Sehlberg, Willy, kanslichef

Sellgren, Eva, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 6 maj 1982) Svensson, Inge, direktör

 

243                      Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    A:10

Experter: Jonzon, Björn, departementssekreterare (fr.om. den 15 juni 1982) Nyberg, Jan-Erik, departementssekreterare (t.o.m. den 1 april 1982)

Sekreterare;

Linderoth, Eva, departementssekreterare Sjölander, Katarina, departementssekreterare

Bitr. sekreterare; Forsberg, Aina, byrådirektör (fr.o.m. den 25 januari 1982) Gustafsson, Gunilla, hovrättsassessor Johansson, Tom, hovrättsfiskal Svensson, Astrid, byrådirektör (fr.o.m. den 8 mars 1982)

Lokal: St. Nygatan 2 A, 111 27 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 14 49 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se dir 1979:20.

Kommittén har avgett delbetänkandet (Ds A 1981:7) Anställningsskydd för äldre (SOU 1981:70) Arbete eller pensionering.

Kommittén beräknas avge sitt slutbetänkande under första kvartalet 1983.

10. Kommittén (A 1980:02) för arbetsmarknadsutbildning och företagsutbildning (KAFU)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 22 november 1979 för att göra en översyn av arbets marknadsutbildningen samt föreslå åtgärder vad beträffar utbildningen i företag:

Ordförande: Ringholm, Bosse, departementsråd

Ledamöter: Olsson, Artur, skolråd

Rollen, Berit, statssekreterare (t.o.m. den 14 oktober 1982) Silenstam, Per, avdelningschef (fr.o.m. den 15 oktober 1982)

Sakkunniga; Ahlenius, Inga-Britt, departementsråd Andersson, Tore, ombudsman

Engfors, Gösta, sektionschef (fr.o.m. den 15 februari 1982) Hultquist, Nils, direktör Hultqvist, Tore, ombudsman

 

A: 10    Skr 1982/83:103                                         244

Kylerud, Elisabet, departementssekreterare

Strömberg, Claes, pol. mag. (fr.o.m. den 15 februari 1982)

Tegman, Olof, ingenjör

Experter: Eriksson, Sören, byrådirektör (t.o.m. den 30 juni 1982) Gustavsson, Kjell, avdelningsdirektör Jerwheim, Leif, avdelningsdirektör Jonsson, Kenny, departementsråd Linden, Lars, tf avdelningsdirektör

Ossvik, Kristina, byrådirektör (t.o.m. den 31 januari 1982) Ringertz, Anne-Marie, byrådirektör (fr.o.m. den 20 september 1982 t.o.m. den 15 november 1982) Schwartz, Ulf, expert (t.o.m. den 31 januari 1982) Sohlman, Åsa, fil. dr (fr.o.m. den 1 november 1981) Söderström, Magnus, universitetsadjunkt (fr.o.m. den 15 februari 1982 t.o.m. den 30 juni 1982)

Winter, Fredrik, byrådirektör (fr.o.m. den 15 februari 1982 t.o.m. den 30 juni 1982)

Sekreterare; Arenbro, Ewa, departementssekreterare Thellman-Gustavson, Birgitta, avdelningsdirektör

Lokal; Malmtorgsgatan 5, 1 tr., 11151 Stockholm, tel. 21 91 35 (Kansliet), 21 91 24 (ordföranden), 21 91 58 och 11 66 19 (sekreterarna)

Direktiven för kommiuén, se dir r979:139 och dir 1980:65.

Kommittén har avgett delbetänkandet

(Ds A 1981:3) Budget för AMU-center, Budgetering och uppföljning för arbetsmarknadsutbildning anordnad av skolöverstyrelsen.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete i början av år 1983.

II. Utredningen (A 1980:03) om hybrid-DNA-kontrollen

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 13 mars 1980;

Särskild utredare; Gullberg, Hans, hyresråd (fr.o.m. den 1 februari 1982) Sterzel, Fredrik, f.d. justitieräd (t.o.m. den 31 januari 1982)

Sakkunniga; Brunius, Gustaf, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 29 mars 1982) Gustafsson, Kerstin, jur. kand. (fr.o.m. den 29 mars 1982) Lindström, Gunnar, direktör (fr.o.m. den 29 mars 1982)

 

245                       Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    A~:12

Lönngren, Rune, farm. dr (fr.o.m. den 29 rriars 1982) Mandahl, Håkan, byråchef (fr.o.m. den 29 mars 1982) Sundberg, Lars, jur. kand. (fr.o.m. den 29 mars 1982) Thun, John-Erik, universitetslektor (fr.o.m. den 29 mars 1982)

Expert: Ohlsson, Lennart, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1982)

Sekreterare; Ljungqvist, Richard, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 februari 1982)

Lokal; Rosenbad 4. Postadress; Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 48 85

Direktiven för utredningen, se dir 1980:19.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under andra halvåret 1983.

12. Invandrarpolitiska kommittén (A 1980:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 5 juni 1980;

Ordförande: Olsson, Elvy, landshövding, f.d. led. av riksdagen /c (t.o.m. den 19 oktober 1982)

Exner, Lahja, textilarbetare, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 20 oktober 1982)

Ledamöter: Backlund, Rune, led. av riksdagen /c (fr.o.m. den 15 november 1982) Chrisopoulos, Alexander, led. av riksdagen /vpk Exner, Lahja, textilarbetare, led. av riksdagen /s (t.o.m. den 19 oktober 1982)

Franck, Hans Göran, ers. för led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 20 oktober 1982)

Larsson, Roland, sakkunnig (t.o.m. den 14 november 1982) Lidbom, Carl, ambassadör, f.d. led av riksdagen /s (t.o.m. den 6 maj 1982)

Nordberg, Ivar, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 7 maj 1982) Svensson, Sten, informationschef, led. av riksdagen /m Widing, Lennart, domkyrkoadjunkt

Sakkunniga: Artin, Stellan, direktör Beiming, Ragne, ombudsman

 

A: 12    Skr 1982/83:103                                                       246

Eriksson, Sune, direktör Hribar, Lojze, jur. kand. Palmlund, Thord, generaldirektör Platin, Ulla Britta, utredningssekreterare Widgren, Jonas, statssekreterare

Experter; Bäck, Henry, universitetsadjunkt (fr.o.m. den 1 april 1982) Heiwe, Rune, polisintendent Olderin, Gunnar, byråchef Reinans, Sven, avdelningsdirektör Wenström, Anders, departementssekreterare Wikrén, Gerhard, hovrättsråd (fr.o.m. den 7 december 1981) Öhman, Ulf, planeringsdirektör

Referensgrupp;

Medlemmar:

Assyriska riksförbundet

Aydin Geroge, assistent (fr.o.m. den 1 juli 1982)

För Esternas representation i Sverige Kiviaed, Voldemar, direktrör

För Finlandssvenskarnas riksförbund i Sverige Fors, Tor, ingenjör

För Grekiska riksförbundet Tsokanis, Georgios, bilmekaniker

För Immigranternas riksförbund Benito, Miguel, ordförande

För Italienska riksförbundet Cecconi, Oscar, arbetsledare

För Jugoslaviska riksförbundet Bukovac-Re, Maja, organisationssekreterare

För Lettiska centralrådet Pavuls, Gunars, scenografchef

För Polska flyktingrådel i Sverige Malinowski, Henry, ingenjör

För Riksförbundet finska föreningar i Sverige Tervalampi, Arvi, ordförande

För Riksförbundet inelernalionella föreningar för invandrarkvinnor Kakossaios, Mira, ordförande

 

247                       Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    A: 12

För Riksförbundet polska föreningar i Sverige Kraszewska, Zofia, ordförande

För Spanska riksförbundet

Pomares, Jaime, ombudsman (t.o.m.. den 30 juni 1982)

Zancada, Juan Antonio, ordförande (fr.o.m. den 1 juli 1982)

För Syrianska riksförbundet i Sverige

Akan, Ishak, hemspråkslärare (fr.o.m. den 16 augusti 1982)

För Turkiska riksförbundet Öskanal, Osman, lärare

För Ungerska riksförbundet Rezsöfi, Alajos, kamrer

Ersättare;

Assyriska riksförbundet

Soysal, Nebil, hemspråkslärare (fr.o.m. den 1 juni 1982)

För Estniska kommittén

Mark, Aksel, agronom (t.o.m. den 16 december 1982)

Tarmet, Rein, civilingenjör (fr.o.m. den 17 december 1982)

För Finlandssvenskarnas riksförbund i Sverige Davidsson, Ragnvald, byggnadsarbetare

För Grekiska riksförbundet

Chatzopoulos, Kariofyllis, lärare (för Tsokanis)

För Immigranternas riksförbund Afzelius, Diane, assistent

För Italienska riksförbundet Re, Valerio, scanneroperatör

För Jugoslaviska riksförbundet Jovicic, Andrija, vice ordförande

För Lettiska hjälpkommittén

Salts, Andrejs, fd. trädgårdsmästare

För Polska flyktingrådel i Sverige Malinowski, Henry, ingenjör

För Riksförbundet finska föreningar i Sverige Korhonen, MaUi, lärare (t.o.m. den 30 juni 1982) Pulkkinen, Aarre, fritidsledare (fr.o.m. den 1 juli 1982)

För Riksförbundet internationella föreningar för invandrarkvinnor Ugricic, Jelica, vice ordförande (t.o.m. den 30 juni 1982) Takolandder, Gitli, föreningsombud (fr.o.m. den 1 juli 1982)

 

A:12    Skr 1982/83:103                                           248

För Riksförbundet polska föreningar i Sverige Kraszewak, Zofia, ordförande

För Spanska riksförbundet

Aubertiono, Röjas, tekniker (t.o.m. den 30 juni 1982)

Capel, Juan, sekreterare (fr.o.m. den I Juli 1982)

För Syrianska riksförbundet i Sverige

Halefoglu, Fuat, föreningsombudsman (fr.o.m. den 16 augusti 1982)

För Turkiska riksförbundet Utkutug, Hiisamettin, sekreterare

För Ungerska riksförbundet Szendröi, Balint, ingenjör

Sekreterare:

Källberg, Ingemar, avdelningschef

Bitr. sekreterare; Ranland, Bengt, byråchef Sparring, Leena, tf. avdelningsdirektör

Lokal; Malmtorgsgatan 5, 3 tr., 11151 Stockholm, tel. 11 25 74 (huvudsekreteraren), 11 25 47 (kansli)

Direktiven för kommittén, se dir 1980:48 och 1981 ;70.

Kommittén har avgett betänkandet (Ds A 1982:4) Om besvärsnämnd i utlänningsärenden (SOU 1982:49) Invandringspolitiken - Bakgrund

Kommittén planerar att avge ett delbetänkande under år 1983.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete under år 1984.

13. Utredningen (A 1980:05) om kartläggning av arbetsmarknaden för korttidsanställda på kontorsområdet

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 8 maj 1980:

Särskild utredare: Ljungar, Jan, f.d. ju.stitieråd

Sakkunniga: Almström, Lars, vice verkst. direktör (t.o.m. den 29 april 1982) Änder, Peter, jur. kand. (t.o.m. den 29 april 1982) Borg, Göran, ombudsman (t.o.m. den 29 april 1982) Hellgren, Eva, direktör (t.o.m. den 29 april 1982)

 

249                       Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    A:I4

Kolk, Jaan, förbundssekreterare (t.o.m. den 29 april 1982) Leijon, Anders, utredningssekreterare (t.o.m. den 29 april 1982)

Experter; Jansson, Stig, hovrättsassessor Kruse, Anders, byråchef Lempert, Erik, hovrättsassessor Wadstein, Margareta, tf. hovrättsassessor (t.o.m. den 29 april 1982)

Sekreterare: Eklund, Lars Johan, hovrättsassessor

Lokal; Arbetsmarknadsdepartementets kommittélokaler. Stora Nygatan 2 A, 4 tr, 111 27 Stockholm, tel. växel 763 10 00 direktval 763 14 56 (utredaren), 763 14 57 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1980:32.

Utredningen har avgett delbetänkandet (Ds A 1982:2) Skrivbyråernas ambulerande verksamhet.

Utredningens fortsatta arbete är föremål för överväganden inom regeringskansliet.

14. Utredningen (A 1980:06) om arbelsmarknadspolitisk styrning 3v byggnadsverksamheten

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 4 september 1980:

Särskild utredare;

Hanson, Per-Olof, f.d. borgarråd

Sakkunniga: Hintze, Olof, ombudsman Juthagen, Leif, byggnadsråd Löfstrand, Gad, ombudsman Molin, Lennart, ombudsman Olsson, Olle, avdelningsombudsman Spendrup, Aksel, avdelningschef

Sekreterare: Zingmark, Anders, civilekonom

Lokal: Justitiedepartementets kommittélokaler, Birger Jarls torg 5, 111 28 Stockholm, tel. 22 66 04 (utredaren), 20 49 58 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1980:61.

Utredningen avger sitt slutbetänkande i december 1982.

 

A:15    Skr 1982/83:103                                           250

15. Delegationen (A 1981:01) för arbelsmarknadspolitisk forskning - EFA

Expertgruppen (ln 1968:14) för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor (EFA) ombildades fr.o.m. den 1 juli 1981 till Delegationen (A 1981 ;01) för arbelsmarknadspolitisk forskning med uppgift att initiera och samordna arbelsmarknadspolitisk forskning.

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 1 juli 1981;

Ordförande; Canarp, Curt, byråchef

Ledamöter; Arvidsson, Lars Erik, pol. mag. (fr.o.m. den 1 juli 1982) Bäckström, Anders, utredningssekreterare Gustafsson, Lennart, förhandlingsdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1982)

Leion, Anders, utredningssekreterare Niklasson, Harald, universitetslektor Rydén, Jan, överdirektör (t.o.m. 31 december 1981) Strååth, Claes, sektionschef

Ulfhielm, Monica, departementsråd (fr.o.m. den 1 november 1981) Wadensjö, Eskil, professor

Westermark, Gunnar, direktör (t.o.m. den 30 juni 1982) Wretborn, Christer, ombudsman

Sekreterare; Johannesson, Jan, avdelningsdirektör Persson-Tanimura, Inga, fil. dr

Bitr. sekreterare: Björklund, Anders, ekon. dr

Lokal; Malmtorgsgatan 5, 1 tr., 11151 Stockholm, tel. 21 16 56 (sekreteraren)

Direktiven för delegationen, se arbetsmarknadsdepartementets promemoria (riktlinjer för delegationens verksamhet) den 11 juni 1981.

Delegationen har under verksamhetsåret sammanställt och publicerat essäsamlingen

Arbetsmarknadspolitik under debatt - 10 forskares syn på arbetsmarknadsproblem.

EFA planerar att avge ett betänkande i slutet av år 1983.

Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1983.

 

251                       Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    A:16

16. AMS-kommittén (A 1981:02)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 10 september 1981 med uppdrag att göra en översyn av arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisation;

Ordförande: Mundebo, Ingemar, landshövding (fr.o.m. den I april 1982)

Ledamöter: Ahlvarsson, Lars, direktör (fr.o.m. den 1 maj 1982) Carlsson, Rune, förbundsdirektör (fr.o.m. den I maj 1982) Högberg, Eva, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 maj 1982) Hörnlund, Börje, led. av riksdagen /c (fr.o.m. den 1 maj 1982) Lindström, Gunnar, direktör (fr.o.m. den 1 maj 1982) Lööw, Maj-Lis, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den I maj 1982) Pettersson, Göte, adjunkt (fr.o.m. den 1 maj 1982) Rexed, Knut, utredningssekreterare (fr.o.m. den 11 oktober 1982) Ulander, Lars, led. av riksdagen /s (fr.o.m. deri I maj 1982) Westerberg, Ulf, ombudsman (fr.o.m. den I maj 1982) Wittbom, Bengt, led. av riksdagen /m (fr.o.m. den 1 maj 1982) Wretborn, Christer, utredningssekreterare (fr.o.m. den I maj 1982 t.o.m. den 10 oktober 1982)

Experter; Axelsson, Tord, förbudssekreterare (fr.o.m. den 1 maj 1982) Brattström, Karl, konsulent (fr.o.m. den 1 maj 1982) Holmqvist, Jörgen, tf. departementsråd (fr.o.m. den 15 september 1982)

Jonsson, Enar, andre vice ordförande (fr.o.m. den I maj 1982) Måhl, Christer, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 maj 1982) Silenstam, Per, länsarbetsdirektör (fr.o.m. den 1 maj 1982)

Sekreterare; Öhman, Berndt, universitetslektor (fr.o.m. den 1 april 1982)

Bitr. sekreterare: Andersson, Kerstin, tf. byrådirektör (fr.o.m. den 1 maj 1982) Skog, Rolf, civilekonom (fr.o.m. den 1 maj 1982)

Lokal; Malmtorgsgatan 5, uppg. 2, 1 tr. ö.g., 111 51 Stockholm, tel. 21 82 54,21 82 74

Direktiven för kommittén, se dir 1981 ;65.

Kommiuén beräknas avge sitt slutbetänkande under år 1984.

 

A:17    Skr 1982/83:103                                          252

17. Rekryteringsutredningen (A 1981:03)

Tillkallad enligl regeringens bemyndigande den 8 oktober 1981 för att utreda vissa frågor rörande åtgärder för alt påverka arbetsgivarnas rekryteringspolitik m. m.:

Särskild utredare:

Nyberg, Jan-Erik, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 april 1982)

Sakkunniga: Almén, Claes, länsarbetsdirektör (fr.o.m. den 15 maj 1982) Edvall, Sture, ombudsman (fr.o.m. den 15 maj 1982) Falk, Lars-Erik, ombudsman (fr.o.m. den 15 maj 1982) Leijon, Anders, utredningssekreterare (fr.o.m. den 15 maj 1982) Linde, Lars, byråchef (fr.o.m. den 15 maj 1982) Regnell, Margareta, direktör (fr.o.m. den 15 maj 1982) Skarstedt, Gunnel, sekreterare (fr.o.m. den 15 maj 1982) Svegander, Margaretha, utredningssekreterare (fr.o.m. den 15 maj 1982) Öberg-Högrelius, Bodil, fru (fr.o.m. den 15 maj 1982)

Expert: Jonzon, Björn, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 maj 1982)

Sekreterare; Sjöstrand, Karl-Martin, byrådirektör (fr.o.m. den 1 april 1982)

Lokal: Malmtorgsgatan 5, I tr. ö.g. 111 51 Stockholm, tel. 10 35 21

Direktiven för utredningen, se dir 1981 ;64.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

18. Samverkan-kommittén (A 1981:04)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 5 november 1981 för att utreda frågor om samverkan i arbetsmiljö- och anpassningsfrågor:

Särskild utredare: Ettarp, Lars, departementsråd, (fr.o.m. den 15 juni 1982)

Sakkunniga:

Arvidsson, Lars Eric, pol. mag. (fr.o.m. den 15 juni 1982) .   Carlsson, May-Britt, ombudsman (fr.o.m. den 15 juni 1982) • Edvall, Sture, ombudsman (fr.o.m. den 15 juni 1982) Granqvist, Hans, sekreterare (fr.o.m. den 15 juni 1982) Kindborg, Rolf, förhandlingsdirektör (fr.o.m. den 15 juni 1982)

 

253                  Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    Å:19

Lagerlöf, Inga-Britt, departementssekreterare (fr.o.m. den 16 augusti

1982)

Lindström, Jöns, byråchef (fr.o.m. den 15 juni 1982)

Olsson, Ralf, vice förbundsordförande (fr.o.m. den 15 juni 1982)

Sjöberg, Margit, länsarbetsdirektör (fr.o.m. den 15 juni 1982)

Schön, Åke, förste sekreterare (fr.o.m. den 15 juni 1982)

Snellman-Lange, utbildningssekreterare (fr.o.m. den 15 juni 1982)

Expert: Lagerlöf, Inga-Britt, departementssekreterare (fr.o.m. den 16 augusti 1982)

Sekreterare; Svensson, Larsarne, byrådirektör (fr.o.m. den 16 augusti 1982)

Bitr. sekreterare: Öhman, Per, departementssekretrare (fr.o.m. den I augusti 1982)

Direktiven för utredningen, se dir 1981 ;66

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

19. Utredningen (A 1982:01)om ny myndighetsorganisation för vapenfriutbildningen (OVU)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 22 april 1982 för att genomföra förberedelsearbete för omlokaliseringen och inrättande av en ny myndighet för vapenfriutbildningen, som skall kunna börja den I januari 1983;

Särskild utredare; Nyström, Lars-lnge, kommunalråd (fr.o.m. den 1 maj 1982)

Experter: Janebäck, Tord, departementssekreterare (fr.o.m. den I maj 1982) Jonsson, Kenny, departementsråd (fr.o.m. den 1 maj 1982) Seveborg, Jan-Olof, planerare (fr.o.m. den 1 maj 1982) Ståhl, Lennart, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 maj 1982)

Sekreterare; Ström, Kjell, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 maj 1982)

Lokal; Malmtorgsgatan 5, uppg. 2, 1 tr. ö.g, 11151 Stockholm, tel. 10 09 59

Direktiven för utredningen, se dir 1982:18.

 

A:19    Skr 1982/83:103                                          254

Utredningen har avgett rapporten

Preliminärt förslag till organisation, kostnader m. m. för nämnden för vapenfriutbildning.

Utredningen beräknas avge sin slutrapport senast den 31 december 1982.

Uppdraget är därmed slutfört.

20. Handikappkommittén (A 1982:02)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 19 maj 1982 för att utreda de handikappades situation på arbetsmarknaden;

Ledamöter ännu ej utsedda.

Expert: Lagerlöf, Inga-Britt, departementssekreterare (fr.o.m. den 16 augusti 1982)

Sekreterare; Karlsson, Tuula, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1982)

Bitr. sekreterare: Ohlsson, Lennart, departementssekreterare (fr.o.m. den 16 augusti 1982) Ringertz, Helene, socionom (fr.o.m. den 12 juli 1982)

Lokal; Drottninggatan 6, 4 tr, 115 51 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 28 96

Direktiven för kommittén, se dir 1982:40.

Kommiuéns arbete beräknas pågå under hela år 1983.

21. Utredningen (A 1982:03) om förhållandet mellan tryckfrihetsförordningen och medbestämmandelagen

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 27 maj 1982:

Särskild utredare, sammankallande; Nilsson, Per-Erik, justitieombudsman (fr.o.m. den 27 maj 1982)

Särskilda utredare;

Bergqvist, Olof, hovrättsråd (fr.o.m. den 27 maj 1982)

Holmberg, Erik, hovrättslagman (fr.o.m. den 27 maj 1982)

 

255                      Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    A:22

Lokal: Arbetsmarknadsdepartementet, Drottninggatan 21, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för utredningen, se dir 1982:31.

Utredningen beräknas avge sitt betänkande under år 1983.

22. Lönegarantiutredningen (A 1982:04)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 28 januari 1982:

Särskild utredare: Wilhelmsson, Arne, rådman (fr.o.m. den 16 september 1982)

Sakkunniga och experter ännu ej utsedda.

Lokal: Riksskatteverket, 171 94 Solna, tel. 98 15 20

Direktiv för utredningen, se dir 1982:58.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1983.

 

8o;l    Skr 1982/83:103                                           256

Bostadsdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet sedan redovisningen i 1982 års kommittéberättelse: 3, 6, 7, 10, 11 och 15

Följande kommitté inom avsnittet har inte fullgjort egentligt utredningsuppdrag: 2

I, Delegationen (In 1967:30) för bostadsfinansiering

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 september 1966 med uppgift att bereda och avge förslag avseende vissa spörsmål och ärenden som äger samband med bostadsbyggandets finansiering;

Ordförande; Nyquist, Per-Olof (Ola), f.d. statssekreterare (t.o.m. den 14 oktober 1982) Birgersson, Bengt Owe, statssekreterare (fr.o.m. den 15 oktober 1982)

Ledamöter: Andersson, Gunnar, överdirektör Elison, Magnus, byråchef

Johansson, Bengt, statssekreterare (fr.o.m. den 15 oktober 1982) Karlsson, Erik, riksbanksdirektör

Westerberg, Sten, f.d. statssekreterare (t.o.m. den 14 oktober 1982) Westerberg, Bengt, f d. statssekreterare (t.o.m. den 14 oktober 1982) Åsbrink, Erik, statssekreterare (fr.o.m. den 15 oktober 1982)

Sekreterare; Jussil, Sune, departementsråd

Grundwall, Ricard, departementssekreterare (t.o.m. den 30 juni 1982) Karayel, Eva, kanslisekreterare

Karlberg, Björn, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1982)

Lokal: Bostadsdepartementet, Jakobsgatan 26, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekretariatet)

Direktiven för delegationen, se 1967 års riksdagsberättelse In 30.

Delegationens arbete beräknas pågå under de närmaste åren.

 

257                                  Kommittéer: Bostadsdepartementet    80:3

2, Expertgruppen (B 1974:06) för forskning om fysisk planering och bebyggelse

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 december 1974 för forskning om fysisk planering och bebyggelse (se Post- och Inrikes tidn. den 3 februari 1975):

Ordförande;

Nyquist, Per-Olof (Ola), f.d. statssekreterare (t.o.m. den 14 oktober 1982)

Ledamöter; Antoni, Nils, professor

Dalen, Ingrid, kansliråd (t.o.m. den 31 januari 1982) Holm, Lennart, generaldirektör Johansson, Bengt, generaldirektör

Jussil, Sune, departementsråd (fr.o.m. den I februari 1982) , Landberg, Hans, docent Munro, Ingrid, föreståndare

Myhlback, Lennart, tf. departementsråd (fr.o.m. den I november 1981)

Svensson, Kjell, departementsråd Svensson, Nils-Eric, direktör Wickbom, Sten, generaldirektör

Wramner, Per, f.d. statssekreterare (t.o.m. den 7 oktober 1982) Zetterquist, Urban, departementsråd Åström, Birger, departementsråd

Sekreterare; Häggroth, Sören, departementssekreterare

Lokal; Bostadsdepartementet, Jakobsgatan 26, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för expertgruppen, se 1976 års kommittéberättelse B 13.

3, Fritidsboendekommittén (Bo 1978:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 2 februari 1978 med uppdrag att utreda frågan om fritidsboendets framtida utveckling:'

Ordförande; MaUsson, Kjell, led. av riksdagen /c (t.o.m. den 8 juni 1982)

17    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

 

8o:3    Skr 1982/83:103                                           258

Ledamöter: Andersson, Arne, inspektör, led. av riksdagen /s (t.o.m. den 8 juni 1982)

Ingvar-Svensson, Inger, landstingsledamot, f.d. led. av riksdagen /c (t.o.m. den 8 juni 1982)

Knutson, Göthe, redaktör, led. av riksdagen /m (t.o.m. den 8 juni 1982)

Nilsson, Birger, bankofullmäktig, f.d. led. av riksdagen /s (t.o.m. den 8 juni 1982)

Nilsson, Lennart, byggnadssnickare, led. av riksdagen /s (t.o.m. den 8 juni 1982)

Norrby, Sören, byrådirektör, f.d. led. av riksdagen /fp (t.o.m. den 8 juni 1982)

Sakkunniga; Hörngren, Sten, sekreterare (t.o.m. den 8 juni 1982) Karison, Rolf, tf. kansliråd (t.o.m. den 8 juni 1982) Nyman, Kjell, departementssekreterare (t.o.m. den 8 juni 1982)

Experter; Ericsson, Gunnar, sekreterare (t.o.m. den 8 juni 1982) Fridell, Ingvar, direktör (t.o.m. den 8 juni 1982) Hansson, Stig, agronom (t.o.m. den 8 juni 1982) Käck, Bengt-Olof, länslantmätare (t.o.m. den 8 juni 1982) Mehr, Katrin, tf avdelningsdirektör (t.o.m. den 8 juni 1982) Rosander, Tom, arkitekt (t.o.m. den 8 juni 1982) Sehlin, Halvar, verkst. direktör (t.o.m. den 8 juni 1982) Svegrell, Tomas, sekreterare (t.o.m. den 8 juni 1982) Wäsfiund, Gunilla, byrådirektör (t.o.m. den 8 juni 1982)

Sekreterare: Schelander, Pär, kanslichef (t.o.m. den 31 augusti 1982) Malmgren, Bo, hovrättsassessor (t.o.m. den 1 februari 1982) Nilsson, Lennart, förste byråsekreterare (t.o.m. den 30 juni 1982) Thorin, Leif, arkitekt (t.o.m. den 31 augusti 1982)

Direktiven för kommittén, se dir 1978:3

Kommittén har avgett betänkandet

(Ds Bo 1981 ;3) Fritidshus eller permanentbostad? Bättre möjligheter att bevara permanentbostäder åt bofasta och fritidshus för fritidsboende.

(SOU 1982:23) Frifidsboende.

Uppdraget är därmed slutfört.

 

259                                  Kommittéer: Bostadsdepartementet    8o:4

4, Delegationen (Bo 1978:03) för frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse (Energihushållningsdelegationen)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 13 april 1978 för att bereda frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse;

Ordförande; Nyquist, Per-Olof (Ola), f.d. statssekreterare (t.o.m. den 14 oktober 1982)

Ledamöter: Andersson, Kerstin, folkskollärare, led. av riksdagen /c Dahl, Birgitta, statsråd, led. av riksdagen /s (t.o.m. den 7 oktober 1982)

Dahlberg, Rolf, yrkesvalslärare, led. av riksdagen /m Nilsson, Kjell, metallarbetare, led. av riksdagen /s

Sakkunniga; Holm, Lennart, generaldirektör Johansson, Bengt, generaldirektör Ågren, Lars, direktör

Experter: Carnhagen, Göran, departementsråd Dangården, Birgitta, departementssekreterare Edin, Karl-Axel, avdelningsdirektör Hjelmqvist, Ingvar, departementsråd Lögdberg, Arne, departementssekreterare Munro, Ingrid, föreståndare

Peterson, Sture, ingenjör (fr.o.m. den I januari 1982) Tombrock, Gun, departementssekreterare

Sekreterare: Lagerström, Jan, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 november 1981) Sjöström-Hedge, Ingela, tf. byrådirektör (fr.o.m. den 8 juni 1982) Diczfalusy, Bo, departementssekreterare

Lokal; Bostadsdepartementet, Jakobsgatan 26, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekretariatet)

Direktiven för delegationen, se dir 1978:37 och 1979:94.

Delegationen har avgett betänkandet

(SOU 1980:43) Program för energihushållning i befinfiig bebyggelse

(Ds Bo 1980:4) Energihushållning och samhällsekonomi Expertbilaga 1 till SOU 1980:43

(Ds Bo 1980:5) Energihushållning och kommunal planering Expertbilaga 2 till SOU 1980:43

 

8o:4    Skr 1982/83:103                                          260

(Ds Bo 1980:6) Styrmedel för energihushållning i byggnader Experlbilaga 3 till SOU 1980:43

(Ds Bo 1980:7) Totala energisparmöjligheter i bostäder Expertbilaga 4 till SOU 1980:43

(Ds Bo 1980:8) Energispareffekter i bostadshus där åtgärder genomförts med statligt energisparstöd Expertbilaga 5 till SOU 1980:43.

Delegationen planerar att avge nästa betänkande under år 1984.

5. Underhållsfondsutredningen (Bo 1978:05)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 31 augusti 1978 för att se över förutsättningarna för underhåll av hyres- och bostadsrältsfastigheter;

Särskild utredare: Könberg, Bo, landstingsråd

Sakkunniga: Anclow, Per, departementsråd Jonsson, Björn, departementssekreterare Jussil, Sune, departementsråd Zachrisson, Ann-Christine, hovrättsassessor

Experter; Anderstig, Lars, förbundsordförande Karlsson, Bo-Arne, departementssekreterare Karlsson, Milton, ombudsman Kielland, Jan, civilekonom Lindström, Olle, direktör Myhlback, Lennart, tf departementsråd Ohlson, Björn, verkst. direktör Olsson, Esbjörn, direktör

Sekreterare: Bergkvist, Karl, hovrättsfiskal Rönnmark, Christer, byrådirektör Söderberg, Hans, byrådirektör

Lokal: Bostadsdepartementet, Drottninggatan 14, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekretariatet)

Direktiven för utredningen, se dir 1978:79 och dir 1979:98.

Utredningen har avgett betänkandet (SOU 1981 ;47) Hyresgästinflytande på målning och tapetsering.

Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande vid årsskiftet 1982-1983.

 

261                                  Kommittéer: Bostadsdepartementet    80:7

6. Bostadsbidragskommittén (Bo 1979:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 15 mars 1979 för alt utreda bostadsbidragen till barnfamiljer m. fl.:

Ordförande; Nilsson, Lennart, generaldirektör

Ledamöter: Claeson, Tore, hyresgästombudsman led. av riksdagen /vpk Ekman, Kerstin, ingenjör, led. av riksdagen /fp Jonsson, Arne, pol. mag.

Nilsson, Lennart, byggnadssnickare led. av riksdagen /s    • Troedsson, Ingegerd, förste vice talman /m

Sakkunniga; Dahlberg, Helge, sekreterare Kindlund, Sören, departementssekreterare Orrell, Krister, byråchef Strand, Lars, departementssekreterare

Experter; Johansson, Rolf, byrådirektör Linde, Per Gunnar, avdelningsdirektör Westman, Gustaf-Adolf, avdelningsdirektör Öjelind, Lennart, avdelningsdirektör

Sekreterare; Hellstrand, Johan, avdelningschef Zetterquist, Urban, departementsråd

Direktiven för kommittén, se dir 1979:42.

Kommittén har avgett betänkandet (SOU 1982:58) Bostadsbidrag (Ds Bo 1982:3) Bostadsbidragen. Bilagor.

Uppdraget är därmed slutfört.

7. Utredningen (Bo 1979:02) om planmässig sanering efter industrinedläggningar

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979:

Särskild utredare: Ekström, Sven, f.d. förvaltningschef

 

8o:7    Skr 1982/83:103                                           262

Experter; Burman, Eric-Gustav, direktör Ekblad, Göran, sekreterare Gunnarson, Jan, departementssekreterare Nisser, Marie, fil. lic. Persson, Gustav, sekreterare Peterson, Carl Gunnar, departementsråd

Sekreterare; Sedvallson, Gunnar, byrådirektör (t.o.m. den 31 mars 1982) Envall, Håkan, hovrättsfiskal (t.o.m. den 14 februari 1982)

Direktiven för utredningen, se dir 1979:99.

Utredningen har avgett betänkandet (SOU 1982:10) Sanering efter industrinedläggningar.

. Uppdraget är därmed slutfört.

8. Värmemätningsutredningen (Bo 1979:03)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979 för att utreda frågor om individuell mätning och debitering av kostnader för uppvärmning och tappvarmvattenberedning;

Särskild utredare: Scherman, Karl-Gustaf, generaldirektör

Sakkunniga: Hammargren, Bengt, ingenjör

Holmqvist, Åke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 4 maj 1982) Johnsson, Bengt, tekn. lic. Nilsson, Stig, ingenjör Palm, Sven-Olof, ombudsman Sundelin, Leif, kamrer

Söderberg, Hans, byrådirektör (t.o.m. den 3 maj 1982) Wancke, Folke, avdelningsdirektör

Experter; Bohman, Mals, forskningsassistent Bornstein, Jozef, ingenjör

Ekström, Leif, civilingenjör (t.o.m. den 3 maj 1982) Fredriksson, Göran, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 4 maj 1982 t.o.m. den 14 november 1982) Lagerström, Jan, avdelningsdirektör Lundgren, Thomas, arkitekt

 

263                                  Kommittéer: Bostadsdepartementet    Bo:9

Stadier, Claes-Göran Knutsson, civilingenjör Swegen, Joel, byrådirektör (t.o.m. den 3 maj 1982)

Sekreterare; Eliasson, Bengt, hovrättsråd Hämler, Johannes, energikonsult

Lokal: Bostadsdepartementet, Drottninggatan 14, 103 33 Stockholm tel. växel 763 10 00 (sekretariatet)

Direktiven för utredningen, se dir 1979:111.

Utredningen beräknas avge delbetänkande och slutbetänkande under år 1983.

9. Stadsförnyelsekommittén (Bo 1979:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 6 september 1979 för att utreda frågor om förnyelse av bebyggelsemiljön;

Ordförande: Hjerne, Gunnar, direktör (t.o.m. den 30 april 1982) Nyquist, Ola, f.d. statssekreterare (fr.o.m. den 6 juli 1982 t.o.m. den 14 oktober 1982)

Ledamöter; Andréasson, Owe, verktygsmakare, led. av riksdagen /s Bengtsson, Bengt, ombudsman Jonsson, Göte, kommunalråd, led. av riksdagen /m Palmqvist, Margareta, barnmorska, led. av riksdagen /s

Sakkunniga; Blomgren, Sture, f.d. pol. sakkunnig i bostadsdepartementet Didon, Lars Uno, rättschef Holm, Lennart, generaldirektör Ivstedt, Ragnar, konsult (t.o.m. den 9 mars 1982) Johansson, Bengt, generaldirektör Wickbom, Sten, generaldirektör Ågren, Lars, direktör

Experter; Biörnstad, Margareta, överantikvarie Dahlgren, Göran, byråchef Johansson, Ralph, avdelningsningsdirektör Lindencrona, Tomas, avdelningsdirektör Lindvall, Jöran, forskningssekreterare

 

Bo:9    Skr 1982/83:103                                           264

Åström, Birger, departementsråd Österberg, Tommy, avdelningsdirektör

Sekreterare; Hermelin, Samuel, hovrättsassessor

Reinholdsson, Ronny, arkitekt (fr.o.m. den 1 november 1981) Söderström, Bengt T:son, kansliråd

Viklund, Elisabet, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 september 1982)

Lokal; DroUninggatan 14, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekretariatet)

Direktiven för kommittén, se dir 1979:127.

Kommittén har avgett delbetänkandet

(SOU 1981 ;99) Stadsförnyelse och bostadsförbättring och eU diskussionsunderlag

(SOU 1981 ;100) Stadsförnyelse - konfinuitet gemenskap, inflytande.

Kommittén skall enl. beslut av regeringen upphöra vid utgången av december 1982.

10. Nationalkommittén (Bo 1979:06) för de svenska förberedelserna inför Europarådets stadsförnyelsekampanj

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 6 september 1979;

Ordförande:

Friggebo, Birgit, förutv. statsråd (t.o.m. den 14 september 1982)

Ledamöter: Claesson, Anders, chefredaktör (t.o.m. den 14 september 1982) Holm, Lennart, generaldirektör (t.o.m. den 14 september 1982) Håkansson, Per Olof, led. av riksdagen /s (t.o.m. den 14 september 1982)

Johansson, Bengt, generaldirektör (t.o.m. den 14 september 1982) Lidgard, Bertil, led. av riksdagen /m (t.o.m. den 14 september 1982) Olsson, Elvy, landshövding, f.d. led. av riksdagen /c (t.o.m. den 14 september 1982)

Palmqvist, Margareta, barnmorska, led. av riksdagen /s (t.o.m. den 14 september 1982) . Pålsson, Roland, riksantikvarie (t.o.m. den 14 september 1982) Svenson, Göte, landshövding (t.o.m. den 14 september 1982) Weslerholm, Barbro, generaldirektör (t.o.m. den 14 september 1982)

 

265                                 Kommittéer: Bostadsdepartementet    8o:II

Wickbom, Sten, generaldirektör (t.o.m. den 14 september 1982) Ågren, Lars, direktör (t.o.m. den 14 september 1982)

Experter; Edsjö, Elisabeth, byrådirektör (t.o.m. den 14 september 1982) Ekblad, Göran, sekreterare (t.o.m. den 14 september 1982) Kalles, Lars-Erik, departementssekreterare (t.o.m. den 14 september 1982)

Lundmark, Lars-Erik, byrådirektör (t.o.m. den 14 september 1982) Myhlback, Lennart, departementsråd (t.o.m. den 14 september 1982) Nobis, Paula, departementssekreterare (t.o.m..den 14 september 1982) Sandström, Christina, byrådirektör (t.o.m. den 14 september 1982)

Sekreterare; Söderström, Bengt T;son, kansliråd (t.o.m. den 14 september 1982) Viklund, Elisabet, departementssekreterare (t.o.m. den 14 september 1982)

Särskilda direkfiv har ej meddelats.

Kommittén har publicerat ett antal småskrifter, projektredovisningar m. m.

Kommittén har vidare gett ut en bulletin som utkommit med sex nummer.

Kommittén har avslutat sitt arbete.

11-Byggprisutredningen(Bo 1980:01)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 20 mars 1980 för att utreda prisutvecklingen inom bostadsbyggandet och dess orsaker m. m.:

Särskild utredare: Jirlow, Ulf, direktör

Experter; Danielsson, Jan, direktör Hagängen, Arne, arkitekt Hallman, Åke, avdelningschef Mildner, Erwin, länsbostadsdirektör Sundbom, Lars, forskningssekreterare Sunnerman, Kari-Erik, byråchef

Sekreterare; Axling, Lars, byrådirektör

Direktiven för utredningen, se dir 1980:28.

 

8o:ll    Skr 1982/83:103                                           266

Utredningen har avgett betänkandet

(SOU 1982:34) Prisutvecklingen inom bostadsbyggandet och dess orsaker

(SOU 1982:35) Prisutvecklingen inom bostadsbyggandet och dess orsaker. Bilagor.

Uppdraget är därmed slutfört.

12. Lantmäteriutredning 80 (Bo 1980:02)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 30 april 1980;

Särskild utredare: Andersson, Sune, överdirektör (fr.o.m. den 14 januari 1982) Gullnäs, Ingvar, landshövding (t.o.m. den 13 januari 1982)

Sakkunniga:

Karlson, Rolf A., kansliråd Pellbäck, Gösta, stadsingenjör Peterson, Carl-Gunnar, departementsråd Widmark, Jim, teknisk direktör

Experter: Busck, Hans, överlantmätare Forseby, Bernt, ingenjör Rudhe, Stig, stadsbyggnadschef

Sekreterare; Axelsson, Stig, överiantmätare

Johansson, Sigurd, bitr. stadsingenjör (fr.o.m. den 17 maj 1982) Pettersson, Åke, byråingenjör (t.o.m. den 31 mars 1982)

Lokal; Bostadsdepartementet, Drottninggatan 14, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekretariatet)

Direktiven för utredningen, se dir 1980:38.

Utredningen har avgett enkäten (Ds Bo 1982:1) Den lokala lantmäteriorganisafionen (LU 80).

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

13. 1980 års lantmäteritaxeutredning (Bo 1980:03)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 30 april 1980;

Särskild utredare: Ternryd, Carl-Olof, generaldirektör

 

267                                 Kommittéer: Bostadsdepartementet    80:14

Sakkunniga:

Kleist, Åke, revisionsdirektör Pellbäck, Gösta, stadsingenjör Widmark, Jim, teknisk direktör

Experter; Burman, Bengt, överlantmätare Ericsson, Svante, stadsingenjör Gustavsson, Claes-Göran, departementssekreterare

Sekreterare: Andersson, Ulf, byråchef (t.o.m. den 15 februari 1982) Sundberg, Per, bitr. stadsingenjör

Direktiven för utredningen, se dir 1980:37.

Utredningen kommer att avge sitt betänkande under december 1982.

14. Utredningen (Bo 1981:01) om sekretessgranskning av kartor m. m.

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 10 september 1981:

Särskild utredare: Brink, Stig, regeringsråd (fr.o.m. den I oktober 1982)

Sakkunniga; Hansson, Lars, överste Inge, Bengt, byrådirektör Olsson, Rune, teknisk direktör Pellbäck, Gösta, stadsingenjör

Expert: Magnusson, Lars, departementssekreterare (fr.o.m. den I oktober 1982)

Sekreterare: Graah-Hagelbäck, Björn, överstelöjtnant (fr.o.m. den 1 november 1981 t.o.m. den 6 september 1982; avliden) Kinberg, Anders, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 november 1981)

Lokal: Bostadsdepartementet, Jakobsgatan 26, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekretariatet)

Direktiven för utredningen, se dir 1981 ;57.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

 

8o:15    Skr 1982/83:103                                         268

15. Kommittén (Bo 1982:01) om administration av bostadsbidragen till barnfamiljer m. fl.

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 3 juni 1982:

Särskild utredare; Englund, Svante, överdirektör (fr.o.m. den lOjuni 1982)

Experter; Andersson, Saily, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 21 juni 1982) Björklund, Bengt, rådman (fr.o.m. den 15 september 1982) Ek, Marie-Louise, departementssekreterare (fro.m. den lOjuni 1982) Frykman Berglund, Ulla-Britt, byrådirektör (fr.o.m. den lOjuni 1982) Ivarsson, Tore, sekreterare (fr.o.m. den 21 juni 1982) Kindlund, Sören, departementssekreterare (fr.o.m. den lOjuni 1982)

Sekreterare; Lindh, Susanne, civilekonom (fr.o.m. den 23 augusti 1982 t.o.m. den 30 november 1982) Löfstrand, Ingvar, avdelningsdirektör (fr.o.m. den lOjuni 1982)

Lokal; Statens förhandlingsnämnd, Sturegatan 24, 114 36 Stockholm

Direktiven för kommittén, se dir 1982:34.

Kommittén har avgett betänkandet

(Ds Bo 1982:5) Administration av bostadsbidragen till barnfamiljer m. fl.

Uppdraget är därmed slutfört.

 

269                                     Kommittéer: Industridepartementet    1:1

Industridepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksam­het sedan redovisningen i 1982 års kommittéberättelse: 5,9,14,18, 20, 23 och 24.

Följande kommittéer inom avsnittet har inte fullgjort egentliga utredningsuppdrag: 1 och 2.

1. Energisparkommittén (I 1974:05) (ESK)

Tillkallade enligt Kungl. Maj;ts bemyndigande den 25 oktober 1974 och regeringens bemyndigande den 8 november 1979 för att samordna och stödja myndigheternas informationsåtgärder och vid behov planera och genomföra egna informationsåtgärder i energibesparande syfte (se Post- och Inrikes tidn. den 12 november 1974 och den 8 juli 1975);

Ordförande:

Petri, Bengt, f.d. landshövding

Ledamöter: Brånemo, Jörgen, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1981)

Eliasson, Björn, bonde, f.d. ers. för led. av riksdagen /c Francke, Per, redaktör Helmerson, Bo, direktör

Hugosson, Kurt, byråchef, led. av riksdagen /s (t.o.m. den 31 december 1981)

Jadestig, Thure, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 1 januari 1982) Nilsson, Kjell, metallarbetare, led. av riksdagen /s Norrby, Sören, byrådirektör, f.d. led. av riksdagen /fp Skantz, Anna-Greta, ombudsman, led. av riksdagen /s Sörberg, Bo, intendent

Westerberg, Per, civilekonom, led. av riksdagen /m Westerberg, Ulf, ombudsman Westholm, Carl-Johan, fil. dr Wångby, Erik, ombudsman

 

1:1    Skr 1982/83:103                                            270

Experter: Björck, Berndt, kanslichef (t.o.m. den 31 augusti 1982) Davidsson, David, tf. byråchef (fr.o.m. den 15 september 1982) Edin, Karl-Axel, avdelningsdirektör Frigren, Suzanne, byråchef (t.o.m. den 14 september 1982) Hagson, Carl, direktör Hemborg, Bo, kansliråd Heurgren, Sven, generaldirektör Holm, Lennart, generaldirektör Karlsson, Ulf, departementssekreterare

Lögdberg, Arne, departementssekreterare (fr.o.m. den 14 september 1982)

Nordin, Tommy, direktör Norrbom, Claes-Eric, generaldirektör Randers, Jan, civilingenjör Stålebrant, Rolf, överingenjör Waldenby, Torbjörn, verkst. direktör Örnfelt, Bengt, sekreterare

Huvudsekreterare; Dangården, Birgitta, departementssekreterare

Sekreterare; Eriksson, Arne, ingenjör

Bitr. sekreterare; Anebäck, Kristina, förste kanslist Byman, Disa, redaktör (t.o.m. den 1 oktober 1982) Furubo, Jan-Eric, sekreterare

Holmqvist, Åke, byrådirektör (t.o.m. den 31 augusti 1982) Karlsson, Tomas, civilingenjör (fr.o.m. den 1 november 1982) Kempe, Birgitta, socionom Leijon, Jan, ingenjör Petersson, Lennart, kamrer

Lokal; Liljeholmsvägen 30, Box 43066, 100 72 Slockholm, tel. 744 96 25

Direkfiven för kommittén, se 1975 års kommittéberättelse I 28. Tilläggsdirektiv, se 1976 års kommittéberättelse I 18 och dir 1982:44.

Kommittén har i enlighet med sina direktiv bedrivit utåtriktad informationsverksamhet. Informationen sprids företrädesvis genom annonsering, broschyrer, filmer, konferenser, utställningar etc. Kommittén verkar också för en samordning av statliga informationsinsatser gentemot fram för allt kommunerna. Kommittén har även uppgifter enligt förordningen (1976:757) om vissa åtgärder

 

271                                     Kommittéer: Industridepartementet    1:3

inom statsförvaltningen för att minska förbrukningen av energi (ändrad 1979:735).

Kommitténs arbete upphör den 30 juni 1983. Verksamheten kommer till en del att uppgå i det nya statliga energiverket som inrättas fr.o.m. den 1 juli 1982. Andra delar övertas av befintliga myndigheter, verksamma inom energiområdet.

2. Företagsdemokratirådet (1 1975:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 6 mars 1975 för att följa företagsdemokratifrågorna inom de statliga aktiebolagen (se Post-och Inrikes tidn. den 12 april 1975):

Ordförande:

Petterson, Thage, statsråd (fr.o.m. den 8 oktober 1982)

Åsling, Nils, statsråd, led. av riksdagen /c (t.o.m. den 7 oktober 1982)

Ledamöter; Nilsson, Gunnar, ordförande i LO, led. av riksdagen /s Seregard, Ingvar, ordförande i PTK Thurhagen, Ruben, direktör

Experter; Andersson, Alf, fil. kand. Bertenstam, Rita, sekreterare (t.o.m. den 30 september 1981)

Sekreterare; Brodén, Bertil, departementssekreterare (t.o.m .den 8 december 1981) Norström, Bengt, departementssekreterare (fr.o.m. den 9 december 1981)

Lokal: Industridepartementet, Fredsgatan 8, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 22 01 (sekreteraren)

Direktiven för rådet, se 1976 års kommittéberättelse I 20.

Regeringen avser att den 2 december 1982 besluta att rådets arbete skall läggas ned.

3. Kooperationsutredningen (I  1977:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 10 februari 1977 för att utreda frågan om kooperationen och dess roll i samhället;

Ordförande: Eliasson, Lars, f.d. landshövding, f.d. led. av riksdagen /c

 

1:3    Skr 1982/83:103                                            272

Ledamöter; Alsén, Hans, ombudsman, f.d. led. av riksdagen /s Gustafson, Sven, bankkamrer, f d. led av riksdagen /fp Kuylenstjerna, Göran, direktör (t.o.m. den 24 mars 1982) Lundevall, Owe, direktör Marcus, Lars, direktör

Nilsson, Anna-Lisa, handelsträdgårdsmästare, f.d. led. av riksdagen /c Svenson, Bertil, direktör (fr.o.m. den 25 mars 1982) Svensson, Georg, lantbrukare (fr.o.m. den 25 mars 1982) Tågmark, Sven, lantbrukare f.d. led. av riksdagen /c (t.o.m. den 24 mars 1982) Westerberg, Per, civilekonom, led. av riksdagen /m

Experter: Forsström, Jan, hovrättsassessor Kihlberg, Ulf, bankdirektör Mallmén, Anders, förbundsjurist

Norström, Bengt, departementssekreterare (fr.o.m. den 9 december 1981)

Olsson, Anders, förbundsjurist (t.o.m. den 28 februari 1982) Rekke, Lars, avdelningesdirektör Sandström, Gustaf, kammarrättsassessor Westlund, Göran, förbundsjurist

Sekreterare; Öh, Tage, departementssekreterare

Bitr. sekreterare: Boholm, Per, revisionssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1982) Hansson, Bo, jur. kand. (fr.o.m. den 15 april 1982)

Lokal: Munkbron 11, 3 tr. 111 28 Stockholm, tel. 11 66 51 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommiftéberäUelse del II I 2, dir 1979:14 och dir 1981:37.

Utredningen har avgett betänkandet

(SOU 1979:62) Kooperationen i Sverige

(SOU 1981 ;36) Arbetskooperafionen

(SOU 1981:54) Kooperativa företag

(SOU 1981:60) Kooperationen i samhället samt expertrapporterna

(Ds I 1981:12) Kooperationens industrisektor i 1980-talets IndustriSverige

(Ds 1 1981; 13) Föreningsdemokrati och företagsdemokrati.

Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande under år 1983.

 

273                                     Kommittéer: Industridepartementet    1:4

4, Delegationen (1 1977:02) för glesbygdsfrågor

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 17 februari 1977 och den 18 oktober 1979 för att bereda, samordna och intensifiera regeringens glesbygdsinsatser:

Ordförande; Eriksson, Per-Ola, landsfingsledamot /c

Ledamöter; Berglund, Frida, skolsköterska, led. av riksdagen /s Engström, Ödd, utredningssekreterare Jonasson, Bertil, lantbrukare, led. av riksdagen /c Nilsson, Tore, predikant, led. av riksdagen /m Westberg, Olof (Olle), f.d. rektor, f.d. led. av riksdagen /fp

Experter; Hansson, Sfig, agronom

Holmgren, Anders, jägmästare (fr.o.m. den 16 november 1981) Melin, Ingemar, fil. kand. Mårten, Hans, byrådirektör

Nykvist, Ann-Christin, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1982) Nyqvist, Christer, sekreterare

Tetzell, Tomas, departementssekreterare (t.o.m. den 31 augusti 1982) Öhrman, Lars, sekreterare

Sekreterare: Bond, Staffan, förste byråsekreterare

Lokal: Industridepartementet, Fredsgatan 8, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 23 05 (sekreteraren)

Direktiven för delegafionen, se dir 1977:31.

Delegationen har avgett betänkandet (Ds I 1981 ;24) Politik för glesbygden.

Delegafionen har avgeU rapporten

Tips och tekniska förutsättningar för småskaleteknik, november 1981 Utbildningar i glesbygdsnäringar m. m., november 1981 Tillvaratagande av örter och nyttoväxter i glesbygd, juni 1982 Utveckling i glesbygd - glesbygden en samhällsresurs, rapport från

symposium i Östersund, augusfi 1982

Först tar vi vara på vad vi har - exempel på lokala utvecklingsprojekt

i glesbygd, september 1982.

Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1983. 18    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

1:5    Skr 1982/83:103                                            274

5, Direktinvesteringskommittén (I  1977:06) (DIRK)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1977 med uppdrag att utreda frågan om de internationella investeringarnas näringspolitiska effekter:

Ordförande: Pettersson, Eric, generaldirektör

Ledamöter; Björkegren, Carl-Erik, direktör Kariander, Olof, pol. mag. Lennartsson, Folke, utredningssekreterare Lindgren, Lars-Olof, utredningssekreterare Palmer, Anders, utredningssekreterare Rydin, Bo Göran, direktör

Experter; Cariing, Alf, docent

Jonsson, Björn, departementssekreterare Sanden, Peter, fil. kand.

Huvudsekreterare: Vahlne, Jan-Erik, ekon. dr

Bitr. sekreterare; Hörnell, Erik, universitetslektor

Lokal; Regeringsgatan65,3 tr,, Box7785, 103 96Stockholm, tel. växel

22 85 40

Direktiven för utredningen, se dir 1977:94.

Kommittén har avgett betänkandet (SOU 1981:33) Effekter av investeringar utomlands (SOU 1981 ;43) De internalionalla investeringarnas effekter (SOU 1982:15) Internationella företag i svensk industri (SOU 1982:27) Svensk industri i utlandet.

Kommittén planerar att avge nästa rapport och nästa betänkande i december 1982

Uppdraget är därmed slutfört.

6, 1978 års standardiseringsutredning (I 1977:10)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 22 december 1977 med uppdrag att utreda vissa frågor rörande standardisering:

 

275                                     Kommittéer: Industridepartementet    1:7

Särskild utredare: Lindquisl, Bertil, överingenjör

Sakkunnig; Berg, Nils, departementssekreterare

Experter; Carlsson, Per-Olof, civilingenjör Röhnisch-Ström, Ann-Margret, förvaltningsjurist Sjöberg, Svante, departementssekreterare Svahn, Hans, hovräUslagman

Sekreterare; Berg, Nils, departementssekreterare

Lokal: Munkbron 17, 1 tr., 103 33 Stockholm, tel. 20 34 28 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1977:132.

Utredningen har avgett betänkandet

(Ds I 1982:2) Myndighetsregler och standardisering. Bakgrundsmaterial

Utredningen planerar att avge siU betänkande under år 1983.

7, Data- och elektronikkommittén (1 1978:04) (DEK)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20 juli och den 10 november 1978 med uppdrag att utreda dalateknikens och elektronikens effekter på näringslivets utveckling;

Ordförande;

Mårtensson, Nils, professor

Ledamöter: Du Rietz, Gunnar, ekon. dr Eliasson, Gunnar, docent Frejhagen, BirgiUa, sekreterare Gadd, Arne, revisionsdirektör, led. av riksdagen /s Ingberg, William, departementssekreterare Lindahl, Torkel, segelmakare, led. av riksdagen /fp Lindebro, Sören, förste sekreterare Petersson, Roland, direktörsassistent Ribrant, Gunnar, departementsråd Thörngren, Bertil, docent

 

1:7    Skr 1982/83:103                                            276

Experter: Andersson, Emil, överingenjör Andersson, Ture, instruktör Brodén, Bertil, departementssekreterare Edling, Sven, systemchef Eriksson, Lennart, docent Johansson, John, ingenjör Karlsson, Kenth, ombudsman Lundberg, Bengt, avdelningsdirektör

Löfgren, Torsten, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1981)

Nilsson, Owe, direktör Rann, Stig, ombudsman Reuterswärd, Anders, kansliråd Sohlenius, Gunnar, professor Stark, Börje, avdelningsdirektör Weichbrodt, Björn, civilingenjör Ödmansson, Erik, civilingenjör Örn, Torsten, verkstadschef

Sekreterare; Carlsson, Jan, avdelningsdirektör

Bitr. sekreterare; Brodén, Kerstin, byråassistent

Larsson, Ingela, förste sekreterare (fr.o.m. den I juni 1982) Mårtensson, Lena, förste forskningsingenjör (fr.o.m. den 8 mars 1982) Selg, Håkan, departementssekreterare

Lokal: Industridepartementet, DroUninggatan 20, 111 51 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 29 08 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se dir 1978:66.

Kommittén har avgett

(Ds I 1980:7) Industri- och forskningspolitiska program inom data-och eleklronikområdet Reserapporter från USA, Finland, Storbritanien, Västtyskland, Japan och Frankrike

(SOU 1980:17) Datateknik och industripolitik. Industri- och forskningspolitiska program inom data- och elektronikområdet i olika länder

Rapporten Datateknik, ekonomisk tillväxt och sysselsättning LiberFörlag, 1980

(SOU 1981:10) Datateknik i verkstadsindustrin. Datorstödd konstruktions- och tillverkningsteknik

 

277                                     Kommittéer: Industridepartementet    1:8

(SOU 1981 ;11) Datateknik i processindustrin. Datorstödd

produktions- och processtyrsystem (SOU 1981 ;59) Datateknik i industriproduktionen. Förslag lill

industripolitiska åtgärder

Sammanfattningen Elektroniken i fabriken - hot eller hopp

(Ds I 1981 ;26) The promotion of robotics and CAD/CAM in Sweden

(Ds I 1981 ;29) 1 Ith International Symposium on Industrial robots,

Tokyo 7-9 october 1981, samt företagsbesök i Japan . (Ds 1 1982:09) 12th International Symposium on Industrial robots.

Paris 9-11 june 1982 samt kommentarer till den franska satsningen på

robotteknik.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1983.

8, Oljeersättningsdelegationen (1 1979:01) (OED)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 11 januari 1979 och den 8 november 1979 med uppdrag att mot bakgrund av förutsättningarna för ett ökat utnyttjande av solvärme och bränslen som kan ersätta olja verka för samordning av insatserna och föreslå erforderliga åtgärder för att dessa snarast införs i det svenska energiförsörjningssystemet;

Ordförande; Pettersson, Eric, generaldirektör

Ledamöter; Boman, Per-Olof, direktör

Hjorth, Lars, direktör (t.o.m. den 2 december 1981) Karlsson, Björn, professor Liljegren, Lars, sekreterare Lindau, Lars, byråchef Luthman, Gösta, direktör

Magnusson, Jan, tf. departementsråd (fr.o.m. den 3 december 1981) Netzler, Lars, direktör Sohlman, Åsa, pol. mag. Tyrstrup, Kerstin, adjunkt Westlin, Arne, avdelningschef

Experter: Edin, Karl-Axel, avdelningsdirektör (t.o.m. den 23 september 1982) Ekholm, Bertil, kammarrättsassessor

Haegermark, Harald, civilingenjör (fr.o.m. den 9 augusti 1982) Hemborg, Bo, kansliråd

 

1:8    Skr 1982/83:103                                            278

Holgersson, Svante, departementssekreterare

Ljunggren, Margareta, departementssekreterare (fr.o.m. den I

februari 1982)

Magnusson, Jan, tf. departementsråd (t.o.m. den 1 december 1982)

Nordin, Tommy, direktör

Experter i arbetsgruppen för kraftvärme och större hetvattencentraler; Hahn, Ragnar, överingenjör Holmström, Ivan, överingenjör Lagerholm, Olov, överingenjör Lundberg, Gunnar, departementssekreterare Öberg, Bengt, direktör

Experter i arbetsgruppen för övriga hetvattencentraler: Andersson, Edor, ingenjör Gedung, Halvard, verkst. direktör Nyquist, Carl-Erik, kraftverksdirektör Persson, Torsten, överingenjör

Experter i drivmedelsplaneringsgruppen:

Ordförande;

Norrbom, Claes Erik, generaldirektör

Övriga experter: Andersson, Ingvar, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juni 1982) Assarsson, Bo, departementssekreterare Berkevall, Olof, verkst. direktör Edin, Karl-Axel, avdelningsdirektör

Hagman, Björn, tf. departementssekreterare (fr.o.m. den 22 mars 1982)

Johanson, Bo, departementssekreterare Kinbom, Gunnar, civilingenjör

Magnusson, Jan, departementsråd (t.o.m. den 21 mars 1982) Nordin, Tommy, direktör Näsman, Lars, direktör Roos, Ulf, byrådirektör

Sahleström, Britt, civilingenjör (t.o.m. den 31 maj 1982) Svenningsson, Per Johan, avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 augusti 1982)

Experter i drivmedelsgruppen: Agfors, Gunnar, direktör Assarsson, Bo, departementssekreterare Bergholm, Arne, överingenjör Björkman, Bertil, civilingenjör Brandberg, Åke, tekn. lic.

 

279                                     Kommittéer: Industridepartementet    1:8

Fredriksson, Göran, byrådirektör

Haglund, Gunnar, disponent

Hallsten, Lars, departementssekreterare

Holmqvist, Per-Olof, utredningssekreterare

Janz, Klaus, avdelningsdirektör

Johanson, Bo, departementssekreterare

Johansson, Tage, tekn. direktör

Kignell, Jan Erik, civilingenjör

Kinbom, Gunnar, civilingenjör

Laveskog, Anders, fil. lic.

Nilsson, Anders, agronom

Nyländer, Rune, direktör

Nyström, Carl Gustaf, ingenjör

Näsman, Lars, direktör

Olsson, Karl Erik, lantbrukare

Sahleström, Britt, civilingenjör

Sjöberg, Torgny, departementssekreterare

Svenningsson, Per Johan, avdelningsdirektör

Wramner, Per, f.d. statssekreterare

Experter i kolgruppen: Andersson, Per-Gunnar, teknisk direktör Berg, Olle, direktör Borgne, Kurt, civilingenjör Larsson, Folke, byrådirektör Larsson, Yngve, direktör Lindholm, Hans, fil. lic. Neuman, Håkan, civilekonom Rödén, John, avdelningsdirektör Wikström, Olof, tekn. direktör

Experter i skogsgruppen: Berglund, Sven, byrådirektör Dickens, Harry, avdelningsdirektör Dirke, Lars, direktör Högfors, Sven, civilingenjör Klingberg, Carl-Olof, avdelningsdirektör Ljunggren, Margareta, departementssekreterare Schotte, Lennart, generaldirektör Sundberg, Carl-Gustaf, direktör Söderberg, Lena, jägmästare

Experter i solgruppen: Andersson, Hans, docent Boström, Torbjörn, forskningssekreterare

 

1:8    Skr 1982/83:103                                            280

Falkman, Lena, departementssekreterare Faugert, Sven, departementssekreterare Frändberg, Tage, byrådirektör Holm, Lennart, generaldirektör Hultberg, Ralf, verkst. direktör Johnson, Carl-Olof, ingenjör Kåberger, Dage, direktör Lilja, Jan, civilingenjör Ljung, Harald, civilingenjör Lundkvist, Bengt, forskningssekreterare Lönn, Hans, civilingenjör Nordström, Bengt, planeringsdirektör Nordström, Sören, byggnadsråd Sandesten, Stefan, civilingenjör Sjöberg, Hans, verkst. direktör Stahre, Gunnar, avdelningsdirektör Ågren, Birgitta, kanslisekreterare Åstrand, Lars, direktör

Experter i torvgruppen: Björkman, Gunnar-Arne, avdelningsdirektör Fagerlund, Bertil, överingenjör Fredriksson, Göran, byrådirektör Groop, Sven, civilingenjör Hörmander, Olof, direktör Ljunggren, Margareta, departementssekreterare Nyqvist, Carl-Erik, kraftverksdirektör Stenbeck, Gösta, byrådirektör Svanfeldt, Gunnar, byrådirektör Uddgren, Olle, byrådirektör

Expertgruppen för uppföljning av oljeersältningsprogrammel:

Ordförande;

Näven, Gordon, direktör

Övriga experter:

Björgerd, Anders, direktör

Enqvist, Ingvar, avdelningsdirektör

Lagerholm, Olov, överingenjör

Lundberg, Gunnar, departementssekreterare

Ljung, Harald, civilingenjör

Pehrzon, Lars, direktör

Regeslad, Sixten, direktör

Sohlman, Åsa, fil. dr

Svenningsson, Per Johan, avdelningsdirektör

 

281                                     Kommittéer: Industridepartementet    1:9

Expert i en arbetsgrupp för utredning om uppvärmningssektorns långsiktiga utveckling: Fåhraeus, Per, överingenjör (fr.o.m. den I oktober 1982)

Sekreterare: Molin, Olof, departementssekreterare

Sekreterare i delegationen: Edin, Karl-Axel, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 24 september 1982) Haegermark, Harald, civilingenjör (t.o.m. den 8 augusti 1982)

Bitr. sekreterare: Bäckstrand, Magnus, civilekonom (t.o.m. den 30 juni 1982) Molin, Olof, departementssekreterare Tegnér, Lars, fil. dr (fr.o.m. den 1 januari 1982) Wahlqvist, Lars, civilingenjör

Lokal: Industridepartementet, Liljeholmsvägen 30, 103 33 Stockholm, tel. växel 744 96 75, direktval 744 90 23 (sekreteraren)

Direkfiven för delegationen, se dir 1979:2, dir 1981.24 och dir 1982:43.

Delegationen har avgett betänkandet

(Ds 1 1979:9) Förutsättningar för ökad kolanvändning i Sverige

(Ds I 1979; 17) Finansiering av energiteknik för oljeersättning. Förslag

till komplettering av nuvarande statliga stödformer (Ds I 1980:3) Torv för energisektorn (Ds I 1980:10) Förutsättningar för ökad användning av solvärme i

Sverige (Ds I 1980:15) Import och distribution av kol (Ds I 1980:19) Introduktion av alternativa drivmedel (Ds I 1980:20) Introduction of altemative motor fuels. Översättning

av betänkandet (Ds I 1980:19)

(Ds I 1980:23) Program för oljeersättning

(Ds I 1982:6) Uppföljning av oljeersältningsprogrammel.

Delegationens arbete upphör den 30 juni 1983. Verksamheten kommer att uppgå i den nya myndighetsorganisationen på energiområdet, som inrättas fr.o.m. den 1 juli 1983.

9, Försvarsindustrikommittén (1 1979:02)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 1 februari 1979 med uppdrag att utarbeta långsiktiga alternativa produktions- och sysselsättningsplaner inom de delar av försvarsmaterielindustrin, som inte omfattas av den militära flygindustrin;

 

1:9    Skr 1982/83:103                                            282

Särskild utredare; Frithiofson, Karl, landshövding

Experter: Angelöf, Arne, ombudsman Carlsson, Jan Olof, planeringschef Gustafsson, Yvonne, kanslisekreterare Ingberg, William, departementssekreterare Nygårds, Peter, sekreterare Odelberg, Axel, överingenjör Peterson, Mats, avdelningsdirektör

Sekreterare: Jensen, Birger, organisationsdirektör

Bitr. sekreterare; Selmer, Clas, byrådirektör

Lokal: Industridepartementet, Försvarsindustrikommittén, Sturegatan 24, 114 36 Stockholm, tel. 63.76 12 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se dir 1979:7.

Kommittén har avgett betänkandet (Ds I 1982:1) Civil produktion i försvarsindustrin.

Kommittén beräknas avge ett kompletterande betänkande i januari 1983.

Uppdraget är därmed avslutat.

10, Atomlagstiftningskommittén (I  1979:05) (ALK)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 22 februari 1979 och den 8 november 1979 med uppdrag att utreda frågan om översyn av lagstiftningen på atomenergiområdet:

Ordförande: Paulsson, Valfrid, generaldirektör

Ledamöter: Blom, Lennart, f.d. borgarråd, led. av riksdagen /m Dahl, BirgiUa, statsråd (fr.o.m. den 1 maj 1982 t.o.m. den 7 oktober 1982)

Hansson, Sven-Ove, sekreterare (fr.o.m. den 8 oktober 1982) Klingvall, Maj-Inger, utredningsassistent

Lidbom, Carl, ambassadör, f.d. led. av riksdagen /s (t.o.m. den 30 april 1982) Olsson, Karl Erik, lantbrukare

 

283                                   Kommittéer: Industridepartementet    1:11

Söderqvist, Oswald, byråsekreterare, led. av riksdagen /vpk Ångström, Rune, led. av riksdagen /fp

Experter; Jacobsson, Måns, tf. departementsråd Jansson, Erik, reaktorinspektör Laurén, Staffan, hovrättsråd Lindh, Gösta, civilingenjör Lindström, Jan-Mikael, departementssekreterare Snihs, Jan Olof, avdelningsdirektör

Strangert, Per-Olof, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 februari 1982)

Sekreterare: Eliasson, Bengt, hovrättsråd

Lokal: Industridepartementet, Fredsgatan 8, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 22 72 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se dir 1979:18.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete i början av år 1983.

II, Teknikimportkommiltén (I 1979:14)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 19 juli 1979 för atl bedriva och utvärdera försöksverksamhet med produktsökning och teknikimport samt studera vissa frågor i anslutning till försöksverksamheten:

Ordförande; Ådahl, Andreas, bitr. professor

Ledamöter; Andersson, Dan, utredningssekreterare Andrén, Robert, direktör Flodin, Sten, direktör Heuman, Ulf, direktör Wiking, Gösta, direktör

Sakkunniga; Broberg, Björn, byråchef Henkow, Sten, departementssekreterare Jörgensen, Peter, överingenjör Rundquist, Gerhard, överdirektör Thufvesson, Bengt, departementsråd

 

1:11    Skr 1982/83:103                                           284

Experter: Stångberg, Olle, kansliråd Hansson, Göran, departementssekreterare

Sekreterare: Näsvall, Björn, departementssekreterare

Bitr. sekreterare: Jensman, Kjell, byrådirektör

Lokal: Industridepartementet, Fredsgatan 8, 103 33 Stockholm tel. växel 763 10 00, direktval 763 37 60 (sekreteraren)

Direkfiven för kommiuén, se dir 1979:86 och dir 1982:79.

Kommittén har avgett betänkandet (Ds 1 1982:8) Utveckla företag genom teknikförvärv.

Regeringen avser att genom beslut den 25 november och 2 december 1982 överföra försöksverksamheten till statens industriverk och entlediga kommiuén.

12, Delegationen (I 1980:08) för uppbyggnad av en oljeersättningsfond (OEF)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 18 december 1980;

Ordförande; Cars, Hädar, förutv. statsråd

Ledamöter: Borelius, Sven, verkst. direktör (t.o.m. den 30 juni 1982) Bruce, Tomas, energiverkschef (fr.o.m. den I juli 1982) Elam, Nils, verkst. direktör (t.o.m. den 30 juni 1982) Gräslund, Per, direktör (fr.o.m. den 1 juli 1982) Hansson, Stig, agronom

Hjorth, Lars, direktör (t.o.m. den 2 december 1981) Holgersson, Svante, departementssekreterare Hörmander, Olof, direktör Johansson, Östen, byråchef Landqvist, Nils, direktör (fr.o.m. den 1 juli 1982) Liibeck,, Lennart, verkst. direktör

Magnusson, Jan, departementsråd (fr.o.m. den 3 december 1981) Netzler, Lars, direktör (t.o.m. den 30 juni 1982) Rey, Lars, verkst. direktör Schotte, Lennart, generaldirektör

 

285                                   Kommittéer: Industridepartementet    1:13

Experter; Annerberg, Rolf, departementssekreterare Arrhenius, Kaj, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 16 augusti 1982) Backström, Christer, byrådirektör (fr.o.m. den I december 1981) Bergman, Ann-Charlotte, civilingenjör (fr.o.m. den 1 februari 1982) Damgren, Fredrik, departementsråd

Haegermark, Harald, civilingenjör (fr.o.m. den 9 augusti 1982) Hagvall, Jan, revisionsdirektör Hemborg, Bo, kansliråd

Karlsson, Bo, byrådirektör (fr.o.m. den 1 december 1981) Ljunggren, Margareta, departementssekreterare Magnusson, Jan, byråingenjör (fr.o.m. den 1 januari 1982) Palm, Hans, pol. mag. (fr.o.m. den 2 november 1981) Rundquist, Gerhard, överdirektör

Sandberg, Eje, byrådirektör (fr.o.m. den 1 december 1981) Åfeldt, Sten, civilingenjör (fr.o.m. den 1 november 1981) Haegermark, Harald, civilingenjör (fr.o.m. den 9 augusti 1982)

Arbetsgruppen för stödkriterier och kalkylmetoder; Lundberg, Gunnar, departementssekreterare

Sekreterare; Haegermark, Harald, civilingenjör (t.o.m. den 8 augusti 1982) Johanson, Bo, departementssekreterare (fr.o.m. den 9 augusti 1982)

Lokal: Birger Jaris Torg 2, Box 2229, 103 15 Stockholm, tel. växel 24 79 50

Direktiven för delegationen, se dir 1980:92.

Delegationen har den 12 oktober 1981 till regeringen avgett en översiktlig plan för disposition av stödmedel under perioden 1981-1983.

Regeringen har genom beslut den 24 juni 1982 föreskrivit att delegationens verksamhet skall fortsätta tills en ny organisation på energiområdet har inrättats, dock längst t.o.m. den 30 juni 1983.

13, Energimarknadsutredningen (1 1981:01)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 22 januari 1981;

Särskild utredare: Tham, Carl, f.d. sakkunnig i utrikesdepartementet, f.d. ers. för led. av riksdagen /fp

 

1:13    Skr 1982/83:103                                           286

Experter: Agfors, Gunnar, direktör

Bäckström, Urban, kanslisekreterare (t.o.m. den 31 maj 1982) Frigren, Suzanne, f. d. byråchef Grill Magnus, departementssekreterare Hemborg, Bo, kansliråd Linder, Sven, kansliråd Lönnroth, Magnus (Måns), civilingenjör

Neuman, Håkan, koncernstabschef (fr.o.m. den 15 december 1981) Nordbäck, Magnus, kansliråd (t.o.m. den 31 maj 1982) Renström, Gustav, direktör Ringborg, Mats, departementsråd Schwarz, Brita, forskningschef Sköldefors, Walter, tf. avdelningschef Thyberg, Jan, kansliråd

Sekreterare: Lind, Johan, departementssekreterare Odén-Berggren, Monica, ombudsman (t.o.m. den 30 juni 1982)

Bitr. sekreterare; Björk, Olle, byrådirektör Grunditz, Mårten, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juni 1982)

Direktiven för utredningen, se dir 1981 ;8.

Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande vid årsskiftet 1982-1983.

14, Organisationskommittén (I 1981:02) med uppdrag att utreda vissa frågor om mineralpolitisk verksorganisation (Mineralverkskommittén)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 26 februari 1981 för att med utgångspunkt i de riktlinjer som anges i prop. 1980/81 ;130 om industripolitikens inriktning m.m., lämna förslag till hur den mineralpolitiska verksorganisationen närmare skall utformas m. m.:

Ordförande; Ribrant, Gunnar, departementsråd

Ledamöter; Ekevärn, Gunnar, generaldirektör Knutsson, Gert, professor (t.o.m. den 20 januari 1982) Neyman, Thorsten, bergsingenjör

 

287                                   Kommittéer: Industridepartementet    1:14

Sjöberg, Lennart, skogsdirektör

Wesslén, Arne, generaldirektör (fr.o.m. den 21 januari 1982)

Sakkunniga; Bohman, Ulf, departementssekreterare (fr.o.m. den 24 november 1981 t.o.m. den 25 januari 1982) Henningson, Thomas, byråchef Henriksson, Gilbert, avdelningsdirektör Holgersson, Svante, departementssekreterare Lundberg, Leif, avdelningsdirektör Roigart, Lennart, departementssekreterare Strömgren, Bo, departementssekreterare Wesslén, Arne, generaldirektör (t.o.m. den 20 januari 1982) Öquist, Ulf, avdelningsdirektör

Österberg, Gunnar, departementssekreterare (fr.o.m. den 26 januari 1982)

Experter: Almqvist, Sture, avdelningsdirektör Berner, Harald, avdelningsdirektör Deliså, Stefan, avdelningsdirektör Eklöf, Thorbjörn, avdelningsdirektör Ericsson, Birgitta, förste statsgeolog Ericsson, Svante, systemerare Hallgren, Ulf, avdelningsdirektör Johansson, Bengt-Erik, byrådirektör Ljung, Sigvard, avdelningsdirektör Lundgren, Barbro, byrådirektör Nilsson, Lars-Bertil, civilingenjör Olsson, Lars-Göran, verkst. direktör Rehnberg, BriU, kanslisekreterare Samuelsson, Lennart, förste statsgeolog Sörman, Håkan, byrådirektör Zweifel, Hans, chefsgeolog Ögren, Anna-Lena, byrådirektör (fr.o.m. den 15 december 1981)

Sekreterare; Edsta, Björn, avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 mars 1982) Odén-Berggren, Monica, ombudsman (fr.o.m. den 1 mars 1982 t.o.m. den 30 juni 1982) Rubin, Karin, fil. kand. (fr.o.m. den 1 mars 1982)

Bitr. sekreterare Odén-Berggren, Monica, ombudsman (t.o.m. den 28 februari 1982) Rubin, Karin, fil.kand. (t.o.m. den 28 februari 1982)

 

1:14    Skr 1982/83:103                                           288

Lokal: Industridepartementet, Munkbron 11, 3 tr. 103 33 Stockholm, tel. 11 67 03 (sekreterarna)

Direktiven för kommittén, se dir 1981:18 och dir 1981:50.

Kommittén har avgett betänkandet (Ds I 1981:20) Förslag till ny mineralpolitisk verksorganisation.

Därefter har kommittén biträtt vid genomförandet av omorganisationen.

Uppdraget är därmed slutfört.

15, Kommittén (I 1981:03) av vissa frågor rörande trygghetsfonder

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 26 februari 1981;

Ordföranden: Ternryd, Carl-Olof, generaldirektör (t.o.m. den 25 november 1982)

Ledamöter: Lagebrant-Nordqvist, Eva, avdelningsdirektör (t.o.m. den 25 november 1982)

Lundqvist, Arne, direktör (t.o.m. den 25 november 1982) Reuterswärd, Anders, kansliråd (t.o.m. den 25 november 1982) Wadensjö, Eskil, professor (t.o.m. den 25 november 1982)

Sakkunnig: Kjellman, Hans, administrativ direktör (fr.o.m. den 15 januari 1982 (t.o.m. den 25 november 1982) Sjöström, Alf, pol. mag. (t.o.m. den 25 november 1982)

Sekreterare: Kjellman, Hans, administrativ direktör (t.o.m. den 14 januari 1982)

Bitr. sekreterare: Carlstedt, Bertil, departementssekreterare Littorin, Sverker, fil. kand.

Direktiven för kommittén, se dir 1981:28 och dir 1982:78.

Kommittén har avgett rapport till industridepartementet i juni 1982.

Regeringen har den 25 november 1982 beslutat att kommitténs arbete skall läggas ned.

 

289                                   Kommittéer: Industridepartementet    1:16

16, Organisationskommittén (I 1981:04) för statens energiverk m. fl. organ inom energiområdet (OKE)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 26 mars 1981 med uppdrag att utarbeta förslag till organisation av statens energiverk samt att medverka i arbetet med att genomföra den nya organisationen:

Ordförande: Hjorth, Lars, verkst. direktör

Ledamöter: Rey, Lars, verkst. direktör Winéus, Bengt, departementsråd

Sakkunniga; Brandels, Leif, överingenjör Dangården, Birgitta, departementssekreterare Haegermark, Harald, överingenjör (t.o.m. den 8 augusti 1982) Hallsten, Lars, departementssekreterare (t.o.m. den 30 juni 1982) Johanson, Bo, sekreterare (fr.o.m. den 9 augusti 1982) Johansson, Östen, byråchef Wennerberg, Sigfrid, överdirektör (t.o.m. den 30 juni 1982)

Experter; Bohman, Ulf, departementssekreterare (t.o.m. den 7 februari 1982) Edin, Karl-Axel, avdelningsdirektör

Eriksson, Arne, ingenjör (fr.o.m. den 1 mars 1982 t.o.m. den 30 juni 1982)

Faugert, Sven, departementssekreterare

Gehlin, Håkan, departementssekreterare (fr.o.m. den I november 1982)

Hagvall, Jan, revisionsdirektör (t.o.m. den 3 oktober 1982) Henningson, Thomas, byråchef

Henriksson, Gilbert, avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 oktober 1982) Holgersson, Svante, departementssekreterare Holmkvist, Åke, byrådirektör (t.o.m. den 28 februari 1982) Lundberg, Leif, avdelningsdirektör (t.o.m. den 30 juni 1982) Magnusson, Jan, departementssekreterare (t.o.m. den 30 juni 1982) Nöu, Jaak, avdelningsdirektör Pereswetoff-Morath, Marie-Louise, byråsekreterare Rundquist, Gerhard, överdirektör (t.o.m. den 30 juni 1982) Strömgren, Bo, departementssekreterare (fr.o.m. den 17 december 1981 t.o.m. den 31 oktober 1982)

Österberg, Gunnar, departementssekreterare (fr.o.m. den 8 februari 1982)

19    Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 103

 

1:16    Skr 1982/83:103                                     .290

Experler i arbetsgrupp för flyttningsförberedelser: Anebäck, Kristina, bitr. sekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1982) Eriksson, Arne, ingenjör (fr.o.m. den 17 december 1981 t.o.m. den 28 februari 1982)

Kylborg, Dan, chefssekreterare/registrator (fr.o.m. den 17 december 1981)

Nilsson, Lena, byråassistent (fr.o.m. den 17 december 1981) Sandberg, Eje, byrådirektör (fr.o.m. den 17 december 1981) Söderström, Henry, materialförvallare (fr.o.m. den 17 december 1981) Wijkander, Gösta, byrådirektör (fro.m. den 17 december 1981)

Sekreterare: Annerberg, Rolf, departementssekreterare

Bitr. sekreterare: Almgren, Elisabeth, byrådirektör (fr.o.m. den 16 augusti 1982 t.o.m. den 31 oktober 1982) Hagman, Björn, byrådirektör

Nilsson, Hans, byrådirektör (t.o.m. den 14 maj 1982) Sandegarn, Gunilla, fil. stud. (fr.o.m. den 13 april 1982 t.o.m. den 14 maj 1982) Tombrock, Gun, departementssekreterare

Lokal; Industridepartementet, Fredsgatan 8, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 23 14 (sekreteraren)

Direktiven för organisationskommittén, se dir 1981:23 och dir 1982:45. .

Kommittén har avgett anslagsframställning för budgetåret 1983/84 samt principförslag till organisation för statens energiverk m. m.

Kommittén har avgett rapporten (Ds I 1981:23) Lokalisering av energimyndigheterna.

Kommittén beräknas fullgöra uppgifter i samband med förberedelserna för den nya myndighetsorganisationen t.o.m. den 30 juni 1983.

17. Malmfältsutredningen (I 1981:06)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 7 maj 1981 för att utreda frågan om program för utvecklingen på längre sikt av malmfältskommunerna i Norrbottens län:

Ordförande: Hammarsten, Erik, landshövding

 

291                                   Kommittéer: Industridepartementet    1:18

Ledamöter: Björzén, Karl, led. av riksdagen /m Fransson, Arne, led. av riksdagen /c Hansson, Lilly, led. av riksdagen /s Häll, Karl-Erik, led. av riksdagen /s Marklund, Eivor, led. av riksdagen /vpk Winlher, Eva, led. av riksdagen /fp Wittbom, Bengt, led. av riksdagen /m

Ledamöter i referensgrupp Gällivare: Bergmark, Jan-Erik, disponent (fr.o.m. den 1 maj 1982) Ilskog, Svante, gruvarbetare (fr.o.rn. den 1 maj 1982) Olofsson, Sune, ingenjör (fr.o.m. den I maj 1982) Sköld, Göthe, ingenjör (fr.o.m. den 1 maj 1982) Sundberg, Ulf, kommunalråd (fr.o.m. den I maj 1982)

Ledamöter i referensgrupp Kimna: Dahlström, Rolf, kommunalråd (fr.o.m. den 1 maj 1982) Ek, Bengt, arméverkmästare (fr.o.m. den 1 maj 1982) Heikki, Malte, gruvarbetare (fr.o.m. den 1 maj 1982) Olofsson, Gunnar, verkst. direktör (fr.o.m. den 1 maj 1982) Vuopio, Lars, disponent (fr.o.m. den 1 maj 1982)

Sakkunniga; Backlund, Lars, länsråd Eriksson, Per-Ola, led. av riksdagen /c Thufvesson, Bengt, kanslichef

Sekreterare: Svensson, Leif,, departementssekreterare

Bitr. sekreterare; Borg, Staffan, byrådirektör

Lokal; Industridepartementet, Fredsgatan 8, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 22 97 (sekreteraren)

Direkfiven för kommittén, se dir 1981:33.

Kommitténs arbete beräknas avslutas under år 1983.

18. Utredningen (I 1981:07) om alternativa former för statsstödd exportkreditgivning

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 11 juni 1981;

Särskild utredare: Nyqvist, Per, rättschef

 

1:18    Skr 1982/83:103                                           292

Expert: Cederlund, Lars Johan, departementssekreterare

Sekreterare: Rekke, Lars, avdelningsdirektör

Direktiven för utredningen, se dir 1981 ;43.

Utredningen har avgett betänkandet

(Ds 1 1981:27) Ökad bankmedverkan vid statsstödd exportkreditgivning.

Uppdraget är därmed slutfört.

19. 1981 års energikommitté (1 1981:08)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 8 oktober 1981 och den 14 november 1982 för att utreda frågan om åtgärder för alt säkra kärnkraftens avveckling och elt fortsatt minskat oljeberoende:

Ordförande: Löwbeer, Hans, generaldirektör (fr.o.m. den I november 1981)

Ledamöter; Cars, Hädar, förutv. statsråd, ers. för led. av riksdagen /fp (fr.o.m. den 1 november 1981)

Dahl, Birgitta, led. av riksdagen/s (fr.o.m. den I november 1981 t.o.m. den 7 oktober 1982)

Francke, Per, redaktör (fr.o.m. den I november 1981) Håkansson, Per-Olof, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 1 november 1982)

Hörnlund, Börje, led. av riksdagen /c (fr.o.m. den I november 1981) Lööw, Maj-Lis, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 1 november 1982) Pettersson, Lennart, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 1 november 1981) Unckel, Per, led. av riksdagen /m (fr.o.m. den I november 1981)

Sakkunniga;

Lundberg, Gunnar, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november

1981)

Nilsson, Christer, sakkunnig (fr.o.m. den 1 november 1981 t.o.m. den

7 oktober 1982)

Experter: Daléus, Lennart, kanslichef (fr.o.m. den 1 februari 1982) Granström, Torbjörn, civilingenjör (fr.o.m. den 1 februari 1982)

 

293                                   Kommittéer: Industridepartementet    1:20

Hjalmarsson, Lennart, professor (fr.o.m. den I februari 1982) Holm, Lennart, generaldirektör (fr.o.m. den 1 februari 1982) Liljegren, Lars, sekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1982) Nytén, Tage, planeringsdirektör (fr.o.m. den 1 februari 1982) Wennerberg, Sigfrid, civilingenjör (fr.o.m. den 1 mars 1982)

Expert vid studie om energipolitik och samhällsekonomi: Bergman, Lars, docent (fr.o.m. den 1 juni 1982)

Experter vid studie om energiförsörjningens långsiktiga utveckling: Johansson, Thomas, docent (fr.o.m. den 1 juni 1982) Steen, Peter, civilingenjör (fr.o.m. den 1 juni 1982)

Expert vid studie om tillståndsfrågor: af Klintberg, Lennart, f.d. vattenrättsdomare (fr.o.m. den 1 juni 1982)

Expert vid studie av alunskiffer: Roigart, Lennart, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juni 1982)

Sekreterare; Edin, Karl-Axel, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 16 december 1981)

Bitr. sekreterare: Larsson, Ulla Britt, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 december 1981)

Lokal: c/o Statens Industriverk, 117 86 Stockholm, tel. 744 90 00

Direktiv för kommittén, se dir 1981:62.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete vid årsskiftet 1984 t 1985.

20. Industriverksutredningen (I  1981:09)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 12 november 1981 för att utreda statens industriverks framtida verksamhet och organisation m.m.;

Särskild utredare: Söderberg, Bo, verkst. direktör (fr.o.m. den 14 januari 1982)

Experter: Eriksson, Gun-Jeanette, departementssekreterare (fr.o.m. den 5 februari 1982)

Fredriksson, Carl, departementsråd (fr.o.m. den 5 februari 1982) Henriksson, Gilbert, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 5 februari 1982) Jarness, Dag, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 5 februari 1982)

 

1:20    Skr 1982/83:103                                           294

Lindström, Christian, verkst. direktör (fr.o.m. den 5 februari 1982)'

Norström, Bengt, departementssekreterare (fr.o.m. den 5 februari

1982)

Pettersson, Eric, generaldirektör (fr.o.m. den 5 februari 1982)

Sidenbladh, Thomas, departementsråd (fr.o.m. den 15 september

1982)

Skogö, Ingemar, departementssekreterare (fr.o.m. den 5 februari

1982)

Spendrup, Aksel, avdelningschef (fr.o.m. den 5 februari 1982)

Sekreterare: Strömgren, Bo, departementssekreterare (fr.o.m. den 14 januari 1982)

Bitr. sekreterare: Lidström, Ivar, pol. mag. (fr.o.m. den 5 februari 1982)

Direktiven för utredningen, se dir 1981:73.

Kommittén har avgett betänkandet (Ds I 1982:14) Organisation för industriell förnyelse.

Uppdraget är därmed slutfört.

21, Utredningen (I 1982:01) om RPP-systemet

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 3 juni 1982 för översyn av lagstiftningen om officiell provning m. m.: Svahn, Hans, hovrättslagman (fr.o.m. den 4 juni 1982)

Sakkunniga: Lindeberg, Per Erik, hovrättsassessor (fr.o.m. den 4 juni 1982) Rönisch-Ström, Ann-Margret, förvaltningsjurist (fr.o.m. den 4 juni 1982)

Expert: Back, Östen, byråchef (fr.o.m. den 1 augusti 1982) Ehn, Bengt, länsveterinär (fr.o.m. den 1 september 1982)

Sekreterare: Sjöberg, Svante, departementssekreterare (fr.o.m. den 4 juni 1982)

Lokal: Industridepartementet, Fredsgalan 8, tel. växel 763 10 00, direktval 763 21 67 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1982:38.

Kommittén beräknas avge sill slutbetänkande i december 1983.

 

295                                   Kommittéer: Industridepartementet    1:23

22, Utredningen (I 1982:02) om vissa frågor inom mineralområdet (FRlMO-utredningen)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 26 augusti 1982;

Särskild utredare: Neyman, Thorsten, bergsingenjör (fr.o.m. den 1 september 1982)

Sakkunnig; Ideström, Ingvar, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1982)

Experter; Jansson, Åke, överingenjör (fr.o.m. den 15 september 1982) Ljung, Sigvard, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 september 1982) Olsson, Lars-Göran, verkst. direktör (fr.o.m. den 15 september 1982) Shaikh, Naz Ahmed, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 september 1982) Zweifel, Hans, chefsgeolog (fr.o.m. den 15 september 1982)

Sekreterare; Rubin, Karin, fil. kand. (fr.o.m. den 1 september 1982)

Lokal: Munkbron 11, 3 tr, 111 28 Stockholm, tel. 11 67 03 och 11 66 54

Direktiven för utredningen, se dir 1982:68.

Utredningen beräknas avge betänkanden i DS-serien omkring den 1 mars 1983 avseende inmutningsbara mineral och metaller, omkring den 1 juni 1984 vad avser borrkärnearkiv och omkring den 1 mars 1985 vad avser frågan om ytterligare regionalisering av SGU samt eventuell förstärking av bergsstaten.

23, Utredningen (1 1982:03) om möjligheterna till en fortsatt utbyggnad av vattenkraften

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 9 september 1982 med uppdrag att utreda möjligheterna till en fortsatt utbyggnad av vattenkraften;

Särskild utredare; Wramner, Per, f.d. statssekreterare (fr.o.m. den 14 september 1982 t.o.m. den 20 oktober 1982)

Experter; von Bahr, Kersti, departementssekreterare (fr.o.m. den 5 oktober 1982 t.o.m. den 20 oktober 1982)

 

1:23    Skr 1982/83:103                                           296

Boström, Hans, direktör (fr.o.m. den 5 oktober 1982 t.o.m. den 20

oktober 1982)

Eriksson, Mats, hovrättsassessor (fr.o.m. den 5 oktober 1982 t.o.m. den

20 oktober 1982)

Frizén, Rune, byråchef (fr.o.m. den 5 oktober 1982 t.o.m. den 20

oktober 1982)

Grill, Magnus, departementssekreterare (fr.o.m. den 5 oktober 1982

t.o.m. den 20 oktober 1982)

Lindström, Lars, ingenjör (fr.o.m. den 5 oktober 1982 t.o.m. den 20

oktober 1982)

Lundberg, Allan, överingenjör (fr.o.m. den 5 oktober 1982 t.o.m. den

20 oktober 1982)

Sprinchorn, Göran, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 5 oktober 1982

t.o.m. den 20 oktober 1982)

Återkallande av kommittédirektiv 1982:74 samt entledigande av den särskilde utredaren och experterna i utredningen enligt regeringens beslut den 21 oktober 1982.

24, Utredningen (I 1982:04) om verksamheten med industricentra

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 16 september 1982 med uppdrag att utreda verksamheten med industricentra;

Särskild utredare: Sjönell, Bengt, led. av riksdagen /c (fr.o.m. den 16 september 1982 t.o.m. den 18 november 1982)

Direktiven för utredningen, se dir 1982:82.

Återkallande av kommittédirektiv 1982:82 samt enledigande av den särskilde utredaren enligt regeringens beslut den 11 november 1982.

25, Kommittén (I 1982:05) om de framtida regionalpolitiska stödinsatsernas inriktning och omfattning

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 16 september 1982. Ledamöter m. fl. ej utsedda. Direktiven för kommittén, se dir 1982:83.

 

297                                   Kommittéer: Industridepartementet    1:26

26, Beredningen (I 1982:06) om en plan för vattenkraftens utbyggnad

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 11 november 1982:

Ordförande: Edenman, Ragnar, f.d. landshövding (fr.o.m, den 22 november 1982)

Ledamöter; Bryntze, Göran, tekn. dr (fro.m. den 22 november 1982) Hansson, Lilly, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 22 november 1982) Lindkvist, Oskar, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 22 november 1982) Mattsson, Kjell, led. av riksdagen /c (fr.o.m. den 22 november 1982) Unckel, Per, led. av riksdagen /m (fr.o.m. den 22 november 1982) Wictorsson, Åke, led. av riksdagen/s (fr.o.m. den 22 november 1982) Wramner, Per, f.d. statssekreterare (fr.o.m. den 22 november 1982)

Direktiven för beredningen, se dir 1982:90

 

Kn:l    Skr 1982/83:103                                            298

Kommundepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet sedan redovisningen i 1982 års kommittéberättelse: 4, 8, Il och 13 Följande kommitté inom avsnittet har inte fullgjort egentligt utredningsuppdrag: 1

1, Riksnämnden (K 1968:57) för kommunal beredskap

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts beslut den 9 juni 1967 för att handlägga vissa centrala samordningsuppgifter rörande den kommunala beredskapsplanläggningen;

Ordförande: Gustafsson, Gunnar, generaldirektör, f.d. led. av riksdagen /s (t.o.m. den 30 juni 1984)

Vice ordförande: Nordbeck, Gunnar, generaldirektör (t.o.m. den 30 juni 1984)

Ledamöter; Lewensjö, Åke, sektionschef (t.o.m. den 30 juni 1984) Lindberg, Olof, länsöverdirektör (t.o.m. den 30 juni 1984) Wiktorin, Bengt, sektionschef (t.o.m. den 30 juni 1984)

Experter: Bengtsson, Gunnar, försvarsdirektör Norderheim, Paul, försvarsdirektör Rydén, Alex, kanslichef

Sekreterare: Cedmark, Jan, kanslichef

Kansli; Civilförsvarsstyrelsen, Karolinen, 651 80 Karlstad, tel. växel 054/10 30 00

Direktiven för nämnden, se 1968 års riksdagsberättelse K 57.

Riksnämnden har utgivit

Promemoria Reservanordning för korrimunalteknisk försörjning enligt lagen om kommunal beredskap. (Utarbetad av en särskild arbetsgrupp, vars arbete fortsätter under budgetåret 1981/82.)

Totalförsvar på lokal nivå - kort information (1982 års upplaga).

 

299                                 Kommittéer: Kommundepartementet    Kn:2

Riksnämnden har utarbetat allmänna råd om landstingskommunala ledningsövningar.

Handledning Kommunal informafion är under omarbetning (klar våren 1983).

Nya allmänna råd för den kommunala och landstingskommunala beredskapen beräknas vara klara våren 1984.

2, 1968 års kyrkohandbokskommitté (U 1969:44)

Tillkallade enligt Kungl. Maj;ts bemyndigande den 15 mars 1968 för au inom utbildningsdepartementet biträda med revidering av Den svenska kyrkohandboken och övriga kyrkans böcker i den mån de kan beröras av en handboksrevision;

Ordförande; Askmark, Ragnar, biskop

Ledamöter; Andrén, Åke, professor Edwall, Pehr, kontraktsprost Göransson, Harald, musikdirektör Hallqvist, BriU G., författare Lundell, Ragnar, kontraktsprost Stripple, Lennart, musikdirektör

Experter: Ahrén, Per-Olov, biskop Alm, Kerstin, fil. kand. Andersson, Torsten, prost Bohlin, Folke, docent Bäckström, Anders, teol. kand. Eckerdal, Lars, docent Erneholm, Berndt, expeditionschef Forkman, Göran, kyrkoherde (fr.o.m. den 21 juni 1982) Gerhardsson, Birger, professor Godvik, Hans, kyrkoherde

Gunnarsson, Claes, kantor (fr.o.m. den 1 oktober 1982 t.o.m. den 31 december 1984)

Göransson, Göran, departementsråd Helander, Sven, lektor Holte, Ragnar, professor

Ingebrand, Sven, biskop (fr.o.m. den 1 oktober 1982 t.o.m. den 31 december 1984)

 

Kn:2    Skr 1982/83:103                                           300

Klingert, Rune, kontraktsprost (fr.o.m. den 1 oktober 1982 t.o.m. den

31 december 1984)

Larsson, Edvin, professor

Ljungdahl, Olle, domkyrkoorganist

Molde, Bertil, professor

Nilsson, Torsten, musikdirektör

Persson, Per Erik, professor

Setterlind, Bo, poet

Simonsson, Tord, biskop

Stensson, Lars-Gösta, prost

Vajta, Vilmos, professor (fr.o.m. den 16 februari 1982)

Wikmark, Örjan, kyrkoadjunkt

Österlin, Lars, domprost, adjung. professor (fr.o.m. den 19 januari

1982)

Sekreterare; Eckerdal, Lars, docent Gärdar, Håkan, teol. dr

Bitr. sekreterare: Aldén, Lars, stiftsadjunkt

Lokal: Almgatan 3, 361 00 Emmaboda, tel. 0471/133 76, (Gärdar)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Kommittén har avgett betänkandet

(SOU 1974:66) Svenska kyrkans gudstjänst, band 1, Huvudgudstjänster och övriga gudstjänster. Gudstjänstordning m. m.

(SOU 1974:67) Svenska kyrkans gudstjänst, band I, Huvudgudstjänster och övriga gudstjänster. Bilaga I. Gudstjänst i dag. Liturgiska utvecklingslinjer

(SOU 1974:68) Svenska kyrkans gudstjänst, band I, Huvudgudstjänster och övriga gudstjänster. Bilaga 2. Den liturgiska försöksverksamheten 1969-1972

(SOU 1974:97) Svenska kyrkans gudstjänst, band.2. Huvudgudstjänster och övriga gudstjänster. Gudstjänstmusik I

(SOU 1974:98) Svenska kyrkans gudstjänst, band 3, Huvudgudsljänster och övriga gudstjänster. Gudstjänstmusik 2

(SOU 1979:12) Svenska kyrkans gudstjänst, band 4, Evangelieboken

(SOU 1981:65) Svenska kyrkans gudstjänst, band 5, Kyrkliga handlingar

(SOU 1981:66) Svenska kyrkans gudstjänst, band 5, Kyrkliga handlingar. Bilaga 3. Vägen in i kyrkan. Dop, konfirmation, kommunion - Aktuella liturgiska utvecklingslinjer

 

301                                 Kommittéer: Kommundepartementet    Kn:3

(SOU 1981:67) Svenska kyrkans gudstjänst, band 5, Kyrkliga handlingar. Bilaga 4. Äktenskap och vigsel i dag - Liturgiska utvecklingslinjer

(SOU 1981:68) Svenska kyrkans gudstjänst, band 5, Kyrkliga handlingar. Bilaga 5. Döendet, döden och begravningstjänsten.

Kommittén beräknas avge nästa delbetänkande samt avsluta sitt arbete under år 1985.

3, 1969 års psalmkommitté (U  1970:47)

Tillkallade enligt Kungl: Maj;ts bemyndigande den 14 mars 1969 för att inom utbildningsdepartementet biträda med utarbetande av ett tillägg till Den svenska psalmboken, avseende både psalmtexter och psalmmelodier, att prövas och brukas i svenska kyrkan intill dess en allmän revision av Den svenska psalmboken företagits.

Kommittén har den 12 februari 1976 fått regeringens uppdrag att lägga fram förslag till revision av 1937 års psalmbok och 1939 års koralbok. Vidare fick kommittén uppdrag att, under beaktande av vad 1975 års kyrkomöte anfört, dels under år 1976 färdigställa och till regeringen inkomma med förslag till en första del av tillägg till psalmboken, dels utarbeta förslag till en andra del av tillägg till psalmboken. Båda delarna av tillägget skulle avse såväl psalmtexter som psalmmelodier.

Kommittén härden 13 september 1979 bemyndigats att inom ramen för sitt uppdrag delta i arbetet på en ekumenisk psalmbok. Arbetet härmed bedrivs inom en ekumenisk arbetsgrupp (SAMPSALM).

Ordföi-ande: Nivenius, Olof (Olle), biskop

Ledamöter: Belfrage, Esbjörn, docent Bexell, Göran, docent Björkman, Ulf, kontraktsprost Frostenson, Anders, f d. kyrkoherde Gerhardsson, Birgit, fil. mag. Göransson, Harald, professor Åberg, Jan Håkan, f d. domkyrkoorganist

Experter: Boden, Anna-Brita, redaktör Ekenberg, Anders, teol. kand. Erneholm, Berndt, expeditionschef Erséus, Torgny, musikdirektör

 

Kn:3    Skr 1982/83:103                                           302

Forsberg, Roland, musikdirektör

Gellerstam, Martin, docent

Griinbaum, Catharina, fil. mag.

Hallqvist, BriU G., förfaUare (fr.o.m. den 1 januari 1983 t.o.m. den 30

juni 1983)

Hartman, Olov, teol. dr

Haskå, Inger, docent

Hellström, Jan-Arvid, docent

Nisser, Per Olof, utbildningssekreterare

Sörenson, Torsten, tonsättare

Wentz-Janacek, Elisabet, kantor (fr.o.m. den Ijanuari 1982 t.o.m. den

30 september 1982)

Sekreterare; Nisser, Per Olof, utbildningssekreterare

Bitr. sekreterare: Boden, Anna-Brita, redaktör

Lokal; Munkbron 17, 2 tr. Postadress; Kommundepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 24 26 (Nisser), 763 24 24 (Boden)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Kommittén har avgett betänkandet

Den svenska psalmboken i fyra band

(SOU 1981:49) Psalmboksrevisionen. Inledande redovisning. Provsamling för Advent, Jul och Dagens tider. Band 1

(SOU 1981 ;50) Förslag till bearbetning m. m. av psalmerna i 1937 års psalmbok / 1939 års koralbok. Band 2

(SOU 1981 ;5I) Förslag till Psalmer och visor, del 2. Band 3

(SOU 1981:52) Psalmer från andra sångböcker än Den svenska psalmboken med tillägg. Urval för en gemensam bok, sammanställt av Sampsalm. Band 4.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete vid årsskiftet 1984-1985.

4, ADB-beredningsgruppen (C 1973:06)

Tillkallade enligt Kungl. Maj;ts beslut den 2 november 1973 för att behandla frågor om utveckling och utnyttjande av automatisk databehandling (ADB) med anknytning till samhällsplaneringen inom länsstyrelserna m. m.:

 

303                                 Kommittéer: Kommundepartementet    Kn:4

Ordförande: Åkerlund, Hans, länsråd

Ledamöter; Adlercreutz, Gustaf, departementssekreterare Aldskogius, Göran, departementsråd Gunnarsson, Ingemar, byråchef Henricsson, Ulf, departementsråd Jönsson, Gert, departementssekreterare Karlsson, Rolf, kansliråd Molinder, Barbro, planeringsdirektör Rapaport, Edmund, avdelningschef Werner, Per, länsarkitekt

Sakkunniga; Jenstav, Marica, sekreterare (t.o.m. den 11 februari 1982) Jonsson, Göte, direktör Öhrman, Lars, förste sekreterare (fr.o.m. den 12 februari 1982)

Experter: Bergfeldt, Anders, byrådirektör Carlsson, Lars-Gunnar, förste byråinspektör Gorpe, Peter, organisationsdirektör Göthe, Leif, förste byråingenjör Hallen, Sten-Åke, avdelningsdirektör Holgersson, Magnus, förste byråsekreterare Nilsson, Per-Olov, bitr. överlantmätare Norden, Christer, byråsekreterare Olsson, Rune, avdelningschef von Seth, Pehr, byrådirektör Stålberg, Lennart, departementssekreterare

Sekreterare; Lundgren, Lennart, avdelningsdirektör

Bitr. sekreterare: Andersson, Ulf, byrådirektör

Lokal: Munkbron 11. Postadress: Kommundepartementet, 103 33 Stockholm, tel. 10 87 72 (Lundgren), 11 23 61 (Andersson)

Direktiven för beredningsgruppen, se 1975 års kommiuéberättelse Kn 13 och dir 1979:103.

Beredningsgruppen har avgett betänkandet (Ds Kn 1976:1) ADB inom samhällsplaneringen. Lägesrapport (Ds Kn 1976:2) ADB inom samhällsplaneringen. Bilaga 1-8. Lägesrapport

 

Kn:4    Skr 1982/83:103                                           304

(Ds Kn 1976:7) ADB inom samhällsplaneringen. Betänkande.

Beredningsgruppen beräknas avge sitt slutbetänkande vid årsskiftet 1982-1983.

5, Länsdemokratikommittén (Kn 1976:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 2 december 1976 för att utreda frågan om vidgad länsdemokrati;

Ordförande; Mattsson, Kjell A., led. av riksdagen /c

Ledamöter: Albinsson, Gillis, landstingsdirektör Eriksson, Gunnel, kommunalråd Hörnlund, Börje, led. av riksdagen /c Johansson, Hilding, fil. dr, f. d. led. av riksdagen /s Lundberg, Arne, kommunfullmäktiges ordförande Strindberg, Per-Olof, länsombudsman, led. av riksdagen /m Stålberg, Marianne, skolkurator, led. av riksdagen /s Ågren, Gunnar, leg. läkare

Sakkunniga: Aldskogius, Göran, departementsråd Henricsson, Ulf, departementsråd Hultquist, Ove, sekreterare Hägglund, John, länsråd Johansson, Gunnar, ombudsman Norling, Gunnar, länsråd Waldenström, Hans, direktör

Experter: Almqvist, Lennart, byrådirektör Dahlberg, Helge, sekreterare Damgren, Fredrik, departementsråd Hallman, Håkan, kanslichef

Jonsson, Sverker, civilekonom (fr.o.m. den 4 december 1981) Lindskog, Lennart, länsråd Sillen, Bo, direktör (t.o.m. den 3 december 1981) Sundelin, Dick, sekreterare

Sekreterare; Lundmark, Gunnar, kanslichef

Lokal: L. Nygatan I, 3 tr. Postadress; Kommundepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 23 79 (Lundmark)

 

305                                 Kommittéer: Kommundepartementet    Kh:6

Direktiven för kommittén, se 1977 års kommittéberättelse del ll Kn 5 och dir 1979:80.

Kommittén har avgett betänkandet (SOU 1980:53) Länsförvaltningarna i Danmark, Finland och Norge (SOU 1982:24) Vidgad länsdemokrafi.

Uppdraget är därmed slutfört.

6. Kyrkoberedskapskommittén (U 1976:09)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 22 juli 1976 med uppdrag att verkställa fortsatt utredning samt planläggning av själavården och övriga kyrkliga beredskapsfrågor vid krig eller krigsfara (se Post- och Inrikes fidn. den 31 juli 1976);

Ordförande: Svensson, Torsten, departementsråd

Ledamöter; Carlzon, Lars, biskop Hedberg, Gösta, missionsföreståndare Johansson, Sture, förbundsdirektör Kollind, Hans, krigsråd Olsson, Sten, stiftssekreterare Smith, Jan, kyrkoherde

Experter; Arfvidson, Agnar, f.d. kammarråd Lundqvist, Lennart, landskapsarkitekt

Sekreterare; Lenhammar, Harry, docent

Särskilt biträde för att utarbeta förslag tiU anvisningar för omhändertagande av döda civilpersoner i krig: Cronebäck, Ove, byrådirektör

Lokal: Munkbron 11. Postadress: Kommundeparlementet, 103 33 Stockholm, tel. 20 44 41 (Svensson), 20 62 72 (Lenhammar)

Direktiven för kommittén, se 1977 års kommittéberättelse del ll U 10.

Kommittén har avgelt

PM ang begravningsväsendet under beredskap och krig med Förslag till Lag om begravningsväsendet under krig.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete under år 1983. 20    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

Kn:7    Skr 1982/83:103                                           306

7. Ordningsstadgeutredningen (Kn 1977:02)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 27 januari 1977 för att göra en översyn av allmänna ordningsstadgan:

Särskild utredare; Neergaard, Erik, lagman

Sakkunniga; Andersson, Gustaf, polisöverintendent

Berggren, Nils-Olof, hovrättsassessor (fr.o.m. den 18 januari 1982) Ericson, Gerhard, kanslichef Palmcrantz, Hans, hovrättsråd Romson, Rolf, direktör Vilgeus, Jan, departementsråd (t.o.m. den 17 januari 1982)

Experter; Bjurman, Ulf, hovrättsassessor Paulsson, Staffan, polissekreterare Thollander, Gunnar H;son, förbundsjurist

Sekreterare; Riving, Britt-Marie, hovrättsassessor

Lokal: Departementens utredningsavdelning. Box 187, 201 21 Malmö, tel. 040/749 50 (Riving)

Direktiven för utredningen, se dir 1977:15.

Utredningen har avgett betänkandet

(Ds Kn 1978:2) Kostnader för ordningshållning vid offentliga tillställningar m. m.

(Ds Kn 1981 ;26) Alkoholförtäring på allmän plats m. m.

Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande vid årsskiftet 1983-1984.

8. Kommunalbesvärskommittén (Kn 1977:05)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 2 juni 1977 med uppdrag att göra en översyn av kommunalbesvärsprocessen m. m.;

Ordförande; Hamdahl, Bengt, justifiekansler

Ledamöter; Sterzel, Fredrik, f.d. justieräd Törnvall, Peder, expeditionschef

 

307                                 Kommittéer: Kommundepartementet    Kn:9

Sakkunniga: Riberdahl, Curt, direktör Sahlin, Jan, förbundsjurist

Expert; Bergqvist, Olof, hovrättsassessor

Sekreterare: Börjeson, Sven, byråchef (t.o.m. den 14 februari 1982) Persson, Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den 15 februari 1982)

Bitr. sekreterare: Svensson, Per Ove, kammarrättsassessor

Lokal; Juslitiekanslern, Box 2308, 103 17 Stockholm, tel. 10 73 94 (Persson)

Direktiven för kommittén, se dir 1977:47.

Kommiuén har avgett betänkandet (SOU 1978:84) Instansordningen i kommunalbesvärsråd (SOU 1982:41) Överklagande av kommunala beslut.

Uppdraget är därmed slutfört.

9. Kommunaldemokratiska kommittén (Kn 1977:07) (KDK)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 4 augusti 1977 för fortsatt utredning av vissa kommunaldemokraliska frågor;

Ordförande; Ericsson, Lars Eric, kommunalråd (fr.o.m. den 18 november 1982) Eriksson, Bror, landstingsråd (fr.o.m. den 15 januari 1982 t.o.m. den 17 november 1982) Lindencrona, Fredrik, direktör (t.o.m. den 14 januari 1982)

Ledamöter; Andersson, Leif, överförmyndare Ericsson, Lars Eric, kommunalråd

Eriksson, Bror, landstingsråd (fr.o.m. den 18 november 1982) Jonnergård, Gustaf, f.d. partisekreterare f.d. led. av riksdagen/c Jonsson, Anita, kommunalråd Zachrisson, Rune, kommunalråd Åstrand, Göran, konsulent

Sakkunniga; Anderson, Hans, direktionssekreterare Domargård, Tord, driftchef

 

Kn:9    Skr 1982/83:103                                           308

Högdahl, Lars, departemenlsråd

Jonsson, Olof, sekreterare

Karlsson, Urban, avdelningschef

Lindquisl, Ulf, hovrättsråd

Peterson, Carl-Gunnar, departementsråd

Experter; Birgersson, Bengt Owe, statssekreterare (t.o.m. den 14 oktober 1982) Geijer, Carl-Wedig, kanslidirektör

Holmquist, Gertrud, hovrättsassessor (t.o.m. den 31 januari 1982) Hult, Jan, förste byråsekreterare (t.o.m. den 31 januari 1982) Kildén, Anna-Lisa, avdelningschef (fr.o.m. den 1 januari 1982) Lindau, Christer, kammarrättsfiskal (t.o.m. den 31 januari 1982) Ling, Hans, departementssekreterare (t.o.m. den 31 januari 1982) Morard, Lennart, hovrättsassessor (fr.o.m. den 15 mars 1982 t.o.m. den 14juli 1982)

Olsson, Ingrid, hovrättsassessor (t.o.m. den 31 januari 1982) Sahlin, Jan, förbundsjurist (fr.o.m. den 1 oktober 1982 t.o.m. den 31 oktober 1982) Sigfridsson, Sven-Erik, rättschef (t.o.m. den 31 januari 1982)

Sekreterare; Birgersson, Bengt Owe, statssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1982, t.o.m. den 14 oktober 1982)

Kildén, Anna-Lisa, avdelningschef (t.o.m. den 31 december 1981) Kronvall, Kai, utredningssekreterare (fr.o.m. den I februari 1982) Ribbing, Robert, kanslichef (t.o.m. den 31 januari 1982)

Bitr. sekreterare; Jakobson, Bernt, fil. kand. (fr.o.m. den 1 oktober 1982 t.o.m. den 31 december 1982)

Kronvall, Kai, utredningssekreterare (t.o.m. den 31 januari 1982) Sköldborg, Torgny, fil. kand. (fr.o.m. den 1 februari 1982)

Lokal; Munkbron 11, 2 tr. Postadress; Munkbron 11, 2 tr, 111 28 Stockholm, tel. 10 43 12 (Kronvall), 20 76 39 (Sköldborg)

Direkfiven för kommittén, se dir 1977:96 och dir 1979:68.

Kommittén har varit administrativt ansvarig för genomförandet av det forskningsprogram om utvärdering av kommunindelningsreformen som riksdagen anvisat medel till. Forskningen har utförts inom den kommunaldemokratiska forskningsgruppen.

Kommittén har avgeft följande rapporter och betänkanden

(Ds Kn 1978:5) Utvärdering av kommunindelningsreformen. Förslag, till forskningsprogram, betänkande I

 

309                               Kommittéer: Kommundepartementet    Kn:10

(Ds Kn 1979:10) Lokala organ i kommuner - Modeller för

försöksverksamhet, betänkande II

(Ds Kn 1979:11) Specialreglerade uppgifter för lokala organ i

kommunerna, betänkande 111 (Ds Kn 1979:12) Den kommunala självstyrelsen - En utvärdering av

kommunindelningsreformen, rapport I (Ds Kn 1979:14) Från socken till kommunblock, rapport 2 (Ds Kn 1979:15) Den gemensamma valdagen och mandatperiodens

längd. Kommunaldemokrafiska synpunkter, betänkande IV (Ds Kn 1980:6) Förnyelse och variation i ortssystemet, rapport 3 (Ds Kn 1981 ;2) Kommunala folkomröstningar i Sverige 1978

och 1980, betänkande V (Ds Kn 1981 ;8) Direktvalda lokala organ. En principdiskussion,

betänkande VI (Ds Kn 1981 ;10) Hushållen och servicelandskapet, rapport 4 (Ds Kn 1981:12) Medborgarna och kommunen, rapport 5 (Ds Kn 1981:13) Kommunalpolitik, massmedier och medborgare,

rapport 6 (Ds Kn 1981 ;15) Ty riket är ditt och makten, rapport 7 (Ds Kn 1981 ;17-18) Kommunalpolitikerna, rapport 8 (Ds Kn 1981:22) Attityder till kommunal.service, rapport 9 (Ds Kn 1981 ;23) De valdas val, rapport 10 (SOU 1982:5) De förtroendevalda i kommuner och

landstingskommuner, betänkande VII

(Ds Kn 1982:2) Kommunal servicevariation, rapport 11

(Ds Kn 1982:3) Folkrörelser och kommunalpolitik, rapport 12

(Ds Kn 1982:4) Kommunurval, väljarurval och analysansatser,

rapport 13

(Ds Kn 1982:5) Den kommunala budgetprocessen, rapport 14 (Ds Kn 1982:7) Politiska sekreterare i kommuner och

landstingskommuner, betänkande VIII

(Ds Kn 1982:8) Kommunalförvaltningen, rapport,15.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete under år 1984.

10. Kommunalföretagskommitlén (Kn 1978:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20 april 1978 med uppdrag att utreda frågor om kommunala företag m. m.:

Ordförande; Petrén, Gustaf, regeringsråd

 

Kn:10    Skr 1982/83:103                                         310

Ledamöter: Gisslen, Axel, kommunalråd Josefson, Stig, lantbrukare, led. av riksdagen /c

Sakkunniga; Hermanson, Gunnar, departementssekreterare Lindeberg, Per Erik, hovrättsassessor Meyer, Lars, förbundsjurist Nyström, Lennart, finanssekreterare Regner, Göran, hovrättsassessor

Sekreterare; Graffman, Agneta, hovrättsassessor Lundquist, Ulla, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 december 1981)

Lokal; Munkbron ll. Postadress; Kommundepartementel, 103 33 Stockholm, tel. 11 19 64 (Graffman)

Direktiven för kommittén, se dir 1978:41.

Kommittén har avgett betänkandet (SOU 1982:13) Kommunalföretaget.

Kommittén planerar att avge ytterligare ett betänkande i början av år 1983.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete i början av år 1984.

11. Kommittén (Kn 1978:02) för medbestämmandefrågor

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 31 augusti 1978 för fortsatt utredning av frågan om medbestämmande för de anställda i kommuner och landstingskommuner m. m.;

Ordförande: Hegrelius, Olov, f.d. regeringsråd

Ledamöter; Ahlvarsson, Lars, direktör Arnström, Sven, avdelningschef Boman, Svante, chefsrådman Bäckström, Birger, direktör Christensson, Kent, förbundsordförande Gustafsson, Agne, universitetslektor Lindh, Rolf, ombudsman Rosengren, Judith, ombudsman

 

311                               Kommittéer: Kommundepartementet    Kn:l2

Experter: Aspegren, Lennart, rättschef Bergqvist, Olof, kansliråd Högdahl, Lars, departementsråd Lewensjö, Åke, sektionschef Neergaard, Erik, lagman Olsson, Ingrid, hovrättsassessor

Sekreterare; Boman, Svante, chefsrådman

Lokal: Departementens kommittéer. Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel. växel 031/17 38 00

Direktiven för kommittén, se dir 1978:63, dir 1978:87 och dir 1979:54.

Kommittén har avgett betänkandet

(SOU 1982:56) Kommunal förvaltning och medbestämmanderätt. Om personalinflytande i kommuner, landstingskommuner och kyrkliga kommuner.

Uppdraget är därmed slutfört.

12. Räddningstjänstkommittén (Kn 1979:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 1 mars och den 7 juni 1979 för att utreda frågor om ersättning på grund av naturkatastrofer m. m.;

Ordförande; Persson, Carl, f.d. landshövding

Ledamöter; Aulin, Olle, bitr. försvarsdirektör, led. av riksdagen /m Bergander, Lilly, kontorist, led. av riksdagen /s Bergdahl, Hugo, kommunalråd, led. av riksdagen /fp Johnsson, Rune, ombudsman, f.d. led. av riksdagen /c Karlsson, Helge, metallarbetare, f.d. led. av riksdagen /s Svartberg, Karl-Erik, rektor, led. av riksdagen /s

Sakkunniga; Arvidson, Olle, överdirektör Hultqvist, Swen, f.d. överdirektör Lewensjö, Åke, sektionschef

 

Kn:12    Skr 1982/83:103                                         312

Lindberg, Carl-Otto, förste länsassessor

Rangnitt, Harald, rättschef

Sjölin, Jan, ombudsman

Sundberg, Bertil, vice brandchef Westling, Bengt, ombudsman

Experler; Aronsson, Hans, direktör Bjurman, Ulf, hovrättsassessor Ekström, Göran, departementssekreterare Halidén, Bengt, civilingenjör Johansson, Bengt, byrådirektör Stål, Torbjörn, överingenjör

Sekreterare; Frid, Sven Rune, byråchef

Bitr. sekreterare: Kihlgren, Gunnar, kamriiarrättsråd Larén Marklund, Ingrid, hovrättsassessor

Lokal; Munkbron 11. Postadress; Kommundepartementet, 103 33 Stockholm, tel. 11 21 74 (Frid), 11 21 83 (Larén Marklund), 031/17 38 00 (Kihlgren)

Direktiven för kommittén, se dir 1979:36 och dir 1979:57.

Kommittén har avgett betänkandet

(Ds Kn 1980:1) Undersökning av allvarliga olyckshändelser

(SOU 1981:82) Samhällets räddningstjänst

(Ds Kn 1982:1) Ersättning för skador på grund av naturolyckor.

Kommittén har vidare avgett rapporten. Sjuktransporter med helikopter.

Kommittén planerar att vid årsskiftet 1982-1983 avge ett delbetänkande om förebyggande åtgärder mot jordskred.

Kommittén beräknas avge sitt slutbetänkande under år 1983.

13. Utredningen (Kn 1979:08) om kommunal kompetenslagstiftning

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 6 december 1979 för att utreda frågan om sammanförande av vissa lagar om den kommunala kompetensen till en lag;

 

313                               Kommittéer: Kommundepartementet    Kn:I4

Särskild utredare; Lindquisl, Ulf, hovrättsråd

Sakkunniga: Riberdahl, Curt, förbundsjurist Sahlin, Jan, förste sekreterare

Sekreterare; Rolfson, Bo, hovrättsassessor

Lokal: Departementets kommittéer. Box 347, 401 25 Göteborg, tel.' 031/17 38 00

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Utredningen har avgett betänkandet (SOU 1982:20) Kommunerna och näringslivet.

Uppdraget är därmed slutfört.

14. Stat-kommungruppen (Kn 1980:03)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 24 april 1980 för att se över de statliga myndigheternas fillsyn och kontroll av kommunal och landstingskommunal verksamhet;

Ordförande; Palm, Elisabeth, f.d. statssekreterare (t.o.m. den 18 oktober 1982)

Ledamöter; Carlsson, Rune, förbundsdirektör

Järdler, Sven, förbundsdirektör (t.o.m. den 12 november 1981) Landström, Sten-Sture, förbundsdirektör (fr.o.m. den 13 november 1981)

Pettersson, Åke, f.d. statssekreterare Westerberg, Bengt, f.d. statssekreterare (t.o.m. den 18 oktober 1982).

Sakkunniga; Grufberg, Lennart, departementsråd Peterson, Carl-Gunnar, departementsråd

Expert: Dahlberg, Helge, sekreterare Fransson, Bo-Gunnar, avdelningschef

Hillman, Bo, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 17 maj 1982 t.o.m. den 30 september 1982) Nordbeck, Lennart, kammarrättsråd Sahlin, Jan, förbundsjurist

 

Kn:14    Skr 1982/83:103                                         314

Sekreterare; Nilsson, Jörgen, planeringssekreterare

Bitr. sekreterare; Eriksson, Anita, assistent

Lokal; Kommundepartementet, Tysta Marigången 2, 103 33 Slockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 40 47 (sekreteraren), 763 40 23 (bitr. sekreteraren)

Direktiven för arbetsgruppen, se dir 1980:39.

Stat-kommungruppen har avgett betänkandet

(Ds Kn 1981:3) Besparingar genom förenklad provning av el-, vatten-och värmemälare

(Ds Kn 1981 ;4) Statsbidragen till kommuner och landstingskommuner

(Ds Kn 1981:11) Besparingar och förenklingar inom kollektivtrafiken

(Ds Kn 1981 ;16) Besparingar och förenklingar för kommuner och landstingskommuner

(Ds Kn 1981:20) Stat-kommungruppens verksamhet

(Ds Kn 1982:6) Förenklade byggbeslämmelser

(SOU 1982:37) Kommunal planering i förändring.

Stat-kommungruppen har därutöver den 16 december 1980 avgelt förslag om slopande av underställning av plan för omsorgsverksamheten m. m. samt rapport den 19 mars 1981 om arbetarskyddsverkets normgivning och tillsyn enligt arbetsmiljölagen.

Stat-kommungruppens verksamhet skall vara avslutad den 30 juni 1983.

15. Kyrkomusikerutredningen (Kn 1980:04)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 11 december 1980 för att utreda kyrkomusikverksamhetens organisation:

Särskild utredare; Hansson, Bertil, lektor

Sakkunniga: Arnström, Sven, avdelningschef Bjurek, Zaid, musikdirektör Broman, Bengt, kyrkoherde Göransson, Göran, departementsråd (fr.o.m. den 15 juni 1982)

 

315                               Kommittéer: Kommundepartementet    Kn:17

Sekreterare; Svensson, Per Ove, kammarrättsassessor

Lokal; Departementens kommittéer. Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel. växel 031/17 38 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se dir 1980:85.

Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande i början av år 1985.

16. Kyrkofondsutredningen (Kn 1980:05)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 18 december 1980 för att utreda frågan om kyrkofondens användning för ekonomisk utjämning mellan kyrkliga kommuner, m. m.;

Särskild utredare; Sterzel, Fredrik, f.d. justitieräd

Experter; Bergsten, Rune, departementsråd Göransson, Göran, departemenlsråd Hjelmqvist, Ingvar, departementsråd Janson, Bo, konsulent Nordling, Carl-Einar, kammarråd Wallin, Elin, byrådirektör

Sekreterare; Thyblad, Tom T;son, rådman

Lokal; Birger Jaris torg 6, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 41 17 (Thyblad)

Direktiven för utredningen, se dir 1980:91.

Utredningen har avgett delbetänkandet (SOU 1981:88-89) Ekonomisk utjämning inom svenska kyrkan.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under år 1984.

17. Kommunalförbundsutredningen (Kn 1981:01)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 19 februari 1981 för att se över lagen om kommunalförbund;

Särskild utredare; Lindquisl, Ulf, hovrättsråd

 

Kn:17    Skr 1982/83:103                                         316

Sakkunniga; Hermanson, Gunnar, departementssekreterare (fr.o.m. den 4 mars 1982)

Munters, Lars, sektionschef (fr.o.m. den 4 mars 1982) Sahlin, Jan, förbundsjurist (fr.o.m. den 4 mars 1982)

Sekreterare: Rolfson, Bo, hovrättsassessor

Lokal: Departementens kommittéer, Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel. växel 031/17 38 00

Direktiven för utredningen, se dir 1981 ;9.

Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande under år 1984.

18. Kommittén (Kn 1981:02) för undersökning av allvarliga olyckshändelser

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 5 mars 1981:

Ordförande; Persson, Carl, f.d. landshövding

Ledamöter; Bankvall, Claes, överingenjör (fr.o.m. den 6 april 1982) Corp, Lars, överingenjör (fr.o.m. den 6 april 1982) Hultqvist, Swen, f.d. överdirektör (fr.o.m. den 6 april 1982) Ljungh-Hoff, Ulla, chefsrådman (fr.o.m. den 6 april 1982)

Expert: Norell, Torsten, f.d. avdelningsdirektör

Experter med uppgift att biträda kommittén i frågor om allmän

räddningstjänst som ordföranden bestämmer: Andersson, Bernt, vice brandchef (fro.m. den 5 oktober 1982)

. Cahier, Claes, brandchef (fr.o.m. den 5 oktober 1982) Lennmalm, Birger, vice brandchef (fr.o.m. den 5 oktober 1982) Mårtensson, Lars-Erik, vice brandchef (fr.o.m. den 5 oktober 1982)

Expert med uppgift att biträda kommittén i trafiksäkerhetsfrågor; Aldman, Bertil, professor (fr.o.m. den 5 oktober 1982)

Expert med uppgift att biträda kommittén i strålskyddsfrågor: Edvarson, Kay, byråchef (fr.o.m. den 5 oktober 1982)

Expert med uppgift att biträda kommittén i medicinska frågor: Eklund, Anders-Erik, överläkare (fr.o.m. den 5 oktober 1982)

 

317                               Kommittéer: Kommundepartementet    Kn:19

Expert med uppgift att biträda kommittén i frågor om explosiva varor; Lamnevik, Stefan, överingenjör (fr.o.m. den 5 oktober 1982)

Expert med upgift att biträda kommittén i meteorologiska frågor; Rosenqvist, Stig, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 5 oktober 1982)

Expert med uppgift att biträda kommittén i byggnadstekniska frågor; Sahlin, Sven, professor (fr.o.m. den 5 oktober 1982)

Expert med uppgift att biträda kommittén i kemiska frågor; Santesson, Johan, forskningschef (fr.o.m. den 5 oktober 1982)

Expert med uppgift att biträda kommittén i geotekniska frågor: Stål, Torbjörn, överingenjör (fr.o.m. den 5 oktober 1982)

Expert med uppgift att biträda kommittén i frågor om spårbunden trafik; Sjöstedt, Lars, professor (fr.o.m. den 5 oktober 1982)

Sekreterare; Widebäck, Ulf, hovrättsassessor (fr.o.m. den 28 januari 1982)

Lokal: Munkbron 17. Postadress; Kommundepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 24 23 (Persson), 763 24 21 (Widebäck)

Direktiven för kommittén, se dir 1981; 12.

Kommittén skall efter en försöksperiod på tre år redovisa sina erfarenheter och lägga fram förslag till den framtida inriktningen av verksamheten.

19. Prästtjänstkommittén (Kn 1982:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 6 maj 1982:

Ordförande; Ahrén, Per-Olov, biskop (fr.o.m. den 12 maj 1982)

Ledamöter: Gustafsson, Bengt, ingenjör (fr.o.m. den 12 maj 1982) Persson, Gudrun, studierektor (fr.o.m. den 12 maj 1982) Rydje, Lars, överförmyndare (fr.o.m, den 12 maj 1982) Strid, Anne, komminister (fr.o.m. den 12 maj 1982)

Expert: Edqvist, Gunnar, utbildningssekreterare (fr.o.m. den 13 september   -1982)

 

Kn:19    Skr 1982/83:103

Sekreterare: Hammar, Karl Gustav, docent (fr.o.m. den 12 maj 1982)

Lokal: Pastoralinstitutet, Kiliansgatan 9, 223 50 Lund, tel. 046/15 96 33

Direktiven för kommittén, se dir 1982:21.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete år 1984.

20. Utredningen (Kn 1982:02) om export av kommunalt kunnande

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 24 juni 1982;

Särskild utredare; Norling, Åke, landshövding (fr.o.m. den 24 juni 1982)

Sakkunniga; Carlsson, Rune, förbundsdirektör (fr.o.m. den 15 september 1982) Cederlund, Lars Johan, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 september 1982)

Cedermark, Stig, direktör (fr.o.m. den 15 september 1982) Jobin, Bengt, direktör (fr.o.m. den 15 september 1982) Landström, Sten-Sture, förbundsdirektör (fr.o.m. den 15 september 1982)

Peterson, Carl-Gunnar, departementsråd (fr.o.m. den 15 september 1982)

Sparre, Bengt, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 september 1982)

Sekreterare; Jonasson, Holger, byråchef (fr.o.m. den 1 augusti 1982)

Lokal; Länsstyrelsen, 403 40 Göteborg, tel. 031/60 51 38

Direkfiven för utredningen, se dir 1982:49.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete omkring årsskiftet 1983-1984.

21. CESAM-kommittén(Kn 1982:03)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 17 juni 1982 för samordning av den centrala ledningen av räddningstjänsten i fred och civilförsvarsverksamhelen;

Ordförande; Gunnarsson, Gösta, landshövding (fr.o.m. den 19 juli 1982)

 

319                               Kommittéer: Kommundepartementet    Kn:21

Ledamöter: Arvidson, Olof, överdirektör (fr.o.m. den 19 juli 1982) Gustafsson, Gunnar, generaldirektör (fr.o.m. den 19 juli 1982) Nilsson, Torbjörn, rationaliseringschef (fr.o.m. den 19 juli 1982) Ågren, Lars, direktör (fr.o.m. den 19 juli 1982)

Sakkunniga: Bjurman, Ulf, hovrättsassessor (fr.o.m. den 19 juli 1982) Ehrling, Ingvar, departementsråd (fr.o.m. den 19 juli 1982) Lindberg, Lennart, organisationsdirektör (fr.o.m. den 19 juli 1982)

Experter: Edling, Ulf, byrådirektör (fr.o.m. den 19 juli 1982) Ekström, Göran, departementssekreterare (fr.o.m. den 19 juli 1982) Lundqvist, Roland, byråchef (fr.o.m. den 2 november 1982) Renning, Torsten, utbildningschef (fr.o.m. den 2 november 1982)

Sekreterare; Frödeberg, Nils, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 septeiriber 1982) Johansson, Kurt, försvarsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1982)

Lokal; Munkbron 17. Postadress: Kommundepartementet, 103 33 Stockholm, tel. 763 10 00, direktval 763 24 28 (Frödeberg)

Direktiven för kommittén, se dir 1982:41.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete under oktober 1983.

22, Utredningen för översyn av den kommunala beslutsprocessen m.m. under beredskap och krig

Direktiven för utredningen, se dir 1982:87. Särskild utredare ej utsedd.

23. Utredningen för genomgång av regelbeståndet rörande svenska kyrkan

Direktiven för utredningen, se dir 1982:88. Särskild utredare ej utsedd.

 

Skr 1982/83:103

320

UnderbUaga ■

KOMMITTÉKOSTNADER JUSTITIEDEPARTEMENTET

t.o.m. 1981-06-30

Kommitténs benämning

Kom­mitténs nr i be­rättelsen

Utgifter (i tusentals kronor)

1981-07-01-1982-06-30

Lön m.m.'

Dag­arvoden'

 

Kommittéer som avslutat sin verk­samhet senast den 30 juni 1982

Utredning (Ju 1974:14) om

reklam i videogram (RIV) 1978 ärs vallagskommitté (Ju 1978:01) Viteskommittén (Ju 1979:01) Utredningen (Ju 1980:07) angäende domstolsadministrationen

Summa

 

1983:7 21

27

746,1 823,3 537,4     .

0,3 219,9 194,0

42

143,9

181,3 595,5

28,2 25,9 44,7

14,7 113,5

 

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet efter den I juli 1982

Samarbetsorganet (Ju 1968:59) för rättsväsendets informations­system (SARI) Familjelagssalckunniga (Ju 1970:52) Konkurslagslcommittén (Ju 1971:06) Energirädet (Ju 1974:03) Försäkringsrättskommittén

(Ju 1974:09) Varumärkesutredningen (Ju 1974:10) Stiftelseutredningen (Ju 1975:01) Upphovsrättsutredningen (Ju 1976:02) Förmögenhetsbrottsutredningen (Ju 1976:04) Datalagstiftningskommittén (Ju 1976:05)

(DALK) 1977 ärs sexualbrottskommitté

(Ju 1977:03) Byggnadspantutredningen (Ju 1977:05) Rättegängsutredningen (Ju 1977:06) Kommittén (Ju 1977:07) om ställföre­trädare för dödsbo i vissa fall m.m.

 

1983: 1 2 3 4

12 003,1 6 083,9 3 500,1

511,7 381,9

52,1 11,6 59,8

5 6 8 9 10

1    866,6
400,4

2    621,6
1 687,7

972,2

197,2

311,5 190,5

273,8

59,6 10,8 20,8 133,8 10,1

11

3 598,5

480,1

65,4

12 13 14

1 650,0

909,1

3 043,4

190,4 222,1 633,6

95,5

10,9

127,8

153,2

32,3

15

806,7

 

321                                   Kommittékostnader: Justitiedepartementet

10

Resersättning     Tryckning      Konsultationer     Övriga                 Bidrag till        Summa

administrativa      myndighet,

kostnader            institution

6,6 31,0 16,4

38,5

9,1

27,6

15,6

—

69,6

75,2

73,6 285,9 282,7

211,6 853,8

7,9

5,1

28,2

206,5

45,0

—

626,5                   0,1                         -                   691,7

-                                             1,4                        -                   759,4

-                                             -                            -                   486,7

41,1                    _                  _                 .     0,1                       -                   298,0

-                      _                  -                       -                           -                     10,8

46,2 19,8 35,8

_

29,2 4,1

0,2 12,2

11,8

10,4

123,5

19,1

14,9

11,2

127,8

49,2

59,2

0,5

378,5 373,5

-                                       336,0

-                                       710,3

-                                       350,5

-          .  244,2
948,4

13,6                 52,4               -                     16,0                        -                   267,5

21     Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 103

Skr 1982/83:103

322

1

Utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt Militäransvarskommittén (Ju 1977:09) Yttrandefrihetsutredningen (Ju 1977:10) Konsumentköpsutreoningen (Ju 1977:13) Sjölagsutredningen (Ju 1977:16) LTO/LOB-utredningen (Ju 1978:03) Tvängsmedelskommittén (Ju 1978:06) Miljöskadeutredningen (Ju 1978:08) Förvaltningsrättsutredningen (Ju 1978:09) Kommissionslagskommittén (Ju 1978:10) Pantbrevsutredningen (Ju 1979:02) Patentprocessutredningen (Ju 1979:03) Fängelsestraffkommittén (Ju 1979:04) Frivårdskommittén (Ju 1979:05) Delegationen (Ju 1979:06) för kontrakts­vård MAIK-kommittén (Ju 1979:08) Utredningen (Ju 1979:09) om skydd för

företagshemligheter Utredningen (Ju 1979:10) om interna­tionella faderskapsfrågor Fastighetsbildningsutredningen

(Ju 1979:11) Tjänsteansvarskommittén (Ju 1979:13) Stöldutredningen (Ju 1980:02) Ägarlägenhetsutredningen (Ju 1980:04) Utredningen (Ju 1980:05) om alkohol­utandningsprov som bevismedel vid trafiknykterhetsbroU Utredningen (Ju 1980:06) om godlros­förvärv av stöldgods m. m. 1981 ärs polisberedning (Ju 1981:02)

(PB81) Näringsförbudskommittén (Ju 1981:03) Utredningen (Ju 1981:04) om

artificiella inseminationer Rättshjälpskommittén (Ju 1982:01) Utredningen (Ju 1982:02) om effekterna av att använda ordnings­vakter för vissa bevakningsuppgifter i tunnelbanan i Stockholm Utredningen (Ju 1982:03) om

översyn av 10 kap. 5 § regeringsformen Utredningen (Ju 1982:04) om en översyn av riksåklagarens kansli

 

1982: 16

1 530,2

176,0

54,4

17

1 363,9

319,8

64,5

18

2 077,4

475,0

113,9

19

1 039,5

88,9

50,9

20

814,0

191,9

13,6

22

715,0

193,4

48,5

23

580,7

192,6

68,3

■24

268,2

110,2

48,1

25

837,5

209,0

76,0

26

458,9

201,3

32,0

28

668,1

247,6

27,1

29

497,4

195,8

76,6

30

961,6

358,0

136,1

31

519,3

203,7

54,9

32

26,6

8,3

2,6

33

198,3

162,4

19,4

34

512,5

242,3

20,3

35

286,0

190,7

35,7

36

719,6

514,2

51,1

37

850,4

640,8

36,2

38.

540,6

180,1

24,9

39

153,5

390,0

50,4

40

137,5

348,9

33,9

41

-

194,1

7,2

43

_

482,1

100,8

44.

—

65,6

—

45

_

39,8

____

46

 

94,6

—

47

—

1,3

—

48

-

-

-

49

_

_

_

 

Summa

10 264,4

1 937,9

 

Kommittéer som slutredovisat sitt uppdrag i tidigare års kommitté­berättelser

Utredningen (Ju 1972:12) ang. företagsinteckning Smähusköpkommittén (Ju 1975:02) Arrendelagskommittén (Ju 1975:04) Hyresrättsutredningen (Ju 1975:06) Fastighetsdata- och inskrivningsregister-kommittén (Ju 1979:07) (FADIR) Grundlagskommittén (Ju 1980:01) Permissionsutredningen (Ju 1980:03)

Summa

 

1982:4 10 II 12

1 698,0

1  663,0

2    230,7
I 188,2

177,6

1,0

180,5

51,3

14,6

57,7 14,3 65,8

38 44 46

878,3 598,9 283,3

3,3 62,5

7,5 31,8

 

 

476,2

191,7

 

323                                  Kommittékostnader: Justitiedepartementet

8                                9                                  10       11

11,0

—

50,8

—

39,9

•   —

3,5

40,9

17,6

—

38,6

—

24,3

—

34,3

56,7

21,6

—

20,9

—

14,5

—

153,7

68,3

52,9

64,9

16,6

-

25,0

-

4,0

-

79,9

_

12,4

—

15,9

—

10,8

—

12,3

-

7,2

-

81,9

45,7

2,8

—

-                       -                          -                  241,4

-                           -                 435,1

-     .       .   628,8

-                       -                          -                  184,2

-                      0,7                        -.-                223,8

-                        -                          -                  280,5
1,5 -                  -                          286,7
1,4                             0,1              -                  159,8

-                       -                          -                  376,0

-                       -                          -                  254,9

                   295,6

-                       _                         -                . 286,9

-                        0,2                        -                  716,3
11,4                             0,2             -                  388,0

-                                                  -                    10,9
_                               -                 -                  198,4

8,0                             .0,1              -                  295,7

0,4                        -                  230,8

-                      0,2                        -                  645,4

-                                                      .  .    689,4
275,1                              -                -      496,0

0,7                        -                  451,9

-                           -                 395,1

-                       -                          -                  208,5

46,2                            25,8              -                  782,5

1,0                               -               -                    69,4

-                             -                       _                              -       -                    39,8

6,0                              -                        -                               -  -             .    100,6

1,3

1161,7                600,1          1187,1                 78,0                         -                15 229,2

2,0

5,9

18,0

7,7

117,1 57,6 70,1

138,9

20,0

0,2 0,2

9,5

/. 0,8

7,8

23,8

—

—

50,1

407,5

20,0

0,4

311,5

122,2 283,1 283,7

20,3

23,0

102,1

1 145,9

 

Skr 1982/83:103

324

1

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1981/82 för sakkunniga biträden inom departementet m. m.

Nordiska straffrättskommittén (Ju 1961:5I) svensk sakkunnig

Nämnden (Ju 1968:67) för Europa­rådets kriminologiska forsknings­stipendier

Nordiska ämbetsmannakommittén (Ju 1974:07) för lagstiftningsfrågor

Telubutredningen (Ju 1981 :A)

Nordisk kommitté (Ju 1981:01) för utredning av frågor om Färöarnas, Grönlands och Ålands representation i Nordiska rådet

Arbetsgruppen (Ju 198! :B) för Nordiska överläggningar i

köprättsliga frågor m. m.

Diverse myndigheter m. m.

Diverse firmor

Diverse personer

Gemensamma kostnader

Utestående reseförskott den I juli 1981

Utestående reseförskott den 30 juni 1982

Summa

Summa totalt

15,8

29,5

19,3 89,4

127,6

890,3

1 017,9 12 354,0

7,1 2,8

37,3

47,2 2 290,3

1          I beloppet ingår lönekostnadspälägg.

2          Hyreskostnader och vissa andra lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader har
belastat anslaget VIII A 2 Gemensamma ändamål för departementen med 14,1 mkr för samtliga departement.

 

325                                  Kommittékostnader: Justitiedepartementet

10

9,7       •  •        -                  -                       -                           -            •      . 9,7

-                      -                  -                       -                           -                      7,1

0,1

5,5

36,1

-

-

14,9

—

_

_

27,3

—

-

-

1,5

6,6

63,1

782,1

/.4,8

-

-

-

6,6 60,8

42,7

63,1

782,1

342,2

1 125,5

1 270,2

860,5

 

-

2,9 169,2

—

14,9

~

64,6

100,0

1 843,6

-

. /. 4,8

100,0

6,6 2 113,8

100,0

19 342,7

 

Skr 1982/83:103

326

UTRIKESDEPARTEMENTET

I

Kommitténs benämning

Kom­mitténs nr i be­rättelsen

Utgifter (i tusentals kronor)

t.o.m.             1981-07-01-1982-06-30
1981-06-30    ------------------

Lön m.m.'

Dag­arvoden'

 

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet efter den I juli 1982

Delegationen (UD 1972:02) för utveckling av folkrättens regler om humanitet i krig

Nedrustningsdelegationen (UD 1976:01)

Utredningen (UD 1978:02) om utrikes­representationen

Utredningen (UD 1982:01) för utvärdering av system för förmånlig kreditgivning till u-länder (U-kreditutredningen)

Summa

1983: I

2

I 121,9 118,5

I 384,5

160,0 388,8

548,8

7,1 5,5

11,2

23,8

 

Kommittéer som slutredovisat sitt upp­drag i tidigare års kommitté­berättelser

Utredningen (UD 1979:01) för att förbereda 1981-års FN-konferens om nya och förnyelsebara energikällor

Summa

1982:4

18,0

2,9 2,9

 

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1981/82 för sakkunniga biträden inom departementet m. m.

Svenska UNICEF-kommittén

Brådskande utredningar på nedrustnings­området

Utredning angäende "1976 ärs fond för personutbyte mellan Sverige och Förenta Staterna m. m."

Utredning angående vissa frågor avseende utlandslönesystemet.

Summa

13,9

169,0 182,9

3,3

3,3

' I beloppet ingår lönekostnadspålägg

2 Hyreskostnaderna för kommittéer bestrids frän anslaget Gemensamma ändamål för statsdepartementen.

 

327                                   Kommittékostnader: Utrikesdepartementet

10

Resersättning     Tryckning      Konsultationer     Övriga                 Bidrag till        Summa

administrativa      myndighet.

kostnader            institution

34,4                -                        -                         _                    -                  201,5

7,1                 -                        -                        3,2                   -               .     15,8

25,9                -                        -                         -                     -                  425,9

67,4               -                        -                        3,2                  -                  643,2

2,9 2,9

-                 .    -                  3,3

9,1                               10,5                                 3,9             144,5     168,0

-                         -                                  -             -                 13,9

-                         -                                  -            -              169,0
9,1                               10,5                                 3,9          144,5     354,2

 

Skr 1982/83:103

328

FÖRSVARSDEPARTEMENTET

I

t.o.m. 1981-06-30

Kommitténs benämning

Kom­mitténs nr i be­rättelsen

Utgifter (i tusentals kronor)

1981-07-01-1982-06-30

Lön m.m.'

Dag­arvoden'

 

Kommittéer som avslutat sin verksamhet senast den 30 juni 1982

1975 ärs skyddsrumsutredning

(Fö 1975:03) (SkrU-75) 1978 års försvarskommitté

(Fö 1978:02) (FK-78) Värnpliktsförmånsutredningen

(Fö 1980:02) (VFU)

Summa

 

1983: 1

486,1

7,8

143,5

2

3 499,2

399,8

371,6

8

262,7

390,0

18,3

 

 

797,6

533,4

 

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet efter den 1 juli 1982

Civilmilitärutredningen (Fö 1978:04) (CMU)

Utredningen (Fö 1978:05) Hälso-och sjukvård i försvaret (HSF)

Folkrättskommittén (Fö 1978:06)

1979  års militära flygindustrikommitté
(Fö 1979:02) (MFK-79)

Utredningen (Fö 1980:01) Religionen i försvaret

Utredningen (Fö 1980:03) om försvars­upphandling

1980  års underhällsutredning
(Fö 1980:04) (U 80)

Motståndsutredningen (Fö 1980:05) (MU)

Informationsberedskapsutredningen (Fö 1981:01) (InfoBU)

Särbarhetsberedningen (Fö 1981:02) (SÄRB)

1982 års värnpliktsförmånskommitté (Fö 1982:01) (VFK 82)

1982 års militära provningsresurs­utredning (Fö 1982:02) (MPU 82)

Utredningen (Fö 1982:03) om tillträdesskydd

Provplanläggningskommittén (Fö 1982:04) — Civilförsvaret och Kommunerna (Pro CK)

Utredningen (Fö 1982:05) om översyn av den flygtekniska forskningen i Sverige

1982 års kommitté (Fö 1982:06) om försvarets gemensamma myndig­heter (Hpg 5-kommittén)

Delegationen (Fö 1982:07) för samordning och uppföljning av arbetet med att genom­föra strukturförändringar inom det mili­tära försvarets fredsorganisation m. m.

Kommittén (Fö 1982:08) om förmåner m. m. vid frivillig försvarsverksamhet

Utredningen (Fö 1982:09) om totalför­svarets ledning i regeringskansliet (UTR)

Utredningen (Fö 1982:10) om kraven på utbildning och kvalitet hos militära chefer m. m.

Ubåtsskyddskommissionen (Fö 1982:11)

Summa

957,1

127,6

66,8

1983:3

 

4

5

323,1 937,7

226,7

77,1 119,5

6

1 654,4

163,2

50,8

7

263,8

407,6

18,4

9

137,5

243,9

42,9

10 II

108,1 4,3

438,6 24,9

184,2 32,9

12

22,4

245,7

41,5

13

-

342,4

32,5

14

-

97,4

15,8

15

-

122,9

-

16

-

-

-

17

_

_

____

19

20 21

22

23 24

682,4

2 440,9

329                                  Kommittékostnader: Försvarsdepartementet

10

Resersättning     Tryckning      Konsultationer     Övriga                 Bidrag till         Sununa

administrativa      myndighet.

kostnader            institution

24,1

63,3

-

0,2

205,9

126,1

-

90,9

6,2

—

80,0

15,9

236,2

189,4

80,0

107,0

238,9

I 194,3

510,4 1 943,6

19,0                            -                    17,4                          65,3  -                  296,1

6,3 108,1

—

11,4

-

34,3

1,5

2,1

-

197,4 8,1

19,9

27,6

0,7

51,8

4,6

-                      2,0                        -                    85,4

-                     15,4                        -                  469,7

40,4                        -                  265,8

1,9                            15,7    .         -                  479,4

7,5                        -                  296,4

218,3                  71,2                        -                  I 129,6

-                      1,0                        -                    66,9

-                                          40,6                        -                  356,1

-                                          10,7                                     -                             442,0 8,8 - - -      -       122,0 6,3                              -                        -                              7,6                              -                      .    136,8

481,2                26,7           237,6               277,4                       -                 4 146,2

Skr 1982/83:103                                                               330

I________________________________ 2_______ 3______ 4________ 5_____

Kommittéer som slutredovisat sitt uppdrag i tidigare års kommitté-berättelser

Värnpliktsinflytandekommittén
(Fö 1977:01) (VIK)                                        1982:2      1312,7           -

Delegationen (Fö 1978.03) för sam­
ordning av ny befälsordning (SamD NBO)               4           56,3           —             11,4

Summa                                     —            11,4

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1981/82 för sakkunniga biträden inom departementet m. m.

Diverse personer                                                                                 —              7,6

Gemensamma kostnader                                                                      —               —

Utestående reseförskott

den 1 juli 1981 Utestående reseförskott

den 30 juni 1982

Summa                                      —              7,6

Summa totalt                            3 238,5     1234,8

' I beloppet ingår lönekostnadspålägg.

 Hyreskostnader och vissa andra lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader har

belastat anslaget VIII A 2 Gemensamma ändamål för departementen med 14,1 mkr för samtliga departement.

 

331                                 Kommittékostnader: Försvarsdepartementet

0,5                        -                      0,5

1,0                       -                     12,4

1,5                        -                     12,9

-                       -                  -                       -                           -                   7,6

10.0                   -                    -                  10,7                           -                  20,7

. /. 4,0                                                                                                           . /. 4,0

5,1                                                                                                                5,1

11.1                  -                   -                10,7                           -                 29,4

728,5           2J6,I          317,6              396,6                           -           6 132,1

 

Skr 1982/83:103

332

SOCIALDEPARTEMENTET

I

t.o.m. 1981-06-30

Kommitténs benämning

Kom­mitténs nr i be­rättelsen

Utgifter (i tusentals kronor)

1981-07-01-1982-06-30

Lön m.m.'

Dag­arvoden'

 

Kommittéer som avslutat sin verksamhet senast den 30 juni 1982

Utredningen (S 1976:05) om sjukvärden i krig (USIK)

Kommittén (S 1979:03) om hem-spräksträning för förskolebarn

Samordningsorganet (S 1980:06) för alkoholfrågor (SAMO)

Kommittén (S 1981:02) för specialist­utbildning i Sverige av läkare från utvecklingsländer m. m.

Summa

 

1983:3

1 451,1

285,5

86,9

10

675,3

320,3

78,0

21

724,5

647,3

34,3

28

64,6

119,8

27,0

 

 

1 372,9

226,2

 

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet efter den 1 juli 1982

Socialdepartementets sjukvårdsdelegation (S 1966:39)

Delegationen (S 1974:05) för social forskning

Utredningen (S 1977:04) om narkotika­missbrukets omfattning (UNO)

Ensamförälderkommittén (S 1977:16)

Utredningen (S 1977:21) om de homo­sexuellas situation i samhället

1978 ärs tandvärdsutredning (S 1978:01)

Beredningen (S 1978:03) för internatio­nellt lälcemedelssamarbete

Sjukpenningkommittén (S 1978:04)

Bilstödskommittén (S 1979:04)

Familjeekonomiska kommittén (S 1979:06)

Cancerkommittén (S 1979:07)

Beredningsgruppen (S 1979:10) för internationella handikappåret 1981

Anhörigvärdskommittén (S 1979:11)

Kommittén (S 1979:13) för opinions­bildning mot drogkulturen

Arbetsgruppen (S 1980:01) försämrad beträffande boendeservice för svårt handikappade

1980 års abortkommitté (S 1980.02)

Journalutredningen (S 1980:03)

Socialdatautredning(S 1980:04)

Socialberedningen (S 1980:07)

Föräldraförsäkringsutredningen (S 1980:08)

PBU-utredningen (S 1980:09)

Försäkringsdomstolskommittén (S 1980:10)

Behörighetsutredningen (S 1980:11)

Äldreberedningen (S 1981:01)

Gen-etikkommittén (S 1981:03)

 

1983: 1

5 303,1

2,0

79,7

2

3 297,3

988,8

112,0

4

5

3 987,0 1 710,3

476,2 465,3

37,1 49,5

6

7

1 197,0 4 740,4

357,5 629,0

67,3 224,1

8   .

9 11 12 13

831,0

1 333,7

425,5

633,3

1 059,2

204,2 342,6 305,6 531,9 371,8

52,1 147,8 53,8 45,9 63,3

14 15

1 989,4 362,4

644,6 398,1

52,6 30,4

43,6

301,1

16

501,7

 

17

173,2

74,5

43,1

18

318,1

461,1

26,2

19

233,3

225,4

25,5

20

161,8

212,8

29,2

22

837,9

910,1-

32,8

23

285,8

174,6

62,1

24

159,2

250,7

34,3

25

322,3

263,6

39,0

26

111,2

276,4

33,1

27

59,0

373,5

12,0

29

—

94,1

2,1

 

333                                    Kommittékostnader: Socialdepartementet

10

Resersättning    Tryckning      Konsultationer     Övriga                 Bidrag till         Summa

administrativa      myndighet.

kostnader            institution

-   ■

21,0

29,7

3,0

40,0

-

_

2,0

69,7

26,0

105,0                   -                  -     .               21,0                        -                   498,4

97,7                    -                29,7                   3,0                         -                   528,7

12,3                 44,8             40,0                    -                           -                   778,7

28,9                    -                  -                      2,0                         -                   177,7

243,9                44,8            69,7                 26,0                        -                 1983,5

12,1

145,0

-

-

33,3

116,5      -

1,0

1,4

8,6 34,9

—

43,0 4,8

1,1 0,9

35,6 90,9

69,2

5,2 68,3

2,6

70,7 63,7 37,8 9,0 12,0

-

12,7

67,0

425,1

8,6 0,8 2,3

2,3

46,5 50,8

31,4 43,7

114,0

178,0 0,7

2500,0               2738,8

.        -               I 253,0

566,0
50,0                 605,4

468,2

-                  1081,5

335,6

- .           554,9
412,2

10,0                663,8

-                   974,5

-                 1 067,1

-                   523,7

67.7                  16,8               -                      2,3                         -                   431,5

8,0                    -                12,8                   1,1                         -                    139,5

47.8                  16,5             32,1                   2,7                       25,0                611,4

37.9                    -                57,8                   0,1                         -                   346,7
25,8 - 6,0 0,2 -    274,0
37,0                              -                        -                              0,2                                     -         980,1

8,8                    -                 8,7    ,               0,1                         -                   254,3

48,5                   -                    -                       -                         -                   333,5

72.2                    -                   -                    0,1                         -                   374,9

15.3                   -                    -                    0,1                         -                   324,9
16,0                   -                    -                       -                         _                  401,5

-                  -                      0,1                         -                     96,3

 

Skr 1982/83:103

334

 

Socialavgiftsutredningen (S 1981:04) Särskild utredare (S 1982:01) för

översyn av vissa beredskapsfrågor Smittskyddsutredningen (S 1982.02) Utredningen (S 1982:03) om

ansvar och uppgifter inom

socialstyrelsens beredskapsområde Vidareutbildningskommittén (S 1982:4) Utredningen (S 1982:05) om dödsbegreppet SBL-kommittén (S 1982:06) Översynen (S 1982:07) av de

statliga insatserna för alkohol- och

narkotikainformation m. m.

Summa

30

31

32

33 34 35 36

37

162,9

44,8 27,7

9 570,9

54,5 6,4

1 459,5

 

Kommittéer som slutredovisat sitt uppdrag i tidigare års kommitté­berättelser

Familjestödsutredningen (S 1974:01) Tobakskommittén (S 1977:03) Beredningsgruppen (S 1977:19) för det internationella barnåret 1979 Pensionskommittén (S 1970:40) Nykterhetsvärdens erkända och enskilda vårdanstalters personal­organisationsutredning (S 1974:04) (NEPO) Prostitutionsutredningen (S 1977:01) Utredningen (S 1977:10) om ADB inom den allmänna försäkringen m. m. (ALLFA) Omsorgskommittén (S 1977:12) Fluorberedningen (S 1977:13) Familjevärdsutredningen (S 1978:05) Kortvågsutredningen (S 1978:06) Kommittén (S 1979:08) för översyn av riksförsäkringsverkets organisation m. m. (RFV-översynen) Sjukreseutredningen (S 1979:09) Organisationskommittén (S 1979:12) för socialstyrelsen

Summa

 

1981:4 II

4 272,8 475,4

21,4 0,6

9,2

18 1982:2

4 435,4 4 250,2

180,0

61,5

3 6

864,4 1 532,5

77,7

6,3 10,0

8 9 10 16

17

4011,5

5 046,2

686,8

899,7

743,9

1,2

93,1

23,5

61,5

350,7

4,3 13,4 50,3

7,0

22 23

794,8 560,0

173,6

2,3

35,4 8,6

26

1 414,5   .

71,9

11,4

 

 

1 057,5

217,4

 

335

Kommittékostnader: Socialdepartementet

 

4,8 11,2

35,8

10

258,0

44,8 45,3

 

1006,9

439,1

894,3

205,7

2 585,0

16 161,4

 

2,2

39,0

113,7

190,9

2 379,6

4,9

0,1

151,4 0,6

2 379,6 471,5

 

2,0

85,1

0,2

6,3 175,0

 

 

0,7 19,6

2,2 29,7

345,7

123,8

17,0

66,0 113,6

0,2 0,4

18,2 1,7

24,8 63,5

./.■2,2

-

15,3

964,5

2 557,0

5,8

. /. 20,4

. /. 20,4

./. 18,5 528,9 163,3 158,5 471,3

252,0 73,9

83,3 4 897,1

 

Skr 1982/83:103

336

I

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1981/82 för sakkun­niga biträden inom departementet m.m.

Nämnden (S 1960:A) för undervisnings­sjukhusens utbyggande (NUU)

Läkemedelsinformationsrädet (S 1980:B)

Samordningsgruppeli (S I980:C) för sjuk­värdens försörjningsberedskap

Arbetsgruppen (S 1981 :A) för samverkans­projekt inom missbruksvården

Beredningsgruppen (S I98:B) för vissa frågor rörande ändrat huvudmannaskap för karolinska sjukhuset

Diverse myndigheter

Diverse firmor

Diverse personer

Gemensamma kostnader

Utestående reseförskott den I juli 1981

Utestående reseförskott den 30 juni 1982

Summa Summa totalt

 

5 793,8

883,9

73,2

96,9

4,2

27,8

281,5

58,6

30,4

—

198,8

—

23,2

86,5

158,6 4,3

154,6

2 057,7

I 394,9 13 396,2

1          I beloppet ingår lönekostnadspälägg.

2          Hyreskostnader och vissa andra lokal- och expenskostnader (städning, telefon m.m.) samt sjukvårdskostnader har
belastat anslaget VIU A 2 Gemensamma ändarnål för departementen med 14,1 mkr för samtliga departement.

 

337

Kommittékostnader: Socialdepartementet

10

 

88,5

0,2

64,7

78,8

27,7

51,9

113,7

34,5

74,2

 

81,6

-

9,6

_

_____

0,4

I 189,3 259,8 244,8 208,8

109,7

 

2,4

89,1-

20,2

625,6

/. 21,7

 

 

 

6,6

 

 

 

187,3

141,2

280,2

739,3

I 553,4

1 589,6

3 801,2

976,8

158,6

-         741,6

.7.21,7

6,6

-       2 897,5

2 564,6       25 939,5

22    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

 

Skr 1982/83:103

338

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

1

Kommitténs benämning

Kom­mitténs nr i be­rättelsen

Utgifter (i tusentals kronor)

t.o.m.             1981-07-01-1982-06-30
1981-06-30    ------------------

Lön m.m.'

Dag­arvoden'

 

Kommittéer som avslutat sin verksamhet senast den 30 juni 1982

Fartygsmiljöutredningen (K 1973:04) Stockholmsutredningen (K 1980:02) Närsjöfartsutredningen (K 1980:03) Organisationskommittén (K 1980:04)

för trafikflygarutbildning (OTU) 1981 ärs bilarbetstidsutredning (K 1981

06)

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet efter den 1 juli 1982

Tomtparkeringsutredningen (K 1978:10) Sjömanspensionsutredningen (K 1979:06) Kollektivtrafikberedningen (K 1979:07) Nationella kommittén (K 1981.03) för

nordiska trafiksäkerhetsäret 1983 Förhandlingsman (K 1981:05) för en kollektivavtalsreglerad sjömans­pensionering, m. fi. Organisationskommittén (K 1982:01)

för transport av farligt gods Utredningen (K 1982:02) om Sveriges

internationella transporter Utredningen (K 1982:03) för över­läggningar om Bromma flygplats

Summa

Summa

 

1983: 1 5 6

851,9 120,2 670,1

52,2

15,1

411,6

50,1 22,6

7 10

174,7

150,7 59,9

86,9

22,4

 

 

689,5

182,0

1983:2 3 4

375,7 280,8 589,9

5,7 366,3

32,7 21,6

25,3

9 II 12 13

46,5

115,0 55,6

542,6

126,1

 

Kommittéer som slutredovisat sitt uppdrag i tidigare års kommitté­berättelser

Lufttransportutredningen (K 1978:07) (LTU)

Utredningen (K 1979:01) om transport av farligt gods

Mönstringsutredningen (K 1979:02)

Flyglagutredningen(K 1979:09)

Transportforskningskommittén (K 1980:01)

Utredningen (K 1981:0I) om inrikes­flygets utveckling (Inrikesfiyg-utredningen)

Utredningen (K 1981:02) om flottning i Pite älv

Flygtrafikledningstjänstutredningen (K 1981:04)

365,0

4,1

1982:4

 

6

7 12 13

612,4 511,9 259,1 410,1

104,8 67,3 95,6

1,2

38,6 33,3 15,6 34,6

17

56,8

—

—

18

8,5

-

14,6

20

_

8,9

29,8

 

Summa

281,9

166,5

 

339                     Kommittékostnader: Kommunikationsdepartementet

10

Resersättning     Tryckning      Konsultationer     Övriga                 Bidrag till         Summa-

administrativa      myndighet,

kostnader            institution

31,3                     -                 -                    2,1                         -                  135,7

0,4                     _                 _                    8,0                         -                    46,1

53,5                62,0           276,5                    0,8                         - .                     804,4

0,8                      -                  -                    3,5                         -                  241,9

16,0                     -                 -                        -                         -                    98,3

102,0              62,0          276,5                  14,4                         -               1326,4

2,0                    -                    -                      -                          -                     2,0

7.2                     -                    -                      -                          -                    45,6
47,8                   -               70,4                 11,3                          -                  517,4

5.3                    -                    -                      -                          -                    30,6

1,7                           -                           -                              -                                  -                              1,7

12,0                   -                    -                   2,2                         -                  175,7

8,3                    -                    -                   0,2                          -                    64,1

84,3                  -              70,4                 13,7                          -                 837,1

-                      -                    -                       -                         -4,1

5.0                     _ _              0,9                       -                         149,3
13,5                   - -                  -                       -                         114,1
11,3                   - -                  -                       -                         122,5

-                    21,0                 -                       -                         -                    56,8

-                      -               35,0                       -                         -                    35,0

7.1                    -                    -                       -                         -                    21,7

40,8                     -             41,7                    1,0                         -                  122,2

77,7               21,0             76,7                   1,9                         -                 625,7

 

Skr 1982/83:103

340

I

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1981/82 för sakkunniga biträden inom departementet m. m.

Klassificeringsanstalternas under­sökningsverksamhet (K !979:B)

Regeringsrepresentanter att handha vissa frågor rörande Nordkalottfiyget (K 1979:D)

Arbetsgrupp (K 1980:A) för enhetliga bestämmelser i Norden rörande småbåtar (fritidsbåtar)'

Sakkunnig (K 1980:B) för visst arbete i samband med utbyggnad av Visby hamn

Samordningsåtgärder för utnyttjande av resurser i de statliga verjcstäderna (K 1981 :A)

Sakkunnig (K I982:A) för färjetrafiken mellan Gotland och fastlandet m. m.

Ledningsgrupp (K I982:B) för teknisk utvärdering av metod att märka olje­rester i fartyg''

Stängselnämnden

Diverse myndigheter m. m.

Diverse personer

Gemensamma kostnader

Utestående reseförskott den Ijuli 1981

Utestående reseförskott den 30 juni 1982

116,3

46,2

15,9

15,6

15,6

57,8

23,5

4,6

621,3 137,7

51,7

5,6

2,6

1,7

 

Summa

787,1

67,4

 

Sakkunniga i nordiskt lagstiftnings­arbete m. m.

Svenska sakkunniga (K 1967:37) inom Nordisk kommitté för trafik-säkerhetsforskning (NKT)

Nordisk kommitté (K 1967:38) för transportekonomisk forskning (NKTF)

Nordiskt trafiksäkerhetsräd (K 1971:02) (NTR)

Nordisk ämbetsmannakommitté (K 1971:04) för transportfrågor (NÄT)

Svenska sakkunniga (K 1971.05) inom Nordisk kommitté för vägtrafik­lagstiftning (N KV)

Nordisk bilteknisk kommitté (K 1975:03) (NBK)

Summa

. /. 2,0

. /. 2,0

19,4

4,2 40,5 72,1

13,7

3,3 153,2

 

Summa total

2 299,1

695,2

' I beloppet ingår lönekostnadspälägg.

 Hyreskostnader och vissa andra lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader har

belastat anslaget VIII A 2 Gemensamma ändamål för departementen med 14,1 mkr för samtliga departement.

3 Kostnaderna bestrids av jordbruksdepartementet med 7,1 tkr 1981/82.

■• Kostnaderna bestrids av jordbruksdepartementet med 14,2 tkr och av kommundepartementet med 13,8 tkr 1981/82.

 

341                     Kommittékostnader: Kommunikationsdepartementet

10

20,8                     -                  -                    0,2                         -                    96,2

15,0'                    -                  -                       -                         -                    25,2

10,8                     -                  -                    9,0                         -                    22,4

7,8                     -                  -                       -                         -                      7,8

1.5                                          - -                  -                       -                         7.3 0,6                -    -           -           -           0,6

4.5                                          -              37,2                       -                         -                    41,8

-                      -                   -                       -                         -                      1,7

-                .        -                  -                       -                         -                     .    621,3
0,8             2,2    -             21,3                       -                         162,0

./. 10,9                                                                                                            ./. 10,9

5,8                                                                                                                  5,8

56,8                2,2            37,2                 30,5                         -                 981,2

12,8                            -                       -                            0,9                                   -   33,1

33.7                    -                       -                              -                                   - 37,9

40.8                  19,5                       -                              -                                   - 100,8
41,3                              -                        -                               -                                     -           111.4

30,5                              _                        _                                _                                      _       44,2

18,7

—

-

-

177,8

19,5

-

0,9

498,6

104,7

460,8

61,4

-                     22,0

-                   349,4

-                 4 119,8

 

Skr 1982/83:103

3.42

EKONOMIDEPARTEMENTET

1

Kommitténs benämning

Kom­mitténs nr i be­rättelsen

Utgifter (i tusentals kronor)

t.o.m.             1981 -07-01 -1982-06-30
1981-06-30    ------------------

Lön m.m.'

Dag-arvoden'

 

Kommittéer som avslutat sin verksamhet senast den 30 juni 1982

Utredningen (Fi 1975:03) om löntagarna och kapitaltillväxten

Utredningen (E 1980:01) om jordbrukets kapitalförsörjning

Utredningen (E 1982:01) om bank­anknutna obligationsfonder

Summa

 

:2

6 680,1

615,1

62,7

9

194,5

132,3

51,5

14

 

—

26,3

 

 

747,4

140,5

 

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet efter den 1 juli 1982

Betalningsbalansdelegationen

(Fi 1975:02) Banklagsutredningen (Fi 1976:04) Valutakommittén (E 1977:03) Lönspardelegationen (E 1978:01) Försäkringsverksamhetskommittén

(E 1979:01) (FVK) VPM-utredningen (E 1979:02) Utredningen (E 1979:03) angäende

översyn av den statliga fond­förvaltningen Statistikutredningen (E 1980:02) 1980 ärs kreditpolitiska utredning

(E 1980:03) Kontokortskommittén (E 1980:04) Utredningen (E 1980.05) angående

de smä och medelstora företagens

finansiella situation

Summa

 

1983: 1

3 4 5

1 397,2

1 485,7

1 796,6 .

346,9

436,2

415,8

88,4

18,3

58,3

101,7

6

7

995,1 293,5

320,2 174,3

65,7 35,9

8 10

404,2 439,1

195,4 1 085,6

40,7 135,6

II 12

206,6 248,2

254,7 373,6

15,0 50,2

13

146,3

359,2

21,4

 

 

3 703,4

542,8

 

Kommittéer som slutredovisat sitt uppdrag i tidigare års kommittéberättelser

Försäkringsrörelseutredningen (E 1977:05) (FRU)

Summa

1982:5

799,6

8,6 8,6

38,8 38,8

 

343                                 Kommittékostnader: Ekonomidepartementet

10

Resersättning     Tryckning      Konsultationer     Övriga                 Bidrag till         Summa

administrativa      myndighet.

kostnader            institution

14,2              277,7                  -                  12,8                           -                982,5

22,8                30,0             17,5                    4,3                           -                258,4

-                        -                  -                       -                           -                  26,3

37,0             307,7            17,5                 17,1                           -            1 267,2

479,6                    -                           -                            497,9

-                     546,8

548,9 175,0

548,4 220,7

327,3 I 313,7

288,5 434,2

464,9 5 366,3

 

47,5 24,4

-

86,4

4,8 7,0 0,2

20,9 10,5

—

138,7

2,9

26,2 63,9

65,0

0,3

28,3

12,4 3,4

-

5,6

0,8 7,0

2,8

74,2

_

7,3

212,0

139,2

710,6

58,3

47,4 47,4

 

Skr 1982/83:103

344

I

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1981/82 för sakkunniga biträden inom departementet m. m.

1980 års långtidsutredning

(E I980:LU) 1983 års långtidsutredning

(E I983:LU) Diverse myndigheter Diverse firmor Diverse personer Gemensamma kostnader Utestående reseförskott

den 1 juli 1981 Utestående reseförskott den 30 juni 1982

2 275,8        99,3

92,8

 

Summa

192,1

Summa totalt                            4 651,5       722,1

' 1 beloppet ingår lönekostnadspålägg.

- Hyreskostnader och vissa andra lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader har belastat anslaget VIII A 2 Gemensamma ändamål för departementen med 14,1 mkr för samtliga departement.

 

345                                Kommittékostnader: Ekonomidepartementet

10

.7.51,5            "87,3                   3,6                         -                    138,7

259,9            128,3                    -                           -                   388,2

-                  -                      0,5                         -                     93,3

1,0                                                                                                                 1,0

1,0 208,4                  215,6                            4,1                                    -                         621,2

250,0 655,3                  943,7                          79,5                                   -                      7 302,1
010

 

Skr 1982/83:103

346

BUDGETDEPARTEMENTET

I

Kommitténs benämning

Kom­mitténs nr i be­rättelsen

Utgifter (i tusentals kronor)

t.o.m.        1981-07-01-1982-06-30

1981-06-30    --------------------

Lön               Dag-

m.m.'            arvoden'

 

Kommittéer som avslutat sin verksamhet senast den 30 juni 1982

Energiskattekommittén (B 1979:06) Chefsutbildningskommittén (B 1979:11) 1979 ärs folkbokföringskommitté

(B 1979:12) Utredningen (B 1980:04) om pensionsrätt Utredningen (B 1981:05) om viss över­syn av gällande upphandlingsbestämmelser

Summa

1983:

 

16 18

966,9

2 313,2

384,7 350,9

115,0 109,1

19

25

658,3 38,3

197,7 5,3

48,6 80,8

31

—

44,4

17,1

 

 

983,0

370,6

 

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet efter den 1 juli 1982

MervärdeskaUeutredningen (Fi 1971:05) Utredningen (Fi 1972:06) om under­ställning av avtal Utredningen (Fi 1973:01) om säkerhets­åtgärder m. m. i skatteprocessen (USS) Skattetilläggsutredningen (Fi 1975:06) (SU) Utredningen (Fi 1976:02) om beskatt­ning av tjänstepensioner 1976 års fastighetstaxeringskommitté

(Fi 1976:05) Förvaltningsutredningen (B 1977:01) Vägtrafikskatteutredningen (B 1977:05) Stämpelskatteutredningen (B 1977:06) Traktamentsbeskattningssakkunniga

(B 1978:02) Solnautredningen (B 1978:06) Realbeskattningsutredningen (B 1978:07) Kronoholmsutredningen (B 1978:08) Bruttoskattekommittén (B 1979:04) Kapitalvinstkommittén (B 1979.05) Husebyutredningen (B 1979:10) 1980 ärs företagsskattekommitté

(B 1979:13) Kulturskattekommittén (B 1979:15) Bidragsskattekommittén (B 1980:01) Kommunala grundgarantiutredningen

(B 1980:02) Datadelegationen (B 1980:03) Kommittén (B 1980.05) om underskottsavdrag Kommittén (B 1981:0I) för reavinstuppskov Skatteindrivningsutredningen (B 1981:02) Expertgruppen (B 1981:03) för

studier i offentlig ekonomi (ESO) Utgiftsskattekommittén (B 1981:04) Skatteavräkningssakkunniga (B 1981:06) Informationsdelegationen (B 1982:01) Utredningen (B 1982:02) med uppdrag att se över nuvarande statliga kredittider, m. m.

 

3: I

1 405,0

230,7

2

2,1

-

3

4 042,7

675,7

4

2 972,3

608,2

5

507,3

-

6

2315,1

252,1

7

3 421,3

408,7

■   8

1 050,3

176,0

9

952,4

176,4

10

1 456,7

433,3

11

61,5

—

12

756,7

233,9

13

373,3

222,8

14

402,6

—

15

611,2

245,4

17

176,3

—

20

598,5

417,9

21

366,5

226,2

22

401,2

350,7

23

109,6

89,2

24

894,4

1 127,2

26

229,6

194,5

27

62,8

386,3

28

120,2

445,9

29

13.8

440,5

30

 

262,0

32

 

97,2

33

 

28,0

34

57,0

131,4 62,5

118,0

87,5

4,4

51,4

44,0

124,5 21,8 39,4 9,4 34,0 72,0 25,6

43,1 52,8 17,5

3,7 73,4

4,4 62,3 28,1

7,0 36,9

27,4

 

347                                   Kommittékostnader: Budgetdepartementet

10

Resersättning     Tryckning      Konsultationer     Övriga                 Bidrag till        Summa

administrativa      myndighet.

kostnader            institution

9,6                         210,2 140,8                   0,6                         -                  860,9

1 733,6                            - I 556,6                129,5                         -               3 879,7

8,1                           74,0     1,4                      -                         -                  329,8

11,7                           11,5       _                      -                         -                  109,3

-                    -                      -                         -                    61,5

1 763,0                         295,7 1 698,8        130,1                         -              5 241,2

0,4                   7,1     ._                                -                           -                   295,2

165,1                    -                  -                   3,4                         -                  975,6

36,4                     -                  -                   1,9                         -                  709,0

5,4                     -                  -                       -                         -                  123,4

33.1                  - 85,0          0,5                       -                         458,2
1,6                    - -      .        0,2                       -                         414,9

9.6                    _                   _                   0,5                         -                  237,5

13.4                   -                7,1                   0,1                         -                  241,0

23,0                    _                  _                   0,9                         -                  581,7

-                      _                   -                       -                         -                    21,8

27.5                   -               79,8                   2,1                         -                  382,7

32.5                  - 10,0          0,1                       -                         274,8
9,1                    15,7               -                       -                         -                    58,8

1.1                    _ _              0,4                       -                         318,9
4,3                    - -                  -                       -                         29,9

27.2                  12,8            12,8                   0,4                         -                  514,2

4.7                    -                    -                   0,8                         -                  284,5

-                      -                    -                   2,6                         -                  370,8

2,9      .■            -               9,2                       -                         -                  105,0

309,1               73,8            160,7                  14,7                         -                        1 758,9

4,3                     -                  -                       -                         -                  203,2

35.6                          -                          -                              -                                  -                        484,2

35.3                    -                    -                       -                         -                  509,3

5.6                                         _                   _                   4,3                         -                  457,4

2.6                                         -                    -                   1,7                         -                  303,3

2.2                    - 12,4          0,2                       -                         139,4
2,6                    - -               1,2                       -                         31,8

 

Skr 1982/83:103

348

I

Kommittén (B 1982:03) med uppdrag att se över taxeringsför­farandet och skatteprocessen

Utredningen (B 1982:04) med uppdrag att se över beskattningen av aktie­bolagens utdelade vinster

Utredningen (B 1982:05) med uppdrag att se över och lämna förslag om en ökad decentralisering av den perso­nalutbildning som SIPU bedriver, m. m.

Utredningen (B 1982:06) angående vissa frågor rörande deklarationskontrollen m. m.

Utredningen (B 1982:07) om data­flöden över Sveriges gränser

35

36

37 38

 

Summa

7 728,8

239,5

 

Kommittéer som slutredovisat sitt uppdrag i tidigare års kommittéberättelser

Organisationskommittén (B 1980:07) för statskontoret (OKS-80)

1969 års punktskatteutredning (Fi 1970:57)

Företagsobeståndskommittén (Fi 1976.03) (FOK)

Utredningen (B 1977:07) med uppdrag att utreda frågan om lokalisering av ny verksamhet till Västerbottens län

Delegationen (B 1977.09) för företagens uppgiftslämnande m. m.

Kommittén (B 1979:14) om folk­pensionärernas skattelättnader

Utredningen (B 1980:08) om arbets-givarinträdets administration

Summa

 

1981:37 1982: 1

137,6 2 128,5

2,3 384,4

81,0

7

2 803,7

31,5

29,0

12

741,0

0,9

-

13

4 591,9

82,2

72,5

27

356,2

14,8

-

34

164,5

36,7

31,7

214,2

552,8

 

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1981/82 för sakkunniga biträden inom departementet m. m.

Decentraliseringsdelegationen

(B 1980:A) Diverse myndigheter m. m. Diverse firmor Diverse personer Gemensamma kostnader Utestående reseförskott

den I juli 1981 Utestående reseförskott

den 30 juni 1982

I 157,8       614,3

9,0
190,3           15,6

 

Summa

813,6

15,6

 

Summa totalt

10 078,2

I 839,9

' I beloppet ingår lönekostnadspälägg.

 Hyreskostnader och vissa andra lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader har

belastat anslaget VIII A 2 Gemensamma ändamål för departementen med 14,1 mkr för samtliga departement.

 

349                                   Kommittékostnader: Budgetdepartementet

10

794,7               109,4          377,0                 36,0                        -                10 285,4

-                              - ■                    -            -                          -                    2,3

8,9                           64,1       -                    0,2                          -                538,6

5,7                           32,9       -                       -                          -                  99,1

-                     0,9

2,4                         36,0    21,1                    6,7                          -                220,9

-                   -                       -       .                  -                  14,8

0,4                              -         -                       -                          -                  68,8

17,4                        133,0 21,1                    6,9                          -               945,4

15,1                  4,1            451,7                   6,1                         -                  I 091,3

1,0 5,9 1,9

. 1,5

 

151,2

31,1

 

 

 

21,3 14,1

5,6

451,7

157,3

i89,2

453,7

2 548,6

330,3

1,0

-                     14,9

-                   360,5

./.3I,I

21,3

-                 1 457,9

-                17 929,9

 

Skr 1982/83:103

350

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

I

3

 

Kommitténs benämning

Kom­mitténs nr i be­rättelsen

Utgifter (i tusentals kronor)

t.o.m.        1981-07-01-1982-06-30

1981-06-30    -------------------

Lön               Dag-

m.m.'            arvoden'

 

Kommittéer som avslutat sin verksamhet senast den 30 juni 1982

Forskningssamverkanskommittén (U 1978:01) (FOSAM)

Kommittén (U 1978:04) om kommunal vuxenutbildning (KOMVUX)

Integrationskommittén (U 1978:07)

Utredningen (U 1978:14) om förutsätt­ningarna för en närmare samverkan mellan livrustkammaren och övrig museiverksamhet inom Kungl. Slottet

Talbokskommittén (U 1979:02)

Filmpolitiska beredningen (U 1979:06)

Utredningen (U 1979:07) om den civila flyghistoriska museiverksamheten

Utredningen (U 1979:15) med uppdrag att utreda frågan rörande den framtida verksamheten vid Stiftelsen Drottningholms teatermuseum m. m.

Utredningen (U 1980:8) om dagstidningar för synskadade

Delegationen (U 1981:05) för förhandlingar rörande nordisk radio- och TV-samarbete m. m.

Summa

1983:5

6

7

10 II 13

14

19

23

27

1 974,0

2 661,3 2 873,9

231,1 808,4 118,7

135,2

213,2 151,0

90,7

594,7 665,1

40,9 244,1

15,2

7,3 127,0

1 785,0

12,7

54,2 44,5

21,1 31,8 25,9

25,4 17,3

232,9

 

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet efter den 1 juli 1982

Sakkunniga (U 1968:49) för förhandling om avtalsreglering av upphovsrättsliga frågor på undervisningsområdet (AUU-sakkunniga) Bibelkommissionen (U 1972:07) Svenska delegationen (U 1976:11) av

finsk-svenska utbildningsrådet Arbetsgruppen (U 1977:10) för samefrågor Nääs-utredningen (U 1978:08) Närradiokommitlén (U 1978:11) Uppföljningskommittén (U 1979:03) Konservatorsutredningen (U 1979:08) Delegationen (U 1979:11) för bättre skolmiljö och uppföljning av reform­besluten rörande grundskolan Skolförfauningsutredningen (U 1979:12) Kommittén (U 1979:13) angäende skolor

med enskild huvudman (SEH-kommittén) Folkbiblioteksutredningen (U 1979:17) Utredningen (U 1980:02) om ortnamns­verksamheten i riket m. m.

 

1983: 1

2

85,8 9 126,9

1 370,5

7,3 51,1

3 4 8 9 1983: 12 15

454,5 713,3 590,2 4 887,0 76,7 382,9

131,1

91,6

1 122,7

649,6

200,5

38,8

27,6 15,8 17,0

16

17

70,2 385,7

198,5

7,6 41,2

18 20

630,1 1 088,4

299,6 1 007,9

29,4 81,4

37,9

247,7

248,5

 

351                            Kommittékostnader: Utbildningsdepartementet

10

Resersättning    Tryckning      Konsultationer     Övriga                 Bidrag till         Summa

administrativa      myndighet,

kostnader            institution

m.m.

3,5                    -                  -                      2,9                   . /. 55,0                 54,8

113,9                   -                  -                     15,6                        -                   778,4

15,4                 71,2               -                     11,5                        -                   807,7

-       -           .                       -                           -                  62,0

11,3               57,6                  -                   6,7                           -                351,5

0,2                     -                  -                       -                           -                  26,1

4,9                     -                  -                       -                           -                  20,1

-                       -                  -                       -                           -                  32,7

5,5                  0,3               4,1                       -                           -                154,2

83,2                     -                  -                       -                           -                  83,2

237,9             129,1               4,1 36,7                          ./. 55,0                       2 370,7

7,3

51,2

375,4

-

36,6

52,6

3,1

_

0,2

7,1

—

—

1,0

0,9

—

—

—

66,4

45,3

571,5

32,8

74,0

—

12,6

5,7

29,4

28,5

2,5

2,2

6,5

 

 

 

38,5

—

0,4

0,5

6,1

60,1.

_

4,1

29,3

73,2

50,4

22,3

-                  I 884,8

40,0                 134,7

-            139,2
92,5

I 866,3

-                                       757,7

-                                       280,1

- 14,1
279,1

399,3 1 364,5

24,2                    _                  _                      _                           _                   310,6

 

Skr 1982/83:103

352

I

Utredningen (U 1980:03) om den fram­tida hälso- och sjukvärden samt

motionsidrotten för studerande Kommittén (U 1981:0I) om samverkan

mellan förskola och skola Utbildningsekonomiska utredningen

(U 1981:03) Språk- och kulturarvsutredningen

(U 1981:04) Utredningen (U 1981:06) om folkhögskolans

studieomdömen Organisationskommittén (U 1982.01) för

utredning av frågor om samverkan

mellan de centrala museerna Kommittén (U 1982:02) för översyn

av bokdistributionen Organisationskommittén (U 1982:03)

för närradionämndens verksamhet Utredningen (U 1982:04) om formerna

för statens stöd till arkeologiska

undersökningar m. m. Taltidningskommittén (U 1982:05) Kommittén (U 1982:06) för samordning

av vissa insatser rörande nordiskt

radio-, TV- och telesamarbete Kommittén (U 1982:07) förvissa

massmediefrägor

Summa

 

22

58,9

46,3

1,0

24

55,7.

423,1

37,5

25

24,0

667,9

11,3

26

-

567,5

6,9

28'

-

169,9

-

29

. -

62,8

-

30

-

33,2

-

31

-

-

-

32 33

-

-

-

34

—

—

—

35

____

____

____

411,8

7 291,2

 

Kommittéer som slutredovisat sitt uppdrag i tidigare års kommitté-berättelser

Utredningen (U 1979:01) om förstärkta

kontakter mellan hem och skola Studiestödsutredningen (U 1975:16) Gymnasieutredningen (U 1976:10) Videogramutredningen (U 1977:05) Gäststuderandekommittén (U 1978:03) Elevvårdskommittén (U 1978:06) Informationsteknologiutredningen

(U 1978:12) Radiorättskommittén (U 1979:05) Utredningen (U 1979:09) om behov

av radiobiologisk forskning Kommittén (U 1979:10) om forskningens

och forskautbildningens situation

i den nya högskolan Utredningen (LJ 1980:01) för översyn

av statens konstråds organisation

och verksamhetsformer Organisationskommittén (U 1980:%) för

Musikaliska akademiens bibliotek m. m.

1980 års bokbranschutredning (U 1980:07) Organisationskommittén (U 1981:02) för den statliga skoladministrationen

Summa

 

1981:29

1982:   3

5

7

II

13

355,9 5 733,5 9 526,3 2 965,1

1  632,0

2  295,9

540,4

I 177,9

320,4

68,6

88,5

6,3 42,0 81,0 63,2 20,1 10,8

17 23

2 523,3 428,3

132,9 1,5

38,8

27

158,8

243,9

3,5

28

963,1

42,5

3,2

34

238,7

53,1

-

37.

45,2

-

18,7

38

505,1

48,7

23,9

41

161,6

252,2

56,5

 

 

2 970,6

368,0

 

353                             Kommittékostnader: Utbildningsdepartementet

 

3,1

-

-

—

.48,9

0,4

-

4,0

83,5

25,4

51,1

11,3

90,5

1,7

5,8

5,0

7,9

0,3

-

0,9

1,5

-

-

-

4,5

0,9

—

0,3

10                   11

50,4

513,9

850,5

-       .       .       .   677,4

179,0

64,3 38,9

726,1              614,3          694,3               126,9                    40,0              9 904,6

34,9

23,4

25,8

8,0

54,0

817,0

130,0

19,2

11,7

346,2

—

9,0

0,1

—

—

2,9

3,2

—

—

4,2

2,0

87,3

0,4

5,2

3,8

—

—

—

- 6,3
674,5

683,5              2 962,6

-        ■         750,5
91,7

-                                       106,7

-                                       266,6

5,3

0,4                    -                  -                       -                           -                   247,8

1,6                285,9               -                      2,8                         -                   336,0

-                      _                  _        .             _                           -                    53,1

0,1                    -                  -                       -                           -                     18,8

1,6        .                -                    74,2

27,2                    -                 3,5                    5,7                         -                   345,1

139,0            1 559,8         159,7                58,6                    683,5             5 939,2

23    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

 

Skr 1982/83:103

354

I

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1981/82 för sakkunniga biträden inom departementet m. m.

Svenska Unescorädets arbetsutskott

(U 1951 :A) Ämbetsmannakommittén (U 1971:14) för

nordiskt kulturellt samarbete Barnfilmrädet (U 1975.C) Arbetsgruppen (U I978:B) kring norm­bildning och normöverföring i skolan Rikskommittén (U 1980:A) mot våld

i skolan Arbetsgruppen (U I980:B) för beredning

av frågor rörande kontakter

mellan kultur och skola Acceleratorutredningen (U 1980:D) Arbetsgrupp (U 1981 :A) med uppdrag

att göra en översyn av de

praktiska arrangemangen för bevarande

av arkivhandlingar m. m. för

statsförvaltningen Arbetsgruppen (U 1981 :B) för miljö-värdsutbildning Tjänstetillsättningsnämnden (U I98I:C)

för den statliga skoladministrationen Diverse myndigheter m. m. Diverse personer Gemensamma kostnader Utestående reseförskott

den Ijuli 1981 Utestående reseförskott

den 30 juni 1982

Summa Summa totalt

93,9

775,3

 

501,7 386,6

152,4 10,1

55,0

387,6

120,0

32,4

965,9

114,2

2,9

197,9 12,8

70,8

-

15,3

170,0 37,3

647,7

0,3

2,2

199,8 1 212,5

I 324,7 13 371,5

' I beloppet ingår lönekostnadspälägg.

2 Hyreskostnader och vissa andra lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader har

belastat anslaget VIII A 2 Gemensamma ändamål för departementen med 14,1 mkr för samtliga departement.

 

355

Kommittékostnader: Utbildningsdepartementet

10

19,9

92,7 4,2

39,9

, /. 0,3

99,4

40,5

4,3

15,4

101,2

118,1

245,1 69,3

347,6

218,0

 

4,2 21,8

9,8

136,4

1,4 11,3

76,4 179,3

 

16,8

-

-

-

-

202,1

4,8

-

-

-

-

42,1

8,9 7,0

30,9

. 7.500,5

0,3 631,5

607,0

0,3 106,5 656,6 671,9

. /. 30,4

-

-

-

-

. /. 30,4

24,7

_

—

—

—

24,7

214,2

140,1

. /. 323,6

664,2

708,2

2 927,6

1 317,2

2 443,3

534,5

886,4

1376,7

21 142,1

 

Skr 1982/83:103

356

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

Kommitténs benämning

Kom­mitténs nr i be­rättelsen

Utgifter (i tusentals kronor)

Lön m.m.'

t.o.m.             1981-07-01-1982-06-30
1981-06-30    ------------------

arvoden'

 

Kommittéer som avslutat sin verksamhet senast den 30 juni 1982

Kommittén (Jo 1978:07) för industrins råvarukostnads­utjämning m. m. (RÅK) Boxningsutredningen (Jo 1979:10) Sockernäringskommittén (Jo 1980:02) Utredningen (Jo 1981:07) om för­sörjningen med gödselmedel m. m.

Summa

 

1983:7

306,3

14

138,9

16

69,5

23

5,6 49,5 12,0

7,7 74,8

31,8 26,7 69,7

57,1 185,3

 

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet efter den 1 juli 1982

1974 års trädgårdsnäringsutredning (Jo 1974:09)

Utredningen (Jo 1976:06) om översyn av miljöskyddslagstiftningen

Jakt- och viltvärdsberedningen (Jo 1977:04)

Bilavgaskommittén (Jo 1977:08)

Naturresurs- och miljökommittén (Jo 1978:01)

Kommittén (Jo 1978:03) om långväga transport av luftföroreningar

Radonutredningen (Jo 1979:01)

Allmänningsutredningen (Jo 1979:04)

Hästutredningen (Jo 1979:06)

Utredningen (Jo 1979:07) om den stat­liga rekreations- och turistpolitiken (TUREK)

Utredningen (Jo 1979:08) om rennäringens ekonomiska förhållanden

Kommittén (Jo 1979:09) om avändningén   . av kemiska medel i jord- och skogs­bruket m. m.

Kommittén (Jo 1980:01) om kapital­förändringarnas inverkan pä lantbrukarnas inkomstförhällanden

Utredningen (Jo 1980:05) om återvinning av vissa dryckesförpackningar, m. m.

Kommittén (Jo 1980:06) med uppgift att samordna aktiviteter i samband med uppföljningen av Stockholmskonferensen 1972 om den mänskliga miljön (Miljö-82)

Utredningen (Jo 1981:02) av verksamhet och organisation m. m. vid statens veterinärmedicinska anstalt och statens lantbrukskemiska laboratorium

Kommittén (Jo 1981:04) om det statliga stödet till jordbruket i norra Sverige

Kommittén (Jo 1981:05) om förbättrad fastighetsstruktur inom jordbruket och skogsbruket

114,2

504,6

1983: I

 

2 3-4 5 ■

1 503,1 1 432,8 7 112,5 5 189,0

189,1

198,2

278,4

.    1 952,4

72,9 109,4

66,5 196,3

6

8

9

lö

1 065,7

1 910,6

398,4

398,2

108,0 44,6 125,1

17,9 91,1

67,2

11

951,4

427,3

23,4

12

255,0

255,5

28,0

60,9

100,9 65,7

69,8

61,7 80,5

21,3

368,7

61,3 305,0

153,0

22,6

13

15

17

369,9

110,3

77,8

351,2

19 20

21

119,6 220,1

135,7

 

357                               Kommittékostnader: Jordbruksdepartementet

10

Resersättning     Tryckning      Konsultationer     Övriga                 Bidrag till         Summa-

administrativa      myndighet.

kostnader            institution

1,6                            _ .        _                       _                          _                  39,0

1,6                 22,8                 -                    1,7                           -                102,3

50,1                 35,7                 -                       -                           -                167,5

34,0                            -      21,3                   .0,8                           -                120,9

87,3                58,5           21,3                   2,5                           -               429,7

106,4                   -                71,7                   0,1                         -                   292,4

480,0

286,9 360,8

2          561,3

3          162,4

20,0

22,9

1 508,2

375,2

224,4

-

567,9

_

366,1

1 634,1 653,2

1,5 6,4

7,4 • 187,7

1 370,5 92,7

0,1 10,8

60,0

6,9

—

1,8

23.4           .        -
46,8
94,9

128,8                 44,0

2,9

11,7

136,0

32,1

26.5                 23,8
80,8

40,2                    -                31,8                    1,4                         -                   504,2

4.0                                          -                  -                       -                           -                   215,2

6.0                                          -                26,0                    -                           -                    175,6

185,8               20,6            239,2                  79,4                    586,5              1532,5

39,7                     -                  -                       -                           -                221,0

134,4                    -             13,7                       -                           -                448,7

18,5                     -               3,0             '         -                           -                178,5

 

Skr 1982/83:103

358

 

Fiskekommittén (Jo 1981:06)                                  22

Utredningen (Jo 1981:09) om översyn
av lagstiftningen om ägofred                                24

Utrednmgen (Jo 1981:10) om översyn av
den eftergymnasiala skogliga utbildningen            25

Utredningen (Jo 1982:01) om sam­
ordning av vissa resurser vid lant­
bruksnämnderna, skogsvårdsstyrelserna och
den lokala fiskeriadministrationen                        26

Kommittén (Jo 1982:02) om livsmedels­
försörjningens sårbarhet                                     27

Utredningen (Jo 1982:03) om
bestrålning av livsmedel                                      28

Utredningen (Jo 1982:04) om utvärdering
av en svensk miljökvalitetsredovisning                 29

Uppdrag (Jo 1982:05) att förhandla
om avtal rörande finansieringen av
driften vid Norrvikens trädgårdar                         30

Utredningen (Jo 1982:06) om
koncessionsrenskötsel                                         31

Utredningen (Jo 1982:07) om utvärdering
av forskning och forskarutbildning m. m.
inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde       32

Utredningen (Jo 1982:08) om översyn av livsmedelsforsk­
ningen m. m.                                                        33

Summa

101,3

5 064,5

20,3

1268,0

 

724,1 929,7

Kommittéer som slutredovisat sitt uppdrag i tidigare års kommitté­berättelser

Kommittén (Jo 1978:06) för översyn av produktkontrollens organisation

Djurhälsoutredningen (Jo 1979:03)

Förhandlingsgruppen (Jo 1981:0l) för nya avtal rörande forskning och utvecklings­verksamhet på det skogstekniska området samt rörande skogsträdsförädling och skogsgödsling m. m.

Utredningen (Jo 1981:03) om förutsätt­ningar för olympiska vinterspel i Falun/Åre år 1988

Kommittén (Jo 1981:08) om vissa frågor rörande jordbrukspris­regleringen efter den 30 juni 1982

Summa

1981: 12 1982:09

 

21

8,8

23

38,2

28

 

17,0 279,2

296,2

55,3

25,1

34,7

46,3 161,4

 

359

Kommittékostnader: Jordbruksdepartementet

10

39,3

8,7 4,3

0,2

140,6 29,2 4,3

 

2,0

2,0

 

1 173,3

88,4         4195,9

303,7

1 086,5           13 180,3

 

20,4

35,2

17,0 390,1

 

 

0,2

—

—

—

0,2

-

39,2

-

31,1

4,6

16,5

1,3

51,9

39,8

55,7

1,3

25,3

74,1

99,8 606,3

 

Skr 1982/83:103

360

I

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1981/82 för sakkunniga biträden inom departementet m. m.

Miljövårdsberedningen (Jo I968:A)

Miljödatanämnden (Jo I974:A)

Beredningen (Jo I978:A) för livsmedels-och näringsfrågor

Organisationskommittén (Jo I980:A) för Svalöf

Arbetsgruppen (Jo 1980:B) med uppdrag att utreda AB Svensk laboratorie­tjänst (SVELAB) framtida organisation och verksamhet

Diverse myndigheter

Diverse personer

Gemensamma kostnader

Utestående reseförskott den Ijuli 1981

Utestående reseförskott den 30 juni 1982

Summa Summa totalt

2 119,9 40 604,6

98,8

213,8

2%,0

301,9 2 308,5

142,6

16,4 26,5

2 795,9 8 231,4

22,1 25,6

13,9

61,5 1 676,2

' I beloppet ingår lönekostnadspälägg.

2 Hyreskostnader och vissa andra lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader har

belastat anslaget VIII A 2 Gemensamma ändamål för departementen med 14,1 mkr för samtliga departement.

Angäende arbetsgrupp (K I980:A) för enhetliga bestämmelser i Norden rörande småbåtar är jordbruksdepartemen­tets andel 7,1 tkr 1981/82, se redogörelse till kommunikationsdepartementet.

Angäende ledningsgruppen för teknisk utvärdering av metod att märka oljerester i fartyg är jordbruksdepartementets andel 14,2 tkr 1981/82, se redogörelse till kommunikationsdepartementet.

 

361

Kommittékostnader: Jordbruksdepartementet

II

 

52,9 103,3

111,1 35.0,9

226,7 2 629,9

18,1 149,4

185,0

732,8 5 752,6

2,8

...      -

-

-

-

2,8

-

-

93,8

-

-

93,8

8,0

2,0 4,1

-

-

1,9 0,5

400,0

152,5

400,0

32,3

31,1

./. 10,9

-

■   -

-

-

./. 10,9

8,0

—

_

—

—

8,0

170,2

462,0

2 950,4

.     170,0

585,0

7 195,0

1 482,7

648,7

7 223,3

477,5

1671,5

21411,3

 

Skr 1982/83:103

362

HANDELSDEPARTEMENTET

I

Kommitténs benämning

Kom­mitténs nr i be­rättelsen

Utgifter (i tusentals kronor)

t.o.m.        1981 -07-01 -1982-06-30

1981-06-30    -------------------

Lön               Dag-

m.m.'            arvoden'

 

Kommittéer som avslutat sin verksamhet senast den 30 juni 1982

Varuprovningskommittén (H 1979:05) IDB-kommittén (H 1979:06) Utredningen (H 1981:01) om kommerskollegiets tolk- och translatorverksamhet

Summa

1983:

482,2 820,6

214,2 78,0

1,6 293,8

88,7 45,7

14,8 149,2

 

Kommittéer som fortsätter sin verksam­het efter den 1 juli 1982

Utredningen (H 1978:03) om import- och exportförfattningar

Riktlinjekommittén (H 1979:04)

Sydafrikakommittén (H 1980:04)

Utredningen (H 1982:01) om konsument­ombudsmannens ställning

Beredningsgruppen (H 1982:02) för översyn av tullagstiftningen

Utredningen (H 1982:03) rörande frägor om beredskapslagring på energiområdet

Utredningen (H 1982:04) för prövning av det löpande oljelagringsprogrammet

Utredningen (H 1982:05) om beredskaps-och fredskrislagring

Utredningen (H 1982:06) om åter­kallelse av farliga varor

Summa

 

1983: 1

2 5

580,2

625,2

50,3

337,2 336,8 149,1

7

-

41,7

8

-

16,1

9

_

83,2

10 II 12

964,1

47,0 14,1

61,1

 

Kommittéer som slutredovisat sitt uppdrag i tidigare års kommittéberättelser

Resegarantilagutredningen (H 1977:07) Patentpolicykommittén (H 1969:10) Prisregleringskommittén (H 1975:06) 1978 ärs tullagsutredare (H 1978:01) Krigsmaterielexportkommittén (H 1979:01)

(KMEK) Teknikhandelsutredningen (H 1979:03) 1980 ärs oljelagringskommitté

(H 1980:01) (OLK) Ursprungsmärkningsutredningen

(H 1980:02)

Summa

 

1981:5 1982: I

2 3

1 026,8

1 152,1

1 399,2

930,3

193,0

10,6 250,1

72,3 26,1

7,2

5 6

476,9 356,1

64,4

12,4 8,9

10

469,6

27,7

50,3

II

350,7

30,9

133,6

 

 

576,7

310,8

 

363                                 Kommittékostnader: Handelsdepartementet

10

Resersättning     Tryckning      Konsultationer     Övriga                 Bidrag till        Summa

administrativa      myndighet.

kostnader            institution

43,9                     -               6,1                    4,5                         -                  357,4

63,0                31,9                  -                       -                         -                  218,6

1,5                  0,5                  -                       -                         -                    18,4

108,4              32,4              6,1                   4,5                         -                 594,4

-                              -            -                    3,2                         -                  340,4

69,4                            - .            0,7             10,9                         -                  464,8

2,5                           0,4         -                    0,8                         -                  166,9

0,8                              -         -                    2,1                         -                    44,6

-       -           -                       -                         -                    16,1

7,8                            -           -                    0,6                         -                    91,6

80,5                  0,4              0,7                  17,6                       -                 1 124,4

 

0,2

69,4 229,3

1,2

32,3 21,5

4,0

36,1

2,5

18,4

7,9

407,0

-                                              -                            -                 193,0

-                                              -  - 141,7 30,0                              5,3   -  301,5

-                      1,9                          -                 259,2

0,9                          -                  45,6

-                   96,0

7,5                          -                 125,6

-                        3,8                         -                189,2
30,0                           19,4 -                      1 351,8

 

Skr 1982/83:103

364

I

Kostnader från Kommittéanslaget under budgetåret 1981/82 för sakkunniga biträden inom departementet m. m.

Tekodelegationen (1 1978:B) Diverse personer Gemensamma kostnader Utestående reseförskott

den Ijuli 1981 Utestående reseförskott

den 30 juni 1982

1 537,4

211,2 382,1 109,5

9,4

 

Summa Summa total

702,8

2 537,4

9,4 530,5

' I beloppet ingår lönekostnadspålägg.

- Hyreskostnader och vissa andra lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader har

belastat anslaget VIII A 2 Gemensamma ändamål för departementen med 14,1 mkr för samtliga departement.

 

365                                 Kommittékostnader: Handelsdepartementet

10

1,1                   -                 1,0                    0,3                         -                  223,0

-                      -                    -                       -                         -                  382,1

0,1                   -           -        .                 157,8                         -                  267,4

./. 0,4                        •      -           ■        -                               -                                 -                         ./. 0,4

3,5                     ■                -                       -                         -   -                    '         3,5

4,3                   -                1,0               158,1                         -                 875,6

201,1                        439,8 37,8               199,6                         -              3 946,2

 

Skr 1982/83:103

366

ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET

1

Kommitténs benämning

Kom­mitténs nr i be­rättelsen

Utgifter (i tusentals kronor)

t.o.m.             1981-07-01-1982-06-30
1981-06-30    ------------------

Lön

Dag­arvoden'

 

Kommittéer som avslutat sin verksamhet senast den 30 juni 1982

Utredningen (A 1979:01) om information rörande arbetsmiljöriskerna (INRA)

Summa

1983:8

682,1

301,6 301,6

171,8 171,8

 

1983: I

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet efter den 1 juli 1982

Delegationen (A 1974:09) för arbetstids-frågor (DELFA) Expertgruppen (A 1975:05) för invandrarings-forskning (EIFO) Företagshälsovårdsutredningen (A 1976:01) Nya arbetsrättskommittén (A 1976:02)

(NARK) Jämställdhetskommittén (Ju 1976:08)' Dataeffektutredningen (A 1978:05) Diskrimineringsutredningen (A 1978:06) .. (DU)

Äldrearbetskommittén (A 1979:02) Kommittén (A 1980:02) för arbets­marknadsutbildning och företags­utbildning (KAFU) Utredningen (A 1980:03) om kontroll av

hybrid-DNA-teknikens användning Invandrarpolitiska kommittén (A 1980:04) Utredningen (A 1980:05) om kartläggning av arbetsmarknaden för korttids-anställda på kontorsområdet Utredningen (A 1980:06) om arbets­marknadspoUtisk styrning av byggnads­verksamheten Delegationen (A 1981:01) för arbels­marknadspolitisk forskning (DEFA) Kommittén (A 1981:02) med uppdrag att görii en översyn av arbets­marknadsverkets ansvarsområde och organisation (AMS-kommittén) Rekryteringsutredningen (A 1981:03) Samverkan-kommittén (A 1981:04) Utredningen (A 1982:01) om ny myndig­hetsorganisation för vapenfri­utbildningen (OVU) Handikappkommittén (A 1982:02) Utredningen (A 1982:03) om förhällandet mellan tryckfrihetsförordningen och medbestämmandelagen Lönegarantiutredningen (A 1982:04)

Summa

19,4

I 757,4

 

2 3

3 035,3 2 801,0

885,4 471,9

27,5 110,2

4 5 6

1 357,0

10 023,7

1 879,5

214,7

1 597,1

670,2

84,5 95,2 65,9

7 9

2 117,0 724,4

875,9 327,1

52,2 44,3

10

556,6

381,8

36,5

11 12

531,7

32,9 716,9

2,6 87,6

13

177,7

244,0

60,6

14

115,2

187,9

48,9

15

-

38,0

26,8

16 17

-

24,7 20,8

5,0

19 20

21

22

767,2

6 689,3

 

367                                   Kommittékostnader: Arbetsdepartementet

10

Resersättning     Tryckning      Konsultationer     Övriga                 Bidrag till        Summa-

administrativa      myndighet,

kostnader            Institution

17,9                   -                 1,0                   0,7                         -                   493,0

17,9                   -                 1,0                   0,7                        -                   493,0

0,9                    -                  -                      0,1                         -                     20,4

116,6

75,3

23,2 0,8

34,7 90,7

127,4 20,6

22,8 130,8 61,0

144,0 126,6

425,2 226,5

9,4

113,5

56,7

42,3 10,4

89,1 61,8

250,7

30,4 1,8

48,0

—

124,8

34,4

2,5 64,6

-

-

27,3

1 214,8

-                   769,5

331,4

109,2              2 615,0

I 206,9

I 340,6 445,4

625,5

38,0

-                   896,4

-                             -                        -                               -                                    -                         304,6

12,0                   -                36,7                    -                           -                   285,5

44,9                    -                  -                     10,8                        -                    120,5

9,9                    -                  -                      9,0                         -                    48,6

3,2                    -                  -                      1,3                         -                     25,3

6,6                    -                  -                       -                           -                      6,6

651,8              445,5         1 189,3              442,7                    109,2            10 295,0

 

Skr 1982/83:103

368

I

Kommittéer som slutredovisat sitt uppdrag i tidigare års kommitté-berättelser

Expertgruppen (ln 1968:14) för utrednings­verksamhet i arbetsmarknadsfrågor (EFA) Utlänningslagkommittén (A 1975:04) Anställningsskyddskommittén (A 1977:01) 1978 års semesterkommitté (A 1977:02) Delegationen (A 1978:01) för ungdomens

sysselsättningsfrågor (DELFUS) SFl-kommittén (A 1978.07) Utredningen (A 1979:04) om arbetsmiljö­investeringar i mindre och medel­stora företag m. m. (MAI) Utredningen (A 1979:05) om vapenfri­organisationen (UVO)

Summa

1982: I 3

10 14

17

3 007,6 2 018,3 2 498,8 1 093,7

507,6 1 934,7

313,8

318,8

106,4

1,4

. /. 19,0

70,0

173,3

68,5

28,2 428,8

2,8 12,3

91,4

35,9

7,8 150,2

 

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1981/82 för sakkunniga biträden inom departementet m. m.

Arbetsmarknadsrädet (A 1975:A)

Assyriergruppen (A I980:A)

Invandrarpolitiska rädet (A I980:B)

Arbetsgruppen (A 1980:C) för flykting-ansvaret

Konfliktutredningen (A 1981 :B)

Diverse myndigheter m. m.

Diverse firmor

Diverse personer

Gemensamma kostnader

Utestående reseförskott den Ijuli 1981

Utestående reseförskott den 30 juni 1982

Summa

Summa totalt

 

100,3

361,4

4,5

103,8 5,1

15,1 16,0

233,5

222,6 168,8

9,2

 

1 224,8 6,4

2,4

42,7 1 131,9

1 731,5 9 151,2

' I beloppet ingår lönekostnadspälägg.

- Hyreskostnader och vissa lokal- och expenskostnader (städning, telefon m.m.) samt sjukvårdskostnader har belastat

anslaget VIII A 2 Gemensamma ändamål för departementen med 14,1 mkr för samtliga departement.

' Kostnaderna har 1981/82 belastat XII A 2.1 Kommittéer m. m., forsknings- och utvecklingsarbete med 51,8 tkr,

samt anslaget XII A 6.3 Jämställdhet mellan kvinnor och män med 2 563,2 tkr.

 

369                                    Kommittékostnader: Arbetsdepartementet

10

2,6                              -         -                    0,8                         -                  112,6

0,7                              -         -                       -                         -                    14,4

-                        .      _         .              _ _                        ■       ■     _                     ./. 19,0
--,-.:            -    .               0,1                       -                         70,1

-              85,0                       -                         -                    85,0

28,6                        143,5   42,7                    2,5                         -                  482,0

0,3                           0,1      8,9                    1,6                         -                  115,3

-                         -                   -                       -                         -                   36,0
32,2                        143,6 136,6                  5,0                         -                 896,4

0,9 3,1

77,9

-

25,6

2,0 5,0

24,9

20,8

1,7

0,2

1,8 3,8

13,4

13,0

4,5 . 189,9

. 14,2

-

-

-

16,7

—

—

—

114,9

34,2

40,3

201,6

816,8

623,3

1 367,2

650,0

16,0

150,5

88,0

-           279,4
168,8

-     ■                     4,5

-                 I 226,6

228,9

-                ./. 14,2

-                     16,7

-                 2 165,2

109,2            13 849,6

24    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

Skr 1982/83:103

370

BOSTADSDEPARTEMENTET

1

t.o.m. 1981-06-30

Kommitténs benämning

Kom­mitténs nr i be­rättelsen

Utgifter (i tusentals kronor)

1981-07-01-1982-06-30

Lön m.m.'

Dag­arvoden '

 

Kommittéer som avslutat sin verksamhet senast den 30 juni 1982

Fritidsboendekommittén (Bo 1978:01) Industrisaneringsutredningen (Bo 1979:02) Nationalkommittén (Bo 1979:06) för de svenska förberedelserna inför Europarådets stadsförnyelsekampanj Byggprisutredningen (Bo 1980:01) Bostadslänekommittén (Bo 1980:04)

Summa

 

1983:3

7

4 025,2 811,0

716,9 306,0

10 II

1 361,2

648,9

71,0

521,9

535,6

170,3

2 250,7

48,4 66,5

9,2

37,6

58,5

220,2

 

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet efter den 1 juli 1982

Delegationen (In 1967:30) för

bostadsflnansiering Expertgruppen (B 1974:06) för

forskning om fysisk planering

och bebyggelse Delegationen (Bo 1978:03) för frägor om energihushållning

i befintlig bebyggelse

(Energihushällsningsdelegationen) Underhållsfondsutredningen

(Bo 1978:05) Bostadsbidragskommittén (Bo 1979:01) Värmemätningsutredningen (Bo 1979:03) Stadsförnyelsekommittén (Bo 1979:04) Lantmäteriutredning (Bo 1980:02) 1980 ärs lantmäteritaxeutredning

(Bo 1980:03) Utredningen (Bo 1981:0l) om

sekretessgranskning av kartor m. m. Kommittén (Bo 1982:01) om

administration av bostadsbidragen

till barnfamiljer m. fl.

Summa

60,3 13,7

28,0

1983: 1

I 086,8

109,5

1 315,4

2 040,6

165,2

 

5 6 8 9

12

3 069,7 941,1 316,0

1 772,0 487,1

658,5 333,0 189,6 805,6 410,6

76,6 98,8 112,6 36,2 53,2

13

155,5

193,7

32,4

14

—

130,7

12,3

15

524,1

2 996,4

 

Kommittéer som slutredovisat sitt uppdrag i tidigare års kommitté­berättelser

1978 års bostadsrättskommitté

(Bo 1978:06) (BRK) Landskapsinformationsutredningen

(Bo 1978:08) Samlingslokalkommittén (Bo 1979:05)

Summa

1982:7

8 13

3 306,6

I 422,7 683,9

274,7

89,1 142,9 506,7

46,2

31,6

29,7

107,5

 

371                                  Kommittékostnader: Bostadsdepartementet

10

Resersättning     Tryckning      Konsultationer     Övriga                 Bidrag till        Summa-

administrativa      myndighet.

kostnader            institution

m.m.

114,0               16,0           146,4                  40,5                           -              1082,2

26,4                81,0             48,1                    0,3                           -                528,3

79.0                109,8         118,0                  75,5                  ./. 47,3                866,1

19.1                  - 247,3       10,6                       -                    850,2
8,1                    36,9          70,1                    5,8                           -                349,7

246,6            243,7          629,9               132,7                ./. 47,3            3 676,5

-                        -                  -                       -                         -                    60,3

6,9                  5,8             28,8                    1,6                         -                  166,3

57,3

11,6

397,9

100,6

122,1

—

73,7

6,3

300,0

51,2

145,9

—

29,8                     -             57,3                  11,6                         -                  291,9

60,8                90,2           397,9                100,6                         -                I 384,6

22,3                     -           122,1                       -                         -                  576,2

28,3                     -             73,7                    6,3                           -                410,5

84,0              214,1           300,0                  51,2                    ./. 7,9              1483,2

32,3                     -           145,9                       -                           -                642,0

15,9                     -                  -                       -                           -                242,0

19,2                 0,6                  -                    0,1                           -                162,9

299,5            310,7        1125,7               171,4                  ./. 7,9            5 419,9

21,1              141,9           232,3                  12,4                           -                728,6

2,8                83,2               5,2                       -                           -                211,9

7,8                 73,7                  -                    4,4                           -                258,5

31,7             298,8          237,5                 16,8                           -            1 199,0

 

Skr 1982/83:103                                                               372

1  _______________________________ 2_______ 3______ 4________ 5_____

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1981/82 för sakkunniga biträden inom departementet m. m.

Diverse myndigheter                                                                            —               —

Diverse personer                                                           "                 234,0           26,9

Gemensamma kostnader                                                                   454,9           22,1

Utestående reseförskott

den I juli 1981                                                                                   -                -

Utestående reseförskott
.    den 30 juni 1982                                                                           .   _              _

Summa                                 688,9          49,0

Summa totalt                            6 442,7       900,8

' I beloppet ingår lönekostnadspälägg.

- Hyreskostnader och vissa andra lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader har

belastat anslaget VIII A 2 Gemensamma ändamål för departementen med 14,1 mkr för samtliga departement.

 

373

Kommittékostnader: Bostadsdepartementet

10

' 94,6 19,2

. /. 25,0

22,6 111,4

689,2

853,2

 

2 110,4

—

54,1

0,5

297,4

135,7

136,2 451,1

2 461,9 4 455,0

. /. 55,2

2       110,4
410,1
929,3

. /. 25,0

22,6

3         447,4

13 742,8

 

Skr 1982/83:103

374

INDUSTRIDEPARTEMENTET

1

Kommitténs benämning

Kom­mitténs nr i be­rättelsen

Utgifter (i tusentals kronor)

t.o.m.             1981 -07-01 -1982-06-30
1981-06-30    ------------------

Lön m.m.

Dag­arvoden '

 

Kommittéer som avslutat sin verksamhet senast den 30 juni 1982

Utredningen (I 1981:07) om alternativa former för statsstödd exportkreditgivning

Summa

1983: 18

30,7 30,7

 

341,3

32,7

167,3

48,2

169,0

34,1

59,2 15,0 68,0

45,8

42,8

69,3

144,0

41,4

45,0 85,2

72,0

84,5

134,9

51,1

511,2

183,8

10 135,4

1 257,0

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet efter den 1 juli 1982

Energisparkommittén (I 1974:05) (ESK) Företagsdemokratirädet (I 1975:01) Kooperationsutredningen (I 1977:01) Delegationen (I 1977:02) för

glesbygdsfrågor Direktinvesteringskommittén (I 1977:06)

(DIRK) 1978 års standardiseringsutredning

(I 1977:10) Data- och elektronikkommittén (I 1978:04)

(DEK) Oljeersättningsdelegationen (I 1979:01) Försvarsindustrikommittén (I 1979:02) Atomlagstiftningskommittén (I 1979:05)

(ALK) Teknikimportkommittén (I 1979:14)' Delegationen (I 1980:08) för upp­byggnad av en oljeersättningsfond Energimarknadsutredningen (I 1981:01) Mineralverkskommittén (I 1981:02) Kommittén (I 1981:03) av vissa frågor

rörande trygghetsfonder Organisationskommittén (I 1981:04) för statens energiverk m. fl. organ inom energiområdet (OKE) Utredningen (I 1981:06) om program för utvecklingen pä längre sikt av malmfältskommunerna i Norrbottens län 1981 års energikommitté (I 1981:08) Industriverksutredningen (I 1981:09) Utredningen (I 1982:01) om RPP-systemet Utredningen (I 1982:02) om vissa frågor

inom mineralomrädet Utredningen (I 1982:03) om möjlig­heterna till en fortsatt uppbyggnad av vattenkraften Utredningen (I 1982:04) om verksamheten

med industricentra Kommittén (I 1982:05) rörande de fram­tida regionalpolitiska stödinsatsernas inriktning och omfattning Plan för vattenkraftens ut­byggnad (I 1982:06)

Summa

 

1983: 1

2 3

80 617,8

770,5

4 559,5

2 239,1 593,2

4

1 722,1

289,6

5

5 005,8

585,2

6

1 472,6

226,4

7 8 9

3 763,0

3 566,1

836,4

708,7

1 176,1

706,7

10 11

473,4 1 936,7

323,5 205,7

12 13 14

235,7 135,8

866,0 267,9 515,9

15

242,6

16

17 19 20 21

22

23 24

26

161,0

 

375                                  Kommittékostnader: Industridepartementet

10

Resersättning     Tryckning      Konsultationer     övriga                 Bidrag till        Summa-

administrativa      myndighet,

kostnader            institution

 

—

0,4

—

_

-

31,1

 

0,4

 

~~

■

31,1

241,4

35,7

914,6

285,8

12 166,3 51,9

1        1 725,3 I            48,7

./. 1 498,1

15 847,8

15,0

1 083,3

143,7

21,3

546,6

1              3,2

■    -

1 050,2

9,6

144,8

292,3

12,1

-

1 044,0

-

39,1

113,4

3,2

-

424,9

89,9

137,4

21,0

79,9 0,4

6,8

431,7

49,8

108,0 74,4 15,5

—

1 062,6

1 964,0

834,4

3,8 30,9

-

752,8

1,3 13,5

-

373,6 1 088,1

140,7

28,9

127,5

100,9 0,4

17,7

1 739,7

34,3

783,1

248,1 2,7 18,8

. /. 1 983,3

1 184,1

418,7

1 597,9

13.5                   0,6           107,5                    4,8                         -                  420,1
52,3                   5,8           420,7                168,2                         -                I 342,0

4,5

—

1,5

18,0

45,0

12,3

84.6                    -                4,5                       -                         -                  463,1

3,3                    -                45,0                  12,3                        -                   263,7

21.7                   1,8              1,5                  18,0                         -                  258,5

1 185,9             1 613,1       17 547,9             2 478,1              . /. 3 481,4           30 736,0

 

Skr 1982/83:103                                                     376

Kommittéer som slutredovisat sitt uppdrag i tidigare års kommitté-berättelser

1980:32

33

1981:7

2 318,2 4 738,9 8 659,9

65,7 8,5

33

1 259,1

-

1982:4

16711,1

2 494,3

Reaktorsäkerhetsutredningen (I 1979:07)

Konsekvensutredningen (I 1979:08)

Norrbottendelegationen (I 1976:04)

Svenska kommittén (I 1980:01) för lAEA:s kärnkraftssäkerhetskonferens 1980

Delegationen (I 1975:02) för energi­
forskning (DFE)                                             1982:4    16 711,1    2 494,3          43,6

Delegationen (I 1977:03) med uppgift att behandla sysselsättnings-

probelemen i Göteborgsregionen                              7       6 344,5          —             6,3

14

1 497,9

201,9

71,4

16

380,3

71,2

16,2

17

2647,4

115,0

13,4

Utredningen (I 1979:13) om styrmedel för näringslivets energihushållning, m. m.

Larmutredningen (1 1979:16)

Industristödsutredningen (I 1979:17)

Utredningen (I 1979:18) om skogs­
industrins virkesförsörjning                                  18        886,4       301,8           39,3

Organisationskommittén (1 1980:02) för                                                 '

omorganisation av statens industri­
verks enhet för företagsutveckling
(SIFU)                                                                19        637,7        31,2           15,3

20

22

262,8 278,7

23

295,5

29

____

Kommittén (1 1980:03) för översyn
av systemet för statsstödd export­
kreditgivning genom AB Svensk Export­
kredit m. m.                                                       20         262,8          0,6

Ångexplosionskommittén (I 1980:06)

Kommittén (I 1980:07) om principerna
för taxe- och prissättning inom
energiområdet                                                    23         295,5   .    72,0         . 53,9

Utredningen (I 1981:05) om vissa
regionalpolitiska medel m. m.                              29            —         175,1            5,0

Summa                               3 537,3       264,4

 

377

Kommittékostnader: Industridepartementet

10

112,2

314,9

3,2

89,0

1,0

1 695,9

193,6

. /. I 307,0 105,2

3,2 65,7 97,5

. /. I 306,0 4 959,7

 

26,7 2,0 1,1

28,4

72,8 14,6 65,7

118,8

212,1

69,2 323,2

19,9

11,6

218,4

392,7 104,0 264,4

823,1

 

0,8

47,3

 

4,6

2,6 0,2

3,2 4,8

 

 

23,0

109,0

229,0

5,2

4,1

22,5

—

1,0

198,3

718,3

2 627,2

234,1

./.I 201,8

492,1

207,7 6 377,8

 

Skr 1982/83:103

378

I

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1981/82 för sakkunniga biträden inom departementet m. m.

Näringspolitiska rädet (I I969:A)

Byggbranschrådet (I 1973:B)

Skogsbranschrädet (I 1973 :C)

Stälbranschrådet (I 1974:B)

Svensk delegation (I 1976:A) att ingå i svensk-norsk kommitté för energi-och industrisamarbete

Regionalpolitiska rädet (I 1977 :A)

Teko-branschrädet (I 1977:B)

Delegationen (I I977:D) för småföretags­frågor

Delegationen (I 1977:E) för struktur­frågor

Gruvdelegationen (I 1978:C)

Varvsrädet(I 1979:B)

Bilbranschrådet (I I979:C)

Barsebäcksdelegationen (I I979:D)

Expertgruppen (I 1979:E) för forskning om regional utveckling

Arbetsgruppen (I I980:A) för upp­följning av vissa projekt inom norrbottendelegationen

Industriella och tekniska rädet (1 1981 :A)

Delegationen (I 1981 :B) för arbets-kooperationen

Centrala gassamrädsgruppen (I 1981 :C)

Vissa studier avseende den svenska varvsindustrin (I982:A)

Svensk delegation att ingå i en svensk-dansk kommitté för granskning och belysning av material rörande kärn­kraftverket i Barsebäck (I982:B)

Specialslälkommissionen (1982:C)

Särskilda utredningsmedel

Diverse myndigheter m. m.

Diverse firmor

Diverse personer

Gemensamma kostnader

Utestäende reseförskott den Ijuli 1981

Utestäende reseförskott den 30 juni 1982

 

1 008,0 1 715,9 4 409,3 3 503,2

241,8

371,7

19,7

0,6 17,6

6,7 18,5

370,2 515,7 292,7

0,4 185,1

23,5

16,4

83,9

-

-

1440,5 300,0 286,6 121,6 112,7

148,6

16,6 15,5

6 196,6

2 101,4

122,8

7,1

28,9

171,6

./. 215,2 0,4

. /. 2,2 18,6 16,1

 

Summa Summa totalt

3 077,9 16 750,6

247,2 1799,3

' 1 beloppet ingår lönekostnadspålägg

 Hyreskostnader och vissa andra lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader har belastat anslaget VIII A 2 Gemensamma ändamål för departementen med 14,1 mkr för samtliga departement. ' Kostnaderna har belastat anslaget XIV A 7. Försöksverksamhet med teknikimport.

 

379

Kommittékostnader: Industridepartementet

10

179,0

28,7

3,3

12,6

23,7

1,9

37,6

13,8

10,6

24,4

14,8

2,3

346,6

1,4

3,2

18,3

 

17,0 342,6

35,6 9,2 1,6

2,5

36,0 40,0

0,1 81,6

276,0

0,5

100,0

—

3,2 1,6

1 116,1

18,0

83,3 271,9 735,2

64,4

2,4

343,5

79,9

290,3

116,6 10,6

176,2 31,9

2,3

3 902,2

 

7,4

37,6 208,0

3,0

76,7

. /. 2,2

29,0

160,3 208,0

 

58,7 . /. 0,8

4,1

2 114,9 187,5

0,3 274,4

206,8 ./. 15,0

2 345,5

206,8

187,5

./. 215,2

263,1

./.31,2

-

-

-

-

./. 31,2

49,5

_

_

—

—

49,5

849,5 2 233,7

23,8 2 358,8

4 313,0 24 484,9

590,6 3 302,8

209,8

. /. 4 473,4

9 311,8 46 456,7

 

Skr 1982/83:103

380

KOMMUNDEPARTEMENTET

I

3

 

t.o.m. 1981-06-30

Kommitténs benämning

Kom­mitténs nr i be­rättelsen

Utgifter (i tusentals kronor)

1981-07-01-1982-06-30

Lön m.m.'

Dag­arvoden'

 

Kommittéer som avslutat sin verksamhet senast den 30 juni 1982

Länsdemokratikommittén (Kn 1976:04) Utredningen (Kn 1979:08) om kommunal kompetenslagstiftning

Summa

 

1983:5

705,0

19,1

57,2

13

358,2

164,9

34,2

 

 

184,0

91,4

 

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet efter den 1 juli 1982

Riksnämnden (K 1968:57) för kommunal beredskap

1968  års kyrkohandbokskommitté
(U 1969:44)3

1969     års psalmkommitté (U 1970:47)'
ADB-beredningsgruppen (C 1973:06)
Kyrkoberedskapskommittén (U 1976:09)
Ordningsstadgeutredningen (Kn 1977:02)
Kommunalbesvärskommittén (Kn 1977:05)
Kommunaldemokratiska kommittén

(Kn 1977:07) (KDK) Kommunalföretagskommittén (Kn 1978:01) Kommittén (Kn 1978:02) för medbestäm­mande frågor Räddningstjänstkommittén (Kn 1979:01) Stat-kommungruppen (Kn 1980:03) Kyrkomusikerutredningen (Kn 1980:04) Kyrkofondsutredningen (Kn 1980:05) Kommunalförbundutredningen (Kn 1981:0I) Kommittén (Kn 1981:02) för undersökning

av allvarliga olyckshändelser Prästtjänstkommittén (Kn 1982:01) Utredningen (Kn 1982:02) om export

av kommunalt kunnande CESAM-kommittén (Kn 1982:03)

Summa

I 011,1

56,0

9,5

1983: I

 

2

3 074,2

107,6

69,7

3

3 024,2

445,3

96,9

4

2 832,1

445,0

90,3

6

1 672,0

436,0

22,7

7

552,3

186,9

18,4

8

902,6

72,9

49,6

9

3 425,0

829,6

56,1

10

860,2

383,8

62,9

11

693,4

158,7

43,7

12

1 470,5

752,9

74,6

14

276,3

391,6

13,3

15

—

133,0

8,0

16

124,1

299,7

67,0

17

—

76,4

—

18

_

67,1

—

19

—

—

—

20 21

—

—

—

738,2

4 796,0

 

381                                Kommittékostnader: Kommundepartementet

10

Resersättning     Tryckning      Konsultationer     Övriga                 Bidrag till        Summa

administrativa      myndighet.

kostnader            institution

19,8                   -                  -                     10,4                        -                    106,5

9,9                    -                  -                       -                           -                   209,0

29,7                   -                  -                     10,4                       -                   315,5

0,5                    -                  -                       -                           -                     66,0

42,7

296,4

72,7

17,2

94,8

152,9

100,9

92,4

139,6

— ■

150,0

13,6

17,1

1,1

—

7,7

23,2

—

—

0,8

10,6

—

—

0,7

157,4

253,3

11,0

50,0

2,7

62,8

—

10,5

24,8

_

_

_____

86,3

71,9

—

15,2

8,7

11,7

32,7

15,0

9,1

—

—

0,8

24,6 1,1

76,1

89,1

15,0

606,3

983,2

275,0              I 113,5

-            484,6
229,3
133,8

I 366,4

-     ■           522,7

-                   227,2

-                    1 000,9
■  -               473,0

-            150,9
571,5

-                     77.5

0,1                    -                  -                  •     9,7             .        _                    76,9

643,3              926,2         . 456,4               248,6                   275,0             8 083,7

 

Skr 1982/83:103                                                     382

Kommittéer som slutredovisat sitt uppdrag i tidigare års kommittéberättelser

Länsdomstolskommittén (Kn 1977:01)                1982:7        364,5          5,7           38,9

Kommunalrättsutredningen (Kn 1977:06)

II

16

597,3 177,2

36,7 0,4

27,4 12,2

17

679,9

203,6 ■

54,3

18 19

97,4 389,0

13,5

28,4

21

422,2

109,5

28,4

22

258,2

6,3

15,1

 

 

375,7

204,7

för Stockholm Kvinnoprästutredningen (Kn 1979:02) Utredningen (Kn 1979:03) om

översyn av skatteförvaltningen

i Stockholms län (ÖSAB) Utredningen (Kn 1979:04) om

begravningsverksamheten 1979 ärs kyrkomöteskommitté (Kn 1979:06) Utredningen (Kn 1980:01) om inom-

regional skatteutjämning Utredningen (Kn 1980:02) om

redovisningssystemet för exekutions­väsendet (REX)

Summa

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1981/82 för sakkunniga biträden inom departementet m. m.

Ersättning till utredningsmän i

129,2

17,0

536,1

30,7

649,7

_

indelningsfrågor (Kn 1975:A) Referensgruppen (Kn I976:A) för folk-

rörelsefrågor Redaktionskommittén (Kn 1978:A) för

Samhällsguiden                                                              649,7           —             11,7

Arbetsgruppen (Kn 1980:A) för över­arbetning av förslag till ändrad

brandförsvarsutbildning                                                    93,8         23,6           10,6

Prästvalsutredningen(Kn I98I:A)                                             —            _             25,9

Diverse firmor                                                                                     —               —

Diverse personer                                                                                 —               —

Gemensamma kostnader                                                                      1,7              _

Utestäende reseförsott

den Ijuli 1981                                                                                    -                -

Utestäende reseförskott

den 30 Juni 1982                                                                               -                -

Summa                                   73,0          48,2

Summa totalt                            5 428,7     1 082,5

' I beloppet ingår lönekostnadspålägg.

- Hyreskostnader och vissa andra lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader har belastat anslaget (VIII A 2) Gemensamma ändamål för departementen med 14,1 mkr för samtliga departement. ' Kostnaderna har bestridits med förskott ur kyrkofonden.

Angående ledningsgruppen (K 1982:B) för teknisk utvärdering av metod att märka oljerester i fartyg är kommun­departementets andel 13,8 tkr 1981/82, se redogörelse till kommunikationsdepartementet.

 

383                                Kommittékostnader: Kommundepartementet

10

3,8

37,4

0,6 /.1,3

28,2

3,8

9,8

_

52,7

-                      0,4                        -                    86,2

2,8                        -                    95,7

0,5                         -                    11,8

2,1                         -                  273,6

-                                          -                           -                    81,1
-                        -                               -            -                    13,5

13,6                        126,1                      2,0                            0,3                         -        279,9

0,8                            -                       -                              -      -                    22,2

21,3                        254,2                      2,0                            6,1                       -        864,0

384,8
36,1                57,9              3,9                  13,4

4,5                    -                22,7

4,6                    -                  -                      0,9

-                      -              161,1

2,3                   -                 7,7

9,2                   6,3

,/. 8,7                  -                  -                       -

50,6                 57,9           589,4                20,6

744,9             1 238,3       1047,8               285,7

 

-

401,8

25,0

167,0

-

38,9

-

34,2 31,4 161,1

-

■ 10,0

17,2

-

. /.' 8,7

_

11,8

25,0

864,7

300,0

10 127,9

 

Skr 1982/83:103

384

Underbilaga 2

Fördelning mellan kvinnor och män i kommittéer som redovisas i kommittéberättelsen

Justitiedepartementet

Socialdepartementet

 

Funktioner

Kvinnor

Män

Funktioner

Kvinnor

Män

Ordförande m. m.

3

33

Ordförande m. m.

7

22

Ledamöter m. m.

52

142

Ledamöter m. m.

77

137

Sakkunniga m. m.

30

228

Sakkunniga m. m.

73

181

Sekreterare och övriga

7

82

Sekreterare och övriga

45

83

Summa

92

485

Summa

202

423

Sammantaget har andelen kvinnor ökat med 0,3 procent sedan före­gående års redovisning

Sammantaget har andelen kvinnor ökat med 2,4 procent sedan före­gående års redovisning

 

Utrikesdepartementet

Kommunikationsdepartementet

 

Funktioner

 

K

vinnor

Män

Funktioner

 

K

vinnor

Män

Ordförande m. m.

 

 

2

2

Ordförande m. m.

 

 

0

6

Ledamöter m. m.

 

 

2

13

Ledamöter m. m.

 

 

5

21

Sakkunniga m. m.

 

 

8

52

Sakkunniga m. m.

 

 

5

70

Sekreterare och övri

iga

 

0

9

Sekreterare och övr

iga

 

4

23

Summa

12

76

Summa

14      120

 

Sammantaget har andelen kvinnor ökat med 1,6 procent sedan före­gående års redovisning

Sammantaget har andelen kvinnor ökat med 3.0 procent sedan före­gående års redovisning

 

Fiirsvarsdepartementet

Ekonomidepartementet

 

Funktioner

K\

nnnor

Män

Funktioner

Kvinnor

Män

Ordförande m. m.

 

1

13

Ordförande m. m.

0

12

Ledamöter m. m.

 

II

51

Ledamöter m. m.

5

58

Sakkunniga m. m.

 

12

193

Sakkunniga m. m.

6

87

Sekreterare och övriga

 

5

66

Sekreterare och övriga

4

30

Summa

29     323

Summa

15      187

 

Sammanlaget har andelen kvinnor ökat med 2,4 procent sedan före­gående års redovisning

Sammantaget har andelen kvinnor minskat med 1,5 procent sedan fö­regående års redovisning

 

385

Skr 1982/83:103

 

Budgetdepartementet

Arbetsmarknadsdepartementet

 

Funktioner

 

K

finnor

Män

Funktioner

K

vinnor

Män

Ordförande m. m.

 

 

1

26

Ordförande m. m.

 

6

8

Ledamöter m. m.

 

 

14

100

Ledamöter m. m.

 

20

74

Sakkunniga m. m.

 

 

27

.   243

Sakkunniga m. m.

 

34

129

Sekreterare och övri

iga

 

13

62

Sekreterare och övriga

 

39

78

Summa

55      431

Summa

99      289

 

Sammantaget har andelen kvinnor ökat med 2,6 procent sedan före­gående års redovisning

Sammantaget har andelen kvinnor" ökat med 0,4 procent sedan före­gående års redovisning

 

Utbildningsdepartementet

Bostadsdepartementet

 

Funktioner

 

K

vinnor

Män

Funktioner

Kvinnor

Män

Ordförande m. m.

 

 

3

23

Oidförande m. m.

1

8

Ledamöter m. m.

 

 

27

72

Ledamöter m. m.

11

•41.

Sakkunniga m. m.

 

 

.     58

171

Sakkunniga m. m.

26

148

Sekreterare och övr:

iga

 

16

48

Sekreterare och öv

riga          JO

4(5

Summa

104      314

Summa

48      243

 

Sammantaget har andelen kvinnor minskat med 1,4 procent sedan fö­regående års redovisning

Sammantaget har andelen kvinnor ökat med 5,2 procent sedan före­gående års redovisning

 

Jordbruksdepartementet

I ndustridepartementet

 

Funktioner

K

vinnor

Män

Funktioner

a:i

vinnor

Män

Ordförande m. m.

 

1

18

Ordförande m. m.

 

0

19

Ledamöter m. m.

 

14

73

Ledamöter m. m.

 

16

III

Sakkunniga m. m.

 

13

237

Sakkunniga m. m.

 

21

217

Sekreterare och övriga

 

5

64

Sekreterare och övriga

 

29-

174

Summa

33      392

Summa

66      521

 

Sammantaget har andelen kvinnor ökat med 0,2 procent sedan före­gående års redovisning

Sammanlaget har andelen kvinnor ökat med 1,8 procent sedan före­gående års redovisning

 

Handelsdepartementet

Kommundepartementet

 

Funktioner

K

vinnor

Män

Funktioner

Kvinnor

Män

Ordförande m. m.

 

1

5

Ordförande m. m.

2

20

Ledamöter m. m.

 

3

25

Ledamöter m. m.

15

83

Sakkunniga m. m

 

II

37

Sakkunniga m. m.

25

201

Sekreterare och övriga

 

4

17

Sekreterare och övriga

8

55

Summa

19        84

Summa

50      359

 

Sammanlaget har andelen kvinnor ökat med 5,8 procent sedan före­gående års redovisning

Sammantaget har andelen kvinnor minskat med 0,4 procent sedan fö­regående års redovisning

25    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

 

 

Skr 1982/83:103

 

 

Totalt Departementen

 

 

Funktioner

Kvinnor

Män

Ordförande m. m.

28

215

Ledamöter m. m.

272

1 001

Sakkunniga m. m.

349

2 194

Sekreterare och övriga

189

837

386

Summa                   838   4 247

Sammantaget har andelen kvinnor ökat med 0,4 procent sedan före­gående års redovisning

Som framgår av tabellen Totalt Departementen utgjorde kvinnorna omkring 11,5 (9,5) procent av gruppen ordförande m. m., omkring 21,4 (20,9) procent av gruppen ledamöter m. m., omkring 13,7 (12,8) procent av gruppen sakkunniga m. m. och omkring 18,4 (21,7) procent av grup­pen sekreterare och övriga. Siffrorna inom parentes anger motsvarande siffror för föregående är.

 

387

Skr 1982/83:103

Statens offentliga utredningar 1982

Kronologisk förteckning

1.   Real beskattning. B.

2.   Real beskattning. Bilaga 1 -3. B.

3.   Real beskattning. Bilaga 4-6. B.

4.   Tandvården under 80-talet. S.

5.   De förtroendevalda i kommuner och.landstingskommuner Kn.

6.   Sockernäringen. Jo.

7.   Talböcker-utgivning och spridning. U.

8.   Videoreklamfrågan. Ju.

9.   Ny plan- och bygglag. Remissammanställning. Bo.
10. Sanering efter Industrinedläggningar. Bo.

11    Den långsiktiga tillgången och efterfrågan pä läkararbets­kraft. S

12.   Statlig fondförvaltning m. m. E.

13.   Kommunalföretaget. Kn.

14.   Tillväxt eller stagnation  E.

15.   Internationella företag i svensk industri. I.

16.   Skatt på energi  B.

17.   Skatt på energi. Bilagor. B

18.   Förvärvsarbete och föräldraskap. A.

19.   Handikappade elever i det allmänna skolväsendet. U

20.   Kommunerna och näringslivet. Kn.

21.   Ett effektivare vite. Ju.

22.   Svensk amatörboxning och skadeverkningarna. Jo.

23.   Fritidsboende. Bo.

24.   Vidgad lansdemokrati. Kn.

25.   Översyn av rättegångsbalken 1. Processen i tingsrätt. Del A. Lagtext och sammanfattning. Ju.

26.   Översyn av rättegångsbalken 1. Processen i tingsrätt. Del B. Motiv m. m. Ju.

27.   Svensk industri i utlandet. I.

28.   Löntagarna och kapitaltillväxten 9. E

29.   KOMVUX-kommunal utbildning för vuxna. U.

30.   Information om arbetsmiljörisker. A.

31.   Information om arbetsmiljörisker. Bilaga 1. Värdering av risker i arbetsmiljön. A.

32.   Information om arbetsmiljörisker. Bilaga 2. Arbetsmiljoin-formation påverkan, behov och utbud. A.

33.   Information om arbetsmiljörisker. Sammandrag. A.

34   Prisutveckling inom bostadsbyggandet och dess orsaker. Del 1. Bo.

35.   Prisutveckling inom bostadsbyggandet och dess orsaker. Del 2. Bilagor. Bo.

36.   Enklare föräldraförsäkring. S.

37.   Kommunal planering i förändring. Kn.

38.   Fakta för konsumenter. H.

39.   Stöld i butik. Ju.

40.   Ägariägenheter. Ju.

41.   Överklagande av kommunala beslut. Kn.

42.   Utbildning för hälso- och sjukvård vid katastrofer och i krig. S.

43.   Språk- och kulturstöd för invandrar- och minoritetsbarn i förskoleåldern. S.

44   Nytt bilstöd till handikappade. S.                    *

45.   Ortnamns värde och vård. U.

46.   Handlingsprogram i handikappfrågor, S.

47.   Löntagarna och kapitaltillväxten 10. E.

48.   Försvarsmaktens personalkategorier. FÖ.

49.   Invandringspolitiken. A.

50.   Reviderad tandvårdstaxa. S.

51.   Hästavel och hästanvändning. Jo.

52.   En effektivare kreditpotitik. E.

53.   Kreditpolitiken. Fakta, teorier och erfarenheter. E.

54.   Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 2. B.

55.      Översyn  av det skatteadministrativa  sanktionssystemet.
Bilaga. B.

56. Kommunal förvaltning och medbestämmanderätt. Kn.
57   Pantbrev. Ju.

58.  .Bostadsbidragen. Bo.

59.  Militär själavård. Fö.

60.  MBL i utveckling A

 

61.   Sexuella övergrepp. Ju.

62.   Avveckling av statliga fonder. E. 63   Potislag. Ju.

 

64.   Frihetsberövande vid bråk och berusning. Ju.

65.   Återinvestera i bostader Bo.

 

Skr 1982/83:103

Statens offentliga utredningar 1982

388

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Videoreklamfrågan. [8] Ett effektivare vite. [21]

Råttegångsutredningen. 1. Översyn av rättegångsbalken 1. Pro­cessen i tingsrätt.  Del A. Lagtext och sammanfattning. [25J 2. Översyn av rättegångsbalken 1. Processen i tingsrätt. Del B. Motiv m  m. [26] Stöld i butik  [39] Ägariägenheter. [40] Pantbrev  [57] Sexuella övergrepp. [61] Polislag. [63] Frihetsberövande vid bråk och berusning. [64]

Försvarsdepartementet

Forsvarsmaktens personalkategorier. [48] Militär själavård. [59]

Socialdepartementet

Tandvården under 80-talet. [4]

Den långsiktiga tillgången och efterfrågan på läkararbetskraft.

!i'l

Enklare föräldraförsäkring. [36]

Utbildning för hälso- och sjukvård vid katastrofer och i krig. [42) Språk- och kulturstöd för invandrar- och minoritetsbarn i för­skoleåldern. [43]

Nytt bilstöd till handikappade. [44] Handlingsprogram i handikappfrågor [46] Reviderad tandvårdstaxa. [50]

Ekonomidepartementet

Utredningen angäende översyn av den statliga fondförvaltning­en. 1. Statlig fondförvaltning m. m. [12] 2. Avveckling av statliga fonder. [62]

Tillväxt eller stagnation. [14]

Utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten. 1. Löntagarna och kapitaltillväxten 9. [28] 2. Löntagarna och kapitaltillväxten 10. [47]

Kreditpolitiska utredningen. 1. En effektivare kreditpolitik. [52] 2.   Kreditpolitiken. Fakta, teorier och erfarenheter. [53]

Budgetdepartementet

Realbeskattningsutredningen. 1. Real beskattning. [1] 2. Real beskattning. Bilaga 1-3. [2] 3. Real beskattning. Bilaga 4-6. [3] Energiskattekommittén. 1. Skatt pä energi. [16] 2. Skatt på energi. Bilagor. [17]

Skattetilläggsutredningen. 1. Översyn av det skatteadministra­tiva sanktionssystemet 2. [54] 2. Översyn av det skatteadmini­strativa sanktionssystemet. Bilaga. [55]

Utbildningsdepartementet

Talböcker-utgivning och spridning. [7] Handikappade elever i det allmänna skolväsendet. [19] KOMVUX-kommunal utbildning för vuxna. [29] Ortnamns värde och vård. [45]

Jordbruksdepartementet

Sockernäringen. [6]

Svensk amatörboxning och skadeverkningarna. [22]

Hästavel och hästanvändning. [51]

Handelsdepartementet

Fakta för konsumenter. [38]

Arbetsmarknadsdepartementet

Förvärvsarbete och föräldraskap. [18]

Utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön. 1. Information om arbetsmiljörisker. [30] 2. Information om ar­betsmiljörisker. Bilaga 1. Värdering av risker i arbetsmiljön. [31 ] 3. Information om arbetsmiljörisker. Bilaga 2. Arbetsmiljö­information-påverkan, behov och utbud. [32] 4. Information om arbetsmiljörisker. Sammandrag. [33] Invandringspolitiken. [49] MBL.i utveckling. [60]

Bostadsdepartementet

Ny plan- och bygglag. Remissammanställning. [9| Sanering efter industrinedläggningar. [10] Fritidsboende. (23]

Byggprisutredningen. 1. Prisutveckling inom bostadsbyggan­det och dess orsaker. Del 1. [34] 2. Prisutveckling inom bostads­byggandet och dess orsaker. Del 2. Bilagor [35] Bostadsbidragen. [58] Återinvestera i bostäder. [65]

Industridepartementet

Direktinvesteringskommittén 1. Internationella företag i svensk industri. [15] 2. Svensk industri i utlandet. [27]

Kommundepartementet

De förtroendevalda i kommuner och landstingskommuner. [5]

Kommunalföretaget. [13]

Kommunerna och näringslivet. [20]

Vidgad tänsdemokrati  [24]

Kommunal planering i förändring. [37]

överklagande av kommunala beslut [41]

Kommunal förvaltning och medbestämmanderätt  [56]

Anm. Siffrorna Inom klämmer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

 

389

Skr 1982/83:103

Betänkanden avgivna av kommittéer, som redovisas i kommittéberättel­sen, eller upprättade inom departement (Ds-serie) som publicerats sedan redovisningen i 1982 års kommittéberättelse

(Inom kUtmmer jnge>del nummer i kommitléberättelsen. under vilket vederbörande kommitté redovisas).

Justitiedepartementet 1982

1. Översyn uv vullagen ?>

Beiiinkande uv 1978 ärs vyllugskommitté {Ju I97H:0I)[2I]

2.        Ruttshjiilpskostnuderna
Promemoria

.1. DomstoLsverket och domstolarna

Betänkande av utredningen (Ju 19S():07) an­gående domsiolsadministrationen [42]

4.        Beslutsstrukturen inom polisväsendet
Promemoria av 19S1 års polisheredning (Ju
I98I:02)(PR8I)[4.1]

5.        Förverkande av knivar m.m. lill förebyggan­
de av våldsbrott

Promemoria

6.   Polisorganisationen i Stockholms län Promemoria av 1981 ärs polisberedning (Ju I98I:()2)(PB8I)[43]

7.   Polisorganisationen i Göteborgs- och Bohus län

Promemoria av 1981 ärs polisberedning {Ju I98I:02)(PB81)[43]

8.   Polisorganisationen i Jämtlands län Promemoria av I9SI års polisberedning (Ju I98I:()2)(PB8I)[43]

9.   De ofrenlliga organens verksamhet vid krig eller krigsfara. 1. Förvaltningsmyndigheter och kommuner

Promemoria

10.      Rikspolisstyrelsens framtida uppgifter och
organisation

Promemoria av 1981 ärs polisberedning (Ju

I9SI :02( (PB 8I)|43|

11.      Större klarhet i fräga om olika reglers rättsli­
ga karaklär och syfte. Föreskrifter, anvisning­
ar och räd

Promemoria

12.      Ändrade regler om förvärv av hyresfastighe­
ter

Promemoria

Utrikesdepartementet 1981

2. Den framlida utrikestjänsten II. De svenska huvudintressenternas syn pä utrikesförvalt­ningen. Behovet av planering. Delhetänkandeav utredningen (UD 1978:02) om utrikesrepresentationen [3]

1982

Försvarsdepartementet 1981

12.  Priskompen.sation för det militära försvaret ov:h civilförsvaret

Utredning och granskning utförd p;\ uppdrag av 1978 års försvarskommitté (Fö W7«:()2) |Fk-7S)|:|

\}.' Utvecklingen av försvarets fredsorganisation under 1980-talel

Slutrapport frän 1978 irs försvarskommités (Fö 1978:02) arbetsutskott för fredsorganisa-tionsfrägor (FK-78) (2|

14.       Totalförsvaret 1982-1987
Slutbetänkande frän 1978 ärs försvarskom-
mité(Fö 1978:02) (FK-78) |2)

15.            Sweden's Total Defence 1982-1987

A Summary of the final report by the 1978 Parliamentary Committee on Defence (Fö 1978:02) (FK-78) (21

16.  Remissynpunkter pä 1978 ärs försvarskom-mitlés betänkande Säkerhetspolitiken och to­talförsvaret

17.  Särbarhelsberedningens (Fö 1981:02) -SARBs - handlingsplan |l.1|

1982

1.   Ersättningar till personal i krigsorganisation Betänkande av värnpliktsförmänsutredning-en(Fö I980:02){VFU)(S]

2.   Skyddsrum. Förslag till administrativa för­enklingar m.m.

Promemoria av 1975 ärs skyddsrumsutred-ning(Fö 1975:03) (SKrU-75) |I]

3.        Försvarets materielunderhäll under l98()-ta-
let. Uppgifter, organisation och dimensione­
ring

Slutbetänkande av 1980 ärs underhällsutred-ning{Fö 1980:04) (U-80) [10]

4.        Förmäner till värnpliktiga m.fl. under grund­
utbildning

Betänkande av 1982 ärs värnpliktsförmän>-kommitté(Fö I982:0I){VFK S2)[I4]

Socialdepartementet 1981

21.       Data om alkoholkonsumtionen och dess ska­
deverkningar.

Statistik och undersökningar sammanställda av samordningsorganet (S 198():()6) för alko-holfrägor{SAMO)[2l]

22.  Tekniska förutsättningar för ransonering och registrering vid inköp av alkoholdrycker. Expertrapport utför pä uppdrag av samord­ningsorganet {S 1980:06) för alkoholfrågor (SAM0)[21]

23.  Aikoholpolitiska restriktioner

Rapport frän elt forskarseminarium kring ransonering, registrering och prispolitik ge­nomfört pä initiativ av samordningsorganet (S 1980:06) för alkoholfrågor (SAMO) [21]

24.            Bilder och röster

Intervjuer bland kvinnor och sjukvårdsper­sonal kring abort utförd av 1980 års abortkom­mitté (S 1980:02) [IS]

25.       Om alkoholpolitiken 2
Överväganden, förslag m.m. frän samord­
ningsorganet (S 1980:06) för alkoholfrägor
(SAMO) [21]

 

Skr 1982/83:103

390

 

26. Primärvärd och socialtjänst i förändring Översyn av forskning, utvecklingsarbete m.m. i Dalby, Tierp och Vilhelmina

1982

1.             Utvärdering av reglerna för ersätlning till
kommunerna för hjälp till llyktingar och ut­
länningar som väntar pä beslut om uppehälls-
lillständ

Rapport frän en arbetsgrupp inom socialde­partementet

2.             En utvärdering av försöket med lördags-
stängda systembutiker sommaren 1981
Rapport frän en e.tpertgrupp

3.             Översyn av debiterings- och uppbördssyste­
met för arbetsgivaravgifter
Delbetänkande från socialavgifisutredning­
en (S 1981:04) [30]

4.   Trygghetslarm — inte bara teknik Belänkande av äldreberedningen {S 1981:0I) [2-!]

5.   Bevarande av journaler m.m. Delbetänkande av journalutredningen (S 1980:03)[19]

6.   Vård i livets slutskede

Rapport trän symposium den I8januari 1982

7.             Om narkotikamisshrukeis orsaker — under­
sökningsresultat, teorier och forskningspro­
blem

Sammanställning frän utredningen (S

1977:04) om narkotikamissbrukets omfattning

{UNO) [4]

8.  Lära leva tillsammans

Karlläggning av samlevnadsundervisning och lärarutbildning av I98(t års abortkommitté (S 1980:02)118]

9.             Nyrekrytering av privatläkare
Promemoria av en särskild arbetsgrupp

10.  Försäkringsdom.stolarna

Slutrapport av försäkringsdomsiolskommii tén (S I9S0:H))|25)

I I.   Bara någol äldre

Översäitning till svenska av rapporten Just' anoiher age som utgavs till FN:s världskonfe­rens om äldrefrågor 1982. Äldreberedniiigen (S 1981:01)1271

12.   Reviderad tandvårdstaxa

Rapport av en särskild arbetsgrupp till 1978 års tandvårdsutredning (S 1978:01) [7)

Kommunikationsdepartementet 1981

17.  Samordnad säkerhetssyn av fartyg Promemoria av utredningen {K I979:B) om klassillceringssällskapens roll i tillsyn av sjö-värdigheKUKTS)'

18.  Co-ordinaied Safety Control of Ships Engelsk översättning av Ds K 1981:17 av ut­redningen (K I979:B) om klas-sificeringssäll-skapens roll i tillsyn av sjövärdighet (UKTS)'

1982

1.  Statliga insatser för Slockholmstrafiken Betänkande av Stockholmsutredningen (K 1980:02) [5]

2.  Ny sjösäkerhetslag. Del I. Författningsför­slag

Slulbetänkande av fartvgsmiljöutredning (K 1973:04)[I]

3.             Ny sjosäkerheislag. Del 2. Motiv
Slutbetänkande av fartygsmiljöutredningen
(K  1973:04) [I]

4.   Statlig trafikflygarhögskola. Del I Betänkande av organisationskommittén (K 1980:04) för trafikflygarutbildning (OTU) [7]

5.   Utbildning av flyglärare. Del 2 Betänkande av oragnisationskommitlén (K 1980:04) för trafikfiygarutbildning (OTU) [7]

6.               Ny myndighetsorganisation för landtrans-
. porter av farligt gods

Delbetänkande av organisationskommittén (K 1982:01) för transport av farligt gods[l I]

Ekonomidepartementet 1981

14. Jordbrukets kapitalförsörning

Slutbetänkande av utredningen (E 1980:01) om jordbrukels kapitalförsörjning [9]

1982

I.  Lagstiftning om ohligationsfonder

Betänkande av utredningen (E 1982:01) om bankanknutna ohligationsfonder [14]

Budgetdepartementet 1981

18.  Konst i statliga verk

Rapport frän budgetdepartementets rättsse-kretarial

19.           ... men se'n rejäl trygghet — inkomstgaranti
för statssekreterare

Betänkande av utredningen (B 1980:04) om pensionsrält [25]

20.  Samordnad datapolitik

Rapport frän datadelegationen (B 1980:03) [24]

21. RS-systemet

En genomgäng och utfrågning 1981-11-12 av daladelegationen (B 1980:03) [24]

1982

1.             Skattekontroll av leverantörer till siat och
kommun

Förslag av utredningen (B 1981 :()5) om viss översyn av gällande upphandlingsbcstämmcl-ser|3'l]

2.   Översyn av mervärdeskatten. Del 6. Rätten till avdrag för fikliv mervärdeskall Belänkande av merviirdeskatleulredningen (Fi I971:(f5)[l]

3.   Perspektiv på hesparingspoliliken Rapporter till expertgruppen (B 1981:03) för studier i offentlig ekonomi ( F.SO) [29]

4.   Statliga chefsfrågor

Rapport frän budgetdepraiemenieis persona­lenhet

5.   Avräkning av utländsk skatt Betänkande av skatteavräkningssakkunniga (B 1981:06) [32]

6.   Reavinst pä bostadsrätter Delbetänkande av kapitalvinstkommittén (B 1979:05) [15]

7.   Inkomsifördelningseffekter av livsmedels-subventioner

Rapport till e.\pertgruppen (B 1981 :()3) för studier i offentlig ekonomi (ESO) [29]

8.   Förslag till ändringar i reglerna om avsätt­ning till iniernvinsikonio Delbetänkande av bidragsskattekommittén (B.I980:{)I)[22]

9.   Perspektiv på budgetunderskottet. Del I. Budgetunderskottens teori och praktik. Stå­lens budgetfinansiering och penningpolitiken Rapporter lill expertgruppen (B I9SI :03) for studier i offentlig ekonomi (ESO) [29]

 

391

Skr 1982/83:103

 

10.       Offentliga tjänster pä fritids-, idrotts- och
kulturområdena

Rapporter till expertgruppen (B 1981:03) för studier i offentlig ekonomi (ESO) [29]

Utbildningsdepartementet 1981

21. Samhällels arkivproblem

Rapport från arbetsgruppen {U 1981 :A) med uppdrag au göra en översyn av de praktiska arrangemangen för bevarande av arkivhand­lingar m. m. för statsförvaltningen

22. Konservatorn i centrum

Förslag lill grundutbildning för konserve-ringsverksamhet Kon.servatorsutredningen (U 1978:08) [15]

23.   Karlläggning av konserveringsverksamheten inom riksantikvarieämbetets, Kungl. Bibliote­kets och riksarkivets ansvarsområde Specialbilaga till betänkandet Ds U 1981:22 Konservalorsutredningen (U 1979:08) [15]

24.   Kontaktforskare. Utvärdering av en försöks­verksamhet 1978/79-1980/8!

Rapport från forskningssamverkanskommil-tén{U I978:OI)(FOSAM)(51

1982

1. Föremålssamlingarnasi tillväxt.

Några synpunkter och förslag rörande ur­valsbegränsning och gallring

2.   Dagsiidnigar för synskadade Utredningen (U 1980:08) om dagstidningar för synskadade [23]

3.   Närradion — Innehållet; medlemmarna och invandrarna

Närradiokommitlén {U 1978:11) [9]

4.   Museer och annan utåtriktad kulturell verk­samhet inom Kungl. slottet Utredningen (U 1978:14) om förutsättningar­na för en närmare samverkan mellan livrust­kammaren och övrig museiverksamhet inom Kungl. slottet (slottsutredningen) [I0|

5.   Konferenser i skolan skolförfaltningsulredningen (U I979:I2)[17]

6.   Specialskolans bibliotek Integrationskommitlén (U 1978:07) [7]

7.   Ett museum för luft- och rymdfartyg Utredningen (U 1979:07) om den civila flyg-historiska museiverksamheten |I4]

8.   Drottningholms tealermuseum Utredningen (U 1979:15) med uppdrag atl utreda frågan rörande den framtida verksam­heten vid Stiftelsen Drottningholms teatermu­seum m. m. [19]

9.   Spridning av TV-bolagens program på video Arbetsgrupp mom utbildningsdeparlementet

K).   Reformerad tolkuthildning

Särskild utredare inom utbildningsdeparte­mentet

11.  Folkhögskolans studieomdömen Utredningen (U 1981:06) om folkhögskolans studieomdömen [28]

12.  Hälsovård för högskolestuderande

.   Utredningen (U 1980:03) om den framlida hälso- och sjukvärden sami molionsidrotien för studerande [22]

13.  Acceleraioibaserad forskning i Sverige Rapport från 1980 ärs utredning (U I980:D) rörande acceleratorbaserad forskning i Sveri­ge-

14.  Hur skall vi försörja oss i framliden'.' Diskussion av den industriella förnyelsens innebörd. En studie av Thomas Danborg Utbildningsekonomiska utredningen (U 1981:03)[25]

15.  Folkbibliotek och folkbildning i samverkan Rapport frän en arbetsgrupp inom folkbib-liotcksutredningen (U 1979:17) (20]

16.  Folkbibliotekens informalionsuppgifter Rapport från cn arbetsgrupp inom folkbib-lioteksulredningen(U 1979:17) [20]

Jordbruksdepartementet 1981

11.      Stöd lill kollektiv forskning rörande skogs­
trädsförädling och skogsgödsling m. m.
Promemoria av förhandlingsgruppen (Jo
1981:0I) för nya avtal rörande forskning och
Utvecklingsverksamhet pä det skogsteknisku
området saml rörande skogslrädsförädling
och skogsgödsling m. m. [Slutredovisad i

'   1982 ärs kommiltéberätielse Jo 21]

12.  Stöd lill kollektiv skogsleknisk forskning Promemoria av förhandlingsgruppen (Jo 1981:0I) för nya avtal rörande forskning och ulvecklingsverksamhet pä det skogstekniska området saml rörande skogsträdsförädling och skogsgödsling m. m. [Slutredovisad i 1982 års kommiltéberätielse Jo 21]

13.  Rekonstruktion av AB Svensk laboratorie­tjänst (Svelab)

Förslag om samverkan mellan staten, kom­munerna. Jordbrukels föreningsrörelse, indu­strin och konsumentkooperationen i Svetab. Riktlinjer för Svelahs framtida organisation och verksamhet.

Förslag avgivna av Svelab-gruppen (Jo I980:B)'

1982

1.         All trygga försörjningen med kvävegödsel­
medel och ammoniak

Betänkande av utredningen (Jo 1981:07) om försörjningen med gödselmedel m. m. (23]

2.   Svensk irädgårdsnäring. Marknadsfrägor 1974 ärs trädgärdsnäringsutredning (Jo I974:09)[l]

3.   Sven.sk trädgårdsnäring: Bilagor

1974 års trädgårdsutredning (Jo 1974:09) [I]

4.         Turistbranschens näringsvillkor. Turisttrans­
porter

Redovisning av undersökningar utförda på uppdrag av utredningen (Jo 1979:07) om den ställiga rekreations- och turisipoliliken (TU-REK)[II)

5.         Översyn av siatens lanlbrukskemiska labora­
torium

Betänkande av utredningen (Jo 1981:02) av verksamhet och organisation m. m. vid slutens veterinärmedicinska anslall och siatens lant­brukskemiska laboratorium (SVA-SILL-utredningen) (19]

6.   Förhandsbesked angäende yrkesfiskelicens Delbetänkande av kommillén (Jo 1981:06) om vissa fiskefrägor (Fiskekommiltén) [22]

7.   Statligt stöd till jordbruket i norra Sverige Delbetänkande av kommillén (Jo 1981:04) för översyn av stödet till jordbruket i norra Sverige [20]

Handelsdepartementet 1981

6. Tullprefcrenscr för u-länderna

Översyn av det svenska GSP-systemét

1982

1.  Sverige och IDR

Betänkande av 1979 ärs IDB-kommitté (H 1979:06) |4]

 

Skr 1982/83:103

392

 

2. All godkänna tolkar och auktorisera översät- ■ lare — en utvärdering

Betänkande av utredningen (H 1981:01) om kommerskollegiels lolk- och translatorverk­samhet [61 . 3.  Låneförbudet i aktiebolagslagen — samman­slällning av regering.särenden 4. Föreskrifter om import och export

Belänkande av utredningen (H 1978:03) om import- och exportförfattningar [I]

Arbetsmarknadsdepartementet 1981

17.  Förslag till ändrat bidragssy.ste'm m. m. inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen

1982

1.  Slutrapport från arbetsgruppen (A I980:A) ■ för frägor rörande assyriernas/syrianernäs si­ tuation i Sverige

2.  Skrivbyråernas ambulerande verksamhel Delhetänkandeav utredningen (A 1980:05) om kartläggning av arbetsmarknaden för kort­tidsanställda pä kontorsområdet [13]

3.  Administraliv beredskap pä arbetsrättens område

Promemoria upprättad inom arbetsmark­nadsdepartementets rältssekreiariat

4.  Om besvärsnämnd i utlänningsärenden Delbeuinkande frän invandrarpolitiska kom­millén (A 1980:()4)(IPOK)[I2]

5.  Ledighetslagarna. En lagteknisk granskning. Promemoria

6.  Invandrarna i svenskarnas ögon Delrapport av diskrimineringsutredningen (A 197S:06)(DU)|7]

7.  Bra affärer med daiorer? datoranvändning i varuhandeln

Branschstiidie utförd av arbeislivscentrumpå uppdrag av dataeffektutredningen (A 1978:05)

IM

S. Uivandnngen av .lyrisk-oriodoxa och andra kristna från Turkiet och Mellanösiern

9. Tvåspråkighet som merit vid anställning och utbildning

Rapport frän en arbetsgrupp inom regerings­kansliet

Bostadsdepartementet 1982

1.  Den lokal;! lanimäieriorganisaiionen. Resul-lat AV enk;iiundersökning utförd pä uppdrag av 1980 ärs lanlmäteriulredningdJo 1980:02)

2.  Byggnadsforskning ~ en översyn och utvär­dering

Betänkande av byggforskningsutredningen

3.  Bostadsbidragen. Bilagor till SOU 198258 bosiadsbidragskommiuén (Bo 1979 01)161

4.  Ny lantmaleritaxa

Betänkande av 1980 års lantmateritaxeutred-ning(Bo |9S0:03)[I3]

5.        Administration av bostadsbidrag till barnfa­
miljer m. fl.

Kommittén (Bo 1982:01) om adminiraiion av bostadsbidragen till barnfamiljer m. Il [15]

Industridepartementet 1981

27. Ökad bankmedverkan vid statsstödd export­kreditgivning

Betänkande av utredningen (I 1981:07) om aliernativj former för siatsstödd exportkredit­givning [I8|

28. I Ith Iniefnaiional Symposium on Industrial robots, Tokyo 7-9 october 1981. samt före­lagsbesök i Japan

Reserapport från dala- och eleklronikkom-mitténd 1978:04) (DEK) [7]

1982

1.       Civil produktion i försvarsindustrin
Belänkande av försvarsindustrikommittén (1

.     1979:02)19]

2.       Myndighetsregler och standardisering. Bak­
grundsmaterial

. Betänkande av 1978 ärs standardiseringsut­redning (I 1977:10) [6]

3.   De smä och medelstora företagen — nuläge och utvecklingsbetingelser Promemoria frän industridepartementets struktursekreiariat

4.   De smä och medelstora företagen — nuläge och utvecklingsbelingelser. Bilaga lill Ds I 1982:3

5.   Industristödets nettokostnader

6.   Uppföljning av oljeersätiningsprogrammei Delrapport av oljeersättningsdelegationen (I 1979:01)(OED)[8]

1: Officiell provning och mätteknik — organi­sationsfrågor m. m.

8.   Utveckla företag genom teknikförvärv Betänkande av teknikimportkommiltén (I 1979:14)111]

9.   I2th International Symposium on Industrial Robots. Paris june 1982 samt kommentarer till den franska satsningen på robotteknik av data-och elektronikkommittén (I 1978:04) (DEK) [7]

 

10.  Engelsk översätlntngav Ds I 1982:5

11.  Tryggare oljeförsörjning med en permanent reglerad oljemarknadV Rapport

12.  Strategi för alternativa drivmedel. Rapport frän oljeersätiningsdelegationens (1 1979:01) (OED) drivmedelsplaneringsgrupp |8]

13.  Engelsk översäitning av Ds I 1982:12
.14. Organisation förindustriell förnyelse

Betänkande av induslriverksutredningen (I 1981:09) [20]

Kommundepartementet 1981

22.   Attityder till kommunal service, rapport 9 från kommunaldemokratiskatorskningsgrup-pen. kommunaldemokraliska kommittén (Kn 1977:07)[91

23.   De valdas val, rapport 10 från kommunal­demokratiska forskningsgruppen, kommunal-demokratiska kommittén (Kn 1977:07) [9]

24.   Utbildning i räddningstjänst Promemoria av, arbetsgruppen for överarbet­ning av förslaget (Ds Kn 1979:5) till ändrad brandförsvarsutbildning m. m.

25.   Skatteförvaltningen i Stockholms län Betänkandeav utredningen(Kn I979:03)om översyn av skatteförvaltningen i Stockholms län (ÖSAB). [Slulredovisad i KB/82 Kn 17]     ■

26:- Alkoholförtäring på allmän plats

Delbetänkande av ordningsstadgeuirednmg-"' en{Kn 1977:02) [7]

1982

I.  Ersättning för skador på grund av naiur-olyckor

Belänkande av räddningsljänstkommittén (Kn I979:0I)[I21

 

393                                                                    Skr 1982/83:103

2.   Kommunal servicevariation, rapport 11 frän kommunaldemokraliska kommittén (Kn 1977:07)(9)

3.   Folkrörelser och kommunal politik, rapport 12 från kommunaldemokratiska kommittén (Kn 1977:07) [9]

4.   Kommunval, väljarurval och analysansatser, rapport 13 frän kommunaldemokratiska kom­mittén (Kn 1977:07) [91

5.   Den kommunala budgetprocessen, rapport 14 från kommunaldemokratiska kommittén (Kn 1977:07) [9]

6.   Förenklade byggbeslämmelser Delbetänkande av sta t-kom mungruppen (Kn 1980:03) [14]

7.   Politiska sekreterare i kommuner och lands­tingskommuner

Betiinkande VIII av kommunaldemokratiska kommittén (Kn 1977:07)[9]

8.   Kommunalförvaltningen, rapport 15 frän kommunaldemokratiska kommillén (Kn 1977:07)[9]

9.   Statsbidragen till kommuner och landstings­kommuner

' Utrednmgen redovisas i kommittéberättelsen Del I, Underbilaga I Kommunikaiionsdepartementet - Arbetsgruppen och utredningen redovi.sas i kommittéberätelsen Del I. Underbilaga I Utbildningsdepar­tementet ' Gruppen redovisas i kommitiéberältelsen Del I, Underbilaga I Jordbruksdepartementet J Arbetsgruppen redovisas i kommittéberätielsen Del I. Underbilaga 1 Arbetsmarknadsdepartementet

 

Skr 1982/83:103                                                               394

Förteckning över NU-serien 1982

Kronologisk förteckning

1.  Friluftsliv i Norden

2.   Arbetsmarknaden — öppen eller
stängd?

2E.  Labor Märket — Open or Closed? }.    Nordiska samarbetsorgan

4.     Hotade djur och växter i Norden

5.     Familieret i Norden. Konferensrap­port

6.     Färöarnas, Grönlands och Ålands representation i Nordiska rädet

7.     Dataleknologi i Norden. Pä väg mot en nordisk datapolitik

8.     Nordiska energiplaner och energi­priser

9.     Miljö och bisländ

 

10.   Socialt bostadsbyggande och boen-dedemokrati i Norden

11.   Transporter i glesbygd

12.   Nordisk förvaltningsordbok

1.1.    Nordiska socialkonventionen med tillämpningsföreskrifter

14.   Altemative drivmidler i Norden

15.   Socialförsäkringen och de arbelso-förmögna i Norden

16.   Nordisk statutsamling

17.   Nordisk statistisk årsbok 1982 -Yearbook of Nordic Slatistics 1982

 

395

Personregister

Personregister till kommittéer

Abdo, Nabil,                  H 6

Abelin, Hans Henrik, E 7, E 8

Abelin, Stig,                S 14

Abelson, Lars Göran,     S 35

Abramowicz, Isak,         S 8

Ackermark, Sixten,      Ju 28

Adell, Gunnar,            Ju 38

Adler, Hans,               Jo 26

Adlercreutz, Gustaf,     Kn 4

Adolfsson, Tage,          Jo 2

Afzelius, Diane,            A 12

Agebro, Albin,              Jo 9

Agfors, Gunnar,      I 8, I 13

Aglert, Per Arne,          Fö 7
Ahlander, Dag Sebastian, B 29
Ahlenius, Inga-Britt,

Ju l,Ju43, B 29, U 13, A 10

Ahlmark, Lars,        S6, U 13

Ahlqvist, Ulla,              S 22
Ahlvarsson, Lars,

A 4, A                 16, Kn 11
Ahrén, Per-Olov,        Kn 2, Kn 19

Ahrenstedt, Bengt,       Fö 3

Ahrland, Karin,            S 14

Ahrland, Nils,             Fö 17

Akan, Ishak,               A 12

Alaby, Gert,                S 14

Alarik, Lennart,       K 1, K 3

Albinsson, Gillis,           Kn 5

Albrektson, Bertil,          U 2

Albrektson, Hans,       Fö 20

Albråten, Jens,              E 5

Aldén, Lars,                Kn 2

Aldén, Olle,                  K 4
Alderin, Robert,

E2, E 13, B 20. B 26

Aldman, Bertil,           Kn 18

Aldrin, Lars,                 Jo 8
Aldskogius, Göran,

Fö 20, Kn 4, Kn 5

Alemyr, Stig R.,    U28, U6, U12

Allmér, Göran,            Fö 14

Allmér, Jan,               Ju 17

Alm, Kerstin,               Kn 2

Almblad, Jörgen,         Ju 42

Almbladh, Ingrid,         Ju 12

Almbladh, Karin,             U2

Almén, Claes,              A 17

Almerud, Sture,            Jo 2

Almgren, Carl Eric,      Fö 10

 

Almgren, Elisabeth,

 

I 16

Almgren, Karin,

 

B 35

Almqvist, Lennart,

 

Kn5

Almqvist, Sture,

 

I 14

Almström, Lars,

 

A 13

Alpsten, Börje,

Jul,

Ju 43

Alsén, Hans,

Jo 17, 13

Alsén, Sven,   S1,S13, SIS

,S26

Alva, Jan,

 

Ju 36

Amnéus, Henrik,

 

UD 3

Anclow, Per, Ju 2, Ju

5, B 26

,Bo5

Änder, Peter,

 

A 13

Anderberg, Bengt,

Fö 2,

UDl

Anderberg, Ingvar,

 

E 12

Anderson, Göthe,

 

S2

Anderson, Hans,

 

Kn9

Andersson, Alf,

 

12

Andersson, Andy,

 

Ju 29

Andersson, Ann-Mar

,

Fö 21

Andersson, Arne,

 

Ju31

Andersson, Arne,

 

 

Jo 3,

Jo 13,

Jo 27

Andersson, Arne,

Jo 22

, Bo 3

Andersson, Axel,

 

Jo 9

Andersson, Bengt,

 

B 13

Andersson, Bernt,

 

Kn 18

Andersson, Bertil,

 

U 11

Andersson, Birgitta

 

S 17

Andersson, Birgitta,

 

K 11

Andersson, Björn,

Fö 2,

Fö 11

Andersson, Bo,

 

Jo 15

Andersson, Christer,

U5

, U25

Andersson, Christina,

 

U23

Andersson, Christer,

U27

, U34

Andersson, Curt,

 

U5

Andersson, Dan,

 

I II

Andersson, Dick,

 

S 13

Andersson, Edor,

 

18

Andersson, Elis,

Ju 33, Jo 3

Andersson, Emil,

 

17

Andersson, Folke,

 

Jo 18

Andersson, Georg,

 

 

U9,

U35,

UDl

Andersson, Gunnar,

 

Bo 1

Andersson, Gustaf,

Ju 43

Kn7

Andersson, Gösta,

Ju

7, S9

Andersson, Hans,

 

Ju 48

Andersson, Hans,

 

A9

Andersson, Hans,

 

18

Andersson, Ingvar,

 

18

 

Skr 1982/83:103

396

 

Andersson, John,         Jo 13

Andersson, Johnny,

U 12, U 15, Jo 32
Andersson, Karl Olov,     B 14

Andersson; Karleric,       K 4

Andersson, Kerstin,

Ju23, B3, Bo4
Andersson, Kerstin,       A 16

Andersson, Kjell,          Jo 13

Andersson, Lars,          Ju 17

Andersson, Lars,            U 2

Andersson, Lars,           U 20

Andersson, Leif,           U 35

Andersson, Leif,           Kn 9

Andersson, Palle,          B 16

Andersson, Per-Gunnar,   I 8

Andersson, Rolf,           E 12

Andersson, Saily,    S 5, Bo 15

Andersson, Sune,        Bo 12

Andersson, Sven,        Fö 24

Andersson, Tore U25, U6, AIO
Andersson, Torsten,      Ju 4

Andersson, Torsten,      Kn 2

Andersson, Ture,            I 7

Andersson, Ulf,              H 2

Andersson, Ulf,           Bo 13

Andersson, Ulf,            Kn 4

Andersson-Wretmark, Astrid,

S35
Anderstig, Lars,            Bo 5

André, Gunilla,    ;   Ju 12, S 5

André, Peder,               B 27

Andréasson, Owe,        Bo 9

Andreasson, Sture,        U 9

Andrén, Margareta,      Ju 23

Andrén, Robert,             III

Andrén, Åke,               Kn 2

Anebäck, Kristina,     I 1,1 16

Anér, Kerstin, Ju4, Jull,S29
Angelöf, Arne,         FÖ 6, 19

Ankers, Mikael,             U 30

Ankner, Stig-Arne,        B 34

Annerberg, Rolf, B7, 112, 116
Antoni, Nils,                 Bo 2

Antoni, Peter,             Fö 21

Arenbro, Ewa,              AIO

Areskog, Nils-Holger,      S 28

Arfvidson, Agnar,         Kn 6

Arkehag, Leif,                K 7

Arkéus, Sune,              B 24

Armandsson, Per-Anders, Fö 10
Arnström, Sven, Kn 11, Kn 15
Aronsson, Hans,          Kn 12

Arrbäck, Gunnel,            S 9

Arrfelt, Ulf,           Jul, Ju 43

Arrhenius, Erik,      Jo 5, Jo 13

Arrhenius, Kaj,              112

Artin, Stellan,              A 12

Ärvas, Dag,                 Fö 3

Arve-ParGs, Birgit,          S 2

Arvidson, Olle,    Knl2, Kn21

Arvidsson, Helge,           E 9

Arvidsson, Lars Erik,

A15, A18, S14
Arvidsson, Solveig,       Ju 29

Arwidi, Olof,                 E 12

Askelöf, Suzanne,   .     U 13

Askmark, Ragnar,         Kn 2

Asp, Åke,                   Ju 17

Aspegren, Lennart,   Ju 37, Kn 11
Aspelin, Erland,      Ju 30, S 35

Aspén, Urban,              B 16

Assarsson, Bo,   .Jo 4, Jo 6, I 8

Attersved, Björn,          B 23

Atterwall, Göran,          B 15

Aubertiono, Röjas,        A 12

Aulin, Olle,       Föl,Fö6, Knl2
Axelson, Bo,                 Jo 9

Axelsson, Göran,   Fö 13, B 24

Axelsson, Stig,            Bo 12

Axelsson, Tord,            A 16

Axling, Lars,                Bo 11

Aydin Geroge,             . A 12

B

121 Fö 17 I 17 A 12 K8 S9 I 12 K 1

Back, Östen, Backlund, Hans, Backlund, Lars, Backlund, Rune, Backman, Gösta, Backman, Ulla, Backström, Christer, Baecklund, Lars, Baekkevold, Arne,

Ju 23, B 3, B 4, B 35
Baer, Lars-Anders,         A 7

von Bahr, Kersti,      U 4, I 23

von Bahr, Stig,

Ju 8, B 12, B 14, B 20
Balk-Möller, Stig,         Ju 28

Bankvall, Claes,          Kn 18

Barenthin, Willy,       S1,S28

Bargholtz, Percy,
B 12, B 14, B 15, B 26, B 30, B 36
Bark, Anne,   ,              A 6

Barnekow, Magnus,        H 9

Bauer, Marianne,          U 12

Becker, Gunnela,           Jo 7

Beckérus, Margareta,     S 16

Beckman Hirschfeldt, Ingar, U 20
Beckman, Lars, Ju 24, Ju 36, Jo 2
Behrman, Carl,             Ju 18

Beijer, Lars,    ,  ,         B 23

Beiming, Ragne,      A 2, A 12

Belfrage, Esbjörn,         Kn 3

Bengtson, Ola,              A 1

 

397

Personregister

 

Bengtson, Torsten,  Ju9, UI3

Bengtsson, Albert,       S 25

Bengtsson, Bengt, A 3, Bo 9

Bengtsson, Bertil, Ju 5, Ju 24

Bengtsson, Folke,         Ju 4

Bengtsson, Gunnar,      Kn 1

Bengtsson, Hans,           B 8

Bengtsson, Hugo,        Jo 16

Bengtsson, Ivar,            A 6

Bengtsson, Jörgen,       Ju 8

Bengtsson, Nils,          Jo 33

Bengtsson, Per-Olof, S 10, S 14

Bengtsson, Sven Eric,   Fö 4

Benitö, Miguel,            A 12

Benson, Sven,             U 21

Bentelius, Lars,           Ju 46

Berg                           Ju 1

Berg, Bengt Åke,           E 4

Berg, Bengt,                 E 4

Berg, Christer,             Ju 9

Berg, Jan-Åke,           Fö 12

Berg, Måns,               Jo 10

Berg, Nils,                     I 6

Berg, Olle,                     18
Bergander, Lilly,

Ju 10, Ju 45, Kn 12

Bergdahl, Hugo,         Kn 12

Bergendal, Gunnar,       U 25

Bergenheim, Elisabeth,  S 24

Bergenstjerna, Johan,     B 6

Bergenstrand, Klas,       Ju 1

Bergfeldt, Anders,        Kn 4

Bergfeldt, Lennart,     Fö 11
Berggren, Nils-Olof,   Ju 22, Kn 7

Berggren, P. Anders E., Jo 4

Berggren, Ulf,                S9

Bergh, Sten,                 B 3

Bergholm, Arne,             I 8

Bergholtz, Gunnar,      Ju 35

Bergkvist, Karl,            Bo 5

Berglind, Hans,            S 20

Berglund, Frida,    Jo 20, I 4

Berglund, Hans,           UD 2

Berglund, Sven,             I 8
Berglöf, Sigvard,    B 5, B 15, B 27

Bergman, Agneta,        UD 3
Bergman, Ann-Charlotte,       112

Bergman, Erland,           A 7

Bergman, Holger,        Fö 21

Bergman, Klas Göran,  Fö 10

Bergman, Lars,             Ju 9

Bergman, Lars,             119
Bergman, Sven-Eric,

S 1,S2, S 15, S22

Bergmark, Jan-Erik,       117

Bergnéhr, Bo (Bosse), B 24, A 4

Bergqvist, Jan,       B 3, H 5
Bergqvist, Olof,

A 4, A 21, Kn8, Kn 11

Bergsman, Leif,            B 18

Bergstedt, Tord,      S I, S36

Bergsten, Rune,   B 23, Kn 16

Bergstig, Lars,              B 20

Bergstrand-Wilson, Kerstin   U 29
Bergström, Britta,  Ju 12,S22

Bergström, Gudrun,        A 5

Bergström, Knut-Elis,    Ju 19

Bergström, Sune,          S 13

Bergvall, Rolf,               Fö 8

Berkevall, Olof,               I 8

Berner, Harald,              114

Bernhard, Carl Gustaf,    Jo 5

Bernhardsson, Göte,       U 7

Bernitz, Ulf,           Ju 34, H 2

Berntson, Eskil,           Ju 31

Bernunger, Ingvar,        E 10

Bertenstam, Rita,           12

Bertorp, Michael,         Ju 15

Bexelius, Björn,            U 19

Bexell, Anders,            Jo 21

Bexell, Göran,              Kn 3

Bildt, Carl,     .      Fö 24, H 4

Bildt, Henric,              Fö 15

Billing, Knut,         B 27, Jo 11

Billum Stegard, Susanne,

Ju 25, S 22 Birgersson, Bengt Owe,

B 7, Bo 1, Kn 9
Bishop, Norman,      Ju 31, S 4

Biörck, Gunnar,       U 2, U 12

Biörnstad, Margareta,   U 32, Bo 9
Bjelle, Britta,         Ju 2, Ju 37

Bjerndell, Jörgen,         Ju 17

Bjurek, Zaid,              Kn 15

Bjurel, Bertil,                 U 5

Bjurman, Ulf,

Fö 17, Kn7, Kn 12, Kn 21
Bjurner, Anders,     H 5, UD 3

Bjurulf, Per,                   S 2

Bjäresten, Inger,         Jo 10

Björck, Anders,            U 35

Björck, Berndt,         S 16, I 1

Björck, Staffan,             U 2

Björeman, Carl,            Fö 5

Björgerd, Anders,            I 8

Björhn, Arne,    E5, El 3, B 15

Björinder, Henry,          U 17

Björk, Gunnar,      Fö 2, Fö 19

Björk, Kaj,                   U 24

Björk, Marianne,           B 29

Björk, Olle,                .   I 13

Björk, Ove,                   K 9

Björk, Villiam,               Jo 1

Björk-Gurner, Ulla,         S 14

Björkegren, Carl-Erik,       I 5

Björklund, Anders,        A 15

Björklund, Bengt,       S 25, Bo 15

 

Skr 1982/83:103

398

 

Björklund, Gösta,

Fö 14

Bonnichsen, Roger,

Ju 40

Björklund, Ulf,

A2

Boo, Per,

Fö 7

Björkman, Bertil,

18

Borelius, Sven,

I 12

Björkman, Bo,

Fö 7

Borg, Göran,

A 13

Björkman, Fredrik,

K 11

Borg, Per,

Fö 20

Björkman, Gunnar-Arne,

18

Borg, Stal"fan,

I 17

Björkman, Rune,

UD3

Borg, Sune,

H 11

Björkman, Ulf,

Kn3

Borgeke, Martin,

Ju 30

Björling, Johan,          Ju 40

, Ju42

Borgne, Kurt,

18

Björling, Percy,

Fö 10

Borgquist, Frithiof,

Fö 3

Björnberg, Kjell,

Ju 25

Borgström, Henrik,

EIO

Björndalen, Anders,

U2

Borgström, Lars,

Fö 12

Björne, Gunnar,     S 30, B 6

Björnesjö, Sven,            B 3

Björnh, Arne,              B 26

Björnström, Björn,        Ju 4

Björzén, Karl,               I 17
Blix, Hans,                  Jo 18, UD 1

Blixt, Gösta,               S 27

Block, Per,                   U 2

Blom, Birgitta,            Ju 20
Blom, Lennart,    Ju 11, B 16, I 10

Blom, Margot,             Fö 5

Blomberg, Gunnar,      Ju 17

Blomberg, Ingrid,         S 16

Blomgren, Sture,          Bo 9
Blomgren-Edenstrand, Eva,

Fö 14, Fö 17, S33

Blomkvist, Curt,          Ju 14

Blomqvist, Bo,            Jo 25
Blomqvist, Gunnar,   Fö 18, UD 1

Blomqvist, Jerker,          U 2

Boalt, Carin,                Ju 4

Boberg, Håkan,          Jo 19

Boden, Anna-Brita,       Kn 3

Bodin, Gösta,              U 33

Bodström, Lennart,       Ju 4

Bogefeldt, Christer,      U 19

Boheman, Anders,       Jo 13

Bohlin, Eva,                  S 6

Bohlin, Folke,              Kn 2

Bohlin, Görel                 A 5

Bohlin, Jörgen,           Jo 12

Bohman, Mats,            Bo 8

Bohman, Michael,       Ju 16

Bohman, Ulf,        I 14, I 16

Boholm, Per,                 I 3

Boivie, Marianne,           S 2

Boivie, Per Erik,     B 24, A 6

Bolander, Fredrik,        S 27

Bolander, Gunhild,       Ju 46

Bolinder, Erik,         S19, A3

Boman, Carl-Göran,      B 19

Boman, Per-Olof,            I 8

Boman, Ragnar,           E 10

Boman, Svante,         Kn 11

Bond, Staffan,               I 4

Bonde, Fredrik Eison,   Ju 36

Bornhager, Sven-Åke (Sven),   B 8

Bornstein, Jozef,          Bo 8

Boström, Hans,            I 23

Boström, John,           Ju 21

Boström, Torbjörn,         I 8

Bothén, Anders,            U 8

Boyd, Sally,                 A 2

Bragée, Anders,         Jo 25

Bramsvik, Nils-Erik,        S21

Brandberg, Åke,             I 8
Brandby-Cöster, Margareta,

Fö 11

Brandel, Erik,              Fö 5

Brandels, Leif,              I 16

Brandt, Erik,       Jo 7, Jo 13

Brandt, Krister,             U 2

Brandt, Åke,               K 11

Brangmo, Walter,        Jo 27

Bräsch, Erik,              Jo 21

Bratthall, Birgitta,    S 1, S 24, A 3

Brattström, Karl,          A 16

Bredin, Lars,           E 3, B 9

Brege, Lennart,             E 6

Breidensjö, Harry,   .    B 21

Breidensjö, Monica,       A 3

Bring, Ove,         Fö 5, UD 1
Brink, Stig,                 Ju 39, Bo 14

Broberg, Björn,      U 5, I 11

Broberg, Håkan,          S 36

Brodén, Bertil,   U 25, A 6, I 2, I 7

Brodén, Kerstin,             I 7

Brolin, Lars,                  H 5

Broman, Bengt,          Kn 15

Broomé, Bo,                Ju 1

Brorsson, Kent,          Ju 30

Broström, Ulf,      Fö 2, Fö 5

Bruce, Tomas,             I 12

Bruhn, Sigleif (LeiO,       B 3

Bruhner, Göran,           E 10

Brunander, Lennart, FöU, Jo 21

Brunius, Gustaf,          A 11

Brunner, Mats,           Fö 10

Bruzelius, Krister,        Ju 28

Brynell, Ulf,                  K 5

Brynolfson, Gustaf, S 2, S 1

Bryntze, Göran,            I 26

 

399

Bräkenhielm, Anita,       S 18

Brånemo, Jörgen,            I 1

Brännmark, Gerd,           S 9

Brännström, Roland,      Fö 2

Broms, Jan   U 25, E 2, E 10, B 26

Bucht, Bengt,               A 8

Bukovac-Re, Maja, A 2, A 7, A 12

BiJnsow, Jan,             Jo 12

Buregård, Arne,           B 28

Biirén, Per-Olof,           S 15

Burman, Bengt,          Ju 15, Bo 13

Burman, Egon,            Ju 32

Burman, Enar,            Jo 25

Burman, Eric-Gustav,    Bo 7

Burman, Karl-Gunnar,    S 16

Burstedt, Åke,             H 11

Burström, Brita,             B 4

Burup, Artur,               B 28

Busck, Hans,             Bo 12

Byfors, Ingela,              A 8

Byman, Disa,                 I 1

Båfält, Evert,                B 7

Bäck, Henry,               A 12

Bäcklander, Rune,        Ju 9

Bäckstrand, Magnus,      I 8

Bäckström, Anders,      A 15

Bäckström, Anders,      Kn 2

Bäckström, Birger, A 4, Kn 11

Bäckström, Ingemar, K 4, K 5

Bäckström, Inger,        U 24

Bäckström, Jörgen,        A 8

Bäckström, Maja,        Ju 37

Bäckström, Urban,        113

Bohlin, Erling,               S 7

Bökmark, Jan,       E3, E14, B22

Börestam, Eva,             S 5

Börjeson, Bengt,         Ju 16

Börjeson, Börje,            S 3
Börjeson, Olof,           Ju 31, Ju 32

Börjeson, Sven,           Kn 8

Börjesson, Dick,           Fö 2

Börjesson, Mats,   Ju 1, Ju 14, B 18

Börjesson, Sture,         S 27

Bottiger, Margareta,     S 32

Böök, Sven Åke,            E 2

C

Kn 18 U 11 E6 A 15 A 12 Ju 19 B6 U 18

Cahier, Claes, Cahling, Ulla, Callbo, Christina, Canarp, Curt, Capel, Juan, Carbell, Leif, Carlegrim, Erik, Carlgren, Frans,

Carlheim-Gyllensköld, Karin,

S13
Cariing, Alf,             B 16, I 5

 

 

Personregister

Carlman, Holger,

 

Ju 6

Carlmän, Ingrid,

 

Jo 5

Carlshamre, Nils,

S7,

, S 14

Carlson, Gunnar,

 

Ju 1

Carlson, Lennart,

 

B8

Carlson, Per,

Jo 27,

H n

Carisson, Birgitta,

 

S7

Carlsson, Bo,

 

E 10

Carlsson, Boris,

 

B 22

Carlsson, Folke,

 

S 17

Carlsson, Gösta,

S4,

E 10

Carlsson, Jan Olof,

 

19

Carlsson, Jan,

 

17

Carlsson, Jan-Olof,         B 7

Carlsson, Lars-Gunnar,  Kn 4

Carlsson, May-Britt, A 3, A 18
Carlsson, Mårten,          Jo 1

Carlsson, Per-Olof,          1 6

Carlsson, Rolf,              S 11

Carlsson, Rune,

S 1, A 16, Kn 14, Kn 20
Carlsson, Sture,             B 7

Carlsson, Ulf,        Ju 1, Fö 13

Carlstedt, Bertil,            I 15

Carlstein, Rune,            B 16

Carlström, Valdo,          Jo 1

Carlzon, Lars,              Kn 6

Carnhagen, Göran, K 3, B 7, Bo 4
Carragher, Desmond,      A 7

Cars, Hädar,      H4,112,119

Cars, Hans Christian,    UD 2

Cavalli-Björkman, Nils,

Jo 23, H 4, H 11
Cecconi, Oscar,           A 12

Cederberg, Thomas,

Jo7, Jo 16, Jo27
Cederblad, Carl Olof,       S 8

Cederlund, Lars Johan,

Ju 8, 118, Kn 20
Cedermark, Stig,         Kn 20

Cederqvist, Wivi-Anne,

Ju 15, Ju 23
Cederström, Jacob,        K 2

Cederwall, Gustav,       Jo 23

Cederwall, Ulf,               K 7

Cedmark, Jan,      Fö 17, Kn 1

von Celsing, Elof,          Fö 5

Centerstig, Ann-Kristin, Ju 45
Chatzopoulos, Kariofyllis, A 12
Chrisopoulos, Alexander, A 12
Christensen-Sköld, Beatrice, U 15
Christensson, Kent,     Kn 11

Christiani, Karin,           S 19

Christoff, Poul,            Ju 46

Christoffersson, Nils-Olof, U 25
Claeson, Bo,                 A 3

Claeson, Elise,              S 23

Claeson, Sven-Åke,      Jo 25

 

Skr 1982/83:103

400

 

Claeson, Tore,

Ju 4, Bo 6

Claesson, Anders,

Bo 10

Claesson, Halvard,

S7

Claesson, Olof,

Jo 33

Claesson-Wästberg,

Inger,     S 24

Clarkson, Rolf,

K8

Clason, Anders,

U 13, U30

Conradi, Erland,

Ju 28

Corell, Hans,

Ju 13

Corp, Lars,

Kn 18

Cosmo, Carl-Johan,

Ju 30

Crabo, Sven,

B 1

Crona, Ulf,

U7

Cronebäck, Ove,

Kn6

Curtis, Thomas,

A2

D

Dahl, Birgitta,      Ju4, 110, 119

Dahl, Erik,                         Jo 3

Dahl, Gerd,                         S 7

Dahlberg, Christer,     Fö 2, Fö 15
Dahlberg, Gunnar,           Jo 25

Dahlberg, Helge,

Bo6, Kn5, Knl4
Dahlberg, Rolf,                  Bo 4

Dahlberg, Åke            U 25, A 2

Dahlbom, Bengt,                U I

Dahlbäck, Sven-Åke,         S 16

Dahlén, Bertil,        Fö 17, Jo 10

Dahlén, Per Olof (Olle),       UD 2
Dahlén, Rune,         Fö 2, Fö 17

Dahlgren, Göran,              Bo 9

Dahlgren, Lars,          K 6, K 12

Dahlgren, Lars-Erik,          B 24

Dahlgren, Sven,         S19, S28

Dahlheim, Bo,                     E 3

Dahllöf, Lars,                     Jo 2

Dahlman, Ola,                 UD 2

Dahlquist, Lars-Ola,         U 22

Dahlsten, Ulf,                    Ju 4

Dahlström, Gunnar,         UD 3.

Dahlström, Gösta,             B 16

Dahlström, Rolf,                S 20

Dahlström, Rolf,                 I 17

Dahnell, Karin,                  B 13

Dalen, Ingrid,            S 17, Bo 2

Daléus, Aina,                     S 26

Daléus, Lennart,  Jo 5, Jo 18, I 19
Damberg, Bo,                     E 7

Damgren, Fredrik,

Jo 2, Jo 5, I 12, Kn5
Danarö, Lars,                    Fö 2

Dangården, Birgitta,

Bo 4, I 1, I 16
Danielson, Carl Erik, Jo 28, Jo 33
Danielson, Gunnar,            A 3

Danielsson, Bertil,              E 3

Danielsson, Bertil,           Jo 21

Danielsson, Georg,  E 10, B 34

Danielsson, Jan,             Bo 11

Danielsson, Stig,                E 3
Danielsson-Tham, Marie Louise,

Jo 28

Dannert, Eva,                     A 5

Davidsson,Anette,          Jo 11

Davidsson, David,    - H 10, I 1

Davidsson, Inga,                U 6

Davidsson, Ragnvald,       A 12

Davidsson, Sune,             B 20

Delin, Staffan,                   Jo 5

Dellborg, Stig,           Fö6, FölO

Deliså, Stefan,                  I 14

Dencik, Lars,                   Ju 16

Dickens, Harry,                   I 8

Dicksson, William,           Jo 18

Diczfalusy, Bo,        .         Bo 4

Didön, Lars Uno,              Bo 9

Dinkelspiel, Ulf,                 S21

Dinnetz, Peter,                   B 9

Dirke, Lars,                         I 8

Dittmer, Ulf,                     U 20

Djurberg, Maj,                 UD 3

Docherty, Peter,        B 24, A 6

Domargård, Tord,             Kn 9

Donelius, Göran,               Jo 1

Drambo, Leif,                     A 6

Dreber, Agneta,                 A 5

Drevhammar,. Ylva, Ju 37, S 23

Drougge, Georg,            Fö 18

Dryselius, Harald,           Ju 13

Du Rietz, Gunnar,               I 7

Duker, Jan-Peter,            Jo 26

Dyhre, Gunnar,            :  Jo 22

Dyring, Eric,                     U 14

Ebbeson, Ulf,                      U3

Eckerberg, Lennart,   .     UD 2

Eckerdal, Lars,                 Kn 2
Eckersten, Ivan, B 32, Jo 24, Jo 26

Edberg, Rolf,                     Ju 4

Edenman, Gunnar,           B 17

Edenman, Ragnar,            I 26

Edgren, Björn,                  Ju 3
Edin, Karl-Axel,

Bo 4, I I, 18, I 16, I 19

Edin, Per-Olof,                     E2

Edling, Axel,                    Ju 19

Edling, Roland,                   B 5

Edling, Sven,                       I 7

Edling, Ulf,               FÖ2, Kn2l
Edlund, Bertil,

B 6, B 10, B 14, B 15, B 26, B 35

Edlund, Lisbeth,              Jo 22

Edlund, Stieg,                  H 11

Edniar, Staffan,               U 18

 

401

 

Personregister

Edmén, Lars,                           Fö 1

Eklund, Anders-Erik,          Kn 18

Edqvist, Gunnar,                  Kn 19

Eklund, Erik,

B 16

Edsjö, Elisabeth,                  Bo 10

Eklund, Lars Johan

A 13

Edsman, Björn,            U 23, U 33

Eklund, Lars,

E 14

Edsta, Björn,                            I 14

Eklund, Lars,

U6

Edstam, Lars,                         Ju 24

Eklund, Lennart,

Jo 8

Edstrand, Karl-Ingmar,           H 9

Eklund, Per,

B 13, U32

Edström, Elisabeth,                 S 33

Eklund, Svea,

S 1

Edström, Folke,                     B 24

Eklundh, Claes,

Ju 18

Edström, Lennart,                   B 33

Eklycke, Lars,

Ju 14

Edström, Ricardo,                   S 23

Eklöf, Bo,

Ju 34, H 5

Edström, Rune,                     Ju 17

Eklöf, Jan,

Ju 1

Edvall, Sture,                A 17, A 18

Eklöf, Kurt,

E 3, E 4, E 9

Edvardsson, Carl-Edvard,      S 20

Eklöf, Thorbjörn,

I 14

Edvardsson, Einar,                  S 9

Ekman, Gösta,

B 35

Edvarson, Kay,                    Kn 18

Ekman, Jan,

E4

Edwall, Pehr,                         Kn 2

Ekman, Kerstin,

Bo 6

Edwardsson, Roland,             U 24

Ekman, Lena,

Ju 2

Edwinson, Vanja,        Jo 28

Egardt, Peter,             U 12

Egebäck, Karl-Erik,       Jo 4

Egidius, Henry,              A 3

Egnell, Jan-Erik,           Fö 1

Egneus, Hans,             Jo 5

Egstedt, Hans,              K 1
Ehn, Bengt, S 36, Jo 10, Jo 19,1 21

Ehn, Billy,                    A 7

Ehnmark, Anders        Ju 18

Ehrenberg, Lars, S 13, Jo 28

Ehrlin, Marianne,          U 24
Ehrling, Ingvar,

Fö 2, Fö 20, B 11, Kn21

Eide, Kjell,                  U 25

Eide-Jensen, Inger,      U 20

Einhorn, Jerzy,            S 13

Eirefeldt, Christer,        S 18

Ejerhed, Anders,          Jo 5

Ek, Bengt,                    S 7

Ek, Bengt,                   I 17

Ek, Marie-Louise,        Bo 15

Ek, Paul,                    K 11

Ekberg, Göran,             Ju 4

Ekberg, Karl-Henrik, Ju 9, Ju 18
Ekberg, Leif,         Ju 8, S 25, B 26

Ekblad, Göran,   Bo 7, Bo 10

Ekdahl, Bertil,               S 6
Ekeberg, Karl-Gunnar, S 25, B 35

Ekeberg, Per Olof,         A 4

Ekelund, Ulla,   Fö2, Fö21,U18

Ekenberg, Anders,        Kn 3

Ekenberg, Bengt,           U 5

Ekenhill, Jan-Erik,          A 6

Ekerholm, Kerstin,        U 24

Ekevärn, Gunnar,          I 14

Ekholm, Bertil,        B 20, I 8

Ekholm, Lars,        S I, U 22

Ekinge, Bernt,            Jo 11

Eklindh, Kenneth,          U 7

Eksborg, Ann-Louise,   Ju 14

Ekstam, Åke,              S 23

Ekstedt, Elsi,              U 20

Ekstedt, Olle,             Ju 13
Ekström, Allan,          Ju 41, Ju 46

Ekström, Georg,         Jo 13
Ekström, Göran,

B 11, Kn 12, Kn21

Ekström, Göte,            S 29

Ekström, Leif,              Bo 8

Ekström, Sven,            Bo 7

Ekström, Sören,           Jo 3

Elam, Nils,                   I 12

Elgstrand, Lage,          U 34
Eliason, Bo,

Ju 15, Ju 36, Jo 9, Jo 21, Jo 24

Eliason, Olof S.,          U 22

Eliasson, Anna,           U 20

Eliasson, Anne-Mari,     U 24
Eliasson, Bengt,              Bo 8, I 10

Eliasson, Björn,              I 1

Eliasson, Gunnar,           I 7

Eliasson, Ingemar,        Ju 4
Eliasson, Kristina (Stina), B 19
Eliasson, Lars,                Fö 24, I 3

Eliasson, Lars-Mårten, Fö 17

Eliasson, Nils,             UD 2

Eliasson, Rolf,               K 1

Eliasson, Stina,             U 2

Elison, Magnus,           Bo 1

Elm, Christer,              S 14

Elmhammer, Nils,           S 2

Elmhorn, Kerstin,         U 13

Elmqvist, Fred,            S 36

Elmstedt, Erik,              A 4

Elvander, Nils,             U 16

Elvin, Stig,                   U 5

Emmelin, Lars,             Jo 5

Enander, Gunnar,         B 17

Enander, Karl-Göran,   Jo 25

26    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

 

Skr 1982/83:103

 

 

402

Enemo, Bertil,

K II

Eriksson, Per-Ola,

14, I 17

Engblom, Göran,

UD3

Eriksson, Seved,

S14

Engdahl, Carl-Wilhelm

Fö 21

Eriksson, Stig,

Fö 10

Engelbrektsson, Ulla-Britt,      A 2

Eriksson, Sune,   E 10

, U20, A 12

Engfors, Gösta,

A 10

Eriksson, Sören,

A 10

Englund, Anders,

S 13

Eriksson, Thorsten,

S21, U 16

Englund, Anders,

K8

Eriksson, Ulf,

U33

Englund, Peter,

E II

Eriksson, Örjan,

Fö 10

Englund, Svante,   S7, B 11, Bo 15

Erixon, Björne,

U2

Engman, James,

S 16

Erixon, Lena,

Fö 14

Engqvist, Lars,

Ju 4

Erixon, Ragnar,

Ju 1

Engström, Arne,

S2,Jo 13

Erlander, Bo,

Jo 16

Engström, Bengt-Åke,

S22

Erlander, Lillemor,

U2

Engström, Fredrik,

U34

Erlandsson, Bengt,

Ju 22

Engström, Fritz,

Ju 29

Erlandsson, Gottfrid,

S 16

Engström, Gunnar,

Ju 30

Erling, Harald,

Ju 43

Engström, Johan,

U33

Erling, Martin,

B3

Engström, Lars-Göran,

Ju 2

Erneholm, Berndt,

Kn2, Kn3

Engström, Odd,

14

Ernmark, Hans,

Jo 10

Enhager, Åsa,

U28

Ernow, Ulf,

Jo 17

Enqvist, Ingvar,

18

Ernulf, Gudmund,

Ju 5

Enström, Ingegerd,

A2

Erséus, Torgny,

Kn3

Envall, Håkan,

Bo 7

Ersson, Stefan,

B 32

Ericson, Gerhard,       J

0 11, Kn7

Esaieson, Erik,

E 1

Ericson, Seivern,

SI4

Esbjörnson, Esbjörn,

S4, S21

Ericson, Sture,

UD2

Essen, Erik,

Ju9, U 13

Ericsson Köhler, Ella,

Ju 14

Essen, Ingemar,

Ju 4

Ericsson, Birgitta,

I 14

Ettarp, Lars,

 

Ericsson, Gunnar,

Bo 3

S14, A 1, A 4, A 8, A 18

Ericsson, Lars Eric,

Kn9

von Euler, Rigmor,

Ju 16,5 10

Ericsson, Mats,

Jo 2, Jo 9

Ewerlöf, Göran,

Ju 16, Ju 45

Ericsson, Svante,

Bo 13

Exner, Lahja,

Ju 33, A 12

Ericsson, Svante,

1 14

 

 

Ericsson, Ulf,

UD2

F

 

Eriksen, Tor,

Ju 33, S 2

Fager, Henny,

S27

Erikson, Bengt,

Jo 8

Fagerberg, Gösta,

B 24, A 6

Erikson, Birgitta,

U29

Fagerberg, Holsten,

Ju 45

Eriksson, Allan,

Fö 13

Fagerlind, Östen,

Ju 7

Eriksson, Anita,

Kn 14

Fagerlund, Bengt,

A4

Eriksson, Arne,

I 1, I 16

Fagerlund, Bertil,

18

Eriksson, Birger,

B8

Fahlberg, Håkan,

Ju 18

Eriksson, Björn,          Fö 6, Fö 10

Falk, Anders,

U34

Eriksson, Björn,

H 11

Falk, Bo,

Jo 5

Eriksson, Bror,

Kn9

Falk, Eric,

Jo 13

Eriksson, Evert,

S 1

Falk, Hans,

Ju 4

Eriksson, Gun-Jeanette

120

Falk, Lars-Erik,

A9, A 17

Eriksson, Gunnel,

Kn5

Falk, Viking,           S1,S19, S26

Eriksson, Ingemar,

Jo2l

Falkenberg, Eva,

S23

Eriksson, Ingvar,

Jo 16

Falkman, Lena,

18

Eriksson, Karl Anders,

Ju 29

Fall, Arne,

B3

Eriksson, Karl Erik,

Jo 13

Faugert, Sven,

18

Eriksson, Kurt,

Ju 34

Faugert, Sven,

I 16

Eriksson, Lars,

A4

Faxén, Karl-Olof,

B 24

Eriksson, Lennart,

Ju 1,S2I

von Feilitzen, Styrbjörn,   A 4, A 9

Eriksson, Lennart,

17

Feldt, Kjell-Olof,

E2

Eriksson, Mats,

123

Fernlund, Dan,

E6

Eriksson, Per,

K I, K 11

Fernqvist, Dan,

Ju 17

Eriksson, Per-Erik,

S35

Filipsson, Ann-Christin,        S 36

 

403

Personregister

 

Filipsson, Leif,            Jo 25
Finn, Nils,             S14, S2I,B37

Fischer, Ola,              Fö 17

Fischerström, Barbro,     S21

Fischier, Sven,    Ju I, Ju 31
Fiskesjö, Bertil,           Ju 18, Jo 29

Fitger, Peter,             Ju 14
Fleetwood Wennerholm,

Cäroline,                      H 4

Fleetwood, Elisabeth,   U 20

Flod, Jan,                  Ju 46

Flodin, Sten,                I 11

Flodström, Karin,          Jo 3

Flyborg, Berit,              Jo 4

Fockstedt, Sven,           H 4

Fogelmarck, Stig,          UIO

Forell, Carl-Axel,            A 1

Forkman, Göran,            U 2

Fors, Tor,                   A 12

Fors, Åke,            S 4, S 17

Forsberg, Aina,             A 9

Forsberg, Björn,           S 19

Forsberg, Nils Göran,   Jo 16

Forsberg, Roland,         Kn 3

Forseby, Bernt,          Bo 12

Forsell, Harry,             U 25

Forslund, Anders,         E 11

Forslund, Bo,         S 5, Jo 6

Forslund, Britt-Marie,     U 9

Forslund, Harald,          B 23
Forssbeck, Bengt I :son. Fö 5, S 33

Forssberg, Olof,          Ju 17

Forsse, Anders,           UD 4

Forsström, Jan,      B 15, I 3

Forsström, Per,           U 19
Forstadius, Erik,   Ju 34, S 25, A 4

Foyer, Lars,                  B 2

Fraenkel, Ingegärd,     Ju 19

Franck, Hans Göran,     A 12

Francke, Jan,       Ju 44, B 9

Francke, Per,          I 1,1 19
Frank, Åage,      Fö 1, Fö 2, Fö 17

Fransson, Arne,            I 17

Fransson, Bo-Gunnar,  Kn 14

Fransson, Jan,             Jo 3

Franzén, Anders,           U 5

Franzén, Ivar,       B 16, H 4

Franzén, Thomas,   B 34, E I

Fredholm, Birgitta,        B 16

Fredholm, Owe,           K 11

Fredriksson, Carl,          I 20

Fredriksson, Göran,    . Bo 8

Fredriksson, Knut,        S 32
Freese, Jan H:son,

Fö 13, Ju 11, B 24

Freivalds, Laila,          Ju 24

Frejhagen, Birgitta,   B 24, A 6,1 7

Freszals, Öyvind,        Ju 26

Friberg, Göran E.,         Jo 4

Friberg, Lars,         S 13, Jo 4

Friberg, Torsten,         Jo 26

Frid, Sven Rune,         Kn 12

Fridell, Ingvar,     Ju 36, B 6, Bo 3
Fridolin, Hans,         B 1, B 16

Friedner, Lars,            Jo 27

Fries, Ingmar,

B4, B5, B6, B21, B 27
Friggebo, Birgit,          Bo 10

Frigren, Suzanne,      I 1,1 13

Frii, Lennart,                 E 8

Fringel, Viggo,      Jo 15, Jo 27

Frithiofson, Karl,             I 9

Frizén, Rune,                I 23

Frostenson, Anders,     Kn 3

Frykholm, Yngve,           U 2

Frykman Berglund, Ulla-Britt,

Bo 15
Frändberg, Tage,            I 8

Frändås, Berit,            Fö 21

Frödeberg, Nils,          Kn 21

Frödin, Sven-Erik,

Fö 1, Fö 2, Fö 17
Furubo, Jan-Eric,            I 1

Furumo, Gunnar,           Ju 9

Furusjö, Maja-Lisa,        H 3

Fåhraeus, Per,               I 8

Fälldin, Thorbjörn,         Ju 4

Fallström, Ann-Marie,     S 19

Fälth, Harald,         Jul, B 26

Farm, Gunnel,               K 4

Farm, Ingemar,   Ju 31, S 22, S 24

 

Gabrielsson, Edmund,

E6

Gadd, Arne,              E 10, U 5, I 7

Gandy, Eric,

Jo 5

Ganting, Birgitta,

S30

Gärd, Helge,

Fö 6

Gärdar, Håkan,

Kn2

Gardeström, Linnea,

S7, S 14

Gardmo, Irma,

Ju 1

Gawell, Jonas,

Jo 4

Gedung, Halvard,

18

Gehlin, Håkan,

I 16

Gehlin, Jan, Ju 9, Ju 18,

U 1,U30

Geijer, Carl-Wedig,

Kn9

Geijer, Lennart,

Ju 29

Gellerstam, Martin,

Kn3

Gellstedt, Björn,

S 14

Gemmel, Christer,

H3

Gerhardsson, Birger,

Kn2

Gerhardsson, Birgit,

Kn3

Gerhardsson, Gideon,

A3

Gerholm, Tor,

Ju 4

Gidlund, Jan-Erik,

E 10

Gisslen, Axel,

Kn 10

 

Skr 1982/83:103

404

 

Godvik, Hans,

Kn2

Goldberg, Leonard,

Ju 40

Gorpe, Peter,

Kn4

Gottfarb, Ragnar,

A7

Gottlieb, Hans,

U2

Graah-Hagelbäck, Björn,     Bo 14
Grabe, Gerhard,       Ju 2, Ju 5

Grabö, Paul,          S 10, Jo 17

Gradin, Anita,     S18, U5, A2

Gradin, Lars-Erik,           Jo 1

Graffman, Agneta,       Kn 10

Grafström, Erik,             Ju 4

Grahl-Madsen, Atle,       Fö 5

Grahn, Birgitta,             U 24

Grahn, Olof (Olle),         B 30

Granlund, Kristina,         Jo 7

Granqvist, Hans,     A 8, A 18

Granqvist, Liss,              S 9

Granstedt, Pär,            Ju 11

Granström, Torbjörn,      119

Green, Åke,                 U 20

Gregow, Torkel,    Ju 13, Ju 28

Grenander, Nils,             K 9

Grenfors, Gunnar,          Ju I

Grill Magnus,           113,123

Grobgeld, Lennart,        Ju 34

Groop, Sven,                  I 8

Grop, Erik,                     B 5

Grotander, Carl-Gustaf,  Ju 8

Grozdics, Alf,                B 27

Grufberg, Lennart,

S 1,S21, Kn 14
Grufberg, Maj-Britt,       S 12

Griinbaum, Catharina,   U 2, Kn 3
Grunden, Örjan,           Ju 29

Grunditz, Mårten,           I 13

Grundwall, Ricard,         Bo 1

Grunewald, Ingelise,      U 10

Grunewald, Karl,            S 14

Gruting, Britt,                U I

Granström, Claes,       Ju 11, B 19
Gräslund, Per,               I 12

Grönfors, Kurt,   Ju 20, Ju 26, E 4
Grönhagen, Nils-Olof,     S 15

Grönwall, Lars,             S 25

Gudmundson, Ulla,         S 14

Gullberg, Hans,

K 1, A3, A8, A 11 Gullnäs, Ingvar,

Ju 14, K 13, Bo 12
Gumpert, Jan,              U 20

Gunnarson, Jan,           Bo 7

Gunnarsson, Britta,      Jo 22

Gunnarsson, Claes,       Kn 2

Gunnarsson, Gösta,   Jo 25, Kn 21
Gunnarsson, Ingemar,   Kn 4

Gunnarsson, Olle,          S 14

Gunnarsson, Sven,        B 35

Gunnemo, Bengt,          U 28

Gurinder, Jan-Olof,

U11,U23, U33
Gurner, Ulla,                  S 2

Gustafson, Arne, B 4, B 20, B 22
Gustafson, Sven,      B 21, I 3

Gustafsson, Agne,       Kn 11

Gustafsson, Anders,     Fö 18

Gustafsson, Bengt,      Fö 20

Gustafsson, Bengt,        S 13

Gustafsson, Bengt,      Kn 19

Gustafsson, Einar,        Jo 16

Gustafsson, Gunilla,        A 9

Gustafsson, Gunnar,

Fö 1, Kn 1, Kn21
Gustafsson, Hans,    S 7, B 30

Gustafsson, Henry, Jo 1, Jo 13
Gustafsson, Inga, Ju 16, Ju 45
Gustafsson, Karl Erik,     B 33

Gustafsson, Kerstin,

Ju 26, S 25, A 9, A 11
Gustafsson, Lars,          Ju 9

Gustafsson, Lars,          Ju 9

Gustafsson, Lars,          S 13

Gustafsson, Lars,          U 12

Gustafsson, Lennart,     A 15

Gustafsson, Olle,         Jo 26

Gustafsson, Olof,           A 6

Gustafsson, Stig,

Ju 11, Ju 25, Ju 30, Ju 31, Ju 37, A4

Gustafsson, Wilhelm, B 3, B 35
Gustafsson, Yvonne,      Fö 9

Gustavson, Helmer,       U 21

Gustavsson, Arne,         S 22

Gustavsson, Bengt,      Fö 11

Gustavsson, Bengt,       B 26

Gustavsson, Claes-Göran, Bo 13
Gustavsson, Göran,      Jo 23

Gustavsson, Kjell,         AIO

Gustavsson, Knut,        Jo 12

Gustavsson, Lennart      U 25

Gustavsson, Rune, S14, S15,E6 Gustavsson, Tore, Jo 27, H 11 Gustavsson, Åke,

Fö2, FÖ6, FÖ19
Guste, Göran,                B 8

Guteland, Gösta,           EIO

Gyllander, Hans,            B 25

Gyllensvärd, Anna,        B 22

Gylling, Kersti,              H 12

Gyllö, Sture,    Fö2, FÖI7, S3

Göransson, Bengt,   U 4, U 13

Göransson, Bertil,     S I, S 24

Göransson, Bo,            UD 3

Göransson, Göran,

Kn2, Kn 15, Kn 16 Göransson, Harald,     Kn 2, Kn 3

 

405

Personregister

 

Göransson, Lars,

 

Ju 6

Göransson, Olle,

Fö 2,

UD 1

Göransson, Ulf,

 

U25

Görs, Folke,

 

Jo 2

Göthberg, Kerstin,

U 16,

, U24

Göthe, Leif,

 

Kn4

H

A2

Haavio-Mannila, Elina, Haegermark, Harald,

18, 1 12, I 16

Hafström, Gunnar,        Fö 7

Hafström, Marie,        Fö 12

Hagander, Sten,          U 18

Hagberg, Helge,         Ju 17

Hagberg, Jan,               K 8

Hagberg, Lennart,       Ju 20

Hagergård, Sture,        B 32

Haglind, Lars,             Jo 14
Haglund, Ann-Catrine, S 38, U 16

Haglund, Gunnar,           I 8

Haglund, Sven,           S 30

Hagman, Anders,          A 1

Hagman, Björn,      I 8, I 16

Hagman, Inger (Ninni),   A 5

Hagner, Stig,             Jo 13

Hagson, Carl,         Ju 4, I 1

Hagstedt, Anders,        B 15

Hagvall, Jan,        I 12, 1 16

Hagwall, Magnus,       Fö 15

Hagängen, Arne,        Bo 11

Hahn, Ragnar,               I 8

Hald, Peter,                U 13

Halefoglu, Fuat,          A 12

Hall, Bertil,           B 6, B 27

Hallberg, Dag,             U 20

Hallberg, Kajsa,           S 23

Halidén, Bengt,          Kn 12

Hallen, Mona       U 20, U 30

Hallen, Sten-Åke,        Kn 4

Hallenius, Ingemar, Ju 17, Jo 10

Hallgren, Ulf,               I 14

Hallin, Yngve,              B 15

Hallman, Eric,       Ju I, B 19

Hallman, Åke,            Bo 11

Hallqvist, Britt G., Kn 2, Kn 3

Hallsénius, Jörgen,       UD 4
Hallsten, Lars,  K 4, K 12,18,1 16

Hallström, Bengt,        Jo 33

Hallström, Maj,            UD 3

Hallvig, Ivar,               U 33

Halvorsen, Roland,        Ju 9

Hamber, Hans,              U 3

Hamberg, Eva,              A 2

Hamberg, Lennart,         B 8

Hambraeus, Birgitta,     Ju 4

Hambraeus, Gunnar,     Ju 4

Hamdahl, Bengt,          Kn 8

Hammar, Beate-Charlotte,

S 11, U8
Hammar, Carl-Filip,         S 7

Hammar, Karl Gustav, Kn 19
Hammar, Tomas,      A 2, A 7

Hammar, Åsa,               U 7

Hammarberg, Björn,        A 7

Hammarberg, Sven,       Ju 8

Hammargren, Bengt,      Bo 8

Hammarlund, Carl-Gunnar, K 8
Hammarlund, Olov,        U 24

Hammarsten, Erik,         I 17

Hammarström, Bertil,     U 17

Hanefjord, Folke,         Jo 20

Hannerz, Ulf,           A 2, A 7

Hansen, Gun-Britt,        B 28

Hansen, Hans-Jörgen,  Jo 19

Hanson, Arne,              Jo 2

Hanson, Göte,               A 7

Hanson, Per-Olof, B 7, B 16, A 14
Hansson, Bertil,     U 2, Kn 15

Hansson, Bo,         Ju 36, B 6

Hansson, Bo,              Jo 25

Hansson, Bo,                 I 3

Hansson, Göran,            I 11

Hansson, Hans Gunnar, Jo 20
Hansson, Johan,            S 6

Hansson, Karl-Åxel,      Jo 19

Hansson, Lars,    Fö 16, Bo 14

Hansson, Lars,              E 1

Hansson, Lilly,

Ju2, S3, S6, I 17, 126
Hansson, Nils-Erik,       Fö 10

Hansson, Olof (Olle),    Jo 20

Hansson, Stig,   Bo 3, I 4, I 12

Hansson, Sven Ove,     Jo 13

Hansson, Sven-Ove,      I 10

Hardeberg, Gunilla,        S 10

Harding, Gunnar,            U 2

Harling, Jerk,               H 12

Harriman, Siv,              S 17

Hartman, Olov,            Kn 3

Hartzell, Gösta,     K 10, K 11

Harviainen, Tapani,        U 2

Haskå, Inger,              Kn 3

Havik, Folke,                 K 1

Heckscher, Eva,          UD 3

Heckscher, Sten,         Ju 30

Hedberg, Anders,           S 4

Hedberg, Bo,                 A 6

Hedberg, Gertrud,         E 12

Hedberg, Gösta,           Kn 6

Hedberg, Lars,             Ell

Hedborg, Anna, B 15, B 26, B 30
Hedborg, Gustaf, Ju 42, B 21
Hedborg, Per Erik,        Ju 20

Hedén, Kerstin,             Ju 1

Hedengren, Sven-Olof,  S 21, S 33

 

Skr 1982/83:103

406

 

Hedesten-Nordin, Gunilla,    H 12
Hedin, Benkt-Erik,         U 20

Hedlén, Bengt,               S 2

Hedlin, John,                 S7

Hedlund, Björn,           Fö 10

Hedlund, Eva,              Ju 12

Hedlund, Maj-Britt,       Ju 32

Hedman, Bengt,           Ju 15

Hedman, Lars Owe (Lowe),    U 9
Hedström, Carin,            B 9

Hedvall, Finn,               Sll

Hedvall, Yvonne,         Ju 16

Hegardt, Margareta,      S21

Hegrelius Jonson, Barbro,    Ju 10
Hegrelius, Olov,          Kn 11

von Heijne, Hans,           E 6

Heikki, Malte,                I 17.

Heinemann, Kerstin,        S 5

Heiwe, Rune,               A 12

Hejdenberg, Kerstin,       U 7

Helander, Sven,           Kn 2

Helin, Sigvard,             Ju 23

Hellbacher, Ulf,            Ju 20

Hellgren, Eva,              A 13

Hellman, Sven,     Fö 2, Fö 24

Hellners, Trygve,    Ju 3, Ju 14

Hellstadius, Jan,           Fö 9

Hellstrand, Johan,         Bo 6

Hellström; Erik,             K 10

Hellström, Jan-Arvid,     Kn 3

Hellström, Mats,            H 4

Helmers, Dag,         B 1, B 15

Helmerson, Bo,

Ju24, Jo2, Jo 17, H 10, 1 I Hemborg, Bo,

Fö 2, H 10, I 1, I 8, I 12, I 13
Henkow, Sten,                III

Henningson, Thomas,     1 14, 1 16
Henricson, Mats,           B 35

Henricsson, Ulf, Ju 43, Kn 4, Kn 5
Henrikson, Kjellåke,         B 6

Henriksson, Gilbert,

I 14, I 16, I 20
Henriksson, Monica,       S 13

Henriksson, Rune,          Jo 1

Henriksson, Sture,        U 24

Henriz, Gunnar,             Ju 8

Herin, Jan,       E5, EIO, B 15

Heriin, Helena,               A 5

Herlitz, Agneta,            Jo 5

Hermanson, Gunnar,

Kn 10, Kn 17
Hermansson, Nils,          Jo 3

Hermelin, Samuel,         Bo 9

Hermerén, Göran,          S 35

Hermonsson, Elisabeth,   U 2

Hernborn, Hans,             U 1

Hernelius, Allan,             H 5

 

Hernlund, Carl-Hugo,

Ju 9

Herrlin, Hans,

Ju 26

Herslöf, Rolf,

B 17

Hertz, Olof,

Fö 13

Hertzman, Olov,

Ju 19

Hesselström, Kerstin,

S 15

Hesser, Torwald,

Ju9, U 1

Hessleborn, Olle,

A3

Heuman, Jan,

Ju 13

Heuman, Ulf,

1 11

Heurgren, Sven,

H 2, I 1

Heyman, Anna-Greta,

S 10

Hidal, Sten,

U2

Hildebrand, Karl Gustaf,        U 2 Hillbom, Lars,

Ju 19, E9, Jo 15, Jo 20, Jo 27
Hillelsson, Fredrik,        Fö 10

Hiller, Jan,                  Jo 19

Hillerudh, Lars-Olov,.

Ju 1, Ju 42, Ju 49
Hillman, Bo,                Kn 14

Himmelstrand, Gunnar,       Ju 20
Himmelstrand, Ulf,          A 2

Hintze, Olof,                A 14

Hirdman, Sven;

UD 1, UD 2, Fö 20
Hirschfeldt, Johan, B 3, B 10, B 35
Hjalmarsson, Lennart, E 10, 1 19
Hjalmarsson, Yngve,     Ju 19

Hjalmarsson, Åke,        Fö 6, B 34
Hjelm, Lennart,            Jo 33

Hjelmqvist, Ingvar,    Bo4, Knl6
Hjelmström, Eva,         Ju 12

Hjelte, Fritz,               Fö 18

Hjelte, Roland,            Ju 23

Hjern, Bo,              S 26, S 28

Hjerne, Gunnar,            Bo 9

Hjert, Birger,               Ju 43

Hjertonsson, Karin,       Ju 48

Hjertonsson, Ulf,            H 4

Hjorth, Lars,       I 8, I 12, I 16

Hjälm, Ingemar,             A 8

Hoel, Christer,      Jo 19, Jo 28

Hoem, Britta,               E 10

Hoff, Inga,                   Ju 6

von Hofsten, Bengt,     Jo 33

Hogebrandt, Göran,        K 1

Högfors, Sven,               I 8

Hogstedt, Christer,        A 8

Holgersson, Jörgen,      Ju 34, H 5
Holgersson, Magnus,     Kn 4

Holgersson, Svante,

Fö 6, Jo 17, I 8, I 12, I 14, 1 16
Holm, Elisabet,       S 32, S 34

Holm, Ernst Olaf,    Ju 19, H 2

Holm, Lennart,             Jo 13

Holm; Lennart, Bo 2, Bo 4, Bo 9, Bo 10, I 1, I 8,

 

407

Personregister

 

I 19

Holm, Per,                   E 10

Holmh)erg, Bo,             Ju 4

Holmberg, Bo,      S 13, Jo 4

Holmberg, Erik,   Ju 18, A 21

Holmberg, Gösta,           U 6

Holmberg, Ingela,       Fö 14

Holmberg, Lars,          Jo 22

Holmberg, Nils,           Jo 17

Holmberg, Rolf,            S 19

Holmegard, Jan,           U 33

Holmen, Sven,           Fö 10

Holmgren, Anders, Jo 26, I 4

Holmgren, Bert,            B 28

Holmgren, Gunnar,        Jo 3

Holming, Klas,              Ju 9

Holmkvist, Åke,            I 16
Holmquist, Gertrud,

Ju 16, S22, Kn9

Holmquist, Kersti,         U 10

Holmquist, Rolf,  Fö 3, Fö 11

Holmqvist, Gertrud,     Ju 46

Holmqvist, Göran,        Jo 33

Holmqvist, Hans,          B 18

Holmqvist, Jörgen,        A 16

Holmqvist, Lars,           Ju 6

Holmqvist, Per-Olof,        I 8

Holmqvist, Sture, Ju 4, Fö 17

Holmqvist, Åke,      Bo 8, 1 I

Holmstedt, Sven,         S 14

Holmström, Bo,           Fö 13

Holmström, Ivan,            I 8

Holmström, Leif,           Ju 8

Holte, Ragnar,    Ju 45, Kn 2

Holtzberg, Bengt,        Ju 20
Honeth, Peter,      S 21, S 38, U 24

Hoppe, Hans,              K 11

Horn                    S 9, B 25

Horned, Owe,             Ju 33

Horning, Eric,              S 16

Hribar, Lojze,              A 12
Hugosson, Kurt,   Ju 11, Jo 10, 1 1

Huldén, Tomas,             K 2
Hulgaard, Bodil,     S5, S12, B14

Hult, Jan,                   Kn 9

Hultberg, Ralf,               I 8

Hultquist, Nils,             A 10

Hultquist, Ove,            Kn 5

Hultqvist, Anders,         Jo 4

Hultqvist, Gösta,          B 22
Hultqvist, Swen,       Kn 12, Kn 18

Hultqvist, Tore,     U 6, A 10

Hultstrand, Lars,  Ju 45, S 3

Huss, Erik,            H 7, H 11

Hyllengren, Jan,             K 3

Hyltander, Göran, Fö 9, B 31
Hyltenius, Carl-Magnus,      UD 2

Håkansson, Bertil,        S 22

Håkansson, Lars Eric,    U 17

Håkansson, Margot,      S 14

Håkansson, Per Arne,      S 6

Håkansson, Per Olof,

Jo 2, Bo 10, 1 19
Hållinder, Anders,         U31

Hastad, Torgny,   Ju 26, Ju 44

Håvik, Doris,                  S 9

Hägelmark, Eric,    Fö 21, B 10

Hägerhäll, Bertil,    Jo6, Jol8

Hägg, Monica,               S 5

Hägg, Sture,        Fö 19, Bil

Hägglund, John,           Kn 5

Hägglund, Sven-Olof,   Ju 5, B 10
Häggmark, Siri,      Ju 45, S 24

Häggroth, Sören,    Jo 5, Bo 2

Häggström, Nils,           Jo 4

Häll, Karl-Erik,          U6, 117

Hälleberg, Allan,           U 18

Hällgren, Martin,            U 6

Hallman, Håkan,           Kn 5

Hämler, Johannes,        Bo 8

Härnqvist, Kjell,            U 25

Högberg, Eva,        S 14, A 16

Högberg, Gunnar,  Ju 4, K 1, B 10
Högberg, Gunnar,           S 7

Högberg, Johan,           Fö 4

Högberg, Lars,              Jo 4

Högberg, Wolmar,         B 19

Högdahl, Lars,   U 4, Kn 9, Kn 11
Höglund, Anna-Lena,     U 20

Höglund, Olle,

U31, U29, U 11, U33
Högmark, Anders, E 10, B 21
Högas, Carl-Göran,   A 3, A 6

Hökborg, Sven,     Fö 18, Fö 6

Hörjel, Nils,                  Ju 7

Hörlén, Linnea,     Ju 45, U 16

Hörmander, Olof,       I 8, I 12

Hörnell, Erik,                  I 5

Hörngren, Sten,           Bo 3

Hörnlund, Börje, A 16,1 19, Kn 5
Höyer, Rolf,                 B 24

Höök, Erik,                   E 11

I

Ideström, Ingvar, H 11, I 22
Ifvarsson, Carl-Anders,   S 1, S 12

Ihrfors, Carl-Johan,        S 1

lllman, Karl-Johan,         U 2

Ilskog, Svante,            I 17

Ingberg, William, B 24, I 7, I 9

Inge, Bengt,              Bo 14

Ingebrand, Sven,         Kn 2

Ingemansson, Jan, E 9, Jo 20

Ingvar, David,             S 35

Ingvar-Svensson, Inger, Bo 3

Irberger, Sture,           K 11

 

Skr 1982/83:103

408

 

A5

Jo 33

Fö 8

U29

8, Ju 39

12, S 18

S29

U32

S 16

30, B 21

5, Bo 15

Bo 9

Isacsson, Karin, Isaksson, Björn, Isaksson, Ebbe, Isaksson, Olov (Olle)

Isoz, Henning,                     Ju
Israelsson, Karin,   S 6, S
Israelsson, Per,
Ivarsson, Holger,
Ivarsson, Kent,

Ivarsson, Lars,                      S

Ivarsson, Tore,                     U
Ivstedt, Ragnar,

J

Jacks, Gunnar,                Jo 18

Jacobsen, Inger,             Fö 23

Jacobson, Evy,                Jo 33

Jacobson, Hans,                Ju 5

Jacobsson, Egon,    B 26, B 27

Jacobsson, Måns,   Ju 48, I 10

Jadestig, Thure,                 1 1

Jagefors, Sten,                Ju 40

Jahnke, Ulrich,                     Kil

Jakobson, Bernt,              Kn 9

Jakobsson, Bertil,             U 26

Jakobsson, Ulf, E 1, E 2, E 5, B 30

Jaldung, Håkan,              Ju 40

Jalmert, Lars,                     A 5

Janebäck, Tord,     Fö 14, A 19

Jangnäs, Bo                     U 25
Janson, Björn,

Fö 1, Fö 2, Fö 14, Fö 17

Janson, Bo,                    Kn 16

Janson, Carl-Gunnar,         S 2

Janson, Ulf,                      S 24

Jansson, Ann-Mari,           Jo 5

Jansson, Barbro,              U 20

Jansson, Erik,   Fö 2, Fö 19, Fö 20

Jansson, Erik,                   I 10

Jansson, Hans,                U 28

Jansson, Ivar,                  Fö 9

Jansson, Paul,           B 6, B 19

Jansson, Stig,                  A 13

Jansson, Tomas,              B 25

Jansson, Torgerd,           Jo 19

Jansson, Åke,                   I 22

Janz, Klaus,                        I 8

Janzon, Bo,                      UD 1

Jareborg, Nils,      Ju 10, Ju 30

Jarenius, Christer,              B 3
Jarmar, Håkan,

Fö 6, Fö 9, Fö 15, Fö 20

Jarness, Dag,                    I 20

Jeding, Lars,           B 18, B 37

Jelf, Hans,                         EIO

Jensen, Birger,                    I 9

Jensman, Kjell,                  I 11

Jenstav, Marica,                 K 4

Jentzsch, Gunnie, Ju 16, Ju 35
Jeppsson, Gunnar,           Jo 15

Jernelöv, Arne,                 Jo 18

Jerrstedt, Lars-Göran,       Ju 3

Jerwheim, Leif,                  A 10

Jidborg, Leif,                      Fö 3

Jillvert, Dick,                      B 29

Jirlow, Ulf,                        Bo 11

Jobin, Bengt,                   Kn 20

Joelsson, Arne,                Jo 13

Johannesson, Erik,

Jo 16, Jo 17, Jo 27
Johannesson, Jan,            A 15

Johannesson,. Rune, Fö 16, K 8
Johannisson, Lars,              S 8

■Johanson, Bo,     I 8, I 12, I 16

Johanson, Lars,                  B 3

Johansson, Anita,               A 4

Johansson, Bengt,    E 10, Bo 1

Johansson, Bengt,            E 10

Johansson, Bengt, Jo 8, Kn 12 Johansson, Bengt,

Bo 2, Bo 4, Bo 9, Bo 10
Johansson, Bengt-Erik,      I 14

Johansson, Berndt,           U 28

Johansson, Bertil,              Jo 4

Johansson, Birgitta,            H 5

Johansson, Bo,             B 3, B 4

Johansson, Bo,                   U 5

Johansson, Curt,              Jo 22

Johansson, Erik,                Jo 6

Johansson, Erik,               Jo 22

Johansson, Filip,     Ju 15, Jo 20

Johansson, Gunnar,         Jo 10

Johansson, Gunnar,          Kn 5

Johansson, Göran,            Fö 6

Johansson, Hans Olof,      U 30

Johansson, Hans,     U 20, U 29

Johansson, Hilding,           Kn 5

Johansson, John,                 I 7

Johansson, Jörgen,          Ju 33

Johansson, Jörgen,           Jo 1

Johansson, Karl-Axel,

S 2, S 22, U 24
Johansson, Kent,              U 20

Johansson, Kerstin,           S 19

Johansson, Kurt, Fö 2, Kn 21
Johansson, Kurt-Ove,      Ju 36

Johansson, Larz,                A 6

Johansson, Lillemor,         U 17

Johansson, Marie-Ann, B 24, A 5
Johansson, Mauritz, Fö2, Föl9
Johansson, Olof,               B 24

Johansson, Ralph,             Bo 9

Johansson, Rolf,                Bo 6

Johansson, Sigurd,          Bo 12

Johansson, Stig,                Jo 3

Johansson, Sture,            Kn 6

 

409

Personregister

 

Johansson, Sune,          S 12

Johansson, Sven,          Ju 5

Johansson, Sven,   S 26, Jo 12

Johansson, Sven,           U 5

Johansson, Sven-Erik,      E 2, E 6
Johansson, Sven-Åke,   B 24

Johansson, Tage,            I 8

Johansson, Thomas,       Jo 5, I 19
Johansson, Tom,            A 9

Johansson, Torbjörn,       S 4

Johansson, Ulla,       S5, S12

Johansson, Östen,    I 12, I 16

Johnson Theutenberg, Bo,

UD 1,UD2, Jo6
Johnson, Bo,                 U 2

Johnson, Carl-Olof,          I 8

Johnson-Theuthenberg, Bo,   Fö 5
Johnsson, Bengt,    S 30, B 35

Bo 8 Ju 32 Ju 46 Fö 10

S26 UD 3 Kn 12

B 24

K 8, 14

Ju 17

Kn20

Fö 19

Kn9 Jo 17 K4 B 23, B 30

Kn9

Bo 6

U 15

Ulla

Johnsson, Bengt, Johnsson, Ella Johnsson, Jan, Johnsson, Jan, Johnsson, Lars-Åke, Johnsson, Lave, Johnsson, Rune, Jonas, Leif, Jonasson, Bertil, Jonasson, Hans-Erik, Jonasson, Holger, Jonasson, Kjell, Jonnergård, Gustaf, Jonsdotter-Hansson Jonsson, Alf, Jonsson, Anders, Jonsson, Anita, Jonsson, Arne, Jonsson, Benny, Jonsson, Björn,

B 15,

B 26, Bo 5

B 23, U 20

S 11, A4

A 16

Jo 27

Ju 43, Bo 9

B 24, Kn 4

A 10, A 19

U20

Kn9

Kn5

Ju 10

A8

S 28, S 34, A 3

A9, A 17

S6, UD2

Ju 26

B 6, B 30, Kn 10

E4, Jonsson, Bo, Jonsson, Elver, Jonsson, Enar, Jonsson, Erik, Jonsson, Göte, Jonsson, Göte,   Fö 13 Jonsson, Kenny, Jonsson, Kerstin, Jonsson, Olof, Jonsson, Sverker, Jonsson, Torsten, Jonsson, Valter, Jonsson, Åke, Jonzon, Björn, Jonäng, Gunnel, Josefson, Bertil, Josefson, Stig,

A5 S38

Birgitta, Lena,

Josefsson, Josefsson,

Jovicic, Andrija,           A 12

Juhlin, Inga-Maj,          S 17

Jungkvist, Ragnar,        B 28

Junzell, Sven,             Ju 23
Jussil, Sune, B 12, Bo 1, Bo 2, Bo 5

Juthagen, Leif,            A 14

Jäderberg, Judith,       Jo 11

Järdler, Sven,            Kn 14

Jonson, Gert,             Jo 32

Jönsson, Arne,             S 11

Jönsson, Elias,             Jo 3
Jönsson, Gert,

S7, S9, Jo 19, Jo 20, Jo 30, A 6, Kn4

Jönsson, Gustav,      S1,S9, S15

Jönsson, Gösta,          Jo 25

Jönsson, Ingeborg,         A 9

Jönsson, Per Ivan,         B 6

Jönsson, Rolf,              S 16

Jörgensen, Peter,          I 11

K

A 12

Bo 10

S36

Ju 39

U 16

Bo 1

u 24, Jo 4

Jo 7, 15

Bo 1

28, UD 4

U7

BIO

4, Bo 3

Ju 37

18

I 12

Bo 5

Jo 16

S4, S21

S24

Kakossaios, Mira,

Kalles, Lars-Erik,

Kallings, Lars Olof,

Kallner, Bertil,

Kallos, Daniel,

Karayel, Eva,

Kardell, Arne,        J

Kariander, Olof,

Karlberg, Björn,

Karién, Ingvar,     S 8, S

Karlerö, Lars-lngemar,

Karlson, Matts,

U

Karlson, Rolf A., Bo 12,

Karlsson, Alf,

Karlsson, Björn,

Karlsson, Bo,

Karlsson, Bo-Arne,

Karlsson, Börje,

Karlsson, Christer,

Karlsson, Emy,

Karlsson, Erik,         E 8, Bo 1

Karlsson, Erik,               H 4

Karlsson, Gunnar,          K 9

Karlsson, Göran,            B 7

Karlsson, Göran,            A 1

Karlsson, Gösta,            A 2

Karlsson, Harry,           Ju 30

Karlsson, Helge,          Kn 12

Karlsson, Henry,           S 25

Karlsson, Ingemar,        U 18

Karlsson, Inger,             H 6

Karlsson, Johannes,      U 21

Karlsson, Kenth,             I 7

Karlsson, Milton,           Bo 5

Karlsson, Olle,               S 1

Karlsson, Rolf,             Kn 4

 

Skr 1982/83:103

410

 

Karlsson, Ronny,         Ju 21

Karlsson, Rune,            Jo 8
Karlsson, Thure, Jo 3, Jo 13, Jo 23

Karlsson, Tomas,           1 1

Karlsson, Tore,              S 5

Karlsson, Tuula,           A 20

Karlsson, Ulf,                 1 1

Karlsson, Urban,           Kn 9

Karlsson, Willy,            S 20

Karlström, Hans Åke,      K 7

Karm, Rein,                Jo 20

Karnell, Gunnar,            Ju 9

Karneman, Gunnar,       E 12

Kartaschew, Kenneth,   U 19

Kastman Heuman, Åsa,  E 12

Kastman, Göran,    K 3, B 20

Keisu-Lennerlöf, Lisa,     A 8
Kellquist, Tore,              S 14, B 33

Kempe, Birgitta,             I 1

Kenttä, Matti,               U 3

Kettner, Bertil,            S 22

Kielland, Jan,               Bo 5

Kignell, Jan Erik,             I 8

Kihlberg, Ulf,                  I 3

Kihlén, Margret,           U 28

Kihlgren, Gunnar,        Kn 12

Kihlström, Hans,           Fö 9

Kihlström, Laila,             B 5

Kildén, Anna-Lisa,        Kn 9

Killingmo, Odd-Hroar,     Jo 4

Kimbré, Siv,                S 28
Kinberg, Anders,       Ju 27, Bo 14

Kinbom, Gunnar,             I 8

Kindbom, Bengt,           B 24

Kindborg, Rolf,             A 18

Kindlund, Hannelotte,     S 7
Kindlund, Sören,

S5, S 12, Bo 6, Bo 15

Kirsebom, Bjarne,   U 5, U 27

Kiviaed, Voldemar,        A 12

Kjellén, Bo,           S 14, H 4

Kjellgren, Eivor,             S 2

Kjellin, Björn,               Ju 2

Kjellman, Hans,            I 15

Kjellstrand, Leif,            A 3

Kjerstensson, Carl-Eric,  S 9

Klang, Björn,              Ju 47

Klangby, Lars-Erik,       E 14
Klange, Anders,           B 17, Jo 21

Kleberg, Carl-Johan,     Ju 8

Kleist, Åke,               Bo 13

Klette, Hans,             Ju 40

Klingberg, Carl-Olof,       I 8

Klingert, Rune,            Kn 2

Klingvall, Maj-Inger,      I 10

Klintberg, Wanda,        U 12

af Klintberg, Lennart, Jo 2, I 19
Klöver, Helge,            Ju 23, Ju 30

Knutson, Göthe,     U 9, Bo 3
Knutsson, Anders,

Ju 6, Ju 7, Ju 19

Knutsson, Gert,            1 14

Knutsson, Gösta,            E 9

Knutsson, Johannes,    Ju 41

Knutsson, Roland,          H 2

Knös, Gustaf,               B 13

Kohlström, Ewa,             H 3

Kolk, Jaan,                  A 13

Kollerbaur, Anita,          B 24

Kollind, Hans,               Kn 6

Komstedt, Wiggo,           K 4

Konradsson, Ingemar, Ju 43, S 27

Korhonen, Matti,          A 12
Korpi, Sture,             SI,S2, S27

Korpi, Walter,                S 2

Korpås, Sture,               H 5

Kragh, Börje,         E 4, E 11

Kransell, Arne,            Ju 29

Krantz, Gunnar,           Ju 16

Krantz, Hans,                U 8

Kraszewak, Zofia,         A 12
Kristal-Andersson, Binnie,      A 7

Kristenson, Valter,        B 26
Kristensson,-Astrid,   Ju 43, Jo 22

Kristensson, Bengt,       Jo 7

Kristiansson, Axel, B 7, Jo 16

Kristiansson, Lars,       Jo 17

Kritz, Lars,                    H 2

Kromnow, Åke,              U21

Krona, Kurt,                 Fö 1

Krona, Kurt,                 Fö 2

Kronekvist, Bertil,        Fö 15

Kronholm, Birgit,             B 3

Kronholm, Tryggve,        U 2

Kronvall, Kai,               Kn 9

Krook, Inger,               S 25

Kriiger, Hans,               Fö 6

Kruse, Anders,             A 13

Kruse, Birgitta,             Ju 4

Kucéra, Vladimir,         Jo 18

Kuhlhorn, Eckart,        Ju 30

Kullberg, Harry,            Ju 1

Kumm, Karl-Ivar,    Jo5, Jol3

Kuylenstjerna, Göran,     1 3

Kvarnström, Sven,         A 3

Kvillner, Bo,               Ju 29

Kylborg, Dan,              1 16

Kylerud, Elisabet,         A 10

Kypengren, Sven,         Ju 4

Kåberger, Dage,             I 8

Kågström, Anders,         K 7

Käck, Bengt-Olof,         Bo 3

Källberg, Ingemar,        A 12

Källqvist, Lennart,      Fö 10

Kälvemark, Torsten, S 14, U 12

Kärnek, Ruth,           S1,S15

 

411

Personregister

 

S24

Ju 28

Jo 31

E 1

Bo 5

Ju 33, FÖ 21

Jo 21

Kärnekull, Anders, Kärrberg, Stig, Köhl, Olof, Koll, Jiiri, Könh)erg, Bo, Körlof, Björn, Körner, Håkan,

Lagebrant-Nordquist, Eva,

H 11, K6,I 15
Lagerblad, Peter,  Fö 6, Fö 18

Lagercrantz, Arvid,       B 33

Lagercrantz, Richard,

U 7, U 24, U 26
Lagerfelt, Karl Gustav,    H 4

Lagerholm, Göran,         Fö 4

Lagerholm, Olov,             I 8

Lagerlöf, Inga-Britt,

S 11,S21,U4, A 18, A20
Lagerström, Jan,    Bo 4, Bo 8

Laius, Gunilla,               S 15

Lalander, Sven,            B 16

Lalin, Per Olov,              E 8

Lambert, Bo,                 A 8

Lambertz, Göran,         Ju 44

Lamnevik, Gunilla,          S 26

Lamnevik, Stefan,       Kn 18

Landahl, Jan,         Fö 9, B 31

Landahl, Mårten,         Fö 18

Landahl, Per-Axel,

Fö 5, Fö 11, Fö 12
Landahl, Tore,             Ju 36

Landberg, Hans,           Bo 2

Landberg, Maj-Lis,          E 2

Landén, Ragnar,            A 2

Landerholm, Margareta,

S21, K2, K 11
Landqvist, Nils,             I 12

Landström, Sten-Sture,

U 1, U6, Kn 14, Kn20
Lange, Anders,              A 7

Lannegren, Göran,

U 13, U20, U27, U34, U 35
Lannerberth, Marianne,  S 20

Lantz, Benne,               Ju 4

Lantz, Inga,                 S 18

Larén Marklund, Ingrid,     Kn 12
Larson, Leif,                U 13

Larsson, Claes,              A 1

Larsson, Edvin,            Kn 2

Larsson, Einar, Jo 13, Jo 16, Jo 27
Larsson, Erik,               S 22

Larsson, Erling,            U 33

Larsson, Folke,            Jo 33

Larsson, Folke,               I 8

Larsson, Gunvi,             U 7

Larsson, Gösta,            B 18

Larsson, Gösta,             U 1

Larsson, Hans,             U 25

Larsson, Härje,              A 8

Larsson, Ingela,             I 7

Larsson, Jan,               S 20

Larsson, John,             B 20

Larsson, Kenneth,        U 17

Larsson, Lars,              Jo 1

Larsson, Lars-Gunnar,    S 13

Larsson, Lars-Åke,        Jo 2

Larsson, Leif,                U 6

Larsson, Per-Ola,          Fö 7

Larsson, Roland,           B 15

Larsson, Roland,           A 12

Larsson, Stig,

S2l, B 18, B 24, B 29, A 4
Larsson, Sture,             H 2

Larsson, Sven,              E 4

Larsson, Thorsten,         E 4

Larsson, Ulf,                Fö 2

Larsson, Ulla Britt,         I 19

Larsson, Yngve,             I 8

Lauber, Alexander,         A 8

Laurén, Staffan,           I 10

Laurin, Lars,               Ju 14

Laveskog, Anders,          I 8

Lavin, Rune,               Ju 27

Lebert, Hans,              Jo 15

Ledell, Göran,             Fö 13

Lefrell, Anders,              A 1

Lehto, Pentti,               A 8

Leijon, Anders,

A 1, A 13, A 15, A 17, B 16
Leijon, Jan,                    I 1

Lejdström, Kristina,       S 17

Lempert, Erik,      S15, S23, A13
Lendel, Lennart,           B 38

Lendenius, Lars-Gunnar,

E 4, B 24, A 6
Lengquist, Johan,         B 32

Lenhammar, Harry,       Kn 6

Lennartsson, Folke,  Fö 6, I 5

Lennerlöf, Lennart,        B 18

Lennmalm, Birger,        Kn 18

Lennmarker, Göran,         S 8

Lestander, Paul,          Jo 20

Lestner, Inga,              S 28

Letzén, Sven-Roland,     K 7

Leuf, Nils Börje,    H8, S21,Jo7
Levén, Staffan,    Ju 31, Ju 32

Levin, Bert,            E 2, U 13

Levin, Tage,               Jo 11

Lewander, Anders,  S 14, S 17

Lewén-Eliasson, Anna Lisa,

Ju 19, Fö 2, B 7 Lewensjö, Åke,

Fö 17, Kn I, Kn 11, Kn 12
Lewin, Elisabeth,         UD 3

 

Skr 1982/83:103

412

 

Leymann, Heinz,            A 8

Lidbaum, Marja,             U 3

Lidbeck, Ingmar,          Ju 29

Lidbom, Carl, H4, A 12, 110
Lidemark, Ebbe,            U 19

Liden, Sverker,             S 23

Lidgard, Bertil,     Ju 15, Bo 10

Lidgard, Curt,             UD 2

Lidholm, Merike,            S 18

Lidin, Karl-Olof,              A 8

Lidström, Ivar,              I 20

Liliewall, Birgitta,     S13, S18

Lilja, Jan,                      I 8

Liljeberg, Åke,             Jo 24

Liljegren, Gunnel,          S 10

Liljegren, Henrik,          UD 3

Liljegren, Lars,                I 8

Liljegren, Lars,              I 19

Liljeström, Rita,      Ju 12, A 2

Lilliecrona, Mats,           B 19

Lilliehöök, Johan,         UD 4

Lind, Johan,                Ju 12

Lind, Johan,                  I 13

Lindahl, Carl-Fredrik, Fö 3, Fö 21
Lindahl, Essen,,             K 8

Lindahl, Jan-Mats, S 14, U 4, U 10
Lindahl, Lars,        Ju 4, Ju 26

Lindahl, Torkel,

B 24, Jo 2, Jo 6, 1 7
Lindau, Christer,    S 32, Kn 9

Lindau, Lars,      S 13, Jo 6, 18

Lindau, Marie,              U 33

Lindberg, Bert,             Ju I

Lindberg, Bertil,            S 17

Lindberg, Bo,               Fö 4

Lindberg, Carl-Otto,    Kn 12

Lindberg, Gert,            Jo 10

Lindberg, Ingemar,

S 1,S2, S 14, A9
Lindberg, Jakob,     S16, S21

Lindberg, Lennart, Fö 17, Kn 21
Lindberg, Lennart,          E 8

Lindberg, Olof,             Kn 1

Lindberg, Sven, Jo 3, Jo 12, Jo 20
Lindberg-Johnsson, Ulla, S 27
Lindberger, Lars,            E 9

Lindblad, Björn,      Kl, Jo 22

Lindblad, Gullan,             S9

Lindblad, Hans,     Fö 2, UDl

Lindblom, Anne-Christin, U 30
Lindblom, Per Henrik,    Ju 14

Lindby-Ragsten, Barbro,  B 9

Linde, Gunnel,             Ju 16

Linde, Håkan,              Fö 10

Linde, Lars,                 A 17

Linde, Per Gunnar,

B 19, Bo 6, S30
Lindeberg, Göran,   K 11, Jo 8

Lindeberg, Per Erik, I 21, KnlO
Lindeberg, Roy, Ju 18, U 21, U 34
Lindeberg, Tuve,     B 24, A 6

Lindeborg, Lennart, Fö 18, B 24
Lindebro, Sören,             I 7

Lindegård, Jan,      Ju 9, Ju 14

Lindell, Bo,            Ju 4. Jo 28

Lindell, Rolf,                Jo 11

Linden, Lars,                A 10

Lindenbaum, Gustaf,     U 13

Lindencrona, Birgitta,    U 30

Lindencrona, Fredrik,     Kn 9

Lindencrona, Gustaf,     B 12

Lindencrona, Hanne,      S 14

Lindencrona, Tomas,     Bo 9

Linder, Bengt,        S 24, S 27

Linder, Georg,              Fö 9

Linder, Sven,                I 13

Linder-Aronson, Lennart, Fö 2
Linderberg, Bengt,        Ju 42

Linderoth, Eva,              A 9

Lindgren, Anders,   S 33, H 11

Lindgren, Erik,               H 7

Lindgren, Gunnar,        Ju 24

Lindgren, Göran,          Jo 11

Lindgren, Hugo,             H 4

Lindgren, Jane,             S 18

Lindgren, Kerstin,         U 27

Lindgren, Lars-Olof,         1 5

Lindgren, Lennart,

U 4, Jo 5, Jo 17, Jo 22
Lindgren, Per Anders, Jo 21, H 9
Lindgren, Åke,               S 2

Lindh, Gösta,                I 10

Lindh, Ove,     Ju 1, Ju 22, S 21

Lindh, Pernilla,              Ju 6

Lindh, Rolf,                Kn 11

Lindh, Susanne,          Bo 15

Lindholm, Berndt,          U 20

Lindholm, Hans,              I 8

• Lindkvist, Börje,           Fö 2

Lindkvist, Karl-Axel,        A 8

Lindkvist, Oskar,           1 26

Lindmark, Hans,            U 15

Lindquist, Bertil,             I 6

Lindquist, Inger,

Ju 9, Ju 25, Ju 31, Ju 32 Lindquist, Ulf,

Kn9, Kn 13, Kn 17
Lindqvist, Bengt,    S 14, U H

Lindqvist, Bernt,           Jo 3

Lindqvist, Gunnar,         Jo 7

Lindqvist, Hans Chr.,      Jo 5

Lindqvist, Ingvar,           U 5

Lindskog, Björn,             K 1

Lindskog, Lennart,          K 5

Lindskoug, Ingemar,      U 25

Lindstam, Leif,        B1,B8, B16

 

413

Personregister

 

Lindstedt, Gustaf,    Ju 9, U 31

Lindstenz, Bernt,               K 5

Lindstrand, Leif,              UD 3

Lindstrand, Tomas,            E 3

Lindström, Alice,                 S 1

Lindström, Bertil,                A 8

Lindström, Christian,        I 20

Lindström, Eric,                 Ju 1
Lindström, Gunnar,

A3, A 11, A 16

Lindström, Harry,               U 2
Lindström, Ingvar,

Jo 7, Jo 12, Jo 27 Lindström, J.-Mikael,   UD 2, 110

Lindström, Jöns,               A 18

Lindström, Lars,                I 23

Lindström, Olle,                Bo 5

Lindström, Ralf,              Fö 14

Lindström, Tommy,         Ju 41

Lindståhl, Mårten,           UD 3

Lindvall, Jöran,                 Bo 9

Lindwall, Bengt,                Jo 5

Lindwall, Lars,                   E 6

Lineruth, Bengt,              U 30

Ling, Hans,                      Kn 9

Linge, Sverker,                 Fö 7

Linnarson, Håkan,           U 12

Linton, E. Charlotte,          E 4

Lithman, Yngve,                 A 2

Littmarck, Blenda,  Ju 30, S 11

Littorin, Sverker,               I 15

Litzner, Ragnar,                 S 1

Litzner, Ragnar,                 S 3

Ljung, Harald,                     I 8

Ljung, Inger,                     U 2

Ljung, Lars,                       E 4

Ljung, Sigvard,         I 14, I 22

Ljungar, Jan,           Ju37, A13

Ljungberg, Blenda,            U 2

Ljungberg, Ulla,                 H 3

Ljungdahl, Olle,               Kn 2

Ljunggren, Anders          Ju 18
Ljunggren, Margareta, I 8, I 12
Ljungh, Claes,

B 10, B 16, B 20, B 26, B 30, B 35

Ljungh-Hoff, Ulla,           Kn 18

Ljungholm, Kurt,              B 19

Ljungqvist, Richard,         A 11

Ljungwall, Folke,                B 3

Ljusberg, Christer,           B 28

Lodin, Sven-Olof,             B 30

Loinder, Urban,                B 25

Loman, Lars,                      A 6

Lonaeus, Gunnar,           UD 3
Lorentzon, Sven Eric,

Jo 4, Jo 9, Jo 20

Liibeck,, Lennart,              I 12

Ludvik, Klaus,        Fö 2, Fö 19

Jo 5

S 14, A9

Ju 18, B 33

S25, B 21

1 23

Kn 5

I 7

Fö 13

Lund, Gunnar, Lund, Karin, Lundahl, Per, Lundberg, Allan, Lundberg, Allan, Lundberg, Arne, Lundberg, Bengt Lundberg, Bruno

Lundberg, Gunnar,   I 8, 1 12, I 19

Lundberg, Karl-Göran,       S 3
Lundberg, Leif,

Fö 2, Fö 10, Fö 15, 1 14, 1 16

Lundberg, Per-Ivan,         Ju 3

Lundblad, Grethe, Jo 13, E 10

Lundborg, Hans,              S 16

Lundborg, Åke,       B 35, U 31

Lundbäck, Holger,              S 8

Lunde, Henry,                  B 37

Lundeberg, Christer,         A 8

Lundell, Nils,                    UD 2

Lundell, Ragnar,              Kn 2

Lundell, Sture,                 B 31

Lundevall, Owe,                 I 3

Lundgren, Barbro,           1 14

Lundgren, Bertil,                B 3

Lundgren, Bo,                    E 6
Lundgren, Bo,        B 6, B 20, B 30

Lundgren, Erik,                S 29

Lundgren, Håkan,              A 6

Lundgren, Lennart,          Kn 4

Lundgren, Nils,         E 2, B 29

Lundgren, Ragnar,           Ju 8

Lundgren, Staffan,            U 3

Lundgren, Thomas,          Bo 8

Lundgren, Ulf,                 U 16

Lundgren, Valborg,         Ju 16

Lundh, Brita,              B21,U11

Lundh, Gunnar,                 S21

Lundh, Torsten,              Ju 20

Lundholm, Eric,           B 4, B 9
Lundin, Anders,

Jo 11, Jo 25, Jo 30, Jo 32, Jo 33

Lundin, Björn,                 Jo 10

Lundin, Inge-Britt,           S 17

Lundin, Ingemar,               K 5

Lundin, Johan,                 UD 2

Lundin, Lars-Erik,            UD 2

Lundin, Rolf,                   Jo 17
Lundin, Tore, S30, BI4, B21
Lundin, Ulf,

S21,U 12, U 13,U27,U34,U35

Lundkvist, Bengt,               I 8

Lundkvist, Gunnel,             S 5

Lundmark, Birgitta,        Fö 11

Lundmark, Gunnar,          Kn 5

Lundmark, Lars-Erik,      Bo 10

Lundquist, Lars,               S 31

Lundquist, Lennart,          Ju 1

 

Skr 1982/83:103

414

 

Lundquist, Ulla,          Kn 10

Lundqvist, Alge,         Fö 10

Lundqvist, Arne,           I 15

Lundqvist, Axel,          Ju 30

Lundqvist, Lars-Åke,     S 10

Lundqvist, Lennart,       Kn 6

Lundqvist, Roland, Fö 5, Kn 21

Lundstedt, Håkan,       Jo 13

Lundström, Hans,         UD 4

Lundström, Stig,            S 2

Luthman, Gösta,             I 8

Lyckeberg, Nils,          Fö 19

Löfberg, Christer,        Ju 26

Löfdahl, Göran,           Jo 18

Löfgren, Gully,            Jo 16
Löfgren, Thorsten,    Jo 5, A 6, I 7

Löfkvist, Ingemar,       Fö 10

Löfmarck, Madeleine,   Ju 27

Löfmarck, Peter,         Ju 23

Löfstrand, Gad,            A 14

Löfstrand, Ingvar, B 11, Bo 15

Löfvenberg, Sten,       Jo 10

Löfvendahl, Eberhard,    U21

Lögdberg, Arne,      Bo 4, I 1

Lönn, Hans,                   I 8

Lönnerblad, Sara,  S 9, S 23

Lönngren, Kerstin,        U 29

Lönngren, Rune,  Jo 13, A 11

Lönnquist, Gunnar,         S 8

Lönnqvist, Ulf,              Jo 5

Lönnqvist, Åke,             E 1
Lönnroth, Magnus (Måns),    I 13

Lövgren, Esse,              A 2

Löwander, Birgitta,         A 7

Löwbeer, Hans,            I 19

Lööv, Guy,                   A 6

Lööw, Herbert,             Jo 1
Lööw, Maj-Lis,

Fö 24, B 20, A 16, I 19

M

Magnusson, Birgitta,       U 7

Magnusson, Björn    U 25, A 6

Magnusson, Egon,    Jo 4, A 3

Magnusson, Gun,    Ju 9, B 21

Magnusson, Gunnar,      B 27

Magnusson, Jan, I 8, I 12, 1 16
Magnusson, Jan,           I 12

Magnusson, Lars, Ju 39, Bo 14
Magnusson, Nils, Ju22, S2, S22
Magnusson, Staffan,      Ju 2

Magnusson, Åke, Ju 38, Ju 47
Magnusson-Sessler, Gun, U 1
Malinowski, Henry,        A 12

Malker, Hans,               S 19

Mallmén, Anders,            I 3

Malmberg, Björn,            U 9

Malmberg, Lars,      Ju 33, B 6

Malmer, Nils,                Jo 5

Malmeström, Göran,     U 18

Malmgren, Bert,            H 3

Malmgren, Bo,             Bo 3

Malmgren, Kurt,             E 3

Malmgren, Lena,            S 6

Malmqvist, Jan,             S 7

Malmsjö, Mats,             S 5

Malmsten, Cecilia,        UD 3

Malmström, Stig,         S 24
Mandahl, Håkan,   S 8, S 36, A 11

Mannheimer, Kaj,          Jo 6

Mannheimer, Sören,    Ju 44

Marcus, Lars,                I 3

Marcusson, Eric,          Jo 4

Marcusson, Olof,         U 18

Marén, Lars,               U 13

Marits, Arvo,                S 7

Mark, Aksel,                A 12
Markborn-Sörås, Catharina, Ju 37

Marken, Karl-Erik,          S 7

Marking, Bo,               UD 4

Marking, Christer,         B 24

Marklund, Eivor,           I 17

Marklund, Inger,     U 5, A 2

Marmgren, Kerstin,        A 8

Martin-Löf, Johan,      Fö 18

Martinsson, Bo,          Ju 30

Martinsson, Åke,           U 7

Martling, Carl Henrik,      U 2

Masreliez, Nils,              A 3
Mathsson, Karl-Gustaf,

Ju 15, Ju 46

Matsson, Tommy,          B 4

Mattisson, Ann-Kristin, U 21
Mattson, Lisa,

Ju 2, Ju 18, Ju 30, Ju 31

Mattsson, Astrid,         U 20
Mattsson, Bengt-Olof,

S7, S 11,S 14, U7

Mattsson, Hans,           A 1

Mattsson, Ingemar,      Fö 5

Mattsson, Inger,         U 20
Mattsson, Kjell A.,

Kn5, Jo 2, Jo 11, Bo 3, 126

Mattsson, Lennart,        U 2

Mattsson, Sture,        Fö 17

Medbo, Evert,              A 8

Meethz, Lennart,        Ju 31

Mehr, Katrin,               Bo 3

Melin, Ingemar,     I 4, Jo 20

Mella, Orlando,             A 7

Mellbin, Gunnel,           S 19

Mellbin, Lennart,           B 1

Melldén, Anna-Lisa,     Ju 16

Meyer, Lars,              Kn 10
Meyerson, Anita,          Ju 12, S 22

Meyerson, Per-Martin,   Jo 5

 

415

Personregister

 

Mildner, Erwin,            Bo 11

Mileikowsky, Curt,         S 13

Millgård, Olof (Olle),

Ju 36, U21, Jo9, Jo21
Minell, Marita,               S 24

Moberg, Ragnar,           Jo 1

Moberg, Sven,              B 24

Modig Tham, Agneta,     S 12

Modig, Jan Otto,          U 23

Modig, Jonas,               Ju 9

Modin, Anita,              Ju 44

Mohlin, Hans,                K 8

Molander, Stefan,        Ju 36

Molde, Bertil,               Kn 2

Molin, Lars,                 U 13

Molin, Lennart,             A 14

Molin, Olof,                    I 8

Molin, Rune,            Ju 4, E 2

Molinder, Barbro,          Kn 4

Moll, Olof,                  Fö 18

Montan, Birgitta,         Jo 33

Montelius, Jan-Christian,

B 25, UD 3
Montgomery, John-Gabriel, Jo 5
Morard, Lennart,          Kn 9

Morath, Axel,              Ju 30

Morell, Roland,            Fö 12

Mossberg, Holger,        Ju 21

Mossler, Karin,        S 36, S 38

Miillern, Anders,           Ju 26

Munck, Johan,    Ju43, Fö5, S2l Mundebo, Ingemar,

B30, Jo32, A 16
Municio, Ingegerd,         A 2

Munkhammar, Ann Charlotte,

U 10, U 19, U29
Munro, Ingrid,        Bo 2, Bo 4

Munters, Lars,            Kn 17

Miintzing, Lars,             Ju 1

Myhlback, Lennart,

Bo 2, Bo 5, Bo 10
Myrbeck, Arne,             E 10

Myrdal, Hans Göran,       A 2

Myrsten, Karl,              B 31

Måhl, Christer,             A 16

Månsson, Bo,               S 11

Månsson, Ingmar,        Jo 19

Månsson, Karin,            S 17

Mårding, Lennart,        Jo 19

Mårten, Hans,                I 4

Mårtensson, Bengt,      Ju 12

Mårtensson, Iris,     U9, U 12

Mårtensson, Jan,         Fö 15

Mårtensson, Lars-Erik,        Kn 18
Mårtensson, Lena,          I 7

Mårtensson, Nils,            I 7

Möller, Christer,             H 8

Möller, Eva,                 U 15

N

U2

S20

S24

Kn 7, Kn 11

B 26

A3

18, 1 12

1 8, I 13

I 14, I 22

S 29, Jo 4

Fö 14

Narrowe, Morton, Nasenius, Jan, Neander, Ebba, Neergaard, Erik, Nelander, Sven, Nerell, Gunnar, Netzler, Lars, Neuman, Håkan, Neyman, Thorsten,

blaeus, Kerstin cander, Lars

cander, Lars,            S 5

cklasson, Stina,         U 7

colausson, Ulf,         U 22

elsen, Kaj,               Fö 6

elsen, Svante,           U 9

klasson, Harald,       A 15

Ison, Eivor,            Ju 16

Ison, Lars-Erik,          B 5

Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson

Isson, Alde,      Ju 4
Alf,        Fö 20, K 7, B 11

Fö 4, Fö 20

Jo 33, 18

Jo 1,13

Ju 21

Jo 15

A3

Bo 3

U2

Ju 33

S II

A8

Fö 2

Ju 4, I 19

S9

S24

A 1

B 20, B 27, B 30

Ju 33, 12

S3

Alice,

Anders,

Anna-Lisa,

Bengt-Åke,

Bernt,

Bernt,

Birger,

Björn,

Bo,

Börje,

Carina,

Carl-Erik,

Christer,

Christer,

Eivor,

Erik,

Folke,

Gunnar,

Göte,

I 16

U2

B 23

K7

Jo 13

Ju 30

Fö 9

Jo 18

A4

Kn 14

E2

B 30

Jo 10

Bo 4, I 1

Ju 3

I 14

Jo 9

Hans,

Herbert,

Håkan,

Ingemar,

Ingemar,

Jan,

Jan,

Jan,

Jan-Ivan,

Jörgen,

Karl-Erik,

Karl-Johan,

Kerstin,

Kjell,

Lars,

Lars-Bertil,

Lars-Evald,

 

Skr 1982/83:103

416

 

Nilsson, Lars-Roland,         B 6

Nilsson, Lena,                  1 16
Nilsson, Lennart,

Ju 1, E 10, B 29, Bo 6

Nilsson, Lennart,     Bo 3, Bo 6

Nilsson, Lennart,              Bo 3

Nilsson, Nils-Arne,           Jo 16

Nilsson, Nils-Erik,               B 6

Nilsson, Ola,                   Fö 14

Nilsson, Olof,          Jo 5, Jo 18

Nilsson, Ove,                     EIO

Nilsson, Owe,                     I 7
Nilsson, Per-Erik,

Ju 9, B 25, H6, A2I

Nilsson, Per-Olov,            Kn 4

Nilsson, Rune,                Fö 15

Nilsson, Ruth,                     S 2

Nilsson, Sam,         Ju 23, U 34

Nilsson, Sigvard,             Jo 25

Nilsson, Stellan,               S 16

Nilsson, Stig,                    Bo 8

Nilsson, Sture,                Jo 12

Nilsson, Sven,       Jo 20, Jo 21

Nilsson, Tommy,                Ju 1
Nilsson, Torbjörn,

Ju l,Ju ll,Kn21

Nilsson, Tore,                      I 4

Nilsson, Torsten,             Jo 28

Nilsson, Torsten,              Kn 2

Nilsson, Åke,                      A 4

Nipstad, Jan,                       E4

Nisbeth, Åke,                   U 15

Nisser, Marie,                   Bo 7

Nisser, Per Olof,               Kn 3

Nistér, Per-Erik,       B 28, B 31

Nittzell, Gunnar,                Ju 6

Nitzelius, Tor,           Ju 37, B 7

Nivenius, Olof (Olle),        Kn 3

Noaksson, Hans,       B 7, B 29

Nobis, Paula,                  Bo 10

Nohrlander, Åke,                S 8

Nolte, Lennart,                 S 14

Noltorp, Lars,                     E 3

Norbelie, Bertil,                U 24

Norberg, Anders,              Fö 7

Norberg, Carin,                  S 8

Norberg, Lars,          UDl, UD 2

Norberg, Lena,                 B 33

Norberg, Randolph,  U 3, U 24

Norberg, Sven,                 Ju 6

Nord, Karl-Erik,        Ju 23, B 3

Nordbeck, Gunnar, Fö 22, Kn 1

Nordbeck, Lennart,        Kn 14

Nordberg, Ivar,                A 12

Nordblom, Bengt,   S 32, Jo 19

Nordbäck, Magnus,           I 13

Nordell, Olof,                      K 5

Norden, Christer,             Kn 4

Norden, Joar,                   Ju 13

Nordenadier, Anders,         B 3

Nordenfalk, Johan,            E 13

Nordenskiöld, Otto,           Ju 9

Nordenson, Per,               U 30

Nordenson, Ulf,               Ju 14

Norderheim, Paul,            Kn 1

Nordin, Jan,                     Ju 26

Nordin, Sven Erik, U 35, Ju 21
Nordin, Tommy, Jo 4, I 1,18
Nordlander, Karin,           Ju 37

Nordlander, Nils Brage,       S 1

Nordling, Carl-Einar, E 8, Kn 16
Nordling, Lotty,                 S21

Nordlöf, J. Greger,           Fö 10

Nordmark, Bengt,            Fö 17

Nordmark, Hans,               Ju 9

Nordstrandh, Ove,             U 6

Nordström, Anders,            E 3

Nordström, Bengt, Fö 19, S 11
Nordström, Bengt,               I 8

Nordström, Clas,              K 11

Nordström, Lars-Erik,

FÖ18, K7, U14
Nordström, Marie,              U 6

Nordström, Sivar, Jo 5, Jo 11
Nordström, Sören,               I 8

Nordström, Tore,              U 20

Norell, Thomas, Fö 2, Fö 19, B 11
Norell, Torsten,               Kn 18

Norén, Agneta,                 EIO

Norén, Göran,                   B 35

Noriand, Sven-Anders,      Ju 4

Norling, Bengt,                  Fö 6

Norling, Gunnar,               Kn 5

Norling, Åke,                   Kn 20

Normann, Göran,              B 14

Normark, Georg,              Ju 37

Norrbom, Claes Erik,

I 8, K 4, K 5, I 1
Norrby, Jonas,                   Ju 4

Norrby, Karl-Eric,                U 9

Norrby, Sören, Jo 17, Bo 3, I 1
Norrhäll, Björn,                  S 38

Norrman, Bo,                      B 1

Norrman, Sten-Inge, Fö 1, Fö 17
Norrthon, Peter,                Fö 3

Norström, Bengt, U 4,1 2,1 3,1 20
Norström, Carl,                  S 20

Norström, Thor,                 EIO

Nyberg, Arne,                  Ju 35

Nyberg, Gunnel,                S 15

Nyberg, Jan-Erik,

Ju 19, H 12, A 9, A 17
Nygren, Arne, Ju 31, Ju 32, Ju 43
Nygren, Ingemar,               S 1

Nygren, Karl Gösta,           S 23

Nygren, Ola,                      EIO

 

417

 

Personregister

Nygård, Bengt,

Jo 19

Öländers, Anders,

E6

Nygårdh, Christina,

U22

•Olby, Jan,

E6

Nygårds, Peter,

Jo 16, 19

Olderin, Gunnar,

A 12

Nykvist, Ann-Christin,

H 3, I 4

Olding, Per,

Jo 6, Jo 13

Nykvist, Clas,

E4

Olerud, Eric,

Jo 2

Nyländer, Rune,

18

Olin, Gunnar;

U35

Nyman, Kjell,

U 22, Bo 3

Olivecrona, Christina,

A8

Nyquist, Carl-Erik,

18

Olldén; Per,

Jo 22

Nyquist, Ola,

 

Ollen, Joakim,

 

Bo 9, Bo 1,

Bo 2, Bo 4

Ju 10, Ju 26

, Ju 44, B 24

Nyquist, Yngve,

Jo2l

Olofsson, Gunilla,

UD4

Nyqvist, Carl-Erik,

18

Olofsson, Gunnar,

S 14, S36

Nyqvist, Christer,

14

Olofsson, Gunnar,

I 17

Nyqvist, Per,

I 18-

Olofsson, Göran,

B 1

Nyrén, Lars,

S 16

Olofsson, Staffan,

U2

Nystedt, Stig,

Fö 3

Olofsson, Sune,

I 17

Nystrand, Björn,

U29

Olsson, Agne Henry,

 

Nyström, Carl Gustaf,

I 8

Ju(

S, Ju 9, U 34

Nyström, Holger,

Jo I

Olsson, Anders,

13

Nyström, Jan-Åke,

Ju 26

Olsson, Artur,         U3, U6, AIO

Nyström, Lars,

E4

Olsson, Bengt,

Jo 1, Jo 13

Nyström, Lars-lnge,

A 19

Olsson, Bertil,

Jo 7

Nyström, Lennart,

K5, Kn 10

Olsson, Billy,

Ju 4

Nytén, Tage,

I 19

Olsson, Birger,

U2

Näslund, Hans,

E12

Olsson, Birgitta,

U5

Näslund, Nils Erik,

Jo 7

Olsson, Börje,

S4, S2l

Näslund, Per Olof,

A3

Olsson, Börje,

Jo 16

Näsman, Dan,

B 16

Olsson, Cyril,

B 26

Näsman, Lars,

18

Olsson, Elvy,

A 12, Bo 10

Näsström, Staffan,

Fö 10

Olsson, Esbjörn,

Bo 5

Näsvall, Björn,

I 11

Olsson, Gunnel,

S 10

Nävert, Gordon,

18

Olsson, Göran,

Ju 19, Ju 24

Nörby, Bengt,

Al

Olsson, Hans-Olle,

UD3

Nörle, Gudrun,

S27

Olsson, Ingrid, U 18,

Kn9,Kn 11

Nöteberg, Rolf,

Ju 8

Olsson, Jan,

Jo 17

Nöu, Jaak,

I 16

Olsson, Johan,

Ju 44, B 20

 

 

Olsson, Karl Erik,    J

o 5, 18, I 10

O

 

Olsson, Kjell,

S30

Odeen, Ragnar,

K 11

Olsson, Lars,

U32

Odelberg, Axel,

19

Olsson, Lars-Göran,

I 14, I 22

Odelsparr, Margit,   U 7, A 2, A 6

Olsson, Lars-Torsten,

Fö 15

Oden, Svante,

Jo 18

Olsson, Leif,

Fö 8

Odén-Berggren, Monica, 1 13,1 14

Olsson, Magrius Ingemar,    Fö 18

Odencrants, Karin,

S34

Olsson, MariAnne,

S27

Odhner, Claes-Erik,

E 10

Olsson, Martin,

Ju 2, B 26

Odre, Torsten,

U7

Olsson, Olle,

A 14

Ofstad, Harald,

A7

Olsson, Olof,

B7

Ogenius, Georg,

Ju 43

Olsson, Orvar,        Ji

Ll 32, S 2, S 4

Ohlson, Björn,

Bo 5

Olsson, Per Sören,

U9

Ohlson, Ragnar,

U 25, Jo 5

Olsson, Per-0|of,

Jo 13

Ohlsson, Agneta,

-     Ju 36

Olsson, Ragnar,

B4

Ohlsson, Bengt,

BIO

Olsson, Ralf,

A18

Ohlsson, Hans,

Fö 2

Olsson, Rune,

Bo 14, Kn4

Ohlsson, Ingvar,

E 10

Olsson, Sten,

Kn6

Ohlsson, Lennart,

All, A 20

Olsson, Stig,

Ju 26

Ohlsson, Ragnar,

U5

Ording, Jan,

S4

Ohlsson, Sven,

K2

Orehag, Lennart,    S 14, S 21, U 7

Öländer, Anders,

UD 3

Orrell, Krister,

Bo 6

27    Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 103

 

Skr 1982/83:103

418

 

S 12

Fö 12, S 3

Ju 22

U6

A6, A8

Jo 19

A 10

Ju 1

Fö 20

Ju 16

U2

Orrell, Margareta, Orrö, Sven-Erik, Orton, Frank, Oscarsson, Berit, Oscarsson, Bo, Oscarsson, Görel, Ossvik, Kristina, Österman, Dag, Otterberg, Håkan, Ottoson, Ivan, Ottosson, Magnus,

Pagrotsky, Leif,           S 30

Pall, Arne,                 Fö 12

Palm, Anders,              Ju 5

Palm, Anita,                S 26

Palm, Böret,                 S 4
Palm, Elisabeth,

Ju25,S21, Kn 14

Palm, Hans,                 Fö 8

Palm, Hans,                 I 12

Palm, Sven-Olof,          Bo 8

Palmborg, Olle,        U9, U31

Palmcrantz, Hans,        Kn 7

Palme, Olof,                 Ju 4

Palme, Sven,               B 10

Palme, Thomas,            Jo 6

Palmer, Anders,              I 5

Palmer, Eugéne,            E 3

Palmgren, Sture,        Fö 17

Palmlund, Ingar,  Fö 19, A 8

Palmlund, Thord,   A 2, A 12

Palmqvist, Margareta, Bo 9, Bo 10

Parö, Bähgt,              Jo 23

Paulsson, Kurt-Inge,     Ju 4

Paulsson, Staffan,        Kn 7

Paulsson, Valfrid, Jo 18, I 10

Pavuls, Gunars,           A 12

Pedersson, Ingemar,     Fö 5

Pehrsson, Maj,            S 11

Pehrzon, Lars Erik, H 10, I 8

Pekkari, Olle,                U 7
Pellbäck, Gösta,

Bo 12, Bo 13, Bo 14
Pellijeff, Alexej,             K 9
Pennlöv, Jan,        Jul8, U35
Pentinsaari, Helena,     S 10
Pereswetoff-Morath, Marie-
Louise                        I 16
Pers, Anders,              U 23
Persson, Anders,        Jo 14
Persson, Anita,  S 38, Jo 27
Persson, Ann-Christine, Ju 46
Persson, Carl,

Ju 38, S 36, Kn 12, Kn 18

Persson, Christer, B 30, B 35

Persson, Gudrun,        Kn 19

Persson, Gunilla. Persson, Gustav, Persson, Gustav, Persson, Göran, Persson, Göran, Persson, Göran, Persson, Inger, Persson, Ingvar, Persson, Johan

K2

Ju 19

S 18, Bo 7

Ju 27, Kn8

U24

Jo 6, Jo 18

H2

B 33

.....„..,.___                Fö 15

Persson, Kjell-Åke,        Ju 5

Persson, Lars,               E 4

Persson, Leif,              Ju 12

Persson, Nils Eric,           E 1

Persson, Per Erik,         Kn 2

Persson, Rolf,               Fö 2

Persson, Sune,             B 34

Persson, Sven-Åke,        S 3

Persson, Torsten,           1 8

Persson, Valdemar,        U 9, U 27
Persson, Åke,              Kil

Persson, Östen,           U 17

Persson-Tanimura, Inga,       A 15
Peterson, Bo,               EIO

Peterson, Carl Gunnar,

Bo 7, Bo 12, Kn9, Kn 14, Kn 20
Peterson, Lars,            K 10

Peterson, Mats,              I 9

Peterson, Staffan,         Ju 8

Peterson, Sture,           Bo 4

Petersson, Hans E.,

Ju22, Ju 31, Ju 32, Ju 43
Petersson, Karl-Anders, Jo 22
Petersson, Kerstin,        S 27

Petersson, Lennart,         I I

Petersson, Maija,           A 2

Petersson, Owe,           S 28

Petersson, Per,        Fö 2, S 3

Petersson, Roland,          I 7

Petersson, Stig-Åke,       S 6

Petrén, Gustaf,           Kn 10

Petri, Bengt,                  I 1

Petri, Gunnar,        B 29, U 30

Petrini, Göran,        E9, Jo 15

Petterson, Hans,           Jo 3

Petterson, Thage,          I 2

Pettersson, Arne,           B 7

Pettersson, Bengt,         E 1

Pettersson, Bo,           Jo 13

Pettersson, Eric,  I 5, I 8, 1 20

Pettersson, Georg,       Ju 21, Fö 6
Pettersson, Gunnel,       U 4

Pettersson, Göte,         A 16

Pettersson, Hans,     -   Ju 27, H 3 Pettersson, Harald,

Fö 17, S 33, Jo 10, Jo 11
Pettersson, Jan-Olof, Jo 3, Jo 11
Pettersson, Lars,         Ju 21

Pettersson, Lars-Olov,   Fö 6

 

419

Personregister

 

Pettersson, Lennart,

 

B 24, A 6, 1 19

Pettersson, Lennart,

U7

Pettersson, Olle,

 

Jo 33

Pettersson, Per,

 

 

Ju 8,

E2, B 12, B 20

Pettersson, Yngve,

 

Ju 5

Pettersson, Åke,

 

 

S l,S2,S2l,

Kn 14

Pettersson, Åke,

 

Bo 12

Petzäll, Ingvar,

 

Fö 6

Peyron, Ulf,

Ju

9, U 1

Piltz, Anders,

 

U2

Platin, Ulla Britta,

 

A 12

Plym Forshell, Kerstin,

H3

Polstam, Åke,

Ju 10

, Ju43

Pomares, Jaime,

 

A 12

Pontén, Erik,

 

Ju 24

Prawitz, Jan,

UD 1,

,UD2

Preuthun, Jan,

 

Jo 23

Pripp, Nina,

Ju

16, S 5

Präntare, Bo,

 

U33

Pulkkinen, Aarre,

 

A 12

Pursche, Werner,

 

S 19

Påhlman, Anders,

 

Ju 18

Pålsson, Lennart,

Ju 2

,Ju35

Pålsson, Roland,

 

Bo 10

Pålsson, Ulla,

 

Fö 13

Pääjärvi, Erland,

 

Jo 19

Q

 

 

Qvist, Birger,

 

Ju 43

Qwerin, Agneta,

 

B 24

Qwist, Lars,

 

Ju 28

R

Rabenius, Lars,  Ju 18, Ju 23

Radesjö, Wivi-Anne,      Jo 5

Ragnemalm, Hans, Ju 25, Ju 48

Rahm, Håkan-Martin,

S8

Rainer, Ove,

B 18

Ramm-Ericson, Michael,

B 26

Ramström, Dick,

U25

Randers, Jan,

I 1

Rangnitt, Harald,       B 19,

Kn 12

Ranland, Bengt,

A 12

Rann, Stig,

17

Rantzén, Karl-Göran,

S30

Rapaport, Edmund,

Kn4

Rapp, Bertil,

S36

Re, Valerio,                    A'

', A 12

Redbrandt, Lars-Göran,

Jo 5

von Redlich, Charlotte,

A5

Regefalk, Egon,

K7

Regestad, Sixten,

18

Regnell, Margareta,

A 17

Regner, Göran,         Ju 48,

Kn 10

Rehnberg, Britt,

I 14

Rehnström, Åke,            B 9

Reidius, Mats,             Jo 15

Reimerson, Charlotte,   Fö 12

Reinans, Sven,       A 2, A 12

Reinholdsson, Ronny,     Bo 9

Rejdnell, Eric,          E 6, K 8

Rekke, Lars,             I 3, I 18

Rembo, Sonja,              S 22

Remens, Eva,                A 9

Renbjer, Lennart,          K 10

Renborg, Greta,           U 20

Renborg, Ulf B:son,       Jol

Renck, Olof,                 EIO

Renlund, Gösta,           Jo 15

Renmyr, Lars,               Ju 1

Renning, Torsten,       Kn2l

Renström, Gustav,         113

Resare, Alf,

Fö 8, Fö 10, Fö 15, Fö 23
Resen, Maj-Britt, Fö 8, Fö 10
Reuterdahl, Gad,           Fö 8

Reuterswärd, Anders,

A6, 17, I 15 Reuterswärd, Edvard,

B 17, UIO, U 32
Reuterswärd, Erik,         BIO

Rexed, Knut,          A 2, A 16

Rey, Lars,              1 12, I 16

Rezsöfi, Alajos,            A 12

Ribbing, Robert,           Kn 9

Riberdahl, Curt,

Ju25, Kn8, Kn 13
Riberdahl, Solveig,       Ju 46

Ribrandt, Gunnar, UD4,17,114
Richardson, Gunnar,       U 5

Rinder, Lennart,            S 32

Ringborg, Erland, S 1, U 5, U 12
Ringborg, Mats,             I 13

Ringertz, Anne-Marie,    A 10

Ringertz, Helene;          A 20

Ringgren, Helmer,           U 2

Ringholm, Bosse,          AIO

Ringström, Björn,          Ju 1

Rispe, Curt,            B 6, B 10

Ristarp, Jan,                U 20

Rittsél, Ingvar,             Fö 3

Riving, Britt-Marie,       Kn 7

Robertsson, Sören,       B 28

Rockberger, Nicolaus,     H 6

Rode, Hans,                  K 4

Rodhe, Birgit,               U 20

Rodhe, Henning,          Jo 18

Rodhin, Arne,               U 34

Rodin, Göran,              Fö 21

Rogestam, Christina, S 27, U 12
Roigart, Lennart, Jo 5, I 14, I 19
Rolén, Mats,                S 18

Rolfson, Bo,       Kn 13, Kn 17

 

Skr 1982/83:103

 

 

420

Rollen, Berit,

S 1,A10

Rydh,Jan,

E3, E14

Roman, Rolf-Erik,

B12

Rydin, Bo Göran,

15

Romander, Holger,

 

Ryding, Gunvor,

K8

Ju I,

Ju 43, S 21

Ryding-Berg, Stefan,

Fö 16

Romanus, Gabriel,

S 22, A 5

Rydje, Lars,

Knl9

Romare, Jan,

H5

Rydle, Birgitta,

U 7, U 24

Romberg, N. Wilhelm,

Fö 4

Rylander, Gunnel,

E5

Romson, Rolf,

Ju37, Kn7

Rylander, Nils,

Ju 4

Ronne-Björkqvist, Ing

rid,       A 3

Rylander, Ola,

S9

Roos, Carl Martin,

Ju 5, Ju 34

Rylander, Sten,

UD 4

Roos, Lars-Erik,

Fö 20

Råberg, Alf,

Fö 8

Roos, Olle,

E 5, B 22

Rådmark, Johan

U26

Roos, Ulf,

18

Rådström, Dag,

U 15

Roosmark, Per-Olov,

Sll

Räf, Lars,

Jo 14

Rosander, Tom,

Bo 3

Rämgård, Rolf,

S 16

Rosell, Egon,

 

Rättö-Nilsson, Lydia,

S 10

Fö 2, Fö 6, Fö 15, Fö 19

Röcklinger, Anna-Stina,        S 23

Rosenberg, Göran,

B31

Rödén, John,

18

Rosencrantz, Gunde,

Ju 5

Röhnisch-Ström, Ann-

Margret,

Rosengren, Björn,

Jo 14

 

16,121

Rosengren, Bodil,

S 38, U 24

Rönmark, John,

S8

Rosengren, Judith,

Kn 11

Rönmark, Walter,

U22

Rosengren, Lars,

Ju 23

Rönnberg, Mats,

Ju 28

Rosenius, Margareta,

S 15

Rönnmark, Christer,

Bo 5

Rosenlund, Stig,

U9

Rönström, Thomas,

U30

Rosenqvist, Stig,

Kn 18

Röst Andréasson, Barbro,

Rosenqvist, Urban,

S35

 

Ju 16, S24

Rosing, Svante,

U 1

Röttorp, Anders,

E2

Rosqvist, Gunnar,

K5

 

 

Rostvik, Allan,

U21

S

 

Roupe, Jacob,

B 30

Saebö, Magne,

U2

Rubin, Karin,

I 14, I 22

Sagrén, Åke,

Fö 2

Rubinstein, Harry,

U2

Sahlén, Anders,

E4

Rude, Karl,

K 1

Sahlenstedt, Rune,

S36

Riidel, Wolfgang,

U 11,U30

Sahleström, Britt,

18

Rudenstam, Alexandei

Ju 17

Sahlholm, Bo,.

U 14

Rudhe, Catharina,

S34

Sahlin, Jan,

 

Rudhe, Stig,

Bo 12

S 18,   S 19,   Kn8,   Kn 9,   Kn 13,

Ruist, Erik,

E 10

Kn 14,

Kn 17

Ruke-Dravina, Velta,

A2

Sahlin, Michael,

Fö 24

Rumar, Kåre,

K8

Sahlin, Sven,

Kn 18

Rundcrantz, Hans,

SI

Sahlström, Margareta,

B21

Rundlöf, Arne,

Jul,H8

Sahlström, Sven,,

U30

Rundquist, Gerhard,

 

Salén, Lennart,

Fö 15

1 11, I 12, I 16

Salin, Sven,

U6

Rybeck, Bo,

Fö 3, UDl

Sallnäs, Göran,

U28

Ryberg, Kurt,

A8

Salsbäck, Johan,

B5

Rydbeck, Margareta,

SI4

Salts, Andrejs,

A 12

Rydberg, Björn,

S 16

Saläng, Stefan,

S9

Rydberg, Karl-Evert,

Jo7, H8

Samuelsson, Bengt,

S29

Rydberg, Lennart,

Jo 25

Samuelsson, Ingvar,

S38

Rydberg, Lennart,

H3

Samuelsson, Lennart,

1 14

Rydeman, Anders,

E12, E13

Sandberg, Eje,

I 12, I 16

Rydén, Alex,

Kn 1

Sandberg, Hans,

Ju 8

Rydén, Jan,         B 18,

, B 39, A 15

Sandberg, Lars,

S7

Rydén, Kjerstin,

S 17

Sandberg, Lars,

S27

Rydén, Rune,

Jo 15

Sandberg, Lennart,

Ju 14

Rydén, Rune,

A3

Sandberg, Ulf,

Fö 2

 

421

Sandberg-Fries, Yvonne, S 24 af Sandeberg, Fredrik-Adolf, B 9 af Sandeberg, Gustaf (Gösta),

B 25
Sandebring, Hans,        Kil

Sandegarn, Gunilla,        I 16

Sandéhn, Margit,          S 10

Sandelius, Kerstin,       Ju 16

Sandell, Arne,               Ju 5

Sanden, Peter,          E 4, I 5

Sandesten, Stefan,         I 8

Sandgren, Edmund,        H 3

Sandgren, Gösta,  -     Fö 21

Sandgren, Lennart,       E 10

Sandlund, Maj-Britt,      E 10

Sandmo, Agnar,            B 30

Sandqvist, Eje,      Jo 7, Jo 16

Sandqvist, Inga-Britta,  U 14

Sandström, Annika,      Ju 31

Sandström, Christina,   Bo 10

Sandström, Gustaf, B 15, B 36,1 3 Sandström, Staffan,

Ju 44, Ju 48, H 2, H 8
Sanmark, Arvid,           U 17

Santesson, Johan,      Kn 18

Santesson, Lars,           U 3

Sauter, Willmar,           U 19

Schalin, Lars,              Kil

Schelander, Pär,           Bo 3

Scherman, Karl Gustaf, S 2, Bo 8
Schierbeck, Per,      Ju 4, E 3

Schirren, Nils,      Ju 34, Ju 37

Schmidt, Birgitta,           S 2

Schotte, Lennart,     I 8, I 12

Schuback, Bengt,         Fö 2

Schultz, Kerstin,          Ju 21

Schwartz, Ulf,              AIO

Schwarz, Brita,             113

Schöier, Hans,            Ju 18

Schöldström, Arne,        H 6

Schön, Åke,           A8, A18

Schönberg, Astrid,       Ju 15

Schönmeyr, Richard, Ju 5, E 6
Sedvallson, Gunnar,      Bo 7

Segerfalk, Bertil,           K 10

Segerstedt, Martin, Jo 20, Jo 21
Segerström, Barbro,      Hil

Segerström, Ingrid,

Ju43, S II, K 4
Segrén, Tage,              Fö 7

Sehlberg, Willy,             A 9

Sehlin, Halvar,              Bo 3

Sehlstedt, Annika,         B 35

Seipel, Peter,               Ju 1

Selen, Jan-Olof,           K 11

Selg, Håkan,                  I 7

Sellgren, Eva,                A 9

Sellgren, Rolf,               K 4

 

Personregister

Sellvall, Göran,

B 17, B 19

Selmer, Clas,

19

Seregard, Ingvar,

12

Serner, Uncas,

S24

von Seth, Pehr,

Kn4

Setterlind, Bo,

Kn2

Seveborg, Jan-Olof,

A 19

Shaikh, Naz Ahmed,

122

Sibbe, Tora,

U7

Sibbmark, Bengt,     S 7, U 22

Sicking, Karl-Otto,        Jo 2

Sidenbladh, Karl,           K 1

Sidenbladh, Thomas,

U 5, U 27, U 34, I 20 Sigfridsson, Sven-Erik,

K 2, K 8, Kn 9
Sikell, Evi,                   S 24

Silén, Ulla-Britta,         Jo 12

Silenstam, Per,      A 10, A 16

Silfverberg, Claes-Olof,       Fö 10
Silfverstrand, Bengt,     B 16

Sillen, Bo,                   Kn 5

af Sillen, Jan,              UD 3

Simonsson, Nils,          Fö 16

Simonsson, Tord,         Kn 2

Siversen, Bengt,          Ju 11

Sjunnebo, Ivan,            Ju 4

Sjöberg, Hans,               I 8

Sjöberg, Hilding,             S 2

Sjöberg, Karl,               S 19

Sjöberg, Lars-Olof,       U 18

Sjöberg, Lennart,          I 14

Sjöberg, Magnus,          Ju 1

Sjöberg, Margit,           A 18

Sjöberg, Svante,        H3, 16, 121 Sjöberg, Tommie,

U 12, Jo 19, Jo 30 Sjöberg, Torgny,

Jo 7, Jo 16, Jo 23, I 8
Sjöblom, Per,               B 21

Sjögreen, Lennart,       Ju 37

Sjögren, Bengt,           Ju 11

Sjögren, Lennart,           U 2

Sjögren, Per,               U 30

Sjögren-Fleischer, Kerstin,    U 20
Sjöholm, Eric,             Fö 12

Sjölander, Katarina,        A 9

Sjölander, Stefan,

U29, U31,Joll
Sjölin, Jan,                Kn 12

Sjölin, Staffan,              S 8

Sjönell, Bengt,              I 24

Sjönell, Marianne, S 23, S 25, B 18
Sjönell, Sven,               U 1

Sjöqiiist, Hans,        S 25, K 3

Sjöqvist, Brita,          .     U 7

Sjöstedt, Lars,           Kn 18

Sjöstedt, Lennart,         K 1

 

Skr 1982/83:103

422

 

Sjöstedt, Stig,             Fö 2

Sjöstrand, Karl-Martin,   A 17

Sjöstrand, Mats,      B 8, B 34

Sjöström, Alf,               I 15

Sjöström, Kurt,             S 22

Sjöström, Olle,             EIO

Sjöström-Hedge, Ingela,        Bo 4
Skala, Björn,        UDl, UD 2

Skantz, Ånna-Greta,

Fö 17, S 14, I 1 Skarell, Gunnar,

B 1, B 8, B 34, Jo 17
Skarstedt, Carl-Ivar, Ju 17, Fö 5
Skarvall, Karl-Erik, Ju 1, Ju 10
Skog, Rolf,              E2, A16

Skoghagen, Owe,           K 7

Skoglund, Caj,               S 3

Skoglund, Lena,            U 20

Skogö, Ingemar,            I 20

Skutnabb-Kangas, Tove, A 2

Skarstedt, Gunnel,        A 17

Sköld, Göthe,                I 17

Sköld, Per,                   Jo 3

Sköldborg, Thomas,        E 6

Sköldborg, Torgny,       Kn 9

Sköldefors, Walter,        H il, I 13
Sköllerholm, Ove,      B 5, H 2

Smedby, Björn,             S 19

Smedmark, Göran G:son,        S 9
Smith, Harald,              U 10

Smith, Jan,                 Kn 6

Smith, Åke,                 B 11

Smitt, Myrna,                A 5

Snellman-Lange,          A 18

Snicker, Raija,               A 2

Snihs, Jan Olof,             I 10

Sohlenius, Gunnar,          I 7

Sohlman, Michael,          E 1

Sohlman, Åsa,         A 10, 1 8

Soininen, Maritta,          A 2

Sondén, Jan,        Föl2, S33

Sonnerby, Claes,           H 2

Soysal, Besim,               A 7

Soysal, Nebil,               A 12

Sparre, Bengt,    Jo 11, Kn 20

Sparring, Leena,           A 12

Sparrman, Carl-Axel,      U 3

Spendrup, Aksel,     A 14, 1 20

Spindler, Lennart,         U 13

Spjuth, Gösta,              EIO

Sprinchorn, Göran,    .    1 23

Spant, Roland,             EIO

Staafgård, Göran,        Fö 16

Stadier, Claes-Göran Knutsson,

Bo 8
Stagh, Tommy Ch.,.      Jo 3

Stahle, Gun,                U31

Stahre, Gunnar,            Jo 8

Stark, Birger,                 S 2

Stark, Börje,                  I 7

Stark, Hans,                  A 9

Starkerud, Lars,            B 20
Starup, Helena,

S 18, S26, S34, S 19

Steen, Anitra,       EIO, B 33, B 37

Steen, Göran,              Fö 9

Steen, Peter,                I 19

Steen, Roland,             B 24

Stefenson, Bror,          Fö 24

Stenbeck, Gösta,            I 8

Stenberg, Mårten,       Ju 16

Stenberg, Nikolaus,      Jo 12

Stenberg, Tage,             A 2

Stenborg, Per-Olof,        U 6

Stenefeldt, Ulf,          .  Ju 7

Stenfors, Bo,       S 34, S 36

Stenlund, Kjell,              K 3

Stenmark, Bengt-Erik, K 1, K 11

Stenquist, Margareta,     Sll,

Stenqvist, Gunnel,          U 4

Stenson, Bo,           S8, S14

Stensson, Börje,            B 6

Stensson, Lars-Gösta,   Kn 2

Sterner, Örjan,             FölO
Sterzel, Fredrik,

Ju25, S22, A 11, Kn8, Kn 16

Stiernstedt, Jan,          U 34

Stjernström, Ingolf,      E 12

Storm Roxman, Karin,     H 5

Storm, Olof,                 Ju 9
Strand, Auli,                  U 11, U20

Strand, Birgit,              S 15

Strand, Karl-Erik,          S21

Strand, Lars,       Ju 16, S 12, Bo 6

Strandell, Hans,           U 12

Strandler, Lennart        U 25

Strangert, Per-Olof,      I 10

Streijffert, Helena,       U 12

Strejber, Eva,               E 1

Striby, Christina,   K 11, Jo 4

Strid, Anne,               Kn 19

Strid, Ulf,                     K 7

Stridsman, Torsten,     Jo 12
Strindberg, Per-Olof,   Ju 21, Kn 5

Stripple, Lennart,         Kn 2

Stroh, Olof,                 Fö 5

von Strokirch, Bengt, Jo 9, Jo 21

Stråth, Claes,        S23, A15

Ströhm, Bertil,              Ju 9

Ström, Christer,          Ju 49

Ström, Ivan,               B 10

Ström, Karl-Henrik,       S 32

Ström, Kjell,                A 19

Ström, Per Arne,            E 4
Ström, Turid,

Ju6, Ju7, Ju 12, S 18, H 12

 

423

Personregister

 

Strömberg Krantz, Eva,   U 2

Strömberg, Anita,          U 9

Strömberg, Claes,         A 10

Strömberg, Håkan,        Jo 1

Strömberg, Karl-Erik,     S 10

Strömberg, Peter,        Fö 21

Strömberg, Silja,            U 3

Strömblad, Charles,       Fö 1

Strömbäck, Erland, Ju 24, Ju 41
Strömgren, Bo, I 14, I 16, I 20
Strömqvist, Sture,         A 6

Sturkell, Carl-Edvard,      S6

Styring, Sten,             Ju 14

Styrud, Josef,             Ju 46

Ståhl, Lennart,             A 19

Stål, Torbjörn,    Kn 12, Kn 18

Stålberg, Lennart,        Kn 4

Stålberg, Marianne,        A 5

Stålbo, Per-Olof,      S1,S28

Stålebrant, Rolf,             I 1

Stångberg, Olle, E13, B22, III
Sundberg, Anita,           H 2

Sundberg, Bertil,         Kn 12

Sundberg, Carl-Gustaf,    I 8

Sundberg, Hans,            S 7

Sundberg, Ingrid, Ju 2, S 29, UD 2
Sundberg, Kjell,             K 7

Sundberg, Lars,    Ju 30, A 11

Sundberg, Ove,            H 11

Sundberg, Per,            Bo 13

Sundberg, Ulf,               I 17

Sundberg-Falkenmark, Malin,

Jo 5
Sundblad, Erik,             Ju 4

Sundbom, Lars,           Bo 11

Sundelin, Dick,             Kn 5

Sundelin, Leif,              Bo 8

Sundelius, Claes Göran,

B 24, U 27, U 34, U 35
Sundell, Björn,             Jo 13

Sundén, Bo,                  A 1

Sundén, Åke,      Fö 15, Fö 18

Sundgren, Roland,

E 12, Jo27, A.5
Sundin, Anita,              S 16

Sundkvist, Tage, B 4, B 35, E 2
Sundling, Sylvia,           S 12

Sundman, Per Olof,       B 21

Sundquist, Åke,           Ju 19

Sundström, Gudrun,

Fö 2, U 13, U30
Sundström, Gun-Britt,     U 2

Sundström, Kerstin,        H I

Sundström-Feigenberg, Kajsa,

S 18
Sunesson, Karl Henrik, Fö 11
Sunnerman, Karl-Erik,   Bo 11

Surell, Valeri,                K 8

Svahn, Birgitta,            Kil

Svahn, Hans,           I 6, I 21

Svahn, Nils,                Fö 10

Svanberg, Gösta,          Jo 9

Svanfeldt, Gunnar,          I 8

Svanfeldt, Göran          U 25

Svanström, Ivan,

Ju 36, U 21, Jo 15
Svantemark, Lennart,    K 12

Svantesson, Magnus,    S 30

Svartberg, Karl-Erik,

Fö 14, Kn 12
Svedberg, Ingrid,          B 19

Svedin, Uno,                Jo 5

Svedjemark, Gun Astri,   Jo 8

Svegander, Margaretha, A 17

Svegfors, Mats,             B 7

Svegrell, Tomas,           Bo 3

Svenningsson, Karl-Axel,      B 20
Svenningsson, Levi,      E 10

Svenningsson, Per Johan, 1 8

Svenonius, Per,           Fö 13

Svenson, Bertil,              I 3

Svenson, Göte,    Jo 4, Jo 6, Bo 10
Svensson, Arne,          Jo 15

Svensson, Astrid,          A 9

Svensson, Börje,           Jo I

Svensson, Evert,    Ju 2, S 22

Svensson, Georg,           13

Svensson, Gunnar,       U 34

Svensson, Göran,           E 7

Svensson, Harry,           U 7

Svensson, Inge,        S 9, S 23, A 9
Svensson, Kjell,            Bo 2

Svensson, Lars,            H 7

Svensson, Larsarne,      A 18

Svensson, Leif,             I 17

Svensson, Margareta,      S 1, S 15
Svensson, Marita,          S 5

Svensson, Nils,              U 9

Svensson, Nils-Eric,      Bo 2

Svensson, Olle,    Ju 18, Fö 24

Svensson, Per Öve,    Kn 8, Kn 15
Svensson, Sten,           S 38

Svensson, Sten,     H 3, A 12

Svensson, Sven Eric,     S 23

Svensson, Torsten,      Kn 6

Svensson, Ulf,              Jo 6

Svensson, Åke,     Fö 6, Fö 10

Svenstedt, Carl Henrik,  U 13

Svenungsson, Birgitta,    U 2

Sveri, Knut,                Ju 30

Sverne, Tor E.,   Ju 16, Ju 45, S 24
Svidén, Ulf,                   S 8

Svärd, Karl-Erik,           Fö 7

Svärd, Stig,          U 28, U 35

Swahn, Claes-Göran,     U 22

Swarén, Ulla,          S13, A8

 

Skr 1982/83:103

 

 

 

424

Swartling, Anders,

B 15

, B 27

Tengbom-Velander, Ell

la,        K 4

Swedberg, Bo,       S21

, U9,

U31

Tengelin, Sten,

H2, H 12

Swedborg, Erik,

 

H 11

Tengström, Emin,

Jo 5

Swedenborg, Birgitta,

 

B 29

Tengwall, Jan,

B 11

Swedin, Bo B:son,

 

A7

Ternryd, Carl-Olof,

Bo 13, I 15

Swegen, Joel,

 

Bo 8

Terrefe, Almaz,

A7

Swenson, Dag,

 

S 13

Tersmeden, James,

Jo 25

Sylwander, Inga,

 

S24

Terstad, Gösta,

Fö 1, Fö 2

Szendröi, Balint,

 

A 12

Tervalampi, Arvi,

A 12

Säfwenberg, Jan-Olof,

 

S13

Tetzel, Tomas,

Jo 17. I 4

Säkk, Karl,

 

Jo 15

Teveborg, Lennart,

U 3, U 24

Sätre, Åke,

 

Ju 36

Tham, Carl,         Fö 2,

Jo 18, I 13

Söderbaum, Peter,

 

S13

Thelin, Krister,

S9

Söderberg, Bengt,

 

S 17

Thellman-Gustavson, Birgitta,

Söderberg, Bo,

 

120

 

A 10

Söderberg, Hans,

Bo 5

, Bo 8

Theolin,, Sture,

UD2

Söderberg, Lena,

 

18

Theorin, Maj Britt,

Jo 2

Söderberg, Per-Olof,

 

S 12

Thollander, Gunnar H:

son,   Kn 7

Söderberg, Ragnar,

FölO, S 3

Thomasson, Björn,

U20

Söderlind, Solfrid,

 

H6

Thor, Thorsten,

S1,S13

Söderlund, Herbert,

 

Ju 26

Thordin, Bengt,

Sll

Söderqvist, Bengt,

 

SI

Thorell Rittby, Elisabet,        U 11

Söderqvist, Oswald,

 

I 10

Thorell, Lars,

Jo 17

Södersten, Bo,

 

B21

Thoresson, Göran,

S9

Söderström, Bengt T:son,

 

Thorin, Leif;

Bo 3

1

Bo 9,

Bo 10

Thornell, Anders,

B 5, B 28

Söderström, Christer,

 

E12

Thörngren, Bertil,

17

Söderström, Hans T:son,

E2

Thornström,Torgny,,

K 1

Söderström, Henry,

 

I 16

Thorselius, Ulf,

Jo 9

Söderström, Karin,.

 

U 13

Thorsell, Eva,

B 28

Söderström, Kurt,

 

B3

Thorsell, Siv,

S 10

Söderström, Magnus,

 

A 10

Thorsson, Inga,

UD 2

Söderström, Olof,

 

E 13

Thorstenson, Billy,

U 4, U 24

Sörberg, Bo,

 

I 1

Thufvesson, Bengt,

I 11, I 17

Sörenson, Torsten,

 

Kn3

Thulin, Gabriel,

E 10

Sörman, Håkan,

 

1 14

Thulstrup, Jörgen, Thun, John-Erik,

Fö 10 A 11

T

 

 

Thunberg, Bo,

Jo 29

Takolandder, Gitti,

 

A 12

Thunholm, Lars-Erik,

E3

Tallroth, Tore,

 

UD3

Thunqvist, Per Anders

Ju 9

Tammelin, Lars-Erik,

 

Jo 28

Thunved, Anders,

Ju 16

Tarmet, Rein,

 

A 12

Thunved,Jan,

K5

Tarschys, Daniel,

 

 

Thuresson, Bertil,

B 38

E 10, B7, B29, H5

Thurhagen, Ruben,

12

Tavemark, Rune,

 

B 28

Thyberg, Erik,

Fö 2

Tedenfors, Johny,

 

A6

Thyberg, Jan,

I 13

Tegenfeldt, Hans,

 

Fö 3

Thyblad, Tom T:son,

Kn 16,S22

Tegman, Olof,

 

AIO

Thyresson, Gunnar,

Ju 17

Tegnander, Hans,

 

B 15

Thörn, Karl-Gustaf,

Jo 24

Tegnér, Lars,

 

18

Thörn, Lars-Olof,

E3,E12

Tegnér, Per,

Fö 6, Fö 9

Thörnberg, Lars-Olof,

B 35

Teleman, Ulf,

 

U2

Thörner, Brivio,

Ju 44, Fö 6

Telestam, Gösta,

E8, E 14

Thörngren, John,

Ju 14

Teljstedt, Håkan,

 

A3

Tibblin, Carl-Johan,

B5

Teli, Wilhelm,

 

Jo 8

Tibell, Hans,

Fö 10

Tellander, Hans,

B 30, B 35

Tiberg, Lennart,

Jo 15

Tenfält, Fredrik,

 

U 12

Tidström, Göran,

B 22

Tengberg, Bo,

 

.   Jo 5

Tilländer, Ulla,

S38

 

425

Personregister

 

Tillinger, Lars-Erik,

Jo 14

Ullenhag, Jörgen,

U 12

Timelin, Margaretha,

S26

Ullman, Harald,

Ju 24

Tingvall, Lennart,.

EIO

Ulmander, Jan,

Ju 37, Ju 41

Tirkkonen, Tuomo,

A7

Ulveson, Ingemar,

H 12

Tivéus Kronlund, Ylva

A8

Ulvhammar, Birgitta,

U 3, U 26

Tivéus, Ulf,

B 27

Unckel, Per,   Ju 18, Jo

5,1 19,126

Tjernberg, Harry,

Ju 3

Unga, Nils,

A6

Tjäder, Thomas,

Fö 6, Fö 9

Ungvall, Bertil,

Fö 15

Tjörneryd, John,

Fö 1

Unneryd, Åke,

Ju 5

Tobieson, Johan,

Fö 14'

Ursing, Ingrid,

Ju 45

Tobisson, Lars,

E2

Utberg, Rolf,

S14

Toftered, Lennart,

B 1

Utkutug, Hiisamettin,

A7, A 12

Tolstoy, Stephan,

B 32

. Utterström, Thomas,

 

Tombrock, Gun,

Bo 4, I 16

Ju 5, Ju

19, E3, E6

Torfgård, Sven,

FölO

 

 

Torngren, Håkan,

B9

V

 

Torselius, Jan Henrik,

K7

Vahlne, Jan-Erik,

15

Tottie, Lars,

Ju 2

Vahlquist, Gudrun,

U 15

Trankell, Arne,

A7

Vajta, Vilmos,

Kn2

Tranströmer, Tomas,

U2

Vallin, Ivar,

Jo 33

Troedsson, Ingegerd,

 

Vallinder, Torbjörn,

Ju 18

S12,

B 26, Bo 6

Vannerus, Olof,

H2

Troedsson, Tryggve,

Jo 18

Vester, Torbjörn,

B 35

Troije, Karl-Axel,

B 25

Vestlund, Irene,

U20

Tröst, Jan,

Ju 2

Victor, Bo,

Ju 16

Trotzig, Fredrik,

Jo 26

Victor, Dag,

Ju 30

Trulsson, Rolf,

Ju 40

Viirman, Ants,

U20

Tscherning, Tom,

UD3

Viklund, Elisabet,

Bo 9, Bo 10

Tsokanis, Georgios,

A7, A 12

Viklund, Margareta,

S16

Tunberger, Johan,

Fö 12,

Vilgeus, Jan,

Kn7

Tygesen, Lars,

K 1

Villner, Bo,

A7

Tynell, Lars,

U20

Villner, Ina,

S24

Tyrstrup, Kerstin,

18

Vinge, Per-Gunnar,

Fö 13

Tågmark, Sven,

13

Viotti, Staffan,

E 11

Tångeberg, Peter,

U 15

Virdebrandt, Carl-Erik

■»■

Täveby, Gunnar,

K 10

 

U 19, U29

Törfeidt, Lennart,

K7

Virin, Niclas,

B 26

Törnebohm, Yngve,

B 28

Virin, Ola,

E 10

Törngren, Maragareta,

U20

Vogel, Lorenz,

B7

Törnquist, Leif,

Fö 21

VuopiO; Lars,

I 17

Törnqvist, Folke,

K 1,

 

 

Törnroth, Lennarth,

Ju 29

W

 

Törnvall, Peder,

Kn8

Wachtmeister, Knut,

E4, B35

 

 

Wadell, Ulla,

B 6, B 27

U

 

Wadensjö, Eskil,

 

Udd, Robert,

Jo 7

E10,U25, A2, A15, I 15

Uddgren, Olle,

18

Wadstein, Margareta,

A 13

Uebel, Göran,

Jo 17

Wahlberg, Ingemar,

Fö 2, Fö 18

Uggla, Claes,    .

Ju 6, Ju 29

Wahlberg,- Marianne,

S21, A 1

Uggla, Inga-Lill,

S2

Wahlgren, Göran,

E7, B5

af Ugglas, Margaretha,

Fö 2

Wahlin, Tryggve,

.          Ju 1

Ugricic, Jelica,

A 12

Wahlqvist, Lars,

I 8

Uhlin, Hans-Erik,

Jo 25

Wahlstedt, Bengt,

 

Ulander, Lars,

B 10, A 16

E1,E5

, E12, E 13

Ulfhielm, Monica,

 

Wahlström, Bror,

Ju 2

Fö 20

, A 6, A 15

Wahlund; Ingrid,

U5

Ulfvarson, Ulf,

A3

Wahren, Håkan,

S 32, Jo 8

Ullander, Kerstin,

U 11

Walander, Håkan,

Ju 30, S 9

 

Skr 1982/83:103

426

 

Walberg, Sten,             E 14

Waldau, Ulf,                Ju 23

Walde, Carl-Henrik,      Fö 15

Waldenby, Torbjörn, Ju 4, 1 1

Waldenström, Erland,      E 2

Waldenström, Hans,      Kn 5

Walin, Gösta,                Ju 4

Wallander, Jan.         EIO, Ell

Wallander, Sture,           A 6

Wallberg, Börje,            Fö 5

Wallberg, Klas,        EIO, A 2

Wallberg, Ursula,            H 3

Wallén, Axel,               UD 4

Wallenborg, Irma,         U 15

Wallerberg, Björn,          Ju 5

Wallerius, Olof,             B 21

Wallestam, Leif,            B 22

Wallgren, Björn,            Jo 5

Wallin, Alf,                 Jo 20

Wallin, Bosse,         K 4, K 5

Wallin, Elin,                Kn 16

Wallin, Nils,                 S 14

Wallin, Per,                   H 3

Wallin, Sven-Erik,         U 17

Wallmark, Nils,                U6

Wallroth, Bengt,          Ju 17

Wallström, Lennart,     Ju 37

Wallström, Margot,      Jo 22

Walterson, Frank,         B 28

Wancke, Folke,            Bo 8

Warensjö, Folke,         Ju 15

Wasteson, Lennart,     Ju 14

Wegerman, Åke,          S 16

Weibo, Björn,               Ju 1

Weichbrodt, Björn,         1 7

Weigelt, Ulla,                A 1

Weinberg, Ulf,              Jo 3

Weinehall, Lars,            Ju 4

Welander, Gösta,  Ju 43, B 3

Welin, Gösta,              Fö 1

Welin, Magnus,            B 28

Wendel, Maj-Britt,        S 14

Wendt, Curt,              Jo 26

Wenker, Stig,             Jo 23

Wennberg, Bertil,        Ju 18

Wennberg, Gunilla,        Jo 1

Wennberg, Gunnel,      Ju 46

Wennerberg, Sigfrid, I 16, I 19

Wennerfors, Alf,     A 4, A 6
Wennergren, Bertil,

Ju23, S29, B35 Wennström, Gunnar,

S 1,S2, S3, S34, EIO, A3

Wenström, Anders,      A 12

Wentz, Nils,      Ju 14, Ju 16
Wentz-Janacek, Elisabet,       Kn 3

Werbell, Bror,              U 20

Werdinius, Claes,     B 3, B 4

Werner, Mårten,           S 27

Werner, Per,                Kn 4

Wersäll, Fredrik,           U 35

Wessel, Britta,             U 20

Wesslén, Arne,              I 14

Wessman, Yvonne,         A 3

Westberg, H-O. (Olle),

B3, B4, B35
Westberg, Lars,     U 23, U 33

Westberg, Olof (Olle),      14

Westerberg, Bengt,

S21, B 24, B 29, Bo 1, Kn 14
Westerberg, Per, Jo 17, I 1,13
Westerberg, Sten,        Bo I

Westerberg, Ulf,       A 16, I 1

Westerholm, Barbro,

S1,S21,E10
Westerholm, Peter,        A 8

Westeriind, Erik,            E 6

Westeriind, Peter,         E 12

Westerlund, Uno          U 25

Westermark, Gunnar,    A 15

Westermark, Torbjörn,   S 13

Westholm, Carl-Johan,     I 1

Westin, Aina, S 23, S 29, U 24, A 1
Westin, Charles,            A 7

Westlander, Olle,         Ju 29

Westlin, Arne,                I 8

Westlund, Göran,      H 2, I 3

Westlund, Torsten,        H 5

Westman, Gustaf-Adolf,        Bo 6 Westman, Henrik,

Fö 4, Fö 22, S 33, K 7
Westrin, Claes-Göran,    S 35

Wetterblad, Torsten,      H 5

Wetterling, Gunnar,       S 25

Wetterström, Rolf,        S 26

Wibble, Anne,                E4

Wiberg, Lennart E:son,        Ju 19
Wiberg, Ragne,      Ju4, K12

Wickberg, Barbro,          U 6

Wickbom, Sten, Bo 2, Bo 9, Bo IO
Wickman, Krister,           E 4

Wicksell, Anders,            S 5

Wickum, Britt,             Ju 11

Wictorson, Karl-Eric,       S I

Wictorsson, Åke, Jo 13, Jo 15,126
Widebäck, Ulf,            Kn 18

Widell, Alice,                 K 8

Widén, Ingvar,    E9, Jo 19, Jo 21
Widestrand, Lars,           E 5

Widgren, Greger,         UD 3

Widgren, Jonas,    SIO, A2, A12 Widgren, Kristina,

Ju 16, Ju 35, Ju 45
Widgren, Lillemor,         U 20

Widing, Lennart,           A 12

Widman, Bertil,             S 35

 

427

Personregister

 

Widmark, Jim,      Bo 12, Bo 13

Widmark, Sverker,     B 3, B 4

Wigart, Anne-Outram,    S 10, A 2

Wigur, Rolf,                  Fö 2

Fö 2

UD3

I 16

B 15

I 11

Ju 3

A5

U7

Föl,S2

S 14

Jo 12

Kn2

A 12

Ju 23

U4

B 34

18

H2

Wigzell, Kerstin,

Wiik, Curt,

Wijkander, Gösta,

Wikander, Sten,

Wiking, Gösta,

Wiking-Johnsson, Peter,

Wiklander, Torsten,

Wiklund, Bengt,

Wiklund, Svea,

Wikman, Monika,

Wikman, Åke,

Wikmark, Örjan,

Wikrén, Gerhard,

Ju 1

Wikström, Arne,

Wikström, Jan-Erik,

Wikström, Neil,

Wikström, Olof,

Wikström, Solveig,

Wiktorin, Bengt,

Kn 1

Fö 2, Fö 10 A3

Fö 2, S 3, S 33 Wiktorin, Ove, Wilander, Sven, Wilhelmsson, Arne,

Ju 3, B 28, A 22 Wilhelmsson, Börje,

B 10
K6
Fö I
Jo 15
Fö 15
A2
Fö 9
Jo 12, E6
S 10
Winéus, Bengt,      Fö 20, I 16

Winqvist, Kay-Vilhelm,        Ju 30
Winter, Fredrik,            A 10

Winther, Eva,         S 27, 117

Wintzer, Stig,                S 7

Witt, Nils,                    Jo 7

Wittbom, Bengt,     A 16, I 17

Wittenmark, Lars,          B 7

Wittorp, Birgitta,      Ju 2, S 6, S 7
Wittrock, Björn,            EIO

Wohlin, Hans,                K 5

Wohlin-Andersson, Anna,

Ju 44, K 4
de Woul, Jan,              Jo 20

Wramner, Per,

Jo 5, Bo 2, I 8, I 23, I 26
Wranghult, Hans,          Ju 1

Wrede, Gösta,               U 2

Wrede, Rabbe,            Fö 13

S25, K3, K9 Wilhelmsson, Uno, Williamson, Morgan, Williamsson, Uno, Wilson, Bernt, Wimnell, Bengt, Winai-Ström, Gabriele, Winberg, Bertil, Winberg, Maragareta, Winberg, Ylva,

Wredén, Åke,             Jo 27

Wretborn, Christer, A 15, A 16
Wulff, Torgil H:son,

Fö 5, Fö II, UD I

Wunderman, Håkan,        E7

Wångby, Erik,                I 1

Wärnberg, Erik,            B 20

Wästlund, Gunilla,        Bo 3

Ydreborg, Berit,             A 3

Yllner, Sven,                 A 3

Yregård, Rune,              B 1

Ysander, Bengt Christer,

B 29, E 5, B 30

Zachrisson, Ann-Christine,    Bo 5
Zachrisson, Rune,        Kn 9

Zancada, Juan Antonio,        A 12
Zetterberg, Evert,       Fö 17

Zettermark, Åke,          B 30

Zetterquist, Urban,       Bo 2, Bo 6
Zettersten, Gunnar,      Jo 5

Zettersten, lan,            B 22

Zetterström, Björn,       Fö 3

Zetterström, Kjell,        U 15

Zetterström-Lagerwall, Gerd,  S 1
Zingmark, Anders,        A 14

Zweifel, Hans,         I 14, I 22

Åbark, Ulla-Britt,         Ju 46

Åberg, Anders,              U 5

Åberg, Carl Johan,        B 14

Åberg, Hilding,             Ju 5

Åberg, Jan Håkan,        Kn 3

Åberg, Lars Gunnar,      E 13

Åberg, Ulf,                 Jo 11

Åbjörnsson, Birgitta,     B 32

Åbjörnsson, Carl,          B 22

Åbrink, Kjell,                 K 4

Ådahl, Andreas,            I 11

Åfeldt, Sten,                112

Ågren, Birgitta,              I 8

Ågren, Gunnar,            Kn 5

Ågren, Jonas,             Ju 46
Ågren, Lars,

Bo 4, Bo 9, Bo 10, Kn21

Ågren, Per,                   S 7

Ågren, Sture,                S 7

Åhlén, Lars,                  B 9

Åhrén, Anders,           Jo 12

Åhs, Ulla,                     A 8
Åkerberg, Yngve,           Ju 9, U I

Åkerblom, Gustav,         Jo 8

Åkerdahl, Magnus,        Ju 3
Åkerlind, Allan,              S5, S15

 

Skr 1982/83:103

 

 

428

Åkerlund, Hans,

 

Kn4

Östberg, Eva,                           B 22

Åkerman, Sune,

 

E 10

Östberg, Olov,                        B 24

Åkesson, Hans,

 

Ju 2

Öste, Suzanne,                        S21

Åkesson, Hans,

U21,

,U31

Öster, Karl Olov, E 9, Jo 15, Jo 27

Åkesson, Patrik,

 

Fö 9

Österberg, Gunnar,         I 14, I 16

Ålander, Birgit,

 

Ju 35

Österberg, Jan,                       E 14

Åman, Karl Erik,

 

H4

Österberg, Rolf,                       U 5

Ångström, Rune,   S 3,

I 10,

UD2

Österberg, Rolf,                     U 13

Åsberg, Christer,

 

U2

Österberg, Tommy,                Bo 9

Åsbrink, Erik,

B 30

, Bo 1

Österdahl, Sven-Otto,           Jo 21

Åsdal, Carl-Gösta,

 

U34

Österlin, Lars,                       Kn 2

Åslander, Nils-Olof (Olle),

Jo 4

Österlund, Tord H:son,          Ju 1

Åsling, Nils,

 

12

Östh, Bernt,                            Fö 6

Åstedt, Inga-Britta,

S 10, U3

Östholm, Ivan,                         S 8

Åstrand, Gunnar,

 

Fö 5

Östlund, Hans-Erik,              U 25

Åstrand, Göran,

 

Kn9

Östman, Arnold,                    U 19

Åstrand, Lars,

 

18

Östman, Olle,               Ju 32, S 24

Åström, Birger,

Bo 2

, Bo9

Östrand, Olov (Olle),               A 3

Åström, Sverker,

 

H5

 

Ä

Ängeby, Ragnar,

 

S8

 

ö

Öberg, Bengt,

 

18

 

Öberg, Bernt,

 

Fö 14

 

Öberg, Eskil,

 

K5

 

Öberg, Kjell,

A2, A7

 

Öberg, Sten,

 

B 27

 

Öberg-Högrelius, Bodil,

A 17

 

Ödmansson, Erik,

 

17

 

Öfström, Sylve,

 

S7

 

Ögren, Ånna-Lena,

 

I 14

 

Öh, Tage,

 

13

 

Öhlund, Sven,

 

UD4

 

Öhman, Arne,

 

B5

 

Öhman, Berndt,

E2

, A 16

 

Öhman, Carl Ivar,     UD 3,

UD 4

 

Öhman, Frank,

 

H 1

 

Öhman, Per,

U5

, A 18

 

Öhman, Sven,

A 2, A 7

 

Öhman, Toivo,

 

Ju 34

 

Öhman, Ulf,

 

A 12

 

Öhrman, Lars,

 

14

 

Öhrström, Annika,

 

Ju 27

 

Öhrsvik, Lena,

 

Ju 32

 

Öijerholm, Rutger,

 

Jo 2

 

Öjeheim, Per-Göran,

 

E4

 

Öjelind, Lennart,

 

Bo 6

 

Öquist, Ulf,

 

I 14

 

Örn, Torsten,

 

17

 

Örn-Holm, Greta,

 

A8

 

Örnfelt, Bengt,

 

1 1

 

Örnhall, Hans,

 

S 14

 

Örnstedt, Bjarne,

 

Jo 24

 

Örtendahl, Claes,

 

B 24

 

Örtendahl, Per Anders,

B 16

sB37

 

Öskanat, Osman,

 

A 12

 

 

429

Sakregister

Sakregister till kommittéer

(Referenser till del II avser nummer i direktivserie. Direktiv 1981:64-och 1981:1 -90 återfinns i 1983 års kommittéberättelse del II.

■78

 

Del I

Del II

 

A C se Adoptionscentrum ADB

ADB-beredningsgruppen (C 1973:06)

Arbetsförmedlingen

Arkivvård, gallringsbestämmelser

Arkivvård, gallringsbestämmelser, socialtJänsten/-vården

Brottmålsförfarandet (BROTTSRl)

Cancerregister, olika myndigheter

Datadelegationen

Datalagstiftningskommittén (DALK)

Dataombudsman

Gäldenärsregister (DALK)

Indrivning av skatter och avgifter

Kommunala sociala informationssystemet (KOSIS)

Kyrkliga kommuners ekonomiska tillskott

Lagstiftningsförfarandet och rättspraxis

(LAGRI/RÄTTSDATA)

Lantmäteriverksamheten

Offentliga handlingar (DALK)

Personorienterad information (DALK)

Planeringsrutiner, rättsväsendet (PLANRl)

Processindustrin, effekter på näringslivet

REX-systemet

RS-systemet

Registerpanträttssystem

Riktlinjer och principer (datadelegationen)

Samhällsplanering, länsstyrelse

Statliga person- och adressregister (SPAR) ALK se atomlagstiftningskommittén AMS Arbetsmarknadsstvrelsen AMS-kommittén (A 1981:02) A UU-sakkunniga (U 1968:49) Aborlkommitté (S 1980:02). 1980 års Administrationskostnader

Föräldraförsäkringen

Högskolemyndigheter

Sjukersättningssystem Administrativa frågor

ADB-system, samordning

Behörighetsärenden, hälso- och sjukvården

Föräldraledighet

Patientdokumentation

Socialförsäkring - försäkringsdomstolar Adoptionscenlrum (AC) Adressystem, postverket, landsbygdsområde Advokat, tvångsmedelsreglering Afrikanska utvecklingsbanken (ADB), svenskt bistånd AgaJörbud

 

Kn4

 

A 17

1981:64

Ju 11

1980:82

S20

 

Ju 1

 

S 13

 

B 24

1982:26, 1982:64

Ju II

1980:82

Ju 11

1980:82

Ju 11

1980:82

B 28

1980:89

S20

 

Kn 16

1980:91

Ju 1

 

Bo 12

 

Ju 11

1980:82

Ju 11

1980:82

Ju 1

 

17

 

B 28

1980:89

B 24

1982:26, 1982:64

Ju 13

 

B 24

1982:26, 1982:64

Kn4

 

Ju 11

1980:82

A 16

1981:65

U 1

 

S 18 .

 

S23

1982:14

U 12

1981:13

S9

 

B 24

1982:26'

 

1982:64

S26

 

S23.

1982:14

S 19

 

S25

 

Ju 16

1982:25

U2I

 

Ju 23

1981:10

H4

 

Ju 16

1982:25

 

Skr 1982/83:103

430

 

Aktier

Aktiesparande, stimulans av

Bolagsvinster, dubbelbeskattning

Vinstbeskattning, regelsystem Akustiska hjälpmedel Alkohol

Förtäring pä allmän plats

Information, statliga insatser

Kvinnliga missbrukare

Ransonering

Representation

Rikskampanj

Samordningsorgan

Trafiknykterhetsbrott

Värd utan samtycke Allmän domstol, rältegångsförfarandet Allmän placeringsplikt, kreditpolitiken Altmän registrering, bostadsrätter AUmänna da t a nät et

Allmänna domstolar

Militär disciplinpåföljd

Övervakningsfrågor Allmänna försäkringen, personal i krigsorganisation Allmänna handUngar. ADB-material Allmänna ordningssladgan Allmänna pensionsjonden. en jemtefondstyrelse Allmänna skolväsendet, integration av handikappade elever A Itmänna tandvårdsförsäkringen

Allmänna tull- och handelsavtalet (GA TT), upphandling, försvarsmateriel Allmänna värnpliktens innehåU Allmänningsutredningen (Jo 1979:04) Allmänt mål. undersökningsplikt

Alternativ produktion, försvarsmaterielindustrin. vissa delar AMS-kommittén (A 1981:02) A nalysobjekt. trafiknykterhetsbrott Andlig vård. försvarsmakten Anhörigvårdskommittén (S 1979:11) Anläggningslagen, ägarlägenhetssystem Anmälningsförfarande-tillståndsprövning, datalagen Annell-reglerna A nnonsblad

Anonymiletsskyddsreglering. intressekollision An.skaffare. grundlagsskydd A nslaU. fängelsestraff

Anställda, kommuner och landstingskommuner Anställds integritet, ADB-frågor A nslällds pensionering A nsvar. funktionärer i offentlig verksamhet Ansvar, föräldrar

Ansvarsfördelning, överlåtelse av ägariägenheter Ansvarsnämnder. ADB-frågor Ansvar.ssystem. militärt

Arbeiarskyddsfrågor. medicinska arkiv, gallringsbestämmelser A rbelsersällning. kriminalvårdsanstalt Arbetsförmedling, vissa korttidsanställda A rbetsgivara vgifier

Arbetsgivare, socialförsäkringsavgift tiUsjukförsäkringen Arbetsgruppen (S 1980:01) för samråd beträffande boendeservice för svårt handikappade Arbetsgruppen (U 1977:10) för samefrågor Arbetsmarknad

Abortfrekvenser

ADB-användning, principfrågor

 

B 15

1982:46

B 36

1982:47

B 15

1982:46

Ju 23

1981:10

Kn7

 

S37

1982:75

S21

 

S21

 

S21

 

S 16

1981:6

S21

 

Ju 40

 

S22

1981:55

Ju 14

1981:47

E 11

 

B 27

 

B 24

1982:26

 

1982:64

Ju 17

 

Ju 30

1981:5

Fö 8

 

Ju 11

1980:82

Kn7

 

E 13

 

LI7

 

S7

 

Fö 9

 

Fö 2

 

Jo 9

 

B 28

1980:89

19

 

A 16

1981:65

Ju 40

 

Fö 7

 

S 15

 

Ju 39

 

Ju 11

1980:82

B 15

1982:46

U37

1982:85

Ju 23

1981:10

Ju 18

 

Ju 30

1981:5

Kn23

1982:88

Ju 11

1980:82

B5

1982:22

Ju 37

 

Ju 16

1982:25

Ju 39

 

Ju 11

1980:82

Ju 17

 

S 19

 

Ju 33

 

A 13

 

S9

 

S 17

 

U4

 

S 18

 

B 24

1982:26

 

1982:64

 

431

Anpassningsfrågor

Anställds integritet

Anställningsskydd, äldre

Arbetslivsforskning

Arbetsmarknadsverket, ansvarsområde och organisation

Arbetstidens förläggning

Arbetstider, Stockholmsomrädt

Arbetstidsförkortning

Beredskapsinformation

Byggnadsverksamhet, styrning

Datateknikens effekter

Deltidsarbete

Facklig verksamhet, finansiering

Facklig vetorätt

Forskning

Föreningsrättsfrågor

Företagshälsovård

Företagsutbildning

Förmedlingsverksamhet

Inflytandeformer

Information

Jämställdhet

Korttidsanställda

Mätresurser. arbetsmiljö

Rekryteringspolitik, arbetsgivarnas

Samverkansfrägor

Uppfinningar, arbetstagares

Utbildning, medbestämmanderätt

Utlänningsärenden, AMS

Vapenfriverksamheten Arbetsmiljö, dalateknikens effekter A rbetsmiljörisker

ArbeisrällskommUtén. Nya (A 1976:02) (NARK) Arbetsskador, medicinska arkiv, gallringsbestämmelser Arbetstagares uppfinningar Arbetstider, förskjutna. Stockholmsregionen Arbetstidsfrågor. Delegationen för Arkeotogiulredningen (U 1982:04) A rkiv. försäkringsdomslolar Arkiv, medicinska, gallring Arkiv, ortnamn (DOVA) Artificiella inseminationer Arvs- och gåvoheskaltning

Utgiftsskattesystem Arvskifte

Asiatiska utvecklingsbanken (ASDB). svenskt bistånd Associationsrätt - medbestämmandefrågor AiomlagslifiningskommUtén (11979:05) (ALK) Audiovisuella medel, biblioteksverksamheten A vdrag, anställds pensionering Avdrag, inkomstskatt — uigifisskatt A vdrag. underskott vid inkomsttaxering A vgift, polisbevakning A vgifier, kulturarbetare och uppfinnare A vgiftsfordringar, avskrivningskungörelsen A vgift samrådet, tvångsmedelsregleringen, inlegritelsskyddsfrågor Avgiftsstruktur, hamnväsendet A vgiftssyslem. konkurskostnader Avgiftssystem, taxeringsbesked Avgiftssystem, ägarlägenhetssystem A vlyssningsutrustning A vräkning, pastoral A vräkningssystem Avtal, underställning av

 

Sakregister

 

A 18

1981:66

Ju II

1980:82

A9

 

A4

 

A 16

1981:65

A4

 

K5

 

A 1

 

Fö 12

1981:15

A 14

 

A6

1982:67

A 1

 

A4

 

A4

 

A4

 

A4

 

A3

 

A 10

 

A 17

1981:64

A4

 

A4

 

A5

1981:19

A 13

 

A3

 

A 17

1981:64

A 18

1981:66

Ju 20

1980:81

A4

 

A 12

I98L-70

A 19

1982:18

A6

1982:67

A8

 

A4

 

S 19

 

Ju 20

1980:81

K5

 

A 1

 

U32

1982:42

S25

 

S 19

 

U21

 

Ju 45

1981:72

B 30

1981:14

Ju 15

 

H4

 

A4

 

I 10

 

U20

 

B5

1982:22

B 30

1981:14

B 26

1982:30

Kn7

 

B21

 

B 28

1980:89

Ju 23

1981:10

K6

 

Ju 3

 

B9

 

Ju 39

 

Ju 23

1981:10

Kn 16

1980:91

B 15

1982:46

B2

 

 

Skr 1982/83:103

432

 

A vtatsticens, upphovsrältsfrågor                                  Ju 9

Avlatsreglering. upphovsrätlsliga frågor, undervisningsområdet      U 1

Avtalstyper, sjötransporter                                           Ju 20

1980:81

 

BBU se befälsbehovsutredningen

 

 

BFl se bokbranschens finansieringsinstitut

 

 

BRO 11 SRI se A DB-systemför brollmålsförfarandet hos polis.

 

 

åklagare och domstolar m.fl.

 

 

Balansbegrepp

El

 

Balansbrist, samhällsekonomi

E 11

 

Bandinspelning, upphovsrättsfrågor

Ju 9

 

Banker

 

 

Datorisering

A6

1982:67

Dotterbolag

E3

1981:46

Kontokort

E 12

 

Kreditpolitik

E 11

 

Kreditsäkerhet

E3

1981:46

Obligationsfonder

E 14

1982:5

Verksamhetsutvidgning

E3

1981:46

Banklagsulredningen (Fi 1976:04)

E3

1981:46

Barn och ungdom

 

 

Alkohol- och drogmissbrukande itiödrar

S21,22

1981:55

Barnpornografi

Ju 18

 

Fritidsverksamhet

S38

1982:77

Psykisk vård

S24

 

Rättslig ställning

Ju 16

1982:25

Rörelsehindrade, boendeträning

S 17

 

Underhällsfrågor

Ju 2

 

Barnfamiljer

 

 

Bostadsbidrag

Bo 6

 

Ekonomiskt stöd

S l2

 

Ensamförälder, samhällsstöd    '

S5

 

Ersättningsregler, vård av barn

S23

1982:14

Handikapp, samhällsstöd

S 15

 

Ledighetsfrägor

S23

1982:14

Underhällsfrågor

Ju 2

 

Bebyggelse, energihushållning

Bo 4

 

Bebyggelse, utökad ansvars- och handlingsfrihet för kommuner

 

 

och landstingskommuner

Kn 14

 

Bebyggelseplanering, fysisk

Bo 2

 

Befaltningspenning, värnpliktsförmån

Fö 11

1980:90

Befolkningsskydd, geografisk differentiering

Fö 2

 

Befälsbehovsutredningen (Fö 1982:10) (BBU)

Fö 23

1982:80

Begränsningskon ven tion. redareansvar

Ju 20

1980:81

Begränsningskungörelsen                              .    '

Kn 14

 

Behörighelskommitlé (S 1980:11). 1981 års

S26

 

Behörighetsvillkor

 

 

Företagshälsovård

A 3'.

 

Hälso- och sjukvård

S26

 

Bemanningsreglering, närsjöfart

K 12

1982:6

Bemyndigandesystem. skyddsrumsbyggande

,   Fö 1

 

Beredningen (11982:06) om en plan för vatten-

 

 

kraftens utbyggnad

126

1982:90

Beredningen (S 1978:03) för internationeUt

 

 

låkemedelssamarbete

S8

 

Beredningsgruppen (H 1982:02)för översyn av tull-

 

 

lagstiftningen

H8

1982:19

Beredningsgruppen (S 1979:10) för internationella

 

 

handikappåret 1981

S 14

 

Beredskapsfrågor

 

 

Energiområdet

 

 

Författningar

Fö 12

1981:15

 

433

Förmänssystem, värnpliktiga

Försvarsstruktur

Försäkringsdomstolar

Försörjningsfrågor

Informationsberedskap

Kommuner och landsting

Kyrkoberedskap

Militära ansvarssystemet

Skyddsrum

Socialstyrelsen Bernkonveniionen

Berusade personer, omhändertagande Beräkningsmetoder, skatteuljämningssystemet Beskattning

Aktiebolagens vinstutdelning    ,

Elfordon

Energi

Familjeföretag

Hushåll

Realisationsvinst, fastighetsförsäljning

Realisationsvinst, lös egendom

Räntor och kapitalvinster

Säkerhetsåtgärder

Tjänstepensioner

Traktamenten

Utgiftsskatt

Ägariägenheter Beslag, tvångsmedelsåtgärd Beslutanderält. abortfrågor Beslutsbefogenheter, domstolsväsendet-regeringen Besparingar, försvarsmateriel Besparingar, sjukförsäkringssystemet Bestraffningsrätt, militär, processordning Bestrålning, livsmedel Besvärsräll

Kommunal- och landstingskommunal verksamhet

Kommunalbesvärsprocessen

Prövning, socialförsäkringsärende

Valfrågor Beiatmedet

Beredskap och krigsförhållahde

Kontokort Beialningsbalansdelegationen Bevakningsuppgifter, ordningsvakter Bevarandetider, sjukjournaler Bibelkommissionen (U 1982:07) Bibliotek

Bildkonst

Bildskivor

Specialskolan

Talböcker Bilavgaskommittén (Jo 1977:08) Bilarbelslidsutredningen (K 1981:06). 1981 års Bildskivor

Bibliotek

Reklam

Upphovsrätt Bilförsäkring

BilslödskommUlén (S 19 79:04) Biltelefoner

Biståndspolitiska utredningen Blodanalysmelod. trafiknykterhetsbrott Boendeservice, svårt handikappade Bokutredning (U 1982:02) 1982 års Bolagsvinst, dubbelbeskattning

 

Sakregister

 

Fö 8

 

Fö 2

 

S25

 

Hil

1982:55

Fö 12

1981:15

Kn f

 

Kn6

 

Ju 17

 

Fö 1

 

S 33

1982:8

Ju 9

 

Ju 22

 

B 23

 

B 36

1982:47

B8

 

B 16

 

B 20

1982:28

B 14

 

B 27

 

B 15

1982:46

B 12

 

B3

 

B5

1982:22

B 10

1982:32

B 30

1981:14

Ju 39

 

Ju 23

1981:10

S 19

 

Ju 42

1980:83

Fö 10

1980:88,

S9

 

Ju 17

 

Jo 28

1982:17

Kn 14

 

Kn8

 

S25

 

Ju21

1981:38

Fö 8

 

E 12

 

El

 

Ju 47

1982:23

S 19

 

U2

 

U20

 

U20

 

U7

 

U 11

 

Jo 4

 

K 10

1981:52

U20

 

Ju 7

 

Ju 9

 

Ju 5

 

Sll

 

Ju23-

1981:10

UD2

 

Ju 40

 

S 17

 

U30

1981:76

B 15

1982:46

1982:2

28    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

 

Skr 1982/83:103

434

 

 

Borgen. företags skulder

E 13

 

 

Bostadsarrendatorers kreditbehov

Ju 15

 

 

Bostadsbridrag, administration.

Bo 15

1982:34

 

Bostadsbidragskommittén (Bo 1979:01)

Bo 6

 

 

Bostadsbyggande

 

 

 

Arbelsmarknadspolitisk styrning

A 14

 

 

Finansiering

Bo 1

 

 

Prisutveckling

Bo 11

 

 

Bostadsförhållanden, äldreomsorg

S27

1980:93

 

Bostadsförmedling.sförbund

Kn 17

1981:9

 

Bostadsrätt

 

 

 

Allmän registrering Beskattning av realisationsvinst

B27-

 

 

B 15

1982:46

 

Underhåll av fastighet

Bo 5

 

 

Upplåtelseprinciper

Ju 39

 

 

Uppskov vid försäljning

B 27

 

 

Boställsränta. kyrkofond

Kn 16

1980:91

 

Boutredning. skiftelsefrågor

Ju 15

 

 

Boxning, skadeverkningar

Jo 14

 

 

Bromma flygplats

K 13

1982:50

 

Brolt och brottspåföljder

 

 

 

Datamissbruk

Ju 11

1980:82

 

Fängelsestraff

Ju 30

1981:5

 

Förmögenhetsbrott

Ju 10

 

 

Kontraktsvård

Ju 32

 

 

Marknadsanpassad arbetsersättning, kriminalvärdsanstalt

Ju 33

 

 

Personorienterad ADB-inforiiiation

Ju 11

1980:82

 

Rättsväsendets informationssystem

Ju 1

 

 

Sedlighetsbrott

Ju 12

 

 

Snatteri och stöld

Ju 38

 

 

Stöldgods, godtrosförvärv

Ju 41

 

 

Tvångsmedel, förundersökning

Ju 23

1981:10

 

Bruttoskattekommittén (B 1979:04)

B 14

 

 

Brysselkonvention, 1957 års redareansvar

Ju 20

1980:81

 

Bränslen, ersättning för olja

18

1981:24,

1982:43

Buller

Jo 2

 

 

Butikstillgrepp, åtgärder mot

Ju 38

 

 

Byggnad

 

 

 

Civilförsvarsberedskap

Fö 1

 

 

Strålrisk

Jo 8

 

 

Överiätelse och pantsättning

Ju 13

 

 

Byggnadspantutredningen (Ju 1977:05)

Ju 13

 

 

Byggnadsverksamhet, arbelsmarknadspolitisk styrning

A 14

 

 

Byggprisutredningen (Bo 1980:01)

Bo 11

 

 

Bötesförvandling

Ju 27

 

 

CESAM-kommittén (Kn 1982:03)

CM I Comité Maritime International

CMU se civilmilitärutredningen

CSTP Committee for Scientific and Technological Policv

Cancerkommittén (S 1979:04)

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning

Cfs se civilförsvarsstyrelsen

Charlerbussar. Stockholmsregionen

Chefsutbildningskommittén (B 1979:11)

Citaträtt. upphovsrältsfrågor

CivU luftfart, pilotutbildning

Civil produktion, försvarsindustrin

Civila flyghistoriska museiverksamheten

Civilförsvar

Fredsorganisation

Frivilligförsvar

Förmånssystem, civilförsvarspliktiga

Kn21

 

S13

S 16

K5

B 18

Ju 9

K6

19

U 14

Fö 2

Fö 21

Fö 8

1982:41

1981:6

1982:63

 

435

Sakregister

 

Kommuner Motstånd

Skyddsrumsplanering Civilmilitärutredningen (Fä 1978:04) (CMU)

Fö 2 Fö 11 Fö I Fö 3

1980:90

D

DA FA se Dalamaskincenlralen för administrativ dalabehandling DALK se datalagstiftningskommittén DEFA se delegationen (A 1981:01) för arbels­marknadspolitisk forskning DEK se data- och elektronikkommittén DELFA se delegationen för arbelslidsfrågor Dl se datainspektionen DIRK se direktivinvesleringskommittén DKU se deklartionskontrollutredningen DO VA se dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv DU se diskrimineringsulredningen Dagspressen - Annonsblad Dagstidningar, distribution till synskadade Dalarnas häradsallmänningar och allmänningsskogar Data- och elektronikkommUlén (11978:04) (DEK) Daladelegationen (B 1980:03)

Dataeffektutredningen (A 1978:05) Dalaflöden, över Sveriges gränser Datainspektionen (DI)

Datalagstiftningskommittén (Ju 1976:05) (DALK) Dalamaskincenlralen för admi­nistrativ databehandling (DA FA) Datapolitik, samordnad

Datateknikens effekter på näringslivels utveckling Datorisering, anställds integritet Datorisering, offentlighetsprincipen Datorstöd, kronofogdemyndighet Deklarationskontrollutredningen (B 1982:06) (DKU) Delegationen (A 1974:09) för arbelslidsfrågor (DELFA) Delegationen (A 1981.01) för arbelsmarknadspolitisk forskning (DEFA)

Delegationen (Bo 1978:03) för frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse (Energihushällningsdelegationen) Delegationen (Fö 1982:07) för samordning och uppföljning av arbetet med atl genomföra strukturförändringar inom det militära försvarels fredsorganisalion m. m. (Fredsorganisalionsdelegationen) Delegationen (I 1977:02) för glesbygdsfrågor Delegationen (11980:08) för uppbyggnad av en oljeersättningsfond

Delegationen (In 1967:30) för bostadsfinansiering Delegationen (Ju 1979:06) för konlraklsvård Delegationen (S 1974:05) för social forskning Delegationen (U 1979:1 l)för bättre skolmiljö och uppföljning av reformbesluten rörande grundskolan Delegationen (U 1981.05) för förhandlingar rörande nodiskt radio- och TV-samarbete

Delegationen/UD 1972:02) för utveckling av folkrättens regler om humanitet i krig Demokratiseringsfrågor

Kommunalförbundsfrågor Demokratisk styrning. ADB-system , Demonstrationsfrihet, grundlagsfrågor Detaljhandeln, kontokortsfrågor Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv (DO VA)

 

V 31

1982:85

U23

1981:31

Jo 9   .

 

I 7

 

B 24

1982:26

 

1982:64

A6

1982:67

B 39

1982:81

Ju 11

1980:82

Ju 11

1980:82

Ju 1

 

B 24

1982:26, 1982:64

17

 

Ju 11

1980:82

Ju 11

1980:82

B 28     ,

1980:89

B 38

1982:76

A 1

 

A 15

 

Bo 4

 

Fö 20

1982:56

14

 

I 12

1980:92

Bo 1

 

Ju 32

 

S2

 

U 16

 

U27

 

UD 1

 

Kn 17

1981:9

B 24

1982:26, 1982:64

Ju 18

 

E 12

 

U21

 

 

Skr 1982/83:103

436

 

Direktinvesteringskommittén (11977:06) (DIRK) Direktiv lill samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer

kontroll av förenklingsfrågor vid reformer på skatte­området

statlig normgivning till kommuner och landstings­kommuner

Disciplinpåföljder, försvarsmaktens personal

Diskontopolitik

Diskrimineringsutredningen (A 1978:06) (DU)

Dokumentation, hälso- och sjukvården

Domarjour, tvångsmedelsfrågor

Domstol, allmän, rättegångsförfarandet

Domstol, särskild, tjänstgörande krigsman

Domstotsadministration, utvärdering

Domstolsverket

Drivmedelspriser och -tillgång, sjöfarten

Drogkultur, opinionsbildning mot

Drottningholms teatermuseum

Drunkningsolyckor. förhindrande

Dryckesförpackningar

Dubbelbeskattning, aktieutdelningar

Dykeriarbete. ersättning under beredskap och krig

Dödförklaring

Dödsbegreppet

Dödsbo

15

 

 

. 1978:40

 

1980:20

-

1982:27

_

1981:42

Ju 17

 

Ell.

 

A7

 

S 19

 

Ju 23

, 1981:10

Ju 14

1981:47

Ju 17

 

Ju 42

1980:83

Ju 1

 

K 6

 

S 16

1981:6

U 19

 

Kn7

 

Jo 17

1982:9

B 15

1982:46

Fö 8

 

Ju 15

 

S35

1982:61

Ju 15

 

 

EG Europeiska staternas gemensamma marknad

EIFO se expertgruppen för invandringsforskning

ESK se energisparkommittén

ESO se expertgruppen för offentlig ekonomi

Edilionsplikl. tvångsåtgärder

Egendom, lös. realisationsvinstbeskattning

Egendomshandel, misstänkt stöldgods

Egna hem. underskottsavdrag

Ekonomi, kyrklig

Ekonomi, små och medelstora företag

Ekonomiadministrativt system, lantmäteriverksamhet

Ekonomiska brott, förmögenhetsbrott

Ekonomiska brott, tvångsmedelsåtgärder

Ekonomiska förhållanden, rennäringen

Ekonomiska resurser, totalförsvaret

Ekonomiskt stöd. barnfamiljer

Eldrivna fordon. skaltekonstruklion

Elektrisk kraftproduktion, övervinster

Elektronik, effekter på näringslivets utveckling

Elektronikbranschen

Elever, handikappade

Emissionskontroll, kreditpoliliken

Energiförsörjning, beredskapslagring

Energihushåtlningsdelegationen (Bo 1978:03)

Energikällor, förnybara

Energimarknadsutredningen (11981:01)

Energiproduktion, jordbruket

Energirådet (Ju 1974:03)

Energiskattekommittén (B 1979:06):

Energisparkommittén (1974:05) (ESK)

Energiverk. Statens

Ensamförälderkommittén (S 1977:16)

Ensamrättssystem, upphovsrättsfrågor

 

Ju 23

1981:10

 

B 15

1982:46

 

Ju 41

 

 

B 26

1982:30

 

Kn 16

1980:91

 

E 13

 

 

Bo 13

 

 

Ju 10

 

 

Ju 23

1981:10

 

Jo 12

 

 

Fö 2

 

 

S 12

 

 

B 8

 

 

B 16

 

 

17

 

 

B 24'

1982:26,

1982:64

U7

 

 

E 11

 

 

H9

1982:20,

1982:53

Bo 4

 

 

1 12

1980:92

 

1 13

1981:8

 

Jo 16

 

 

Ju 4

 

 

B 16

 

 

1 1

1982:44

 

I 16

1981:23,

1982:45

S5

 

 

Ju 9

 

 

 

437

Enskild lägenhet, fastighelsrätlsliga principer

Enskilda personer, företagsköp

Enskilds integritet, tvångsmedelsåtgärder

Enskilds taterätt mol offentliga funktionärer

Ersättning, naturkatastrofer

Ersättningsbränslen för olja

Ersättningsregler, vård av barn

Ersättningsregler, vård av handikappade barn

Ersättningsskyldighet, militärt ansvarssystem

Ersättningssystem, miljöskador

Ersällningssvstem. sjukfrånvaro

Etableringsrätt. fri. grundlagsfrågor

Elersändning. grundlagsfrågor

Etiska frågor. hybrid-D N A-teknik

Etniska minoriteter

Europarådet. ADB-syslem

Europarådets stadsförnyelsekampanj

Exekutionsväsendet

Exekutiv försäljning, ägariägenheter

ExpedUionsa vgift

Expertgruppen (B 1981.03) för studier i offentlig

eknomi (ESO)

Expertgruppen (A 1975:05) för invandringsforskning (EIFO)

Expertgruppen (B 1974:06) för forskning om fysisk planering

och bebyggelse

Exportförfattningar, översyn

 

Sakregister

 

Ju 39

 

B 20

1982:28

Ju 23

1981:10

Ju 37

 

Kn 12

 

18

1981:24, 1982:43

S23

 

S 15

 

Ju 17

 

Ju 24

 

S9

 

Ju 18

 

Ju 18

 

S29

1981:3

A 12

1981:70

B 24

1982:26, 1982:64

Bo 10

 

B 28

1980:89

Ju 39

 

B9

 

B 29

1981:25

A2

 

Bo 2

a

H 1

 

 

FFA Flygtekniska försöksanstalten FK-78 se försvarskommitté. 1978 års FN-frågor ADB-system

Flyktingkommissarie (UNHCR)

Folkrättskonferens

Sjötransportkonvention

Aldrekonferens FRI MO-utredningen (11982:02) FSDB se Föreningen Sveriges dövblinda FVK se försäkringsverksamhetskommiltén Facklig vetorätt Faderskapsfrågor.

Fallskärmstjänst, ersättning under beredskap och krig Familjeekonomiska kommittén (S 1979:06) Familjeföretag, beskattningsregler Familjelagsakkunniga (Ju 1970:52) Familjerådgivning, kommunal Farligt gods

Författninsmässig reglering

Landtransporter

Sjötransporter

Internationellt samarbete Fartygsmiljöutredningen (K 1973:04) Fartygsröstning

Fartygsskador, hamnanläggningar Faslighetsa vyllring. uppskov Fastigheisbildningsutredningen (Ju 1979:11) FasligheisJörsätjning. realisationsvinst Fastighetsregistret, ägarlägenhetssystem Fastighetsrättens paniregter Fastighelsrätlsliga principer, enskild lägenhet Fastighetstaxeringskommitté (Fi 1976:05). 1976 års Felbegreppet, gods/varor

 

B 24

1982:26

 

1982:64

Ä 12

1981:70

UD 1    .

 

Ju 20

1980:81

S27

1980:93

122   .

1982:68

A4

 

Ju 35

 

Fö 8

 

S 12

 

B 20

1982:28

Ju 2

 

S24

 

K 11

1982:1

K 11

1982:1

K6

 

K II

1982:1

K 1

 

Ju 21

1981:38

Ju 20

1980:81

B 27

 

Ju 36

 

B 27

 

Ju 39

 

Ju 28

 

Ju 39

 

B6

 

Ju 19

 

 

Skr 1982/83:103

438

 

Fdm. biblioteksverksamhet

Film, upphovsrättsfrågor

Filmpoliliska beredningen (U 1979:06)

Filmreklam, videogram

Finansbolag, utanför den kontrollerade kreditmarknaden

Finansiering, jordbrukssektorn, små och medelstora företag

Finansiering, små- och medelstora företag

Finansieringsföretag, kontokort

Finansieringsregler, ägarlägenhetssystem

Fiskeriadministration, samordningsfrågor

Flerbarnsfamiljer, ekonomiskt stöd

Flerfamiljshus, ägarlägenhetssystem

Flygbussar, Stockholmsregionen

Flyghistorisk museiverksamhet, civil

Flygindustrikommitté, miUtära, 1979 års (MFK-79)

Flyglärarutbildning

Flygplansanskaffning

Flygplats. Bromma

Flygvapnet, förbandssjukvård

Folkbiblioteksutredningen (U 1979:17)

Folkbokföring, kyrklig beredskap vid krig eller krigsfara

Folkbokföringskommitté (B 1979:12), 1979 års

Folkrätten, regler om humanitet i krig

Folkrättskomniittén (Fö 1978:06)

Fondförvaltning, statlig

Fondsystem, löntagarfonder

Fonogram

Bibliotekklam

Distribution

Reklam

Upphovsrätt Fordon, eldrivna, skattekonstruktion Fordringar, avskrivningskungörelsen Fordringar, privata

Utgiftsskattesystem Formkrav, överlåtelse av ägariägenheter Forskning

Alkoholpolitiska restriktioner

Arbetsliv

Data- och elektronikutveckling

Diskrimineringsutredningen (DU)

Folkbiblioteken, vetenskaplig dokumentation

Forskningssamverkanskommittén

Fysisk planering och bebyggelse

Hybrid-DNA-teknik, kontrollorgan

Industriell forskning, upphovsrättsliga frågor

Invandringsforskning

Jordbruksdepartementets område

Kreditpolitisk forskning

Oljersättningsdelegationen

Sockernäring, råvaror Fosterskador, gravida kvinnors alkoholmissbruk Folokopiering, upphovsrättsfrågor Fredskriser

Informationsberedskap Fredsorganisationsdetegalionen (Fö 1982:07) Fredsorganisalionsdelegationen Fredstida skyddsrumsbyggande Fri kredilmarknad Fridsskvddade områden FRI MO-utredningen (I 1982:02) Fritidsboendekommittén (Bo 1978:01) Fritidsverksamhet, skolbarn Frivårdskommittén (Ju 1979:05) Fullmaktslag. lagen om kredilpolitiska medel (LKM)

 

U20

 

Ju 9

 

U 13

 

Ju 7

 

E 11

 

E9

 

E13

 

E 12

 

Ju 39

 

Jo 26

1982:11

S 12

 

Ju 39

 

K5

 

U 14

 

Fö 6

1980:87

K7

 

Fö 6

1980:87

K 13

1982:50

Fö 4

1982:14

U20

 

Kn6

 

B 19

 

UDl

 

Fö 5

 

E8

 

E2

1981:11

U9

 

U38

1982:89

Ju 7

 

Ju 9

 

B8

 

B 28

1980:89

B 30

1981:14

Ju 39

 

S2I

 

A4

 

1 7

 

A7

 

U20

 

U5

 

Bo 2

 

A 11

 

Ju 9

 

A2

 

Jo 32

1982:72

E 11

 

18

1981:24, 1982:43

Jo 16

 

S21

 

Ju 9

 

Fö 12

1981:15

Fö 20

1982:56

Fö 20

1982:56

Fö 1

 

E 11

 

Ju 23

1981:10

122

1982:68

Bo 3

 

S38

1982:77

Ju31

 

E II

 

 

 

439

Sakregister

 

 

Funktionärer, offentlig tjänst

Ju 37

 

 

Fyrverkeri, beslämmelser

Kn7

 

 

Fåmansbolag. beskaltnings.system

B 15,20

1982:28, 1

1982:46

Fängelsedomar, trafiknykterhetsbrott

Ju 40

 

 

Fängelsestraffkommiltén (Ju 1979:04)

Ju 30

1981:5

 

FörarkonlroHer, trafiknykierhetsprov

Ju 40

 

 

Förbandssjukvård, flygvapnet

Fö 4

1982:15

 

Förbundsordning, kommunalförbund

Kn 17

1981:9

 

Föreningen Sveriges dövblindo (FSDB)

U23

1981:31

 

Förelag

 

 

 

Arbetsmarknadsutbildning

AIO

 

 

Exportkreditgivning

1 18

1981:43

 

Glesbygdsprojeki

14

 

 

Jordbrukssektorn

E9

 

 

Kreditmarknaden

Ell

 

 

Rekryteringspolitik

A 17

1981:64

 

Representat onsavdrag Smä- och medelstora företag

S21

 

 

E 13

 

 

Stödinsatser, regionalpolitiska

125

1982:83

 

Företagsdemokratirådet (1 1975:01)

12

 

 

Företagsform, partrederi

K6

 

 

Förelagshälsoulredningen (A 1976:01)

A3

 

 

Företagsinformation

12

 

 

FärelagsskatiekommUlé (B 1979:13). 1980 års

B 20

1982:28

 

Författningar

 

 

 

Beredskap

Fö 12

1981:15

 

Import

Hl

 

 

Skolväsendet

U 17

 

 

Svenska kyrkan

Kn23

1982:88

 

Förhandlingsman (K 1981:05) för en kollektivavtalsreglerad

 

 

 

sjämanspensionering

K9

1981:53

4 J~a~t I     a

 

Förhandsgranskning, personregister

Ju 11

1980:82

 

Förlustavdrag

B 26

1982:30

 

Förmedlingsverksamhet, vissa arbetsområden

A 13

 

 

Förmynderskap

Ju 16

1982:25

 

Förmögenhetsbroltsuiredningen (Ju 1976:04)

Ju 10

 

 

Förmögenhetsfördelning

E2

1981:11

 

Förmånssystem, värnpliktiga

Fö 8

 

 

Förpackningar, återvinning

Jo 17

1982:9

 

Förrältningsverksamhet, lantmäteri

Bo 13

 

 

Församlingar, kyrkliga

Kn 16

1980:91

 

Förskola-Skola, utvärdering

U24

1980:84,

1981:39

Förskolebarn, hemspråksträning, invandrare

S 10

 

 

Förskott, upphandling, försvarsmateriel

Fö 9

 

 

Försurningsproblem. FN-konferens

Jo 18

1980:80

 

Försvaret

 

 

 

Andlig värd

Fö 7

 

 

Befälsbehov

Fö 23

1982:80

 

Beredskapsbyrå, socialstyrelsen

S33

1982:8

 

Beredskapslagring

H 11

1982:55

 

Besparingar

Fö 19

1982:57

 

Civil produktion, försvarsindustrin

19

 

 

Civilförsvaret-Kommunerna

Fö 2, 17

1982:39

 

Civilmilitär personal

Fö 3

 

 

Dataområdet, sårbarhet

Fö 13

1981:48

 

Ekonomi

Fö 2

 

 

Ersättningar, värnpliktiga

Fö 8

 

 

Flygindustri

Fö 6

1980:87

 

Folkrättsregler

Fö 5

 

 

Forskning, flygteknisk

Fö 18

1982:35

 

Fredsorganisation, strukturförändringar

Fö 2, 20

1982:56

 

Frivillig personal, förmånssystem

Fö 21

1982:63

 

Försvarsindustri, civil produktion

19

 

 

Gemensamma myndigheter, omorganisation

Fö 19

1982:57

 

Hälso- och sjukvård

Fö 4

1982:15

 

 

Skr 1982/83:103

440

 

Icke-militärt motstånd

Industriella frågor

Industriföretag, upphandlingsfrågor

Informationsberedskap

Kategoritillhörighet

Krigsorganisationen, ersättning till personal

Ledningsfrågor, totalförsvaret

Livsmedelsförsörjningens sårbarhet

Materielunderhåll

Motstånd, icke militärt

Personalminskningar

Provningsresurser

Provplanläggning

Regeringskansliet, ledningsfrågor

Rekrytering

Religion

Sjukvårdsmateriel

Skyddsrum

Sårbarhet, dataområdet

Säkerhetspolitik

Tillträdesskydd

Totalförsvarsfrågor

Ubåtsskydd

Upphandlingskontrakt

Utbildning

Värnpliktiga, förmånssystem   • Försvarsindustrikommuién (I 1979:02) Försvarskommitté. 1978 års (Fö 1978:02) (FK-78) Försvarsmaterielindustrin. aUernativ produktion och sysselsättning

Försäkringsbolagens verksamhet Försäkringsdomstolarnas samarbetsnämnd Försäkringsdomstolskommittén (S 1980:10) Försäkringsinspeklionens verksamhet Försäkringsrätter, ärendebalans Försäkringsrällskommitlén (Ju 1974:09) Försäkringsverksamhetskommillén (E 1979:01) (FVK) Försäljning, bostadsrätter, uppskov med försäljning Försäljningsförhud. snabbvinsatser Försäljningsskatt, personbilar Försörjningsberedskap se Beredskap Föriroendemannalagen Förlroendemannaslyrelse, kriminalvård Förtroendevalda, pensionsrätt Förundersökning, tvångsmedelsan vändning Förvaltning av samfälligheter. ägarlägenhetssystem Förvattning, mängfaldigandefrågor Förvattningsrätiskipning Förvatlningsrättsulredningen (Ju 1978:09) Förvatlningssiraff, bortfall Förvatiningsutredningen (B 1977:01) Förvärv av stöldgods

Föräldraförsäkringsuiredningen (S 1980:08) Föräldrar, ensamstående

 

Fö 11

1980:90

Fö 2

 

Fö 9

 

Fö 12

1981:15

Fö 3, 23

1982:80-

Fö 8

 

Fö 22

• 1982:70

Jo 27  ■

■ 1982:13

Fö'10

1980:88, 1982:2

Fö 11

1980:90

Fö 19

1982:57

Fö 15

1982:3

Fö 17

1982:39

Fö 22

1982:70

Fö 3, 23

1982:80

Fö 7

 

S33

1982:8

Fö 1

 

Fö 13

1981:48

Fö 2

 

Fö 16

1982:29

Fö 2

 

Fö 24

1982:86

Fö 9

 

Fö 3, 23

1982:80

Fö 14

1981:68

19

 

Fö 2

 

19

 

E6

 

S25

 

S25

 

E6

 

S25

 

Ju,5

 

E6

 

B 15

1982:46

S21

 

B8

 

A4

 

Ju 30

1981:5

B 25

 

Ju 23

1981:10

Ju 39

 

Ju 9

 

B3

 

Ju 25

 

Ju 27

 

B7

 

Ju 41

 

S23

1982:14

S5

 

 

GA TT se aUmänna tull- och handelsavtalet GTS se GeneraUullslyretsen Gallringsbeslämmelser

Medicinska arkiv

Personregisterlag

Socialtjänstens arkiv Garantiavgift, smä och medelstora företag

S 19 Ju 11 ,S20 E 13

1980:82

 

441

Sakregister

 

 

Garantiförsäkring

Ju 5

 

 

Gatumusicerande, tiUståndstvång

•     Kn7

 

 

Gemensamma utrymmen, ägarlägenhetssystem

Ju 39

 

 

Generaltutlstyretsen (GTS)

Ju 1

 

 

Cenerationskoniakter

.   ■S27      -     .

1980:93

 

Gen-etikkommittén (S 1981:03)

S29

1981:3

 

Gteshygdsfrågor

14

 

 

Godsbefordran, sjölagen

Ju 20, K 6

1980:81

 

Grafiskt mångfaldigande

Ju 9

 

 

Gravida kvinnor, alkoholmissbruk

■S22

1981:55

 

Grundgarantiutredningen. Kommunala

B 23

 

 

Grundskotan, uppföljning av reformbeslut

U 16   .

 

 

Gäldenärer. indrivningsbestämmelser

B 28

1980:89

 

Gäldenärsregister. A DB-syslem

Ju 11

1980:82

 

H

Hpg 5-kommittén

Fö 19

1982:57

 

HSF se utredningen hälso- och sjukvård i försvaret

 

 

 

Hamnstruktur, närsjöfart

K6    "

 

 

Handel med egendom, stöldgods

Ju4l

 

 

Handels ADB-syslem

B 24

1982:26,

1982:64

Handikappfrågor

 

 

 

Anhörigvård

S 15

 

 

Arbetsmarknad

A 20

1982:40

 

Bilstöd

S 11

 

 

Boendeservice

S 17

 

 

Elever, skolväsendet

U7

 

 

Äldreomsorg

S27    .

1980:93

 

Handikappkommillén (A 1982:02)

A 20

1982:40

 

Handikappåret 1981, Internationella

S 14

 

 

Handläggningstider, försäkringsdomstolar

S25

 

 

Handräckningsmedel

B 28

1980:89

 

Ha vandeskapspenning. ersättningsregler

S23

1982:14

 

Hemhjälp, äldreomsorg

S27

1980:93

 

Hem tig avlyssning

Ju 23

1981:10

 

Hemmet, vård av anhörig i

S 15

 

 

Hemspråkslräning. invandrarbarn

S 10

 

 

Homosexuellas situation

S6

 

 

Humanitet i krig

UD 1

 

 

Husebyutredningen (B 1979:10)

B 17

 

 

HushåU. beskatlningsfrågor

B 14

 

 

Huvudteveranlörskap. upphandling, försvarsmateriel

Fö 9

 

 

Huvudmannaskap

 

 

 

Andlig vård, försvarsmakten

Fö 7

 

 

Enskild undervisning

U 18

 

 

Familjerådgivning

S24

 

 

Lantmäteriverksamheten

Bo 12

 

 

Specialskolan

U7

 

 

Stat-kommun

Kn 14

 

 

Huvudslaprojektel

S 17

 

 

Hu vudverksladsprincipen. förs va rel

Fö 10

1980:88,

1982:2

Hybrid-DNA-teknik

S 29, A 11

1981:3

 

Hyres- och bostadsrätlsjästigheter. underhåU

Bo 5

 

 

Hyresrätt, upplåletseprinciper

Ju 39

 

 

Hälso- och sjukvård

 

 

 

Behörighetsbestämmelser

. S26

 

 

Försvaret

Fö 4

1982:15

 

Miljöskyddslagstiftning, effekter

Jo 2

 

 

Hänvisning lilt skyddsrum

Fö 1

 

 

Häradsallmänningar

Jo 9

 

 

Hästulredningén (Jo 1979:06)

Jo 10

 

 

Högre cliefsulbildning. slalsförvaltriingen

B 18

 

 

Högskolereform, uppföljning

U 12

1981:13

 

Hörselskadade, gymnasieutbildning

U 7    ■•   ■

 

 

 

Skr 1982/83:103

442

 

ICC Inlernalionella handelskammaren

 

 

ICCP Working Party on Information. Computer and

 

 

Communication Policy

 

 

IDB-kommittén (H 1979:06)

H4

 

ILO Internationella arbetsorganisationen

 

 

InfoB U se informationsberedskapsutredningen

 

 

INRA se utredningen om information rörande

 

 

arbetsmiljörisker

 

 

IPOK se invandrarpolitiska kommUtén

 

 

Icke-militära motståndsformer

Fö II

1980:90

Identifiering av lägenheter

B 15

1982:46

Idrottsrörelsen

 

 

Droginformation

S 16

1981:6

Import, energiområdet

I 13

1981:8

Importförfattningar, översyn

H 1

 

Indexuppräkning

B 27

 

Indrivningslagstiftningen, översyn

B 28

1980:89

Industrifrågor

 

 

ADB-system, principer

B 24

1982:26, 1982:64

Arbetsmiljörisker

A8

 

Beredskapslagring

H 11

1982:55

Data och elektronik

17

 

Ekonomiskt försvar

Fö 2

 

Energibehov

I 13

1981:8

Energisparande

I 1

1982:44

Exportkreditgivning

1 18

1981:33

Flygplansproduktion

Fö 6

1980:87

Företagsdemokrati

12

 

Företagshemligheter, skydd

Ju 34

 

Försvarsmateriel

19

 

Glesbygdsprojekt

14

 

Industriverksorganisation

120

1981:73

Inflytandefrågor

A4

 

Investeringseffekter

15

 

Jämställdhetsarbete

A5

 

Kapitaltillväxt

E2

1981:11

Krediter

E 13

 

Livsmedelsförsörjning

Jo 32

1982:72

Malmfältskommuner

1 17

1981:33

Malmprospektering

I 22

1982:68

Mineralverksorganisation

1 14

1981:18, 1981:50

Nedläggning, saneringsfrågor

Bo 7

 

Riksprovningsplatser

121

1982:38

Råvarukostnadsutjämning

Jo 7

 

Rättsskydd, varumärken

Ju 6

 

Standardiseringsfrågor

16

 

Stödinsatser, regionalpolitiska

1 25

1982:83

Teknikimport

I 11

1982:79

Teknikupphandling, dataområdet

B 24

1982:26, 1982:64

Uppfinningar, upphovsrätt

Ju 9

 

Upphandling, försvarsmateriel

Fö 9

 

Induslriverksutredningen (1 1981:09)

120

1981:73

Information

 

 

Alkoholfrågor

S4, 16,21,37

1981:6, 1982:75

Arbetsmiljörisker

A8

 

Droger

S 16

 

Folkrättens regler

Fö 5

 

Internationella handikapprådet 1981

S14

 

Kreditmissbruk

E 11

 

Informationsberedskapsutredningen (Fö 1981:01) (Info BU)

Fö 12

1981:15

Informationsdelegationen (B 1982:01)

B 33

1982:4

Informationsförsörjning, biblioteksverksamheten

U20

 

 

443

Sakregister

 

Informationssystem

 

 

ADB-beredningsgruppen

Kn4

 

Befolkningsskydd vid risk för skadegörelse

Fö 1

 

Gäldenärsregister

Ju 11

1980:82

Kommunala sociala informationssystem (KOSIS)

S20

 

Lantmäteriverksamheten

Bo 12

 

Registerpanträttssystem

Ju 13

 

Rättsväsendets informationssystem (RI)

Ju 1

 

Statliga person- och adressregister (SPAR)

Ju 11

1980:82

Införsel, skattefri, alkoholdrycker

S21

 

Inhemsk flygplansutveckling

Fö 6

1980:87

Inhemska bränslen

I 13

1981:8

Inkassolagen. personregisterfrågor

Ju 11

1980:82

Inkomster från annat land

B 30

1981:14

Inkomstförhällanden, lantbrukarna

Jo 15

 

Inkomstskatt-Uigifisskatt

B 30

1981:14

Inkomsttaxering, avdrag för underskatt

B 23

 

Innetorg. ordningsfrågor

Kn7

 

Inrättarskydd. banklag

E3

1981:46

Inseminationer. artificiella

Ju 45

1981:72

Inskrivningsärenden, journaler, värnpliktiga

S 19

 

Insynsrätt

Ju 11

1980:82

Inteckning, ägarlägenhetssystem

Ju 39

 

Inlegrationskommittén (U 1978:07)

U7

 

Inlegriletsfrågor

 

 

Information om kreditmissbruk

E12

 

Patientjournaler

S19

 

Personorienterade registersystem

Juli

1980:82

Tvångsmedelsanvändning

Ju 23

1981:10

Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB)

H4

 

InlerkommunaU samarbete

Kn 17

1981:9

Internationella frågor

 

 

Biståndsfrågor

UD4, H4

1982:37

Dataflöden, nationsgränser

B 39

1982:81

Datalagstiftning

Ju 11

1980:82

Energiråvaror

1 13

1981:8

Faderskapsfrågor

Ju 35

 

Familjerätt

Ju 2

 

Folkrätt

UDl

 

Handikappåret 1981

S14

 

Hybrid-DNA-teknik

A 29

1981:3

Hälso- och sjukvård

SI

 

Investeringars effekter

15

 

Kreditpolitik, utländska centralbanker

E 11

 

Luftföroreningar

Jo 6

 

Läkarutbildning, u-länder

S28

 

Läkemedelssamarbete

S8

 

Nedrustning

UD2

 

Sjötransporter

Ju 20

 

Stadsförnyelsekampanj

Bo 10

 

Stockholmskonferens, 1972, uppföljning

Jo 18

1980:80

Transporter

K 12

 

U-landskrediter

UD4

 

Upphovsrätt

Ju 9

 

Valutareglering

E4

 

Yarumärkeslagstiftning

Ju 6

 

Äldrekonferens

S27

 

Invandrare

 

 

Asylärenden, besvärsrätt

A 12

1981:70

Diskriminering

A7

 

Familjerådgivning

S24

 

Forskning, in- och utvandring

A2

 

Hemspråksträning, förskolebarn

S 16

 

Kurativa insatser

A 12

1981:70

Skolundervisning

A 12

1981:70

Tolkservice

A 12

1981:70

 

Skr 1982/83:103

444

 

InvandrarpoUtiska kommillén (A 1980:04) (IPOK) Invesleringsförbud. Sydafrika

Investmentförelag

A 12 H5

B 15

1981:70 1980:86 1981:71

 

JA S-sys I em. flygplansanskaffnihg

Jakt- och viltvårdsberedningen (Jo 1977:047

Jordabalken, panträllsregler

Jordabalken, ägarlägenhetssystem

Jordbruket

Energiproduktion

Fastighetsstruktur

Forskning och forskarutbildning

Gödselförsörjning

Kemiska medel

Kapitalförändringar, lantbrukarsnas inkomstförhållanden

Kapitalförsörjning

Lantbruksnämnden, resurssamordning

Stödinsatser, norra Sverige

Livsmedelsförsörjning, sårbarhet Journalulredningen (S 1980:03) Jourljänslgöringsdomare Juridiska personer

Utgiftsskattesystem Jämställdhelskommitlén (Ju 1976:08)

 

Fö 6

1980:87

Jo 3

 

Ju 28

 

Ju 39

 

Jo 16

 

Jo21

1981:21

Jo 32

 

Jo 23

,1981:45

Jo 13

 

Jo 15

 

E9

 

Jo 26

1982:11

Jo 20

1981:17

Jo 27

1982:13

S 19

 

J 23

1981:10

B 30

1981:14

A5

1981:19

 

K

KA FU se kommittén för arbetsmarknadsutbildning och utbildning i förelag

KDK se kommunaldemokratiska kommittén KEM se kronofogdemyndighet

Komvux se kommittén om kommunal vuxenutbUdning KOSIS se kommunala sociala informationssystemet KTB se kotleklivtraflkberedningen KUSK se kommittén (B 1980:05) om underskattsavdrag K VS se Kriminalvårdsstyrelsen Kalkylmeloder. skaileuljämningssysiemet Kammarkollegiet Kapitalförsörjning, jordbruket Kapitallillväxl Kapitaltäckningsregler Kapitalvinstkommillén (B 1979:05) Karensdagar, sjukförsäkringssystemet Kassakvoter

Kassettversion av dagstidningar Kalegoritillhörighel. civilmilitär personal Kedjeheskalining. aktier Kedjebeskattning, räntefrågor Kemiska medel, jord- och skogsbruk Kemiska stridsmedel, skyddsrumsfrågor Klockarbosiällskapilal. kyrkofond Kol Beredskapslagring

Energimarknader Kollekliva försäkringar Kolteklivavial, sjömanspension Kolleklivmärkeslagen

Kollektivtrajikberedningen (K 1979:07) (KTB) Kotleklivtrafikförbund

 

B 23

 

Kn 16

1980:91

E9

 

E2

1981:11

E3

1981:46

B 15

1982:46

S9

 

E 11

 

U23

 

Fö 3

 

B 15

1982:46

B 14

 

Jo 13

 

Fö 1

 

Kn 16

1980:91

H9

1982:20

 

1982:53

1 13

1981:8

Ju 5

 

K3

1981:54

Ju 6

 

K4

1981:74

Kn 17

1981:9

 

Sakregister

 

Ju 26

 

B 22

 

Fö 19

1982:57

AIO B 26 B 27

1982:30

Bo 15

1982:34

E 11

 

Fö 21     -H 12

1982:63 1982:60

1 15

1981:28 1982:78

I 19

1981:62

125

.  1982:83

445

Kommissionstagkommittén (Ju 1978:10) Kommitté (B 1980:01) för översyn av reglerna för beskattning av statsbidrag. 1980 års

Kommitté (Fö 1982:06) omförsvarets gemensamma myndig­heter mm.. 1982 års

Kommillén (A 1980:02) för arbetsmarknadsutbildning och företagsulhildning (KA FU) Kommillén (B 1980:05) om underskotlsavdrag Kommillén (B 1981:01) för reavinsluppskov Kommittén (Bo 1982:01) om administration av bostads­bidragen titt barnjämitjer

Kommittén (E 1980:03) om översyn av kreditpoliliken och den kredilpolitiska lagstiftningen

Kommittén (Fö 1982:08) om förmåner m. m. vid frivillig försvarsverksamhel

KommUtén (H 1982:06) om återkallelse av farliga varor Kommittén (I 1981:03) av vissa frågor rörande trygghets­fonder

Kommillén (I 1981:08) för all utreda frågan om åtgärder för all säkra kärnkraftens avveckling och ett fort sal t minskal olje­beroende

KommUtén (I 1982:05) om regionalpoUliskt stöd tiU näringslivet

Kommillén (Jo 1978:03) om tångväga transport av
luftföroreningar                                                           Jo 6

Kommittén (Jo 1978:07) för industrins råvarukostnadsutjämning
(RÅK)                                                                        Jo 7

Kommillén (Jo 1979:09) om användningen av kemiska medel ijord-
och skogsbruket                                                         Jo 13

Kommittén (Jo 1980:01) om kapitalförändringarnas inverkan på
lantbrukarnas inkomslförhållanden                               Jo 15

Kommillén (Jo 1980:02) med uppdrag all utreda sockernäringens
framtida omfattning, inriktning, organisation och struktur   Jo 16

Jo 18

.  1980:80

Jo 20

1981:17

Jo 21

1981:22

Jo 22

,     1981:41

Kommillén (Jo 1980:06) med uppgift atl samordna aktiviteter i samhand med uppföljningen av Stockholmskonferensen 1972 om den mänskliga miljön (Miljö-82) . Kommittén (Jo 1981:04) om det statliga stödet liU jordbruket i norra Sverige

Kommittén (Jo 1981:05) om förbättrad faslighetsslruktur inom jordbruket och skogsbruket Kommillén (Jo 1981:06) om vissa fiskefrågor Kommittén (Jo 1982:02) om livsmedelsförsörjningens

sårbarhet                                                                   Jo 27        ■        1,982:13

Kommillén (Ju 1977:07) om ställföreträdare för dödsbo i vissa
falt                                                                             Ju 15     -

Ju 50 Kn II

.    1982:71

Kn 18 S 10. S 16

1981:12 1981:6

S28

1981:1

S38 U6

1982:77

U 18 U24

1980:84 1981:39

Kommittén (Ju 0000:00) om vissa frågor om samernas ställning i Sverige

Kommittén (Kn 1978:02) för medbestämmandefrågor Kommittén (Kn 1981:02) för undersökning av allvarliga olyckshändelser

Kommittén (S 1979:03) om hemspråksträning för förskolebarn KommUtén (S 1979:13) för opinionsbildning mot drogkulturen Kommittén (S 1981:02)för specialistutbildning i Sverige av läkare från utvecklingsländer

Kommittén (S 1982:08) för översyn av fritidsverksamheten för yngre skolbarn

Kommittén (U 1978:04) om kommunal vuxenutbildning (Komvux) Kommittén (U 1979:13) angäende skolor med enskild huvudman (SEH-kommittén) KommUtén (U 1981:01) om samverkan mellan förskota och skola

KommUtén (U 1982:06) för samordning av vissa insatser
rörande nordiskt radio-, TV-och telesamarbete             'U34                 1982:65

Kommunala frågor
Anställdas medbestämmande                                     Kn 11

 

Skr 1982/83:103

446

 

Barn- och ungdomspsykiatri

Beredskapsplanläggning

Beslutsprocessen, beredskap och krig

Civilförsvaret och kommunerna

Hybrid-DN A-användning

Informationssystemet KOSIS

Invandring, ekonomiska konsekvenser

Kommunala företag

Kommunalt kunnande, elpart

Kommunaldemokratiska frågor

Kommunalförbund

Kommunallagen, arkivfrågor

Kommunalteknik, lantmäteri

Statlig tillsyn

Vuxenutbildning (Komvux) Kommunala grundgarantiutredningen (B 1980:02) Kommunala sociala informationssystemet (KOSIS) Kommunalbesvärskommittén (Kn 1977:05) Kommunaldemokraliska kommittén (Kn 1977:07) (KDK) Kommunalföretagskommittén (Kn 1978:01) Kommunalförvaltning, upphovsrättsfrågor Kommuner, kyrkliga Kommunförbundet, Svenska

ADB-frågor, principer

Allvarliga olyckshändelser

Opinionsbildning mot drogkulturen

Äldreomsorg Kommunikationssatelliter, upphovsrättsfrågor Kommunikationssektorn, ADB-system

Koncernföretag, vinstberäkning Koncessionsrenskötsel Konkurs, lönegaranti Konkurslagskommittén (Ju 1971:06) Konservatorsutredningen (U 1979:08) Konstnärliga verk, upphovsrättsfrågor Konsumentfrågor

Konsumentombudsmannens ställning (KO)

KO :s talerätt

Kontokort

Producentpåverkan

Äterkallelseförfarnde, farlig varor Konsumentköpsutredningen (Ju 1977:13 Kontokortskommittén (E 1980:04) Kontor, datoriseringens effekter Kontorsdatorer, personregister Konlorsområdet. korttidsanställda Kon traklssystem

Arbetsförmedling

Narkotikamissbrukare

Upphandling, försvarsmaterial Konlrollfrågor

Beskattning

Datalagens efterlevnad

Kontokortskrediter

Tillträdesskydd

Utgiftsskattesystem Kooperationsutredningen (1 1977:01) Korttidsanställda. kontorsområdet KOSIS-systemet Kostnader, offentlig tiUslällning Kostnadsuppskattning, ägarlägenhetssystem Kostnadsutjämning, kyrkofond Kraftproduktion, övervinster

 

S24

 

Kn 1

 

Kn22

1982:87

Fö 2, 17

1982:39

S29

1981:3

S20

 

A 12

1981:70

Kn 10

 

Kn20

1982:49

Kn 11

 

Kn 17

1981:39

S 19

 

Bo 12

 

Kn 14

 

U6

 

B 23

 

S20

 

Kn8

 

Kn9

 

Kn 10

 

Ju 9

 

Kn 16

1980:91

B 24

1982:26

 

1982:64

Kn 18

1981:12

S 16

1981:6

S27

1980:93

Ju 9

 

B 24

1982:26

 

1982:64

E2

1981:11

Jo31

1982:69

A 22

1982:58

Ju 3

 

U 15

 

Ju 9

 

H7

1982:12

Ju 14

1981:47

E 12

 

H2

 

H 12

1982:60

Ju 19

 

E12

 

A6

1982:67

Ju 11

1980:82

A 13

 

A 17

1981:64

Ju 32

 

Fö 9

 

B3

 

Ju 11

1980:82

E12

 

Fö 16

1982:29

B 30

1981:14

13

1981:37

A 13

 

S20

 

Kn7

 

Ju 39

 

Kn 16

1980:91

B 16

 

 

447

Kredilmarknaden

Avreglering

Banklagstiftning

Försäljningskredit

Kontokort

Näringslivets kreditvillkor

Pressregister

Smä och medelstora företag

Statliga kredittider

Återtaganderätt

Ägariägenheter Krig se Försvar Kriminalisering, datamissbruk Kriminalvård se Brott och brottspåföljder Kriminalvårdsstyrelsen (K VS) Kronofogdemyndigheterna (KEM) Kronoholmsutredningen (B 1978:08) Kryptoapparatur Kulturfrågor

Förlagsstöd

Invandrares språk- och kulturarv Kulturskatlekommittén (B 1979:15) Kungliga stoltets museiverksamhet Kunskapsutveckling. ADB-system

Kvacksatverilag. legitimations- och behörighetsbestämmelser Kvarstad

Kvinnor och män. jämställdhet Kyrkans regelbestånd Kvrkoberedskapskommittén (U 1976:09) Kvrkofondsutredningen (Kn 1980:05) Kyrkohandbokskommitlé (U 1969:44). 1968 års Kyrkomusikerutredningen (Kn 1980:04) Könsdiskriminering

LKM lag om kreditpolitiska medel

LP V lag om psykiatrisk vård i vissa faU

LRAB se Sveriges Lokalradio AB

LSPV lag om beredande av sluten psykiatrisk värd i vissa

faU

LTO/LOB-utredningen (Ju 1978:03)

LU 80 se lantmäteriutredning 80

L VM lag om vård av missbrukare, i vissa faU

L VU lag om särskilda bestämmelser om vård av unga

Lagfart, ägarlägenhetssystem

Lagföringsprocedur. trafiknykterhetsbrott

Landstingsförbundet

Alkoholfrågor

Droginformation

Landstingsanställda, medbestämmande

Medicinska arkiv, gallringsbestämmelser

Smittskyddsförfattningar

Statlig tillsyn och kontroll, kommunal verksamhet

Äldreomsorg Landstingskommuner

Beslutsbefogenheter, avvägningsfrågor stat-kommun

Kommunalförbundsfrågor

Lantmäteriverksamheten, huvudmannaskapsfrägor

Smittskyddsförfattningar Langning, motverkande åtgärder

Langning, rikskampanjen Stoppa langningen - Aktion mot alkoholfaran

Lantbrukarnas inkomstförhållanden Lantmäleriförrältning. ägarlägenhetssystem

 

Sakregister

 

E 11

 

E3

1981:46

Ju 5

 

E12

 

E3

 

Ju 11

1980:42

E 13

 

B 34

1982:33

Ju 41

 

Ju 39

 

Ju 11

1980:82

Ju 1

 

B 28

1980:89

B 13

 

Ju 23

1981:10

U30

1981:76

U26

1981:49

B21

 

U 10

 

B 24

 

S26

 

B3

 

A5

1981:19

Kn23

1982:88

Kn6

 

Kn 16

1980:91

Kn2

 

Kn 15

1980:85

A5

1981:19

E 11

 

S22

1981:55

S22

1981:55

Ju 22

 

S22

1981:55

S22

1981:55

Ju 39

 

Ju 40

 

S 16

1981:6

S 16

1981:6

Kn II

 

S 19

 

S32

1982:7

Kn 14

 

S27

1980:93

Kn 14

 

Kn 17

1981:9

Bo 12

 

S32

1982:7

S21

 

S 16

1981:6

Jo 15

 

Ju 39

 

 

Skr 1982/83:103                                                              448

Lantmäteritaxeulredningen (Bo 1980:03). 1980 års

Lanimäleriulredning 80 (Bo 1980:02)

Ledighels- och ersättningsregler, föräldraförsäkringen

Legitimalionsbestämmelser. hälso- och sjukvårdspersonal

Lekmannamedverkan. kriminalvården

Levnadsjörhåltanden. äldre

LiJianordningar, säkerhet

Likställdhet ägande av småhus och ägande av lägenhet

Likviditetskrav, kreditpoliliken

Litterära verk. upphovsrältsfrågor

Livsmedel

Beredskapslagring

Försörjningens sårbarhet

Hybrid-DN A-användning

Joniserande bestrålning Ljudupptagningar, upphö vsrällsfrågor Ljungbyhed, civil pilolulbildning Lufianalysieknik. irafiknykterhetsbrott Luftfart, civil pilolulbildning Lufifarlsverkel (Lfv) Luftföroreningar, gränsöverskridande Luftföroreningar, långväga Luftförsvarets utformning Lufträtlens panlregler Luftvård

Lånegaranti, statiig. bostäder Låneunderlagsgruppen

Låntagares betalningsskyldighet, små- och medelstora företag Lägenheter, äganderätt i flerfamiljshus Läkare

Företagshälsovård

Smittskyddsfrågor

Trafiknykierhetsprov

Utländska, specialistutbildning

Vidareutbildning

Beredskap, katastrofer och krig Läkemedel

Hybrid-DN A-användning Läkemedelssamarbete. internationeUt Länsdemokratikommittén (Kn 1976:04) Länsrätt, sociala mål

Länsskolnämnder. alkohol- och droginformation Länsstyrelser

Provplanläggning, Kopparbergs och Malmöhus län

Samhällsplanering, ADB-system

Utredning och prognosverksamhel, samordning med SIND

Utträde ur kommunalförbund, prövning Löneexekulion

Lönegaraniiulredningen (A 1982:04) Lönespardelegationen (E 1978:01) Löntagarfonder

Löntagargaranliutredningen (A 1982:04) Löntagarbeskaltning Lösenbetopp vid egendomsinlösen Lösöre, godlrosförvärv

 

Bo 13

 

Bo 12

 

S23

1982:14

S26

 

Ju 30

1981:5

S27

1980:93

Kn7

 

Ju 39

 

E 11

 

Ju 9

 

H 11

1982:55

Jo 27

1982:13

S29

1981:3

Jo 28

1982:17

Ju 9

 

K7

 

Ju 40

 

K7

 

K 11

1982:1

Jo 18

1980:80

Jo 6

 

Fö 2

 

Ju 28  .

 

Jo 4

 

B 13

 

Bo 1

 

E13

 

Ju 39

 

A3

 

S32

1982:7

Ju 40

 

S28

1981:1

S34

1982:48

S3

 

S 29

1981:3

S8

 

Kn5

 

S22

1982:55

S 1,6

1981:6

Fö 17

1982:39

Kn4

 

120

1981:73

Kn 17

1981:9

B 28    ■

1980:89

A 22

1982:58

E5

 

E2

1981:11

A 22'

1982:58

B35-

1982:24

Ju41

 

Ju 41

 

M

MAIK-kommittén (Ju 1979:08)                                      Ju 33

MFK-79 se flvgindustrikommutén. 1979 års militära

Miljö 82 (Jo'1980:06)                                              ■      Jo 18 .

MPU 82 se miUtära provningsresursutredning. 1982 års

MU se molståndsulredningen

Malmfällsulredningen (I 1981:06) :                               111                1981:33

 

449

Marinen

Befälsbehov

Tillträdesskydd, skärgården

Ubåtskränkningar, skydd mol

Underhällsorganisation Markan vändning

Samer

Marknadsanpassad arbetsersättning, intagna i

kriminalvårdanslalt

Marknadshushållning

Marknadsöversikter

Markområden, överlåtelser

Marktelemateriel

Maskinförsäkring

Massmedier

Beredskapsinformation Materialhantering, ADB-system Materielunderhåll, krigs- och fredsorganisation Materielverket se Försvarets materielverk (FM V) Medbestämmandelagen - tryckfrihetsförordningen Medelstora företag, lillväxtkapilal Medicinska arkiv, gallringsbestämmelser Mediebeslånd, biblioteksverksamhet Medinflytande

Anställda i kommuner och landstingskommuner

Kommunal demokrati, medborgarinflytande Meritvärdering, kyrkomusikerulbildning Mervärdeskatteutredningen (Fi 1971:05) Metanolutveckling

Mikrofilmarkivering, patientjournaler Mikrofilmning, upphovsrättsfrågor MiUtära chefer, utbildning

Militära flyginduslrikommitlé (Fö 1979:02), 1979 års (MFK-79)

Militära provningsresursutredning (Fö 1982:02), 1982 års (MPU 82)

MiUtära samhällsintressen, skyddsrumsfrågor MilitäransvarskommUtén (Ju 1977:09) Militärleknisk utveckling, analys Miljö- och naturresurspolitik, riktlinjer Miljö-82 se kommittén med uppgift att samordna aktiviteter i samband med uppföljningen av Stockholmskonferensen 1972 om den mänskiga miljön Miljökvalitet

Miljöskadeutredningen (Ju 1978:08) Miljöteknik

Mineral, inmutningsfrågor Mineralverkskommittén (11981:02)

Minimitid, fängelsestraff Minnesmärke Missbruk, kontokort Missbrukare

Drogmissbrukare

Narkomaner som begått brott

Vård utan samtycke Mobiliseringssäkerhet

Moratorium, värnpliktsersåttningen under beredskaps och krigsförhållanden Motståndsanda

Motståndsutredningen (Fö 1980:05) (MU) Museiverksamhet, Drottningholms teatermuseum Museiverksamhet, civU, flyghistorisk

Museiverksamhet, livrustkammaren, husgerådskammaren, Kungl. Slottet

 

Sakregister

 

Fö 23

 

Fö 16

1982:29

Fö 24

1982:86

Fö 10

1982:2

U4

 

Ju 50

1982:71

Ju 33

 

E 11

 

H3

 

B 11

 

Fö 10

1982:2

Ju 5

 

Fö 12

1981:15

B 24

 

Fö 10

1980:88

A21

1982:31

E 13

 

S 19

 

U20

 

Kn II

 

Kn9

 

Kn 15

1980:85

B 1

1981:34

Jo 16

 

S19

 

Ju 9

 

Fö 23

1982:80

Fö 6

1980:87

Fö 15

1982:3

Fö 1

 

Ju 17

 

Fö 2

 

Jo 5

 

Jo 29

1982:59

Ju 24

 

A3

 

122

1982:68

1 14

1981:18

 

1981:50

Ju 30

1981:5

U32

1982:42

EI2

 

S4

 

Ju 32

 

S22

1981:55

Fö 2

 

Fö 8

 

Fö 12

1981:15

Fö 11

1980:90

U21

 

U 14

 

U 10

29    Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 103

 

Skr 1982/83:103                                                              450

Ju 9

 

Kn 15

1980:85

Ju 11

1980:82

Kn 14

 

Ju 12

 

A5

1981:19

Bo 8  ,

 

B 28

1980:89

Ju 9

 

Musikaliska verk, upphovsrältsfrågor

Musikutövning, kyrkomusiker

Myndigheters A DB-malerial. allmänhetens tillgång

Myndigheters tillsyn av kommunal och

landstingskommunal verksamhet

Myndighetsorganisalion se Organisationsfrågor

Mål.sägandeangivelse

Män och kvinnor, jämställdhet

Mätning. individueU varmvaltenberedning

Månadsräkningsmedel

Mångfaldigande, upphovsrältsfrågor

N                                  ■

H5

1980:86

U2I

 

S 16   .

1981:6

S37

1982:75

Ju 32

 

S22

1981:55

Ju 23

1981:10

Bo 10     ,

 

K8

1981:40

B 10 .

1982:32

1 13

1981:8

Kn 12   ,

 

Jo 5

 

UD2

 

Fö 5

 

B 24

1982:26

 

1982:64

Kn 14

 

Jo 9

 

Jo 30

,,.,-'

A4

 

.U2

 

B 15

 

S29

1981:3

Ju 30

1981:5

U9

 

Fö 8

 

U9

 

U3I

1982:36

K6

 

U8

 

NARK se nya arbelsrältskommUtén Namibia, investeringsförbud Namnsälining. ortnamn Narkotika

Information

Information, samordningsfrågor

Kontraksvård

Vård ulan samtycke

Spaningsverksamhet, RPS Nalionalkommitlén (Bo 1979:06) för de svenska förberedelserna inför Europarådets stadsförnyelsekampanj Nationella kommittén (K 1981:03) för nordiska trafik-säkerhetsårei 1983 Nalureförmåner. beskattning Naturgas, energimarknader Naturkatastrofer, ersättningsfrågor Naturresurs- och miljökommittén (Jo 1978:01) Nedruslningsdelegalionen (UD 1976:01) Neutralitet, folkrättens tillämpning Nordiska rådet. ADB-system

Normer, kosinadshöjande

Norrland, häradsallmänningar och allmänningsskogar

Norrvikens trädgårdar

Nya arbelsrältskommUtén (A 1976:02) (NARK)

Nya testamentet, nyöversättning

Nyemissioner, Annellregler

Nyhetsförmedling se Information

Nyttoprodukier

Hybrid-DN A-användning Nämnder, kriminalvården När-TV

Näringsbidrag, beredskaps- och krigstjänst Näringsförbudskommillén (Ju 1981:03) Närradiokommitlén (U 1978:11) Närradioverksamhel Närsjöfarlutredningen (K 1980:03) Nääsutredningen (U 1978:08)

O

OECD-området. ADB-svstem                                       Ju 11, B 24      1982:26,    1982:64,

■    1982:82   ' OED se oljeersättningsdelegationen OKE se organisationskommittén för statens energiverk m.fi. organ inom energirådet

OTU se organisationskommittén för trafikfiygarutbildning O VU se utredningen om ny myndighetsorganistion för vapenfriutbitdningen

 

451

Obligationer

Bankanknutna fonder

Kredilpolitik

Realisationsvinst Ockupation, folkrättens tillämpning Offentlig ekonomi

Offentlig verksamhel. mängfaldigandefrågor Offentliga funktionärer, tjänsteansvar Öjfenltiga utgifter, försvarsekonomi Offentlighetsprincipen. ADB-upptagning. principer

Offentlighetsprincipen, dalalagen Oljeersättningsdelegationen (11979:01) (OED)

Oljeersäitningsjond

Oljeimport

Olyckshändelser, undersökningsförfarande

Ombordanställda

Omhändertagande, lillfälligl

Opinionsbildning

Alkohol- och drogsmissbruk

Arbetsrekrytering

Datautbildning

Försvarsvilja

Invandrare

Jämställdhet Ordningsstadgeutredningen (Kn 1977:02) Ordningsvakter, tunnelbanan i Slockholm Organisationskommittén (1 1981:02) med uppdrag att utreda vissa jrågor om mineralpolitisk verksorganisation (Mineral­verkskommittén

Organisationskommittén (I 1981:04) för statens energiverk m.fi. organ inom energiområdet (OKE)

Organisationskommittén (K 1980:04) för trafikfiygarutbildning (OTU)

Organisationskommittén (K 1982:01) för transport av farligt gods

Organisationskommittén (U 1982:01) för utredning av frågor om samverkan mellan de centrala museerna

Organisationskommittén (U 1982:03) för närradioverksamhel Orlnamnsverksamheten Otillböriigt integritetsinlrång

 

Sakregister

 

E 14

1982:5

Ell

 

BI5

 

Fö 5

 

B 29

1981:25

Ju 9

 

Ju37 ,

 

Fö2'

 

B 24

1982:26

 

1982:64

Ju 11

1980:82

18

1981:24

 

1982:43

I 12

1980:92

I 13

•1981:8

Kn 18

1981:12

Kl

 

Ju 22

 

S 16,21

1981:6

A 17

1981:64

B 24

1982:26

 

1982:64

Fö 12

1981:15

A 12

 

A5

 

Kn7

 

Ju 47

1982:23

1 14

1981:18

 

1981:50

.116

1981:23

 

1982:45

K7

 

K II

1982:1

U 29

U2I Ju II

1980:82

 

PB 81 se Potisberedning, 1981 års

PBU-utredningen (S 1980:09)

PRO se Pensionärernas riksorganisation

Pant, dryckesförpackning, återvinning

Pantbrevsulredningen (Ju 1979:02)

Panträtt, ägariägenheter

Pantsätlning, byggnader på annans mark

Parkeringspoluik, samordnad. Stockholmsregionen

Partrederi, företagsform

Pastorat, kyrkofondsbidrag

Pastoratindelning

Patentprocessutredningen (Ju 1979:03)

Patientjournaler, mikrofilmarkivering

Penningpotitisk kontroU. kontokort

PenningpoUlisk verksamhel. riksbanken

Pensionering, förberedelse inför

 

S24

 

S38

1980:93

Jo 17

 

Ju 28    .

 

Ju 39'

 

Ju 13

 

K5

 

K6

 

Kn 16

1980:91

Kn 19

1982:21

Ju 29

 

S19

 

EI2

 

Ell

 

S27

1980:93

 

Skr 1982/83:103                                                                    452

Pensionsrält. politiska tjänstemän

Pensionsåtaganden, avdragsrätt

Pensionärernas riksorganisation (PRO)

Pensionärernas sysselsättningsförhållanden

Permulation

Personbilar, försäljningsskatt

Personlig integritet

Bedömningsfaklorer, personregister

Tvångsmedelsfrågor Personregister, socialtjänsten, gallringsbeslämmelser Personregisterlagsliflning, generell Perspeklivplan. civilförsvarsstyrelsen Perspeklivplan. framtida, sjöfarten Perspeklivplaner. myndigheter, totalförsvarsfrågor Pilolulbildning. civil luftfart Placeringsplikt, kreditpoliliken Planeringssystem, byggnadsreglering Planmässig sanering efter industrinedläggning Polisberedning. 1981 ärs (Ju 1981.02) (PB 81) Polisbevakning, ideella tillställningar Polisen, luftprov vid trafiknykierhetsprov Politiskt tillsatta tjänstemän, pensionsrätt Prejudikatsutbildning Pressen se Information Prisbildning, kreditpolitiska frägor Prispolitik, alkohol Prisutveckling, bostadsbyggande Prisvariantklausuler. upphandling, försvarsmasteriel Privatdatorer, personregisterfrågor Processen i tingsrätt och överinstans Producentpåverkan

Produktion, aUernativ inom vissa delar av försvarsmaterielindustrin Produktionsfaktorbeskattning Produktsäkerhet Produktsökning, främjande av Produktundersökning Progressiv utgiftsskalt Provningsresursutredning Provplanläggningskommittén (Fö 1982:04) PrästtjänstkommUtén (Kn 1982:01) PsalmkommUtélU 1970:47). 1969 års Psykiatrisk vård, utan .samtycke Psykologiskt försvar Publicering, upphovsrättsfrågor Punktskriflsbibliotek

 

B 25

 

B5

1982:22

S27

1980:93

A9

 

Ju 8

 

B8

 

Ju 11

1980:82

Ju 28

1981:10

S20

 

Ju 1!

1980:82

Fö I

 

K6

 

Fö 2

 

K7

 

E 11

 

A 14

 

Bo 7

 

Ju 43

1981:27

Kn7

 

Ju 40

 

B 25

 

Ju 14

1981:47

E 11

 

S2I

 

Bo 11

 

Fö 9

 

Ju 11

1980:82

Ju 14

1981:47

H2

 

19

 

B 14

 

H 12

1982:60

I 11

 

H3

 

B 30

1981:14

Fö 15

1982:3

Fö 17

1982:39

Kn 19

1982:21

Kn3

 

S22

1981:55

Fö 12

1981:15

Ju 9

 

U 11

 

RAÅ se riksantikvarieämbetet

RI se rättsväsendets informationssystem

RIV se utredningen om reklam i videogram

RPP-systemet se utredningen om RPP-systemet

RPS se rikspolisstyrelsen

RRV se riksrevisionsverket

RRV se riksrevisionsverket

RSV se riksskatteverket

RÅ se riksåklagaren

RÅK se kommittén för industrins råvarukostnadsutjämning

Radioaktiv strålning, skyddsrumsfrågor                         Fö I

Radio, upphovsrättsfrågor                                            Ju 9

Radiosamarbete, nordiskt                                            U 34               1982:65

Radonutredningen (Jo 1979:01)                                    Jo 8

Ransonering, alkoholinköp                                           S 21

 

453

Sakregister

 

Rapporieftergift, vissa snalleribrotl Rattfylleri- och onykterhelsmål. bevismedel Realbeskattningsutredningen (B 1978:07) Realisationsvinst, uppskov med beskattningen Realisationsvinstbeskattning, bostadsrätter och ägariägenheter Redovisningssystem, mångfaldigande frågor Redovisningssystem, skalleindrivning Reformbeslut, grundskotans uppföljning Regelsystem, föräldraförsäkringen, översyn Regeringsformen, normgivningsmakten Regeringsformen, översyn av 10 kap 5 Ö Regeringskansliet

Besvärsärenden, utlänningslagen

Företagsstöd, handläggningsnivå

Riksdagens lönedelegation, anställningsvillkor

Totalförsvarels ledning Regeringsskiften, pensionsfrågor för poUtiskt tiUsatta tjänstemän

Regionala variationer, abortfrekvens RegionalpoUliskt stöd Regionplaneförbund Registertitlgdng, kronofogdemyndighet Registrering

Alkoholinköp

Bostadsrätt

Inteckningar, lagfarter, ADB-system

Rapporteftergift, snatteri

Ägariägenheter

Registreringsteknik, personregister

Regler för beskattning av statsbidrag

Regler om humanitet i krig

Regleringssystem. kreditpoliliskl

Rehabilitering, alkoholmissbrukare

Reklam, bitdskivor, fonogram. videogram

Rekreations- och luristpoliiik

Rekrytering, civilmilitär personal

Rekryleringsulredningen (A 1981:03)

Relationsproblem, familjerådgivning

Religionen, försvarsmakten

Rennäringen, ekonomiska villkor

Rens kölset

Representation, statlig alkoholfri

Reseförmåner, ersättning under beredskap och krig

Resekostnader, lantmäleriförrättning

Restavgiflssystemel. översyn

Restriklionssystem. alkoholfrågor

Returglas

REX-systemet, skatteindrivning

Rl-syslemel

Riksantikvarieämbetet (RA A)

Riksarkivet (RA)

Rikshanken, penningpotitisk verksamhel

Riksdagspartierna. A DB-frågor

Riksnämnden (K 1968:57) för kommunal beredskap

Rikspolisstyrelsen (RPS)

Riksrevisionsverket (RRV)

Riksskatteverket (RS V)

Riksåklagaren

Kansliöversyn

Rättsväsendets informationssystem

Trafiknykterhelsbrott Riktlinjekommittén (H 1979:04) Risktagande, små och medelstora företag RS-systemet

Rådgivning, i abortfrågor Råvarukostnadsutjämning Räddningstjänst. samhällets

 

Ju 38

 

Ju 40

 

B 12

 

B 27

 

B 15

 

Ju 9

 

B 28

1980:89

U 16

 

S23

 

Kn7

 

Ju 48

1982:52

A 12

1982:70

120

1981:73

B2

 

Fö 22

1982:70

B 25

 

S 18

 

125

1982:83

Kn 17

1981:9

B 28

1980:89

S21

 

B 27

 

Ju 39

 

Ju 38

 

B 15

 

Ju 39

 

Ju 11

1980:82

B 22

 

UD 1

 

E 11

 

S21

 

Ju 7

 

Jo 11

1982:51

Fö 3

 

A 17

1981:64

S24

 

Fö 7

 

Jo 12

 

Jo 31

1982:69

S21

 

Fö 8

 

Bo 13

 

B 28

.    1980:89

S2I

 

Jo3l

1982:69

B 28

1980:89

Ju 1

 

U21

 

Ju 1

 

B 25

 

B 24

 

Kn 1

 

Ju 1

 

Ju 1

 

Ju 1

 

Ju 49

1982:84

Ju 1

 

Ju 40

 

H2

 

E13

 

B 24

1982:26, 1982:64

S 18

 

Jo 7

 

Kn 18

1981:12

30    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

Skr 1982/83:103

454

 

Räddningstiänslkommillén (Kn 1979:01) Räntereglering, kreditpoliliken Rällegångsutredningen (Ju 1977:06) Rättslig slällning

Barn

Samer Rältshjälpskommittén (Ju 1982:01) Rättssäkerhet

Barn- och ungdomsvård, registergallring

Kredilpolitiska frågor

Medicinska arkiv, gallringsbestämmelser

Missbrukare, vård utan samtycke

Trafiknykterhetsbrott Rättsväsendets informationssystem (Rl)

Rönlgenarkiv, förvaringstid

 

Kn 12

 

E II

 

Ju 14

1981:47

Ju 16

1982:25

Ju 50

1982:71

Ju 46

1981:75

S20

 

E 11

 

S 19

 

S22

1981:55

Ju 40

 

B 24

1982:26

 

1982:64

Ju 1

 

Ju 11

1980:82

S 19

 

 

S36 Ju 1 U 18

Kn 18 Ju 23

SA MO se samordningsorganet för alkoholfrågor

SARI se samarbeisorganet för rättsväsendets

informalionssvstem (Rl)

SBL-kommittén (S, 1982:06)

SCB se Statistiska cenlraibvrån (SCB)

SEH-kommittén (U 1979:13)

S FRE se Sveriges Folkpensionärers Riksförbund

Skr-U75 se skyddsrumsutredning, 1975 års

SNVse Statens naturvärdsverk

SOS se Socialstyrelsen

SOS-alarmering AB

SPANARK-gruppen. RPS

SPA R se statliga person- och adressregister

SR se Sveriges Radio aktiebolag

SRF se Synskadades riksförbund

SÅRB se sårbarhetsberedningen

SU se skattetilläggsutredningen

Sakkuniga (U 1968:49) för förhandling om avlatsreglering av

upphovsrättsliga frågor på undervisningsområdet

(AUU-sakkunniga)

Sakrättsskydd

Samarbetsa vlal. civil pilolulbildning

Samarbeisorganet (Ju 1968:59) för rättsväsendets

informationssystem (SARI)

Samer

Markanvändning

Rättslig slällning

Utbildning Samfältighetsförvallning. ägarlägenhetssystem Samhällsekonomi

Löntagarfonder

Studier, offentlig ekonomi

Utgiftsskatt Samhällsekonomiska konsekvenser, ägarlägenhetssynpunkl Samhällsfunktioner. ADB-teknik

Samhällsinformation se information

Samhällsplanering, länslyretser

Samhällsservice, kommunal nivå

Samlevnadsundervisning

Samordningsorganet (S 1980:06) för alkoholfrågor (SAMO)

Samverkan-kommittén (A 1981:04)

Scandinavian Airlines System (SAS)

1981:12 1981:10

 

U 1

 

Ju41

 

K 7

 

Ju 1

 

U4

 

Ju 50

1982:71

U4

 

Ju 39

 

E2

1981:11

B 29

1981:25

B 30

1981:14

B 26

 

B 24

1982:26

 

1982:64

Kn4

 

Bo 12

 

S24

 

S2I

 

A 18

1981:66

K7

 

 

455

Sexualbrottskommillé. 1977 års (Ju 1977:03)

Sjuk- och hälsovård, försvaret

Sjuk- och socialvårdens planerings- och

rationaliseringsinstitut (Spri)

Sjuk- och socialvårdens medicinska arkiv.

gallringsbestämmelser

Sjukfrånvaro, ersättningssystem

Sjukjournaler, mikrofilmarkivering

Sjukpenningkommittén (S 1978:04)

Sjukvård ifred, försvarsmakten

Sjukvård i krig, skydd

Sjukvård, ADB-system

Sjukvårdsdetegation, socialdepartementets (S 1966:39)

Sjukvårdsförmåner, besparingar

Sjukvårdslagen, landstingskommuner, arkivfrågor

Sjukvårdslagstiftning

Sjukvårdspersonal, abortfrågor

Sjukvårdspersonal, legitimations och behörighets beslämmelser

Sjukvårdspersonal, trajiknyklerhelsprov

Själavård

Andlig vård, försvaret

Folkrättsregler

Kyrlig beredskap, krigsförhållanden Självrisk, sjukförsäkringsystemet Sjöhefätsulbildning

Självstyrelse, kommuner och landstingskommuner Sjöfart, skatteregler Sjöfartens rott i trafik i trafikenpolitiken Sjölagsutredningen (Ju 1977:16) Sjömanspensionsutredningen (K 1979:06) Sjörätt, panträtt

Sjöijänslgöring. ersättning under beredskap och krig Skadeersättning, naturkatastrofer Skadeståndsregler, datalag-skadeståndslag Skadeverkningar, boxning Skaiieavräkningssakkunniga (B 1981:06) Skatteförenklingskommittén (B 1982:03) Skatteindrivningsutredningen (B 1981:02) Skatter

ADB-system

Alkoholdrycker, införsel

Fordon, eldrivna

Företagsskatter

Grundgarantier

Indrivningslag

Kulturarbelen

Kyrkliga kommuner

Löntagare

Processföring, säkerhetsåtgärder

Sjöfarten

Tjänstepensioner

Underskottsavdrag

Uppfinnare

Utjämningsbidrag

Ägarlägenhetssystem

Värnpliktsersättning, krig Skattetilläggsutredningen (Fi 1975:06) (SU) Skatteutjämningsbidrag. kyrkliga kommuner Skatteuljämningssystemet. statistik och kalkylmetoder, grundgarantin Skatteulredningen Skidbackar, säkerhet Skingringsförbud Skogsbruk, kemiska medel Skogsrenskölset

 

Sakregister

 

Ju 12

 

Fö 4

 

S 19

 

S 19

 

S9

 

S 19

 

S9

 

Fö 4

 

S3

 

B 24

 

S 1

 

S9

 

S 19

 

S22

1981:55

S 18

 

S26

 

Ju 40

 

Fö 7

 

UD 1

 

Kn6

 

S9

 

U36

1982:66

Kn 14

 

K6

 

K6

 

Ju 20

1980:81

K3

1981:54

Ju 28

 

Fö 8

 

Kn 12

 

Ju 11

1980:82

Jo 14

 

B 32

1982:16

B 35

1982:24

B 28

1980:89

B 24

1982:26, 1982:64

S21

 

B8

 

B 20

1982:28

B 23

 

B 28

1980:89

B21

 

Kn 16

1980:91

B 35

1982:24

83

 

K 6

 

B5

1982:22

B 26

 

B2I

 

Kn 16

 

Ju 39

 

Fö 8

 

B4

 

Kn 16

1980:91

B 23

 

B2

 

Kn7

 

B3

 

Jo 13

 

U4-

 

 

Skr 1982/83:103

456

 

Skolfrågor

Fritidsverksamhet, yngre skolbarn

Författningsfrägor

Handikappade elever

Huvudmannaskapsfrågor

Kommuner- Landstingskommuner

Miljöfrågor

Opinionsbildning, drogkulturen Skrivbyråer, ambulerande verksamhet

Tilläggsdirektiv, vissa utredningar Skuldebrev, konvertibla Skydd för förelagshemligheter Skyddsrumsutredning. 1975 års (SkrU-75) Slottet, kungl. museiverksamhet Slottsulredningen (U 1978:14)2:02) Smillskyddsulredningen (S 1982:02) Småföretag, litlväxtkapitat Småhusområden. skyddsrumsbyggande Snabbvinsatser. Jörsätjningsförbud Social forskning

Sociala konsekvenser, övergång från hyresrätt lill ägarlägenhetssystem Socialavgifisutredningen (S 1981:04) Sociatberedningen (S 1980:07) Socialdatautredningen (S 1980:04) Socialdepartementets sjukvårdsdetegation (S 1966:39) Socialförsäkringsärende, väntetid vid besvär Socialnämnder, arkiv, gallringsbestämmelser Socialstyrelsen (SoS)

Abortlagen, tillämpningsanvisningar

Beredskapsfrågor Socialtjänsten

Abortlagen, tillämpningsanvisningar

Dokumentation, bestämmelser

Familjerådgivning

Lagstiftning, utvärdering

Medicinska arkiv, gallringsbestämmelser

Personregister, gallringsbestämmelser

Äldreomsorg Sockernäringen, framlida omfattning, inriktning, organisation och struktur

Solnautredningen (B 1978:06) Sparavdrag

Specialistutbildning, utländska läkare Splitter, skyddsrums frågor Spri se sjuk- och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstilul

Språk- och kulturarvsuiredningen (U 1981:04) Språkkunskaper, utländska läkare Slabspastorer

Stadsförnyelse. Europarådets stadsförnyelsekampanj Sladsförnyetsekommittén (Bo 1979:04) Standardiseringsutredning (11977:10). 1978 års Stat-kommungruppen (Kn 1980:03) Stat och kommun, tillämpad planering i krig och fred Slaten som förmånstagare. testamenlariskt förordnande av Statens naturvårdsverk (SNV) Florence Stephens Statens rätt. indrivningsfordran Statistik

Datalagens tillämpning

Kontokortsutveckling

Läkemedel och läkemedelsbiverkningar, medicinska arkiv,

gallrings bestämmelser

Rennäringen

 

S38

1982:77

U 17

 

U7

 

U 18

 

Kn 14

 

U 16

 

S 16

1981:6

A 13

 

U 14

 

E 13

 

Ju 34

 

Fö 1

 

U 10

 

UIO

 

S32

1982:7

E 13

 

Föl

 

S2I

 

S2

 

Ju 39

 

S30

1981:29

S22

1981:55

S20

 

S 1

 

S25

 

S20

 

S 18

 

S33

1982:8

S 18

 

S20

 

S24

 

S22

1981:55

S 19

 

S20

 

S27

1980:93

Jo 16

 

B 11

 

B2

 

S28

1981:1

Fö 1

 

U26

1981:49

S28

1981:1

Fö 7

 

Bo 10

 

Bo 9

 

16

 

Kn 14

 

Föl

 

Ju 1

 

B 17

 

B 28

1980:89

Ju 11

1980:82

E 12

 

 

457

Sakregister

 

Skatteutjämningssystemet

Statlig Sialistikutredningen (E 1980:02) Statistiska centralbyrån (SCB) Statlig jöndjörvattning. översyn Stallig rekreations- och luristpoliiik Statlig representation, alkoholbegränsning Statlig statistik

Statlig liUsyn av kommunal och landstingskommunal verksamhet Statliga person- öch adressregister (SPA R) Statsbidrag, familjerådgivning Statsbidrag, regler för beskattning Slalsföretagskoncernen

Statsförvaltningen, högre chefsutbildning

Statskontoret

Statssekreterare, pensionsrätt

Statsskuldspolitik

Stiflelseulredningen (Ju 1975:01)

Stockholms tunnelbana, bevakningsuppgifter

Stockholms universitet

Slockholmsutredningen (K 1980:02)

Straff, datalagstiftning, brottsbalk

Straffrätt

Strafföreläggande vid rattonykterhet

Stridstedningssystem. A DB-frågor

Stridsmedel, kemiska, skyddsrumsfrågor

Strålning

Byggnader

Livsmedel

Skyddsrum, radioaktiv Stämpelskatteutredningen (B 1977:06) Stödverksamhet, förnybara energikällor Stöldutredningen (Ju 1980:02)

Svensk elektronikindustris nuläge och utvecklingsmöjligheter Svensk industri, konsekvenserna av inhemsk resp. utländsk fiygplansproduktion

Svenska delegationen (U 1976:11) av finsk-svenska utbildningsområdet

Svenska Industrietablerings A B (Svetab). statiigt riskkapual till små och medelstora företag Svenska kyrkan, ekonomisk uOämning Svenska kyrkans församlings- och pasloratsförbund Svenska kyrkans regelbesländ Sveriges advokatsamfund Sveriges Folkpensionärers Riksförbund (SFRF) Sveriges Lokalradio AB (LRAB). försöksverksamhet närradio. när-TV

Sveriges Radio A B (SR), försöksverksamhet med närradio-när TV Sveriges arbetsterapeuter. Förbundet, legitimations- och behandlingsbestämmelser

Sveriges livsmedelshandlareförbund (SS LE), straffsatsen för butikstillgrepp

Sveriges medlemskap i Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB) Sydafrikalagskommillén (H 1980:04)

Synskadade, dagstidningsdistribution Synskadade, undervisning

Sysselsättning, alternativ, jörsvarsmaterielindustrin Sysselsättning, invandrare Sysselsättningseffekler. datateknikens utveckling Sysselsättningsfrågor, äldre Systemupphandling, försvarsmateriel Särbarhetsberedningen (Fö 1981:02) (SÅRB) Säkerhetspolitik, civilmotstånd

1981:67 1981:67

1980:82

1982:23

1980:82 1981:5

B 23 E 10 E 10 Ju 1 E9 Jo 12 S21 E 10 Kn 14 Ju il S24 B 22 E 13 12 B 18 Ju 1 B 25 E 11 Ju 8 Ju 47 Ju 1 K5 Ju 11 Ju 30 Ju 40 B 24 Fö 1

1982:17

1980:92

Jo 8 Jo 28 Fö 1 B9 I 12 Ju 38 B 24

1980:87

Fö 6

U3

 

E 13

 

Kn 16

1980:91

Kn 16

1980:91

Kn 23

1982:88

Ju 1

 

S27

1980:93

U9

 

U9

 

S26

 

Ju 38

 

H4

 

H5

1980:86

 

1981:71

U23

 

U7

 

19

 

A2

 

A 12

 

A9

 

Fö 9

 

Fö 13

1981:48

Fö 11

1980:90

 

Skr 1982/83:103

458

 

Säkerhetspolitik, inriktning

Säkerhetsatgärder. skatteprocessen

Särskild placeringsplikt. kreditpotUiken

Särskild utredare (K 1979:06) av sjömanspension genom

koUektivavtal

Fö 2 B3 E 12

K3

1981:54

 

TFD se transporlforskningsdelegationen

TUREK se utredningen om den statliga rekreations- och

turistpolitiken

TV-kamera. övervakning

TV-program. närradio

TV-program. upphovsrältsfrågor

TV-system. ny teknik

TV-system. texl-TV. principer och riktlinjer

TV-övervakning. tagen om, ADB-frågor

TatbokskommUtén (U 1979:02)

Taterätt, barns

Taterätt, enskilds

Tandvårdsutredning, (S 1978:01). 1978 års

Taxeringskontrolt

Taxeslruktur. hamnväsendel

Teknik

Hybrid-DN A-an vändning Teknikimporkommuién (1 1979:14) Teknologiöverföring, Sydafrika Tetedata, bibioteksverksamhel Teledata, principer och riktlinjer Telefonavlyssning

Spaningsmedel Telex

Terminologi, indrivningslagstiftningen Terminologi, sjölagen Terrorangrepp mol befolkningen Tesiamenlariskl förfarande Ull förmån för stålen Texl-TV. principer och riktlinjer Tillståndsprövning-anmälningsförfarande, datalagen Tittslältningar. offentliga Tillsyn, personregister Tillsynsiagen

Tilhäxtkapilal. små och medelstora förelag TUlämpning av lagen om tillfälligt omhändertagande av berusade personer Tingsräll. processen i Tjänsteansvarskommittén (Ju 1979:13) Tjänstepensioner, beskattning Tjänstgöring, värnpliktiga, förmånssystem Tomtparkeringsutredningen (K 1978:10) Totalförsvar, civilmotslånd

Totalförsvaret, behov av skyddade sjötransporter vid krig och krigsfara

Totalförsvarels upplysningsnämnd (TUN) Totalförsvarets utveckling Trafik. Stockholmsregionen Trafikkoniroller, effektivare Trafiknykterhetsbrott, bevismedel Trafikpolitik

Kollektivtrafikens förbättring

Sjöfartens roll Traktamenlsbeskattningssakunniga (B 1978:02) Transport

Farligt gods

Internationella Iransporter

 

Ju 23

1981:10

 

U9

 

 

Ju9, U 1

 

 

U 14

 

 

B 24

 

 

Ju 11

1980:82

 

U II

 

 

Ju 16

1982:25

 

Ju 37

 

 

S7

 

 

B 27

 

 

K6

 

 

S29

1981:3

£

I 11

1982:79

 

H5

1980:86

 

U20

 

 

B 24

 

 

Ju 23

1981:10

 

Ju 23

1981:10

 

B 28

1980:89

 

Ju 20

1980:81

 

Fö 2

 

 

B 17

 

 

B 24

1982:26,

1982:64

Ju II

1980:82

 

Kn7

 

 

Ju II

1980:82

 

Ju 8

 

 

E 13

 

 

Ju 22

 

 

Ju 14

1981:47

 

Ju 37

 

 

B5

 

 

Fö 8

 

 

K2

 

 

Fö 11

1980:90

 

K6

 

 

Fö 12,

1981:15

 

Fö 2

 

 

K5

 

 

Ju 40

 

 

Ju 40

 

 

K4

 

 

K6

 

 

B 10

1982:32

 

Kil

1982:1

 

K 12

1982:6

 

 

459

Sakregister

 

Kapacitet, krig och krigsfara

Kollektivtrafik

Luftföroreningar Trygghetslarm

Trädgårdsnäringsutredning (Jo 1974:09). 1974 års Tunnelbanan i Stockholm, bevakningsuppgifiler Turislpoliiik, statlig Tvångslicens, upphovsrättsfrågor TvångsmedelskommUtén (Ju 1978:06) Tvångsåtgärder, missbrukare Tätorter, kollektivtrafik Tätorter, skyddsrumsbyggande

 

K6

 

K4

1981:74

Jo 6

 

S27

1980:93

Jo 1

 

Ju 47

1982:23

Jo 11

 

Ju 9

 

Ju 23

1981:10

S22

1981:55

K4

 

Fö 1

 

u

U-80 se underhållsutredning, 1980 års U-krediiulredningen (UD 1982:01 U-länder

Kreditgivning

Läkemedelssamarbete

Nedrustningsfrågor UBL se uppbördstagen UHÅ se universitets- och högskoleämbetet U MOF se sakkunniga för att leda visst utrednings-och UtveckUngsarbete ifråga om metoder för märkning av olja i fartyg UNCTA D-konferens, internationeUt låkemedelssamarbete UNESCO. ADB-system USIK se utredningen om sjukvården i krig USS se utredningen om säkerhelsåträder m .m. i skatte­processen

UTR se utredningen om totalförsvarets ledning i regerings­kansliet

UVO se utredningen (A 1979:05) om vapenfriorganisationen Ubåtsskyddskommissionen (Fö 1982:11) Umgängesrätt. barns laleräti UnderhåUsfondsutredningen (Bo 1978:05) Underhdltsutredning. 1980 års (Fö 1980:04) (U-80)

Underrättelseförfarande, narkotikaspaning Underskollsa vdragsutredningen Underställning av avtal Underslällningsjörfarandel. stat-kommun Undersökningsorgan, allvarliga olyckshändelser Undersökningsplikt. allmänt mål Undersökningsplikt. viss egendom Undervisningsområdet, upphovsrätlsliga jrågor Ungdom, överlåtelse av alkohol lill Ungdomsråd. Statens

Opinionsbildning mot drogkulturen Ungdomsvård, psykisk Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ)

Högskoleorganisationen, uppföljningsfrågor

Kyrkomusikerulbildning

Medicinska arkiv, gallringsbestämmelser Uppbörd

Uppbördslagen (UBL) Uppbördssystem i krig. värnpliktsersällning Uppdrag (Jo 1982:05) att förhandla om avtal rörande finansiering av driften vid Norrvikens trädgårdar Uppfinnare, skatter och avgifter Uppföljningskommitién (U 1979:03) Upphandling, försvarsmateriel Upphovsrättsliga frågor, undervisningsområdet (A UU-sakkunniga)

UD4

UD4, H 4

S8

Ud2

1982:37 1982:37

S8 B 24

 

Fö 24

1982:86

Ju 16

1982:25

Bo 5

 

Fö 10

1980:88

 

1982:2

Ju 23

1981:10

B 26

 

B2

 

Kn 14

 

Kn 18

1981:12

B 28

1980:89

Ju 41

 

Ju 9, U 1

 

S 16

1981:6

S 16

1981:6

S24

 

U 12

1981:13

Kn24

1980:85

S 19

 

B 30

1981:14

B 28

1980:89

FÖS

 

Jo 30

 

B2I

 

U 12

1981:13

Fö 9

 

U 1

 

 

Skr 1982/83:103

460

Upphovsrättsutredningen (Ju 1976:02)                         Ju 9

Upplysningscenlrat, Statens (UC)

Fö 12

1981:15

E 11

 

Ju 39

 

I 13

1981:8

S20

 

Ju 40

 

Fö 3

 

B 24

 

K7

 

Fö 5

 

A 10

 

U 7

 

B 18

 

U 15

 

Kn 15

1980:85

S28

1981:1

K7

 

U4

 

S 18

 

B 37

1982:10

Fö 2

 

S27

1980:93

K7

 

B 30

1981:14

Kn25

1980:91

B 28

1980:89

E3

1981:46

A 12

 

E 11

 

Ju 23

1981:10

A8

 

A 11

 

A 13

 

A 14

 

A 19    '■

1,982:18

A21

1982:31

B 25

 

B31

1981:35

B 34

1982:33

B 36

1982:47

B 37

1982:10

B39 -

1982:81

Bo 7

 

Bo 14

 

E8

 

E9

 

Informationsberedskap Upplåning, utomlands, kredilpolitik Upplätelseform, bostäder Uran

Energimarknader Urvalskriterier, gallring, socialtjänstens register Utandningsluft som analysobjekl, trafiknykterhetsbrott Utbildning

Civilmilitär personal

Datateknik

Flyglärare

Folkrättens regler under krig, neutralitet och ockupation

Företag

Handikappade elever

Högre chefer, statsförvaltningen

Konservatorer

Kyrkomusiker

Läkare, utländska

Piloter, civil luftfart

Samer

Samlevnadsundervisning, kartläggning

SIPU

Värnpliktiga, civila totalförsvarsfunktioner

Äldreomsorg, personal Utbildningsnämnd, civil pilotutbildning Utgiftsskattekommittén (B 1981:04) Utjämningssystem, kyrkliga kommuner Utlandet, skatteindrivningsuppdrag till och från Utlandsverksamhet, banker Utlänningar, särskill skydd Utlåningsreglering, kredupoUliken Utpasseringskontroll, känsliga arbetsplatser Utredningen (A 1979:01) om information rörande arbetsmiljörisker (INRA)

Utredningen (A 1980:03) om kontroll av hybrid-DNA-teknikens användning

Utredningen (A 1980:05) om karlläggning av arbetsmarknaden för korttidsanställda på kontorsområdet

Utredningen (A 1980:06) om arbelsmarknadspolitisk styrning av byggnadsverksamheten

Utredningen (A 1982:01) om ny myndighelsorganisation för vapenfriulbildningen (O VU)

Utredningen (A 1982:03) om förhållandet meUan tryckfrihets­förordningen och medbestämmandelagen Utredningen (B 1980:04) om pensionsrält Utredningen (B 1981:05) om viss översyn av gällande upphandlingsbestämmelser

Utredningen (B 1982:02) med uppdrag alt se över nuvarande statliga kreditlider, m. m.

Utredningen (B 1982:04) om beskattningen av aktiebolagens utdelade vinster

Utredningen (B 1982:05) med uppdrag alt se över och lämna förstag om en ökad decenlralicering av den personalutbild­ning som SIPU bedriver

Utredningen (B 1982:07) om datafiöden över Sveriges gränser Utredningen (Bo 1979:02) om planmässig sanering efter induslrinedläggningar

Utredningen (Bo 1981.01) om sekrelessgranskning av kartor Utredningen (E 1979:03) angående översyn av den statliga fondförvaltningen m. m.

Utredningen (E 1980:01) om jordbrukels kapitalförsörjning
Utredningen (E 1980:05) om de små och medelstora företagens
finansiella situation                                                       E 13

 

Sakregister

 

E 14 B2

1982:5

B3 E2 B5 Fö 4 Fö 7

1981:11 1982:22 1982:15

Fö 8 Fö 9 Fö 16

1982:29

Fö 18

1982:35

Fö 22 H I

1982:70

H6

H7

1981:58 1982:12

H9

1982:20 1982:53

H 10 H 11

1982:54 1982:55

I 13

1981:8

I 18 121

1981:43 1982:38

122

1982:68

123 Jo 11

1982:74 1982:51

Jo 12 Jo 14

 

461

Utredningen (E 1982:01) om bankanknuina obligationsfonder

Utredningen (Fi 1972:06) om underställning av avtal

Utredningen (Fi 1973:01) om säkerhetsåtgärder m. m. i

skatteprocessen (USS)

Utredningen (Fi 1975:03) om löntagarna och kapitaltillväxten

Utredningen (Fi 1976:02) om beskattning av tjänstepensioner

Utredningen (Fö 1978:05) Hälso- och sjukvård iförsvaret (HSF)

Utredningen (Fö 1980:01) Religionen iförsvaret

Utredningen (Fö 1980:02) om värnpliktsförmåner under beredskap

och krig

Utredningen (Fö 1980:03) om försvarsupphandling

Utredningen (Fö 1982:03) om tillträdesskydd

Utredningen (Fö 1982:05) om översyn av den fiygtekniska

utvecklingen i Sverige

Utredningen (Fö 1982:09) om totalförsvarets ledning i

regeringskansliet (UTR)

Utredningen (H 1978:03) om import- och exporlförfattningar

Utredningen (1981:01) om kommerskollegiets tolk- och

translatorverksamhet

Utredningen (H 1982:01) om konsumentombudsmannens ställning

Utredningen (H 1982:03) rörande frågor om heredskapslagring

på energiområdet

Utredningen (H 1982:04) för prövning av det löpande oljetagringsprogra mmet

Utredningen (H 1982:05) om beredskaps- och fredskrislagring Utredningen (11981:01) om utvecklingen på de internationeUa energimarknaderna (Energimarknadsutredningen) Utredningen (I 1981:07) om alternativa former för statsstödd exportkreditgivning

Utredningen (11982:01) om RPP-systemet Utredningen (11982:02) om vissa frågor inom mineralområdet (FRI MO-utredningen)

Utredningen (11982:03) om möjligheterna liU en fortsalt utbyggnad av vattenkraften

Utredningen (Jo 1979:07) om den slaUigalurislpoUliken (TUREK) Utredningen (Jo 1979:08) om rennäringens ekonomiska förhållanden

Utredningen (Jo 1979:10) om boxningens skadeverkningar
Utredningen (Jo 1980:05) om återvinning av vissa
dryckesförpackningar                                                  Jo 17              1982:9

Jo 19 Jo 23

1981:20 1981:45

Jo 24

1981:61

Jo 25

1981:69

Jo 26 Jo 28 Jo 29 Jo31

1982:11 1982:17 1982:59 1982:69

Jo 32

1982:72

Jo 33 Ju 7 Ju 16 Ju 34 Ju 35

1982:73 1982:25

Utredningen (Jo 1981:02) av verksamhet och organisation m. m. vid siatens veternärmedicinska anstalt och statens lantbrukskemiska laboratorium

Utredningen (Jo 1981.07) om försörjningen med gödselmedel Utredningen (Jo 1981.09) om översyn av lagstiftningen om ägofred

Utredningen (Jo 1981:10) om översyn av den eftergymnasiala skogliga utbildningen

Utredningen (Jo 1982:01) om samordning av vissa resurser vid lantbruksnämnderna, skogsvårdsstyrelsen och den lokala fiskeriadministrationen

Utredningen (Jo 1982:03) om bestrålning av livsmedel Utredningen (Jo 1982:04) om redovisning av miljökvalitet Utredningen (Jo 1982:06) om koncessionsrenskötsel Utredningen (Jo 1982:07) om forskning och forskarutbildning m. m. inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde Utredningen (Jo 1982:08) om översyn av livsmedels­forskningen m.m.

Utredningen (Ju 1974:14) om reklam i videogram (RIV)
Utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt
Utredningen (Ju 1979:09) om skydd för förelagshemligheter
Utredningen (Ju 1979:10) om internationeUa faderskapsfrågor
Utredningen (Ju 1980:05) om alkoholutandningsprov som
bevismedel vid irafiknykterhetsbrott                             Ju 40

 

Skr 1982/83:103                                                              462

Ju 41 Ju 42 Ju 45

1980:83 1981:72

Ju 47

1982:23

Ju 48

1982:52

Ju 49

1982:84

K 12

1982:6

K 13 Kn 13 Kn 17 Kn20 Kn22

1982:50

1981:9

1982:49

1982:87

Kn23 S3

1982:88

Utredningen (Ju 1980:06) om godtrosförvärv av stöldgods m. m. Utredningen (Ju 1980:07) angående domsiolsadministrationen Utredningen (Ju 1981:04) om artificiella inseminationer Utredningen (Ju 1982:02) om effekterna av alt använda ordningsvakter för vissa bevakningsuppgifter i tunnelbanan i Stockholm

Utredningen (Ju 1982:03) med uppdrag att göra en översyn av 10 kap. 5 § regeringsformen

Utredningen (Ju 1982:04) om en översyn av riksåklagarens kansli

Utredningen (K 1982:02) om Sveriges internationella transporter

Utredningen (K 1982:03) för överläggningar om Bromma flygplats

Utredningen (Kn 1979:08) om kommunal kompentenslagstiftning Utredningen (Kn 1981:01j om kommunalförbund Utredningen (Kn 1982:02) om export av kommunall kunnande Utredningen (Kn) för översyn av den kommunala hostadsprocessen m. m. under beredskap och krig Utredningen (Kn 0000:00) för genomgång av regelbeståndet rörande svenska kyrkan

Utredningen (S 1976:05) om sjukvården i krig (USIK)
Utredningen (S 1977:04) om narkotikamissbrukels omfattning
(UNO)                                                                         S4

Utredningen (S 1977:21) om de homosexuellas situation i
samhället                                                                    S 6

Utredningen (S 1982:03) om ansvar och uppgifter inom

socialstvrelsens beredskapsområde                              S 33               1982:8

Utredningen (S 1982:05) om dösbegreppet                   S 35               1982:61

Utredningen (S 1982:07 av de statliga insatserna för

alkohol-och narkotikainformalion                                  S 37               1982:75

Utredningen (U 1978:14) om jörulsätlningarna för en närmare samverkan mellan livrustkammaren och

övrig museiverksamhet inom Kungl. Slottet (Slottsulredningen)        UIO
Utredningen (U 1979:07) om den civila flyghistoriska
museiverksamheten                                                    U 14

U 19 U21

 

U22 U23

1981:31

U25,

1981:30

U28 U37

1981:59 1982:85

UD3

 

UD4 Fö 2 UD3

1982:37

B 28

1980:89

H4 H4 H4

 

S8 UD2 S28 S 18

1981:1

Utredningen (U 1979:15) med uppdrag alt utreda frågan rörande den framlida verksamheten vid Stiftelsen Drottningholms teatermuseum m. m.

Utredningen (U 1980:02) om orlnamnsverksamheten i riket Utredningen (U 1980:03) om den framtida hälso- och sjukvården saml molionsidrotien för studerande

Utredningen (U 1980:08) om dagstidningar för synskadade Utredningen (U 1981.03) om utbUdningens och forskningens uppgifter i strävandena att förbättra den svenska ekonomins utveckling- och konkurrenskraft

Utredningen (U 1981:06) om översyn av användningen av studieomdöme som urvalsgrund vid antagning till högskole­utbildning

Utredningen (U 0000:00) om annonsbladen och dagspressen Utredningen (UD 1978:02) om utrikesrepresentationen Utredningen (UD 1982:01) för utvärdering av system för förmånlig kreditgivning till U-länder (U-kreditutredningen) Utrikespolitik, analys av utvecklingen Utrikesrepresentationen Ulsökninsregisier Ul vecklingsbanker

Afrikanska (ADB)

Asiatiska (ASDB)

Interamerikanska (I DB) Ut vecklingsländer

Internationellt läkemedelssamarbete

Nedrustningsfrågor

Sjukvårdspersonalutbildning Utvärdering av abortlagstiftningen

 

463

Sakregister

 

VFK-82 se värnpUklsjörmånskommitté. 1982 års

VFU se värnpliktsförmånsutredningen

VIK se värnpliktsinfivtandekommUtén

VPM-utredningen (É 1979:02)

VPVse värnpliktsverkel

Vagnskadeersättning

Vallagskommttté. 1978 års (Ju 1978:01)

Vatutakommuién (E 1977:03)

Valutapolitik - valutakontroll - kreditpolitik, sambandsfrågor

Valutareglering

Vapenfria tjänsteplikliga. förmånssystem

Vapenlöst motstånd

Varuhandeln, kontokortsfrågor

Varumärkesulredningen (Ju 1974:10

Varuprovningskommittén (H 1979:05)

Verkstadsindustrin, datateknik i

Vidareutbildning, utländsk sjukvårdpersonal

Vidareutbildningskommittén (S 1982:04)

Viggensystem. fiygplansanskaffning

VillabeskaUning

Villkorlig frigivning

VUl- och jaklvårdsfrågor

Vinslandelslän

Vinstberäkning, koncernföretag

Vinstheskallning. aktier

Vinstpålägg, upphandling, försvarsmateriel

Viteskommittén (Ju 1979:01)

Vuxenutbildning, kommunal

Vuxna missbrukare, vård ulan samtycke

Våldtäkt, åtalsfrågor

Vård, andtig

Vård av anhörig

Vård av barn, ersättningsregler

Vård ulan samtycke, socialtjänst- och sjukvårdslagstiftning

Vårdnadsrätt, barns laleräti

Vårdpersonal

Väglrafikskaiieuiredningen (B 1977:05)

Vän le lider, socialförsäkringsärende

Värdepappersmarknaden

Värmemätningsutredningen (Bo 1979:03)

Värnplikiförmånsulredningen (Fö 1980:02) (VFU)

Värnpliktsförmånskommitté (Fö 1982:01) 1982 års (VFK-82)

Värnpliklsförsvar. mobiliseringssäkerhel

Värnpliklslagen. förmånssystem

Värnpliktssjukvård

Värnpliktsverkel ( VPN), journaler från inskrivningsärenden,

gallringsbeslämmelser

E7

Ju 5 Ju 21 E4 E 11 E4 Fö 8 Fö 11 E 12 Ju 6 H3 1 7 S28 S34 Fö 6 B 26 Ju 30 Jo 3 E 13 B 12 B 15 E2 B 36 Fö 9 Ju 27 U6 S22 Ju 12 Fö 7 S 15 S23 S2I S22 Ju 16 S2 B8 S25 E7 Bo 8 Fö 8 Fö 14 Fö 2 Fö 8 Fö 4

S 19

1981:38

1980:90

1981:1

1982:48

1980:87

1981:5

1981:11 1982:47

1981:55

1982:14

1981:55 1982:25

1981:68

Yrkesutövning, hälso- och sjukvårdsområdet, legUimations- och
behörighetsbestämmelser                                            S 26

Yttrandefrihetsulredningen (Ju 1977:10)                       Ju 18

Alal, offentliga junktionärer

Ju 37

 

Skr 1982/83:103                                                                  464

Äganderätt ldl lägenheter i fierfamiljshus                Ju 39

Ågarlägenhelssystem, identifiering och registrering    B 15

Ägarlägenhetsutredningen (Ju 1980:04)                 Ju 39

Äldrearbetskommittén (A 1979:02)                          A 9

ÄjdreberedningenIS 1981:01)                                 S 27            .    1980:93

Aldreomsorg                                                             S 2

Äldres intresse av arbete efter pensionering           A 9

Arendebalans, försäkringsdomstolar                       S 25

Årendeomfiyttning, socialnämnder, gallringssynpunkter          S 20

Ö

Överbefälhavaren (ÖB)

JAS-system    ,                                                       Fö 6                1980:87

Militära själavårdens organisation                         Fö 7

Perspeklivplan                                                       Fö 2

Överinstanser, processen                                       Ju 14               1981:47

Överlåtelse av byggnad på annans mark                Ju 13

Övervakningsnämnder

Fängelsestraffkommiltén                                       Ju 30

 

465                                                                    Skr 1982/83:103

Innehåll

Utdrag ur regeringsprotokollet .............................       2

Bilaga, kommittéberättelse 1983

Justitiedepartementet (Ju)  ..............................       9

Utrikesdepartementet (UD)...............................      50

Försvarsdepartementet (Fö).............................      54

Socialdepartementet (S)..................................      75

Kommunikationsdepartementet (K)   ..................    110

Ekonomidepartementet (E).......    .....................    120

Budgetdepartementet (B).................................    134

Utbildningsdepartementet (U)   .........................    166

Jordbruksdepartementet (Jo).............................    195

Handelsdepartementet (H)................................    222

Arbetsmarknadsdepartementet (A)   .................. .. 230

Bostadsdepartementet (Bo) ............................. .. 256

Industridepartementet (I).................................    269

Kommundepartementet (Kn) ............................. .. 298

Uppgift på kostnader för kommittéer  ................... .. 320

Fördelning mellan kvinnor och män i kommittéer som redovisas

i kommittéberättelsen...................................... .. 384

Betänkanden utkomna från trycket under år 1982   . .. 387

Betänkanden avgivna av kommittéer, som redovisas i kommitté­berättelsen, eller upprättade inom departement (Ds-Serie) som

publicerats sedan redovisningen i 1982 års kommittéberättelse 389

Nordisk utredningsserie (Nu 1982)   ...................... .. 394

Personregister till kommittéer    ........................... .. 395

Sakregister till kommittéer   ................................ .. 429

 

 

 

Kommitté­berättelse 1983

Del II

Kommittédirektiv

1 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

Skr. 1982/83:103

Bilaga 2

 

Redaktionell anm.

Kommittéberättelsen är uppdelad i två delar.

Del I innehåller uppgifter om kommittéernas sammansättning, adress och telefonnummer, redovisning av lämnade betänkanden sedan föregående års berättelse, uppgifterom kommittéernas planering, kostnader samt register. I del I finns numera också en redovisning av fördelningen mellan män och kvinnor i kommittéer som redovisas i kommittéberättelsen. Sakregistren i del I och del II är fr o m 1982 års berättelse identiska.

Direktiv och tilläggsdirektiv utges löpande i en för hela regeringskansliet gemensam serie. Liksom departementspromemorior och betänkanden i SOU-serien sprids genom LiberFörlag.

Direktiv som getts ut i denna serie trycks på nytt en gång om året i del II. Där anges för varje direktiv omedelbart under rubriken numret i direktivserien. Uppgifter om direktiv och kommittéernas verksamhet under löpande år kan erhållas efter hänvändelse till justitiedepartementet (se del I Utdrag ur protokoll s 2 och 3)

Del II innehåller direktiv och tilläggsdirektiv som meddelats sedan redovis­ningen i 1982 års berättelse färdigställdes samt register. Direktiven är fr o m årets berättelse intagna i den ordning de numrerats i direktivserien. Direktiv i 1981 års serie som inte har redovisats tidigare i berättelsen redovisas först, därefter redovisas beslutade direktiv tom den 25 november 1982 i 1982 års serie.

 

Direktiv som inte tidigare liar redovisats i Itommitté-       Skr. 1982/83:103

berättelsen                                                    o\r. i98i:64

1981 års direlctivserie

Åtgärder för att påverka arbetsgivarnas rekryterings­politik m. m.

Dir 1981:64

Beslut vid regeringssammanträde 1981-10-08. Departementschefen, statsrådet Eliasson, anför.

Arbetsmarknadens funktionssätt

Den långsiktiga tendensen till förlängda arbetslöshetstider är ett oroväck­ande inslag på den svenska arbetsmarknaden. Denna utveckling är särskilt markant när det gäller kvinnliga arbetssökande. Ett annat oroande inslag är att behovet av arbetsmarknadspolitiska insatser successivt har ökat. Ett tredje inslag i utvecklingen är att tillsättandet av lediga platser går trögare.

Det föreligger alltså en tendens till såväl ökade arbetslöshetstider som vakanstider. Det allvarliga är att denna tendens uppträtt under en period när samtidigt de arbetsmarknadspolitiska insatserna ökat kraftigt.

Denna utveckling tyder på att arbetsmarknadens funktionssätt har försämrats trots ökade anpassningsfrämjande insatser.

En orsak till den här utvecklingen är att arbetsgivarnas anställningsbeslut mer och mer fått karaktären av elt långsiktigt investeringsbeslut. Detta leder till en mer ingående prövning av de arbetssökande i rekryteringsprocessen och medför en hårdare sortering av dessa. Det medför samtidigt att arbetssökande med relativt låg konkurrenskraft riskerar att ständigt ställas utanför anställningsflödet, med definitiv utslagning från arbetsmarknaden som yttersta konsekvens.

Det är därför angeläget att den arbetslöshet och utslagning som orsakas av strukturella förändringar eller av att den enskilde blivit mindre attraktiv på arbetsmarknaden motverkas. Det är även angeläget att samhället ges ökade möjligheter att påverka arbetsgivarnas rekryteringspolitik. Det är också troligt att en del av den produktivitetsvinst som företagen gör genom en hård selektion vid rekrytering uppvägs av den förlust som det innebär att inte alla platser kan besättas. Både företagen och samhället bör därför ha intresse av att de samtidiga problemen med brist på arbetskraft och ökad arbetslöshet får en gemensam lösning. Såväl allmänmänskliga som statsfinansiella och samhällsekonomiska skäl talar härför.

Om insatserna för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt skall bli framgångsrika måste-de-även innefatta åtgärder som påverkar de arbetssö­kande att snabbare acceptera de lediga platser som faktiskt står till buds.

Det är därför viktigt att pressa ner den arbetslöshetstid som inte kan väntas

 

Skr. 1982/83:103   ge ett förbättrat placeringsresultat för den enskilde och sådan arbetslöshets-

Del II                      tid som inte kan fyllas med ett aktivt arbetssökande.

Föredragandens överväganden

Många arbetssökande har begränsade möjligheter att anpassa sig till förändringar på arbetsmarknaden och söker därför arbete endast under vissa villkor och förutsättningar.

Det är därför viktigt att såväl arbetsgivare som arbetssökande får klart för sig vilka anspråk det är realistiskt att ställa och att kraven på anpassning till arbetsmarknaden inte blir så höga att vissa grupper ställs utanför arbetslivet. Om de som har sämre förutsättningar att anpassa sig till kraven skall få arbete måste vi i stället främja flexibiliteten hos dem som utan avgörande olägenheter kan ta på sig anpassningsuppgifterna. Detta är i första hand en angelägenhet för arbetsförmedlingen, vars främsta uppgift är att just främja anpassningen på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen förfogar också över en rad olika hjälpmedel för att öka den arbetssökandes möjligheter att söka och ta ett ledigt arbete. Dessa hjälpmedel blir emellertid otillräckliga om inte de arbetssökande är villiga att utnyttja dem i den utsträckning som erfordras.

I prop. 1980/81:126 (AU 1980/81:21, rskr. 1980/81:404) om arbetsmark­nadspolitikens framtida inriktning har jag angett huvudlinjerna för den framtida arbetsmarknadspolitiken under 1980-talet.

Arbetslöshetsproblemen bör i första hand lösas inom ramen för de lediga platser som finns på arbetsmarknaden och insatserna måste inriktas på att förmå såväl arbetsgivare som arbetssökande att delta mer aktivt i arbets­marknadens anpassningsprocess samt ta ett ökat ansvar för denna.

I detta syfte finns i den arbetsmarknadspolitiska propositionen åtgärder dels för alt förmå arbetsgivarna att anpassa sin rekrytering lill arbetssökande som finns på orten, dels för att förmå de arbetssökande att snabbare acceptera de lediga platserna. Det kan i detta sammanhang bl a gälla atl söka åstadkomma attitydförändringar genom att t ex påverka arbetsgivarna att anställa kvinnor och män i otraditionella arbetsuppgifter liksom att förmå de arbetssökande att acceptera sådana uppgifter.

Det finns klara beröringspunkter mellan åtgärder som på ömse sidor syftar till att främja en snabbare anpassning på arbetsmarknaden. I propositionen aviserades därför att en utredning skulle tillsättas med uppgift att se över vissa frågor på båda dessa områden.

Jag återkommer nu till detta och förordar att en särskild utredare tillkallas för att utreda dessa frågor. Till ledning för utredarens arbete vill jag anföra följande.

Arbetsförmedlingens möjligheter att påverka arbetsgivarnas rekrytering av arbetskraft

Arbetsmarknaden utgörs av ett dynamiskt system med stora och ständiga
flöden av arbetssökande och lediga platser. Varje år kommer ca 500 000
personer in på arbetsmarknaden och ungefär lika många lämnar den. Under
ett år byter 500 000 personer arbetsgivare en eller flera gånger. Under ett år
sker således närmare 1 000 000 anställningar. Det är genom att inverka på
och underlätta dessa stora bruttoströmmar pä arbetsmarknaden som
4                            arbetsmarknadspolitiken främst verkar.

 

Arbetsförmedlingen arbetar med flera olika instrument för att förmå Skr. 1982/83:103 arbetsgivarna att anställa sökande som de inte finner tillräckligt attraktiva. Dir. 1981:64 Av stor betydelse är naturligtvis den påverkan som arbetsförmedlingen utövar i sin normala platsförmedlingsverksamhet där det inte minst gäller att påverka arbetsgivarnas attityder när det gäller att anställa kvinnor inom mansdominerade arbetsområden och tvärtom. Arbetsförmedlingens möjlig­heter i detta sammanhang förstärks av jämställdhetslagens krav på aktiva rekryteringsåtgärder från arbetsgivarnas sida för att uppnå en jämn könsfördelning i olika typer av arbeten liksom av bestämmelserna i lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder (främjandelagen). Den senare lagen innehåller bl. a. vissa regler som syftar till att öka möjligheterna för äldre arbetstagare och arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga att behålla eller erhålla anställning på den öppna arbetsmarknaden. Lagen bygger i första hand på frivillig samverkan. Om inte överläggningar mellan arbetsförmedhng, arbetsgivare och fackföreningar resulterar i samför­ståndslösningar kan emellertid arbetsmarknadsmyndigheterna meddela arbetsgivaren anvisningar om vilka åtgärder denne bör vidta.

Främjandelagen har hittills utnyttjats i mycket begränsad omfattning. Under de senaste åren har dock arbetsmarknadsverket intensifierat ansträngningarna att med stöd av lagen placera äldre och handikappade på den öppna arbetsmarknaden. Resultaten från denna intensifierade använd­ning av lagen är positiva, men det måste understrykas att stora personalkrä­vande insatser har behövts, inte minst därför att arbetsgivaren ekonomiskt vinner på att i stället anställa arbetskraft som inte i samma utsträckning har begränsningar i sitt arbetsutbud och sin arbetsförmåga.

Problemen på arbetsmarknaden berör emellertid en betydligt större krets arbetssökande än de som kan beredas arbete med hjälp av främjandela­gen.

I propositionen om arbetsmarknadspolitikens framtida inriktning skisse­ras ett nytt arbetsmarknadspolitiskl instrument - arbetsförmedlingskontrakt - med syftet att påverka arbetsgivarnas anställningspolitik utan omfattande subventioner och utan ingående förhandlingar mellan arbetsförmedling och arbetsgivare vid varje enskild anställning. Det skisserade systemet med arbetsförmedlingskontrakt består av två huvudelement.

1.   En formell överenskommelse - kontrakt - mellan arbetsmarknadsmyn­
digheterna och den enskilde arbetsgivaren, där arbetsgivaren förbinder sig
att ge arbetsförmedlingen elt avgörande inflytande över rekryteringen till en
viss andel av företagets vakanser.

2.   Ett särskilt avgiftssystem att utjämna merkostnaderna för en ur
samhällssynpunkt önskvärd rekryteringspolitik mellan sådana arbetsgivare
som tecknar kontrakt och sådana som inte ingår i systemet. De arbetsgivare
som tecknar kontrakt skulle t. ex. kunna påföras lägre arbetsgivaravgifter än
övriga. En annan möjlighet är att de arbetsgivare som inte är med i systemet
påföres en särskild avgift.

Utredaren bör ha i uppgift att närmare analysera effekterna av ett system med arbetsförmedlingskontrakt och göra en fördjupad studie av hur systemet praktiskt skulle kunna genomföras. Utredaren skall därvid beakta bl. a. följande.

För att kunna påverka arbetsgivarnas rekrytering bör arbetsförmedlingen ges ett avgörande inflytande över en bestämd andel av företagets nyanställ-

 

Skr.  1982/83:103 ningar. Denna andel måste bestämmas i en avvägning mellan de arbetsmark-

Del II                     nadspolitiskaambitionernaochdenfrihet att bedriva en egen personalpolitik

som arbetsgivaren måste tillförsäkras om systemet skall kunna bli attraktivt. En viss vägledning bör kunna fås från de överenskommelser som exempelvis länsarbetsnämnden i Jönköpings län gjort med större företag angående tillämpningen av främjandelagen.

Som jag redan nämnt skall arbetsförmedlingskontrakten ha en vidare syftning än främjandelagen och utredaren bör därför göra en bedömning ay hur stor andel av rekryteringen som skall ingå i kontraktssystemet för att syftet med systemet skall kunna uppnås.

Målet måste vara att förmå så många arbetsgivare som möjligt att delta i systemet. Fördelarna för arbetsgivarna att delta i systemet bör därför vara så stora att en arbetsgivare normalt skall kunna tjäna på att teckna kontrakt. Graden av den fördel arbetsgivaren får med systemet måste fastställas med hänsyn till den andel av vakanserna som skall besättas av arbetsförmedling­en. Utredaren bör med utgångspunkt från sina överväganden rörande denna andel även analysera de merkostnader ett kontraktsföretag under olika förutsättningar kan åsamkas.

Utredaren bör vidare lämna förslag till utformning av regler när det gäller att bestämma vilka arbetssökande som arbetsgivaren förbinder sig att acceptera i samband med förmedlingens utnyttjande av kontraktet. En utgångspunkt bör vara att arbetsförmedlingen skall ha rätt att välja ut de platser - garantiplatser - som skall besättas. Utredaren bör i detta sammanhang överväga huruvida det finns anledning att vissa specialbefatt­ningar bör undantas från dessa garantiplatser. En annan utgångspunkt bör vara att de av arbetsförmedlingarna anvisade arbetssökandena till garanti­platserna skall uppfylla de krav på yrkeskunskaper som är en direkt förutsättning för arbetets utförande. Förmedlingen bör däremot ges möjUg­heter att kunna motsätta sig krav på överkvalificering, bl. a. i fråga om mångårig erfarenhet och yrkesskicklighet. Proceduren vid tillsättning av garantiplatser måste vidare vara enkel. Arbetsgivaren bör dock ha en viss möjlighet att påverka rekryteringen till dessa garantiplatser. En sådan möjlighet kan nås genom att arbetsgivare t. ex. ges tillfälle att välja mellan ett mindre antal sökande som förmedlingen anvisar.

Kontrakten bör syfta till att förmå arbetsgivarna att bära eri del av kostnaderna för en från samhällets synpunkt önskvärd anställningspolitik och därigenom minska behovet av särskilda insatser. Systemet bör däremot inte syfta till att låta vissa arbetsgivare överta övriga arbetsgivares sociala ansvar.

Utredaren bör särskilt uppmärksamma de gränsdragningsproblem som kan uppstå mellan utnyttjande av förmedlingskontrakten och andra förmed­lingsinstrument, t. ex. främjandelagen.

Genom arbetsförmedlingskontrakt skulle arbetsförmedlingen ges ett effektivt övertalningsmedel när det bl. a. gäller att placera arbetssökande som arbetsgivare av någon anledning tvekar att anställa. Det gäller emellertid för förmedlingen att inte överutnyttja systemet, eftersom krav som arbetsgivarna uppfattar som oskäliga skulle kunna undergräva förtro­endet för hela systemet. Därför är det inte heller lämpligt att försöka lösa alla arbetsmarknadsproblem med hjälp av kontraktssystemet. Kontraktet bör i första hand ses som en väg att allmänt underlätta förmedlingens arbete.

 

Ambitionen bör inte vara att med ett nytt system eliminera behovet av    Skr. 1982/83:103 särskilda insatser i form av skyddad sysselsättning etc, men väl att minska    Dir. 1981:64 detta behov. Kontrakten kan självfallet inte heller minska behovet av olika arbetsförberedande insatser.

När det gäller att avgränsa de sökande som bör ifrågakomma för utnyttjande av garantiplatser är arbetslöshetstiden ett exempel på ett urvalskriterium som kan övervägas. Utredaren bör därför belysa olika arbetssökandegruppers arbetslöshetstid.

När det sedan gäller utnyttjande av garantiplatser måste avvägningar också göras mellan strävandena att dels försöka sköta förmedlingsverksam­heten med smidighet och i samförstånd med arbetsgivare, dels att hålla nere onödiga administrativa rutiner dels ock risken för att vissa arbetsgivare genom att utnyttja luckor i förmedlingens kontroll kommer billigare undan än andra mer ansvarsmedvetna arbetsgivare.

Utredaren bör vidare lämna förslag till regler för upprättande öch uppsägning av kontrakt. En viktig fråga i detta sammanhang är hur kvalificering för kontrakten skall ske. Ett sätt är att kontrakt upprättas för alla arbetsgivare som önskar detta omedelbart vid anmälan. Kvalificering i form av utnyttjande av garantiplatser sker då i efterhand. Ett annat sätt kan vara att arbetsgivaren inträder i systemet när den första garantiplatsen utnyttjas av arbetsförmedlingen.

Om systemet skäll kunna fungera krävs både att arbetsgivarna kan känna sig förvissade om en rättvis behandling och att förmedlingen vid behov verkligen är beredd att bryta kontrakten med omedelbar verkan. En godtycklig behandling av kontraktsföretagen kan underminera möjligheter­na att teckna nya kontrakt. En släpphänt uppföljning av kontrakten kommer å andra sidan att göra dessa meningslösa. Det krävs därför dels klara riktlinjer för förmedlingens handlande, dels en möjlighet till prövning av förmedlingens krav.

Utredaren bör också ta upp frågan om vilka arbetsgivare som bör omfattas av kontraktssystemet. Det kan finnas skäl att begränsa systemet till företag över en viss storlek eftersom ett mycket stort antal små kontraktsföretag skulle kunna medföra en kraftig administrativ belastning för förmedlingen och avkastningen för varje enskilt kontrakt med små företag blir mycket begränsad samtidigt som företagets rekrytering blir svår att påverka.

Utredaren bör i sina överväganden i denna fråga väga praktiska hanteringsmässiga skäl att utesluta små företag mot risken att en alltför snäv avgränsning starkt begränsar utnyttjandet av systemet inom vissa närings­grenar och yrkesområden och på lokala arbetsmarknader.

Utredaren bör även överväga hur ett system med arbetsförmedlingskon­trakt eller motsvarande skall kunna tillämpas inom den offentliga förvalt­ningen.

Jag vill understryka att det här skisserade systemet med arbetsförmed­lingskontrakt syftar till att påverka arbetsgivarna att bedriva en från samhällets synpunkt önskvärd rekryteringspolitik. Om utredaren i sitt arbete finner att detta syfte bättre nås med andra metoder bör utredaren föreslå sådana alternativa metoder. Oberoende av vilka metoder utredaren stannar , för i sitt förslag skall en beräkning redovisas av vilken omfattning det här skisserade eller annat system som föreslås kan komma att få och vilka totala statsfinansiella konsekvenser förslaget leder till.

 

Skr. 1982/83:103     Översyn av bestämmelserna om rätt till ersättning vid arbetslöshet

Del II

En del av de ökade trögheterna på arbetsmarknaden brukar tillskrivas det

faktum att de arbetssökande får allt mindre ekonomiskt utbyte av att byta anställning. Utvecklingen har gått i en riktning där det ekonomiska tillskottet av att byta arbete genomsnittligt har blivit mindre samtidigt som den ekonomiska påfrestningen som orsakas av arbetslöshet mildrats. De negativa effekter denna utveckling ger upphov till när det gäller arbetsmarknadens funktionsförmåga måste främst motverkas genom reglerna om rätt till ersättning vid arbetslöshet. En förutsättning för en generös ersättning vid arbetslöshet är att denna ersättning i sig inte försvårar bekämpandet av arbetslösheten.

Enligt min mening ger reglerna i lagen (1973:370) om arbetslöshetsför­säkring och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd en god grund för fasta tillämpningsnormer. Av förarbetena till den nämnda lagstiftningen framgår bl. a. att tidigare löneersättning eller utgående kassaersättning inte får vara avgörande för om de arbeten som erbjuds den arbetslöse skall anses lämpliga. Endast om den erbjudna lönen väsentligt understiger arbetslös­hetsersättningen eller anställningsvillkoren är sämre än de som avtalsenligt gäller för arbetet inom det erbjudna yrkesområdet skall en arbetslös kunna vägra att anta ett arbete utan påföljd för ersättningsrätten.

Arbetslöshetsförsäkringen är inte heller avsedd att yara en yrkesförsäkring och bör alltså i den mån reglerna i lagen tillämpas strikt inte medverka till en onödig och improduktiv förlängning av arbetslöshetstiderna.

Det finns inga klara statistiska belägg för att en förändrad tolkning av reglerna för ersättning vid arbetslöshet påverkat utvecklingen i riktning mot minskad anpassningsbenägenhet. Det förhållandet att t. ex. industrin har problem att fylla sina vakanser trots att mycket stora resurser läggs ner på arbetsmarknadsutbildning och andra anpassningsfrämjande åtgärder kan dock vara ett uttryck för att reglerna för arbetslöshetsersättningen i många fall ges en allt för vid tolkning.

Företrädare för arbetsgivarna har i olika sammanhang framhållit att just detta är en orsak till rekryteringsproblemen. Enligl vad jag inhämtat har AMS uppmärksamheten riktad mot denna fråga. För egen del anser jag det vara svårt att statistiskt visa ett sådant orsakssamband, men det kan ändå finnas anledning att pröva problemställningen i ett vidare sammanhang. Den svenska arjjetsmarknadspolitiken bygger bl. a. på att parterna på arbets­marknaden deltar i och tar ansvar för genomförandet av olika åtgärder, vilket i sin tur förutsätter att de själva har intresse av en framgångsrikt genomförd arbetsmarknadspolitik. Oklarheterna kring arbetsförmedlingens möjlighe­ter att anvisa arbetslösa till de lediga platserna måste därför undanröjas.

Det system med arbetsförmedlingskontrakt som skall utredas kan komma att förändra förutsättningarna för arbetsförmedlingen att skaffa fram arbetserbjudanden till arbetslösa. Förekomsten av garantiplatser innebär samtidigt en uppfordran till arbetsförmedlingen att besätta dessa platser. Därigenom aktualiseras även i detta sammanhang fråga om vilka arbeten som skall anses vara lämpliga för en viss arbetssökande.

Utredaren bör mot denna bakgrund se över tolkningen av reglerna om ."lämpligt arbete" för att säkerställa en i hela landet enhetlig praxis för

 

tillämpningen av lagens bestäminelser. Syftet bör vara att reglerna inte ci,p 1982/83-103 medför en förlängning av arbetssökandetiden. Självfallet måste i tillämp- pj 1981-64 ningen av bestämmelserna liksom hittills ges utrymme för hänsyn till den enskilde individens speciella förhållanden. Men det är viktigt att tillämp­ningen inte blir godtycklig eller oenhetlig. Det bör stå klart att de arbetssökande måste vara beredda att acceptera något av de arbeten som finns lediga på arbetsmarknaden om de har förutsättningar att ta dessa arbeten. Den som har svårigheter att flytta till en annan ort måste vara beredd till yrkesmässig rörlighet och att bredda sitt sökande till fler yrkesområden utan en föregående långvarig arbetslöshet. Om den arbetssö­kande vill hålla fast vid ett yrkesmässigt arbetsönskemål, bör den sökande i gengäld vara beredd att snabbt söka sig till de orter där det finns sådana arbeten eller i avvaktan på ett sådant ta ett tillfälligt arbete.

Utredaren hör inleda sitt arbete inom detta område med att kartlägga och beskriva nuvarande praxis när det gäller tolkningen av "lämpligt arbete" och härvid särskilt undersöka om det föreligger regionala eller av andra orsaker betingade systematiska skillnader i tolkningen. Vid denna kartläggning bör särskilt undersökas om de nuvarande administrativa rutinerna på arbetsför­medlingarna är enhetliga och möjliggör en effektiv uppföljning av de arbetserbjudanden den sökande fått. Med denna kartläggning som utgångs­punkt bör utredaren sedan, om det finns anledning härtill, föreslå förändringar av reglerna.

Samarbete med andra utredningar m. m.

Utredaren bör arbeta i nära kontakt med den kommitté som ser över arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisation.

Vidare bör utredaren samråda med den utredning som jag inom kort skall begära regeringens tillstånd om att få tillkalla och som skall finna metoder för en bättre samordning mellan arbetsmarknadsverkets anpassningsverksam­het, å ena sidan, samt skyddskommittéernas och företagshälsovårdens arbete, å den andra sidan.

Utredaren skall vidare bedriva sitt arbete i nära samarbete med parterna på arbetsmarknaden och andra berörda intresseorganisationer.

Utredarens överväganden och förslag bör redovisas under första halvåret 1983.

Slutligen vill jag förorda att vad chefen för budgetdepartementet den 13 mars 1980 har anfört i direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer (dir. 1980:20) också skall gälla denna utredning.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda vissa frågor rörande åtgärder för att påverka arbetsgivarnas rekryteringspolitik och se över reglerna för rätt till ersättning vid arbetslöshet

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

 

Skr. 1982/83:103      Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

Del II                         att kostnaderna skall belasta tolfte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans

hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)

Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisa­tion

Dir 1981:65

Beslut vid regeringssamtnanträde 1981-09-10 Departementschefen, statsrådet Eliasson, anför.

Bakgrund

Arbetsmarknadspolitikens inriktning under 1980-latet

I prop. 1980/81:126 (AU 1980/81:21, rskr 1980/81:404) om arbetsmark­nadspolitikens framtida inriktning anges de allmänna riktlinjerna för arbetsmarknadspolitiken under 1980-talet.

I proposifionen fastslås vikten av att förbättra arbetsmarknadens funk­tionssätt och underlätta den ömsesidiga anpassningen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Vidare konstateras att det blir allt mer angeläget under 1980-talet att så långt möjligt lösa arbetslöshetsproblemen genom att utnyttja de lediga platser som finns på den öppna arbetsmarknaden.

I takt med alt de arbetsmarknadspolitiska åtgärdsprogrammen har byggts ut har arbetsförmedlingen fått ökade administrativa uppgifter vilket fått negativa följder för det som skulle kunna betecknas som normal förmed­lingsverksamhet. Att effektivisera och avdela tillräckliga resurser för platsförmedlingen och återge den dess centrala plats i del arbetsmarknads­politiska arbetet är därför en förstahandsuppgift i ett program som syftar till att underlätta anpassningen på arbetsmarknaden.

Hur väl platsförmedlingen lyckas med sin uppgift att främja anpassningen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft på arbetsmarknaden är bl. a. beroende av arbetssätt, organisation och resurser. Inom arbetsmarknadsver­ket har länge pågått ett utvecklingsarbete i syfte att effektivisera platsför­medlingen. Arbetsförmedlingens metodik, arbetsformer och organisation har under 1970-talet i olika hänseenden utvecklats och förbättrats. Bho.vet av individualiserade insatser för att placera sökande i arbete och att tillsätta platser har ökat samtidigt som arbetsförmedlingen har fått allt fler arbetsuppgifter i samband med att en rad nya hjälpmedel inom arbetsmark­nadspolitiken har införts och byggts ut.

Platsförmedlingens arbetsformer och dess hjälpmedel

I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet pågick försöksverksamhet
10                          med en långtgående s.k.  öppen förmedling som innebar en avsevärd

 

förändring och begränsning av den individuella platsförmedlingen. Till vissa Skr. 1982/83:103 delar ersattes den egentliga platsförmedlingen av självservice och tyngd- Dir. 1981:65 punkten i de individuella insatserna lades på arbetsförberedande åtgärder. Många sökande fick på egen hand ta del av tryckt platsinformation och man begränsade eller slopade olika åtgärder för registrering, anvisning av sökande, uppföljning och redovisning av den platsförmedlande verksamhe­ten. Vid utvärderingen av försöksverksamheten bedömde huvudorganisatio­nerna i AMS styrelse att rationaliseringen i alltför hög grad gått ut över den individuella platsförmedlingen och att den ogynnsamt påverkat resultatet av förmedlingens arbete. Efter förslag från AMS fastställde statsmakterna år 1973 (prop. 1973:1 bil. 13, InU 1973:3, rskr 1973:71) riktlinjer för arbetsförmedlingens organisation och arbetsformer. Därmed infördes s.k. modifierad öppen förmedling, vilket bl. a. innebar en återgång till ett mera regelmässigt inskrivningsförfarande.

Under år 1977 inleddes försök med fasta arbetsformer för individuell platsförmedling på flera förmedlingar. Sådana fasta arbetsformer är sedan år 1979 införda vid samtliga kontor. Syftet är att ge alla arbetssökande en individuellt anpassad service, stärka kontakterna med arbetsgivarna och systematisera olika arbetsmoment som tidigare har utförts på olika sätt vid olika kontor och av olika förmedlare.

En förutsättning för att arbetsförmedlingen på bästa sätt skall kunna fullgöra sina uppgifter är att förmedlingen har en så fullständig överblick som möjligt över platsutbudet. För att ge arbetsförmedlingen ökad information om tillgängliga vakanser beslutade riksdagen under våren 1976 att införa en lag (1976:157) om skyldighet att anmäla ledig plats till den offentliga förmedlingen (s.k. allmän platsanmälan). Sedan hösten 1980 är allmän platsanmälan införd i hela landet.

Ett viktigt led i ansträngningarna att effektivisera platsförmedlingen är den ökade användningen av modern datateknik (ADB) inom arbetsförmedling­en. På försök började år 1973 framställning av platslistor med hjälp av ADB. Under budgetåret 1976/77 inleddes försök med sökning och bevaknings-matchning av lediga platser via dataterminal. ADB-platslistor framställs sedan länge i hela landet och försöken med lerminalbaserad sökning och bevakningsmatchning har utvidgats till ett stort antal förmedlingskontor.

Sotn ett led i försöken med ADB i förmedlingsarbetet har också en verksamhet med s.k. modellkontor startat under år 1980 i Södermanlands ■ län. Syftet är att pröva en mer genomgripande användning av ADB-teknik inom platsförmedlingen. Alla förmedlingskontor inom en väl avgränsad arbetsmarknad får datatekniska hjälpmedel för alla eller flertalet funktioner inom platsförmedlingen och terminaler står till förfogande för alla som arbetar med platsförmedling. Riktlinjerna för hela försöksverksamheten med ADB i arbetsförmedlingen godkändes senast av riksdagen våren 1979 (prop. 1978/79:131, AU 1978/7934; rskr 1978/79:304).

Arbetsförmedlingen har vidare under 1970-talet fått en mycket betydande personalförstärkning i huvudsak för att förstärka förmedlingsverksamheten. Emellertid har arbetsmarknadens parter upprepade gånger framfört sina krav på att platsförmedlingen måste ytterligare förstärkas och ges en mera central loll i arbetsmarknadspolitiken.

I december 1978 tillsatte AMS en arbetsgrupp för att se över platsförmed­lingens  organisation   (PLOG).   Arbetsgruppen  lade   år   1980  fram   en

11

 

Skr. 1982/83:103  huvudrapport, Arbetsförmedlingens framtida organisation. AMS styrelse

Del II                     godkände i alla delar förslagen i rapporten och överlämnade den  till

regeringen.

Det övergripande syftet med PLOG:s förslag är att säkerställa utrymme för individuell platsförmedling. Det centrala i rapporten är förslaget om ändrad arbetsfördelning bland den handläggande personalen vid arbetsför­medlingen.

Jag har i årets budgetproposition atifört att jag ser AMS förslag om arbetsföidelning och arbetsrnetoder i PLOG-utredningen som mycket viktiga, eftersom de lägger tyngdpunkten på den egentliga platsförmedlingen och därmed bidrar till en ytterligaie effektivisering av platsförmedlingsarbe­tet. Jag har vidare anfört att förslagen bör genomföras så långt det är möjligt inom de medelsramar som anvisas.

Föredragandens överväganden

Arbetsförmedlingen skall använda sina resurser dels för att bedriva egentlig platsförmedling, dels för att administrera och föra ut i praktisk verklighet alla andra arbetsmarknadspolitiska medel som statsmakterna fattat beslut om. Det har enligt min mening varit en styrka i den svenska arbetsmarknadspolitiken att de olika åtgäderna varit samlade i en och samma myndighetsorganisation. Det har varit en förutsättning för den flexibilitet och slagkraft som arbetsmarknadspolitiken har visat inte minst i konjunk­turnedgångar. Den i PLOG-utredningen föreslagna ansvarsfördelningen mellan platsförmedlare och arbetsvägledare bör emellertid medföra ett väsentligt steg i riktning mot en effektivare platsförmedling.

Med hänsyn till det ekonomiska läget måste emellertid förstärkningar av den platsförmedlande funktionen i huvudsak åstadkommas genom omför­delningar och effekliviseringar inom givna medelsramar. I propositionen om arbetsmarknadspolitikens framtida inriktning anmälde regeringen sin avsikt atl tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppgift att undersöka förutsättningarna för att förstärka resurserna för platsförmedling genom att göra avgränsningar och omprioriteringar när del gäller arbetsmarknadsver­kets totala arbetsuppgifter. Förslagen till förändringen skulle genomföras inoi-n ramen för oförändrade resurser.

Jag förordar mot denna bakgrund att en kommitté tillkallas för att utreda dessa frågor och vill till ledning för denna kommittés arbete anföra följande.

Kommitténs uppgifter

Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde

AMS ansvarar för att arbetsmarknadspolitiken genomförs i enlighet med av riksdagen och regeringen fastställda mål och direktiv. AMS är vidare chefsmyndighet för länsarbetsnämnderna och arbetsförinedlingen och benämningen på den samlade organisationen är arbetsmarknadsverket.

1 prop.   1980/81:126 om arbetsmarknadspolitikens framtida inriktning

12

 

framhöll jag att arbetsmarknadsverkets samlade uppgifter och de olika    Skr. 1982/83:103

arbetsmarknadspolitiska instrumenten vuxit mycket kraftigt under 1970-    Dir.  1981:65

talet. Bland de uppgifter som arbetsmarknadsverket idag har ansvar för finns

uppgifter som i egentlig mening inte är arbetsmarknadspolitiska och andra

uppgifter som ligger på gränsen mellan arbetsmarknadspolitik och andra

politikgrenar.

Genorn utbyggnaden av arbetsmarknadspolitiken har arbetsförmedling­ens verksamhet blivit mycket mångfacetterad. Koncentrationen av krafterna på de centrala uppgifterna har härigenom försvårats. För att komma tillrätta med detta bör målsättningen för verksamheten vid arbetsförmedlingen vara så enhetlig och entydig som möjligt. Verksamheten bör styras utifrån klart angivna arbetsmarknadspolitiska mål och arbetsmarknadsmyndigheterna bör ej ges sådana utbildningspolitiska, socialpolitiska eller andra uppgifter som inkräktar på möjligheterna att nå dessa mål.

AMS har också i sin anslagsframställning för budgetåret 1981/82 efterlyst en klarare ansvarsfördelning mellan arbetsmarknadspolitiken och andra politikområden samt ifrågasatt om vissa delar av verksamheten över huvud taget skall finnas kvar inom arbetsmarknadsverket.

Mot denna bakgrund bör kommittén inleda sitt arbete med att klarlägga arbetsmarknadsverkets ansvarsområde. Därvid bör kommittén utgå ifrån att huvuduppgiften för arbetsmarknadspolitiken är att främja anpassningen mellan arbetssökande och lediga platser i syfte att upprätthålla full sysselsättning. Svaga gruppers behov av särskilt stöd för att erhålla ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden skall uppmärksammas. Här ingår att inrikta kvinnor på att söka sig utanför de traditionella kvinnoyrkena och att förmå arbetsgivarna, framför allt i industrin, att acceptera kvinnliga arbetssökande på uppgifter som idag domineras av män. Detsamma gäller arbetsmarknadspolitikens stabiliseringspolitiska uppgift att tillfälligt ge de arbetssökande meningsfull sysselsättning i ett konjunkturläge då det totala antalet arbetstillfällen inte räcker till för att sysselsätta hela arbetskraf­ten.

Undersökning av om vissa av arbetsmarknadsverkets uppgifter kan flyttas till annan huvudman

Med utgångspunkt från en piecisering av verkets huvuduppgifter bör kommittén ingående undersöka om del finns några arbetsuppgifter som helt eller delvis kan slopas eller föras över till annan huvudman. Ansvarsfördel­ningen mellan arbetsmarknadsmyndigheterna och andra myndigheter bör klarläggas. Det finns gränsområden genteinot t. ex. utbildningspolitiken och socialpolitiken där arbetsmarknadsmyndigheterna i viss mån har ålagts uppgifter som inte i första hand är arbetsinarknadspolitiska. Klara avgräns­ningar i ansvarsfördelningen mellan arbetsmarknadsmyndigheterna och andra myndigheter får naturligtvis inte hindra en nära samverkan mellan dessa. Genom en precisering av ansvarsförhållandena kan tvärtom bättre förutsättningar skapas för ett sådant samarbete. Kommittén bör särskilt studera vilka konsekvenser olika gränsdragningar i ansvarsfördelningen får för arbetsförmedlingens verksamhet.

För att få underlag för sina ställningstaganden bör kommittén analysera arbetsförmedlingens uppgifter och resursåtgårfgen för olika aktiviteter.

13

 

Skr. 1982/83:103        Därvid bör särskilt samspelet med  andra myndigheter belysas.   I det
Del II                     sammanhanget kan även studeras vilka krav som ställs på arbetsförmedling-

en från utomstående intressenter och organ utöver det löpande arbetet med arbetssökande och lediga platser. Genom punktvisa undersökningar på några orter kan utredningen få en konkret bild av vilka uppgifter arbetsförmedlingen i verkligheten har kommit att få på olika arbetsmarkna­der.

I sin anslagsframställnig för budgetåret 1981/82 har AMS givit exempel på verksamheter som helt eller delvis bör flyttas över från arbetsmarknadsver­ket till andra myndigheter. Det gäller bl. a. flyktingverksamheten, utplace-ring av vapenfria tjänstepliktiga i utbildning och investeringsfondernas administration.

Beträffande flyktingverksamheten har AMS anfört att arbetsmarknads­verket borde engageras först när det blir aktuellt att arbetsplacera flyktingarna. Uttagningen av flyktingar, deras omhändertagande i förlägg­ningar efter ankomsten till landet etc. anser AMS inte vara en arbetsmark­nadspoUtisk angelägenhet. Statsrådet Andersson har den 20 november 1980 tillkallat en arbetsgrupp med uppgift att pröva frågan om huvudmannaskap för överföring och omhändertagande av flyktingar i Sverige. Arbetsgruppen beräknas slutföra sitt arbete under hösten 1981.

AMS har vidare föreslagit att vapenfriverksamheten borde administeras av annan myndighet.

Regeringen har tillsatt en utredning om vapenfriorganisationen (A 1979:5) som bl. a. har sett över frågan om huvudmannaskapet för verksamheten. Utredningen har slutfört sitt arbete under våren 1981 och betänkandet remissbehandlas f. n.

Jag räknar med att eventuella förändringar i dessa båda avseenden kan genomföras utan att denna kommittés arbete behöver avvaktas.

AMS har i anslagsframställningen också tagit upp frågan om ansvaret för anskaffning av pryoplatser åt skolan. Inslagen av yrkes- och arbetslivsorien-teririg liksom praktik inom olika delar av utbildningsväsendet har ökat kraftigt under senare år. Det kommer att ställa ökade krav på ackvisition äv praktikplatser. Enligt AMS finns skäl att ifrågasätta om den nuvarande ordningen för ackvisition av 100 000-tals platser för korta arbetslivskontakter i första hand i grundskolan är ändamålsenlig. Den förutsätter en rad tidskrävande kontakter mellan skola, arbetsförmedhng och företag. Kom­mittén bör pröva om ifrågavarande verksamhet även i fortsättningen bör åvila arbetsförmedlingen eller om denna hantering av anskaffande av pryoplatser och de personalresurser som är engagerade för detta kan tas över av annan huvudman, i första hand skolan.

När det gäller investeringsfonderna har AMS påpekat att de tidigare använts i konjunkturpolitiskt syfte men att de nu kommit att användas som medel för allmän investeringsstimulans. Om denna förändrade inriktning skall bestå, anser AMS att frågan om överföring av de olika fondernas administration till annan myndighet bör prövas.

År 1979 godkände riksdagen systemet med investeringsfonder i företagen. Fonderna skulle i första hand användas som ett konjunkturpolitiskt medel men även kunna användas i regionalpolitiskt syfte för att stimulera långsiktiga investeringar av särskild betydelse-för sysselsättningen och för utvecklingen av landets näringsliv. Fonderna kan alltså ses både som en 14

 

generellt verkande investeringsstimulans och som ett selektivt medel inom    Skr. 1982/83:103 regional- och arbetsmarknadspolitiken. Jag anser att det är angeläget att    Dir. 1981:65 finna former för en rationell handläggning och administration av investe­ringsfondsärendena. Kommittén bör behandla dessa organisatoriska frå­gor.

Näringshjälp enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) kan utgå i form av bidrag eller lån till bl. a. handikappade för att börja eller i vissa fall fortsätta verksamhet som egen företagare. Stödformen har liten omfattning och andra arbetsmarknadspolitiska medel har visat sig mer effektiva för att ge arbete åt svärplacerade. I årets budgetproposition har jag aktualiserat frågan om huvudmannaskapet för denna hjälpform. Utredningar om näringshjälp, uppföljning, återkrav m.m. har i många fall inneburit omfattande administrativt arbete för arbetsförmedlingar och länsarbets­nämnder. Det kan ifrågasättas om stödets sysselsättningsskapande effekt motiverar den relativt omfattande administrativa hanteringen. Trots detta anser jag att det föreligger ett behov av det särskilda stöd som näringshjälpen utgör. Att helt avskaffa stödformen innebär att man avhänder sig en möjlighet till individanpassat stöd, som i det enskilda fallet kan vara dén enda möjligheten att ge den sökande sysselsättning. Stödet har också visat sig ha en särskild betydelse i glesbygder. Emellertid anser jag mot bakgrund av den administrativa hantering som är förknippad med denna volymmässigt föga omfattande stödform att kommittén bör se över stödformen och även undersöka möjligheterna att föra över den til annan huvudman. Härvid kan särskilt erinras om administrationen av det särskilda glesbygdstödet.

Jag har här nämnt några exempel på arbetsuppgifter som helt eller delvis kan föras över till annan huvudman. Kommittén bör överväga om det finns flera områden som kan aktualiseras i detta sammanhang.

Riktlinjer för arbetsmarknadsverkets ansvar inom bl. a.  utbildnings- och socialområdena

När det gäller ansvarsfördelningen meUan arbetsmarknadsutbildning och övrig vuxenutbildning, skall arbetsmarknadsutbildningen utgöra ett komple­ment. Arbetsmarknadsutbildningen skall vara ett instrument i arbetsförmed­lingens arbete med att passa samman arbetssökande och lediga platser. Däremot bör arbetsmarknadsutbildningen inte ta över ansvaret för att tillgodose grundläggande allmänteoretiska utbildningsbehov som primärt skall tillgodoses genom det reguljära utbildningsväsendet.

Det kan i detta sammanhang ifrågasättas om inte arbetsmarknadsutbild­ningen av oHka skäl fått ett för vidsträckt ansvarsområde. Det kan i det praktiska arbetet på förmedlingarna vara svårt att få till stånd en sådan handläggning av ansökningar om arbetsmarknadsutbildning att det sker en styrning av arbetsmarknadsutbildningens inriktning och omfattning efter förändringarna i arbetsmarknadsläget, inte minst när det gäller att begränsa omfattningen i uppgående konjunkturer. Allmänheten betraktar ofta arbetsmarknadsutbildningen som en rättighet oavsett sysselsättningsalterna­tiv. Arbetsmarknadsutbildningen kan också lätt uppfattas som ett attraktivt alternativ till vanlig vuxenutbildning eftersom utbildningsstödet är väsentUgt förmånligare. Åtminstone en viss del av arbetsmarknadsutbildningen kan därigenom bli ett utbildningspolitiskt snarare än ett arbetsmarknadspolitiskl

15

 

Skr. 1982/83:103 medel. Detta kan leda till att arbetsförmedUngarna i viss mån blir sysselsatta
Del II                     med en utbildningsrekrytering som går utöver vad som är motiverat av

arbetsmarknadspolitiska skäl. Kommittén bör pröva denna fråga och göra det i nära samarbete med kommittén (A 1980:02) för arbetsmarknadsutbild­ning och företagsutbildning (KAFU) samt föreslå riktlinjer för arbetsmark­nadsverkets ansvar på utbildningsområdet. Vidare bör kommittén beakta vad kommittén (U 1978:04) om kommunal vuxenutbildning (KOMVUX) som inom kort skall framlägga sitt huvudbetänkande föreslår beträffande gränsdragningen mellan den kommunala vuxenutbildningen och vissa delar av arbetsmarknadsutbildningen. Jag vill i detta sammanhang också erinra om att svenskundervisningen för invandrare inom bl. a. arbetsmarknadsutbild­ningen ses över av SFl-kommittén (A 1978:07). Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1981.

Kommitténs arbete med dessa frågor bör dock inte innebära att angelägna förslag från andra utredningar som behandlar likartade frågor fördröjs.

Även inom det sociala området föreligger behov av ett klarläggande av ansvarsfördelnigen. Vårdinstitutioner och sociala myndigheter släpper enligt AMS i många fall ansvaret för enskilda alltför tidigt. Därför tvingas arbetsförmedlingen att lägga ner mycket stora resurser på arbetssökande som inte är tillräckligt rehabiliterade för att en arbetsplacering skaU vara möjlig. Effekterna av förmedlingens insatser kan därför i praktiken ofta bli mycket små eller obetydliga. FörmedUngens arbete har här kommit att få viss karaktär av kurativ verksamhet. Kommittén bör belysa i vilken utsträckning förmedlingens resurser tas i anspråk för just sådana uppgifter.

Arbetsförmedlingens primära uppgift är platsförmedlingen som skall ge arbetssökande hjälp att få arbete och arbetsgivare hjälp att få arbetskraft. Men arbetsförmedlingen skall också medverka med arbetsförberedande åtgärder för sökande som behöver särskilt stöd för att få arbete. Detta kan t. ex. gälla nytillträdande på arbetsmarknaden, sökande i svåra omställnings­situationer och arbetshandikappade. Sedan den 1 januari 1980 finns arbetsmarknadsinstitut inrättade inom arbetsmarknadsverket. Verksamhe­ten vid instituten syftar till att pröva arbetshandikappades och yrkesobe­stämda personers förutsättningar för olika arbeten och genom vägledning och arbetsförberedande insatser medverka till att vederbörande får ett arbete. Arbetsmarknadsinstitutens resurser bör komma sådana sökande tillgodo som behöver fördjupad vägledning och mera omfattande förbere­delser innan de kan ta steget vidare till arbete eller utbildning.

När det gäller sökande som behöver arbetsförberedande och yrkesreha-biliterande insatser behövs en nära samverkan med andra ansvariga myndigheter inom t. ex. sjukvård, socialvård, kriminalvård, sjukförsäkring etc. Det är naturligtvis angeläget att, innan arbetsförmedlingen kopplas in, den medicinska och sociala rehabiliteringen har genomförts så långt att förmedlingens och arbetsmarknadsinstitutens arbetsförberedande och plats­förmedlande insatser kan leda till positiva resultat för den sökande. Det är emellertid också betydelsefullt att olika faser i rehabiliteringsprocessen samordnas på ett sådant sätt att inga besvärande väntetider eller avbrott uppstår, vilka kan leda till att behandlingsarbetet försvåras eller omintetgörs. Därför är det angeläget att en nära samverkan kommer till stånd mellan arbetsförmedUngen och andra berörda myndigheter, så att man får en ansvars- och arbetsfördelning som är rationell ur samhällsekonomisk 16

 

synpunkt och som tillgodoser individernas behov av kontinuitet i rehabilite-    sir. 1982/83:103
ringsprocessen.                                                                           Dir. 1981:65

Vad jag här har anfört om behovet av samverkan och klarare ansvarsför­delning mellan olika myndigheter bör inte tolkas så att arbetsmarknadsver­ket kan frånsäga sig ett ansvar för dem som på grund av handikapp eller andra arbetshinder har svårigheter på arbetsmarknaden. Jag vill erinra om riksdagens ställningstagande (AU 1978/79:20, rskr 1978/79:186) till prop. 1978/79:73 om åtgärder för arbetshandikappade.

Kommittén bör mot bakgrund av vad jag här har redovisat ange riktUnjer för vad som är arbetsmarknadsverkets ansvar i dessa sammanhang och belysa avgränsningar gentemot uppgifter som bör falla på andra myndigheter.

Vid sin behandling av prop. 1980/81:126 uttalade riksdagens arbetsmark­nadsutskott (AU 1980/81:21) bl. a. att det var angeläget att snabbt finna metoder för en bättre samordning mellan arbetsmarknadsverkets anpass­ningsverksamhet och skyddskommittéernas och företagshälsovårdens arbe­te. Jag kommer inom kort att föreslå regeringen att dessa frågor utreds.

Bland invandrarna finns många arbetssökande som har komplicerade hinder för en arbetsplacering. Det kan gälla bostadsproblem, brist på barntillsyn, bristande grundutbildning, sociala problem etc. Ett nära samarbete mellan arbetsförmedlingen och kommunerna är naturligtvis av stor betydelse för att dessa hinder skall kunna övervinnas. AMS har pekat på denna problematik i sin anslagsframställning för budgetåret 1981/82 och framhållit att man från statsmakternas sida bör markera var gränsen går mellan arbetsmarknadsverkets och kommunernas ansvar. Kommittén bör även behandla denna fråga. Härvid bör utredningen samråda med invand­rarpolitiska kommittén (A 1980:4).

I gränsområdet mellan näringspolitik, regionalpolitik och arbetsmark­nadspolitik är behovet av samordning och samverkan stort. Klara avgräns­ningar i ansvarsfördelningen mellan olika politikgrenar är här i hög grad nödvändiga om den samlade politiken skall bli effektiv. Genom framväxten av helt nya selektiva åtgärder inom närings- och regionalpolitiken har flera organ blivit involverade i handläggningen av frågor med arbelsmarknadspo­litisk anknytning. Kommittén bör överväga hur man på bästa sätt skall förena krav på samordning och samverkan med strävanden efter rationell arbets­fördelning på detta område.

I den nyligen framlagda industripolitiska propositionen (prop. 1980/81:130 s. 44-45) tar chefen för industridepartementet bl. a. upp frågan om ansvarsfördelningen mellan AMS och industriverket vad gäller handlägg­ningen av de regionalpolitiska frågorna. Enligt vad jag har inhämtat avser chefen för industridepartementet att inom kort tillsätta en särskild utredare för att se över industriverkets organisation. I utredningsuppdraget ingår att bl. a. överväga lämpligheten av att föra över handläggningen av det regionalpolitiska stödet på central nivå från AMS till industriverket. Kommittén bör i samråd med denna utredare förutsättningslöst pröva denna fråga.

Allmänt skall översynen av arbetsmarknadsverkets ansvarsområde syfta till att skapa en mer rationell ansvarsfördelning mellan verket och andra myndigheter och ge verket ökade möjligheter att koncentrera sina resurser på platsförmedling och de instrument i direkt anslutning till denna som är nödvändiga för att främja anpassningen mellan utbud och efterfrågan på

2 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

Yl

 

Skr. 1982/83:103   arbetskraft  på  arbetsmarknaden.   Med  utgångspunkt  från   kommitténs

Del II                      slutsatser när det gäller ansvarsfördelningsfrågan kan det finnas anledning att

ändra statsmakternas föreskrifter om arbetsförmedlingens uppgifter och

förmedlingsarbetets inriktning. Kommittén bör i så fall lägga fram förslag

härom.

Effektivare resursutnyttjande inom arbetsmarknadspoUtiken

En precisering av arbetsmarknadsverkets ansvarsområde bör följas av en allmän genomgång av det arbetsmarknadspolitiska åtgärdsprogrammet i syfte att uppnå effektiviseringar. Även om ansvarsområdet begränsas något återstår ett stort antal åtgärder som skall administreras genom arbetsmark­nadsmyndigheterna. Det medför en administrativ hantering som kräver mycket betydande resurser och det är oundvikligt att detta inkräktar på utrymmet för egentlig platsförmedling.

Sådana förenkUngar som kan underlätta den administrativa hanteringen bör därför vidtas och kommittén bör i detta sammanhang beakta erfarenhe­terna av de pågående försöksverksamheterna med ADB i platsförmedlingen. Vidare har nya åtgärder successivt tillkommit och omfattningen av de bestämmelser som den enskilde förmedlaren skall informera om och som han själv skaU sätta sig in i har hela tiden ökat. Kommittén bör därför gå igenom åtgärdsuppsättningen i dess huvuddrag i syfte att förenkla bestämmelser och begränsa antalet enskilda åtgärder. Detta kan ske antingen genom samman­slagning av åtgärder med likartat innehåll eller genom utrensning av åtgärder som det i och för sig kan finnas motiv för men som är obetydliga i omfattning och därför kanske kostar mer att administrera än vad de ger i utbyte. Det är således en samlad genomgång av de olika stödformerna som behöver göras. Varje enskild åtgärd kan förefalla motiverad om man ser den isolerad, men sammantaget kan hanteringen av aUa åtgärder- jämsides med det egentliga förmedlingsarbetet - bli för omfattande. Eftersom varje åtgärd då den infördes hade till syfte att lösa ett problem eller stödja en utsatt grupp bör det särskilt beaktas att förenklingar och sammanslagningar av olika stöd inte försvagar arbetsmarknadspolitikens möjUgheter att angripa olika förekom­mande sysselsättningsproblem. Detta kräver avvägningar som inte enbart är av teknisk natur. Även denna uppgift är väl lämpad för kommittén.

Prioriteringen mellan olika åtgärder vid medelstilldelningen till arbets­marknadsverket har också betydelse när det gäller arbetsmarknadspolitikens uppgift att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt. I betydande utsträck­ning är de mindre resurskrävande åtgärderna samtidigt också mera ägnade att främja anpassningen på arbetsmarknaden. En omfördelning av resurser inom det arbetsmarknadspolitiska åtgärdsprogrammet bör därför övervägas. Den skulle kunna inriktas på en relativt större satsning på platsförmedlingen och dess anpassningsfrämjande hjälpmedel, dvs. i huvudsak innebära en omfördelning från åtgärder som ligger sent i åtgärdskedjan till åtgärder som ligger tidigt. En sådan omfördelning får dock självfallet inte ske på sådant sätt att det innebär en resursöverföring från svaga grupper till dem som har större konkurrenskraft på arbetsmarknaden.

Kommittén bör därför belysa hur en resursomfördelning kan åstadkom­mas och vilka konsekvenser den kan få för insatserna på arbetsmarknads­politikens område och förde människor som berörs av dessa. De förslag till 18

 

resursomfördelning som kommittén kan komma att lägga skall utformas så     skr. 1982/83:103
att de totala kostnaderna hålls inom en given ram.                    Dir_ 1981:65

Även själva systemet för resursfördelning bör tas upp till prövning. Medelstilldelningen kännetecknas av att anslag ges till olika åtgärder och att det inte finns möjligheter till omfördelningar under löpande budgetår. En anslagstilldelningsteknik som möjliggjorde viss överföring av medel mellan de olika åtgärdsslagen skulle kunna medföra fördelar ur effektivitetssyn­punkt. I princip borde man sträva efter att ge större möjligheter att välja olika åtgärdskombinationer för att lösa ett givet arbetslöshetsproblem. Kommittén bör undersöka förutsättningarna för att skapa en ökad flexibilitet i resursanvändningen där besparingar på en anslagspost i vissa fall skulle kunna överföras till mer angelägna ändamål.

Arbetsmarknadsverkets uppgifter varierar kraftigt med konjunkturen. Medelstilldelningen till arbetsmarknadsutbildning och sysselsättningsska­pande åtgärder är i hög grad konjunkturanpassad och kan i betydande utsträckning utökas i ett svagt konjunkturläge. De personalmässiga resur­serna utmärks emellertid inte av en sådan flexibilitet och är inte dimensio­nerade för att klara extrema belastningar i .en djup lågkonjunktur. Kommittén bör pröva hur en ökad flexibilitet skall kunna åstadkommas även inom detta område. Härvid bör även förutsättningarna för att tillfälligt förstärka arbetsmarknadsverkets personalresurser studeras.

Huvudprinciper för arbetsmarknadsverkets organisation

Efter översynen av arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och åtgärds­program bör kommittén undersöka vilka krav de föreslagna förändringarna ställer på organisationen. Kommittén bör ange huvudprinciperna för en organisationsförändring. Syftet med en organisationsöversyn är att få en rationellt uppbyggd organisation för arbetsmarknadsverket som är väl avpassad för de arbetsuppgifter som verket enligt kommittén skall ha och som främjar den prioritering mellan oUka arbetsuppgifter som kommittén kommer att föreslå. I översynen bör bl. a. behandlas frågan om fördelningen av ansvar och uppgifter hksom samverkansformer inom verket mellan arbetsmarknadsstyrelsen, länsarbetsnämnderna och arbetsförmedUngen. En utgångspunkt för övervägandena bör vara en ökad decentralisering av beslutsfattandet meUan de olika nivåerna i verkets organisation.

Vidare bör enhetsuppdelningen hos AMS centralt ses över. AMS har i augusti 1980 överlämnat en rapport från arbetsgruppen för översyn av AMS centrala organisation.. Rapporten har tillstyrkts av AMS. I en särskild skrivelse har statskontoret framhållit att huvuddelen av rapportens förslag är nödvändiga att genomföra för att uppnå effektivitetsökningar. Rapporten bör därför ligga till grund för kommitténs arbete. Kommittén behöver emellertid inte känna sig bunden av de förslag som finns i rapporten. Jag har emellertid mot bakgrund av förslag i rapporten i årets budgetproposition förordat en viss provisorisk förändring i enhetsuppdelningen på AMS i avvaktan på kommitténs ställningstagande i denna fråga.

Genom de förändrade förutsättningar som kommitténs förslag kan komma att innebära för arbetsmarknadsverket kan det också vara lämpligt att kommittén ser över AMS styrelserepresentation. Offentliga arbetsgivares samarbetsnämnd (Oasen) har hös regeringen begärt att styrelsen utökas med

19

 

Skr. 1982/83:103   tre ledamöter som skall utses efter gemensamt förslag av statens arbetsgi-

Del II                      varverk  (SAV),   Svenska  kommunförbundet  och  Landstingsförbundet.

Skrivelsen behandlas f.n. inom regeringskansliet. Utan hinder av detta bör emeUertid kommittén se över hela representationen i AMS styrelse. En eventuell parlamentarisk representation i styrelsen bör även övervägas. I det sammanhanget vill jag erinra om vissa av Sverige ratificerade ILO-konventioner, i synnerhet konventionen (nr 88) om den offentliga arbets­förmedlingens organisation och konventionen (nr 150) om arbetsmarknads­förvaltning, dess roll, uppgifter och organisation. Det kan i sammanhanget också finnas anledning att uppmärksamma det arbete som förvaltningsut­redningen (B 1977:01) bedriver på detta område.

Regeringen har uppdragit åt AMS att i samråd med statskontoret och i nära kontakt med berörda personalorganisationer se över administrationen och organisationen av beredskapsarbeten i styrelsens egen regi. Översynen skulle inte beröra egenregiverksamheten som sådan utan ta sikte på regionkontorens ställning i arbetsmarknadsverkets organisation. En särksild arbetsgrupp har genomfört översynen och AMS har i skrivelse till regeringen den 5 september 1980 anslutit sig till förslagen och överlämnat rapporten till regeringen. Enligt förslaget skall två regionkontor slås samman. Regionkon­toret i Umeå läggs ner och verksamheten vid regionkontoret i Härnösand utvidgas till att även omfatta Västerbottens län. Antalet regionkontor minskas därigenom från sju till sex. Vidare föreslås en förändring i arbetsplatsorganisationen som ger en inte obetydlig inbesparing av huvud­sakligen biträdestjänster och förrådsmän. Statskontoret har i ett samrådsytt­rande ställt sig bakom förslagen i rapporten och jag har tidigare i prop. 1980/81:100 bil. 15 anfört att dessa frågor bör behandlas av denna kommitté. I översynsuppdraget ingick dock inte att utvärdera AMS egenregiverksam-het. Jag anser därför att kommittén bör förutsättningslöst pröva omfattning­en av och formerna för AMS egenregiverksamhet.

Kostnadsramar

Som utgångspunkt för kommitténs arbete bör gälla att alla förslag som läggs fram skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade resurser inom det område som förslagen avser. Det innebär att om kostnadskrävande förslag läggs fram måste samtidigt visas hur förslagen kan finansieras genom besparingar i form av rationaliseringar och omprövning av pågående verksamhet inom utredningsområdet. Även i övrigt bör här i tillämpliga delar gälla de direktiv som regeringen har utfärdat till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer (Dir. 1980:20).

Dessutom skall kommitténs kostnadsberäkningar kompletteras med förslag, idéer och uppslag som redovisar hur verkets verksamhet, sedan kommittén fastställt ansvarsområdet, skulle kunna bedrivas till 15 % lägre kostnader för den offentUga förvaltningen. I det sammanhanget bör kommittén också översiktligt belysa personalkonsekvenserna av sina för­slag.

Jag vill också erinra kommittén om att en flyttning av arbetsuppgifter till annan huvudman eller annan begränsning i verkets ansvarsområde som kommittén kan komma att föreslå inte bara bör innebära en kostnadsöver­föring utan också sådana effektivitetsvinster att kostnader för ifrågavarande 20

 

verksamhet kan minskas. Kommittén bör belysa detta samt även - så långt    Skr. 1982/83:103 detärmöjligt-delsgeförslagtillpå vilken ambitionsnivå verksamheten bör    Dir. 1981:65 bedrivas hos den nye huvudmannen, dels särskilt beakta att förslagen inte bör innebära ökade kostnader för kommunerna.

När det gäller gränsdragningen tUl verksamhet som handhas av kommuner eller landstingskommuner bör kommittén också beakta vad chefen för kommundepartementet har anfört i direktiv (1981:42) om begränsning av statlig normgivning till kommuner och landstingskommuner.

Slutligen vill jag erinra om vikten av att kommittén tillvaratar och belyser alla möjligheter tUl besparingar och omprioriteringar.

Kontakt med andra kommittéer m.m.

Kommittén bör arbeta i nära kontakt med den utredning om åtgärder för att påverka arbetsgivarnas rekryteringspolitik och förkorta arbetssökandeti­derna som jag inom kort kommer att begära regeringens bemyndigande att få tillkalla.

Vidare bör kommittén i den mån kommittén kommer in på frågor som rör omplaceringsförordningen (1974:1006) samråda med statens arbetsmark­nadsnämnd.

Kommittén bör vid arbetets början och vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda den tillfälle att framföra synpunkter.

Tidsram

Kommittén bör bedriva arbetet skyndsamt och bör ha slutfört sitt arbete senast under första halvåret 1984. Kommittén får om det så befinns lämpligt avge delbetänkande.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst tolv ledamöter med uppdrag att göra en översyn av arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisation,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen-beslutar att kostnaderna skall belasta tolfte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)

21

 

Skr. 1982/83:103       Samverkan i arbetsmiljö- och arbetsanpassningsfrågor

Del II

Dir 1981:66

Beslut vid regeringssammanträde 1981-11-05

Departementschefen, statsrådet Eliasson. anför.

I propositionen 1980/81:126 om arbetsmarknadspolitikens frarntida inrikt­ning behandlas bl. a. vissa frågor om arbetsmiljö och arbetsanpassning.

I propositionen konstateras att en vidgad samverkan behövs mellan arbetsmarknadsverkets anpassningsverksamhet och de arbetsmiljö- och arbetarskyddsansvariga organen. Enbart generella åtgärder räcker inte till om man i ökad utsträckning skall kunna förebygga utslagning och förhindra att handikapp uppkommer. Man måste i högre grad än f. n. få till stånd förebyggande individuella anpassningsätgärder. Med hänsyn lill problemens omfattning och karaktär kan sådana åtgärder inte i första hand vara en arbelsmarknadspolitisk uppgift. Arbetsmarknadsverkets anpassningsverk­samhet har redan nu ansträngda resurser. Även med en kraftig utbyggnad av verksamheten kan arbetsmarknadsverket inte täcka en lika stor del av arbetsmarknaden som den befintliga organisationen för arbetsmiljö och arbetarskyddsfrågor. En mera samlad syn behövs på frågor son-i gäller arbetsanpassning. Den uppsplittring som finns mellan skyddsorganisation, anpassningsgrupp och samverkansorgan i medbestämmandefrågor föisvårar en rationell behandling av frågor som rör arbetsanpassning och anställnings­främjande åtgärder. En vidgad samverkan mellan arbetsmarknadsverket och den befintliga skyddsorganisationen ter sig därför mera ändamålsenlig. Del bör i första hand ta sig uttryck i att man söker samordna skyddskommitté­ernas och företagshälsovårdens arbete med arbetsmarknadsverkets anpass­ningsverksamhet.

Vid sin behandling äv prop. 1980/81:126 uttalade riksdagens arbetsmark­nadsutskott bl. a. att det var angeläget att man snabbt finner metoder för en bättre samordning mellan verksamhetsområdena. Den av historiska och organisatoriska skäl betingade uppdelningen mellan arbetsmiljöområdet och den arbetsmarknadspolitiska anpassningsverksat-nheten är enligt utskottet olycklig och leder till ett dåligt utnyttjande av de gemensamma resurser­na.

Riksdagen har också beslutat om en parlamentarisk utredning av arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisation. Jag har nyligen fått regeringens bemyndigande att tillkalla en sådan kommitté. Enligt sina direktiv (Dir 1981:65) skall kominittén bl. a. undersöka förutsättningarna för att frigöra resurser för den egentliga platsförmedlingen genom avgränsningar och omprioriteringar när det gäller arbetsmarknadsverkets totala arbetsupp­gifter. I utredningens uppdrag ingår att närmare klarlägga ansvarsfördel­ningen mellan arbetsmarknadsmyndigheterna och andra myndigheter samt vilka konsekvenser olika gränsdragningar i ansvarsfördelningen kan fä för arbetsförmedlingens uppgifter.

Det ter sig därför naturligt att en särskild utredare nu tillkallas för att
närrnare utreda frågor om samverkan och ansvarsfördelning när det gäller
arbetsmiljö- och arbetsanpassningsfrågor. Utöver de grundläggande riktlin­
jer för detta arbete som dragits upp i prop. 1980/81:126 om arbetsmarknads­
politikens framtida inriktning och vid riksdagens behandline av denna vill jag
                              anföra följande.

 

Nuvarande förhållanden                                                             Skr. 1982/83:103

Dir.  1981:66

Under 1970-lalet genomfördes i bred politisk enighet en omfattande

reformering av den arbetsrättsliga lagstiftningen. Reformerna har tillsam­mans med den utveckling och förstärkning av resurserna hos arbetsmiljö- och arbetsmarknadsorganen som skedde under tidsperioden väsentligt förbättrat möjligheterna atl stödja utsatta grupper på arbetsmarknaden.

Arbelsmiljölagen (1977:1160) trädde i kraft den 1 juli 1978. I förhållande till tidigare arbetarskyddslagstiftning innebär arbetsmiljölagen en vidgning av arbetsniiljöbegreppet till att omfatta alla slag av hälso- och säkerhetsrisker -såväl fysiska som psykiska. En grundläggande föreskrift i lagen (2 kap. 1 § andra stycket) stadgar att arbetsförhållandena skall anpassas till människors förutsättningar i såväl fysiskt som psykiskt hänseende. I lagen finns också en bestämmelse (3 kap. 3 § andra stycket) om att det åligger arbetsgivaren att ta hänsyn till arbetstagarens särskilda förutsättningar för arbetet.

På arbetsplatserna arbetar skyddskommittéer och skyddsombud med arbetsmiljöfrågorna. I slutet av år 1979 fanns nästan 11 800 arbetsställen med skyddskommitté. Antalet skyddsombud uppgår till ca 100 000. Förelagshäl­sovården ingår som en integrerad del i skyddsverksamheten. Dess uppgift är i första hand förebyggande, men den skall också i viss mån fungera sjuk­vårdande och rehabiliterande. Omkring hälften av landets arbetstagare beräknas f, n. ha tillgång till företagshälsovård i någon form.

En människas arbetsförmåga påverkas i stor utsträckning av bl. a. arbetets art och organisation, arbetsplatsens utformning och andra arbetsmiljöfakto­rer. Under senare år har man blivit alltmer uppmärksam på sambanden mellan vissa skador, sjukdomar etc. och olika faktorer i arbetsmiljön. Eifarenheterna från det nya informationssystemet för arbetsskador (ISA) visar att ensidiga eller ansträngande rörelser och arbetsställningar (belast­ningssjukdomar) misstänks svara för drygt hälften av de arbetssjukdomar som registrerades i informationssystemet under år 1979.

Också utredningen om hälso- och sjukvården inför 80-talet - HS 90 - tar i sitt betänkande (SOU 1981:1) Hälsorisker upp frågor som rör förhållandet arbetsmiljö - ohälsa och arbetslöshet - ohälsa. Utredningen betonar företagshälsovårdens betydelse i arbelsmiljöarbetel som anför bl. a. följan­de:

"Förhållanden i arbetsmiljön kan ha betydelse för sjukdomspanoramats utseende, oavsett i vilka variabler detta beskrivs. Hur stor andel av den totala sjukligheten som kan tillskrivas sådana förhållanden är mycket svår att fastställa. Del torde dock kunna fastslällas, att förhållanden andra än rent arbetsmiljömässiga spelar en mycket stor roll. Samtidigt är det uppenbart att för vissa yrkeskategorier eller i vissa expositionssituationer är risken för skada, sjukdom och död mycket hög jämfört med ett lands genomsnittsför­hållanden. Ett fåtal får bära höga kostnader i form av ohälsa för att vi andra skall leva komfortabelt."

Sjukpenningkommittén (S 1978:04) har likaså berört frågor om arbetsmil­jöfaktorernas betydelse för sjukfrånvaron i sitt betänkande (SOU 1981:22) Sjukersättningsfrågor.

Arbetsmiljölagens syfte är att genom anpassning av arbetsförhållandena
till människans förutsättningar - och därmed givetvis också begränsningar -
så långt det är möjligt förebygga alt skador eller förslitning uppkommer. Det
gäller här såväl generella åtgärder som åtgärder för enskilda personers           23

 

Skr. 1982/83:103  arbetsplatser. Jag vill här understryka behovet av förebyggande åtgärder

Del II                     även   för  personer,   vilkas  särskilda   förutsättningar   medför  behov   av

individuellt anpassade åtgärder. Detta kan t. ex. gälla när en arbetstagare med svagare muskelstyrka än genomsnittet behöver anpassningsåtgärder som går utöver de generella åtgärderna för att han eller hon på sikt skall kunna undgå en förslitningsskada. Som jag redan har framhållit bör åtgärder av detta slag som avser redan anställda kunna ingå som en del i skyddsarbetet på arbetsplatserna.

Sedan den 1 juli 1974 gäller lagen (1974:12) om anställningsskydd (LAS) och lagen (1974:13) om anställningsfrämjande åtgärder (främjandelagen). LAS ger ökad anställningstrygghet för arbetstagare med nedsatt arbetsför­måga. Främjandelagen ger arbetsmarknadsverket befogenhet att aktivt arbeta för att äldre och arbetshandikappade skall kunna få och behållaen anställning. Lagstiftningen innebär långtgående skyldigheter för arbetsgivar­na att genom omplaceringar och andra åtgärder underlätta för en arbetshan­dikappad anställd att ha kvar sin anställning. De skall också vidta åtgärder för att främja anställning av äldre och arbetshandikappade.

Som ett komplement till lagstiftningen finns ett omfattande arbetsmark-nadspolitiskt åtgärdssystem. Det skall stimulera till anställning av arbetsta­gare med nedsatt arbetsförmåga och bidra till att arbetet anpassas till den äldre och arbetshandikappade arbetskraftens förutsättningar. Exempelvis kan bidrag lämnas till speciella arbetstekniska hjälpmedel åt en handikappad arbetstagare eller till särskilda anordningar på arbetsplatsen, om anordning­arna behövs för att en handikappad arbetstagare skall kunna utföra arbetet. Lönebidrag kan lämnas till en arbetsgivare som anställer en arbetssökande med nedsatt arbetsförmåga med viss andel av lönekostnaden för den anställde.

Sedan början av 1970-talet har successivt skapats särskilda s. k. anpass­ningsgrupper med representanter för arbetsgivare, arbetstagare och arbets­förmedling. Anpassningsgruppernas verksamhel har behandlats i förarbe­tena till lagen om anställningsfrämjande åtgärder. Grupperna skall bl. a. påverka attityderna gentemot äldre och arbetshandikappade i arbetslivet och föreslå åtgärder för att underlätta för dessa grupper alt få eller behålla en anställning. Hittills har ca 5 300 grupper inrättats.

Aktiviteten i anpassningsgrupperna är mycket skiftande. Detta har bl. a. påpekats av sysselsättningsutredningen, som i sitt delbetänkande (1978:14) Arbete åt handikappade konstaterar:

"len stor del av grupperna - förmodligen en klar majoritet - är aktiviteten mycket liten. Sammanträden förekommer pliktskyldigast. Effekterna i form av både omplacerings- och inplaceringsverksamhet är tämligen blygsamma. En ytterligare kategori anpassningsgrupper fungerar förhållandevis väl när det gäller omplaceringsverksamheten i företagen, men sysslar däremot i liten eller ingen utsträckning med frågan om inplacering av arbetshandikappade. Ett litet antal anpassningsgrupper fungerar enligt de intentioner som finns för verksamheten."

Utredningen genomförde också en enkät hos länsarbetsnämnderna om tillämpningen av främjandelagen. Av denna framgick att lagens mera tvingande regler inte utnyttjas av nämnderna.

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) har därefter i oktober 1979 antagit ett
~.                           handlingsprogram för arbete åt arbetshandikappade med syfte att aktivera

 

anpassningsgrupperna och få en effektivare tillämpning av främjandelagen. Skr. 1982/83:103 Den ökade aktivitet, som programmet ledde till, fick till följd att betydligt Dir. 1981:66 fler arbetshandikappade fick anställning på den reguljära arbetsmarknaden. Genomförandet av handlingsprogrammet har också setts som ett genombrott för användningen av främjandelagen i förmedlingsarbetet. I sin redovisning av aktiviteterna för år 1980 anger AMS att 32 % av anpassningsgrupperna inte sammanträtt under året. Ca 27 % hade endast behandlat interna frågor medan återstående 41 % även tagit upp inplaceringsfrågor. Högst aktivitet uppvisades inom den kommunala sektorn, där ca 6 % av anpassningsgrup­perna inte sammanträtt och ca 80 % behandlat inplaceringsfrågor. Inom statliga och privata sektorerna var aktiviteterna likartade, ca 35 % som inte saminanträtt och ca 37 % som även behandlat inplaceringsfrågor.

Arbetsförmedlingarna har i huvudsak inriktat sig på företag med rekryteringsbehov, där praktiska förutsättningar för inplacering av äldre och handikappade funnits. Detta är helt i linje med de riktlinjer som finns för anpassningsgruppernas arbete. Grupperna skall i första hand arbeta med inplaceringsärenden medan det interna anpassningsarbetet främst är en angelägenhet för arbetsgivare/personalorganisationer.

Lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL) trädde i kraft den 1 januari 1977. Den är avsedd att främja arbetstagarnas medbestäm­mande över arbetsvillkoren i vidaste mening. MBL är en ramlagstiftning som förutsätter kollektivavtalsreglering. Lagen ger arbetstagarorganisationerna förhandlingsrätt i frågor som rör förhållandet arbetsgivare-arbetstagare. Den ger också arbetstagarnas fackliga företrädare rätt till information om företagets förhållanden, bl. a. sådana planerade förändringar i verksamhe­ten som har betydelse för de anställda.

Frågor som gäller arbetsanpassning, omplacering eller nyrekrytering av t. ex. äldre och arbetshandikappade kan således också komma att behandlas inoiTi ramen för medbestämmandelagstiftningen. I det tidigare nämnda delbetänkandet Arbete åt handikappade framhöll sysselsättningsutredning­en bl. a. följande:

"Personalpolitiken, framför allt personalplanering och -rekrytering är av avgörande betydelse för att kunna lösa frågan om anställning av arbetshan­dikappade. Det är mycket svårt att i personalrekryteringen isolera frågor som rör de arbetshandikappades anställning från de övriga anslällningsruti-nerna. Det är inte heller önskvärt att ha en alltför långtgående särbehandling av de arbetshandikappade vid anställningen."

Utredningens uppdrag

De samverkansorgan som har utvecklats inom olika områden i arbetslivet har uppgifter som i viss utsträckning är överlappande. Exempel på detta är insatser för att anpassa arbetsförhållandena för dem som har funktionsned­sättningar eller för att förebygga arbetsskador och förslitningar genom arbetsmiljöåtgärder eller omplacering till arbetsuppgifter som är bättre lämpade för den enskilde arbetstagaren. Sådana frågor kan behandlas av skyddskommitté, anpassningsgrupp och inom ramen för medbestämmande­arbetet. Detsamma gäller åtgärder för att underlätta rekrytering av äldre och arbetshandikappade arbetssökande.

I propositionen 1976/77:149 om arbetsmiljölag m. m. framhöll föredra-

25

 

Skr. 1982/83:103   ganden betydelsen av att få till stånd en god samordning mellan den lokala

Del II                      skyddsorganisationen och anpassningsgruppernas verksamhet.  Det  vore

därför värdefullt om det bland ledamöterna i anpassriingsgrupperna också ingår peisoner som tillhör den lokala skyddsorganisationen, eftersom man då kan få en mera enhetlig och allsidig bedöinning av frågor som gäller anpassning av arbetet och arbetsmiljön till olika arbetstagares förutsättning­ar. Även planering av allmänna åtgärder för att främja nyanställning av arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga kan, enligt föiedraganden. behöva bedömas av den lokala skyddsorganisationen. Liki-iande uttalanden har sedan gjorts i propositionen 1978/79:73 om åtgärder för arbetshandikap­pade.

Sedan arbetsmiljölagen nu varit i kraft några år finns det enligt min mening anledning att söka utvärdera hur samordningen mellan den lokala skydds­organisationen och anpassningsgrupperna fungerat i praktiken. Redan nu förekoinmer samråd.och samverkan såväl mellan arbetsmarknadsstyrelsen och arbetarskyddsstyrelsen som mellan länsarbetsnämnderna och yrkesin­spektionen. Utredaien bör undersöka hur denna samverkan bör bedrivas så att man får en klarare ansvars- och arbetsfördelning mellan de organ som arbetar med anpassningsfrågorna.

Anpassningsgrupperna fullgör f. n. en viktig arbelsmarknadspolitisk funktion för att underlätta anställning av människor rned nedsatt arbetsför­måga och som kontaktorgan mellan arbetsförmedling och företag. Samtidigt kan konstateras att de fortfarande i avsevärd utsträckning arbetar med omplaceringsfrågor och andra anpassningsåtgärder för redan anställda hos företagen.

Utredaren bör inrikta sitt arbete på att finna en sådan organisatorisk modell för arbetsföidelningen mellan skyddsorganisation och anpassnings­grupp att arbetsförmedlingens insatser i verksamheten i största möjliga utsträckning inriktas på frågor om inplacering av äldre och arbetshandikap­pade på arbetsplatserna. Frågor som gäller anpassningsåtgärder för redan anställda bör i huvudsak vara en angelägenhet för arbetsgivare och fackliga företrädare bl. a. inom ramen för skyddsverksamheten. Jag har redan understrukit behovet av förebyggande åtgärder även för personer, vilkas särskilda förutsättningar medför behov av inviduellt anpassade åtgärder. Utredaren bör undersöka om detta bör föranleda särskilda åtgärder.

Oavsett vilken organisatorisk lösning soin utredaren kan komma att stanna
för bör utredningsarbetet grundas på överväganden om hur anpassnings­
gruppernas anställningsfrämjande funktioner och funktionen som kontakt­
organ skall kunna fullgöras, effektiviseras och renodlas. En markering av de
platsförmedlande uppgifterna ligger också väl i linje med de riktlinjer som
lämnats för arbetet inom den parlamentariska utredningen om arbetsinark-
nadsverkets ansvarsområde och organisation. En av utgångspunkterna för
denna är att arbetsmarknadsverket skall ges ökade möjligheter att koncen­
trera sina resurser på platsförmedling och på de instrument i direkt
anslutning till denna som är nödvändiga för att frän-ija anpassningen på
arbetsmarknaden. Utredaren bör också bedöma vilken effektivitetsvinst som
•en sådan ändrad ansvarsfördelning mellan anpassningsgrupper och skydds­
organisation kan innebära. Utredaren bör också utreda de konsekvenser en
annan arbetsfördelning mellan berörda organ kan få för behovet och
inriktningen av den bidragsgivning till arbetsanpassning som nu sker via
26                          arbetsmarknadsverket. Jag vill i sammanhanget erinra om att den parlamen-

 

tariska utredningen av arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisa-    Skr. 1982/83:103 tion enligt sina direktiv också skall gå igenom den arbetsmarknadspolitiska    Dir. 1981:66 åtgärdsuppsättningen i syfte att förenkla bestämmelser och begränsa antalet enskilda åtgärder.

Utiedaren bör i enlighet med vad jag har anfört sainråda med den parlamentariska utredningen om arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisation. På samma sätt bör utredaren i erforderlig utsträckning samråda med företagshälsovårdsutredningen (A 1976:01) och den särskilda utredaren med uppdrag att bl. a. utreda vissa frågor rörande åtgärder för att påverka arbetsgivarnas rekryteringspolitik. Samarbetet med den sistnämnda utred­ningen skall bl. a. avse lämplig samordning mellan de anställningsfräinjande insatserna och de insatser som kan komma att ske med stöd av arbetsför­medlingskontrakt.

Utredaren bör under arbetets gång inforrnera berörda arbetstagarorgani­sationer samt bereda dem tillfälle att framföra synpunkter.

Utredaren bör redovisa sitt arbete senast den 31 december 1982.

Utgångspunkten för utredningsarbetet skall vara att alla förslag som läggs fram skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade resurser inom det område som förslagen avser. Det innebär att om kostnadskrävande förslag (i detta inbegrips även inkomstsänkande förslag) läggs fram, måste samtidigt visas hur förslagen kan finansieras genom besparingar i form av rationalise­ringar och omprövning av pågående verksamhet inom utredningsområdet. (Se direktiv 1980:20 till samtliga kommittéer enligt regeringsbeslut den 13 mars 1980). Utredningen bör så omsorgsfullt som möjligt belysa de indirekta effekter i form av exempelvis ökad administration och ökat krångel, som förslagen kan medföra för myndigheter och enskilda.

Med hänvisningar till vad jag nu har anfört hemställer jag

att regeringen bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet

alt tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågor om samverkan i arbetsmiljö- och arbetsanpassningsfrågor,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt komn-iittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna för utiedningen skall belasta tolfte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)

27

 

Skr. 1982/83:103      Tilläggsdirektiv till statistikutredningen (E 1980:02)

Del II

Dir 1981:67

Beslut vid regeringssammanträde 1981-12-03

Departementschefen, statsrådet Wirtén, anför.

Enligt regeringsbeslut den 25 oktober 1979 tillkallades en kommitté med uppdrag att se över den statliga statistiken. Kommittén, som har antagit namnet statistikutredningen, har till huvuduppgift att med utgångspunkt i den befintliga statliga statistiken kartlägga behovet av statistik inom de skilda samhällsområdena. I direktiven (Dir 1979:133) framhålls att genomgången av statistiken om möjligt bör göras med hjälp av behovsmodeller och kriterier för effektivitets- och nyttoanalyser. Arbetet bör därvid syfta till en prioritering av statsfinansierad statistik inom och mellan skilda områden samt inbegripa en prövning av tänkbara prioriteringsprinciper. Kommittén skall enligt direktiven också se över de beslutsprocesser varigenom statistikens inriktning och omfattning fastställs. Därvid bör utarbetas metoder för en fortgående anpassning av statistiken till användarnas faktiska behov. Kommittén skall vidare överväga i vad mån det är lämpligt att överföra statsfinansierad statistik till att finansieras via uppdragsverksamhet. De allmänna strävandena att minska företagens och allmänhetens uppgifts­skyldighet skall beaktas. Sammanfattningsvis sägs i direktiven att utrednings­arbetet bör styras av syftet att i en framtid präglad av knapphet på resurser tillgodose samhällets angelägna behov av statistik genom en effektiv avvägning mellan nytta och kostnader.

I prop. 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten framhölls i redovisningen vad gäller ekonpmidepartementets verksamhetsområde att resultatet av kommitténs arbete bör ge statsmakterna förbättrade möjlighe­ter att prioritera statsfinansierad statistik inom och mellan skilda områden och ge en grund för reella besparingar på statistikområdet.

Som ett led i strävandena efter besparingar i den offentliga verksamheten pågår f.n. inom regeringskansliet en allmän genomgång av de direktiv som lämnats för olika utredningsuppdrag. Syftet är att undersöka i vad mån del kan finnas anledning att komplettera givna direktiv med uppdrag alt belysa hur berörd verksamhet skall kunna bedrivas till väsentligt lägre kostnader för den offentUga förvaltningen.

Som framgår av vad jag angett i det föregående följer visserligen av de
lämnade direktiven för statistikutredningen, att utredningsarbetet kan
förväntas ge en grund för reella besparingar inom den statliga statistikpro­
duktionen. Vid den nämnda genomgången av kommittédirektiven har jag
emellertid funnit att det skulle underlätta de framtida övervägandena-om
besparingar på statistikområdet, om statistikutredningen mera direkt belyste
verkningarna av en väsentlig minskning av kostnaderna för den statliga
statistikproduktionen. Jag föreslår därför att statistikutredningen ges i
uppdrag att vid slutredovisningen av sitt arbete lämna sina synpunkter på
vilka begränsningar av statistikproduktionen som enligt kommitténs mening
i första hand borde ske för det fall att resurserna för den anslagsfinansierade
statliga statistiken på kort sikt måste minskas med ca 20 procent. Jag vill
understryka att syftet härmed är att få belyst vilka konsekvenser ett väsentligt
28                          resurssnålare alternativ för den statliga statistikproduktionen skulle medfö-

 

ra, men att jag inte har tagit ställning för att en sådan minskning av resurserna    Skr. 1982/83:103
skall ske.                                                                                      Dir.  1981:68

Jag hemställer att regeringen utvidgar statistikutredningens uppdrag i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Ekonomidepartementet)

Förmåner till värnpliktiga m. fl. under grundutbildning

Dir 1981:68

Beslut vid regeringssammanträde 1981-11-26.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Gustafsson, anför.

Riksdagen biföll i skrivelse 1977/78:240 försvarsutskottets (FöU 1977/ 78:19) hemställan om en undersökning av unga värnpliktigas ekonomiska förhållanden.

Med anledning av riksdagens beslut uppdrog regeringen den 29 juni 1978 och den 11 januari 1979 åt överbefälhavaren att, med anlitande av statistiska centralbyrån, genomföra en undersökning av de värnpliktigas ekonomiska situation under grundutbildningen. Resultatet av undersökningen redovisa­des för regeringen i maj 1981.

Överbefälhavaren pekar i sin analys av undersökningen bl. a. på att det nuvarande värnpliktsförmånssystemet rymmer ett antal akuta problem och anser att man snarast bör ta ställning till dessa. Jag delar den uppfattningen och avser därför att, under våren 1982, i propositionen om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling, föreslå vissa förändringar inom bl. a. familjebidragslagens område. Jag kommer här inte vidare att beröra dessa förslag.

Det nuvarande förmånssystemet

Enligt värnpliktslagen (1941:967, omtryckt 1969:378) är varje svensk man värnpliktig fr. o.m. det år då han fyller 18 år t. o. m. det år då han fyller 47 år. Värnplikten innebär en skyldighet att tjänstgöra inom det militära försvaret såväl i fred som krig. I fred genomgår den värnpliktige utbildning för krigsuppgiften. Utbildningen utgörs av grundutbildning och repetitionsut­bildning. Grundutbildningens längd varierar från 227 dagar till 540 dagar. Repetitionsutbildning består av krigsförbandsövningar, särskilda övningar, fackövningar, särskilda fackövningar och mobiliseringsövningar.

En värnpliktig som inte finner det förenligt med sin övertygelse att bruka
vapen mot andra människor kan enligt lagen(1966:413, ändrad senast            29

 

Skr.  1982/83:103 1981:418) om vapenfri tjänst få tillstånd att fullgöra vapenfri tjänst istället för

Del II                     värnpliktstjänstgöring. Tjänstgöringstiden för en vapenfri ijänstepliktig är

totalt 420 dagar och delas, precis som värnpliktstjänstgöringen, upp på grundutbildning och repetitionsutbildning.

När en värnpliktig genomgår grundutbildning och repetitionsutbildning får han ekonomisk ersättning enligt ett särskilt förmånssystem. Systemet omfattar också de vapenfria tjänstepliktiga och de kvinnor som fullgör frivillig militär grundutbildning. Kostnaderna för förmånssystemet, exklusi­ve kost och logi, beräknas uppgå till ca 900 milj. kr. för budgetåret 1981/82.

Förmånssystemet är utformat så att vissa ersättningar utgår till alla värnpliktiga medan andra typer av ersättningar är behovsprövade och endast ges till värnpliktiga som t. ex. på grund av sin familjesituation behöver ett särskilt ekonomiskt stöd under värnpliktsutbildningen.

Generella ersättningar regleras i värnpliktsförmånsförordningen (1976:1008, ändrad senast 1981:586). Bestämmelserna för behovsprövade ersättningar återfinns i familjebidragslagen (1978:520, ändrad senast 1981:419).

Enligt värnpUktsförmånsförordningen får en värnpliktig, när han genom­
går grundutbildning, dagersättning med f. n. 17 kronor per dag t. o. m. 230
dagars tjänstgöring. Därefter får han 15 kronor per dag i tillägg till
dagersättningen t. o. m. 300 dagars tjänstgöring. För tjänstgöring utöver 300
dagar utgör tillägget 30 kronor. När han rycker ut från grundutbildningen
erhåller han ett utryckningsbidrag om 1 500 kr. För viss utbildning utbetalas
(                       också utbildningspremier.

En värnpliktig har för varje kalendermånad med minst sexton tjänstgö­ringsdagar under grundutbildning rätt till två fria resor till och från den plats inom landet där han är kyrkobokförd eller vistas stadigvarande eller annan plats inom landet, som kan nås med allmänt kommunikationsmedel. Vid viss tjänstledighet är den värnpliktige också berättigad till fri resa. Förutom dessa fria ledighetsresor har den värnpliktige möjlighet att för tio kronor i obegränsad omfattning utnyttja allmänna tåg-, buss- och båtförbindelser vart som helst i landet, de s. k. Vpl 10-resorna.

En värnpliktig som genomgår repetitionsutbildning erhåller dagpenning istället för dagersättning. Dagpenningen är lika stor som den värnpliktiges sjukpenning enUgt den allmänna sjukförsäkringen, dock lägst 40 kronor per dag. Dagpenningen betalas ut av försäkringskassorna. Utöver dagpenningen utgår befattningspenning till värnpliktiga som tjänstgör som befäl.

Alla värnpUktiga har under såväl grundutbildning som repetitionsutbild­ning rätt till fri mat, fri inkvartering, fri utrustning och fri hälso-och sjukvård. De är vidare ekonomiskt skyddade vid skador under tjänstgöringen genom en särskild lagstiftning som anknyter till lagen (1976:380) om arbetsskade­försäkring. De är också grupplivförsäkrade enligt i huvudsak samma grunder som statens arbetstagare. Om en värnpliktig avlider under tjänstgöringen lämnas begravningshjälp till hans dödsbo. Värnpliktiga som fullgör dykeri-tjänst, fallskärmstjänst och liknande erhåller särskilda ersättningar.

En värnpliktig kan efter behovsprövning få familjebidrag för att klara sin

försörjning under tjänstgöringstiden. Familjebidrag, som också kan avse den

värnpliktiges närstående, finns i fem olika former, nämligen familjepenning,

bostadsbidrag,   flyttningsbidrag,   näringsbidrag   och   begravningsbidrag.

■"                         Värnpliktiga som fullgör repetitionsutbildning kan inte få någon annan form

 

av familjebidrag än näringsbidrag.                                            Skr. 1982/83:103.

Värnpliktiga som har försörjningsplikt mot barn och hustru eller Dir. 1981:68 sammanboende kan erhålla familjepenning. Familjepenning för barn är f. n. högst 570 kronor per månad och för hustru f. n. högst 1 290 kronor per månad. Bostadsbidrag kan erhållas med högst bostadskostnaden. Bidragets storlek är beroende av bostadens storlek, av familjens storlek och av vad som är att betrakta som normal hyra på orten. Begravningsbidrag betalas ut om den värnpliktiges maka eller barn avlider under tjänstgöringstiden.

Ärenden om familjebidrag handläggs av kommunens familjebidrags­nämnd eller annan av kommunen bestämd kommunal nämnd. Kommuner som betalat ut familjebidrag har rätt till statsbidrag med 95 % av utbetalat belopp.

Överbefälhavarens fyra modeller för ett nytt förmånssystem

Överbefälhavarens undersökning av de värnpliktigas ekonomiska situa­tion är genomförd som en statistisk urvalsundersökning i två omgångar. Vid ett första undersökningstillfälle kontaktades ca 4 500 värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga via en postenkät, innan de påbörjade sin grundut­bildning. Andra gången genomfördes en enkät ute på tjänstgöringsstäUena ca två månader innan de skulle rycka ut. Överbefälhavaren redovisar, förutom den statistiska analysen, också fyra principiellt olika modeller till ett nytt värnpliktsförmånssystem. Modellerna innebär i korthet följande.

1.    Bortfallen inkomst ersätts (motsvarande sjukpenningsystemet)

2.    Försvaret ansvarar för den värnpliktiges försörjning och hans del i kostnader för barn och bostad, medan kommunen sörjer för familjen i övrigt

3.    Värnpliktslön (lika lön för alla)

4.    Värnpliktslön efter behov. Ett system som ger alla värnpliktiga samma standard (dvs. lönen anpassas efter den värnpliktiges försörjningsbör­da)

Överbefälhavaren förordar modell 2.

Remissinstanser förordar ytterligare utredning av modellerna

Undersökningsrapporten har remitterats till trettio myndigheter och organisationer, varvid det framhölls att en särskild uppmärksamhet borde ägnas åt de olika förslagens ekonomiska konsekvenser. En tredjedel av remissinstanserna förordar modell 2 framför de andra modellerna. Fem remissinstanser anser att det nuvarande systemet är bättre än någon av modellerna. Ett flertal remissinstanser påpekar att modellerna inte är tillräckligt genomarbetade och att kostnaderna inte är så belysta att modellerna kan tjäna som underlag för ett principbeslut om ett nytt förmånssystem. En del instanser vill inte ta ställning till någon modell förrän dessa utretts vidare. Några remissinstanser förordar visserligen någon av modellerna, men anser att ytterligare utredning bör ske.

31

 

Skr. 1982/83:103     En parlamentarisk kommitté bör tillsättas

Del II

Jag delar uppfattningen att ett ställningstagande till modellerna kräver ytterligare utredning. En sådan utredning kan kräva vissa övergripande överväganden och ställningstaganden. Jag föreslår därför, efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet, att en parlamentarisk kommitté tillsätts för denna uppgift. Jag vill här ange några utgångspunkter för kommitténs arbete.

Utgångspunkter för ett nytt förmånssystem

Fullgörande av värnpliktstjänstgöring innebär med nödvändighet uppoff­ringar för den enskilde värnpUktige och hans familj. Ett grundläggande krav på ett förmånssystem är dock att den värnpliktige och hans anhöriga tillförsäkras rimliga ekonomiska förhållanden i samband med värnplikts­tjänstgöring eller vapenfri tjänst. I fråga om värnpliktiga under repetitions­utbildning får detta krav anses vara uppfyllt genom dagpenningsystemet. Någon översyn av det systemet behövs därför inte.

Även om det stora flertalet av de värnpliktiga som genomgår grundutbild­ning är ensamstående och fortfarande bor hos sina föräldrar är ändå skillnaderna stora mellan olika .värnpliktigas sociala och ekonomiska förhållanden. Detta gör att ett generellt förmånssystem av typen värnplikt­slön eller dagpenning enligt sjukpenningsystemet ter sig mindre realistiskt. Inte heller utesluter någon av de redovisade modellerna behovet av selektiva åtgärder till stöd åt den värnpliktige och hans familj. Kommittén bör därför överväga system där generella och selektiva förmåner kombineras. Till sådana generella förmåner bör även i ett framtida förmånssystem höra naturaförmåner av olika slag såsom kost och logi under tjänstgöringen. Utredningen bör dock se över de ersättningar som en värnpliktig får när han på grund av sjukdom eller tjänstledighet inte kan utnyttja kosthållet vid förbandet.

Kostnaderna för de av överbefälhavaren redovisade principmodellerna varierar i hög grad mellan modellerna. Kommittén bör inrikta sitt arbete så, att dess huvudförslag till nytt förmånssystem i stort sett ligger inom nuvarande kostnadsram för värnpliktsförmåner. I översiktlig form bör även förslag inom andra kostnadsramar kunna redovisas.

Möjligheterna att samordna förmånssystemet med andra förekommande bidragssystem och ersättningsformer bör beaktas. Kommittén bör därvid samråda med andra pågående utredningar bl. a. avseende den allmänna försäkringen.

I överbefälhavarens redovisning framkommer uppfattningen att kommun­erna genom socialtjänstlagen (1980:621) är skyldiga att bidra till den värnpliktiges och hans familjs försörjning. Mot denna bakgrund görs gällande att statens försörjningsansvar gentemot den värnpliktige och hans familj i vissa avseenden skulle kunna reduceras. Vissa remissinstanser har ifrågasatt denna uppfattning om kommunalt försörjningsansvar. Det är angeläget att kommittén klarlägger socialtjänstlagens innebörd i detta avseende.

I detta sammanhang bör kommittén formulera en principiell syn på hur
22                          kostnaderna för värnpliktsförmåner skall fördelas på olika huvudmän.

 

Reseförmåner utgör en stor andel av de sammanlagda kostnaderna för Skr. 1982/83:103 värnpliktsförmåner. Goda möjligheter att ta sig hem under helger och Dir. 1981:68 övningsuppehåll är av stor betydelse för de värnpliktiga. Av den värnplikt­sekonomiska undersökningen framgår att många värnpliktiga, trots nuva­rande generösa reseförmåner, har stora kostnader för sina resor. Kommittén bör därför kartlägga behovet av en eventuell förändring av resesystemet. Kommittén bör därvid utgå från att de värnpliktigas reseförmåner enbart skall syfta till att ge de värnpliktiga goda möjligheter att resa mellan tjänstgöringsstället och hemmet.

Kommittén bör vid sitt arbete beakta vad riksdagen anfört med anledning av motionen 1979/80:1136 (FöU 1979/80:13, rskr 1979/80:316) om översyn av familjebidragslagen.

Försvarskommitténs kommande slutbetänkande, särskilt avseende de värnpliktigas förmåner och utbildning, bör också beaktas.

Möjligheterna till förenklingar och kostnadsminskningar i förmånssyste­mets administration bör ägnas särskild uppmärksamhet.

I den mån kommittén föreslår medverkan från myndigheter utanför försvarsmakten skall de ekonomiska konsekvenserna för dessa myndigheter redovisas.

Förslag till nya författningar eller ändringar i gällande författningar som övervägandena ger anledning till bör också presenteras.

Utredningsarbetet bör bedrivas i sådan takt att överväganden och förslag kan redovisas senast den 1 oktober 1982.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar mig

att tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter med uppdrag att utreda frågan om ett nytt förmånssystem för värnpliktiga m. fl. under grundutbild­ning,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga,, experter och sekreterare samt annat arbets­biträde åt kommitén. . Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns kommittéanslag

Regeringen ansluter sig tillföredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(FÖRSVARSDEPARTEMENTET)

3 Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr 103

33

 

Skr. 1982/83:103      Översyn av den eftergymnasiala skogliga utbildningen

Del II

Dir. 1981:69

Beslut vid regeringssammanträde 1981-12-10.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Dahlgren, anför.

Sedan lång tid tillbaka bedrivs skoglig utbildning på olika nivåer i statlig regi. År 1915 tillkom skogshögskolan varifrån utexaminerades jägmästare och forstmästare. Skogsmästarskolan startade år 1945. Utbildning för lägre tjänstemän med bevakande uppgifter tillkom på 1860-talet då statliga skogsskolor för utbildning av kronojägare och skogsbetjäning inrättades. Utbildningen av skogvaktare gavs år 1970 en ny inriktning varvid begreppen skogstekniker och skogsinstitut infördes. Dessa tre postgymnasiala utbild­ningsnivåer är numera inordnade i Sveriges lantbruksuniversitet.

Jägtnästarlinjen är en högskoleutbildning som enligt utbildningsplanen syftar att ge de studerande de kunskaper, den ansvarsmedvetenhet och den kritiska skolning som fordras för att förvalta och utveckla naturresursen skog. De utexaminerade jägmästarna skall kunna ta ställning i biologiska, tekniska, ekonomiska och sociala frågor och ha förmåga att allsidigt värdera effekterna av olika åtgärder i skogsbruket. Det är bl. a. viktigt att de studerande får möjlighet att tillägna sig en ekologisk grundsyn samt att uppmärksamma skogen som miljöfaktor. Utbildningen skall ge en bred bas av kunskaper samt möjlighet till specialisering. De studerande skall ges tillfälle att utveckla förmågan att självständigt lösa problem, att söka och tillämpa kunskap, att samarbeta och ta ansvar. Efter examen skall jägmästaren kunna sköta befattningar inom skoglig förvaltning, utbildning och rådgivning samt andra områden där högre skogUg utbildning efterfrågas. Jägmästarutbildningen skall också ge behörighet till forskarutbildning inom den skogliga sektorn. Utbildningen är femårig och omfattar 200 poäng. Den utbildningsplan som nu gäller antogs år 1980.

Skogsmäslarlinjen utgör det avslutande steget i en utbildningsgång som efter gymnasieskolan består av såväl utbildning som yrkesverksamhet. Skogsmästarutbildningen skall enligt utbildningsplanen syfta till att ge de studerande kunskaper och färdigheter inom skogsnäringens biologisk­ekologiska, tekniska och ekonomiska ämnesområden. Vidare skall utbild­ningen förbereda de studerande för befattningar dels i förvaltnings- och stabstjänst, undervisning och rådgivning inom skogsbruk där vidare utbild­ning än skogsteknikerutbildning är önskvärd, dels handha rörelse inom skogsbruk och angränsande näringar. Studietiden vid skogsmästarskolan är tre terminer och omfattar 60 poäng. Härtill kan komma två års praktik jämte genomgång av skogsteknikerutbildning eller motsvarande varvid den sam­lade utbildningen omfattar 120 poäng.

Skogsteknikerlinjen ger yrkesutbildning för arbetsledar-, planläggnings-
och rådgivningsuppgifter inom skogsbruket och angränsande sektorer av
näringslivet. Utbildningen kvalificerar till fortsatt utbildning på skogsmäs-
tarlinjen. Skogsteknikerlinjen omfattar kurser och specialarbete. De kurser
som ingår är dels grundläggande som i matematik och kemi, dels tillämpade
skogliga m. fl. ämnen. Skogsskötsel, skogsteknik och arbetsledning är
viktiga delar av utbildningen. Sedan år 1979 är skogsteknikerlinjen en allmän
34                          högskoleUnje inom lantbruksuniversitetet. Skogsinstituten har alltså upp-

 

hört som fristående utbildningsanstalter.                                 Skr. 1982/83:103

Den skogliga utbildningens roll i samhället är väl dokumenterad genom Dir. 1981:69 flera utredningar som genomförts de senaste tjugo åren. På grund av splittrat huvudmannaskap för de olika utbildningarna har någon samordning mellan dem inte kunnat åstadkommas. Sedan år 1979 är huvudmannaskapet för all eftergymnasial skoglig utbildning samlat inom Sveriges lantbruksuniversitet och en översyn av de skogliga utbildningarna pågår inom universitetet med utgångspunkt framför allt i de senast genomförda utredningarnas förslag.

I ett antal motioner till 1979/80 års riksdag togs olika skogliga utbildnings­frågor upp till behandling. Olika förslag till åtgärder framfördes. Jordbruks­utskottet behandlade frågan under våren 1980 (mot. 1979/80:935, JoU 1979/80:44, rskr 1979/80:389). Utskottet ansåg det värdefullt att det framtida utbildningsbehovet inom den skogliga sektorn blev föremål för fortsatta överväganden från regeringens och berörda myndigheters sida. Utskottet konstaterade att utvecklingen inom skogsbruket kommer att leda till ett ökat behov av yrkesutbildad personal. Genom en övergripande och allsidig översyn av den skogliga eftergymnasiala utbildningen borde närmare underlag kunna erhållas för fortsatta överväganden i hithörande frågor. Enligt utskottets mening fanns det således skäl som talar för att en sådan översyn, förslagsvis med parlamentarisk förankring, kommer till stånd i lämpligt sammanhang. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemstäl­lan.

Med hänsyn till vad riksdagen anfört bör en samlad och allsidig översyn av den skogUga eftergymnasiala utbildningen nu komma till stånd. Genom att de tre utbildningarna numera samlats under Sveriges lantbruksuniversitet.»! huvudmannaskap underlättas en sådan översyn. Jag förordar att en särskild utredare tillkallas för ändamålet.

De krav som måste ställas på utbildningen förändras i takt med samhällsutvecklingen. En fortlöpande anpassning är därför nödvändig. I planeringen av skogsutbildningen bör hänsyn tas tUl den väntade samhälls­utvecklingen och förändringar inom näringen liksom också kunskapsmate­rialets UtveckUng. Härtill kommer den vetenskapUga utveckUngens stora betydelse för inriktningen av utbildningen. Vad jag nu har framhållit bör vara en utgångspunkt för utredarens arbete.

En huvuduppgift för utredaren bör vara att analysera behovet av utbildad skoglig personal och vilken utbildning som svarar mot detta behov. Förslagen bör grundas på bl. a. en samlad genomgång av arbetsuppgifterna och kraven på befattningshavarna i olika funktioner inom skogsnäringen och hos andra arbetsgivare. En av utgångspunkterna för analysen kan därvid vara redan gjorda utredningar.

I skilda sammanhang har behovet av tre nivåer på utbildningen ifrågasatts.
Därvid har andra utbildningsmodeller diskuterats. Ett alternativ, som därvid
framförts, är att inrikta den eftergymnasiala skogliga utbildningen på två
utbildningsled genom sammanslagning av skogstekniker- och skogsmästar-
utbildningarna. Ett annat alternativ är att behålla de tre utbildningsleden,
men ge skogsmästarUnjen ett utökat innehåll så att linjen bUr en med
jägmästarlinjen parallell, men mer yrkesinriktad högskolelinje. I det
alternativet skulle jägmästarlinjen få en mer teoretisk/vetenskaplig och
därmed också en mer specialiserad inriktning. Utredaren bör närmare
analysera dessa och andra möjliga modeller samt redovisa konsekvenserna
av dem.                                                                                                              35

 

Skr. 1982/83:103     Som  jag  redovisat  i   det   föregående  omfattar  den   eftergymnasiala

Del II                     utbildningen inom den skogliga sektorn f. n. tre allmänna högskolelinjer.

Varje högskolelinje är uppdelad i kurser. Utbildningarna har i vissa hänseenden stora likheter såväl i de teoretiska som i de praktiska delarna. Ännu har emellertid samordning mellan dem skett endast i mindre utsträckning. Utredaren bör nu pröva om kurserna kan utformas så att en och samma kurs kan utnyttjas inom flera utbildningslinjer. Övervägandena bör härvid även avse om och i vilka delar det är möjligt och lämpligt att samordna studierna mellan korta och långa utbildningar. Samordningen bör bl. a. kunna syfta till att underlätta för elever från de kortare utbildningarna att fortsätta i de längre. I detta sammanhang bör utredaren också undersöka i vilken utsträckning det är möjligt och lämpligt med en samordning med kurserna vid den lantbruksvetenskapliga fakulteten. Möjligheterna att genom samordningen uppnå besparingar bör undersökas särskilt. Med hänsyn till att den skogliga utbildningen är lokaliserad till flera orter bör vidare eventuella regionalpolitiska effekter av förslagen belysas.

Det är en uppgift för styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet att planera utbildningen. Utredaren bör emellertid i samband med sin analys av utbildningsbehov och förslag till studieorganisation även lägga fram förslag om hur utbildningen bör utformas med avseende på huvudsakligt innehåll och inriktning. Beträffande innehållet bör särskild uppmärksamhet riktas mot sådana inslag i utbildningen som kan bidra till ett bättre utnyttjande av naturresursen skog i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Härvid bör också prövas om utbildningen bör tillföras nya ämnesområden, t. ex. energi- och miljöfrågor, utöver de i vilka undervisning f. n. meddelas. Förslagen i detta avseende bör mot bakgrund av det nämnda planeringsansvaret dock ges en principiell karaktär.

Med utgångspunkt i bl. a. redan gjorda undersökningar och vad övervä­gandena i övrigt kan föranleda bör utredaren även lägga fram förslag om dimensioneringen av antagningen till de olika skogliga utbildningslinjerna. Därvid bör beaktas den breddning av arbetsmarknaden som förutses kunna ske utanför det traditionella området för skogUgt utbildade.

Vid en enskild skogsskola i Gammelkroppa, för vilken stiftelsen Värm­lands och Örebro läns skogsskola är huvudman, bedrivs skogsteknikerut­bildning. Utbildningen vid Gammelkroppa står numera under lantbruksuni­versitetets tillsyn och fyller samma krav som utbildningen vid lantbruksuni­versitetet i Bispgården och Värnamo. I sina överväganden bör utredaren i relevanta delar ta hänsyn till den utbildningskapacitet som Gammalkroppas-kolan svarar för.

Det är från bl. a. rekryteringssynpunkt önskvärt att skogsbruket inkl. forskningen kommer att betraktas som ett naturligt arbetsfält för både män och kvinnor. I dag dominerar männen i de skogliga utbildningarna. Det övervägande antalet sysselsatta inom skogsbruket är män. Utredaren bör därför överväga lämpliga åtgärder som främjar en ökad rekrytering av kvinnor till de skogliga utbildningarna.

Utredaren bör i sitt arbete samråda med Sveriges lantbruksuniversitet. Även i övrigt bör utredaren arbeta i nära kontakt med utbildningsavnämarna och andra intressenter på det skogliga utbildningsområdet.

Regeringen har tillkallat en särskild utredare (dir. 1981:30) med uppgift att

se över utbildningens och forskningens uppgifter i strävandena att förbättra

•"                            den svenska ekonomins utvecklings- och konkurrenskraft. Utredaren av den

 

eftergymnasiala skogliga utbildningen bör i erforderlig utsträckning samord-    Skr. 1982/83:103
na sitt arbete med nämnda utredning.                                        Dir. 1981:70

Regeringens direktiv (Dir. 1980:20) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering och reformer skall gälla även denne utredare.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda vissa frågor rörande den eftergymnasiala skogliga utbildningen

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta tionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)

Decentralisering av utlänningsärenden och kortare handläggningstider

Dir 1981:70

Beslut vid regeringssammanträde 1981-12-10 Statsrådet Andersson anför.

Nuvarande handläggning av utlänningsärenden

Den nuvarande instansordningen för utlänningsärenden fastställdes senast av riksdagen i samband med beslutet om ny utlänningslag (prop. 1979/80:96, AU 1979/80:27, rskr 1979/80:378). Den innebär i korthet att en ansökan om uppehållstillstånd lämnas in utomlands hos en svensk utlands­myndighet eller i Sverige hos polisen. Efter utredning vidarebefordras ärendet till statens invandrarverk (SIV). Under polisutredningen kan sökanden, få ett offentligt biträde, som kan utveckla sökandens skäl. SIV beslutar om uppehållstillstånd skall beviljas. Om ansökningen avslås, beslutar verket om utvisning. Det beslutet kan överklagas genom besvär hos regeringen (arbetsmarknadsdepartementet).

Handläggningsordningen har utformats i syfte att tillförsäkra den enskilde -enlångtgående rättssäkerhet. De rättssäkerhetsgarantier som finns inbyggda i lagstiftningen och proceduren begränsar i viss mån möjligheterna till en snabb handläggning. Ett ärende som rör vederbörandes rätt att stanna i Sverige, främst asylärenden, kan därför ofta inte behandlas så fort som vore önskvärt.

37

 

Skr. 1982/83:103     Besvärsärendena har ökat i antal och svårighet; handläggningstiderna har

Del II                    förlängts

I takt med att invandringen till Sverige alltmer kommit att bestå av människor från avlägsna länder och att dessa allt oftare åberopar politiska skäl för att få stanna här, har ärendena blivit mer svårbedömbara, ställt krav på större kunskaper hos den handläggande personalen och blivit allt mer tidskrävande. Den allmänna besvärsrätten över SIV:s beslut om avlägsnande och verkställighet infördes år 1976. Under de år som gått sedan dess har antalet sådana ärenden ökat successivt. Detta har fått till följd att såväl polisen som SIV och regeringskansliet vid olika tidpunkter har haft alltför många ärenden som väntar på avgörande (ärendebalans), vilket i sin tur medverkat till att handläggningstiderna blivit oacceptabelt långa.

Kritik har ofta och med all rätt riktats mot de långa handläggningstiderna. Dessa varierar dock kraftigt beroende på ärendets karaktär. De allra flesta ärenden om upphållstillstånd leder inte till att frågan om avlägsnande aktualiseras utan avgörs snabbt av SIV. Det är i avlägsnandeärenden, oftast de med politisk bakgrund, som långa handläggningstider kan uppstå.

En rad åtgärder har genomförts under senare hälften av 1970-talet i syfte att förkorta handläggningstiderna. Utlännings- och rättshjälpslagstiftningen har reformerats. Krav på att uppehållstillstånd skall sökas och beviljas före inresa har nyligen införts. Såväl polisen som invandrarverket och arbets­marknadsdepartementet har fått förstärkta resurser för handläggningen av dessa ärenden. Ett intensivt arbete bedrivs på flera håll i statsförvaltningen i syfte att åstadkomma en ytterligare förkortning av handläggningstiderna inom ramen för det regelsystem och den instansordning som nu gäller. Inom SIV övervägs t. ex. ätt ytterligare delegera rätten att fatta positiva beslut i vissa ärenden till polisen.

Problemen till följd av den stora mängden ärenden har varierat starkt över tiden och i olika skeden uppkommit på skilda håll i procedurens tre led. I korthet bör följande kunna slås fast ifråga om de nuvarande handläggnings­tiderna. PoUsen behöver normalt mindre än två månader för att utreda och vidarebefordra ett avlägsnandeärende. Dessa ärenden avgörs av SIV i genomsnitt 5-6 månader efter utlänningens första kontakt med polisen, d. v. s. efter en haridläggningstid hos verket av i genomsnitt ungefär fyra månader. En mindre andel av ärendena tar mycket lång tid.

Den övervägande delen av de utlänningar som utvisas av SIV överklagar besluten genom besvär hos regeringen. Delgivning och besvärstid omfattar normalt drygt en månad. Det tar, i en del fall efter remiss till SIV, i genomsnitt ca sex månader innan regeringen fattar beslut. Majoriteten av ärendena avgörs dock snabbare, efter ungefär fyra månader eller mindre. En relativt stor andel av ärendena tar mycket läng tid - ett år eller mer - bara i regeringskansliet. Efter slutligt beslut i fråga om rätten att stanna i Sverige tar det ytterligare ett antal veckor och ibland månader innan utlänningen antingen får sitt uppehållstillstånd eller beslutet om avlägsnande kan verkstäUas.

38

 

Långa handläggningstider ger allvarliga problem                     Skr. 1982/83:103

r   ,.       L     .,                                                                            Dir. 1981:70

De langa handläggningstiderna medför allvarliga problem för de sökande.

En utdragen väntan på ärendets utgång med svårigheter att finna meningsfull sysselsättning och en successiv förstärkning av anknytningen till Sverige, t. ex. genom barnens skolgång, medför ofta stora, påfrestningar för den enskilde. Långa handläggningstider medför även betydande kostnader för samhället. De väntande tillåts inte inneha anställning under väntetiden. Många av dem som väntar behöver därför stöd av samhället i form av socialhjälp och annan omsorg. Enligt det nya system som trädde i kraft år 1980 (SFS 1979:1120) ersätter staten kommunerna för den socialhjälp som betalas till utlänningar under väntetiden. Dessa kostnader uppgick år 1980 till ca 70 milj. kr. Till detta skall läggas direkta kostnader för samhället på en rad andra områden (tolkservice, sjukvård, skolundervisning, kurativa insatser etc.) samt indirekta kostnader på sikt, bl. a. för att reparera skador som psykiskt lidande under lång väntan i vissa fall kan ge upphov till.

Det är mot denna bakgrund nödvändigt att fortsätta arbetet med att förkorta handläggningstiderna. Frågan om regeringskansliets handläggning av utlänningsärenden utgör härvidlag ett särskilt problem. Sedan mitten av 1970-talet har antalet utlänningsärenden som handläggs inom arbetsmark­nadsdepartementet ökat kraftigt. Trots att möjligheterna för regeringen att ompröva lagakraftvunna beslut inskränktes kraftigt fr. o. m. den 1 juli 1980 har det totala antalet inkomna ärenden på fem år mer än tredubblats, från ca 1 100 år 1976 till ca 3 500 år 1980. Ökningen beror till stor del på den generella besvärsrätten över SIV:s avlägsnandebeslut. Invandrarenheten har succes­sivt förstärkts som en följd härav och nu är inom arbetsmarknadsdeparte­mentet mer än 30 årsarbetskrafter huvudsakligen sysselsatta med utlännings­ärenden i något avseende.

Behovet av att flytta besvärsärendena från regeringskansliet

Samtidigt som de långa handläggningstiderna i utlänningsärenden debat­terats har man emellertid också diskuterat frågan om vilken myndighet som i sista instans bör pröva besvär över beslut om främst avlägsnande av utlänningar. Diskussionen har förts från rättsliga utgångspunkter, från lämplighetssynpunkter och, inte minst, från den utgångspunkten att större ärendegrupper i möjlig mån bör decentraliseras från regeringskansliet till förvaltningsmyndigheter. Diskussionen har bl. a. gällt möjligheterna att från regeringen flytta den större delen av utlänningsärendena, som,nu är den största ärendegruppen i regeringskansliet. Frågan har fått särskild aktualitet mot bakgrund av att det ansvariga statsrådet tvingats avsätta allt längre tid för beredning av utlänningsärenden och att ärendena blivit betungande för berörda delar av regeringskansliet.

Utlänningslagkommittén behandlade i betänkandet (SOU 1977:28) frågan
om att inrätta en särskild besvärsnämnd där flertalet av de ärenden som nu
går till regeringen skulle avgöras slutligt. Kommittén ansåg att några rättsliga
hinder inte förelåg mot att ett besvärsorgan inrättades. Majoriteten menade
emellertid att lämplighetsskäl talade för att dittillsvarande ordning borde
bibehållas, även om antalet besvärsärenden skulle bli dubbelt eller tre gånger
så stort som då. Ordföranden och en ledamot reserverade sig och förordade
inrättande av en nämnd. I propositionen (prop. 1977/78:90) framhölls att det  39

 

Skr. 1982/83:103  intevaruteslutetattväljadenlösningsomreservanternahadeföreslagit. Mot

Del II               .      bakgrund av att generell besvärsrätt till regeringen hade införts så sent som år

1976 och då man först borde avvakta erfarenheterna av de nya bestämmel­serna om att avlägsnande skulle beslutas i direkt samband med att upphållstillstånd vägrades, beslöt regering och riksdag (AU 1977/78:30, rskr 1977/78:202) emellertid att besvärsrätten till regeringen borde kvarstå.

Arbetet med decentralisering i allmänhet av ärenden från regeringskans­liet pågår sedan mer än 15 år. Jag vill erinra om att föredraganden i propositionen (pröp. 1965:65) om statsdepartementens organisation m. m. uttalade att det var angeläget att befria departementen från én stor mängd ärenden av löpande natur. Departementens uppgift var att värdera och bedöma utredningsmaterial, samordna och planera regeringens politik och utforma de viktigaste riktlinjerna. Även riksdagen underströk vikten av delegering och decentralisering (SU 1965:105, rskr 1965:295). Inom rege­ringskansliet bevakar såväl statsrådsberedningen som regeringens decentra-Useringsdelegation frågan om delegering av beslutanderätt från regeringen till underordnade myndigheter. Jag vill slutligen erinra om att konstitutions­utskottet i sina granskningsbetänkanden vid upprepade tillfällen har påpekat vikten av att åstadkomma en minskning av ärendemängden hos regering­en.

De åtgärder som hittills har vidtagits för att göra handläggningen av utlänningsärenden i regeringskansliet smidig och snabb har inte räckt till för att bryta utvecklingen mot ökande ärendebalanser och längre handläggnings­tider. Erfarenheten visar att personaltillskott i regeringskansliet inte har gett motsvarande ökning av antalet avgjorda ärenden. Detta sammanhänger bl. a. med de begränsningar sorri beslutsordningen' för regeringsärenden medför, t. ex. den strikt hierarkiska organisationen och de begränsade möjligheterna att delegera beslutanderätten. Eri så stor mängd löpande ärenden som det nu är fråga om tar tid ifrån angelägna samordnings- och planeringsuppgifter och är i planeringshänseende svårförenliga med den typ av verksamhet som är normal inom ett departement.

Besvärsordningen i utlänningsärenden bör skyndsamt, ses över

Mot bakgrund av vad jag nu här anfört om de alltför långa handläggnings­tiderna i utlänningsärenden, de svårigheter som ärendena medför i regeringskansliet samt dén aUmänna strävan att därifrån flytta ut löpande förvaltningsärenden, förordar jäg att frågan om utformningen av besvärsord­ningen i utlänningsärenden skyndsamt sesöver. Eri sådan översyn bör syfta till att finna en ordning som, utan att befogade rättssäkerhetskrav åsidosätts, möjliggör en snabb och effektiv handläggning och därmed kortare totala handläggningstider.

Beträffande den närmare inriktningen av dessa överväganden vill jag framhålla följande. En utgångpunkt bör vara att regeringen inte längre skall vara allmän slutinstans för besvär i utlänningsärenden. Emellertid bör även fortsättningsvis- ärenden av prejudjcerande betydelse eller annars av principiell eller i övrigt särskild vikt komma till regeringens prövning.

Med dessa utgångspunkter bör övervägas på vilket sätt besvär i merparten

av de  utlänningsärenden,  som  nu förs upp till  regeringens prövning,

lämpligen skall kunna föras och hur besvärsprövningen bör organiseras. Ett

'O                           första alternativ är då att öppna möjlighet för att överklaga beslut om

 

avlägsnande hos en särskild besvärsnämnd för utlänningsärenden. I det Skr. 1982/83:103
sammanhanget är det viktigt att få belyst hur olika lösningar vad gäller Dir. 1981:70
uppgifter, sammansättning, intern beslutsordning etc. inom en besvärs­
nämnd påverkar möjligheterna att få till stånd en snabbare handläggning i
högsta instans än f. n. Likaså bör övervägas frågan om hur och i vilken
utsträckning ett begränsat antal ärenden av särskild vikt skall kunna komma
till regeringens prövning. I detta hänseende kan jag hänvisa bl. a. till
utlänningslagkoriimitténs betänkande (SOU 1977:28) Kortare väntetider i
utlänningsärenden s. 115-116 och 137.           .

Inom ramen för översynen bör också kunna undersökas i vad mån man genom samordning med andra myndigheter i första instans kan nå rationaliseringsvinster och kortare handläggningstider genom att utredning och beslut får ett nära samband. Det är därvid av stor vikt att de praktiska konsekvenserna för verksamheten av en sådan decentralisering blir belysta. Jag tänker då bl. a. på eventuella svårigheter att nå en enhetlig praxis och på samspelet mellan den regionala och centrala nivån. Av särskilt intresse är därvidlag hur man utformar skyldigheten att överlämna svårare ärenden uppåt i organisationen.

Uppdraget till invandrarpolitiska kommittén

Den år 1980 tillkallade invandrarpolitiska kommittén (A 1980:04) har tillsatts bl. a. mot bakgrund av behovet av att se över 1968 års riktlinjer för utlänningspolitiken (prop. 1968:142, SU 1968:196, rskr 1968:405). Kommit­tén, som har parlamentarisk sammansättning, har bl. a. i uppdrag att ge förslag till allmänna riktlinjer för regleringen av invandringen till Sverige. I direktiven framhålls att kommittén genomgående bör ägna särskild upp­märksamhet åt behovet av åtgärder för att göra väntetiderna i utlännings­ärenden så korta som möjligt. Kommitténs arbete vad gäller översynen av 1968 års riktlinjer för regleringen av invandringen ,bör enligt direktiven bedrivas skyndsamt. Enligt vad jag har inhämtat avser kommittén att avlämna ett delbetänkande om dessa frågor under andra halvåret 1982.

De frågor som jag nu har behandlat har alltså delvis nära samband med kommitténs uppdrag att ägna handläggningstiderna särskild uppmärksam­het. Jag anser det naturligt att även frågan om på vilket sätt utlänningsären­dena bör flyttas från regeringskansliet behandlas i detta sammanhang. Jag förordar därför att kommittén ges tilläggsdirektiv med uppdrag att skynd­samt pröva frågan om instansordningen i utlänningsärenden med utgångs­punkt från vad jag nu här anfört. Det bör vara möjligt att behandla dessa frågor särskilt utan att avvakta kommitténs slutliga ställningstaganden till nya riktlinjer för invandringspolitiken. Kommittén bör utgå från att en ny ordning vad gäller besvär över avlägsnandebeslut i utlänningsärenden bör träda i kraft senast den 1 januari 1983 För att möjliggöra nödvändigt organisationsarbete m. m. bör kommitténs förslag i dessa delar redovisas senast den 30 april 1982.

Utgångspunkten för utredningsarbetet skall vara att alla förslag som läggs
fram skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade resurser inom det
område som förslagen avser. Det innebär att om kostnadskrävande förslag
läggs fram måste samtidigt visas hur förslagen kan finansieras genom
besparingar i form av rationaliseringar och omprövning av pågående
verksamhet inom utredningsområdet. Kostnadsberäkningarna skall vara väl    1

 

Skr. 1982/83:103        genomarbetade och ta hänsyn till alla kostnader som kan uppstå oavsett om
Del II                 de drabbar staten, kommuner eller enskilda.  Vidare skall  kommittén

redovisa hur eventuella resursöverföringar mellan myndigheter skall ske. En utgångpunkt är därvid att förslagen inte får leda till ökade förvaltningskost­nader. Eventuella kommunalekonomiska konsekvenser av förslagen skall alltså beaktas och ett genomarbetat underlag som medger bedömningar i dessa avseenden skall redovisas. Utredningen bör så omsorgsfullt som möjligt belysa de indirekta effekter i form av exempelvis ökad administration och ökat krångel som förslagen kan medföra för myndigheter och enskil­da.

Kommittén bör vid arbetets påbörjande och vidare under arbetet informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation, med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor, och bereda dem tillfälle att framföra synpunkter. Kommittén skall därutöver informera berörda arbets­tagare om sitt arbete.   .

Jag hemställer att regeringen utvidgar invandrarpolitiska kommitténs uppdrag i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)

Ändrat bemyndigande vad gäller utredningen om över­syn av lagstiftning om förbud mot investeringar i Syd­afrika och Namibia m. m.

Dir 1981:71

Departementschefen, statsrådet MoUn, anför.

Regeringen bemyndigade den 30 oktober 1980 chefen för handelsdepar­tementet att tillkalla en särskild utredare (H 1980:4) med uppdrag att företa en genomgång av tillämpningen av lagen (1979:487) om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia och en kartläggning av möjligheterna för Sverige att vidta åtgärder även på andra områden såsom överföring av teknologi (Dir 1980:86). Med stöd av detta bemyndigande har en utredare samt fyra sakkunniga och en sekreterare förordnats.

En hemställan från utredaren om entledigande har bifallits per den 1 november 1981.

Enligt min mening bör en översyn av det här slaget göras av en kommitté med flera ledamöter. Jag hemställer därför att bemyndigandet den 30 oktober 1980 ändras så

att en kommitté med högst sex ledamöter får tillkallas för uppdraget;

att en av ledamöterna får utses att vara ordförande;

att sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde får förordnas åt
42                     kommittén.

 

43

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall    Skr. 1982/83:103
belasta elfte huvudtitelns kommittéanslag.                       Dir. 1981:72

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Handelsdepartementet)

Artiflciella inseminationer

Dir 1981:72

Beslut vid regeringssammanträde 1981-12-03. Departementschefen, statsrådet Petri, anför.

Bakgrund

Artificiell insemination (befruktning på konstlad väg) är en befrukt­ningsmetod som under senare år har tilldragit sig allt större uppmärksamhet såväl i Sverige som utomlands. Tillgängliga uppgifter tyder på att det i Sverige f. n. föds mer än 200 barn om året vilka har komrriit till genom artificiell insemination.

Artificiell insemination fyller ett behov för många som av någori anledning inte kan få barn på annat sätt. Som jag skall återkomma till i det följande medför dock verksamheten flera problem av såväl etisk som medicinsk och juridisk natur.

Sverige saknar - liksom de flesta andra länder - särskilda lagregler om artificiell insemination. Frågan om en lagreglering av verksamheten och dess effekter främst för barnet har tidigare diskuterats och utretts här (se SOU 1946:49 s. 64 och SOU 1953:9) utan att arbetet har lett till någon lagstiftning. Sedan några år tiUbaka pågår i Europarådet ett arbete på att få till stånd en rekommendation för medlemsstaternas interna lagstiftning, men inte heller detta arbete har ännu lett till något slutligt resultat.

Våren 1980 anordnade Svenska Läkaresällskapets delegation för medi­cinsk etik ett symposium för att få framför allt de etiska och juridiska aspekterna vid artificiell insemination belysta (se Läkaresällskapets hand­lingar "Artificiell Insemination", band 89, häfte 3, årgång 1980). Delegatio­nen har därefter i en skrivelse till justitieministern begärt en allsidig utredning av-hela problemkomplexet och en rättslig reglering av insemina-tionsverksaniheten. Behovet av lagstiftning här Också unclerstrukitsi andra skrivelser till justitiedepartementet, bl. a. från Svensk Gynekologisk före­ning. Frågan har vidare aktualiserats genom motioner till riksdagen (mot 1980/81:909 och 1189), och den har på senare tid diskuterats allt livligare i den allmänna debatten.

Efter samråd med statsrådet Ahrland föreslår jag att frågan om artificiella inseminationer nu utreds och att uppdraget anförtros åt en särskild utredare.

 

Skr. 1982/83:103     Allmänt om uppdraget

Del II

Artificiell insemination görs i första hand med sperma från en anonym givare, s.k. givarinsemination. I mer begränsad omfattning används artifi­ciell insemin-ation med sperma från den mottagande kvinnans make, s.k. makeinsemination.

Utredaren bör i den utsträckning som det är möjligt kartlägga omfattning­en av och formerna för artificiella inseminationer i Sverige. Med denna kartläggning som underlag bör utredaren ta slällning till om det behövs en reglering för själva verksamheten som sådan och hur en sådan reglering i så fall bör utformas. Av betydelse för detta ställningstagande är bl.a. de synpunkter av etisk och medicinsk natur som kan anläggas på en verksamhet av detta slag.

Utredaren bör vidare undersöka i vilken utsträckning de familjerättsliga regler som gäller i dag bör ändras, främst för att skydda de barn som har kommit till genom artificiell insemination. En allmän utgångspunkt bör vara att artificiell insemination får ske endast om barnet kan antas komma att växa upp under goda förhållanden. Utredaren bör också överväga vilka regler som kan behövas av hänsyn till givaren, kvinnan och i förekommande fall hennes make eller samboende.

Makeinseminationer o.d.

Om en gift kvinna föder ett barn, anses hennes make som far till barnet (1 kap. 1 § första meningen föräldrabalken). I fråga om makeinsemination är den rättsliga situationen därför förhållandevis oproblematisk. Det är sålunda klart att kvinnans make blir att betrakta som far även i rättslig mening till det barn som blivit följden av inserninationen. Problem med faderskapet uppstår dock, om mannens sperma har förvarats i en s.k. spermabank och används först efter hans död. Är kvinnan änka när barnet föds anses nämligen enligt lagen den avlidne maken som barnets far endast om barnet föds inom en sådan tid efter hans död att barnet kan vara avlat dessförinnan (1 kap. 1 § andra meningen föräldrabalken). Utredaren bör överväga om insemination med sperma från en avliden make över huvud,taget bör få förekomma och hur i så fall de rättsliga problem som kan uppkomma bör lösas.

Den faktiska situationen för män och kvinnor som utan att .vara gifta med varandra sammanlever under äktenskapsliknande förhållanden är i stort sett densamma som för gifta makar. Det finns därför skäl att överväga om inte artificiell insemination bör få förekomma också för en ogift kvinna med sperma från den man som hon bor tillsammans med. Den rättsliga situationen för ett barn vars mor inte är gift skiljer sig dock från den som gäller för ett barn till gifta föräldrar. Bl. a. måste faderskapet fastställas i en särskild ordning (1 kap. 3 § föräldrabalken). Med dagens regler är det dock oklart om det biologiska faderskap som är ett resultat av eri artificiell insemination kan bekräftas juridiskt. En förutsättning för att artificiell insemination skall få ske i fråga om samboende par.där mannen,själv är givare bör vara att denne rättsligt anses som far till barnet.

44

 

Givarinseminationer                                                                    Skr. 1982/83:103

De problem som möter vid givarinsemination är delvis olika beroende på om kvinnan är gift eller ogift.

Är kvinnan gift bör en förutsättning för insemination vara att den äkta mannen har samtyckt till att åtgärden vidtas och till att han skall betraktas som far till barnet. Starka skäl talar för att den som har lämnat ett sådant samtycke inte skall kunna avsäga sig faderskapet till ett barn som har kommit till genom inserninationen. Den möjlighet som en gift man i dag har att föra talan om att han inte är far till ett barn som har fötts i äktenskapet bör därför inte finnas i fall då det är klart att barnet har avlats genom en insemination som den gifta mannen har samtyckt till. En talan om att denne inte är far får i dag föras också av barnet. Utredaren bör överväga om barnet bör ha kvar denna rätt. Frågan hänger delvis samman med frågan i vilken utsträckning uppgiften om att insemination har förekommit och de närmare omständig­heterna kring den bör vara sekretessbelagda och i så fall i förhållande till vem. Jag återkommer till den frågan i ett följande avsnitt.

Ett alternativ kan vara att söm krav för artificiell insemination ställa upp att kvinnans make före inseminationen adopterar det blivande barnet. En sådan lösning kräver ändring i de nuvarande adoptionsbestämmelserna, eftersom de inte tillåter adoption av ett ofött barn.

År kvinnan ogift kan barnets ställning bli mera osäker. Frågan huruvida artificiell insemination bör få äga rum på en ogift kvinna bör därför bli föremål för särskilda överväganden.

, Om kvinnan lever under äktenskapsliknande former tillsammans med en man kan det ligga nära till hands att tillåta artificiell insemination under förutsättning att den samboende mannen med bindande verkan tar på sig det juridiska ansvaret som far för barnet. En tänkbar möjlighet även i dessa fall är att kräva att mannen före inseminationen adopterar det blivande barnet, utan att modern för den skull förlorar sin rättsliga ställning som förälder till barnet.

Övrigt om utredningsuppdraget

En viktig fråga är vem som bör göra den sociala bedömningen av de blivande föräldrarnas lämplighet. Ett alternativ är att lägga denna uppgift på den som är ansvarig för inseminationen. Om utredaren väljer att ställa upp krav på att det blivande barnet adopteras, ligger det dock närmare tiU hands att prövningen görs av domstolar och socialnämnder. Oavsett vilken lösning som väljs är det angeläget att de blivande föräldrarna genom samhällets försorg förbereds på de sociala och psykologiska synpunkter som kan läggas på en artificiell insemination.

Andra frågor av mer administrativt slag är vilka formkrav som bör ställas på samtycken och andra handlingar som rör en artificiell insemination och var dessa lämpligen bör för-varas.

Utredaren bör redovisa kostnaderna för en reglerad inseminationsverk-samhet och ge förslag till hur verksamheten skall finansieras. En utgångs­punkt bor vara att kostnaderna skall betalas av dem som-anlitar tjänster­na.

Utredaren bör kunna ta upp också andra frågor än dem jag nu har berört,
t. ex. sådana som rör spermabanker, blandning av sperma från flera givare     45

 

Skr. 1982/83:103   och ekonomisk gottgörelse till givaren.

Del II                         En viss anknytning till de artificiella inseminationerna har metoden att

befrukta ägg utanför livmodern och därefter plantera in ägget i en annan kvinna. I den mån en sådan eller liknande verksamhet börjar förekomma i vårt land reser det ytterligare problem vid sidan av dem som tidigare har angetts, bl. a. av etisk art. Utredaren bör vara oförhindrad att i detta sammanhang behandla också frågor av detta slag.

Utredaren bör samråda med utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt, journalutredningen (S 1980:3) och kommittén (S 1981:03) om etiska, humanitära och sociala frågor m.m. kring hybrid - DNA - tekniken (Dir 1981:3). I den mån det är ändamålsenligt bör utredaren vidare samråda med företrädare för justitie- och socialdepartementen i de andra nordiska länderna. Utredaren bör i övrigt följa utvecklingen i andra länder och internationella organ.

I utredningsarbetet bör delta medicinsk och barnpsykologisk expertis samt företrädare för huvudmännen inom den allmänna sjukvården. Även i övrigt bör utredaren erhålla den experthjälp som behövs.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört nu hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för justitiedepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om Öm kvinnan däremot lever ensam är det mera tveksamt om insemination

bör tillåtas. Utredaren bör pröva denna fråga utifrån vad som kan antas vara

förenligt med barnets bästa.

Sekretessfrågor

I dag förekommer insemination med en känd givare om denne är gift med kvinnan eller bor tillsammans med henne under äktenskapsUknande förhållanden, I övriga fall torde givaren i allmänhet vara anonym. En omdiskuterad fråga är om ett sekretesskydd bör finnas för uppgifter om honom och orri det förhållandet att en insemination har ägt rum. Utredaren bör närmare analysera de skäl som kan anföras för och emot ett anonymitetsskydd och föreslå de åtgärder som kan finnas påkallade.

När det särskilt gäller frågan om sekretess i förhållande till barnet talar mycket för aft barnet bör ha rätt att åtminstone få veta att det har kommit till genom artificiell insemination. Huruvida barnet också bör ha kunskap om vem som är givare är mera svårbedömt. Det finns en risk för att en sådan kunskap skuUe störa relationerna mellan barnet och den rättslige fadern. Dessutom kan det kanske bli svårt att finna lämpliga givare, om de riskerar att deras identitet avslöjas.

Om utredaren kommer fram till att givaren - i vissa fall eller generellt - bör vara känd, får också övervägas hur faderskapet till barnet då bör regleras. Av lagstiftningen bör tydligt framgå att givaren inte rättsligt skall anses som barnets far, om någon annan har tagit på sig faderskapet med bindande verkan.

46

 

Medicinska aspekter m.m. på artificiell insemination                Skr. 1982/83:103

Dir. 1981:73

Ett ingrepp av typen artificiell insemination innefattar vissa risker för

infektion eller andra komplikationer för kvinnan vilka även kan få konsekvenser för det blivande barnet. Metoden bör därför självfallet användas först efter sakkunnig prövning och under betryggande former. Det bör undersökas om särskilda kompetenskrav bör ställas upp för en rätt att utföra artificiella inseminationer. Vidare bör övervägas om åtgärden skall få utföras endast på sjukhus eller därmed jämförUg anstalt.

En annan fråga är vilken hänsyn som bör tas till släktskapsförhållandet mellan givaren och kvinnan. Klart är att insemination inte bör få förekomma med sperma från en släkting i rätt upp- eller nedstigande led eUer från syskon till kvinnan. Utredaren bör överväga om det därutöver finns några medicinska, etiska eller andra liknande synpunkter som bör ha betydelse i sammanhanget, t. ex. arvsegenskaperna hos givaren och de blivande föräldrarna, artificiella inseminationer,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Justitiedepartementet)

Statens industriverks framtida verksamhet och organisation m.m.

Dir 1981:73

Beslut vid regeringssammanträde 1981-11-12. Chefen för industridepartementet, statsrådet Åsling anför.

Bildandet av statens industriverk

År 1973 beslöt statsmakterna att inrätta ett nytt verk - statens industriverk

-    som central myndighet för industri-, energi- och njineralpolitiska frågor (prop. 1973:41, NU 1973:54, rskr 1973:225). Verkets huvuduppgifter skdle vara:

-    industripolitisk utredningsverksamhet,

 

-    vissa uppgifter i samband med det statliga finansiella företagsstödet som tidigare handlades av kommerskollegium,

-    statliga insatser för företagsservice, främst tiU de spiå och medelstora

företagen,                                                                                                        47

 

Skr. 1982/83:103   - det säkerhetsinriktade arbete som tidigare utfördes av kommerskollegi-

Del II                         um,

-     centrala myndighetsuppgifter på energipolitikens område,

-     centrala rnyndighetsuppgifter i fråga om den statliga mineralpolitiken.

Industriverkets styrelse fick en allsidig sammansättning av företrädare för arbetsmarknadens parter, näringsliv och riksdag. Beslutet innebar att verket kom att bestå av fem enheter nämligen planerings- och utredningsbyrån, industriavdelningen, energibyrån, mineralbyrån samt administrativa byrån. Dessutom integrerades dåvarande statens institut för företagsutveckling i verkets organisation fr.o.m! budgetåret 1974/75 som en separat enhet, enheten för företagsutveckling.

Vidare knöts vissa myndigheter administrativt- eller som underställda myndigheter till industriverket, liksom även vissa rådgivande organ av expertkaraktär.

Utvecklingen sedan år 1973

Under de år som har förflutit sedan industriverket bildades har föränd­ringar beslutats eller föreslagits för flera delar av verksamheten.

Verksamhet och personal vid industriverkets enhet för företagsutveckling har övertagits av Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU) (prop. 1979/80:88, NU 1979/80:41, rskr 1979/80:274) fr.o.m. den 1 juli 1981.

Från industriverkets industriavdelning har frågor rörande explosiva och brandfarliga varor överförts till sprängämnesinspektionen som i samband därmed blev en självständig myndighet den 1 juli 1981. Vidare har hemslöjdsfrägor överförts till en självständig myndighet, nämnden för hemslöjdsfrågor den 1 juli 1981. Enligt vad jag har erfarit avser chefen för kommunikationsdepartementet att föreslå regeringen att framlägga förslag rörande vissa frågor om transport av farligt gods, som innebär att dessa ärenden skall överföras från industriverket till annan myndighet.

Beslut har fattats om ny myndighetsorganisation inom energiområdet (prop. 1980/81:90 bil. 1, NU 1980/81:60, rskr 1980/81:381). Beslutet innebär bl. a. att huvuddelen av verksamheten vid industriverkets energibyrå den 1 juli 1982 skall föras över till en ny central myndighet för energifrågor, statens energiverk. I fortsättningen kommer industriverket att handlägga frågor rörande energianvändningen inom industrin. Här ingår bl. a. viss utrednings­verksamhet, rådgivning och information.

Vidare har beslut fattats om ny myndighetsorganisation inom mineralom­rådet (prop 1980/81:130, NU 1980/81:43 och 67, rskr 1980/81:349). Beslutet innebär att mineralbyrån vid industriverket överförs till annan myndighet. Organisationsförändringen beräknas bli genomförd under år 1982.

Även utanför industriverket har förändringar skett som påverkar verk­samheten inom verket.

Inom industridepartementet har inrättats ett struktursekretariat med
uppgift att i ett internationellt perspektiv arbeta med frågor av betydelse för
industrins långsiktiga strukturella utveckling. Detta innebär att industride­
partementets roll som beställare av utredningar m.m. har förstärkts,
samtidigt som behovet har minskat av självständigt initierade utredningar av
industriverket;
4g                             Sedan verket bildades har företagareföreningarna i länen ombildals till

 

regionala utvecklingsfonder. Fonderna har fått kraftigt ökade resurser.     Skr. 1982/83:103 Detta innebär att möjligheterna att decentralisera verksamhet inom det    Dir.  1981:73 industri- och regionalpolitiska fältet har ökat väsentligt.

Utredningsuppdraget

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag det vara befogat att tillkalla en särskild utredare med uppgift att se över industriverkets verksamhet och organisation.,Till ledning för utredaren vill jag anföra följande.

Det statsfinansiella läget innebär att krav på besparingar och rationalise­ringar i myndigheternas verksamhet fortlöpande kommer att ställas. Industriverkets verksamhet bör med anledning därav prövas förutsättnings­löst. Vidare skall arbetet med decentralisering målmedvetet främjas i strävan att uppnå en effektivare samhällsförvaltning. Det bör i sammanhanget erinras om vad riksdagens arbetsmarknadsutskott har uttalat beträffande decentralisering inom statsförvaltningen (AU 1980/81:23).

Industriverkets verksamhet bör, efter det att möjligheterna till decentra­lisering och besparingar till fullo beaktats, inriktas mot dels verkställande uppgifter på central nivå, dels utredningsverksamhet med syfte att ge underlag för arbetet inom regeringskansliet.

Beträffande de verkställande uppgifterna skall utredaren beakta följan­de.

När industriverket inrättades behandlades frågan om att samordna de olika formerna av statligt, företagsinriktat finansiellt stöd inom ramen för en organisation. I betänkandet (SOU 1971:69) Näringspolitiken - ny verksor­ganisation, som utgjorde det huvudsakliga beslutsunderlaget när industri­verket inrättades föreslogs i det syftet bl. a. att handläggningen av det regionalpolitiska stödet till näringslivet skulle föras över från arbetsmark­nadsstyrelsen (AMS) till det nya näringspolitiska verk som föreslogs. Remissopinionen var emellertid delad i denna fråga, varför någon sådan överföring inte genomfördes. Flera av de remissinstanser som var negativa till förslaget ansåg dock, att frågan borde tas upp till förnyad prövning när det pågående arbetet med riktlinjer för regionalpolitiken hade slutförts samt arbetsfördelningen mellan arbetsmarknads- och industridepartementen hade fastställts.

Efter år 1973 har riktlinjerna för regionalpolitiken successivt preciserats, senast genom riksdagsbeslut år 1979 (prop. 1978/79:112, AU 1978/79:23, rskr 1978/79:435). Vidare har arbetsfördelningen mellan arbetsmarknads- och industridepartementet förändrats så att de regionalpolitiska frågorna nume­ra handläggs inom industridepartementet. Enligt min mening är tiden därför mogen att på nytt överväga om det är lämpligt att föra över handläggningen på central nivå av det regionalpolitiska stödet till näringslivet från AMS till industriverket. Det bör ankomma på utredaren att i samråd med utredningen (A 1981:65) om arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisation förutsättningslöst överväga denna fråga. Om utredaren kommer fram till att en överföring bör ske, bör också förslag lämnas på hur organisationsförän­dringen skall genomföras.

Utredaren bör vidare överväga i vad mån de ärenden om finansiellt företagsstöd i olika former som f.n. prövas av regeringen kan överföras till

industriverket. Jag tänker därvid bl. a. på rekonstruktionsärenden i samband   49

4 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

Skr. 1982/83:103   med en akut ekonomisk kris i företag som har fått statligt kreditstöd. Vissa

Del II                      frågor om rekonstruktion av krisdrabbade företag behandlades i prop.

1980/81:130, kap. 11, NU 1980/81:64, rskr 1980/81:425) om industripoUti-kens inriktning m.m. Vad riksdagen därvid beslutade bör ligga till grund för utredarens överväganden i denna fråga. Om utredaren i samråd med utredningen om arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisation finner att ärenden om regionalpolitiskt stöd till näringslivet bör föras över från AMS till industriverket torde möjligheterna öka att lämna över beslutanderätt i rekonstruktionsärenden från regeringen till den centrala myndigheten, eftersom statens fordringar i sådana ärenden ofta hänför sig till både industripolitiskt och regionalpolitiskt kreditstöd.

När det gäller små och medelstora företag finns ofta de bästa kunskaperna på regional nivå. De regionala utvecklingsfonderna har i regel god kännedom om företag, företagare, produktidéer etc. Beslut på central nivå om finansieUt stöd till små och medelstora företag kan innebära tidsutdräkt och att tillgängliga resurser inte utnyttjas effektivt. Samtidigt kan de regionala organen i vissa avseenden sakna möjUgheter till enhetUg bedömning och överblick beträffande bransch- och marknadsutveckling. Utredaren bör därför överväga vilka beslut om finansiellt stöd som f.n. fattas av statens industriverk som helt eller delvis kan överföras till den regionala nivån. Jag vill i detta sammanhang nämna att det inom regeringskansliet f.n. övervägs om de regionala utvecklingsfonderna kan utnyttjas i ökad utsträckning när det gäller regionalpolitiskt stöd till små och medelstora företag. Det står vidare utredaren fritt att i dessa sammanhang lämna förslag till förenklingar och samordning av de industripolitiska stödinsatserna.

Beträffande industriverkets verksamhet på företagsserviceområdet bör utredaren närmare överväga vilka uppgifter verket skall ha. Detta bör göras mot bakgrund av de förändringar av SIFU och de regionala utvecklingsfon­derna som jag nyss har redogjort för. 1 anslutning till detta bör utredaren också överväga vilken roll verket skall spela gentemot de regionala utvecklingsfonderna. F.n. faller verkets uppgifter i detta avseende i huvudsak inom två områden. För det första utövas statens huvudmannaans­var för fonderna av industriverket. För det andra svarar industriverket för service till fonderna i frågor med anknytning till statlig näringspolitik.

Utredaren bör närmare precisera hur dessa uppgifter skall fullgöras i fortsättningen. Vissa frågor rörande de regionala utvecklingsfondernas verksamhet utreds f.n. av statens industriverk. Resultatet av detta arbete, som beräknas föreligga före utgången av år 1981, bör beaktas av utredaren.

När det gäller industriverkets utredningsverksamhet bör denna främst inriktas mot att förse regeringskansliet med underlag för dess arbete. Sådant underlag kan bestå dels av periodvis återkommande rapporter t. ex. underlag till långtidsutredningarna, dels av studier över specifika ämnen som på uppdrag kan utföras med kort varsel. Jag vill emellertid påpeka att industriverket är en bland flera instanser som regeringskansliet kan vända sig till vid behov.

Industriverkets utredningsverksamhet skall vidare ge underlag för verkets egna verkstäUande uppgifter.

Utredaren skall också undersöka om önskemål från externa intressenter

såsom myndigheter, organisationer och näringsliv kan tillgodoses genom en

50                          ökad andel uppdragsfinansierad utredningsverksamhet.  Utredaren skall

 

även överväga möjligheten att samordna industriverkets utredningsverksam-    Skr. 1982/83:103 het med den regionalpolitiska utrednings- och prognosverksamhet som     Dir.  1981:73 bedrivs inom ramen för länsplaneringen. Utredaren skall därvid även beakta i vilken utsträckning den initiering, samordning m.m. av regionalpolitisk forskning som sker inom ramen för expertgruppen (I 1979:E) för forskning om regional utveckling kan komma att beröras.

Industriverket har fr.o.m. hösten 1981 sina förvaltningslokaler på Lilje­holmen i Stockholm. Utredaren skall undersöka vilka möjligheter till administrativ samordning som föreligger mellan verket- och övriga till Liljeholmen lokaliserade myndigheter.

Utredaren skall mot bakgrund av vad jag har anfört lämna förslag till verksamhet vid och framtida organisation för statens industriverk samt redovisa vilka resurser som verket behöver för sin-verksamhet. I den mån förslaget påverkar industriverket närstående organ skall detta redovisas.

Om utredaren under sitt arbete skulle finna att möjligheterna till besparingar och decentralisering av verkets uppgifter är så stora att ett bibehållande av statens industriverk som en självständig myndighetsorgani­sation bör ifrågasättas, skall detta omgående anmälas.

När förslagen redovisas bör också de författningsförslag som föranleds av ställningstagandena läggas fram.

Utredaren skall när utredningsarbetet börjar samt vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att framföra synpunkter. Utredaren skall därutöver informera berörda arbets­tagare om utredningens arbete.

Utredaren skall med förtur överväga frågan om det är lämpligt att föra över handläggningen av det regionalpolitiska stödet till näringslivet på central nivå från AMS till industriverket. Därvid skall möjligheterna att överföra vissa ärenden om finansiellt företagsstöd i olika former som f.n. beslutas av regeringen till industriverket beaktas.

Utredaren skall därefter mot bakgrund av vad han har funnit behandla resterande delar av utredningsuppdraget.

Utredarens slutUga överväganden bör redovisas så att eventuella organi­sationsförändringar kan genomföras under år 1982.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet

att tillkalla en särskild utredare för att utreda frågan om statens industriverks framtida verksamhet och organisation m.m.,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

51

 

Skr. 1982/83:103       Tilläggsdirektiv till kollektivtrafikberedningen
Dein                (K 1979:07)

Dir. 1981:74

Beslut vid regeringssammanträde 1981-12-22.

Chefen för kommunikationsdepartementet, Claes Elmstedt, anför.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 13 september 1979 tillkallades en beredning för den kollektiva tätortstrafiken (K 1979:07). Kollektivtrafik­beredningen (KTB) har enligt sina direktiv (Dir. 1979:120) i uppgift att i samlade former närmare analysera behovet av nya trafiklösningar på kollektivtrafikområdef, att initiera, följa upp och utvärdera försöksverksam­het med nya trafiksystem, följa den nationella och internationella utveck­lingen på området och pröva olika utvecklingsåtgärder för den kollektiva trafikförsörjningen i tätorter av olika struktur.

Beredningen är parlamentariskt sammansatt med åtta ledamöter. Till beredningen finns ett sekretariat. Beredningen är samlokaliserad med transportrådet (TPR). Beredningen har även ett nära samarbete med TPR:s verksamhet på kollektivtrafikområdet.

Beredningens verksamhet omfattar främst praktiskt inriktade demonstra­tionsförsök men har även inslag av utvecklingsarbete. Beredningen sysslar inte med stöd till forskning i gängse mening. Beredningens arbetsplan för budgetåret 1981/82 innehåller projekt som avser planering och samordning av trafiken, trafikens tiUgänglighet och framkomlighet i gatunätet, fordon och anläggningar samt vissa övergripande frågor.

Beredningens framtida ställning har behandlats av transportforsknings­kommittén (K 1980:01) i betänkandet (Ds K 1981:5) Transportforsk­ning-Organisation och Samverkan. Kommittén har bl. a. föreslagit att beredningen, transportforskningsdelegationen och en viss del av styrelsen för teknisk utveckUng, sammanförs till en ny organisation benämnd transportforskningsstyrelsen. Beträffande KTB har kommittén förordat att sammanföringen senareläggs något år med hänsyn till beredningens pågåen­de verksamhet.

Vid min anmälan tidigare denna dag till budgetpropositionen (prop. 1981/82:100, bil. 9) har jag redovisat mina förslag om transportforskningens framtida organisation, samverkansformer m. m. För beredningen innebär förslagen att den bibehålls två år, dvs. t. o. m. utgången av år 1983. En utvärdering av verksamheten bör då göras. Det blir därefter aktuellt att ta ställning till verksamhetens inriktning och omfattning på längre sikt liksom till hur den skall vara organiserad. Men jag anser inte att utvärderingen eller den ev. förändrade organisationen skall innebära något avbrott i pågående verksamhet. Beredningen bör sålunda vara oförhindrad att engagera sig i nya projekt som kan beräknas bli avslutade efter utgången av år 1983. Mitt förslag är vidare att beredningens verksamhet under denna tidsram utvidgas till att även omfatta kollektiv landsbygdstrafik. Mot denna bakgrund återkommer jag nu tiU frågan om en utvidgning av beredningens verksam­hetsområde.

Kollektivtrafiken har under senare år ökat sin andel av transportarbetet.

Bakom denna utveckUng Ugger bl. a. ökade drivmedelskostnader, lågpris-

52                          linjen i taxesättningen och bildandet av ett gemensamt huvudmannaskap för

 

den lokala och regionala kollektivtrafiken. Det ökade intresset för kollek- Skr. 1982/83:103 tivtrafiken har främst kommit till uttryck i de större tätortsområdena. De Dir. 1981:74 omfattande och tidsmässigt koncentrerade arbetsresorna i dessa områden förutsätter också transportsystem med bl. a. stor kapacitet. Kollektivtrafi­ken har i dessa fall fördelar framför andra transportsystem. Kollektivtrafiken är vidare ett medel när det gäller att komma dll rätta med miljöproblemen i tätorterna. En utvecklad kollektivtrafik kan också spara energi och investeringar i vägar och gator m. m.

Enligt min mening finns det från regional- och trafikpolitiska utgångs­punkter lika stor anledning att ägna intresse åt landsbygdens trafikförsörj­ning. Erfarenheter från bl. a. beredningens verksamhet hittills visar också att många frågor inom kollektivtrafiken är gemensamma mellan tätort och landsbygd. Detta gäller både åtgärder som förbättrar nuvarande kollektiv­trafik och nya former för trafiklösningar och trafiksystem. Den organisato­riska samordningen som skett av kollektivtrafiken till följd av riksdagens beslut om ett gemensamt huvudmannaskap för den lokala och regionala trafiken skapar vidare förutsättningar för ett helhetsperspektiv på trafik i såväl tätort som landsbygd. Jag ser det därför som naturUgt att beredningens verksamhet vidgas till att omfatta all lokal och regional kollektiv persontra­fik.

Beredningen bör mot denna bakgrund närmare analysera behovet av nya trafiklösningar samt initiera, följa och utvärdera försöksverksamhet med nya trafikformer anpassade till olika regioners förutsättningar.

Bland frågor som har särskild betydelse för landsbygdsområden är formerna för samverkan och samordning mellan olika transportföretag och transportmedel. Erfarenheten visar att det i många områden är ekonomiskt orealistiskt att grunda kollektivtrafiken på konventionell linjetrafik med buss. Detta gäller till stor del på landsbygden där resunderlaget är begränsat. För att ändå kunna uppfylla det trafikpolitiska målet om att människor och näringsliv i landets olika delar skall erbjudas en tillfredsställande trafikför­sörjning kan därför andra trafikformer behöva utvecklas. På flera håll, både i utlandet och i Sverige, prövas också en rad mellanformer mellan konven­tionell busstrafik och privatbilism, som taxibuss, linjetaxi och samåkning. Beredningen bör utvärdera, initiera och vid behov själv genomföra försök med nya trafikformer och trafiklösningar i samarbete med bl. a. trafikföretag och huvudmän för den kollektiva länstrafiken. Beredningen bör i detta sammanhang samråda med delegationen för glesbygdsfrågor (I 1977:02).

Den ekonomiska situationen för staten, landstingskommuner och kom­muner gör att något nämnvärt utrymme för nya kostnadskrävande åtaganden inte kan anses föreligga under de närmaste åren. Detta nödvändiggör att en utveckling av kollektivtrafiken främst bör finansieras med effektivitetsvin­ster och genom avgifter.. En viktig uppgift för beredningen bör mot denna bakgrund vara att överväga olika former för kollektivtrafikens finansie­ring.

Forsknings- och utvecklingsfrågor på kollektivtrafikområdet handläggs även av transportforskningsdelegationen. I enlighet med vad som redan gäller för beredningens verksamhet förordar jag att den gränsdragning som nu gäller för tätortsfrågor även bör utsträckas till att gälla för landsbygds­frågor. Detta betyder att FoU-projekt av tillämpningskaraktär på kollektiv­trafikområdet bör handhas av beredningen.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

53

 

Skr. 1982/83:103  utvidgar uppdraget till kollektivtrafikberedningen till att även omfatta frågor

Del II                     om den kollektiva landsbygdstrafiken.

Regeringen ansluter sig till föredragandens övervägande och bifaller hans hemställan.

(Kommunikationsdepartementet)

Översyn av rättshjälpssystemet

Dir 1981:75

Beslut vid regeringssammanträde 1981-12-22 Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Petri, anför.

Bakgrund

Rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1972:429), RHL, utgår i fyra skilda former, nämUgen som aUmän rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brottmål, rättshjälp genom offentligt biträde samt rådgivning.

Allmän rättshjälp lämnas i princip i varje rättslig angelägenhet där behov av sådant bistånd föreligger, om inte rättshjälp skall utgå i annan form. Det är därvid utan betydelse om angelägenheten skall prövas av domstol eller annan myndighet eUer om det är fråga om en angelägenhet som inte handläggs vid någon myndighet. Den rättssökande skall efter förmåga, själv bidra till kostnaderna (rättshjälpsavgift). Återstoden betalas av staten. Den lägsta rättshjälpsavgiften uppgår till 1,5 procent av basbeloppet (2 procent fr.o.m. den Ijanuari 1982). Avgiften kan i vissa fall sättas ned eller efterges helt. Den viktigaste ersättningsgilla kostnaden är kostnaden för biträde.   .

Rättshjälp åt misstänkt i brottmål innefattar dels rätt till offentlig försvarare, dels annan rättshjälp (bl.a. rätt till ersättning för kostnad för bevisning). Någon rättshjälpsavgift betalas inte. Den som döms för brott kan dock åläggas att, inom vissa gränser, återbetala kostnaden för rättshjäl­pen.

Rättshjälp genom offentligt biträde kan lämnas i vissa i lagen särskilt angivna förvaltningsärenden, som rör den personliga rörelsefriheten eller den kroppsUga integriteten. I huvudsak gäller det mål och ärenden inom den psykiatriska sjukvården, den sociala vårdlagstiftningen, kriminalvården samt på utlänningslagstiftningens område. Ersättning till offentligt biträde betalas av allmänna medel. Någon återbetalningsskyldighet kan inte åläggas.

Rättshjälp kan slutligen utgå i form av rådgivning. Den rättshjälpsformen
omfattar rådgivning och därmed jämförliga åtgärder i rättsUga angelägenhe­
ter under högst en timme. Rådgivning meddelas av advokat eller biträdande
jurist på advokatbyrå. Avgiften, som beror på konsultationens längd, är för
år 1982 lägst 80 kr. och högst 340 kr. Avgiften kan sättas ned eller efterges. I
så fall betalar staten kostnaderna för rådgivningen till den del de inte täcks av
54                          avgifterna.

 

Rättshjälpsreformen, som trädde i kraft år 1973, innebar en upprustning Skr. 1982/83:103 av samhällets rättshjälp och ett förbättrat rättsskydd för stora grupper av Dir. 1981:75 medborgare. År 1979 gjordes omfattande ändringar i lagstiftningen (SFS 1979:240), vilka trädde i kraft den 1 januari.1980. Ändringarna hade till syfte att effektivera de olika rättshjälpsformerna och förenkla rättshjälpssystemet. Reformen innebar bl.a. att beslutsbefogenheter i stor omfattning flyttades från de dåvarande sex rättshjälpsnämnderna dels till advokater och biträdande jurister vid advokatbyråer, dels till ett stort antal myndigheter, främst domstolar, som handlägger de mål eller ärenden där rättshjälp kan bU aktuell.

Överflyttningen av beslutsbefogenheter har inneburit en betydande rationalisering. Antalet anställda hos rättshjälpsnämnderna har kunnat minskas med närmare hälften. Någon motsvarande ökning av antalet anställda hos domstolarna har inte skett. De påfrestningar som omorgani­sationen och det nya regelsystemet medfört har numera i aUt väsentligt bemästrats, men vissa problem kvarstår.

Statens utgifter för rättshjälpen har ökat kraftigt under senare år. Från ca 60 milj. kr. för budgetåret 1973/74 har de stigit till ca 216 milj. kr. för budgetåret 1980/81. I syfte att begränsa kostnaderna för rättshjälpen höjdes nivån för rättshjälps- och rådgivningsavgifter fr.o.m. den 1 april 1981. Riksdagen har i dagarna med anledning av prop. 1981/82:28 beslutat om ytterligare avgiftshöjningar och vissa andra ändringar i RHL, påkallade främst av besparingsskäl.

När det gäller allmänhetens efterfrågan på de olika rättshjälpsformerna kan nämnas följande. Antalet ärenden om allmän rättshjälp kan för budgetåret 1980/81 beräknas till omkring 76 000. Rättshjälp åt misstänkt i brottmål förekom i omkring 45 000 fall. Antalet ansökningar om rättshjälp genom offentligt biträde uppgick till omkring 6 000. Det uppskattade antalet rådgivningsärenden var mellan 25 000 och 30 000. I omkring 16 000 av dessa sattes avgiften ned eller eftergavs helt.

Tillkallande av en kommitté

I samband med 1979 års ändringar i RHL uttalade riksdagen att en förnyad översyn av lagstiftningen borde komma till stånd sedan ytterligare erfaren­heter vunnits av tillämpningen på området (JuU 1978/79:30, rskr 268). I prop. 1980/81:20 framhöll min företrädare att kostnadsutvecklingen inom rättshjälpen var sådan att det i det rådande statsfinansiella läget var påkallat ätt göra en allmän översyn av det allmännas åtaganden inom rättshjälpssys­temet. Detta uttalande mötte inte någon erinran under riksdagsbehandling­en (JuU 17, rskr 65).

Åven jag anser att inte minst den ekonomiska utvecklingen gör det
angeläget att en grundlig översyn av rättshjälpen kommer till stånd. En sådan
översyn behövs också för att i enlighet med vad riksdagen har uttalat göra en
utvärdering av 1979 års reform och undanröja vissa probem som har visat sig i
tillämpningen av RHL. Översynen av RHL har redan inletts i justitiedepar­
tementet. Som nyss nämnts har på min hemställan regeringen för en tid sedan
föreslagit vissa ändringar i RHL, betingade av främst besparingsskäl.
Förslagen har, med något undantag, i dagarna antagits av riksdagen (JuU
1981/82:19, rskr 105).                                                                                  ,55

 

Skr. 1982/83:103      Det sålunda inledda översynsarbetet fortsätter i departementet. Resulta-

Del II                      tet av detta arbete kommer att redovisas i en departementspromemoria tidigt

nästa år. Avsikten är att det bl.a. skall föreslås ett nytt avgiftssystem samt ändrade regler för rättshjälp vid bodelning och vid tvister om fel i fastighet. Det finns emellertid åtskiUiga frågor som rör rättshjälpen och som är av den karaktären att de lämpligen bör anförtros åt en kommitté med parlamenta­risk förankring. Jag förordar därför att en sådan kommitté tillkallas för att se över rättshjälpssystemet.

Kommitténs uppdrag

Vid översynen får den grundläggande målsättningen för rättshjälpssyste­met inte förloras ur sikte, nämligen att den enskilde skall ha möjlighet att tillvarata sina rättsliga intressen oberoende av sin ekonomiska situation. Rättshjälpen bidrar på det sättet till att främja principen om allas likhet inför lagen. Det finns emellertid anledning att undersöka vilka förändringar i rätts­hjälpslagstiftningen som kan göras för att öka effektiviteten och åstadkomma besparingar.

Såsom justitieutskottet uttalat i sitt av riksdagen godkända betänkande (JuU 1978/79:30 s. 45, rskr 268) bör kommittén ha frihet att överväga en total revidering av RHL. En begränsning ligger dock i kravet på att åstadkomma besparingar. Det är därför troligt att man måste behålla huvudprincipen att den rättssökande skall efter förmåga bidra till kostnaderna för rättshjälpen. Gör man det, blir utrymmet för radikala förenklingar av rättshjälpssystemet mera begränsat. Det är emellertid ändå av största vikt att kommittén undersöker varje möjlighet att göra systemet mindre arbetskrävande och enklare att handskas med.

När det gäller den närmare inriktningen av kommitténs arbete vill jag som exempel på angelägna frågor framhålla följande.

Allmän rättshjälp

En viktig fråga för kommittén att ta ställning till är tillämpningsområdet för institutet allmän rättshjälp och omfattningen av rättshjälpsförmåner­na.

Allmän rättshjälp kan enligt huvudregeln beviljas fysisk person i varje
rättslig angelägenhet, om han behöver sådant bistånd. Rättshjälpsformen
allmän rättshjälp har alltså ett mycket vidsträckt tillämpningsområde. Vissa
begränsningar har emellertid funnits alltsedan lagens tillkomst. Andra har
tillkommit efter hand. Bl.a. har riksdagen i dagarna beslutat att allmän
rättshjälp inte längre får beviljas! ärenden om äktenskapsförord, testamente
och boskillnad efter gemensam ansökan. En huvuduppgift för kommittén
blir att överväga var de ytterligare begränsningar av tillämpningsområdet
som nu måste göras lämpligen bör sättas in. Den prioritering som krävs måste
givetvis göras så att i första hand de mest angelägna behoven tillgodoses.
Detta torde förutsätta en kartläggning av olika huvudtyper eller grupper av
rättsliga angelägenheter vari frågan om allmän rättshjälp kan aktualiseras.
Jag vill i detta sammanhang peka på några områden som påkallar särskild
uppmärksamhet.
56                             Rättshjälp i förvaltningsärenden har hittills beviljats mycket restriktivt.

 

Denna praxis, som har ett uttryckligt stöd i förarbetena till RHL, får ses mot Skr. 1982/83:103 bakgrund av den skyldighet att i skilda hänseenden gå allmänheten tillhanda Dir. 1981:75 som åvilar olika myndigheter. Åven i fortsättningen bör allmän rättshjälp i förvaltningsärenden förekomma endast när speciella omständigheter påkal­lar det. Emellertid tyder vissa uppgifter på att de myndigheter som efter den 1 januari 1980 har fått befogenhet att bevilja allmän rättshjälp ofta anlägger en mer liberal syn vid tolkningen av RHL:s begränsningsregler än som tidigare gjordes av rättshjälpsnämnderna. Kommittén bör undersöka vilka åtgärder som kan vidtas för att återhållsamheten skall kunna vidmakthållas. Kommittén bör i detta sammanhang också uppmärksamma vilken utform­ning reglerna i förvaltningslagen (1971:290) om väglednings- och service­skyldighet kan komma att ges i framtiden.

En fråga som alltsedan RHL:s tillkomst tilldragit sig stor uppmärksamhet är i vilken utsträckning allmän rättshjälp skall kunna ges en näringsidkare när det gäller rättsliga angelägenheter som rör näringsverksamheten. År 1979 gjordes en försiktig utvidgning av möjligheten till rättshjälp i dessa fall. Riksdagen uttalade i samband därmed att utvecklingen på området borde följas med uppmärksamhet och att frågan borde tas upp till nya övervägan­den bl.a. från statsfinansiella synpunkter vid den kommande översynen av rättshjälpssystemet (JuU 1978/79:30 s. 49). Kommittén bör nu undersöka tillämpningen av regeln. Mot bakgrund av de riktlinjer för översynen som jag tidigare angett bör det övervägas om regeln bör göras mer restriktiv.

Vid reformen år 1979 togs under riksdagsbehandlingen upp frågor om förmånerna vid rättshjälp i angelägenheter som behandlas utom riket. Det uttalades att även denna fråga borde tas upp vid en kommande översyn. Kommittén bör undersöka regelns tillämpning och vid behov lägga fram förslag till ändringar. Härvid bör också uppmärksammas frågan om omfattningen av beslutad rättshjälp i situationer då en rättslig angelägenhet som behandlas i Sverige står i samband med rättsliga förfaranden utomlands (jfr NJA 1980 s. 346).

Avsikten är att i den departementspromemoria som nu är under utarbetande ta upp frågan om att inskränka rättshjälpen i tvister som rör fastigheter, i första hand fel i fastighet, under förutsättning att behovet av rättsligt bistånd kan tillgodoses genom rättsskyddsförsäkring. Kommittén bör gå vidare på den linjen och undersöka i vad mån rättsskyddsbehovet kan tillgodoses i någon annan form än genom allmän rättshjälp. Förutom rättsskyddsförsäkring kan här pekas på att medlemskap i en intresseorgani­sation redan i dag i vissa fall för med sig att medlemmarna kan få det rättsskydd som behövs i angelägenheter som rör organisationens verksamhetsområde.

Ett sätt att minska behovet av allmän rättshjälp kan vara att för vissa
rättsliga angelägenheter ordna förfarandet inom-den berörda-myndigheten på
sådant sätt att behovet av vägledning i rättsliga frågor åtminstone delvis kan
tillgodoses därigenom. Härvid kan jämföras med den ordning som gäller
beträffande vissa tvistemål om mindre värden vid allmän domstol. Det är
emellertid inte självklart att det alltid blir billigare för samhället att lägga
rådgivningsuppgifterna på myndigheten i stället för att låta en rättshjälpsfi-
nansierad rådgivning skötas av advokater eller motsvarande. Det är heller
inte säkert att uppgifterna kan tillgodoses lika bra av myndigheten som av en
fristående rådgivare. I fråga om mål som handläggs vid tingsrätt kommer de
aktuella frågorna att tas upp av rättegångsutredningen (Ju 1977:06) i ett        57

 

Skr. 1982/83:103        delbetänkande som läggs fram i början av år 1982. Kommittén bör, bl.a. på
Del II                     grundval av vad rättegångsutredningen kommit fram till, överväga om det är

möjligt att minska samhällets totala kostnader genom att lägga över rådgiv­ningsuppgifter på myndigheten i stället för att finansiera rådgivningen genom rättshjälpen.

I detta sammanhang vill jag också peka på de förslag till bl.a. vägledningsskyldighet för myndigheterna som förvaltningsrättsutredningen (Ju 1978:09) har lagt fram i sitt delbetänkande (SOU 1981:46) Ändringar i förvaltningslagen. Förslagen övervägs f.n. inom departementet.

I syfte att förhindra missbruk av rättshjälpen finns i RHL en bestämmelse om att allmän rättshjälp inte får beviljas den som inte har ett befogat intresse av att få sin sak behandlad. Om allmän rättshjälp redan har beviljats men den rättssökande inte längre kan anses ha befogat intresse av att få saken prövad skall rättshjälpen upphöra. Dessa regler avser bl.a. att hindra att anspråk som framstår som oberättigade eller avser obetydliga ekonomiska värden jämförda med rättegångskostnaderna får drivas på det allmännas bekostnad. Vissa erfarenheter tyder på att reglerna mycket sällan tillämpas. Kommittén bör undersöka möjligheterna att göra intresseprövningen mer effektiv. Begränsningar i rättshjälpen bör också övervägas för vissa fall där det mot bakgrund av rättshjälpens karaktär av social lagstiftning inte framstår som rimligt att rättshjälp lämnas. Man kan bl.a. tänka sig att inskränka möjligheterna tiU rättshjälp när angelägenheten rör egendom av lyxkarak­tär.

I detta sammanhang bör också uppmärksammas, den inte ovanliga situationen att parter, av vUka åtminstone en har allmän rättshjälp, i en dispositiv tvist ger en uppgörelse formen av en förlikning trots att den helt eller till större delen är till den ena partens favör. 1-Iärigenom uppnår man att den part, som i realiteten förlorat målet, trots detta undgår skyldighet att ersätta statens kostnader för den vinnande partens rättshjälp (jfr NJA 1976 s. 259). Kommittén bör undersöka om det går att åstadkomma en ordning som - utan att betydande olägenheter av annat slag uppstår - ger domstolen möjlighet att undersöka förlikningens verkliga innebörd och på grundval därav fastställa återbetalningsskyldighet för rättshjälpskostnader.

Kommittén bör vidare överväga om förmånerna vid allmän rättshjälp är lämpligt utformade. Jag vill här särskilt peka på utredningskostnader (9 § andra stycket 2 och 3 samt 24 och 25 §§ RHL). Tillgänglig statistik visar att kostnaderna för utredningar har ökat starkt under senare år. Vissa uppgifter tyder på att parter i ökad utsträckning anlitar privata sakkunniga innan talan väcks. Rättshjälpsreformen år 1979 innebar i detta hänseende en utvidgad kostnadskontroll. Det kan dock ifrågasättas om denna kontroll motsvarar de krav som numera måste ställas. Kommittén bör undersöka frågan och lägga fram~förslag som syftar till en förbättrad kostnadskontroll och även till besparingar. (Se i denna fråga även JuU, 1981/82:19 s. 20.)

När det gäller frågan om den rättssökandes eget bidrag för att betala kostnaderna för rättshjälpen har, som tidigare nämnts, rättshjälps- och rådgivningsavgifterna successivt höjts. I den tidigare nämnda depar­tementspromemorian kommer vidare att behandlas frågan om ett annorlun-. da utformat avgiftssystern som bl.a. innebär att en självrisk, räknad i procent på rättshjälpskostnaden, införs. Det finns emellertid ytterligare frågor rörande avgiftssystemet som kan behöva övervägas av kommittén. Det bör sålunda undersökas i vad mån närståendes ekonomiska förhållanden bör

58

 

kunna inverka på den rättssökandes rättshjälps- och rådgivningsavgift. Det Skr. 1982/83:103 kan t.ex. ifrågasättas om inte en makes eller en underhållsskyldig förälders Dir. 1981:75 ekonomi normalt bör inverka på bedömningen när avgiften fastställs för den rättssökande. En närliggande fråga som också bör granskas gäller möjlighe­terna att införa betalningsansvar för rättshjälpskostnader för parter som utan rättshjälp driver en rättslig angelägenhet gemensamt med en person som beviljats allmän rättshjälp (jfr NJA 1966 s. 270 och NJA 1975 s. 431).

Rättshjälpssystemets nuvarande uppbyggnad innebär att avgift bara tas ut en gång i varje angelägenhet oavsett om angelägenheten handläggs i flera domstolsinstanser eller både inom och utom rätta. Kommittén bör undersö­ka om det finns anledning att i stället införa en ordning som innebär att en ny avgift skall betalas, om rättshjälpen i en rättslig angelägenhet skall bestå även efter det att saken har avgjorts i första instans eller på motsvarande sätt behandlats i en första omgång.

I 31 § RHL ges beträffande mål och ärenden i domstol regler om motparts ersättningsskyldighet för kostnad för allmän rättshjälp. I 33 § föreskrivs om fördelningen av den återbetalade ersättningen mellan staten och den som haft allmän rättshjälp. Regleringen innebär, bortsett från vissa särbestämmelser, att de föreskrifter om rättegångskostnader som ges i lag skall tillämpas också i fråga om rättshjälpskostnaderna. Den som åläggs ersättningsskyldighet för rättshjälpskostnader skall i princip betala den del av kostnaderna som avser motpartens rättshjälpsavgift till denne och resten av kostnaderna till staten. Reglerna skall tillämpas i varje instans. Det innebär, att en part som vunnit i överrätt i en delfråga, t.ex. ett inhibitionsyrkande, blir" berättigad att få tillbaka sin rättshjälpsavgift från motparten. Det kan ifrågasättas om inte den regeln leder till en omotiverat förmånlig behandling. Åven om parten sedermera förlorar i huvudsaken, blir han inte skyldig att betala någon ny rättshjälpsavgift. Kommittén bör undersöka hur hithörande regler har kommit att fungera hos domstolarna. I den mån systemet visar sig vara mindre ändamålsenligt bör kommittén lämna förslag till förbättringar.

I mål och ärenden vid domstol fattar domstolen beslut om biträdesersätt­ning, fastställer rättshjälpsavgift, beslutar om återbetalning till staten av rättshjälpskostnad och beslutar om fördelning av den återbetalade ersätt­ningen mellan staten och den som haft allmän rättshjälp. Domstolen har då i allmänhet samma sammansättning som när den beslutar i själva saken. Kommittén bör undersöka om det skulle vara förenat med några fördelar att i dessa frågor eller i vissa av dem öppna möjlighet att överlåta åt en av domstolens ledamöter, exempelvis rolelinnehavaren, eller någon tjänsteman vid domstolen atl ensam fatta beslut.

Rättshjälp åt misstänkt i brottmål

Rättshjälp åt misstänkt i brottmål innefattar dels rätt till offentlig försvarare enligt de bestämmelser som finns i bl.a. RB, dels annan rättshjälp åt misstänkt i brottmål, t.ex. ersättning för bevisning och för egen resa och uppehälle i, samband med domstolsförhandling. Reglerna om offentlig försvarare innebär" bl.a. att om den misstänkte på grund av sakens beskaffenhet eller något annat förhållande inte kan tillvarata sin rätt utan bi­träde skall offentlig försvarare förordnas för honom. Om den misstänkte är anhållen eller häktad skall offentlig försvarare förordnas om han begär det. När det finns anledning att döma den som är under 21 år till annan påföljd än

59

 

Skr. 1982/83:103   böter skall offentlig försvarare förordnas, om det inte är uppenbart att det

Del II                      inte behövs. I vissa militära mål finns också en presumtion för att offentlig

försvarare skall förordnas, se 87 § militära rättegångslagen (1948:472).

Budgetåret 1979/80 uppgick statens kostnader för rättshjälp åt misstänkt i

brottmål till drygt 58,5 milj. kr. Budgetåret 1980/81 steg kostnaderna till

drygt 72 milj. kr. Ersättning till offentliga försvarare är kostnadsmässigl helt

dominerande i denna rättshjälpsform.

När det gäller förordnande av offentlig försvarare har tillämpningen med

åren blivit alltmera generös. Det är också i många fall angeläget att den

enskilde får den hjälp som en offentlig försvarare utgör. Det finns emellertid

skäl att överväga om inte en mer restriktiv reglering av rätten till offentlig

försvarare i en del fall bör införas. Det kan sålunda ifrågasättas om det finns

anledning att rutinmässigt förordna en offentlig försvarare vid vissa typer av

brott eller, bortsett från fall när någon är anhållen eller häktad, så snart en

begäran om det framställs. Kommittén bör undersöka om förutsättningarna

för att förordna offentlig försvarare kan stramas åt utan att berättigade

.rättssäkerhetskrav sätts åt sidan.

Det kan också finnas anledning att i överrättsprocessen föra in ett strängare

rättegångskostnadsansvar för en tilltalad som förlorar målet. De nuvarande

reglerna i 31 kap. RB innebär att den tilltalade i allmänhet kan åläggas att till

staten betala igen högst ett belopp som motsvarar det för honom gällande

maximibeloppet enligt RHL. Detta gäUer även om den tilltalade döms i flera

instanser. Rättegångsutredningen kommer att ta upp frågor om tilltalades

ansvar för rättegångskostnader i en senare etapp av sitt arbete. Kommittén

bör efter samråd med rättegångsutredningen överväga dessa frågor.

Offentligt biträde

Tillkomsten av rättshjälpsformen rättshjälp genom offentligt biträde innebar att det skapades en väsentlig förstärkning av den enskildes rättsskydd för ärenden avseende den personliga rörelsefriheten eller den kroppsliga integriteten. Vid denna rättshjälpsform bidrar inte den enskilde till kostnaderna för rättshjälpen. Tillgången till offentligt biträde har förbehållits vissa i RHL särskilt angivna typer av ärenden. Huvuddelen av alla ärenden om offentligt biträde hänför sig f.n. till utlänningsområdet. Återstoden gäller i första hand mål och ärenden som regleras i den sociala och psykiatriska vårdlagstiftningen. Förutsättningarna i det enskilda fallet för att offentligt biträde skall få förordnas utgör en ytterligare begränsning. Ursprungligen gällde att offentligt biträde skulle utses för den som åtgärden avsåg, om det behövdes för att tillvarata hans rätt. Vid bedömningen av behovet skulle särskilt beaktas om i väsentligt hänseende motstridiga sakuppgifter hade lämnats.under utredningen eller betydelsefulla sakförhål­landen i övrigt var oklara.

Genom en lagändring, som trädde i kraft den 1 juli 1978 (SFS 1978:363),
gjordes för utlänningsärendena den ändringen i den allmänna förutsättning­
en för offentligt biträde att biträde skall utses, om det ej måste antas att
behov av biträde saknas. Den nya ordningen, som alltså innebär en
presumtionsregel för förordnande av offentligt biträde, angavs i lagstiftnings­
ärendet (prop. 1977/78:90 s. 677) vara en garanti för att rättssäkerheten
skulle ökas och att handläggningstiderna skulle avkortas. Kostnadsökningen
60                          beräknades bli måttlig och väl uppvägas av de vinster som man antog skulle

 

göras genom förkortade handläggningstider.                            Skr. 1982/83:103

I anledning av ett förslag i prop. 1979/80:1 om socialtjänsten har riksdagen    Dir. 1981:75 beslutat att den presumtionsregel  för biträdesbehov som infördes för utlänningsärenden skall tillämpas på hela området för offentligt biträde fr.o.m. den 1 januari 1982 (SoU 1980/81:15, rskr 130, SFS 1981:23).

Enligt min mening är det angeläget att också rättshjälpsformen rättshjälp genom offentligt biträde tas med vid avvägningen av hur tillgängliga resurser bäst skall användas. Kommittén bör därvid särskilt uppmärksammapreMw-lionsregeln att offentligt biträde skall förordnas om del inle framgår att behov av biträde saknas. Regeln, som alltså numera har införts på hela området för offentligt biträde, har hittills bara varit i tillämpning på utlänningsärenden. Erfarenheterna av regelns tillämpning bör undersökas. Det är exempelvis av intresse att granska vilken inverkan på handläggningstiderna som förekom­sten av offentligt biträde har haft. Kommittén bör överväga om det går att införa en mer restriktivt utformad regel än presumtionsregeln utan att befogade rättsskyddsintressen åsidosätts. Eventuellt kan förutsättningarna för offentligt biträde vara olika på skilda områden och för olika grupper inom samma område. Detta gäller t.ex. utlänningsärenden, där rättssäkerhets­aspekten väger särskilt tungt i fråga om utlänningar som åberopar politiska

Rättshjälp genom offentligt biträde är helt kostnadsfri för den berörde. Det finns enligt min mening anledning att nu närmare överväga om denna ordning bör bestå. Kommittén bör därför undersöka förutsättningarna för och konsekvenserna av att avgiftsbelägga denna rättshjälpsform. Även ett införande av återbetalningsskyldighet bör övervägas. Därvid kan olika lösningar tänkas för skilda områden.

Kommittén bör även i övrigt granska området för offentligt biträde och komma med de förslag som granskningen föranleder.

Rådgivning

Genom reformen år 1979 ändrades rådgivningsinstitutet i viss utsträck­ning. I den mån kommitténs förslag i andra hänseenden nu får till följd att ändringar bör göras även såvitt gäller rådgivningsinstitutet bör kommittén föreslå ändringar också beträffande denna rättshjälpsform.

Övriga frågor

Genom de ändringar beträffande rättshjälpens organisation som genom­fördes år 1979 anser jag att beslutsbefogenheterna mellan olika myndigheter har fått en i huvudsak ändamålsenlig fördelning. Det bör dock undersökas om fördelningen av beslutanderätten har lett till några påtagliga brister i kostnadskontrollen. Kommittén bör också granska om det i tillämpningen har uppstått några svårigheter vid gränsdragningen mellan olika organs beslutsbefogenheter.

En genomgående strävan i kommitténs arbete bör vara att åstadkomma en så enkel och överskådlig men samtidigt effektiv reglering som möjligt. Frågor om rättshjälp är massärenden som handläggs av ett stort antal myndigheter, advokater och biträdande jurister på advokatbyråer. För den praktiska tillämpningen är del bl.a. av kostnadsskäl nödvändigt med mer eller mindre generella riktmärken och schabloner. Regler som kräver att det i det enskilda

61

 

Skr. 1982/83:103        fallet skall tas hänsyn till ett flertal olika omständigheter bör i möjligaste mån
Del II                     undvikas.

Tidsplan, samråd m.m.

Kommitténs arbete bör bedrivas i samråd med domstolsverket och besvärsnämnden för rättshjälpen. Vidare bör kommittén, när det finns anledning till det, samråda med rättegångsutredningen (Ju 1977:06) och förvaltningsrättsutredningen (Ju 1978:09). Kommittén bör även i övrigt ta kontakt med berörda myndigheter och organisationer. Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt och, om kommittén finner det lämpligt, i etap­per.

I de frågor som rör förhållandet mellan staten såsom arbetsgivare och de statsanställda bör kommittén vid arbetets påbörjande och vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eUer brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att framföra synpunkter.

Föredragandens hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter med uppdrag att se över rättshjälpssystemet,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringens beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Justitiedepartementet)

62

 

översyn av bokdistributionen                                      Skr. 1982/83:103

Dir. 1981:76

Dir 1981:76

Beslut vid regeringssammanträde 1981-12-22

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Wikström, anför.

Bokförsäljningen under 1970-talet

Genom beslut den 17 mars 1965 upphävde näringsfrihetsrådet med verkan fr. o. m. den 1 april 1970 bokbranschens generella dispens från bruttopris-förbudet dvs. förbudet för en leverantör att binda en återförsäljare vid ett lägstpris. Samtidigt med införandet av fria bokpriser avskaffades det s. k. kommissionssystemet. Detta system innebar i princip att förlagen skickade minst ett exemplar av utgivna böcker till varje fullsorterad bokhandel. Dessa s. k. A-boklådor förband sig att ta emot böckerna i kommission, dvs. på förlagets ekonomiska risk, och sålde dem till ett fast, av förlaget fastställt pris. Förlagen utövade genom systemet etableringskontroll över fackbok­handeln och hade garantier för att i huvudsak alla nya titlar blev tillgängliga i varje A-bokhandel. Fackbokhandeln tillförsäkrades ensamrätt till försälj­ning av böcker över en viss prisgräns.

1970 års reform gjorde det möjligt att utan inskränkningar sälja för den öppna marknaden avsedda titlar också genom andra återförsäljare än bokhandeln. Reformen ledde vidare till att förlagens direktförsäljning via i regel förlagsägda bokklubbar ökade mycket kraftigt. Gemensamt för de nya försäljningskanalerna är ett jämfört med fackbokhandeln mindre sortiment vars titlar säljs i förhållandevis många exemplar och till ett lågt pris.

Den största förändringen i bokdistributionen under 1970-talet har bokklubbarna svarat för. Med relativt sett låga priser, direktreklam, -postdistribution av böcker och i vissa fall introduktionserbjudanden som konkurrensmedel har dessa ökat sin marknadsandel från omkring 10 % år 1970 till omkring 30 % år 1980. Bokklubbarnas breda spridning har sannolikt ökat bokläsandet och i viss mån även fått nya grupper att börja läsa böcker. Denna åsikt framför t. ex. näringsfrihetsombudsmannen (NO) i sitt remiss­yttrande över 1980 års bokbranschutrednings slutbetänkande (Ds U 1981:5) Stöd till bokutgivning och bokförlag - en utvärdering.

Spridningen av böcker via andra försäljningsställen än bokhandlar har i huvudsak gällt varuhusen. Där säljs numera - ofta i särskilda bokavdelningar - framför allt den populära delen av allmänlitteraturen. Vissa varuhus har emellertid ställning som fullsorterad bokhandel. I begränsad omfattning säljs populär allmänlitteratur även genom annan detaljhandel och i pressbyrå­kiosker. Enligt NO:s nyss nämnda yttrande har även detta stimulerat konkurrensen, hållit ned prisstegringstakten samt ökat tillgängligheten och sannolikt också försäljningen av böcker.

Bokförsäljningen ökade kraftigt under 1970-talet. Den totala försäljning­en av allmänlitteratur till konsumentvärde exkl. mervärdeskatt ökade från 418 milj. kr. kalenderåret 1970 till 1 340 milj. kr. budgetåret 1980/81. Med hänsyn tagen till förändringen i penningvärdet motsvarar detta en realökning på över 50 %.

Den ökade priskonkurrensen till följd av 1970 års reform har emellertid         63

 

Skr. 1982/83:103  också haft ogynnsamma effekter, i första hand för fackbokhandeln, övrig

Del II                     bokhandel på mindre och mellanstora orter samt för spridningen av kulturellt

värdefull, men svårsåld Utteratur. Det är fortfarande främst fackbokhandeln som håller denna litteratur i lager. Bokhandeln har emellertid i den nya situationen sett sig nödsakad att minska bredden på sitt sortiment, sin lagerhållning och sin service, vilket har gjort det svårare att få tag i svårsålda, men värdefulla böcker.

Bokhandelns lönsamhet har också påverkats av att kommunerna har funnit ekonomiska fördelar i att låta inköpen till folkbiblioteken och skolorna gå förbi den fullsorterade bokhandeln och göra en stor del av sina inköp via centrala inköpsorgan. Bokhandeln har därigenom gått miste om en säker och tidigare lönsam försäljning av betydande omfattning som medgav bred lagerhållning och hög servicegrad.

Gentemot varuhusens och bokklubbarnas lågprissatsningar har dessa bokhandelns traditionella konkurrensmedel - sortimentsbredd och hög servicenivå - visat sig vara otillräckliga. Därför har bokens pris kommit att få en allt större betydelse även i bokhandelns marknadsföring. Samtidigt har bokhandeln försökt möta den fria konkurrensen genom rationaliseringar av inköp och lagerhållning samt i många fall genom ett utökat sidosortiment av pappers- och kontorsvaror. Genom kedjebildningar har olika bokhandels­företag också försökt stärka sin inköpsställning gentemot förlagen.

Trots dessa rationaliseringsåtgärder har bokhandeln mött allt större svårigheter att uppnå erforderlig lönsamhet, särskilt på mindre och medelstora orter. Flera bokhandlar på sådana orter har under 1970-talet lagts ned. De nyetableringar som under perioden i ungefär samma omfattning har kommit till stånd är nästan uteslutande förlagda till storstäderna och universitetsorterna. Till en del får denna utveckling inom bokhandeln -liksom på andra varu- och tjänsteområden - emellertid ses som en naturlig följd av bl. a. de befolkningsomflyttningar och förändringar av köpvanor som har inträffat.

Det fria prissystemet för böcker har således inneburit att allmänheten har fått ökade möjligheter att köpa en stor del av allmänlitteraturen till förhållandevis låga priser. Samtidigt har dock bokhandelns ställning, framför allt på mindre och medelstora orter, försvagats. Det har också blivit svårare för bokhandeln att tillhandahålla ett brett sortiment av kulturellt värdefull litteratur.

Den statliga litteraturpolitiken

Staten har sedan ett antal år tillbaka genom en aktiv litteraturpolitik velat
främja en bokutgivning som präglas av mångfald och kvalitet och att böcker
finns tillgängliga i olika delar av landet. Det statliga utgivningsstödet, som
har ojämförligt störst betydelse i sammanhanget, infördes år 1975 (prop.
1975:20, KrU 1975:12, rskr 1975:201) och fick sin nuvarande form år 1978
(prop. 1977/78:99, KrU 1977/78:22, rskr 1977/78:274). Stödet har till syfte att
skapa möjligheter till en bred och kvalitetsmässigt god utgivning av böcker
oberoende av konjunkturbetingade omständigheter samt att ge förutsätt­
ningar för en utgivningsverksamhet hos många förlag av olika storlek. Stödet
uppgår f. n. till 17,3 milj. kr. Ytterligare 8,4 milj. kr. utgår till olika ändamål
på litteraturområdet, bl. a. till utgivning och distribution av prisbillig
64                          kvalitetslitteratur inom verksamheten En bok för alla.

 

Staten beviljar därutöver kreditgarantier för att underlätta tillkomsten av    Skr.  1982/83:103 nya förlag och stödja kulturpolitiskt värdefulla mindre förlag som har    Dir. 1981:76 tillfälliga ekonomiska problem. Därigenom har kunnat skapas en bättre balans i inflytande över utgivningen mellan stora och små förlag.

Statligt stöd till bokhandel infördes efter beslut av riksdagen år 1977 (prop. 1976/77:81, KrU 1976/77:39, rskr 1976/77:239) och utgår som investerings­lån, avskrivningslån och kreditgarantier till enskilda bokhandelsföretag på företrädesvis mindre oCh medelstora orter samt som bidrag till Aktiebolagets Seelig & Co kompletteringslager och till utbildningsinsatser inom branschen. Bokhandelsstödet har efter en försöksperiod av fyra år utvärderats av en särskild utredare (U 1980:07), 1980 års bokbranschutredning. I huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag, (Ds U 1980:11) Samverkan i bokbranschen, förordade jag i 1981 års budgetproposition (prop. 1980/ 81:100 bil. 12) dels en förlängning av försöksverksamheten med kreditstöd med tre år, dels en större flexibilitet vid beviljandet av lånen. Dessutom föreslog jag införandet av ett särskilt distributionsstöd till bokhandeln speciellt inriktat på en spridning i fackbokhandeln av boktitlar med statligt litteraturstöd. Riksdagen beslöt i enlighet med regeringens förslag (KrU 1980/81:26, rskr 1980/81:299). De nya stödformerna tillämpas fr.o.m. innevarande budgetår.

Under medverkan av den särskilde utredaren har bokbranschens parter-Svenska bokförläggareföreningen samt Bok-, pappers- och kontorsvaruför-bundet (Bopako) - enats om ett fortsatt fackbokhandelsavtal som i sin nya utformning trädde i kraft den 1 juli 1981. I avtalet regleras distributionen av den aktuella bokutgivningen till fackbokhandel genom ett särskilt s. k. abonnemangsåtagande, där staten genom det nyss nämnda distributionsstö­det svarar för en del av förlagens rabatt till bokhandeln.

1980 års bokbranschutredning har även haft i uppdrag att utvärdera det statliga utgivningsstödet - framför allt systemet med fastställda maximipriser för litteraturstödda titlar - och kreditgarantierna till bokförlag. Utredning­ens slutbetänkande, (Ds U 1981:5) Stöd till bokutgivning och bokförlag - en utvärdering, överlämnades i juni 1981. I betänkandet konstateras att utgivningsstödet utifrån sitt syfte fungerat väl och bidragit till att upprätthålla en kvalitativt högtstående utgivning. Utredningen föreslår inga ändringar i reglerna för utgivningsstödet. I fråga om kreditgarantierna till förlag föreslås en ändrad handläggning av besluten samt vissa ändringar av villkoren för lånegarantierna. Förslagen har nyligen remissbehandlats.

Det aktuella läget på bokmarknaden

Trots de åtgärder som har vidtagits finns det påtagliga problem på bokmarknaden, särskilt vad gäller spridningen av kvalitetslitteratur. Proble­men har under den senaste tiden blivit allt mer uppenbara. En minskad försäljning inom bokhandeln med ökade returer som följd och en klar tillbakagång även i bokförlagens direktförsäljning har medfört stora lager hos förlagen. Denna utveckling kan få allvarliga konsekvenser för bokutgiv­ningen och många förlags existens kan anses hotad.

Den negativa utvecklingen på bokområdet hänger säkerligen delvis
samman med, den försämrade samhällsekonomin. Andra faktorer, såsom
t. ex. ändrade strukturer inom bokdistributionen, kan dock ha stor
betydelse. I den allmänna debatten har på senare tid ibland hävdats att de    65

5 Riksdagen 1982/83. 1 saml Nr 103

Skr. 1982/83:103  nuvarande svårigheterna på bokmarknaden skulle kunna avhjälpas genom

Del II                     ett återinförande av fasta bokpriser. Andra debattörer har tolkat utveckling-

en på bokmarknaden som en djupgående konsumtionskris som är gemensam för flertalet jämförbara länder oberoende av bokprissystem.

Inom delar av branschen har också förlagens prispolitik ifrågasatts, bl. a. utifrån nu gällande konkurrenslagstiftning. Bokhandelns branschorganisa­tion, Bopako, och marknadsföringsorgan, Bokia AB, samt folkbibUotekens centrala inköpsorgan. Bibliotekstjänst AB, har i skrivelser till NO hävdat att förlagen diskriminerar bokhandeln resp. biblioteken jämfört med framför allt bokklubbarna. NO har nyligen i skrivelser till berörda förlag gjort den preliminära bedömningen att sådan diskriminering föreligger i båda fal­len.

Företrädare för branschen har under den senaste tiden gett uttryck för en vilja ätt se över den nuvarande ordningen på bokdistributionens område. Samtidigt har vissa branschföreträdare emellertid förklarat att bokmarkna­dens regelsystem i hög grad är en konsekvens av konkurrensrättslig lagstiftning samt att hänsyn måste tas till branschens betydande kulturpoli­tiska åtaganden. Dessa omständigheter skulle motivera ett statUgt initiativ till en sådan översyn.

Utredningsuppdraget

För egen del anser jag att branschens egna organ bör spela en aktiv roll när det gäller att överväga och besluta om eventuella förändringar i bokdistri­butionen. Mot bakgrund av det från kulturpolitisk synpunkt allvarliga läget på bokmarknaden och den oro som finns inom branschen finner jag det emellertid angeläget att en samlad översyn av bokbranschens marknads- och distributionsvillkor nu kommer till stånd. Jag förordar därför att staten tar initiativet till en sådan översyn. För denna uppgift bör tillkallas en kommitté där bl. a. branschens centrala organ och konkurrensrättsliga intressen bör vara företrädda.

Kommittén bör ha i uppgift att förutsättningslöst belysa utvecklingen inom bokdistributionen samt analysera dess orsaker. Kommittén bör därvid ägna uppmärksamhet åt vilka effekter som gällande konkurrensrättslig lagstift­ning och dess tillämpning- framför allt i fräga om bruttoprisförbudet- kan ha haft för utvecklingen av den nuvarande strukturen inom bokdistributionen. Därutöver bör kommittén försöka kartlägga betydelsen av de skilda distributionskanalerna för böcker från olika typer av förlag samt för spridningen av olika Utteraturkategorier. Vidare bör kommittén belysa i vilken utsträckning tillgången på kvalitetsUtteratur i olika delar av landet kan ha påverkats av de tillämpade distributionsvillkoren.

Kommittén bör kunna lämna förslag till åtgärder som - inom ramen för en rationell bokdistribution - kan skapa en kulturpolitiskt gynnsammare struktur för en bred spridning av kvalitetslitteratur. Utgångspunkten för kommitténs arbete bör självfallet vara att huvudansvaret för bokmarknadens kommersiella villkor Ugger hos branschen själv.

Det bör stå kommittén fritt att i sina överväganden och förslag inbegripa en
alternativ utformning av de statliga ekonomiska insatser som f. n. förekom­
mer på bokområdet. Kommitténs förslag om statliga ekonomiska åtaganden
bör rymmas inom totalt sett oförändrade kostnadsramar.
66                             Kommittén bör beakta vad som har anförts i regeringens direktiv (1980:20)

 

angående finansiering av reformer.                                           Skr. 1982/83:103

Förslagen bör vidare grundas på en från samhällssynpunkt motiverad Dir. 1981:76 sammanvägning av de kulturpolitiska, konsumentpolitiska och konkurrens­politiska intressen som i ett visst avseende kan stå i motsatsförhållande till varandra. Kommittén bör vid utformningen av sina förslag beakta vad regeringen senare under detta riksmöte kommer att föreslå riksdagen i en särskild proposition om én ny konkurrenslag.

För att bereda kommittén tillräckligt handlingsutrymme förordar jag att 1980 års bokbranschutrednings förslag, (Ds U 1981:5) Stöd till bokutgivning och bokförlag- en utvärdering, jämte remissyttranden och med anledning av förslaget inkomna skrivelser överlämnas till den nya kommittén för att beaktas i dess arbete.

Uppslagsverkskommiltén (U 1977:09) överlämnade i juni 1980 betänkan­det (SOU 1980:26) Mot bättre vetande. I betänkandet behandlas förutsätt­ningarna för en eventuell utgivning och marknadsföring av ett stort svenskt uppslagsverk. Såväl kommittén som en stor del av remissopinionen konstaterar ett stort utbildnings-, informations- och kulturpolitiskt motiverat behov av en sådan utgivning. Jag delar denna bedömning.

Uppslagsverkskommitténs förslag att staten borde åta sig ett väsentligt ekonomiskt ansvar för utgivningen och spridningen av ett stort uppslagsverk stöds av en knapp majoritet av remissopinionen. Förslaget är emellertid enligt min mening orealistiskt i det nuvarande statsfinansiella läget. Det bör således helt ankomma på förlagsbranschen att avgöra om man själv kan ta på sig det ekonomiska ansvaret för ett sådant projekt. Uppslagsverkskommittén har även anvisat möjligheten att staten lämnar ett s. k. immateriellt stöd för att underlätta utgivningen av ett uppslagsverk, framför allt vad gäller viUkoren för en långsiktig marknadsföring. Enligt min mening kan det finnas skäl för sådana åtgärder. Utformningen av dessa behöver dock ytterligare övervägas. Jag förordar därför att även uppslagsverkskommifténs förslag i denna del jämte remissyttranden och i ärendet inkomna skrivelser överläm­nas till den nya kommittén för att beaktas i enlighet med vad jag har anfört.

Kommittén bör kunna utföra sitt utredningsarbete i flera etapper orri så bedöms ändamålsenligt. Frågor av direkt betydelse för bokdistributionen bör därigenom kunna behandlas med förtur.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter med uppdrag att utreda frågor rörande bokdistributionen,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

67

 

 

 

Direktiv som inte tidigare har redovisats i kommitté-    skr. 1982/83:103

berättelsen                                                    Dir. 1982: i

1982 års direktivserie

Ny myndighetsorganisation för landtransporter av far­ligt gods

Dir 1982:1

Beslut vid regeringssammanträde 1982-01-14

Chefen för komniunikationsdepartementet, statsrådet Elmstedt, anför.

Propositionen om transport av farligt gods

I prop. 1981/82:94 om transport av farligt gods, som regeringen tidigare denna dag beslutat, läggs fram förslag om en ny myndighetsorganisation för landtransporter av farligt gods och om en ny författningsmässig reglering av transporterna.

Förslagen innebär i huvudsak följande.

Det myndighetsansvar för transport av farligt gods som i dag åvilar de s.k. produktkontrollmyndigheterna samt statens järnvägar bryts ut ur dessa och sammanförs till en enhet som förläggs till sjöfartsverket. Till den nya organisationen skall en delegation knytas. Delegationens uppgifter skall vara bl. a. att bistå med sakkunskap på de skilda områden som påverkar och påverkas av verksamheten transport av farligt gods, atl medverka vid avvägningen mellan de olika transportgrenarnas intressen samt att biträda vid samordningen mellan transportslagen och vid den långsiktiga planering­en av verksamheten.. En rådgivande nämnd med i huvudsak samma sammansättning och uppgifter som den nuvarande rådgivande nämnden vid industriverket skall bildas och knytas till den nya organisationen.

Den allmänna tillsynen över landtransporterna skall utövas av bl. a. tullen,           /

polisen och yrkesinspektionen.

Den författningsmässiga regleringen av säkerheten vid transport av farligt gods med alla transportslag skall utgå från en enda lag, lagen om transport av farligt gods. Med stöd av lagen, som är en ramlag, avses regeringen .bemyndiga sjöfartsverket och luftfartsverket att för respektive transportslag meddela de föreskrifter för transporterna som behövs från transportsäker­hetssynpunkt. Reglerna förutsätts i den utsträckning som är praktiskt möjlig och lämplig överensstämma med respektive transportslags internationella regelverk.

Det kommer att bli en av den nya organisationens viktigaste arbetsupp­
gifter att meddela föreskrifter enligt denna nya lag samt att ansvara för
lagstiftningens tillämpning. I övrigt skall organisationen svara för vissa
samordnings- och informationsfrågor på området. Bland de större uppgif-        69

 

Skr. 1982/83:103  terna kan slutligen nämnas deltagandet i det internationella samarbetet i

Del II                     frågor som gäller transport av farligt gods.

Jag anmälde vid min föredragning av propositionsärendet tidigare denna dag att jag avsåg att föreslå regeringen att bemyndiga mig att tillkalla en kommitté för att utreda den nya organisationens närmare utformning och behovet av nya detaljföreskrifter för vägtransporterna samt för att i förekomriiande fall utarbeta förslag till nya föreskrifter.

Jag återkommer nu till dessa frågor och förordar att denna kommitté tillkallas. Det är angeläget att den nya organisationen kan träda i funktion så snart som möjligt. Av tidsskäl bör därför kommittén tillkallas redan nu. Kommittén bör arbeta efter följande riktlinjer.

Hur skall en ny organisation vara utformad?

Kommittén bör utarbeta ett detaljerat förslag till utformning av den nya organisationen. De principer som angetts i propositionen i fråga om organisation, arbetsuppgifter och resurser bör därvid vara utgångspunk­ten.

I propositionen har några organisatoriska problem särskilt framhållits. Jag syftar då på frågorna hur produktkontroll- och landtransportintressena skall tillförsäkras inflytande på verksamheten och hur och i vilken utsträckning landtransportfunktionen skall integreras i sjöfartsverkets verksamhet med transport av farligt gods samt frågorna om delegationens storlek och sammansättning.

Kommittén bör överväga dessa frågor i ett sammanhang.

Beträffande frågan om produktkontroll- och landtransportintressenas inflytande bör kommittén vara oförhindrad att överväga andra förslag till lösningar än dem som skisserats i propositionen.

Nya detaljföreskrifter för bl. a. vägtransporterna

Kommittén bör utreda i vilken utsträckning nu gällande, med stöd av produktkontroUförfattningarna, meddelade föreskrifter för transport av farUgt gods på väg kan och bör utfärdas sorn föreskrifter också enligt den föreslagna lagen om transport av farligt gods. I de fall det behövs bör kommittén utarbeta förslag till nya föreskrifter.

Som tidigare nämnts förutsätts föreskrifterna enligt lagen om transport av farligt gods i princip komma att överensstämma med respektive transport­slags internationella reglemente. För vägtransporternas del innebär detta att föreskrifterna skall ansluta till ADR (den europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg) så långt det är praktiskt lämpligt. Innehållet i ADR-överensstämmer med det i RID (det internatio­nella reglementet om befordran av farligt gods med järnväg). De nuvarande föreskrifterna för nationella järnvägstransporter överensstämmer i sin tur till stora delar, dock inte helt, med RID:s. Kommittén bör vid arbetet med vägtransportföreskrifterna redigera dessa såatt de kan läggas till grund för en modernisering och internationell anpassning också av föreskrifterna för järnvägstransporter.

Postbefordran är ett avtal om att inom en viss organisation till en viss taxa

befordra postgods. Postverket anlitar olika transportmedel. Detta innebär

70                          att de säkerhetsföreskrifter som postverket meddelar berör alla transport-

 

slag. Kommittén bör utreda betydelsen av detta förhållande i samband med     Skr. 1982/83:103 den  nya  lagens ikraftträdande samt  i förekommande  fall föreslå hur    Dir. 1982:1 kompetenskonflikter kan lösas.

Tidplan m. m.

Kommittén bör redovisa sina förslag i organisationsdelen före utgången av juni 1982. Om arbetet med detaljföreskrifter inte kan redovisas samtidigt bör det i vart fall redovisas före utgången av oktober 1982.

Kommittén skall vid arbetets påbörjande och vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation, med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor, samt bereda dessa tillfälle att framföra synpunkter. Kommittén skall därutöver informera berörda arbets­tagare om sitt arbete.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen bemyndi­gar chefen för kommunikationsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter med uppdrag att med utgångspunkt i de riktlinjer som anges i prop. 1981/82:94 om transport av farligt gods lämna förslag till ny organisation av myndighetsansvaret för landtransporter av farligt gods samt att utarbeta förslag till nya detaljföre­skrifter för vägtransporter m. m.,

att utse en av ledamöterna att vara orförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta sjätte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Kommunikationsdepartementet)

71

 

Skr. 1982/83:103      Tilläggsdirektiv till 1980 års underhållsutredning (Fö
Del n             1980:04)

Dir 1982:2

Beslut vid regeringssammanträde 1982-01-14

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Gustafsson, anför.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 18 december 1980 tillkallade min företrädare statsrådet Krönmark en särskild-utredare för att granska försvarets materielunderhåll. Utredaren har antagit namnet 1980 års underhållsutredning. I direktiven till utredningsmannen angavs att han i en första etapp skulle göra prognoser för freds- och krigsorganisationens framtida behov av materielunderhåll samt en samlad granskning av underhållskraven. Arbetet skulle leda fram till en principiell grundsyn på underhållsverksamhetens organisation och dimensionering. Områden där de största besparingarna bedömdes kunna göras, skulle anges. I en andra etapp skulle utredningsmannen precisera dimensioneringen och organisationen av underhållsresurserna mot bakgrund av regeringens ställningstaganden till den principiella grundsyn som den första utredningsetappen lett fram till.

Utredningsmannen har den 25 september 1981 överlämnat delbetänkan­det (Ds Fö 1981:7) Försvarets materielunderhåll under 1980-talet. Betän­kandet har remissbehandlats. Utredningsmanrien lämnar vidare i sitt betänkande förslag till inriktning av den andra etappen. Han avser att i denna precisera försvarsmaktens underhållsresurser på olika nivåer, inklusive förvaltnings- och ledningsorganisationen för dessa resurser. Vidare avser han att pröva systemet och organisationen för materielförsörjning liksom formerna och organisationen för underhåll av helikoptrar och transpörtflyg-plan. Möjligheten till ytterligare besparingar kommer att undersökas.

Jag kan i väsentliga delar instämma i den principiella grundsyn på underhållsverksämhetens organisation och dimensionering som utrednings­mannen har presenterat i sitt delbetänkande. Jag avser att i den kommande totalförsvarspropositionen närmare redovisa mina ställningstaganden till de förslag utredningsmannen har lämnat. Jag kan också i huvudsak godta utredarens förslag till inriktning av den andra etappen. Följande komplet­terande direktiv bör emellertid lämnas.

Prognoser över underhållskostnadernas utveckling är en betydelsefull utgångspunkt för att bedöma den framtida inriktningen och möjliga besparingar. Utredaren bör därför överarbeta prognoserna från den första etappen och därvid ta hänsyn till den krigs- och fredsorganisatoriska inriktning som 1978 års försvarskommitté har föreslagit.

Avgränsningen mellan de av utredaren föreslagna nya begreppen främre resp. bakre underhållsnivå bör klarläggas närmare. Vidare bör formerna för styrning och uppföljning av materielunderhållet i detta sammanhang belysas.

Jag anser i likhet med utredaren alt den tekniska utvecklingen gör det nödvändigt att se över organisationen för markteleunderhållet inom försvaret. I det fortsatta utredningsarbetet bör därför olika organisationsal­ternativ prövas. Vidare bör begreppet marktelemateriel preciseras. Utred­ningsarbetet i fråga om markteleunderhåll skall också innefatta övervägan-den och förslag om hur det verkställande underhållet av teleutrustning i de

 

för totalförsvaret gemensamma stabsplatserna bör genomföras. De speciella    Skr. 1982/83:103 kraven på sekretess samt möjligheterna att snabbt övergå till krigsorganisa-    Dir.  1982:2 tion bör härvid beaktas vid val av underhållsleverantörer.

Hela den marina underhållsorganisationen bör allsidigt belysas i den andra utredningsetappen. När det gäller underhållet av flottans fartyg skall den av utredaren föreslagna centraliseringen till ostkustens örlogsbas på Muskö behandlas som ett alternativ. Därutöver skall belysas ett alternativ där fartygsunderhållet i större utsträckning förläggs till Karlskronavarvet. Underhållet vid ostkustens örlogsbas skall i det senare alternativet kunna upprätthållas på en nivå som gör det möjligt att dels upprätta en krigsverkstad som tillgodoser de operativa kraven, dels ge erforderligt stöd åt de fartygsförband som i fred baseras på ostkusten. I båda alternativen förutsätts en kraftig reducering av fredsresurserna för fartygsunderhåll på västkusten. Utredaren skall redovisa såväl de verksamhetsmässiga som de regionalpolitiska konsekvenserna av de olika alternativen. Utredaren bör också, i enlighet med 1978 års försvarskommittés förslag, pröva möjlighe­terna att tillföra Karlskronavarvet civila statliga nybyggnads- och underhålls­projekt genom en förbättrad samordning av de statliga beställningarna. Jag vill i sammanhanget erinra om vad riksdagen i sitt beslut den 2 juni 1981 (prop. 1980/81:131, NU 1980/81:63, rskr 1980/81:393) uttalade om Karls­kronavarvet som ett marint nybyggnads- och underhållsvarv.

I direktiven till utredningsmannen angavs bl. a. att han under den andra etappen skulle tillvarata möjligheterna till besparingar genom samordning mellan försvaret och övriga samhällssektorer. Utredaren bör härvid pröva om nu tillämpade grunder för prissättning inom försvaret lägger hinder för en sådan samordning.

Utredningsmannen bör i fråga om den föreslagna samordningen och förvaltningen av flygplan och helikoptrar versionsvis, närmare överväga hur organisationen skall utformas och dimensioneras, bl. a. mot bakgrund av anskaffningen av nytt flygplanssystem.

Frågan om samordning av försvarsmaktens helikopterverksamhet bereds för närvarande inom regeringskansliet. Underhållsfrågorna utgör härvid en viktig del. Utredningsmannen skall successivt kunna ge chefen för försvars­departementet underlag i fråga om helikopterunderhållsfrågor.

Översynen av materielförsörjningen skall innefatta en prövning av milomaterielförvaltningarnas uppgifter och organisation. Behovet av ett särskilt centralförråd för specialreservdelar inom armén bör därvid särskilt övervägas ytterligare. Förslagen i dessa frågor bör kunna ligga till grund för organisations- och investeringsbeslut.

Jag hemställer att regeringen utvidgar det uppdrag som tidigare har lämnats till utredaren i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)

73

 

Skr. 1982/83:103      Försvarets behov av försöks- och provningsresurser

Del II

Dir 1982:3

Beslul vid regeringssammanträde 1982-01-21. Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Gustafsson, anför.

Nuvarande verksamhet

Inom försvarsmakten finns resurser för forskning, försök och prov med materiel för militära ändamål inom försvarets materielverk, försvarets forskningsanstalt och fortifikationsförvaltningen. Resurserna är uppbyggda för olika primära ändamål.

Inom forsvarets materielverk organiseras resurser för provning fr. o. m. den 1 april 1982 till sin huvuddel i en för verket gemensam provningsavdel­ning inom huvudavdelningen för flygmateriel. Provningsresurserna är lokaliserade till Malmslätt, Karlsborg och Vidsel. Antalet anställda vid provningsavdelningen var år 1980 ca 580. Av dessa tjänstgjorde ca 315 personer i Malmslätt.

Inom försvarets forskningsanstalt finns vissa resurser inom bl. a. de spräng- och rakettekniska områdena, som till mindre del utnyttjas för provning åt försvarets materielverk, vid försöksstationen Grindsjön, Söder­törn. Vid stationen sysselsätts ca 140 personer.

Inom fortifikationsförvaltningen är vissa resurser för försök och prov inom den fortifikatoriska forskningen lokaliserade till försöksstationen i Märsta. Vid stationen i Märsta sysselsätts ca 20 personer.

Tidigare utredningar

I betärikandet (Ds Fö 1981:2) Framtida miUtär flygindustri i Sverige har 1979 års miUtära flygindustrikommitté föreslagit principer för fördelning av uppgifter mellan försvarets materielverk och industrin. Kommitténs förslag beträffande provnings- och granskningsverksamhelen innebär att försvarets materielverks provning och granskning bör gå ner kraftigt även vid en inhemsk utveckling av framtida stridsflygplan. De delar av verksamheten som bedrivs i Malmslätt bedöms minska kraftigt. Vidare bedöms verksam­heten i Karlsborg och Vidsel minska så att avsevärda personalreduceringar måste göras även där. Det kan enligt kommitténs mening bli aktuellt att på sikt avstå från kontinuerlig drift av en av försöksplatserna för vapen- och robotutprovning. Betänkandet har remissbehandlats, varvid olika synpunk­ter har framförts på kommitténs förslag.

Industrigruppen JAS har i jum~1981 lämnät offert onfaft utveckla och tillverka ett inhemskt JAS-plan. Industrigruppen har härvid utgått från vissa förutsättningar vad gäller att utnyttja statliga provningsresurser.

1978 års försvarskommittés arbetsutskott för fredsorganisationsfrågor
uppdrog åt överbefälhavaren att utreda andra möjligheter att uppnå
besparingsmålen än att avstå från kontinuerlig drift vid provplatsen i
Karlsborg. Av överbefälhavarens utredning framgår bl. a. att beslut om
provningsfunktionen inte bör tas förrän statsmakterna har fattat beslut om
'                             ersättning för det nuvarande flygplansystemet. I sin slutrapport (Ds Fö

 

1981:13) förordar arbetsutskottet en särskild utredning. Utskottet anser   Skr. 1982/83:103 bl. a.  att  det  äv  regionalpolitiska skäl inte är möjligt  att  avstå från    Dir. 1982:3 kontinuerlig drift av en av provplatserna i Vidsel eller Karlsborg.

Utredarens uppdrag

Mot bakgrund av vad jag här har redovisat bör en särskild utredare tillkallas för att utreda försvarets samlade behov av fasta anläggningar för försök och prov med materiel för militära ändamål. En prognos bör göras över det framtida behovet av provningsresurser och förslag lämnas till hur verksamheten bör anpassas till detta. Olika åtgärder bör övervägas för att minska kostnaderna, bl. a. bör prövas om det är lämpligt att samordna resurserna hos förut nämnda försvarsmyndigheter, liksom mellan försvaret, förenade fabriksverken och industrin. Även samordningsmöjligheterna med provningsresurserna inom den civila statsförvaltningen bör prövas.

i utredningen bör särskilt prövas behovet av provplatser och deras lokalisering, framtida dimensionering och organisation m.m. Såväl försvars­ekonomiska som regionalpolitiska konskevenser samt konsekvenserna för berörd personal bör belysas. Vidare bör formerna för och lämpUgheten avén eventuellt ändrad framtida finansiering utredas. ■

Utredningsarbetet bör bedrivas så att överväganden och förslag kan redovisas senast det fjärde kvartalet 1982.

Utredaren bör vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande, fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att framföra synpunkter. Utredaren bör därutöver informera berörda arbetsta­gare om sitt arbete.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare för att utreda och lämna förslag till framtida inriktning av försvarets försöks- och provningsverksamhet i enlighet med vad jag nyss har anfört,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)

75

 

Skr. 1982/83:103       Inrättande av en delegation för samordning av sam-
Dei II              hällsinformation

Dir 1982:4

Beslut vid regeringssammanträde, 1982-02-11.

Chefen för budgetdepartementet, statsrådet Wirtén, anför.

År 1971 antog statsmakterna vissa riktlinjer för samhällets informations­åtgärder (prop. 1971:56, FiU 1971:23, rskr 1971:182). Dessa riktlinjer innebar i korthet följande. Informationsåtgärder skulle ses som en integrerad del av myndigheternas verksamhel och som ett medel bland andra för att uppnå de mål som gäller för vederbörande myndighets verksamhet. Avgörande för om särskilda informationsåtgärder skulle väljas borde vara om dessa kunde antas vara det mest effektiva medlet med beaktande av resultat och kostnader. Planering och budgetering av informationsverksam­het borde därför ske samordnat med övriga åtgärder. Nämnden för samhällsinformation (NSI) inrättades i anslutning härtill den 1 juli 1971. Nämnden gavs i uppgift att verka för samordning av de offentliga organens informationsinsatser med utgångspunkt i medborgarnas samlade informa­tionsbehov i syfte att samhällets resurser för samhällsinformation skulle utnyttjas effektivt. Nämnden skulle bl. a. fortlöpande hålla sig underrättad om myndigheternas och andra offentliga organs informationsplaner och ta de initiativ som nämnden fann nödvändiga med hänsyn till sin samordnings­uppgift.

År 1979 lade statsmakterna i allt väsentligt fast de riktlinjer som dittills hade gälU för samhällsinformationen (prop. 1978/79:100 bil. 11, KU 1978/79:27, rskr 1978/79:221). Beträffande verksamheten vid NSI konstate­rades att förutsättningarna för nämndens verksamhet delvis kommit att förändras under senare år. Den informationstekniska kunskapen inom statsförvaltningen befanns vara större än när nämnden inrättades. Särskilda tjänster för information hade inrättats vid flertalet större myndigheter. Myndigheternas resurser för informationsverksamhet hade ökat. I proposi­tionen framhölls att det var en angelägen uppgift för nämnden att samordna de informationsinsatser som staten, landstingen och kommunerna gör. Samtidigt föreslogs att de medel som nämnden förfogat över för att stödja

myndigheternas iriformationsprojekt successivt borde minskas i takt med att myndigheternas egna medel för informationsändamål ökades.

I propositionen (prop. 1980/81:20) om besparingar i statsverksamheten anmälde jag att verksamheten vid NSI skulle bU föremål för en översyn öch att en avveckling av nämnden kunde övervägas.

Vid min anmälan till budgetpropositionen 1981 (prop. 1980/81:100, bil. 11) anförde jag attdet översynsarbete som aviserats i besparingspropositionen bedrivits inom regeringskansliet. I propositionen föreslogs att nämnden för samhällsinformation borde avvecklas. Verksamheten vid nämnden borde kunna upphöra den 31 december 1981. Vissa funktioner som nämnden svarat för föreslogs ombesörjas av andra befintliga organ.

Jag framhöll emellertid att de principer för samhällets information till medborgarna som antagits av riksdagen senast i samband med behandUngen av 1979 års budgetproposition borde ligga fast. Vidare underströk jag att det inte minst av samhällsekonomiska skäl är viktigt att samhällets resurser för

 

information samordnas och därmed utnyttjas effektivt. En särskild delega-    Skr. 1982/83:103
tion för samordning av samhällets information borde därför inrättas.        Dir.  1982:4

I delegationen skulle ingå företrädare för staten, landstingen och kommunerna. Delegationen borde bedriva sitt arbete som en försöksverk­samhet under tre år och därefter lämna en rapport över försöksverksamhe­ten. Delegationen skulle i sitt arbete ta till vara de erfarenheter som gjorts av NSI inom samhällsinformationen. Delegationen skulle därvid överväga hur det material som NSI har tagit fram skulle kunna hållas aktuellt och tillgängligt för myndigheterna. Vidare skulle delegationen undersöka möjligheterna att på ett enkelt och rationellt sätt förmedla erfarenheter dels mellan olika myndigheter, dels mellan forskare inom universitet och högskolor m. m. och myndighetema. Antalet ledamöter i delegationen borde begränsas till ett fåtal. Till delegationen borde knytas ett mindre sekretariat.

Riksdagen beslutade i allt väsentligt enligt förslagen (KU 1980/81:20, rskr 1980/81:200). Riksdagen förutsatte att frågan om kansliresurser fortlöpande skulle bevakas,, så att resurserna kunde anpassas till arbetsuppgifternas utveckling. Riksdagen framhöll vidare att erfarenheterna av samordnings­arbetet borde utvärderas i god tid före treårsperiodens slut. Utvärderingen borde redovisas för riksdagen som underlag för ett ställningstagande till hur samordning m. m. av informationsverksamheten skall ombesörjas i framti­den.

En särskild delegation för samordning av samhällets information bör nu tillkallas. En allmän.utgångspunkt för delegationens arbete bör självfallet vara de principer för samhällsinformation till medborgarna som antagits av riksdagen senast i sarnband med behandlingen av 1979 års budgetproposi­tion. Delegationens arbete bör i övrigt vägledas av det riksdagsbeslut som jag nyss har redovisat. Härvid bör delegationen särskilt pröva möjligheterna att få till stånd en effektiv samordning dels av de statliga myndigheternas informationsverksamhet dels av information av gemensamt intresse för stat, kommun och landsting. Samordningen bör bl. a. syfta till att åstadkomma kostnadsbesparingar. Medborgarnas behov av information om sina rättighe­ter och skyldigheter bör ges förtur framför myndigheternas behov av att beskriva sin verksamhet..

Delegationen bör vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att framföra synpunkter.

Delegationen bör bedriva sitt arbete som en försöksverksamhet under tre år. Erfarenheterna.av samordningsarbetet bör utvärderas i god tid före treårsperiodens slut och redovisas till regeringen i en enkel rapport. Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för budgetdepartementet

att tillkalla en delegation med högst 7 ledamöter med uppdrag att verka för samordning av myndigheternas informationsverksamhet

att utse en av ledamöterna att vara ordförande

77

 

Skr. 1982/83:103     a/f besluta om sekreterare och annat biträde åt delegationen.

Del II                        Vidare hemställer jag att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns

kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens övervägande och bifaller hans

hemställan.

(Budgetdepartementet)

Bankanknutna obligationsfonder

Dir. 1982:5

Beslut vid regeringssammanträde 1982-02-24

Chefen för ekonomidepartementet, statsrådet Wirtén, anför.

Omfattningen av de statliga budgetunderskotten ställer stora krav på utformningen av statens upplåning. En väsentlig aspekt härvidlag är att söka få statens upplåning att i hög grad ske på annat sätt än genom upplåning i banksystemet. Genom att tillämpa placeringskrav för försäkringsbolagen och allmänna pensionsfonden har relativt stora belopp kunnat lånas upp från dessa institut. Någon mer betydande ökning av upplåningen från dessa försäkringsinrättningar torde dock inte kunna ske. Placeringskraven, som redan i dag har nått en nivå om 75 % för en stor del av dessa institut, kan således inte höjas i någon avsevärd grad. Den totala placeringskapaciteten hos försäkringsinstituten växer inte heller i samma takt som statens upplåningsbehov. Genom emissioner av framför allt sparobligationer och premieobligationer har en viss begränsad upplåning kunnat ske direkt hos hushållen.

En betydande del av statens upplåning har skett i det svenska banksyste­met. En fortsatt omfattande statsupplåning i bankerna medför flera problem. Budgetunderskottens likvidiserande effekter kommer därigenom att fortsät­ta, Hittills har riksbanken lyckats förhindra att detta likviditetstillskott kunnat Ugga till grund för en ytterligare stor likviditetstillväxt genom en omfattande bankutlåning.

Successiva höjningar av bankernas likviditetskrav har inneburit att bankernas utlåning till allmänheten kunnat hållas inom rimliga gränser. Fortsatta statUga budgetunderskott kommer dock snart att medföra att användningen av likviditetskrav inte längre får någon större effekt. Redan i dag uppgår Ukviditetskraven för de stora bankerna till 47 %. I den kreditpolitiska lagstiftningen har en gräns satts vid 50 %.

Eri ytterligare höjning av likviditetskraven för bankerna stöter dock inte
enbart på legala problem. Ett alltför stort innehav av statsobligationer får
också besvärande effekter på bankernas verksamhet och finansiella situa­
tion. Staten måste sträva efter att huvuddelen av dess upplåning sker i form
ay långfristiga, fast förräntade obUgationer. Detta innebär emellertid att
78                          bankerna tvingas medverka till en mycket omfattande transformering av

 

ränterörUg inlåning, huvudsakligen av avista-karaktär, till fast förräntade    Skr. 1982/83:103 placeringar. Bankerna blir härigenom extremt känsliga för ränteförändring-    Dir.  1982:5 ar med mycket stora kast i lönsamheten. Detta begränsar också flexibiliteten i riksbankens penningpolitik.

Riksbanken har under 1981 mot denna bakgrund fört diskussioner med bankerna om olika sätt att öka försäljningen av statens värdepapper direkt hos företagen och hushållen. En väg, som riksbanken föreslagit, är att bankerna skuUe inrätta särskilda obligationsfonder i vilka allmänheten skulle kunna förvärva andelar. Dessa obligationsfonder skulle administreras av bankerna men inte tillhöra dem och alltså inte tas upp i bankernas balansräkningar. Detta irinebär att bankerna via fonderna skulle komma att agera som förmedlare av statsobligationer åt andelsägarna, dvs. allmänhe­ten.

Skall det vara möjligt att i någon betydande omfattning sälja statsobliga­tioner till allmänheten måste det skapas en väl fungerande institutionell ram. Detta är en nödvändig förutsättning oavsett formerna och villkoreri för statsupplåningen.

En utgångspunkt måste vara att staten inte själv bygger upp en omfattande försäljningsorganisation utan att försäljningen till allmänheten sker geriom bankerna. Det är också viktigt att allmänhetens uttag av inlåningsmedel för placering i statsobligationer inte förändrar dess kundförhållande till banker­na. Det är vidare angeläget att det är tekniskt lätt att sälja andelar och överföra pengar till andra konton i banken.

En förutsättning för att ett system med obligationsfonder skall få någon större omfattning är att det skapas tillräckliga incitament för bankerna att inrätta sådana fonder. Enligt vad jag erfarit från riksbanken skulle detta kunna ske genom att den förlust av inlåning och därmed minskad utlåningskapacitet, som en placering i fonder innebär, kompenseras genom en särskild avräkningsregel i fråga om likviditetskvoterna eller på annat sätt så att den enskilda bankens utlåningsmöjligheter inte minskar. Även andra metoder som ger ett likartat resultat kan tänkas.

Fondkonstruktioner som den här berörda faller i och för sig under definitionen på aktiefonder enligt aktiefondslagen (1974:931). Denna lagstiftning är huvudsakligen uppbyggd med tanke på en aktiehantering och .karakteriseras av att ett särskilt aktiebolag, fondbolag, förvaltar fonden. Detta innebär att lagstiftningen inte passar för obligationsfonder av det slag som det här är fråga om. Visserligen finns det i nuvarande lagstiftning viss dispensmöjlighet. En fondkonstruktion som bygger på dispenser från gällande lagstiftning kan givetvis inte ses som en permanent lösning. Skall systemet med obligationsfonder kunna fungera på ett smidigt sätt bör lagstiftningen anpassas.

Jag anser därför att en särskild utredare bör tillkallas för att klarlägga vilka lagstiftningsåtgärder som bör vidtas för att möjliggöra en smidig uppbyggnad av särskilda obligationsfonder. Utredningsarbetet bör ske med utgångspunkt i den lagstiftning som gäller för aktiefonder.

Aktiefondslagens bestämmelser är i hög grad utformade för att skydda andelsägarna. Så t.ex. föreskriver lagen viss begränsning i en fonds innehav av aktier i ett och samma företag. Syftet med denna begränsning är att öka riskspridningen hos fonden. Något motsvarande behov finns inte när fråga är om placering i statens skuldförbindelser.

Enligt aktiefondslagen finns det dels ett fondbolag som förvaltar aktiefon-     '"

 

Skr.  1982/83:103  den, dels en förvaringsbank som endast förvarar fondens tillgångar samt

Del II                      mottar inbetalningar och ombesörjer utbetalningar för fonden. När fråga är

om en fond som skall placera sina tillgångar i statsobligationer föreligger inte några skäl för en sådan bodelning. Tvärtom kan det i ett sådant fall vara en fördel om banken aktivt kan svara för fondens verksamhet. Också i övrigt bör förenklingar övervägas i förhållande till vad som gäller för aktiefonder.

Under de diskussioner som förts mellan riksbanken och bankerna om obligationsfonder har berörts möjligheten av att bilda s. k. slutna fonder, dvs. fonder av en från början bestämd storlek och med ett fixerat antal andelar. Nuvarande lagstiftning medger inte någon sådan konstruktion av aktiefonderna. Utredaren bör undersöka möjligheten att tillåta slutna obligationsfonder.

Av konstruktionen med slutna fonder följer normalt att andelarna inte kan lösas in. Däremot kan de överlåtas till någon utomstående. Vare sig obligationsfonderna skulle bli öppna eller slutna aktualiseras frågan om allmänhetens placeringar i sådana fonder kan vara låsta under viss tid. Även denna fråga bör utredaren undersöka.

En förutsättning för att ett system med obligationsfonder skall kunna fungera väl är att allmänheten inte stöter på några praktiska problem som andelsägare. För andelsägaren bör en placering i en obUgationsfond vara lika enkel som en insättning på ett normalt bankkonto. I de aktiefonder som i dag finns och som inte bygger på registrering av fondandelar, erhåller andelsä­garen ett värdepapper - andelsbevis. Utredaren bör undersöka huruvida för de här avsedda fondernas del andelsbevis resp. registrering kan ersättas av något slags kontotillgodohavanden.

När det gäller lagstiftningstekniken skulle i och för sig speciella regler för obligationsfonder kunna arbetas in i aktiefondlagstiftningen. Sannolikt är dock en särskild lagstiftning att föredra. Utredaren bör vidare pröva om en obligationsfond av här tänkt slag är förenlig med nu gällande banklagstift­ning.

Utredaren bör överväga om den kreditpolitiska lagstiftningen behöver förtydligas när det gäller möjligheten .att kompensera bankerna för placeringar i obligationsfonderna på elt sådant sätt som riksbanken har angett.

Utredningen bör bedrivas skyndsamt. Utredaren skall enbart överväga de legala förutsättningarna för obligationsfonder och skall inte beröra de bakomliggande kreditpolitiska bedömningarna. Under arbetets gång upp­kommer naturligen gränsfall mellan de rent legala frågorna och allmänna kreditpolitiska frågor. I sitt arbete bör utredaren samråda med kommittén (E 1980:03) om översyn av kreditpolitiken och den kreditpolitiska lagstiftningen samt med banklagsutredningen (Fi 1976:04).

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för ekonomidepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om inrättande av obligationsfonder i enlighet med vad jag nu har angett,

att besluta om experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns kommittéanslag.

80

 

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans    Skr. 1982/83:103
hemställan.                                                                                  Dir. 1982:6

(Ekonomidepartementet)

Internationella transporter

Dir: 1982:6

Beslut vid regeringssammanträde 1982-02-18

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Elmstedt, anför.

För Sverige är utrikeshandeln av mycket stor betydelse. Ca 30 % av vår BNP exporteras. En förutsättning för denna handel är att vi har tillgång till ett väl fungerande system av internationella transporter. I många avseenden ter sig emellertid den internationeUa transportutvecklingen i dag som problemfylld. En växande protektionism, stigande energipriser och införan­det av ny teknik inom transportväsendet gör framtiden svårbedömd. FörhåUandet kompliceras av att investeringar i transportväsendets fasta anläggningar, t. ex. hamnar, vägar, flygplatser, är mycket kostnadskrävan­de. De har som regel också lång livslängd.

I en sådan situation är inriktningen av det svenska agerandet när det gäller internationella transporter inte längre lika självklar som tidigare. Det är därför angeläget att söka analysera vilka problem som kan möta oss och därefter söka fastställa realistiska handlingsalternativ för en vidareutveckling av våra internationella transporter. I en inom kommunikationsdepartemen­tet upprättad PM, dagtecknad 1981-12-21, behandlas översiktligt dessa frågor. I promemorians första avsnitt tecknas bakgrunden och vissa viktigare drag i den internationella utvecklingen. I ett andra avsnitt redogörs för hittillsvarande principer för svensk politik beträffande de internationella transporterna och i dag aktuella problem beträffande dessa. Vissa synpunk­ter lämnas också på vilken huvudriktning en svensk politik skulle kunna få för de internationella transporterna under 1980- och 90-talen.

Jag anser det viktigt att det arbete, som nu inletts och som återges i promemorian, förs vidare. En särskild utredare bör tillkallas för att ta fram underlag för framtida beslut av statsmakterna i fråga om de internationella transporterna.

Utredarens uppgift är att dels analysera de problem som i dag och längre fram kan väntas möta oss i fråga öm de internationella transporterna, dels föreslå lämpliga åtgärder som sätter Sverige bättre i stånd att bemästra dessa problem. I detta sammanhang bör utredaren särskilt beakta möjligheterna till nordiskt samarbete.

Utredaren bör hålla nära kontakt med pågående utrednings- och förhandlingsarbete på det utrikeshandelspolitiska området.

Utredaren bör i huvudsak grunda sitt arbete på befintligt svenskt och
internationellt tillgängligt material, sorii kan kompletteras genom kontakter
med internationella organisationer, svenska och utländska myndigheter,
forskningsinstitutioner, arbetsmarknads- och intresseorganisationer samt        81

6 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

Skr. 1982/835103-        transport- och industriföretag så att en allsidig belysning av problemområdet
Del H     ■             erhålls.

Utredaren bör redovisa resultatet av sitt arbete senast under andra halvåret 1983.

Utredaren bör beakta vad som anförts i direktiven (Dir 1980:20) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för kommunikationsdepartementet

-     att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att analysera aktuella och förutsebara problem beträffande Sveriges internationella transporter och att lämna förslag till lämpliga åtgärder för att bättre bemästra dem,

-     att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostriaderna skall belasta sjätte huvudtitelns kommittéanslag!

Regeringen ansluter sig till föredragandes överväganden och bifaller hans hemställan.

(Kommunikationsdepartementet)

82

Översyn av smittskyddsförfattningarna

Dir 1982:7 .             .

Beslut vid regeringssammanträde 1982-02-18

Statsrådet Ahrland anför.      ,

Bestämmelser om skydd mot allvarliga smittsamma sjukdomar finns i smittskyddslagen (1968:231, ändrad senast 1981:581) och i smittskydds­kungörelsen (1968:234). Lagen indelar sjukdomarna i allmänfarliga, vene­riska och övriga smittsamma sjukdomar.

Nuvarande ansvarsförhållanden

Inom kommunerna bär i första hand hälsovårdsnämnden ansvaret för att erforderliga åtgärder vidtas till skydd mot smittsamma sjukdomar. Länssty­relserna vakar över att dessa sjukdomar bekämpas i länen. Landstingen har genom en särskild smittskyddsläkare, distriktsläkare, distriktssköterskor samt infektionskUniker och mikrobiologiska laboratorier ansvaret för viktiga uppgifter inom smittskyddet. Inträffade fall av smittsamma sjukdomar rapporteras till bl. a. smittskyddsläkaren och statens bakteriologiska labo­ratorium. Högsta tiUsyneri över verksamheten utövas av socialstyrelsen. Styrelsen meddelar råd och anvisningar till ledning för hälsovårdsnämnder­na. Vid sidan av de centrala smittskyddsförfattningarna finns några författningar som har nära anknytning till smittskyddslagen. Som. exempel

 

kan  nämnas  karantänsförordningen  (1975:1019),. lagen  (1956:294)  om    Skr. 1982/83:103 ersättning åt smittbärare och kungörelsen (1956:296) om ersättning av    Dir. 1982:7 statsmedel i vissa fall vid ingripande i hälsovårdens intresse. Till lagen om ersättning åt smittbärare finns en tillämpningskungörelse. I de tre sistnämn­da författningarna regleras vissa frågor om ersättning på grund av myndig­heters ingripande med stöd av bl. a. smittskyddslagen.

Skäl för översyn

Socialstyrelsen, miljö- och hälsovårdsnämnden i Stockholms kommun och Riksförbundet för allmän hälsovård har i olika framställningar till regeringen aktualiserat frågan om en översyn av smittskyddsförfattningarna. Miljö- och hälsovårdsnämnden i Stockholm har påpekat att ansvarsfördelningen mellan olika berörda myndigheter behöver närmare preciseras särskilt när det gäller ansvaret för information i samband med epidemier. ■

Smittskyddet är i likhet med många andra områden inom den allmänna hälsovården föremål för en fortlöpande förändring. Nya rön i fråga om smittsamma sjukdomars orsaker och spridningsmönster innebär ofta änd­rade förutsättningar för organisationen av samhällets beredskapsskydd.

i 1 § smittskyddskungörelsen anges 22 sjukdomar såsom allmänfarliga. Det kan ifrågasättas, om vissa av de uppräknade sjukdomarna numera behöver betraktas som allmänfarliga. Å andra sidan kan det finnas andra smittsamma sjukdomar som bör hänföras till gruppen allmänfarliga sjukdo­mar.

Vad jag nu anfört motiverar enligt rnin mening en samlad översyn av smittskyddsförfattningarna. För detta ändamål bör en särskild utredare tillkallas.

Utredarens uppdrag

Utredaren bör se över smittskyddslagen och angränsande författningar med hänsyn till det behov av skydd mot smittsamma sjukdomar som kan bedömas vara erforderligt.

Vissa olägenheter föreligger enligt socialstyrelsen med det nuvarande rapporteringssystemet. Det är angeläget att utredaren tar ställning till behovet av rapportering och även beaktar att rapporteringssystemet byggs upp så att det fyller sin viktiga funktion i bekämpningen av smittsamma sjukdomar. Behovet av anpassning av smittskyddslagens bestämmelser till närliggande lagstiftning t. ex. livsmedelslagen (1971:511) och epizootilagen (1980:369) bör beaktas.

Utredaren bör arbeta med den utgångspunkten att i smittskyddsförfatt­ningarna också skall tas in föreskrifter om skyldighet för den som har att svara för skyddet mot smittsamma sjukdomar att under fredstid vidta de förberedelser som behövs för att smittskyddet även under beredskapstill­stånd och krig skall kunna fylla uppställda krav.

Under senare år har frågan om det är lämpligt att använda tvångsmedel för förebyggande och behandling av sexuellt överförda sjukdomar ofta debat­terats. Jag anser att tiden nu är mogen att pröva frågan om det alltjämt finns ett behov av att särreglera de veneriska sjukdomarna. I detta sammanhang bör uppmärksammas att de sexuellt överförbara sjukdomarna är betydligt fler än de som regleras i smittskyddslagen.

83

 

Skr.  1982/83:103    Den  uppgiftsfördelning  mellan  kommun,  landstingskommun  och  de

Del II                     statliga organen på regional och central nivå som smittskyddslagen och

kungörelsen bygger på har i allt väsentUgt fungerat väl. Från vissa kommuners sida har dock ifrågasatts om det är lämpligt att kommunerna står som huvudmän för karantänsläkarna., Utredaren bör överväga denna fråga.

Det är vidare av värde att få belyst hur samarbetet mellan kommun, landsting och länsstyrelse i smittskyddsfrågor fungerar efter avvecklingen av länsläkarorganisationen den 1 juli 1981.

I min anmälan till propositionen (1981/82:97) om hälso- och sjukvårdslag m. m. berörde jag - med anledning av ett påpekande från lagrådet - frågan om att till smittskyddslägen föra över en bestämmelse om landstingens skyldighet att erbjuda vård vid smittsam sjukdom. Utredaren bör överväga detta. Jag diskuterade vidare frågan om att ur den nya lagstiftningen utmönstra vissa detaljbestämmelser om organisationen av hälso- och sjukvården. Jag var inte då beredd att avskaffa begrepp som distriktsläkare, öppen och sluten vård, sjukhus m. m. med hänsyn till att de förekommer i andra lagar, t. ex. smittskyddslagen. I enlighet med vad jag anförde i denna proposition bör förutsättningarna att avskaffa nämnda begrepp i den nya smittskyddslagen prövas.

I den nya lagen bör bestämmelser ay detaljreglerande karaktär om möjligt undvikas. Sådana bestämmelser bör meddelas av socialstyrelsen efter bemyndigande av regeringen i den mån det behövs. Det bör understrykas att smittskyddslagen till sin karaktär är en tvångslagstiftning, dvs. åtgärder kan vidtas, vård och behandling meddelas etc. utan den enskildes samtycke. Behovet av rättssäkerhet måste därför tillgodoses i lagstiftningen.

I detta sammanhang bör nämnas att en särskild arbetsgrupp (Kn 1980:03) inom regeringskansliet har till uppgift att se över de statliga myndigheternas tillsyn och kontroll av kommunal och landstingskommunal verksamhet. Samråd bör ske med arbetsgruppen. I översynen bör även ingå en språklig och redaktionell överbearbetning. Det är viktigt att språket i en lag eller författning är klart och lättfattligt och detta är särskilt viktigt när bestämmelserna ofta måste tillämpas under pressande förhållanden.

Utredaren bör vara oförhindrad att ta upp även andra frågor som har samband med uppdraget och som kan komma att aktualiseras under arbetets gång. I sitt arbete bör utredaren samråda med berörda statliga myndigheter samt Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet. Utredaren skall vidare utgå ifrån vad som föreskrivs i direktiven (Dir. 1980:20) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om allmän hälsovård

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över smittskyddsför­fattningarna,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

84

 

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta     Skr. 1982/83:103
femte huvudtitelns kommittéanslag.                                    Dir. 1982:8

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Socialdepartementet)

Ansvar och uppgifter inom socialstyrelsens beredskaps­område

Dir. 1982:8

Beslut vid regeringssammanträde 1982-02-24.

Statsrådet Ahrland anför.

Riksdagen har den 3 juni 1980 fattat ett principbeslut om socialstyrelsens framtida uppgifter och organisation (prop. 1979/80:6, SoU 45, rskr 386). I propositionen anförs att en decentralisering och förskjutning av ansvar och uppgifter från socialstyrelsen till sjukvårdshuvudmännen bör kunna komma tiU stånd beträffande beredskapsfrågor. Samtidigt bör socialstyrelsens uppgifter förändras mot mer övergripande samordningsfrågor.

Riksdagen har beslutat (prop. 1980/81:57, SoU 23, rskr 216) att det regionala ansvaret för ledningen av den civila hälso- och sjukvården i krig flyttas över från länsstyrelserna till sjukvårdshuvudmännen. Vidare slås fast att den civila hälso- och sjukvården i krig skall centralt under regeringen ledas av socialstyrelsen. Socialstyrelsen har fått rätt att i krig besluta om förflyttning av personal, patienter pch förnödenheter samt i övrigt bestämma om de civila hälso- och sjukvårdsresursernas utnyttjande. Socialstyrelsen har därigenom fått vissa utvidgade uppgifter i krig.

Genom beslut den 25 juni 1981 har regeringen fastställt en ny organisation för socialstyrelsen att gälla fr. o. m. den 1 juU 1981. De olika fackenheterna inom styrelsen har därvid tilldelats ett ansvar för beredskapsfrågor som svarar mot resp. enhets ansvarsområde inom fredstida hälso- och sjukvård samt socialtjänst. Vid socialstyrelsen skaU tills vidare även finnas en byrå för beredskapsfrågor.

1978 års försvarskommitté har i sitt betänkande (Ds Fö 1981:14)
Totalförsvaret 1982/1987 bl. a. behandlat frågan om programansvar för vissa
delar av totalförsvarsfunktionen hälso- och sjukvården i krig samt även tagit
upp socialstyrelsens uppgifter och ansvar för beredskapsfrågor. StäUnings-
taganden till dessa båda frågor har redovisats i prop. 1981/82:102, bil. 5 om
säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckUng vad
avser programmet hälso- och sjukvården'» samt socialtjänsten i krig.
Föredraganden delar försvarskommitténs uppfattning att berörda myndig­
heter bör fortsätta att studera frågan om programansvar för vissa bered­
skapsfunktioner. Ställningstagandet vad avser socialstyrelsens uppgifter och    85

 

Skr. 1982/83:103 organisation inriebär att en särskild utredare tillkallas för denna fråga. I
Del II                     propositionen anmäls också att ansvarsfördelningen mellan staten och

sjukvårdshuvudmännen vad avser beredskapsfrågor bör prövas ytterliga­re.

Regeringen har den 8 mars 1979 uppdragit åt statens förhandlingsnämnd att förhandla med sjukvårdshuvudmännen om deras medverkan, i hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap. Uppdraget gäller både sjukvårdsmate­riel av förbrukningskaraktär och s. k. varaktig sjukvårdsutrustning. För­handlingar pågår.

Enligt tilläggsdirektiv (Dir. 1979:100) har utredningen om sjukvården i krig (USIK) i uppdrag att lägga fram förslag om utbildningen för personal inom totalförsvarets hälso-och sjukvård.

Mot denna bakgrund föreslår jag att en särskild utredare tillkallas med uppgift att utreda frågan om socialstyrelsens beredskapsuppgifter öch att lägga fram konkreta förslag i ämnet. Utredaren skall särskilt pröva möjligheterna för sjukvårdshuvudmännen att i större utsträckning ansvara för beredskapsfrågor som idag handläggs av socialstyrelsen. Utredaren skall dock inte behandla frågan om kostnadsfördelningen och formerna för att reglera ansvarsfördelningen meUan staten och sjukvårdshuvudmännen för beredskapsåtgärder.

Utgångspunkt för utredarens arbete skall vara dels riksdagens beslut med anledning av prop. 1979/80:6 orri socialstyrelsens uppgifter och organisation vad avser beredskapsfrågor och prop. 1980/81:57 om' hälso- och sjukvården i krig, dels den av regeringen fastställda nya organisationen för socialstyrel­sen, dels vad jag anför i prop. 1981/82:102, bil. 5 samt riksdagens ställningstagande med anledning härav.

Utredningsarbetet bör bedrivas så att uppdraget kan slutredovisas i början av år 1983.

Utredaren bör samråda med socialstyrelsen, statens förhandlingsnämnd, landstingsförbundet, utredningen (S 1976:05) om sjukvården i krig samt med andra myndigheter och organisationer som berörs av uppdraget.

Det åligger den särskilde utredaren att under arbetets gång informera berörda personalorganisationer och bereda dem tillfälle att framföra synpunkter. Det åligger därutöver utredaren att på lämpligt sätt informera berörda arbetstagare om utredningsarbetet.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om hälso-och sjukvården i krig

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om beredskapsuppgifter m. hi. inom socialstyrelsens verksamhetsområde,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Socialdepartementet)

86

 

87

Tilläggsdirektiv för utredningen (Jo 1980:05) om åter-       Skr. 1982/83:103
vinning av dryckesförpackningar                        Dir. i982:9

Dir 1982:9

Beslut vid regeringssammanträde 1982-02-24!

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Dahlgren, anför.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 5 juni 1980 tillsatte jag en särskild utredare med uppgift att utreda frågor om återvinning av vissa dryckesförpackningar m. m. (Dir 1980:54). Utredaren har hittills lagt fram två delbetänkanden, nämligen i december 1980 (Ds Jo 1980:13) Återvinning av dryckesförpackningar och i september 1981 (Ds Jo 1981:8) Pant på vin-och spritbuteljer.

De frågor som tas upp i det förstnämnda betänkandet gäller. främst återvinning av aluminiumburken och mina överväganden i dessa frågor kommer jag att redovisa för regeringen senare denna dag, då jag ämnar föreslå regeringen att besluta om en proposition i ärendet. Det senast framlagda betänkandet remissbehandlas f. n. Av utredningsarbetet återstår de i direktiven angivna allmänna frågorna om avgifter och andra styrmedel i fråga om dryckesförpackningar;    .

Under beredningen av betänkandet Återvinning av dryckesförpackningar har jag överlagt med företrädare för bryggerierna, handeln och PLM rörande möjligheterna att införa ett pantsystem för aluminiumburkar.

Vid överläggningarna som slutfördes deri 2 februari 1982 har enighet uppnåtts om följande riktUnjer.

1.    Från samhällets sida är utgångspunkten i fråga om åtgärder förande
dryckesförpackningar att åtgärderna skall vara ägnade att - med
beaktande av bl. a. konsument- och arbetsmiljöaspekter - främja
utvecklingen av förpackningsystem som är resurs- och energisnåla och
som medför minsta möjliga olägenheter från nedskräpnings- och andra
miljösynpunkter. Med denna utgångspunkt bedöms returförpackningar
generellt vara att föredra framför engångsförpackningar. Aluminiumbur­
ken är acceptabel från samhällets synpunkt, om den återvinns till minst
75%.   '                                                              -.-■■.■

2.   Näringslivsparterna förbinder sig att bygga upp ett pantsystem för aluminiumburkar som är så effektivt att återvinningen uppgår till minst 75 % under år 1985. Systemet införs under år 1983.

3.   Ett särskilt pantbolag bildas för ändamålet av näringslivet. Staten blir ej delägare i pantbolaget men tillförsäkrar sig nödvändig insyn och kontroll.

4.   Förpackningsavgiften hålls tills vidare oförändrad men slopas på samtUga förpackningar för öl och läskedrycker i samband med att pantsystemet sätts igång. Frågan om att införa en differentierad miljöavgift pä dryckesförpackningar skall skyndsamt utredas. Uppdraget skall avse att utarbeta ett förslag till en avgift som skall ersätta förpackningsavgiften och som skall vara så utformad att den främjar förpackningsystem som är resurs- och energisnåla och som medför minsta möjliga olägenheter från miljösynpunkt, dvs. i princip skall endast engångsförpackningar beröras. Utredningsarbetet skall bedrivas så snabbt att poUtiska beslut om en miljöavgift bör kunna fattas under år 1983.

 

Skr. 1982/83:103          5. Regeringen, är'beredd att med näringslivsparterna diskutera en

Del II                          statlig medverkan till finansieringen av kostnaderna för pantsystemets

införande.

6.    Importerade aluminiumburkar skall behandlas lika med inhemska aluminiumburkar. Vid import av aluminiumburkar kommer därför en lika stor pantkostnad som den som åvilar inhemska burkar att tas ut av importören.

7.    Från samhällssynpunkt är det angeläget att bibehålla ett returglas-system på dryckesmarknaden. Bryggerierna åtar sig att slå vakt orn det nuvarande returglassystemet öch att fortsätta det redan inledda arbetet med att utveckla ett bättre returglassystem.

Det i punkten 4 av riktlinjerna angivna uppdraget att utarbeta ett förslag till en differentierad miljöavgift bör lämnas till förevarande utredning. Jag anser att utredningen därvid bör ombildas till en kornmitté med parlamen­tarisk förankring. Som framgår av riktUnjerna måste utredningsarbetet bedrivas skyndsamt. Förslag från kommittén bör om möjligt läggas fram före innevarande års utgång.

Vid miljöavgiftens utformning bör kommittén enligt min mening beakta att de båda pantsystemen för glasflaska resp. aluminiumburk får sådana villkor att de kan fungera på ett effektivt sätt samtidigt som utvecklingen på förpackningsområdet inte får hindras. Vidare måste självfallet beaktas de handelspolitiska aspekter som kan finnas i denna fråga.

Som en åtgärd för att stärka returglasets stäUning på dryckesmarknaden förordades i betänkandet Återvinning av dryckesförpackningar att brygge­rierna skulle gå över till att använda en lättare glasflaska och étt nytt backsystem i enlighet med de planer som förelåg i ett inom branschen bedrivet utveckUngsarbete. Jag har ansett denna fråga vara så betydelsefull från allmän synpunkt att jag tagit upp den vid de nämnda överläggningarna. Frågan behandlas i punkten 7 av riktlinjerna. Kommittén bör enligt min mening följa det aktuella utvecklingsarbetet som bedrivs i Svenska brygga­reföreningens regi. Det bör ankomma på kommittén att lägga fram förslag om hur övergången tUl ett nytt returglassystem kan påskyndas.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen beslutar om tilläggsdirektiv i enlighet med vad jag har förordat och berriyndigar chefen för jordbruksdepartementet att tiUkalla ytterUgare högst tre ledamöter att jämte den tidigare utredaren ingå i kommittén.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)

 

Ökad decentralisering av personalutbildning i SIPU:s        Skr. 1982/83:103

Dir.  1982:10

regi

Dir 1982:10

Beslut vid regeringssammanträde 1982-02-24.

Statsrådet Johansson anför.

Statens institut för personaladministration och personalutbildning (SIPU) inrättades den 1 juli 1979 (prop. 1978/79:133, AU 1978/79:30, rskr 1978/79:294) geriom en sammanslagning av statens personalutbildnings­nämnd (PUN) och vissa delar av statens personalnämnd (SPN), bl. a. SPN;s regionala organisation.

SIPU är central servicemyndighet för statliga myndigheter i frågor om personaladministrativ konsultation och personalutbildning. Verksamheten skall i huvudsak finansieras genom avgifter. SIPU har sju regionkontor. De finns i Umeå, Sundsvall, Karlstad, Göteborg, Malmö, Kalmar och Linkö­ping.

Personalutbildningen måste utgå från myndigheternas och de enskilda anställdas behov och utgöra ett led i en fortlöpande personalutveckling. Ofta är utbildningsinsatser liksom övrig personalutveckling effektivast när de kan planeras öch genomföras i nära anslutning till den dagliga verksamheten. Personalutbildningen är ett viktigt medel för ätt förbättra möjligheterna att få mer kvalificerade arbetsuppgifter och att öka tillfredsställelsen i arbetet. Utbildning, t. ex. i form av omskolning är också av stor betydelse som hjälpmedel att öka yrkesrörligheten vid förändringar och därigenom bidra till slörre anställningstrygghet. Dét är därför angeläget att inte grupper av anställda ställs utanför på grund av att de av olika skäl, exempelvis problem med barntillsyn, inte kan delta i utbildning som är förlagd till annan ort och som innebär övernattning. Det är bl. a. ett jämställdhetskrav att personal­utbildning så långt möjligt förläggs till tjänstgöringsorten eller dess närhet.

Det kan också finnas ekonomiska fördelar med att förlägga personalut­bildning inom tjänstgöringsorten och under reguljär arbetstid. Internatut-bildning på annan ort ställer sig oftast avsevärt dyrare för myndigheterna. Efter hand som decentraliseringen av statlig verksamhet fortsätter förändras också i vissa avseenden förutsättningarna för den statUga personalutbUdning-en och för SIPU:s regionala verksamhet.

En särskild utredare bör därför tillkallas med uppgift att se över och lämna förslag om en ökad decentralisering av den personalutbildning som SIPU bedriver. Utredaren skall därvid beakta SIPU;s marknadsförutsättningar.

SIPU bör ges bättre möjligheter att biträda och stödja myndigheterna på de orter där dessa har sin verksamhet. Utredaren bör därför också se över förutsättningarna att bättre anpassa SIPU:s regionala verksamhet till myndigheternas lokalisering. Olika former av regionala och lokala insatser bör kunna övervägas som ersättning för den nuvarande kontorsorganisatio­nen. En viktig utgångspunkt för utredaren bör vara att SIPU:s regionala och lokala verksamhet skall kunna bedrivas effektivare och anpassas bättre till den efterfrågan på personalutbildning som vid olika tillfällen finns hos myndigheter som är lokaliserade utanför Stockholmsområdet.

89

 

Skr. 1982/83:103     Förslag bör även lämnas om lokaliseringen av SIPU:s centrala förvaltning.

Del II ■   ,             Utredaren bör därvid beakta kravet på effektivitet och SIPU:s ställning i

förhållande till fackansvariga myndigheter.

Utredaren skall i sina förslag utgå från att SIPU:s verksamhet i huvudsak skall finansieras genom avgifter och att således full kostnadstäckning kan tas ut från de myndigheter som anlitar SIPU:s tjänster.

Utredaren bör, förutom lids- och kostnadsberäkningar, även göra beräkningar av besparingseffekter på olika sikt samt lämna förslag till hur förslagen skall genomföras.

Utredningsarbetet bör bedrivas i nära kontakt med SIPU och statskonto­ret..Utredaren bör vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att framföra synpunkter. Utredaren bör arbeta skyndsamt så att förslag beträffande åtgärder föreligger före den 1 september 1982.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om arbets-och anställningsvillkor i,allmän tjänst

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över och lämna förslag om en ökad decentralisering av den personalutbildning som SIPU bedriver samt att mot bakgrund av sina övriga överväganden lämna förslag om lokalisering av SIPU:s centrala förvaltning ,a« besluta om sakkimniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver ,   att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartementet)

Samordning av vissa resurser vid lantbruksnämnderna, skogsvårdsstyrelserna och den lokala fiskeriadministra­tionen

Dir 1982:11

Beslut vid regeringssammanträde 1982-03-25.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Dahlgren, anför.

Lantbruksnämndernas huvuduppgift är att främja rationaliseringen

inom jordbruket och trädgårdsnäringen samt den yttre rationaliseringen

inom skogsbruket. Verksamheten omfattar bl. a. produktionsrådgivning,

köp och försäljning av mark, finansieUt stöd samt prövning enligt jordför-

90                          värvslagen (1979:230) av förvärv av jordbruksfastigheter. Dessutom har

 

nämnden vissa andra uppgifter, bl. a. tillsyn över växtodling och husdjurs-    Skr;; 1982/83:103 skötsel samt handläggning av vissa frågor om skördeskadeskyddet och om    Dir. 1982:11 försöks- och kursverksamheten på jordbrukets område. Tre lantbruksnämn­der handlägger även rennäringsfrågor.

Vid lantbruksnämnderna finns f. n. ca 1 350 anställda, varav 790 är fältarbetande personal och 560 administrativ personal. Nämndernas perso­nalstyrka varierar från ca 100 i Norrbottens län till knappt 30 i Blekinge län. De flesta nämnderna har 50-60 anställda.

Lantbruksnämndernas nuvarande organisation beslöts år 1978 (prop. 1977/78:100 bil. 13, JoU 1977/78:12, rskr 1977/78:177). Vid varje lantbruks­nämnd finns en företagsenhet, en produktionsenhet och en administrativ enhet. Vid vardera nämnden i Stockholms och Malmöhus län finns också en trädgårdsenhet. Lantbruksnämnderna i Jämtlands, Västerbottens och Norr­bottens län har rennäringsenheter. I lantbruksnämnden ingår lantbruksdi­rektören och åtta andra ledamöter. Fyra av ledamöterna, däriblarid ordföranden, utses av regeringen och fyra av landstinget eller, i Gotlands län, av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.

Med tre undantag är lantbruksnämnderna belägna i residensstäder. Lantbruksnämnderna i Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs län ligger i Solna, Uddevalla resp. Skara. Lantbruksnämnden i Älvsborgs län har viss personal stationerad i Borås. Även i vissa andra län, särskilt de nordligaste, finns lokalt placerad personal..

Utom på trädgårdsområdet har varje lantbruksnämnd i allmänhet specialister för de uppgifter nämnden har att sköta. I fråga om rådgivning och handläggning av ärenden om ekonomiskt stöd till trädgårdsföretag är landet indelat i fem distrikt. F. n. finns sju län som helt saknar egen personal för trädgårdsfrågor. Denna verksamhet sköts där av personal vid andra nämnder. Beslut i trädgårdsärenden fattas dock av den nämnd inom vars område ärendet hör hemma. Annan länssamverkan förekornmer i olika former mellan nämnderna i fråga om vissa specialistfunktioner inom t. ex. ornrådena växtskydd och bevattning.

I proposition 1981/82:122 om organisatiori och finansiering av djurens hälso-och sjukvård, m. m. har regeringen lagt fram vissa förslag som ger lantbruksnämnderna det regionala ansvaret för djurens hälso- och sjuk­vård.

Skogsvårdsstyrelserna är sedan den 1 juli 1981 statliga myndigheter (prop. 1980/81:136, JoU 1980/81:25, rskr 1980/81:295). De har till uppgift att verka för en ändamålsenlig utveckling av skogsnäringen. De har både myndighets­uppgifter och uppdragsverksamhet. Myndighetsuppgifterna utgör en dryg tredjedel av deras totala verksamhet. Dessa uppgifter består huvudsakligen av tillsyn av att skogsvårdslagen efterlevs, rådgivning och information i syfte att främja ett rationellt skogsbruk samt av förmedling av statligt stöd till skogsbruket. Uppdragsverksamheten, som omsluter ca 500 milj. kr., riktas till myndigheter, kommuner och skogsägare. Ca två tredjedelar av den har de senaste åren bestått i planering pch ledning av skogliga beredskapsarbeten. Skogsvårdsstyrelserna bedriver också en omfattande produktion av skogsfrö och skogsplantor. Verksamheten omsätter mer än 100 milj. kr. per år och tillgodoser mer än hälften av skogsbrukets behov.

Antalet fast anställda i skogsvårdsstyrelserna uppgår till ca 2 300. Därtill
kommer drygt 1 000 personer som är anställda i skogsvårdsstyrelsernas
plantskolor. Skogsvårdsstyrelserna är vidare arbetsgivare för ett stort antal    91

 

Skr. 1982/83:103   beredskapsarbetare, de senaste åren 3 000-4 000.

Del II                         Skogsvårdsstyrelsernasstorlek varierar mellan de olika länen. Den största

finns i Norrbottens län och den minsta i Malmöhus län. Vid skogsvårdssty­relsen finns förutom en central länsorganisation också en lokal organisation, som består av distrikt med lokalt placerad personal. Antalet distrikt varierar från två i Malmöhus län till 29 i Norrbottens län och personalen på distrikt från fyra till 53. I skogsvårdsstyrelsen ingår länsjägmästaren och sex andra ledamöter. Ledamöterna utses i huvudsak enligt samma regler som ledamöterna i lantbruksnämnderna.

Med sex undantag är skogsvårdsstyrelserna belägna i residensstäder. Skogsvårdsstyrelserna i Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Västernorrlands län ligger i resp. Västervik, Ronneby, Lund, Uddevalla, Borås och Sollefteå.

Specialister inom skogsvårdsstyrelsernas fältverksamhet förekommer normalt inte. Med hänsyn till de flytande gränserna mellan t. ex. tillsyn enligt skogsvårdslagen (1979:429) och rådgivning är det inte möjligt att arbeta med enbart ett område. Skogsvårdslagstiftningen förutsätter för övrigt ett nära samband mellan dessa båda områden. Exempel på undantag härifrån är den personal som utför väg- eller dikningsprojektering eller rådgivning i arbetsteknik. Inte heller har det varit rationellt att göra en fullständig uppdelning av personalen på myndighetsuppgifter eller uppdragsverksam­het. En speciell tidredovisning utgör underlag för beräkningen av kostna­derna för olika tjänster.

Statens lokala fiskeriadministration omfattar fiskenämnderna, fiskeri-intendentorganisatiorien, statens fiskodlingsanstalt i Älvkarleby, statens fiskeriförsöksanstalt i Kälarne samt statens fiskeriingenjör.

Fiskenämnderna, som finns i varje län, handlägger frågor om fiskerinä-ririgen, fritidsfisket och fiskevården. Nämnderna svarar för vissa statliga åtgärder till stöd åt fisket samt för fiskestatistik och kursverksamhet. Vid fiskenämnderna finns f. n. sammanlagt ca 40 anställda. Fiskenämndens i Värmlands län område omfattar även hela Vänern och nämndens i Jöriköpings län hela Vättern. Nämndens i Västmanlands län område omfattar även hela Mälaren och Hjälmaren. Fiskenämnderna är samlokali­serade med lantbruksnämnderna. Fiskenämnden består av fem ledamöter som utses av länsstyrelsen. Vid handläggning av ärenden som rör fisket i Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren finns särskilda regler om nämndens sammansättning.

Fiskeriintendenterna handlägger fiskeribiologiska uppgifter av kvalifice­rad art. De skall bl. a. samverka med fiskenämnderna inom distriktet samt lämna råd och anvisningar till dem i fiskeribiologiska frågor. I uppgifterna ingår också att göra undersökningar av och beskrivningar över fiskevatten, följa fiskets utveckling i sjöar och vattendrag som berörs av vattenbyggnads­företag samt på begäran vara sakkunniga åt domstolar och andra myndig­heter.

Fiskeriintendentorganisationen består av sju distrikt, som omfattar två
eller flera län. Distrikten benämns övre norra, nedre norra, mellersta, övre
södra, nedre södra, östra och västra distrikten. Intendenlkontoren ligger i
Luleå, Härnösand, Gävle, Örebro, Jönköping, Kalmar resp. Göteborg. I
varje distrikt finns en fiskefiintendent som chef. I distrikten finns i övrigt 38
anställda, flertalet i de norra distrikten.
"                                Som framgår av det föregående är lantbruksnämndernas och skogsvårds-

 

styrelsernas arbetsuppgifter olika. De riktar sig dock i stor utsträckning till Skr. 1982/83:103 samma målgrupper, nämligen ägare och brukare av jord och skog. I vissa Dir. 1982:11 frågor förekommer samverkan och samarbete regelmässigt mellan lant­bruksnämnder och skogsvårdsstyrelser. Främst gäller detta i fråga om samtidig tillämpning av lagen om skötsel av jordbruksmark och skogsvårds­lagen samt i fråga om åtgärder för yttre rationalisering. Åven i vissa delar av arbetet med den regionalpolitiska och fysiska planeringen sker samråd. Dessutom anlitar lantbruksnämnderna på uppdragsbasis skogsvårdsstyrel­serna för t. ex. skogsvärdering och vid förvaltningen av lantbruksnämnder­nas fastighetsinnehav.

Lantbruksnämnderna förser fiskenämnderna och deras personal med lokaler och administrativ service i den omfattning som krävs för att någon särskild kansliorganisation hos fiskenämnderna inte skall behövas. Från lantbruksnämndernas anslag betalas fiskenämndernas utgifter för resor, lokaler, expenser och administrativ service. Fiskerilån förvaltas och utbeta­las av lantbruksnämnderna.

Av vad jag nyss anfört framgår att de regionala myndigheterna inom
jordbruksdepartementets verksamhetsområde har beröringspunkter i fråga
om verksamhet, resurser och lokalisering. Detta har som jag har nämnt helt
naturligt resulterat i samarbete och samverkan i olika former. Anslagen till
de i det föregående nämnda myndigheterna uppgår f. n. till mer än 300
milj. kr. Det är givetvis angeläget att dessa medel används effektivt och att
alla möjligheter tas tillvara för att åstadkomma besparingar inom myndig­
heterna. Dessa har också lyckats genomföra besparingar utan menlig
inverkan på de centrala uppgifter som åligger dem. Det är enligt min meiiing
angeläget att fortsätta den pågående omprövningen av befintliga verksam­
heter och arbetsrutiner.                                 •

Skogsvårdsstyrelsernas resurser har de senaste åren minskats. Genom att uppdragsverksamheten hittills har kunnat varieras i omfattning har nedskär­ningen av anslaget till myndighetsuppgifter inte inneburit alltför svåra problem. Även lantbruksnämndernas resurser har minskat. För att det skall bli möjligt att gå vidare i besparingsarbetet bör nya vägar prövas. Exempel på sådana är en utbyggd samverkan dels mellan de olika länsmyndigheterna i ett län, dels mellan länen.

Nämnvärda besparingar genom samverkan mellan de olika myndigheterna i ett län torde förutsätta organisationsförändringar. Det utredningsarbete som erfordras inför ett ställningstagande till sådana förändringar bör anförtros åt en särskild utredare.

Utredaren bör överväga förutsättningarna för att genom samverkan i olika former effektivisera användningen av de samlade resurserna för länsmyn­digheterna under jordbruksdepartementet. Samverkan kan vara mer eller mindre långt gående. En utgångspunkt skall dock vara att lantbruksnämn­derna och skogsvårdsstyrelserna består som länsorgan till lantbruksstyrelsen resp. skogsstyrelsen. Exempel på samverkan är samlokalisering och gemen­samt utnyttjande av utrustning och administrativ service. Som jag framhöll i propositionen 1980/81:136 om skogsvårdsstyrelsernas organisation, m. m. är det främst på detta område som samordningsvinster bör kunna göras. De varierande förhållandena och behoven inom landet gör att olika lösningar beträffande sådan samverkan bör kunna förekomma i och mellan länen samt att genomförandet får anpassas till förhållandena i varje enskilt län. Av särskild vikt  är att  få  noggrant  belyst de  praktiska och ekonomiska

93

 

Skr'.-1982/83:103 konsekvenserna på kort och lång sikt liksom konsekvenserna för berörd

Del II   ■         '       personal. Även dé tidsmässiga aspekterna eller takten i genomförandet av

besparingsåtgärderna bör redovisas.

Lantbruksstyrelsen behandlade i sin anslagsframställning för budgetåret 1980/81 ett förslag från en inom verket tillsatt besparingsgrupp, vilket innebar sammanslagning av vissa nämnders kansliorganisationer. Styrelsen förde emellertid inte förslaget vidare med hänsyn till att frågan var komplicerad och hade återverkningar utanför lantbruksverket. Enligt min mening bör utredaren även närmare överväga den av styrelsen aktualiserade samordningen. Motsvarande överväganden bör göras i fråga om skogsvårds­styrelsernas kanslifunktioner.

I fråga om den lokala fiskeriadministrationen vill jag erinra om att beslutet om den nuvarande organisationen skulle ses som ett provisorium i avvaktan på utredningar på fiskerinäringens och fritidsfiskets områden (prop. 1975/ 76:130, JoU 1975/76:39, rskr 1975/76:317). Utredningarna är nu genomför­da. Statsmakterna tog redan år 1978 ställning till fiskeripolitiken (prop. 1977/78:112, JoU 1977/78:23, rskr 1977/78:272). Våren 1981 beslöt riksdagen om åtgärder för att främja fritidsfisket (prop. 1980/81:153, JoU 1980/81:29, rskr 1980/81:374). Förutsättningar föreligger således nu att pröva adminis­trationens utformning. Utredaren bör därför överväga också denna fråga.

I detta sammanhang vill jag nämna att det inom lantbruksstyrelsen sedan våren 1981 pågår ett arbete avseende budgetåren 1982/83-1985/86 med syfte att undersöka och redovisa förslag till anpassning av lantbruksstyrelsens och lantbruksnämndernas arbetsvolym till de förväntade minskade resurserna uncler perioden. Enligt vad jag har inhämtat har också skogsstyrelsen påbörjat ett liknande arbete.

Jag förutsätter att utredaren utnyttjar möjligheten att anlita statskontoret för uppdragets genomförande.

Utredaren bör vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall andra berörda centrala arbetstagarorganisationer med vilka staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att framföra synpunkter. Utredaren bör därutöver informera berörda arbetsta­gare om sitt arbete.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartenientet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om samordning av vissa resurser vid lantbruksnämnderna, skogsvårdsstyrelser­na och den lokala fiskeriadministrationen,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta tionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)

94

 

utredning om konsumentombudsmannens ställning  Skr; 1982/83:103

Dir.  1982:12

Dir 1982:12

Beslut vid regeringssammanträde 1982-03-18.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Molin, anför.

Riksdagen beslutade vid 1975/76 års riksmöte att de dåvarande myndig­heterna konsumentombudsmannen (KO) och konsumentverket den 1 juli 1976 skulle föras samman i en organisation, konsumentverket, där general­direktören tilUka är KO (prop. 1975/76:34, NU 1975/76:14, rskr 1975/76:108, prop. 1975/76:159, NU 1975/76:63, rskr 1975/76:385, SFS 1976:429).

Med anledning av en motion vid 1980/81 års riksmöte uttalade näringsut­skottet, att det var befogat att ta upp frågan om KO-ämbetets relation till konsumentverket till förnyad prövning. Utskottet ansåg att erfarenheterna från den femårsperiod under vilken den nuvarande ordningen hade gällt därvid borde utvärderas. Enligt utskottets mening borde regeringen föran­stalta om att frågan om en självständig KO-funktion utreds och att resultatet av utredningen därefter redovisas för riksdagen (motion 1980/81:1870, NU 1980/81:50). Riksdagen beslutade i enlighet härmed (rskr 1980/81:408).

Jag förordar att en särskild utredare nu tillkallas för den av riksdagen önskade utredningen.

Utredaren bör utgå från statsmakternas beslut år 1972 om riktlinjer för konsumentpolitiken (prop. 1972:33, NU 1972:40, rskr 1972:225). Detta innebär att konsumentverket är central förvaltningsmyndighet för konsu­mentfrågor med uppgift bl. a. att söka påverka producenter, distributörer och marknadsförare att anpassa sin verksamhet efter konsumenternas behov. KO:s uppgifter regleras i främst marknadsföringslagen (1975:1418) och lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor. Denna lagstift­ning bör också utgöra utgångspunkt för utredaren.

Utredaren bör i övrigt förutsättningslöst pröva KO: s ställning i förhållande till konsumentverket. Härvid bör naturligen uppmärksammas de motiv som låg till grund för 1975 års beslut om sammanslagningen. Erfarenheterna från tiden därefter bör sedan utvärderas.

Utredaren bör hålla nära kontakt med riktlinjekommittén (H 1979:04), som har till uppgift att göra en översyn av vissa konsumentpolitiska medel för producentpåverkan m. m. Utredaren bör vidare hålla kontakt med försäk-ringsverksamhetskommiltén (E 1979:01) och banklagsulredningen (Fi 1976:04), vilka inom sina respektive uppdragsområden skall se över bl. a. myndighetstillsynen i olika avseenden.

Mot bakgrund av vad som sålunda framkommer bör utredaren pröva för-och nackdelar med nuvarande och alternativa lösningar beträffande KO:s ställning i förhållande till konsumentverket. Om utredaren finner att övervägande fördelar skulle stå att vinna med en förändrad ställning för KO, bör de närmare organisatoriska och ekonomiska konsekvenserna av detta redovisas. Utgångspunkten skall härvid vara, att en eventuellt ändrad organisation skall utformas så att berörd konsumentverksamhet kan bedrivas inom oförändrade totala anslag. Vidare erinras om de riktlinjer som gäller kommittéer och särskilda utredare (Dir. 1980:20).

Utredaren bör informera berörda huvudorganisationer och i förekomman­
de fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilka staten har        95

 

Skr. 1982/83:103  eller brukar ha avtal,om löner och ändra anställningsvillkor om utrednings-

Del II                     arbetet samt bereda dem tillfälle attframföra synpunkter. Utredaren skall

därutöver informera berörda arbetstagare om utredarens arbete.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för handelsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare för frågan om konsumentombudsmannens ställning,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Handelsdeparterhentet)

Livsmedelsförsörjningens sårbarhet

Dir 1982:13

Beslut vid regeringssammanträde 1982-03-25.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Dahlgren, anför.

Sverige har under tiden efter andra världskriget genomgått stora och snabba förändringar. UtveckUngen till ett högindustrialiserat samhälle har möjliggjort en kraftig ökning av välståndet. Samhället har emellertid samtidigt blivit mera känsligt för störningar av olika slag inte endast i krig utan även i fred eller vid fredskriser. Det gäller inte minst på livsmedelsom­rådet.

I propositionen 1977/78:19 om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken, m. m. uttalades att en god livsmedelsberedskap är en oundgänglig del av vårt totala försvar. Beredskapskraven skulle därmed ange en nedre gräns för produk­tionsmålet, som inte skulle få underskridas. Vid utformningen av produk­tionsmålet togs till utgångspunkt att nuvarande åkerareal skulle bibehållas. Ett överskott skulle i första hand utgöras av spannmål. Vidare betonades att mjölkproduktionen var av särskild betydelse för upprätthållandet av en god livsmedelsberedskap. Produktionen av mjölk och mjölkprodukter borde därför i stort sett motsvara konsumtionsbehovet. För övriga animaliepro-dukter skulle eftersträvas att balans i stort sett uppnås mellan produktion och avsättningsutrymme inom landet.

Livsmedelsindustrin liksom industrin i stort kännetecknas numera av stor
specialisering och koncentration. Tillverkningsresurserna liksom råvarutill­
gångarna är ojämnt fördelade inom landet. Vissa försörjningsviktiga
livsmedel tillverkas endast vid ett fåtal anläggningar. Särskilt stor är
koncentrationen när det gäller försörjningen med jäst, margarinråvaror och
95                          margarin samt vissa förpackningar för konsumtionsfärdiga varor. Koncen-

 

trationen inom distributionsledet skapar också problem från beredskapssyn-    Skr. 1982/83:103
punkt.                                                                                           Dir. 1982:13

Jordbruket är i mycket hög grad importberoende vad gäller vissa produktionsmedel. Inom livsmedelsindustrin är beroendet av importerade eller importberoende inhemskt tillverkade insatsvaror stort. Livsmedelssek­torn som helhet är för sin verksamhel i stor utsträckning beroende av energi, datorteknik, transporter och personal i nyckelbefattningar. Vår livsmedels­försörjning är sålunda i dag mycket sårbar.

Livsmedelsförsörjningens sårbarhet har delvis redan belysts genom vissa utredningar och studier. Riksdagen uttalade år 1979 i anledning av en motion, vari hemställdes om en utredning angående jordbruksproduktio­nens sårbarhet och försörjningsberedskapen i fråga om livsmedel, att det från jordbrukspolitisk synpunkt otvivelaktigt skulle vara av värde om man genom en samordning av gjorda undersökningar kunde få en mera övergripande analys av effekterna på livsmedelsberedskapen vid såväl långvariga avspärr­ningar som vid mera kortvariga störningar, exempelvis snöstorm och strömavbrott. Det borde ankomma på regeringen att avgöra huruvida detta borde ske genom en särskild utredning eller på annat sätt (JoU 1978/79:37, rskr 1978/79:418).

Som ett led i utredningsarbetet inför 1982 års försvarsbeslut har statens jordbruksnämnd i samarbete med bl. a. överstyrelsen för ekonomiskt försvar gjort en studie av produktionsomställningar inom jordbruket vid en längre avspärrning. Studien har bedrivits med syfte att överslagsmässigt kunna bedöma de fredstida kostnaderna för att säkerställa livsmedelsförsörjningen även vid långvariga avspärrningssituationer.. Arbetet har koncentrerats på betydelsen av tillgång på kvävegödselmedel och bekämpningsmedel, efter­som en beredskapslagring av dessa produktionsmedel medför de största kostnaderna. Betydelsen för produktionsresultatet av tillgången till energi, maskiner, reservdelar, arbetskraft och utsäde har översiktligt belysts i studien. I studien har även belysts kraven på kosten under en avspärrning (kriskosten). Problem och behov av omställningar i förädlings- och distributionsleden har dock inte studerats i detta sammanhang.

Statens jordbruksnämnd och överstyrelsen för ekonomiskt försvar har vidare i samarbete med bl. a. transportrådet och försvarsmakten studerat de speciella problem som ett krig innebär för livsmedelsförsörjningen. Resul­tatet av denna studie har redovisats i rapporten Livsmedelsförsörjningen i krig. I rapporten anges vilka krav som bör ställas på livsmedelsförsörjningen i krig och inriktningen i stort av de beredskapsåtgärder som anses nödvändiga. Förslag och rekommendationer lämnas till åtgärder som bör vidtagas för att trygga livsmedelsförsörjningen i krig.

1978 års försvarskommitté har i sitt slutbetänkande (Ds Fö 1981:14)
Totalförsvaret 1982/87 framhållit att åtgärder som syftar till att säkerställa
den viktigaste försörjningen för individens överlevnad och samhällets
funktion bör prioriteras. Det innebär enligt kommittén att försörjningsför­
mågan i första hand skall säkerställas för livsmedel, beklädnad, värme, hälso-
och sjukvård samt härför erforderliga stödfunktioner i form av insatsvaror,
arbetskraft, energi och transporter. Näringslivet är, framhåller kommittén,
basen för det ekonomiska försvaret. Vid samhällets omställning till krig bör
genomgripande förändringar i näringslivets struktur undvikas så långt
möjligt. Nödvändiga förändringar på sikt av produktionen bör förberedas.
Därvid bör inhemska råvaror om möjligt utnyttjas. Den allt dyrbarare                97

7 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

Skr. 1982/83:103   beredskapslagringen bör enligt kommittén så långt möjligt ersättas med

Del II                      andra alternativ. För de lager som alltjämt är nödvändiga bör ansvarsför-

delningen mellan staten och näringslivet prövas.

Kommitténs förslag till inriktningen av livsmedelsprogrammet innebär att även långvariga störningar skall kunna klaras. Betydelsen av att kunna upprätthålla den regionala försörjningsförmågan betonas. Minimibehovet av bl. a. livsmedel måste enligt kommittén kunna tillgodoses med hög säkerhet i långvariga försörjningskriser. Gödselmedelsförsörjningen är betydelsefull för jordbruket. Kommittén vidhåller därför sin tidigare redovisade uppfatt­ning om betydelsen av en inhemsk produktion av kvävegödselmedel. En viss lagring anses nödvändig vid sidan av inhemsk produktion och krisimport men det slutliga lagringsbehovet bör bestämmas först när den pågående utredningen om gödselmedelsförsörjningen är slutförd. Beredskapslagring­en av gödselmedel bör enligt kommittén under budgetåret 1982/83 genom­föras i stort enligt det förslag som redovisas i den av regeringen anvisade ekonomiska nivån.

Försvarskommittén har vidare framhållit att transporterna har särskild vikt för en tidig uppbyggnad och ett kontinuerligt upprätthållande av erforderlig regional försörjningsförmåga med bl. a. livsmedel. Kommittén konstaterar under programmet arbetskraft att brist på personal uppstår omedelbart efter mobilisering bl. a. inom sektorerna jordbruk, skogsbruk och livsmedelsindustri, dvs. områden som är viktiga för försörjningen. Ökad vikt bör enligt kommittén läggas vid planeringen för att tillgodose behovet av civil personal inom totalförsvarets prioriterade områden. Pågående studier för att närmare precisera behoven inom prioriterade områden bör snarast fullföljas så att de kan omsättas i konkreta åtgärder som höjer beredskapen inom arbetskraftsprogrammet.

Regeringen har i proposition 1981/82:102 om säkerhets- och försvarspoli­tiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling byggt sina förslag på försvars­kommitténs överväganden.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 25 juni 1981 tillkallade jag en särskild utredare- med uppdrag att bl. a. överväga olika alternativ för försörjningen med gödselmedel och råvaror för tillverkning därav samt att redovisa alternativens effekter på vår livsmedelsberedskap liksom kostna­derna. Utredaren har också i särskilt sammanhang värderat effekterna för gödselmedelsförsörjningen av den försäljning av aktiemajoriteten i Supra AB till Norsk Hydro a. s. som genomfördes under hösten 1981. Utredaren har i februari 1982 avgett betänkandet (Ds Jo 1982:1) Att trygga försörj­ningen med kvävegödselmedel och ammoniak. Vissa av utredarens övervä­ganden har legat till grund för förslagen i den nyssnämnda försvarsproposi­tionen.

I detta sammanhang kan också nämnas att olika studier som tar upp samhällets sårbarhet och som berör livsmedelsförsörjningen har utförts bl. a. inom försvarsdepartementets sekretariat för säkerhetspolitik och långsikts­planering inom totalförsvaret samt inom sekretariatet för framtidsstudier.

Som framgår av den nu lämnade redogörelsen har på olika områden genomförts studier och utredningar ägnade att belysa problemen med livsmedelsförsörjningens sårbarhet. Undersökningarna har emellertid i regel inriktats på speciella delfrågor inom olika sektorer. Jordbruksnämnden konstaterar också i sin studie av produktionsomställningar inom jordbruket att fördjupande och bredare studier bör göras. Bl. a. bör de problem som kan

98

 

uppstå i förädlings- och distributionsledet närmare analyseras.     Skr. 1982/83:103

Mot   bakgrund   av  vad   jag  har  anfört   föreslår  jag  att  frågan   om    Dir. 1982:13 livsmedelsförsörjningens sårbarhet från olika synpunkter utreds. En särskild kommitté bör tillkallas för detta ändamål.

Utredningen bör omfatta hela den s. k. livsmedelskedjan, dvs. jordbruks­produktionen, trädgårdsodlingen och fisket, den industriella förädlingen och distributionen. En kartläggning av sårbarheten bör göras och överväganden ske av vilka anpassningar som i fredstid behövs för att förstärka försörjnings­tryggheten vid såväl långvarig avspärrning eller krig som mer kortvariga störningar i fredstid. De olika ledens beroende av stödfunktioner i form av energi av skilda slag, insatsvaror, maskiner, reservdelar, arbetskraft, trans­porter m.m. bör närmare analyseras. Åtgärder för att minska sårbarheten i dessa avseenden bör övervägas. I anslutning härtill vill jag nämna att frågan om den framtida utformningen av ransoneringssystemet för livsmedel kommer att tas upp i annat sammanhang.

Livsmedelsförsörjningens sårbarhet har i väsentlig grad sitt ursprung i bl. a. vårt ökade utlandsberoende, den tekniska utvecklingen, centralise­ringssträvanden, utnyttjande av stordriftsfördelar och bl. a. härigenom ökad geografisk koncentration: Kommittén bör studera möjligheterna att minska sårbarheten genom att beredskapsaspekterna beaktas på ett tidigt stadium i produktions- och samhällsplaneringen. Om man vill minska de risker som sårbarheten medför, behöver olika slag av beredskapsåtgärder vidtas. Därför bör bl. a. samspelet mellan försörjningsansvariga myndigheter och de olika leden inom livsmedelsförsörjningen analyseras och övervägas. Samti­digt bör också beaktas förutsättningarna för import som är viktig från beredskapssynpunkt.

Företag och organisationer inom livsmedelsområdet som bedöms viktiga för försörjningen i krig är registrerade som K-företag i jordbruksnämndens företagsregister. K-registreringen innebär att olika myndigheter och företa­gen själva vidtar åtgärder för att de registrerade företagen skall kunna fortsätta sin försörjningsviktiga verksamhet även i krig. Som tidigare nämnts är inom vissa sektorer av betydelse för livsmedelsförsörjningen produktio­nen koncentrerad till ett eller ett fåtal företag. Det kan i sådana fall vara angeläget att i fredstid skapa förutsättningar för att företagsnedläggning eller ekonomiska stödåtgärder inte är de enda alternativ som står till buds när fråga om avveckling har uppkommit. Kommittén bör därför överväga åtgärder som kan ge ytterligare handlingsmöjligheter i sådana situationer.

Kommittén bör fortsätta det utredningsarbete som påbörjats genom jordbruksnämndens produktionsomställningsstudie. Därvid bör övervägas olika styrmedel och deras tillärnpbarhet inom olika produktionsgrenar. Möjligheterna att genom inhemsk produktion ersätta importbortfall även av andra produktionsmedel än kyävegödselmedel, t. ex. energi, fodermedel, bekämpningsmedel, maskiner och reservdelar, bör studeras närmare. Därvid bör också uppmärksammas att nödvändiga kunskaper på berörda områden kan behöva säkras inom landet.

I propositionen 1981/82:106 om forskning m. m. har jag betonat att det är angeläget att livsmedelsforskningen ägnar beredskaps- och säkerhetsfrågor­na ökad uppmärksamhet. Kommittén bör därför överväga vilka speciella behov av forskning som föreligger vid Sveriges lantbruksuniversitet och andra  institutioner  och  vilka  anpassningar som  är önskvärda för  att

99

 

Skr. 1982/83:103  försörjningstryggheten inom livsmedelsområdet därigenom  skall  kunna

Del II                      förbättras.

Kommittén bör i sina förslag i första hand söka välja lösningar som inte innebär ökade kostnader för berörda näringsgrenar. I den mån kosinadshö­jande förslag läggs fram bör beräkningar av kostnaderna redovisas noggrant. I fråga om statliga åtaganden gäller de direktiv som utfärdats till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer (Dir 1980:20).

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter med uppdrag att utreda livsmedelsförsörjningens sårbarhet,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna för kommittén skall belasta tionde huvudtitelns kommit­téanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)

Tilläggsdirektiv till föräldraförsäkringsutredningen (S 1980:08)

Dir 1982:14

Beslut vid regeringssammanträde 1982-04-01

Departementschefen, statsrådet Eliasson, anför.

Föräldraförsäkringsutredningen har den 29 maj 1980 fått regeringens upp­drag (Dir. 1980:53) att se över och utvärdera ersättningsreglerna inom föräldraförsäkringen liksom reglerna för rätt till ledighet för vård av barn m.m. Huvuduppgiften för'utredningen är att göra en övergripande genomgång av de praktiska erfarenheterna av ersättnings- och ledighetsreg­lerna såväl från den enskildes synpunkt som från arbetsmarknads- och administrativa synpunkter. Utredningen skall i anslutning till redovisningen av genomgången lägga fram förslag till de regeländringar som översynen ger anledning till.

Med anledning av socialförsäkringsutskottets betänkande (SfU 1980/81:5,
rskr 1980/81:3) om sjukpenning till gravida kvinnor har regeringen vidare
uppdragit åt utredningen att utreda frågan om kompensation för inkomst­
bortfall för gravida kvinnor som av förebyggande skäl måste avstå från
förvärvsarbete utan att något sjukdomstillstånd föreligger. Uppdraget går
bl. a. ut på att kartlägga i vilka fall det är motiverat av medicinska skäl att
göra uppehåll i förvärvsarbetet, i vilken utsträckning och på vad sätt ett
100                        inkomstbortfall i så fall skall täckas och i vad mån en arbetsgivares skyldighet

 

att omplacera gravida kvinnor till annat arbete skall utvidgas.      Skr. 1982/83:103

Ibelänkandet 1981/82:14 anför socialutskottet bl. a. angelägenheten av att Dir. 1982:14 åtgärder vidtas som förebygger att väntade barn skadas på grund av olika yttre faktorer. I många avseenden torde det enligt utskottet förhålla sig så att kvinnan och det väntade barnet har samma behov av skydd mot skaderisker och att deras intressen därför sammanfaller. På arbetsmiljöområdet torde det knappast ens undantagsvis föreligga några intressekonflikter mellan kvinnan och hennes väntade barn. Vad frågan här gäller är, fortsätter utskottet, närmast arbetarskyddsverkets och andra myndigheters möjlighe­ter att ingripa mot faktorer i arbetsmiljön som inte är direkt farliga för arbetstagarens hälsa utan enbart innebär risk för fosterskador. En kompli­kation i sammanhanget är att sådana risker kan föreligga redan innan graviditeten kan konstateras. Utskottet understryker därför vikten av att arbetarskyddsverket utnyttjar de möjligheter som arbetsmiljölagen ger att vid behov ingripa mot farliga arbetsmiljöer för att åstadkomma ett tillfredsställande skydd mot fosterskador. Med hänsyn till frågans betydelse uttalar sig slutligen utskottet för att det- närmare bör övervägas om arbetsmiljölagen kan ändras så att den klarare än f. n. ger uttryck för ett hänsynstagande till fostrets intressen.

Riksdagen beslöt (rskr 1981/82:61) att som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet hade anfört.

Arbetarskyddsstyrelsen har den 18 februari 1982 antagit en kungörelse om medicinsk kontroll vid blyarbete vilken träder i kraft den 1 januari 1983. Dessa föreskrifter aktualiserar på nytt frågan om en utvidgad rätt till omplacering för gravida kvinnor samt rätt till ersättning för inkomstbortfall under graviditeten, när en omplacering inte kan ske.

Regeringen överlämnar den ifrågavarande riksdagsskrivelsen jämte utskottsbetänkande till föräldraförsäkringsutredningen och uppdrar åt utredningen att som ett led i uppdraget att utreda frågor om omplacerings­skyldighet m. m. ta upp frågan om behovet av förlydliganden av arbetsmil­jölagen i fråga om skydd mot fosterskador. Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt.

Tilläggsdirektiv till Utredningen (Fö 1978:05) Hälso-och sjukvård i försvaret (HSF)

Dir 1982:15

Beslut vid regeringssammanträde 1982-01-21

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Gustafsson, anför.

Utredningen Hälso- och sjukvård i försvaret (HSF), som tillkallades efter ett av regeringen den 29 juni 1978 meddelat bemyndigande, har till uppgift att överväga vissa frågor och genomföra vissa överläggningar m. m. i samband med organisationsförändringar inom försvarsmaktens hälso- och

101

 

Skr. 1982/83:103   sjukvård i fred. För genomförande av uppdraget har tillkallats en särskild

Del II                      utredare.

Utredaren har i juni 1980 lämnat ett förslag för huvuddelen av flygvapnets förband om inrättande av ett antal deltidstjänster.för försvarsanställda läkare. Regeringen har genom beslut i juni 1981 fastställt lönegradsplace­ringen och inrättat tjänster för läkare vid flygvapnets flottiljer och skolor enligt bilaga till nämnda beslut.

I propositionen som låg till grund för riksdagsbeslutet 1978 om försvars­maktens hälso- och sjukvård i fred uttalade min företrädare bl. a. att det med hänsyn till behovet av läkare för de värnpliktigas hälso- och sjukvård, rådgivning till förbandschef samt medverkan i utbildningen finns underlag inom försvarsmakten för att anställa läkare på hel- eller halvtid på vissa större garnisonsorter. På övrijga platser, där arbetsuppgifterna är av mindre omfattning, borde man i stället sträva efter att tillgodose behovet av läkare genom samverkan med landsting och hälsoråd.

På de orter där det finns anledning att anställa läkare borde hel- eller deltidstjänster inrättas. Min företrädare pekade på svårigheten att exakt ange antalet tjänster, eftersom behovet av att inrätta tjänster är beroende av resultatet av förhandlingar om samverkan med landsting och hälsoråd. Han bedömde dock att det torde röra sig om ett tiotal heltidstjänster och ytteriigare ett tiotal halvtidstjänster men betonade osäkerheten i denna bedömning.

Beträffande läkarmedverkan i mobiliserings- och krigsförberedelsearbetet anförde min företrädare i propositionen att på både högre och lägre regional nivå bör detta arbete till stor del kunna tillgodoses genom militärområdes-och militärkommandoläkarna. På lägre regional nivå bör återstående behov av medverkan i mobiliserings- och krigsförberedelsearbetet i allt väsentligt kunna tillgodoses av reservanställda och värnpUktiga läkare i samband med krigsförbandsövningar och särskilda befälsövningar.

Utredaren har i november 1981 anmält att utredningsarbetet har visat på betydande svårigheter att åstadkomma en lösning av de värnpliktigas hälso-och sjukvård genom samverkan med landsting och hälsoråd på det sätt som anges i propositionen. Han har därför funnit att den i propositionen bedömda lämpliga ramen för antalet försvarsanställda läkare bör vidgas. Utredaren föreslår att han medges handlingsfrihet att - bortsett från flyg- och navalmedicin - arbeta med en från 15 till ca 20 eller något därutöver utökad kvot av försvarsanställda läkare.

Utredaren har vidare under sina förbandsbesök funnit att det på många håll föreligger brister i mobiliserings- och krigsförberedelsearbetet till följd av att medicinsk rådgivare saknas vid förbanden för dessa uppgifter. Utredaren har därför föreslagit att ramen för uppdraget vidgas, så att han har handlingsfrihet att i särskilt påtagliga fall - förhållandena i Övre Norrlands militärområde framhålls som exempel - inrymma hänsyn till mobiliserings-och krigsförberedelsearbetet på i vart fall den lägre regionala nivån. Detta får då konsekvenser i fråga om antalet försvarsanställda läkare.

Utredningens direktiv bör mot bakgrund av vad jag nu har anfört
kompletteras med en närmare precisering av det antal tjänster för
försvarsanställda läkare som kan inrymmas inom uppdragets ram. Som
utredaren har anfört, bör vid fullgörande av uppdraget även kunna vägas in
hänsyn till att försvarsanställda läkare i viss begränsad omfattning skall
102                        kunna delta i mobiliserings- och krigsförberedelsearbetet på den lägre

 

regionala nivån. Utredningen bör i sina fortsatta överväganden kunna utgå    Skr.  1982/83:103 från att antalet försvarsanställda läkare - bortsett från flyg- och navalmedi-    Dir.  1982:16 cin- skall kunna uppgå till sammanlagt ett tjugotal heltidsanställda.

Jag hemställer att regeringen kompletterar utredningens direktiv i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)

Tilläggsdirektiv till skatteavräkningssakkunniga (B 1981:06)

Dir. 1982:16

Beslut vid regeringssammanträde 1982-04-15 Chefen för budgetdepartementet, statsrådet Wirtén, anför.

Inledning

Skatteavräkningssakkunniga (B 1981:06) har fått i uppdrag (Dir. 1981:60) att se över bestämmelserna om avräkning av utländsk skatt i 24-28 §§ lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL, och att behandla vissa därmed sammanhängande skattefrågor med internationell anknytning.

Det har visat sig att också andra bestämmelser på den internationella skatterättens område behöver ses över. I en departementspromemoria (Ds B 1981:10), Beskattning av verksamhet i utlandet m. m., har vissa sådana frågor nyligen behandlats. Huvudfrågan avser utformningen av reglerna för beskattning av rörelse- och fastighetsinkomster som svenska företag förvärvar utomlands. I promemorian föreslås relativt omfattande ändringar i dessa regler i syfte bl. a. att uppnå en ökad neutralitet vid beskattningen. Övriga frågor gäller beskattningen av utländska entreprenadföretag och utomlands bosatta fysiska personer som är verksamma i Sverige. I den delen föreslås ändringar som syftar till att anpassa de interna skattskyldighetsreg­lerna till dubbelbeskattningsavtalens bestämmelser.

Departementspromemorian har remissbehandlats. Remissinstanserna är i allmänhet positiva till förslagen. Invändningar görs dock från både princi­piella och tekniska utgångspunkter och i flera yttranden framhålls att ytterligare utredning behövs.

Med hänsyn till de erinringar som har gjorts vid remissbehandlingen bör
promemorian inte omedelbart läggas till grund för lagstiftning. I stället bör
vissa av de där behandlade frågorna utredas ytterligare. Eftersom skatteav­
räkningssakkunniga redan utreder frågor på den internationella skatterät­
tens område är det lämpligt att lämna även den nu aktuella uppgiften till de
sakkunniga.  Jag  föreslår  alltså  att skatteavräkningssakkunniga genom       103

 

Skr. 1982/83:103   tilläggsdirektiv får i uppdrag att ytterligare utreda förutsättningarna för

Del II                      lagstiftning på de områden som behandlas i departementspromemorian. De

sakkunniga bör givetvis vara oförhindrade att ta upp frågor inom angrän­sande områden om det behövs med hänsyn tiU ställningstagandena i huvudfrågorna.

Promemorian och de synpunkter som har lämnats av remissinstanserna bör tjäna som utgångspunkt för utredningsarbetet. I det följande skall jag i korthet beröra några av de frågor som bUr aktuella.

Rörelse i utlandet

I promemorian behandlas de problem som uppkommer när ett svenskt företag bedriver rörelse i utlandet i direktägd form, dvs. utan förmedling av ett utländskt dotterbolag eller någon annan utländsk juridisk person. Nuvarande regler skiljer mellan de fall då rörelsen i utlandet bara är en filial till en rörelse i Sverige och de fall då den bedrivs självständigt. I det förra fallet behandlas utlandsverksamheten som en del av rörelsen i Sverige, vilket bl. a. innebär att underskott får utnyttjas för avdrag enligt vanliga regler. I det senare fallet hänförs verksamheten i utlandet till en särskild förvärvskälla inom inkomstslaget kapital. Denna förvärvskälla omfattar även andra självständiga rörelser i utlandet och utomlands belägna fastigheter. Under­skott i den särskilda förvärvskällan får inte räknas av mot inkomster av verksamhet som bedrivs i Sverige.

Huvudfrågan är om det är motiverat att även i fortsättningen göra skillnad mellan olika former av verksamhet i utlandet eller om man - som föreslås i promemorian - bör gå över till ett system som innebär att en rörelse beskattas enligt samma principer oberoende av om den bedrivs i Sverige eller utomlands. Utredningen bör ytterligare pröva argumenten för och emot de ohka principlösningarna. Därvid bör utredningen beakta bl. a. önskemålet om neutralitet vid beskattningen, de berörda företagens behov av resultat­utjämning samt de statsfinansiella effekterna och konsekvenserna för kommunernas beskattningsunderlag. Även de kontrolltekniska aspekterna bör - som jag strax skall återkomma till - tillmätas stor betydelse.

Stannar utredningen för en lösning som innebär att man alltjämt skall skilja mellan olika verksamhetsformer, är det naturligtvis angeläget att utredningen försöker precisera vilka kriterier som skall vara avgörande för gränsdragningen. Som påpekas i prorriemorian är de nuvarande begreppen fiUal och självständig rörelse oklara och det kan ifrågasättas om gränsdrag­ningen är ändamålsenlig. Om utredningen i stället finner att den i promemorian förordade principlösningen är att föredra, måste särskilt övervägas om nuvarande förvärvskälleregler i 18 § kommunalskattelagen (1928:370), KL, bör göras direkt tillämpliga på udändsfallen eller om - som några remissinstanser hävdat - särskilda begränsningar eller preciseringar behövs i dessa fall.

Fastigheter i utlandet

Som jag redan nämnt hänförs fastigheter i utlandet - liksom utomlands
självständigt bedrivna rörelser - till en särskild förvärvskälla inom inkomst­
slaget kapital. I promemorian föreslås att nuvarande regler för fastigheter i
104                        utlandet i princip skall behållas oförändrade. Åven enligt min mening talar

 

starka.skäl för att behålla nuvarande ordning. Utredningen bör dock vara    Skr. 1982/83:103 oförhindrad att pröva möjligheten att göra vissa generella undantag, t. ex. i    Dir. 1982:16 fråga om fastigheter som har nära anknytning till en i Sverige bedriven näringsverksamhet.

Beskattningen när ett exetnptavial föreligger

I 74 § KL och 22 § SIL finns bestämmelser som reglerar rätten till underskottsavdrag i de fall där inkomsten av en viss verksamhet genom ett s. k. exemptavtal är undantagen från beskattning i Sverige. Bestämmelserna innebär att underskott på sådan verksamhet inte får dras av mot inkomster som är skattepliktiga i Sverige. Enligt ordalydelsen gör bestämmelserna inte någon skillnad mellan filialer och självständiga rörelser men - som påpekas i promemorian - har det hävdats att avdragsförbudet är tillämpligt bara på självständiga rörelser och således inte på filialer. Med denna tolkning skulle ett underskott på en filial i utlandet vara avdragsgillt trots att ett överskott på samma verksamhet inte beskattas i Sverige.

I promemorian föreslås att nuvarande regler ersätts med ett generellt förbud mot avdrag för kostnader som är hänförliga till en verksamhet vars avkastning genom ett exemptavtal är undantagen från beskattning i Sverige. Det stora flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget. Näringslivets organi­sationer anser emellertid att förslaget går för långt. Man har förordat ett modifierat avdragssystem efter förebilder i bl. a. Holland och Västtyskland. Ett sådant system innebär att avdrag för underskottet i princip medges men att avdraget återförs till beskattning ett senare år i den mån verksamheten då ger överskott och företaget har kunnat utnyttja underskottet för förlust­utjämning i den andra staten.

Enligt min mening talar starka skäl för att avdrag för ett underskott på en viss verksamhet i princip bör vägras om ett överskott på samma verksamhet är undantaget från svensk beskattning. Det kan dock inte uteslutas att ett ovillkorligt förbud av det slag som har förordats i promemorian kan få besvärande konsekvenser för bl. a. vissa exportföretag. Med hänsyn till detta anser jag att utredningen bör ytterligare undersöka behovet av och förutsättningarna för att införa ett modifierat system enligt de riktlinjer som har angetts vid remissbehandlingen.

Dispensregler för rörelser och fastigheter i utlandet

Med tanke på vissa redan genomförda utlandsinvesteringar föreslås i departementspromemorian att regeringen genom dispens skall kunna göra de nya reglerna för beskattning av rörelse i utlandet retroaktivt tillämpliga vid den statliga taxeringen. Vidare föreslås att regeringen skall få möjlighet att medge att underskott på en utomlands belägen fastighet i särskilda fall får utnyttjas för avdrag på i princip samma sätt som om fastigheten hade varit belägen i Sverige. De remissinstanser som ställer sig avvisande till en omedelbar lagstiftning på grundval av promemorian har i allmänhet förordat att de problem som i vissa fall uppkommer vid en utlandsetablering i stället skall lösas genom dispensregler.

Oavsett om man behåller ett system som bygger på nuvarande principer
eller inför nya regler som utformas enligt de i promemorian angivna
riktlinjerna finns det således anledning att särskilt överväga behovet av         105

 

Skr. 1982/83:103        dispensregler som gör det möjligt att medge undantag från de generella
Del II                     bestämmelserna. Utredningen bör pröva frågan och då särskilt överväga hur

dispensgrunderna bör preciseras och vilka hänsyn som kan behöva tas till

bl. a. kommunernas beskattningsintresse.

Utländska entreprenadföretag

Dubbelbeskattningsavtalen innebär regelmässigt att Sverige får beskatta ett utländskt företags rörelseinkomst i den mån inkomsten härrör från ett här beläget fast driftställe. Platsen för ett entreprenadarbete brukar få betraktas som ett fast driftställe om arbetet har pågått en viss minsta tid. Nuvarande interna skattskyldighetsregler gör en annan avgränsning som kan leda till att Sverige i vissa fall inte kan utnyttja sin beskattningsrätt enligt avtalen. I syfte att bättre anpassa de interna reglerna till dubbelbeskattningsavtalen föreslås i promemorian en särskild föreskrift, som innebär att en entreprenadrörelse alltid skall anses bedriven i Sverige och därmed föranleda skattskyldighet här om det arbete som avser ett visst projekt och utförs här varar mer än sex månader. Föreskriften avses inte utesluta att skattskyldighet inträder även i vissa fall när arbetet har kortare varaktighet.

I likhet med det stora flertalet remissinstanser anser jag att en ändring av det slag som föreslås i promemorian är önskvärd. Vissa frågor bör dock utredas ytterligare. Det finns t. ex. anledning att överväga om den föreslagna anknytningen till ett bestämt projekt verkligen är lämplig och vilka principer som i så fall skall Ugga till grund för bedömningen av vilka arbeten som ingår i ett och samma projekt. Vidare bör utredningen undersöka möjligheterna att närmare precisera förutsättningarna för skattskyldighet i de fall där arbetet har kortare varaktighet än sex månader.

Utomlands bosatta fysiska personer

Åven i denna del syftar promemorieförslaget till att bättre anpassa de interna skattskyldighetsreglerna till dubbelbeskattningsavtalens bestämmel­ser. I princip innebär avtalen att en i det andra landet bosatt person som utför arbete i Sverige under en vistelse som varar mindre än ett halvår kan beskattas här om ersättningen antingen betalas av en arbetsgivare som har hemvist i Sverige eller som omkostnad belastar ett fast driftställe som arbetsgivaren har här i landet. EnUgt nuvarande interna regler fordras -förutom att arbetet skall ha utförts i Sverige - att ersättningen har "uppburits härifrån". Innebörden av detta villkor är inte helt klar. Det är möjligt att bestämmelsen förhindrar beskattning i vissa fall där beskattningsrätt föreligger enligt avtalen.

I promemorian föreslås nya regler som innebär att löner och Uknande ersättningar alltid skall anses uppburna härifrån i vissa situationer. I huvudsak överensstämmer förslaget med motsvarande avtalsbestämmelser. En viss utvidgning föreslås dock i förhållande till avtalen. Denna utvidgning har kritiserats av ett par remissinstanser.

För egen del kan jag i princip ansluta mig till promemorieförslaget. Med hänsyn till vad som har anförts vid remissbehandlingen bör utredningen dock överväga om vissa justeringar kan vara motiverade.

106

 

Kontrollfrågan                                                                             Skr. 1982/83:103

Hittills har jag uppehållit mig endast vid de materiella frågorna..Vid remissbehandlingen har emellertid även kontrollfrågan ägnats stor uppmärk­samhet. Flertalet myndigheter har pekat på svårigheterna att upprätthålla en effektiv taxeringskontroll när en verksamhet är förlagd utomlands och har betonat vikten av att de nya reglerna utformas så att kontrollproblemen inte förvärras. När det gä'ler utländska entreprenadföretag som är verksamma i Sverige har man efterlyst bl. a. kompletterande regler om registrering och särskild deklarationsskyldighet. Med hänsyn till de speciella kontrollpro­blem som föreligger i fråga om verksamhet som bedrivs utomlands bör utredningen särskilt beakta kontrollaspekten när det gäller förslagen på det området. Som har påpekats under remissbehandUngen är det sålunda ytterst angeläget att nya regler om beskattningen av verksamhet i utlandet inte kan utnyttjas för ett ökat skatteundandragande över gränserna. Även beträffan­de övriga områden är det naturligtvis angeläget att utredningen noga beaktar kontrollaspekten och vid behov anvisar åtgärder som kan underlätta taxeringskontrollen i de fall som omfattas av utredningens förslag.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen meddelar skatteavräkningssakkunniga tUläggsdirektiv enligt de här angivna riktUnjerna.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.   _

(Budgetdepartementet)

Bestrålning av livsmedel

Dir 1982:17

Beslut vid regeringssammanträde 1982-04-29.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Dahlgren, anför.

Det har beräknats att en fjärdedel eller mér av världens livsmedel
förstörs på grund av svinn, skadegörelse och förskämning. Man söker därför
över hela väriden efter förbättrade metoder att öka hållbarheten hos
Uvsmedel. Bland de fysikaliska metoderna att öka hållbarheten har under
lång tid behandling med joniserande strålning betraktats som en möjlig
framkomstväg. En omfattande internationell forskning på området har
bedrivits sedan 1940-talet. Åven i Sverige har det förekommit forskning
rörande s. k. strålkonservering även om den varit av begränsad omfattning.
Intresset för metoden har varierat. Bland de länder som i dag visar stort
intresse för metoden är flera att finna bland u-länderna. Apparatur finns i dag
kommersiellt tillgänglig.                                                                                      107

 

Skr. 1982/83:103      Med hänsyn till syftet med behandlingen kan bestrålning av livsmedel ske

Del 11                    med varierande stråldoser.  För att åstadkomma helt sterila produkter,

helkonserver, krävs höga doser, som också ger förändringar i de flesta livsmedel. En förlängd hållbarhet, pastörisering, erhålls med medelhöga eller låga doser, som ger en reduktion men inte fullständigt avdödande av bakterier samt jäst- och mögelsvampar. En hämning av groning samt oskadliggörande av de flesta skadeinsekter erhåUs med låga doser. Sedan länge arbetar man vid livsmedelsbesträlning uteslutande med låga eller medelhöga doser. Den strålning som används är röntgenstrålning, gamma-strålning från radioaktiv källa eller elektronstrålning från speciella elektron-acceleratorer. Alla tre strålslagen och de apparater med vilka de genereras används i mycket stor utsträckning i dag på sjukhusen för såväl röntgendi­agnostik som strålbehandling av tumörer. För livsmedelsbehandling används i de flesta fall de två sistnämnda strålslagen.

Vidare används joniserande strålning i dag i kommersiellt sammanhang för att sterilisera förbandsmaterial, kirurgiska instrument o. d.

Frågan om bestrålning av livsmedel berörs i flera olika författningar.

Strålskyddslagen (1958:110) syftar till att ge skydd mot bl. a. joniserande strålning. I arbetsmiljölagen (1977:1160) finns bestämmelser om arbetsmil­jöns beskaffenhet.

Enligt 11 § livsmedelslagen (1971:511) kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förbjuda eller föreskriva villkor för hantering eller införsel till riket av visst slag av livsmedel, om det är påkallat från hälso-eller näringssynpunkt.

116 § livsmedelslagen stadgas vidare bl. a. att livsmedel inte får saluhållas om det kan antas vara otjänligt som människoföda. I förarbetena till livsmedelslagen uttalade departementschefen (prop. 1971:61) att ett saluför­bud bl. a. kan behövas i faU då man kan misstänka att visst livsmedel utsatts för joniserande strålning i för hög grad.

I 10 § livsmedelskungörelsen (1971:807) sägs att livsmedel inte får behandlas med joniserande strålning utan tillstånd av livsmedelsverket. Något sådant tillstånd har ännu inte lämnats. Nyligen har emellertid en importör av kryddor begärt tillstånd av livsmedelsverket att få använda joniserande strålning för reduktion av mikroorganismer i naturkryddor. Verket har beslutat att inte avgöra detta ärende förrän statsmakterna tagit ställning till de förslag, som den nu planerade utredningen kommer fram tiU.

Av det anförda framgår att frågor om bestrålning av livsmedel faller inom olika myndigheters ansvarsområden. Strålskyddsinstitutet är förvaltnings­myndighet enligt strålskyddslagen för ärenden om skydd mot joniserande och icke-joniserande strålning. Livsmedelsverket är central förvaltnings­myndighet för ärenden som rör livsmedel, i den mån handläggningen av sådana ärenden inte ankommer på annan statlig myndighet. Sveriges lantbruksuniversitet har till uppgift att planera, initiera och bedriva forskning inom livsmedelsområdet. Livsmedelsteknisk forskning och därmed samman­hängande industriell forskning stöds av styrelsen för teknisk utveckling (STU). Toxikologisk forskning och forskning kring riskfrågor stöds av de medicinska och naturvetenskapliga forskningsråden och är en väsentlig del av livsmedelsverkets verksamhet.

I arbetet med att utveckla metoder för strålbehandling av livsmedel och få till stånd ett internationellt godkännande av denna teknik har forskningen i

108

 

stor utsträckning gått ut på att undersöka om metoden är ofarlig och om Skr. 1982/83:103 giftiga ämnen uppstår i livsmedlen vid bestrålning. Under senare tid har Dir. 1982:17 ansträngningar gjorts för att få metoden internationellt godkänd: Det internationella organet för livsmedelshygien och livsmedelsstandard, WHO/ FAO, Codex Alimentarius Commission, har utvecklat standard och rekom­mendationer för bestrålade livsmedel. Metoden med joniserande strålning av livsmedel i konserverande syfte godkändes sommaren 1981 formellt av de internationella organen FAO (FN:s jordbruks- och livsmedelsorganisation), lAEA (Internationella atomenergiorganet) och WHO (Världshälsoorgani­sationen).

Diskussionen om bestrålning av livsmedel har tilltagit under senare år. Vid användning av gängse teknik för bestrålning av livsmedel blir de bestrålade produkterna inte radioaktiva. När radioaktiva ämnen används som strålkälla är källan så inkapslad att det bestrålade materialet inte skall kunna bli förorenat av det radioaktiva ämnet. För strålbehandling av livsmedel krävs apparatur och anläggningar som ställer stora krav på strålskyddet.

De invändningar som framförs mot bestrålning av livsmedel avser emellertid inte i första hand strålrisker utan befarade effekter på livsmedel som skulle kunna innebära risker för konsumenten.

Frågan om riskerna vid bestrålning av livsmedel behandlades i beredning­en (Jo 1978:A) för livsmedels- och näringsfrågor under våren 1981.

I ett antal riksdagsmotioner till 1981/82 års riksmöte har motionärerna bl. a. yrkat att strålbehandlade livsmedel inte får produceras eller importeras så länge effekterna inte är tillräckligt klarlagda. Samtliga motionärer uttalar farhågor för att bestrålade livsmedel släpps fria på den svenska marknaden innan man är helt säker på att de är ofarliga för konsumtion.

Jordbruksutskottet har i ett betänkande (JoU 1981/82:2, rskr 1981/82:23) om bestrålning av livsmedel uttalat att starka skäl talar för att en allsidig och ingående utredning företas rörande effekterna av bestrålning av livsmedel för att tjäna till vägledning för den fortsatta utvecklingen på området. Innan resultatet av den föreslagna utredningen föreligger finns det enligt utskottets mening all anledning att bl. a. iaktta stor restriktivitet vid meddelandet av tillstånd till bestrålning av livsmedel i vårt land. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan att ge regeringen till känna vad utskottet anfört om utredning rörande effekterna av bestrålning av livsmedel m.m.

Enligt min mening bör en allsidig utredning rörande joniserande strålning av livsmedel i konserverande syfte nu komma till stånd. Jag förordar att en särskild utredare tillkallas för ändamålet.

Utredningen bör ske i två etapper. Utredningens första etapp bör utföras av utredaren tillsammans med experter med sakkunskap från skilda områden. I Sverige har forskning beträffande strålkonservering av livsmedel bedrivits i begränsad omfattning. Viss bevakning av utvecklingen interna­tionellt sker bl. a. genom livsmedelsverket och STU. Det är därför angeläget att utredaren gör en granskning och utvärdering av det internationella forskningsläget och belyser på vilka delområden det i dag finns kunskap resp. saknas kunskap om strålbehandling av livsmedel. Effekter från toxikologisk, bakteriologisk och näringssynpunkt bör beskrivas.

Arbetet i den första etappen bör inriktas på att kartlägga och beskriva den inverkan av olika slag som bestrålning av livsmedel kan tänkas ha på hälsa och arbetsmiljö. Härvid är det av vikt att belysa hur livsmedlens egenskaper

109

 

Skr. 1982/83:103   och kvaliteter påverkas.

Del II                         All bestrålning av livsmedel ger upphov till kemiska förändringar hos

livsmedlen. Eftersom de kemiska reaktionerna inte kan dirigeras till de bakterieceller, mögelceller m. m. som man vill oskadliggöra kommer ett antal olika kemiska förändringar att uppträda i bestrålade livsmedel. Förändringarna bör beskrivas och värderas med hänsyn till mängd och natur.

Utredaren bör beskriva hur livsmedlens egenskaper påverkas av att vissa mikroorganismer slås ut vid strålbehandlingen. Exempelvis är det möjligt att tillväxt av sjukdomsframkallande bakterier gynnas genom att ofarliga bakteriestammar slås ut. Av intresse i det här sammanhanget är att kartlägga vilka följder som kan uppstå om vissa bakterier och insekter blir resistenta mot bestrålning.

Möjliga toxiska, genetiska och cancerframkallande effekter av strålbe­handling av livsmedel bör kartläggas.

Utredaren bör även ta upp frågor som rör bestrålning av foder och foderprodukter i syfte att förebygga sjukdomar hos djur.

Utredaren är därutöver oförhindrad att i samband med det fortlöpande arbetet ta de initiativ som anses vara påkallade.

Utredaren bör redovisa första etappens arbete senast den 1 maj 1983.

Utredningsmaterialet skall läggas till grund för en andra etapp av utredningsarbetet som bör bedrivas av en parlamentarisk kommitté. Dess arbete skall syfta till att ge ett underlag för statsmakternas ställningstaganden i hithörande frågor. Därvid torde bl. a. få bedömas de handelspolitiska konsekvenserna av svenska särregler, märkningsregler och kontrollmöjlig­heter samt organisatoriska frågor. Till frågan om direktiv för denna senare etapp återkommer jag.

Det är viktigt att ett nära samarbete sker mellan utredaren och berörda myndigheter och organisationer.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda vissa frågor rörande bestrålning av livsmedel,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta tionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)

110

 

Ny myndighetsorganisation för vapenfriutbildningen  Skr. 1982/83:103

Dir. 1982:18

Dir. 1982:18

Beslut vid regeringssammanträde 1982-04-22

Departementschefen, statsrådet, Eliasson anför

I årets budgetproposition (prop. 1981/82: 100 bil. 15 s. 33 ff) föreslogs att en ny myndighet, nämnden för vapenfriutbildning, skulle inrättas i Karlstad för den del av vapenfriverksamheten som f. n. administreras av arbetsmark­nadsstyrelsen (AMS). Förslaget har godtagits av riksdagen (AU 1981/82: 21, rskr 1981/82: 216).

I propositionen anförs, att det bör uppdras åt en särskild organisations­kommitté att vidta nödvändiga förberedelser för omlokaliseringen av AMS vapenfrisektion i enlighet med förslaget. Med hänsyn till att omlokalisering­en föreslås vara avslutad till årsskiftet 1982—1983 är det nödvändigt att arbetet bedrivs skyndsamt.

En särskild utredare med uppdrag att svara för arbetet med omlokalise­ringen och inrättandet av den nya myndigheten bör nu tillkallas. Utredaren bör på grundval av vad som anförs i budgetpropositionen och vad som har framkommit vid riksdagens behandling av frågan förbereda de närmare beslut som behövs beträffande den nya myndighetens organisation och resurser.

Inom AMS vapenfrisektion har, sedan den nya vapenfrilagstiftningen trädde i kraft den 1 juli 1978, genomförts betydande organisatoriska förändringar för att åstadkomma en ändamålsenlig anpassning av verksam­heten. Sektionen fick därtill två nya tjänster i januari 1979. Den nuvarande organisationen torde vara väl inarbetad vad avser arbetsrutiner och ärendehantering. Några mer omfattande förändringar i dessa avseenden torde sålunda inte vara nödvändiga. Utgångspunkten för utredaren bör därvid vara att anpassa den nuvarande verksamheten till den nya myndig­hetsformen.

Utredaren bör, utifrån de förutsättningar som anges i budgetpropositio­nen, lämna förslag till lokalfrågans lösning för den nya nämnden. Samråd bör i denna fråga ske med byggnadsstyrelsen och civilförsvarsstyrelsen.

Utredaren bör också utarbeta ett organisationsförslag för den nya myndigheten samt förslag till instruktion..

Vidare bör utredaren utarbeta konkreta förslag till hur en samordning kan ske med civilförsvarsstyrelsen när det gäller den nya myndighetens ekonomi-och personaladministration samt andra servicefunktioner samt hur kostna­derna mellan myndigheterna skall fördelas. Samråd bör ske med riksrevi­sionsverket när det gäller uppläggning av budgetering och ekonomiadmini­stration.

De totala kostnaderna för den nya myndigheten får inte överstiga
motsvarande, beräknade anslag för AMS handhavande av vapenfriverksam­
heten. Utgångspunkten för utredningsarbetet skall vara att alla förslag som
läggs fram skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade resurser
inom det område som förslagen avser. Det innebär att om kostnadskrävande
förslag läggs fram måste samtidigt visas hur förslagen kan finansieras genom
besparingar i form av rationaliseringar och omprövning av pågående
verksamhet inom utredningsområdet. Kostnadsberäkningarna skall vara väl  111

 

Skr. 1982/83:103  genomarbetade och ta hänsyn till alla kostnader som kan uppstå oavsett om

Del II                     de drabbar staten, kommuner eller enskilda. Vidare bör utredaren redovisa

hur ev. resursöverföringar skall ske mellan AMS och den nya myndigheten. En utgångspunkt är därvid att förslagen inte får leda till ökade förvaltnings­kostnader. De kommunalekonomiska konsekvenserna av lämnade förslag skall med andra ord beaktas och ett genomarbetat underlag som medger bedömningar i dessa avseenden skall redovisas. Utredningen bör så omsorgsfullt som möjligt belysa de indirekta effekter i form av exempelvis ökad administration och ökat krångel, som förslagen kan medföra för myndigheter och enskilda. Utredaren bör i berörda frågor samråda med civilförsvarsstyrelsen.

I övrigt bör utredaren föreslå sådana övergångslösningar och andra åtgärder som kan erfordras för att genomföra omlokaliseringen enligt regeringens förslag och riksdagens beslut med anledning därav.

Utredaren skall senast den 15 september 1982 redovisa preliminärt förslag till organisationen och kostnader för den nya myndighetens verksamhet under första halvåret 1983.

Utredaren bör vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetsorganisation med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att framföra synpunkter. Utredaren bör därutöver informera berörda arbetstagare och vapenfria arbetsgruppen om utredningsarbetet. Utredaren bör vidare samråda med de myndigheter och andra officiella organ som berörs av hithörande förslag.

Utredaren bör kunna överlämna åt AMS, civilförsvarsstyrelsen och statskontoret att svara för vissa utredningar som kan behövas för uppdragets genomförande.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att genomföra det förberedelsearbete som behövs för omlokaliseringens genomförande så att nämnden för vapenfriutbildning skall kunna börja sin verksamhet den 1 januari 1983,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta tolfte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)

112

 

översyn av tullagstiftningen                                         skr. 1982/83:103

Dir. 1982:19

Dir 1982:19

Beslut vid regeringssammanträde 1982-04-15.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Molin, anför.

1978 års tullagsutredare har till handelsministern överlämnat betänkandet (Ds H 1981:5) Grundlag och tullag.

Utredarens uppgift har enligt utfärdade direktiv (Dir. 1978:47) varit att göra en teknisk översyn av den tullagstiftning som varit i tillämpning sedan år 1974 i syfte bl. a. att vinna en förenklad, mer enhetlig ordning. Författning­arna borde också ses över med beaktande av vad som enligt den nya regeringsformen gäller i fråga om bl. a. normgivningskompetens och delegering. Vid översynen borde också beaktas om erfarenheterna från tillämpningen av tullförfattningarna gav vid handen att ändringar behövdes på särskilda punkter.

I betänkandet diskuteras frågan om att utnyttja möjligheterna enligt regeringsformen att delegera beslutanderätten beträffande föreskrifter om tullar på införsel av vara. Enligt utredarens mening bör möjligheterna att delegera tillvaratas i vidaste utsträckning. Delegering bör sålunda gälla såväl regeringen som tullverket och avse tullbeloppen och angelägenheter av tullteknisk riatur. Mot denna bakgrund redovisas i betänkandet förslag till nya tullförfattningar.

Med hänsyn till att det krävs ytterligare bearbetning och komplettering i fråga om förslagen finner jag det nödvändigt att ta upp frågan om det fortsatta arbetet rörande tullagstiftningen.

Den tekniska översynen av författningskomplexet bör fortsätta i stort sett enligt de direktiv som tidigare utfärdats. Översynen bör sålunda syfta till att vinna en förenklad och mer enhetlig ordning. Vid översynen bör också beaktas om erfarenheterna av tullförfattningarna ger vid handen att ändringar behövs på särskilda punkter. I detta sammanhang bör inom ramen för översynen prövas ett antal förslag till författningsändringar som generaltullstyrelsen har lagt fram i skrivelser till regeringen, i den mån de inte behandlas i annan ordning. Förslagen syftar till att förenkla reglerna och därigenom spara resurser såväl för trafikanterna som för tullverket. Vid översynen bör också kunna tas upp andra särskilda frågor om det behövs.

En fråga som åter bör övervägas är i vilken utsträckning det är lämpligt att utnyttja möjligheterna att delegera rätten att meddela föreskrifter om tullar från riksdag till regering och vidare till tullverket. När det gäller tulltaxan bör enligt min mening utgångspunkten vara att rätten att meddela föreskrifter om tullsatsernas storlek även i fortsättningen bör tillkomma riksdagen.

Bland de frågor som enligt de förut nämnda direktiven bör tas upp till prövning kan särskilt nämnas frågan om det fortfarande finns behov av bestämmelserna i 5 § tullförordningen. Enligt dessa kan regeringen förordna om att tull inte skall utgå för varuslag som icke eUer endast i ringa omfattning tillverkas i Sverige. Också bestämmelserna om tullrestitution bör ses över, främst med syfte att uppnå en förenkling av reglerna.

Enligt gällande regler kan importörer som bedriver regelbunden import­
verksamhet åtnjuta kredit för betalning av tull och annan avgift. Vid                113

8 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

Skr. 1982/83:103   översynen bör övervägas om gällande bestämmelser behöver ändras. Det bör

Del II                      bl. a. belysas om det kan vara lämpligt att införa nya betalningsregler som

innebär att en preliminär inbetalning av tull och annan avgift sker samtidigt som tulldeklaration lämnas.

För den angivna översynen bör en särskild beredningsgrupp tillkallas. Beredningsgruppen bör samråda med berörda myndigheter och organisatio­ner samt bereda dem tillfälle att framföra synpunkter.

Kommittéförordningen (1976:119) bör tillämpas på beredningsgruppen.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen ■ bemyndigar chefen för handelsdepartementet

att tillkalla högst sex ledamöter i en beredningsgrupp för översyn av tullagstiftningen,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt beredningsgruppen.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skail belasta elfte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Handelsdepartementet)

Vissa frågor om beredskapslagring på energiområdet

Dir 1982:20

Beslut vid regeringssammanträde 1982-04-15

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Molin, anför.

I prop. 1981/82:102 bil. -3 om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling anförde jag att jag avsåg att senare återkomma till regeringen på vissa särskilda punkter. Jag vill nu anmäla en av dessa frågor, nämUgen frågan om bestämmande av s. k. oljeavgift.

Enligt lagen (1957:343) om oljelagring m. m. (omtryckt 1977:939, senast ändrad 1980:181) är säljare och förbrukare av större kvantiteter olja skyldiga att hålla lager av olja. Syftet med tvångslagringen är att trygga tillgången inom riket på olja för energiförsörjning vid avspärrning och krig. I den nyssnämnda propositionen redovisade jag den närmare innebörden av oljelagringsreglerna (bil. 3 s. 55 ff).

I fråga om oljeavgiften påpekade jag bl.a. att lagringsskyldig som försummar att hålla lager av den omfalttning och på det sätt som föreskrivs i förordningen (1957:344) om oljeavgift m. m. (senast ändrad 1973:1091) är skyldig att erlägga oljeavgift. Vidare skall oljeavgift erläggas av lagringsskyl­dig, om dispens erhålls från skyldigheten att hålla lager av olja eller att förvara oljelager i bergrum eller liknande.

Nuvarande grunder för uttagande av oljeavgiften, dvs. förhållandet mellan
114                        den kostnadsbaserade delen och det preventiva tillägget, godkändes av

 

riksdagen år 1973 (prop. 1973:204, FöU 1973:30, rskr 1973:394). Samtidigt Skr. 1982/83:103 bemyndigades regeringen genom ändring i 3 § oljeavgiftsförordningen att Dir. 1982:20 fastställa oljeavgifter för olika oljeslag och lagringsformer enligt de av riksdagen godkända grunderna. Oljeavgiften har därefter med hänsyn till kostnadsutvecklingen inom oljebranschen höjts vid olika tUlfällen. I prop. 1981/82:102, bil. 3 s. 62, anmälde jag min uppfattning att oljeavgiften borde höjas ytterUgare men utan ändring av nämnda grunder.

Efter den nya regeringsformens tillkomst har bemyndigandet utnyttjats med stöd av punkten 6 i övergångsbestämmelserna. Jag påpekade i propositionen att denna ordning i längden är otillfredsställande och att en översyn av formerna för fastställande av oljeavgiftens storlek borde genomföras.

För detta ändamål bör nu tillkallas en särskild utredare som i sitt arbete bör utgå från uttalandena i nämnda proposition. Inom denna ram bör utredaren således med utgångspunkt i den nya regeringsformen överväga och lämna förslag till ändrade former för oljeavgiftens bestämmande.

I propositionen (bil. 3 s. 70 och 72) anmälde jag också att jag avsåg att senare återkomma till regeringen även i fråga om förslag till lagstiftning rörande den i propositionen redovisade beredskapslagringen beträffande ångkol och naturgas. På min hemställan beslöt regeringen att bereda riksdagen tillfälle att ta del av vad jag hade anfört beträffande beredskaps­lagring av dessa energislag.

När riksdagens ställningstagande föreligger i dessa frågor avser jag att, om så erfordras, återkomma till regeringen med förslag på detta område, i form av kompletterande direktiv till utredaren. Åven i övrigt kan det komma upp särskilda frågor som det är lämpligt att pröva inom utredningens ram.

Utredaren bör, om utredningsarbetet ger anledning till det, samråda med berörda myndigheter och organisationer samt ge dem tillfälle att framföra synpunkter.

För utredarens arbete bör i tiUämpliga delar gälla de direktiv som utfärdats till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansieringen av reformer (Dir. 1980:20).

Med hänvisning tiU vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen föf handelsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda vissa frågor rörande beredskapslagring på energiområdet,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kostnaden skall belasta elfte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Handelsdepartementet)

115

 

Skr. 1982/83:103       Översyu a V grunderna för den prästerliga tjänsteorga-
Dei II              nisationen i pastoraten, m. m.

Dir 1982:21

Beslut vid regeringssammanträde 1982-05-06.

Chefen för kommundepartementet, statsrådet Boo, anför.

Svenska kyrkan består av 13 stift, där uppsikten över och ledningen av den kyrkliga verksamheten utövas av biskopen och domkapitlet, som är en statlig myndighet. Stiften är indelade i kontrakt. I varje kontrakt biträds biskopen i sin tillsynsuppgift av en kontraktsprost som han utser bland kontraktets ordinarie präster.

Basenheten för den kyrkliga verksamheten är församlingen. Riket var den 1 januari 1982 indelat i 2 564 territoriella församlingar, vartill kommer fem icke-territoriella.

Underlaget för den prästerliga tjänsteorganisationen i kyrkan är emeller­tid pastoratet, som kan bestå av en eller flera församlingar. Pastoratet utgör tjänstgöringsområde för en kyrkoherde. Utöver de fem icke-territoriella församlingarna som utgör egna pastorat, fanns det den 1 januari 1982 1 141 pastorat i riket. Indelningen i pastorat beslutas av regeringen enligt grunder som riksdagen har godkänt. För den församlingsvårdande verksamheten i pastoratet kan utöver kyrkoherdetjänsten vara inrättade en eller flera tjänster som komminister eller kyrkoadjunkt. Kyrkoherde- och komminis­tertjänsterna är ordinarie prästtjänster, medan kyrkoadjunktstjänsterna är icke ordinarie. Dessa s. k. församlingsprästtjänster inrättas genom beslut av regeringen enligt grunder som riksdagen har fastställt. Tjänstinnehavarna avlönas av pastoratet. Därutöver kan domkapitlet i pastoraten inrätta tjänster i befordringsgång som pastoratsadjunkt till det antal som oundgäng­ligen fordras för att uppehålla den prästerliga verksamheten i stiftet. Pastoratsadjunkterna avlönas från kyrkofonden. Den 1 januari 1982 fanns det inrättade 1 145 kyrkoherdetjänster, 1 047 komministertjänster och 577 kyrkoadjunktstjänster. Ca 300 av dem är vakanta eller uppehålls av vikarier, i många fall pensionerade präster.

Utöver den prästerliga tjänsteorganisationen i pastoraten finns det i stiften inrättade särskilda prästerliga tjänster som stifts- eller kontraktsadjunkter, vilka avlönas från kyrkofonden. De uppgår f. n. till drygt 90, varav närmare en tredjedel har inrättats för finskspråkigt församlingsarbete.

Grunderna för nuvarande prästerliga tjänsteorganisation

Till grund för den nuvarande territoriella pastoratsindelningen och den församlingsprästerliga tjänsteorganisationen i pastoraten ligger beslut vid 1957 års riksdag (prop. 1957:153, SU 1957:175, rskr 1957:388). EnUgt de riktlinjer som föreslogs i propositionen i ämnet och som riksdagen anslöt sig till genomfördes en riksomfattande pastoratsreglering den 1 januari 1962. Därefter har jämkningar! denna skett endast i enskilda fall genom att Kungl. Maj:t eller regeringen beslutat om ändring i pastoratsindelningen eller om inrättande eller indragning av prästerliga tjänster i ett pastorat, varvid alltjämt de år 1957 fastställda grunderna har tillämpats.

 

De i 1957 års proposition fastställda normerna för bestämmande av den Skr. 1982/83:103 prästerliga tjänsteorganisationen i ett pastorat grundar sig väsentligen på Dir. 1982:21 pastoratets folkmängdstal och areal samt tätortsgraden. Antalet prästtjäns­ter i ett pastorat skall stå i viss relation till invånarantalet, varvid man räknar med ett större folkmängdstal per präst i tätort än i glesbygd. Pastoraten delas upp i tre grupper med olika folkmängdsserier för beräkning av underlag för inrättande av prästtjänster. Den första gruppen består av pastorat med mer än 90 % av befolkningen boende i tätort (i propositionen betecknade som F-ortspastorat), den andra gruppen av pastorat där mellan 70 och 90 % bor i tätort (E-ortspastorat) och den tredje gruppen av övriga pastorat, s. k. landsbygdspastorat. I princip bör ett pastorat ha lägst 2 000 invånare för att bestå som självständigt pastorat med egen kyrkoherdetjänst. Man räknar med att kyrkoherden ensam skall kunna betjäna en befolkning på upp till 5 000 invånare i ett F-ortspastorat, 3 500 invånare i ett E-ortspastoral och 3 000 invånare i ett landsbygdspastoral.

En ytterligare prästtjänst får inrättas i resp. pastorat, när folkmängdstalet väsentligen överstiger de nu angivna gränstalen. På samma sätt får flera tjänster undan för undan inrättas när folkmängden väsentligen överstiger de nya, allt glesare intervaller som anges i en tabell i propositionen (s. 30). Sålunda krävs för inrättande av en fjärde prästtjänst att folkmängden överstiger 24 000 i ett F-ortspastorat, 18 000 i ett E-ortspastorat och 13 500 i ett landsbygdspastorat. Normtalen i tabellen avses gälla för pastorat med måttlig areal. Hänsyn kan emellertid tas till att det behövs fler präster än vad folkmängdstalet i och för sig motiverar, om pastoratet är vidsträckt. Vid bedömningen får också kommunikationsförhållandena t. ex. med hänsyn till sjöar och skärgård och bebyggelsens spridning beaktas.

När det gäller frågan om vilka slags prästerliga tjänster som får inrättas i
pastoralen utöver kyrkoherdetjänsten, så innebär de av riksdagen antagna
grunderna (s. 32 i propositionen) att den ytterligare tjänst som kan få
inrättas, när de ovan angivna folkmängstalen 5 000, 3 500 och 3 000 i resp.
slag av pastorat har väsentligen överstigits, bör vara en kyrkoadjunktstjänst.
När angivna tal överstigits med ca 50 % bör den kunna ombildas till en
komministertjänst och när sedan gränstalen för inrättande av en tredje tjänst
har passerats bör denna inrättas som en kyrkoadjunktur.  I övrigt bör            '

arbetsförhållandena beaktas. Så kan t. ex. förekomsten av självständig kyrkobokföringsskyldighet etc. i en annexförsamling motivera inrättandet av en komministratur. Därigenom kan också bostadsfrågan lösas på en ort där hyresmarknad saknas, eftersom tjänsterna som kyrkoherde och komminister i princip är förenade med rätt till tjänstebostad, vilket däremot inte är fallet med kyrkoadjunktstjänsterna.

Det bör vidare nämnas, att riksdagen är 1958 fastställde särskilda normer
för inrättande av prästerliga tjänster för andlig vård vid sjukhusen (prop.
1958 A:67 och B:21, SU 1958 B:91, rskr 1958 B:121). Normerna ändrades
genom riksdagsbeslut år 1980 (prop. 1979/80:152, KrU 1979/80:29, rskr
1979/80:357). De innebär nu att om det i ett pastorat finns en eller flera
sjukvårdsinrättningar med tillhopa minst 1 200 vårdplatser, får en särskild
komministertjänst för den andliga vården vid sjukhusen inrättas i pastoratet.
Uppgår inte antalet vårdplatser i pastoratet till 1 200, skall man multiplicera
vårdplatsantalet med tre i F-ortspastorat och med två i andra pastorat samt
lägga samman det med pastoratets befolkningstal när man beräknar
underlaget för tilldelningen av prästtjänster till pastoratet. Detsamma gäller   H'

 

Skr. 1982/83:103  det antal vårdplatser som eventuellt överskjuter 1 200 i ett pastorat där en

Del II                     särskild komministertjänst har fått inrättas.

Övriga tjänster för församlingsvården

I församlingarna tjänstgör även kyrkomusiker. Enligl kyrkomusikerför-ordningin (1950:375, omtryckt 1973:681, ändrad senast 1978:877) utgör en församling som regel eget kyrkomusikerdistrikt, men regeringen kan besluta om annan distriktsindelning. Domkapitlet fastställer den typ av kyrkomusi­kertjänst - organist-, skolkantors- eller kyrkokantorstjänst - som skall vara inrättad i distriktet. Det kan också medge att en tjänst som biträdande kyrkomusiker får inrättas där det behövs eller att en orgelspelare får anställas för att fullgöra de kyrkomusikaliska uppgifterna där dessa är av ringa omfattning. Kyrkomusikerna avlönas av pastoratet. En särskild utredare har förordnats fr. o. m. den 15 december 1980 för att se över organisationen av kyrkomusikernas verksamhet, m. m. (Kn 1980:04, Dir. 1980:85).

Präst- och kyrkomusikertjänsterna i svenska kyrkan är statligt reglerade tjänster. Pastoraten svarar för kostnaderna för löner åt församlingspräster och kyrkomusiker och får för detta ändamål ta i anspråk neltoavkastningen av sina präst- och kyrkomusikerlönetillgångar - i allmänhet kyrklig jord och skog eller fonderade försäljningsmedel från sådan egendom - samt utdebiterade medel intill ett av regeringen årligen angivet öretal för skattekrona, f. n. 20 öre. Om dessa medel inte förslår, får pastoratet tillskott ur kyrkofonden för att täcka kostnadernäför präst- och kyrkomusikerlöner-na. Storleken av ett sådant tillskott fastställs genom ett särskilt avräknings­förfarande mellan pastoratet och kyrkofonden. Förslag om att slopa detta avräkningsförfarande har lagts fram i prop. 1981/82:158 om kyrkofonden och ekonomisk utjämning inom svenska kyrkan.

Vid sidan av de statligt reglerade tjänsterna som präst och kyrkomusiker kan andra tjänster vara inrättade för församlingsvården. I församlingarna kan sålunda finnas diakonitjänster och tjänster som församlingssekretefare eller församlingsassistent, församlingssyster, förskollärare, barntimmeleda-re eller fritidsledare. Sådana tjänster är kyrkokommuriala tjänster som församlingarna själva beslutar om och bekostar med egna medel på samma sätt som i fråga om kyrkvaktmästare och kyrkogårdspersonal. Emellertid kan församlingarna genom samfällighetsbildning gå samman om tjänster av detta slag och på så sätt fördela kostnaderna.

För folkbokföringen och biträde med andra administrativa uppgifter kan det slutligen hos pastoraten eller i större samfälligheter finnas anställd personal för allmänna kontorsgöromål, särskilt för de kamerala uppgifter­na.

Önskemål om reformer av nuvarande prästerliga tjänsteorganisation

Av det föregående har framgått att medan församlingar och pastorat fritt
beslutar om inrätiande av olika kyrkokommunala tjänster som de själva
anser behövliga, så är inrättandet av präst- och kyrkomusikertjänster
beroende av regeringens eller domkapitlens beslut. Kyrkomusikerorganisa-
tionen utreds f. n. av en särskild utredare. För den prästerliga tjänsteorga­
nisationen gäller alltjämt de vid 1957 års riksdag fastställda grunderna som
118                        jag nyss har redogjort för.

 

Dessa har under årens lopp utsatts för kritik från kyrkligt håll, främst för     Skr. 1982/83:103 att de  inte, har medgett en  tillräckligt smidig anpassning till  ändrade     Dir. 1982:21 förhållanden. Som exempel på sådana kan nämnas den snabba framväxten av nya tätorter och  bostadsområden  med åtföljande stor inflyttning saml befolkningens ändrade fritidsvanor, som medför att folkmängden säsongvis ökar starkt på vissa orter.

Dessa förhållanden har bl. a. påtalats i framställningar från de allmänna kyrkomötena år 1968, 1970 och 1975. Framställningarna har emellertid lämnats utan åtgärd av regeringen.

Med anledning av väckta motioner begärde 1979 års allmänna kyrkomöte i skrivelse den 20 februari 1979, nr 16 (mot. 1979:11, 51 och 66, 2 TU 1979:6) en skyndsarn översyn av gällande regler och normer rörande inrättande av prästtjänster. Utöver det tidigare åberopade behovet att inrätta nya tjänster i snabbt växande tätortsområden anförde kyrkomötet ett par nya omständig­heter som borde beaktas. En ny situation hade inträtt för kyrkan som en följd av den arbetstidsförkortning som blivit en effekt av de senare årens lagstiftning på arbetslivets område. Enligt beräkningar inom Svenska kyrkans personalförbund innebar reformerna på detta område - dvs. närmast lagstiftningen om förlängd semester, ledighet för barnsbörd och vård av barn, tjänstledighet för studier och 40-timmars arbetsvecka - att det nuvarande antalet prästtjänster måste ökas med en femtedel, om den sammanlagda arbetsinsatsen skall kunna behållas oförändrad. En annan fråga som borde tas upp vid den begärda översynen är situationen i ett växande antal församlingar som under större delen av året rymmer många studerande som inte är kyrkobokförda på studieorten. Med hänsyn till det ökade antalet studerande - även vuxenstuderande - och de sociala problem som på senare tid blivit påtagliga i dessa grupper borde denna fråga bearbetas, ansåg kyrkomötet.

Svenska kyrkans personalförbund har i en skrivelse den 6 april 1981 till regeringen erinrat om den synnerligen omfattande arbetsrättsliga lagstiftning som har- tillkommit sedan år 1957 och som förkortar arbetstiden för alla arbetstagare: Den har gjort grunderna för inrättande av prästtjänster högst föråldrade. Förbundet bifogade arbetstidsutredningar från några pastorat av olika typ, som visar att prästerna har i genomsnitt betydligt mer än 40 timmars arbetsvecka, samt hemställde om en utredning för att komma till rätta med problemeri.

Också styrelsen för Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund
har i en skrivelse den 5 februari 1981 till regeringen hemställt om en
utredning med uppgift att se över gällande principer för den församlings­
prästerliga organisationen. Styrelsen är starkt medveten om de svårigheter
som det nuvarande systemet orsakar och finner kritiken mot systemet
förståelig. Styrelsen anser att antalet prästtjänster bör bestämmas för varje
pastorat mot bakgrund av de arbetsuppgifter som faktiskt föreligger och för
vilkas utförande det behövs prästerliga befattningshavare. Det är således inte
självklart att det är lärinpligast att anställa en församlingspräst för kyrkliga
arbetsuppgifter. Diakonissor, familjerådgivare, psykologer och andra
befattningshavare kan också medverka till att uppfylla målet för en
differentierad församlingsvård. De lokala förhållandena och förutsättning­
arna i normalfallet bédörris bäst av berörda församlingar och samfälligheter.
Inrättandet under senare år av ett stort antal kyrkokommunala tjänster i
församlingarna har inneburit dels en standardökning av verksamheten inom   -         119

 

Skr.  1982/83:103  församlingsvården, dels otvivelaktigt också en rationalisering av församlings-

Del II                      prästernas verksamhet. Vid den begärda översynen bör man enligl styrelsen

utreda effekterna av och möjligheterna till att för varje pastorat eller befattning bestämma prästtjänstens innehåll och arbetsuppgifter. Eventuellt kan de anges i ett visst antal veckotimmar.

I en skrivelse den 12 oktober 1981 till regeringen har Svenska kyrkans personalförbund anfört liknande synpunkter. Synen på de prästerliga arbetsuppgifterna har förändrats mycket under de sista årtiondena och gränserna mellan de arbetsuppgifter som utförs av kyrkokommunalt anställd personal har i flera hänseenden blivit flytande. Förbundet hemställer därför att regeringen låter utarbeta tidsenliga arbetsplaner som omfattar all personal med församlingsvårdande uppgifter. Sådana planer skulle ge domkapitel och pastorat en tidsenlig arbetsmodell för den församlingsvår­dande verksamheten och ligga till grund för fastställande av slag och antal av kyrkliga tjänster i ett pastorat.

Som jag förut har nämnt är det endast präst- och kyrkomusikertjänsterna som i dag är reglerade i lag. 1975 års allmänna kyrkomöte har emellertid i skrivelse den 30 september 1975, nr 33, anmält att det för sin del har antagit ett förslag till lag om diakonat i svenska kyrkan (mot. 1975:33, KLU 1975:25). En sådan lag skulle leda till att diakonitjänsterna fick en fastare förankring i den kyrkliga organisationen i stift och församlingar. Frågan om förslagets fortsatta behandling hos regeririgen har aktualiserats i skrivelser den 18 december 1975 från svenska kyrkans diakoninämnd och den 6 juli 1981 från Svenska kyrkans diakon- och diakonissförbund.

I ytterligare några skrivelser berörs mera begränsade problem som har samband med en översyn av grunderna för den prästerliga tjänsteorganisa­tionen. Sålunda har dåvarande Svenska prästförbundet i en skrivelse den 2 maj 1978 och Stockholms domkapitel i en skrivelse den 16 mars 1979 gjort framställningar om att ett antal kyrkoadjunktstjänster i Stockholms stift omvandlas till komministertjänster för att få en bättre proportion mellan tjänster av olika slag i stiftet. Slutligen har kyrkofullmäktige i Göteborg i en skrivelse den 10 juni 1981 hemställt att en översyn av den prästerliga tjänsteorganisationen i landet också får omfatta bestämmelserna om evalveringstalet för sjukvårdsplatser som underlag för inrättande av präst­tjänster.

Behovet av en översyn av tjänsteorganisationen i pastoraten

Frågan om en översyn av de för tjugofem år sedan fastställda grunderna för den prästerliga tjänsteorganisationen i pastoraten har länge varit ställd på framtiden i avvaktan på resultatet av de utredningar som har pågått om mera genomgripande organisatoriska förändringar för svenska kyrkan. Under tiden har den nuvarande tjänsteorganisationen visat sig alltmer föråldrad och otillfredsställande.

Förändringar i befolkningsunderlaget i pastoraten har inte tillräckligt
snabbt fått avspeglas i en motsvarande ökning eller minskning av antalet
prästtjänster. Särskilt kännbart för den kyrkliga verksamheten har varit atl
man inte har kunnat hålla jämn takt med den befolkningsomflyttning och
snabba utbyggnad av nya bostadsområden som har skett under de senaste
120                        årtiondena. Nuvarande principer har ofta lett till att en ny prästtjänst har fått

 

inrättas först efter det att hela befolkningen flyttat in i ett nytt bostadsom-    Skr. 1982/83:103 rade. Kyrkan har då inte kunnat erbjuda de nyinflyttade sina tjänster när    Dir. 1982:21 detta varit mest angeläget, dvs. just i det skede när nya sociala kontakter behöver upprättas. Samhället har därmed gått miste om svenska kyrkans medverkan bl. a. när det har gällt att erbjuda aktiviteter för barn och ungdom i de nya tätortsområdena.

Åven andra ändringar i församlingsstrukturen ställer krav på en större flexibilitet i organisationen.

Enbart den förskjutning som sker i befolkningens ålderssammansättning i olika pastorat under en tjugofemårsperiod påverkar omfattningen och inriktningen av den prästerliga verksamheten. Invandringen får också konsekvenser för församlingsverksamheten. Det finskspråkiga församlings­arbete som nu i allmänhet bedrivs utanför den ordinarie församlingspräs­terliga verksamhetens ram är exempel på detta.

Inte bara församlingsstrukturen utan också arbetsformerna i kyrkan-har ändrats sedan år 1957. Då utgjorde alltjämt högmässa och aftonsång de huvudsakliga gudstjänsttillfällena i församlingarna. De senare årens utveck­ling på gudstjänstlivets område har medfört ett avsevärt rikare och mera varierat utbud av gudstjänster. Andra arbetsformer har också tillkommit som kräver ökade insatser från prästernas sida, t. ex. konfirmandundervis­ning i internatform och förberedande samtal i samband med dop, vigslar och jordfästningar. Medverkan i planeringsdagar i pastorat och kontrakt samt deltagande i fortbildning är nytillkomna tjänsteåligganden för prästerna. Å andra sidan har på många håll konfirmationsfrékvensen och efterfrågan på kyrklig vigsel sjunkit. Kyrklig medling i äktenskap torde numera vara ganska sällsynt. Det är därför svårt att bedöma om arbetsbördan för den enskilde prästen totalt sett har ökat eller minskat till följd av förändringar i den kyrkliga verksamheten.

Däremot kan man konstatera, att om man ser enbart till den arbetstids­förkortning i form av längre semester och ökat antal tjänstefria dagar, som prästerna har rätt till på grund av ändringar av anställningsvillkoren sedan år 1957, så innebär den fullt utnyttjad ett bortfall av arbetstimmar som motsvarar drygt 500 hela tjänster. Hänsyn har då inle tagits till de vidgade möjligheterna till tjänstledighet för studier, fackligt arbete, barns födelse och barntillsyn m. m. som har tillkommit efter år 1957. I praktiken visar det sig att många präster på grund av sin arbetssituation inte kan begagna sig av de rättigheter och den ökade fritid som arbetsrättsreformerna ger dem. Detta är desto allvarligare som prästernas familjesituation har förändrats under denna period. Mer än en tiondel av prästerna utgörs nu av kvinnor och de manliga prästernas hustrur är nu yrkesarbetande i en helt annan utsträckning än tidigare.

Å andra sidan förhåller det sig otvivelaktigt så att det är stor skillnad på prästernas arbetsbörda i pastorat av olika slag. Om prästtjänsterna inrättades med större hänsyn till de krav som de faktiska arbetsuppgifterna i de olika pastoraten ställer skulle det kunna medföra bättre arbetsförhållanden för prästerna över lag, utan att det totala antalet tjänster behöver öka.

En översyn av normerna för inrättande av prästerliga tjänster kan i
dagsläget inte syfta till ett ökat antal prästtjänster. En reform med den
målsättningen skulle f. ö. riskera att till stor del bli en reform på papperet,
eftersom redan nu ca 300 befintliga prästtjänster är vakanta till följd av den
sedan länge rådande prästbristen. Även om bättre arbetsbetingelser skulle   121

 

Skr.  1982/83:103  kunna stimulera rekryteringen till prästyrket, kan denna inte väntas täcka ett

Del II                     starkt ökat behov av präster på nya tjänster. Risken är dä vid en utökad

tjänsteorganisation,   att   man   endast   får   en   omflyttning   av   nuvarande

tjänstinnehavare till de mest attraktiva -tjänsterna med en snedfördelning

inom den totala organisationen som följd.

Utgångspunkter för en översyn

En översyn av tjänsteorganisationen i pastoraten niåste grunda sig på de , väsentligt ändrade personalförhållanden som nu råder i kyrkan jämfört med läget år 1957.

Under senare år har ett stort antal lekmannatjänster inrättats i pastorat och församlingar. En redovisning av förhållandena i Lunds stift den 1 oktober 1980 visar, att där var inrättade 386 prästerliga tjänster. Vid samma tidpunkt fanns det .i stiftet 55 heltids- och 19 deltidsanställda, diakoner eller diakonissor, 72 heltids- och 30 deltidsarbetande församlingsassistenter eller församlingssekreterare samt 14 heltids- och 36 deltidsanställda i kyrkans barnarbete. Därtill kommer den form av barn- och ungdomsverksamhet som de drygt 300 kyrkomusikerna i samma stift bedriver genom mer än 350 barn-och ungdomskörer. Förhållandena är likartade i övriga stift. Man kan alltså konstatera att det i dag vid sidan av den,rent prästerliga verksamheten i svenska kyrkan bedrivs en omfattande församlingsverksamhet genom andra tjänstemän, som till stor del är kyrkokommunalt anställda. Då har ändå inte beaktats det stora antalet arvoderade eller helt frivilliga medarbetare i församlingsarbetet. Enbart i Lunds stift utgjorde de vid den redovisade tidpunkten tillhopa nära 4000, flertalet verksamma inom barn- och ungdomsverksamheten. Det framgår alltså att församlingsarbetet, åtminsto­ne i de större församlingarna, är rikt differentierat och i betydande utsträckning bedrivs med hjälp av särskilt anställd personal med specialut­bildning.

Med anställandet av specialutbildade lekmannamedarbetare i församling­
arna har följt ett behov att ompröva prästens uppgifter i sammanhanget. Det
ökade antalet kyrkokommunalt anställda avlastar arbete från prästerna på
väsentliga punkter. Generellt gäller detta nog beträffande kyrkobokföring­
en, där man ofta också i ganska små pastorat numera har genomfört en
centralisering av pastorsexpeditionerna och därmed möjliggjort anställande
av biträdespersonal. I större kyrkliga samfälligheter, pastorat och försam­
lingar är man i dag ofta väl tillgodosedd med medarbetare på kontorssidan
och i kamerala uppgifter. Rätt mycket av det praktiskt-administrativa arbete
som prästerna tidigare fick sköta ensamma slipper de nu. I den mån det
dessutom i församlingarna finns medarbetare med särskild utbildning för
barn- eller ungdomsarbete, studieverksamhet, uppsökande social verksam­
het eller arbete inom.sjukhuskyrkan, så innebär detta inte bara en avlastning
av arbete från enskilda präster utan också en möjlighet till koncentration på
de specifikt prästerliga arbetsuppgifterna i församlingen..En följd härav är
att det under det senaste årtiondet i tidskriftsartiklar och biskopliga
herdabrev och vid prästmöten har förts en ingående debatt inom kyrkan om
prästens yrkesroll, dvs. vad som är prästens specifika funktion i församling­
en, och i.anslutning därtill också frågan om vilka krav på utbildning och
specialkunskaper som den ställer i dag. Ett försök till en sammanfattning av
•  "                        den förda diskussionen har gjorts i skriften "Präst i Svenska kyrkan", ett

 

förslag till riktlinjer utgivna av biskopsmötet och Svenska kyrkans personal-    Skr. 1982/83:103 förbuVid år 1980.  Förslaget har sedermera  ytterligare  bearbetats inom    Dir. 1982:21 förbundet och biskopsmötet.

Samtidigt måste man ha klart för sig att förhållandena tersig mycket olika i små pastorat och församlingar med-begränsade ekonomiska och personella resurser och i stora samfälligheter, där församlingarna kan ha tillgång till specialutbildad personal av olika slag. Det bör dock uppmärksammas att en utbyggd kyrklig organisation på stifts- och kontraktsplanet kan ge möjlighe­ter att bereda också de små enheterna tillgång till speciella tjänster.

Riktlinjer för utredningen

Utredningen bör ta sin utgångspunkt i en kartläggning av vilka arbetsupp­gifter som skall anses höra till en kyrkoherdes och till övriga prästers speciella funktion i församlingen mot bakgrund av bl. a. den avlastning av uppgifter som har skett genom ökad lekmannamedverkan. Man kan här också anknyta till sådana tidigare försök som har gjorts i den riktningen, t. ex. i den förutnämnda undersökningen "Präst i svenska kyrkan"!

Man har också försökt att på grundval av arbetstidsstudier beräkna tidsåtgången för de olika arbetsmoment som omfattas av de prästerliga tjänsteåliggandena. Utredningen bör överväga om sådana schabloniserade beräkningar av tidsåtgången för de prästerliga arbetsinsatser som krävs i ett enskilt pastorat kan utgöra ett tillfredsställande underlag för tilldelningen av prästtjänster i pastoratet. I varje fall bör en beräkningsmetod eftersträvas, som bättre än den riuvarande tar hänsyn till de olika arbetsuppgifter som följer av befolkningens åldersstruktur och andra speciella förhållanden i pastorat av olika karaktär. I det sammanhanget har utredningen att beakta behovet av särskilda tjänster för andlig vård vid sjukhus och vid omsorgs­vårdens institutioner. Utredningen bör också överväga en möjlighet atl med jämna mellanrum och vid uppkommande ledighet på en tjänst.ompröva tjänsteorganisationen med hänsyn till ev. ändrade förhållanden i pastora­tet.

I samband härmed aktualiseras frågan om relationen mellan ordinarie och icke ordinarie tjänster i den församlingsprästerliga organisationen. Utred­ningen har att utgå från att de ordinarie tjänsterna skall ersättas med extra ordinarie tjänster, såsom har skett beträffande det stora flertalet övriga statligt reglerade tjänster. Detta förutsätter ändring i gällande lagstift­ning.

Av min tidigare redovisning av förekomsten av församlingsmedarbetare
med annan specialutbildning än prästens framgår att den numera har en
sådan omfattning att en utredning om tjänsteorganisationen i pastoraten inte
bör begränsas till att avse enbart prästtjänsterna. Jag delar den av Svenska
kyrkans personalförbund framförda meningen att en översyn bör innefatta
även de kyrkokommunalt anställda medhjälparna i församlingsvården.
Frågan om diakonins ställning i svenska kyrkan har länge varit olöst.
Samtidigt kan man konstatera att diakonitjänsterna på många håll utgör ett
viktigt komplement till prästernas arbetsinsatser i församlingarna. Jag finner
det därför angeläget att utredningen överväger i vilka former sådana tjänster
kan inrymmas i den kyrkliga tjänsteorganisationen och om de eventuellt kan
utgöra alternativ till ytterligare prästtjänster i pastoraten utöver kyrkoher­
detjänsterna. Därvid bör innehållet i diakonitjänster av olika slag närmare      l-'

 

Skr. 1982/83:103  preciseras. Därigenom skulle man också få en utgångspunkt för planering av

Del II                     utbildningen av diakoner och diakonissor med hänsyn till församlingarnas

behov.

En klar tendens i kyrkolivet under senare år har varit att ge lekmännen och församlingens förtroendevalda ökat inflytande när det gäller att utforma riktlinjer för församlingens arbete. I utredningsarbetet bör därför undersö­kas om inte tjänsteorganisationen i pastoraten, som nu fastställs av regeringen enligt generella normer, i större utsträckning kan grundas på pastoralens och domkapitlens gemensamma överväganden utifrån egna bedömningar av de enskilda församlingarnas behov och de tillgängliga personalresurserna. Det skall också stå utredningen fritt atl föreslå sådana tjänster i stift eller kontrakt som på lämpligt sätt kan utgöra en komplettering av eller ersättning för tjänster i de enskilda pastoraten.

Att helt överlämna åt pastoraten eller stiften att besluta om tjänsteorga­nisationen kan dock visa sig svårt med hänsyn till kravet på en rättvis och jämn fördelning av personalresurserna. Bl. a. av detta skäl bör det också i fortsättningen ankomma på kyrkoledningen i stiftet - biskop och domkapitel - att rekrytera och förordna präster till tjänst i församlingarna och fullgöra arbetsgivarfunktionen beträffande dem. Utredningen bör överväga hur diakonitjänsterna i detta sammanhang skall kunna infogas i den kyrkliga organisationen och vilka förpliktelser som bör följa av vigningen till diakon eller diakonissa. Frågan om vilka sekretessbestämmelser som bör gälla i deras verksamhet bör vidare uppmärksammas i detta sammanhang.

Utredningen skall beakta de direktiv som har utfärdats till, samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer (Dir. 1980:20). Detta innebär att en ny tjänsteorganisation i pastoraten måste hålla sig inom samma kostnadsram som den nuvarande. Organisationen måste utformas så att man har kontroll över kostnaderna. Det kan vara lämpligt att belysa verkningarna av utredningens förslag genom att i samverkan med domkapitlet och pastoraten i något lämpligt stift eller del av ett stift redovisa ett tänkt utfall av förslaget.

Vid sitt arbete bör utredningen beakta de förslag till vidgad användning av kyrkofonden i kostnadsutjämnande syfte som har lagts fram och den betydelse dessa får för tjänsteorganisationen i pastorat och församlingar.

Utredningen bör vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att framföra synpunkter. Utredningen bör därutöver informera berörda arbets­tagare om utredningens arbete.

Samråd bör också under utredningsarbetet äga rum med kyrkomusiker­utredningen (Kn 1980:04) och kyrkoberedskapskommittén (U 1976:09).

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för kommundepartementet

att tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter med uppdrag att utreda frågan om tjänsteorganisationen i pastoralen,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredningen.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar 124

 

att  kostnaderna för  kommittén  skall  belasta femtonde  huvudtitelns    Skr. 1982/83:103
kommittéanslag.                                                                          Dir. 1982:22

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Kommundepartementet)

Tilläggsdirektiv till utredningen (Fi 1976:02) om be­skattning av tjänstepensioner

Dir 1982:22

Beslut vid regeringssammanträde 1982-05-13

Chefen för budgetdepartementet, statsrådet Wirtén, anför.

Inledning

År 1975 infördes nya beskattningsregler för pensionsförsäkringar och för arbetsgivares kostnader för att trygga anställdas pensionering (prop. 1975/76:31, SkU 20, rskr 132, SFS 1975:1347-1354). För att utreda en del frågor som inte hade lösts genom 1975 års lagstiftning tillkallades följande år en särskild utredningsman' (utredningen om beskattning av tjänstepensio­ner). Efter förslag av utredningen i tre delbetänkanden har ändringar i lagstiftningen genomförts dels år 1976 (prop. 1976/77:48, SkU 14, rskr 102, SFS 1976:1094-1101), dels år 1978 (prop. 1977/78:64, SkU 46, rskr 223, SFS 1978:187-189), dels år 1980 (prop. 1979/80:68, SkU 22, rskr 163, SFS 1980:71 och 72).

I de nämnda delbetänkandena har utredningen främst tagit upp vissa närmast tekniska frågor som har aktualiserats vid tillämpningen av 1975 års lagstiftning. De frågor som återstår enligt direktiven och vissa ytterligare frågor som väckts under utredningsarbetets gång har utredningen avsett att redovisa i sitt slulbetänkande. Under utredningsarbetets gång har det emellertid visat sig att reglerna om begränsningar i arbetsgivares avdragsrätt för kostnader för- att trygga anställdas pensionering i vissa hänseenden medför stora problem i den praktiska tillämpningen. För att komma till rätta med dessa problem, som jag närmare kommer att beröra i det följande, krävs betydligt större ändringar i regelsystemet än vad som förutsattes när utredningsdirektiven kom till.

Jag har mot denna bakgrund gjort den bedömningen att utredningen bör ges.tilläggsdirektiv. Innan jag går in på det uppdrag som nu bör lämnas utredningen skall jäg kortfattat beröra principerna för arbetsgivares avdrags­rätt för pensioneringskostnader.

' Beträffande utredningens direktiv se Kommittéberättelse 1977 Del II s. 86. ff.        125

 

Skr.  1982/83:103    Avdragsrätten enligt nuvarande regler

En arbetsgivare har rätt till avdrag för utbetald pension till tidigare anställda eller deras efterlevande. Några särskilda beloppsmässiga begräns­ningar för avdragsrätten för utbetalad pension finns inte.

En arbetsgivare har vidare rätt till avdrag för kostnader för att trygga framtida utbetalningar av intill avdragstillfället intjänad pension. Etl sådant tryggande kan ske genom betalning av premie för en tjänstepensionsförsäk­ring eller genom avsättning till en pensionsstiftelse eller ett särskilt konto i arbetsgivarens egna räkenskaper benämnt "Avsatt till pensioner". Avdrags­utrymmet i fråga om kostnader för atl trygga pensionsutfästelser är emellertid begränsat. Syftet med begränsningarna är att endast sådana pensionsutfästelser som har till syfte att tillgodose ett verkligt pensionerings­behov skall få tryggas med obeskattade medel. Begränsningarna i avdrags­rätten, som i huvudsak tillkom genom 1975 års lagstiftning innebär i korthet följande /se punkt 2 e av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen (1928:370)/.

Avdrag medges för kostnader för att trygga pensionsåtagande enligt allmän pensionsplan. Med allmän pensionsplan avses sådana allmänna grunder för pensionering av anställda och för tryggande av utfästelse om pension som på arbetstagarsidan godkänts av en organisation som enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet är att anse som en central arbetstagarorganisation. Om ett pensionsåtagande inte lämnats enligt allmän pensionsplan medges avdrag för kostnader för att trygga åtagandet om de utfästa förmånerna ryms inom vad som är sedvanligt enligt allmän pensionsplan i fråga om arbetstagare med motsvarande uppgifter. En absolut övre gräns finns också för de förmåner som får utgå enligt en i beskattnings-sammanhang godtagen allmän pensionsplan. Denna övre gräns anknyter till de förmåner som f. n. utgår enligt den vägledande allmänna pensionsplanen, ITP-planen.

De nyss beskrivna reglerna gäller,i princip för alla former av tryggande, dvs. för försäkring, avsättning till stiftelse och kontoavsättning. En annan metod - den s. k. alternativregeln - för beräkning av avdragsutrymmet får emellertid i vissa fall tillämpas om en pensionsutfästelse tryggas genom försäkring. Har en arbetsgivare gjort ett åtagande enligt allmän pensionsplan men föreligger inte avdragsrätt enligt huvudregeln eller omfattas inte arbetstagaren av allmän pensionsplan medges arbetsgivaren avdrag för försäkringspremier med viss procent av den under beskattningsåret eller året före beskattningsåret utgivna lönen till den anställde.

De här beskrivna reglerna gäller för pensionsutfästelser som lämnats efter utgången av år 1975. Äldre och i de flesta fall mera förmånliga regler för beräkning av avdragsutrymmet får med vissa undantag tillämpas för utfästelser som lämnats skriftligen före nyss nämnda tidpunkt.

Tillämpningen av avdragsbegränsningen

Beräkningen av avdragsutrymmet för pensionsåtaganden enligt allmän

pensionsplan torde inte medföra några större tillämpningsproblem. Däremot

kan det vara förenat med stora problem att avgöra om ett pensionsåtagande

ryms inom allmän pensionsplan. Det är sålunda svårt att jämföra förmåner

Y2f,                        som skall utgå enligt ett pensionsåtagande och förmåner som följer av allmän

 

.pensionsplan när förmånerna enligt åtagandet avviker från planförmåner-    Skr. 1982/83:103
na.                                                                                                Dir. 1982:22

En annan fråga som uppkommer vid tillämpningen av reglerna om avdrag för tryggande av åtagande som ryms inom allmän pensionsplan gäller efter vilka grunder man skall göra jämförelsen med en arbetstagare inom planområdet med motsvarande uppgifter. Det är ju förmåner för en sådan arbetstagare sorii skall vara normerande för förmånsnivån. Ett alternativ är att göra jämförelsen utifrån utgiven lön till den anställde. Det är emellertid inte givet att enbart lönen skall vara avgörande. Det kan i stället hävdas att jämförelsen skall avse den tjänsteställning som den anställde som fått utfästelsen har och motsvarande tjänsteställning i ett plananslutet företag. Det är oklart vilken grund som bör tillämpas.

Även andra problem som det här saknas anledning att i detalj beröra uppkommer vid tillämpningen av de aktuella bestämmelserna.

Riktlinjer för utredningens arbete

Enligt min mening är det mot den skisserade bakgrunden uppenbart att en förenkling av reglerna om avdrag för tryggande av kostnader är angelägen. Utredningen bör ges i uppdrag att utarbeta förslag till nya regler som innefattar sådana förenklingar. För arbetet bör följande riktlinjer gälla.

Huvudsyftet bör, som nyss nämnts, vara att åstadkomma i den praktiska
tillämpningen mera lättillämpade regler inom detta komplicerade beskatt­
ningsområde. Av detta följer att beräkningen av avdragsutrymme måste
schabloniseras. En förebild för en sådan schablon finns i den nuvarande
alternativregeln. Enligt min mening synes en framkomlig väg kunna vara att ;

avskaffa de nuvarande reglerna om avdrag för tryggande av förmåner som ryms inom allmän pensionsplan och ersätta dem med regler som till sitt innehåll motsvarar den nuvarande alternativregeln. Enligt ett sådant system skulle avdrag medges med en viss kvotdel av utgiven lön till den anställde och någon jämförelse mellan förmånerna enligt utfästelsen och enligt allmän pensionsplan skulle inte behöva ske. Det bör påpekas att den schablonise­rade avdragsberäkningen givetvis skulle tillämpas endast ifråga om löften som inte ingår i allmän pensionsplan.

Jag är självfallet medveten om att en sådan jngripande ändring i reglerna inte kan göras utan ingående överväganden av skilda slag. Enligt min mening bör emellertid utredningen pröva möjligheterna att införa ett sådant system. Utredningen bör ta fram ett underlag för ett ställningstagande i saken från statsmakternas sida.

När det gäller nivån för den schabloniserade avdragsrätten bör utgångs­
punkten vara att förmåner motsvarande förmånerna enligt ITP-planen
allmänt sett bör kunna tryggas inom det schablonmässigt bestämda
avdragsutrymmet. Att uppnå en exakt motsvarighet till avdragsrällen enligt
ITP-planen är givetvis inte möjligt. Det måste godtas att avdragsutrymmet i
vissa fall blir mindre och i andra fall större än vad som följer av planen.
Utredningen är dock oförhindrad att föreslå särregler för speciella situatio­
ner t. ex. om en allmän schablonregel skulle leda till avsevärda försämringar i
möjligheterna att trygga en pensionsutfästelse med obeskattade medel. Vid
utformningen av förslaget måste emellertid också beaktas att detta inte får
öppna möjligheter till avdrag för tryggande av förmåner som uppenbart ■
ligger vid sidan av vad som kan anses som ett rimligt pensioneringsbehov. Jag        1-'

 

Skr. 1982/83:103   är medveten om att utredningen för att få en grund för sina ställningstagan-

Del II                      den kan behöva genomföra relativt omfattande undersökningar av de

effekter som olika lösningar får för tryggandet inom företag av olika storlek och med varierande ålderssammansättning bland de anställda.

Grundläggande för beräkningen av avdragsutrymmet bör givetvis liksom hittills vara att en civilrättsligt bindande utfästelse föreligger och att pensionsutfästelsen inte tidigare tryggats med avdragsrätt. Något avsteg från det nuvarande kravet på att pensionsskulden vid tryggande genom konto­avsättning skall vara kreditförsäkrad bör inte komma i fråga. Utredningen bör i första hand söka utforma en schablonregel som skall tillämpas generellt oberoende av tryggandeform.

Ett betydande problem i nuvarande regler är att pensionslöften lämnade skriftligen före den 1 januari 1976 inte behandlas enligt nuvarande regler utan följer äldre bestämmelser. Utredningen bör sträva efter att schablon­regeln skall kunna generellt omfatta i vart fall löften som lämnats efter utgången av år 1975.

En annan fråga som utredningen får ta ställning till blir gränsdragningen mellan pensionsåtaganden som faller in under allmän pensionsplan och andra pensionsåtaganden.. Gränsdragningen blir i ett system med en schabloniserad avdragsrätt för åtaganden som inte följer plan av större betydelse än vad som är fallet enligt nuvarande regler. Denna och liknande frågor måste givetvis beaktas i utredningsarbetet.

Med hänsyn till de problem som föreligger vid den praktiska tillämpningen av nuvarande regler är det angeläget att utredningsarbetet bedrivs skynd­samt. Samtidigt är jag medveten om frågornas komplicerade natur. Resultatet av utredningens arbete bör redovisas i sådan tid att det kan ligga till grund för ett ställningstagande från regeringen under hösten 1983.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen meddelar utredningen om beskattning av tjänstepensioners tilläggsdirektiv enligt de här angivna riktlinjerna.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartementet)

Utredning om effekterna av att använda ordningsvakter för vissa bevakningsuppgifter i tunnelbanan i Stock­holm

Dir 1982:23

Beslut vid regeringssammanträde 1982-05-06.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Petri, anför.
128                           Den allmänna ordningen i tunnelbanan i Stockholmsområdet har alltsedan

 

tunnelbanans tillkomst under 1950-talet varit föremål för uppmärksamhet    Skr. 1982/83:103 från skilda håll. Ordningsläget på vissa delar av tunnelbanenätet har tidvis    Dir. 1982:23 varit mycket otillfredsställande och de våldstendenser som förekommit och alltjämt förekommer har i flera fall lett till att personer dödats eller skadats. Frågan om hur bevakningen i tunnelbanan skall utföras har bl. a. på grund av dessa förhållanden övervägts i olika sammanhang.

Uppgiften att övervaka allmän ordning i tunnelbanan är omfattande. Tunnelbanenätet i Storstockholmsområdet omfattar totalt över 100 kilome­ter. Av de 94 tunnelbanestationerna ligger 81 inom Stockholms polisdistrikt. Antalet resor med tunnelbanan beräknas till närmare 225 miljoner per år, vilket motsvarar ett genomsnitt av över 600 000 resor per dag. Under år 1981 gjordes nära 17 000 polisiära ingripanden i samband med tunnelbanebevak­ningen.

Upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet är en uppgift som i första hand ankommer på polisen enligt 2 § polisinstruktionen (1972:511). Fram till den 1 juli 1967 ombesörjdes emellertid övervakningen i tunnelbanan även av personal från Stockholms lokaltrafik (SL). Någon särskilt avdelad polisstyr­ka för tunnelbanebevakning fanns inte utan polismän från vaktdistrikten i Stockholms polisdistrikt skulle inom ramen för den vanliga övervaknings­verksamheten även svara för ordningen i tunnelbanan.

Den 1 juli 1967 organiserades en särskild tunnelbanegrupp inom Stock­holms polisdistrikt. Gruppen bestod till en början av ett 30-tal polismän men utökades successivt och omfattade år 1970 omkring 75 polismän. År 1975 var personalstyrkan omkring 150 polismän. Den 1 januari 1979 ombildades tunnelbanegruppen organisatoriskt och en särskild tunnelbanesektion bil­dades inom Stockholms polisdistrikt. Personalstyrkan uppgår f. n. till 163 polismän varav två poliskommissiarier, 21 polisinspektörer och 140 polisas­sistenter/polismän. Av de 140 polisassistent/polismanstjänsterna ingår dock endast 70 i tjänstetablå för tunnelbanesektionen. De återstående 70 utgörs av extra ordinarie polismän som tillhör ordningsavdelningens kader för vikariats- och förstärkningstjänstgöring. Sektionen ansvarar för bevakning­en av hela tunnelbanenätet i Storstockholm, alltså även för de tunnelbanes­tationer som ligger i annat polisdistrikt, dock att bevakningen inte sträcker sig utanför spärrarna vid respektive station. Denna speciella utvidgning av jurisdiktionsområdet för Stockholms polisdistrikt är grundad på praktiska skäl. I de fall då polispatruller medföljer på tågen kan personalen utan inskränkningar göra de ingripanden som behövs även när tågen passerar genom ett annat polisdistrikt.

Under början av 1970-talet var polisens personalsituation framför allt i Storstockholmsområdet mycket otillfredsställande. Antalet vakanta tjänster var så stort att regeringen tillkallade en särskild utredningsman med uppdrag att utreda frågan om åtgärder för att förbättra polisens arbetsförhållanden i Stockholm (Ds Ju 1972:33). Vakanssituationen blev till sist så allvarlig att regeringen i november 1973 beslutade att polisen i Stockholm skulle avlastas vissa delar av den mer rutinbelonade tunnelbanebevakningen. Detta skedde genom att personal från Allmänna Bevaknings Aktiebolag (ABAB) övertog vissa av polisens stationära bevakningsuppgifter i tunnelbanan. ABAB:s pesonal svarar numera bl. a. för skyddet av de tjänstemän från SL som betjänar biljettspärrarna i närmare hälften av tunnelbanestationerna. Bevakningsuppgifterna är i övrigt begränsade till området närmast dessa

129

9 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

Skr.  1982/83:103 spärrar. All övrig ordningshållning i stationer och på tunnelbanetågen utförs

Del II                     av polismän.

Regeringsbeslutet från november 1973 innebar att rikspolisstyrelsen fick medge att disponibla s. k. vakansmedel för Stockholms polisdistrikt fick tas i anspråk för ersättning till ABAB för tjänstgöring vid tunnelbanestationer i Stockholm. Därvid fick högst 40 vaktman disponeras samtidigt.

Medgivandet har därefter förlängts ett budgetår i taget. På grund av det dåliga ordningsläget i tunnelbanan utökades bemyndigandet i december 1978 till att omfatta högst 80 ordningsvakter samtidigt för tjänstgöring vid sådan tunnelbanestation som ingår i bevakningsområdet för Stockholms polisdis­trikt. Åven detta medgivande har förlängts ett budgetår i taget.

I den av riksdagen godtagna prop. 1979/80:122 om ordningsvakter och bevakningsföretag framhålls som en självklarhet att den grundläggande regeln bör vara att det är polisens huvuduppgift att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Ordningsvakternas och bevakningsföretagens verk­samhet måste dock under överskådlig tid ses som ett nödvändigt komplement till det skydd som det allmänna tillhandahåller genom polisen och andra organ. I det avsnitt av propositionen som behandlar ordningsvaktstjänstgö-nngen i tunnelbanan understryks att ordningsvakternas insatser aldrig får ses som en ersättning för utan endast som ett komplement till polisens. Där heter det vidare att det är allmänt omvittnat att den ökning som skedde år 1979 av antalet ordningsvakter fått positiva effekter, bl. a. så till vida som en nedgång av antalet tillbud med inslag av våld har kunnat noteras.

I propositionen uttalas emellertid också att de vunna erfarenheterna självfallet inte får tas till intäkt för att den rådande ordningen med ordningsvakter i tunnelbanan skall permanentas. En fortlöpande ompröv­ning av behovet och omfattningen av denna sorts bevakning måste alltid äga rum. Det är mot den bakgrunden som man skall se mitt uttalande i årets budgetproposition (prop. 1981/82:100, bil. 5, s. 45) där jag förklarar att jag har för avsikt att föreslå regeringen att frågan vilken effekt bevakningen med ordningsvakter har haft och huruvida omfattningen kari anses slå i överensstämmelse med behovet av medverkan av ordningsvakter i tunnel­banan skall utredas. Jag anser att denna uppgift bör anförtros åt en särskild utredare.

En utgångspunkt för utredarens överväganden bör vara det totala behovet av ordningshållning och övervakning i tunnelbanan. F. n. får som nämnts högst 80 ordningsvakter samtidigt tjänstgöra vid tunnelbanestationerna. Utredaren bör analysera erfarenheterna av den bevakning som hittills förekommit och därefter ta ställning till den fortsatta omfattningen. I detta hänseende bör utredaren inhämta synpunkter från länsstyrelsen och berörda polisstyrelser i Stockholms län samt från SL. Även landstinget, berörda kommuner och andra intressenter bör ges tillfälle att lämna synpunkter på den nuvarande situationen.

Utredaren kommer att få tillgång till ett omfattande underlag från i första hand Stockholms polisdistrikt beträffande tunnelbanebevakningens omfatt­ning och de ingripanden som görs i samband med övervakningen. Av särskilt intresse i sammanhanget är de ingripanden som görs av personal från ABAB.

Våldsanvändning och frihetsberövande är de yttersta åtgärderna för

upprätthållande  av  allmän  ordning.   Eftersom  de  ordningsvakter  som

130                        tjänstgör i tunnelbanan i allmänhet torde ha en sämre utbildning för sådana

 

åtgärder än polismän, bör utredaren särskilt studera omfattningen av dessa    Skr. 1982/83:103 ingripanden mot person och om någon kritik härvidlag har framförts.    Dir. 1982:23 Utredaren   bör  också   närmare   undersöka  vilka   positiva  följder  som bevakningen kan ha haft för resenärer och andra.

I budgetpropositionen har jag förklarat att det bör utredas vilken effekt bevakningen har haft. Jag är medveten om de svårigheter som finns när det gäller att mäta effekterna av övervakning i allmänhet. Dessa svårigheter föreligger naturligtvis även beträffande tunnelbanebevakningen. Det bör dock prövas om det är möjligt att beräkna hur stora polisiära resurser som sedan år 1974 har kunnat tas i anspråk för andra uppgifter till följd av att personal från ABAB har anlitats för tunnelbanebevakning. I sammanhanget måste givetvis också kostnaderna för den utförda bevakningen redovisas.

En väsentlig fråga för utredaren att besvara är vilka konsekvenserna blir för Stockholms polisdistrikt vid förändringar av antalet ordningsvakter som tjänstgör i tunnelbanan, såväl från ordningssynpunkt som ur ekonomisk synvinkel. Åven det alternativet att bevakningen genom ordningsvakter helt esätts av övervakning med polismän bör belysas. Utredaren bör därvid särskilt undersöka i vilken mån den stationära bevakningen med ordnings­vakter måste ersättas med liknande bevakning av polismän och vilka ekonomiska och arbetsmiljömässiga konsekvenser detta skulle få för polisen.

Utredaren bör vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilka staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att framföra synpunkter.

Utredaren bör redovisa resultatet av sitt arbete till regeringen senast den 1 november 1982.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda behovet och effekterna av att använda ordningsvakter för vissa bevakningsuppgifter i tunnelbanan i Stockholm,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Justitiedepartementet)

131

 

Skr. 1982/83:103      Utredning om taxeringsförfarandet och skatteprocessen

Del II

Dir 1982:24

Beslut vid regeringssammanträde 1982-05-13. Departementschefen, statsrådet Wirtén, anför:

1 Sammanfattning av direktiven

I dessa direktiv föreslås att en kommitté tillkallas för att utreda

1. det grundläggande taxeringsförfarandet och

2.    förenklingar av de materiella beskattningsreglerna främst i fråga om löntagarbeskattningen samt

3.    reglerna för skatteprocessen och

4.    det allmännas processföring.

2 Behovet av en översyn

Allmänt

Vårt skattesystem uppfattas med rätta som komplicerat. De materiella bestämmelserna är många och inte sällan svårtillgänghga. De formeUa reglerna för beskattningsförfarandet är svåröverskådliga och verkar många gånger förvirrande för den som inte är specialist på saken. Systemet förbrukar stora resurser, både hos de skattskyldiga och hos skattemyndig­heter och domstolar. Trots detta finns det ett utbrett missnöje med de resultat som uppnås; taxeringarna blir inte så rättvisa och likformiga som avsikten är. Ingen kan finna detta tillfredsställande.

Det finns en rad faktorer som förklarar varför vi har hamnat i denna situation. Det moderna samhället är komplicerat och det ekonomiska livet snabbt föränderligt. Olika delreformer inom skatteområdet har fogats till varandra utan att det alltid har varit möjligt att se till återverkningarna för systemet som helhet. Inte sällan söker man genom skatteregler uppnå flera olika mål som kan vara svårförenliga eller rent av delvis motstridande.

De krafter som drivit fram nuvarande situation upphör inte att finnas. Det är emellertid enligt min mening nu nödvändigt att komma fram till effektiva motåtgärder och att skapa motverkande krafter, som verkar för förenkling och ökad hänsyn till situationen för dem som skall praktiskt tillämpa de olika reglerna. Jag tänker här i första hand på de skattskyldiga, men också på dem som är verksamma på den fiskala sidan eller i domstolarna. I själva verket har alla parter i de flesta fall ett gemensamt intresse av att få klara och enkla regler och ett smidigt fungerande beskattningsförfarande. Krångel, tvister och utdragna processer skapar ömsesidig irritation och är inte till fördel för någon.

I det följande kommer jag att ta upp frågor som rör ett mycket viktigt led i

de angivna förenklingssträvandena, nämligen en grundläggande översyn av

taxeringsförfarandet och skatteprocessen. Det ligger därvid i sakens natur att

den kritik som återges resp. de reformförslag som diskuteras oftast är

132                        formulerade ur den fiskala sidans perspektiv. Jag vill emellertid kraftigt

 

betona vad jag just sagt, nämligen att behovet av reformer för att få fram ett    Skr. 1982/83:103 enklare och effektivare system är lika stort också sett från de skattskyldigas    Dir.  1982:24 sida.

Det grundläggande taxeringsförfarandet

Förfarandet vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen har under de senaste decennierna varit föremål för en nära nog kontinuerlig översyn. Syftet har varit att finna former för ett enklare och effektivare beskattnings­förfarande. Det är emellertid först på senare tid som en mer genomgripande reform har kunnat genomföras på området. Jag tänker på den reform som fr. o. m. 1979 års taxering har medfört en ny organisation och nya förfaranderegler för taxeringen i första instans (RS-reformen).

Den nya taxeringsorganisationen har haft vissa problem under de första åren. Bortsett från inkörningssvårigheter med anpassningen av ADB-stödet har det stora problemet varit att man endast i begränsad utsträckning har kunnat öka kontrollen av de svårgranskade deklarationerna.

Riksskatteverket (RSV) har nyligen påbörjat en översyn av,det grundläg­gande taxeringsförfarandet dvs. framför allt verksamheten i taxeringsnämn­derna. Som jag har uttalat i årets budgetproposition är det angeläget att ett sådant uppföljningsarbete kommer i gång. Det finns emellertid anledning att gå längre i en översyn av taxeringsförfarandet än vad som faller inom ramen för RS-reformen och RSV:s utredning.

Det kan till att börja med konstateras att det finns flera förklaringar till att RS-reformen inte fått önskad effekt. Utöver, det faktum att antalet deklarationer har ökat markant i förhållande till utgångsläget vid reformens genomförande, har det visat sig att den effektiva arbetstiden per handläggare under taxeringsperioden blivit kortare än vad som kunde förutses. Ytterli­gare en viktig faktor som måste beaktas i sammanhanget är att det efter RS-reformens genomförande har införts en rad nya regler som i och för sig syftat till att uppnå effekter som varit önskvärda från materiell synpunkt, men som av olika skäl har komplicerat granskningsarbetet. Inte heller vid utformningen av den nyligen föreslagna inkomstskattereformen (prop. 1981/82:197) har det varit möjligt att helt undvika regler som medför att deklarationsgranskarna får ytterligare moment att beakta i sitt arbete.

De materiella beskattningsreglerna

Erfarenheterna hittills av RS-reformen har sålunda visat svårigheterna inom ramen för tilldelade resurser att nå målet att kraftigt öka kontrollen av deklarationer med invecklade inkomst- och förmögenhetsredovisningar, om man behåller och bygger vidare på nuvarande regelsystem. Detta gäller i vart fall om man skall upprätthåUa hittillsvarande ambitionsnivå vid gransknirig-en av samtliga deklarationer. Man kan inte heller fortsätta att bygga ut kontroUapparaten.

Det är viktigt, inte minst i nuvarande statsfinansiella läge, att sträva efter
ett skattesystem och ett beskattningsförfarande som är billigare och
effektivare från gransknings- och kontrollsynpunkt. Ett sätt att minska
resursåtgången i granskningsarbetet är att göra, de materiella reglerna
enklare. Särskilt angeläget för den praktiska hanteringen är det att uppnå
förenklingar som rör ett stort antal  deklarationer, dvs.  i första  hand             133

 

Skr.  1982/83:103 löntagardeklarationerna. Härigenom kan resurser frigöras för kontroll av de

Del II                     mera komplicerade deklarationerna. Förenklingar av detta slag är givetvis

mycket angelägna också från de skattskyldigas synpunkt. Enklare materiella

regler gör det lättare att fullgöra deklarationsskyldigheten och banar vägen

för att begränsa denna för vissa grupper.

Ett första steg i sådan förenklande riktning togs förra året i och med införandet av avdragsbegränsningar i fråga om de s. k. arbetsresorna. 1 samband med inkomstskattereformen är avsikten att gå vidare på denna väg. Man har sålunda bl. a. föreslagit ett till 1 000 kr. förhöjt schablonavdrag för personer med arbetsinkomst och förslag om att avdragen för premier för kapitalförsäkringar och för de s. k. frivilliga periodiska understöden avskaffas. Dessa förslag bör bidra till en enklare hantering av en stor del av deklarationsmaterialet, vilket i sin tur bör förbättra möjligheten att fördjupa kontrollen av de svårkontrollerade deklarationerna. Det är enligt min mening nödvändigt att man i det fortsatta arbetet för att reformera taxeringsförfarandet håller fast vid denna inriktning på förenklingar.

Jag kommer alltså fram till att det behövs en översyn av taxeringsförfa­randet som inte omfattar bara de delar som har berörts av RS-reformen utan som också syftar till en förenkling av löntagarbeskattningen och de materiella beskattningsregler som hänger samman särskilt med denna. Det är enligt min mening lämpligt att dessa frågor ses över i ett sammanhang. Utformningen av de materiella reglerna påverkar valet av beskattningsförfarande och omvänt kräver en viss typ av beskattningsförfarande att de materiella reglerna utformas på ett visst sätt. Den helhetsbedömning som här måste ske görs bäst inom ramen för en och samma utredning.

Skatteprocessen

Beskattningsförfarandet är i behov av en översyn också i ett annat avseende. Jag tänker på de regler som styr skatteprocessen, främst i länsrätterna. Mycket har gjorts i reformväg under den senaste tioårsperioden när det gäller själva organisationen av den dömande verksamheten. De tidigare beslutsorganen i andra instans, prövningsnämnderna, ombildades sålunda i början av 1970-talet till förvaltningsdomstolar-länsskatterätter. År 1979 bröts länsskattereätterna och övriga förvaltningsdomstolar på länspla­net ut från länsstyrelserna och slogs ihop till de nuvarande helt fristående länsrätterna.

Även reglerna för besvärs- och beslutsförfarandet har ändrats under denna tioårsperiod. Bl. a. har besvärstiderna förlängts samtidigt med den förläng­ning av taxeringsperioden som gjordes i samband med RS-reformen. Vidare har gränserna vidgats för länsrättens avgörande av taxeringsmål med ensamdomare. Det bör också påpekas att man är 1965 införde en rätt för skattemyndigheterna att genom ett enkelt förfarande vid sidan av domsto­larna rätta taxeringsfel och att denna rätt därefter utvidgats i flera omgångar, senast genom lagstiftning åren 1980 och 1981 (prop. 1980/81:69, SkU 1980/81:15, rskr 1980/81:62 och prop. 1981/82:19, SkU 1981/82:17, rskr 1981/82:53).

Trots åtgärder av nu angivet slag och trots resursförstärkningar till

länsrätterna och länsstyrelsernas besvärsenheter har antalet oavgjorda mål i

länsrätterna ökat markant under tioårsperioden. Efter 1979 års länsrättsre-

134                        form har visserligen läget förbättrats, men väntetiden för att få ett mål

 

avgjort  är  dock  fortfarande  alltför  lång  på  många  håll  vilket  vållar    Skr. 1982/83:103
olägenheter inte minst för de skattskyldiga. Detta är inte acceptabelt.      Dir. 1982:24

En arbetsgrupp inom RSV (ÖBO-gruppen) har lagt fram en rapport. Förenkla taxeringsprocesseri (juni 1981), med principförslag till åtgärder för att komma till rätta med de nyss angivna problemen. Förslaget avses främst utgöra ett underlag för fortsatta utredningsinsatser. ÖBO-gruppen konsta­terar i sin rapport att det inte är möjligt att enbart genom rationaliseringar eller resursförstärkningar klara av balansproblemen. Gruppen anser att man måste ändra grundförutsättningarna för verksamheten och lägger fram förslag om förenklingar i det formella regelsystemet. Förslagen innebär bl. a. att besvär till länsrätten skall ges in till den lokala skattemyndigheten i stället för till domstolen, att taxeringsintendenten skall få rätt att besluta i besvärsärenden när parterna är överens och att besvärstiderna skall förlängas och göras gemensamma för alla parter. Gruppen framhåller också att det är angeläget att en översyn görs av de materiella beskattningsreglerna i syfte att förenkla dessa. Enligt gruppen kan stora förenklingar uppnås redan med relativt små ingrepp i det materiella regelsystemet.

Rapporten har remissbehandlats. Remissinstanserna är överens om att det behövs genomgripande ändringar för att förbättra skatteprocessen. Mening­arna är emellertid delade när det gäller vilka närmare åtgärder som bör vidtas. Den allmänna uppfattningen är att frågorna bör utredas vidare. De flesta remissinstanserna understryker också behovet av att de materiella reglerna förenklas och att en utredning görs också i detta avseende. Många efterlyser ett samlat grepp på frågorna om förfarandet i taxeringsnämnden resp. länsrätten. Justitieombudsmannen (JO) P-E Nilsson har utvecklat sitt remissyttrande över ÖBO-gruppens rapport i en särskild rapport, "Den långsamma; skatteprocessen", där främst förhållandena i länsrätterna diskuteras.

I fråga om aktuella utredningar rörande skatteprocessen bör också nämnas en enkät som justitiedepartementet har gjort hos förvaltningsdomstolarna sommaren 1980. Enkätmaterialet behandlar bl. a. frågan, om skatteproces­sen även för framtiden skall vara en beloppsprocess samt frågor om utredningsskyldighet, domförhet m. m.

Jag har redan i samband med 1980 års utvidgning av det förenklade rättelseförfarandet (prop. 1980/81:69 s. 5) uttalat att meringripande åtgärder för att effektivera och förenkla skatteprocessen bör övervägas inom ramen för en kommande grundlig översyn av området. Jag delar alltså den uppfattningen som kommit till uttryck i ÖBO-gruppens rapport samt remissyttrandena och enkätsvaren, nämligen att reglerna om skatteproces­sen bör göras till föremål för fortsatt utredningsarbete. Utformningen av dessa regler är direkt beroende av hur man utformar det grundläggande taxeringsförfarandet. Jag anser därför att dessa frågor bör utredas i ett sammanhang.

Det allmännas processföring

Nära samband med de hittills behandlade spörsmålen har frågan om det
allmännas processföring i skattemål. Man har på senare år kunnat konstatera
att antalet besvär på taxeringsintendentens initiativ har minskat kraftigt.
Detta är inte tillfredsställande. ÖBO-gruppens utredning har omfattat
arbetsformer, organisation m. m. vid länsstyrelsernas besvärsenheter samt   135

 

Skr.  1982/83:103  RSV:s roll vid processföringen. Dessa frågor bör utredas vidare i syfte atl

Del II                     stärka det allmännas insatser på processområdet.

Slutsats

Jag föreslår alltså att en kommitté tillsätts med uppgift att utreda dels det grundläggande taxeringsförfarandet och de därmed förknippade materiella beskattningsreglerna, särkilt i fråga om löntagarbeskattningen, dels skatte­processen främst i länsrätterna, dels det allmännas processföring i skatte­mål.

Jag skall här närmast beskriva huvuduppgifternaför kommittén. Därefter berör jag vissa särskilt brådskande frågor som enligt min mening bör lösas utanför kommittén. Slutligen drar jag upp de närmare riktlinjerna för kommitténs arbete.

3 Kommitténs huvuduppgifter

Jag har inledningsvis antytt att man måste sträva efter ett system som gör det möjligt att hantera den stora massan av taxeringar på ett enklare sätt än i dagens system. En möjlighet kan vara att slopa nuvarande deklarationsskyl­dighet för vissa grupper av skattskyldiga och i stället införa någon form av försäkran om att inkomsterna är i enlighet med lämnade kontrolluppgifter. Även andra system är tänkbara. Gemensamt för de olika systemen är att de kräver förenklingar av de materieUa beskattningsreglerna, främst då av dem som gäller inkomst av tjänst. En första huvuduppgift för kommittén blir därför att försöka finna ett förenklat system för löntagarbeskattningen som avlastar taxeringsförfarandet. Det ankommer på kommittén att belysa olika möjligheter och att lämna ett förslag i ämnet.

Den andra huvuduppgiften blir att utforma det grundläggande taxerings­förfarandet i första instans. Kommittén bör här ha till uppgift att ompröva även vissa centrala principer för det nuvarande systemet. En viktig fråga som kommittén bör pröva är taxeringsnämndernas roll i ett framtida system och då särskilt om man för framtiden skall ge tjänstemännen utökade befogen­heter i taxeringsnämndsarbetet. En annan huvudfråga gäller vilka regler som skall gälla för omprövning och rättelse inom taxeringsnämnden eller skattemyndigheterna. Här kommer bl. a. ÖBO-gruppens förslag om beslut av taxeringsintendenten m. m. in i bilden. Besvärstiderna och de därmed förknippade frågorna om eflertaxering och extraordinära besvär skall också ses över.

Den tredje stora uppgiften blir att se över reglerna för skatteprocessen, dvs. förfarandet i länsrätterna, kammarrätterna och regeringsrätten. Även på detta område skall kommittén ta upp vissa principiellt viktiga frågor som jag senare återkommer till.

Slutligen skall kommittén utreda det allmännas processföring. Hit hör bl. a. frågorna om RSV:s roll i den framtida processen och om organisatio­nen av den processförande verksamheten i länen.

Jag skall strax närmare ange vissa riktlinjer för kommitténs arbete.
Kommittén bör emellertid vara oförhindrad att ta upp andra frågor ån de som
direkt anges. Det finns sålunda många värdefulla synpunkter och förslag att
ta vara på i det utredningsmaterial som har kommit fram under senare tid,
bl. a. i remissyttrandena över ÖBO-gruppens förslag och i svaren på
136                        justitiedepartementets enkät.

 

4 Uppgifter som bör lösas utanför kommittén                           Skr. 1982/83:103

.   ,       ,    ,        .   ,   0     .               ,..       Dir. 1982:24

Uppdraget till den av mig föreslagna kommittén far givetvis inte medtora

att det läggs en förlamande hand över det arbete som bedrivs av myndigheter

och andra organ i syfte att förbättra beskattningsförfarandet. Tvärtom är det

angeläget att gemensamma ansträngningar görs för att snabbt undanröja

olika problem som finns på de nu aktuella områdena. Jag vill kort peka på

några sådana punkter.

Skattekontrollen

Ett område där det behövs snabba åtgärder är kontrollen av deklarationer med komplicerade inkomst- och förmögenhetsredovisningar. Den behöver förbättras bl. a. genom ett ökat antal taxeringsrevisioner. Jag har tidigare nämnt att RSV har påbörjat en översyn av taxeringsarbetet i första instans. Detta arbete skall givetvis fortsätta och bör kunna förväntas leda till förslag om förbättringar som tjänar det angivna syftet.

Inom RSV pågår också arbete med att få fram en plan för hur kontrollresurserna skall kunna utnyttjas på bästa sätt. I det arbetet kommer man bl. a. in på frågan om ambitionsnivån vid granskningen. Åven på detta område bör det finnas möjlighet att uppnå snara förbättringar som gagnar den kvalificerade kontrollen. Jag vill här också erinra om den satsning på sådan kontroll som görs i årets budgetproposition. Enligt förslaget tillförs nämligen länsstyrelserna 10 milj. kr. för kvalificerad revisionsverksamhet.

Det finns således goda förutsättningar att skattekontrollen skall förbättras på kort sikt. Ett villkor för detta är dock att de materiella reglerna inte fortsätter att bli allt mer komplicerade.

Jag vill särskilt betona att detta gäller även i fråga om sådana regelkomplex som inte aktualiseras för annat än begränsade grupper av skattskyldiga och som således inte i första hand kan sägas sammanhänga med frågan om en förenklad löntagarbeskaltning. En strävan måste genomgående vara att nedbringa det antal moment som krävs för att från givna primäruppgifter få fram beskattningsunderlaget. Det är också angeläget att primäruppgifterna kan tas fram på ett så enkelt och entydigt sätt som möjligt. De skattskyldiga och skattemyndigheterna har här ett gemensamt intresse och jag vill förutskicka att jag senare denna dag kommer att föreslå regeringen att utfärda direktiv till samtliga skattekommittéer och sådana kommittéer vars förslag har konsekvenser på skatteområdet. Direktiven avses innebära bl. a. att förenklingsaspekten skall beaktas särskilt vid utformningen av förslagen. Det skall vidare ankomma på kommittéerna att särskill redogöra för de kontrolltekniska frågor som är förknippade med framlagda förslag. Redo­görelsen skall avse bl. a. tillämpningsproblem, kontrollmetoder och resurs­åtgång.

Skatteprocessen

På det processuella området bör åtgärder övervägas för att minska väntetiderna i länsrätterna.

I detta syfte kommer jag inom kort att föreslå regeringen att RSV och
domstolsverket skall få i uppdrag att snabbutreda ÖBO-gruppens förslag alt
besvär till länsrätten skall ges in till den lokala skattemyndigheten i stället för          137

 

Skr.  1982/83:103 till domstolen. Detta förslag har tillstyrkts av nästan alla remissinstanser.

Del II                     Åven vissa andra närliggande frågor bör utredas i det sammanhanget. Målet

bör vara att de nya reglerna skall  kunna tillämpas fr. o. m.   1983 års taxering.

ÖBO-gruppen har lagt fram förslag om hur ett nytt rättelseinstitut bör utformas. Som jag senare skall återkomma till, bör dessa förslag vidareut­vecklas av kommittén. Det bör emellertid som det har påpekats under remissförfarandet finnas möjlighet att göra en provisorisk lösning inom ramen för gällande rättelseinstitut, nämligen genom en ytterligare utvidgning av rättelseförfarandel enligt 72 a § taxeringslagen (1956:623), TL. Möjlig-heternii härtill kommer alt utredas inom budgetdepartementel. Detta arbete bedrivs med målsättningen att en utvidgning av rättelseinslilutet skall kunna tillämpas redan vid årets taxering.

5 Riktlinjer för kommitténs arbete

Allmänt

Det är en mycket omfattande uppgift som läggs på kommittén. Med hänsyn till frågornas stora vikt är det angeläget att arbetet bedrivs skyndsamt. Flera av frågorna hänger nära ihop med varandra. Det kan därför vara lämpligt att lägga upp utredningsarbetet så att kommittén delas in i arbetsgrupper, som utreder olika frågor parallellt. Även med en sådan uppläggning av utredningsarbetet bör kommittén inrikta sig på att lösa sitt uppdrag i etapper. En första etapp kan lämpligen omfatta löntagarbeskatt­ningen och beskattningsförfarändet i första instans. Kommittén bör lägga fram ett förslag i den delen före utgången av år 1983.

I detta sammanhang vill jag ta upp én fråga som rör den särskilda projektgrupp (ÖTF-projektet) som inom ramen för RSV:s uppföljning av RS-systemet har i uppdrag att göra en översyn av det grundläggande taxeringarbelet. Gruppen har redan initierat förenklingar till 1982 års taxering, bl. a. i fråga om vissa underrättelseskyldigheter. Ändringar har också gjorts av vissa rutiner för granskningsarbetet, beslutsredovisningen och terminalarbetet. Genom försöksverksamhet och studier av verksamhe­ten vid 1982 års taxering gör gruppen en probleminventering och genomför dessutom en deklarationsundersökning på 1981 års material liknande den som riksrevisionsverket (RRV) gjorde i fråga om 1979 års deklarationsmate­rial. Gruppens uppdrag omfattar också att utveckla förslag om ändringar av de materiella beskattningsreglerna.

Som framgått av vad jag nu har sagt ligger gruppens arbetsområde nära del som kommittén har att behandla. De undersökningar som gruppen redan har gjort och det material som den har tillgängligt torde vara av stort värde för kommitténs möjligheter att driva sitt arbete snabbt. Efter samråd med RSV föreslår jag därför att de av gruppens arbetsuppgifter som omfattas av kommitténs uppdrag överförs till kommittén.

Beträffande speciellt frågan om förenklingar och schabloniseringar av de
materiella beskattningsreglerna vill jag i sammanhanget framhålla följande.
Kommitténs uppgift är främst att föreslå sådana ändringar som är direkt
betingade av en önskan att uppnå ett system för förenklad löntagarbeskalt­
ning. Kommittén bör emellertid också allmänt bilda sig en uppfattning om
138                        vilka materiella regler som vållar de största problemen i taxeringsnämnderna

 

och i skatteprocessen. RRV:s undersökning ger en rätt god bild av Skr. 1982/83:103 förhållandena i taxeringsnämnderna. Denna undersökning behöver emeller- Dir. 1982:24 tid kompletteras och utvidgas till att avse även länsrätterna. På grundval av det material som sålunda hämtas in har utredningen att överväga lämpliga åtgärder. Det kan gälla ändringar av de materiella reglerna i sak men också ändrade formkrav eller beviskrav för tillämpningen av de materiella reglerna. Givetvis skall kommitténs överväganden i denna del begränsas till sådana regler som har visat sig vålla mer betydande problem vid tillämp­ningen. I den mån frågorna är föremål för utredning i annan ordning eller en reform bedöms kräva omfattande utredningsarbete, kan det vara lämpligt att kommittén nöjer sig med att redovisa sina erfarenheter i saken till vederbörande utredningsorgan eller till regeringen.

Det grundläggande taxeringsförfarandet

Syftet med en förenklad löntagarbeskaltning bör vara bl. a. alt man i princip skall slippa att göra någon manuell granskning av inkomstförhållan­dena för den stora majoriteten av skattskyldiga. Målet bör vara alt de berörda skattskyldiga inte skall behöva lämna någon deklaration eller också skall denna vara så enkel att den bara behöver göras till föremål för ett enkelt registreringsförfarande.

Det är av största vikt för taxeringsförfarandets effektivitet att gransknings­resurserna kan inriktas på skattskyldiga med mer invecklade inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Jag förutsälter att dessa inkomsttagare även fortsättningsvis skall vara skyldiga att lämna självdeklaration enligt i huvudsak samma mönster som i dag. Frågan är emellertid om man beträffande dessa deklarationer för framtiden behöver behålla principen att alla skall granskas manuellt på samma sätt varje år och att taxeringarna skall beslutas i taxeringsnämnden.

Resurserna medger inte utrymme för en noggrann granskning av varje deklaration. Vissa deklarationer underkastas bara en formell granskning för atl man på sä sätt skall få tid för en mera ingående kontroll av andra deklarationer. Så har det alltid varit. Under senare år har man emellertid på försök utvecklat ett system enligt vilket granskningen skall bedrivas i mera planmässiga former (s. k. varvad granskning). Statsmakterna har också i samband med genomförandet av RS-reformen slagit fast principen att taxeringsnämnden, när ett fel upptäcks i en deklaration har rätt att underlåta avvikelse om denna skulle avse endast mindre belopp (65 § TL). Det är fråga om en kodifiering av praxis som har gjorts för att granskningen skall kunna inriktas på väsentligheter. Kommittén bör överväga vilka riktlinjer som bör gälla i framtiden för gransknings- och kontrollarbetet. Övervägandena i denna del bör avse också fördelningen av deklarationsmaterialet och granskningsresurserna på regional resp. lokal nivå.

I fråga om taxeringsbesluten gäller f. n. att taxeringsnämndens ordförande
har rätt att ensam besluta i vissa fall bl. a. om avvikelse inte görs eller om
saken är uppenbar. Efter införandet av tjänslemannagranskning är del i regel
tjänstemannen som tar initiativ till en avvikelse från självdeklarationen. I
praktiken är det ibland också så alt tjänstemännen, i fall av uppenbara fel, av
praktiska skäl sänder ut underrättelser om avvikelser innan ordföranden får
tillfälle att granska deklarationerna. Föredragningen av ärenden inför
fullsutlen nämnd begränsas i praktiken ofta till fall där den skattskyldige har   139

 

Skr. 1982/83:103   motsatt sig en ändring eller begärt omprövning av ett beslut.

Del II                         Mycket talar för att tiden nu är mogen för en genomgripande formell

nyordning på detta område så att det även formellt är tjänstemännen som beslutar i normalfallen och atl nämndens prövning inskränks till fall där en omprövning har begärts av den skattskyldige eller där det annars finns särskilda skäl för en granskning av nämnden. Kommittén bör pröva denna fråga.

En annan viktig fråga är taxeringsperiodens längd. Man kommer då också in på frågorna om när taxeringsbesluten skall föreligga och vilka möjligheter det skall finnas att ompröva eller rätta besluten inom ramen för det grundläggande taxeringsförfarandet. I detta sammanhang vill jag erinra om ÖBO-gruppens förslag till nya rältelseinstitul som jag tidigare har nämnt och som enligt en så gott som enig remissopinion bör övervägas ytterligare i samband med en grundlig översyn av skatleprocessen. Jag delar den uppfattning som remissorganen har gett uttryck för och anser att delta skall ingå i kommitténs uppdrag.

Målet för kommitténs arbete i denna del bör vara att länsrätterna inte skall behöva kopplas in i andra fall än de där det föreligger en verklig tvist mellan det allmänna och den enskilde i en beskattningsfråga. Kommittén bör pröva olika vägar för att åstadkomma detta. Här står två intressen mot varand­ra.

Det finns å ena sidan, såväl för det allmänna som för den enskilde, ett välmotiverat intresse av att taxeringsbesluten i normalfallen står fast efter en förhållandevis kort tid. Från olika synpunkter är det önskvärt att taxerings­besluten meddelas fortlöpande under taxeringsåret och att besvärstiderna i princip anknyter till när besluten meddelas. Härigenom undviker man åtskilliga av de olägenheter i form av ojämn arbetsbelastning hos skattemyn­digheterna och länsrätterna som det nuvarande systemet medför. En sådan lösning kräver omfattande ändringar i nuvarande system. Bl. a. är den beroende av vad kommittén kommer fram till i sina överväganden om taxeringsperiodens längd och de effekter i fråga om taxeringsnämndens möjligheter till omprövning av taxeringsbesluten som skulle bli följden.

Å andra sidan finns det enligt min mening mycket som talar för att man bör ha möjlighet att ompröva eller rätta de grundläggande taxeringsbesluten under en förhållandevis lång lid. Etl exempel på en sådan ordning utgör mervärdeskattesystemet. Enligt detta kan besluten ändras under en sexårs-period på initiativ både av den skatlskyldige och av det allmänna. Kommittén bör undersöka om mervärdeskattens besluts- och omprövningssystem kan användas också på den direkta skattens område. I kommitténs överväganden om ett sådant system bör också ingå utformningen av reglerna om besvärstidens längd och av möjligheterna att ändra besluten genom eflertaxering eller annars i extraordinär ordning.

Kommitténs uppgift blir alltså att göra en avvägning mellan intresset av att efter en förhållandevis kort tid ha ett slutgiltigt beslut i första instans och de fördelar som kan ligga i en längre omprövningsperiod.

Förenklad löntagarbeskattning m. m.

Ett förenklat system för löntagarbeskattningen bör som jag har nämnt
bilda grundvalen för den reform av det grundläggande taxeringsförfarandet
140                       som kommittén skall utarbeta.

 

Det förenklade systemet skall således främst gälla beskattningen av Skr. 1982/83:103 tjänsteinkomst, dvs. löntagarna och pensionärerna. Det skall vara enklare än Dir. 1982:24 det nuvarande bl. a. i den meningen att det skall vara lättare att förstå för de skattskyldiga och kräva en mindre omfattande uppgiftsskyldighet från deras sida. Men det skall också vara enklare att tillämpa för myndigheterna så att resurserna i ökad omfattning kan inriktas på svårgranskade deklaratio­ner.

Som jag nyss har nämnt är det nödvändigt att uppnå en förenklad hantering av det stora flertalet normala taxeringsärenden för att resurserna för granskning och utredning skall kunna inriktas på de mer komplicerade fallen. Endast på så sätt kan skattekontrollen fås att fungera på ett godtagbart sätt. Mot denna bakgrund är det tydligt att del är ett starkt önskemål att så stora grupper som möjligt skall kunna föras in i ett förenklat system. Samtidigt är det givet att det också finns gränser för vad som är acceptabelt i fråga om schabloniseringar och förenklingar i skilda avseenden. Det är kommilténs uppgift att belysa dessa avvägningsfrågor och att framlägga konkreta förslag. Utgångspunkten måste emellertid vara den jag angivit, nämligen att ge förutsättningar för en väsentlig omprioritering av skatteför­valtningens resurser i fråga om deklarationsgranskning m. m.

Kommittén bör till att börja med undersöka vilka förenklingar som bör göras av de materiella beskattningsreglerna. Det är givetvis främst avdrags­reglerna under inkomst av tjänst som behöver reformeras om man vill förenkla löntagarbeskattningen. Men även vissa andra regler, t. ex. i fråga om de allmänna avdragen, kan behöva ändras för att systemet skall bli effektivt. I det sammanhanget bör kommittén underrätta sig om de överväganden i fråga om bl. a. förvärvsavdraget som görs inom ensamföräl­derkommittén (S 1977:16) och familjeekonomiska kommittén (S 1979:06).

När det gäller avdragen under inkomst av tjänst ligger det närmast till hands att - efter mönster från åtskilliga andra länder - tänka sig att gå vidare på vägen med ett förhöjt schablonavdrag för att på så sätt fånga in större grupper. Det måste emellertid i sammanhanget uppmärksammas att den lösning i fråga om schablonavdraget som valts i det förut nämnda förslaget till inkomstskattereform innebär att vissa kostnader fortfarande ligger utanför. Hit hör kostnader för resor till och från arbetet, resor i tjänsten och kostnader för dubbel bosättning. I fråga om dessa poster föreligger av olika skäl särskilda förhållanden som måste beaktas vid försöken att finna förenkling­ar. När det gäller arbetsresorna vållas svårigheterna bl. a. av att de yttre förutsättningarna i fråga om val av bostad, arbetsplats och trafikmedel är så olika för olika grupper och i olika regioner. I fråga om kostnader vid resor i tjänsten och dubbel bosättning är det bl. a. de särskilda bestämmelserna om skattefrihet för sådana ersättningar till statligt anställda som komplicerar bilden. I det sammanhanget är emellertid det utredningsarbete som bedrivs av traktamentsbeskattningssakkunniga (B 1978:02) av stort intresse och kommittén bör underrätta sig om detta.

Ett uppenbart problem när det gäller ett förhöjt schablonavdrag är atl det,
i varje fall på kort sikt, torde vara svårt att undvika att det uppstår elt
skattebortfall för det allmänna. Kommittén bör undersöka vilka möjligheter
som kan finnas att uppnå besparingar genom att slopa ytterligare avdrag eller
genom att begränsa avdragsrätten till kostnader som överstiger ett visst
belopp. Jag vill erinra om att ell steg i den senare riktningen tagits i fråga om 141

 

Skr.  1982/83:103  just kostnaderna för arbetsresor. Med sådana lösningar måste emellertid

Del II                      uppmärksammas det problem som ligger i att löntagare kan gå miste om en

avdragsrätt som bibehålls för andra kategorier skattskyldiga.

Kommittén bör enligt vad jag sagt sträva efter att minimera det nettobortfall av skatteunderlag som reformerna i fråga om avdragsreglerna kan innebära. Likväl är det enligt min bedömning mest realistiskt att räkna med att det inte helt går att komma ifrån ett sådant bortfall. Kommittén bör i så fall redovisa vilka krav som detta kan ställa på inkomstförstärkningar från annat håll, t. ex. genom ändringar i inkomstskatteskalan. Del bör emellertid inte vara kommitténs uppgift att direkt förorda någon finansiering.

Förenklingarna i det materiella regelsystemet är avsedda att ge förutsätt­ningar atl gå vidare och införa elt särskilt system för löntagarbeskattningen. Ett sådant system kan utformas på i huvudsak två olika sätt.

Enligl det ena systemet tillgodoförs en löntagare redan vid källbeskatt­ningen alla de avdrag som han är berättigad till enligt en schablon eller ett särskilt beslut om jämkning. Någon omprövning av avdragen efter inkomst­årets utgång skall normalt inte äga rum och någon taxering av löntagarna sker inte heller. Det är alltså fråga om ett system med vad man brukar kalla definitiv källskatt. Ett exempel på ett sådant system är den svenska sjömansskatten. System av i princip motsvarande slag tillämpas i mera generell form i bl. a. Storbritannien och Västtyskland.

Enligt det andra systemet görs i princip inga ändringar i fråga om källskatten och taxeringsförfarandet. Däremot schabloniseras de materiella beskattningsreglerna och deklarationsskyldigheten förenklas. Ett sådant system tillämpas i bl. a. Danmark. Där gäller i huvudsak att den som har haft bara "A-indkomst", dvs. lön, pension eller andra tjänsteinkomster, bank­räntor och/eller en förmögenhet på högst 50 000 Dkr. kan avge en förklaring om detta på första sidan av deklarationsblanketten och därmed har han fullgjort sin deklarationsskyldighet. Han tillförs då automatiskt ett "lönmod-tagerfradrag" efter viss procent av inkomsten, dock högst 3 200 Dkr.

Enligt min mening finns det anledning att särskilt noga pröva om man kan finna en lämplig lösning för svenska förhållanden efter förebild i det danska systemet. En sådan lösning synes ligga väl i linje med de regler och rutiner som tillämpas f. n. och den bör därför inte möta några större tekniska eller administrativa problem. Jag vill dock framhålla atl arbetsgivares och andras kontrolluppgiftslämnande blir än viktigare i det här skisserade systemet än den är i dag. Ökade kontrollinsatser på detta område ger också möjlighet till effektivare granskning av de arbetsgivaruppgifler som ligger till grund för debitering av socialavgifter. I kommitténs uppdrag ingår därför att föreslå eventuella ändringar av uppgiftspliktens omfattning, av påföljder för underlåtenhet att lämna kontrolluppgift etc, som kan krävas i ett sådant system. Denna arbetsuppgift gränsar till det område som utredningen (Fi 1973:01) om säkerhetsåtgärder m. m. i skatteprocessen (USS) har att utreda. Kommittén skall därför i denna fråga arbeta i nära samråd med nämnda utredning.

Skatteprocessen

Som jag tidigare har nämnt har skatteprocessen och främst då länsrätter­
nas verksamhet diskuterats i justitiedepartementets enkät, i ÖBO-gruppens
142                         rapport och i JO:s rapport. En förenkling av de materiella skattereglerna och

 

en reform av det grundläggande taxeringsförfarandet är visserligen ägnad att   Skr. 1982/83:103 minska antalet tvister som behöver föras vidare och därigenom att korta ner    Dir. 1982:24 väntetiderna i länsrätterna. Emellertid finns del under alla omständigheter anledning att belysa också vissa frågor om skatteprocessen i förvaltnings­domstolarna.

En fräga som berördes i justitiedepartementets enkät gäller skatteproces­sens inriktning och omfattning. Skatteprocessen har alltsedan 1800-talet haft karaktär av en beloppsprocess vars föremål är de taxerade beloppen, inte de avdrags-, skattepliktsfrågor m. m. som parterna åberopar. I praktiken gestaltar sig skatteprocessen dock i vår tid ofta som en sakprocess. Särskilt om rättelse- och omprövningsinstitulen utvidgas finns det emellertid anledning atl överväga att ta konsekvenserna av utvecklingen och införa en formlig sakprocess, där domstolens prövning och befattning med saken inskränks till just den fråga som överklagandet gäller. Från domstolshante­ringen skulle som regel försvinna bl. a. uträkningen av den taxerade och beskattningsbara inkomsten. Domstolens uppgift blir därmed mera renodlat att slita en tvist mellan det allmänna och den skattskyldige.

Kommittén bör dock vid övervägandet av denna fråga särskilt beakta de svårigheter som Ugger i att man i en sakprocess inte torde kunna föra in nya grunder som ändrar processföremålet. Detta innebär allmänt sett givetvis väsentliga förändringar av parternas roller i skatteprocessen och kan ge upphov till ytterligare processer rörande samma års taxering. Det medför också ett behov av ändrade administrativa föreskrifter på flera områden bl. a. i fråga om sammanföring av mål.

Nära samband med denna fråga har möjUgheterna att införa motsvarig­heter till instituten deldom och fastställelsedom i skatteprocessen. Sådana frågor har diskuterats i enkäten och av JO. Andra processuella frågor, som har tagits upp, är frågor om intervention, besvärsrätt för tredje man, inhibition och förtursregler.

I detta sammanhang bör nämnas att BRÅ:s promemoria (PM 1982:1) Skattebrott och Skatlemål innehåller vittgående förslag om integrering av skatteprocessen och brottsmålsförfarandet när det gäller skattebrottmål. Promemorian är f. n. under remissbehandling från justitiedepartementets sida. När remissbehandlingen har avslutats får det övervägas om kommittén skall ta sig an också de frågor som tas upp i promemorian.

En annan fråga som togs upp i justitiedepartementets enkät gällde domstolarnas officialprövning och utredningsskyldighet. Det är uppenbart att man här måste beakta att den skattskyldige i allmänhet själv för sin talan och att de aktuella bestämmelserna är gemensamma för processen i förvaltningsdomstolarna.

Vad gäller domförhetsreglerna har regeringen föreslagit (prop. 1981/ 82:190) att gränsen för ensamdomarbehörigheten i taxeringsmål i länsrätt höjs till 2 500 kr. Kommittén bör överväga om del finns anledning att höja denna gräns ytterligare eller om systemet med ensamdomare på annat sätt bör vidgas.

Med utgångspunkt i smämålslagen kan det finnas skäl alt överväga
begränsningar i rätlen att fullfölja målen från länsrätten till kammarrätten.
Genom att införa ett krav på prövningstillstånd när det gäller mindre
omfattande skattemål kan kammarrätternas handläggning av de mer
kvalificerade målen påskyndas. Jag vill erinra om att smämålslagen
innehåller en möjUghet till ändringsdispens. I sammanhanget vill jag också    143

 

Skr. 1982/83:103  erinra om att rättegångsutredningens (Ju  1977:06) arbete också berör

Del II                     småmålsförfarandet. Kommittén bör därför hålla sig underrättad om de

överväganden rättegångsutredningen gör i detta hänseende.

En viktig uppgift för kommittén blir även att anvisa hur den nuvarande floran av olika besvärsregler och besvärstider skall kunna reduceras.

Åven om de frågor som jag nu har berört så gott som uteslutande avser inkomsttaxeringsmål bör kommitténs översyn omfatta även skatteprocessen när det gäller de indirekta skatterna.

Det allmännas processföring i skattemål m. m.

Reformer i de avseenden som jag tidigare har berört bör kunna få en mycket positiv inverkan på förutsättningarna för det allmännas processföring i skattemålen. Kommittén bör emellertid överväga också åtgärder som är mera direkt inriktade på att förbättra processföringen.

Sedan 1970-talets början har stora ändringar skett i taxeringsintendenter­nas arbetsuppgifter. Skattelagstiftningen har kraftigt omdanats. Reglerna har blivit svårare och en mängd nya ärendegrupper har tillkommit. Förvaltningsrättsreformen och inrättandet av förvaltningsdomstolarna har också ökat kraven på det allmännas representanter i skatteprocessen. Någon ordentlig översyn av processföringsornrådet har emellertid inte skett på mycket länge. Jag delar ÖBO-gruppens uppfattning att tiden nu är mogen för en sådan översyn.

Kommittén bör förutsättningslöst pröva hur det allmännas processföring i skattemål av olika slag skall organiseras. En fråga som bör belysas är om man närmare bör integrera den processförande verksamheten och taxeringsarbe­tet. Kommittén bör också överväga om det är lämpligt att föra ut delar av processverksamheten till lokal nivå. Kommittén bör med andra ord diskutera den nuvarande uppdelningen av den fiskala verksamheten på en taxerings­enhet och en besvärsenhet resp. på regional och lokal nivå.

Kommittén bör också ta upp de allmänna ombudens ställning även när det gäller mervärdeskatt och andra indirekta skatter. Som ÖBO-gruppen har framhållit kan det finnas anledning att avskaffa de allmänna ombuden och inordna ombudsfunktionerna direkt i länsstyrelsernas skatteavdelningar.

Processföringen i högsta instans måste ägnas särskild uppmärksamhet. Det är nämligen en viktig uppgift för taxeringsintendenterna att medverka till att rättspraxis utvecklas genom att föra mål till regeringsrätten. Det finns ett stort behov av att utveckla och samordna denna processföring. ÖBO-gruppen pekar på möjligheten att ge RSV samma roll på det skatteproces-suella området som riksåklagaren har på brottmålssidan.

Jag håller med ÖBO-gruppen om att frågan om RSV:s ställning på det processförande området bör ingå i översynen. 1 likhet med ÖBO-gruppen anser jag att man bör stärka RSV:s roll på detta område. Kommittén bör bl. a. undersöka om lösningen med s. k. riksintendenter är lämplig och bör vidareutvecklas. Man bör också pröva i vilken utsträckning lösningen för åklagarväsendet kan vara av intresse även för den fiskala processföringen. Frågan om förhållandet mellan skattechefer och riksintendenter måste behandlas, liksom andra frågor om RSV:s och skattechefernas roller i processföringen och dessa organs inbördes relationer.

I uppdraget skall också ingå att utreda om riksintendenternas talerätt bör
144                        utvidgas. Enligt nuvarande regler är denna begränsad till visst mål eller vissa

 

grupper av mål. Det kan finnas skäl att överväga exempelvis om riksinten-    Skr. 1982/83:103 denterna bör ha en mera generell rätt att föra talan i mål som berör flera län.    Dir. 1982:24 Kommittén bör i detta sammanhang också undersöka om den talerätt som taxeringsintendenterna har enligt nuvarande regler bör utsträckas också till mål utanför det egna länet. Därvid kan det visa sig lämpligt att kommittén gör en totalöversyn av forumreglerna för taxeringsprocessen.

Kommittén bör också ta upp de övriga frågor som ÖBO-gruppen har aktualiserat och som syftar till att stärka det allmännas processföring. Jag tänker bl. a. på möjligheterna att ge taxeringsintendenten rätt att begära ett förhandsbesked i en skattefråga enligt de principer som i dag gäller för de skattskyldiga. Vidare bör kommittén ta upp motsvarande fråga på den indirekta beskattningens område.

Utöver vad jag tidigare har anfört angående finansiering av reformer i fråga om löntagarbeskattningen bör kommittén beakta vad som anförts i de direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansie­ring av reformer (Dir 1980:20) som regeringen beslutade den 13 mars 1980. Direktiven innebär att kommitténs förslag bör hållas inom ramen för oförändrad resurstilldelning. Om kostnadskrävande förslag läggs fram, måste samtidigt visas hur förslagen kan finansieras genom besparingar i form av rationaliseringar och omprövning av pågående verksamhet inom utred­ningsområdet.

Kommittén bör vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att framföra synpunkter.

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för budgetdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med uppdrag att se över laxeringsförfarandel och skatteprocessen,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde till kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns kommittéanslag.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartementet)

145

10 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

Skr. 1982/83:103      Tilläggsdirektiv till utredningen (Ju 1977:08) om bar-
Dei II              nens rätt

Dir 1982:25

Beslut vid regeringssammanträde 1982-05-06.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Petri, anför.

Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för justitiedepartementet den 15 mars 1977 en kommitté för att utreda frågan om en förstärkning av barns rättsliga ställning. Kommittén antog namnet utredningen om barnens rätt.

Enligt direktiven (Dir. 1977:25) skulle utredningens uppgift allmänt vara att undersöka i vilka fall och på vilka sätt barns intressen och behov borde tillgodoses bättre än f. n. genom föreskrifter som - huvudsakligen inom ramen för lagstiftningen i övrigt - särskilt tog sikte på barnens rätt. Utredningsuppgifterna ansågs inte behöva preciseras närmare. Utredningen borde enligt direktiven i en första etapp inrikta sitt arbete på atl mera diskussionsvis presentera olika uppslag och förslag till lösningar, gärna i form av alternativ.

Sedan utredningen i ett första delbetänkande (SOU 1978:10) föreslagit att ett förbud mot aga av barn togs in i föräldrabalken, något som också genomfördes den 1 juli 1979 (prop. 1978/79:67, LU 11, rskr 190, SFS 1979:122), föreslog utredningen i ett andra delbetänkande (SOU 1979:63) omfattande ändringar i föräldrabalkens regler om vårdnad, umgänge och överlämnande av barn. Efter sedvanlig remissbehandling har en del av förslagen lagts till grund för förslag till ny lagstiftning om vårdnad och umgänge m. m. (prop. 1981/82:168). Vissa av utredningens förslag ansågs dock behöva övervägas ytterligare. Del gällde bl. a. frågan om talerätt och representanter för barn i mål om vårdnad m. m. I propositionen angavs att utredningen genom tilläggsdirektiv borde få i uppdrag att fullfölja arbetet i dessa delar.

Jag avser nu att föreslå sådana tilläggsdirektiv. I detta sammanhang vill jag även ta upp en del andra frågor som har uppmärksammats i riksdagen eller regeringskansliet och som också de lämpligen bör övervägas av utredningen. Till en del ligger dessa frågor utanför utredningens nuvarande uppdrag.

Talerätt och representanter för barn i mål om vårdnad m. m.

I- betänkandet SOU 1979:63 lade utredningen fram olika förslag om talerätt för barn i mål om vårdnad m.m. och om representanter för barn i form av barnombud eller en särskild barnombudsman (se betänkandet s. 137-144 och 152-156). Ytterligare förslag och synpunkter fördes fram under remissbehandlingen (se prop. 1981/82:168 bil. 3 avsnitt 7 och 8).

Som jag nämnde i propositionen (se s. 20 och 42) kräver dessa olika förslag

vidare bearbetning. Utredningen bör ges i uppdrag att fullfölja detta arbete.

lo                           Utredningsarbetet bör härvid inte vara begränsat till vårdnadsfrågor utan

 

■också gälla talerätt och representanter för barn i andra frågor, t. ex.     Skr. 1982/83:103 beträffande  underhåll.   Jag vill  emellertid erinra  om  vad som  sägs i     Dir. 1982:25 " tilläggsdirektiven  (Dir.   1980:20) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansieringen av reformer.

Utredningen bör i denna del samråda med rättegångsutredningen (Ju 1977:06).

Barns rättsliga ställning enligt socialtjänstlagen m. m.

Utredningen bör med beaktande av vad som kommer fram vid arbetet med frågan om talerätt m. m. för barn i mål om vårdnad också överväga hur barns rättsliga ställning kan stärkas i mål och ärenden enligt socialtjänstlagen (1980:620) och lagen (1981:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga (jfr SoU 1979/80:44 s. 103 ff, rskr 385). Jag vill i detta sammanhang nämna att utredningen har för avsikt att behandla den rättsliga ställningen i övrigt för barn som stadigvarande vårdas och fostras i ett annat hem än det egna (jfr SoU 1980/81:26 s. 3). Detta arbete rör såväl barnets behov av skydd mot flyttningar mellan olika hém som fosterföräldrarnas roll.

Utredningen bör i denna del samråda med socialberedningen (S 1980:07).

Förmynderskap och godmanskap

År 1974 reformerades bestämmelserna om förmynderskap och godman­skap (prop. 1974:142, LU 38, rskr 404). De nya reglerna trädde i kraft den 1 januari 1976.

Under slutet av år 1981 behandlade riksdagen ett par motioner om bl. a. omyndighetsförklaring, utseende av god man samt arvode till förmyndare och gode män (niot. 1979/80:23 och 1980/81:1192). Under lagutskottets behandling av motionerna inhämtades yttranden från ett antal myndigheter och organisationer. Flera av dessa remissinstanser kritiserade i skilda delar de nuvarande bestämmelserna, som ansågs oklara och inte ge de tillämpande myndigheterna tillräcklig vägledning. Utskottet fann för sin del att det nu kunde vara motiverat med en närmare utvärdering av 1974 års reform, främst för att kartlägga de problem som yppat sig i tillämpningen. Enligt utskottet borde bl. a. undersökas i vad mån skyddet för sjuka eller handikappade personer kunde behöva förstärkas (LU 1981/82:4). Riksdagen har gett regeringen till känna vad utskottet sålunda anfört om en utvärdering av reglerna om förmynderskap och godmanskap (rskr 1981/82:7). Det kan tilläggas att riksdagen nyligen har behandlat ytterligare en motion om omyndighetsförklaring (se mot. 1981/82:523, LU 34). Lagutskottet har förklarat sig utgå från att också de frågor som tagits upp i den motionen kommer att belysas vid utvärderingen.

Jag föreslår att utredningen om barnens rätt nu ges i uppdrag att företa den utvärdering av reglerna om förmynderskap och godmanskap som riksdagen har begärt. I anslutning till detta uppdrag bör till utredningen också överlämnas följande handlingar som har kommit in till regeringen eller justitiedepartementet och som rör detta lagstiftningsområde, nämligen

147

 

Skr. 1982/83:103  1. skrivelse den 5 februari 1980 från Stockholms överförmyndarnämnd med

Del II   :  ,                  hemställan om översyn av 18 kap. 3 § föräldrabalken,

2. skrivelse den 17 oktober 1980 från datainspektionen om avisering av

omyndighetsförklaring, m. m., 3.. skrivelse den 18 november 1981 från Ystads kommun om arvodering till

förmyndare och god man, samt 4. kopior av yttranden den 17 och 19 februari 1982 från socialstyrelsen till riksdagens ombudsmän om utlåtande från läkare i ärende om förordnan­de av god man.

Utredningen bör vidare ytterligare överväga de frågor om skydd för barns egendom som utredningen har tagit upp i en till justiliedepartementet ingiven promemoria den 1 juli 1981.

I prop. 1981/82:168 om vårdnad och umgänge m. m. diskuterades ett förslag av utredningen om att man i vårdnadsreglerna skulle samla samtliga de bestämmelser som gäller i fråga om det juridiska ansvaret för ett barns personliga angelägenheter och slopa den anknytning lill förmynderskapsreg-lerna som finns i dag när vårdnaden anförtros åt någon annan än barnets föräldrar. Detta förslag ansågs emellertid innebära sådana sakliga föränd­ringar som behövde diskuteras ytterligare, vilket borde ske inom ramen för den allmänna översyn av lagstiftningen om förmynderskap och godmanskap som jag nyss berörde. I enlighet med vad som uttalades i propositionen (s. 20) bör även detta uppdrag anförtros åt utredningen.

Utredningen bör dessutom ges i uppdrag att på nytt överväga om det går att hitta ett bättre uttryck för det juridiska ansvaret än vårdnad för att markera skillnaden mot den faktiska vården om ett barn (prop. 1981/82:168 s. 21).

Utredningen bör kunna ta upp också andra frågor om förmynderskap och godmanskap än dem jag nu har berört, t. ex. sådana som har internationell anknytning.

Adoption

I prop. 1980/81:112 om samtycke och tillstånd till adoption behandlades en
del frågor om adoption som ansågs böra övervägas av utredningen om
barnens rätt. En sådan fråga var om man borde avskaffa den nuvarande
bestämmelsen i 4 kap. 5 § första stycket föräldrabalken om att den som är
under 16 år får adopteras utan eget samtycke, om det kan antas skada honom
eller henne att bli tillfrågad (se prop. s. 7). En annan fråga var om
socialnämnden borde ha möjlighet att ge ekonomiskt stöd till fosterföräldrar
även efter del atl de har adopterat ett fosterbarn (se prop. s. 10). Ytterligare
en fråga gällde sådana adoptioner av utländska barn som av olika skäl inte
fullföljs (se prop. s. 10, 14 f, 53 och 55). Det ansågs vidare lämpligt alt
utredningen övervägde frågan om Sverige skulle tillträda 1965 års Haagkon­
vention om behörig myndighet, tillämplig lag och erkännande av beslut
rörande adoption (se prop. s. 10). Slutligen borde utredningen diskutera om
det, bl. a. från systematisk synpunkt, fanns anledning att i etl större
sammanhang se över adoptionsbestämmelserna i 4 kap. föräldrabalken,
däribland frågan huruvida de åldersgränser som nu gäller är lämpliga (se
14g                        prop. s. 10). Dessa uttalanden i propositionen lämnades utan erinran av

 

riksdagen (LU 1980/81:17, rskr 255).                                    Skr. 1982/83:103

Utredningen bör nu ges i uppdrag att behandla dessa frågor. Enligt min    Dir. 1982:25 mening bör utredningen vara oförhindrad att ta upp också andra frågor om adoption. Utredningen bör vidare följa det arbete rörande internationella adoptioner som kan komma att äga rum inom Förenta Nationerna.

I detta sammanhang bör utredningen även ges i uppdrag att undersöka om det behövs lagändringar för att stärka den rättsliga ställningen för barn som utan att adopteras kommer till Sverige och saknar familjerättslig anknytning här (jfr JO:s ämbetsberätlelse 1979/80 s. 250 ff samt mot. 1981/82:668 och 669).

Skydd för ofödda

Med anledning av olika riksdagsmotioner om lagstiftning till skydd för ofödda m. m. uttalade riksdagen år 1981 att en kartläggning borde komma lill stånd beträffande fall då en gravid kvinna befinner sig i en sådan situation att hon kan tänkas förbise eller inte inse riskerna för det väntade barnet av atl hon handlar eller underlåter att handla på visst sätt. Enligt riksdagen borde man därvid analysera de problem som är förknippade med en lagstiftning lill skydd för fostrets intressen i sådana fall. Även den blivande faderns roll borde uppmärksammas i sammanhanget. Riksdagen överlät åt regeringen att bestämma formerna för arbetets bedrivande (SoU 1981/82:14, rskr 61).

Enligt min mening bör denna uppgift anförtros åt utredningen om barnens rätt. Det bör påpekas atl uppdraget inte avser frågor som hänför sig till abortlagen, fosterdiagnostiken eller arbetsmiljöområdet.

Utredningen bör i denna del samråda med socialberedningen och utredningen (Ju 1981:04) om artificiella inseminationer.

Äktenskap med minderåriga

Med anledning av en riksdagsmotion (mot. 1979/80:155) om åtgärder för att begränsa äktenskap med minderåriga uttalade riksdagen år 1980 ätt man borde undersöka de fall då ansökan om tillstånd för den som är under 15 år att ingå äktenskap har getts in till länsstyrelserna. I samband med denna undersökning borde man enligt riksdagen också belysa i vad mån utländska flickor bosatta i Sverige ingår äktenskap tidigare än svenska flickor vare sig invandraräktenskapen ingås i hemlandet eller här i landet. Riksdagen uttalade slutligen alt förslag borde läggas fram till sådana åtgärder som kunde vara påkallade. Det fick enligt riksdagen ankomma på regeringen att bestämma formerna för utredningsarbetets bedrivande (LU 1980/81:2, rskr 141).

Jag föreslår alt även detta uppdrag anförtros ål utredningen om barnens rätt. Utredningen bör i denna del samråda med invandrarpolitiska kommit­tén (A 1980:04).

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen utvidgar utredningens uppdrag i enlighet med vad jag nu har förordat.

149

 

Skr. 1982/83:103     Beslut

Del II

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Justitiedepartementet)

Tilläggsdirektiv till datadelegationen

Dir 1982:26

Beslut vid regeringssammanträde 1982-05-13

Departementschefen, statsrådet Wikström anför.

Genom beslut den 13 mars 1980 bemyndigade regeringen statsrådet Johansson att tillkalla en datadelégation med uppgift att bl.a. utarbeta förslag till principer och riktlinjer för datateknikens utveckling och användning i samhället, samt att överväga i vilken form andra åtgärder bör sättas in från siatens sida för att trygga en positiv utveckling av datoran­vändning i samhället.

Datadelegationen föreslog i en rapport (Ds B 1981:20) - Samordnad datapolitik - att allmänheten skulle ges möjlighet till utbildning i datafrågor genom bl. a. studieförbunden. Delegationen framlade i rapporten även vissa förslag till hur denna breda allmänutbildning skulle läggas upp och finansieras.

Regeringen har i en proposition (1981/82:123) om samordnad datapolitik, bil. 3, föreslagit att riksdagen skulle anvisa 10 milj. kr. till bred utbildning i datafrågor. Jag har därvid anfört följande: Det finns enligt min mening flera olika vägar att gå fram på för att åstadkomma denna breda utbildning till allmänheten. Studieförbunden, kommundepartementets referensgrupp för folkrörelsefrågor, forskningsrådsnämnden och utbildningsradion bör samt­liga kunna spela en mycket aktiv roll i sammanhanget. Det handlar bl. a. om att framställa utbildningsmaterial men framför allt att sprida kunskaper och information och arrangera utbildning.

Efter samråd med statsrådet Johansson föreslår jag att regeringen uppdrar åt datadelegationen att utarbeta och lämna förslag till regeringen om riktlinjerna för en sådan satsning på utbildning om datafrågor till allmänhe­ten. Jag finner det angeläget att denna utbildning omfattar såväl elementära kunskaper i datateknik som användningen av tekniken och konsekvenserna av denna användning. Åtgärderna skall helt rymmas inom tillgänglig medelsram om 10 milj. kr.

Kommittén skall redovisa sitt förslag senast den 15 juni 1982.

Jag hemställer att regeringen utvidgar datadelegationens uppdrag i enlighet med vad jag nu har anfört.

150

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemsställan.

•              (Utbildningsdepartementet)

 

Direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare    Skr. 1982/83:103 angående kontroll och förenklingsfrågor vid reformer       Dir. 1982:27 på skatteområdet

Dir 1982:27

Beslut vid regeringssammanträde 1982-05-13.

Chefen för budgetdepartementet, statsrådet Wirtén, anför.

Jag har tidigare denna dag bemyndigats att tillkalla en kommitté med uppgift att se över taxeringsförfarandet och skatteprocessen. Kommittén skall bl. a. söka skapa ett enklare och effektivare förfarande i första instans och särskilt föreslå ett förenklat system för löntagarbeskattningen. Ett viktigt skäl för detta är att man härigenom vill söka åstadkomma bättre förutsätt­ningar för att öka kontrollen av de svårgranskade deklarationerna. För att nå detta mål är det emellertid nödvändigt att bestämmelser och administrativa rutiner inte utvecklas i en från kontrollsynpunkt komplicerande riktning. Mot den bakgrunden finner jag att de kommittéer och särskilda utredare som f. n. arbetar på reformer som berör skatteområdet bör få ytterligare riktlinjer för sitt arbete. Därigenom kan undvikas att förslag till regler presenteras vilkas genomförande motverkar de förenklingar och effektiveringar av taxeringsfunktionärernas granskningsarbete som är nödvändiga för att nå det redovisade målet för taxeringsförfarandet.

Utgångspunkten bör vara att i alla förslag som läggs fram särskilt beakta möjUgheterna till förenklingar och effektiveringar av kontrollarbetet. Kommittéerna bör noga redogöra för de kontrolltekniska konsekvenserna av lämnade förslag och redovisade underlag för bedömningar i detta avseende. Kommittéerna bör så omsorgsfullt som möjligt belysa de effekter som förslagen kan medföra i form av resursåtgång och i fråga om kontrollmetoder för granskningsorganisationen. Förslagen bör ta hänsyn till tillämpningspro­blem som kan uppstå för myndigheterna. Ofta torde detta förutsätta att åtminstone utkast görs till de blanketter som skall användas vid redovisning och kontroll. Om förslag läggs fram som kräver särskilda kontrollåtgärder bör samtidigt visas hur förenklingar av kontrollarbetet kan åstadkommas. . De förutsättningar för utredningsarbetet som jag nu redovisat bör gälla för samtliga kommittéer på skatteområdet samt för kommittéer vilkas förslag får konsekvenser på detta område. Om en kommitté av särskilda skäl inte anser sig kunna uppfylla nu nämnda krav skall den så snart som möjligt anmäla detta till det statsråd till vars ansvarsområde den hör. Vad som har sagts nu gäller även särskilda utredare. Det ankommer på regeringen att pröva om undantag i något särskilt fall kan medges.

Jag hemställer att regeringen beslutar att kommittéerna och de särskilda utredarna genom departementens försorg ges till känna vad jag anfört i detta ärende.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartementet)

151

 

Skr. 1982/83:103      Tilläggsdirektiv till 1980 års företagsskattekommitté
Del II              (B 1979:13)

Dir 1982:28

Beslut vid regeringssammanträde 1982-05-13 Chefen för budgetdepartementet, statsrådet Wirtén, anför.

Bakgrund

Rörelse, jordbruk och annan näringsverksamhet kan bedrivas i olika företagsformer. De viktigaste är enskild firma, enkelt bolag, handelsbolag och aktiebolag.

Civilrättsligt gäller att handelsbolag och aktiebolag är juridiska personer som kan förvärva egna tillgångar och ådra sig skulder. Det motsatta gäller för enskilda firmor och enkla bolag. I skattehänseende går den väsentliga skiljelinjen mellan å ena sidan aktiebolaget och å andra sidan de övriga företagsformerna. Ett aktiebolag är ett särskilt skattesubjekt och bolagets vinster beskattas i princip först hos bolaget och sedan - när de delas ut - hos aktieägarna. Ett eventuellt underskott i aktiebolagets verksamhet påverkar inte beskattningen av ägarnas övriga inkomster. Varken handelsbolaget eller det enkla bolaget är något skattesubjekt utan verksamhetens över- eller underskott fördelas mellan delägarna. Även i den enskilda firman påverkar verksamhetens resultat direkt ägarens beskattning.

1980 års företagsskattekommitté (B 1979:13) skall enligt sina direktiv (Dir 1979:106) bl. a. se över beskattningsreglerna för handelsbolag. I direktiven anges att kommittén bör ha stor frihet alt pröva olika metoder vid utformningen av ett nytt skattesystem för handelsbolag. En väg sägs vara att göra handelsbolaget till ett skattesubjekt. En annan lösning, som nämns i direktiven, är att behålla nuvarande huvudprinciper men införa begränsning­ar i delägarnas möjligheter att med verkan i skattehänseende utnyttja underskott i bolagets verksamhet.

I den av regeringen nyligen avlämnade propositionen om reformerad inkomstbeskattning (prop. 1981/82:197) föreslås bl. a. en särskild begräns­ning av det skattemässiga värdet av underskottsavdrag utöver vad som följer automatiskt av sänkta marginalskatter. Fr. o. m. år 1985, dvs. när reformen avses vara fullt genomförd, skall ett underskott minska skatten med högst omkring 50 %. Detta gäller även i de högre inkomstlägen där skatten på en inkomstökning är större än 50%. 1 propositionen föreslås att högre marginalskatt än omkring 50 % skall tas ul endast om inkomsten överstiger den s. k. brytpunkten vid sexton basenheter (motsvarande 110 400 kr. år 1982).

152

Uppdelning mellan privat ekonomi och näringsverksamhet

För personer med inkomster högre än brytpunkten innebär de nya reglerna bl. a. att en inkornstökning kan belastas med upp till 80 % i skatt medan en ökning av ett underskottsavdrag minskar skatteuttaget med högst

 

omkring 50% av avdragsbeloppet. Sådana personer kommer att få ett    Skr. 1982/83:103 intresse av att föra över avdrag från den förvärvskälla som ger underskott till    Dir. 1982:28 en förvärvskälla som visar överskott. Likaså kan det vara fördelaktigt att föra över intäkter från en vinstgivande till en förlustbringande verksamhet.

Utrymmet för obehörig överföring av avdrags- eller intäktsposter torde vara störst i fråga om räntor. En person söker exempelvis hänföra räntekostnader avseende en villafastighet eller annan privat egendom till sin rörelse eller till sitt jordbruk. I 44 § kommunalskattelagen (1928:370) finns visserligen regler om i vilken förvärvskälla räntekostnader skall redovisas. Dessa regler är emellertid, bl. a. därför att en enskild persons företagsför­mögenhet och privatförmögenhet inte utgör två klart avgränsade egendoms­massor, svåra att tillämpa och kontrollera.

Av det anförda framgår att gränsdragningen mellan de tillgångar och skulder som tillhör näringsverksamheten och näringsidkarens privata tillgångar och skulder kommer att få avsevärd ökad betydelse när skattere­formen är genomförd. Mot bl. a. denna bakgrund uttalades i den promemo­ria som låg till grund för propositionen (Ds B 1981:16, Reformerad inkomstbeskattning), att det kunde finnas anledning att försöka skapa ett system där företagsförmögenheten i den enskilda firman hålls åtskild från ägarens privata förmögenhet. Tanken är alltså att sälta ett "staket" kring företagsförmögenheten, varvid t. ex. uttag från densamma inle skall kunna ske utan skattekonsekvenser.

En skallemässig uppdelning mellan en persons privata ekonomi och en av honom bedriven näringsverksamhet ter sig som ett djupgående ingrepp i dagens ordning och kräver tämligen ingående undersökningar. I promemo­rian föreslogs därför att denna uppgift borde anförtros åt 1980 års förelagsskattekommitté. Att utarbeta förslag till förbättringar och förlydli­ganden inom ramen för dagens principer borde däremot uppdras åt kommittén (B 1980:05) om underskottsavdrag, KUSK.

För egen del vill jag först konstatera att man vid utformningen av ett regelsystem som syftar till att minska risken för obehörig sammanblandning av näringsverksamhet och den privata ekonomin kan välja mellan två huvudalternativ. Det ena är att med bibehållande av den nuvarande kopplingen mellan näringsverksamhetens resultat och ägarens egen taxering se över reglerna för inkomstberäkningen. En sådan översyn skulle i första hand gälla förvärvskällebegreppets innebörd och rätten till kvittning mellan förvärvskällor med överskott och förvärvskällor med underskott. Samtidigt kunde det övervägas att begränsa utrymmet för t. ex. olika former av stimulansavdrag och skattekrediter. Det andra huvudalternativet är att behandla varje enskild firma - och även enkla bolag och handelsbolag - som ett särskilt skattesubjekt. Ägarens taxering skulle i detta fall i princip vara oberoende av näringsverksamhetens resultat. I stället skulle - i likhet med vad som gäller i fråga om aktiebolag - ägaren inkomstbeskattas för vad han tillgodogör sig av tillgångarna i näringsverksamheten.

Enligt min uppfattning är det naturligt att den kommitté som har att ta ställning till om ett handelsbolag bör vara ett särskilt skattesubjekt också behandlar frågan om det är önskvärt och möjligt att i skattehänseende på ett mer genomgripande sätt skilja mellan näringsverksamhet och ägarens privata ekonomi. Som föreslagits i den nämnda promemorian bör således företagsskattekommitténs utredningsuppdrag utvidgas till att omfatta denna uppgift. Utrymmet för kvittning mellan olika förvärvskällor och därmed

 

Skr. 1982/83:103   sammanhängande frågor kan däremot ses som en del av de generella

Del II                     problemen med underskottsavdrag. Dessa frågor bör ses över av KUSK.

Utformningen av en staketmetod

Jag övergår nu tiU att något beröra efter vilka riktlinjer företagsskatte-kommitténs arbete med en staketmetod för enskilt bedriven näringsverk­samhet bör utföras. Ett grundläggande spörsmål är om denna näringsverk­samhet skall inkomstbeskattas och vilken skatteskala som i så fall bör gälla. Så länge ägaren löpande tillgodogör sig verksamhetens överskott skall givetvis ingen dubbelbeskattning ske. Fråga är emellertid vad som skall gälla för ett överskott som sparas. Därvid gäller å ena sidan atl en beskattning av själva näringsverksamheten kan leda till att överskottet beskattas två gånger, vilket talar för att en sådan beskattning måste hållas på en mycket låg nivå. Å andra sidan kan en låg - eller en helt slopad - beskattning av näringsverk­samheten framstå-som alltför förmånlig jämfört med andra företagsformer och även öppna möjligheter till missbruk. Om ägaren inte behöver göra några uttag från näringsverksamheten skulle nämligen ett överskott inte alls eller blott till en mindre del träffas av skatt. Investeringar av olika slag skulle därigenom kunna finansieras med obeskattade medel. Detta skulle i sin tur kräva regler som effektivt förhindrar att ägaren - eller någon anhörig -skattefritt tillgodogör sig den i näringsverksamheten ackumulerade förmö­genheten. Kommittén bör i detta sammanhang belysa bl. a. de skattemässiga konsekvenserna av lån från och belåning av näringsverksamheten samt vad som bör gälla om ägaren överlåter verksamheten eller om denna tillfaller ny ägare genom exempelvis arv.

Ett sätt att undvika såväl dubbelbeskattning som de problem som är förenade med en alltför låg beskattning av näringsverksamheten kari vara att införa ett avräkningssystem. Ett sådant system innebär att ett överskott i näringsverksamheten visserligen träffas av skatt men att denna skatt tillgodoräknas ägaren när denne senare skall taxeras för de uttagna överskottsmedlen. Den sammanlagda beskattningen blir därigenom inte högre än om ägaren omedelbart har tillgodogjort sig det i näringsverksam­heten uppkomna överskottet. Kommittén bör belysa skillnaden mellan elt sådant avräkningssystem och en ordning av det slag jag förut skisserat och redovisa de förslag som föranleds av jämförelsen.

Utformningen av de regler som skall gälla för själva näringsverksamhelen
påverkas avsevärt av frågan i vad mån verksamheten skall anses utgöra ett
självständigt skattesubjekt. Det är t. ex. givet att åtskilliga av de nuvarande
bestämmelserna om stimulansavdrag och uppbyggnad av skattekrediter kan
avvaras om skatteuttaget i näringsverksamheten är lågt eller obefintligt.
Detsamma gäller vissa av de bestämmelser som tar sikte på periodiseringen
av inkomster och utgifter. Kommittén måste också reglera de skattemässiga
konsekvenserna av att egendom förs över staketet, dvs. från näringsverk­
samheten till ägaren eller omvänt. Därvid synes ledning i första hand böra
hämtas från de regler som gäller mellan ett fåmansägt aktiebolag och
bolagets företagsledare. Utgångspunkten bör sålunda vara att utbetalningar
till ägaren minskar skatteunderlaget i näringsverksamheten samtidigt som
ägaren beskattas för dessa belopp. Motsvarande bör i princip gälla om
154                       näringsverksamheten belastas med utgifter för naturaförmåner, exempelvis

 

155

fri bostad, kost eller bil. En återbetalning av ett av ägaren tidigare tillskjutet    Skr. 1982/83:103
belopp synes dock rimligen inte böra utlösa någon beskattning.    Dir. 1982:28

En konsekvens av det nu skisserade systemet är, som tidigare antytts, att näringsverksamhetens resultat inte i sig påverkar ägarens taxering. Det kan dock finnas anledning att i särskilda situationer frångå denna princip. Jag syftar t. ex. på det fallet att ägaren tillskjuter medel för att täcka en i näringsverksamheten uppkommen förlust. Kommittén bör överväga om ägaren i sådana situationer skall kunna få avdrag för tillskjutet belopp. En annan fråga som kommittén bör ta ställning till är i vad mån tillgångar och skulder i näringsverksamheten bör påverka ägarens förmögenhetsbeskatt­ning.

Ett system som bygger på att enskild näringsverksamhet i skattehänseende behandlas som en från ägarens privatekonomi skild enhet ger upphov till åtskilliga problem av kontroll- och uppbördsteknisk natur. Systemet förutsätter exempelvis att samtliga transaktioner mellan ägaren och närings­verksamheten bokförs på ett tillförlitligt sätt. Kommittén bör redovisa de ändringar i taxeringslagen (1956:623), bokföringslagen (1976:125) och jordbruksbokföringslagen (1979:141) som föranleds av kommitténs förslag. Ställning måste också tas till på vilket sätt preliminär skatt skall erläggas för den inkomst som skall beskattas i näringsverksamheten eller hos ägaren. En härmed sammanhängande fråga är om ägaren skall redovisa uttagna vinstmedel som inkomst,av tjänst eller som inkomst av den aktuella näringsverksamheten. Frågan kan ha betydelse bl. a. vid beräkningen av socialavgifter och för den skattemässiga behandlingen av dessa.

Av vad jag anfört i det föregående följer att det föreligger ett samband mellan företagsskattekommitténs utvidgade utredningsuppdrag och det arbete som utförs av KUSK. Det kan därför finnas anledning för dessa kommittéer att samordna utredningsarbetet, t. ex. vad gäller insamling och bearbetning av taxeringsstatistik. Kommittéerna bör vidare hålla varandra underrättade om gjorda ställningstaganden som bedöms vara av intresse för den andra kommittén. Jag vill slutligen nämna att frågan om att göra enskilt bedriven näringsverksamhet till en självständig enhet i skattehänseende utförligt behandlats i en bilaga till realbeskattningsutredningens betänkande (SOU 1982:2, bil. 2). Som anges i denna bilaga har utredningsförslag med liknande inriktning lagts fram i andra nordiska länder. Förelagsskattekom-mittén bör ta del av detta material samt de remissyttranden som avges med anledning av bilagan.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen utvidgar det uppdrag som tidigare har lämnats till förelagsskattekommittén i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartementet)

 

Skr. 1982/83:103      Tillträdcsskydd

Del II

Dir 1982:29

Beslut vid regeringssammanträde 1982-05-13 Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Gustafsson, anför.

Begreppet lillträdesskydd m. m.

Grundläggande föreskrifter för säkerhetsskyddet inom statsförvaltningen finns i förordningen (1981:421) om säkerhetsskyddet vid statliga myndighe­ter. Föreskrifter för verkställigheten av förordningen samt allmänna råd och råd i särskilda fall om säkerhetsskydd meddelas av överbefälhavaren och rikspolisstyrelsen. I säkerhetsskyddet ingår vad som brukar kallas tillträdes­skydd.

Tillträdesskyddet skall hindra att obehöriga får tillträde till anläggningar, områden, fartyg, flygplan och andra ställen som är av betydelse för totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt eller där verksamhet som har betydelse för totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt bedrivs. Syftet bakom tillträdesskyddet är dels att förhindra sabotage och annan skadegö­relse, dels att utestänga obehöriga från hemlig information.

När det gäller tillträdesskyddet lade den s. k. skyddsområdesutredningen år 1966 fram förslag rörande skydd av totalförsvarets anläggningar mot landsskadlig verksamhel. På grundval av utredningens förslag utfärdade Kungl. Maj:t kungörelsen (1967:10) om skyddsområden m. m. I anslutning därtill meddelade Kungl. Maj:t föreskrifter om rätt för utlänning och utländskt fartyg atl uppehålla sig inom skyddsområden och kontrollområ­den. Dessa bestämmelser ersattes år 1976 av regeringens förordning (1976:935) oin skyddsområden och kontrollområden. Genom denna förord­ning inskränks utlänningars och utländska fartygs rätt alt uppehålla sig inom ett tiotal avsnitt av våra gräns- och kustområden där det finns viktiga försvarsanläggningar.

1 etl kontrollområde får med vissa begränsningar utlänningar och utländska fartyg vistas utan tillstånd under tre månader per kalenderår. För medborgare i de övriga nordiska länderna gäller ingen sådan tidsgräns. I ett skyddsområde får - med vissa begränsade undantag - utlänningar och utländska fartyg inte uppehålla sig utan tillstånd. Dispens från bestämmel­serna kan efter ansökan lämnas av försvarsområdesbefälhavaren. Medgivan­de till bosättning i ett skydds- eller kontrollområde lämnas av länsstyrelsen. Föreskrifter om tillsynen av skydds- och kontrollområdena har meddelats av rikspolisstyrelsen.

Vissa anläggningar har ett ännu mera omfattande skydd. Detta regleras främst i lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. (skyddslagen). Skyddslagen ger regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, vederbörande militära befälhavare möjlighet att utfärda förbud för obehöriga bl. a. att beträda anläggningar, inrättningar, fartyg, luftfartyg eller områden som tillhör eller utnyttjas av försvarsväsendet, att av eller inom sådana anläggningar m. m. ta fotografier eller göra avbildningar eller beskrivningar eller att där inneha sprängämnen (1 §). I fråga om

 

anläggningar, inrättningar, fartyg, luftfartyg eller områden, som eljest är av Skr. 1982/83:103 betydelse för försvarsväsendet, får regeringen eller enligt regeringens Dir. 1982:29 bemyndigande vederbörande länsstyrelse utfärda sådant förbud. Detsamma gäller beträffande kärnkraftanläggningar och andra anläggningar som avses i 2 § atomenergilagen (1956:306) (2 § första stycket). Vid krig eller krigsfara får förbudet utsträckas också lill anläggningar m. m. som är av betydelse för folkförsörjningen (2 § andra stycket).

Krigsmän, polismän och s. k. skyddsvakter som bevakar skyddsföremål enligt skyddslagen får under vissa förhållanden kroppsvisitera eller omhän­derta personer som överträder förbud som har meddelats med stöd av lagen. Krigsmännen och skyddsvakterna har dessutom enligt närmare föreskrifter i lagen samma befogenhet som polismän att gripa personer misstänkta för spioneri, sabotage m. m. (11 § skyddslagen). Ytterligare vissa särskilda bestämmelser om befogenheter för bevakningspersonalen finns i den nämnda paragrafen.

Kritik mol lagstiftningen

Den lagstiftning som nu har redovisats har kritiserats i olika sanimanhang. Det har t. ex. satts i fråga om inte systemet med skydds- och kontrollområden numera har fått mera begränsat värde som lämpligt skydd mol främmande underrättelseverksamhet. Man har bl. a. hänvisat till att den tekniska utvecklingen har öppnat möjlighet till avancerad fjärrspaning.

Lagstiftningen behandlades i riksdagsmotionen 1978/79:866 (Anna Lisa Lewén-Eliasson m. fl.). Enligt riiotionärerna hade bestämmelserna om kontroll- och skyddsområden blivit särskilt uppmärksammade till följd av båtsportens framväxt. En konflikt mellan de militära intressena och andra intressen låg enligt motionärerna nära till hands inom t. ex. ett så naturskönt och för fritidsfolket lockande område som Stockholms skärgård. De förmodade att motsvarande i betydande grad gäller även skyddsområdena utanför Göteborg, i Blekinge, på norra Gotland och utefter Norrlandskus­ten. Motionärerna hävdade att det inte sällan sätts i fråga om dessa restriktioner för utlänningar längre har sanima betydelse för skyddet av våra försvarsanläggningar som tidigare. En avancerad teknik erbjuder, enligt motionärerna, ändå främmande makt möjligheter att samla önskad infor­mation. Motionärerna framhöll att de inte ville sätta i fråga vår plikt och rätt att med lämpliga åtgärder skydda anläggningar som är av vikt för totalförsvaret mot otillbörlig insyn. En avvägning borde emellertid ske så att inte enskilda personers rörelsefrihet inskränktes mer än vad som var sakligt motiverat. Motionärerna ansåg del därför vara angeläget att undersöka om gällande bestämmelser kunde ges en mera begränsad räckvidd.

I yttrandet över motionen anförde försvarsutskottet följande (FöU 1979/80:1);

"De regler som i dag begränsar utlänningars rörelsefrihet inomskydds-
och kontrollområden tillkom efter ett omfattande utredningsarbete i mitten
av 1960-talet. De har därefter inle ändrats i någol väsentligt avseende. De
myndigheter som har yttrat sig i frågan har ansett att de inlresseavvägningar
som reglerna vilar på i stort sett är rikliga även i dag. Myndigheterna anmäler
emellertid samtidigt att de anser det befogat med vissa ändringar i
föreskrifterna. Det gäller t. ex. i fråga om områdens omfattning samt tillåtna  157

 

Skr.  1982/83:103  vattenfarleder och ankar- och förlöjningsplatser. Förenklingar av bestäm-

Del II                      melserna har också framhållits som angelägna.

Motionärerna pekar, på båtsportens snabba utveckling som en faktor som gjort restriktionerna för utlänningars och utländska fartygs tillträde till vissa skärgårdsavsnitt särskilt påtagliga. Rikspolisstyrelsen berör denna utveck­ling ur en annan aspekt som förtjänar uppmärksammas, nämligen behovet att kunna kontrollera utiändska fritidsbåtar i våra farvatten.

Den ökade invandringen till vårt land är en annan fråga som måste beaktas i sammanhanget. Den har medfört att personer med utländskt medborgar­skap i stor utsträckning blivit permanent bosatta här. Det finns en strävan att i så stor utsträckning som möjligt jämställa sådana utlänningar med svenska medborgare. I vad mån dessa strävanden kan, utan att säkerhetskravet åsidosätts tillgodoses även i bestämmelserna om skydds- och kontrollområ­den bör närmare övervägas. Invandrarverket har nyligen aktualiserat frågan i en skrivelse till överbefälhavaren.

Enligt remissinstansernas uppfattning kan ändringar i här behandlade bestämmelser ske fortlöpande när så behövs. Sådana ändringar har gjorts i viss utsträckning. Enligt vad utskottet inhämtat pågår f. n. inom försvars­staben en översyn av överbefälhavarens tillämpningsföreskrifter. Utskottet anser att denna översyn bör vidgas och även gälla möjligheterna att tillgodose de i motionen och av invandrarverket anförda önskemålen beträffande bestämmelserna om skydds- och kontrollområden.

En strävan bör vara att med utgångspunkt i säkerhetsskyddet utforma bestämmelserna så att de i minsta möjliga utsträckning inskränker den enskildes rörelsefrihet. De bör också göras lätta alt tillämpa. Även lagen (1940:358) med bestämmelser till skydd för försvaret, som är tillämplig även på svenska medborgare, bör beröras av översynen och samordnas med bestämmelserna om skydds- och kontrollområden."

Utskottet hemställde att riksdagen skulle ge regeringen till känna vad utskottet hade anfört om översyn av bestämmelserna om skydds- och kontrollområden. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr 1979/ 80:13).

Också mot skyddslagen har det riktats invändningar. Totalförsvarets säkerhetsutredning (TSU), som lämnade sitt betänkande år 1968, anförde således att bl. a. skyddslagen och bevakningskungörelsen (1940:383) borde moderniseras och arbetas om i syfte att skapa bättre möjligheter atl samordna lillträdesskyddet inom totalförsvaret. Under remissbehandlingen av belänkandet underströks behovet av en översyn av bestämmelserna i fråga.

Den i det föregående redovisade föreskriften i skyddslagen om skydd för kärnkraftanläggningar m. m. infördes genom en lagändring år 1978 (prop. 1977/78:138, NU 1977/78:62, rskr 1977/78:330). I propositionen tog föredra­gande statsrådet upp frågan om skyddslagens tillämpning på anläggningar över huvud taget där sabotagekänslig verksamhet förekommer. Med hänvisning till att en översyn av skyddslagen övervägdes av cheferna för justitie- och försvarsdepartementen förklarade föredraganden att han inte var beredd att ta ställning till vissa förslag till generella lösningar av frågan som hade framförts under remissbehandlingen av den s. k. Aka-utredning-en. Frågorna om fysiskt skydd vid sahotagekänsliga anläggningar i allmänhet borde enligt föredraganden kunna tas, upp i det sammanhanget.

Efter att ha samrått med chefen för justitiedepartementet, chefen för

handelsdepartementet och statsrådet Andersson anser jag att uppgiften att se 15o

 

över bestämmelserna om tillträdesskydd bör lämnas till en särskild utreda-    Skr. 1982/83:103
re.                                                                                                 Dir. 1982:29

Uppdraget

Det finns ingenting som lyder på att underrättelseverksamhet och annan säkerhetsholande verksamhet riktad mot vårt land har minskat under senare år. Tvärtom talar mycket för atl detta slags verksamhet har ökat i omfattning och att allt effektivare metoder kommer till användning.

Spioneri, sabotage osv. kan åstadkomma mycket allvarliga skador på vårt totalförsvar eller på annat säll minska förmågan hos delta atl slå emot angrepp utifrån. Det är mot denna bakgrund av avgörande betydelse att vi har ett så effektivt skydd som möjligt mot säkerhetshotande verksamhet av alla slag.

Enligt min uppfattning är systemet med skydds och konlrollområden ell verksamt medel bland flera när del gäller att bekäriipa verksamhet som holar vår säkerhet. En annan sak är att teknikens utveckling, möjligheterna att till rimliga kostnader bevaka områdena m. m. kan föranleda all den nuvarande områdesindelningen bör ändras. Denna fråga bör vara en av uppgifterna för utredaren.

Utredaren bör också undersöka tillämpningen av de nuvarande bestäm­melserna för att se om avvägningen mellan de säkerhetsmässiga kraven och t. ex. friluftslivets behov behöver regleras på ett annat sätt än f. n. En särskild fråga som bör belysas är om personer med utländskt medborgarskap men födda här i landet eller bosatta här sedan länge kan likställas med svenska medborgare i större utsträckning än hittills i fråga om rätten att röra sig fritt inom landet.

Jag vill framhålla att utredarens förslag inte med nödvändighet måste innebära att de nuvarande skydds- och kontrollområdenas utsträckning minskar. Övervägandena kan också leda till att områdena blir större eller flera än f. n.

Som jag har angett i det föregående gäller skyddslagen i fred i princip endast för objekt som tillhör eller utnyttjas av försvarsväsendet eller som är av betydelse för försvarsväsendel. Det enda undantaget från den regeln är kärnkraftanläggningar och andra anläggningar som avses i 2 § atomenergi­lagen (1956:306). Skyddslagen, som kom till innan den nuvarande totalför­svarsprincipen hade utvecklats, har tolkats så atl utanför lagens tillämpnings­område i fred faller alla anläggningar som inle har en direkt betydelse för det militära försvarets verksamhet. Lagen omfattar således inte vattenkraftan­läggningar, anläggningar för energidistribution, vattentäkter, sjukhus, flygplatser m. m.

Den internationella terrorismen erbjuder exempel på att angrepp också riktas mot objekt som inte har militär betydelse. Syftet har då varit att genom hot om förstörelse av egendom som t. ex. har stor betydelse för vitala samhällsfunktioner eller vars förstörande på något annat sätt kan åstadkom­ma stor skada för samhället förmå detta att ge efter för terroristernas krav. Det har i olika sammanhang efterlysts möjligheter alt bereda sådana anläggningar samma skydd som de rent militära objekten.

Utredaren bör belysa möjligheterna att utvidga bestämmelserna till att
omfatta anläggningar av det slag som nu har berörts. Däremot behöver         iq

 

Skr. 1982/83:103  utredaren inte undersöka om nuvarande skyddsföremål har någol skydds-

Del II                     värde. Uppgifter i det hänseendet har överbefälhavaren nyligen redovisat till

regeringen.

En annan fråga gäller vilken personal som skall svara för bevakningen. Riksdagens ombudsmän (JO) har ägnat denna fråga uppmärksamhet med anledning av en händelse i Södermanland i april 1979, då två polismän besköts och sårades av hemvärnsmän som bevakade ett militärt förråd. JO uttalade som sin åsikt att det saknas författningsmässigt stöd för att i normal fredstid ta hemvärnsmän i anspråk för bevakning av skyddsföremål enligt skyddslagen.

Nuvarande bestämmelser i skyddslagen förutsätter att militär personal i fred bevakar militära skyddsföremål. I sin operativa planläggning har överbefälhavaren utgått från att sådana bevakningsuppgifter skall anförtros hemvärnets personal under ett mobiliseringsskede och andra skeden av skärpt försvarsberedskap. Redan av delta skäl bör de författningsmässiga hindren som JO har ansett föreligga undanröjas. Utredaren bör dock gå ett steg till och undersöka om det finns behov av att använda hemvärnet för bevakningsändamål även under normala fredsförhållanden, t. ex. inom ramen för den utbildning som skall fullgöras av hemvärnsmannen.

Utredaren bör beakta att det i frågor om tillträdesskydd är viktigt med dispensregler som ger utrymme för en nyanserad tillämpning av föreskrif­terna. Det är också viktigt att dispensfrågorna handläggs snabbt och effektivt. Utredaren bör undrsöka om befogenheten att ge dispens kan lämnas till lokala myndigheter i större omfattning än f. n. Åven i övrigt bör utredaren se efter att regelsystemet är ändamålsenligt med hänsyn till nuvarande förhållanden.

Utredaren bör lägga fram förslag till de författningar som behövs.

Uppdraget berör flera områden inom totalförsvaret. Det får ankomma på utredaren att ta de kontakter med myndigheter, andra utredningar osv. som bedöms erforderliga.

En utgångspunkt för statliga utredningar är enligt tilläggsdirektiv (Dir. 1980:20) till samtliga statliga kommittéer och utredare alt alla förslag som läggs fram skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade ekonomiska resurser inom det område som förslagen avser. Dessa utgångspunkter skall gälla också de förslag som utredaren lägger fram i denna fråga.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag atl se över reglerna om tillträdesskydd,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)

160

 

Tilläggsdirektiv till kommittén (B 1980:05) om under-        Skr. 1982/83:103

skottsavdrag                                                                                Dir.  1982:30

Dir 1982:30

Beslut vid regeringssammanträde 1982-05-13 Chefen för budgetdepartementet, statsrådet Wirtén, anför.

Bakgrund

Kommittén (B 1980:05) om underskottsavdrag, KUSK, skall enligt sina direktiv (Dir 1980:11) se över reglerna om rätten till underskottsavdrag vid inkomsttaxeringen och föreslå lämpliga begränsningar.

Utgångspunkten för detta utredningsuppdrag var naturligen de gällande reglerna om underskottsavdrag m. m. och de problem som dessa kunde anses ge upphov till. Det förslag till reformerad inkomstbeskattning (prop. 1981/82:197) som nu framlagts inverkar i olika hänseenden väsentligt på förutsättningarna för utredningsuppdraget.

Propositionsförslaget innebär bl. a. att det skattemässiga värdet av underskottsavdrag begränsas kraftigt. Fr. o. m. år 1985, dvs. när reformen avses vara fullt genomförd, kommer enligt förslaget ett underskott att minska skatteuttaget med högst 50 % (vid 30 % kommunal skattesats).

För det stora flertalet inkomsttagare blir detta en automatisk följd av de marginalskattesänkningar som reformen innefattar; förslaget innebär att högre marginalskatt än 50 % skall tas ut endast för inkomster överstigande sexton basenheter (den s. k. brytpunkten, motsvarande 110 400 kr. år 1982). För de högre inkomsternas del, där skatten på en inkomstökning alltså är större än 50 %, begränsas underskottens skattemässiga värde till denna nivå genom en särskill utformad avdragsbegränsning. Tekniskt åstadkommes denna genom att den statliga inkomstskatten delas i två delar, grundbelopp och tilläggsbelopp. Grundbelopp beräknas för alla, men tilläggsbelopp endast för inkomstdelar över brytpunkten. För grundbeloppet gäller nuvarande regler om underskottsavdrag helt oförändrade, medan vid beräkning av tilläggsbelopp i princip inga underskottsavdrag medges.

Det nu redovisade förslaget bör bl. a. få till följd att intresset för transaktioner där skattelättnader till följd av underskottsavdrag i dag är en väsentlig drivkraft minskar eftersom skattelättnaden blir mycket mindre. Enligt min mening kan man emellertid inte hävda ätt problemen kring underskottsavdragen därmed helt försvinner. Det finns t. ex. fortfarande anledning att undersöka i vad mån mer långtgående åtgärder behöver vidtas mot vissa slag av underskottsavdrag. Vidare medför det framlagda reform­förslaget att en del ytterligare frågor bör behandlas. Enligt min mening bör därför KUSK få tilläggsdirektiv enligt följande.

Utgångspunkten för KUSK:s överväganden bör vara de förhållanden som gäller sedan den aktueUa skattereformen genomförts.

Förvärvskällornas utformning

I de ursprungliga direktiven för KUSK diskuteras bl. a. utformningen av
de olika förvärvskällorna och vilken betydelse detta har för underskottsav-     161

11 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

Skr'.  1982/83:103        dragens vidkommande. Genorn reformförslaget får denna fråga ökad vikt.

Del II                     Eftersom en särskild begränsning av underskottsavdragen skall gälla för

inkomster över brytpunkten blir det nämligen i dessa fall av betydligt större intresse till vilken förvärvskälla som en intäkt eller utgift rätteligen hör. Det bör aUtså diskuteras i vad mån indelningen i och den närmare utformningen av olika förvärvskällor kan behöva ändras även med hänsyn till de nya avdragsreglerna.

Vid en sådan översyn blir det inte bara en fråga om vart olika intäkter eller utgifter skall höra. Översynen måste även la sikte på de grundläggande reglerna rörande förvärvskällebegreppet. Den nuvarande regleringen av denna sak bör alltså omprövas. Som exempel på några hithörande frågor kan nämnas om en jordbruksfastighet skall kunna ingå i rörelse eller om en byggmästares rörelse och fasiighelsinnehav skall kunna utgöra en enda förvärvskälla. I översynen ingår även alt undersöka i vad mån något av de nuvarande inkomstslagen kan undvaras för framtiden genom att i stället få redovisas inom ett annat inkomstslag. Med tanke på dessa frågors betydelse bör de utredas med förtur.

En särskild fråga som hänger samman bl. a. med förvärvskällornas utformning gäller möjligheterna att begränsa rätlen lill avdrag för privata ränteutgifter där dessa inte utgör underskottsavdrag. Vissa tillgångar som ingår i en näringsverksamhet används samtidigt privat. En ränteutgift som belöper på en sådan tillgång har då i princip delvis karaktär av privat levnadskostnad och borde då också ge samma skattemässiga effekter som en privat ränteutgift utan samband med näringsverksamheten. För vissa i praktiken vanligen förekommande fall, i första hand jordbrukets bostäder samt bilar som redovisas i näringsverksamheten och samtidigt också utnyttjas privat, har lösningar föreslagits redan i propositionen. KUSK bör givetvis vara oförhindrad att pröva om dessa, i ljuset av de mer allmänna övervägandena, kan behöva modifieras i ett eller annat hänseende. Den nyss nämnda frågan har också en mer praktisk aspekt.

En ränteutgift för en skuld som avser den skattskyldiges personliga levnadskostnader hör normalt hemma i förvärvskällan kapital. För t. ex. en rörelseidkare kan det då för alt undvika ett underskott i den förvärvskällan vara frestande att i stället försöka göra ränteavdraget i rörelsen och alltså kunna kvitta det mot rörelseinkomsterna. Visserligen finns det regleri 44 § kommunalskattelagen (1928:370), KL, som närmare anger i vilken förvärvs­källa olika ränteavdrag skall göras. Dessa regler torde emellertid inte alltid vara lätta att hantera i praktiken, bl. a. eftersom man i det enskilda fallet kan möta särskilda utredriingsproblem. En uppgift för KUSK bör därför bli att söka skapa klarare regler för ränteutgifternas fördelning.

KUSK bör även behandla de förslag till undantag från avdragsbegräns­ningen (kvittningsförbudet) som har lagts fram. Dessa motiveras direkt av det nuvarande sättet att avgränsa olika förvärvskällor. Villaägarens rätt att kvitta underskott från fastigheten mot kapitalinkomster har fått införas på grund av att det i vissa situationer kan bero på tillfälligheter i vilket inkomstslag redovisningen skall ske. Det andra undantaget från kvittnings­förbudet innebär att man för att inte försvåra köp eller andra förvärv av familjeföretag infört en rätt att räkna av ränta som hänför sig till skuld för förvärvet mot överskott från näringsverksamheten. Beroende på vilken företagsform det är fråga om kan ränteunderskottet komma alt kvittas mot

162                       tjänsteinkomst, nämligen om företaget är ett aktiebolag, eller mot rörelse-

 

eller fastighetsinkomster om verksamheten drivs i direktägd form eller    Skr. 1982/83:103
genom handelsbolag.                                                                    Dir. 1982:30   -

KUSK bör undersöka om ytterligare undantag från kvittningsförbudet kan visa sig motiverade, med tanke på andra situationer än de nyss nämnda där dagens regler om förvärvskälleuppdelning kan ge ett olämpligt resultat, eller t. ex. med tanke på situationen för nystartade verksamheter. Alternativt kan det visa sig att ändrade regler för avgränsningen av olika förvärvskällor kan göra det möjligt att helt eller delvis avvara undantagen.

KUSK bör alltså ta upp sådana frågor som rör omfattningen av olika förvärvskällor, liksom utrymmet för kvittning mellan skilda sådana. Där­emot bör det vara en uppgift för 1980 års företagsskattekommitté (B 1979:13) att studera den principiellt betydligt mer omvälvande förändring som nämns i departementspromemorian, nämligen möjligheten att skapa ett system där man för näringsidkare upprätthåller en skattemässig gräns mellan den privatekonomiska sfären och näringsverksamheten. Självfallet har dock dessa frågor sådana beröringspunkter som motiverar ett nära samarbete mellan de båda kommittéerna.

Förlustutjämningsreglerna

Avdragsbegränsningen innebär att förlustavdrag på samma sätt som underskottsavdrag skall vägras vid beräkning av underlaget för tilläggsbe­lopp. I stället öppnar propositionsförslaget en särskild möjlighet att just i fråga om tilläggsbeloppet utjämna över- och underskott i en näringsverk­samhet mellan olika år. Närmare bestämt innebär förslaget att ett underskott av jordbruk, rörelse eller konventionellt taxerad annan fastighet vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp får avräknas från överskott som uppstår i samma förvärvskälla inom de sex närmast följande åren.

I propositionen har konstaterats att den föreslagna särskilda avräknings-regeln för äldre underskott inte helt kan samordnas med vad som gäller för förlustavdrag. Likväl är det klart att en del av de praktiska och principiella frågor som uppkommer torde vara likartade. Eftersom erfarenheterna från dagens regler om förlustutjämning är att de utgör en betydande komplikation i det praktiska taxeringsarbetet, bör därför KUSK få i uppdrag att se över dessa frågor i syfte att finna så smidiga former som möjligt för tillämpningen. En fråga som t. ex. bör kunna prövas är om det skulle innebära en förenkling att ha en ordning där alla underskott skall fastställas vid den taxering där de uppkommer oavsett att de kanske först kan utnyttjas vid en senare taxering i forrii av förlustavdrag resp. särskild avräkning vid bestämning av underlag för tilläggsbelopp.

Underskottsavdragen vid den kommunala beskattningen

I samband med remissbehandlingen av förslaget till avdragsbegränsning
vid den statliga taxeringen har man från vissa håll tagit upp frågan om de
avdragsbegränsningar som sedan gammalt gäller vid den kommunala
beskattningen. Vad som därvid åsyftats är det förhållandet att en kvittning av
underskott i en förvärvskälla mot överskott i en annan förutsätter att de två
förvärvskällorna enligt reglerna om rätt beskattningsort är att hänföra till
samma kommun. När detta villkor inte är uppfyllt, dvs. när den skattskyldige
saknar inkomst i den kommun där underskottet uppkommer, bUr det              163

 

Skr. 1982/83:103 skattemässiga värdet långt mindre än eljest. Någon gång kan denna effekt
Del II                     uppfattas som positiv, t. ex. när fråga är om jordbruksfastigheter med

passiva ägare bosatta på annat håll. Oftare är emellertid situationen sådan att den kommunala avdragsbegränsningen får effekter som ter sig svårförkla-rade och delvis direkt olämpliga. Betydelsen av dessa effekter har också ökat i takt med att de kommunala skattesatserna höjts och en allt större del av den samlade inkomstskatten förts över på den kommunala delen.

Ett vanligt förekommande fall där den kommunala avdragsbegränsningen aktualiseras är det när en person förvärvar en fritidsfastighet och tar upp lån för denna. Ligger då fastigheten inte i hemortskommunen, så betyder det i de flesta fall att ett underskott på grund av låneräntorna inte kan utnyttjas vid kommunaltaxeringen. En annan vanlig situation är atl en rörelseidkare bedriver sin rörelse i en annan kommun än där han är bosatt. Har han då ett eget hem som är belånat, så kan ett uppkommande underskott inte kvittas kommunalt mot rörelseinkomsten. I betänkandet (SOU 1981:95) Tillväxt­kapital har vidare utredningen angående de små och medelstora företagens situation påtalat att nuvarande regler om den kommunala avdragsbegräns­ningen kan försvåra riskkapitalanskaffning t. ex. genom försäljning av patenträttsandelar eller andelar i kommanditbolag.

Inte minst besvärande är att det många gånger blir skilda beskattningsre­sultat i situationer som materiellt ter sig likadana. Om rörelseidkaren i exemplet således i stället drivit sin verksamhet i aktiebolagsform skulle inga kvittningsproblem föreligga eftersom såväl inkomst av tjänst som inkomst av kapital beskattas i hemortskommunen. Om innehavet av fritidsbostaden arrangeras i form av en bostadsrättsförening skall medlemmarnas ränteav­drag göras i hemortskommunen och uppkommande underskott kan då kvittas. Huruvida kvittning av ett visst underskott är möjlig eller ej kan också påverkas helt överraskande genom ändringar i den kommunala indelningen. Vidare är det också väl känt att avdragsbegränsningen i faslighetsfallen kan sättas ur spel t. ex. av makar genom att endast ena maken står som fastighetsägare medan andra maken står för räntebetalningarna på lånen.

Jag kan för egen del instämma i att det finns goda skäl att ifrågasätta den kommunala avdragsbegränsningen. I och för sig kan det visserligen sägas att begränsningen ger uttryck för ett grundläggande drag i den kommunala beskattningens uppbyggnad, vilket gör att en ändring framstår som ett principiellt sett mycket långtgående ingrepp. Det får dock konstateras att utvecklingen i flera avseenden försvagat de principiella argumenten i sammanhanget. Genom tillkomsten och utbyggnaden av systemet för kommunal skatteutjämning har också en situation uppstått där de allra flesta kommuners faktiska inkomster inte primärt bestäms av det egna skatteun­derlaget utan av det samlade skatteunderlaget i riket. Jag vill också påpeka att redan sådana ändringar i förvärvskälleindelningen som KUSK enligt vad jag förut sagt skall pröva får återverkningar även i fråga om avdragsbegräns­ningen kommunalt. Man kommer således redan där in på dessa frågor.

Enligt min mening bör mot denna bakgrund KUSK ges i uppdrag att

närmare studera vad ett slopande - helt eller delvis - av den kommunala

avdragsbegränsningen skulle betyda och att framlägga de förslag som

kommittén  finner  motiverade.   Därvid  måste  givetvis belysas  förutom

beskattningseffekterna i de enskilda fallen,också återverkningarna på de

kommunala skatteinkomsterna. 164

 

Vissa begränsningar i uppdraget                                                 Skr.  1982/83:103

Dir. 1982:31

Jag vill slutligen ta upp en fråga som gäller vissa begränsningar i det

uppdrag som från början givits KUSK. I de ursprungliga direktiven sägs att de underskottsavdrag som härrör från egnahem i huvudsak bör lämnas utanför utredningsarbetet.

I tidigare sammanhang (prop. 1980/81:118) har jag pekat på att det finns en rad frågor inom bostadsbeskattningens område där nya överväganden är påkallade. Även samspelet mellan beskattnings- och finansieringsreglerna inom bostadsområdet måste därvid prövas. En genomgripande översyn av bostadsbeskattningen och systemet för bostadssubventioner bör därför komma till stånd och när nu klarhet föreligger om skattereformens innehåll bör detta arbete inledas så snart som möjligt. Jag avser därför att, efter överläggningar med chefen för bostadsdepartementet, inom kort begära regeringens bemyndigande att tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté i detta syfte. Vissa frågor som enligt de ursprungliga direktiven ingår i KUSK:s arbetsområde bör då lämpligen föras över till denna nya kommitté. Hit hör frågor som rör bostadshus på jordbruksfastighet, reparation av hyreshus samt konsekvenserna i skattehänseende av s. k. ägariägenheter i flerbosladshus.

Som framgått av vad jag nu har anfört finns det ett nära samband mellan de nya uppgifter som KUSK bör få och det arbete som skall utföras inom 1980 års företagsskattekommitté. Motsvarande gäller i förhållande till den blivande kommitté som skall behandla bostadsbeskattningsfrågor. De nu angivna kommittéerna bör givetvis i möjligaste omfattning samordna sitt arbete;

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen beslutar om tilläggsdirektiv i enlighet med vad jag har förordat.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartementet)

Utredning om förhållandet mellan tryckfrihetsförord­ningen och medbestämmandelagen

Dir 1982:31

Beslut vid regeringssammanträde 1982-05-27

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet, statsrådet Eliasson, anför.

Tryckfrihetsförordningen (TF) bestämmelser om varje svensk medborga­
res rätt att i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter samt meddela uppgifter
och underrättelser i vad ämne som helst är av fundamental betydelse för       165

 

Skr. 1982/83:103 '       säkerställandet av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. En
Del II                     viktig del av det tryckfrihetsrättsliga regelsystemet avser utgivarens befogen-

het att öva inseende över skriftens utgivning och bestämma över dess innehåll.

Vid tillkomsten av lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet
kom dessa grundlagsfästa tryckfrihetsprinciper till uttryck på det sättet att
medbestämmandelagens tillämpningsområde begränsades. I 2 § medbe­
stämmandelagen (MBL) finns således en bestämmelse av följande lydel­
se:            '

2 § Arbetsgivares verksamhet som är av religiös, vetenskaplig, konstnär­lig eller annan ideell natur eller som-har kooperativt, fackligt, politiskt eller annat opinionsbildande ändamål undantages från lagens tillämpningsområde såvitt avser verksamhetens mål och inriktning.

Innebörden av detta undanlag har behandlats i lagens förarbeten (prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 210,"328 ff, 472, 526 ff; InU 1975/76:45 s. 24 f och bil. 6 s. 82). Frågor kring lagens tillämpningsområde har också berörts i rättspraxis (jfr AD 1981 nr 22). Utanför MBL:s tillämpningsområde faller också frågor som inte rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Spörsmålet om MBL:s tillämpningsområde har härefter behandlats i riksdagsmotionen 1980/81:1810 av BertilFiskesjö m.fl. I den motionen återges inledningsvis ett avsnitt ur ett yttrande av konstitutionsutskottet till dåvarande inrikesutskottet vid behandlingen av regeringens proposition om MBL, i vilket konstitutionsutskottet uttalade sig om betydelsen av undan­tagsregeln i 2 § för massmedieföretagen. Därefter erinrar motionärerna om de grundläggande rättigheter som TF ger bl. a. utgivaren. Motionärerna återger också ett uttalande ur förarbetena till TF, enligt vilket dess regler gäller "oavsett om innehållet i en tryckt skrift framstår som ett egentligt yttrande av den sorri författar skriften eller som ett meddelande eller fortspridande av en upplysning". Motiorien utmynnar i omdömet att det föreligger oklarhet om tolkningen av 2§ MBL i förhållande till TF. Motionärerna begär därför att riksdagen skall hos regeringen anhålla om utredning i syfte att undanröja oklarheter i förhållandet mellan TF och MBL.

Riksdagens arbetsmarknadsutskott har vid beredningen av ärendet inhämtat yttrande från konstitutionsutskottet och sänt motionen på remiss till arbetsdomstolen, Svea hovrätt, juridiska fakulteten i Uppsala sarnt ett antal tidningsutgivar- och arbetsmarknadsorganisationer.

Konstitutionsutskottet (KU 1981/82:1 y) yttrade, efter att ha erinrat bl. a.
om det huvudsakliga innehållet i 5 kap. 3 § TF och 2 § MBL, att det med
hänsyn till att det i motionen aktualiserade problemet inte hade blivit
närmare belyst i förarbetena till 1976 års arbetsrättsreform och att viss
oklarhet förefaller råda på området, del enligt utskottets åsikt kunde finnas
anledning att utreda frågan närmare. Arbetsmarknadsutskottet kom till
samma resultat (AU 1981/82:2). Utskottet sade sig dela konstitutionsut­
skottets uppfattning atl det finns anledning att utreda hur lagreglerna
förhåller sig till varandra i det av motionärerna påtalade hänseendet.
Utskottet hemställde att riksdagen måtte med bifall till motionen som sin
mening ge regeringen till känna .vad utskottet hade anfört om utredning av
förhållandet mellan tryckfrihetsförordningen och lagen om medbestämman-
166                        de i arbetslivet. Riksdagen biföll ulskotlets hemställan (rskr 1981/82:40).

 

Den av riksdagen åsyftade utredningen bör nu komma lill stånd. Särskilt Skr. 1982/83:103 bör då analyseras hur långt de arbetsrätlsliga reglerna i MBL sträcker sig i Dir. 1982:32 olika hänseenden med tanke på de i grundlag fastlagda principerna för tryckfriheten. Jag anser det lämpligt alt arbetet utförs av rättslig expertis på de områden som berörs av ulredningsämnet. Utredarna bör i sitt arbete hålla kontakt med yttrandefrihelsutredningen (Ju 1977:10) samt på lämpligt sätt ta del av erfarenheter från arbetsmarknadsparterna på massmedieområdet och andra berörda organisationer.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet

att tillkalla  tre  särskilda  utredare  för, att  verkställa  utredning  om förhållandet mellan tryckfrihetsförordningen och medbestämmandelagen,

att utse en av utredarna att vara sammankallande,

att besluta om arbetsbiträde åt utredarna.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta tolfte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)

Tilläggsdirektiv till traktamentsbeskattningssakkunniga (B 1978:02)

Dir 1982:32

Beslut vid regeringssammanträde 1982-05-27

Chefen för budgetdepartementet, statsrådet Wirtén, anför.

Traktamentsbeskattningssakkunniga (B 1978:02) fick i januari 1978 i uppdrag alt se över reglerna om beskattning av traktamenten m.m. Utredningsuppdraget innebär enligt direktiven (Dir 1978:9) att kommittén inte bara skall företa en genomgripande översyn av beskattningsreglerna för traktamenten och resekostnadsersättningar utan även vara oförhindrad att ta upp en del närliggande frågor. Sålunda sägs att kommittén bl. a. bör pröva frågan om beskattning av olika slags reseförmåner som medges utan att fråga arom tjänsteresor i vanlig mening. Härmed avses enligt direktiven.fria eller prisnedsatta resor som arbetsgivare, särskilt inom resesektorn, tillhandahål­ler anställda och uppdragstagare samt deras familjer. I vissa fall medges sådana reseförmåner även då det inte föreligger något anställningsförhållan­de. F. n. är vissa sådana reseförmåner skattefria enligt en särskild bestäm­melse i kommunalskattelagen (1928:370). Enligt direktiven talar rättviseskäl för att man skattemässigt bör behandla dessa förmåner efter samma principer som gäller för naturaförmåner i övrigt och alltså göra dem skattepliktiga i den mån.deras värde är någoriunda betydande och möjligt att fastställa med tillfredsställande säkerhet.

Efter vad jag har inhämtat avser kommittén atl inom kort avge förslag i        167

 

Skr. 1982/83:103  fråga om traktamenten m. m., medan den ännu inte har tagit ställning i de

Del II                     nyssnämnda frågorna. Enligl min mening finns del anledning att utvidga

kommitténs uppdrag i dessa delar till att avse en mer allmän översyn av beskattningen av naturaförmåner. På senare tid har nämligen den skatte­mässiga behandlingen av olika naturaförmåner för främst löntagare kritise­rats i vissa avseenden. Bortsett från nägra enstaka regler i skatteförfattning­arna är denna skattefråga huvudsakligen reglerad genom anvisningar som riksskatteverket, RSV, utfärdar (senast RSV Dt 1981:30). Enligt dessa delas förmånerna in i tre grupper. En grupp utgörs av sådana förmåner som inte bör anses skattepliktiga eftersom de främst är av trivselkaraktär. En andra grupp avser sådana förmåner vilkas skatteplikt beror av värdet och här går en gräns vid 600 kr. Den tredje gruppen består av förmåner som alltid bör anses skattepliktiga eftersom de är att jämställa med lön eller annan kontant ersättning.

Tillämpningen av nuvarande regler har gett upphov till åtskilliga problem. Det är inte ovanligt att man försöker utnyttja reglerna för att undgå eller få lindrigare skatt. Vidare förekommer betydande värderings- och kontrollsvå­righeter. RSV har under hänvisning till detta i en skrivelse den 26 juni 1981 till budgetdepartementet hemställt att reglerna ses över av en parlamenta­riskt sammansatt utredning. Vidare har skatteutskottet i år (SkU 1981/82: 60) framfört samma önskemål med anledning av motionsyrkanden.

Enligt min mening är de problem som uppkommer vid beskattningen av naturaförmåner av sådan omfattning att det finns anledning att tillmötesgå kraven på en närmare översyn av reglerna. Frågan har sådant samband med den del av traktamentsbeskattningssakkunnigas uppdrag som redovisats ovan att uppgiften bör anförtros denna kommitté.

Jag hemställer att regeringen utvidgar det uppdrag som tidigare har lämnats kommittén i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens ö"'erväganden och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartementet)

Översyn av viss skattekredit, m. m.

Dir 1982:33

Beslut vid regeringssammanträde 1982-05-27

Chefen för budgetdepartementet, statsrådet Wirtén, anför.
I prop. 1981/82:201 har regeringen föreslagit olika åtgärder för att minska
den statliga kreditgivningen när det gäller vissa indirekta skatter. Förslagen
innebär att bestämmelserna om inbetalning av skatterna på bensin, olja och
fasta bränslen ändras så att den genomsnittliga kredittiden för de skattskyl­
diga minskar med tio dagar fr. o. m. den 1 januari 1983. Vidare har
regeringen föreslagit att rätten till avdrag för ingående mervärdeskall som tas
Igg                        ut vid kreditimport skall inträda tidigast när en av tullverket utfärdad

 

tullräkning har mottagits av den skattskyldige. Denna åtgärd innebär att     Skr. 1982/83:103 avdraget kommer de skattskyldiga till godo i genomsnitt 23-24 dagar senare     Dir.  1982:33 än som nu är fallet. Slutligen har regeringen också föreslagit att råolja, som nu är belagd med mervärdeskatt, görs skattefri i syfte att eliminera de ränte-och likviditetsfördelar som beskattningen innebär.

Det är som jag har framhållit i den nämnda propositionen angeläget att vidta dessa åtgärder. I dagens slalsfinansiellt ansträngda läge är det också viktigt att den statliga kreditgivningen vid skatteuppbörd m. m. ses över. Jag har därför i propositionen förutskickat atl jag under våren 1982 skulle föreslå regeringen att dessa förhållanden utreds allsidigt. Jag avser nu atl ta upp denna fråga.

I prop. 1981/82 anförde jag bl. a. följande.

"De indirekta skatterna betraktas vanligen som skatter på omsättningen eller konsumtionen av de skattepliktiga objekten. Av praktiska skäl tas skatterna ut hos ett förhållandevis litet antal skattskyldiga företag, som oftast förutsätts vältra över skatterna framåt på sina kunder.

Skatterna kan av olika skäl inte betalas in till statskassan i samband med varje skattepliktig transaktion och knappast heller dagligen eller annars med mycket korta intervaller. Det är i stället i praktiken nödvändigt att fastställa vissa inte alltför korta perioder för vilka de skattskyldiga skall redovisa skatten i en deklaration. Dessutom måste man tillåta en viss frist mellan redovisningsperiodens slut och deklarationsdagen för att ge de skattskyldiga

möjlighel att upprätta deklarationen.

Nu tillämpade redovisningsperioder och betalningsfrister varierar från skatt till skatt och kan också variera för en och samma skatt beroende på t. ex. storleken av den skatt som skall betalas in varje gång eller storleken på den skattepliktiga omsättningen.

Den händelse som utlöser skyldighet att redovisa skatt är oftast leveransen av ett skattepliktigt objekt. Ibland gäller i stället atl del är betalningen för en skattepliktig leverans som utlöser redovisningsskyldigheten.

Eftersom de skattskyldiga redovisar skatt för bestämda redovisningspe­rioder och med en betalningsfrist efter periodens utgång kan man säga att statsverket beviljar dem en kredit med betalningen av skatten. Samtidigt gäller att elt visst arbete uppslår för de skattskyldiga genom skatteredovis­ningen. Skattekrediterna kan därför ses som en betalning för arbetet med uppbörden.

Frågan om de skattskyldiga faktiskt får någon skattekredil eller inte beror också, i de fall redovisningsskyldigheten inträder vid leveransen, på vilken kredit de skattskyldiga ger sina kunder. Vid kontantaffärer får den skattskyldige disponeraöver skattebeloppet lill dess det skall redovisas till statsverket. Den räntefördel han därigenom uppnår kan han använda t. ex. för att sänka sina priser eller öka sin vinst."

Till vad jag nu har återgett vill jag lägga att den kredit som statsverket ger de skattskyldiga vid skatteuppbörd måste finansieras genom en statlig upplåning, som har blivit en allt tyngre post i statsbudgeten och som har bidragit till ett ökat underskott. Det är därför mycket angeläget att den statliga kreditgivningen på skatteområdet ses över i syfte att eliminera omotiverade likviditets- och ränteförmåner för de skattskyldiga.

Jag anser att en utredare nu bör tillkallas för att se över dessa frågor. Utredarens uppdrag bör i första hand omfatta de indirekta skatterna. Översynen bör omfatta även de statliga betalningsrutiner som tillämpas på

169

 

Skr. 1982/83:103  andra områden än skatteområdet liksom hanteringen av de till statskassan

Del II •    '■           inbetalade skatterna m. m.

- I mervärdeskateutredningens (Fi 1971:05) uppdrag ingår bl. a. frågan om kontantmetoden för redovisning av mervärdeskatt i sin helhet bör slopas (jfr. SkU 1978/79:52, s. 40-41). Denna fråga bör därför inte behandlas av utredaren.

Utredaren bör samråda med;utredningar vilkas uppdrag berör det nu aktuella utredningsuppdraget. Till dessa utredningar hör mervärdeskatte­utredningen, skatteindrivningsutredningen (B 1981:02) och socialavgiftsut­redningen (S 1981:04).

Utredaren bör dessutom samråda med beredningsgruppen för översyn av tullagstiftningen (H 1982:02). I direktiven (Dir. 1982:19) anför föredragande departementschefen statsrådet Molin bl. a. att enligt gällande regler kan importörer som bedriver regelbunden imporiörverksamhel åtnjuta kredit för betalning av tull och annan avgift. Vid översynen bör övervägas om gällande bestämmelser behöver ändras. Det bör bl. a. belysas om det kan vara lämpligt att införa nya betalningsregler som innebär att en preliminär inbetalning av tull och annan avgift sker samtidigt som tulldeklarationen läriinas.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Förslag i fråga om mervärde­skatt och punktskatter bör redovisas före utgången av år 1982. I samband därmed skall utredaren lämna förslag till inriktning av ett fortsatt arbete. Utredaren bör under sitt arbete ha kontakt med berörda organisationer och sammanslutningar av skattskyldiga.

Utredaren skall i sin redovisning ange besparingarna för statsverket av olika åtgärder. I redovisningen skall ett tekniskt underlag för förkortning av kredittider för föreslagna ändringar i uppbördssystem m. m. lämnas. De ekonomiska effekterna för såväl statsverket som andra berörda intressenter bör belysas. Såväl engångseffekter i samband med omläggningen som långsiktiga ränteeffekler skall redovisas. Ränteeffekten bör beräknas utifrån statens utlåningsränta.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar chefen för budgetdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över nuvarande statliga kredittider, m. m.,

att besluta om experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartementet)

170

 

Administration av bostadsbidragen till barnfamiljer   Skr. 1982/83:103

m.fl.                                                                          Dir. 1982:34       v

Dir 1982:34                           .                          '

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-03. Chefen för bostadsdepartementet, statsrådet Friggebo, anför.

Nuvarande ordning

Bostadsbidragen till barnfamiljer och sådana hushåll utan barn som inte är berättigade till kommunalt bostadstillägg till folkpension administreras nu av bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnderna och kommunerna. De kommunala bostadstilläggen till folkpension administreras av riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.

Tidigare utredningar

Frågan om vilket organ som skall administrera bostadsbidragen till barnfamiljer har övervägts av flera kommittéer. Redan år 1967 föreslog familjepolitiska kommittén i sitt betänkande (SOU 1967:52) Barnbidrag och familjetillägg alt stödet till barnfamiljernas bostadskostnader skulle ingå i ett nytt bidragssystem som skulle administreras av försäkringskassorna. Detta bidragssystem infördes dock inte. I ett senare betänkande (SOU 1972:34) Familjestöd föreslog samma kommitté att administrationen av de dåvarande bostadstilläggen skulle föras över till försäkringskassorna.

Frågan togs även upp av boende- och bostadsfinansieringsutredningarna i betänkandet (SOU. 1975:51-52) Bostadsförsörjning och bostadsbidrag Uksom av byggadministrationsutredningen i betänkandet (SOU 1976:26) Bostadsverket. Båda dessa utredningar fann att starka skäl talade för att administrationen av bostadsstödet till barnfamiljerna m. fl. fördes över till försäkringskassorna. Dåvarande bostadsministern framhöll dock i prop. 1975/76:146 med förslag till ändrade regler för bostadsbidrag alt frågan var beroende av en prövning av datorkapaciteten hos riksförsäkringsverket.

Aktuella överväganden

Utredningen av ADB inom den allmänna försäkringen m. m. anför i sitt slutbetänkande (SOU 1981:24) Socialförsäkringens datorer att en överföring av bostadsstödet inte nämnvärt påverkar datorkapaciteten.

Socialpolitiska samordningsutredningen anser i betänkandet- (SOU
1979:94) En allmän socialförsäkring bl. a. att försäkringskassorna bör få
hand om administrationen av en allmän socialförsäkring. Utredningen anser
vidare att en samordning på det administrativa planet är så angelägen att den
bör inledas redan innan reglerna för olika bidragsformer görs mer
enhetliga.                                                             .         .        ' -

Åtskilliga remissinstanser har tillstyrkt socialpolitiska samordningsutred­
ningens förslag att en allmän socialförsäkring skall administreras helt av
försäkringskassorna. Av dem som är kritiska mot förslaget har ett par
uttryckt en allmän tveksamhet mot att föra över alltför många bidragsformer  171

 

Skr.  1982/83:103 till ett och samma organ. Några har invändningar mot att vissa bidragsformer

Del 11                    skall  föras över till  försäkringskassorna.   Dessa invändningar hänger  i

allmänhet samman med en negativ inställning lill att bidragsformen i fråga skall ingå i en allmän socialförsäkring. Sådana invändningar har framförts bl. a. i fråga om bostadsstödet. Socialpolitiska samordningsutredningens förslag bereds f. n. i regeringskansliet.

Bostadsbidragskommittén (1979:01) har bl. a. i uppdrag att utreda vilket organ som bör administrera bostadsbidragen. Kommittén skall överväga denna fråga mot bakgrund av sina förslag beträffande bidragsregler och administrativa rutiner. Kommittén har konstaterat att dess överväganden beträffande bidragsregler och administrativa rutiner inte påverkar ställnings­tagandet till frågan om kommunerna eller försäkringskassorna bör administ­rera bidragen. Kommittén har i skrivelse till mig föreslagit att andra aspekter på denna fråga utreds i särskild ordning.

Den särskilde utredarens uppdrag

Mot den här beskrivna bakgrunden föreslår jag att en särskild utredare tillkallas. Utredarens huvuduppgift bör vara att närmare belysa och bedöma de aktuella förutsättningarna för en överföring till försäkringskassorna av administrationen av bostadsbidragen till barnfamiljer m. fl. Härvid skall särskilt belysas vilka personalkonsekvenser en sådan överföring kan ha för kommunerna, länsbostadsnämnderna och bostadsstyrelsen samt försäk­ringskassorna. Utredaren skall också redovisa vilken inverkan på kom­munens möjligheter alt fullgöra sina uppgifter på bostadsförsörjningens område som en sådan överföring kan ha. Av särskild vikt är att utreda eventuella rationaliseringsvinster saml att belysa vilka resurser som frigörs hos kommunerna och i vilken mån dessa kan tas i anspråk hos försäkrings­kassorna samt vilka kostnadskonsekvenserna blir för staten, kommunerna och socialförsäkringssystemet. Utredaren skall även redovisa hur dessa kostnader skall finansieras om han föreslår att försäkringskassorna skall överta administrationen. Utredaren skall vidare belysa i vad mån de förslag som bostadsbidragskommittén inom kort väntas lägga fram kan bedömas påverka administrationskostnaderna. Om utredaren finner att övervägande skäl talar för en förändrad administration bör samtidigt klarläggas hur beslul skall fattas i enskilda ärenden och vilken besvärsordning som skall gälla. Utredaren bör också överväga hur kommunerna bör ges inflytande på stödets utformning.

I fråga om formerna och tidpunkten för en eventuell överföring av bidragsadministrationen till försäkringskassorna bör samråd ske med riks­försäkringsverket, bostadsstyrelsen. Försäkringskasseförbundet och Svens­ka kommunförbundet.

Utredaren bör vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att framföra synpunkter.

172

 

Tidsplan                                                                                        Skr.  1982/83:103

Utredningsarbetet skall bedrivas så att ett betänkande föreligger senast den 15 november 1982.

Föredragandens hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för bostadsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om ändrat administrativt organ för bostadsbidragen till barnfamiljer m. fl;,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Bostadsdepartementet)

Översyn av den flygtekniska forskningen i Sverige

Dir 1982:35

Beslut vid regeringssammanlräde 1982-06-10. Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Gustafsson, anför.

Nuvarande resurser för flygteknisk forskning

Inom del flygtekniska området finns forskningsresurser främst vid flygtekniska försöksanstalten (FFA), försvarels forskningsanstalt (FOA), tekniska högskolan i Stockholm (KTH) och en del industriföretag.

FFA är den centrala instansen för uppdragsfinansierad forskning, prov­ning och service inom de flygtekniska områdena. Förutom den uppdragsfi-nansierade forskningen och studierna, som helt dominerar verksamheten, bedriver FFA egen, främst grundläggande forskning av allmän flygteknisk karaklär. FFA är organiserad på en aerodynamisk avdelning, en hållfast­hetsavdelning, en teknisk avdelning och etl kansli. Anstalten sysselsätter f. n. ca 240 personer. Hos FFA finns låghastighets-, transsoniska och supersoniska vindtunnlar, som har anskaffats under 1940-, 1950- och 1960-talen.

FOA engageras främst i de tidiga skedena i systemplaneringen av elt flygplansprojekt. Antalet anställda vid FOA uppgår till ca 1 200, varav ca 80 årsanställda är exklusivt inriktade mot flygvapensystem.

Vid KTH bedrivs inom institutionen för flygteknik en särskild uppdrags­verksamhet,   som  sysselsätter ca  25   personer.   För  denna  verksamhet

173

 

Skr.  1982/83:103 disponeras en låghastighetstunnel och en flygsimulator, vilka anskaffades på

Del II"   ■              1960-talet.

Styrelsen för teknisk utveckling (STU) har fattat beslul om ett treårigt ramprogram för stöd till civil flygteknisk forskning vid FFA och KTH under budgetåren 1981/82-1983/84. STU har vidare genom sitt vetenskapliga råd under år 1981 med hjälp av svensk och utländsk expertis genomfört en utvärdering av den vetenskapliga kvaliteten av svensk flygteknisk forskning inom områdena aerodynamik, flygmekanik och hållfasthetslärä.

Den flygtekniska forsknings- och utvecklingsverksamheten inom industrin finns vid Saab-Scania ÄB i Linköping och Volvo Flygmotor AB i Trollhättan. Del senare förelaget disponerar vindtunnlar för bl. a. det supersoniska fartområdet. Dessa anskaffades under 1950-lalel.

Riktlinjer för forskningen

Inriktningen av den flygtekniska forskningen i Sverige lades fast av riksdagen år 1968 (prop. 1968:109, SU 124, rskr 282), varvid framhölls att det är betydelsefulll att teknisk-vetenskaplig forskning och utveckling kan bedrivas inom områden som är viktiga för totalförsvaret.

I prop. 1981/82:102 om säkerhels- och försvarspolitiken samt totalförsva­rets fortsatta utveckling framhålls bl. a. att del är angeläget med en kvalificerad flygteknisk forskning inom sådana områden som aerodynamik, material- och strukturforskning, samt att den svenska flygtekniska forskning­en inte enbart bör bedrivas inom områden som är vikliga för totalförsvaret utan även inom områden som är viktiga för den civila flygtekniken. Vidare föreslås att uppdragsverksamheten vid institutionen för flygteknik vid tekniska högskolan i Stockholm förs över till flygtekniska försöksanstalten. Riksdagen har i huvudsak godkänt dessa riktlinjer (FöU 1981/82:18, rskr 1981/82:374).

Utredarens uppdrag

Mot bakgrund av vad jag här har redovisat anser jag efter samråd med chefen för industridepartementet att en särskild utredare bör tillkallas för att gör en översyn av den samlade flygtekniska forskningen i Sverige.

LUredaren bör härvid utgå från den långsiktiga inriktning av verksamheten vid svensk flygindustri som angivits i prop. 1979/80:117 om vissa anslagsfrå­gor (s. 26-27) och prop. 1981/82:102 om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta inriktning (s. 111-112, 125).

En utgångspunkt är vidare den av STU verkställda utvärderingen av svensk flygteknisk forskning som refererats i det tidigare.

En ytterligare utgångspunkt för utredarens arbete bör vara att verksam­heten vid flygtekniska försöksanstalten även fortsättningsvis skall vara i huvudsak uppdragsfinansierad med full kostnadstäckning. En av utredarens huvuduppgifter blir därmed att hos olika intressenter undersöka det bedömda framtida behovet av flygteknisk forskning.

Ställningstagandena till flygteknisk forskning har effekter också på mycket

lång sikt.   Utredaren  bör  därför göra  en  översyn  av  den  långsiktiga

inriktningen av den flygtekniska forskningen i Sverige avseende såväl militär

och civil flygplansverksamhet som robotverksamhet utifrån  alternativa

174

 

antaganden beträffande inriktning och omfattning av svensk flyg- och    Skr.'-1982/83:103'
robotindustri på lång sikt.                                                           Dir. 1982:35

Den flygtekniska forskningens samband med dén grundläggande flygtek­niska utbildningen, liksom sambandet med produktutvecklingen inom industrin, bör värderas. Sambandet mellan tillgång på kvalificerad personal, forskningsresurser och forskningsmiljö bör vidare värderas.

Utredareri bör kartlägga behoven i Sverige av flygteknisk forskning till stöd för utveckling, produktion och användning av militär och civil flygmateriel. Viktiga framtida forskningsområden bör klarläggas och den lämpligaste avvägningen mellan dem belysas. Utredaren bör pröva inom vilka teknikområden och till vilken omfattning som kunnande och materiella resurser bör finnas i Sverige. Inriktningen och omfattningen av forskningen inom områdena aerodynamik, flygmekanik, hållfasthet och flygsystemtek­nik bör särskilt prövas. Vidare bör avvägningen mellan experimentell och teoretisk forskning prövas. En översyn av vindtunnelverksamhelen bör göras mot bakgrund av att en anskaffning av en ny Iranssonisk vindtunnel inte har kommit till slånd.

Mot bakgrund av den långsiktiga inriktning av den flygtekniska forskning­en som utredaren föreslår bör den nuvarande organisationen och lokalise­ringen av den flygtekniska forskningen prövas. Härvid bör särskilt möjlig­heterna till etl närmare samarbete mellan universitet och högskolor, försöks-och forskningsanstalter samt industrin beträffande forsknings- och prov­ningsanläggningar prövas. Utredaren bör även kunna överväga andra former för flygtekniska försöksanstaltens verksamhet. Om industrins behov av flygteknisk forskning bedöms ha tillräcklig livskraft och långsiklighet bör_ t. ex. förutsättningarna prövas för att driva verksamheten med delat ansvar för stat och industri.

Utredaren bör slutligen pröva möjligheter och begränsningar av ett ökat långsiktigt internationellt samarbete på detta område även ifråga om kapitalkrävande forskningsutrustningar.

Utredaren bör vid arbetets påbörjande saml vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken slaten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att framföra synpunkter. Utredaren bör därutöver informera berörda arbetsta­gare om sitt arbete.

Utredningsarbetet bör bedrivas så att överväganden och förslag kan redovisas senast under det fjärde kvartalet 1982.

Jag vill avslutningsvis erinra om direktiven den 13 mars 1980 (Dir 1980:20) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer m. m.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag alt utreda och lämna förslag till framtida inriktning av svensk flygteknisk forskning i enlighet med vad jag nyss har anfört

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

175

 

Skr. 1982/83:103     all kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns kommitléanslag.

Del II

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)

Organisationskommitté för närradioverksamhel

Dir 1982:36

Beslul vid regeringssammanträde 1982-05-19.

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Wikström anför.

I proposition 1981/82:127 om närradioverksamhel föreslår regeringen atl nuvarande lagstiftning om försöksverksamhet med närradio ersätts av en särskild närradiolag. Vidare föreslås en närradionämnd ersätta den nuva­rande närradiokommitlén vid årsskiftet 1982/83.

För att förslaget, om riksdagen godtar det, ska kunna genomföras vid avsedd tidpunkt, bör visst organisationsarbete inledas redan nu. En organisationskommitté bör därför tillkallas för atl precisera nämnderis arbetsuppgifter och arbetsformer samt bedriva det praktiska förberedelse-~arbelé som behövs för att nämnden ska kunna påbörja sin verksamhet vid årsskiftet 1982/83.

I propositionen föreslås att nämndens arbetsuppgifter bör vara att ansvara för den fortsatta utbyggnaden och därvid besluta om tillstånd, att pröva indragning av tillstånd, att fastställa tidsscheman samt redovisa erfarenheter och föreslå eventuella kompletteringar och förändringar av närradions regelsystem. Nämnden bör också, under en uppbyggnadsperiod för närra­dion, svara för viss information och rådgivning i närradiofrågor. På sikt bör sådana uppgifter emellertid kunna överläs av en ev. riksorganisation för närradioföreningarna.

När det gäller efterhandsgranskningen av närradioprogram skall nämnden svara för kontroll av att reglerna för programverksamheten efterlevs, d. v. s. reklam- och sponsringsförbuden och förbudet mot centralproducerat mate­rial. Det bör också ankomma på nämnden att följa verksamheten i övrigt, i synnerhet när det gäller ett eventuellt behov av yllerligare etiska regler.

Organisationskommittén bör med utgångspunkt i vad som anges i propositionen om närradioverksamhel utarbeta förslag till organisation av närradionämnden.

Organisationskommittén bör senast den 1 september 1982 lämna del
underlag som fordras för regeringens beslut om nämndens medelsanvänd-
nirig under tiden 1/1 -30/6 1983. Vidare bör kommittén lägga fram förslag till
anslagsframställning för nämndens verksamhet budgetåret 1983/84. Organi­
sationskommittén bör även utarbeta det underlag som kan behövas vid
förhandlingar om personalens anställnings- och arbetsvillkor, samt anställa
den personal vid nämndens kansli som inte förordnas av regeringen.
176                           Organisationskommittén bör i övrigt vidta de praktiska åtgärder som krävs

 

för att nämndens arbete ska kunna ta sin början vid årsskiftet 1982/83.     Skr.  1982/83:103 Kommitténs arbete skall i sin helhet vara avslutat senast den 31 januari.       Dir. 1982:37

Kommittén skall vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång

, informera berörda huvudorganisationer om i förekommande fall annan

berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar ha

avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att

framföra synpunkter.

Med hänvisning till vad jag nu har,anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter med uppdrag att utarbeta organisationsförslag för närradionämnden och därmed sammanhö­rande frågor

att utse en av ledamöterna att vara ordförande

att besluta om sakkunniga experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skäll belasta nionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

Utvärdering av system för förmånlig kreditgivning till u-länder

Dir 1982:37

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-17.

Chefen för utrikesdepartementet, statsrådet Ullsten, anför.

Systemets nuvarande utformning

Etl system för att kombinera gåvobistånd med sedvanlig exportfinansie­
ring infördes vid årsskiftet 1980/81. Systemet var avsett att utnyttjas som ett
instrument för svensk biståndspolitik. Syftet var alt erbjuda u-länder krediter          ,  .

på förmånliga villkor vid import av varor och tjänster från Sverige. Därmed skuUe finansieringskostnaden för mottagarlandet minska och belastningen på landets betalningsbalans lindras. Systemet skulle vara selektivt.

Systemet för förmånliga u-landskrediter behandlas i budgetpropositioner­
na för 1980/81 (prop. 1979/80:100, bil. 6, UU 1979/80:20, rskr 1979/80:276),
1981/82 (prop. 1980/81:100, bil. 6, UU 1980/81:20, rskr 1980/81:268) och
1982/83 (prop. 1981/82:100 bil. 6, UU 1981/82:20, rskr 1981/82:269) samt i
propositionerna 1980/81:41 om förmånlig kreditgivning till u-länder (UU
1980/81:16, rskr 1980/81:122) och 1981/8:27 om medel för särskilt förmånlig
kreditgivning till u-länder (UU 1981/82:12, rskr 1981/82:69). En förordning
(SFS 1981:357) om särskilt förmånlig kreditgivning har utfärdats. Vidare har   1''

12 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

Skr; 1982/83:103  tillägg.gjorts  till   förordningarna  med  instruktion  för  beredningen  för

Del II                     internationellt   tekniskt   samarbete   (BITS)   och   exportkreditnämnden

(EKN).

Tidigare har u-länderna för sin import från Sverige varit hänvisade till sedvanlig exportfinansiering via bank med statsstödd refinansieringsmöjlig-het' i AB Svensk Exportkredit (SEK). Mottagarländerna för bilateralt svenskt gåvobistånd har kunnat finansiera varor och tjänster från Sverige med bundna eller obundna gåvomedel i form av s. k. importstöd inom ramen, för det landprogrammerade biståndet. I och med de nya krediterna tillskapades en alternativ finansieringsform.

För att inte skapa onödig ny byråkrati konstruerades systemet så att erbjudanden om förmånlig u-landskredit som regel förmedlas via de företag, och banker som förhandlar om betalningsvillkoren med köparen. Någon mer omfattande belastning på u-landsadministrationen behöver därför inte uppstå. ■ Finanseringen utformas i Sverige med hjälp av EKN och SEK. Dessa institutioner har till uppgift att för siatens räkning handlägga ärenden om garanti i samband med export respektive tillhandahålla statsstödd exportfi­nansiering.

De u-länder som kan komma ifråga för förmånlig u-landskredit är de med vilka Sverige redan har bilateralt biståndssamarbete och andra u-länder vars utvecklingspolitik ligger i linje med de svenska biståndspolitiska målsättning­arna.

Förmånliga u-landskrediter kan enbart medges för inköp av svenska varor och tjänster avsedda för utvecklingsfrämjande ändamål, i första hand kapitalvaror, konsulttjänster och entreprenadarbelen. Kreditansökningar prövas av EKN efter samråd med BITS. Projektens utvecklingseffekt prövas av styrelsen för internationell utveckling (SIDA) för u-länder som Sverige har långsiktigt utvecklingssamarbete med och av BITS för andra u-länder. Vid tillstyrkande anger BITS också förmånlighetsgrad för krediten, uttryckt i form av s. k. gåvoelement, beräknat enligt norm fastställd av utvecklings­kommittén (DAG) inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD).

Enligt den s. k. consensus-överenskommelsen till vilken 22 OECD-länder anslutit sig har minimiränlor för exportkreditgivningen till olika typer av länder uppsatts. Undantag medges endast för biståndskrediter med ett gåvoelement om minst 25 %. I praktiken har i Sverige sedan november 1981 gåvoélementet fastlagts-vid denna nivå. Vid ett givet gåvoelement kan dock viss flexibilitet erhållas genom att lånets löptid, amorteringsfria tid och räntesats tillåts variera.

Kostnaden för förmånliga u-landskrediter belastar både biståndsanslaget och industridepartementet. Anslaget för förmånliga u-landskrediter. som för budgetåret 1982/83 uppgår till 300 milj. kr, belastas med ett belopp som motsvarar gåvoelementet, dvs den diskonterade skillnaden mellan normala SEK-villkor enligt de s. k. consensus-reglerna och de villkor som gäller för förmånliga krediter. Induslridepartmentet ersätter SEK för hela den faktiska kostnaden, dvs. skillnaden mellan SEKs upplåningsränta och de förmånliga villkoren. Avräkning sker sedan mellan industri- och utrikesdepartementen för gåvoelementsdelen varigenorri industridepartementets kostnad begrän­sas till skillnaden mellan SEK:s upplåningsränta och consensusvillkoren.

 

I prop. 1980/81:41 förulskickades att en utvärdering av systemet skulle    Skr. 1982/83:103 göras efter två år. Denna skulle innefatta en översyn av berednings- och    Dir. 1982:37 beslutsordningen för  förmånliga u-landskrediter och  utreda eventuella behov av ytterligare riktlinjer för systemets tillämpning. En sådan utredning bör nu tillsättas.

Systemets syfte

Sverige har generellt motsatt sig bruket av subventioner för att stimulera exporten och har alltid i internationerlla sammanhang strävat efter en allmän minskning av bruket av exportsubventioner. En risk med exportsubventio­ner är att den svenska industrin i viss utsträckning riktas in på export som ej förmår täcka sina egna kostnader. Sveriges betalningsbalansproblem kan endast lösas genom export som betalar sina faktiska kostnader. En annan risk är att affärer som skulle kunna finansieras kommersiellt eller via SEK utan förmånlig kredit kan komma att omfattas.

Det nuvarande systemet har dock införts främst av biståndspolitiska skäl. I
propositionen 1980/81:41 anges att syftena med systemet är ätt mobilisera
ökade resurser för u-ländernas utvecklingssträvanden, att bidra lill att öka
u-ländernas möjlighet att uppträda som handelspartners gentemot svenska
förelag, att ge u-länder en reell möjlighet att välja svenska leverantörer och
att underlätta en övergång från gåvobistånd till andra finansieringsfor­
mer.                                                          ,'          '

Systemet med förmånliga krediter skulle göra det möjligt att selektivt stödja insatser i u-länder också utanför kretsen av programländer. För programländerna skulle förmånliga krediter kunna utgöra ett komplement till det traditionella biståndet.

Utredningen bör studera hur systemets nuvarande utformning och tillämpning svarar mot dess uppsatta mål och syften.

Systemets administration

Den handläggningsordning som nu gäller involverar ett antal parter. Vid utvärderingen bör möjligheterna att förenkla beslutsprocessen i formellt hänseende undersökas i avsikt att åstadkomma en smidig samordning av de intressen de olika parterna har att företräda. Handläggningsordningen bör återspegla de mål som uppsatts för systemet. Särskild uppmärksamhet bör ägnas de beslut som enligt nuvarande ordning skall fattas av regeringen. Utredningen bör bl. a. studera i vilken utsträckning sådana beslut kan delegeras till underlydande myndigheter.

En viktig fråga i beredningsprocessen är vilken ambitionsnivå som bör eftersträvas i granskningen av projektens utvecklingseffekt. Denna gransk­ning görs f. n. av SIDA när det gäller programländerna och av BITS angående andra länder. Granskningen är idag inte särskilt djupgående. Endast i undantagsfall torde man inom BITS och SIDA ha tid och kapacitet att djupare analysera utvecklingseffekterna av de föreslagna projekten. Utredningen bör diskutera huruvida prpjektgranskningen bör fördjupas och i vilka fall och hur detta bör göras. Samtidigt bör det undvikas att handläggningen görs mer tidskrävande. Möjligheten att genom parallellfi­nansiering med internationella finansiella institutioner erhålla eri granskning

179

 

Skr. 1982/83:103  utförd av den medfinansierande institutionen och möjligheterna atl anlita

Del II                     utomstående konsulter bör också studeras.

Huvudansvaret för bedömningen av elt projekts lönsamhet och finansie­ringsmöjligheter faller på de berörda företagen och deras uppdragsgivare i u-länderna. Företagen har ett självklart och naturligt intresse atl så långt som möjligt minska sina egna risker och öka andelen förmånliga krediter. Mottagarlandet har samma intresse. Det är därför nödvändigt att svenska bistånds- och kreditmyndigheter gör en noggrann granskning med utgångs­punkt från svenska biståndspolitiska och samhällsekonomiska mål. Utred­ningen bör överväga vilka åtgärder som bör vidtas för att dels på sikt stärka de handläggande institutionernas projekt- och kreditbedömningskapacitet, dels säkerställa en tillfredsställande samordning. I förlängningen härav finns anledning diskutera möjligheterna alt få till stånd ett rimligt uppföljnings­maskineri i första hand inom BITS och SIDA och mer löpande utvärdering av erfarenheterna av kredilgaranterade affärer.

Omfattning av förmånlig kreditgivning

Det är uppenbart att intresset för förmånliga u-landskrediter är i snabb tillväxt. Såväl bland mottagarländerna som inom näringslivet har erfarenhe­terna av och kunskaperna om systemet med förmånliga krediter vuxit. Inom Exportrådet har flera företagsgrupper särskilt inriktat sig på projekt lämpliga för biståndsfinansiering, både via importstöd och förmånliga krediter.

Vid utgången av april förelåg 28 tillstyrkta och aktuella kreditärenden. Dessa krediter uppgick till 705 milj. kr. med ett gåvoelement av 106 milj. kr. 9 ärenden hade lett till bindande kontrakt. Vid utgången av 1982 förutses ett hundratal tillstyrkta kreditansökningar.

Utredningen bör, söka bedöma inom vilka branscher, sektorer eller marknader som förmånliga krediter skulle ha störst verkan både vad gäller utvecklingseffekt öch deras långsiktiga effekter på handelsutbytet. Enligt beräkningar av BITS skulle för de länder med vilka Sverige har avtal om breddat samarbete närmare en fjärdedel av importen från Sverige kunna komma att finansieras med förmånliga krediter under 1982/83 om nuvarande mönster består. Det kan finnas anledning att diskutera konskvenserna av en sådan utveckling på längre sikt. Ett problem som särskilt bör beaktas är risken att en mottagare eller sektor bibringas intrycket att man kan påräkna denna typ av finansiering för praktiskt laget all import från Sverige. Utredningen bör överväga behovet av tak eller kriterier för prioriteringar för dessa krediter avseende både enskilda länder och sektorer. Ett besläktat problem är att vid stark tillväxt av kredilvolymen inom en viss sektor vissa större svenska företag kan komma alt uppfattas som särskilt gynnade. Man bör också undersöka möjligheten att prioritera insatser i anslutning till projekt som finansieras av multilaterala organisationer och där en svensk kredit skulle öka möjligheterna till fördjupat samarbete med dessa.

Kostnadsfördelningen mellan industridepartementet och biståndslagen

Kostnaderna för de förmånliga krediterna är avsevärda. Utöver anslaget

på biståndsbudgeten tillkommer kostnaderna för SEK-systemet som bärs av

industridepartementet. Dessa senare kostnader ökar ju större skillnaden blir

l"'                           mellan SEK:s upplåningsränta och consensus-räntan. Vid nuvarande höga

 

ränteläge uppskattas att kostnaderna för SEK-delen är av samma storleks- Skr. 1982/83:103- ordning som biståndsdelen. En förväntad höjning av consensus-räntorna Dir. 1982:37 skulle dock skifta över en större del av bördan på biståndsanslagen. Till dessa kostnader bör läggas kreditriskerna som i ökad utsträckning kommer att bäras av biståndsanslaget. Totalt kan subventionselementel av en given affär med nuvarande regler och ränteläge uppgå till ca hälften av kontraktsbelop­pet. Utredningen bör diskutera den nuvarande subventionsnivån, med hänsyn taget till de mål som uppsatts för systemet, kostnadsfördelningen och dess redovisning, och presentera härav föranledda förslag. Det är nödvändigt att systemet är så konstruerat att kostnaderna för olika typer av krediter klart framgår och kan vägas mot de fördelar, såväl för riiottagare som för den svenska leverantören, som en given kredit förväntas leda till.

Kreditvärdigheten hos mottagarländerna

Ett växande problem är den bristande kreditvärdigheten och återbetal­ningsförmågan hos många u-länder där den ekonomiska situationen nu är så prekär att EKN ej kan ge några garantier. Beslutet har fattats att från budgetåret 1982/83 låta alla förmånliga krediter till programländer garante­ras mot biståndsanslaget. Denna praxis kommer att innebära att EKN:s verksamhet delas upp i två delar; en med garantigivning på i princip försäkringsmässiga grunder och en där skaderisken bärs av biståndsanslaget och där EKN endast svarar för administrationen. Detta senare förfarande som tidigare endast berört krediter lill två länder, båda programländer, bör analyseras och förslag till riktlinjer för det fortsatta bruket av biståndsga-ranterade u-landskrediter presenteras. Särskilt de långsiktiga effekterna av att en växande del av bislåndsbudgelen intecknas för skaderegleringar under längre tid bör analyseras.

En annan fråga där någon fast praxis ännu ej utvecklats är i vilken utsträckning villkor bör ställas om atl gåvoélementet skall avräknas mot vederbörande landram vid kreditgivning till programländer. I ett fall, Tanzania, beslöts att låta finansiera köparens förskottsbetalning ur landra­men. I en affär med Bangladesh beslöts att halva gåvoelementet skulle avräknas mot landramen.

I samband härmed bör utredningen diskutera bruket av avtalom ramkrediter. I ett fall, som avser ett programland, Mozambique, har överenskommelse slutits om en ram för förmånliga krediter. Mot de uppenbara fördelarna för mottagaren av en kredit bör ställas nackdelen att anslagsmedel binds under längre tid utan någon garanti för att de kommer till användning och därigenom undanhålls andra u-länder som är berättigade att erhålla denna typ av krediter.

I detta sammanhang kan det finnas skäl att undersöka om man ej istället för alt låta landramen finansiera gåvoelementet av den förmånliga krediten borde återinföra någon form av rena bislåndskrediter för de minst kreditvärdiga programländerna. Därigenom skulle sådana krediter få en mer renodlad biståndskaraktär.

Övriga områden

En fråga som för närvarande är föremål för diskussion inom DAC gäller en

1 Ol

skärpning av avgränsningen mellan biståndsverksamhet och exportfrämjan-

 

Skr. 1982/83:103  de. DAC-sekretariatets synsätt överensstämmer nära med principerna för

Del II                     det svenska systemet och utredningen bör följa det pågående arbetet i DAC

och analysera de förslag som läggs fram. Ett svenskt huvudintresse härvidlag

är att enighet kan åstadkommas om ett fungerande system som minimerar

bruket av bistånd som konkurrensmedel.

Utredningen bör uppmärksamma avvägningen av de förmånliga krediter­na och olika former och instrument för exportstöd. Kontakt bör fortlöpande hållas med övriga pågående utredningar inom närbesläktade områden inom andra departements områden.

Anledning kan också finnasatt överväga riktlinjer, med beaktande av gällande.SEK-regler, för i vilken utsträckning utländska komponenter, reservdelar eller tjänster kan finansieras inom ramen för ett projekt.

Utredningens primära uppgift är alltså att utvärdera det nuvarande systemet med förmånliga krediter och att undersöka i vad mån detta kan rationaliseras. Härvid bör jämförelser med system med Ukartade syften i vissa andra länder göras. De förslag till förändringar som utredningen kan komma att lämna bör åtföljas av förslag till ändrade instruktioner för de berörda myndigheterna. Skulle utredningsarbetet ge vid handen att det svenska systemets syften bättre skulle nås i modifierade former även i andra avseenden än vad ovan anförts, bör sådana former undersökas och förslag till ändringar framläggas.

Som en utgångspunkt för utredningsarbetet skall gälla att alla förslag som läggs fram skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade administra­tiva resurser inom det område som förslaget avser. Kostnadsberäkningar skall vara väl genomarbetade och ta hänsyn till alla kostnader som kan uppstå, även sådana som uppstår utanför statsbudgeten.

Utredningsarbetet skall vara slutfört före 1 juli 1983.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utrikesdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utvärdera systemet med förmånlig kreditgivning till u-land och utreda om ett nytt system bör införas för sådan kreditgivning,

att besluta om sekreterare, referensgrupp och annat biträde till utreda­ren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kostnaderna skall belasta utredningsanslaget under anslaget III C2: Bilateralt utvecklingssariiarbete.-

- Regeringen ansUiter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utrikesdepartementet)

182

 

översyn av lagstiftningen om officiell provning m. m.        Skr. 1982/83:103

Dir.  1982:38

Dir 1982:38

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-03.

Chefen för industridepartementet, statsrådet Åsling anför: • Riksdagen antog år 1972 (prop. 1972:54, NU 1972:38, rskr 1972:199) riktlinjer för bl. a. organisationen av officiell provning och kontroll. Avsikten med riktlinjerna var att åstadkomma klara ansvarsförhållariden ,'ett effektivt utnyttjande av resurser och garantier för att verksamheten bedrivs opartiskt.

Riktlinjerna preciserades år 1974 (prop. 1974:162, NU 1974:52, rskr 1974:349) genom lagen (1974:896) om riksprovplatser m. m. Enligl denna lag skall s. k. officiell.provning utföras vid riksprovplats, om ej annat är särskilt föreskrivet. Med officiell provning avses sådan teknisk provning, kontroll eller besiktning som är föreskriven i lag eller annan författning och som inte är egenkontroll.

Med egenkontroll menas kontroll som någon utan krav på opartiskhet hos den provande utför eller låter utföra i egen verksamhet på eget ansvar. Ibland förekommer att en myndighet föreskriver att en sådan kontroll skall ske, s. k. föreskriven egenkontroll, vilken alltså trots att den inte är frivillig faller utanför den officiella provningen. Officiell provning förutsätter ett prov­ningstvång, där den som är underkastad tvånget skall vända sig till ett utomstående organ för att få provningen utförd.

Riktlinjerna för den officiella provningsverksamheten innebär bl. a. att det skall organiseras ett system med riksprovplatser, vilka tillsammans skall täcka landets behov av officiell provning. Ansvaret för den officiella provningen skall fördelas så att varje objektområde hänförs till en bestämd riksprovplats. Riksprovplatserna skall var och en inom sitt sakområde representera nödvändig sakkunskap. Det måste vidare vara fristående från kommersiella och andra intressen på ett sådant sätt att deras opartiskhet inle kan sättas i fråga.

Statens provningsanstalt har som central förvaltningsmyndighet ansvaret för de organisations- och samordningsåtgärder som behöver vidtas.

Lagen om riksprovplatser m. m. är inte tillämplig på sådan officiell provning som bedrevs vid lagens ikraftträdande den 1 januari 1975. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan emellertid förordna att lagen skall tillämpas också på sådan provning. Ärenden om utseende av riksprovplats bereds enligt kungörelsen (1974:898) om riksprov­platser m. m. av statens provningsanstalt, som därvid skall samråda med föreskrivande myndighet. Beslut om utseende av riksprovplats fattas regelmässigt av regeringen. De nuvarande riksprovplatserna finns angivna i förordningen (1977:608) om provning enligt lagen (1974:896) om riksprov­platser m. m.

Enligt riksprovplatslagen skall en riksprovplats kunna antas utföra officiell

provning på ett opartisktsätt. Vad detta innebär har utvecklats i förarbetena

till lagen (prop. 1974:162 s. 7 ff). Där slås fast att ansvaret för den officiella

provningen inom ett visst objektområde bör ligga på en enda riksprovplats,

bl. a. av del skälet att konkurrens i samband med officiell provning skulle

183

 

Skr. 1982/83:103  kunna innebära att kommersiella värderingar riskerar att inverka på sådant

Del II                     sätt att tilltron till provningarnas kvalitet minskar. Vidare anges att höga krav

måste ställas på att en riksprovplats är opartisk och oberoende. De bedömningar som måste göras innan ett organ utses till riksprovplats avser bl. a. dess ägarförhållanden, beslutordning, vinstintressen och verksamhet vid sidan av officiell provning.

Regelsystemet bygger på atl ett samspel äger rum mellan provningsanstal­ten, den föreskrivande myndigheten och provande organ. De föreskrivande myndigheterna har var och eri inom sitt område ansvaret för skyddet av liv, hälsa och egendom. I sina föreskrifter anger myndigheterna vilka krav som skall vara uppfyllda på egenskaper hos produkter och anläggningar. Tillverkare, leverantörer osv. får därmed en skyldighet att se lill att dessa krav uppfylls. Myndigheten kan också föreskriva alt någon form av provning eller kontroll skall ske av att kraven är uppfyllda innan produkten får användas. Detta blir av naturliga skäl särskilt aktuellt om brister kan medföra allvarliga skador. Eftersom rättsligt bindande och generellt tillämpbara föreskrifter ges i författningsform, blir det då fråga om officiell provning, såvida inte den föreskrivna kontrollen får ske som egenkontroll. Det bör understrykas att det är de föreskrivande myndigheterna som - inom ramen för vad som gäller enligl lagar och förordningar på området - förfogar över om provning skall ske och vilka egenskaper som skall provas. De måste härvid göra en avvägning mellan å ena sidan behovet av provning och annan kontroll och å andra sidan kostanderna för kontrollen och andra faktorer som talar emot kontroll. De är också principiellt den föreskrivande myndigheten som har att avgöra om de uppställda kraven är uppfyllda, dvs. om produkten skall godkännas eller inte. En annan sak är att detta av praktiska skäl kan överlåtas åt det provande organet, vilket särskilt förekommer då del av provningsresultatet lätt kan ses om kravet är uppfyllt.

I det nu sagda ligger att varken provningsanstalten eller de provande organen förfogar över om viss officiell provning skall komma till stånd eller inte. Provningsanstaltens ansvar gäller tillhandahållandet och samordningen av provningsresurser och tillsynen över provningsverksamheten. Syftet med 1972 och 1974 års riksdagsbeslut var bl. a. att komma till rätta med den splittring av provningsverksamheten som konstaterats föreligga på många områden. Enligt de nya reglerna har inte längre de föreskrivande myndig­heterna huvudansvaret för att det finns provningsmöjligheter tillgängliga i den utsträckning som krävs på grund av dessa föreskrifter. Ett av skälen för att inrätta riksprovplatser har varit;att man mera samlat vill täcka det behov av provningsresurser som föranleds av flera myndigheters föreskrifter. Av naturliga skäl kräver detta ett smidigt samarbete mellan myndigheterna. Provningsanstalten har att i sin samordnande verksamhet samråda med de föreskrivande myndigheterna, som i sin tur i god tid bör informera provningsanstalten om vilka provningsbehov nya eller ändrade föreskrifter kan medföra.

Enligt riksprovplatslagen finns möjlighet till undantag från huvudregeln att officiell provning skall utföras vid riksprovplats. Förutsättningen är att i föreskrifter om provning detta särskilt anges. Undantagsbestämmelsen öppnr en möjlighet att vid införande av viss officiell provning skapa en speciell ordning för provningen. Detta förutsätts ske endast om speciella skäl påkallar det. 184

 

Vid sidan av riksprovplatssystemet har provningsanstallen enligt riksprov-. Skr. 1982/83:103' platslagen möjlighet att meddela auktorisation för visst organ att ulföra Dir. 1982:38 provning som inte är officiell. Auktorisationen innebär en prövning av att organet har kompetent personal och lämplig utrustning för den provning auktorisationen gäller. Däremot prövas inte frågan om organet intar en fristående slällning gentemot kommersiella och andra intressen, dvs. dess opartiskhet. Med hänsyn härtill kan auktorisation f. n. inte meddelas för officiell provning ens om provningen enligt särskilt föreskrift skall utföras annorstädes än-vid riksprovplats. Under auktorisationstiden kontrolleras ■fortlöpande att kompetenskravet alltjämt uppfylls. Ett organ sorn fått auktorisation kallas auktoriserad provplats. Bestämmelserna har hittills tillämpats i mycket begränsad omfattning. Endast på två områden finns auktoriserade provplatser. Innan' provningsanstalten utvidgar auktorisa-tionssystemet till etl nytt område görs en bedömning av behovet av ett sådant system på oinrådet från allmän synpunkt samt av vilka fordringar som bör ställas för auktorisation om möjlighet till sådan införs.

Erfarenheterna av lagstiftningen under de år den har varit i kraft och systemet med riksprovplatser byggts ut har visat att regelsystemet i stort setl är ändamålsenligt. Det hindrar dock inte att del kan behöva ändras i vissa avseenden mot bakgrund av problem och praktiska behov som framkommit under tillämpningen. Statens provningsanslalt har fortlöpande anmält sådana frägor och smärre regeländringar har också skett. Det finns emellertid vissa frågor som jag anser bör belysas och jag anser att detta bör ske genom en översyn av utformningen av lagstiftningen om riksprovplatser. För detta ändamål bör en särskild utredare tillkallas.

En fråga som uppstått i anslutning till lagens;tillämpning är lämpligheten av den nuvarande avgränsningen av området för officiell provning. I detta begrepp innefattas f.n; inte sådan provning och'kontroll som sker efter förelägganden i enskilt fall. Till denna kategori hör t. ex. sådana kontroll­åtgärder som sker efter förelägganden från yrkesinspektionen eller somsker som ett led i godkännandeförfarandet för kärnkraftanläggningar; Dessa kontrollmoment utförs ändå till stor del vid riksprovplats. Liknande gränsdragningsproblem finns inom ramen för den kontroll som sker inom byggnadsområdet.

Ett annat problem som tagits upp i flera sammanhang har varit lagens hinder mot att bedriva officiell provning utanför riksprovplatser. Som redovisats i prop. 1981/82:121 (s. 9 ff) har företagshälsovärdsutredningen (A 1976:01), i delbetänkande (Ds A 1981:1) Mät- och laboratorieresurser för bättre arbetsmiljö, föreslagit att ett auktorisationssystem för laboratorie- och mältekniska företag införs inom ramen för lagstiftningen om riksprovplatser. Vidare har både utredningen och statens provningsanslalt föreslagit att lagen ändras så att det blir möjligt att låta officiell provning ske även vid auktoriserade provplatser. Riksrevisionsverket (RRV) har nyligen genom­fört en granskning av föreskrifter för provning och kontroll. Inom ramen för detta projekt har verket bl. a-, pekat på möjligheten att föra över delar av den officiella provningen för hissar och vågar till auktoriserade organ. Närings­frihetsombudsmannen (NO) har i skrivelse till regeringen bl. a. kritiserat den nuvarande lagstiftningen ur konkurrenssynpunkt.

Vid min redovisning av företagshälsovårdsutredningens förslag i prop. 1981/82:121 anförde jag bl. a. att den av utredningen och provningsanstalten

185

 

Skr. 1982/83:103  föreslagna lagändringen har stor principiell vikt då den innebär ett avsteg

Del II                     från gällande ordning att officiell provning skalL ske vid riksprovplats.

Utredningens förslag har motiverats av bl. a. ekonomiska skäl men jag

anförde att frågan om en lagändring också borde övervägas mol bakgrund av

konsekvenserna i fråga om grunderna för det nuvarande regelsystemet.

Svenska Induslriljänstemannaförbundet (SIF) har i skrivelse lill regering­en tagit upp vissa frågor kring konsekvenserna för företag och personal som berörs då en riksprovplats utses eller provningsplikten inom ett objektom­råde utvidgas genom en ändring i myndigheters föreskrifter. SIF har, med utgångspunkt i regleringen av personalfrågorna vid tillkomsten av AB Statens Anläggningsprovning frågat om liknande regler kommer att tilläm­pas i framtida liknande fall.

Utredaren bör med utgångspunkt i de hittiUs vunna erfarenheterna av riksprovplatssystemet göra en genomgång av de nämnda frågorna och av de problem och behov i övrigt som framkommit vid tillämpningen av den nuvarande lagstiftningen. Vad gäller auktoriserade provningsorgan bör särskilt belysas dessas roll inom provningsverksamheten samt övervägas om det är möjligt att låta officiell provning bedrivas av,auktoriserade organ. Vid denna prövning bör de ekonomiska aspekterna i provningen vägas mot det grundläggande syftet med lagstiftningen. Utredaren bör föreslå de förän­dringar i, lagen och anslutande författningar han bedömer påkallade. I den mån även annan lagstiftning berörs av utredarens arbete bör han vara oförhindrad att även föreslå ändringar i denna.

Utredningsarbetet bör bedrivas så att det kan redovisas före den 1 juli 1983.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppgift att göra en översyn av lagstiftningen om officiell provning m.m.

att besluta om sakkunniga,- experter, sekreterare och annat biträde åt
utredaren.                                                ,   -

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

186

 

Provplanläggning m. m. med anledning av 1982 års Skr. 1982/83:103

totalförsvarsbeslut angående civilförsvaret och kom-        Dir. 1982:39

munerna

Dir 1982:39

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-17. Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Gustafsson, anför.

Tidigare utredningar

Under senare år har frågan om en ändrad uppgiftsfördelning och ökad samordning mellan staten och kommunerna när det gäller civilförsvarsupp­gifterna ägnats en betydande uppriiärksamhet. På uppdrag av regeringen har civilförsvarsstyrelsen studerat möjligheterna till en närmare samordriing. Resultatet av studierna är redovisade i civilförsvarsstyrelsens perspektiv- och programplaner, vilka har utgjort "underlag för bl. a. 1978 års försvarskom­mittés (Fö 1978:02) och dess särskilda expertgrupps (CK-gruppens) övervä­ganden och förslag.

CK-gruppen

CK-gruppen har i rapporter (Ds Fö 1980:4 och Ds Fö 1981:10) till försvarskommillén redovisat sina överväganden och förslag rörande kom­munernas roll inom totalförsvaret när det gäller civilförsvarets verksamhet. Gruppen har ansett det möjligt och lämpligt att kommunerna åläggs ansvar för all civilförsvarsverksamhet som enligt nuvarande bestämmelser statlig lokal civUförsvärsmyndighet skall svara för under civilförsvarsberedskap (krig).

I samband med sina överväganden angående fördelningen av ansvaret för civilförsvarsplanläggningen i fred mellan länsstyrelse och kommun framhål­ler CK-gruppen bl. a. att nuvarande planläggning för civilförsvaret känne­tecknas av hög detaljeringsgrad på många områden. Detta berortill viss del på civilförsvarsstyrelsens anvisningar. Delar av planläggningen, t. ex. mobiliseringsplanläggningen för civilförsvarsorganisationen, måste vara tämligen detaljerad om ett snabbt agerande i krigssituationer skall kunna säkerställas. Detaljeringsgradén får dock enligt CK-gruppens mening inte vara sådan att planerna blir svåra att hålla aktuella i fred och svårhanterliga för verkställarna av planerna vid krigsorganisering av civilförsvaret. En förenkling av vissa verkstäi/ighefsplaner är därför önskvärd. Detta bedöms kunna ske utan att effektiviteten i ett verkställighetsskede försämras. Gruppen förutsätter att den planläggning av civilförsvarsverksamheten som kan bli aktuell för kommurierna att ombesörja i fredstid kommer att utformas med beaktande av dessa synpunkter.

CK-gruppen anser vidare att kommunernas planläggning av civilförsvars­verksamhet  så   långt   som   möjligt   bör  integreras   med   kommunernas

fredsverksamhet och utföras av de befattningshavare hoskommunerna som

■          .                                                            187

 

Skr. 1982/83:103  blir verkställare av planerna vid beredskap och i krig. Planläggningen skulle

Del II                     härigenom komma att handhas av den personal som bör vara bäst förtrogen

med förutsättningarna för verksamheten. Genom en sådan tillämpning nås effektivitet genom att civilförsvarsverksamhelen i delta sammanhang förankras i kommunernas förtroendemanriaorgan och olika verksamhetsgre­nar.

Som 1978 års försvarskommitté framhåller i sitt belänkande (Ds Fö 1981:1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret leds verksamheten på lokal nivå under beredskap och i krig av ett flertal civila myndigheter och organisationer samt av lokala militära chefer. Kommunerna har därför en viktig roll för den samverkan öch samordning som krävs för ömsesidigt bistånd och för att de olika lokala organens insatser skall kunna ges en enhetlig inriktning. Enligt CK-gruppens mening måste delta beaktas vid överväganden om fördelningen av ansvaret i fred mellan länsstyrelserna och kommunerna i fråga om planläggning och andra beredskapsåtgärder.

CK-gruppen anser att det inte är möjligl att utan föregående provplan­läggning slutligt fastställa en lämplig ansvarsfördelning mellan länsstyrelser­na och kommunerna i fråga om planläggning av civilförsvarsverksamhet och atl beräkna kostnaderna härför. Gruppen anser därför atl en sådan planläggning bör genomföras i elt par län. Provplanläggningen bör samord­nas med av 1975 års skyddsrumsutredning föreslagen planläggning avseende skyddsplanen och med kommunernas övriga beredskapsplanläggning enligt lagen om kommunal beredskap. Syftet med provplanläggningen bör även vara att åstadkomma en samlad syn på kommunernas uppgifter inom totalförsvaret och på utformningen av en för kommunernas samtliga totalförsvarsuppgifter samordnad beredskapsplanläggning.

1975 års skyddsrumsutredning

1975 års skyddsrumsutredning (Fö 1975:03) föreslår att varje kommun skall upprätta en skyddsplan, vari bl. a. nuvarande skyddsrumsplan skall ingå (Ds Fö 1980:7 och 1981:8). Skyddsplanen skall ange dels de åtgärder som skall vidtas i fred genom att skyddsrum byggs i skyddsrumsorterna, dels de olika åtgärder som kan vidtas vid beredskap och i krig för att förbättra befolkningsskyddet i hela kommunen. Sådana åtgärder kan vara att ställa i ordning skyddade utrymmen, dys. enklare skydd än skyddsrum, omflyttning av befolkningen m. m. Dessutom innehåller skyddsplanen förberedelser för den inforrnation som måste ges för att den i varje läge lämpligaste skyddsåtgärden skall kunna; vidtas. Skyddsplanen består således enligt skyddsrumsutredningen av tre,samverkande delar nämUgen skyddsrumspla­nen, planen för beredskapsåtgärder och informationsplanen.

Skyddsrumsutredningen behandlar utförligt skyddsplanens innehåll och
utformning liksom ansvarsfördelningen mellan bl. a. kommunerna och
länsstyrelserna.vid planens upprättande och vidmakthållande. Utredningen
anser emellertid att skyddsplanens införande bör föregås av en provplan­
läggning i étt anlal kornmuner, varvid fortsatta överväganden kan ske
rörande skyddsplanens innehåll och ambitionsnivå. Verksamheten bör
samordnas med. av CK-gruppen föreslagen .provplanläggning. Liksom
CK-gruppen anser skyddsrumsutredningen alt den kommunala beredskaps­
planläggningen enligt lagen om kommunal beredskap bör beaktas i samband
1°                          med provplanläggningen. Slutligen anser skyddsrumsutredningen att kom-

 

munen skall ersättas med statsmedel för skäliga kostnader som den åsamkas i     Skr. 1982/83:103 samband med skyddsplaneringen och för de förberedelser som är förenade     Dir. 1982:39 med denna. Grunderna för att bestämma ersättningen bör las fram i samband med den föreslagna provplanläggningen.

1978 års försvarskommitté

1978 års försvarskommitté biträder i sitt slutbetänkande (Ds Fö 1981:14) Totalförsvaret 1982/87 CK-gruppens och skyddsrumsutredningens förslag i fråga om provplanläggningen. Kommittén framhåller att den ändrade ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna kommer att påverka den nuvarande administrationen av civilförsvarsverksamheten, särskilt på regional nivå. Hur uppgiftsfördelningen mellan länsstyrelse och kommun skall vara i fred bör bestämmas på grundval av ingående undersökningar av vad som från effektsynpunkt är gynnsammast för olika områden av civilförsvarsverksamhet. Av betydelse är också de riktlinjer som kommer att läggas fast för utvecklingen av samhällets fredstida räddningstjänst.

Försvarskommillén föreslår sålunda att en provplanläggning genomförs för att få ytterligare underlag för en slutlig uppgiftsfördelning mellan länsstyrelse och kommun. I samband härmed bör planläggningsarbetet tidsstuderas och förslag till bestämmelser om ersättning till kommunerna utarbetas. En kommitté bör tillsättas med uppgift atl leda provplanläggning­en och lägga fram successiva förslag.

Försvarskommillén anser att det är viktigt att den ändrade ansvarsfördel­ningen på lokal nivå, dvs. att kommunerna bör ta över ansvaret för ledningen i krig av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå, samt;att arbetet med skyddsplanerna och uppbyggnaden av hemskyddsorganisationen genomförs på stor bredd och så snabbt som möjligt sedan erfarenheterna av provplanläggningen och av den försöksutbildning av hemskyddsorganisatio­nen som genomförs under budgetåret 1982/83 väl har bearbetats.

Föredragandens överväganden och förslag

Enligt beslul av riksdagen skall kommunerna med början senast under budgetåret 1984/85 la över ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksam­heten på lokal nivå i krig och det planläggningsansvar i fred som hänger samman härmed. Övertagandet skall samordnas med alt hemskyddsorgani­sationen införs och med att arbetet med skyddsplaner påbörjas i kommu­nerna (prop. 1981/82:102 bil. 2, FöU 1981/82:18, rskr 1981/82:374).

Förberedelserna för att genomföra riksdagens beslut i fråga om civilför­svaret och kommunerna är omfattande och berör olika intresseområden. Bl. a. bör aktuell utveckling på olika samhällsområden beaktas och kommunal erfarenhet utnyttjas. Som jag anmält i totalförsvarsproposiiionen bör en provplanläggning genomföras före budgetåret 1984/85. Jag föreslår därför att en kommitté tillkallas för delta,ändamål.

Jag anser att det beslut som riksdagen nyligen har fattat om atl kommunerna skall ta över ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksam­heten på lokal nivä i krig och det planläggningsansvar i fred som hänger samman härmed utgör en viktig grund för att alla medborgare skall kunna bli påtagligt engagerade i totalförsvaret.  Genom -nyssnämnda kommunala

189

 

Skr. 1982/83:103  ansvar för civilförsvarsverksamheten erhåller nämUgen denna den samhälls-

Del II                     anknytning som bör skapa bättre förutsättningar än för närvarande för

medborgarna i kommunerna att aktivt delta i behandlingen av den egna kommunens civilförsvarsfrågor.

Som framgår av det föregående har riksdagens beslut i fråga om civilförsvaret och kommunerna föregåtts av ett omfattande utredningsarbe­te. De förslag till bl. a. fördelning av ansvar mellan länsstyrelserna och kommunerna för planläggning m. m. i fred samt den författningsreglering somdärvid har redovisats behöver emellertid prövas praktiskt innan slutliga bestämmelser utfärdas. Uppdraget till kommittén bör därför vara att med utgångspunkt i den inriktning av civilförsvarsverksamheten som framgår av prop. 1981/82:102 bilaga 2 leda provplanläggningen samt att överväga och lämna förslag om

-     fördelningen av ansvaret mellan länsstyrelserna och kommunerna för olika planer och andra därmed sammanhängande beredskapsåtgärder i fred när det gäller såväl civilförsvarsverksamheten inom den enskilda kommunen som den kommungränsövergripande civilförsvarsverksamheten,

-     hur ledningen av den kommungränsövergripande civilförsvarsverksamhe­ten bör organiseras,

-     innehåll och utformning av de olika planerna för civilförsvarsverksamhe­ten,

-     erforderliga författningsbestämmelser för genomförande av riksdagens beslut i fråga om civilförsvaret och komrriunerna,

-     regler som bör gälla för ersättning till kommunerna för deras civilförsvars-verksamhet i fred.

Kommitténs uppdrag består alltså av två delar, nämligen tekniska planläggningsfrågor samt frågor av mera organisatorisk, juridisk . och ekonomisk art.

Kommunernas och länsstyrelsernas planeringsuppgifler i fred

Fördelningen av planeringsarbetet i fred mellan länsstyrelserna och kommunerna bör bestämmas på grundval av vad som från beredskaps- och effektivitetssynpunkt är mest ändamålsenligt för olika slag av civilförsvars­verksamhet bl. a. med hänsyn till dess sammanhang med annan totalför­svarsverksamhet. Provplanläggningen bör därför utföras med utgångspunkt i en samlad syn på kommunernas ansvar för ledningen i krig av kommunernas samtliga uppgifter inom totalförsvaret.

Civilförsvarsptanläggningens utförande

Den nuvarande civilförsvarsplanläggningen är främst reglerad genom föreskrifterna i civilförsvarslagen (1960:74), civilförsvarskungörelsen (1960:377) och skyddsrumsförordningen (1979:90) samt genom anvisningar som civilförsvarsstyrelsen har utfärdat med stöd av nyss nämnda författning­ar. För skyddsplanen finns inga bestämmelser utfärdade. Skyddsrumsutred­ningen har emellertid utförligt behandlat skyddsplanens innehåll och utformning samt ansvarsfördelningen mellan kommun och länsstyrelse vid planens upprättande och vidmakthållande. Det åligger kommunerna enligt

lagen (1964:63) om kommunal beredskap att redan i fredslid förbereda sig 190

 

genom planläggning för att kunna fullgöra sina krigstida uppgifter. Bered- Skr. 1982/83:103 skapsplaner finns i alla kommuner. Kommittén bör lämna förslag tili Dir. 1982:39 bestämmelser som bör gälla för kommunens civilförsvarsplanläggning i fred. Kommittén bör också överväga och föreslå principer som bör gälla för utformningen av en för kommuns alla totalförsvarsuppgifter samlad redo­visning av förefintliga planer. Det är härvid angeläget att civilförsvarsplan­läggningen på den kommunala nivån så långt möjligt integreras med nuvarande kommunala beredskapsplanering.

Den civilförsvarsplanläggning, som- kommittén finner att kommunerna bör utföra, bör anpassas till hur den kommunala verksamheten och planeringen fungerar i fred. Största möjliga enkelhet bör eftersträvas. För varje plan bör finnas ett klart angivet syfte. Samma terminologi som används i andra kommunala sammanhang bör så långt möjligt utnyttjas. Samtidigt måste planeringen för den komriiunala verksamheten i en krigsmiljö anpassas till de krav som denna ställer. Detta kan medföra att kommunerna i den fredslida planeringen för civilförsvarsverksamhelen, på samma sätt som för närvarande gäller för skyddsrumsplaneringen, får bindande föreskrifter från statliga myndigheter. Kommittén bör ägna särskild uppmärksamhet åt denna fråga. Vidare bör ambitionerna i de förslag lill civilförsvarsplanering, som kommittén anser att kommunerna bör ansvara för i fred, anpassas lill de ekonomiska resurser som kan beräknas stå till förfogande inom civilförsvars­ramarna för ersättning till kommunerna för detta ändamål. Förekommande säkerhetsskyddsproblem bör också uppmärksammas i sammanhanget.

Provptanläggning i Malmöhus och Kopparbergs tån

Provplanläggningen bör genomföras i Malmöhus och Kopparbergs län. Kommittén bör träffa överenskommelse om medverkan i provplanläggning­en med erforderligt antal kommuner. Antalet bör bl. a. av kostnadsskäl begränsas till vad som bedöms nödvändigt för att kunna belysa såväl den planläggning som bör ankomma på den enskilda kommunen som den planläggning som avser den kommungränsövergripande civilförsvarsverk­samheten.

Kommitténs uppgifter bör avgränsas att gälla ansvarsfördelningen mellan kommunerna och länsstyrelserna. De ev. relationer som kan finnas, med civilbefälhavarna bör beskrivas men inte utredas närmare. Särskild upp­märksamhet bör ägnas åt den planläggning som kan erfordras för ledning av den kommungränsövergripande civilförsvarsverksamheten i krig.

Författningsreglering

Både CK-gruppen och skyddsrumsutredningen har lämnat förslag till ändringar och kompletteringar av berörda författningar. Kommittén skall lämna de förslag beträffande författningar som bedöms erforderliga.

Regler för ersättning till kommunerna

Åven om ledningen i krig förs över till kommunerna bör dock enligt
försvarskommitténs förslag civilförsvaret även i fortsättningen ses som en    ,
statlig angelägenhet: Kommittén anser därför att kostnaderna för civilför­
svarets krigsorganisation liksom för de fredslida förberedelserna i princip bör  191

 

Skr. 1982/83:103  betalas av staten. Som framgår av totalförsvarsproposiiionen ansluter jag

Del II                     mig i huvudsak till försvarskommilténs förslag men anser att slutlig ställning

till ansvarsfördelning m. m. bör tas när resultatet av provplanläggningen föreligger. Kommittén bör därför belysa de ekonomiska konsekvenserna för kommunerna av de förslag som kommittén lägger fram i fråga om kommunernas medverkan i planläggning och andra förberedelser i fred för civilförsvarsverksamheten. Kommittén bör även överväga och föreslå vilka regler som bör gälla för ersättning lill kommunerna för deras civilförsvars­produktion i fred, dvs. utförande av ny civilförsvarsplanläggning, vidmakt­hållande av tidigare utförd planläggning samt andra beredskapsförberedelser som direkt hänger samman med planläggningen för civilförsvarsverksamhe­ten i krig. Reglerna bör vara enkla alt tillämpa. Kommittén bör beakta vad som sägs i direktiven den 25 juni 1981 (Dir. 1981:42) om begränsning av statlig normgivning till kommuner och landstingskommuner.

Övriga beslämmelser för kommittéarbetet

Det står kommittén fritt att ta upp även andra frågor än här berörda som kan vara av särskild betydelse och som kommittén finner bör undersökas i samband med provplanläggningen.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt för att göra det möjligt atl genomföra riksdagens beslut i fråga om civilförsvaret och kommunerna med början senast under budgetåret 1984/85. Kommitténs arbete bör därför bedrivas så att det kan redovisas senast den 1 november 1983.

Utredningsarbetet bör genomföras i samverkan med berörda myndigheter och organisationer. Kommittén får överlämna åt civilförsvarsstyrelsen, statens brandnämnd och riksnämnden för kommunal beredskap saml länsstyrelserna i Malmöhus och Kopparbergs län att svara för de utredningar som kan behövas för kommilténs räkning.

Kommittén skall då arbetet påbörjas och under arbetets gång informera berörda personalorganisationer och bereda dem tillfälle atl framföra synpunkter.

Chefen för kommundepartementet avser att senare denna dag föreslå regeringen att bemyndiga honom att tillkalla en kommitté med uppdrag att utreda frågan om en samordning av den centrala ledningen av räddnings­tjänsten i fred och civilförsvarsverksamheten. Kommittén bör samverka med denna kommitté.

Jag har i de av mig nu berörda frågorna samrått med cheferna för budget-och kommundepartementen.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag ovan har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

atl tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter med uppdrag att behandla frågor som har samband med genomförandet av 1982 års tolalförsvarsbeslut angående civilförsvaret och kommunerna i enlighet med vad jag nyss har anfört,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt
192                        kommittén.

 

Vidare hemställer jag alt regeringen föreskriver att kostnaderna för    Skr. 1982/83:103 kommittén skall belasta fjärde huvudtitelns kommittéanslag. Kostnaderna    Dir. 1982:40 för ersättning till kommunerna för deras arbete i samband med provplan­läggningen kommer att betalas av medel som står till civilförsvarsstyrelsens förfogande.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)

De handikappades situation på arbetsmarknaden

Dir 1982:40

Beslut vid regeringssammanträde 1982-05-19. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet, statsrådet Eliasson, anför.

Inledning

Svenskt näringsliv har under de senaste decennierna genomgått en snabb strukturomvandling, som rest stora krav på människornas förmåga till anpassning i arbetslivet. Förändringarna har skapat svårigheter särskilt för människor med olika arbetshandikapp. Samtidigt har målet för samhällets sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitik vidgats från att gälla förverkli­gande av full sysselsättning till rätten till arbete åt alla.

Mot den bakgrunden har en rad olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder byggts ut för att stödja personer med arbetshandikapp. Under främst 1970-talets senare del inriktades åtgärderna alltmer på att de svagaste grupperna skulle kunna få eller behålla ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden.

Det statliga stödet till särskilda anordningar på arbetsplatserna, särskilda arbetstekniska hjälpmedel och arbetsbiträde förstärktes. Åven näringshjäl­pen-stöd till äldre, medelålders och handikappade för att starta eget företag

-  förbättrades.

Som en följd av förslagen i propositionerna om skyddat arbete och yrkesinriktad rehabilitering rn. m. (1977/78:30) och om åtgärder för arbets­handikappade (1978/79:73) bildades år 1980 stiftelseorganisationen för skyddat arbete, Samhällsföretag. Samtidigt samordnades den yrkesinriktade rehabiliteringen under statligt huvudmannaskap och kostnadsansvar.

För den yrkesinriktade rehabiliteringen skapades en enhetlig organisation

-  arbetsmarknadsinstitut (AMI) - som svarar för den verksamhet som
tidigare bedrevs vid arbetspsykologiska institut, kommunala institut, för
arbetsprövning och arbetsträning samt den likartade verksamheten inom
arbetsmarknadsutbildningen. Anställning med lönebidrag ersatte den 1 juli

13 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 103

193

 

Skr. 1982/83:103 1980 de tidigare formerna arkivarbete/musikerhjälp och halvskyddad
Del II                     sysselsättning.

Samhällsföretagsgruppen bildades bl. a. för att få en jämnare tillgång till skyddat arbete i olika delar av landet, större enhetlighet, konkurrensfördelar genom samordnad upphandling och marknadsföring och bättre utnyttjande av resurserna. Samhällsföretag tog över ansvaret för verkstäderna för skyddat arbete, kontorsarbetscentraler, industriella beredskapsarbeten och vissa former av hemarbete. Verksamheten var tidigare splittrad på ett lOO-tal huvudmän - främst landstingskommuner, primärkommuner och staten.

Förutom de nämnda direkta stödåtgärderna för att förbättra de handikap­pades möjligheter att få ett arbete har den reformerade arbetsmiljölagstift­ningen, införandet av främjandelagen och annan arbetsrättsUg lagstiftning samt inrättandet av anpassningsgrupperna bidragit till att stödja de arbetshandikappades ställning på arbetsmarknaden.

De ovan redovisade stödåtgärderna har nu verkat i några år. Erfarenhe­terna har i stort sett varit goda. Till följd av bl. a. utvecklingen på arbetsmarknaden har det ansetts nödvändigt att se över vissa av regel- och stödsystemen.

En särskild kommitté (A 1981:02) arbetar f. n. med en översyn av arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisation. En annan (A 1981:03) har i uppdrag att utreda frågor om åtgärder för att påverka arbetsgivarnas rekryteringspolitik och förkorta arbelssökandetiderna m.m. En särskild utredare (A 1981:04) har också tillkallats med uppdrag att utreda frågor om samverkan i arbetsmiljö- och arbetsanpassningsfrågor.

Även bland de direkta stödåtgärderna till handikappade har i vissa avseenden översynsbehov framkommit.

I tiUäggsbudgel 111 (prop. 1981/82:125) för budgetåret 1981/82 anmälde jag min avsikt att föreslå regeringen att en särskild utredare skulle utses för att se över regelsystemet för lönebidragen. Syftet med översynen skulle främst vara att förenkla de svåröverskådliga och komplicerade reglerna. Vidare borde lönebidragen bli än mer effektiva och användbara hjälpmedel för att bereda arbetshandikappade sysselsättning på den reguljära arbets­marknaden. Ett mera överskådligt bidragssystem och en minskning av antalet specialregler borde kunna öka möjligheterna att informera om stödet och därmed intressera arbetsgivare för all anställa sökande som inte ulan stöd kan få arbete på den öppna arbetsmarknaden.

Samhällsföretag fick i juni 1981 regeringens uppdrag att genomföra en kartläggning och en begränsad översyn av verksamheten inom stiftelseorga­nisationen för skyddat arbete. I december 1981 avlämnade stiftelsen rapporten begränsad översyn av Samhällsföretagsgruppen. Rapporten innehåller en kartläggning och förslag till kostnadsbesparande och resultat­förbättrande förändringar av verksamheten inom ramen för gällande arbetsmarknadspolitiska och sociala mål. Rapporten behandlar också de anställdas möjligheter till övergång till den reguljära arbetsmarknaden. Härvid föreslås mål för antalet övergångar de närmaste åren och vissa åtgärder för att uppnå detta.

Vid riksdagens behandling av 1982 års budgetproposition (prop. 1981/

82:100, AU 1981/82:21, rskr 1981/82:216) behandlades i etl antal motioner

frågor bl. a. rörande Samhällsföretagsgruppens verksamhet. Den hittills

begränsade övergången från företagsgruppen till den reguljära arbetsmark-194

 

nåden har uppmärksammats liksom frågan om anställning med lönebidrag    Skr. 1982/83:103
som alternativ lill anställning inom Samhällsföretag.                Dir. 1982:40

Arbetsmarknadsutskottet konstaterade att en av målsättningarna i Sam­hällsföretags verksamhet är alt arbetet för de arbetshandikappade skall kunna leda till rehabilitering och helst en anställning på den reguljära arbetsmarknaden.

Ett viktigt mål för sysselsättningspolitiken är att undanröja olika förvärvshinder så att arbete kan erbjudas alla som vill delta i arbetslivet. Detta ställer enligt utskottet stora krav på samhälle och näringsliv. Samhällsföretag är elt instrument för att erbjuda handikappade arbete. Utskottet framhöll att politikens huvudinriktning bör vara att i största möjliga utsträckning ge de handikappade sysselsättning på den reguljära arbetsmarknaden. Medel för att uppnå detta är enligt utskottet dels främjandelagen (1974:13), dels bidrag till arbetsgivare som anställer handikappade. Utskottet konstaterade att hithörande frågor aktualiseras i den av mig planerade utredningen om lönebidragen och i den redan genomförda översynen av Samhällsföretagsgruppen.

Utskottet framhöll vidare att antalet arbetssökande med handikapp som f. n. inte kan erbjudas arbete emellertid är betydande - trots de åtgärder som vidtas. 1 slutet av januari 1982 var antalet kvarstående sökande med arbetshandikapp drygt 24 000. Mot den bakgrunden bör arbetet med att placera handikappade på den reguljära arbetsmarknaden göras mera effektivt. Enligt utskottets uppfattning finns det ett uttalat behov av att närmare utreda de handikappades möjligheter på arbetsmarknaden i stort. En särskild parlamentarisk kommitté borde därför tillsättas för detta uppdrag.

Bland de frågor som bör studeras nämner utskottet en differentiering av lönebidragens storlek med hänsyn till handikappets art och svårighet samt åtgärder som syftar till att underlätta de arbetshandikappades övergång från Samhällsföretag till den reguljära arbetsmarknaden.

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag.

Utredningsuppdraget

En kommitté bör nu tillsättas med uppdrag att utreda dels reglerna för lönebidraget, i enlighet med vad jag anförde i tilläggsbudget 111 (prop. 1981/82:125), dels de arbetshandikappades möjligheter till arbete på arbetsmarknaden i stort i enlighet med vad riksdagen uttalat vid behand­lingen av 1982 års budgetproposition (AU 1981/82:21, rskr 1981/82:216).

Kommittén bör belysa effektiviteten i det nuvarande åtgärdssystemet sammantaget såväl som varje stödform för sig. Förslag bör lämnas om hur eventuella brister kan avhjälpas. Frågan om förenklingar av lönebidragsreg­lerna bör härvid prövas med förtur.

I den översynsrapport rörande organisationen för skyddat arbete som stiftelsen Samhällsföretag lade fram för regeringen våren 1982 föreslogs åtgärder för att stimulera en ökad övergång av anställda till den reguljära arbetsmarknaden. Dessa förslag bör nu särskilt prövas av kommittén. Kommittén bör härvid även analysera och precisera ansvarsförhållandet vad gäller dessa åtgärder mellan arbetsförmedlingen och Samhällsföretagsgrup­pen.

195

 

Skr. 1982/83:103     Kommittén bör vidare, mot bakgrund av den rådande ungdomsarbetslös-

Del Il                     heten, även se över vilka åtgärder som behövs för att handikappade

ungdomar som lämnar grundskolan och gymnasieskolan skall vinna inträde på arbetsmarknaden.

Kommittén bör samråda med kommittén (A 1981:02) om arbetsmark­nadsverkets ansvarsområde och organisation, med kommittén (1981:03) om åtgärder för att påverka arbetsgivarnas rekryteringspolitik m. m. samt med utredaren (1981:04) för frågor om samverkan i arbetsmiljö- och anpassnings­frågor.

En utgångspunkt för utredningsarbetet skall vara att alla förslag som läggs fram skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade resurser inom det område som förslagen avser. Detta innebär att om kostnadskrävande förslag läggs fram måste samtidigt visas hur förslagen kan finansieras genom besparingar i form av rationaliseringar och omprövning av pågående verksamhel inom utredningsområdet. Kostnadsberäkningarna skall vara väl genomarbetade och ta hänsyn till alla kostnader som kan uppstå oavsett om de drabbar slaten, kommuner eller enskilda. Vidare bör, så omsorgsfullt som möjligt, belysas de effekter i form av exempelvis ökad administration och ökat krångel, som förslagen kan medföra för myndigheter och enskilda. (Se direktiv 1980:20 till samtliga kommittéer enligt regeringsbeslut den 13 mars 1980).

Förslag om ändringar av nuvarande regler för anställning med lönebidrag bör även omfatta ett alternativ som innebär besparingar. Därvid bör utredaren också göra bedömningar angående alternativa kostnader som uppstår om anställning med lönebidrag inte kommer till stånd.

Förslagens konsekvenser för statens möjligheter att förutse och styra kostnadsutvecklingen vad gäller lönebidrag skall redovisas.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst 9 ledamöter med uppdrag att utreda frågan om de handikappades situation på arbetsmarknaden,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande samt

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

flff kostnaderna för kommittén skall belasta tolfte huvudtitelns kommitté­anslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden öch bifaller hans hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)

196

 

Samordning av den centrala ledningen av räddnings-    Skr. I982/83:103

tjänsten i fred och civilförsvarsverksamheten  Dir. i982:4i

Dir 1982:41

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-17 Chefen för kommundepartementet, statsrådet Boo, anför.

Nuvarande ordning

Civilförsvarets uppgift är alt i krig skydda och rädda liv och egendom. De civilförsvarsuppgifter som berörs i detta sammanhang kan preciseras till förvarning och alarmering, utrymning, omflyttning och inkvartering, anord­nande av skyddsrum, mörkläggning, räddning, brandsläckning, upptäckan­de och utmärkning av farliga områden, sanering och liknande skyddsåtgärder samt förläggning och bespisning av nödställda. Civilförsvarsuppgifterna i krig kan även indelas i tjänstegrenar för ledning, skydd och räddning. Under fredstid planläggs verksamheten, byggs skyddsrum, anskaffas och förråds­hålls materiel, utbildas personal osv.-

Civilförsvarsstyrelsen utövar under regeringen den centrala ledningen av civilförsvaret och är central förvaltriingsmyndighet för civilförsvaret. På regional och lokal nivå handhas civilförsvarsuppgifterna av civilbefälhavarna och länsstyrelserna samt till viss del av kommunerna.

Samhällets fredstida räddningstjänst består av allmän räddningstjänst och olika former av särskild räddningstjänst. Den allmänna räddningstjänsten omfattar ingripanden vid brand, oljeutflöde, ras, översvämning eller annat nödläge. Särskild räddningstjänst avser åtgärder vid olyckor i atomanlägg­ning samt sjöräddningstjänst och fjäUräddningstjänst. Till särskild rädd­ningstjänst kan också hänföras flygräddningstjänst, vägburna sjuktranspor­ter samt ambulansflygtjänst.

Ansvaret för den allmänna räddningstjänsten ligger på varje kommun inom dess område. I vissa situationer skall dock länsstyrelsen överta ledningen för räddningstjänsten. Det gäller sådana nödlägen som kräver så omfattande räddningsåtgärder att ett särskilt ledningsorgan behövs för samordning av räddningstjänsten eller för samordning av räddningstjänsten med annan verksamhet. Länsstyrelsen skall vidare se till att den allmänna räddningstjänsten inom länet är tillfredsställande ordnad.

Statens brandnämnd har som central förvaltningsmyndighet tillsynen över den allmänna räddningstjänsten inom riket. Nämnden skall också verka för samordning av olika grenar av samhällets räddningstjänst. Till nämnden är knutna dels ett utbildningsråd, dels en särskild ledningsgrupp för utbildning och övning av personal i beredskapsorganisationen för kärnkraftsolyckor. Vidare fullgör nämnden sekretariats- och kansliuppgiflerna för rådet för räddningstjänst.

En kommun skall under beredskapstillstånd och krig, i de hänseenden i vilka kommunen är verksam för dem som är bosatta i kommunen, utöva verksamhet även till förmån för annan som uppehåller sig där. Motsvarande skyldigheter gäller för landstingskommunerna inom dessas verksamhetsom­råden.   Skyldigheten  att  lämna  bistånd  gäller om  biståndet  inte  skall

197

 

Skr. 1982/83:103  tillgodoses av civilförsvaret eller annan än kommunerna. Biståndet skall i

Del II                     första hand avse bostad och uppehälle samt erforderlig vård och tillsyn. Den

befolkning som har lämnat sin bostad och uppehåller sig i kommunen skall registreras genom dennas försorg. Kommuner och landstingskommuner varifrån utrymning sker skall bistå kommuner och landstingskommuner där befolkning från utrymningsområdet inkvarteras i större omfattning. Det åligger kommunerna och landstingskommunerna atl redan i fredstid förbereda sig för att kunna fullgöra sina uppgifter i krig. Förberedelserna redovisas i särskild plan.

För att handlägga vissa centrala samordningsuppgifter rörande den kommunala beredskapsplanläggningen inrättades genom Kungl Maj:ts beslut den 9 juni 1967 riksnämnden för kommunal beredskap. Nämnden består av företrädare för civilförsvarsstyrelsen, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, länsstyrelserna. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbun­det.

Förslag om samordning

Frågan om en sammanslagning av civilförsvarsstyrelsen och statens brandnämnd till en ny myndighet-har aktualiserats både av 1978 års försvarskommitté (Fö 1978:02) och av räddningstjänstkommittén (Kn 1979:01). Frågan har också uppmärksammats under det arbete som har bedrivits för att förbättra den fredstida utbildningen i räddningstjänst.

1978 års försvarskommitté föreslår i sitt slutbetänkande (Ds Fö 1981:14) Totalförsvaret 1982/87 att kommunerna ges ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamheten i krig på den lokala nivån. Med detta följer enligt kommittén ett visst planläggningsansvar i fred. Enligt försvarskommittén bör kommunerna successivt med början senast under budgetåret 1984/85 ta över ansvaret. Övertagandet bör samordnas med att hemskyddsorganisationen införs och med att arbetet med skyddsplaner påbörjas i kommunerna. Försvarskommittén föreslår att en kommitté (delegation) tillsätts med uppgift att genomföra en provplanläggning och lägga fram successiva förslag till åtgärder som föranleds av den ändrade ansvarsfördelningen på lokal nivå för civilförsvarsverksamheten i krig. Vidare föreslår försvarskommittén att en kommitté tillsätts med uppgift att närmare överväga om en sammanslag­ning av civilförsvarsstyrelsen, statens brandnämnd och riksnämnden för kommunal beredskap bör komma till slånd och atl i så fall lämna förslag härom.

Räddningstjänstkommittén har i sitt betänkande (SOU 1981:82) Samhäl­lets räddningstjänst framhållit att strävandena att integrera civilförsvaret och räddningstjänsten i fred är ett av de bärande inslagen i förslaget till en effektivare räddningstjänst. En sådan utveckling förutsätter enligt kommit­tén att det både i fred och ofred också sker en samordning inte bara lokalt och regionalt utan även på central nivå. Att bilda en ny myndighet genom att sammanföra statens brandnämnd och civilförsvarsstyrelsen är enligt rädd­ningstjänstkommitténs mening en angelägen åtgärd. Kommittén föreslår att en organisationskommitté snarast tillkallas för att närmare utreda uppgifter, medel och organisation för ett nytt centralt räddningstjänstverk och för att utarbeta en plan för genomförandet av den nya organisationen. Räddnings­tjänstkommitlén pekar på att utredningen bör omfatta en bedömning av vad 198

 

som skall krävas av verkel i freds- och krigsorganisationen. Med hänsyn till Skr. 1982/83:103 de stora fordringar som skall ställas på fredsräddningstjänsten är det enligt Dir. 1982:41 kommittén naturligt att denna del av verksamheten kommer att sätta sin prägel på organisationen. Enligt komrnittén måste dock samtidigt beaktas de krav som krigsorganisationen kan komma att ställa på den nya myndigheten. I syfte att stimulera en effektiv samverkan mellan den allmänna räddnings­tjänstens och de särskilda räddningstjänstformernas organ anser kommittén att det särskilt bör övervägas vilka åtgärder för samordning som fordras mellan det nya verket och övriga statliga myndigheter.

Räddningstjänstkommitténs betänkande har remissbehandlats. Förslaget om att en organisationskommitté snarast tillkallas för att närmare överväga om ett nytt centralt räddningstjänstverk bör bildas har fått ett positivt mottagande av remissinstanserna. Flera remissinstanser anser att en gemensam organisation bör främja effektiviteten i arbetet. Från något håll framhålls att en sammanföring även bör innebära vissa kostnadsbesparing­ar.

I departementspromemorian (Ds Kn 1981:24) Utbildning i räddnings­tjänst m m framhålls del att en samordning av räddningstjänstutbildningen och civilförsvarsutbildningen skulle innbära ett bättre utnyttjande av lärarna och en ökad möjlighet till gemensamt utnyttjande av anläggningarna. Utbildningen bör därför enligt promemorieförslaget samordnas och viss räddningstjänstutbildning decentraliseras till civilförsvarets utbildningsan-läggningar. Den föreslagna decentraliseringen förutsätter dock enligt promemorian att frågan om en samordning mellan statens brandnämnd och civilförsvarsstyrelsen har avgjorts av statsmakterna. Det är nämligen från praktisk synpunkt olämpligt att skapa regionala utbildningsorganisationer utan gemensam huvudman. De tänkta samordningsvinsterna kan inte heller dllvaralas i någon högre grad förrän efter en total samordning. Enligt promemorieförslaget måste därför decentraliseringen anstå och utbildningen inom siatens brandnämnds utbildningsenhet tills vidare i huvudsak bedrivas i nuvarande former.

1982 års totalförsvarsbeslut

I propositionen (1981/82:102 bil. 2) om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling anför föredraganden att han i likhet med försvarskommittén anser att kommunerna med början senast under budgetåret 1984/85 bör ta över ansvaret för ledningen av civilförsvarsverk­samheten på lokal nivå i krig och det planläggningsansvar i fred som hänger samman härmed. För att få ytterligare underlag för en slutlig uppgiftsfördel­ning mellan länsstyrelserna och kommunerna bör enligt föredraganden en provplanläggning genomföras. Föredraganden konstaterar att både försvars­kommittén och räddningstjänstkommittén har föreslagit alt en kommitté tillsätts med uppgift alt närmare överväga om en sammanslagning av civilförsvarsstyrelsen,.statens brandnämnd och riksnämnden för kommunal beredskap till en ny myndighet bör.komma till stånd. För egen del framhåller föredraganden att han är övertygad om att samordningsvinster går att uppnå inom området räddningstjänst i krig och fred. Han anmäler att frågan om samordningen av den fredstida räddningstjänsten med den verksamhet som civilförsvarsstyrelsen har ansvar för f. n. bereds inom regeringskansliet samt

199

 

Skr. 1982/83:103  att han avser att föreslå regeringen att uppdra åt försvarets rationaliserings-

Del II                     institut att närmare studera vissa frågor, bl.a. utveckling, anskaffning,

redovisning, förrådshållning och underhåll av civilförsvarets materiel i syfte att uppnå effektivitetsvinster. Enligt föredraganden behöver även systemet för inskrivning, registrering, krigsplacering m. m. av civilförsvarspliktiga studeras närmare.

Enligt beslut av riksdagen (FöU 1981/82:18, rskr 1981/82:374) skall kommunerna rried början senast under budgetåret 1984/85 ta över ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig och det planläggningsansvar i fred som hänger samman härmed. Övertagandet skall samordnas med att hemskyddsorganisationen införs och med att arbetet med -skyddsplaner påbörjas i kommunerna. Riksdagen har vidare godtagit föredragandens uttalande att samordningsvinster går att uppnå genom en sammanslagning av civilförsvarsstyrelsen, statens brandnämnd och riks­nämnden för kommunal beredskap samt hänvisat tiU att frågari om samordning av räddningstjänsten i krig och fred bereds i regeringskansli­et.

Föredragandens överväganden och förslag

Jag vill erinra om att regeringen tidigare denna dag har bemyndigat chefen för försvarsdepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att behandla frågor som har samband med genomförandet av 1982 års totalförsvarsbeslut angående civilförsvaret och kommunerna. Jag tar nu upp frågan om samordning av den centrala ledningen av räddningstjänsten i fred och civilförsvarsverksamheten.

Till en början kan jag konstatera att räddningstjänstkommitténs förslag om ett centralt räddningstjänstverk har fått ett positivt mottagande. Förslaget förväntas uppenbarUgen leda till samordningsvinster. Enligt min mening kari det vara förenat med praktiska fördelar om en samordning av den centrala ledningen för den fredstida räddningstjänsten och för civilför­svarsverksamheten kommer till stånd. Den samordning av civilförsvarsverk­samheten och den kommunala verksamheten som i enlighet med riksdagens beslut sker under de närmaste åren talar dessutom i denna riktning. En samordning av den centrala myndighetsfunktionen på räddningstjänstområ­det bör kunna leda till rationaliseringsvinster, t. ex. i fråga om materielan­skaffning, förrådshållning, forskning och utveckling samt utbildning liksom ifråga om användning av civilförsvarspliktiga. Sådana vinster kan enligt vad som har framkommit genom räddningstjänstkommitténs arbete leda både till besparingar och förbättringar av räddningstjänstens effektivitet. Det arbete som skall utföras genom försvarets rationaliseringsinstituts försorg i fråga om materielanskaffning, inskrivning av civilförsvarspliktiga m. m. bör också kiinna ge underlag för rationaliseringsåtgärder. För kommuner och länssty­relser innebär en samordning på central nivå en förenkling. Den översyn av utbildningen i räddningstjänst som nyligen har företagits har visat nödvän­digheten av att åstadkomma en samordning av brandnämndens utbildning med civilförsvarsutbildningen. Det är alltså ett starkt krav, bl. a. i bespa­ringssyfte att pröva möjligheterna att samordna den centrala ledningen för den fredstida räddningstjänsten öch för civilförsvarsverksamheten. Konse­kvenserna av en sådan samordning har emellertid inte närmare utretts. 200

 

Jag avser att inom kort föreslå regeringen att för riksdagen redovisa den Skr. 1982/83:103 framtida inriktningen av samhällets räddningstjänst. Riksdagen har nyligen Dir. 1982:41 fattat beslut om inriktningen av civilförsvarsverksamheten. De krav som ställs på den framtida räddningstjänsten i fred och krig gör det angeläget med effektivitetshöjande åtgärder genom samordning av verksamheten. Ett utredningsarbete bör därför påbörjas för att pröva förutsättningarna för en samordning av verksamheten på central nivå, belysa konsekvenserna av en sådan samordning och ange principerna för hur den bör komma lill stånd. Jag förordar atl en kommitté nu får i uppdrag att utreda dessa frågor.

Ett kommunalt ansvar för ledningen av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig och det planläggningsansvar i fred som hänger samman härmed kan antas i avsevärd mån komma att påverka också den verksamhet som riu bedrivs av länsstyrelsernas försvarsenheter. Kommittén bör närmare analy­sera vad dessa förändringar får för konsekvenser för verksamheten på central nivå. Resultatet av analysen bör ligga till grund för kommitténs övervägan­den. Vad gäller den fredstida räddningstjänsten vill jag erinra om att statens brandnämnds uppgifter i dag är att som stateris sakkunnigorgan lämna råd i fråga om allmän räddningstjänst till lärisstyrelser, kommuner och enskilda samt att genom försöks- och utvecklingsarbete främja räddningstjänsten. Brandnämnden har också till uppgift att bedriva utbildningsverksamhet samt att verka för samordning av olika grenar av samhällets räddningstjänst. En uppgift med ökad tyngd i framtiden blir den som gäller samordningen av samhällets räddningstjänst. I övrigt utgår jag från att verksarrihetens omfattning inte kommer att förändras i nämnvärd grad. Däremot måste verksamheten inriktas på att följa utvecklingen på området. Kommittén bör mot bakgrund härav bedöma hur de fredstida centrala räddningstjänstupp­gifterna kan fullgöras i en ny central organisation. Samtidigt bör det klaras ut hur relationerna skall vara mellan den centrala nivån å ena sidan och civilbefälhavarna, länsstyrelserna och kommunerna å den andra. Det bör beaktas att kommunernas ansvar för ledningen av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig och det planläggningsansvar i fred som hänger samman härmed leder till att den centrala civilförsvarsverksamhelen i framtiden måste liksom redan sker i fråga om den fredstida räddningstjänsten bedrivas i samarbete med Svenska kommunförbundet. Kommittén bör överväga formerria för detta samarbete. I utredningsarbetet bör även ingå att överväga i vad mån decentraliseringen av den nuvarande civilförsvarsverksamhelen och samordningen mellan denna verksamhet och räddningstjänsten kan leda till besparingar på den centrala nivån. Kommittén bör alltså utreda vilka samordningsvinster som beräknas kunna uppkomma och ange vilka förut­sättningar som dessa grundas på.

En utgångspunkt för utredningsarbetet bör vara att grunden för organi­sationen är en väl fungerande fredsmässig verksamhet. Detta är, som jag ser det, en förutsättning för att även krigsorganisationen skall bli effektiv. Vid en samordning av den centrala verksamheten bör enligt min mening största möjliga samordnings- och effektivitetsmässiga vinster eftersträvas. Det är angeläget att besparingar kan göras även på detta område. Bl. a. bör försvarets rationaliseringsinstitut kunna utnyttjas för att ta fram underlag för utredningsarbetet. Även om vinsterna torde bli störst för den fredsmässiga verksamheten både för civilförsvaret och för räddningstjänsten, anser jag att krigsorganisationen också bör kunna ha fördel avden starkare anknytning till

201

 

Skr. 1982/83:103  motsvarande fredsmässiga verksamhet som en samordning skulle medföra.

Del II                     Detta står i överensstämmelse med den tillämpade totalförsvarsprincipen.

Genom samordningen bör enligt min mening en omställning från fred till krig kunna förenklas vilket har stor betydelse från beredskapssynpunkt. Det är väsentligt att det planerande och förberedande arbetet för en krigssituation inte eftersatts vid en samordning av verksamheten. Kommittén bör särskilt överväga hur en gemensam central ledning skall organiseras för att kunna tillgodose dessa krav.

I departementspromemorian Utbildning i räddningstjänst m.m. framhålls att rationaliseringsvinster troUgen skulle kunna göras genom en samordning av räddningstjänstutbildningen med, förutom civilförsvarsutbildningen, annan likartad utbildning. Detta är emellertid ett omfattande och långsiktigt arbete. Frågan bör enligt promemorieförslaget tas upp i ett fortsatt samordningsarbete. Kommittén bör överväga formerna för ett sådant arbete.

Räddningstjänstkommittén föreslår att det bildas en central samordnings-och informationsfunktion vid användningen av speciella resurser för räddningstjänst i samband med olyckor av större omfattning eller vid olyckor som fordrar insatser av mer exklusiva räddningstjänstresurser. Remissin­stanserna är i huvudsak positiva lill detta förslag. SOS Alarmering AB (SOSAB) anser att en av dess större centraler bör få uppgiften, om en sådan central skall inrättas. Det är enligt min mening angeläget att möjlighelerna att i samarbete med SOSAB upprätta en central informationsfunktion för räddningstjänsten övervägs. Detta får inte innebära att en ny central organisation eller SOSAB ges en operativ roll vid räddningsinsatser. Jag vill tillägga att en av förutsättningarna för långt gående samordning mellan den fredstida och den krigstida räddningstjänsten måste vara ett alarmeringssys­tem som är så uppbyggt att det kan tillgodose kraven såväl i fred som i krig. Härvid spelar i fred SOSAB med dess länsalarmeringscentraler en betydel­sefull roll. För alarmeringen av civilbefolkningen i krig finns ett särskilt system. Erforderlig samordning mellan de fredstida och de krigstida alarmeringsfunktionerna måste säkerställas. Det bör åligga utredningen att i nära samarbete med SOSAB studera dessa frågor.

Vad gäller planläggningen i fred av civilförsvarsverksamheten, är det angeläget att denna så långt möjligt integreras i den kommunala beredskaps­planeringen . Provplanläggningen torde visa hur detta lämpUgen kan ske. För att handlägga centrala samordningsuppgifter i fråga om planläggningen fordras i än högre grad än f. n. en funktion motsvarande den som nu ankommer på riksnämnden för kommunal beredskap. Det torde finnas flera olika möjligheter att få en ändamålsenlig ordning för samordning av planläggningen. I utredningsuppdraget bör ingå att överväga denna fråga.

En näraliggande fråga är den skyldighet som enUgt lagen (1981:1216) om
kyrklig beredskap åligger de kyrkliga kommunerna. Dessa skall under
fredstid vidta de förberedelser som behövs för att de under beredskapstill­
stånd och krig skall kunna fullgöra sina uppgifter. De uppgifter som fullgörs
av riksnämnden för kommunal beredskap när det gäller den kommunala
beredskapsplanläggningen handhas nu på det kyrkliga området av kyrkobe­
redskapskommittén (U 1976:09). Enligt min mening finns det skäl att
överväga om inte de planläggningsuppgifter som rör de kyrkliga kommuner­
nas beredskap bör på riksplanet samordnas med motsvarande uppgifter för
202                        den övriga kommunala beredskapsplaneringen.

 

Utredningsarbetet bör genomföras parallellt och i nära samarbete med kr. 1982/83:103 kommittén med uppdrag att behandla frågor som har samband med """• 1982:41 genomförandet av 1982 års totalförsvarsbeslut angående civilförsvaret och kommunerna. Det bör bedrivas så skyndsamt att ett principförslag angående samordning av den centrala ledningen av räddningstjänsten i fred och civilförsvarsverksamheten kan läggas fram senast under oktober 1983. Kommittén bör vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att framföra synpunkter.

Kommittén bör beakta direktiven den 13 mars 1980 (Dir 1980:20) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer.

Jag har i detta ärende samrått med cheferna för försvars- och budgeide­partementen.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för kommundepartementet

att tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter med uppdrag att utreda frågan om en samordning av den centrala ledningen av räddningstjänsten i fred och civilförsvarsverksamheten,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta femtonde huvudtitelns kommittéanslag.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Kommundepartementet)

203

 

Skr. 1982/83:103       Formerna för statens stöd till arkeologiska undersök-
Dei II              ningar m.m.

Dir 1982:42

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-24

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Wikström, anför.

1 Bakgrund

1.1 Fornminneslagens bestämmelser m.m.

Fasta fornlämningar är förhistoriska minnesmärken såsom gravar och gravfält, boplatser, domarringar, resta stenar osv. men även anläggningar från historisk tid som övergivna boplatser och arbetsplatser, märkliga färdvägar, broar, ruiner av borgar, slott, kyrkor etc.

Lagskyddet för fasta fornlämningar har lång hävd i vårt land. Fornläm-ningarna uppfattas som en gemensam egendom vilket har givit lagskyddet serviiutskaraktär. Utgångspunkten är att fornlämningarna i huvudsak skall bevaras för framliden. Särskild vikt läggs därför vid samråd mellan dem som planerar atl utnyttja mark med fornlämningar och de antikvariska myndig­heterna. Samrådet skall ske för atl man i största möjliga utsträckning skall kunna undvika att fornlämningar behöver beröras eller skadas. Också markägarens rätt alt utnyttja marken är underordnad önskemålet att skydda och bevara fornlämningarna.

Del är emellertid ofrånkomligt alt fornlämningar kan behöva tas bort för att ge möjlighet till förändringar av markens nyttjande. Enligt 6 § fornminneslagen (1942:350) får tillstånd lämnas att rubba, förändra eller ta bort en fornlämning, när denna medför hinder eller olägenhet som inte står i rimligl förhållande till dess betydelse. En avvägning skall således göras mellan intresset att bevara fornlämningen och del hinder denna utgör för den tänkta nya användningen av marken.

Borttagande av fasta fornlämningar kan innebära att kulturhistoriska värden och kunskaper förstörs. För all minska förlusten och för framtiden ta till vara informationsinnehållet i fornlämningen föregås ett borttagande som regel av en vetenskaplig undersökning. Hur omfattande denna undersökning bör vara och hur den bör genomföras bedöms utifrån vetenskapUga kriterier. Härav följer att det inte finns någon direkt relation mellan det ingrepp som ett företag vållar och omfattningen av en erforderlig undersökning. Vilken undersökning som behöver göras beror i stället på fornlämningens art och betydelse.

Om det med anledning av etl allmärit eller slörre enskilt arbetsföretag som
berör en fast fornlämning erfordras, att en särskild undersökning av
fornlämningen företas eller att särskilda åtgärder vidtas för att bevara den,
skall enligt 9 § fornminneslagen kostnaden för detta åvila företaget, om det
inte på grund av särskilda förhållanden är obilligt. Det är således den för vars
skull fornlämningen las bort som i första hand får bedöma om fördelen atl få
fornlämningen avlägsnad är så stor att den motiverar kostnadsåtagandet för
undersökningen. Fornminneslagens regler om kostnadsansvar kan därmed
204                       sägas vara en del av lagens skyddssystem genom att de främjar en omsorgsfull

 

planering ägnad att minska behovet av att undersöka och ta bort fasta     Skr.  1982/83:103
fornlämningar.                                                                              Dir.  1982:42

Lagskyddet för fornlämningarna ställer särskilda krav på ägare och brukare av mark med fornlämningar. Redovisningen av synliga eller på annat sätt till läge bestämbara fornlämningar på den ekonomiska kartan och i viss omfattning också i andra officiella kartverk syftar till att ge markens ägare och brukare den nödvändiga informationen om fornlämningarnas läge och utsträckning. Våra kartor har-därmed en stor betydelse för fornlämnings-skyddel. Sedan år 1969 förs uppgifter om fornlämningar också in i fastighetsregistret.

Underlaget för fornlämningsredovisningen på de officiella kartorna och i fastighetsregistret är riksantikvarieämbetets fornlämningsregister. Medan kartorna och fastighetsregistret innehåller endast uppgift om de fornläm­ningar som klart kan identifieras och bedömas till sin art omfattar fornlämningsregistret även andra fornlämningar. Dessa redovisades inte vid den första kartgenerationens upprättande, eftersom deras exakta utsträck­ning då inte kunde bestämmas. Exempel är boplatser och äldre kulturlager. Dessutom innehåller registret uppgifter om fyndplatser och lämningar av mindre betydelse för kartredovisningen.

Vid den nu pågående revideringen av den ekonomiska kartan redovisas också boplatser. På grund av karlskalan har kulturlagren i tätorter ännu inle kunnat redovisas på detta sätt. För att förbättra informationen om förekomsten av kulturlager i första hand i de medeltida städerna inleddes år 1972 en genomgång av arkivalier och uppgifter om äldre undersökningar. År 1976 redovisades för ca 90 kommuner en översikt av de områden inom de medeltida städerna där kulturlager kan förekomma. Fördjupade studier om medeltidsstäderna pågår inom forskningsprojektet Den tidiga urbaniserings­processens konsekvenser för nutida planering (Medeltidsstaden). Hittills föreligger rapporter för 27 städer. Rapporterna skall ge berörda fastighets­ägare bättre upplysning om förekomst av fornlämningar och också bilda underlag för kommunal och statlig planering.

1.2 Den arkeologiska undersökningsverksamhetens utveckling

Vid tillkomsten av 1942 års fornminneslag och under hela 1940-talet utfördes de arkeologiska undersökningar som förorsakades av markexploa­tering i stor utsträckning inom ramen för det löpande kulturminnesvårdsar­betet. Arbetet gjordes av tjänstemän vid riksantikvarieämbetet och statens historiska museum samt vid länsmuseerna och vissa kommunala museiinsti-tutioner.

När markexploateringen under 1950- och 1960-talen gav anledning till en ökad undersökningsverksamhet organiserades arbetena på annat sätt. Fr.o.m. år 1967 har riksantikvarieämbetets arkeologiska undersökningar utförts som regelrätta uppdrag med en av riksrevisionsverket godkänd taxesättning.

Det kan nämnas alt regeringen den 18 mars 1982 har uppdragit åt riksantikvarieämbetet att se över formerna för finansieringen av sin uppdragsverksamhet.

Undersökningarna sker nu enligt självkostnadsprincipen vilket innebär att företagen förutom fält- och rapportkostnader också betalar riksantikvarie-

205

 

Skr. 1982/83:103  ämbetets administration av verksamheten. För att inle laxesättningen skall

Del II                     leda till att vissa enskilda företag belastas med alltför höga kostnader har

ämbetets anslag till vård och underhåll av fornlämningar och kulturhistoriskt

värdefulla byggnader budgeteras med hänsyn till möjligheten att ge bidrag

till sådana företag.

Kostnadsansvaret enligt 9 § fornminneslagen beror i första hand på gränsdragningen mellan, å ena sidan, allmänt eller större enskilt arbetsfö­retag och, å andra sidan, övriga arbetsförelag. I andra hand är kostnadsan­svaret beroende av billighetsregeln i 9 §. Besluten enligt 9 § har enligl en vid riksantikvarieämbetet bildad praxis kommit att innebära en subventionering av undersökningskostnaderna, dvs. i allmänhet ej full kostnadstäckning. För budgetåret 1981/82 har riksantikvarieämbetet avsatt ca 400 000 kr. för sådan subventionering.

Huvuddelen av de arkeologiska undersökningarna i samband med arbetsföretag utförs av riksantikvarieämbetets undersökningsverksamhet (tidigare Uppdragsverksamheten). På Gotland svarar riksantikvarieämbe­tets Gotlandsundersökningar (RAGU) för uppdragsundersökningar.

I några län har länsmuseerna byggt upp en egen bas för att kunna åtaga sig uppdragsundersökningar inom sitt verksamhetsområde. I Stockholms, Göteborgs och Malmö kommuner är del i stället de kommunala museerna som utför de flesta arkeologiska undersökningarna. Flera kommuner med medeltida städer har också byggt upp särskild sakkunskap inom sina museiinstitutioner för all själva kunna klara stadsarkeologiska undersök­ningar i de äldre tätorterna. Detta gäller t. ex. Lund.

Tvist i anslutning till arkeologisk undersökning kan f.n. prövas såväl genom besvär i administrativ ordning som vid domstol. Talan vid domstol kan föras utan inskränkning i tid.

Samhällsutvecklingen och de konsekvenser denna har för markanvänd­ningen ger den yttre ramen för utvecklingen av den arkeologiska undersök­ningsverksamheten. Den förbättrade kunskap om fornlämningarna och deras samhällsbakgrund, som fornminnesinventeringen och undersöknings­verksamheten leder fram till, ger tillsammans med resultatet av den totala arkeologiska och därtill anknytande forskningen de vetenskapliga utgångs­punkterna för undersökningarna.

Efterkrigstidens markexploateringar har ofta varit storskaliga och före­gåtts av omsorgsfull planering. Avvägningen mellan exploateringsintressena och fornlämningsintresset har kunnat ske i en fortlöpande diskussion i denna planeringsprocess. Ett sådant arbetssätt har skapat gynnsamma betingelser för en långsiktig planering av undersökningsverksamheten och en mer problemsökande undersökningsmetodik. Det ökade intresset för en bebyg­gelse- och samhällshistoriskt inriktad arkeologi har vidare inneburit att spåren efter bosättningar och olika näringsfång har ägnats större uppmärk­samhet. Vissa fornlämningstyper har som en följd härav uppmärksammats mer än tidigare. Eftersom dessa inte på samma fullständiga sätt som gravanläggningar och andra fornlämningar med synliga märken ovan jord har förtecknats i riksantikvarieämbetets fornlämningsregister har komplet­terande inventeringar ofta varit nödvändiga inslag i företagens planering. Nya metoder för att lokalisera t. ex. boplatser så att dessa kan uppmärk­sammas tillräckligt tidigt har också utvecklats eller prövas f. n. Då det kan vara svårt all genom t. ex. arkivgenomgång, ylinventering och fosfatunder-

 

sökningar klarlägga boplatsers och kulturlagers omfattning och struktur kan     Skr. 1982/83:103 samtidigt regelrätta provundersökningar behöva utföras för att bedöma     Dir. 1982:42 behovet eller omfattningen av vetenskapliga undersökningar i samband med borttagande av fornlämningarna.

I motsats till vad som gäller för undersökningar som orsakas av arbelsföretag har kostnadsansvaret för inventering och prospektering som syftar till att klarlägga förekomst av fast fornlämning i första hand åvilat de kulturminnesvårdande myndigheterna och museerna. Exploateringsföretag eller kommuner har dock i många fall åtagit sig kostnader också för sådana arbeten när det har funnits omedelbara behov att förbättra planerings- och bedömningsunderlaget.

Jämsides med den vetenskapligt motiverade utvecklingen av undersök­ningsverksamheten har ansträngningar gjorts för att rationalisera och effektivisera olika arbetsmoment. På fältarbetssidan har man t. ex. genom­fört en omfattande mekanisering med minskat behov av grovarbetskraft som följd. Denna utveckling och i än högre grad utvecklingen inom byggbran­schen har medfört att den arkeologiska undersökningen numera i princip alltid organiseras som en helt fristående del av arbetsföretaget.

Utvecklingen mot allt slörre och tyngre maskiner för schaklningsarbeten och sådana krav från samhällets sida som är en följd av arbelsmiljöhänsyn och nya tekniska lösningar för vatten- och avloppssystem m. m. har också påverkat ingreppens art och omfattning och därmed behovet av arkeologiska undersökningar. I äldre stadskärnor innebär t. ex. ledningsgrävningarna i dag mycket stora ingrepp och leder därför till betydligt mer omfattande arkeologiska undersökningar än tidigare.

Konsekvenserna av de arkeologiska undersökningskosinaderna för byg­gandet och för boendekostnaderna har sedan mitten av 1960-talet vid ett flertal tillfällen aktualiserats i form av motioner till riksdagen och skrivelser till regeringen. En översiktlig beskrivning av de förslag till åtgärder som i olika sammanhang har framförts ges i budgetpropositionen 1982 (prop. 1981/82:100 bil. 12 s. 95-97).

Med anledning av ett antal motioner uttalade 1979/80 års riksmöte, med hänvisning till förslag av kulturutskottet (KrU 1979/80:12, rskr 1979/80:51) att del fanns anledning att se över möjligheterna att underlätta för arbelsföretagen att finansiera de arkeologiska undersökningarna och even­tuella åtgärder i övrigt som kan komma i fråga. Enligt utskottet borde översynen präglas av en strävan att väga olika intressen mot varandra. Utskottet framhöll vidare att någon saklig försämring av det skydd fornlämningarna f. n. åtnjuter inte får komma i fråga.

Sedan regeringen i budgetpropositionen 1982 har redovisat vissa åtgärder för att begränsa de aktuella kostnadsproblemen har riksdagen ånyo uttalat sig för att en särskild översyn skall komma till stånd (KrU 1981/82:21, rskr 1981/82:230).

2 Utredningsuppdraget

Synen på de fasta fornlämningarna som en gemensam tillgång har lång hävd i vårt land. Fornlämningarna är en viktig och för alla tillgänglig del av kulturarvet. Det är därför angeläget att de bevaras i den utsträckning som det är möjligt. Samtidigt finns det angelägna allmänna och enskilda intressen

207

 

Skr. 1982/83:103   som kan motivera att fornlämningar tas bort. För att den information som

Del II                      fornlämningarna kan ge i största möjliga utsträckning skall kunna tas till

vara, är det ett allmänt intresse att erforderliga arkeologiska undersökningar

föregår borttagandet. En allmän uppslutning kring ett sådant synsätt synes föreligga.

Utvecklingen av forskningen och undersökningsmetoderna har medfört att de kulturminnesvårdande myndigheterna har kunnat medverka till ett bättre underlag för bedömning av vad som bör bevaras för framtiden och vilka utgångspunkter som bör gälla för undersökningsverksamheten.

Både undersökningsmetodiken och kunskapen om olika fornlämningsfor-mer har sålunda förändrats sedan den nuvarande fornminneslagen irädde i kraft. Genom att förekomsten av fornlämningar och behovet av undersök­ningar har kunnat beaktas på ett tidigt stadium i olika planeringssituationer har en rimlig avvägning mellan intresset alt bevara fornlämningar och andra allmänna och enskilda intressen kunnat göras. Enligt riksantikvarieämbetets bedömning har kostnaderna för de arkeologiska undersökningarna också i allmänhet kunnat inrymmas i arbetsföretagens totalkostnad utan att detta inneburit någon allvarligare belastning eller gett några negativa konsekven­ser för planering och byggande. En fortlöpande rationalisering av undersök­ningsverksamheten har också bidragit till alt ökningen av undersöknings-kostnaderna har kunnat hållas tillbaka.

Förhållandena är emellertid mycket olikartade. Vissa arbetsföretag har fått vidkännas kostnader som både i absoluta tal och i relation till den totala kostnaden för arbetsföretaget framstår som höga. Detta har lett till att rådande fördelning av kostnadsansvaret har satts i fråga. Ibland är det nästan omöjligt att undvika att fornlämningar berörs i samband med förnyelse av befintlig bebyggelse eller vid nyexploatering. Detta gäller t. ex. inom delar av äldre städer och inom andra sedan gammalt exploaterade fornlämnings-områden. Det kan också vara svårt att före en undersökning bedöma vissa fornlämningars omfattning och art, vilket skapar osäkerhet vid planering och ekonomiska ställningstaganden. Undersökningskraven kan därtill vara olika höga med hänsyn till bedömningen av det vetenskapliga värdet.

Av dessa skäl är det motiverat att se över möjligheterna att underlätta för
arbetsförelagen att finansiera arkeologiska undersökningar. En särskild
utredare bör därför tillkallas med uppgift alt överväga frågan om undersök­
ningarnas finansiering. Utgångspunkten för utredningsarbetet skall enligt
min mening vara att fornminneslagens huvudprincip för kostnadsansvar för
arkeologiska undersökningar bibehålls. Huvudregeln bör alltså vara all
exploatören skall stå för kostnaden. Genom att exploatören ges ett
kostnadsansvar skapas förutsättningar för att exploateringen av mark med
fornlämningar begränsas. Denna huvudprincip kan dock inle tillämpas
undantagslöst. Särskilda hänsyn kan t. ex. behöva tas när fast fornlämning
påträffas i jordbruket eller vid smärre tillbyggnader av bostadshus. Därför
innehåller fornminneslagen bestämmelser som gör det möjligt för staten att i
vissa fall överta undersökningskostnaden. Utredaren bör redovisa hur lagens
bestämmelser vid beslut om bidragsgivning i praktiken har tillämpats i vad
avser gränsdragningen mellan å ena sidan allmänt eller större enskilt
arbetsföretag och å andra sidan övriga arbetsförelag. Utredaren bör vidare
lämna förslag till riktlinjer för billighetsprövning enligt fornminneslagen
2r)r.                       samt föreslå de ändringar av lagen som kan följa härav.

 

Vid bedömning av effekterna av arbelsföretagens kostnadsansvar och Skr. 1982/83:103 behovet av stöd från samhällets sida måste också frågan om markvärdet för Dir. 1982:42 fastigheter med fornlämningar beaktas. Del har gjorts gällande (3 LU 38:1964) att förekomsten av en fast fornlämning bör verka sänkande på markpriset. Om en sådan sänkning kan utverkas vid markförvärv kan den inskränkning i förfoganderätten som lagskyddet innebär eller den ekono­miska belastning, som en eventuell framtida undersökning ger, kompense­ras. Sambandet markvärde-taxeringsvärde är således av intresse och bör belysas av utredaren. I denna fråga bör utredaren samråda med riksskatte­verket.

Det är viktigt att bearbetningen av undersökningsresultaten organiseras så att resultaten kan utnyttjas effektivt inom hela undersökningsverksamheten. Utredare bör lägga fram erforderliga förslag härom. I detta sammanhang bör utredaren också beakta förutsättningarna för en fortlöpande utveckling och effektivisering av undersökningsmetoderna. Utredaren bör vidare bedöma hur statens och arbetsföretagens insatser skall vägas mot varandra när det gäller planeringen av undersökningarna och bearbetningen av resultaten samt kunskapsåterföringen.

Mot bakgrund av de ställningstaganden och övriga överväganden som nyssnämnda frågeställningar kan föranleda bör utredaren närmare klarlägga behovet av och formerna för statligt stöd till arkeologiska undersökningar. Om utredarens förslag kan föranleda merkostnader för staten ankommer det på utredaren att lämna förslag till finansiering.

För att hänsyn skall kunna tas till fornlämningarna vid fysisk planering av arbelsföretag bör kunskapen om fornlämningsförekomsterna vara lätt tillgänglig. Redovisningen av fornlämningarna på den ekonomiska kartan har visat betydelsen av ett gott kunskapsunderlag. Utredaren bör redovisa vilka informationssystem som f. n. finns inom kulturminnesvården, i de officiella kartverken och i anslutning till den fysiska planeringen och fastighetsregistreringen samt föreslå de förbättringar, som kan vara påkal­lade av hänsyn till den kommunala planeringen och till köpare, kreditinstitut m. fl. Utredaren bör i dessa frågor samråda med statens planverk och lantmäteriverket.

Den fysiska planeringens betydelse för samordningen mellan olika samhällssektorers intressen och mellan allmänna och enskilda intressen gör det särskilt angeläget att informationen om fornlämningar på grundkarta och i planer av olika slag är enhetlig och utformad så att den tillgodoser markägarnas och kulturminnesvårdens intressen. Utredaren bör studera om kulturminnesvårdens informationssystem behöver kompletteras med hänsyn till önskemål och behov inom den fysiska planeringen.

Utredaren bör även studera om det finns behov av mer speciella informationsinsatser för svårbedömda fornlämningsförekomster, t. ex. områden med förhistoriska boplatser, kullurlager från historisk lid m. m. Frågan om kostnadsansvar för sådana insatser bör också övervägas.

I utredningsförslaget bör ingå behövliga författningsförslag.

Om utredarens förslag i här berörda avseenden bedöms leda till kostnader skall även för dessa finansieringsförslag lämnas.

Förutom vad som här har framförts rörande förslagens finansiering bör utredaren beakta vad som sägs i direktiven (Dir. 1980:20) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansieringen av reformer.

209

14 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 103

 

Skr. 1982/83:103  Särskilt skall uppmärksammas att kostnadsberäkningarna skall vara väl

Del II                     genomarbetade och ta hänsyn till alla kostnader som kan uppstå oavsett om

de drabbar staten, kommuner eller enskilda. Utredaren bör så omsorgsfuUt som möjligt belysa de indirekta effekter i form av exempelvis ökad administration och ökat krångel, som förslagen kan medföra för myndigheter och enskilda.

Utredarens förslag bör redovisas för regeringen senast vid utgången av februari 1984.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkälla en särskild utredare med uppdrag att utreda formerna för statens stöd till arkeologiska undersökningar m.m.,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandes överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

Tilläggsdirektiv till oljeersättningsdelegationen (I 1979:01)

Dir 1982:43

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-24

Statsrådet Eliasson anför.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 11 januari 1979 tillkallade det statsråd som hade förordnande att föredra ärenden som rör energipolitik en delegation för solvärme och bränslen som kan ersätta olja. Delegationen har antagit namnet oljeersättningsdelegationen. Delegationen fick enligt sina direktiv (Dir 1979:2) till uppgift att närmare studera de tekniska, miljömäs­siga, ekonomiska och organisatoriska förutsättningarna för att öka utnyttjan­det av solvärme och bränslen som kan utgöra alternativ till olja i landets energiförsörjning samt alt lämna förslag till undanröjande av hinder för oljeersättning. I direktiven angavs att delegationens arbete i en första etapp skulle bedrivas till utgången av april månad 1981:

Utöver de ursprungliga direktiven erhöll delegationen 1979 tre uppdrag av regeringen, nämligen att sammanställa och redovisa bedömningar av förutsättningarna för att utnyttja kol i Sverige, att utreda möjligheterna att finansiera investeringar i energiteknik som syftar till att snabbi minska oljeberoendet och att utreda olika system för import och distribution av kol. Resultatet av arbetet med dessa uppdrag har redovisats i rapporterna (Ds 11979:9)    Förutsättningar    för    ökad    kolanvändning    i    Sverige,

210

 

(Dsl 1979:17)   Finansiering   av   energiteknik   för   oljeersättning   och    Skr. 1982/83:103 (Ds 11980:15) Import och distribution av kol. Delegationen har vidare som    Dir. 1982:43 resultat av sitt arbete enligt de ursprungliga direktiven lämnat belänkandena (Dsl 1980:19) Introduktion av alternativa drivmedel, (Ds 11980:23) Pro­gram för oljeersättning och  (Ds I  1980:10)  Förutsättningar för ökad användning av solvärme i Sverige.

I prop. 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken (bil. 1 s. 329-358, 518-520) lade regeringen fram förslag till riktlinjer för en omorganisation av förvaltningsmyndigheter och vissa andra organ inom energiområdet. Dessa riktlinjer innebar bl. a. att en myndighet för framför allt energitillförselfrå­gor, i propositionen kallad statens energiverk, skulle inrättas. Oljeersäti­ningsdelegationens arbetsuppgifter och resurser skulle enligt propositionen föras över till den nya energimyndigheten.

Förslagen i propositionen innebar vidare att den nya energimyndigheten i
samråd med andra berörda myndigheter skulle svara för samordning,
närmare planering och uppföljning av det program för oljeersättning som
föreslogs. I propositionen föreslogs vidare en plan för introduktion av
alternativa drivmedel. Den nya energimyndigheten föreslogs få ansvaret för
att närmare planera och leda genomförandet av introduktionsplanen. I
avvaktan på att energiverket inrättas borde enligt propositionen oljeersätt­
ningsdelegationen på motsvarande sätt svara för dessa uppgifter. Den 26
mars 1981 erhöll delegationen tilläggsdirektiv (Dir 1981:24) i överensstäm­
melse härmed.                                                               ,

Riksdagen beslutade (NU 1980/81:60, rskr 1980/81:381) i maj 1981 att statens energiverk skulle inrättas den 1 juU 1982.

I lagen (1979:439) om kommunal energiplanering infördes våren 1981 en bestämmelse om att det i varje kommun senast den 1 juli 1982 skall finnas en av kommunfullmäktige beslutad plan för atl minska oljeanvändningen i kommunen. Planerna förutsätts enligt prop. 1980/81:90 bli sammanställda och analyserade av statens energiverk, som enligt den organisationsplan som regeringen redovisade i prop. 1981/82:100 bil. 17 skall innehålla en enhet för frågor om kommunal energiplanering.

Regeringen tillsatte hösten 1981 en kommitté, 1981 års energikommitté (11981:08), för att säkra kärnkraftens avveckling och ett fortsatt minskat oljeberoende. Enligt direktiven (Dir 1981:62) skall kommittén utnyttja bl. a. statens energiverks resurser för särskilda utredningar. Enligt organisations­planen skall energiverket innehåUa en enhet för utredningar om el- och värmeförsörjning.

I prop. 1980/81:49 om stöd för åtgärder för att ersätta olja, m. m. lade regeringen fram förslag till stöd för åtgärder för att snabbt minska oljeberoendet. I propositionen angavs att stödsystemet bör utvärderas vid en tidpunkt när tillräckliga erfarenheter finns som underlag för att bedöma om inriktningen bör ändras. Härvid bedömdes att en sådan utvärdering lämpligen borde föreligga i slutet av den första treårsperioden av verksam­heten, dvs. under år 1983. Riksdagen beslutade i december 1980 (NU 1980/81:19, rskr 1980/81:100) att det av regeringen föreslagna stödinstru­mentet skulle införas. Riksdagen beslutade vidare att en särskild fond, i propositionen benämnd oljeersättningsfonden, skulle inrättas. Fonden finansieras med en avgift på olja, f. n. 37 kr. per kubikmeter.

Den 22 april 1982 beslöt riksdagen (NU 1981/82:28, rskr 1981/82:246) att

211

 

Skr. 1982/83:103  upphäva  det   tidigare   beslutet   om   inrättandet  av  stateris  energiverk.

Del II                      Riksdagen uttalade samtidigt att verksamheten inom energiverket bör

startas den 1' juli 1983.

Med anledning härav vill jag anföra följande.

Riksdagens beslut innebär att de uppgifter som skulle ha utförts av statens energiverk från den 1 juli 1982 måste utföras av befintliga organ till dess att energiverket inrättas. Jag förordar att oljeersättningsdelegationen ges i uppdrag att fullgöra vissa av dessa uppgifter.

Delegationen bör fortsätta sitt arbete i huvudsak enligt gällande direktiv. Delegationen bör härvid bl. a. leda och samordna arbetet med oljeersält­ningsprogrammel och den av riksdagen antagna planen för introduktion av alternativa drivmedel. Bl. a. bör frågan om teknisk upphandling inom oljeersättningsområdet belysas närmare. En lägesrapport om arbetet med drivmedelsfrågorna bör lämnas till regeringen senast den 15 oktober 1982.

Inom ramen för sitt arbete med oljeersättningsprogrammet bör delegatio­nen i nära samverkan med statens industriverk analysera de kommunala planerna för att minska oljeanvändningen i kommunerna och redovisa förslag till initiativ som erfordras för att målen i planerna skall nås. Därvid bör också redovisas förslag till hur arbetet med att minska oljeanvändningen i kommunerna bör drivas vidare. En rapport härom bör lämnas till regeringen senast den 1 februari 1983.

Delegationen bör vidare bistå 1981 års energikommitté med vissa av de uppgifter och en del av det utredningsarbete som statens energiverk skulle ha svarat för inom området el- och värmeförsörjning. Arbetet kan härvid startas inom oljeersättningsdelegationen för att avslutas inom energiverket när detta har inrättats.

Delegationen bör genomföra en utvärdering av stödet till åtgärder för att ersätta olja m. m. Vid utvärderingen bör redovisas vilka effekter som stödet från oljeersättningsfonden har fått för arbetet med att ersätta olja och spara energi, särskilt under 1980-talet. Åven mer långsiktiga effekter av stödet bör anges översiktligt. Erfarenheterna av det regelsystem som gäller för stödet bör bearbetas. Eventuella förslag till förändringar bör redovisas. Förslag till behov av medel för verksamheten efter år 1983 bör redovisas. Resultatet av utvärderingen bör föreligga senast den 15 april 1983. Utvärderingen bör utföras i samråd rried delegationen (11980:08) för uppbyggnad av en oljeersättningsfond.

Jag hemställer att regeringen utvidgar oljeersättningsdelegationens upp­drag i enUghet med vad jag nu har anfört.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns anslag E 1. Central förvaltning på energiom­rådet: Förvaltningskostnader och E 2. Central förvaltning på energiområdet: Utredningar m. m. och information.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

212

 

Tilläggsdirektiv till energisparkommittén (11974:05)        Skr. 1982/83:103

Dir.  1982:44

Dir 1982:44                           •

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-24

Statsrådet Eliasson anför.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 25 oktober 1974 tillkallade det
statsråd som hade förordnande att föredra ärenden som rör energipolitiken
sakkunniga att svara för planeringen och biträda vid genomförandet av en
energisparkampanj vintern 1974/75. De sakkunniga, som antog namnet      '

energisparkommittén, har genom tilläggsdirektiv den 18 juni 1975 fått sitt uppdrag förlängt och utvidgat till all omfatta bl. a. samordning av och stöd lill myndigheternas information om energisparande vid sidan av egna informationsåtgärder. Kommittén har vidare i uppdrag att i samråd med statens industriverk fortlöpande följa energikonsumtionens utveckling och, när det är motiverat, offentligt redovisa sina bedömningar. En annan uppgift för energisparkommittén är att efter samråd med byggnadsstyrelsen lämna föreskrifter för statliga energispariedares arbete och att samordna rapporte­ringen angående energihushållningsarbetet inom de statliga myndigheter­na.

Kommitténs informationsarbete är inriktat på att utarbeta informations­material om energihushållning och att stimulera bl. a. kommuner, organisa­tioner och företag att verka för att allmänheten, företag m. fl. genomför energihushållande åtgärder.

Riksdagen beslutade våren 1981 om riktlinjer för en omorganisation av myndigheternainom energiområdet (prop. 1980/81:90bil. 1, NU 1980/81:60, rskr 1980/81:381). Enligt detta beslut skulle en central myndighet, statens energiverk, med uppgifter inom det energipolitiska området inrättas den 1 juli 1982. Verkets uppgifter skulle avse framför allt energitillförselområdet men även övergripande och samordnande uppgifter inom energihushåll­ningsområdet.

Energiverket skulle enligt riktlinjerna utgöra en sammanhållen statlig informationsfunktion inom energiområdet. En del av verksamheten skulle vara att samordna och stödja informationsinsatser vid myndigheter som arbetar med energihushållningsfrågor. För att bistå verket med samordning av bl. a. information skulle till verket knytas ett energihushållningsråd. Rådet skulle bestå av företrädare för berörda myndigheter och vissa berörda organisationer.

En stor del av den informationsverksamhet som hittills har bedrivits av energisparkommittén skulle ingå i energiverkets arbetsuppgifter. Grund­principen för ansvarsfördelningen avseende den sektorinriktade informa­tionen inom energihushållningsområdet skulle vara atl ansvaret åvilar de myndigheter som inom resp. energianvändningssektor arbetar med energi­hushållning. Avsikten var att energisparkommittén skulle upphöra när energiverket inrättades den 1 juli 1982.

I årets budgetproposition har regeringen lagt fram förslag om närmare riktlinjer för och organisation av statens energiverk (prop. 1981/82:100 bil. 17 s. 78-96). Riksdagen har inle framfört några erinringar mot de delar av förslagen som rör informationen inom energihushållningsområdet. Däremot

213

 

Skr. 1982/83:103  beslutade riksdagen (NU 1981/82:28, rskr 1981/82:246) att upphäva sitt

Del II                     beslul från år 1981 om inrättande av statens energiverk den 1 juli 1982.

Beslutet innebär att inrättandet av verket skjuts upp ett år.

Med anledning härav vill jag anföra följande.

Energisparkommittén bör fortsätta sitt arbete i huvudsak enligt gällande direktiv till dess att energiverket påbörjar sin verksamhet.

Ansvaret för den sektorinriktade information inom energianvändnings­området som energisparkommittén har bedrivit bör emellertid från den 1 juli 1982 åvila de myndigheter som har sektoransvar inom energianvändnings­området. Till dessa hör bostadsstyrelsen, transportrådet och statens indu­striverk. Konsumentverket bör därutöver fr. o. m. nämnda tidpunkt svara för den konsumentinriktade energitekniska provning som kommittén hittills har bedrivit. Därmed kan verksamheten i denna del i allt väsentligt bedrivas på det sätt som dessa myndigheter har planerat och förberett sig för. Energisparkommitténs uppgift att samordna och stödja berörda myndighe­ters energiinformation får därmed större betydelse än f. n.

En viktig uppgift inom energianvändningsområdet för energiverket kommer alt bli att följa upp och ompröva det samlade energihushåUnings-program som statsmakterna beslutade om våren 1981 (prop. 1980/81:90 bil. 1, NU 1980/81:60, rskr 1980/81:381). Enligt riktlinjerna för programmet bör statsmakterna ompröva programmet omkring år 1985. Underlag för ompröv­ningen skall utarbetas av statens energiverk. Energisparkommittén bör förbereda och inleda arbetet härmed. Arbetet bör bedrivas i nära samarbete med de myndigheter som har uppgifter inom energihushållningsprogrammet och med delegationen (Bo 1978:03) för frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse.

Energisparkommittén bör bedriva sitt arbete så att en överföring av kommitténs uppgifter till energiverket underlättas.

Mot bakgrund'av vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen fastställer energisparkommitténs uppdrag på det sätt som jag har angett i det föregående.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns arislag E 1. Central förvaltning på energiom­rådet: Förvaltningskostnader och E 2. Central förvaltning på energiområdet: Utredningar m. m. och information samt denreservation som vid utgången av budgetåret 1981/82 kan finnas under anslaget A 3. Kommittéer m. m. och som avser medel som beräknats för energisparkommittén.

Regeringen ansluter sig till föredragändens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

214

 

Tilläggsdirektiv för organisationskommittén (11981:04)     Skr. 1982/83:103 för statens energiverk m. fl. organ inom energiområdet     '■■- 182:45 (OKE)

Dir 1982:45

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-24

Statsrådet Eliasson anför.

I prop. 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken (bil. 1 s. 329-358, 518-520) lade regeringen fram förslag till riktlinjer för en omorganisation av förvaltningsmyndigheter och vissa andra organ inom energiområdet. Dessa riktlinjer innebar i korthet följande.

En myndighet för framför allt energitillförselfrågor - i propositionen kallad statens energiverk - skulle inrättas. Denna myndighet föreslogs få den dubbla uppgiften atl dels genomföra statsmakternas intentioner inom stora delar av energiområdet, dels fortlöpande lämna statsmakterna underlag för energipolitiska ställningstaganden.

Vid sidan härav föreslogs den nya organisationen omfatta ytterligare två organ. Det ena skulle ha hand orh huvuddelen av den verksainhel som f. n. bedrivs av delegationen (I 1980:08) för uppbyggnad av en oljeersättnings­fond, dvs. att handlägga ärenden enligt förordningen (1980:1085) om stöd för åtgärder för att ersätta olja, m. m. Detta organ kallas i det följande oljeersättningsfonden. Det andra organet, fortsättningsvis benämnt energi­forskningsnämnden, skulle ha hand om långsiktiga och övergripande uppgifter vad gäller energiforskning. Riksdagen beslutade (NU 1980/81:60, rskr 1980/81:381) i maj 1981 att statens energiverk och energiforsknings-nämnden skulle inrättas den 1 juli 1982.

Regeringen bemyndigade i mars 1981 det statsråd som hade förordnande atl föredra ärenden som rör energipolitiken att, med litgångspunkt i de riktlinjer för organisationen inom energiområdet som hade föreslagits i den nämnda propositionen, tillkalla en organisationskommitté med uppgift att lämna förslag till detaljutformningen av den nya organisationen (Dir 1981:23). Kommittén har antagit namnet organisationskommittén för statens energiverk m: fl. organ inom energiområdet (OKE).

OKE har under hösten 1981 överlämnat anslagsframställning och förslag till principorganisation för statens energiverk, oljeersättningsfonden' och energiforskningsnämnden. OKE har också överlämnat förslag till detaljor-ganisation, till instruktioner samt till göromålsbeskrivningar för tjänster vid dessa organ. OKE har därutöver överlämnat rapporten (Ds I 1981:23) Lokalisering av energimyndigheterna.

OKE:s förslag i organisationfrågan innebar bl. a. att oljeersättningsfon­den skulle bli en myndighet och att en nära samverkan skulle ske mellan energiverket och fonden.

Regeringen följde i budgetpropositionen 1982 (prop. 1981/82:100 bil. 17 s. 78-96, 104-110) OKE:s förslag i sistnämnda fråga. Regeringen föreslog sålunda att riksdagen,skulle godkänna alt en myndighet med uppgift att ha hand om stöd för atl ersätta olja, m. m. skulle inrättas den 1 juli 1982.

Riksdagen beslutade den 22 april 1982 (NU 1981/82:28, rskr 1981/82:246) att ändra tidpunkten för inrättandet av statens energiverk till den 1 juli 1983.

215

 

Skr. 1982/83:103  Vidare hemställde riksdagen hos regeringen om förslag till organisation av

Del II                     statens  energiverk   och   oljeersättningsfonden   enligt   de   riktlinjer   som

förordas i motion 1981/82:1609. Dessa riktlinjer innebär bl. a. att oljeersäll­ningsfonden skall föras in i den centrala energimyndigheten.

Vid sin behandling av prop. 1981/82:151 om åtgärder mot försurningen uttalade jordbruksutskottet (JoU 1981/82:35) i fråga om administrationen av det i propositionen föreslagna stödet till anordningar för att minska svavelutsläppen vid eldningsanläggningar att utskottet utgår från att regeringen i samband med det av riksdagen beställda organisationsförslaget även tar upp frågan om hur detta stöd skall handläggas.

När det gäller energiforskningsnämnden beslutade riksdagen den 28 maj 1982 (NU 1981/82:30, rskr 1981/82:356) i enlighet med regeringens förslag i budgetpropositionen (prop. 1981/82:100, bil. 17 s. 190 ff). Det innebär atl energiforskningsnämnden kommer att inrättas och påbörja sin verksamhet den 1 juli 1982.

Med anledning av riksdagens beslul vill jag anföra följande.

Riksdagens beslut medför att större delen av den nya organisationen på energiområdet skall träda i kraft ett år senare än vad som tidigare hade beslutats. Besluten innebär vidare all elt underlag skall tas fram som medger en omprövning av oljeersättningsfondens ställning. Jag förordar att OKE nu får i uppdrag att dels ta fram ett sådant underlag, dels i övrigt förbereda omorganisationen med utgångspunkten alt den nya organisationen skall påbörja sin verksamhet den 1 juli 1983.

OKE har som tidigare nämnts föreslagit all oljeersättningsfonden skall bli en myndighet. OKE bör nu mot bakgrund av riksdagens beslut lämna förslag till hur oljeersättningsfonden kan föras in i statens energiverk. Utgångspunk­ten bör härvid vara de riktlinjer för organisationen av statens energiverk som föreslogs i nämnda budgetproposition. OKE bör också redovisa hur handläggningen av det nämnda stödet till anordningar för att minska svavelutsläppen kan administreras samt vilka resurser som behövs för detta ändamål.

Med utgångspunkt i organisationsförslaget bör OKE senast den 1 oktober 1982 lägga fram anslagsframställning för budgetåret 1983/84 avseende statens energiverk. Härvid bör även de budgetmässiga konsekvenserna av en organisation där oljeersättningsfonden utgör en egen myndighet redovi­sas.

OKE har inom ramen för sitt hittillsvarande arbete påbörjat en verksam­het som syftar till att, i avvaktan på att slutlig ställning kan tas i lokaliseringsfrågan, flytta huvuddelen av energimyndigheterna tillfälligt till Liljeholmen i Stockholm. Den flyttning som OKE har planerat bör genomföras för berörda organ. Riktpunkten bör vara att flyttningen skall ha ägt rum senast den 1 oktober 1982.

Utöver vad jag nu har anfört bör OKE till den 30 juni 1983 fullgöra uppgifter i samband med förberedelserna för den nya organisationen. Tidigare givna direktiv bör härvid gälla i tillämpliga delar.

Jag hemställer att regeringen utvidgar organisationskommitténs uppdrag i enlighet med vad jag har anfört.

216

 

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller     Skr.  1982/83:103
hans hemställan.                                                                          Dir.  1982:46

(Industridepartementet)

Tilläggsdirektiv till kapitalvinstkommittén (B 1979:05)

Dir. 1982:46

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-24

Chefen för budgetdepartementet, statsrådet Wirtén, anför.

Begränsning av utredningsuppdraget

Kapitalvinstkommittén (B 1979:05) har ett omfattande uppdrag (Dir. 1979:27 och Dir. 1980:10). Bl. a. skall kommittén göra en översyn av stora delar av realisationsvinstbeskattningen. Kommittén skäll också utreda olika metoder för att lindra eller eliminera dubbelbeskattningen av aktiebolagens utdelade vinstmedel.

Kommittén har behandlat vissa frågor med förtur. För någon månad sedan överlämnades betänkandet (Ds B 1982:6) Reavinst på bostadsrätter. Tidiga­re har kommittén lagt fram betänkandet (DsB 1980:10) Stimulans av aktiesparandet. Del betänkandet innehöll förslag till provisoriska lättnader i dubbelbeskattningen av aktieutdelningar.

Enligt direktiven återstår alltjämt ett omfattande utredningsarbete inom två områden. Kommittén skall ompröva reglerna för beskattning av aktievinster och vinster på vissa andra slag av värdepapper. Vidare skall kommittén belysa effekterna av olika slag av system med permanenia lättnader i dubbelbeskattningen.

En aktieägare kan få avkastning på sitt innehav i form av både utdelning och värdestegring. Beskattningen av utdelningar och aktievinster kan således sägas ha etl sakligt samband. Det kan därför vara en fördel om hela problematiken även fortsättningsvis ses över av samma kommitté. Mot detta slår att de båda uppgifterna var för sig är så arbetskrävande all kommittén svårligen kan behandla dem parallellt. Med hänsyn härtill och då det är angeläget att statsmakterna så snart som möjUgl får ett underlag för beslut bör kommittén befrias från en av sina uppgifter. Kommittén bör enligt min meningi fortsättningen helt inrikta sig på realisationsvinstbeskattningen. Jag kommer senare i dag atl föreslå regeringen att en särskild utredare tillkallas för alt fortsätta arbetet med dubbelbeskattningsfrågorna.

Realisationsvinstreglerna

Kapitalvinstkommittén bör som jag nyss nämnt inrikta sitt arbete på
översynen av aktievinstreglerna och reglerna om realisationsvinstbeskatt­
ning i övrigt av värdepapper, andelar o. d. För detta utredningsarbete bör de
riktlinjer som drogs upp i 1979 års direktiv gälla. Det finns emellertid
anledning att nu peka på ytterligare en fråga utöver de som angavs i dessa
direktiv.                                                                                                              217

 

Skr. :1982/83:103   '    Den fråga jag har i tankarna gäller gränsdragningen mellan inkomster och

Del 11     ■            kapitalvinster, närmare bestämt vid värdestegring på obligationer och andra

skuldebrev. Enligt nuvarande lagstiftning och praxis anses en sådan värdestegring normalt utgöra en kapitalvinst. Den beskattas således enligt realisationsvinstreglerna. I vissa fall har dock ändringar i kapitalvärdet på obligationer e. d. ansetts utgöra ränta och rättslägel är således något oklart.

På en punkt har avsteg gjorts i lagstiftningen från den nyss nämnda huvudregeln om att förändringar i kapitalvärdet behandlas enligl realisa-tionsvinslreglerna. Efter riksdagens beslut år 1979 (SkU 1979/80:10, rskr 61, SFS 1979:1057) gäller nämligen i fråga om s. k. bankcertifikat (särskilda obligationer med en löptid om högsl ett år) atl skillnaden mellan inköpspris och vad som erhålls vid avyttring eller inlösen alllid skall behandlas som ränla. En sådan lösning har ansetts nödvändig för att bankcertifikaten över huvud taget skall kunna fylla sin avsedda funktion på penningmarknaden.

Från vissa håll har man nu förespråkat ytterligare åtgärder för alt i vissa situationer behandla realiserade värdeförändringar som ränta. Med det stora upplåningsbehov som kan förutses på kapitalmarknaden under kommande år, är det, har man menat, ytterst angeläget att bredda denna och att intressera nya kategorier av placerare för att köpa även mer långfristiga obligationer. En förutsättning för detta är emellertid atl det är fråga om en likvid placering, som kan avvecklas om medlen behövs för andra ändamål. En fungerande andrahandsmarknad behövs således och för detta anses skattereglernas utformning ha myckel stor betydelse. Ett förslag som framförts är t., ex. att kursvinster eller -förluster under den inledande tvåårsperioden av ett innehav, dvs. då en realisationsvinst enUgt nuvarande regler är fullt ut skattepliktig, skall behandlas som ränta.

Vad jag nu sagt gäller i första hand frågan om beskattningen vid jämförelsevis korta innehav! Vissa problem i fråga om gränsdragningen mellan ränta och kapitalvinst har emellertid också kommit att uppmärksam­mas vid längre innehav.

Under senare tid har det således förekommit att det ställs ut skuldebrev som löper med låg ränta eller utan ränta, men som i gengäld emitteras till en kurs som betydligt understiger det nominella beloppet. Avsikten med denna utformning är tydligen att söka utnyttja att avkastning i form av värdesteg-ririg skattemässigt behandlas, inle som ränla, utan som kapitalvinst med därav följande skattefrihet efter fem år. Det kan emellertid hävdas att en på sådant sätt uppkommen avkastning i själva verket utgör en ränteinkomst. I skattedomslolarna prövas f. n. en del fall av detta slag och jag skall givetvis inte föregripa domstolarnas prövning av saken. Det kan emellertid redan nu konstateras att det här rör sig om ett fält där skattefrågorna är komplicerade och där man kan tänka sig olika bedömningar beroende t. ex. på hur villkoren i skuldebrevet utformas och på om det rör sig om förvärv av nyemitterade skuldebrev eller av tidigare emitterade skuldebrev.

Ytterligare en fråga bör nämnas i sammanhanget. I syfte att öka rriöjligheterna atl sälja statens värdepapper direkt lill företag och hushåll har riksbanken föreslagit att bankerna skall inrätta särskilda obligationsfonder. Utredningen (E 1982:01)om obligationsfonder har nyligen avgivit betänkan­det   (Ds E 1982:1)   Lagstiftning  om   obligalionsfonder  med   förslag  om

lagstiftnine för sådana fonder. I betänkandet framhålls alt vissa beskattnings-218

 

frågor aktualiseras i sammanhanget, men att utredningen har ansett sig     Skr. 1982/83:103 förhindrad att inom ramen för sina direktiv närmare penetrera dessa. De     Dir.  1982:47 ; frågor som tagits upp i betänkandet synes i huvudsak ha samband med a-wägningen mellari beskattning av löpande inkomst och realisationsvinst­beskattning.

Det bör enligl min mening ankomma på kapitalvinstkommittén att se över frågan om gränsdragningen mellan inkomst och kapitalvinst i de fall jag nu har berört. En målsättning för arbetet bör vara att söka åstadkomma lösningar som å ena sidan underlättar strävandena att få till stånd en smidigt fungerande obligationsmarknad men som å andra sidan inte öppnar möjligheter till oberättigade skattelättnader genom speciella konstruktioner. Vidare gäller givetvis här liksom i fråga om aktievinstreglerna atl stor vikt måste fästas vid-att reglerna skall vara enkla att tillämpa såväl för de skattskyldiga som för skattemyndigheterna.

Jag hemställer att regeringen bestämmer uppdraget till kapitalvinstkom­mittén i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluler sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartementet)

Utredning om beskattningen av aktiebolagens utdelade vinster

Dir. 1982:47

Beslul vid, regeringssammanträde 1982-06-24

Chefen för budgetdepartementet, statsrådet Wirtén, anför.

Bakgrund

Genom tilläggsdirektiv tidigare i dag har kapitalvinstkommittén (B 1979:05) befriats från den del av utredningsuppdraget som gäller dubbelbeskattningen av utdelade bolagsvinster. Jag förutskickade i det sammanhanget att jag avsåg att föreslå regeringen atl en särskild utredare tillkallas för ändamålet och jag återkommer nu till den frågan.

Kapitalvinstkommillén har haft i uppgift att undersöka förutsättningarna för ett bolagsskattesystem där dubbelbeskattningen av utdelade vinster lindras eller elimineras (Dir. 1980:10). Både metoden med avdrag för utdelning (differentierad bolagsskatt) och avräkning skulle studeras, Beträf­fande båda metoderna skulle företagsekonomiska och samhällsekonomiska effekter belysas och skattetekniska lösningar anvisas. Utredningsarbetet skulle inte mynna ut i förord för någon av metoderna. Kommittén förutsattes inte heller ta slällning till om dubbelbeskattningen skulle elimineras helt eller bara delvis.

219

 

Skr. 1982/83:103     Ett så omfattande utrednirigsarbete måste med nödvändighet ta tid atl

Del II                     utföra. I 1980 års direktiv underströks vikten av att snabbi få till stånd en

stimulans av aktiesparandet. Kommittén fick därför också i uppdrag att föreslå provisoriska lättnader i dubbelbeskattningen. Kommillén föreslog att lättnaden skulle genomföras i aktieägarledet i form av en reducerad skatt på utdelningsinkomster. Vid departements- och riksdagsbehandlingen gjordes vissa ändringar. De regler som slutligen antogs (prop. 1980/81:39, SkU 12, rskr 97, SFS 1980:1047) innebär atl fysiska personer (och vissa dödsbon) får en skallereduktion om 30 % av utdelningsbeloppet. Vissa begränsningar gäller dock. Utdelningsbelopp till den del de överstiger 7 500 kr. för ensamstående och 15 000 kr. sammanlagt för gifta berättigar inte till skattereduktion. Utdelningar från icke börsnoterade aktiebolag är också , undantagna. Reglerna tillämpas första gången vid 1982 års taxering.

Dubbelbeskaltningsfrågorna har aktualiserats också för andra kategorier av företag än börsbolagen. Riksdagen har således nyligen beslutat om nya skatteregler för icke börsnoterade aktiebolag (prop. 1981/82:191, SkU 65, rskr 368, SFS 1982:336). Sådana bolag skall i fortsättningen få göra avdrag med 70 % av den lämnade utdelningen. Även här finns vissa begränsningar. Så är t. ex. avdraget maximerat lill 700 000 kr. Särskilda undantag gäller för utdelning som lämnas till bl. a. närstående bolag. Vidare kommer ett förslag om de kooperativa föreningarnas beskattning alt remitteras lill lagrådet efter sommaren. Avsikten är atl föreningarna skall få göra avdrag för den utdelning som lämnas på insatserna (den s. k. insatsräntan). Inom den kooperativa sektorn skall således utdelad vinst bli föremål för beskattning bara en gång (enkelbeskattning).

Jag har nu uppehållit mig vid åtgärder som direkt tar sikte på dubbelbe­skattningen och som därför här har ett omedelbart intresse. Det fortsatta reformarbetet inom andra delar av skatteområdet påverkar också utred­ningsarbetet. Sänkningen av marginalskatterna under de närmaste åren är ett exempel. Av betydelse är också arbetet inom 1980 års företagsskatte­kommitté (B 1979:13). Som en följd av skattereformen har denna kommitté helt nyligen fått tilläggsdirektiv (Dir. 1982:28). Kommittén skall bl. a. undersöka möjlighelerna att upprätta ett "staket" kring enskild näringsverk­samhet. Metoden bygger bl. a. på principen att ägaren skall beskattas för verksamhetens överskott först när medel förs över staketet till hans privata ekonomi. I del sammanhanget aktualiseras de problem som följer med dubbelbeskattningen.

Under de senaste åren har villkoren för aktiesparandet förbättrats. Aktiemarknaden har vitaliserats, nyemissionerna har ökat och bättre förutsättningar skapats för industriell expansion. De provisoriska lättnader­na i dubbelbeskattningen får antas verksamt ha bidragit till de positiva effekterna. Det är viktigt atl arbetet med att konstruera permanenta lättnader fortsätter. Siktet bör vara inställt på att elt system av permanent karaktär skall kunna tas i bruk så snart som möjligl. Det fortsatta uti-edningsarbetet, som mot denna bakgrund bör bedrivas mer målinriktat än som förutsatts i 1980 års direktiv, kan lämpligen ske genom en särskild utredare.

220

 

Utredarens uppdrag                                                                    Skr. 1982/83:103

Ramen för utredarens arbete bör vara 1980 års direktiv. Arbetet bör emellertid nu inriktas på att visa hur ett system med fullt genomförd enkelbeskattning av utdelade bolagsvinster lämpligen bör utformas. Upp­läggningen innebär bl. a. atl utredaren inte behöver behandla de särskilda problem som uppkommer vid en partiell lättnad i dubbelbeskattningen. Det är dock självfallet av värde om utredaren pekar på i vilken utsträckning andra lösningar måste väljas om dubbelbeskattningen bara delvis elimineras.

Utredaren bör i sitt arbete utgå från att principen om en'Kelbeskattning skall gälla för alla aktiebolag. En enkelbeskaltning för de icke börsnoterade aktiebolagen skulle ytterligare förbättra deras möjligheter att dra lill sig externt riskkapital. Utredaren bör dock pröva om det finns behov av några särregler, t. ex. för fåmansägda aktiebolag som lämnar utdelning till före­tagsledaren och personer som står denne nära.

Under senare tid har uppmärksamheten alltmer riktats på skatteadminis­trationens arbetssituation. I direktiv till samtliga kommittéer inom skatte-och avgiftsområdet har framhållits att de administrativa effekterna av alla förslag måste övervägas noga (Dir. 1982:27). Naturligtvis gäller detta också förslag i fråga om dubbelbeskattningen. Teoretiskt mer fullgångna lösningar kan få stå tillbaka för regler av mer schablonartad karaktär. För utredarens del innebär detta bl. a. att enkelbeskattning av utdelad vinst skall ses mer som ett riktmärke än som något som måste uppnås i varje enskilt fall. Detta innebär i sin tur att utredaren får överväga även andra lättnader på aktieägarnivå än avräkning.

Det är angeläget att utredningsarbetet bedrivs med stor skyndsamhel så att ett betänkande kan redovisas så snart som möjligl. Med en sådan målsättning för det fortsatta arbetet är det uppenbart att alla aspekter på problematiken inte kan belysas så fullständigt som förutsatts i 1980 års direktiv. Utredaren bör ha frihet att göra de prioriteringar som följer av den nya uppläggningen av utredningsarbetet. Betänkandet och den efterföljande remissbehandling­en bör ge en god grund för den fortsatta hanteringen av frågan.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för budgetdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag atl utreda frågan om beskattningen av aktiebolagens utdelade vinsler,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartemenlet)

221

 

Skr. 1982/83:103       Den framtida organisationen samt ansvars- och upp-
Dei II            giftsfördelningen av läkares vidareutbildning och viss

efterutbildning av hälso- och sjukvårdspersonal

Dir 1982:48

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-30 Statsrådet Ahrland anför.

I. Läkares vidareutbildning

Allmän bakgrund

Enligt lagen (1960:408) om behörighet att utöva läkaryrket skall den som inom riket avlagt läkarexamen och som vill få legitimation som läkare gå igenom allmäntjänstgöring (AT). Av tillämpningskungörelsen till nämnda lag framgår att allmäntjänstgöringen omfattar ett år och nio månader. Den fullgörs med sex månader inom allmän kirurgi, sex månader inom allmän internmedicin, tre månader inom allmän psykiatri eller barn- och ungdoms­psykiatri samt sex månader inom allmänläkarvård. Prov avläggs i allmän kirurgi, allmän internmedicin och psykiska sjukdomar.

Legitimation som läkare meddelas av socialstyrelsen.

Den som vill få specialistkompetens skall efter legitimation som läkare genomgå vidareutbildning, som består av viss huvudutbildning samt sidout­bildning inom verksamhetsområden som är av betydelse för den sökta kompetensen.

Socialstyrelsens uppgifter och organisation

Riksdagen har på grundval av propositionen 1979/80:6 (SoU 45, rskr 386) fattat beslut om den principiella uppbyggnaden av socialstyrelsens framtida uppgifter och organisation. Detaljutformningen av organisationen har handlagts av én särskild organisationskommitté. Socialstyrelsens nya orga­nisation har genomförts den 1 juli 1981.

Den nya organisationen har inneburit bl. a. att de uppgifter som tidigare låg på den särskilda nämnden för läkares vidareutbildning (NLV) lagts direkt på socialstyrelsen. Socialstyrelsen har med anledning härav inrättat en rådgivande expertnämnd för läkares vidareutbildning (NLV).

Det åligger således numera socialstyrelsen att anordna dels prov för läkare som fullgör allmäntjänstgöring, dels systematisk undervisning med kun­skapsprov för läkare som går igenom specialistutbildning. Socialstyrelsen meddelar också beslut om godkänd allmäntjänstgöring samt bevis om specialistkompetens.

I prop. 1979/80:6 erinrades om att socialstyrelsens personal- och utbild­ningsplanering beträffande läkararbetskraften har kommit att få en central betydelse för att på längre sikt påverka hälso- och sjukvårdens omfattning och inriktning. Grunden för denna planering lades år 1969 i samband med 222

 

den då genomförda reformeringen av läkarnas vidareutbildning. Systemet     Skr.  1982/83:103 omfattar både kvantitativa och kvalitativa synpunkter på den framtida     Dir.  1982:48 . läkarutvecklingen.

I propositionen framhölls vidare att genomförandet av vidareutbildningen i stor utsträckning borde kunna regionaliseras och att en anknytning till regionsjukvårdsnämnderna därvid borde övervägas. På sikt borde en anslutning av vidareutbildningen till resurser inom det ordinarie utbildnings­väsendet eftersträvas. Även beslutanderätten i fråga om bevis om godkänd AT och bevis om specialistkompetens borde kunna decentraliseras. Social­styrelsen förutsattes dock även i fortsättningen svara för inriktningen av innehållet i läkares vidareutbildning och anpassa planeringeri av verksam­heten till rådande och förväntat behov av specialistkompetenta läkare: Eriligt föredraganden borde socialstyrelsen i samråd med berörda parter utarbeta former för den framtida vidareutbildningen i enlighet med de angivna riktlinjerna. Socialutskottet och riksdagen ansåg dock alt en sådan föränd­ring ifråga om genomförandet av vidareutbildningen av läkare kunde ske först om det fortsatta utredningsarbetet visade att en decentralisering kunde ske utan att utbildningens kvalitet försämrades.

Organisationskommitténs förslag

Organisationskommittén för socialstyrelsen har därefter på regeringens uppdrag utrett frågan om den framtida utformningen av läkares vidareut­bildning. Kommittén har lagt fram sina överväganden och förslag i betänkandet "Ansvars- och uppgiftsfördelning m. m. för läkares vidareut­bildning" (Ds S 1981:5). Utgångspunkten i kommitténs arbete har varit att övergripande planering och tillsyn skall utgöra en uppgift för socialstyrelsen, medan själva genomförandet av vidareutbildningen skall kunna regionalise­ras, om kvaliteten på utbildningen därigenom inte försämras.

Kommitténs förslag avser såväl allmäntjänstgöring som fortsatt vidareut­bildning.

Allmänljänslgöring. Kommittén föreslår att socialstyrelsen utfärdar anvis­ningar för uppläggning och innehåll av allmäntjänstgöringen. Socialstyrelsen skall vidare svara för provkonstruktion och rättning. Administrativa uppgifter som hänger samman med proven samt registrering av tjänstgöring och provresultat bör däremot föras över till sjukvårdshuvudmännens regionala nivå och läggas på de regionala samverkansnämnderna. Kommit­tén har även övervägt att föra över ansvaret till högskolan men har med nuvarande ordning för legitimering föredragit de regionala samverkans-, nämnderna. Om legitimationsansvaret i framtiden skulle föras över till utbildningshuvudmännen kunde kommittén tänka sig att ett samlat ansvar för kontroll och registrering av allmäntjänstgöringen lades på högskolan.

Komrnittén föreslår vidare att socialstyrelsens prövning av godkänd allmäntjänstgöring och utfärdande av bevis härom upphör. Uppgiften att betala ut rese- och traktamentsersättningar till deltagare i proven föreslås bli överförd till sjukvårdshuvudmännen som bör få medel för detta genom ett centralt avtal.

Forisatt vidareutbildning.  Enligt förslaget skall socialstyrelsen ha det

övergripande ansvaret för att ange mål och inriktning för vidareutbildningen.

223

 

Skr. 1982/83:103  Styrelsen skall också ge ut anvisningar för uppläggningen av utbildningen.

Del II                     Det fakliska genomförandet av undervisningen bör liksom vad som föreslås

för AT kunna decentraliseras. Kommittén har konstaterat att syftet med den fortsatta vidareutbildningen är att efter grundutbildning och legitimation bibringa läkarna de praktiska erfarenheter och kunskaper som behövs för att som specialist utöva yrket. Tyngdpunkten i vidareutbildningen är lagd på den praktiska tjänstgöringen. Även den systematiska undervisning som ges under vidareutbildningen skall ha praktisk inriktning. Mot denna bakgrund har kommittén förordat att administration och driftansvar för den fortsatta vidareutbildningen förs över till sjukvårdshuvudmännen på regional nivå. Kommittén har som skäl för att avvisa ett överförande till högskolan pekat på att vissa sjukvårdspolitiskt prioriterade områden såsom långtidssjukvård och allmänläkarvård är svagt förankrade i högskolan. Kommittén har alltså funnit del naturligt - framförallt med hänsyn till den anknytning som finns lill den praktiska sjukvårdstjänstgöringen - att lägga ansvaret för utbildningens genomförande på sjukvårdshuvudmännen på regional nivå, dvs. på de regionala samverkansnämnderna och deras kanslier.

Strävan bör enligt kommittén vara att sprida kursutbudet över regionerna. Undervisningen bör bestå av dels ett centralt styrt i huvudsak obligatoriskt kursutbud och dels etl regionalt utbud. Härigenom bör de f. n. höga rese-och traktamenlskostnaderna kunna nedbringas, särskilt genom att antalet resor över regiongränserna minskas.

Kommitténs förslag innebär således att ett stort antal uppgifter läggs på de regionala samverkansnämnderna. Dessa skall samordna planeringen av regionala aktiviteter, svara för samordning gentemot efterutbildning och högskola samt utföra vissa administrativa uppgifter. Samverkansnämnderna har hittills endast inrättats i ett fåtal regioner. Nämndernas huvuduppgift rör regionsjukvårdens ekonomiska förhållanden och uppbyggnad. Nämnderna består som regel av politiker från regionernas landsting. Nämnderna har inte ställning som kommunalt beslutsorgan utan är närmast etl samrådsorgan på frivillig bas.

Kommittén föreslår även att ett regionalt beredningsorgan inrättas för vidareutbildningen med företrädare för sjukvårdshuvudmännen, allmänlä­karvården, de fackliga organisationerna och högskolan.

Kommittén beräknar att dess förslag innebär en besparing på ca 2,1 milj. kr. eller 7 % av kostnaderna för verksamheten.

Enligt kommitténs bedömningar innebär de framlagda förslagen på sikt möjligheter till förbättringar av vidareutbildningens kvalitet.

Förslagen beräknas kunna genomföras successivt under tiden t. o. m. år 1985.

Remissyttranden

Kommitténs förslag har remissbehandlats. Socialstyrelsen, universitets-och högskoleämbetet (UHÅ) - som hört de medicinska fakulteterna -Landstingsförbundet och Sveriges läkarförbund har yttrat sig över försla­get.

Socialstyrelsen och Landstingsförbundet är i huvudsak positiva till att föra över ansvaret för vidareutbildningens genomförande till sjukvårdshuvud­männens regionala nivå. Landstingsförbundet påpekar dock att regionala 224

 

samverkansnämnder ännu inte finns inrättade över hela landet, men menar Skr. 1982/83:103 att förslaget kan genomföras stegvis. Även socialstyrelsen anser att kommit- Dir. 1982:48 ■ ■-tens genomförandeplan är för forcerad. Styrelsen anser att kontrollen över AT även fortsättningsvis bör ligga kvar hos socialstyrelsen. Vidare uttrycker styrelsen farhågor över att en alltför kraftig regionalisering av vidareutbild­ningen kan påverka kvalitén negativt. Fördelen med en centralt fastlagd systematisk undervisning är att regionala skillnader utjämnas. Enligt socialstyrelsens mening bör de centrala ämnesexpertgrupperna bibehållas. En nationell planering av vidareutbildningen behövs enligt socialstyrelsen även fortsättningsvis.

Både UHÄ och Sveriges läkarförbund år negativa till att ansvaret för vidareutbildningens genomförande förs över till de regionala samverkans­nämnderna. Läkarförbundet anser att förslaget inte ger några garantier för kvalitén och befarar att en omfattande och tidsödande regional administrativ utbyggnad kommer att bli följden av kommitténs förslag. Förbundet anser vidare att en nationell överblick är ett kvalitetskrav som måste ställas och kan inte acceptera förslaget om regionala ämnesexpertgrupper. UHÄ anser att de regionala samverkansnämnderna saknar kompetens för de föreslagna uppgifterna. Ytterligare överväganden krävs med utgångspunkt i en lösning av frågan i samverkan mellan sjukvårdshuvudmännen och utbildningshuvud­männen. UHA framhåller att ämnena långvårdsmedicin och allmänläkarvård är väl förankrade i högskolan. Motsvarande synpunkter förs fram av de olika fakulteterna som dessutom direkt förordar att ansvaret för vidareutbildning­en läggs på de medicinska fakulteterna. Samma uppfattning har företrädare för medicinarutbildningen i landet fört fram vid en uppvaktning för hälsovårdsministerh.

II. Efterutbildning av hälso- och sjukvårdspersonal

Allmän bakgrund

Socialstyrelsen bedriver omfattande kurs- och konferensverksamhet för personal som är anställd av de kommunala vårdhu-vudmännen. De direkta kostnaderna för verksamheten betalas från olika anslag under socialhuvud-titeln. Därutöver avsätter socialstyrelsen interna resurser för att planera, leda och administrera verksamheten. För efterutbildning av viss sjukvårds­personal finns ett särskilt anslag under femte huvudtiteln. Från detta anslag bekostas viss efterutbildning av läkare, barnmorskor, kuratorer, sjukgym­naster och arbetsterapevter m. fl. samt viss kompletterande utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal med utländsk utbildning, som har för avsikt att arbeta i Sverige.

För läkare finns bl. a. under anslaget för läkares vidareutbildning sedan några år särskilda medel för efterutbildningsverksamhet.

Socialstyrelsens uppgifter och organisation

I prop. 1979/80:6 om socialstyrelsens uppgifter, organisation m. m., som i
här ifrågavarande delar bifallits av riksdagen, anförde föredragande statsrå­
det under Extern kursverksamhet bl. a. att utbildning av fortbildningskarak-      
15 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

Skr. 1982/83:103  tär för personal inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården i första hand

Del II                     borde vara ett ansvar för huvudmännen och att socialstyrelsen i princip inte

borde bedriva extern kursverksamhet. En fortsatt decentralisering och avveckling av styrelsens externa kursverksamhet borde därför genomföras. I vissa fall borde socialstyrelsen dock övergångsvis kunna ges ett ansvar för att utbildning kom till stånd, t. ex. i de fall formella behörighets- och kompetenskrav finns fastställda, vilka kräver en kompletterande utbildning. Föredragande statsrådet förutsatte dock att socialstyrelsen såg över sina rutiner för sådan utbildning så att den kunde samordnas med lokal och regional utbildningsverksamhet och därmed kunde genomföras på ett smidigt sätt utan onödig central administration.

Organisationskommitténs förslag, m. m.

Socialstyrelsen har med anledning av riksdagens ställningstagande under våren 1980 sett över sin externa kursverksamhet. Mot bakgrund av denna översyn har organisationskommittén för socialstyrelsen i sitt till regeringen överlämnade förslag till ny organisation av socialstyrelsen lagt fram följande förslag beträffande. den externa kursverksamhet, söm bekostas under anslaget Efterutbildning av viss sjukvårdspersonal, m. m.: Ansvaret för den -kursverksamhet som bedrivits vid nämnden för utländsk medicinalpersonal (NUM) och som avser sjuksköterskor, barnmorskor, arbetsterapevter och sjukgymnaster förs över till utbildningshuvudmännen och inordnas i den kommunala högskolan. Ansvaret för NUMs kurser för läkare i svenska medicinalförfattningar förs över till landets socialmedicinska institutioner, medan ansvaret för kunskapsprov för läkare med utländsk examen även fortsättningsvis bör ligga på socialstyrelsen. Kurserna i svenska språket för utländsk personal bedrivs även fortsättningsvis vid kursverksamheten i Uppsala. Ansvaret för efterutbildning av tandläkare med utländsk examen förs i sin helhet över till utbildningshuvudmännen. Ansvaret för de ämnesfördjupande kurser för sjukgymnaster och arbetsterapevter som anordats av socialstyrelsen förs över till utbildningshuvudmännen och inordnas i den kommunala högskolan i enlighet med de intentioner som kommit till uttryck i prop. 1978/79:197 om vårdutbildning inom högskolan m. m.

Kommittén har vidare föreslagit att motsvarande delar av det under socialdepartementets huvudtitel upptagna anslaget Efterutbildning av viss sjukvårdspersonal m. m. förs över till utbildningsdepartementets huvudti­tel.

När det gäller övriga kurser under anslaget bör strävan vara att föra över ansvaret i första-hand till sjukvårdshuvudmännen.

Förslaget torde enligt kommittén kunna genomföras budgetåret 1982/83. Socialstyrelsen bör vidta erforderliga åtgärder för att den avveckling och decentralisering som föreslås kommer till stånd.

Regeringen har genom beslut den 26 juni 1981 fattat beslut om socialstyrelsens nya organisation i huvudsaklig överensstämmelse med organisationskommitténs förslag. Vidare har regeringen beslutat att NUM skall upphöra att gälla fr. o. m. den 1 juli 1981.

Socialstyrelsen har i en särskild promemoria den 22 oktober 1981 närmare

beskrivit den nämnda kursverksamheten. 226

 

Förslag om efterutbildning av läkare                                          Skr. 1982/83:103

Dir. 1982:48

Inom nämnden för läkares vidareutbildning har en särskild ledningsgrupp

utrett frågan om läkares efterutbildning. Utredningen har avlämnat rappor­ten "Läkares efterutbildning - principiella riktlinjer". Rapporten har remissbehandlats och NLV har därefter med eget yttrande överlämnat rapporten till regeringen. Utredningen och NLV förordar ett visst statligt ansvar för efterutbildningen av läkare. Framförallt försöksverksamhet, utveckling och samordning bör enligt rapporten vara statliga uppgifter. En samordning med läkares vidareutbildning anses fördelaktig ur flera olika synpunkter.

Organisationskommittén för socialstyrelsen har i det tidigare nämnda förslaget rörande ansvarsfördelning m. m. för läkares vidareutbildning pekat på möjligheterna att samordna det regionala vidareutbildningsutbudet med olika efterutbildningsaktiviteter. Kommittén har emellertid betonat att det måste vara sjukvårdshuvudmännen som skall ta ansvar för efterutbildningen såväl ekonomiskt som i övrigt.

III. Överväganden

Innan slutlig ställning tas till frågan om hur läkares vidareutbildning bör vara organiserad i framtiden och om' fördelningen av ansvar och arbetsupp­gifter för denna verksamhet bör ytterligare överväganden ske. Även frågan om hur ansvaret för viss efterutbildning av. läkare och annan hälso- och sjukvårdspersonal bör vara fördelat i framtiden bör övervägas ytterligare.

Jag föreslår därför att en särskild utredare tillkallas för ändamålet. Utredaren bör i sitt arbete samråda med de myndigheter och organisationer som hon anser vara berörda. Vidare bör samråd ske med 1981 års behörighetskommitté (S 1980:11).

Utredaren bör med utgångspunkt i vad som anförts om läkares vidareut­bildning i prop. 1979/80:6 om socialstyrelsens uppgifter och organisation, m. m., socialutskottets betänkande häröver, organisationskommitténs för­slag till ansvars- och uppgiftsfördelning m. m. för läkares vidareutbildning samt yttranden i ämnet förutsättningslöst överväga hur den framtida vidareutbildningen av läkare lämpligen bör vara organiserad. Utredaren-bör i sitt förslag redovisa för- och nackdelar med olika tänkbara lösningar. I sammanhanget bör också övervägas statens roll i det framtida ansvaret för läkares efterutbildning.

Den särskilda utredaren bör även lägga fram förslag till hur ansvaret för viss efterutbildning av hälso- och sjukvårdspersonal som f. n. bekostas under anslaget G 14. Efterutbildning av viss sjukvårdspersonal, m. m. praktiskt skall kunna föras över till annan huvudman. För denna del av uppdraget bör utredaren utgå från vad som sägs i prop. 1979/80:6, organisationskommitténs förslag samt en inom socialstyrelsen upprättad PM om verksamheten. Utredaren bör så långt som möjligt överväga möjligheterna att förlägga det riationella ansvaret för den efterutbildning som rör hälso- och sjukvårdsper­sonal med utländsk utbildning till lämpUga lokala institutioner i landet.

Utredaren bör i sitt förslag lägga fram planer för genomförandet av de olika delarna av uppdraget.

Utredaren bör vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång
informera berörda personalorganisationer och  bereda dem tillfälle att            227

 

Skr. 1982/83:103  framföra synpunkter. Utredaren bör därutöver informera de arbetstagare

Del II                     som hon anser vara berörda av utredningsarbetet.

Som en utgångspunkt för den särskilda utredarens arbete skall gälla att alla förslag som läggs fram skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade resurser inom det område som förslagen avser. Det innebär att om kostnadskrävande förslag läggs fram måste samtidigl visas hur förslagen kan finansieras genom besparingar i form av rationaliseringar och omprövning av pågående verksamhet inom utredningsområdet. Även i övrigt bör de direktiv gälla som utfärdats till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer (Dir. 1980:20). Utredningen bör bedrivas skyndsamt.

IV. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om sjukvårdsväsendet

att tillkalla en särskild utredare för att ytterligare överväga frågan om hur läkares vidareutbildning bör vara organiserad i framtiden m. m.

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Socialdepartementet)

Kommunernas och landstingskommunernas medverkan i en samordnad exportverksamhet

Dir 1982:49

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-24.

Chefen för kommundepartementet, statsrådet Boo, anför.

De samhällsekonomiska problemen är betydande. En rad åtgärder krävs för att komma till rätta med de ekonomiska balansproblemen. Utvecklingen av handels- och bytesbalansen är därvid av stor betydelse. Alla möjligheter bör tas till vara för att öka den svenska exporten. Såväl slaten som kommuner och landstingskommuner kan spela en aktiv roll i detta sammanhang.

Frågan om industrins möjligheter att på exportmarknaden sälja hela
system - fabriker, transportanläggningar etc. - har alltmer blivit uppmärk­
sammad under senare år. Starkt bidragande skäl härtill är att detta slags
sammansatta produkter efterfrågas mer än tidigare bl. a. i samband med
228                        industrialiseringsprocessen i utvecklingsländerna och den ökade köpkraften

 

hos de oljeproducerande staterna. Svensk industri har därvid visat sig ha    Skr. 1982/83:103 goda förutsättningar att konkurrera internalionelll. Vår välutbildade arbets-    Dir. 1982:49 kraft och utvecklade industriella teknik är av stor betydelse.

Frågan om kommunernas och landstingskommunernas möjligheter att tillsammans med näringslivet medverka i samordnad exportverksamhet har aktualiserats i olika sammanhang. Flera omständigheter motiverar ell aktivt deltagande från kommuners och landstingskommuners sida i en sådan verksamhet. Vid export av hela system är det i allmänhet inte enbart den grundläggande investeringen som efterfrågas. Beställaren vill därtill ofta köpa därmed sammanhängande utrustning, service etc. I stor utsträckning finns kunnandet om dessa frågor hos kommuner och landstingskommuner. De kan därför bidra med att exportera kommunala tjänster av olika slag som en del av ett fullständigt system. På samma sätt finns hos kommunerna och landstingskommunerna erfarenheter av hur driften av vissa typer av anläggningar skall organiseras och adrninislreras. Åven detta kunnande kan i vissa fall utnyttjas som en del i ett exporlprojekl.

Kommunerna och landstingskommunerna kan också spela en viktig roll i marknadsföringen av system. Vid mycket stora exporlprojekl är det väsentligt att svensk industri kan hänvisa till en referensanläggning. När det gäller försäljning av anläggningar av en typ som de svenska samhällsorganen utnyttjar i den egna verksamheten, kan kommunerna och landstingskom­munerna bidra genom all ställa referensobjekt till förfogande.

En nära samverkan mellan kommunerna, landstingskommunerna och näringslivet i exportfrågor är således väsentlig. Vissa initiativ har redan tagits på detta område. Ett exempel är stiftelsen Swecare Foundation som på statligt initiativ bildades år 1978. Stiftelsen har till ändamål att främja export av svenskt hälsovårdskunnande i form av integrerade hälsovårdssystem eller delar därav, anläggningar eller utrustning saml drift och underhåll av anläggningar. Huvudmän är Landstingsförbundet samt konsultförelag och . institutioner med nära anknytning till hälso- och sjukvården. På sjukvårds­området har Landstingsförbundet tagit initiativ till att ett bolag bildals med uppgift att samordna och marknadsföra sjukvårdshuvudmännens export av sjukvårdstjänster. Andra exempel utgör Sveriges exportråds s. k. bransch­projekt som berör kommunernas verksamhetsområden. Denna exporlsam-verkan gäller exempelvis avfallshantering och brand/katastrofförsvar. Bl, a. har utbildningsinsatser rörande brandteknologi exporterats lill vissa utveck­lingsländer. Det förekommer också att enskilda kommuner och landstings­kommuner tagit olika initiativ för att främja svensk export.

Riksdagen behandlade'våren 1981 frågan om export av tjänster från StatUga myndigheter och bolag m. m. (prop. 1980/81:171, NU 1980/81:58, rskr 1980/81:426). Genom riksdagsbeslutet ställdes medel till förfogande för utveckling av tjänsteexport på det statliga området. Sveriges exportråd fick ett utökat bemyndigande att leda den statliga exportfrämjande verksamhe­ten. I konsultexportutredningens betänkande (SOU 1980:27) Statligt kun­nande till salu, som låg till grund för propositionen, framhålls att en närmare undersökning bör göras om förutsättningarna för export av kommunala tjänster. Det är också enligt min mening angeläget att nu överväga denna fråga. Flera hinder av formell och praktisk natur har hittills försvårat en framgångsrik exporlsamverkan mellan kommunerna och näringslivet. En särskild utredare bör därför tillkallas för alt överväga möjligheterna till

229

 

Skr.'1982/83:103   export inom olika kommunala och landstingskommunala områden.

Del II                        En fråga som särskilt bör övervägas är innebörden av de kommunalrätts-

liga reglerna om kommunernas och landstingskommunernas kompetens såvitt gäller kommunal medverkan i exportverksamhet. De kommunala organen får enligt gällande rätt inte bedriva annan verksamhet än sådan som tillgodoser ett allmänt till kommunen eller landstingskommunen knutet intresse. Direkt medverkan i exportprojekt torde i de flesta fall ha en sådan inriktning att verksamheten ligger utanför det kommunala kompetensområ­det. Utredaren bör analysera dessa problem. Förslag bör läggas fram som gör det möjligl för kommuner och landstingskommuner atl engagera sig i exportfrämjande verksamhet på olika kommunala och landstingskommu­nala verksamhetsområden.

Formerna för samverkan mellan kommunerna, landstingskommunerna och näringslivet när det gäller exportverksamhet bör tas upp i utrednings­arbetet, Erfarenheterna av nuvarande samarbete bör läggas lill grund för utredarens ställningstaganden. Del är därvid väsenlligl att den kunskap som finns på olika håll om näringslivets förutsättningar och den kommunala sektorns arbetsvillkor tas till vara. Utredaren bör särskilt beakta utveckling­en på den statliga sektorn och den exportfrämjande roll som exportrådet har i sammanhanget. Utredaren bör även överväga om särskilda insatser behövs i ett inledande skede för att stimulera en exportsamverkan mellan kommun­erna, landstingskommunerna och näringslivet.

I detta sammanhang kan.det finnas anledning att uppmärksamma frågan om teknikupphandling och produktutveckling. Landstingsförbundet och Styrelsen för teknisk utveckling (STU) har bildat en stiftelse som har lill ändamål att stödjalandstingskommunernä i dessa frågor. Svenska kommun­förbundet och STU har också etablerat samarbete när det gäller upphandling av tekniska produkter som förekommer inom den kommunala förvaltningen. Utredaren bör studera erfarenheterna av detta samarbete samt undersöka möjligheterna till.ökad samverkan mellan den kommunala sektorn och näringslivet i teknikupphandlingsfrågor.

Regeringen har den 13 mars 1980 beslutat om direktiv (Dir 1980:20) till samtliga kommittéer och särskilda utredare om finansiering av reformer. Vad som sägs i dessa gäller för utredaren. Utredaren har också alt beakta vad som sägs i direktiven den 25 juni 1981 (Dir ,1981:42) om begränsning av statlig normgivning till kommuner och landstingskommuner.

Utredningsarbetet bör bedrivas så att det kan slutredovisas under år 1984.

, Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen bemyndigar chefen för kommundepartementet

alt tillkalla en särskild utredare med uppdrag att överväga möjligheterna
för kommunal och landstingskommunal medverkan i en samordnad export­
verksamhet,               ,       "           .

. att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag atl regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta femtonde huvudtitelns kommittéanslag.

230

 

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans    Skr. 1982/83:103
hemställan.                                                                                  Dir. 1982:50

(Kommundepartementet)

Bromma flygplats

Dir. 1982:50   - "

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-30.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Elmstedt, anför.

Riksdagen beslutade den 17 december 1980 att Linjeflyg AB:s Fokker-träfik på Bromitia flygplats skall överföras till Arlanda. Tidpunkten för. utflyttningen fastställdes av riksdagen våren 1981 till andra halvåret 1983.

I likhet med vad riksdagen har uttalat anser jag att Bromma bör behållas som flygplats inom ramen för de miljövillkor som regeringen fastställt i beslut den 9 oktober 1980. Jag vill också erinra om riksdagens bedömning år 1977 att det krävs två trafikflygplatser i Stockholmsregionen. Enligt min mening har ingenting framkommit som förändrar denna bedömning.

Mot den här bakgrunden anmälde jag i prop. 1981/82:98 om vissa luftfartspolitiska frågor att jag avser la upp överläggningar med berörda kommunala intressenter för att klarlägga förutsättningarna att bibehålla Bromma som flygplats i ett längre tidsperspektiv samt i anslutning därtill frågan om vilken typ av flygtrafik och dess omfattning som kan bedrivas på Bromma. Särskilt bör därvid beaktas Brommas funktion i ett sammanhållet sekundärnäl trafikerat med en lämplig flygplanstyp som klarar de uppställda miljökraven. Överläggningarna bör också avse fördelningen av kostnaderna för flygplatsens drift på olika intressenter. Åven kommunens planer vad gäller disponeringen av marken vid Bromma och i vad mån detta kan innebära restriktioner eller förhindra Brommas användning som flygplats bör tas upp. Riksdagen hade inget att erinra mot vad jag anförde i propositionen (TU 1981/82:28).

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för kommunikationsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att ta upp överläggningar med Stockholrns kornmun och Stockholms läns landsting om Bromma flygplats,

■    att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta sjätte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
hans hemställan.                                    ,

Kommunikationsdepartementet                231

 

Skr. 1982/83:103        Tilläggsdirektiv till utredningen om den statliga rekrea-
Deiii                 tions-och turistpolitiken (Jo 1979:07)

Dir 1982:51

Beslut vid regeringssammanlräde 1982-07-22.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Dahlgren, anför.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 28 juni 1979 tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet en särskild utredare med uppgift att utreda frågan om den statliga rekreations- och turistpolitiken. EnUgt direktiven har utredningen, som antagit namnet turist- och rekrea­tionspolitiska utredningen, TUREK, haft till uppgift att ge underlag för en samlad rekreationspolitisk bedömning, däri inbegripet en bedömning av vilka insatser som erfordras för att skapa jämUkhet i fråga om människors möjligheter att utnyttja den ökade fritiden. TUREK har i delbetänkandet (SOU 1981:28) Turism och friluftsliv: Det centrala myndighetsansvaret, redovisat sina överväganden i fråga om det centrala myndighetsansvaret för turism och friluftsliv.

På grundval av TUREK:s överväganden förelade regeringen riksdagen under våren 1982 förslag om vissa administrativa förändringar pä rekrea­tionsområdet. Riksdagen beslöt dock avvakta med ställningstagande i organisationsfrågan till dess TUREK:s underiag för ställningstagande till en samlad rekreationspolitik föreligger (prop. 1981/82:100, KrU 1981/82:19, rskr 1981/82:218). '

Den informationsinsamling och kartläggning av rekreations- och turistpo­litiken som enligt direktiven skulle utföras av TUREK är nu i huvudsak genomförd. Beredningen för samordning av statens insatser för turism och rekreation - rekreationsberedningen - redovisar inom kort på regeringens uppdrag dels utvecklingsprogram för de primära rekreationsområdena, dels bedömningar av dessa program utifrån ett riksperspektiv. Vidare har fritidsboendekommittén (Bo 1978:01) i sitt slutbetänkande (SOU 1982:23) Fritidsboende redovisat förslag rörande fritidsboendets utveckling och beträffande statligt stöd till anläggningar för rekreation.m. m. Jag vill idetta sammanhang även nämna att jakt- och viltvårdsberedningen (Jo 1977:04) har i iippdrag att se över verksamheten på jakt- och viltvårdsområdet. Huvudbetänkandet beräknas kunna redovisas vid årsskiftet 1982/83. Dessa arbeten ger sammantaget ett erforderligt underlag som gör det möjligt att fullfölja utredningsuppdraget. Den framtida turist- och rekreationspolitiken bör enligt min mening ha bredast möjliga politiska förankring. Mot denna bakgrund bör TUREK därför ges tilläggsdirektiv saml i fortsättningen arbeta i parlamentarisk form.

År 1975 beslutade riksdagen (prop. 1975:46, CU 1975/76:2, rskr 1975/ 76:46) om planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism. Den därvid antagna inriktningen för rekreations- och turistpo­litiken utgick från bl. a. sociala målsättningar, geografiska förutsättningar och behov av viss administrativ samordning. TUREK har enligt sina direktiv att belysa dessa aspekter. De förutsättningar på vilka riksdagens beslut grundades har dock delvis förändrats. Den ekonomiska utvecklingen har försämrat förutsättningarna för att skapa finansiellt utrymme för statliga

 

insatser för rekreation och turism beträffande exempelvis boendeanlägg- Skr. 1982/83:103 ningar och friluftsliv. Det statliga stöd som utgått har främst koncentrerats till Dir. 1982:51 områden där regionalekonomiska eller sysselsättningspolitiska skäl motive­rat insatser för rekreationsanläggningar. Stödet har ofta omfattat bidrag till anläggningar på långt avstånd från de tätast befolkade områdena i landet. För konsumenterna har å andra sidan t. ex. lågprissatsningar i inrikestrafiken dock underlättat utnyttjandet av sådana anläggningar.

Utöver de förutsättningar som angavs i TUREK:s direktiv (Dir. 1979:81) har UtveckUngen vidare medfört att allt högre krav måste ställas på goda möjligheter till rekreation och friluftsliv i anslutning till bostadsorten (närrekrealion). Bl. a. ökade energikostnader innebär en ökad betydelse för närrekreation. Denna utveckling återspeglas också i de förslag som fritidsboendekommittén lämnat i sitt slutbetänkande.

Mot bakgrund av dessa ändrade förutsättningar har jag funnit att kommittén nu bör ges i uppdrag att göra en översyn av hur de mål och medel som anges i 1975 års rekreationspolitiska beslut skall anpassas till de ändrade förutsättningarna och lägga fram erforderliga förslag.

I denna översyn bör redovisas bl. a. konsekvenserna av en användning av fritiden som i ökad utsträckning inriktas mot riärrekreation. Kommittén bör utforma sina förslag så att det blir möjligt att ta slutlig ställning till lämplig organisation för den statliga administrationen av rekreations- och turistfrå­gorna. Mol bakgrund av de ändrade ekonomiska förutsättningarna bör förslag lämnas till åtgärder som bättre tillvaratar möjligheterna att på ett meningsfullt sätt utnyttja fritiden. Ansvarsfördelningen rriellan samhälle och folkrörelser m. fl. bör belysas.

Kommittén bör vidare studera turistnäringens utvecklingsmöjligheter. Turism främjar småföretagande och är av regionalpolitisk betydelse. Regioner med mindre väl utvecklad näringsverksamhet har ofta goda förutsättningar för turisrri.

Kommittén bör vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle atl framföra synpunkter. Kommittén skall därutöver informera berörda arbets­tagare om sitt arbete.

Det är viktigt att nära samarbete sker rriellan kommittén och berörda myndigheter, kommittéer och organisationer.

Kommittén bör redovisa sitt arbete senast den 1 november 1983.

Regeringens direktiv (Dir. 1980:20) till statliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer omfattar denna kommitté.

Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen meddelar utredningen om den statliga rekreations- och turistpolitiken tilläggsdirektiv i enlighet med vad jag har förordat.

Vidare hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksde­partementet

233

 

Skr. 1982/83:103      att tillkalla högst fyra ledamöter att ingå i utredningen om den statliga

Del II                     rekreations- och turistpolitiken,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)

234

Översyn av 10 kap. 5 § regeringsformen

Dir 1982:52

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-24. Chefen för justitiedepartemeritet, statsrådet Petri, anför.

Behovet av en översyn

Under de senaste decennierna har samarbetet på det internationella planet utvidgats alltmer. Detta samarbete bedrivs på olika nivåer och i skilda former. I samarbetet förekommer ofta att Sverige och andra stater ingår överenskommelser som innebär att de avtalsslutande staterna blir bundna av förpliktelser gentemot varandra. Överenskommelser kan också ingås med mellanfolkliga organisationer. Bestämmelser om hur Sverige ingår överens­kommelser med andra stater och mellanfolkliga organisationer finns i 10 kap. regeringsformen (RF, omtryckt 1979:933).

En överenskommelse som Sverige har ingått med en annan stat eller en mellanfolklig organisation binder endast Sverige som stat och blir vanligen inte utan vidare rättsligt bindande inom landet. För att överenskommelsen skall kunna tillämpas av svenska myndigheter krävs därför normalt att överenskommelsen genom ett beslul här i landet införlivas med vår interna rättsordning. Ett vanligt sätt att åstadkomma delta är atl överenskommel­sens bestämmelser ges motsvarigheter i en svensk lag eller annan författning (den s.k. transformalionsmetoden). Ett annat sätt att införliva en interna­tionell överenskommelse med vår inhemska rättsordning är att det i en lag eller annan författning föreskrivs att den internationella överenskommelsen-skall gälla som svensk rätt (den s.k. inkorporationsmelodenj. I detta fall brukar den internationella överenskommelsen kungöras tillsammans med den svenska författningen.

Beslutas ändringar i de överenskommelser som Sverige har ingått, uppkommer det vanligen inte några särskilda svårigheter när det gäller Sveriges anslutning lill ändringarna. I vissa situationer kan det emellertid uppslå problem. I det alltmer utbyggda internationella samarbetet på många områden är det knappast möjligt att vid ändringar i ett fördrag alltid upprätthålla kravet på att ändringarna blir bindande bara för de konven-tionsstaler som godkänner dessa. Man kan därför emotse en utveckling där

 

det  alltmer  kommer  att  införas  möjligheter  alt  göra  ändringar  i  en     Skr.  1982/83:103 överenskommelse genom majoritetsbeslut som blir bindande också för de     Dir.  1982:52 övriga konventionsstaterna. Detta gäller framför allt på sådana områden som kommunikationsområdet, där ändringar inte sällan är av mera teknisk än politisk nalur, men också t.ex. i vissa fall på civilrättens område.

Om Sverige deltar i internationellt samarbete i den nu angivna formen, kan landet alltså bli bundet av ett beslut som har fattats mot Sveriges vilja. Sverige kan då inte underlåta att införa den beslutade ändringen i landels interna rättsordning, eftersom Sverige annars skulle bryta det åtagande landet har gjort i den grundläggande överenskommelsen. Ger överenskom­melsen,Sverige möjlighet att säga upp denna innan ändringen träder i kraft, kan Sverige visserligen undgå att göra sig skyldigt lill ett brott mot konventionsåtagandet. Verkningarna av att Sverige lämnar samarbetet kan emellertid då vara så negativa för landet att det i praktiken inte föreligger någon valmöjlighet, utan Sverige måste acceptera ändringen. Kan Sverige över huvud taget inte träda från sitt konventionsåtagande innan ändringen träder i kraft, är Sveriges handlingsutrymme inskränkt i ännu högre grad. Statsmakterna blir folkrättsligt förpliktade att införa ändringen i svensk rätt.

Man kan sålunda konstatera att Sverige genom internationellt samarbete i vissa former - åtminstone i praktiken - överlåter åt utländska organ att fatta beslul som binder Sverige folkrättsligt och som därför måste införlivas i vår interna rättsordning. Denna typ av internationellt samarbete förekommer redan och kan väntas få ökad användning, särskilt på områden där många stater deltar i samarbetet och där det knappast är praktiskt möjligt att godta att ändringar i den grundläggande överenskommelsen blir bindande bara för dekoriventionsstaler som godkänner dessa. Internationella överenskommel­ser av det slag som nu har berörts är emellertid inte förutsedda i RF:s bestämmelser om överlåtelse av beslutanderätt till utländska organ.

RF bygger på principen att föreskrifter som är bindande här i landet skall beslutas av svenska offentliga organ, i första hand riksdagen och regeringen och i andra hand kommuner och förvaltningsmyndigheter (8 kap. RF). Också finansmakten är förbehållen svenska organ, främst riksdagen (9 kap. RF). På liknande sätt utgår regleringen i RF från att rättskipnings- och förvaltningsuppgifter skall handhas av svenska domstolar och förvaltnings­myndigheter (1 kap. 8 §samt 11 kap. lochö §§ RF). RF tillåter emellertid att sådan kompetens, som här har nämnts överlåts till utländska organ. Bestämmelser om sådan kompelensöverlåtelse finns i 10 kap. 5 § RF.

Enligt första stycket i 10 kap. 5 § RF kan beslutanderätt, som enligt RF
tillkommer riksdagen, regeringen eller något annat i RF angivet organ, i
begränsad omfattning överlåtas till mellanfolkliga organisationer för fredligt
samarbete eller till mellanfolkliga domstolar. I fråga om överlåtelse till en
mellanfolklig organisation gäller del villkoret att Sverige skall vara eller skall
bii anslutet till organisationen. Beslutanderätt i vissa frågor får inte alls
överlåtas. Det gäller frågor om stiftande, ändring eller upphävande av
grundlag. Vidare gäller förbud mol att överlåta frågor om begränsning av
någon av de fri-och rättigheter som avses i 2 kap. RF. Angående formen för
beslut om överlåtelse gäller reglerna om stiftande av grundlag (se 8 kap. 15 §
RF). Kan ett beslut i sådan ordning inte avvaktas, beslutar riksdagen genom
ett beslul som kräver kvalificerad majoritet: minst 5/6 av de röstande och
minsl 3/4 av riksdagens ledamöter.                                                                   235

 

Skr. 1982/83:103      Andra stycket rör sådana rättskipnings- och förvaltningsuppgifter som inte

Del II                     enligl RF tillkommer riksdagen, regeringen eller något annat i RF angivet

organ. Sådana uppgifter kan överlåtas till andra stater, till mellanfolkliga organisationer samt till utländska och internationella inrättningar och samfälligheter. Beträffande beslut om sådan kompetensöverlåtelse krävs kvalificerad majoritet, här 3/4 av de röstande. Beslut kan också fattas i den ordning som gäller för stiftande av grundlag.

Bestämmelserna i 10 kap. 5 § RF kan inte anses tillämpliga i det fallet atl Sverige genom att ingå en internationell överenskommelse i praktiken, om än inte formellt, överlåter ål ett utländskt organ att fatta beslut som blir bindande här i landet helt enkelt därför att Sverige inte - eller endast med svårighet - kan avstå från att införliva beslutet med landets interna rättsordning. Det betyder att det krav på särskild beslutsordning som uppställs i paragrafens första stycke inte gäller i en situation som i realiteten knappast skiljer sig från de fall som omfattas av detta krav. Del finns därför anledningattövervägaom tillämpningsområdet för 10 kap. 5 § RF bör vidgas så att de nu angivna situationerna eller vissa av dem jämställs med de situationer där rätt att besluta föreskrifter som är direkt bindande här i landet överförs till etl internationellt organ.

Vidare kan konstateras att 10 kap. 5 § RF alltsedan sin tillkomst har gett upphov till vissa tolkningssvårigheter. Första stycket i 10 kap. 5 § RF stämmer i stort sett överens med tredje stycket i 81 § 1809 års regeringsform, vilket infördes 1964-65 (prop. 1964:140 s. 101-135, KU 1964:19 s. 60-62 och prop. 1973:90 s. 362-364). Av uttalanden i samband med tillkomsten av den tidigare grundlagsbestämmelsen framgår att tvekan redan dä kunde anses råda om vilka konstitutionella befogenheter som kunde överlåtas (se prop. 1964:140 s. 117-122). De uttalanden som gjordes vid tillkomsten av 10 kap. 5 § RF (prop. 1973:90 s. 362-364) kan inte sägas ha undanröjt de oklarheter som funnits tidigare. I samband med att det andra stycket i 10 kap. 5 § RF kom lill uttalades tvekan också om förhållandel mellan paragrafens båda stycken (se prop. 1973:90 bil. 3 s. 229-230).

Bestämmelserna i 10 kap. 5 § RF har tillämpats vid Sveriges tillträde till 1970 års konvention dm patentsamarbete och 1973 års europeiska patent­konvention samt vid Sveriges tillträde till den europeiska övervakningskon­ventionen. I båda ärendena fördes en omfattande diskussion om tolkningen av 10 kap. 5 § RF (prop. 1977/78:1 del A s. 148-152, 49596 och 528-531, LU 1977/78:10 s! 63-64 och 66-67 samt prop. 1978/79:3 s. 40, 86-91 och 96-99, JuU 1978/79:12 s. 11 och 14-16). Det finns anledning att räkna med att problem med tillämpningen av paragrafen kommer atl uppstå också i framtiden. Del är lämpligare att dessa problem behandlas vid en samlad översyn av bestämmelserna än att man i varje enskilt ärende tvingas föra omfattande diskussioner om hur dessa skall förstås.

Med hänvisning till det anförda förordar jag att bestämmelserna i 10 kap. 5 § RF ses över.

Utredningsuppdraget,

En översyn av 10 kap. 5 §' RF bör utgå från att grundtankarna bakom

bestämmelserna inte skall rubbas. Del bör alltså också fortsättningsvis gälla

särskiU stränaa krav vid överlåtelse av de centrala konstitutionella befogen-236

 

heterna och något mindre stränga krav vid överlåtelse av rättskipnings- och Skr. 1982/83:103 förvaltningsuppgifter i övrigt. Överlåtelse av konstitutionella befogenheter i Dir. 1982:52 annat än begränsad omfattning eller till andra organ än dem som nämns i paragrafens första stycke bör inle komma i fråga. Inle heller bör någon ändring göras i fråga om till vilka Sverige kan överlåta mindre centrala rättskipnings- och förvaltningsuppgifter. Kravet på beslut i den ordning som gäller för ändring av grundlag eller med kvalificerad majoritet bör vara kvar. Inte heller bör själva beslutsformerna i övrigt ändras.

Vad översynen bör gälla är för det första om tillämpningsområdet för 10 kap. 5 § RF kan utvidgas så att paragrafen blir tillämplig också i de fall Sverige ingår en internationell överenskommelse som i praktiken innebär att beslutanderätt överlåts till ett utländskt organ eller åtminstone i vissa av dessa fall. År en sådan utvidgning möjlig, ligger det närmast till hands att den sker på sådant sätt att bestämmelserna i första stycket om överlåtelse av normgivningskompetens blir tillämpliga. En särskild fråga är därvid hur man skall avgränsa tillämpningsområdet för ett tillägg till 10 kap.'5 § RF.

En fråga som kommer upp i sammanhanget gäller i vilken form en beslutad ändring i den internationella överenskommelsen skall införlivas med vår inhemska rättsordning. Skall statsmakterna vid varje tillfälle formellt ta ställning lill ändringen och fatta ett eget beslut? Eller skall statsmakterna redan när den grundläggande överenskommelsen införlivas med svensk rätt föreskriva atl senare ändringar automatiskt skall ha giltighet här i landet (jfr t.ex. kungörelsen 1974:748 om internationell järnvägstransport)? Det är möjligt att statsmakterna i fråga om varje överenskommelse bör kunna välja den metod som är lämpligast. Det bör i så fall undersökas vilka riktlinjer som bör vara vägledande vid valet.

En fråga som kan tas upp i detta sammanhang är om internationella överenskommelser som införlivas i svensk rätt genom inkorporationsmeto-den alltid skall kungöras på samma sätt som svenska författningar eller om det i undantagsfall är lämpligare med en annan ordning.

Den andra huvudfrågan som bör utredas är om man kan utforma bestämmelserna i 10 kap. 5 § RF så att rnan motverkar uppkomsten av sådana tolkningssvårigheter som paragrafen hittills har gett upphov till.

En fråga som därvid bör utredas är vad som ligger i uttrycket "beslutan­derätt som enligt denna regeringsform tillkommer riksdagen, regeringen eller annat i regeringsformen angivet organ". Att uttrycket avser så centrala statsfunktioner som riksdagens beslut om lagstiftning, beskattning och budgetreglering samt regeringens befogenhet att styra riket är klart (se prop. 1973:90 s. 363). Vidare hör hit högsta domstolens och regeringsrättens befogenheter att meddela resning och återställa försutten tid. Det finns emellertid fall där det inte står lika klart att man har att göra med en sådan konstitutionell befogenhet som avses i 10 kap. 5 § första stycket RF. En undersökning av innebörden av 10 kap. 5 § RF förutsätter att man går igenom regeringsformens bestämmelser och klargör i vilka fall de reglerar sådana konstitutionella befogenheter som inte kan överiåtas på annat sätt än med iakttagande av föreskrifterna i paragrafens första stycke.

En särskild fråga som bör diskuteras är vad som bör gälla, om en
överlåtelse av en rättskipnings- eller förvaltningsuppgift på ett icke-svenskt
organ får till konsekvens att högsta domstolen eller regeringsrätten inte kan
bevilja resning eller återställande av försutten tid i de ärenden som omfattas
av överlåtelsen. Eftersom uppgiften all bevilja resning eller återställande av   237

 

Skr. 1982/83:103   försutten tid är en uppgift som tillkommer högsta domstolen och regerings-

Del II                      rätten enligt RF, torde en sådan överlåtelse - även om den i och för sig faller

under 10 kap. 5 § andra stycket RF - falla också under 10 kap. 5 § första stycket. I varje fall torde detta bli fallet, om inte högsta domstolen eller regeringsrätten trots överlåtelsen behåller sina befogenheter enligt RF. Det kan ifrågasättas om det vid RF:s tillkomst var meningen all första stycket skulle få ett så vidsträckt tillämpningsområde.

När paragrafens tillämpningsområde undersöks, bör de problem las upp som diskuterades i samband med Sveriges tillträde till övervakningskonven­tionen och lagstiftningen i anslutning därtill. Därvid bör undersökas under vilka förutsättningar man kan anse att ett visst, ställningslagande från svensk sida endast innebär en avgränsning av de- svenska offentliga organens verksamhet och alltså inte någon överlåtelse av uppgifter till utlandet. När det gäller överlåtelser av rättskipnings- och förvaltningsuppgifter bör det utredas om 10 kap. 5 § alltid är tillämplig eller om det finns ett utrymme för att överlåta mindre betydelsefulla uppgifter på något annat sätt än i den ordning som anges i grundlagsbestämmelsen. Saknas en sådan möjlighet, bör det undersökas om ett sådant utrymme kan vara motiverat. Det bör också övervägas om rrian kan justera lagtexten i 10 kap. 5§ RF så att den direkt tar sikte också på det fall som var aktuellt i ärendet om tillträde till övervakningskonventionen, nämligen att riksdagsbeslutet i sig inte innebär någon kompelensöverlåtelse utan endast ger någon myndighet möjlighet att i det enskilda fallet få en uppgift överförd dll utlandet. Utgångspunkten bör därvid vara att paragrafen skall tillämpas i sådana fall.

Skulle det visa sig att andra frågor med anknytning till 10 kap. 5 § RF bör behandlas i detta sammanhang, bör också dessa frågor kunna tas upp i utredningsarbetet.En sådan fråga är vilka finansiella åtaganden som en internationell överenskommelse kan medföra och som kan innebära överlåtelse av finansmakt till ett utländskt organ.

Det utredningsuppdrag som jag nu har förordat innebär väsentligen en rättslig undersökning av nuvarande ordning och olika möjligheter att komma till rätta med eventuella brister i gällande regler. Jag förordar därför att utredningen uppdras åt en särskild utredare. Om det under utredningsarbe­tet visar sig att det kan bli aktuellt att ändra grundlagens föreskrifter, bör utredningen ges en parlamentarisk förankring.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hernställer jag att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av 10 kap. 5 § RF,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

238

 

Beslut                                                                                           Skr.  1982/83:103 ,

Dir.  1982:53

Regeringen ansluler sig till föredragandens överväganden och bifaller hans

hemställan.

(Justitiedepartementet)

Tilläggsdirektiv till utredningen av vissa frågor om be­redskapslagring på energiområdet (H 1982:01)

Dir 1982:53

Beslul vid regeringssammanträde 1982-06-30

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Molin, anför.

I beslul vid regeringssammanträde den 15 april 1982 bemyndigades jag att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda vissa frågor om beredskapslagring på energiområdet (Dir. 1982:20). Jag anmälde därvid att jag avsåg att återkomma till regeringen angående utredningsuppdraget när riksdagens ställningstagande förelåg till regeringens förslag rörande princi­per för beredskapslagring av ångkol och naturgas (prop. 1981/82:102' bil. 3).     .

Med överlämnande av försvarsutskottets betänkande 1981/82:18 (rskr 1981/82:374) har riksdagens talman anmält att riksdagen har bifallit vad utskottet hemställt. Av utskottets betänkande framgår att utskottet anser att en beredskapslagring på dessa områden snarast bör komma till stånd enligt de principer som anges i propositionen.

Mot denna bakgrund bör den särskilde utredaren nu få i uppdrag att utforma och senast under år 1983 lämna förslag till lagstiftning rörande beredskapslagring av ångkol och naturgas och därvid beakta vad som anförts i prop. 1981/82:102 bil. 3 (s. 69-72).

I remissyttranden över 1980 års oljelagringskommittés slutbetänkande (Ds H 1981:2) Kol, uran och gas för kristid lämnar vissa remissmyndigheter, bl.a. kammarrätten i Stockholm, förslag till hur lagstiftningen rörande bered­skapslagring av ångkol och naturgas bör utformas. Därvid ifrågasätts om det inte vore ändamålsenligt att samla lagstiftningen rörande beredskapslagring av olja, kol och naturgas till en lag.

Utredaren bör överväga och lämna förslag till de åtgärder som utredaren finner lämpliga mot bakgrund av vad remissinstanserna anfört i denna fråga.

Jag hemställer att regeringen utvidgar det uppdrag som tidigare har lämnats till utredaren i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans framställning.

(Handelsdepartementet)

239

 

Skr. 1982/83:103       Översyn av det löpande oljelagringsprogrammet, m.m.

Del II

Dir 1982:54

Beslul vid regeringssammanlräde 1982-06-30

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Molin, anför.

Bakgrund

I propositionen om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1980/81:90 bil. 3) anfördes bl.a. alt - med anledning av det kommande försvarsbeslutet och osäkerheter om den framtida energikonsumtionen och energitillförseln samt om de kommersiella lagrens storlek - en översyn av det löpande oljelagrings­programmet borde vidtas före utgången av år 1983.

Riksdagen lämnade vad som anförts utan erinran (FöU 1980/81:21, rskr 1980/81:281).

I propositionen om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling (prop. 1981/82:102) lämnades vissa förslag inom programmet Energi. Bl.a. föreslogs att lagringsprogrammet skulle förlängas med två år och att det skulle vara avslutat senast vid utgången av år 1986.

Riksdagen lämnade vad som anförts utan erinran (FöU 1981/82:18, rskr 1981/82:374).

I prop. 1981/82:102 anfördes vidare att vissa särskilda frågor skulle tas upp senare, nämligen frågan om förslag till lagstiftning rörande beredskapslag­ring av ångkol och riaturgas, frågan om bestämrnande av s.k. oljeavgift, frågan om bestämmelserna för beräkning av den s.k. basmängden, frågan om åtgärder för att skapa flexibilitet i gasuppvärmda byggnader samt frågan om storleken på beredskapslagren av kärnbränsle.

Jag vill mot denna bakgrund nu anföra följande.

I beslut vid regeringssammanträde den 15 april 1982 bemyndigades jag att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda bl.a. frågan om bestämmande av s.k. oljeavgift (Dir. 1982:20).

Tidigare denna dag har regeringen på mitt förslag beslutat att samme utredare även skall ha i uppdrag att utforma och lämna förslag till lagstiftning rörande beredskapslagring av ångkol och naturgas (Dir. 1982:53).

För översynen av det löpande oljelagringsprogrammet och övriga här redovisade, återstående frågor föreslår jag att en särskild utredare tillkallas. Denne bör även behandla vissa andra frågor inom oljelagringsområdet, till vilka jag ålerkommer. Till ledning för utredarens arbete vill jag anföra följande.

Basmängdsberäkningen

Enligt lagen (1957:343) om oljelagring m.m (omtryckt 1977:939, senast ändrad 1980:181) är säljare och förbrukare av större kvantiteter olja skyldiga alt hålla lager av olja. Syftet med tvångslagringen är att trygga tillgången inom riket på olja för energiförsörjning vid avspärrning och krig. Utgångs­punkten för beräkningen av den mängd olja som en lagringsskyldig skall hålla i lager är den mängd han har sålt eller förbrukat under viss, i bestämmelserna fastlagd lid, den s.k. basmängden.

Bestämmelserna om beräkning av tvångslagrens storlek kan medföra att     Skr. 1982/83:103 nytillkommande lagringsskyldiga med ökad försäljning resp. förbrukning     Dir.  1982:54 missgynnas i förhållande till tidigare lagringsskyldiga, då dessa t.o.m. år 1978 erhöll finansiellt stöd, t.ex. genom den då existerande beredskapslagrings-avgiften eller genom statliga ränte- och amorteringsfria lån för lagerutbygg­naden.

1980 års oljelagringskommitté (Dir. 1979:150) har i sitt slutbetänkande (Ds H 1981:2) Kol, uran och gas för kristid, övervägt hur man skall kunna lindra bestämmelserna för nytillkommande lagringsskyldiga och lagrings­skyldiga med ökad försäljning resp. förbrukning. För återförsäljare föreslår ' kommittén att ett generellt tillstånd till inlagring av olja hos arinan lagringsskyldig medges, om den totala försäljningen uppgår till högst 40 000 m-' olja per år. För lagringsskyldiga förbrukare föreslår kommittén ingen ändring av gällande regler.

Sättet för beräkning av tvångslagrens storlek kan som ovan nämnts medföra att nytillkommande lagringsskyldiga med ökad försäljnirig resp. förbrukning missgynnas i förhållande till tidigare lagringsskyldiga. Bestäm­melserna medför emeUertid också att företag med minskande försäljning eller förbrukning åläggs en lagringsskyldighet som överstiger vad den aktuella verksamheten motiverar. Denna s.k. eftersläpningseffekt har blivit allt mer märkbar på grund av ändringarna i energianvändningens struktur. Eftersläpningen i lagringsskyldigheten kan också bli ekonomiskt betungan­de, t.ex. vid övergång från olja till andra energislag. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar har möjlighet att ge dispens från lagringsskyldighet men kan i här beskrivna fall inte alltid ge detta. Ett generellt dispensmedgivande i sådana faU innebär en ej önskvärd urholkning av försörjningsberedska­pen.

Utredaren bör lämna förslag till de regler som bör gälla för oljehandels­företag med en försäljningsvolym upp till 40 000 m' per år. Utredaren bör vidare undersöka möjligheterna att lindra verkningarna av lagringsskyldig­heten för företag med ökad eller minskad försäljning eller förbrukning av olja, däribland företag som går över från användning av olja till användning av andra energislag. Denna senare fråga bör utredas skyndsamt.

Gasuppvärmda byggnader

ÖEF har i sitt remissyttrande till regeringen över 1981 års oljelagrings­kommittés slutbetänkande framhållit att gaseldade uppvärmningsanlägg­ningar innebär en betänklig svaghet i oljeförsörjningsberedskapen, då de inte omfattas av lagen (1981:599) om utförande av eldningsanläggningar för fast bränsle. ÖEF föreslår att frågan utreds och åtgärder vidtas som kan skapa sådan flexibilitet även i gasvärmda byggnader som krävs för andra uppvärmningsanordningar.

I prop. 1981/82:102 bil. 3 biträdde regeringen ÖEF:s förslag och ansåg att frågan borde prövas i samband med översynen av löpande oljelagringspro-gram.

Utredaren bör mot denna bakgrund redovisa möjliga åtgärder för att inför kriser ha en tillfredsställande beredskap för gasuppvärmda byggnader.

241

16 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

Skr. 1982/83:103     Lagring av kärnbränsle

Dir. 1982:54

I prop. 1981/82:102 bil. 3 uttalades vidare att den nuvarande lagerupp­byggnaden av kärnbränsle bedömdes vara tillräcklig. Regeringen framhöll dock att det fanns anledning att i samband med översynen av oljelagrings­programmet åter pröva beredskapslagrens storlek.

Utredaren bör utföra denna prövning.

Oljelagrens förvaring och förläggning

Enligt 8 a § oljelagringslagen är den som för år 1977 ålagts skyldighet enligt 8 § andra eller tredje stycket beträffande förvaring eller förläggning av lager även därefter skyldig alt hålla dessa lager om inte annat särskilt föreskrivs. Denna lagring avser väsentligen krigsreserven.

Bestämmelsen innebär att lagringsskyldig, som tillkommit efter år 1977, inte åläggs sådan lagring. Vidare har ett antal företag som ålagts sådan lagring senare upphört att vara lagringsskyldiga, vilket medfört brist i lagerhållningen. Strukturella förändringar inom oljebranschen kommer att resultera i alt ytterligare lagringsmängder bortfaller. En omfördelning mellan berörda lagringsskyldiga av denna lagring bör därför övervägas. Utredaren bör pröva denna fråga och lägga fram förslag till lämplig lösning för att möjliggöra att krigsreserven bibehålls i föreskriven omfattning.

Oljekondensverkens lagringsskyldighet

Regeringen får enligt 7 § andra momentet oljelagringslagen förordna om andra grunder för beräkning av basmängd för ångturbin- och gasturbinan­läggningar (oljekondensverk) än som gäller generellt. Senast genom beslut den 1 april 1982 har regeringen i form av kompletterande föreskrifter rörande beredskapslagring av olja fastställt särskilda beräkningsgrunder för dessa anläggningar. Med hänsyn till å ena sidan den numera kraftigt minskade oljeförbrukningen för produktion av elkraft med åtföljande minskad lagringsskyldighet för oljekondensverken och å andra sidan det ökade behov av oljebaserad elkraft som kan föreligga i ett krisläge bör en annan metod för beräkning av kondensverkens lagringsskyldighet utarbetas. Utredaren bör lägga fram förslag härtill.

Översyn av oljelagringsprogrammet

Betydande osäkerhet råder på den internadonella oljemarknaden. Pågå­ende strukturförändringar inom näringslivet medför ovisshet beträffande framtida användning, lagerhållning m.m. av olja inom landet. Detta kan komma att ställa krav på justeringar av nu löpande oljelagringsprogram.

Översynen av oljelagringsprogrammet skall vara vidtagen före utgången av år 1983. Det är angeläget att regeringen har en så aktuell uppfattning om läget på oljemarknaden som möjligt när detaljerade direktiv för översyn av löpande oljelagringsprogram skall lämnas. Under hösten föreligger bl.a. resultatet av utredningen om utvecklingen på de internationella energimark­naderna (Dir. 1981:8). Jag avser mot denna bakgrund att återkomma senare till regeringen med förslag till kompletterande direktiv till utredaren.

242

 

Samråd m.m.                                                                                Skr. 1982/83:103

-I    -■      .        ,  .o-.    Dir. 1982:55

Regeringen beslöt vid regeringssammanträde den  15 april 1982 som

tidigare nämnts att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utreda vissa frågor om beredskapslagring på energiområdet (Dir. 1982:20). Den nu föreslagne utredaren bör samråda med denrie, främst då det gäller rättsliga och författningsmässiga frågor. Jag vill här särskilt fästa uppmärksamheten på nödvändigheten av samråd vid utformningen av reglerna för basmängds-beräkning. Utredaren bör i övrigt, öm utredningsarbetet ger anledning till det, samräda med berörda myndigheter och organisationer samt bereda dessa tillfälle att framföra synpunkter.

För utredarens arbete gäller de direktiv som utfärdats till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansieringen av reformer (Dir. 1980:20).

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för handelsdepartementet

att tillkaUa en särskild utredare med uppdrag att pröva det löpande oljelagringsprogrammet, m. m.

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kostnaden skall belasta elfte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Handelsdepartementet)

Utredning om beredskaps- och fredskrislagring

Dir 1982:55

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-30

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Molin, anför.

Vid anmälan till proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling (prop. 1981/82:102, bilaga 3, s. 27) anförde jag att jag avsåg att återkomma till regeringen med förslag om en utredning om beredskaps- och fredskrislagring. Jag anhåller nu om att få ta upp denna fråga.

Bakgrund

Mål och medel för det ekonomiska försvaret

Det ekonomiska försvaret syftar till att skapa försörjningsberedskap inför
kriser och krig. Försörjningsberedskapen bygger väsentligen på det fredstida 243

 

Skr. 1982/83:103  samhällets resurser och förmåga till anpassning och omställning vid olika

Del II                      krissituationer. Näringslivets resurser är basen vid planeringen av försörj-

ningsberedskapen. Kompletterande beredskapsåtgärder krävs emellertid för att en tillfredsställande försörjningsberedskap skall kunna upprätthållas. Dessa åtgärder omfattar bl. a. säkerställande av inhemsk produktion, förberedelser för omställningar, ransonering, krisimport, utveckling av substitut samt beredskaps- och fredskrislagring. Lagring år således ett av flera sätt att trygga försörjningsberedskapen.

Den svenska självförsörjningsgraden har minskat under de senaste decennierna. Industrin har i växande grad blivit beroende av en snabb och ostörd tillförsel av importerade råvaror, halvfabrikat, komponenter och reservdelar. De kommersiella lagren av dessa varor hos näringslivet har minskat i en strävan att reducera kostnaden för bundet kapital. Strukturför­ändringarna inom näringslivet har också lett till allt färre och större produktionsenheter samt en alltmer specialinriklad produktion. En sådan UtveckUng ställer ökade krav på beredskapsåtgärder från samhällets sida bl. a. i form av beredskapslagring.

En strävan i planeringen inom det ekonomiska försvaret är att firina alternativ till en kostnadskrävande beredskapslagring. Vissa viktiga insats­varor måste dock beredskapslagras för att överbrygga en övergång till inhemsk försörjning. För andra saknas inhemska substitut varför de måste beredskapslagras. Strukturomvandlingen inom näringslivet medför också att alltmer förädlade varor liksom reservdelar och komponenter kan behöva lagras. Lagring bedöms sålunda fortfarande vara en nödvändig och betydelsefull beredskapsåtgärd.

Nuvarande ordning

Beredskapslagring i statlig regi har förekommit sedan slutet av 1930-talet. Beredskapslagringen har under de senaste decennierna fortlöpande byggts ut i takt med samhällsutvecklingen.

Med undantag för större delen av oljelagringen har den statliga lagrings­verksamheten finansierats över statsbudgeten med avseende på såväl investeringar som driftkostnader. Den lagring av råolja, oljeprodukter och vissa petrokemiska råvaror som staten genomfört under senare år har finansierats genom en särskild beredskapsavgift via den s. k. oljelagrings-fonden. I prop. 1981/82:102 (bilaga 3, s. 44 f.) föreslogs att systemet med finansiering över oljelagringsfonden skulle upphöra fr.o.m. 1 juli 1982. Riksdagen godtog detta förslag (FöU 1981/82:18; rskr 1981/82:374). Därmed kommer all finansiering av den statliga lagringsverksamhelen att ske över statsbudgeten.

Lagring för krig, avspärrning och fredskriser har - med undantag för oljeområdet - hittills skett väsentligen i statens regi genom i första hand överstyrelsen för ekonomiskt försvar (OEF). ÖEF lagrar ett stort antal varor, såväl råvaror som halvfabrikat och insatsvaror, till ett återanskaffningsvärde som vid utgången av budgetåret 1980/81 beräknades till närmare 7 miljarder kr., varav ca 4,5 miljarder avsåg lager av råolja och oljeprodukter. För budgetåret 1981/82 har för driften av beredskapslagren beräknats totalt drygt 400 milj. kr. varav för kapitalkostnader ca 365 milj. kr. Lagringen sker till större delen i förrådslokaler och anläggningar som disponeras av ÖEF. ÖEF

 

har dessutom ett stort antal avtal med företag om lagring och omsättning av    Skr. 1982/83:103
varor.                                                                                            Dir. 1982:55

Statens jordbruksnämnd (JN) svarar för försörjningsberedskapen inom livsmedelsområdet och därmed för beredskapslagringens omfattnig inom detta område. Beredskapslagringen av brödsäd och oljekraftfoder handhas av Svensk Spannmålshandel, Ekonomisk Förening enligt ett avtal med JN. Lagringen av livsmedel sker huvudsakligen enligt avtal med Svenska Lagerhusaktiebolaget, som ingår i Statsföretag AB. JN har dessutom några

lagringsavtal direkt med livsmedelsföretag. Lagring av gödsel- och bekämp­ningsmedel handhas av ÖEF på uppdrag av JN.

Socialstyrelsen (SoS) svarar för försörjningsberedskapen inom sjukvårds­området och därmed för beredskapslagringens omfattning inom området. Lagring av läkemedel och viss sjukvårdsmateriel genomförs av ÖEF på uppdrag av SoS. Vidare pågår försök med lagring av viss sjukvårdsmateriel direkt hos sjukvårdshuvudmännen. Syftet med försöken är att pröva en beredskapslagring av materiel så nära förbrukarna som möjligt. Sera och vacciner lagras av statens bakteriologiska laboratorium på uppdrag av SoS.

Särskild tvångslagring hos näringslivet - tidigare i förening med statliga finansieringsbidrag - tillämpas på oljeområdet enligt lagen (1957:343) om oljelagring m. m. Importörer och vissa större säljare och förbrukare av oljeprodukter är skyldiga att hålla beredskapslager. Av statsmakterna fastställda lagringsmål fördelas mellan de lagringsskyldiga i proportion till deras försäljning respektive förbrukning under en preciserad basperiod. Vissa kvantiteter skall hållas i skyddade utrymmen eller lokaliserade till plats som ÖEF bestämmer. Den totala investeringskostnaden för oljelagringspro-grammen 1958-1976 uppgick till drygt 2 miljarder kr. i löpande priser. Under perioderna 1958-1962 och 1963-1969 utgick statligt bidrag med 60 respektive ca 50 % av investeringskostnaden i form av ränte--och amorteringsfria lån vilka avskrivs med 5 % per år. Återstående kostnader för oljebranschen finansierades prisvägen, fr.o.m. 1963 genom att en beredskapslagringsavgift togs ut av konsumenterna och tillfördes en inom branschen särskilt inrättad stiftelse. Lagringsskyldiga skall lämna vissa uppgifter om sina lagerinnehav till ÖEF som är tillsynsmyndighet. Uppgifterna lämnas under straffansvar. Vid åsidosättande av lagringsskyldigheten utgår särskild oljeavgift. ÖEF kan enligt lagen vid vite ålägga en försumlig att uppfylla lagringsskyldigheten.

Det bör i detta sammanhang upprepas att vid sidan av tvångslagringen lagrar staten i egen regi råolja och oljeprodukter.

Sedan år 1976 kan ÖEF med stöd av lagen (1976:295) om skyldighet för näringsidkare att medverka vid lagring för försörjningsberedskap ålägga företag att mot ersättning delta i lagrings- och omsättningsverksamhet. Lagen föreskriver att näringsidkare, som i icke obetydlig omfattnig förbrukar sådan för folkförsörjningen viktig vara som staten håller i lager för att utnyttjas när krig eller krigsfara råder eller när tillförsel av varor tiU riket minskar av annan anledning, kan åläggas att dels till staten upplåta befintligt lagerutrymrriecUer plats för uppförande av sådant utrymme, dels inköpa vara från sådant lager, om det behövs för omsättningen av varulagret.

Till problemerimed den nuvarande lagringsverksamheten hör att den är kostnadskrävande både på investerings- och driftsidan. Risk finns att varor blir inkurantaom de inte omsätts tillräckligt ofta. Vidare kräver utveckUngen

245

 

Skr. 1982/83:103  inom näringsUvet en fortlöpande anpassning av lagrens innehåll till ändrade

Del II                     produktions- och marknadsmässiga förutsättningar för att inte lagrade varor

skall bli inaktuella för sitt ändamål. Dessa förhållanden ställer stora krav på

de beredskapsansvariga myndigheternas planering liksom på administration

och hantering av varulagren.

Tidigare behandling av frågan om ansvaret för lagringen

I direktiven till försörjningsberedskapsutredningen (H 1971:1) angavs bl.a.:

"Vad som i första hand bör övervägas är avvägningen mellan produktionsåtgärder och beredskapslagring samt fördelningen av ansvaret i dessa sammanhang mellan staten och näringslivet. Utredningen bör bl. a. innefatta en analys av för- och nackdelar i olika avseenden av statliga företagsengagemang som ett medel att trygga försörjningsberedskapen på utsatta varuområden. Det bör vidare övervägas inom vilka för vår försörjningsberedskap viktiga varuområden eller sektorer av vårt näringsliv som förändrade beredskapsmetoder och finansieringssätt är lämpliga och möjUga."

Försörjningsberedskapsutredningen (FBU) fann i sitt slutbetänkande (SOU 1975:57) Varuförsörjning i kristid att beredskapslagringen för avspärrning och krig är säkerhetspoUtiskt betingad och därför bör bekostas av staten. Däremot menade FBU att näringslivet skulle få påtagliga fördelar av en fredskrislagring varför en utökning av lageruthålligheten för sådana kriser borde åstadkommas genom att alla företag med en förbrukning över en viss nivå skulle åläggas att hålla lager motsvarande minst fredsförbrukningen under en viss tid som skulle fastställas för varje vara. Miniminivån skulle väljas så att den för berörda företag gemensamma lagerökningen kvantitets­mässigt motsvarade den statUga fredskrislagringen. Som ekonomisk kom­pensation förordade FBU skattemässig lagernedskrivning till noll, statUga kreditgarantier för lagerinvesteringar samt avskrivningslån för erforderliga lagerutrymmen.

Flertalet remissinstanser som behandlade frågan var tveksamma till FBU: s förslag.

I prop. 1975/76:152 med förslag till åtgärder för försörjningsberedskapen anfördes att förslaget hade vissa nackdelar. Det framhölls att olika industrier som regel numera är så beroende av varandra att lagring hos ett företag eller en bransch kommer att gynna hela landets industri liksom samhället i övrigt. Det ansågs även svårt att fastställa rimliga, lämpUga och rättvisa minimila-gernivåer hos olika företag, vilket är en förutsättning för att minsta tillåten lageruthållighet skall kunna bestämmas. Finansieringen av de statliga fredskrislagren av petrokemiska insatsvaror, syntetiskt gummi och ändlösa syntetiska garner föreslogs ske genom en höjning av den särskilda beredskapsavgiften på oljeprodukter. Frågan om huruvida varorna skulle lagras centralt eller hos de förbrukande företagen borde avgöras från fall till fall med beaktande av såväl beredskapsmässiga som ekonomiska fakto­rer.

FBU  hade  vidare  föreslagit  att  regeringen  i  särskild  lag  skulle  få

bemyndigande att ålägga företagen att medverka vid den fysiska lagringen

,                         och vid omsättningen av de statliga lagren. Staten skulle härvid helt och hållet

 

stå för uppkommande kostnader. Åläggandet skulle tillgripas endast i de     Skr. 1982/83:103 undantagsfall överenskommelse inte kunde uppnås på annat sätt. Den typ av    Dir. 1982:55 lagring FBU i första hand avsåg var lagring av reservdelar och maskinför­nödenheter men även av andra varor av låg lagringsbeständighet eller avpassade till produktionen hos visst företag.

Regeringen anslöt sig till FBU:s syn på denna punkt (prop 1975/76:152). Samtidigt betonades att ÖEF:s egen beredskapslagring skedde till låga kostnader varför endast ett mindre antal varor skulle bli aktuella för lagring hos företagen. Vissa varor- inte minst på det petrokemiska området - ansågs dock ha sådan begränsad lagringsbeständighet att lagring hos företag vore att föredra. Dessutom ansågs det att vissa varor av säkerhets- och miljöskäl borde lagras nära platsen för förbrukningen. Därför borde företag kunna åläggas att upplåta lagerutrymme eller plats för sådant utrymme för beredskapslagring av insatsvaror samt att omsätta beredskapslagrade insatsvaror. Lagringskostnader och merkostnader vid omsättning skulle ersättas av staten. Ställning togs dock ej till frågan om beredskapslager av reservdelar och maskinförnödenheter.   -

Riksdagen beslutade i enlighet härmed och antog den av regeringen föreslagna lagen. Lagen (1976:295) om skyldighet för näringsidkare att medverka vid lagring för försörjningsberedskap trädde i kraft den 1 juli 1976.

Förslag om översyn av lagringsverksamheten

Mineralpolitiska utredningen har i sitt i april 1980 överlämnade slutbetän­kande (SOU 1980:12) Mineralpolitik lämnat förslag som syftar till att förbättra försörjningen med mineralråvaror. Förslagen innebär bl a att de StatUga fredskrislagren av legeringsmetaller bör utökas till att omfatta tre månaders import. Utredningen anförde att målet för fredskrislagringen bör värderas från i första hand rent ekonomiska utgångspunkter till skillnad från målet för den traditionella beredskapslagringen som berör bl. a. det nationella självbestämmandet.

1978 års försvarskommitté anförde i sitt i februari 1981 överlämnade delbetänkande (Ds Fö 1981:1) att det närmare borde övervägas om staten eller näringslivet bör ha ansvaret för den lagringsverksamhet som alltjämt är nödvändig. Kommittén' ansåg att olika alternativ bör prövas. Ett sådant skulle kunna vara att finna incitament för förbrukande företag i näringslivet att helt eller delvis åta sig ansvaret för fredskrislagringen. Ett annat skulle kunna vara att oberoende av lagringens avsedda syften, ålägga staten lagringsansvar för varor av allmän förbrukningskaraktär. Lagringen av varor av mer specifik natur skulle åläggas de enskilda företag som förbrukar varorna. Den av kommittén förordade inriktningen av försörjningsbered­skapen, med förslag till ett aktivare engagemang från näringslivets sida, gjorde det enligt kommittén särskilt angeläget att finna lämpliga former för fördelningen av ansvaret för bl. a. lagringsverksamheten mellan staten och näringslivet. Hithörande frågor borde därför enligt kommittén ägnas ökad uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet.

Riksrevisionsverket (RRV) har i april 1981 i sin rapport över granskningen av anskaffningsverksamheten vid ÖEF behandlat frågan om lagring i ÖEF:s egen regi eller köp av tjänsterna inköp, lagerhållning och försäljning. RRV

247

 

Skr. 1982/83:103  ansåg att det i många fall kunde föreligga möjligheter till betydande

Del II                     kostnadsbesparingar om ÖEF köpte effektueringsfunktionen som tjänster

från externa leverantörer. I sitt yttrande till RRV i anledning av gransk­ningsrapporten framhöll ÖEF att del är viktigt att frågan om lagring i egen regi eller hos näringslivet utreds ytterligare. ÖEF anförde vidare att lagringen hos företag har vissa påtagliga nackdelar och svagheter. Bl', a. pekade ÖEF på riskerna för minskad kommersiell lagring och otillbörligt förfogande samt på osäkerheten beträffande lagerdisposition vid t. ex. konkurs.

1980 års oljelagringskommitté har i sitt i augusti 1981 överlämnade slutbetänkande (Ds H 1981:2) Kol, uran och gas för kristid föreslagit att systemet med tvångslagring utvidgas till att omfatta importörer, säljare och förbrukare av ångkol och naturgas, huvudsakligen i enUghet med de principer som gäller för tvångslagringen av olja. Beträffande kärnbränsle föreslog kommittén att i första hand kraflindustrins planerade utbyggnad lill år 1982 av reservlagret genomförs. I ställningstagandena till kommitténs förslag i prop. 1981/82:102 (bilaga 3, s. 69-73) har regeringen i huvudsak anslutit sig härtill. Riksdagen har inle haft någon erinran mot vad som anförts i propositionen i denna del (FöU 1981/82:18; rskr 1981/82:374).

ÖEF framhöll i augusti 1981 i programplanen för det ekonomiska försvaret att frågan om fördelningen av ansvaret för beredskapslagringen mellan staten och näringslivet borde bli föremål för en mer inträngande analys samt att ÖEF avsåg att inkomma med förslag till direktiv för en allsidigt sammansatt kommitté med uppgift att studera frågan närmare. Försvars­kommittén har i sitt slutbetänkande (Ds Fö 1981:14) biträtt ÖEF:s förslag och förordat att utredningen genomförs skyndsamt.

Riksdagens näringsutskott har i ma] 19821 sitt betänkande (NU 1981/82:41, s. 19 samt NU 1981/82:49) över del av prop. 1981/82:123 om samordnad datapolitik jämte motioner anfört följande.

"Utskottet finner det angeläget att ett beslutsunderlag utarbetas för åtgärder som syftar till ett godtagbart nationellt fysiskt och teknologiskt oberoende på halvledarområdet. Detta beslutsunderlag bör omfatta dels frågor förknippade rned en egen produktion, dels lagringsfrågor, dels frågor som gäller lösningar via det internationella handelsmönslret. Underlaget bör avse förhållanden och krav som förutses omkring år 1990. Lösningar på nordisk basis bör särstuderas. Regeringen bör ombesörja att ett dylikt beslutsunderlag utarbetas av berörda myndigheter och i samarbete med användande och tillverkande företag. Bland myndigheter m m som kan komma att beröras av detta arbete vill utskottet nämna statens industriverk, STU, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, kommerskollegium, datadele­gationen (B 1980:03) och sårbarhetsutredningen (Fö 1981:02). Det bör ankomma på regeringen att dra upp de närmare riktlinjerna,för arbetet. Någon särskild utredning om 'ett embryo till en komponentindustri i Sverige' synes inte erforderlig."

Utskottet föreslog att riksdagen skulle göra ett uttalande till regeringen av angiven innebörd. Riksdagen har anslutit sig till utskottets förslag (rskr 1981/82:379).

Riksdagens försvarsutskott har  i  maj   1982  i  sitt betänkande  (FöU 1981/82:18, s. 128) om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling framhållit i vad avser frågan om lagringsverksamheten 248

 

att vissa fördelar skulle kunna vara förknippade med att ge näringslivet ett     Skr. 1982/83:103 större  ansvar  för  lagringen.   Enligt  utskottet  borde   därvid   självklart     Dir. 1982:55 eftersträvas ett system som innehåller positiva sidor också för näringslivet. Utskottet ansåg i likhet med vad som yrkats i vissa motioner alt den föreslagna utredningen borde komma till stånd snarast.  Riksdagen har anslutit sig till utskottets förslag (rskr 1981/82:374).

Vissa internationella jämförelser

Internationella jämförelser visar att frågan om ansvaret för beredskaps­lagringen lösts olika i skilda länder. På oljeområdet har många länder statliga, strategiska lager. Därutöver ställs ofta krav på beredskapslagring i oljehandelns regi.

Norge har för andra varor än oljeprodukter en ordning med bl a statliga lån och lånegarantier för extra råvarulager hos produktionsplanlagda företag samt bidrag till ränte- och försäkringskostnader.

I Finland övervägs för närvarande en fredskrislagring i företagens regi. Avsikten är att stimulera till frivillig, kontrollerad extralagring genom ekonomiska incitament såsom statliga kreditgarantier och fördelaktiga skatteregler för avskrivning.

I Schweiz sker all lagring i näringslivets regi. Genom s. k. frivillig beredskapslagring kan, inom vissa preciserade varuområden, företagen frivilligt ansluta sig till ett beredskapslagringssystem. Genom avtal förbinder sig företaget då att beredskapslagra viss minimikvantitet. Finansiering sker genom upplåning på den ordinarie kapitalmarknaden tiU ränta som till följd av statlig kreditgaranti är låg samt genom tillämpning av förmånliga skatteregler för avskrivning. Vid kris kan företaget disponera upp till hälften av sitt eget extra lager. Genom s. k. tvingande beredskapslagring kan som villkor för importlicens gälla att berört företag håller visst beredskapslager. För varje bransch finns i detta senare fall en speciell fond för täckande av omkostnaderna för lagerhållningen. Fonderna byggs upp genom avgiftsuttag hos konsumenterna.

Särskilda statliga program för lagring av strategiska råvaror finns i bl. a. USA och Frankrike. Andra länder, exempelvis Storbritannien, saknar sådana program.

Inom OECD:s högnivågrupp för råvaror har nyligen gjorts en enkät i medlemsländerna om hur dessa löst de organisatoriska och finansiella problemen vid lagringen av strategiska råvaror.

Vissa pågående utredningar m. m.

Statens industriverk har i en sammanfattande rapport (SIND 1981:5) Elektronikindustrin i Sverige (Del 7) berört frågan om försörjningsbered­skapsåtgärder, bl. a. möjligheterna till lagring inom elektronikområdet. Rapporten är föremål för remissbehandUng.

F. n. pågår eller igångsätts vissa utredningar m. m. som har intresse i sammanhanget.

Regeringen har tidigare i dag beslutat om tilläggsdirektiv till utredningen om vissa frågor om beredskapslagring på energiområdet (Dir 1982:20). Utredningen skall enligt tilläggsdirektiven utarbeta lagförslag m. m. beträf-

249

 

Skr. 1982/83:103  fande lagring av naturgas och ångkol (Dir 1982:53). Vidare har regeringen

Del II             ■  '      tidigare i  dag  beslutat  om  direktiv för  den  översyn  av  det  löpande

oljelagringsprogrammet som skall göras till år 1983 (Dir 1982:54). Isamband med.denna översyn skall beredskapslagringen av kärnbränsle prövas.

Inom livsmedelsområdet har regeringen med beslut den 25 mars 1982 fastställt direktiv för en utredning som skall studera livsmedelsförsörjningens sårbarhet (Dir 1982:13). Utredningen skall bl. a. studera samspelet mellan myndigheter och näringsliv.

Regeringen har vidare den 10 juni 1982 utfärdat förordning (1982:517) om beredskapslån och beredskapsgaranti. Förordningen innebär bl. a. att lån och garantier kan utnyttjas för att finansiera lagerhållning hos företagen. Med beslut den 17 juni 1982 har regeringen i regleringsbrev för ÖEF för budgetåret 1982/83 beräknat medel för försöksverksamhet med lagring i företagens regi inom kemiområdet.

Tidigare har nämnts den försöksverksamhet som pågår inom sjukvårds­området med ökad lagring i sjukvårdshuvudmännens regi samt de studier som görs inom OECD.

Utredningens uppdrag

Tillkallande av en särskild utredare

I prop. 1981/8,2:102 (bilaga 3, s. 26 f.) anfördes bl. a. följande.

"Beredskapslagring är alltjämt en viktig uppgift inom det ekonomiska försvaret.. Jag anser det väsentligt alt ÖEF ständigt strävar efter att hålla sina lager så aktuella som möjligt och inle tvekar att sälja ut sådant som inte längre behövs i samma kvantiteter som tidigare eller över huvud taget. Det är viktigt att ÖEF ständigt tillser att lagren sköts på ett så effektivt och ekonomiskt sätt som de speciella förhållandena medger.

Staten har ett övergripande ansvar för att samhället fungerar och befolkningens primära behov kan tillgodoses vid krig och avspärrnirig. Härutöver har staten funnit det önskvärt att vid fredskriser genom viss lagring och andra åtgärder så långt möjligt söka upprätthålla normal fredsstandard samt undvika stöningar i viktiga samhällsfunktioner. Det bör dock vara angeläget för företagen själva att i sin ordinarie verksamhet så långt möjligt söka tillgodose kundkretsens behov av varor i samtliga krislägen. Även då skall företagen om möjligt upprätthålla sin kommersiella verksamhet. Del är mot den bakgrunden inte på förhand givet hur ansvaret för beredskaps- och fredskrislagringen skall fördelas mellan staten och näringslivet.

Jag anser det i likhet med ÖEF och försvarskommittén angeläget att närmare utreda om inte .lagringsverksamheten skulle kunna ytterligare förbättras genom att näringslivet fick ett större ansvar på detta område. Såväl ekonomiska som administrativa skäl kan tala härför. Lagren torde också kunna håUas mer aktuella och bättre anpassas till strukturförändringar i samhället.

Samtidigt är det angeläget att eventuella lagringsuppgifter inte försämrar näringslivets internationella konkurrenskraft eller medför komplicerade kontroUproblem.

Jag anser det väsentligt att undersöka hur andra länder har agerat på detta

område för att vi i Sverige skaU kunna dra nytta av deras erfarenheter. Etl

2CQ                      tillfälle har yppat sig i OECD där högnivågruppen för råvaror på inte minsl

 

svenskt initiativ f. n. studerar vissa tekniska aspekter på strategisk lagring av     Skr. 1982/83:103
råvaror."                                                                                      Dir. 1982:55

Mot bakgrund härav bör nu tillkallas en särskild utredare med uppdrag att. utreda vissa frågor rörande beredskaps- och fredskrislagring.

Utredningens närmare inriktning

Utredningen skall i sitt arbete utgå från de mål och den inriktning i stort för det ekonomiska försvaret som anges i 1982 års försvarsbeslut (prop. 1981/82:102, FöU 1981/82:18, rskr 1981/82:374). Utredningen skall särskilt beakta de krav på försörjningssäkerhet som gäller för de s. k. oundgängliga behoven.

Utredningen skall utvärdera erfarenheter av nuvarande ordning för lagringsverksamheten och överväga alternativa former för beredskaps- och fredskrislagring. Därvid skall särskilt studeras möjligheterna lill en utvidgad lagring i näringslivets regi. Fördelar och nackdelar av beredskapsmässig, ekonomisk och administrativ karaktär med en utvidgad lagring i näringslivets regi bör utredas. Det torde vara ändamålsenligt att särbehandla lagring som avses för de oundgängliga behoven p. g. a. de särskilda krav som måste ställas i samband medjdenna lagring.

En risk vid beredskaps- och fredskrislagring hos företagen är att företagen minskar sina normala kommersiella lager. Utredningen bör i sitt arbete bedöma risken för en minskad kommersiell lagring och möjligheten att motverka en sådan utveckling.

En risk av likartad karaktär är att lagersvinn genom t. ex. obehörigt förfogande kan uppkomma. Denna risk bör beaktas av utredningen liksom de åtgärder som kan behövas för att säkra lagrens innehåll.

I det fall företagen ombesörjer och bekostar lagringen, vilket är fallet beträffande tvångslagringen på oljeområdet, äger företagen själva lagren och kan -1, ex. vid avveckling av rörelsen - frittdisponera över dessa oavsett om ,. de finansierats med egna medel eller genom statliga bidrag och avskrivnings­lån. Frågan om dispositionsrätten till sådana lager prövades av 1980 års oljelagringskommitté som inte kom fram till någon annan tolkning av gällande bestämmelser. Även vid statlig lagring hos företagen är statens dispositionsrätt osäker, t. ex. vid konkurser. Utredningen bör särskilt studera dessa problem och lämna förslag till erforderliga åtgärder för att trygga samhällets disposition över försörjningsviktiga lagertillgångar.

Vid lagring hos företagen kan olika regler tänkas för företagens rätt till lagerdisposition i fredskriser respektive vid krig och avspärrning. Lagrens tillgänglighet i krislägen kan vara avgörande föf företagens villighet att delta i ett lagringssamarbete av beredskapskaraktär. Utredningen bör därför pröva villkoren och formerna för disposition av de varor som beredskaps- och/eller fredskrislagras hos företagen.

En beredskaps- och/eller fredskrislagring hos företagen kan rubba konkurrensförhållandena mellan olika företag inom landet liksom mellan inhemska och utländska företag på hemmarriarknaden och på exportmark­naderna. De konkurrensmässiga effekterna av en utökad lagring, frivillig eller tvångsmässig, hos företagen bör därför särskilt uppmärksammas. Också olika alternativs förenlighet med våra handelspolitiska åtaganden bör prövas.

251

 

Skr. 1982/83:103     I utredningsarbetet bör kartläggas inom vilka viktiga varuområden utanför

Del II                     oljeområdetsomenändradordningförlagringkan vara lämplig. Särskilt bör

beaktas möjligheterna att lagra komponenter och reservdelar.

Utredningen bör överväga olika alternativ för finansiering av en eventuellt utökad beredskaps- och/eller fredskrislagring hos näringslivet. Därvid bör prövas om det är lämpligt införa ekonomiska lättnader i form av t. ex. statliga kreditgarantier för investeringar i varulager, statliga lån för lagerutrymmen, ändrade skatteregler eller en mer direkt statlig finansiering. En annan finansieringsform är avgiftsuttag i senare användningsled av det slag som har tillämpats på oljeområdet, eventuellt med avgifterna slussade via särskilda branschfonder. Även avgiftsuttag i importledet för t. ex. råvaror bör studeras. Olika finansieringsformer skall analyseras mot bakgrund av de statsbudgetmässiga, konkurrensmässiga, handelspolitiska och administrati­va konsekvenserna.

Utredningen bör syfta till att finna former som möjliggör en rationell ansvarsfördelning för nödvändig beredskaps- och/eller fredskrislagring utan att beredskapens effektivitet eftersatts. En utgångspunkt skall härvid vara att föreslagna åtgärder ej leder till ökade samhällsekonomiska kostnader eller medför administrativt svårhanterliga lösningar. Utredningen bör därutöver redovisa besparingsmöjligheter som kan uppstå genom en mer rationell lagringsverksamhet.

Utredningen bör lägga fram förslag till sådana författningar som kan behövas.

För utredningens arbete skall gälla de direktiv som utfärdats till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansieringen av reformer (Dir 1980:20).

Utredningens genomförande

Utredningsarbetet bör bedrivas i nära samverkan med ÖEF och övriga berörda myndigheter. Utredningen bör samråda med andra pågående utredningar m. m. som är av betydelse i sammanhanget. Berörda organisa­tioner m. fl. bör beredas tillfälle att framföra synpunkter.

Utredningen bör göra sådana internationella jämförelser som kan anses motiverade.

Utredningen bör lämna förslag senast i början av år 1984.

Föredragandens hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för handelsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda vissa frågor

rörande beredskaps- och fredskrislagring och att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns kommitléanslag.

252

 

Regeringens beslut                                                                      Skr. 1982/83:103

Dir.  1982:56

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans

hemställan.

(Handelsdepartementet)

Samordning och uppföljning av arbetet med att genom­föra strukturförändringar inom det militära försvarets fredsorganisation m.m.

Dir. 1982:56

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-24. Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Gustafsson, anför.

Stort samordnings- och uppföljningsbehov

Riksdagen har med anledning av prop. 1981/82:102 bil. 2 den 4 juni 1982 beslutat (FöU 1981/82:18, rskr 374) om långtgående förändringar under 1980-talet av försvarets fredsorganisation. Åtgärderna är ett led i det omfattande besparingsprogram som riksdagen har beslutat för det militära försvaret. Förutom de strukturbetingade åtgärderna skall ett omfattande rationaliseringsarbete genomföras. Under försvarsbeslutsperioden 1982/ 83-1986/87 skall totalt ca 2 400 milj. kr. sparas.

De åtgärder inom fredsorganisationen som följer av riksdagens beslut innebär att ett stort antal genomgripande förändringar måste ske på relativt kort tid. De kommer att beröra flertalet myndigheter och alla nivåer inorii försvarsorganisationen. Ett stort antal fredsförband skall dras in, minskas, omlokaliseras eller organiseras om. Mark och anläggningar skall avvecklas. Nedskärningarna inom arméns och marinens fredsorganisation är koncen­trerade lill en treårsperiod 1984-87. Nedskärningarna inom flygvapnet skall ske främst under 1980-talets senare hälft. Ett stort antal försvarsanställda kommer att behöva omplaceras till nya arbetsgivare inom försvaret eller till civila myndigheter m.m.

Fram till år 1986/87 skall vidare antalet anställda vid de s.k. gemensamma myndigheterna minskas med närmare 1 000. Den nya organisationen av de centrala staberna har nyligen trätt i kraft. Fr.o.m. sommaren 1982 inleds vidare den omorganisation av den högre regionala ledningsnivån (Milo 82) som riksdagen beslutade om 1980. Härutöver genomförs de indragningar och omlokaliseringar som är föranledda av tidigare riksdagsbeslut. Jag vill vidare erinra om de organisatoriska konsekvenserna av de sammanslagningar av myndigheter inom samma garnison som chefen för armén har aktualise­rat.

Jag kan således konstatera att början och mitten av 1980-talet komriier att
kännetecknas av genomgripande förändringar på alla nivåer. Alla försvars­
grenar och myndigheter kommer att beröras i någon utsträckning. Det är
tveksamt om någon tidsperiod de senaste decennierna har innehållit så         253

 

Skr. 1982/83:103  många organisationsförändringar som de kommande åren. Detta förhållan-

Del II                     de framhävs ytterligare av alt försvarets organisation under de närmaste tio

åren skall minska med ca 6 000 anställda. Inom försvarets s.k. gemensamma myndigheter skall antalet anställda minska med mer än en femtedel. Vidare måste elt synnerligen ambitiöst rationaliseringsarbete drivas kontinuerligt under hela 1980-talet om 1982 års försvarsbeslut skall kunna förverkligas. Detta rationaliseringsarbete kommer att beröra samtliga myndigheter i försvarsorganisationen. Den nya befälsordningen skall börja tillämpas 1983. Dessutom skall ca 10 000 fler värnpliktiga inkallas och utbildas jämfört med överbefälhavarens plan (varav ca 7 000 under programplaneperioden 1982/83-1986/87).

Erfarenheterna från tidigare fredsorganisatoriska förändringar visar att det måste finnas en stark ledning om de uppsatta besparingsmålen skall kunna nås. Vidare torde ett stort antal nya eller icke förutsedda problem dyka upp i samband med genomförandet av de nu beslutade förändringarna. Mot bakgrund av omfattningen av de förestående förändringarna och erfarenheterna av de tidigare, gjorde försvarskommitténs arbetsutskott för fredsorganisationsfrågor (FK 78/FRO) följande uttalande i sin slutrapport (Ds Fö 1981:13) Utvecklingen av försvarets fredsorganisation under 1980-talet:

"Utgångspunkten för verksamheten blir riksdagens beslut våren 1982. Ett snabbt förverkligande härav förutsätter att särskilda åtgärder vidtas som möjliggör en effektiv styrning och uppföljning av verksamheten mot de uppställda målen.

En särskild fredsorganisationsdelegation bör därför bildas inom regerings­kansliet. Den bör främst svara för samordning av de föreslagna åtgärderna inom regeringskansliet."

Ett uttalande med motsvarande innbörd gjordes i prop. 1981/82:102 (bil 2 s. 92) om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling varvid jag anförde bl.a. följande:

"Utgångspunkten för regeringens och myndigheternas fortsatta åtgär­der blir riksdagens beslut med anledning av vad jag har förordat. Ett förverkligande av besluten förutsätter att särskilda åtgärder vidtas för att effektivt leda och följa upp arbetet. Därför bör enligt utskottet en särskild fredsorganisationsdelegation bildas inom regeringskansliet. Den bör svara för erforderlig samordning inom regeringskansliet. Jag delar utskottets mening att en särskild fredsorganisationsdelegation bör tillsättas inom regeringskansliet för att bl.a. följa myndigheternas arbete med organisa­tionsändringarna. Jag avser återkomma till regeringen angående formerna för en sådan delegation.

Jag har i det föregående angett vissa tidpunkter när de förordade organisationsändringarna bör vidtas. Jag vill emellertid inte utesluta att det framgent kan visa sig uppstå praktiska förutsättningar att vidta vissa åtgärder tidigare och därmed påskynda besparingsutfallet. Sådana möjligheter bör enligt min mening tas till vara. Motsatsen kan givetvis också inträffa, dvs., det kan visa sig nödvändigt att genomföra en åtgärd något senare än vad som nu planeras. De tider som anges för organisationsändringarna bör därför ses som riktvärden. Den delegation som nyss har nämnts bör noga följa denna fråga. Det ankommer på regeringen atl precisera tidpunkter för organisa-lionsändringarna."

254

 

Särskild delegation för samordningsarbetet                              Skr. 1982/83:103

Dir. 1982:56

Det återstår enligt min mening åtskilligt planläggnings- och detaljarbete

för alt de åtgärder som föreslagits skall kunna genomföras och de beräknade besparingarna hämtas in. Flera frågor måste övervägas ytterligare. Ansvaret för att under regeringen leda genomförandet ligger på överbefälhavaren. En viss del av arbetet kommer dock att behöva bedrivas inom försvarsdeparte­mentet.

Enligt min mening bör en särskild delegation tillkallas för alt i regerings­kansliet samordna arbetet samt följa myndigheternas åtgärder med att genomföra de förändringar som riksdagen har beslutat. Delegationen bör ägna uppmärksamhet ål att tidsplaner för verksamheten utarbetas och att principfrågor tidigt identifieras och blir behandlade. Vidare bör möjlighe­terna att nå del uppsatta besparingsmålet ägnas uppmärksamhet. Resultatet av myndigheternas arbete behöver således följas för att vid behov kunna påverka arbetet så alt den inriktning som riksdagen lagt fast kan fullföl­jas.

Delegationen bör således vara ett organ för att samordna arbetet i försvarsdepartementet och regeringskansliet i övrigt samt följa myndighe­ternas åtgärder i fråga om de beslutade organisationsförändringarria. Delegationen skall emellertid inte fatta beslut i sakfrågor och således inte överta myndigheternas eller regeringens skyldighet alt förhandla eller informera enligt lagen (1976:500) om medbestämmande i arbetslivet eller medbestämmandeavtalet för det statliga arbetstagarområdet (MBA-S). Delegationen bör dock självfallet arbeia i nära kontakt med berörda pesonalorganisationer. För detta ändamål bör en särskild samverkansgrupp bildas med representanter från personalorganisationerna för att säkerställa att de frågor som är av betydelse för det fortsatta arbetet blir tillräckligt belysta.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla högst nio ledamöter att ingå i en delegation för samordning inom regeringskansliet samt för att följa arbetet med att genomföra de strukturförändringar inom försvarets fredsorganisation som riksdagen har beslutat om,

all utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt delegationen.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna för delegationen skall belasta fjärde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)

255

 

Skr. 1982/83:103       Utredning om försvarets gemensamma myndigheter
Del n              m.m.

Dir 1982:57

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-24 Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Gustafsson, anför.

Besparingsarbetel inom försvarels gemensamma myndigheter

Krigsförband inom det militära försvaret förs samman i delprogram. Delprogrammen läggs samman till program efter två olika modeller. Den ena modellen ger avvägningsprogram och den andra organisatoriska huvudpro­gram. Indelningen i organisatoriska huvudprogram återspeglar ansvarsför­hållandena i försvarets fredsorganisation. Det militära försvaret indelas i fred i fem organisatoriska huvudprogram, nämligen

Huvudprogram 1. Arméförband Huvudprogram 2. Marinförband Huvudprogram 3. Flygvapenförband Huvudprogram 4. Operativ ledning m.m. Huvudprogram 5. Gemensamma myndigheter m.m.

Huvudprogrammet 5. Gemensamma myndigheter m.m. omfattar f.n. följande centrala myndigheter:

Myndighet

Försvarets civilförvaltning

Försvarets sjukvårdsstyrelse

Fortifikaiionsförvaltningen

Försvarets materielverk

Försvarets forskningsanstalt

Försvarets radioanstalt Värnpliktsverket

Försvarets rationaliseringsinstitut

Försvarshögskolan

Militärhögskolan

Försvarets förvaltningsskola

Försvarets läromedelscentral

Krigsarkivet

Statens försvarshistoriska museer

Försvarets datacentral

LokaUseringsort(er) Karlstad, Stockholm Karistad

Eskilstuna,      Stockholmsområdet, Kristianstad,   Skövde,   Strängnäs, Karlstad, Östersund, Boden Stockholm,    Karlstad,    Linköping m.fl.

Stockholm,   Karlstad,   Linköping, Nynäshamn, Umeå Stockholm

Karlstad,   Kristianstad,   Göteborg, Solna, Östersund, Boden Stockholm Stockholm Stockholm Solna Slockholm Stockholm

Stockholm, Karlskrona, Linköping Stockholm, Arboga, Karlstad, Kris­tianstad, Östersund

 

256

Förutom den personal som finns vid försvarets radioanstalt är antalet anställda inom huvudprogrammet, omräknat till personår, drygt 6800.

 

I juni 1980 lämnade överbefälhavaren sin perspeklivplan del 2 (ÖB 80) lill    Skr. 1982/83:103 regeringen. I planen beskrevs försvarsmaktens utveckling i olika avseenden    Dir. 1982:57 med utgångspunkt i tre ekonomiska nivåer. För var och en av de tre nivåerna (de s.k. handlingsvägarna) föreslogs en långsiktig inriktning av försvarets fredsorganisation.

1978 års försvarskommitté lade i betänkandet (Ds Fö 1981:1) Säkerhets­politiken och totalförsvaret fast riktlinjerna för kommitténs behandling av försvarets fredsorganisation. Härvid anfördes att kommitténs överväganden rörande de ffedsorganisatoriskä förändringarna borde utgå från att minst de reduceringar som överbefälhavaren föreslog i handlingsväg 2 skulle genom­föras. Vad gäller centrala och högre regionala staber och gemensamma myndigheter borde också övervägas ytterligare reduceringar av det slag och den omfattning som överbefälhavaren föreslog i handlingsväg 3.

Frågan om dessa ytterligare reduceringar vid de gemensamma myndighe­terna övervägdes av kommilténs arbetsutskott för fredsorganisationsfrågor (FK 78/FRO). I sin slutrapport (Ds Fö 1981:13) Utvecklingen av försvarets fredsorganisation under 1980-talet anförde arbetsutskottet bl.a. följande:

"Ulskotlets uppfattning är dock att en kraftigare minskning av de centrala myndigheterna än till av överbefälhavaren uppställda mål bör kunna ske. Utskottet delar emellertid myndigheternas uppfattning att det underlag som ett beslut om. fortsatta minskningar nu måste grundas på inte är tillräckligt allsidigt och genomarbetat. Vid bestämmande av myndigheternas personalramar måste rimliga garantier finnas att ramarna kan inrymma huvuddelen av den kompetens som krävs för att respektive myndighet skall kunna lösa sina uppgifter. Vid varje myndighet finns en omslagspunkt vad gäller personalstyrka där ytterligare minskningar inte längre blir lönsamma. Var dessa omslagspunkter ligger kan utskottet nu inte uttala sig om.

Under senare år har ett stort antal utredningar resulterat i betydande förändringar av flertalet s.k. gemensamma myndigheter. Förändringarna har genomförts av varje enskild myndighet utan att frågor om sambandet mellan myndigheterna, eventuella omflyttningar av uppgifter eller sammanslagning av myndigheter ägnats särskilt intresse.

Eftersom varje myndighet har redovisat sina synpunkter var och en för sig utan samråd sinsemellan har utskottet inte alls fått dessa möjligheter belysta. Beslutsunderlaget är därför ofullständigt inte bara vad gäller varje enskild myndighet utan kanske framför allt därigenom att den totala överblicken-saknas.

Enligt utskottets mening bör en kommitté tillsättas snarast. Möjligheterna till samordning och/eller sammanslagning av nuvarande myndigheter bör utredas i syfte att uppnå en högre rationalitet i verksamheten. Även möjligheterna till samordning/sammanslagning med likartad verksamhet utom försvaret bör därvid övervägas. Utredningen bör drivas så att förslag kan föreligga senast i samband med 1987 års försvarsbeslut."

Slutrapporten överlämnades i november 1981 till 1978 års försvarskom­
mitté för att ligga till grund för kommitténs slutliga ställningstagande till
fredsorganisationens utformning och inriktning av det fortsatta besparings­
arbetet inom försvaret. Försvarskommittén delade därvid i sitt slutbetänkan­
de (Ds Fö 1981:14) Totalförsvaret 1982/87 den uppfattning som arbetsut­
skottet hade beträffande besparingsåtgärderna iriom huvudprogram 5.
Gemensamma myndigheter m.m.                                                                       257

17 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

 

Skr. 1982/83:103     I propositionen 1981/82:102 (bil. 2) om säkerhets- och försvarspolitiken

Del II                     samt totalförsvarets fortsatta utveckling anslöt sig regeringen till försvar-

skommitténs förslag till besparingsåtgärder beträffande huvudprogrammet 4. Operativ ledning m.m. och huvudprogrammet 5. Gemensamma myndig­heter. När det gäller den fortsatta inriktningen av personalminskningar och besparingar vid de gemensamma myndigheterna anförde jag bl.a. följande i propositionen:

"Flertalet myndigheter inom huvudprogrammet har av statsmakterna ålagts att minska sin personal. I visst fall är kravet på reduceringar betydande. Jag anser dock atl det är nödvändigt att ytterligare överväga möjlighelerna alt minska antalet anställda och därmed begränsa kostnader­na. Alla möjligheter att åstadkomma besparingar måste tas till vara. Härvid behövs en mer samlad syn på myndigheternas uppgifter m.m. än vad som varit möjligt att åstadkomma under det besparingsarbete som hittills mest har inriktats på varje myndighet för sig. Det är angeläget att övrigt utredningsarbete som berör de aktuella myndigheternas organisation och uppgifter samordnas. Jag ansluter mig till kommitténs uppfattning alt man bör pröva att minska personalen inom huvudprogram 5. Gemensamma myndigheter m.m. i större omfattning än vad överbefälhavaren har föreslagit. Möjligheterna att uppnå detta genom en ytterligare samordning rnellan myndigheterna inom huvudprogram 5 och mellan dessa myndigheter och myndigheter utanför försvaret bör därvid särskilt övervägas. Försvars­kommitténs förslag att låta en särskild kommitté se över möjligheterna till en sådan samordning kan enligt min mening vara en lämplig åtgärd.

Vid tidigare fredsorganisationsändringar har de förutsatta personalminsk­ningarna kunnat genomföras genom naturlig avgång och med utnyttjande av en effektiv omplaceringsverksamhet. Enligt min mening bör strävan vara atl även genomföra de nu aktuella organisationsändringarna pä detta sätt. Personalfrågor i samband härmed bör behandlas av försvarets personal­nämnd och andra berörda instanser. De erfarenheter som har vunnits genom tidigare och pågående organisationsändringar bör tas till vara och kan bidra till att underlätta situationen för den personal som kan komma att beröras.

Jag vill dessutom erinra om att förhandlingar pågår mellan parterna på arbetsmarknaden om ett nytt trygghetsavtal.

Med hänsyn till vad jag tidigare har anfört om nödvändigheten av att uppnå de kostnadsminskningar som bl.a. motiverar mina förslag lill ändringar i fredsorganisationen, kan jag inte helt utesluta att persorial som inte godtar skäliga erbjudanden om annan anställning kan behöva sägas upp på grund av arbetsbrist."

De personalminskningsmål som regeringen föreslog i avvaktan på resultatet av ytterligare besparingsundersökningar framgår av följande sammanställning:

258

 

 

Myndighet

Högsta anlal

Högsta antal

Högsta antal

Minsk-

 

anställda

anställda

anställda

ning

 

(personår)

(personår)

(personår)

t.o.m.

 

1981/82

1986/87

1991/92

1991/92

Försvarets civil-

 

 

 

 

förvaltning

200

180

180

20

Försvarets sjuk-

 

 

 

 

vårdsstyrelse

74

63

60

14

Fortifikaiionsför-

 

 

 

 

valtningen!

892

795

750

142

Försvarets mate-

 

 

 

 

rielverk-

3 523

2 920

2 470

1053

Försvarets forsk-

 

 

 

 

ningsanstalt'

1206

1080

1000

206

Värnpliktsverket

3724

350

350

22

Försvarets rationa-

 

 

 

 

liseringsinstitut

93

69

60

33

Övriga myndigheter

491

460

410

81

Summa-

6 851

5 917

5 280

1571

Skr. 1982/83:103 Dir. 1982:57

' Avser anslaget F 3. Fortifikationsförvaltningen (exkl. personal vid förvaltningens forskningsenhet).

-          Inkl. personal vid förvaltningskontoret vid huvudavdelningen i Karlstad.

-        Avser anslaget F5. Gemensam försvarsforskning (inkl. personal vid fortifikations­
förvaltningens forskningsenhet).

'' Inkl. 21 personår för värnpliktskontoret för marinen.

-''Exkl. försvarets radioanstalt, försvarets gymnasieskola och försvarets läromedels­central.

Riksdagen har den 4 juni 1982 fattat sina beslut angående utformningen av försvarets fredsorganisation (FöU 1981/82:18, rskr 374) med anledning av totalförsvarspropositionen (prop. 1981/82:102 bil. 2). När det gäller frågan om personalminskningar och kostnadsreduceringar inom huvudprogrammet 5. Gemensamma myndigheter m.m. har riksdagen beslutat i enlighet med regeringens förslag. Riksdagens beslut innebär således att antalet anställda inom de gemensamma myndigheterna skall minska med drygt 1 500 fram t.o.m. 1991/92.

Vid behandling av totalförsvarspropositionen uttalade riksdagen att antalet militär- och civilområden liksom andra organisationsfrågor kan tas upp i sambarid med fortsatta besparingssträvanden t.ex. inför ett kommande försvarsbeslut.

Utgångspunkter för ytterligare besparingar

Enligt min mening måste försvarets s.k. gemensamma myndigheter under 1980-lalet få verka med de organisatoriska öch personella förutsättningar som nu lagts fast. På sikt måste dock övervägas fortsatta förändringar för att få en ännu mer kostnadseffektiv organisation. Beslut om sådana ändringar bör kunna ingå i 1987 års försvarsbeslut och förverkligas under 1990-talet.

Jag kan konstalera att det råder samstämmighet rnellan överbefälhavaren och statsmakterna om strävandena att söka uppnå långtgående besparingar och personalminskningar vid de gemensamma myndigheterna. Jag anser

259

 

Skr. 1982/83:103  emellertid att statsmakterna nu inle disponerar ett lillräckligt allsidigt

Del II                      underlag för att på sikt kunna föreslå ytterligare besparingsåtgärder utöver

dem som nu är beslutade. Ett sådant vidgat beslutsunderlag måste därför utarbetas. Detta bör enligt min mening ske genom en särskild utredning och utgå från de överväganden och förslag som redovisades i prop. 1981/82:102 (bil. 2 sid 77-79).,

Jag anser att utgångspunkten således skall vara att på sikt uppnå mer långtgående besparingar bl.a. genom att ytterligare samordna verksamheten och resurserna mellan försvarets gemensamma myndigheter. Möjligheterna att samla uppgifter av likartad karaktär eller som fordrar likartad kompetens till en eller ett mindre antal myndigheter än f.n. bör särskilt studeras. Vidare bör utredningen överväga och lämna förslag till sådan verksamhet som i elt mer långsiktigt perspektiv kan bedrivas i andra former med en lägre ambitionsnivå och därmed till lägre kostnader än f.n., eller helt ulgå. Frågan om ytterligare delegering av beslutsbefogenheter bör uppmärksammas och beaktas, i övervägandena om detta kan leda till minskat personalbehov.

Försvarets forskningsanstalt intar i viss mån en särställning bland de aktuella myndigheterna bl.a. genom sin karaktär av gemensamt organ för totalförsvaret. Jag har i prop. 1981/82:102 slagit fast att försvarsforskningen bör ha en i princip likvärdig ställning i förhållande till de olika totalförsvars­myndigheterna. Detta hindrar inte att samordning av enskilda delar av verksamheten med andra myndigheter kan prövas.

Frågan om antalet militär- och civilområden bör också förberedas jämsides med arbetet ifråga om de gemensamma myndigheterna.

Utredningen bör även klarlägga inom vilka områden som en bättre samordning kan nås mellan försvarets gemensärrima myndigheter och myndigheter utanför försvarsdepartementets verksamhetsområde. Därvid bör bl.a. övervägas om arbetsuppgifter kan föras över från en sektor till en annan för att på så sätt möjliggöra personalinskränkningar och andra kostnadsreduceringar inom statsförvaltningen.

Personalminskningarna måste vara balanserade i förhållande till uppgifts-och ambitionsförändringarna så att inte bristande personalresurser ersätts med varaktigt engagerade konsulter eller genom liknande åtgärder. Det är angeläget att della förhållande särskilt uppmärksammas under utrednings­arbetet.

Ett utredningsarbete av det här slaget bör enligt min mening bedrivas parallellt med - och i viss mån med beaktande av - det kommande perspeklivplanearbetet inom främst försvarsmakten. Utredningen måste även skaffa sig en överblick över och god kännedom om de utredningar och förberedelser som f.n. pågår vid berörda myndigheter med anledning av de nu gällande personalminskningsmålen. Det är också enligt min mening nödvändigt att utredningen följer det översynsarbete som bedrivs - eller kommer alt bedrivas - vid myndigheter utanför försvarsdepartementets verksamhetsområde.

Jag bedömer att det arbete som måste bedrivas blir omfattande och komplicerat, om de intentioner som uttalats av försvarskommillén och regeringen skall kunna förverkligas. Arbetet bör därför bedrivas i elappform med en successiv avrapportering, så att regeringen och berörda myndigheter kan följa utredningsarbetets gång. Därigenom skapas möjligheter för regeringen att fortlöpande inrikta utredningen och samordna dess arbete 260

 

med  de   riktlinjer  som   kommer  atl   ligga   lill  grund  för  den   övriga    Skr. 1982/83:103
försvarsplaneringen.                                                                   Dir. 1982:57

Jag anser att det inledande arbetet av både tids- och kostnadsskäl bör genomföras av en särskild utredare. Den första etappen som främst kommer att beslå av planläggning, underlagsinsamling, idéskapande och problemfor­mulering och andra åtgärder av förstudiekaraktär bör avrapporteras under första halvåret 1983. Därefter bör utredningens arbetsinriktning komplette­ras och preciseras genom tilläggsdirektiv. Jag är inte nu beredd att ta ställning till och föreslå i vilken form som det fortsatta utredningsarbetet bör bedrivas. Jag vill inte utesluta att resultatet kan få omfattande personal-, regional- och sysselsättningspolitiska konsekvenser. Det kan därför finnas skäl som talar för att den senare delen av utredningsarbetet bör ske inom ramen för en parlamentariskt sammansatt kommitté, t.ex. den kommitté som skall förbereda 1987 års försvarsbeslut.

Åtskilliga av de berörda myndigheterna har större eller mindre delar av sin verksamhet lokaliserad utanför Stockholmsområdet. Utredaren bör därför i sitt arbete beakta vad riksdagen vid skilda tillfällen uttalat beträffande den offentliga sektorns roll i regionalpolitiken.

Utredaren bör vid arbetets början och under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilka staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att framföra synpunkter.

HemstäUan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att överväga möjligheterna dels till strukturförändringar och ytterligare kostnadsreduceringar inom försvarets s.k. gemensamma myndigheter, dels till ökad samordning med övriga statliga myndigheter

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)

261

 

Skr. 1982/83:103       Översyn av den statliga lönegarantin vid konkurs

Del II

Dir. 1982:58

Beslut vid regeringssammanträde 1982-01-28 Chefen för arbetsmarknadsdepartementet, statsrådet Eliasson, anför.

Gällande ordning                                               *

Lagen (1970:741) om statlig,lönegaranti vid konkurs (ändrad senast 1979:344) trädde i kraft den 1 januari 1971. Lagen innebär att staten svarar för betalning av de anställdas fordringar hos en arbetsgivare som har försatts i konkurs. De fordringar som omfattas av lönegarantin är lönefordringar och andra ersättningar med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrätlslagen (1970:979), pensionsfordringar med förmånsrätt enligt 12 eller 13 § i samma lag och vissa konkurskostnader. Beträffande lön och annan ersättning på grund av anställning gäller garantin endasi fordringar som har förfallit till betalning senare än ett år innan konkursansökningen gjordes och vidare under en uppsägningstid av högst sex månader. För fordringar med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen är garantin maximerad till ett belopp som motsvarar tolv basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Garantibeloppen betalas ut av länsstyrelserna. Förfarandet för prövningen av lönegarantifordringar är annars olika för ordinära resp. mindre konkurser.

I en ordinär konkurs utgår betalning endast för fordringar som har bevakats i konkursen. Konkursförvaltaren har därvid att utreda och pröva anspråken. Förvaltaren skall snarast efter konkursbeslutet underrätta länsstyrelsen om fordringar på lön under uppsägningstid, om fordringen enligt förvaltarens bedömande är klar. Underrättelse bör under samma förutsättningar lämnas även om andra fordringar som omfattas av garantin. I övrigt skall underrättelse lämnas när en fordran har blivit utdelningsgill. Samtidigt som förvaltaren lämnar underrättelse till länsstyrelsen om en klar fordran skall förvaltaren bevaka den för arbetstagarens räkning.

I mindre konkurser ankommer det på kronofogdemyndigheten atl utreda och pröva lönegarantianspråk. Den i konkursen utsedde förvaltaren skall

anmäla kända löne- eller pensionsskulder lill kronofogdemyndigheten. För konkursdomaren föreligger en skyldighet att sända underrättelse till kronofogdemyndigheten, om del finns anledning anta atl fordran som omfattas av garantin kan göras gällande.

Lönegarantin finansieras genom en arbetsgivaravgift. Avgiften, som ursprungligen var 0,02 procent av lönesumman, har höjts successivt. Sedan den 1 januari 1979 utgår den med 0,2 procent av avgiftsunderlaget.

Lönegarantilagen har ändrats vid flera tillfällen. Således har det maximala

beloppet för betalning enligt lönegarantin höjts upprepade gånger. Från

början var garantin begränsad till tre basbelopp. F.n. uppgår garantin, som

jag tidigare har nämnt, lill ett belopp motsvarande tolv basbelopp när del

gäller fordringar  med  förmånsrätt  enligt  12 §  förmånsrättslagen,  dvs.

fordringar på lön och annan ersättning samt förfallna pensionsfordringar.

När det gäller fordringar på framtida pension omfaltar lönegarantin numera 262

 

dessa utan någon beloppsbegränsning. Anledningen till dessa höjningar har i Skr. 1982/83:103 huvudsak varit de omkastningar i företrädesordningen mellan olika slag av Dir. 1982:58 fordringar som har gjorts och som har medfört att andra fordringar har fått företräde till utdelning i konkursen framför löne- och pensionsfordringar (se prop. 1971:107, InU 18, rskr 221, prop. 1971:178, LU 26, rskr 353 och prop. 1975/76:12, LU 5, rskr 115). År 1975 företogs också vissa ändringar i lönegarantisystemet. Ändringarna syftade främst till att få till stånd snabbare utbetalningar från garantin (prop. 1975/76:19, InU 25, rskr 119). Slutligen ändrades lönegarantilagen år 1979 som en följd av den nya ordningen för handläggning av mindre konkurser (prop. 1978/79:105, LU 19, rskr 309). Under de första åren som lönegarantin gällde höll sig utbetalningarna av lönegarantimedel på en relativt låg och konstant nivå. Därefter ökade emellertid utbetalningarna kraftigt. Efter en inte oväsentlig minskning under budgetåret 1979/80 har under det sist förflutna budgetåret en kraftig ökning åter ägt rum. Utvecklingen framgår av följande sammanställning, som också redovisar de belopp som har återbetalats i form av utdelning i konkurs.

Budgetår Utbetalade belopp          Återbetalade belopp

(milj. kr.)                    (milj. kr:)

1971/72                           19,5                               2,7

1972/73                           24,0                               7,5

1973/74                           27,2                               7,8

1974/75                           24,3                               8,5

1975/76                           60,3                              10,6

1976/77                          134,4                             10,6

1977/78                          294,6                             '31,4

1978/79                          335,5                             24,1

1979/80                          249,5                             31,4

1980/81                          461,4                             46,8

Under andra halvåret 1981 har utbetalningarna uppgått till 201,7 milj. kr.

Utredningens uppgifter

Systemet med en statlig lönegaranti vid konkurs har varit i kraft i ungefär tio år. Lönegaranlireformen har inneburit en väsentUg trygghetsfaktor för de arbetstagare som drabbas av en arbetsgivares konkurs. Det är självfallet angeläget att systemet fungerar tillfredsställande och att alla åtgärder som kan vidtas för att förbättra systemet kommer till stånd.

Även om erfarenheterna av lönegarantisystemet är i huvudsak goda, har under årens lopp aktualiserats en rad frågor och problem söm motiverar att lönegarantin nu utvärderas och ses över. Denna uppgift bör anförtros åt en särskilt tillkallad utredare. Jag går nu över till att peka på några frågor som har berörts i olika sammanhang och som enligt min mening bör utredas och belysas närmare.

En första sådan fråga är att utbetalningarna från lönegarantin har ökat anmärkningsvärt under de senaste åren. Visserligen finns det faktorer som åtminstone delvis kan förklara denna utveckling. En orsak bör givetvis vara den stora ökningen av antalet konkurser som har inträffat. Andra omständigheter av betydelse är att arbetstagarna har fått längre uppsägnings­tider genom införandet av lagen (1974:12) om anställningsskydd, att maximibeloppet successivt har höjts så att del numera utgör tolv basbelopp

 

Skr. 1982/83:103  samt att löne- och pensionsfordringar genom ändringar i förmånsrätlslagen

Del II                     har fått en sämre förmånsrätt till utdelning i konkurs jämfört med vissa andra

fordringar. Det har emellertid också påståtts alt de ökade utbetalningarna från lönegarantin skulle bero på att det genom direkta oegentligheter och bristande kontroll skulle förekomma att utbetalningar sker felaktigt från lönegarantin. Denna fråga har berörts bl.a. i riksdagen (se mot. 1977/ 78:1004, LU 1978/79:19, rskr 1978/79:309) och har uppmärksammats även i det arbete med frågor rörande ekonomisk brottslighet som på regeringens uppdrag utförs av brottsförebyggande rådet (jfr justitieutskottets betänkan­de 1980/81:21). Bland förfaranden som har uppmärksammats kan nämnas konstruerandet av s.k. personalbolag och anställning av närslående på mycket förmånliga villkor.

Vidare har det påtalats att lönegarantin har kommit att få en annan användning än den som ursprungligen var tänkt (se bl.a. Ds A 1979:7). Lönegarantin har således medfört att konkurs många gånger framstår som etl förmånligt sätt inte bara för avveckling av ett företag som befinner sig på obestånd utan även för rekonstruktion av sådana företag genom att lönegarantin betalar en stor del av konkursboets driftskostnader för tiden efter konkursen. Det har också gjorts gällande att lönegarantin kan bidra till att göra konkurs till en förmånligare åtgärd för rekonstruktion än andra alternativ, såsom exempelvis ackord. I de fall där konkursalternativet väljs har konkursförvaltaren möjligheter att utnyttja det anstånd som lönegaran­tin medför för att undersöka olika alternativ att överlåta verksamheten till nya ägare. Detta kan i vissa fall vara angeläget från arbetsmarknads-, industri- eller regionalpolitiska synpunkter.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört bör utredaren undersöka om lönegarantin snedvrider valet av form för rekonstruktion av företag och, om så visar sig vara fallet, föreslå hur en snedvridning skall kunna undvikas. Enligt min mening är det vidare angeläget att de bakomliggande orsakerna till den ökning i utbetalningarna från lönegarantin som har förekommit närmare klargörs och analyseras så att man får ett underlag för att bedöma om kontrollen behöver göras effektivare eller om andra åtgärder behöver vidtas. Vid sina överväganden bör utredaren hålla i minnet att det alltid är en avvägningsfråga i vilken omfattning olika kontrollåtgärder bör sättas in och att kontroUapparaten inte bör vara vidlyftigare och dyrare än att den är ekonomiskt motiverad..

Som framgår av vad jag har anfört i det föregående gäller olika regler om hanteringen av lönegarantiärendena beroende på huruvida konkursen handläggs som en ordinär eller mindre konkurs. Fr.o.m. den 1 januari 1980 har omfattande ändringar av bestämmelserna om konkursförvaltning och tillsynen över konkursförvaltning genomförts. Bl. a. har ordningen för handläggning av mindre konkurser närmats till handläggningsformen i ordinära konkurser. En viktig nyhet därvid är att förvaltare så gott som alltid skall förordnas även i mindre konkurser. Vidare utövas tillsynen över förvaltningen numera i samtliga konkurser av kronofogdemyndighet i egenskap av tillsynsmyndighet.

De nu redovisade ändringarna i reglerna om förvaltning i konkurser

öppnar möjligheter att tillskapa en enhetligare ordning för handläggningen

av lönegarantiärenden.  Det bör därför ingå i  utredningsuppdraget att

undersöka om inle prövningen av alla sådana ärenden kan  anförtros 264

 

exempelvis konkursförvaltarna. En fråga som därvid särskill måste upp- Skr. 1982/83:103 märksammas är att en ordning tillskapas som motsvarar den materiella Dir. 1982:58 prövning som kronofogdemyndigheterna f.n. gör. I det sammanhanget ligger det också nära till hands att överväga om inte kronofogdemyndigheternas tillsynsbefogenheter i lönegarantiärenden skulle kunna förstärkas. Mot bakgrund av den diskussion som har förekommit om länsstyrelsernas medverkan som utbetalningsmyndighet i fråga om lönegarantin bör utreda­ren vidare undersöka om detta är en lämplig ordning eller om utbetalning­arna bör handhas av någon annan myndighet.

En annan fråga som jag har uppmärksammat och som har beröring med ordningen för utbetalningen av lönegarantimedel är att det råder en viss osäkerhet om hur långt ulbetalningsmyndighetens skyldigheter sträcker sig när det gäller att granska och rätta fel i utbetalningsbesked som konkurs­förvaltare lämnar till länsstyrelsen. Enligt min mening bör utbetalningsmyn­digheten eller en tillsynsmyndighet med större befogenheter ha möjligheter att företa en materiell prövning och rätta till felaktigheter i dessa ärenden. Det är otillfredsställande att det råder osäkerhet på en så viktig punkt och frågan bör därför utredas närmare för att klarare regler skall kunna tillskapas.

År 1975 vidtogs en rad ändringar i lönegarantisyslemet i syfte att nedbringa handläggningstiderna och därmed påskynda utbetalningarna från lönegaran­tin. Erfarenheterna visar emellertid att det, trots dessa ändringar, kvarstår en del problem när del gäller utbetalningen av lönegarantimedel. Det är framför allt konkursförvaltarna som upplever svårigheter i dé fall då företag med tillgångar och med rörelsen i full drift går i konkurs. Problemet är att förvaltaren i konkursens inledningsskede har svårt att bedöma i vad mån man vågar använda konkursboets tillgångar för utbetalning av lönerna. Får förvaltaren inte göra det, är det svårt att fortsätta rörelsen. Önskemål har förts fram att konkursförvaltaren skall ges möjlighet att rekvirera lönemedel från länsstyrelsen eller förskottera lönerna ijr konkursboet. I den praktiska tillämpningen har det förekommit att man har varit tvungen att tillgripa lösningar som delvis går vid sidan av den ordning som gällande lagstiftning anvisar för att klara av de här problemen. Utredaren bör mot denna bakgrund även gå närmare in på denna fråga.

Enligt 12 § förmånsrättslagen och 13 § lagen om anställningsskydd gäller en avräkningsregel som innebär alt från uppsägningslönen och därmed också från lönegarantin skall avräknas lön som arbetstagaren under uppsägnings­tiden har förvärvat i annan anställning som han skäligen har bort godta. Under senare tid har det i olika sammanhang påståtts att arbetstagare som under uppsägningstid uppbär lönegarantimedel skulle vara ovilliga att ta tillgängligt lämpligl arbete. Frågan har nyligen behandlats i riksdagen. I enlighet med vad som därvid uttalades (AU 1980/81:3) bör det ingå i utredningsuppdraget att undersöka hur ifrågavarande regler fungerar i praktiken. Visar det sig att det finns behov av ändringar i reglerna, t.ex. en skyldighet för den som uppbär lönegarantimedel att vara anmäld som arbetssökande på den offentliga arbetsförmedlingen, bör utredaren lägga fram förslag till sådana. En utgångspunkt vid översynen av dessa regler bör vara att de skall tillämpas på samma sätt som bestämmelserna om lämpligt arbete i arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet. En fråga som i detta sammanhang också bör prövas är om avräkning bör ske

265

 

Skr. 1982/83:103  även med inkomst av rörelse och ålderspension. Dessutom bör utredaren

Del II                     belysa hur reglerna om arbetstagarinflytande i samband med driftsinskränk-

ningar och nedläggningar har kommil att påverka lönegarantin.

Enligt 11 § lönegarantilagen tillkommer rätten till betalning i princip endast arbetstagaren och exempelvis inte den som har förvärvat löneford­ringen från honom. Tidigare fanns bara ell undantag från denna regel. Detta undantag, som fortfarande gäller, innebär att garantin omfattar även lönefordran som efter konkursbeslutet har överlåtits till arbetslagarens fackliga organisation eller till en fond i vars förvaltning organisationen deltar. Efter 1975 års ändringar i lönegafantilagen täcker garantin också bl.a. facklig medlemsavgift under förutsättning att avgiften före konkursen har innehål­lits men inte betalats ut av arbetsgivaren. Syftet med ändringen var att förhindra att arbetstagaren blir tvingad att betala sin medlemsavgift två gånger. Enligt gällande regler skall vidare länsstyrelserna vid utbetalning av garantibelopp fullgöra arbetsgivarens skyldigheter endast i fråga om skatteavdrag, beslut om införsel eller utmätning i lön och kontrolluppgifter för inkomsttaxeringen. Någon skyldighet att medverka vid uppbörden av fackliga medlemsavgifter som avser tiden efter konkursen föreligger däremot inte. Denna fråga har uppmärksammats i en motion i riksdagen (mot. 1977/78:614). I sitt av riksdagen godkända betänkande (AU 1978/79:5) har arbetsmarknadsutskottet uttalat att utskottet utgår från att också denna fråga tas upp till prövning i samband med en kommande översyn av lönegaranti-systemet. Mot denna bakgrund bör frågan ingå i utredningsuppdraget.

Slutligen vill jag peka på att del har förekommit vissa komplikationer i den praktiska tillämpningen av lönegarantin i fall med internationell anknytning. Det har framför allt varit frågan om situationer då konkurs har inträffat i Sverige och arbetstagarna har sysselsatts utomlands eller konkurs inträffat utomlands och arbetstagarna har varit sysselsatta i Sverige. Även dessa komplikationer bör uppmärksammas av utredaren.

Vid uppdragets fullgörande bör utredaren samråda med de myndigheter och organisationer saml andra utredningar som berörs av uppdraget. Utredaren bör vidare undersöka vilka erfarenheter som man har i andra länder av lagstiftning inom förevarande område.

Utredaren bör dessutom vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dessa tillfälle att framföra synpunkter.

Om utredaren föreslår ändringar av gällande ordning, bör förslagens kostnadskonsekvenser analyseras. Eventuella förslag bör utarbetas med beaktande av vad dåvarande chefen för budgetdepartementet den 13 mars 1980 har anfört i direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer (dir. 1980:20). Utredaren bör särskilt uppmärksamma de möjligheter att göra besparingar som kan finnas.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet

all tillkalla en särskild utredare för atl göra en översyn av den statliga lönegarantin vid konkurs.

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål

utredaren. 266

 

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar                        Skr.  1982/83:103

att kostnaderna skall belasta tolfte huvudtitelns kommittéanslag.          Dir. 1982:59

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)

Utvärdering av en svensk miljökvalitetsredovisning

Dir 1982:59

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-30.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Dahlgren, anför.

Miljödatanämnden (Jo 1974: A) har sedan år 1974 bedrivit ett utvecklings­arbete rörande miljöinformation. Ett projekt inom ramen för denna verksamhet har gällt en försöksverksamhet med atl utveckla en redovisning av den svenska miljökvaliteten. Syflel har varit att ge en bred översikt när det gäller miljösituationen och miljöutvecklingen i landet.

I proposilion 1981/82:48 om upprättande av en toxikologisk informations­service, m. m. anförde jag följande:

'Tör egen del ser jag del som värdefullt att ett försök till miljökvalitets-redovisning initierats av nämnderi. Innan redovisningen lagts fram och utvärderats anser jag det dock inte möjligt att ta ställning till frågorna om behovet av en fortsatt verksamhet med en särskild svensk miljökvalitetsre­dovisning, den närmare utformningen av verksamheten eller förhållandet mellan en sådan redovisning och myndigheternas normala informationsverk­samhet. Dessa frågor bor därför tas upp i ett senare sammanhang".

Som resultat av projektet har en provutgåva med titeln "Blågul miljö" utkommit i juni 1982. Provutgåvan har tillkommit under medverkan av elt stort antal experter och ett särskilt publikationsråd med representanter för olika delar av miljövårdsarbetet i landet.

Den föreliggande provutgåvan bör nu utvärderas. En särskild utredare bör enligt min mening tillkallas för denna uppgift.

Utredaren bör mol bakgrund av utvärderingen av provutgåvan bedöma behovet av en fortlöpande redovisning av miljökvaliteten. Därvid bör också den närmare inriktningen och utformningen av en fortsatt verksamhet övervägas. Vidare bör utredaren studera förhållandet mellan en sådan redovisning och annan publikations- och informationsverksamhet på miljö­vårdsområdet och belysa de samlade kostnaderna för verksamheten. Utredaren skall därvid också beakta vad som anförts i regeringens direktiv (1980:20) angående finansiering av reformer.

Utredaren bör senast den 15 oktober 1982 lämna en plan över utrednings­arbetets uppläggning. Arbetet bör redovisas senast den 1 maj 1983.

267

 

Skr. 1982/83:103     Med hänvisning till vad jag nu har, anfört hemställer jag att regeringen

Del II                    bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en särskild utredare för att göra en utvärdering av den svenska mil jökvalitetsredovisningen,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta tionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)

Utredning om återkallelse av farliga varor

Dir 1982:60

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-30. Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Molin, anför.

Bakgrund

Produktsäkerhet har ägnats stor uppmärksamhet i vårt land. Lagstiftning riktad mot farliga varor finns på en rad områden. Den tar delvis sikte på att skydda speciella grupper, såsom konsumenter och arbetstagare. Delvis avser den mera allmänna intressen, t. ex. på miljövårdsområdet. Som exempel på sådan lagstiftning kan här nämnas läkemedelsförordningen (1962:701), livsmedelslagen (1971:511), lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor, marknadsföringslagen (1975:1418) och arbetsmiljölagen (1977:1160).

Företagens produktutveckling är givetvis av grundläggande betydelse för att uppnå en större produktsäkerhet. Flera myndigheter är också engagerade i arbetet med produktsäkerhet. Till dem hör socialstyrelsen, livsmedelsver­ket, produktkontrollnämnden, naturvårdsverket, marknadsdomstolen, kon­sumentverket/KO och arbetarskyddsstyrelsen. Det bör vidare framhållas att del internationella erfarenhetsutbytet om produktsäkerhet är av slor vikt.

Det hittills bedrivna arbetet med produktsäkerhet har till främsta ändamål
att förhindra att farliga varor kommer ut på marknaden. Möjligheterna till
ingripande i syfte alt avlägsna en sådan vara från marknaden, sedan varan väl
har försålts till den som slutligen skall använda eller förbruka den, är däremot
i flera hänseenden oreglerade. De myndigheter som har ansvar för
produktsäkerhet tar dock ofta initiativ också i fråga om varor som redan har
nått den slutlige användaren.
.,,„                            Frågan om återkallelse av farliga varor som ett komplement till gällande

 

lagstiftning om produktsäkerhet har på senare tid aktualiserats i olika    Skr. 1982/83:103 sammanhang. Jag vill här inledningsvis beröra vad som i dessa sammanhang     Dir.  1982:60 brukar innefattas i begreppet återkallelse.

Av den debatt som har förekommit, framför allt den konsumentpoUtiska, kan utläsas att man med återkallelse normalt avser att en näringsidkare erbjuder sig att ta tiUbaka sålda varor, t. ex. genom att köpa dem åter eller låta varorna gå i avräkning mot annan leverans eUer i samband med att köpet hävs. Vanligen synes man härutöver med återkallelse närmast tänka sig ett förfaltningsreglerat förfarande, som innebär att en myndighet kan ålägga en näringsidkare att erbjuda sig att ta tillbaka de farliga varorna. I diskussio­nerna kring ett sådant förfarande brukar vidare förutsättas, att det skall kunna utnyttjas också för vad som kan vara mindre långtgående ingripanden. Som exempel kan nämnas åläggande att rätta till säkerhetsbrister i redan sålda varor eller att gå ut med information om hur köparen skall undvika vissa faror. Vanligtvis brukar man också förutsätta, att en tillämpande myndighet skall kunna ålägga näringsidkaren att på lämpligt sätt underrätta köparna om att en åtgärd av nu nämnt slag är aktuell. För enkelhetens skull kommer jag i det följande att använda begreppet återkallelse för att täcka hela det här beskrivna fältet av åtgärder.

Framställningar i frågan m. m.

Konsumentverket har i skrivelse till handelsdepartementet våren 1979 föreslagit att en utredning om återkallelse av farliga produkter tillsätts.

För att effektivare skydda den som förvärvat produkter rined undermåliga säkerhetsegenskaper mot att skadas bör enligt konsumentverkets mening skyldighet införas för tillverkare, importörer, grossister eller senare säljled att erbjuda konsumenter som förvärvat en farlig produkt antingen att mot återbetalning lämna tillbaka produkten eller att få den kompletterad eller ändrad så att risken reduceras eller att få den utbytt mot en produkt utan säkerhetsdefekt. På motsvarande sätt bör en näringsidkare vara skyldig att återta varor som har distribuerats till senare led i försäljningskedjan eller att byta ut dem mot produkter utan säkerhetsdefekt. När det gäller skaderisken torde det få krävas att denna är kvalificerad för att förordnande om återkallelse skall kunna ske.

Företagen ifråga bör enligt konsumentverkets mening vara skyldiga att - i sådana fall där man inte har möjlighet att spåra köparen eller senare säljled individuellt - ge omfattande publicitet åt erbjudanden om återtagande, justering etc.

Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckUng (OECD) har våren 1981 rekommenderat medlemsländerna att bl. a. överväga lagstiftning på området.

269

 

Skr. 1982/83:103     Uppdraget

Del II

Behovet av åtgärder

Enligl min mening är tiden nu mogen att överväga frågan om lagstiftning för att möjliggöra återkallelse av farliga varor. För uppgiften bör en kommitté tillkallas.

Kommittén bör till en början närmare kartlägga innebörden av gällande rätt på olika produktområden i nu aktuellt hänseende samt undersöka vilka utomrättsliga förfaranden som tillämpas. Jag vUl i sammanhanget påminna om att konsumentköplagen (1973:877) under vissa förutsättningar ger en konsument rätt att häva köp av en farlig vara. På bl. a. arbetar- och miljöskyddsområdena kan användningen av en farlig vara förbjudas.

Som ett nästa steg bör kommittén granska de praktiska erfarenheterna från hittillsvarande arbete hos de myndigheter som övervakar produktsäker­het. Härutöver bör kommittén söka bedöma tänkbara kommande situatio­ner, där farliga varor skulle kunna nå ut på marknaden. Härvid bör man kunna utgå från att den under senare tid utbyggda regleringen för produktsäkerhet leder till färre situationer där farliga varor kommer ut på marknaden.

Utifrån dessa överväganden bör kommillén ta ställning till om nuvarande ordning behöver kompletteras med någon form av återkallelse av farliga varor. Kommittén bör här inte vara bunden av någon bestämd tolkning av begreppet utan kunna pröva olika alternativ-1, ex. hävning av köpet, rätt till ersältningsvara eller reparalionsåtagande - och kombinationer av sådana. Också sådana informationsålägganden som jag nyss har nämnt bör övervä­gas. I elt nytt system är det sannolikt lämpligt att tillämpande myndigheter får möjlighel att välja den åtgärd, som med hänsyn lill graden av farlighet hos varan m. m., bedöms som lämplig.

Kommittén har härvid givetvis att noga pröva bl. a. kostnader och övriga konsekvenser för konsumenter och företag av ett förfarande med återkallelse Uksom behovet av rimliga planeringsförutsättningar för berörda näringsid­kare.

270

Regelsystemet m. m.

Finner kommittén att någon form av återkaUelsesystem bör inrättas har kommittén att överväga utformningen av ett sådant system. Om lagstiftning befinns vara nödvändig bör kommittén lämna förslag därtill.

En huvudfråga blir då att avgränsa de områden inom vilka återkallelse skall kunna ske. Behovet kan variera mellan olika områden beroende på vem som är köpare eller förbrukare. Frågan om ett återkaUelsesystem har hittills framför allt diskuterats som ett konsumentpolitiskt medel. För varugrupper där en obligatorisk förhandskontroll av produkter sker, t. ex. beträffande läkemedel, kan behovet se annorlunda ut än för områden utan sådan förhandsgranskning. Generellt synes det lämpligt att ett system av detta slag skulle få tillämpas på områden där försäljningsförbud beträffande farliga varor kan meddelas. Också där användningsförbud har meddelats skulle ett återkallelseförfarande kunna ha betydelse.

 

Särskilda överväganden bör ägnas åt tjänstesektorn. Därvid bör uppmärk- Skr. 1982/83:103 sammas de särskilda frågor, som kan uppkomma på grund av att en tjänst Dir. 1982:60 ofta består av två led, nämligen dels tillhandshållande av material i form av exempelvis reservdelar, dels utförande av arbete. Det kan därför bli aktuellt att överväga om någon form av återkallelse bör kunna gälla inte bara försålda varor utan även produkter som efter det att de har reparerats e. d. har blivit farliga till följd av del sätt på vilket reparationen etc. har utförts. Konsumenttjänstutredningen har i sitt betänkande (SOU 1979:36) Konsu­menttjänstlag uppmärksammat frågan om produktsäkerhet på tjänsteområ­det. På grundval av betänkandet bereds f. n. inom justitiedepartementet frågan om lagstiftning rörande konsumenttjänster.

En annan viktig fråga är hur kvalificerad farligheten skall vara för att återkallelse skall bli aktuell. En naturlig utgångspunkt för denna bedömning bör kunna vara de kriterier som gäller för föräljningsförbud, t. ex. enligt 4 § marknadsföringslagen. Man får dock beakta att ett återkallelseförfarande i sin mest ingripande form kan bli mycket dyrbart. Av bl. a. det skälet bör kommittén överväga om tröskeln för återkallelse - i varje fall i dess mest ingripande form - bör sättas högre än för försäljningsförbud. Liknande överväganden kan bli aktuella om områden där användningsförbud kan meddelas skulle anses böra kompletteras med regler om återkallelse. Det kan vidare vara så att olika åtgärder bör vidtas vid olika grader av säkerhelsbrisler. Genom atl mer ingripande former av återkallelse på detta sätt skulle begränsas till att avse särskilt farliga varor kan man förmodligen också säkerställa att förfarandet får den uppmärksamhet hos konsumenter­na, som krävs för att det skall bli effektivt.

Om ett återkallelseförfarande blir aktuellt uppslår frågan om vem eller vilka som skall kunna åläggas att återkalla. Härvid kan man å ena sidan hävda att det är naturligt att lägga en sådan skyldighet på tillverkaren. Å andra sidan kan också senare led, t. ex. detaljhandeln, från praktiska synpunkter vara lämpliga. Företag kan ha upphört, bytt ägare eller på annat sätt fått en ny skepnad, vilket kan påverka möjligheterna till återkallelse. Företag i utlandet kan medföra särskilda problem. Kommittén bör överväga dessa frågor liksom de regressfrågor och andra civilrättsliga spörsmål som kan uppstå i anslutning därtill. I sammanhanget bör nämnas att frågan om regress mellan näringsidkare är aktuell även inom ramen för konsumentköpsutred-ningens (Ju 1977:13) uppdrag. Jag erinrar vidare om att riktlinjekommittén (H 1979:04) bl. a. har till uppgift atl pröva om förbud mot saluhållande enligt 4 § marknadsföringslagen bör kunna riktas inle bara mot den som slutligt saluhåller vara till konsument utan också mot tidigare säljled.

Ytterligare ett problem som kommittén måste ta ställning till blir inom vilken tidsrymd som en eventuell ålerkallelse skall kunna aktualiseras. Av uppenbara skäl kan man inte ha en i tiden obegränsad möjlighet alt föreskriva återkallelse. Här kan olika lösningar tänkas. Den enklaste skulle innebära att återkallelse under alla förhållanden måste beslutas inom en viss tid från försäljning eller marknadsföring. En alternativ lösning kan vara att låta tidsfristens längd påverkas av sådana omständigheter som graden av ovarsamhet från berörda företags sida, överträdelse av eventuella försälj­ningsförbud, varans eller farlighetens natur etc. Kommittén bör här inte bindas vid någon speciell lösning. Jag vill dock framhålla att det naturligtvis är mycket angeläget att en reglering på det här området blir så enkel och

271

 

Skr. 1982/83:103  tydlig som syftena kan medge, bl. a. med hänsyn till de stora ekonomiska

Del II                     värden som här kan beröras och behovet av rimliga planeringsförutsättningar

i näringslivet.

Situationer kan tänkas där en vara har prövats av en myndighet och befunnits inte böra beläggas med försäljningsförbud, varefter t. ex. nya rön angående varans säkerhetsegenskaper senare leder till motsatt bedömning. Kommittén bör särskilt pröva de frågor som uppkommer vid ett återkallel­seförfarande i sådana situationer.

Återkallelse kan komma att avse mycket stora ekonomiska värden. Komrnittén bör därför överväga, om det bör sättas någon form av gräns för hur stora kostnader ett företag får åsamkas lill följd av en återkallelse. Delta spörsmål har uppenbarligen ett nära samband med frågan om etl mera generellt produktansvar. Den senare frågan har behandlats i produktan­svarskommitténs betänkande (SOU 1979:79) Produktansvar II, som år 1979 överlämnades till justitiedepartementet. Den är vidare aktuell bl. a. inom de europeiska gemenskaperna. Kommittén bör beakta utvecklingen på det området.

Frågan om återkallelse har som jag tidigare nämnt även tagits upp av OECD. I några av medlemsländerna, bl. a. USA, tillämpas sedan lång lid tillbaka ett återkaUelsesystem. Kommittén bör ta del av de utländska erfarenheterna.

När det gäller det amerikanska systemet vill jag erinra om att det där finns en särskild skyldighet för tillverkare, distributörer och detaljhandlare att rapportera till ansvarig myndighet när de får information om all en vara inte följer utfärdade säkerhetsnormer eller är defekt, så atl en väsentlig säkerhetsrisk föreligger. Kommittén bör överväga om sådana regler bör ingå även i ett eventuellt svenskt återkaUelsesystem.

Jag vill i detta sammanhang peka på all ett återkaUelsesystem kan, beroende pä dess utformning m. m., medföra handelspolitiska implikatio­ner. Kommittén bör noga beakta de handelspolitiska aspekterna på frågan om återkallelse.

Vidare bör kommittén ta ställning till de praktiska frågor som har samband med effektiviteten i ett återkaUelsesystem, bl. a. frågan om möjligheterna att nå konsumenterna med ett meddelande om återkallelse.

Organisation och resurser

Om kommittén finner en reglering på området påkallad uppkommer också frågan om organisation av verksamheten. Jag vill framhålla att bl. a. resursskäl talar för att de myndigheter som inom en viss sektor f. n. har ansvaret för produktsäkerhetsfrågor också utnyttjas för uppgifter i en utbyggd produktsäkerhetsreglering. Frågor om t. ex. försäljningsförbud och återkallelse kan av naturliga skäl komma att aktualiseras samtidigt och grundas på väsentligen samma underlag, vilket också talar för en nära anknytning till den hittillsvarande organisationen för produktsäkerhetsfrå­gor. Samtidigt är det viktigt att notera, att ett beslut om återkallelse griper in mycket påtagligt i civilrättsUga förhållanden. Som jag tidigare har anfört torde de ekonomiska konsekvenserna för berörda företag i vissa lägen kunna

bli mycket stora. Av bl. a. dessa skäl torde det ligga nära till hands att medge

272

 

överprövning av ett återkallelsebeslut, något som inte alltid är medgivet när Skr. 1982/83:103 det gäller frågor om försäljningsförbud. Ett krav som måste ställas är dock att Dir. 1982:61 • förfarandet organiseras så, att det medger snabba ingripanden.

När det gäller resurser vill jag framhålla att ingripanden med stöd av en eventuell ny reglering på detta område under alla förhållanden måste antas bli sällsynta. Vidare görs redan i dag, som jag har anfört i det föregående, insatser i syfte att få företag att ta tiUbaka farliga varor. Man bör därför räkna med att tillämplingen av en ny reglering kommer att dra endast mycket små myndighetsresurser, vilka väsentligen redan har avsatts. Kostnader uppstår härutöver för företag och konsumenter men uppkommer givetvis även vid återkallelse på frivillig grund.

Kommittén bör i sitt arbete samråda med bl. a. konsumentköpsutredning­en.

För kommittén gäller regeringens direktiv till samtliga utredare och kommittéer om finansieringen av reformer (Dir 1980:20).

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen bemyndigar chefen för handelsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med uppdrag att utreda frågan om återkallelse av farliga varor,

atl utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Handelsdepartementet)

Utredning om dödsbegreppet

Dir 1982:61

Beslut vid regeringssammanträde 1982-07-22

Statsrådet Ahrland anför.

I Sverige är dödsbegreppet av tradition knutet till hjärtslag och andning. När andningen har upphört och hjärtat har slutat att slå betraktas i allmänhet människan som död. I lagstiftningen finns dock inte någon definition av begreppet död.

Dödsbegreppet har vid flera tillfällen diskuterats i riksdagen. Del har i motioner framförts önskemål om utredning av dödsbegréppet. Dessa har dock avstyrkts. När frågan togs upp i riksdagen år 1974 uttalade riksdagen (SoU 1974:31) att de problemställningar av skiftande natur som är förbundna med sjukvård i livets slutskede borde bli föremål för en allsidig översyn. Utgångspunkten borde vara att vården ges ett sådant innehåll att allmänhe­tens förtroende för sjukvården inte rubbas.

Införande av ett nytt dödsbegrepp är enligt utskottet av utomordentligt stor betydelse från rättslig synpunkt. Det påverkar också villkoren för

273

18 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

Skr. 1982/83:103  transplantationskirurgin. En lösning förutsätter inte bara att-som numera är

Del II                     fallet - hjärndöd kan diagnostiseras med full säkerhet utan även att de med

dödsbegreppet förknippade juridiska och etiska frågorna noga har över­vägts. Allmänhetens inställning måste enligt utskottet tillmätas stor betydel­se.

Utskottet framhöll vidare att det är angeläget att förutsättningar för transplantationsoperationer är gynnsamma. I samband med en översyn av frågor om sjukvård i livets slutskede kunde det finnas skäl att även granska tillämpningen av socialstyrelsens cirkulär rörande diagnos och behandling vid totalt och oåterkalleligt bortfall av hjärnfunktionerna (MF 1973:29) ochl övrigt kartlägga problemen inom transplantationskirurgin.

Efter bemyndigande av regeringen tillkallade dåvarande chefen för socialdepartementet i november 1974, sakkunniga för att utreda "Vissa frågor beträffande sjukvård i livets slutskede", SLS-utredningen. Utredning­en fick inga särskilda direktiv, men som utgångspunkt för arbetet skulle ligga socialutskottets betänkande (SoU 1974:31).

Dödsbegreppet kom åter upp till debatt vid 1975 års riksdag. I sitt betänkande (SoU 1975:8) framhöll socialutskottet att införande av ett hjärndödsbegrepp otvivelaktigt skulle vara av stor betydelse för möjligheten att transplantera vissa organ, t. ex. lever och bukspottkörtel, samt ge förutsättningar att förbättra resultaten vid exempelvis njurtransplantationer. Utskottet ansåg emellertid att man inte endast av detta skäl kunde vidta en så vittgående åtgärd som att ändra det dödsbegrepp som av ålder knutits till hjärta och andning. Utskottet poängterade åter att frågan är av utomordent­ligt stor betydelse från rättslig synpunkt och inte kan lösas utan att de med dödsbegreppet förknippade juridiska och etiska spörsmålen noga har övervägts. Man borde därför enligt utskottet söka andra utvägar för att tillgodose transplantationskirurgins behov av goda villkor än att ändra dödsbegreppet. En möjlighet, som enligt utskottets mening kunde förtjäna närmare prövning, vore att genom ändring i transplantationslagen skapa förutsättningar för tillvaratagande av organ och annat biologiskt material innan hjärtverksamheten upphört ifall då det - på det sätt som angivits i cirkulär (MF 1973:29) - konstateras att givarens hjärnfunktioner totalt och oåterkalleligt bortfallit.

Utskottet föreslog att utredningen skulle överväga en sådan lösning. Förutsättningen skulle vara att betryggande garantier för rättssäkerheten kunde uppställas och att särskilda regler som garanterar hänsynstagande till givarens anhöriga kunde införas. Utskottet förmodade att en lagstiftning i enlighet med det anförda skulle kunna vinna allmänhetens förståelse.

Utredningen inriktade sig, i överenskommelse med socialutskottets intentioner, på att finna en lösning som kunde tillgodose transplantations­kirurgins behov utan att dödsbegreppet ändrades.

Det problem som utredningen har sett som sin uppgift att lösa är om man genom ändring i transplantationslagen kan skapa förutsättningar för överföring av organ från personer med totalt och oåterkalleligt bortfall av hjärnfunktionerna även om cirkulationen alltjämt upprätthålls på konstlad väg. Om det kan ske skulle kvaliteten på de erhållna organen närma sig den som erhålls vid överföring från levande givare. Om inte en sådan lösning går att finna skulle risk föreligga att en fortsatt utveckling av transplantations­verksamheten hindras eller fördröjs. 274

 

Att utredningen trots detta inte velat föreslå ett lagreglerat hjärndödsbe- Skr. 1982/83:103 grepp beror till stor del på argumenteringen i de nämnda belänkandena från Dir. 1982:61 socialutskottet 1974:31 och 1975:8. Att ändra det dödsbegrepp söm av ålder knutits till hjärta och andning, bör enligt utskottets mening inte komma ifråga. De skäl som talat mot införandet av hjärndödsbegreppet har framför allt varit av juridisk och psykologisk natur. Utskottet har bl. a. framfört att ett legalt fixerat dödsbegrepp skulle kunna få svåröverblickbara juridiska konsekvenser och har uppenbarligen varit tveksamt till om en ny innebröd av dödsbegreppet skulle accepteras av en vidsträckt opinion.

Utredningen har således ansett att införandet av ett hjärndödsbegrepp inte är ett oavvisligt krav för att transplantationskirurgin skall utvecklas på önskvärt sätt. Behovet av en författningsmässig reglering av dödskriterierna förfaller därmed.

Utredningen har föreslagit en komplettering av transplantationslagens första paragraf med innebörden att "med avliden jämställs i transplanta­tionslagen person med totaltöch oåterkalleligt bortfall av hjärnfunktionerna även om hjärtverksamheten alltjämt upprätthålls på konstlad väg".

I syfte att säkerställa en samordnad utveckling av transplantationsverk­samheten har utredningen föreslagit att ingrepf) enligt transplantationslagen endast skall få utföras i den omfattning och på det sätt socialstyrelsen medger och efter det att frågan underställts regeringen.

Vid remissbehandlingen av utredningens betänkande SOU 1980:48 har merparten av remissinstanserria varit negativa till utredningens förslag om tillägg till transplantationslagen. I flera fall har man i stället förordat att ett hjärndödsbegrepp införs.

Ett flertal av remissinstanserna anser att grunderna för dödförklaring måste frikopplas från villkoren för hur transplantationskirurgin skall förbättras. Dödskriterierna bör enligt dessa remissinstanser vara sådana att de i första hand möjliggör en riktig behandling av den döende människan medan effekterna för transplantationskirurgin måste komma i andra hand.

Flera remissinstanser har framhållit att de inte kan acceptera att begreppet "jämställd med avliden" införs. Dödsbegreppet måste vara entydigt ett antingen-eller. Några remissinstanser anser att utredningen inte tillräckligt har beaktat de juridiska konsekvenserna av sitt förslag.

SLS-utredningen hade inte i uppdrag att förutsättningslöst utreda konse­kvenserna av olika dödsbegrepp. Man såg, som tidigare nämnts, som sin uppgift att finna en lösning som kunde tillgodose transplantationskirurgins behov utan att ändra dödsbegreppet.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att en särskild utredare nu bör få i uppdrag att förutsättningslöst utreda om nuvarande dödsbegrepp bör bibehållas eller om ett hjärndödsbegrepp bör införas. Utredaren bör kartlägga behovet och följderna av ett eventuellt ändrat dödsbegrepp.

Många juridiska konsekvenser är knutna till dödens inträde. En viktig uppgift för utredaren blir att kartlägga de juridiska, medicinska och etiska konsekvenserna av olika dödsbegrepp.

Stor vikt måste läggas vid att människornas förtroende för hälso- och sjukvården inte rubbas. Etiska frågeställningar måste därför tillmätas stor betydelse.

Socialutskottet har hävdat att den aUmänna opinionen inte är mogen för

275

 

Skr. 1982/83:103 . ett nytt dödsbegrepp. SLS-utredningen, liksom socialutskottet, konstaterar
DelII   - ,—   [         dock att man i dag med full säkerhet kan ställa diagnosen hjärndöd. Med

hjärndöd menar man då totalt och oåterkalleligt bortfall av hjärnfunktio­nerna. Om hjärta och andning kan upprätthållas med hjälp av bl. a. respirator så stannar hjärtat ändå vanligen efter några få dagar.

Det är av stor vikt att folk i allmänhet får klart för sig att tillstånd där vissa hjärnfunktioner - tillfälligt eller permanent - fallit bort är något annat än hjärndöd. En sådan vetskap är av grundläggande betydelse för att kunna ta ställning till om elt nytt dödsbegrepp skall införas eller ej.

I uppdraget bör också ingå att överväga om dödsbegreppet bör regleras i lag eller om det även i fortsättningen bör anses i huvudsak vara en medicinsk fråga.

Hjärndödsbegreppet tillämpas i dag i många länder, med eller utan lagstiftning. Utredaren bör ta del av erfarenheter från dessa länder.

Om ett hjärndödsbegrepp skulle införas skulle detta troligen inte medföra att man helt övergav det konventionella dödsbegreppet. I praktiken skulle man säkerligen i flertalet fall även i fortsättningen betrakta upphörandet av andningen och hjärtaktiviteten som det avgörande kriteriet för att en människa är död. Utredaren bör överväga om och i så fall vilka praktiska åtgärder som skulle kunna uppstå härigenom.

Jag erinrar om regeringens allmänna dlläggsdirektiv för kommittéer (Dir. 1980:20).

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden som rör hälso- och sjukvårdsfrågor

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om nuvarande dödsbegrepp bör bibehållas eller om ett hjärndödsbegrepp bör införas,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringens ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Socialdepartementet)

276

 

Utredning av vissa massmediefrågor                     Skr. 1982/83:103

Dir. 1982:62* ..

Dir 1982:62

Beslut vid regeringssammanträde 1982-07-22

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Wikström anför.

1 INLEDNING

I årets budgetproposition (prop. 1981/82:100 bil. 12 s. 149) uttalade jag att en kommitté bör tillkallas för att följa utvecklingen på massmedieområdet under de närmaste åren och bedöma vilka konsekvenser ianspråktagandet av ny teknik kan få i olika avseenden. Jag föreslår att denna kommitté nu tillkallas.

En av flera viktiga frågor för kommittén att behandla är vilka konsekven­ser ianspråktagande av ny teknik kan få för såväl radion och televisionen som andra massmedier. Nuvarande avtal mellan staten och Sveriges Radio AB resp. programföretagen inom koncernen löper ut den 30 juni 1986. Kommittén bör därför även ses som etl led i förberedelserna inför arbetet med att utforma nya avtal.

1.1 Massmediernas roll

Massmedierna är av grundläggande betydelse för en fungerande demokrati. Ett omfattande flöde av information från olika och sinsemellan oberoende källor ger medborgarna bättre förutsättningar att bilda sig en uppfattning och ta ställning i olika frågor. Genom självständiga massmedier utsätts åtgärder av myndigheter och olika maktgrupper i samhället för en fortlöpande granskning, som tvingar dessa att motivera sitt handlande inför allmänheten. Den som vill sättaigångendebatt eller skapa opinioni en fråga kan finna kanal för sina åsikter och den som anser sig angripen kan försvara sig.

En vidsträckt yttrande- och informationsfrihet är en nödvändig förutsätt­ning för att massmedierna skall kunna fungera så som jag har angett. Genom regler i regeringsformen garanteras friheten att på olika sätt meddela iipplysningar eller uttrycka tankar, åsikter och känslor samt att ta del av andras meningar eller att inhämta och ta emot upplysningar. Inskränkningar i dessa friheter får bara göras om vissa särskilt viktiga skäl föreligger. Tryckfrihetsförordningen och lagstiftning som anknyter till denna, främst radioansvarighetslagen, innehåller regler för yttrandefriheten i tryckt skrift samt i radio och TV. Yttrandefrihetsutredningen (Ju 1977:10) har till uppgift att lägga fram förslag om en gemensam grundlagsreglering av yttrandefri­hetsfrågorna i olika medier.

Yttrande- och informationsfriheten räcker emellertid inte ensarrima till för att massmedierna skall kunna fungera så som de bör i ett demokratiskt samhälle. Massmedierna rriåste också ha reella förutsättningar att fungera så att de verkligen ger uttryck för den mångfald av olika åsikter och meningsriktningar somfirins i-samhället. Existensen av många oberoende

 

Skr. 1982/83:103  informationskanaler är en viktig förutsättning för'att en nyhet eller åsikt skall

Del II                     bli allmänt känd även om den är obekväm.

Vid sidan av nu nämnda funktioner, som är centrala element i den demokratiska processen, har massmedierna väsentliga uppgifter på kultur­området. De fungerar som viktiga kanaler för förmedling av olika konstnärliga uttrycksformer. Många människor får sin viktigaste kontakt med musik, teater, konst och litteratur genom massmedierna. Dessa erbjuder därmed också möjligheter för artister, författare och andra konstnärer att föra fram sina verk till en bred publik.

Statens roll i förhållande till press, radio och TV är tvåfaldig. Slaten har genom yttrande- och tryckfrihetslagstiftningen skapat förutsättningar för att massmedierna fritt skall kunna fullgöra sina uppgifter. Vidare strävar staten efter att, utifrån de speciella förutsättningar som gäller inom varje område, möjliggöra en sådan mediestruktur att bredd och mångfald kan upprätthål­las. Däremot gäller statens avsvar för medierna självfallet inte innehållet i de budskap som förmedlas.

Sverige har sedan gammalt en omfattande dagspress, där olika åsiktsrikt­ningar är företrädda. Under 1950- och början av 1960-talet hotades emellertid denna struktur genom att en mängd tidningar lades ned. Utvecklingen föreföll vara på väg mot en situation där endast en tidning skulle överleva på nästan varje utgivningsort. För att förhindra en sådan utveckling och för att bevara bredden och mångfalden inom pressen lämnar staten sedan år 1969 stöd i olika former lill dagspressen. Avsikten med dessa är att förbättra ekonomin för de tidningar som är i underläge på marknaden och att underiätta startande av nya tidningar. För tidningar på annat språk än svenska, för organisationstidskrifter och för kulturtidskrifter finns också statligt stöd.

I sitt betänkande (SOU 1980:32) Stödet till dagspressen konstaterade dagspresskommitten (B 1978:01) att presstödet i stort har fungerat som avsett. Enligt kommittén hade dagspressen sett helt annorlunda ut i dag om inte stödet hade införts.

På radioområdet är situationen en annan än för tidningarna. Etablerings-möjligheterna har hittills varit starkt begränsade eftersom tillgängligt frekvensutrymme i etern inte tillåtit mer än ett fåtal rikstäckande kanaler. Detta har varit ett centralt skäl för att låta radio- och TV-verksamheten bedrivas av endast ett begränsat antal företag. De företag som fått statsmakternas uppdrag att i allmänhetens tjänst svara för radio- och TV-sändningar har ålagts att sörja för stor variation, mångfald och hänsyn till olika åsiktsriktningar och befolkningsgrupper i sitt utbud och garanterats avsevärd frihet från påtryckningar från olika håll.

Denna modell, den s.k. public service-modellen, är ett viktigt medel för att Radio-,och TV-verksamheten skall ge olika delar av befolkningen en likvärdig tillgång till bl.a. information och kultur.

De programföretag till vilka regeringen upplåter rätlen att sända radio-

och TV-program skall utöva denna rätt enligt vad som föreskrivs i radiolagen

(1966:755) och i särskilda avtal mellan staten och programföretagen. Av

radiolagen följer att programföretagens sändningsrätt skall utövas opartiskt

och sakligt och med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och

informationsfrihet skall råda i radio och TV. Vidare följer av lagen att det

demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors 278

 

lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet skall hävdas i      Skr.l982/83:103
programverksamheten.                                                                Dir. 1982:62

Programföretagen är sammanförda i en koncern, Sveriges Radio (SR). De olika företagen inom koncernen är Sveriges Television AB (SVT), Sveriges Riksradio AB (RR), Sveriges Lokalradio AB (LRAB) och Sveriges Utbildnigsradio AB (UR). I de avtal som dessa företag har med staten fastläggs bl.a. principerna om mångfald och kvalitet i programverksamheten. Radionämnden har till uppgift att genom efterhandsgranskning övervaka att programföretagen följer gällande riktlinjer.

Under senare år har inslagen av lokal och regional verksamhet ökat inom radio- och TV-området bl.a. genom tillkomsten av lokalradion år 1975. Också distriklsverksamheten inom SVT byggs ut successivt.

Sedan våren 1979 bedrivs försöksverksamhet med närradio. Närradions uppgift är att vara ett språkrör för det lokala föreningslivet. Föreningarna har i detta sammanhang egen sändningsrätt och svarar självständigt för programverksamheten. Riksdagen har nyligen (prop. 1981/82:127, KrU 1981/82:29, rskr 1981/82:362) beslutat att denna verksamhel ges fastare former.

Enligt min mening fyller såväl närradion som lokalradion en viktig funktion för information, samhällsbevakning och debatt. De utgör därför ett värdefullt komplement till pressen.

1.2 Något öm den tekniska utvecklingen

Den tekniska utvecklingen har under senare tid skapat en rad nya möjligheter, att överföra information på långa avstånd samt att lagra och komma åt information. Samtidigt som den nya tekniken har blivit allt mer förfinad har apparaterna i många fall kunnat göras lätthanterliga och förhållandevis billiga. Denna utveckling kan väntas fortsätta.

Tekniken att med hjälp av satelliter överföra radio- och TV-program används sedan länge för att föra över program mellan olika radio- och TV-företag. Den utveckling som ligger framför oss innebär att denna teknik allt mera kommer att utnyttjas för programöverföringar direkt till det enskilda hushållet. F.n. finns i flera västeuropeiska länder planer på att sända upp direktsändande satelliter. Det gäller också Sverige och de övriga nordiska länderna. När dessa planer realiseras kommer man under senare delen av 1980-talet att inom stora delar av Sverige kunna ta in program från olika europeiska länder.

Kabel-TV-system förekommer i dag på flera håll i Europa, i Sverige dock endast i begränsad omfattning. På grund av satellitulvecklingen och genom den nya tekniken med optiska fiberkablar har dock intresset ökat för atr etablera kabelsystem. Ett sådant intresse har bl.a. redovisats från televerket. Kabelsystem baserade på optiska fibrer är, enligt verket, ett viktigt led i en långsiktig utveckling mot ett landstäckande s.k. bredbandigt telenät. Genom att kapaciteten i fiberoptiska kabelnät blir avsevärd kan näten användas för många olika typer av informationsöverföring. Om kabelöverföring utnyttjas för TV-distribution blir det möjligt att sända program i flera TV-kanaler än vad frekvenstillgången i etern medger.

Kabelsystem kan också användas för andra typer av informationsöverfö­ring, t.ex.  redaktionellt producerad text eller information som lagras i

279

 

Skr. 1982/83:103  databaser. Även annan bildöverföring än TV-distribution kan till rimliga

Del II                     kostnader bli möjlig på detta sätt.

Tillkomsten av lätthanterliga apparater för inspelning och återgivning av ljud och bild har redan fått påtagliga konsekvenser. Ljudkassettbaridspelar-na har avsevärt ökat spridningen av inspelad musik. Genom videogramtek-niken har motsvarande möjligheter öppnats för rörliga bilder.

Den elektroniska kommunikationstekniken har en starkt internationell prägel. Utveckling av nya tekniska lösningar och produkter pågår inom länder med en avancerad industri på detta område. Allt flera länder tar också i bruk den nya tekniken.

Detta kommer med all säkerhet att få effekter också på vårt land. Detta gäller i särskilt hög grad när direktsändande TV-satelliter tas i bruk. De program som sänds från sådana satelliter kommer även om de främst är avsedda för det sändande landets befolkning, att kunna tas emot också utanför landets gränser. Det kommer också atl vara möjligt att genom kabelteknik sprida programmen utanför satelliternas räckvidd. Den nya tekniken kommer förmodligen också atl utnyttjas på helt nya områden.

Den kommunikationstekniska utvecklingen är också av betydande indu­stripolitiskt intresse. Det är mycket angeläget att den svenska elektronikin­dustrin även framgent får förutsättningar att finnas med i det främsta ledet vid utvecklingen av nya kommunikationssystem och utvecklandet av internationellt konkurrenskraftiga produkter på detta område.

Teknikutvecklingen, som i och för sig kan komma att leda till mänga förbättringar, kan emellertid också få negativa återverkningar för de massmedier som f. n. spelar huvudrollen som förmedlare av information, opinionsbildning och kultur. I en sådan situation är det angeläget att såväl regler och villkor för utnyttjande av den nya tekniken som massmediepoli­tiska åtgärder i övrigt ges en sådan utformning att massmediernas väsentliga funktioner kan fullgöras även i fortsättningen.

2 KOMMITTÉNS ARBETSUPPGIFTER

2.1 Vissa utgångspunkter

Under de senaste åren har en rad olika utredningar behandlat olika delar av massmedieområdet. Av dessa har dagspresskommittén och radiorättsut­redningen (U 1979:05), videogramutredningen (U 1977:05), närradiokom­mitlén (U 1978:11), informationsteknologiutredningen (U 1978:12) och datadelegationen (B 1980:3) redovisat sina uppdrag.

Var och en av de nämnda utredningarna har från sina speciella utgångspunkter lagt fram förslag om olika mediepolitiska åtgärder.

Ingen har dock haft till uppgift att beakta de samlade effekterna av den

snabba tekniska utvecklingen för mediestrukturen i stort. Enligt min mening

är det emellertid mycket angeläget att vi snarast skaffar oss en helhetssyn på

denna utveckling och dess effekter på massmedierna. Den nya kommittén

bör därför bedriva sitt arbete med en sådan utgångspunkt. Kommittén bör

givetvis utnyttja det underlag som finns i de tidigare nämnda utredningarnas

betänkanden.

Tidigare erfarenheter har visat att nya tekniska lösningar" på massmedie-
280                                                                           J                      B    y

 

området i begynnelsen främst erbjuder nya sätt att sprida samma innehåll     Skr. 1982/83:103 som tidigare. Så småningom, när de nya möjligheterna har hunnit bli     Dir. 1982:62 utforskade, uppkommer nya innehållsformer och användningsområden som är typiska för den nya tekniken.

I ett inledande skede, när de rent tekniska möjligheterna kan urskiljas, bemöts det nya ofta med skepsis eller misstro. Det kan synas överflödigt att satsa resurser på något som främst framstår som nya sätt atl ge spridning åt ett innehåll sorii redan förmedlas på annat sätt.

Enligt min mening måste man vara öppen för att de nya tekniska lösningarna inte enbart kan tillgodose människors behov av nyheter, konstnärUga upplevelser och underhållning på samma sätt som nuvarande massmedier. Jag vill särskilt peka på den möjlighet till tvåvägskommunika­tion som de nya medierna erbjuder. Härigenom skapas förbättrade förutsättningar för informationssökning och kontakt mellan människor över stora avstånd och därmed också för kontakt och informationsutbyte inom mindre grupper.

Grundläggande för kommitténs arbete bör vara atl en vidsträckt yttrande-och informationsfrihet skall råda i massmedierna. Utgångspunkten måste alltid vara att inskränkningar i yttrande- och informationsfriheten endast bör göras om det finns särskilt starka skäl för detta. Med detta menar jag inte bara att en så långt möjligt oinskränkt frihet bör råda att genom massmedierna meddela och ta del av upplysningar och åsikter, utan också att det bör finnas praktiska möjligheter att utnyttja dessa friheter. Först då finns möjlighet för olika åsiktsriktningar att komma tili tals, och för atl massmedierna kan tillgodose skilda behov och önskemål. Yttrandefrihets­utredningen (Ju 1977:10) väntas lägga fram sina förslag under år 1982. Kommittén bör beakta utredningens principiella synpunkter och statsmak­ternas ställningstagande till dess förslag.

En utbyggnad av kabel-TV-system kan leda till att vi får fler kanaler än f. n. för TV-överföring. Programutbudet kan, om så bedöms önskvärt, ökas genom att program från nya sändare distribueras i kabelnätet. En sådan utveckling leder till förbättrade förutsättningar att utnyttja yttrandefriheten. En utgångspunkt för kommittén bör därför vara att kommande tekniska möjligheter till ett större programutbud också skall utnyttjas.

I bedömningen av vilka konsekvenser den tekniska utvecklingen kan väntas få bör kommittén studera såväl vilka möjligheter de tekniska nyheterna själva kan föra med sig som vilka följderna kan bli för våra nuvarande massmedier. Mot bakgrund av en helhetssyn på massmediestruk­turen bör kommittén överväga vilka åtgärder som behövs för alt massmedi­erna skall kunna fullgöra sin uppgift att erbjuda allmänheten ett rikt och varierat informations- och kulturutbud.

Kommittén bör också belysa effekterna av den tekniska utvecklingen för folkrörelsernas möjligheter till opinionsbildning och verksamhet och försöka beskriva de framtida konsekvenserna.

I propositionen (1981/82:123) om samordnad datapolitik (bil. 1, s. 19) redovisas de rekommendationer vad gäller nya medier som avgivits av datadelegationen i rapporten (DsB 1981:20) Samordnad datapolitik. Före­dragande statsråd anser att dessa rekommendationer (nr 12-14) innehåller väsentliga utgångspukter vid bedömningen av de samhällsåtgärder som kan behöva vidtas för atl åstadkomma en socialt önskvärd användning av nya

281

 

Skr. 1982/83:103  mediersomt. ex.teledata. Kommittén bör beakta dessa utgångspunkter i sitt.

Del II                     arbete.

Vid utformningen av förslag till åtgärder bör kommittén beakta att möjligheterna till nya statliga utgiftsåtaganden f. n. är utomordentligt begränsade. Jag hänvisar till de av regeringen den 13 mars 1980 beslutade direktiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finan­siering av reformer (Dir. 1980:20).

Mot bakgrund av vad jag har anfört kan kommitténs arbetsuppgifter hänföras till tre större områden. En uppgift är att belysa vilka effekter den tekniska utvecklingen kommer att få på den nuvarande massmediestruktu­ren och mot bakgrund av en sådan belysning överväga olika mediers roll och funktioner. En andra uppgift är att undersöka olika användningsområden för ny teknik, främst kabel-TV-systemen. En tredje uppgift blir alt överväga vilka förändrade regler och andra åtgärder som erfordras med hänsyn lill ny teknik och nya användningar. Dessutom bör kommittén ges vissa andra uppgifter som jag återkommer till i det följande.

2.2 Effekter på massmediestrukturen

Fortsatta tekniska förändringar på masskommunikationsområdet kan leda till förändrade förutsättningar för våra nuvarande massmedier. Ett exempel på en sådan förändring är införandet av TV i Sverige. Det nya mediet övertog en del av den roll som filmen tidigare haft. Biografernas publik minskade kraftigt, vilket ledde till ett minskat antal biografer och minskade möjligheter till självfinansiering för filmproduktion. I våra dagar kan videogrammen leda till liknande effekter såväl för filmen som för TV. Möjligheten till direktmoltagning av sändningar från satelliter och kabel-TV kan förändra förutsättningarna för en televisionsverksamhet i landet. Nya sätt-att sprida skrivna meddelanden av olika slag kan få konsekvenser för tidningar och tidskrifter.

Kommittén bör därför söka klarlägga vilka effekter den tekniska utvecklingen kan komma att få för våra nuvarande massmedier, främst tidningar och lidskrifter samt radio.

I fråga om utvecklingens effekter för tidningar och tidskrifter bör kommittén begränsa sig till att ange verkningarna i deras huvuddrag samt peka på områden där ett fördjupat utredningsarbete behövs..

När det gäller radio och TV bör kommittén göra en mer ingående analys. Del är uppenbart att utvecklingen av de elektroniska kommunikationsmedi­erna kan komma att kraftigt påverka förutsättningarna för de nuvarande radio- och TV-företagens verksamhet och uppgifter.

Innebörden av vad som brukar kallas public-service-modellen är bl. a, att programverksamheten skall präglas av hänsyn till skilda smak- och intresse­riktningar hos publiken. En följd av detta är att en stor del av programmen i radio och TV vänder sig till ganska begränsade grupper.

En ökad tillgång på program som sänds från andra än företag inom Sveriges Radio-koncernen är i och för sig positivt eftersom det kan leda till att variationen i utbudet ökar ytterligare. Resultatet kan emellertid också bli ett större antal program som främst värider sig till en stor, allmän publik. I en sådan situation är det angeläget atl den variation, mångfald och kvalitet som kännetecknar det nuvarande utbudet kan bibehållas. Kommittén bör avge 282

 

förslag om på vilket sätt man kan säkerställa ett utbud av sådan karaktär i en     Skr. 1982/83:103 situation där det finns betydligt flera programkanaler än i dag och där     Dir. 1982:62 företagen inom Sveriges Radio-koncernen inte svarar för utbudet ensam­ma.

Frågan om vilka krav som kan ställas på radio- och TV-företag i allmänhetens tjänst hänger nära samman med frågan om finansieringsmöj­ligheterna för verksamheten. F. n. finansieras radio-och TV-verksamhetens drift- och investeringskostnader huvudsakligen med mottagaravgifter. Undantag utgör utbildningsprogramverksamheten och programverksamhe­ten för utlandet som finansieras över statsbudgeten. Avtalen mellan staten och programföretagen innehåller förbud mot kommersiell reklam mot vederlag i programmen och mot sändning av s. k. sponsrade program. Avsikten med dessa regler är bl. a. att programföretagen skall stå fria i förhållände lill såväl staten som olika intressegrupper. . Under de senaste åren har Sveriges Radio-koncernen genomfört dels ett rationaliseringsprogram, dels ett reformarbete. Rationaliseringen har hittills skett inom ramen för en minskad resurstillgång om 2 % per år efter kompensation för kostnadsstegringar. För reformer har disponerats ett påslag av 2;3 % per år. Det kombinerade rationaliserings- och reformpro­grammet har enligt min mening varit framgångsrikt och bör leda till effeklivare hushållning med tillgängliga resurser.

Vissa skäl talar för att kostnaderna för radio- och framför allt TV-verksamhet kan komma att stiga i framtiden. Så kan t. ex. nya och vidgade distributionsmöjligheter befaras leda till konkurrens och därmed en prissteg­ring för sändningsrätter till attraktiva program. För idrottsevenemang av internationellt intresse har en sådan prisstegring redan konstaterats. TV-företagen har mött konkurrens från andra företag som distribuerar upptagningar med hjälp av ny teknik, såsom videogram, kabel-TV och betal-TV. Redan nu finns tecken på en liknande utveckling också för inköpta program och för delar av TV:s egenproduktion.

Samtidigt kan den tekniska utveckling som berörts i det föregående komma att ställa ökade krav på radio- och TV-verksamhet av public-service-typ, t. ex. ökade krav på den egna programproduktionen.

Kommittén bör utifrån vad jag nu anfört redovisa sin översiktliga bedömning av resursbehoven för en radio- och TV-verksamhet av public service-karaktär och hur detta resursbehov skall kunna tillgodoses. Därvid måste naturligtvis alla möjligheter till rationaliseringar och besparingar beaktas. Om nya resurser bedöms som eforderliga kan dessa som hittills anskaffas genom höjda mottagaravgifter. Alternativt kan kompletterande inkomstmöjligheter utnyttjas.

Utrymmet för höjningar av mottagaravgiften är sannolikt begränsat. De privata utgifterna för tidningar, tidskrifter, radio, TV och fonogram har behållit en i stort sett oförändrad andel av hushållens totala utgifter under 1970-talet. Man kan befara att en ökning av radio- och TV-kostnaderna för hushållen skulle leda till minskade utgifter för tidnings- och tidskriftsprenu­merationer, vilka skulle kunna bli till nackdel för det totala infcrmations-flödet i samhället. Vidare kan ny medieteknik komma att konkurrera om hushållens resurser. Kommittén bör göra en bedömning i vad mån ett eventuellt ökat resursbehov kan tillgodoses genom höjning av mottagarav­giften, bl. a. med hänsyn till effekterna för andra medier.

283

 

Skr. 1982/83:103     Om  kommittén  bedömer, atl  det kan  bli  aktuellt  att  ta  i  anspråk

Del II                     kompletterande inkomstkällor för atl få till stånd en  radio- och TV-

verksamhet med önskvärd bredd och kvalitet, bör kommittén redovisa olika möjligheter i det avseendet.

Som exempel på kompletterande inkomstkällor kan nämnas särskild avgift vid försäljning av radio- och TV-apparater, betal-TV och sekundärutnytt­jande av programmaterial i form av böcker, fonogram och videogram. Jag återkommer till dessa frågor längre fram.

De frågor som jag här har tagit upp måste diskuteras innan utformningen av den fortsatta grunden för verksamheten vid Sveriges Radio-koncernen kan övervägas. Efter det att kommittén har redovisat resultatet av sitt arbete med dessa frågor kommer regeringen att ta ställning till i vilka former det fortsatta arbetet inför upphörandet av nuvarande radioavtal skall bedrivas.

2.3 Utnyttjande av kabel-TV m. m.

Kabelsystem för överföring av elektronisk information som är byggda på tekniken med optiska fibrer kommer att få betydligt större kapacitet än dagens system. Härigenom ökar möjligheterna kraftigt att lill en rimlig kostnad samtidigt kunna erbjuda olika slags tjänster. Kabelnäten kan samtidigt användas för t. ex. ett stort antal TV- och radiokanaler, telefon­trafik och datatrafik. Möjligheten alt sända kodad information och att utnyttja tvåvägskommunikation öppnar möjlighet till helt nya användningar. Kabelsystemen kan vidare användas för att överföra evenemang från t. ex. en idrottsarena eller möteslokal lill andra lokaler där programmet kan mottas. Kabelsystemen ökar också de praktiska förutsättningarna att ta emot satellit-TV och att etablera betal-TV.

Eftersom det kan antas att kabel-TV kommer att få stor betydelse för möjligheterna att ta emot satellitsändningar finns det anledning att i detta sammanhang kort redovisa läget i fråga om kommunikationsssatelliter. Av kommunikationssatelliter finns två huvudtyper, nämligen telekommunika-tionssatelliler och rundradiosatelliter. De förra är avsedda för atl föra över t. ex. telefonsamtal, telex och televisionsprogram som inte är avsedda att mottas direkt av allmänheten.

Rundradiosatelliter sänder signaler som är avsedda att mottas direkt av allmänheten. De kallas därför också direktsändande satelliter. Vid en internationell konferens i Geneve år 1977 fördelades frekvenser och satellitpositioner för de europeiska staterna. Frågan om en nordisk rundradiosatellit (NORDSAT) behandlas f. n. i en s. k. studiefas i vilken Finland, Island, Norge och Sverige deltar. Riksdagen har nyligen också godkänt riktlinjer för det fortsatta arbetet med Tele-X, en försökssatellit, som kan användas för försök med såväl telekommunikationer som överfö­ring av program i två TV-kanaler. I flera europeiska länder finns planer på uppsändning av direklsändande rundradiosatelliter vid åttiotalets mitt.

Televerket har nyligen i en promemoria (1982-02-12) redovisat hur verkets engagemang i utbyggnad av kabel-TV-nät skulle kunna utformas i framtiden. Enligl promemorian skall televerket starta förberedelser för att möjliggöra en utbyggnad av kabel-TV-nät inom de orter där underlag för en sådan utbyggnad föreligger. Utbyggnaden bör kunna genomföras under en femårsperiod med  början  år   1985-86.   I  promemorian  sägs  att kabel-

 

TV-verksamheten  bör bedrivas  enligt  affärsmässiga grunder där varje     Skr. 1982/83:103

avgränsat nät skall  bära sina egna kostnader.  En  kraftig satsning på    Dir. 1982:62

fiberoptik bör ske i samarbete med svensk industri för att möjliggöra att

utbyggnad av basnäten med denna teknik kan ske så snart som möjligt. De

orter där en uppbyggnad av kabel-TV-nät anses vara kommersiellt motiverad

är i första steget de ca 250 orter som har mer än 4 000 invånare. Dessa

omfattar 2,3 milj. hushåll eller 2/3 av samtliga hushåll. I promemorian

förutsätts dels att televerket inte självt producerar program utan endast

distribuerar dem vidare, dels att utbudet från Sveriges Radio-koncernen

alltid skall distribueras.

Motsvarande planer har inte presenterats från annat håll. Men det kan naturligtvis inte uteslutas att också andra intresenter är beredda att engagera sig i en kabelulbyggnad. Några hinder för delta föreligger inte.

Enligt väd jag inhämtat överväger f. n. yttrandefrihetsutredningen vilka elableringsregler som skall gälla för kabel-TV. Kommittén bör därför t. v. inte behandla denna fråga. Det är dock angeläget att den håller sig nära informerad om yttrandefrihetsutredningens arbete på denna punkt. I stället bör kommittén inrikta sitt arbete på hur de nya distributionsmöjligheterna som öppnar sig genom uppbyggnad av kabelnät med optisk kabel skall utnyttjas och de särskilda problem som överföring av salellitförmedlade program kan leda till. Vid sina bedömningar bör kommittén försöka utnyttja de erfarenheter som kommer fram i svenska och utländska försök med den nya teknikens användning.

En principiell fråga av slor betydelse är vilken täcknigsgrad som bör eftersträvas vid en utbyggnad av kabelnät. I televerkets promemoria förulsätls atl utbyggnaden skall starta i de tätorter där ett marknadsmässigl underlag föreligger. Enligt televerkets synsätt skall varje kabelnät bära sina egna kostnader. Innebörden av detta torde vara att kostnaden för den enskilde abonnenten kommer att variera med anläggningens omfattning och med bebyggelsens karaktär och att många hushåll av kostnadsskäl inte kommer alt kunna anslutas till något kabelnät. För mottagning av satellit-TV finns givetvis alternativet att enskilda hushåll skaffar en egen eller en för flera gemensam parabolantenn. I vilken utsträckning detta sker blir beroende av bl. a. kostnadsnivån, lett sådant utbyggnadsalternativ måste man utgå från alt elerdistribution av de vanliga radio- och TV-programmen även i framtiden kommer atl vara den enda distributionsformen för en betydande del av hushållen.

Ett annat alternativ för utbyggnaden är att man från början går in för alt uppnå en i det närmaste fullständig täckning med en flerkanalig överföring som bygger på kabelteknik eller andra tekniska lösningar. I ett sådant alternativ skulle i princip alla hushåll efter en uppbyggnadsperiod kunna ta emol sändningar såväl via etern som genom kabelöverföring.

Kommittén bör bedöma vilket av dessa alternativ som bör gälla som målsättning för kabel-TV-utbyggnaden i Sverige; För båda alternativen har givetvis frågan om samordning med andra användningssätt stor betydelse. I totalalternativet är det också viktigt hur kostnaderna för utbyggnaden fördelas.

Frågan om utnyttjandet av kabelsystemen' för överföring av TV-program rymmer flera vikliga problem som bör behandlas av kommittén. En fråga gäller om programmen från Sveriges Radiokoncernens företag alltid

285

 

Skr. 1982/83:103   skall distribueras,  en  annan  är hur  kanalutrymmet  skall  fördelas om

Del II                     anspråken är större än det tillgängliga utrymmet. Andrå betydelsefulla

frågor   är  om   ägaren   till   ett   kabelnät  skall   ha   rätt   att   hindra   viss

programdistribution över nätet och om ägaren skall ha rätt att själv bedriva

programverksamhet.

I den tidigare nämnda promemorian från televerket omnämns olika användningsområden för kabel-TV. Enligt promemorian kommer kabelsys­temen att ge bättre kvalitet på bild och ljud, ett ökat programutbud, möjlighet för mottagning av satellit-TV, möjlighet för distribution av lokala program, möjlighet alt distribuera betal-TV saml möjlighet för tvåvägskom­munikation. Ytterligare användningsområden är tänkbara.

Det är framför allt de fyra sistnämnda möjligheterna som innebär principiella nyheter i förhållande till nuvarande distributionsformer.

Ett kabelnät skulle kunna utnyttjas för samhällsinformation och förenings­meddelanden, men också för mera ambitiös programverksamhet med lokal inriktning.

I ett mångkanaligt kabelnät kan en eller flera kanaler också utnyttjas för att sända program som vänder sig till mindre grupper, som inte behöver vara geografiskt begränsade. Exempel är program på invandrarspråk saml program som är avsedda för handikappade.

Videogramutredningen diskuterar i sitt slutbetänkande möjligheten all kombinera medieverkstäder, där enskilda skulle kunna göra videoprogram, med distribution genom lokala distributionsnät. Denna utredning föreslår också en verksamhet med distribution av videogram från biblioteken där bl. a. lokala kabelnät skulle utnyttjas.

Kabelsyslemens möjligheter till tvåvägskommunikation kan utnyttjas på olika sätt. Ett sätt är aktiv informationssökning, dvs. teledata. Jag behandlar text-TV och teledata i det följande. Ett annat sätt är att använda kabelnäten vid t. ex. vuxenutbildning.

När det gäller frågan om betal-TV återkommer jag längre fram.

Gemensamt för de användningsområden jag här har nämnt är att de är i stort sett oprövade, åtminstone i Sverige. Omfattande satsningar har initierats i flera länder, bl a Västtyskland, Frankrike och England, med en klar industripolitisk inriktning. Om möjligheten atl utnyttja kabelsystemen på dessa sätt skall kunna tillmätas någon betydelse vid bedömningen av om och i vilken omfattning man bör bygga ut kabelsystem i vårt land, krävs mera kunskap. Det bör bli kommitténs uppgift alt ta fram mera kunskap. Härvid bör kommittén utnyttja de erfarenheter som föreligger från tidigare försök i Sverige och från de försök som har gjorts eller som pågår i andra länder. Mot bakgrund av dessa erfarenheter bör kommittén bedöma behovet av praktiska försök i Sverige. I prop. 1981/82:123 (s. 41) behandlade föredraganden behovet av ett särskilt försök med teledata i hushåll.

Televerket har anmält sin avsikt att starta provnät för bl. a. kabel-TV på två orter. Avsikten från verkets sida är att snarast skaffa praktiska erfarenheter som kan ligga till grund för bl. a. utvecklingsinsatser hos svensk industri. Televerkets prov kan erbjuda ett lämpligt tillfälle atl också praktiskt pröva olika nya användningsområden för kabel-TV-nät.

Kommittén bör därför så snart en värdering av erfarenheterna av hittills

utförda försök gjorts komma in till regeringen med en plan för vilka

ytterligare praktiska försök som bör utföras i Sverige. En sådan plan bör 286

 

upprättas i samråd med televerket, konsumentverket, delegationen för    Skr. 1982/83:103 datafrågor (B 1980:3). Sveriges Radio, Svenska Filminstitutet, pressens    Dir. 1982:62 organisationer samt övriga intressenter.

Kommittén bör särskilt uppmärksamma att en försöksverksamhet som innefattar användningssätt som inte ryms inom nuvarande regelsystem kan kräva beslut av regeringen eller ny lagsiiftning. Kommittén bör i samband med atl en plan för försöksverksamheten presenteras också avge förslag om de regeländringar som behövs.

2.4 Rättsliga frågor

En utbyggnad av kabelsystem med stor kapacitet i Sverige skulle innebära en ökning av distributionskanalerna för radio och TV och därigenom vidga yltrandemöjligheterna. Om kabel-TV skall tas i anspråk för ett differentierat programutbud måste de rättsliga regler som f. n. gäller för radio-och TV-verksamheten sesöveri olika avseériden. Kommittén bör göra en sådan översyn. .

En central fråga är vem som skall ha rätt att sända radio- och TV-prögram. Radiorättsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1981:19) Översyn av radiolagen föreslagit att regeringens medgivande skall krävas för rätt att sända ljudradioprogram, televisionsprogram eller stillbilder från radiosän­dare i Sverige, om programmen eller bilderna är avsedda att mottas direkt av allmänheten. Vid användningen av trådsändare skall enligt förslaget krävas regeringens medgivaride för att sända ljudradioprogram eller televisonspro-gram om programmen kan mottas direkt av allmänheten i bostäder. Innebörden av förslaget är att, liksom idag, radio, TV och text-TV, som sprids via etern, skall omfattas av radiolagens tillståndskrav, medan varken teledata, som distribueras över telenätet, eller trådsändningar till t. ex. samlingslokaler skall kräva tillstånd enligt radiolagen.

Radiorällsuiredningens förslag utgår från att valet av distributionsform kan förutses för olika slag av information. En utbyggnad av kabelsystem kommer att leda till en situation där distributionsformen antagligen inte kan användas som ett säkert kriterium för att avgränsa olika 'radiorättsliga begrepp. Den nya kommittén bör därför åter pröva frågan om hur radiolagen bör vara utformad i en situation där kabeldistribution blir vanlig. Jag förordar att radiorättsutredningens betänkande jämte remissyttranden överlämnas till kommittén.

En utbyggnad av mottagningsstationer för satellitsändningar väcker också en rad frågor av rättslig art. Utredningen bör därför belysa de rättsliga konsekvenserna i olika avseenden av en sådan utbyggnad. Därvid bör utredningen utgå från all program från direklsändande satelliter fritt får tas emot såväl i individuella antenner som i centralantenner och i det senare fallet över kabel vidareförmedias till hushållen. Kommittén bör undersöka vilka problem med avseende främst på radiorätt, upphovsrätt och interna­tionella överenskommelser som uppstår härigenom. Kommittén bör vidare överväga framlida förulsättningar för mottagning och vidaresändning över kabelnät till allmänheten av TV-signaler från lelekommunikalionssatelliteri fast trafik.

En annan fråga som kommittén bör behandla gäller vem som skall anses ha de  ytlrandefrihetsrättsliga   ansvaret  för  utländska  TV-sändningar  som

287

 

Skr. 1982/83:103   distribueras i centralantennanläggningar eller kabelnät i vårt land.

Del II                         Med hänsyn till den'väntade utvecklingen på satellitområdet och dess

inverkan på frågorna om kabel-TV bör kommittén lägga fram sina förslag i denna del i sådan tid att eventuell lagstiftning kan träda i kraft minst ett år innan den första reguljära västereuropeiska rundradiosatelliten börjar sina sändningar.

2.5 Övriga frågor

2.5.1          Betal-TV

Betal-TV bygger på att signalerna distribueras i kodad form och endast kan mottas av den som är försedd med en avkodare. Härigenom blir det möjligt att ta ut avgift för varje program som visas. Betal-TV förekommer framför allt i USA, där antalet abonnenter uppgår till 17-18 miljoner hushåll, men planeras också i Kanada och Storbritannien. Signalerna kan distribueras över etern eller via kabel. För elersändningarna kan man använda antingen markstationer eller satelliter.

SVT har aktualiserat tanken på att införa betal-TV i Sverige.

Kommittén bör överväga frågan om en verksamhet med betal-TV skall byggas upp i Sverige och belysa olika principiella frågeställningar. En grundläggande fråga gäller hur betal-TV skulle förhålla sig till radio- och TV-företagens uppdrag att fungera som företag i allmänhetens tjänst med skyldighet att svara för ett allsidigt programutbud. En annan viktig fråga är givetvis vilka kostnader och intäkter som kan förutses.

2.5.2          När-TV

I direktiven för närradiokommitlén (U 1978:11) ingår att kommittén skall bedriva försöksverksamhet med när-TV. Försöksverksamheten med kabel-distribuerad när-TV förekommer på två orter. Närradiokommitlén avser att behandla när-TV i ett kommande betänkande.

Närradiokommitténs uppdrag avslutas vid årsskiftet 1982/83 då den nya närradionämnden träder i funktion. Det bör ankomma på den nya kommittén att i samverkan med närradionämnden överväga formerna för en fortsatt försöksverksamhet med när-TV. Dessa överväganden bör också omfatta de tekniska distributionsformerna.

2.5.3          Text-TV, teledata

Text-TV och teledata betecknar olika metoder att överföra text och enkla bilder.

Texl-TV utnyttjar den vanliga TV-signalen och kan tas emot av var och en med lämplig TV-apparat. Av tekniska orsaker är den textmängd som samtidigt kan sändas begränsad till ca 800 "sidor" per kanal. Text-TV används dels för atl lexisälla TV-program, dels för atl sända meddelanden som är oberoende av TV-programmen. Riksdagens beslut med anledning av 1982 års budgetproposition (prop. 1981/82:100 bil. 12, KrU 1981/82:18, rskr 1981/82:201) innebär att verksamheten med texl-TV under innevarande avtalsperiod för Sveriges Radio skall bedrivas av SR:s programbolag inom 288

 

befintliga ramar och lyda under SR:s regelsystem. En sådan lösning föreslogs    Skr. 1982/83:103 av informationsteknologiutredningen i betänkandet (SOU 1981:45) Nya.  Dir. 1982:62 Medier - text-TV, teledata.

Teledata möjliggör sökning och överföring av information som finns lagrad i databaser. Överföringen sker f. n. genom telenätet och kapaciteten är i princip obegränsad. I fråga om teledata föreslog informationsteknolo­giutredningen, som behandlade teledata för allmänheten, i sitt nyssnämnda betänkande att elableringsrätlen skulle vara fri men att reklam inte skulle få förekomma. En minoritet i utredningen reserverade sig mot förslaget om reklamförbud.

Informationsteknologiutredningen diskuterade (s. 144) om man borde föreslå särskilda regler för den användning av text-TV som innebär överföring av meddelanden som är frislående från TV-programmen. Denna kan sägas ha en funktion som i vissa hänseenden liknar teledatas och tidningars. Skälen till att utredningen avstår från att föreslå sådana särskilda regler är att det på nuvarande tekniska utvecklingsnivå skulle stöta på praktiska svårigheter. Det är svårt att i lagstiftningen skilja text-TV-sändningar från vanliga TV-sändningar eftersom de överförs med hjälp av den vanliga TV-signalen. Vidare är kapaciteten begränsad och intresset för att omgående ta det nya mediet i bruk var enligt utredningens mening ringa.

Dessa förutsättningar kan emellertid förändras genom den tekniska utvecklingen. Kapaciteten kan ökas på olika sätt, t. ex. genom en ny TV-kanal för text-TV, genom förändringar i mottagarna, genom att kabel-TV utnyttjas eller genom satellitöverföring. I så fall kommer kanske skillnaden mellan fext-TV och teledata att minska och därmed anledningen att behandla dessa båda medier på olika sätt.

Mot bakgrund av de nya tekniska förutsättningarna bör kommittén ånyo prova vilka regler som bör gälla dels för teledata till allmänheten, dels för text-TV efter utgången av nuvarande avtalsperiod. Prövningen bör göras mot bakgrund av de totala effekter för nyhetsförmedling, debatt och samhällsbevakning som kan väntas bli följden av en utbyggnad av här avsedda medier. Jag förordar att informationsteknologiutredningens betän­kande jämte remissyttranden överlämnas till kommittén.

2.5.4 Vissa videogramfrågor

Videogramutredningen har i sitt nyssnämnda betänkande behandlat frågan om distribution av Sveriges Radios program i videogramform. Själv har jag i olika sammanhang gett uttryck för uppfattningen att det är av stor vikt att den omfattande programbank som finns hos Sveriges Radio kommer ut på videomarknaden.

Videogramutredningen diskuterade tämligen ingående problem som hänger samman med videogramdistribution från SR. Utredningen ansåg att huvudregeln bör vara att endast program som redan sänts i svensk TV skall kunna distribueras som videogram, men att i vissa fall också program som är avsedda att framdeles sändas i TV bör kunna göras tillgängliga som videogram. Vidare anfördes att program som radionämnden funnit strida mol radiolag eller radioavtal endast efter särskild prövning bör distribueras till allmänheten som videogram. Utredningen betonade slutligen att åtgärder

289

19 Riksdagen 1982/83:1 saml Nr 103

Skr. 1982/83:103  måste vidtas för att hindra atl SVT:s programsättning i den elersända

Del II                     verksamheten påverkas av hänsyn till vilka program som bäst kan säljas på

videogrammarknaden. Därefter skisserade utredningen tre olika modeller för verksamheten:

1.   Programbolagen svarar själva för videogramdistributionen.

2.   Ett nytt förelag för videogramdistributionen upprättas inom SR.

3.   Ett nytt företag med folkrörelseanknytning för videogramdistribution upprättas utanför SR. Ett sådant förelag skulle också kunna svara för övrig distribution av videogram av god kvalitet, exempelvis film från Svenska filminstitutet.

Utredningen log inte ställning till förmån för någon av de tre modellerna men påpekade att videogramdistributionen kan kompletteras med distribu­tion av fonogram och därmed beröra också riks- och lokalradiobolagens verksamhet.

I prop. 1981/82:111 om vissa filmfrågor m. m. betonade jag att regering och riksdag bör pröva frågan om hur spridningen av dessa videogram skall

bedrivas innan verksamheten ges permanenta former. Kommittén bör belysa fördelar och nackdelar med olika sätt att organisera verksamheten och framlägga förslag om hur ett permanent engagemang på videogramområdet för SVT och UR bör organiseras. Då det emellertid som jag nyss har anfört är angeläget att TV-program snarast blir tillgängliga i videogramform bör emellertid SVT och UR tills vidare fortsätta nuvarande försöksverksamhet med distribution i mindre omfattning i egen regi av sina program i avvaktan på kommitténs förslag och ställningstagandena därtill. Erfarenheterna härav kan bidra till att ge underlag för en permanent lösning.

3 KOMMITTÉNS ARBETSSÄTT

Kommittén bör bedriva sitt arbete skyndsamt, bl. a. med hänsyn till att avtalen mellan staten och radio- och TV-företagen löper ut den 30 juni 1986 och kommitténs arbete bör ses som ett led i förberedelserna inför utgången av avtalen.

Som jag tidigare har angett bör kommittén beträffande vissa frågor lägga fram förslag i delbetänkanden. Kommittén bör vara oförhindrad att, om så bedöms lämpligt, även i andra fall lägga fram förslag i särskilda delbetän­kanden. Arbetet bör - vad gäller de frågor som jag redovisat - vara slutfört den 1 september 1984.

Kommittén bör följa utvecklingen inom berörda områden i andra länder, samt inom olika internationella organ.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter med uppdrag atl utreda vissa massmediefrågor,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

290

 

att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitels kommittéanslag.         Skr.  1982/83:103

______                                              Dir.  1982:63

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

Utredning om förmåner m. m. vid frivillig försvars­verksamhet

Dir 1982:63

Beslut vid regeringssammanträde 1982-07-08.

Departementschefen, statsrådet Gustafsson, anför.

Det nuvarande förmånssystemet

F. n. finns ett tjugotal frivilligorganisationer med olika försvarsfrämjande uppgifter. Till frivilligförsvaret hänförs i detta sammanhang även hemvärnet som organisatoriskt ingår i armén.

Frivilligförsvaret kompletterar värnpliktsförsvaret. Frivilligverksamheten bedrivs enligt kungörelsen (1970:301) om frivillig försvarsverksamhel. Av bestämmelserna framgår bl. a. att frivilligorganisationerna i samråd med myndigheterna leder försvarsupplysnings- och rekryteringsverksamhet och sådan utbildning som inte anordnas av någon myndighet samt medverkar vid sådan utbildning av frivillig personal som leds av myndigheter. Vidare svarar frivilligorganisationerna för registrering och placering av personal som tecknar avtal för tillfällig tjänstgöring inom totalförsvaret (B-personal). Personal som rekryteras av de frivilliga försvarsorganisationerna, men tecknar avtal för tjänstgöring i befattning inom totalförsvaret (A-personal), registreras i huvudsak av myndigheter.

Vissa frivilligorganisationer rekryterar och utbildar för befattningar i krigsorganisationen. Andra vidareutbildar personal i sådana befattningar. En del organisationers verksamhet tar sikte på att öka den enskildes personliga färdighet att verka inom totalförsvaret.

Vissa frivilligorganisationer bedriver även särskild ungdomsverksamhet.

Den frivilliga utbildningen för verksamhet inom totalförsvaret indelas med hänsyn till utbildningens inriktning i grundutbildning, repetitionsutbildning, befordringsutbildning, kompletteringsutbildning och ungdomsutbildning.

Utbildningen inom hemvärnet omfattar introduktionsutbildning, årlig utbildning och övrig utbildning. Hemvärnets årliga utbildning kan anses som en form av repetitionsutbildning.

Den frivilliga försvarsutbildningen kan också delas in i frivillig befälsut­bildning, utbildning för A- och B-personal samt utbildning för hemvärns­män. Vid denna indelning utgår man främst från vilka personalgrupper den omfattar och de villkor som har ställts upp för att delta.

Nu gällande regler för förmåner till personal inom de frivilliga försvars-

291

 

Skr. 1982/83:103  organisationerna m. fl. går tillbaka på ett riksdagsbeslut år 1977 (prop.

Del II                     1976/77:49) om förmåner ål frivilligpersonal m.fl.  (FöU 8, rskr 153).

Beslutet innebar, utom generella förbättringar av förmånerna, en vidare­utveckling av förmånssystemet och ökad inriktning mot likformighet och administrativa förenklingar.

Vid utbildning och tjänstgöring som frivillig inom totalförsvaret bestäms förmånerna enligt förordningen (EFS 1977:10, senast ändrad 1979:23) om förmåner till frivilligpersonal m. fl. För närvarande lämnas dagersättning med tjugo kronor. Vid repetitionsulbildning och vid frivillig tjänstgöring i krigsbefattning utgår även dagpremie med tjugo kronor. Frivilliga som inom värnpUktsutbildningens ram genomgått utbildning tillsammans med värn­pliktiga erhåller ersättning enligt värnpliktsförmånsförordningen (1976:1008). Härvid kan dagpenning eller dagersättning med familjebidrag enligt familjebidragslagen (1978:520) utgå. Frivilliga, som med godkända vitsord har genomgått viss skedesutbildning, erhåller utbildningspremier. Vid in- och utryckningsresor samt vid tjänstledighetsresor erhåller frivilliga fria biljetter eller i vissa fall ersättning för omkostnader för resan. Frivilliga åtnjuter under utbildning fri inkvartering och fri kost.

Deltagare i frivillig organisations ungdomsutbildning har fria resor samt fri kost och logi under utbildningen och vid resor.

För hemvärnet gäller förordningen (FFS 1977:11) om förmåner för hemvärnets personal. Förmånerna motsvarar i huvudsak dem som utgår till personal inom de frivilliga försvarsorganisationerna.

Viss frivillig personal kan i mån av behov och resurser fullgöra frivillig tjänstgöring vid försvarsmakten enligt av regeringen 1978 utfärdad förord­ning (FFS 1978:44).

För statstjänstemän finns avtal (AST 19 § A 2 b och 26 § 2 mom) om avlöningsförhållanden vid tjänstledighet för frivillig utbildning.

Frivilligorganisationernas funktionärer erhåller årliga arvoden enligt bestämmelser som utfärdas av överbefälhavaren och arbetsmarknadsstyrel­sen gemensamt. Funktionärerna kan vara dels förtroendevalda, dels anställda.

För planläggning, organisation och genomförande av utbildningen inom den frivilliga försvarsverksamheten anlitas instruktörer. Dessa kan vara ordinarie eller s. k. tillfälliga instruktörer. Tillfällig instruktör kan t. ex. vara någon som är utbildad inom frivilligorganisationerna. Förmåner till instruk­törer regleras i förordningen (FFS 1977:24, senast ändrad 1982:27) om förmåner till instruktörer inom frivillig försvarsutbildning. Förmånerna kan utgå i forrri av bl. a. dag- och timarvoden eller ersättning för mistad avlöning.

Riksdagens behandling

1978 års försvarskommitté har i betänkandet (Ds Fö 1981:1) Säkerhets­politiken och totalförsvaret behandlat bl. a. frivilligverksamheten inom totalförsvaret samt avgett vissa förslag. Vid min anmälan om de frivilliga försvarsorganisationerna till prop. 1981/82:102 om säkerhets- och försvars­politiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling anförde jag bl. a. följande (bil. 2 s. 47).

"Jag delar kommitténs syn på betydelsen av frivillig personal och de

292

 

frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet. Det frivilliga engagemanget Skr. 1982/83:103 är enligt min mening ett uttryck för den starka förankring försvarstanken har Dir. 1982:63 hos befolkningen. Jag delar försvarskommitténs uppfattning att förmånssys­tem, ledighetsregler samt möjligheterna för kvinnor att erhålla utbildning och uppgifter bör ses över. Det torde få ankomma på regeringen att närmare fastställa formerna m. m. för en sådan översyn". Jag uttalade i detta sammanhang vidare att jag delade försvarskommitténs uppfattning att det borde övervägas att i ökad utsträckning utnyttja den frivilliga personalen inom de civila delarna av totalförsvaret.

I motion 2263, med anledning av propositionen, understryker motionären att nämnda översyn bör komma till stånd snarast. Hon framför också vissa synpunkter på vilka frågor som bör aktualiseras i utredningsarbetet. Bl. a. pekar hon på att statligt och kommunalt anställd personal har olika möjligheter atl utnyttja tjänstledighet för att delta i sådan frivillig utbildning som behövs för att vinna eller behålla kompetens för befattning i totalförsvaret. Hon framhåller de olägenheter som är förenade med att olika ersättningar utgår till deltagare i samma utbildning beroende på vilken kungörelse som ytterst styr verksamheten (jfr FöU 1976/77:8 s. 7). Hon understryker behovet av förenklingar i administrationen av frivilligpersona­lens förmåner.

Försvarsutskottet anförde som sin mening att det är viktigt att den av försvarskommittén föreslagna utredningen om frivilligpersonalens förmåner m.m. kommer till stånd snarast, varvid det är angeläget att de frågor som har aktualiserats av motionären övervägs i detta utredningsarbete. Utskottet hemställde att riksdagen som sin mening borde ge regeringen tillkänna, vad utskottet sålunda uttalade.

Riksdagen beslutade (FöU 18, rskr 374) i enlighet med försvarsutskottets , hemställan.

Mot bakgrund av riksdagens behandling av denna fråga bör nu en utredning tillsättas. En sådan utredning kan kräva vissa övergripande överväganden och ställningstaganden. Jag föreslår därför att en parlamen­tarisk kommitté tillsätts för denna uppgift. Jag vill här ange några utgångspunkter för kommitténs arbete.

Utgångspunkter för en översyn av frivilligförmåner m. m.

Den frivilliga personalen utgör en omistlig del av vårt totalförsvar. Om de frivilliga åtagandena minskas skulle detta få allvarliga konsekvenser för vårt lands försvarskraft. Inte minst skulle vår insatsberedskap komma att försämras. Det är således angeläget att statsmakterna stödjer öch uppmunt­rar det frivilliga försvarsintresset.

Ett viktigt stöd är de olika förmåner som utgår lill den frivilliga personalen. Nuvarande förmånssystem fastställdes senast år 1977. Förmånssystemet regleras i olika bestämmelser. Bestämmelserna är i vissa fall ganska detaljerade. I olika sammanhang har gjorts gällande att förmånssystemet innefattar gränsdragningar som bl. a. innebär inte rimliga olikheter ifråga om ersättningar vid samma slag av eller likartad tjänstgöring. Det har också uttalats att det är svårt att få en samlad bild av förmånernas inbördes sammanhang och avvägning. Det nuvarande regelsystemet innebär vidare, framhålls det, ett alltför omfattande och betungande administrativt arbete i

293

 

Skr. 1982/83:103  förhållande lill frivilligorganisationernas resurser härför.

Del II                        Den första utgångspunkten för kommitténs arbete bör vara att skapa etl

förmånssystem som är enkelt och lätt att administrera men samtidigl uppfattas som rättvist av den som fullgör utbildningen eller tjänstgöringen. Möjligheterna att reglera frivilligverksamheten genom mer generella bestämmelser bör särskilt prövas. Likaså bör särskilt granskas om det är möjligt atl omvandla olika förmånstyper till generella ersättningar och låta dessa utgå oberoende av tillhörighet till viss frivilligorganisation eller kategori av frivilligpersonal. För att föreliggande behov skall kunna tillgodoses så rättvist som möjligt bör strävan vara att lika ersättning skall utgå för likartad utbildning och tjänstgöring. Vid översynen bör också beaktas att förmånerna på ett enkelt sätt skall kunna fortlöpande anpassas till ändrade utbildnings- och tjänstgöringsbetingelser.

Bestämmelserna om förmåner lill instruktörer bör också ses över. Även härvidlag bör inriktningen vara att försöka minska nuvarande detaljerings­grad till förmån för mer generella regler som är enkla och lätta att administrativt hantera. Kommittén bör också undersöka möjligheterna att i ökad omfattning anlita personal ur frivilligorganisationerna för instruktörs­uppgifter.

Statsbidrag betalas idag ut till frivilligorganisationerna genom flera olika myndigheter. Kommittén bör undersöka samordningsmöjligheterna härvid­lag.

De frivilliga organisationerna bör ges ökat ansvar för sin verksamhet. Kommittén bör därför pröva möjligheterna till delegering av beslutsbefo­genheter och föreskrifter m. m. från myndigheterna till frivilligorganisatio­nerna. I detta sammanhang bör kommittén bl. a. uttrycka sin mening om hur arvoden till funktionärer skall regleras.

Möjligheterna att skapa bättre förutsättningar för kvinnor att delta i frivillig utbildning och tjänstgöring samt att avtalsbinda sig för tjänstgöring i krig bör utredas. I denna del bör kommittén samråda med Jämställdhets­kommittén.

För statsanställda finns avtal om att lön med B-avdrag utgår vid tjänstledighet för frivillig utbildning, som fordras för att vinna eller behålla kompetens för befattning i totalförsvaret. Motsvarande förmåner finns inte förändra anställda. Kommittén bör överväga och lämna förslag till hur andra än statsanställda kan ges möjligheter att delta i frivilligförsvaret på motsvarande villkor.

De frivilliga försvarsorganisationerna bedriver en omfattande ungdoms­verksamhet. Åven denna verksamhet bekostas till stor del av statsmedel. Intresset att få delta är stort, men de ekonomiska resurserna medger inle att det inom vissa verksamhetsområden och kurser är möjligt att la emot alla ungdomar som vill vara med. För atl fler ungdomar skall kunna beredas plats bör det övervägas om det är rimligt att låta deltagarna själva bidraga till kostnaderna genom att ta ut en kursavgift. Kommittén bör i första hand överväga avgiftsbeläggning för längre kurser.

Inom de civila delarna av totalförsvaret skall den avtalsbundna frivillig­personalen vid krigsorganisering ersätta annan arbetskraft främst inom jordbruket, transportsektorn och sjukvården. Inom vissa sektorer av det civila totalförsvaret är det f. n.  antingen stor brist på personal under

beredskap och krig eller också finns det behov av ytterligare personell 294

 

förstärkning av krigsorganisationen. Mot denna bakgrund finns det anled-    Skr. 1982/83:103 ning att överväga en utvidgning av tjänstgöringsområdena för frivillig    Dir. 1982:63 personal. Kommittén bör dels kartlägga bristområden, dels lämna förslag till nya tjänstgöringsområden för frivillig personal.

Kommittén bör vid sitt arbete beakta vad riksdagen har anfört med anledning av prop. 1981/82:102 om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckUng och motionen 1981/82:2263 angående förmåner till frivillig personal.

Kommittén bör utgå ifrån att de totala kostnaderna i stort sett skall rymmas inom nuvarande kostnadsram för frivilligverksamheten. Kommittén bör emellertid vara oförhindrad att föreslå åtgärder som förutsätter vissa ökade kostnader för frivilligverksamheten, men som innebär besparingar inom totalförsvaret i övrigt.

Förslag till nya författningar eller ändringar i gällande författningar som överväganden ger anledning till bör också presenteras.

Kommitténs arbete bör bedrivas så att det kan avslutas senast budgetåret 1983/84.

Kommittén skall beakta direktiven den 13 mars 1980 (dir. 1980:20) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen bemyndi­gar chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter med uppdrag att utreda förmåner m. m. vid frivillig försvarsverksamhet

att utse en av ledamöterna att vara ordförande

att besluta om sakkunniga, experter och sekreterare samt annat arbetsbi­träde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)

295

 

Skr. 1982/83:103       Tilläggsdirektiv till datadelegationen (B 1980:03)

Del II

Dir 1982:64

Beslut vid regeringssammanträde 1982-08-19

Statsrådet Johansson anför.

Riksdagen har godkänt (FiU 1981/82:34, rskr 1981/82:317) att ett särskilt organ för teknikupphandling inom dataområdet för den offentliga sektorn inrättas med de uppgifter som anges i prop. 1981/82:123 om samordnad datapolitik.

I propositionen sägs att datadelegationen skall få i uppdrag att utarbeta förslag om det särskilda organets organisation, sammansättning, arbetsupp­gifter och verksamhetsformer.

Vid riksdagens behandling framhöll finansutskottet (FiU 1981/82:34 s. 34) bl.a.:

"Några riktlinjer för det föreslagna organets organisation, sammansätt­ning, arbetsuppgifter och verksamhetsformer anges inte i propositionen. Utskottet anser det mot den bakgrunden lämpligt att datadelegationen med dess breda förankring ges uppdraget att utarbeta förslag i dessa stycken.

Utskottet förutsätter att i det uppdrag som kommer att lämnas datadele­gationen ingår att dra upp gränslinjen meUan de uppgifter som ankommer på det nya organet för teknikupphandling på dataområdet och uppgifter som ankommer på de myndigheter som redan sysslar med teknikupphandling

Verksamheten bör, som näringsutskottet anför, kunna planeras utifrån att beslutet har en viss långsiktighet men organet bör därmed inte betraktas som permanent. Verksamheten bör efter en tid utvärderas så att det kan klargöras huruvida ett särskilt offentligt teknikupphandlingsorgan på dataområdet fyller en funktion vid sidan av de organ som handlägger frågor om teknikupphandling i vid mening på det offentliga området. I avvaktan på överväganden av denna art bör någon definitiv flerårsram inte fastställas utan anslagsbehovet får prövas från år till år."

Med hänvisning till det anförda föreslår jag att regeringen uppdrar åt datadelegationen att utarbeta och lämna förslag till regeringen om det särskilda organets organisation, sammansättning, arbetsuppgifter och verk­samhetsformer. Delegationen bör även föreslå hur det särskilda organet skall samordna sina insatser med andra samhällsstödda insatser inom teknikupp­handlingsområdet så att dessa insatser sammantaget ger största möjliga positiva effekt (jfr NU 1981/82:6 y).

Datadelegationen skall redovisa sitt förslag tUl regeringen senast den 20 oktober 1982.

Jag hemställer att regeringen utvidgar datadelegationens uppdrag i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartementet)

296

 

Samordning av svenska insatser under studiefasen av  Skr. 1982/83:103

nordiskt radio- och TV samt telesamarbete      Dir. 1982:65

Dir 1982:65

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-24.

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Wikström, anför: Nordiska rådet beslöt vid sin 30:e session i Helsingfors 1982 att anta följande rekommendation.

"Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Finland, Island, Norge och Sverige alt uppta förhandlingar i syfte att träffa avtal om den fortsatta utvecklingen av ett radio- och TV samt telesamarbete baserat på överföring via ett satellitsystem. Nordiska rådet förutsätter att utvecklingen av samarbetet sker inom ramen för Helsingforsavtalet, atl Nordiska rådet hålls informerat om denna utveckling samt alt en eventuell realisering av ett radio-och TV- samt telesamarbete via satellit underställs Nordiska rådets session."

Nordiska ministerrådet (genom industri-, kommunikations- och kultur­ministrarna) har därefter den 27 mars 1982 beslutat att inleda en studiefas rörande nordiskt radio- och TV samt telesamarbete via satellit. Ministerrå­dets beslut innehåller riktlinjer för arbetet under studiefasen rörande:

-   systemets omfattning

-   tekniska förutsättningar

-   programmässiga förutsättningar

-   juridiska förutsättningar

-   organisatoriska förutsättningar

-   ekonomiska förutsättningar och tidsramar.

Beslut om samarbetets fortsättning efter studiefasen i form av avtal mellan de berörda länderna skall enligt ministerrådet fattas efter det att Nordiska rådet getts tillfälle att på nytt behandla frågan.

I regeringens proposition 1981/82:200 om nordiskt kultursamarbete m.m. har frågan om samarbete inom området för satellitrundradio m.m. tagits upp. Propositionens förslag till riktlinjer för genomförandet av studiefasen och till medelsanvisning för denna verksamhet under andra halvåret 1982 bifölls av riksdagen (krU 1981/82:27, rskr 1981/82:340).

Jag anser det lämpligt att såväl det svenska förberedelsearbetet inför förhandlingarna om nordiskt radio- och TV samt telesamarbete via satellit som samordningen av de svenska insatserna under studiefasen bereds i en särskild kommitté. På kommittén bör det ankomma att med beaktande av de beslut som fattats av ministerrådet och riksdagen ange riktlinjer för de svenska ställningstagandena i de beredningsgrupper som har tillsatts av nordiska ministerrådet för beredning av arbetet under studiefasen. Kommit­tén bör bestå av de svenska ledamöterna i den nordiska ämbetsmannakom­mittén för radio- och TV samt telesamarbete.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en konfimitté med högst tre ledamöter med uppdrag atl samordna de svenska insatema under studiefasen rörande nordiskt radio-och TV samt telesamarbete via satellit

297

 

Skr. 1982/83:103      att utse en av ledamöterna att vara ordförande

Del II                         att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

kommittén. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

Sjöbefälsutbildningens dimensionering och lokalisering m. m.

Dir 1982:66

Beslut vid regeringssammanträde 1982-08-26.

Chefen för utbildningsdeparlementet, Jan-Erik Wikström, anför.

Våren 1980 beslutade riksdagen om ett sjöfartspolitiskt program (prop. 1979/80: 166, TU 1979/80: 30, rskr 1979/80: 412). I delta angavs att målet för den statliga sjöfartspolitiken bör vara att skapa förutsättningar för att landets utrikeshandel kan utföras på ett effektivt sätt till lägsta samhällsekonomiska kostnader. Förutsättningar bör också skapas för att trygga landets transport­försörjning i politiska och ekonomiska krissituationer. Sjöfartens möjlighe­ter att som konkurrenskraftig exportnäring stärka Sveriges betalningsbalans skall vidare las tillvara.

Av prop. 1981/82: 217 om vissa sjöfartsfrågor framgår att den svenska handelsflottan har minskat kraftigt sedan millen av 1970-lalet. Om man räknar handelsfartyg över 100 ton brutto omfattade handelsflottan 613 fartyg om 7,7 milj. ton brutto i början av år 1976. Vid årsskiftet 1981/82 hade handelsflottan minskat till 484 fartyg om 3,6 milj. ton brutto. Under åren 1976-81 såldes från Sverige till utlandet 316 fartyg om sammanlagt 6,9 milj. ton brutto. Samtidigt tillfördes handelsflottan 236 fartyg om 3,2 milj. ton brutto.

Svensk sjöfart har fortlöpande förlorat marknadsandelar. Det storbäriga tank- och bulktonnaget har så gott som försvunnit ur den svenska handelsflottan. Ett annat exempel är färjetrafiken där våra grannländer i allt högre utsträckning har kommit att dominera. En lång rad tidigare framgångsrika svenska rederier har tvingats att avveckla sin verksamhet under senare år.

Minskningen av handelsflottan har resulterat i en motsvarande minskning av sysselsättningen inom sjöfartsnäringen. Sedan år 1976 har inte mindre än ca 8 500 arbetstillfällen försvunnit och arbetslösheten bland sjöfolk uppgår f. n. till ca 9 procent. I dag är ca 14 000 personer sysselsatta ombord på svenska fartyg. Enligt en prognos av Sveriges redareförening riskerar de närmaste  åren  ytterligare  4 000  sysselsättningstillfällen  ombord  att  gå

298

 

förlorade. Mer än 3 000 personer är rederianställda i land. Om handelsflot-     Skr. 1982/83:103 tan minskar ytterligare och rederikontor flyttar utomlands är även denna     Dir. 1982:66 sysselsättning i fara.

Riksdagen har med anledning av prop. 1981/82: 217 beslutat vissa åtgärder för att stärka den svenska sjöfartsnäringens konkurrenskraft (TU 1981/ 82: 37, rskr 1981/82: 437). Svenska rederier skall övergångsvis kunna få ett ekonomiskt stöd baserat på den sjömansskatt rederierna betalar. Vidare planeras förändringar i sjömansbeskattningen för alt mer långsiktigt skapa bättre förutsättningar att driva fartyg under svensk flagg.

En nödvändig förutsättning för att vi i Sverige skall kunna bedriva sjöfart i den utsträckning som förutsätts i det sjöfartspolitiska programmet är alt vi har behörigt befäl och kvalificerat manskap i handelsflottan. Hur stort det framlida behovet av personal är beror naturligtvis på om den hittills negativa utvecklingen blir möjlig att vända. Liksom chefen för kommunikationsde­partementet utgår jag ifrån att så är fallet.

Sjöbefälsulbildningen reformerades genom beslut av riksdagen år 1979 (prop. 1978/79: 71, UbU 1978/79: 24, rskr 1978/79: 206). Fr. o. m. den 1 juli 1980 är de utbildningar till styrman och sjökapten, maskintekniker och sjöingenjör, driftingenjör samt radiotelegrafisl vilka tidigare anordnats vid särskilda sjöbefälsskolor inordnade i statliga högskoleenheter, nämligen i Kalmar, Göteborg och Härnösand. Beslutet om en reformerad utbildning innebar väsentliga förbättringar. En kvalitetshöjning har kunnat genomföras genom att resurser har frigjorts då antalet nybörjarplatser i sjöbefälsutbild­ningen har minskats och två av de fem sjöbefälsskolorna - i Stockholm och Malmö - har avvecklats.

Trots det minskade antalet nybörjarplatser i sjöbefälsutbildningen finns det ett stort antal outnyttjade platser främst i Härnösand, men även i Kalmar. Samtidigt har en privat sjöbefälsutbildning, Stockholms sjöfartstekniska skola, startat höstterminen 1981. Genom beslut av regeringen den 17 juni 1982 får skolan slå under statlig tillsyn budgetåren 1981/82 och 1982/83.

Riksdagen har betonat angelägenheten av alt utvecklingen av sjöbefäls­utbildningen följs uppmärksamt och att erforderliga åtgärder vidtas så att tillfredsställande utbildningskapacitet och utbildningsstandard kan upprätt­hållas (TU 1981/82: ly, UbU 1981/82: 4).

Mot bakgrund av vad jag här har redovisat anser jag att en kommitté bör tillkallas för att se över sjöbefälsutbildningens dimensionering och lokalise­ring.

Kommittén bör i sitt arbete utgå från de långsiktiga mål för svensk sjöfartspolitik som har antagits av riksdagen (prop. 1979/80: 166, TU 1979/80: 30, rskr 1979/80: 412).

Jag har tidigare i olika sammanhang strukit under atl del är nödvändigt att åstadkomma besparingar i och effektiviseringar av verksamheten inom högskolan. Driftkostnaderna för sjöbefälsutbildningen uppgår till ca 18 milj. kr. för etl budgetår. Härtill kommer kostnader för lokaler m. m. och relativt stora investeringar i utrustning. Enligt min mening utnyttjas f. n. inte tillgängliga resurser effektivt. En anledning kan vara utbildningens lokalise­ring. Kommittén bör därför - sedan den först prövat dimensioneringen samlat för landet - pröva frågan om en ökad rekrytering och därmed etl bättre resursutnyttjande kan uppnås med en annan lokalisering än den nuvarande.

299

 

Skr. 1982/83:103     Högskoleenheterna på de s. k. utbyggnadsorterna har alltmer kommit att

Del II                     uppfattas som en regionalpolitisk resurs. Det är därför viktigt att verksam-

heten vid dessa högskoleenheter inte minskar i omfattning. För det fall kommittén finner anledning att föreslå sådana förändringar av sjöbefälsut­bildningens dimensionering och lokalisering att högskolorna i Kalmar och/eller Sundsvall/Härnösand får ett starkt minskal utbildningsutbud, bör kommittén överväga behovet av eventuell "ersättningsutbildning".

Forskning med tillämpning inom sjöfartsnäringen bedrivs i dag vid flera högskoleenheter med fasta forskningsresurser samt vid marintekniska institutet. Som exempel på några aktuella forskningsområden kan nämnas skeppshydromekanik, transportteknik, industriell organisation och ekono­mi. Vidare bedrivs sjöfartsleknisk och sjöfartsekonomisk forskning med de medel som transporlforskningsdelegationen administrerar. Rederiföretagen svarar för en del av kostnaderna för denna forskning. Arbetsvetenskaplig forskning för sjöfartens del bedrivs inom ramen för arbetarskyddsfondens verksamhet.

Utbildningen inom högskolan skall bygga på vetenskaplig grund. För de utbildningar som, likt sjöbefälsutbildningen, tidigare saknat anknytning till forskning och utvecklingsarbete innebär den nya organisationen förbättrade möjligheter härtill. Kommittén är oförhindrad att om den finner så lämpligt behandla även frågor rörande forskning m. m. som kan vara av betydelse för utvecklingen av sjöbefälsutbildningen.

Kommittén bör vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att framföra synpunkter. Kommittén bör därutöver informera berörda arbetstagare om kommitténs arbete. Vidare bör kommittén samråda med utredningen (U 1981:03) om utbildningens och forskningens uppgifter i strävandena att förbättra den svenska ekonomins utvecklings- och konkurrenskraft (Dir. 1981: 30). Arbetet bör om möjligt vara slutfört i sådan tid atl frågan kan behandlas i 1984 års budgetproposition.

Kommittén bör beakta vad som har anförts i regeringens direktiv (1981: 20) angående finansiering av reformer.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter med uppdrag att pröva frågan om sjöbefälsutbildningens dimensionering och lokalisering,

att utse en äv ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

300

 

Tilläggsdirektiv till dataeffektutredningen (A 1978:05)       Skr. 1982/83:103

Dir.  1982:67

Dir 1982:67

Beslut vid regeringssammanträde 1982-09-09

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet, statsrådet Eliasson, anför:

Den 20 juli 1978 beslöt regeringen att tillsälta en kommitté med uppgift att utreda datateknikens effekter på sysselsättning och arbetsmiljö. Kommittén, som antog namnet dataeffektutredningen, har hittills överlämnat ett delbetänkande benämnt (SOU 1981:17) "Industrins datorisering" samt en interimsrapport med titeln (DsA 1981:16) "Kontorens datorisering -effekter på sysselsättning och arbetsmiljö". Kontorsrapporten bygger huvudsakligen på branschstudier' inom statsförvaltningen samt bank- och försäkringsbranscherna genomförda av statskontoret, arbetslivscentrum och Ekonomiska forskningsinstitutet vid Handelshögskolan i Stockholm på uppdrag av dataeffektutredningen. Både delbetänkandet och interimsrap-porten anmäldes för riksdagen i propositionen (prop. 1981/82:123, bil. 4) om samordnad datapolitik. Regeringen bör nu - som jag nämnde vid min anmälan av propositionen - i tilläggsdirektiv precisera vilka frågor som skall behandlas i utredningens fortsatta arbete.

Dataeffektutredningen har hitdlls främst uppehållit sig vid teknikens tillämpning inom två stora områden, nämligen industrins produktion och kontorsområdet. Kontorsautomationen har hittills studerats huvudsakligen inom statsförvaltningen. Som jag nämnde vid min anmälan av propositionen återstår det att belysa några viktiga delar av arbetsmarknaden, nämligen handeln samt landsdng och kommuner.

Arbetslivscenirum och Ekonomiska forskningsinstitutet vid Handelshög­skolan i Stockholm har nu slutfört tre undersökningar av handelns datorisering vilka finansierats av bl. a. dataeffektutredningen. Efter initiativ av dataeffektutredningen har statskontoret påbörjat en studie av effekterna av administraliv databehandling hos landsting och kommuner på uppdrag som regeringen gav den 29 april 1982. Enligt uppdraget skall statskontoret genomföra denna studie i samarbete med dataeffektutredningen. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. Dataeffektutredningen behö­ver enligt min mening inte ta initiativ till några fler separata undersökningar av enstaka näringsgrenar eller yrkesområden.

Arbetets produktivitet har under lång tid tenderat att öka, bl. a. till följd av datatekniken. Den utvecklingen kan förutses fortsätta, vilket ger möjligheter till ökad levnadsstandard, kortare arbetstid eller bådadera. Utredningsarbete inom arbetstidsområdet bedrivs av delegationen för arbetstidsfrågor (DELFA). I delegationens uppgifter ingår bl. a. att göra analyser av arbetstidsförkortningars effekter på ekonomi, sysselsättning,

' "'Kontorsautomation i statsförvaltningen - effekter på sysselsättning och arbets­miljö" (DsA 1981:15),

"Bankdatorisering i 80-talsperspektiv - några möjliga utvecklingsalternativ, kon­sekvenser och styrmedel" (DsA 1981:13),

"Datoriseringen i försäkringsbranschen" (DsA 1981:14).

2 "Bra affärer med datorer?" (DsA 1982:07), "Bakom butikerna" och "Tekniken i butiken" (Arbetslivscentrum 1982).

301

 

Skr. 1982/83:103  deltidsarbete, familjeförhållanden och fritidsvanor. Hittills har DELFA

Del II                     publicerat två rapporter, "Kortare arbetstid. När? Hur?" (SOU 1976:34) och

"Arbetstiderna inför 80-talet" (SOU 1979:48). På uppdrag av DELFA har SCB år 1982 också belyst deltidsarbetets utveckling i rapporten "Byta arbetstid - Byta jobb". Inriktningen av delegationens arbete har nyligen behandlats av riksdagen (SoU 1981/82:55, rskr 1981/82:436). Dataeffektut­redningen bör som komplement till DELFA:s arbete ge en kort översikt över vilka särskilda möjligheter som eventueUt kan finnas att helt eller delvis ta ut produktivitetsvinster i form av kortare arbetstid. En utgångspunkt för diskussionen skall vara att full sysselsättning och effektivitet i produktionen skall upprätthållas.

Som jag framhöll i propositionen är det sannolikt av stor betydelse för både effektiviteten och arbetsmiljön att berörd personal kopplas iri på ett tidigt stadium i systemutvecklingen när datasystem införs. Arbetarskyddsfonden har tillförts resurser för att närmare undersöka förutsättningarna för delta. Dataeffektutredningen bör för sin del som en förstudie göra en inventering av den forskning som f. n. bedrivs rörande olika sätt att utveckla datasystem saml bedöma behovet av ytterligare forskning inom området. Utredningen bör också undersöka problem och möjligheter i samband med hur kunskap om detta sprids till arbetslivet.

Dataeffektutredningen har tidigare behandlat olika frågor i samband med utbildning av skilda slag. Det har främst gällt utbildning av yrkesverksamma genom t. ex. internutbildning i företag och arbetsmarknadsutbildning samt utbildning av skyddsombud och andra fackliga förtroendemän. Det reguljära utbildningsväsendet har också berörts. Utredningen bör i sitt fortsatta arbete försöka bedöma i vad mån särskilda åtgärder med anledning av datatekniken bör vidtas av regeringen på något av dessa områden och därvid också, i förekommande fall, lämna förslag till författningsändringar o. dyl.

Dataeffektutredningen bör vidare försöka belysa hur kvinnors situation i arbetslivet påverkas av datatekniken. Tillgänglig sysselsättningsstatistik bör huvudsakligen användas men i de fall då befintliga statistiska data inte är tillräckliga bör ytterligare uppgifter inhämtas. Del bör vara möjligt att avgöra om de personer som genom datatekniken har fått nya arbetsuppgifter inom ett företag är desamma som de som har förlorat sina arbetsuppgifter på grund av datatekniken. Vidare bör kunskap om datateknikens spridning på olika delar av arbetsmarknaden ingå. Arbetet bör ske i nära kontakt med jämställdhetsombudsmannen.

På motsvarande sätt bör utredningen också söka belysa hur datatekniken kan påverka de handikappades situation i arbetslivet. Som jag har berört i propositionen (1981/82:123) om samordnad datapolitik kan ny teknik öka möjligheterna för personer med handikapp att förvärvsarbeta, dels genom att nya arbetsuppgifter tillkommer dels genom att nya hjälpmedel utvecklas. Den pariamentariska utredningen (1982:02) med uppgift atl utreda de handikappades situation på arbetsmarknaden skall enligt sina direktiv (Dir. 1982:40) studera de handikappades möjligheter på arbetsmarknaden i slort. Utredningen (1981:02) om arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisation skall göra en samlad genomgång av de arbetsmarknadspolitiska stödformerna (Dir. 1981:65). Dataeffektutredningen bör därför begränsa sin studie till att gälla erfarenheter av olika försök m. m. där handikappade har beretts arbete inom dataområdet eller där ny teknik medverkat till att öka 302

 

handikappades sysselsättningsmöjligheter. Dataeffektutredningen bör söka    Skr. 1982/83:103 belysa i vilken utsträckning införandet av ny teknik kan antas medföra ökade    Dir. 1982:67 svårigheter för arbetshandikappade att få och behålla ett arbete, exempelvis som en följd av att vissa slags arbetsuppgifter rationaUseras bort eller genom att möjligheter till  omplaceringar minskat.  Dataeffektutredningen  bör härvid samråda med de nyss nämnda utredningarna.

Datatekniken kan möjliggöra decentralisering av arbetsplatser. Datorer i förening med nya kommunikationssystem kan utgöra instrument för att bibehålla eller skapa sysselsättning i glesbygd. Det kan därmed också ge nya förbättringar för regionalpoliliska åtgärder. Utredningen bör med utgångs­punkt i tillgänligt material om främst kontorens datorisering söka bedöma vilka förutsättningar för en regionalpolitiskt önskvärd spridning av arbets­platser som datatekniken kan väntas ge under de närmaste åren. Utredning­en bör därvid också söka belysa möjligheterna att i samband med en sådan decentralisering tillgodose behovet av variation och kamratgemenskap i arbetet, inflytande över beslut som fattas liksom att i övrigt åstadkomma en god arbetsmiljö. Jag vill erinra om att jag den 13 augusti 1982 har medgett att utredningen får disponera högst 50 000 kr. för studie av ökad användning av av datateknik på regional nivå.

Utredningen bör slutligen göra en begränsad studie av datoriseringen '\små och medelstora företag. Denna studie skall främst syfta till att visa i vad mån datoriseringens föriopp och konsekvenser kan antas vara annoriunda i små och medelstora företag än i större.

De olika delstudier som jag nu har nämnt bör kunna redovisas var för sig i form av delrapporter. Eftersom frågan om datateknikens effekter på sysselsättning och arbetsmiljö nyligen har varit föremål för riksdagens behandling anser jag det inte motiverat att dataeffektutredningen nu utarbetar något omfattande slutbetänkande med anspråk på alt behandla alla aspekter på arbetslivels datorisering. Utredningen bör emellertid i ett relativt kort betänkande försöka sammanfatta de olika resultat som har kommit fram under utredningens samlade arbete. Utredningen bör därvid -liksom utredningen tidigare har gjort beträffande industriproduktionens och kontorens datorisering - försöka sätta in resultaten i ett större samhälls­ekonomiskt perspektiv. Datateknikens produktivitetseffekter och övriga förändringar som den förorsakar skall bedömas mol bakgrund av den allmänna samhällsutvecklingen. Utredningen bör också dra de arbetsmark­nadspolitiska slutsatser som resultaten kan föranleda och i förekommande fall utarbeta förslag till åtgärder inom det område som utredningen behandlar. Arbetet bör vara slutfört före utgången av år 1983.

Jag vill erinra om direktiven (1980:20) till samtUga kommittér och särskilda utredare angående finansieringen av reformer.

Jag hemställer att regeringen som tilläggsdirektiv ger dataeffektutredning­en tillkänna vad jag nu har anfört om dess fortsatta arbete.

Regeringen ansluler sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)

303

 

Skr. 1982/83:103        Vissa frågor inom mineralområdet

Del II

Dir 1982:68

Beslut vid regeringssammanträde 1982-08-26.

Chefen för industridepartementet, statsrådet Åsling anför.

I skrivelse den 12 juni 1982 anmälde riksdagen sina beslut med anledning av propositionen 1981/82:99 om mineralpolitik -förslag till vissa åtgärder inom mineralområdet (prop. 1981/82:99, NU 1981/82:60, rskr 1981/82:430). Besluten innebar bl. a. att riksdagen avslog förslaget till ändring i gruvlagen (1974:342) till den del detta avsåg en utökning av kretsen av inmutningsbara mineral. I betänkandet NU 1981/82:40 uttalade näringsutskottet i anslutning till denna fråga att det utgår från att regeringen inom en nära framtid ålerkommer till riksdagen med ett nytt förslag rörande kretsen av inmut­ningsbara mineral.

I den nämnda propositionen tog jag upp några frågor som jag ansåg behövde ytteriigare utredas före ett ställningstagande. Det gällde till atl börja med frågan om att tillskapa ett borrkärnearkiv, som tagits upp av mineralverkskommittén (I 1981:02, dir 1981:18 och 50) i betänkandet (Ds I 1981:20) Förslag till ny mineralpolitisk verksorganisation.

Det gällde vidare frågan om en ytterligare regionalisering av Sveriges geologiska undersökning (SGU). Jag förordade i propositionen att en sådan borde ske och att - inom ramen för nuvarande resurser - frågan om etablering på nya filialorter resp. utbyggnad av nuvarande filialer borde studeras. Frågan om SGU:s resurser och organisation har emellertid också samband med motsvarande frågor för bergsstaten. I samband med att jag behandlade bergsstaten anförde jag således att det på sikt kan finnas behov av en förstärkning av bergsstaten men att en sådan i så fall borde genomföras genom omfördelning av resurser från SGU till bergsstaten.

De nu nämnda frågorna bör utredas i ett sammanhang och jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att utifrån de av riksdagen beslutade riktlinjerna för näringspolitiken inom mineralområdet lämna förslag till åtgärder inom de tre områden jag har angivit. Jag behandlar i det följande dessa i skilda avsnitt.

1. Inmutningsbara mineral

Inmutningssystemet ligger till grund för gruvlagen (1974:342) och innebär i princip att den som först anmäler att han vill utnyttja en fyndighet får rätt till denna. Enligt gruvlagen är en mineralfyndighet inmutningsbar om den innehåller vissa i lagen angivna metaller m. m. Om det mineraliska ämnet ingår i alunskiffer är det dock ej inmutningsbart.

Mineralpolitiska utredningen (MPU) föreslog i sitt slutbetänkande (SOU 1980:12) att den i gruvlagen angivna kretsen av inmutningsbara mineral skulle utvidgas med vissa indutrimineral och metaller. De mineraliska ämnen som föreslogs var litium, tantal, tungspat, flusspat och vad som betecknas som sällsynta jordartsmetaller. MPU fann att för inmutningssystemets tillämplighet vissa grundläggande och gemensamma kriterier borde gälla för 304

 

kretsen av inmutningsbara mineral.                                          Skr. 1982/83:103

Gemensamt för de ytterligare ämnen som av MPU föreslogs ingå bland de Dir. 1982:68 inmutningsbara mineraliska ämnena angavs vara att deras förekomstsätt är sådant att det för framletande och undersökning av dem krävs systematiskt arbete, att den påvisade eller brulna råvaran skall ha ett sådant värde att det är möjligt att transportera den någorlunda långa sträckor och att det finns åtminstone någon grad av sannolikhet för att mineralet skall kunna utvinnas med lönsamhet i Sverige.

Vid remissbehandlingen av MPU:s förslag föreslogs att ytterligare mineral skulle bli inmutningsbara.

I propositionen 1981/82:99 föreslog regeringen en utökning av kretsen av inmutningsbara mineral i huvudsaklig överensstämmelse med MPU:s förslag medan frågan om en ytterligare utökning angavs behöva ytterligare övervägas. Riksdagen avslog emellertid förslaget till ändring av gruvlagen i detta avseende. Näringsutskottet anförde i denna fråga (NU 1981/82:40 s. 30f):

"Som tidigare antytts föreslås i propositionen vissa ändringar i gruvlagen. Några av dessa, av huvudsakligen formell art, sammanhänger med över­gången till den nya myndighetsorganisationen som har behandlats i det föregående. Av saklig betydelse är att kretsen av inmutningsbara mineral föreslås bli utvidgad med vissa industrimineral och metaller. Härvidlag bygger regeringens förslag på mineralpolitiska utredningens slutbetänkande (SOU 1980:12) Mineralpolitik och synpunkter som har kommit fram vid remissbehandlingen av detta. Industriministern förutskickar i propositionen att ytterligare ändringar kan bli aktuella sedan man inom regeringskansliet har övervägt en del andra förslag av olika remissinstanser. De mineral som enligt propositionen inkluderas bland de inmutningsbara är litium, tantal, niob, tungspat och flusspat samt ett antal s. k. sällsynta jordartsmetaller. Utskottet noterar att framställningen både i propositionen och i det nämnda utredningsbetänkandet är relativt knapphändig på denna punkt. Utförligare information finns emellertid i ett par tidigare delbetänkande av mineralpo­litiska utredningen. Industrimineral (SOU 1977:75) och Malmer och metaller (SOU 1979:40).

I tre motioner föreslås, med hänvisning till SGU:s remissyttrande men med vissa avvikelser från delta, att förteckningen över inmutningsbara mineral skall utformas annorlunda än enligt regeringens förslag. Så rekommenderas att ytterligare ett antal industrimineral skall föras över till gruvlagens tillämpningsområde. Enligt motion 1981/82:2254 (c) skulle endast ett mineral, diamant, tillkomma. Diamant nämns även i motionerna 1981/82:2249 (c) och 1981/82:2257 (m), men därjämte tar den förra upp tio och den senare nio mineral utöver den nu inmutningsbara kretsen. Samtidigt förordar motionärerna att en - prometium - eller flera av de sällsynta jordartsmetallerna skall lämnas utanför listan.

När det gäller förslagen att fler mineral skall bli inmutningsbara konstaterar utskottet att beslutsunderlaget är otillräckligt. Diamant - som först under de senaste åren har påträffats i Sverige - berörs över huvud taget inte i mineralpolitiska utredningens betänkande. Andra av de aktuella mineralen är sådana som redan utvinns i viss utsträckning; i dessa fall kan inmutningsbarhet medföra förändringar i rådande rättsförhållanden som borde vara belysta innan man tar ställning till om dessa mineral skall få inmutas. Vad beträffar de sällsynta jordartsmetallerna har utskottet tyckt sig förslå att man på experthåll anser att det inte är motiverat att mer än ett par av dessa nämns i lagen.

305

20 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

Skr. 1982/83:103     Utskottet finner sig inte har förutsättningar för något slutligt ställningsta-

Del II                     gande i de hänseenden som här har nämnts. Slutsatsen blir för utskottets del

att förteckningen i 1 kap. 2 § gruvlagen över inmutningsbara mineral t. v. bör lämnas utan ändring. Föreslagna ändringar av väsentligen formellt slag i denna paragraf bör däremot genomföras. Likaså bör, i anslutning till en samtidigl föreslagen ändring i minerallagen, den föreskriften införas att en mineralfyndighel inte är inmutningsbar om det mineraliska ämnet ingår i alunskiffer. Utskoltet framlägger etl reviderat förslag till lydelse av 1 kap. 2 § gruvlagen och utgår från att regeringen inom en nära framtid återkommer till riksdagen med ett nytt förslag rörande kretsen av inmutningsbara mine­ral."

Vid riksdagsbehandlingen kom också frågan om behovel av en genomgri­pande översyn av gruvlagstiftningen. I anledning därav beslöt riksdagen att som sin mening ge riksdagen tillkänna vad näringsutskottet anfört. Utskottet anförde i denna del följande (NU 1981/82:40 s. 30):

"Utskottet anser att gruvlagen och minerallagen, vilka trädde i kraft så sent som för åtta år sedan, ger uttryck för en i det stora hela lämplig avvägning mellan olika intressen på det område som de reglerar. Föränd­ringar i detalj kan vara befogade, och sådana föreslås också i propositionen. Någon allmän översyn finner utskottet inte motiverad. I vilken mån exploatering skall kunna tillåtas i de obrutna fjällområdena betraktar utskottet inte som en gruvrättslig fråga. Avgörande härvidlag är naturvårds­lagstiftningen och riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen, vilka regel­komplex har som en viktig uppgift att bestämma avvägningen mellan motstående intressen."

Frågan om kretsen av inmutningsbara mineral bör utvidgas i den omfattning som föreslagils av MPU och från andra håll kräver ytterligare beslutsunderlag. Utredaren bör som utgångspunkt för sina förslag redovisa de kriterier som bör ligga till grund för att införa ett ämne i denna krets. MPU:s överväganden bör härvid kunna ge vägledning. Vad som framför allt behöver ytterligare belysas är tillämpningen av dessa kriterier på de mineral som har diskuterats att föra in i gruvlagen. En genomgång av dessa från nu angivna utgångspunkter är nödvändig. Utredaren bör i sitt arbete beakta de riksdagsuttalanden som tidigare redovisats.

Inmutningsbarhet för nya mineraliska ämnen kan medföra sådana förändringar i rådande rättsförhållanden alt i olika avseenden särskilda övergångsbestämmelser kan erfordras. Underlag och förslag till sådana bör därför redovisas.

2. Borrkärnearkiv

Vid berggrundsundersökningar, särskilt vid malmprospektering, tas prover av berggrunden genom kärnborrning. Stora kvantiteter borrkärnor insamlas årligen på delta sätt och arkiveras för att man vid behov skall kunna gå tillbaka till tidigare insamlat material och göra nya analyser. Enbart SGU har på detta sätt bevarat ungefär 1 miljon meter borrkärnor vilka lagras på olika platser. Det årliga tillskottet är nu cirka 70 000 meter.

I princip har allt borrkärnematerial som framtagits av SGU, eller överlåtits på SGU av andra organisationer eller enskilda, i sin helhet bevarats efter det att erforderliga provmängder uttagits för det projekt för vilket borrningen 306

 

utförts. Någon gallring i materialet har aldrig aktualiserats liksom någon     Skr. 1982/83:103 analys av förhållandet mellan kostnader för lagring och hantering kontra de    Dir. 1982:68 besparingar som kan göras i nya borrningsprojekt om uppgifter från äldre borrkärnor först kan sammanställas och utnyttjas.

De principer som skall gälla för arkivhållningen bör övervägas. Med utgångspunkt från de behov av geologisk information som olika avnämare bör få tillgodosedda genom ett borrkärnearkiv bör övervägas hur denna arkivfunktion skall organiseras och finansieras. Härvid bör särskilt datatek­nikens möjligheter och begränsningar studeras.

Utgångspunkten för förslagen bör vara kraven på en rationell-hantering. De kostnader som är förknippade med drift och eventuella förändringar av arkivsystemet bör övervägas med utgångspunkt från att statens kostnader för arkivhållningen skall minskas.

3. Ytterligare regionalisering av Sveriges geologiska undersökning samt behovet av förstärkning av bergsstaten

Genom den omorganisation som skedde den 1 juli 1982 bildades en myndighet med huvudansvar för myndighetsuppgifterna på mineralområdet. Delar av statens industriverk med myndighetsuppgifter på mineralområdet sammanfördes med den del av Sveriges geologiska undersökning som inte svarade för uppdragsverksamhet. Denna integrering inom mineral- och geoområdet ger förutsättningar för en allsidig bevakning och uppföljning inom området.

Som central myndighet med ansvar för myndighetsuppgifter inom områdena mineralhantering och landets geologiska beskaffenhet har verk­samheten inom SGU i många fall en naturlig lokal eller regional anknytning. Filialkontor finns också f. n. i Lund och Göteborg. Efter den nyligen genomförda omorganisationen bör därför frågan om regionalisering ytterli­gare studeras.

Det material och den kunskap som samlas inom SGU kan nyttiggöras i många sammanhang på regional och lokal nivä. SGU bedriver verksamhet inom många regioner och det skulle för denna verksamhet kunna vara rationellt med en utökad regional förankring. Denna fråga bör därför utredas. Det bör också utredas om en omfördelning av resurser till nuvarande eller nya filialorter skulle innebära att SGU med större framgång skulle kunna bedriva en aktiv informations- och rådgivningsverksamhet gentemot såväl offentliga organ som enskilda och därigenom öka nyttiggö­randet av den kunskap som finns inom myndigheten. Även behovet av en förstärkning av bergsstaten och en utökning av dess arbetsuppgifter bör i detta sammanhang utredas. Härvid bör särskilt studeras möjligheten att föra över uppgifter och motsvarande resurser från SGU till bergsstaten.

Ytterligare anvisningar för utredningsarbetet

Utredningsarbetet bör bedrivas i nära samverkan med SGU och övriga berörda organ.

Utredningen bör göra sådana internationella jämförelser som kan anses motiverade.

307

 

Skr. 1982/83:103      Utredningen bör lämna förslag lill sådana författningar som kan behö-

Delll                        vas.

Utredaren skall vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att framföra synpunkter. Utredaren skall därutöver informera berörda arbets­tagare om utredarens arbete.

För utredningens arbete bör vidare i tillämpliga delar gälla de direktiv som utfärdats till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansie­ringen av reformer (Dir 1980:20).

Utredningen bör vad avser inmutningsbara mineral lämna förslag senast den 1 mars 1983 och vad avser borrkärnearkiv senast den 1 juni 1984 saml vad avser frågan om ytterligare regionalisering av SGU samt behovet av förstärkning av bergsstaten senast den 1 mars 1985.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringeti bemyndigar chefen för industridepartementet

att tillkaUa en särskild utredare med uppdrag atl utreda vissa frågor inom mineralområdet

att,besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaden skall belasta fjortonde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

.308

Koncessionsrenskötseln

Dir 1982:69

Beslut vid regeringssammanträde 1982-09-02.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Dahlgren, anför.

Koncessionsrenskötsel regleras genom bestämmelser i §§ 85-89 rennä­ringslagen (1971:437). Den som är renskötselberättigad kan få tillstånd (koncession) att driva renskötsel i Norrbottens län nedanför lappmarksgräri-sen inom område där renskötsel av ålder förekommer under hela året. Detta område är Kalix- och Torneälvdalar. Koncession kan innefatta rätt att ta emot skötesrenar från ägare eller brukare av jordbruksfastighet inom koncessionsområdet. Koncession får lämnas endast om fortsatt renskötsel inom området är till gagn för ortsbefolkningen och endast om den som söker koncession kan antagas komma att driva renskötseln på ett ändamålsenligt sätt. Koncession meddelas för viss tid, högst tio år.

För renskötseln inom koncessionsområde skall finnas sameby. Medlem i sådan sameby är koncessionshavaren, dennes make och hemmavarande

 

barn, renskötselberättigad som biträder koncessionshavaren i renskötseln    Skr. 1982/83103, och ägare av skötesrenar inom koncessionsområdel. Bestämmelserna om    Dir.  1982:69       - ■ sameby och dess förvaltning gäller i tillämpliga delar i fråga om sameby för koncessionsrenskötsel. Skötesrenägare anses därvid som renskötande med­lem. Koncessionshavaren leder under styrelsens inseende renskötseln inom byn.

Reglerna om koncessionsrenskötsel infördes första gången i 1928 års renbeteslag. Därmed löstes en gammal stridsfråga. Under de tidigare , renbeteslagarnas giltighetstid hade renskötsel i Norrbottens län nedanför lappmarksgränsen inte varit tillåten under sommartid. Trots förbudet hölls emellertid renar sedvanemässigt under hela året i vissa socknar nedanför lappmarksgränsen. Sedan försök att avskaffa denna renskötsel misslyckats valde lagstiftaren att i 1928 års renbeteslag anvisa lagliga former för denna renskötsel. Renskötseln legaliserades härigenom i huvudsak till förmån för den bofasta befolkningen för vilken renen var ett nödvändigt dragdjur dels när djup snö omöjliggjorde körning med häst, dels som tillskott till den enskilda hushållningen. För de renskötande samerna medförde del en avsevärd merinkomst att få sköta de bofastas renar.

Förutsättningarna för koncessionsrenskötseln har med tiden ändrats. Den bofasta befolkningen har inte längre behov av att hålla renen som dragdjur. Inte heller är behovet av renen som tillskott till den enskilda hushållningen lika framträdande. Emellertid innebär renskötseln för denna glesbygd från sysselsättningssynpunkt ett värdefullt tillskott genom att arbetstillfälleri enligt länsstyrelsens beräkningar kan beredas ca 40 årsarbetare.

Från samisk sida har anförts att många koncessionshavare har stora problem i sin yrkesutövning och att antalet tvister mellan koncessionshavare och skötesrenägare ökat sedan rennäringslagen trädde i kraft. Svenska samernas riksförbund (SSR) har därför hemställt om en genomgripande översyn av de rättsliga och näringspolitiska förutsättningarna för konces­sionsrenskötseln. Detta är nödvändigt menar SSR för att koncessionsren­skötseln skall kunna vara en samisk näring och markerna kunna utnyttjas för en samisk renskötsel. Det finns från samisk synpunkt ingen anledning atl fortsätta en koncessionsrenskötsel som inte gagnar samiska intressen. I sådant läge önskas från samisk sida alt markerna får användas av angränsande fjäll- och skogssamebyar för vinterbete.

Från markägarhåll har anförts att fördelarna av koncessionsrenskötseln inte uppväger dess negativa inverkan på jord- och skogsbruket. De stora satsningar som gjorts på jordbruk och bärodlingar inom vissa delar av koncessionsområdet har Uksom utvecklingen inom skogsbruket medfört att motsättningarria mellan renskötseln och andra näringar ökat.

Justitieombudsmannen, som har haft uppe till prövning frågor angående koncessionsrenskötseln, anser att förhållandena inger bekymmer för fram­tiden. JO ifrågasätter också lämpligheten av att skötesrenägarna skall betraktas som renskötande medlemmar.

Enligt min mening ger de ändrade förhållandena inom koncessionsområ­det nu anledning till en översyn av bestämmelserna om koncessionsrensköt­seln. En särskild utredare bör tillkallas för detta ändamål. Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt.

Utredaren bör överväga om det numera finns behov av koncessionsren­skötsel, om den är till gagn för ortsbefolkningen och, om så inte skulle vara

309

 

Skr. 1982/83:103   fallet, om den ändå med hänsyn till samernas intressen bör bestå. En

Del II                      översiktlig kartläggning av konflikterna mellan koncessionshavarna och

skötesrenägarna bör också utföras. Utredaren bör vidare väga fördelarna av renskötseln mot de olägenheter för andra näringar i orten som renskötseln kan medföra. Konsekvenserna av skötesrenägarnas medlemskap i sameby bör också undersökas. Om utredaren kommer till slutsatsen att koncessions­renskötseln i dess nuvarande form bör avvecklas skall alternativa förslag till fortsatt renskötsel läggas fram. Möjligheterna till sammanläggning av renskötseln i Tornedalen med angränsande samebyars renskötsel bör därvid undersökas. Jag villi detta sammanhang erinra om att renskötseln kan bedrivas inom området sommartid enbart därför att skötesrenägarna inom koncessionsområdet upplåtit sina fasdgheter för renbetning medan rätten till vinterbele grundar sig på sedvanerätt. Markägarnas inställning till fortsatt upplåtelse av sina marker till renbete sommartid samt formerna för sådan upplåtelse bör därför också undersökas.

Utredaren bör utarbeta förslag till behövliga författningsbestämmelser.

Utredaren bör också samråda med utredningen (Jo 1979:08) om rennä­ringens ekonomiska förhållanden.

Utredaren skall vidare i sitt arbete utgå från direktiven den 13 mars 1980 (Dir 1980:20) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om koncessionsrenskötseln,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta tionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)

310

 

Ledning och samordning av totalförsvaret inom rege-        Skr. 1982/83:103
ringskansliet                                                            Dir. 1982:70

Dir 1982:70

Beslut vid regeringssammanträde 1982-09-16. Tf chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Dahlgren anför.

Bakgrund

I sitt slutbetänkande (Ds Fö 1981:14) underströk försvarskommittén behovet av en bättre samordning av totalförsvaret på central nivå och föreslog att regeringen borde undersöka möjligheterna att åstadkomma en lösning som är administrativt hanterbar och som kan inpassas i vår förvaltningstradition. I detta sammanhang borde enligt kommittén frågan om totalförsvarets högsta ledning behandlas. Åven uppgifterna för försvars­rådet och totalförsvarets chefsnämnd borde ses över.

Vid chefens för försvarsdepartementet anmälan av frågan om ledning och samordning inom totalförsvaret till prop. 1981/82:102 om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling anslöt han sig till kommitténs uttalanden.

Han delade kommitténs uppfattning alt den högsta ledningen av totalför­svaret i fred måste ha en aktiv och långsiktig inriktning. Del är nödvändigt att fortlöpande följa utvecklingen inom samhället och på det säkerhetspolitiska området och bedöma inverkan på totalförsvaret samt undersöka vilka samordningsbehov som finns eller kan uppkomma på längre sikt. Som kommittén påpekade skärper dén ökade risken för överraskande angrepp kraven såväl på en sammanhållen utvärdering av alla tillgängliga underrät­telser i syfte att skapa längsta möjliga förvarning som på en beredskap i regeringskansliet att mot bakgrund av detta underlag utarbeta erforderliga beslut om beredskapshöjningar inom hela eller delar av totalförsvaret.

Ärenden om totalförsvaret handläggs i regeringskansliet inom flera departement. Ansvaret för samordningen av ärendena ankommer under statsministern på chefen för försvarsdepartementet. För att bereda sådana försvarsdepartementet, samordningsavdelningen. Den inrättades genom beslut av riksdagen (prop. 1962:108), SU 101, rskr 244) och började sin verksamhet den 1 juli 1962. Det kan nu finnas anledning att se över hur samordningen av totalförsvarsfrågor skall handläggas inom regeringskansli­et. Chefen för försvarsdepartementet angav också i totalförsvarspropositio­nen att han skulle återkomma till regeringen med förslag om en sådan översyn.

Uppdraget att företa en översyn av samordningen och ledningen av totalförsvaret inom regeringskansliet bör enligt min mening lämnas till en särskild utredare. En av utgångspunkterna för uppdraget bör vara de överväganden och förslag som har framförts av 1978 års försvarskommit­té.

311

 

Skr. 1982/83:103  Allmän inriktning

Del II

Gemensam beredning i totalförsvarsfrågor sker med försvarsministern. Utredaren bör utgå ifrån atl försvarsministerns roll som samordningsminister i fred kvarstår liksom varje departements ansvar för totalförsvarsfrågorna inom sitt ansvarsområde. Samordningsavdelningens uppgifter och arbetsfor­mer bör dock övervägas.

Utredaren bör bl. a. pröva hur samordningen i totalförsvarsärenden i regeringskansliet f. n. fungerar och om den kan förbättras. I detta sammanhang bör också granskas hur samordningsavdelningen i försvarsde­partementet har lyckats lösa de uppgifter som angavs i prop. 1962:108. Det bör uppmärksammas om de uppgifts- och organisationsförändringar som har skett inom regeringskansliet efter det att samordningsavdelningen organise­rades 1962 föranleder förändringar av nuvarande former för samordning av totalförsvarsfrågor inom regeringskansliet eller av samordningsavdelningens uppgifter, organisation och stäUning.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att ett nytt planeringssystem införts för totalförsvaret efter 1962 i syfte att uppnå en samlad, långsiktig inriktning av totalförsvaret. En annan förändring är tillkomsten 1972 av sekretariatet för säkerhetspolitik och långsiktsplanering (SSLP) (prop. 1972:45, FöU 15, rskr 184). SSLP har till uppgift att leda och bedriva studier beträffande utvecklingen i omvärlden och i det svenska samhället som grund för inriktningen av totalförsvaret. Gränsdragningen mellan samordningsavdel­ningen och sekretariatet bör utredas.

Försvarsrådet och totalförsvarets chefsnämnd inrättades år 1962 och utgör betydelsefulla organ för samordning av totalförsvaret. Utvecklingen sedan de inrättades gör det emellertid angeläget att man nu ser över deras roll sammansättning och arbetsformer. Mot bakgrund av denna utveckling bör utredaren föreslå de förändringar i dessa organ som kan vara motiverade.

Förberedelser för riksstyrelsens verksamhet i krig är en annan av samordningsavdelningens uppgifter som utredaren bör beakta.

312

Underrättelseinformation m. m.

Försvarsutskottet uttalar i sitt betänkande 1981/82:18 att den förutsedda översynen av totalförsvarets ledning bör innefatta överväganden och utvärdering av hittillsvarande ordning för beredning av underrättelseinfor­mation i regeringskansliet. Utredaren bör i detta sammanhang studera delgivningen till olika totalförsvarsmyndigheter av i fred centralt framtaget underrättelsematerial. En genomgående tanke bör vara att varje organ som har ett primärt beredskapsansvar fortlöpande skall delges den information som behövs för beslut inom ansvarsområdet.

Totalförsvarsutbildning

För att totalförsvaret skall kunna verka med god effekt är del nödvändigt att berörd personal ges erforderlig utbildning i fred. Det gäller inte minst befattningshavare i regeringskansliet. Utredaren bör lämna förslag till hur

 

totalförsvarsutbildningen för främst den högsta ledningen kan systematise-    Skr. 1982/83:103
ras.                                                                                               Dir. 1982:70

Uppgiftsfördelningen och formerna för samverkan mellan samordnings­avdelningen, försvarshögskolan och de centrala totalförsvarsmyndigheterna i totalförsvarsutbildningsfrågorna bör därvid granskas.

Budgetarbete m. m.

Enligt 1962 års proposition skulle samordningsavdelningen samordna budgetarbetet i fråga om totalförsvaret och åstadkomma en avvägning av de olika komponenterna i överensstämmelse med den strategiska grundsynen. Enligt propositionen skulle avdelningen även samordna forskning av betydelse för flera grenar av totalförsvaret. Dessa uppgifter måste preciseras mot bakgrund av den utveckling som skett sedan 1962.

Administrativ beredskap

Ett område som jag särskilt har framhållit i totalförsvarspropositionen är den administrativa beredskapen, som idag kräver ökade insatser. Från totalförsvarssynpunkt är det nödvändigt att i allt arbete med författningar, utredningsdirektiv m. m., beakta hur förhållandena under kris, krigsfara eller i krig skall bemästras. Enligt propositionen bör detta ta sig uttryck i generella beredskapsförfaltningar eller i särskilda beredskapsföreskrifter i den ordinarie författningstexten. Utredaren bör lämna förslag till principiella riktlinjer för den administrativa beredskapen. Därvid bör bl. a. ansvarsför­delningen inom regeringskansliet läggas fast och samordningsavdelningens uppgifter och ansvar inom detta område preciseras.

Övrigt

Med samordningsavdelningens uppgift att verka för samordning inom totalförsvaret följer skyldigheten att regelbundet tillse att grundberedskapen inom förvaUningen är godtagbar och att svagheter så långt möjligt åtgärdas. Utredaren bör lägga fram förslag om hur detta arbete skall kunna bedrivas på ett effektivt sätt. Förslagen skall - som framhölls i totalförsvarspropositionen - vara administrativt hanterbara och väl inpassade i vår förvaltningstradi­tion.

I den mån utredarens förslag innebär förstärkningar av samordningsav­delningen skall förslag samtidigt lämnas om motsvarande besparingar inom andra delar av regeringskansliet eller vid berörda myndigheter.

Utredningen bör ske i nära samarbete med totalförsvarets chefsnämnd och berörda totalförsvarsmyndigheter.

Utredaren bör vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att framföra synpunkter. Utredaren skall därutöver informera berörda arbets­tagare om sitt arbete.

I utredningsarbetet skall beaktas direktiven (1980:20) lill statliga komit-téer och särskilda utredare angående finansiering av reformer.

313

 

Skr. 1982/83:103     Utredaren bör lämna sina förslag före utgången av år 1983.

Del II

HemstäUan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

atl tillkalla en särskild utredare med uppdrag alt utreda frågan om ledning och samordning av totalförsvaret inom regeringskansliet

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag alt regeringen beslutar ■   att kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)

314

Vissa frågor om samernas ställning i Sverige

Dir 1982:71

Beslut vid regeringssammanträde 1982-09-02. Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Petri, anför.

Inledning

Sedan gammalt har samerna sitt hemland i de norra delarna av Sverige, Norge och Finland samt angränsande delar av Sovjetunionen. Som ett folk med egen historia, eget språk och egen kultur utgör de en ursprunglig etnisk minoritet i Sverige.

Den samiska befolkningen i Sverige utgör enligt sameutredningen (SOU 1975:99 och 100) ca 15 000 personer. Av dessa lever ca 2 500 av renskötsel. Antalet renskötande samer minskade med 20 % mellan åren 1958 och 1972 och har under den senaste tioårsperioden minskat ytterUgare. Om utveck­lingen fortsätter i samma takt, kommer de renskötande samerna år 2 000 att omfatta endast I 500 personer.

Den övriga samiska befolkningen är inte ekonomiskt beroende av renskötseln. En hel del samer är sysselsatta i andra näringar, t.éx. fiske och slöjd. Även för dessa har rennäringen indirekt en ekonomisk betydelse. Av de icke renskötande samerna är ca 2/3 bosatta i de tre nordligaste länen.

Rennäringen i Sverige är en ursprunglig samisk näring. Den är av avgörande betydelse för att den samiska kulturen och den samiska befolkningens särart skall kunna bibehållas.

Fram till år 1971 reglerades rennäringen av lagen (1928:309) om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige, den s.k. renbeteslagen. Lagen tillerkände länsstyrelserna och den särskilda administrationen för rennäring-

 

en, lappväsendet, vittgående befogenheter beträffande renskötseln. Samer-   Skr.  1982/83:103 na saknade i åtskilliga fall rätt att själva bestämma även i frågor som rörde   Dir. 1982:71 deras inbördes förhållanden. De av länsstyrelserna utfärdade byordningarna innehöll ett flertal föreskrifter enligt vilka länsstyrelsen eller lappväsendets tjänstemän hade att besluta även om lappbyarnas inre angelägenheter.

1971 års rennäringslag (1971:437) innebar i delta hänseende en ändring mot vad som hade gällt tidigare. Ett av huvudsyftena bakom lagen var nämligen att i största möjliga utsträckning överlåta åt samerna själva att bestämma om renskötselns organisation och om sina egna ekonomiska angelägenheter. Den gamla ordningen, med tyngdpunkten förlagd till myndighetsavgöranden, avlöstes av en ordning som innebär att rennäringens utövare skall vara organiserade i s.k. samebyar. Den lokala administrationen ankommer enligt rennäringslagen på samebyn som inom vissa ramar själv bestämmer hur renskötseln skall utövas. Samebyns styrelse tillvaratar medlemmarnas gemensamma intressen och företräder medlemmarna gente­mot myndigheter och andra utomstående. Medlemmarnas rätt att delta i handhavandet av samebyns angelägenheter utövas på bystämma. Organisa­tionen bygger på samverkan mellan de renskötande medlemmarna i byn.

Alla samebyar är anslutna till Svenska Samernas Riksförbund (SSR). SSR bildades år 1950 och leder sitt ursprung från föreningssträvandena bland samerna vid sekelskiftet. SSR:s ändamål är att tillvarata och främja de svenska samernas ekonomiska, sociala, rättsliga, administrativa och kultu­rella intressen. Särskild hänsyn skall därvid tas till renskötselns och dess binäringars fortbestånd och sunda utveckling. Valda ombud för samebyarna och sameföreningarna samlas till ordinarie landsmöte en gång om året.

En annan betydande sameorganisation är Same Ätnam. Same Ålnam, som bildades år 1945, har som mål att tillvarata och befrämja de samiska intressena i kulturellt, religiöst, socialt och ekonomiskt hänseende samt att medverka i samarbetet urbefolkningar emellan. Medlemskap i Same Ätnam kan vinnas av såväl samiska föreningar och sammanslutningar som enskilda samer.

Vid sidan av samebyarna finns också lokala sameföreningar som främst är inriktade på samiska kulturfrågor som inte har omedelbar anknytning till rennäringsfrågorna. De arbetar för att stärka gemenskapen mellan samer, främja det samiska språkets ställning och utveckla sameslöjden m.m. Så gott som samtliga av dessa föreningar är anslutna till SSR. Många av föreningarna är också anslutna till Same Ätnam. SSR och Same Ätnam står bakom den stiftelse som ger ut tidningen Samefolket samt den stiftelse som driver Samernas Folkhögskola. De samiska ungdomarna är organiserade i före­ningen Saminourra. Härutöver finns det en del mindre, regionala samiska sammanslutningar. På det nordiska planet är samerna organiserade i Nordiska samerådet och internationellt i Världsrådet för ursprungsbefolk­ningar - World Council of Indigenous Peoples - WCIP.

Enligt rennäringslagen är renskötselrätten i Sverige förbehållen samerna. I renskötselrätten ingår även rätt till fiske och jakt samt visst skogsfång m.m. • Renskötsel får bedrivas hela året i Norrbottens och Västerbottens läns läppmarker ovanför odlingsgränsen. Dessutom får renskötsel bedrivas nedanför  denna  gräns  på  mark  som   tillhör  staten   (kronomark)   och

315

 

Skr. ■1982/83:103 • renbetesland där skogsrenskötsel av ålder bedrivs under våren, sommaren
Del II        '             eller hösten, dvs. på vissa marker som utnyttjas av skogsrenskötseln. Vidare

får renskötsel hela året bedrivas på renbetesfjällen i Jämtland och inom vissa andra områden i Jämtlands och Kopparbergs län. Den I oktober - den 31 april får renskötsel bedrivas också på de s.k. sedvanerättsmarkerna utanför dessa områden (3 §).

Regeringen kan förordna om upphävande av renskötselrätten för visst markområde, bl.a. när området behövs för ändamål som avses i 2 kap. expropriationslagen (1972:719) eller för annat ändamål av väsentlig betydel­se från allmän synpunkt.

Inom de områden där renskötsel får bedrivas hela året får enligt rennäringslagen markanvändningen inte ändras på sätt som medför avsevärd olägenhet för rennäringen (30 §). Bestämmelsen hindrar dock inte att mark används i enlighet med fastställd stadsplan eller byggnadsplan eller för företag vars tillåtlighet skall prövas i särskild ordning. Något motsvarande skydd finns inte för de marker där renskötsel får bedrivas endast vintertid. Vidare gäller enligt rennäringslagen förbud bl.a. mot att stänga av flyttningsvägar för renar och mot alt hindra renar från att beta inom områden där renskötsel är tillålen (94 §).

Rennäringslagens förbud mot ändrad markanvändning gäller således inte inom områden med fastställd stadsplan eller byggnadsplan och hindrar inte heller att mark används för företag vars tillåtlighet har prövats i särskild ordning. Regler om stads- och byggnadsplaner finns i första hand i byggnadslagen (1947:385). Med prövning i särskild ordning avses prövning enligt sådan lagstiftning som vattenlagen (1918:523), naturvårdslagen (1964:822), miljöskyddslagen (1969:387), väglagen (1971:948), expropria­tionslagen (1972:719), gruvlagen (1974:342) och lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter. Den här avsedda lagstiftningen förutsätter normalt att en intresseavvägning görs mellan den tilltänkta markanvändningen och olika allmänna intressen. Till de allmänna intressena hör bl.a. rennäringens intressen. Motsvarande intresseavvägning måste göras vid prövning av byggnadslov för glesbebyggelse.

Jag vill i detta sammanhang erinra om tvisten om de s.k. skattefjällen i norra Jämtland. Tvisten, som slutligen avgjordes av högsta domstolen år 1981 (NJA I 1981 s. 1), rörde dels möjligheten att i äldre tider förvärva äganderätt till herrelös mark genom att bruka den för renbete, jakt och fiske, dels de rättsliga grunderna för uppkomst av äganderätt för staten till fjällmarkerna, dels huruvida samerna - för det fall att staten bedömdes vara ägare till skattefjällen - kunde anses ha rättigheter till dem utöver vad rennäringslagen föreskrev och dels huruvida vissa regler i den lagen stred mol diskrimineringsförbudet i 2 kap. 15 § regeringsformen. Utgången av tvisten innebar bl.a. att samerna inte ansågs ha äganderätt till de ifrågavarande skattefjällen och inte heller i övrigt ansågs ha någon rätt till dem utöver vad som följer av rennäringslagen.

Förutom renskötseln har de samiska språk- och skolfrågorna intagit en central plats i diskussionen om den samiska kulturens möjligheter att fortleva i Sverige. Samiskan räknas till de finsk-ugriska språken och omfattar nord-, lule- och sydsamiska. Nordsamiskan har den största spridningen såväl iriom det nordiska sameområdet som inom den svenska delen. Samerna i Norden har numera ett gemensamt skriftspråk. Statligt stöd utgår sedan 1977 till 316

 

hemspråksträning i bl.a. samiska. Vidare finns en professur i samiska i   Skr. 1982/83:103 Umeå. Det samiska språket har emellertid inte ställning som officiellt språk i   Dir. 1982:71 någon form i Sverige och det omfattas inte av den av Sverige år 1982 ratificerade nordiska språkkonventionen.

Insatser för samerna under senare år

Frågan om mera genomgripande åtgärder för samerna behandlades i riksdagen så sent som år 1977. Riksdagen godkände då de riktlinjer som förordades i propositionen 1976/77:80 om insatser för samerna. I den propositionen, som byggde på sameutredningens betänkande, betonades bl.a. att samerna utgör en etnisk minoritet i Sverige, som i egenskap av ursprunglig befolkning i sitt eget land intar en särskild ställning både gentemot majoritetsbefolkningen och andra minoritetsgrupper. Vid utbygg­naden av samhällets stöd till samekulturen måste man ge utrymme även åt andra bedömningar än dem som kan göras beträffande övriga minoritets­grupper i det svenska samhället. Det framhölls att det ligger ett särskilt ansvar i att stödja samiska organisationer och institutioner Och i att hävda ett samiskt näringsunderlag, framför allt inom rennäringen, för att den samiska kulturen över huvud taget skall kunna bestå.

Med anledning av propositionen beslutade riksdagen om stöd av olika slag bl.a. till samiska näringar, samisk kulturell verksamhet och samernas organisationer.

En förutsättning för alt man skall kunna uppfylla de mål som statsmak­terna har ställt upp för rennäringens fortbestånd är att man skapar trygga sociala förhållanden för rennäringsutövarna och ökar näringens lönsamhet. År 1979 tillkallades därför efter regeringens bemyndigande en särskild utredare (Jo 1979:08) för att utreda rennäringens ekonomiska förhållanden. Ett framträdande syfte med utredningen är att pröva olika förslag i syfte att skapa förutsättningar för att de som är sysselsatta inom rennäringen skall få en ekonomisk och social standard som är jämförbar med vad som erbjuds inom andra näringar och som kan ge trygghet i arbetet. År 1980 tillkallades ytterligare två ledamöter. Utredningens uppdrag utvidgades också till att omfatta en närmare kartläggning av de olika biologiska och ekonomisk­administrativa faktorer som bestämmer renskötselns utformning och lön­samhet. Utredningen har antagit namnet rennäringskommittén.

För att samordna de statliga insatserna för samerna och för att följa utvecklingen fortlöpande finns sedan år 1977 i regeringskansliet en perma­nent arbetsgrupp (U 1977:10) för samefrågor. Arbetsgruppen är knuten till utbildningsdepartementet med utbildningsministern som ordförande.

Till ärenden som har tagits upp av arbetsgruppen hör bl.a. frågan om sameskolans ledning och administration (Ds U 1978:5). Ärendet har fört fram till ett riksdagsbeslut år 1980 om en särskild samisk skolstyrelse och en egen skolledning för sameskolorna. En annan uppgift för arbetsgruppen har varit att stimulera ökade kontakter mellan kommunerna och samerna. En inom kommundepartementet utarbetad rapport (Ds Kn 1979:8) som innehåller en redogörelse för nuvarande förhållanden inom "samekommu­nerna" och med rekommendationer om kommunala samrådsorgan kan utgöra underlag för diskussioner mellan kommunerna och samerna. På sikt är målet att de specifikt samiska intressena skall komma till uttryck i all

317

 

Skr. 1982/83:103   kommunal  planering och  verksamhet  (markanvändning,  näringsfrågor.

Del II                      kulturell och social service etc). Ett tredje större ärende som arbetsgruppen

har tagit upp gäller skogsrenskölselns problem, som har behandlats i en

nyligen avslutad utredning (Ds U 1981:10) .

Framställningar från samerna m.m.

Frågan om samernas ställning har under år 1981 aktualiserats genom två framställningar till regeringen från SSR och Same Ätnam.

SSR uttalar önskemål om att man inför föreskrifter som ger samerna medbestämmanderätt i vissa lagstiftningsfrågor. Vidare vill man att samerna beträffande vissa frågor skall ges möjlighet till medinflytande på beslut inom förvaltningen. SSR anser det också angeläget med garantier för att befästa och utveckla det samiska språket. Sammantaget hävdar SSR att man måste få lill stånd en helhetssyn på samerna som ett folk med en egen kultur och ett eget näringsliv och att det måste införas en samlad lagstiftning - en samelag.

Same Ätnam vill att regeringen skall tillsätta en utredning som skall överväga vilka möjligheter det finns att inrätta ett s.k. samiskt parlament i Sverige.

Under den allmänna motionstiden i år har en flerpartimotion (mot. 1981/82:1628) väckts i vilken hemställs atl riksdagen beslutar begära att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att se över samernas hela situation och i samband med detta även undersöka möjligheterna att inrätta ett sameparlament. Motionen har ännu inte behandlats av riksdagen.

Vad gäller Same Ätnams framställning kan erinras om att det i Finland finns en delegation för sameärenden, som är underställd regeringens kansli (ibland benämnd sameparlament). Delegationen har 20 medlemmar som utses genom val bland samebefolkningen. Dess uppgift är att bevaka samernas intressen genom att ta initiativ, göra framställningar, avge utlåtanden m.m. i frågor som angår samerna. Delegationen har dock inte några egentliga maktbefogenheter. Vidare kan erinras om att den norska regeringen nyligen har tillsatt en utredning - samerettsutvalget - som har till uppgift att utreda frågan rörande den samiska befolkningens rättsliga ställning när det gäller rälien till mark och vatten. Utredningen skall bl.a. också undersöka om det finns behov av ett representativt organ för samerna i Norge.

En särskild kommitté bör tillsättas

Frågan om samernas situation har under senare lid följts med uppmärk­samhet av statsmakterna. Olika insatser tiU stöd för samerna har också gjorts. Mot bakgrund av de nyss redovisade framställningarna finns det emellertid enligt min mening anledning att nu överväga vissa ytterligare åtgärder för att stärka samernas ställning. Jag vill också erinra om regeringsformens föreskrift (1 kap. 2 §) att etniska minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas (se även FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter från år 1966, art. 27). Jag föreslår alltså att en kommitté med parlamentarisk samman­sättning tillsätts för att överväga dessa frågor. 318

 

Kommitténs huvuduppgifter bör vara att utreda möjligheterna att stärka   S*""- 1982/83:103 samernas rättsliga ställning i frågor som rör rennäringen, att överväga behovet   Dir. 1982:71 av ett samiskt organ som kan företräda samerna i olika sammanhang och att föreslå insatser för alt bevara och utveckla det samiska språket.

Jag vill här framhålla att varken ett ev. nytt organ eller något annat samiskt organ bör tilläggas några konstitutionella befogenheter, t.ex. medbestäm­manderätt i lagstiftningsfrågor. En sådan ordning skulle komma i strid med de principer som regeringsformen bygger på. Inte heller bör någon ordning med vetorätt för samiska organ vad gäller förvallningsbeslul införas.

Rennäringsfrågor

Vad först gäller samernas ställning i frågor som rör rennäringen finns det, som framgår av vad jag tidigare har sagt, inte någon obegränsad rätt för samerna att bedriva renskötsel. I vissa fall får de renskötande samernas intressen stå tillbaka för andra intressen.

Rennäringens markanspråk och de markanvändningskonflikter som kan uppstå mellan renskötseln och andra verksamheter inom renskötselområdet har kartlagts i den fysiska riksplaneringen. För en närmare beskrivning av dessa konflikter och av hur bl.a. gruvdrift, vattenkraftutbyggnad, turism och skogsbruk påverkar förutsättningarna för att bedriva renskötsel vill jag hänvisa till rapporten Hushållning med mark och vatten 2 (SOU 1979:55 s. 107 ff). Rennäringen omfattas vidare av den fysiska riksplaneringens s.k. verksamhetsanknutna riktlinjer, som anger hur olika markanvändningsin­tressen av betydelse från rikssynpunkt bör beaktas i den fysiska planeringen och vid ställningstaganden till enskilda tillståndsfrågor.

Enligt riktlinjerna för rennäringen och övriga areella näringar (prop. 1972:111) skall all möjlig hänsyn tas till dessa näringars krav vid planering och tillståndsprövning. De areella näringarna måste dock ta hänsyn till andra intressen, bl.a. behovet- av goda rekreationsmiljöer och vetenskapliga intressen. I samband med behandlingen av propositionen uttalade riksdagen (CU 1972:35, rskr 348) att fritidsbebyggelsens intressen borde vika för de areella näringarnas klarlagda behov. I den nämnda propositionen anförs vidare att utvecklingen inom fjällområdet, med bl.a. en ökad turism, bör styras i en sådan riktning att samiska intressen inte skadas och helst på etl sådant sätt att samerna själva får del i utvecklingens positiva sidor. I promemorian som har bifogats regeringens beslut med anledning av program- och planeringsskedena i den fysiska riksplaneringen (prop. 1975/76:1, bil. 1 och prop. 1978/79:213, bil.2) framhålls att planeringen vad beträffar rennäringen skall utgå från den rätt att utöva renskötsel som läggs fast i rennäringslagen (1971:437) och att samråd med berörda samebyar bör ske i ett tidigt skede av planeringen.

Frågan om en lagreglering av riktlinjerna för rennäringen och övriga riktlinjer i den fysiska riksplaneringen övervägs f.n. i regeringskansliet.

En grundläggande förutsättning för rennäringens fortlevnad är givetvis att samernas rätt enligt rennäringslagen och riktlinjerna i övrigt för rennäringen beaktas vid markanvändning av olika slag. Jag vill i della sammanhang erinra om att Nordiska rådet i rekommendationer till regeringarna har tagit upp frågan om stöd till samerna. Rådet har bl.a. uppmanat regeringarna att stödja samernas ansträngningar att bevara sin ställning som etnisk grupp

319

 

Skr. 1982/83:103  (rek. 5/1972). Rådet har vidare rekommenderat Nordiska ministerrådet att

Del II                     utarbeta ett program för att skydda och bevara miljön i de samiska

kärnområdena, omfattande bl.a. användningen av naturresurserna i de samiska områdena och samordning av regionalpolitiska åtgärder som stöd för samernas näringar (rek. 24/1974). Med anledning av den sistnämnda rekommendationen har ministerrådet kallat till ett seminarium i Kautokeino hösten 1982 om frågor som rör samerna.

Som en utgångspunkt för kommitténs överväganden bör kommittén redovisa de förutsättningar som i dag gäller för rennäringen, särskilt i fråga om de lagregler och andra föreskrifter som rör rennäringen på olika sätt. I detta avseende bör kommittén särskilt samråda med rennäringskommit­tén.

En väsentlig uppgift för kommittén bör vara att undersöka i vilken utsträckning rennäringens intressen har fått träda tillbaka för andra samhällsintressen vid markanvändning av olika slag och i vilken utsträckning hänsyn har tagits till den samlade effekten för rennäringen av olika exploateringar. Hur utfaller med andra ord intresseavvägningen mellan å ena sidan rennäringens intressen och å andra sidan andra samhällsintressen? Det är dock inte meningen att kommittén i detalj skall undersöka alla beslut om markanvändning som mer eller mindre rör renskötseln. Avsikten är att kommittén skall göra en översiktlig genomgång av sådana beslut i markanvändningsfrågor som är av särskild betydelse för rennäringen. Vid den kartläggning som kommittén behöver göra bör den beakta vad rennäringskommittén kan komma fram till i sin utredning.

Mot bakgrund av sin undersökning bör kommittén överväga om det finns behov av att stärka skyddet för rennäringen och i så fall i vilken utsträckning en förstärkning kan ske. Om kommittén kommer till slutsatsen att skyddet för rennäringen bör utvidgas, bör kommittén föreslå nödvändiga författ­ningsändringar.

En annan uppgift för kommittén bör vara att göra en genomgång av olika författningar som har anknytning till renskötseln för att undersöka i vilken utsträckning det finns regler om att samiska sammanslutningar skall eller bör höras innan beslut fattas som rör rennäringen. Om kommittén anser att det finns behov av kompletterande bestämmelser, bör den lägga fram förslag till författningsändringar.

Behövs ett nytt samiskt organ?

Som tidigare har sagts har samerna redan i dag starka organisationer, som för den samiska minoritetens talan såväl på riksplanet som i det lokala vardagsarbetet. Dessa organisationer har skapats av samerna själva. Det är naturligt att samernas intressen i första hand bevakas av organisationer som de själva har bildat. Eftersom det i dag inte finns något centralt organ som kan godtas av hela den samiska folkgruppen bör kommittén överväga om det finns behov av att inrätta ett gemensamt samiskt organ som kan företräda samerna i olika sammanhang. Om kommittén kommer fram till att ett sådant organ bör inrättas, bör den också överväga vilka uppgifter och vilken sammansättning som det bör ha.

320

 

Insatser för att bevara och utveckla det samiska språket.       Skr. 1982/83:103

,...,.                         ,    j          ,       .,        Dir. 1982:71

Kommittén bör även utreda riiojligheterna att starka det samiska språkets

ställning genom ökad användning av samiskan i olika officiella sammanhang. I samband därmed bör även behovet av utökad tolkservice på samiska undersökas. Kommittén bör också i övrigt överväga vad som kan göras för att stärka det samiska språkets ställning, varvid kommittén bör samråda med invandrarpolitiska kommittén (A 1980:04).

Utredningsarbetet

Utredningsarbetet bör bedrivas i nära samarbete med de samiska intresseorganisationerna. Kommittén bör vidare uppmärksamma vad man i Finland och Norge har gjort eller planerar att göra för att stärka samernas ställning. Kommittén bör också, som jag tidigare har påpekat samråda med rennäringskommittén och med invandrarpolitiska kommittén. Kommittén bör beakta direktiven den 13 mars 1980 (Dir. 1980:20) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tUIkalla en kommitté med högst tre ledamöter med uppdrag att utreda vissa frågor om samernas ställning i Sverige,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna för kommittén skall belasta andra huvudtitelns komrriit-téanslag.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganderi och bifaller hans hemställan.

(Justitiedepartementet)

321

21 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

Skr. 1982/83:103        Översyn av forskning och forskarutbildning m. m. inom
Del II              jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Dir 1982:72

Beslut vid regeringssammanträde 1982-09-09. Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Dahlgren, anför.

I Bakgrund till utredningsuppdraget

Forskningsorganisationen inom jordbruksdepartementets verksamhets­område har en långt driven och specialiserad FoU (forskning och utveckling) -organisation, som omfattar ett universitet, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), ett forskningsråd, skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR), samt andra statliga och halvstatliga forskningsorgan, som stöder forskningen inom området. Sektorns centrala förvaltningsmyndigheter har relativt begränsade roller när det gäller forskningsfrågor. Dock har skogsstyrelsen erhållit vissa medel för att stödja i huvudsak tillämpad skogsproduktions­forskning. Vidare finns vid statens naturvårdsverk (SNV) en särskild forskningsnämnd vilken stöder tillämpad forskning inom miljöområdet. Statens strålskyddsinstitut har ansvar för den målinriktade strålskyddsforsk­ningen. Det åligger fiskeristyrelsen att bl. ä. svara för praktiska och vetenskapliga undersökningar och försök på fiskets område. Sedan början av 1970-talet finns dessutom på lantbruksområdet Lantbrukets fond som stöder främst upplysningsverksamhet och målinriktat utvecklingsarbete. Medel till fonden avsätts i samband med jordbruksprisöverläggningarna. Vidare lämnar växtförädlingsnämnden stöd till forskning inom växtförädlingsområ­det.

Våren 1982 har riksdagen godkänt bl. a. vissa riktlinjer för planering och finansiering av forskningssamverkan mellan sektoriella FoU-organ och högskolan (prop. 1981/82:106, UbU 1981/82:37, JoU 1981/82:40, rskr 1981/82:397 och 399). Riksdagen har därvid biträtt förslaget att ett centralt underlag för regeringens nästa forskningsproposition, vilken i första hand skall avse treårsperioden 1984/85-1986/87, skall utgöras av långtidsbedöm­ningar över forskningsverksamhetens utveckling från såväl sektorsorganen som högskolemyndigheterna. Universitets- och högskoleämbetet (UHÅ) samt SLU skall beakta dem vid sina långtidsbedömningar av högskolans forskning och forskarutbildning.

På grundval av långtidsbedömningarna från sektorsorgan, UHÄ och SLU gör regeringen i samband med beredningen av den till år 1984 planerade forskningspropositionen en samlad bedömning av behov av forskning på skilda områden och en avvägning av erforderliga resurser härför.

Vid min anmälan till prop. 1981/82:106 framhöll jag vikten av utvärde­ringar av tidigare och pågående verksamhet. Jag pekade på att beslutsstruk­turen när det gäller forskning och forskarutbildning är starkt decentraliserad och att det är vid dessa beslut som kraven på kvalitet i forskningsprocessen och i forskningsresultaten skall ställas. Ett viktigt underlag för sådana beslut och för statsmakternas övergripande beslut om forskning måste vara utvärderingar av tidigare och pågående verksamhet. Jag betonade lämplig-

 

heten av en samlad utvärdering inför nästa forskningsproposition av den   Skr. 1982/83:103 forskning som företagits inom jordbruksdepartementets verksamhetsområ-    Dir. 1982:72 de.

Riksdagen hade ingen erinran mot vad jag anförde om utvärdering av forskningsverksamheten inom jordbruksdepartementets verksamhetsområ­de.

Jag anhåller om att få ta upp bl. a. denna fråga.

2 Utförd, pågående och planerad utvärderingsverksamhet

Under den senaste tioårsperioden har långtidsplaner och särskilda studier av olika problemområden gjorts inom ramen för SLU:s interna planering. År 1977 startades mer regelrätta utvärderingar för hela områden eller delar därav. Hittills har sex sådana utvärderingar genomförts. Samtidigt har olika forskningsråd utvärderat enskilda projekt.

I juni 1981 uppdrog regeringen åt SNV att bl. a. se ö\er forsknings- och utredningsverksamheten vid verket. I direktiven till uppdraget angavs bl. a. att en naturlig utgångspunkt borde vara att huvuddelen av miljöforskningen liksom i dag bör utföras vid universitet och andra forskningsinstitutioner. Behovet av att därutöver bedriva egen forskningsverksamhet inom SNV samt omfattningen och inriktningen av en sådan verksamhet skulle studeras.

Med utgångspunkt i en redovisning av bl. a. nu berörda frågor uppdrogs åt SNV att översiktligt redovisa konsekvenserna av en minskning av verkets egen i projektform bedrivna forsknings-, undersöknings- och utrednings­verksamhet. Olika alternativ skulle därvid redovisas varav ett skulle ange konsekvenserna av en minskning av den inom den egna organisationen bedrivna verksamheten till högst hälften av den nuvarande nivån;

Mål och inriktning samt organisation och verksamhetssätt för SJFR ändrades den 1 juli 1981 (prop. 1980/81:129, JoU 1980/81:27, rskr 1980/81:336). Rådets forskningsstödjande verksamhet skall i fortsättningen inriktas pä stöd lill mer grundläggande och långsiktig forskning. Vidare har rådet fått ett vidgat ansvar vad gäller energiforskning, livsmedelsforskning och vattenbruk.

I proposition 1981/82:106 (bil. B) diskuterades behovet av fiskeriforsk-ning. 1 april 1982 uppdrog regeringen åt SJFR att efter samråd med fiskeristyrelsen och andra berörda organ redovisa nuläget i fråga om fiskeriforskningen och dess finansiering. Vidare uppdrogs åt SJFR att utreda behovet av fiskeriforskning, lämna förslag till ansvarsfördelning mellan olika organ samt göra innehållsliga prioriteringar.

I samband med att avtal träffats mellan staten och Stiftelsen Skogsteknisk FoU om stöd till kollektiv skogsteknisk forskning samt mellan staten och Stiftelsen Skogsförbättring om forskning rörande skogsträdsförädling och skogsgödsling m. m. har parterna vid sina överläggningar enats om att inom ramen för avtalet söka genomföra en särskild utvärdering av resp. verksamhet. Syftet härmed är bl. a. att undersöka hur verksamheten tillgodoser kravet på ny kunskap både i fråga om innehåll och framförhåll­ning. Avsikten är också att undersöka om verksamheten genom ett vidare samarbete än f. n. med inhemska och utländska forskningsorgan kan ge ett

323

 

Skr. 1982/83:103  större utbyte. Mot bakgrund av dessa undersökningar bör även verksamhe-

Del II                     tens framtida inriktning behandlas.

En uppgift för jakt- och viltvårdsberedningen (Jo 1977:04) är att pröva möjUgheterna att samordna insatserna på viltforskningens område. Jakt- och viltvårdsberedningens huvudbetänkande beräknas föreligga i början av år 1983.

3 Utredningsuppdraget

Stora belopp satsas över statsbudgeten på forskning, utvecklingsarbete och forskarutbildning inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde. Innevarande budgetår anvisas ca 580 milj. kr.

Det är självfallet angeläget att forskningsresurserna utnyttjas effektivt och att informationen om forskningsresultatet så snabbt som möjligt sprids till näring, myndigheter och andra användare. Av vad jag nyss har anfört framgår att forskningsverksamheten inom jordbruksdepartementets verk­samhetsområde är uppdelad mellan en mängd organ och därför svåröver­skådlig.

En särskild utredare bör nu tillkallas för att utföra en samlad utvärdering av forskningens och forskarutbildningens effektivitet, omfattning, inrikt­ning, kvalitet, nytta, organisation och samverkan. Utvärderingen bör ge möjlighet att på ett systematiskt sätt bedöma om målen för forskningsverk­samheten har blivit uppfyllda och om styrningen har bidragit till måluppfyl­lelsen. En sådan utvärdering bör underlätta för statsmakterna att i fortsättningen planera FoU-verksamheten.

Det finns dock skäl att något begränsa utredarens uppdrag. I den forskningspolitiska propositionen läggs vissa övergripande prioriteringar inom forskningsverksamheten fast. Som högprioriterade forskningsområden inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde anges grundläggande forskning om markekologi samt forskning på livsmedelsområdet vad avser produktion, konsumtion, kostvanor och livsmedelspolitik.

Beträffande,livsmedelsforskningen vill jag i detta sammanhang framhålla följande. Forskning rörande råvaruproduktionen ligger till största delen inom SLU:s ansvarsområde. Huvuddelar av ansvaret för kunskapsutveckling inom livsmedelsområdet i övrigt - livsmedelsteknik, distribution och handel samt näringslära - Ugger emellertid vid institutioner utanför SLU och jordbruksdepartementets verksamhetsområde. Forskning rörande dessa delar av den s. k. livsmedelskedjan uppvisar en betydande splittring. Någon motsvarighet till den samordning och planering av forskningsinsatser som föreligger beträffande den till råvaruproduktionen knutna forskningen finns inte inom livsmedelsområdet i övrigt. Med hänsyn härtill samt att livsme­delsforskningen angetts vara ett högt prioriterat forskningsområde finns det enligt min mening skäl att i särskild ordning se över forskningen inom de delar av livsmedelskedjan som följer efter råvaruproduktionen. Denna uppgift bör anförtros en särskild utredare. Jag återkommer härtill senare denna dag.

Som jag tidigare nämnt pågår viss översyn av miljövårdsforskningen, bl. a. inom SNV. Forskningsrådsnämndens naturresursdelegation har presenterat ett långtidsprogram för naturresursforskning. Hithörande frågor behandlas

också av naturresurs- och miljökommittén (Jo 1978:01). I avvaktan på

324

 

redovisning av dessa utredningar bör de aspekter på naturresurs- och    Skr. 1982/83:103 miljöområdet, som behandlas av utredningarna, inte tas upp i förevarande    Dir. 1982:72 sammanhang. Även strålskyddsforskningen bör undantas från utrednings­uppdraget. Jag har för avsikt att senare återkomma till regeringen i dessa frågor.

4 FoU-verksamhetens relevans och inriktning

Forskningsinsatser av olika slag har ansetts verksamt kunna påverka       ,

samhällsutvecklingen. Frågan om inflytande över och styrning av forskning­en har därför alltmer kommit i blickpunkten. Detta är naturiigt, eftersom resursbehovet för forskning ökat så snabbt. De krav på effektiv hushållning som kommer att ställas på olika forskningsorgan under 1980-talet innebär att tillgängliga resurser måste utnyttjas rationellt. En prioritering av angelägna forskningsområden måste därför i viss utsträckning göras.

Utredaren bör bedöma den statligt stödda forskningen i förhållande till de riktUnjer statsmakterna dragit upp för jordbrukspolitiken och skogsbruks­politiken . Detta bör innefatta också en värdering av på vilket sätt och i vilken utsträckning forskningen har bidragit till dels ge kunskaper om de problem som ligger inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde, dels ökat möjligheterna att finna lösningar på dem.

För att kunna bedöma behovet av förändringar krävs bl. a. förbättrade kunskaper om FoU-verksamhetens hittillsvarande omfattning och inrikt­ning. Härför krävs en kartläggning av såväl den statligt finansierade som den privatfinansierade forskningen. Redovisningen bör utformas så att omfatt­ningen och inriktningen av FoU-verksamhetén hos lantbruksuniversitetet, StatUga forskningsinstitut, centrala myndigheter, branschanknutna forsk­ningsinstitut, olika typer av företag m. fl. kan utläsas. Vidare bör det framgå hur stor del som är statligt finansierad resp. privat finansierad. I fråga om FoU-verksamhet som initierats av näringslivet är det även av intresse att få klarlagt hur stor del av verksamheten inom olika områden som läggs ut på universitet, högskolor och andra forskningsorgan resp. bedrivs med företa­gens egen personal. En indelning i olika sakområden bör göras och avvägas så att den tillgodoser både kravet på översiktlighet och önskemålet att kunna dra preciserade slutsatser.

Den dominerande ställning som den sektoriella forskningen f. n. intar i vårt land har utsatts för kritik. Det främsta problemet torde vara att forskning för att lösa praktiska problem i ett kortsiktigt perspektiv har tagit en större andel av forskningsresurserna i anspråk på bekostnad av den långsiktiga kompetensuppbyggnaden. Den sektoriella forskningens kraftiga utveckling kan därför ha orsakat en obalans i FoU-systemets uppbyggnad. Förutsättningen för att samhällets behov av målinriktad forskning skall kunna tillgodoses är att det inom sektorsforskningen bedrivs grundläggande forskning av hög kvalitet.

Den externt initierade och finansierade forskning som efter lantbruksuni­versitetets eget medgivande förläggs dit kan bidra till en värdefull breddning av forskningens inriktning och därmed av den vetenskapliga kompetensen. Därutöver medför den externt initierade och finansierade forskningen att forskningens betydelse för samhället ökar samtidigt som kunskaper om forskning och vetenskapliga arbetsmetoder får ökad spridning.  Vidare

325

 

Skr. 1982/83:103  skapas förutsättningar för ett effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser.

Del II                     Detta är särskilt viktigt eftersom tillgången på vetenskapligt tränad personal

och tung utrustning är begränsad.

Utredaren bör närmare studera balansen mellan resurser som satsas på grundläggande forskning, tillämpad forskning och utvecklingsarbete inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde och belysa konsekvenserna av förändringar i forskningsinriktningen. En analys bör göras över hur avvägningen sker mellan högskolans fasta forskningsorganisation och den mera tillfälliga forskningsorganisation som bekostas av de medel som tillförs högskolan för särskilda forskningsprojekt och uppdrag. I den mån en annan avvägning än den nuvarande bedöms vara lämplig för att effektivt utnyttja personella, ekonomiska och materiella resurser för forskning och forskarut­bildning bör utredaren lämna förslag till åtgärder.

5 Kvalitet och nytta av FoU-verksamheten

Utredaren bör bedöma om värdet av de uppnådda forskningsresultaten står i en rimlig proportion till kostnaderna för nedlagda resurser i forskning under en viss given tidsperiod. Vidare bör en kvalitetsgranskning av forskningsprojekten göras.

Offentligt understödd forskning bör således bedömas efter kraven på bl. a. kvalitet och nytta.

Kvalitetsbegreppet är inte något för alla forskningsområden entydigt. Begreppet är i själva verket relaterat lill en rad olika värderingar, som kan variera mellan olika forskningsområden. Forskning är en process som är styrd av vissa inomvetenskapUga kriterier. Med tillämpning av dessa och med hänsyn till kravet på hur de skall tillämpas inom resp. forskningsområde bör emellertid slutsatser om forskningskvaliteten kunna dras. En viktig indika­tion på kvaUteten på forskningsprojekt är t. ex. om resultaten har kunnat publiceras i några nationellt eller internationellt ansedda facktidskrifter.

All forskning, som resulterar i ny kunskap och nya insikter, som kan få betydelse för samhället och samhällsutvecklingen, måste uppfattas som nyttig. Kravet på forskningens nytta får emellertid inte undanskymma de forskningsinsatser, vars betydelse kan mätas först på längre sikt. Utredaren bör därför i sin analys av forskningens nytta i relation till de av statsmakterna uppställda riktlinjerna även ta hänsyn till behovet av forskning, som möjliggör en kunskapsberedskap inför morgondagens problem.

Som en utgångspunkt vid utvärderingen av forskningens kvalitet och nytta bör hänsyn tas till forskningens relevans med avseende på behov och uppgifter för den forskande institutionen. Vidare bör undersökas om forskarna valt bästa metod och arbetssätt för att genomföra forskningen-, om den genomförts på avsedd tid samt om resultaten står i överensstämmelse med uppställda mål. Utredaren bör också undersöka om tillräckliga kontakter etablerats med andra forskare inom och utom landet. För den vetenskapliga bedömningen bör internationell expertis kunna anlitas.

326

 

6 Kunskaps- och erfarenhetsåterföring                                      Skr. 1982/83:103

Dir. 1982:72

Spridningen av forskningsresultat sker bl. a. genom utbildning, genom att

forskare flyttar från högskola till verksamhet i näringslivet och genom information i olika former. Vägen från forskning tiU produktion är emellertid komplex. Utredaren bör söka belysa spridningseffekterna av forsknings- och utvecklingsarbete och lämna förslag som syftar till att ytterUgare utveckla dessa.

För att möjliggöra statsmakternas ställningstaganden i fråga om inrikt­ning, prioritering, planering, m. m. av forskning erfordras ett samlat beslutsunderlag. I dessa hänseenden kan verksamhetsberättelser från forskningsinstitutionerna inom jordbruksdepartementets verksamhetsområ­de vara ett lämpligt beslutsunderlag. Utredaren bör därför lägga fram förslag rörande formen på sådana verksamhetsberättelser samt närmare analysera vad de skall innehålla för att på bästa sätt vara ett lämpligt beslutsunderlag. Härvid bör särskilt beaktas behovet av att löpande utvärdera forskning­en.

7 Forskningsorganisation

Statsmakterna har vid flera tillfällen uttalat att även den forskning som finansieras av sektorsorgan bör förläggas till högskolan. I prop. 1981/82:106 framhålls att, en sådan samordning mellan forskning inom och utom högskolan bidrar till ett effektivt utnyttjande av landets samlade resurser för forskning. Därigenom breddas också högskoleforskningen och förutsätt­ningar skapas för ett vidgat ämnes- och problemurval inom forskarutbild­ningen.

Utredaren bör närmare undersöka hur samarbetet mellan olika forsk­ningsintressenter kan breddas och fördjupas. Förslag bör lämnas om hur lantbruksuniversitetets möjligheter till samverkan i forskningsfrågor med samhället i övrigt skall utvecklas och hur olika hinder härför skall undanröjas. Därvid bör också förslag läggas fram om hur gemensamma, övergripande forskningsprogram bör utarbetas. Förslagen bör även innehål­la en analys av de problem som en ökad samverkan kan medföra. Vidare bör förslag lämnas om vilka åtgärder som bör vidtas för att myndigheter och företag i ökad utsträckning skall vända sig till lantbruksuniversitetet för bistånd med forsknings- och utvecklingsarbete i sin strävan att utveckla nya produkter och metoder.

Uppdelningen av FoU-verksamheten på ett stort antal institutioner och organisationer ställer vidare allt större krav på samordning. Det är angeläget att uppdelningen på olika forskningsorgan inte leder till att forskningsom­råden i gränsytorna mellan de olika organens huvudsakliga arbetsuppgifter ändringar i syfte att skapa bättre fördelning av statliga forskningsmedel. Vidare bör prövas i vilken utsträckning delprogram är utformade så att de var för sig utgör ett bidrag till att lösa angelägna problem.

8 Forskarutbildning

I min anmälan till den forskningspolitiska propositionen tog jag särskilt upp frågan om forskarutbildningen. Även chefen för utbildningsdeparte-

327

 

Skr. 1982/83:103 mentet behandlade ingående frågorna kring forskarrekrytering om forskar-

Del II                 utbildning. Frågan har också ägnats stor uppmärksamhet i lantbruksuniver-

sitetets långsiktsplan.

Rekryteringen till forskarutbildningen utgör f. n: ett problem. Genom­strömningen av doktorander vid lantbruksuniversitetet är låg. En förändring av den vetenskapliga verksamhetens inriktning mot mer grundläggande frågor leder till ett ökat behov av forskarutbildad personal inom flertalet ämnesområden. Många av de högre tjänsterna vid SLU finns inom ämnesområden som inte är företrädda på andra lärosäten i Sverige. SLU har därför ett stort ansvar för rekryteringen av kvalificerad personal inom sina ämnesområden. Utredaren bör mot bakgrund bl. a. härav lämna förslag till hur forskarrekryteringen och forskarutbildningen inom jordbruksdeparte­mentets verksamhetsområde kan förbättras.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. En strävan i utredningsarbetet bör vara att redovisade förslag skall kunna behandlas i arbetet med den forskningspolitiska proposition, som avses föreläggas riksdagen våren 1984. Med hänsyn till utredningsuppdragets omfattning bör övervägandena lämpligen kunna redovisas i etapper. Därvid bör arbetet med frågor om forskningens inriktning samt organisation och samordning behandlas med förtur. Hithörande frågor bör redovisas senast den 1 november 1983.

Utredaren bör vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att framföra synpunkter.

Det är viktigt att nära samarbete sker mellan utredaren och berörda myndigheter, kommittéer och organisationer.

Regeringens direktiv (Dir. 1980:20) till statliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer bör omfatta denna utredning.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemstäUer jag att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepärtemetet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över forskningens och de.

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta tionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)

328

 

översyn av livsmedelsforskning m. m.                   Skr. 1982/83:103

Dir. 1982:73

Dir 1982:73

Beslut vid regeringssammanträde 1982-09-09. Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Dahlgren, anför.

Bakgrund till utredningsuppdraget

I beslut våren 1982 har riksdagen godkänt vissa riktlinjer för planering och finansiering av forskningssamverkan mellan sektoriella FoU (forskning och utveckling)-organ och högskola. Riksdagen har vidare biträtt regeringens förslag rörande bl. a. vissa övergripande prioriteringar inom forskningen. Därvid har livsmedelsforskningen fastställts som ett högt prioriterat forsk­ningsområde (prop. 1981/82:106, UbU 1981/82:37, JoU 1981/82:40, rskr 1981/82:397 och 399).

Regeringen har tidigare denna dag bemyndigat mig att tiUkalla en särskild utredare med uppdrag att se över forskningens och forskarutbildningens effektivitet, FoU-verksamhetens organisation och formerna för dess samver­kan inom jordbruksdepartementets ansvarsområde. I det sammanhanget anmälde jag att jag avsåg att återkomma till regeringen angående frågan om utredning av livsmedelsforskningen.

Jag vill nu ta upp denna fråga.

Förändringar på livsmedelsområdet

På livsmedelsområdet har den s. k. livsmedelskedjan, dvs. råvaruproduk­tion-industriell, förädling-distribution och lagring-tillredning-konsumtion under de senaste decennierna genomgått stora förändringar. Råvaruproduk­tionens värdemässiga andel av det totala produktionsvärdet för livsmedel har minskat under det att industriell produktion och förädling av produkter ökat kraftigt. Storhushållen har övertagit en betydande del av matlagningen. Konsumtionsvanorna har förändrats mol mera frukt, grönsaker och anima­lier men med inbördes förskjutningar i dessa grupper. Här spelar övergri­pande, medicinskt och hälsomässigt baserade näringsrekommendationer en stor roll.

Inom de olika leden från råvara till marknadsförd produkt har förändring­ar inträffat. Produktiviteten i råvaruledet har starkt förbättrats bl. a. genom mekanisering, storleksutbyggnad och tiUämpning av ny eller förbättrad teknik. Även insatserna av handelsgödsel, kemiska bekämpningsmedel och koncentrerade fodermedel har ökat, vilket lett till att avkastningen inom både växt- och djurproduktionen stigit. Trots nedläggning av åkerareal, övergång till kreaturslös drift och stark minskning av arbetskraften hölls totalproduktionen länge på en oförändrad nivå. Den har emellertid nu av olika skäl börjat ökat, samtidigt som efterfrågan på livsmedel stagnerat eller något minskat.

Förädlingsledet har genomgått en kraftig strukturrationalisering, mekani­sering  och  automatisering.   Tillverkningen   har  koncentrerats  till  stora

329

 

Skr. 1982/83:103  produktionsenheter. Produktivitetsförbättringar torde dock alltjämt vara

Del II                     möjliga genom ytterligare rationalisering och utbyggnad av förädlingsgra-

den. Den inhemska marknadens begränsning skapar emellertid svårigheter att utnyttja storskalighetens fördelar utan ytterligare koncentration, varvid Uvsmedelssystemet blir sårbart och de regionala problemen förstärks.

Varudistributionen har i huvudsak koncentrerats till tre stora block, vilka genom snabbköpsbutiker, paketering m. m. har ökat produktiviteten. Genom utnyttjande av data synes möjlighet finnas att rationalisera hanterings- och betjäningsfunktionerna. Totalutrymmet är även här begrän­sat och en viss överetablering har lett till att andra sortiment än livsmedel byggts ut. Glesbygdsbutikernas möjlighet att existera har minskat.

Nya utvecklingsvägar

Utvecklingen inom livsmedelsområdet har således präglats av ökad produktivitet. Livsmedelsförsörjningen har också snabbt kunnat anpassas till många av de krav som samhälle och konsumenter har ställt. Samtidigt har en rad problem uppstått, som är att hänföra lill lönsamhet och priser, avsättning, miljö, regional utveckling och sårbarhet för externa störningar. Varje led har vidare sökt optimera sin verksamhet och ekonomi. Balans­rubbningar kan då lätt uppstå.

Frågor kring produktutveckling är särskilt betydelsefulla. Det kan gälla såväl livsmedel som energiråvaror och andra biotekniskt baserade produk­ter. Åven åtgärder för kostnadsminskning synes i fortsättningen bli allt mer angelägna. En mera utvecklad samverkan mellan olika led i produktionsked­jan kan möjliggöra såväl förbättrad effektivitet i produktionen som kvalitetsutveckling av produkterna.

För att inom berörda områden åstadkomma förnyelse och ökad konkur­renskraft i näringarna kan forskning och utvecklingsarbete liksom därtill anknuten forskningsinformation spela en avgörande roll. Icke minst behövs forskning och utveckling i den ekonomiska situation som Sverige nu befinner sig. Detta synsätt präglar i hög grad riksdagens beslut i anledning av regeringens forskningsproposition. Sedan länge har samhället tagit på sig ett stort ansvar för att tillgodose näringslivets kompetensbehov. Detta gäller särskilt beträffande de biologiska näringarna. Som framhållits i nyssnämnda proposition finns det nu behov av snabbare kompetensuppbyggnad än den högskolan hittills har förmått åstadkomma. Ett av de områden som därvid särskilt utpekats är livsmedelsområdet.

Då det gäller livsmedelsområdet har jag i forskningspropositionen särskill understrukit vikten av en helhetssyn. Därvid anförde jag bl. a. att många forskningsfrågor griper över hela kedjan från råvaruproduktion via föräd­lingsindustrin till marknaden där en slutprodukt av hög kvalitet till rimlig kostnad kan erbjudas konsumenterna. Delta gäller t. ex. kvalitetsfrågorna, det samlade produktions-, transport- och distributionssystemets teknik och ekonomi. Det gäller belysning av de ekonomiska frågor i ett system där producenter möter allt färre motparter inom handelns och distributionens område. Jag uttalade vidare att det är väsentligt att forsknings- och utvecklingsarbetet samt problemformuleringar sker med utgångspunkt i hur hela produktionskedjan ser ut.

330

 

Forskningen i dag                                                                         Skr. 1982/83:103

....                                                                                            Dir. 1982:73

Liksom mom andra verksamheter är forskningsplaneringen inom livsme­delssektorn ofta begränsad till den inom resp. forskningsinstitution bedrivna forskningen. Då det gäller råvarusidan är forskningen numera till mycket stor del knuten till Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) även om vissa branschforskningsinstitut inom växtförädling och teknik bedriver ett omfat­tande FoU-arbete. Resursfördelningen sker i huvudsak genom anslag till SLU. Härutöver sker fördelning av resurser via skogs- och jordbrukets forskningsråd, styrelsen för teknisk utveckling (STU), naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR), växtförädlingsnämnden m. fl.

Forskning rörande andra delar av livsmedelskedjan uppvisar en betydande splittring. Verksamheten är förlagd till universiteten inkl. SLU, tekniska högskolor, vissa branschforskningsinstitut och till näringslivets egna insti­tutioner. Finansiering genom statliga medel sker i stor utsträckning genom STU och forskningsråden till berörda högskolor och institut. Näringslivets egna insatser är förhållandevis små - knappt 2 % av förädlingsvärdet gentemot drygt 5 % för samtliga industribranscher. I stort torde forskningen inom råvaruledet vara mer omfattande än forskningen rörande såväl vidarebearbetning och distribution av produkterna liksom rörande produk­ternas kvalitet, näringsvärde och användbarhet. Detta gäller även beträffan­de forskningsinformationen.

I de långsikts- och verksamhetsplaner som lantbruksuniversitetet redovi­sat år 1981 har en samlad långsiktig strategi med femåriga åtgärdsförslag lagts fram för den i huvudsak till råvaruproduktionen knuina forskningen som bedrivs vid SLU. Någon motsvarande planering och övergripande samord­ning av forskningen inom livsmedelsområdet i övrigt - livsmedelsteknik, distribution och handel samt näringslära - finns däremot inte.

Utredningsuppraget

Med hänsyn härtill och behovet av intensifierat samordnat forsknings- och utvecklingsarbete inom livsmedelsområdet anser jag, efter samråd med cheferna för utbildningsdepartementet, industridepartementet och socialde­partementet, att det är angeläget att en översyn görs av forskningsplanering, forskningsbehov, forskarutbildning, resursfördelning och informationsverk­samhet av betydelse för de delar av livsmedelskedjan som följer efter råvaruproduktionen. Däri bör även innefattas en bedömning av behovet av forsknings- och resursinsatser i olika led samt finansieringsformer. I översynen bör också hänsyn tas till kravet på organisatorisk samverkan och effektivitet, samarbete med den till råvaruproduktionen knutna forskningen och andra åtgärder som kan bidra lill problemlösning och rationell utveckling av livsmedelssektorn. Därvid bör uppmärksamhet ägnas åt forskningens betydelse för förädlingsindustrin och utrustningsindustrin. Vidare bör även konsumenternas krav och behov av näringsriktiga livsmedel beaktas. I detta sammanhang bör också kravet på miljövänlig produktion uppmärksammas. Uppdraget att genomföra översynen bör anförtros en särskild utredare.

För att kunna bedöma behovet av forskningsinsatser på berörda områden bör utredaren analysera livsmedelsförsörjningens struktur, funktion, sam­verkan mellan olika led, lokalisering m. m. Vidare bör belysas problem och

331

 

Skr.. 1982/83:103  konflikter i systemet och faktorer som påverkar utveckUngen i olika

Del II                      riktningar. Därvid bör även beaktas vad som kan förväntas i en överblickbar

framtid.

Med stöd av regeringens bemyndigande har jag den 18 maj 1982 tillkallat en särskild kommitté med uppgift att utreda livsmedelsförsörjningens sårbarhet från olika synpunkter. Utredningen skall omfatta hela livsmedels­kedjan, dvs. jordbruksproduktionen, trädgårdsodlingen och fisket, den industriella förädlingen och distributionen. En kartläggning av sårbarheten skall göras och överväganden ske av vilka anpassningar som i fredstid behövs för att förstärka försörjningstryggheten vid såväl långvarig avspärrning eller krig som mer kortvariga störningar i fredstid. Vidare skall de olika ledens beroende av stödfunktioner i form av energi av skilda slag, insatsvaror, maskiner, reservdelar, arbetskraft, transporter m. m. närmare analyseras och åtgärder för atl minska sårbarheten i dessa avseenden övervägas.

I direktiven till kommittén konstateras vidare att livsmedelsförsörjningens sårbarhet i väsentlig grad har sitt ursprung i bl. a. vårt ökade utlandsbero­ende, den tekniska utvecklingen, centraliseringssträvanden, utnyttjande av stordriftsfördelar och bl. a. härigenom ökad geografisk koncentration. Kommittén skall studera möjligheterna att minska sårbarheten genom att beredskapsaspekterna beaktas på ett tidigt stadium i produktions- och samhällsplaneringen. Samspelet mellan försörjningsansvariga myndigheter och de olika leden inom livsmedelsförsörjningen skall analyseras och övervägas.

Kommittén skall också överväga vilka speciella behov av forskning som föreligger vid SLU och andra institutioner och vilka anpassningar som är önskvärda för att försörjningstryggheten inom livsmedelsområdet däri­genom skall kunna förbättras.

Som framgår av redogörelsen för sårbarhetskommitténs direktiv kommer denna kommitté och utredaren att behandla frågor som i vissa hänseenden är likartade och näraUggande. Utredaren, som har att verkställa en samlad översyn av forskningen inom delar av livsmedelsområdet, bör därför samordna sitt arbete med utredningen om livsmedelsförsörjningens sårbar­het.

Utredaren bör vid sina överväganden även ta del av de erfarenheter som föreligger och efterhand kommer fram vid beredningens för livsmedels- och näringsfrågor (livsmedelsberedningen) överläggningar.

Livsmedelsberedningen inrättades år 1978 och påbörjade sitt arbete den 1 januari 1979. Beredningen är elt samrådsorgan och elt forum för överlägg­ningar och diskussioner mellan regeringen och experter på livsmedelsområ­det. Ledamöter i beredningen är företrädare för berörda myndigheter, livsmedelsproducenter, livsmedelsindustri, handel, löntagare/konsumenter, näringsexperter och matskribenter.

Beredningen fattar inga beslut om konkreta åtgärder i några frågor, men kan genom sitt arbete presentera bedömningar, prognoser osv., som i sin tur kan ligga till grund för regeringsförslag om utredningar, forskningsprojekt och liknande. Beredningens upjsgift är däremot inte att bereda aktuella ärenden inför regeringens ställningstagande. Beredningen har bl. a. behand­lat livsmedelsforskningen i Sverige.

Utredaren bör ta del av och redovisa den internationella forskningsprio­riteringen inom nu berört område av livsmedelskedjan. 332

 

En  betydande  internationell  erfarenhet  finns  av  kopplingar  mellan    Skr. 1982/83:103 forskningsbaserat utvecklingsarbete och industriella tillämpningar. Ett visst    Dir. 1982:73 planerings- och erfarenhetsunderlag finns sålunda. Mot bakgrund av detta bör utredaren analysera hur resultaten av forskning och utvecklingsarbete inom livsmedelsområdet skall kunna tas till vara på ett effektivt sätt i Sverige.

Den inom landet bedrivna livsmedelsforskningen ligger sett ur ett internationellt perspektiv väl framme på många områden. Forskningsresul­taten har i många fall varit av stor betydelse för bl. a. exportindustrin. Utredaren bör i detta sammanhang undersöka kommande behov av forskning, som har till syfte för att förstärka och främja export av produkter från livsmedelsindustrin, särskilt högförädlade produkter.

Det finns möjligheter alt en utbyggnad av forskningen på livsmedelsom­rådet också kan ge en kunskapsbank för vårt biståndsarbete i u-länderna och därmed bli etl viktigt vapen i kampen mot svält och fattigdom. Utredarens förslag till forskningsinriktning bör utformas så att den även tillgodoser detta syfte.

I regeringens forskningsproposition har starkt understrukits vikten av hög kvalitet i forskningen. När det gäller sektoriell FoU, bör även den nytta som sektorn och konsumenterna kan erhålla av forskningsresultaten i relation till insatta resurser bedömas. Ett viktigt underlag för en bedömning av det inomvetenskapliga värdet och nyttan är utvärderingar av forskningen. Chefen för utbildningsdepartementet har i forskningspropositionen redovi­sat erfarenheter av utvärderingar som företagits inom särskilt NFR:s område. Dessa erfarenheter har genomgående varit positiva och gett värdefuU kritik och stimulans åt forskarna, liksom de lämnat information till allmänhet och beslutsfattare hur forskarna förvaltar sina medel. Utvärde­ringarna har också gett underlag för att bedöma framtida resursfördelning. Utredningen bör även omfatta en sådan utvärdering av den forskning som avser leden efter råvaruproduktionen.

Utredaren bör också undersöka vilken roll forskarutbildningen spelar och bör spela för arbetskraftsförsörjningen inom nu aktuella områden.

Utredaren bör samråda med berörda organ och med den utredare jag tidigare denna dag fått regeringens bemyndigande att tillkalla för utvärdering av forskning och utbildning m. m. inom jordbruksdepartementets verksam­hetsområde. Utredaren bör i sitt arbete även ta hänsyn lill de erfarenheter som kommit fram vid universitet, tekniska högskolor, centrala myndigheter, branschforskningsinstitut och näringslivets institutioner, som bedriver forsk­ning inom livsmedelsområdet. Jag vill i detta sammanhang erinra om att regeringen genom beslut den 5 augusti 1982 gett skogs- och jordbrukets forskningsråd huvudansvar för planering och genomförande av åtgärder rörande forskning på livsmedelsområdet. Ett nära samråd mellan utredaren och forskningsrådet är därför angeläget. För den vetenskapliga bedömning­en bör internationell expertis anlitas.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Överväganden och förslag bör kunna redovisas i etapper. En strävan bör därvid vara att förslag rörande behovet av forskning och forskningsinriktning, forskarutbildning samt .finansiering och resursfördelning skall redovisas i en första etapp och i sådan tid att de kan beaktas i arbetet med den proposition om forskning som avses

333

 

Skr. 1982/83:103   föreläggas riksdagen under våren 1984. Utredaren bör därför redovisa denna

Del II                      etapp senast den 1 november 1983.

Regeringens direktiv (dir. 1980:20) till statliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer bör omfatta denna utredning.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av livsmedelsforskning m. m.,

att besluta om sakkunniga, experter och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta tionde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemstäUan.

(Jordbruksdepartementet)

334

Möjligheterna till en fortsatt utbyggnad av vattenkraf­ten

Dir 1982:74

Beslut vid regeringssammanträde 1982-09-09.

Statsrådet Eliasson anför.

Riksdagen fattade hösten 1977 beslut om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen (prop. 1977/78:57, CU 1977/78:9, rskr 1977/78:100). I beslutet angavs vilka vattendrag och älvsträckor som skall undantas från fortsatt vattenkraftsutbyggnad. Förutom de fyra s. k. huvudälvarna Torne älv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven och samtliga objekt som i belänkandena (SOU 1974:22) Vattenkraft och Miljö och (SOU 1976:28) Vattenkraft och Miljö 3 upptagits i klass 4 undantogs enligt beslutet också vissa älvsträckor i övriga klasser som det från översiktliga planeringssyn­punkter ansågs finnas särskilda skäl alt bevara.

Genom riksdagsbeslut år 1979 och år 1980 har undantag från vattenkrafts­utbyggnad gjorts även för Västerdalälven uppströms Hummelforsen (prop. 1978/79:213, CU 1979/80:6, rskr 1979/80:87) och Ljungan uppströms Storsjön (prop. 1980/81:26, CU 1980/81:3, rskr 1980/81:12).

Våren 1981 fattade riksdagen (prop. 1980/81:90, NU 1980/81:60, rskr 1980/81:381) beslut om riktlinjer för energipolitiken för tiden fram till omkring år 1990. I propositionen beräknades vattenkraften ge ett bidrag till elförsörjningen år 1990 på 65 TWh per år vid normal vattentillrinning. Senare bedöms bidraget kunna bli 66 TWh. Beräkningarna utgår från en utbyggd och lovgiven vattenkraftsproduktion på 62-63 TWh år 1980. Den i propositionen beräknade utbyggnaden inkluderar tillskott från små vatten­kraftverk med en effekt av 100-1500 kW. Vidare inräknas effektiviseringar i befintliga kraftverk motsvarande högst 1 TWh.

Vid sin motivering till de angivna nivåerna anförde föredraganden efter

 

samråd med chefen för jordbruksdepartementet att det för att denna    Skr. 1982/83:103 utbyggnad skall komma till slånd under 1980-talet fordras att åtskilliga av de    Dir. 1982:74 projekt som kommer att aktualiseras under perioden även kommer till utförande.

Enligt propositionen bör i detta syfte en uppföljning av lämnade tillstånd göras år 1983. Skulle det visa sig nödvändigt kommer regeringen då att förelägga riksdagen kompletterande förslag så att det föreslagna tillskottet från vattenkraften år 1990 kan uppnås.

Civilutskotlet (CU 1980/81:54) konstaterade i ett yttrande till näringsut­skottet atl det torde vara i sak ostridigt att ramen för den möjliga utbyggnaden läggs fast ytterst genom riktlinjerna i den fysiska riksplaner-ingen och vattenlagens tillåtlighetsregler i förening med regeringens pröv­ningsrätt.

Civilutskottet konstaterade vidare att tillgängliga uppgifter inte entydigt gett vid handen att man - utan ändrade riktlinjer för den fysiska riksplaneringen, ändrade tillåtlighetsregler i vattenlagen eller avsiktligt ändrade dispensregler (4 kap. 18 § tredje stycket vattenlagen) - med säkerhet kan uppnå en total vattenkraftsproduktion om 66 TWh och, än mindre, att vattenkraften år 1990 ger ett tillskott av 65 TWh. Näringsutskot­tet (NU 1980/81:60) fann inte anledning att ifrågasätta civilulskotlets bedömning att med nu gällande regler vattenkraftsproduktionen år 1990 kommer all ligga något under 65 TWh. Detta tal bör enligt civilutskottet ses som ett i viss mån osäkert resultat av beräkningarna av tillgänglig vattenkraft och inte som en utgångspunkt för beslut om vilken vattenkraft som skall vara tillgängUg.

Vid yrkande på avslag på motion 1980/81:1976 om en plan för vatten­kraftsutbyggnaden anförde näringsutskotlel bl. a. atl enligt propositionen utvecklingen i det korta och medellånga perspektiven kommer att följas uppmärksamt av regeringen. Utskottet erinrade härvid om atl regeringen -om det skulle visa sig nödvändigt - år 1983 avser att förelägga riksdagen kompletterande förslag rörande vattenkraftsutbyggnaden. Riksdagen anslöt sig till vad utskottet anfört.

Regeringen tillkallade hösten 1981 en parlamentarisk kommitté (I 1981:09) om åtgärder för att säkra kärnkraftens avveckling och ett fortsatt minskat oljeberoende. Kommittén, som tagit namnet 1981 års energikom­mitté, har till uppgift att föreslå åtgärder på lång sikt för Sveriges energiförsörjning. 1 direktiven (dir. 1981:62) anges att kommitténs arbete skall inriktas på situationen på 1990-talet och tiden därefter. På grund av de långa planerings- och byggtider som råder inom energiområdet kommer dock en del beslut att behöva fattas redan under 1980-talet. Kommittén beräknas avsluta sitt arbete hösten 1984. Kommittén kommer atl analysera vilken roll olika energikällor, bl. a. vattenkraften, kan få i den framtida energiförsörjningen. Kommittén skall härvid enligt direktiven utgå från bl. a. de gällande riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen.

Med anledning av motion 1981/82:2061 behandlade riksdagen våren 1982 på nytt frågan om vattenkraftsutbyggnaden.

Civilutskottet (CU 1981/82:33) anförde därvid atl uppgifter om möjlighe­ter att nå nära beräknad utbyggnad år 1990 inte kan undanröja farhågorna för att utbyggnaden inte kommer att ske i önskad takt. De långa projekterings-och planeringsperioderna medför all beslut måste tas så snart som möjligt för

335

 

Skr, 1982/83:103  att vattenkraften skall kunna lämna sitt avsedda bidrag till den beslutade

Del II                     framtida energistrukturen. Utskottet konstaterar att kompletterande förslag

om vattenkraftsutbyggnaden bör läggas fram år 1983 för att konkreta åtgärder skall kunna vidtas under 1980-talet. Redan mol denna bakgrund finns enligt utskottet tillräckliga skäl för att nu påkalla en utredning som ger underlag för ett sådant förslag. Enligt civilutskottet bör utredningsarbetet planläggas i samråd med 1981 års energikommitté. Utredningsresultatet bör enligt utskottet kunna läggas till grund för en plan för vattenkraftsutbygg­naden och innefatta, ställningstaganden även lill frågan om i vilken mån gällande riktlinjer i den fysiska riksplaneringen bör omprövas, bl. a. mot bakgrund av att tidigare utredningar bakom dessa gjorts innan riksdagen fattat nu gällande beslut om energipolitikens inriktning. Utgångspunkter kan även böra tas i kommande beslut om ny vattenlag. Uppläggningen av arbetet på en ny plan- och bygglag torde inte behöva påverkas.

Riksdagen beslutade att som sin mening ge regeringen tillkänna vad civilulskottet anfört (rskr 1981/82:338).

För egen del vill jag anföra följande.

Vallenkraften har betytt mycket för vårt lands industriella och ekono­miska utveckling. Den har inneburit en säker kraftförsörjning med god ekonomi. Den är inhemsk och förnybar, vilket ger en värdefull försörjnings­trygghet. Den är dessutom lätt att reglera efter elefterfrågans variationer. Därför har det funnits och finns starka energipolitiska skäl alt använda vattenkraften i så stor utsträckning som möjligt. Utbyggnad av vattenkraft innebär dock ofta svåra intrång i miljön och förlust av oersättliga natur- och rekreationsvärden. Vattenkraftsutbyggnad kan medföra betydande skador för rennäringen och fisket liksom på skogs- och jordbruksmark samt på bebyggelse. Det finns alltså starka motstående intressen mot en utbyggnad av vattenkraften. En fortsatt utbyggnad av vattenkraften kräver därför en noggrann avvägning mellan energipolitiska synpunkter och bevarandesyn­punkter.

Den ekonomiskt utbyggnadsvärda vattenkraften är i dag utbyggd tillca två tredjedelar i vårt land. El från de befintliga produktionsanläggningarna kommer även i framtiden att ge ett väsentligt bidrag till vårt lands elförsörjning. Det är enligt min mening rimligt att vi i dag när vi tar ställning till de ännu outbyggda älvsträckorna ger bevarandeintressena en större tyngd.,

EnUgt riksdagens beslut våren 1981 bör ett kompletterande förslag om vattenkraftsutbyggnaden läggas fram år 1983 för att konkreta åtgärder skall kunna vidtas under 1980-talet.

Jag föreslår därför att en särskild utredare tillkallas för att ta fram underiag för dessa kompletterande förslag.

Regeringen har tidigare denna dag beslutat, om en lagrådsremiss med förslag till lag om riksintressen enligt den fysiska riksplaneringen. I förslaget ingår bestämmelser till skydd för de älvar och älvsträckor som genom de beslut som jag angett tidigare har undantagits från vattenkraftsutbyggnad. Regeringen har sålunda sett att de motiv som var vägledande för 1977 års beslut om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland är så starka att de inte bör omprövas. Därmed har regeringen också gett uttryck för att den fysiska riksplaneringen måste ge planeringsförutsättningarna på lång sikt och därför inte bör omprövas redan 336

 

efter några år. De riktlinjer för energipolitiken som riksdagen har antagit     Skr. 1982/83:103 .

utgår också uttryckligen från bl. a. riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen.     Dir. 1982:74

Det är inom dessa ramar som den i 1981 års energiproposition angivna

vattenkraftsutbyggnaden  till  år  1990 skall  nås.   Utredaren  bör därför

inskränka sitt arbete till att studera möjligheterna att fullfölja riksdagens

beslut inom ramen för sådana projekt som inte berör undantagna älvar eller

älvsträckor. Jag vill dock erinra om vad som i propositionen (prop.

1977/78:57) anförs om att det finns fler älvsträckor än de som undantagits

från utbyggnad som har höga bevarandevärden och att det vid prövning

enligt vattenlagen kan visa sig att utbyggnaden inom sådana älvsträckor inte

bör tillåtas.

I energipropositionen angavs den år 1980 utbyggda och lovgivna vatten­kraften till 62-63 TWh. Anledningen till att denna inte angavs exakt var bl. a. den osäkerhet som råder beträffande den s. k. normalårsproduktionen. Utredaren bör om möjligt precisera årsproduktionen i nu utbyggda och lovgivna kraftverk och redovisa det material som använts som underlag för beräkningarna.

I propositionen angavs vidare att tillgänglig statistik över de vattenkrafts-producerande älvarnas medelvattenföring visat på en svagt nedåtgående trend under de senaste decennierna. Utredaren bör efter samråd med SMHI redovisa de senaste uppgifterna om denna utveckling liksom konsekvenserna härav för elförsörjningen.

Vattenfallsverkel och Svenska Kraftverksföreningen studerade år 1980 möjligheterna till effektiviseringar i befintliga stationer. Utredningen -redovisade att högst 1 TWh kan erhållas genom effektiviseringar. Utredaren' bör överväga om det erfordras kompletterande studier och åtgärder för att säkra att tekniskt möjliga och ekonomiskt rimliga effektiviseringar också kommer till stånd.

De senaste åren har i flera stationer installerats större maskiner utan att för den skull den tillförda vattenmängden har ökats. Dessa s. k. effektutbygg­nader har skett för att vattenkraftens goda regleregenskaper bättre skall kunna utnyttjas. Effektvärdet i det svenska kraftsystemet kommer dock att vara lågt under flera år framöver, vilket innebär att ekonomin för effektutbyggnader är mycket dålig. Sett i ett längre perspektiv kan det dock vara gynnsamt att genomföra såväl effektiviseringar söm effektutbyggnader under 1980-talet, eftersom elförsörjningssituationen då kommer att vara mycket god.

Utredarens huvuduppgift bör vara att inventera projekt - utbyggnader i älvar och älvsträckor som är fria för prövning, små vattenkraftverk, effektiviseringar eller effektutbyggnader - som skulle kunna komma till utförande under den närmaste tioårsperioden. Vid inventeringen som skall omfatta även de södra delarna av landet bör beaktas och värderas såväl utbyggnadsvärdet som bevarande värdet. Med detta material som underlag skall utredaren bedöma möjligheterna att nå den produktionsnivå som angetts i riksdagens beslut. Om så erfordras bör utredaren också föreslå åtgärder för att säkerställa denna utbyggnad. Jag vill dock i sammanhanget understryka del som civilutskottet tidigare markerat, nämligen att angivet tal för vattenkraftsutbyggnaden inte kan ses som ett absolut mål.

Utredaren skall inte utvärdera vattenlagens utformning och tillämp­ning.

337

22 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

Skr. 1982/83:103      Utredningsarbetet bör planeras i nära samråd med 1981 års energikom-

Del II                     mitte. Resultatet bör redovisas senast den 1 mars 1983. Utredaren bör under

arbetets gång hålla kontakt med kraftföretag, berörda myndigheter. Svenska samernas riksförbund och andra intressenter.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden som rör energipolitiken

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda möjligheterna till en fortsatt vattenkraftsutbyggnad

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

Översyn av de statliga insatserna för alkohol- och nar­kotikainformation m. m.

Dir 1982:75

Beslut vid regeringssammanträde 1982-09-16.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Söder, anför.

Bakgrund

Riksrevisionsverket (RRV) har som ett led i sin förvaltningsrevision granskat de statliga insatserna för alkoholinformation. RRV har lagt fram sina överväganden och förslag i revisionsrapporten (Dnr 1981:196) Statliga insatser för alkoholinformation.

Revisionen har avsett det statliga systemet för samordning av bidragsgiv­ning till och produktion av alkoholinformation. De myndigheter och organ som har berörts av granskningen är i första hand socialstyrelsen (SoS), socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor (a-nämnden), skolöverstyrelsen (SÖ), Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN), statens ungdomsråd och Systembolaget AB.

RRV:s bedömning är att betydande effektivitetsvinster bör kunna uppnås genom en förbättrad samordning av alkoholinformationen och genom vissa organisatoriska förändringar.

338

 

Riksrevisionsverkets förslag                                                      Skr. 1982/83:103

Dir. 1982:75

RRV har lämnat följande rekommendationer till förändringar, som i

korthet innebär:

-    att SoS snarast bör verka för den typ av samordning av alkoholinforma­tionen som RRV har föreslagit

-    att CAN ställs under SoS överinseende och att personalen uppförs på SoS personalstat

-    att vissa anslag överförs från utbildningsdepartementets till socialdeparte­mentets område

-    att statens ungdomsråd i fortsättningen inte disponerar över en del av alkoholinformationsanslaget

-    att ev. stöd till facklig-social verksamhet i fortsättningen utgår genom särskilt anslag

-    att man tillser att ungdomsorganisationer som samtidigt är nykterhetsor­ganisationer i fortsättningen ges organisationsstöd genom endast ett anslag

-    att a-nämndens funktion att fördela medel till lokala alkoholinformations­projekt överförs till CAN och att SoS i fortsättningen själv får fatta beslut beträffande de medel för alkoholinformation som ställs till styrelsens förfogande

-    att en avveckling av a-nämnden övervägs

-    att organisationer som direkt erhållit medel för vissa typer av alkoholpo­litiska insatser inte ges rätten att samtidigt erhålla stöd till lokala projekt med samma inriktning.

Remissyttranden

RRV:s revisionsrapport har remissbehandlats. Remissinstanserna är positiva till en förbättrad samordning av alkoholinformationen. En stor del av remissinstanserna anser emellertid att flera av de förslag som RRV har lagt fram bör beredas ytterligare. Flera remissinstanser anser att den kartläggning som RRV har gjort överskattar omfattningen av de statliga resurserna för alkoholinformation.

Flertalet remissinstanser anser att frågan om den organisatoriska lösning­en måste utredas ytterligare. Man är inte beredd att före ett mer ingående utredningsarbete ta ställning till förändringar rörande exempelvis CAN och socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor eller vilket organ som skall fördela de statliga bidragen för alkohoUnformation.

Kartläggning av drogutvecklingen

Jag vill i detta sammanhang erinra om att jag i propositionen 1981/82:143 (SoU 43, rskr 325) har anfört att det inom alkoholområdet saknas viktiga data om konsumtions- och skadeutvecklingen. En av orsakerna är att arbetet med att studera dessa frågor bedrivs på många olika håll. Samordningsor­ganet (S 1980:06) för alkoholfrågor (SAMO) har föreslagit att ansvaret för att mer övergripande följa konsumtions- och skadeutvecklingen samlas hos ett organ. När det gäller att följa utvecklingen inom drogområdet anser SAMO att alkohol- och narkotikafrågorna bör behandlas integrerat. I

339

 

Skr. 1982/83:103  propositionen har jag uttalat att jag i princip delar SAMO:s uppfattning men

Dir. 1982:75          att förslag från utredningen (S 1977:04) om narkotikamissbrukets omfattning

(UNO) bör avvaktas innan slutgiltig ställning tas i frågan. UNO kommer inom kort att i enlighet med sina direktiv lämna förslag om hur missbruks­utvecklingen inom narkotikaområdet bör följas i framtiden.

Överväganden

Information i alkohol- och narkotikafrågor bedrivs idag på ett mycket brett fält. Ett stort antal myndigheter, institutioner, organisationer och företag vänder sig till olika grupper av människor i sin upplysningsverksamhet. Jag vill framhålla att det är en fördel om flera instanser engagerar sig i information kring alkohol- och narkotikafrågor. En upplysningsverksamhet som kommer från skilda håll kombinerad med olika aktiviteter har större möjlighet att bli framgångsrik. Det är därför viktigt att ta till vara de erfarenheter som finns inom bl. a. föreningslivet och låta olika organisatio­ner informera om drogerna utifrån sina förutsättningar. När det emellertid gäller fördelningen av statliga bidrag för upplysning om alkohol- och narkotikafrågor kan det däremot som RRV har påpekat finnas skäl att överväga en begränsning av antalet bidragsgivande myndigheter och organ. Likaså är avgränsningen av olika anslag och arbetsfördelningen mellan olika statliga myndigheter och nämnder m. fl. i vissa fall oklar.

Risk för dubbelarbete, onödigt omfattande administration och bristande överblick föreligger. Innan slutlig ställning tas till frågan om hur de statUga insatserna för alkohol- och narkotikainformationen bör vara organiserade i framtiden behöver frågan beredas ytterUgare.

Jag föreslår därför att en särskild utredare tillkallas för ändamålet. Utredaren bör förutsättningslöst överväga olika möjligheter att få till stånd en förbättrad samordning och organisation av de statliga insatserna för alkohol- och narkotikainformation.

Utredaren bör utifrån samhällets alkohol- och narkotikapolitiska målsätt­ningar granska formerna för statens stöd till myndigheter och folkrörelser och föreslå lämplig samordning och förenkling av bidragsgivningen.

Utredaren bör samråda med företrädare för myndigheter och organisatio­ner som berörs av uppdraget.

Med beaktande av RRV:s rapport och remissinstansernas synpunkter bör utredaren också lägga fram förslag till en bättre samordning av de statliga myndigheternas informationsinsatser. Utredaren bör därvid särskilt övervä­ga hur ett mera sammanhållet ansvar för fördelningen av de statliga medlen för alkohol- och narkotikaupplysning kan åstadkommas.

De förslag som utredaren presenterar skall åtföljas av väl genomarbetade kostnadsberäkningar som tar hänsyn tiU alla kostnader oavsett om de drabbar staten, kommuner eller enskilda. Utredarens förslag skall kunna genomföras utan att nuvarande resursförbrukning ökas. Utredningsarbetet skall syfta till att en besparing kan erhållas genom effektiviserad adminis­tration.

Utredaren skall vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång

informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan

berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar ha

avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att

340

 

framföra synpunkter. Utredaren skall därutöver informera berörda arbets-    Skr. 1982/83:103
tagare om utredarens arbete.                                                     Dir. 1982:76

Utredningsarbetet bör bedrivas så att uppdraget kan slutredovisas under första halvåret 1983.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemstäUer jag att regeringen bemyndigar chefen för socialdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om en förbättrad samordning och organisation av de statliga insatserna för alkohol-och narkotikainformation

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Socialdepartementet)

Vissa frågor rörande deklarationskontrollen m. m.

Dir 1982:76

Beslut vid regeringssammanträde 1982-09-16.

Chefen för budgetdepartementet, statsrådet Wirtén, anför.

Kommittén (B 1982:03) med uppdrag att se över taxeringsförfarandet och skatteprocessen tillkallades i juni 1982. Enligt sina direktiv (Dir 1982:24) har kommittén bl. a. till uppgift att överväga vilka riktUnjer som bör gälla i framtiden för det gransknings- och kontrollarbete som har samband med taxeringen. Övervägandena bör vidare avse fördelningen av deklarations­materialet och granskningsresurserna på regional och lokal nivå. Kommittén skall också förutsättningslöst pröva hur det allmännas processföring i skattemål av olika slag skall organiseras. En fråga som bör belysas är om man närmare bör integrera den processförande verksamheten och taxeringsarbe­tet. Kommittén bör dessutom överväga om det är lämpligt att föra ut delar av processverksamheten till lokal nivå. Kommittén skall med andra ord diskutera den nuvarande uppdelningen av den fiskala verksamheten på en taxeringsenhet och en besvärsenhet resp. på regional och lokal nivå.

Kommittén har i en skrivelse den 8 juli 1982 till chefen för budgetdepar­tementet anfört att länsstyrelsen i Uppsala län f. n. undersöker möjligheter­na att decentralisera viss del av skatteadministrationen från länsstyrelsen till de lokala skattemyndigheterna i länet genom överflyttning av arbetsuppgif­ter och tjänster. Kommittén har påpekat att resultatet av denna försöksverk­samhet kan antas få stor betydelse för kommitténs arbete och har hemställt

341

 

Skr. 1982/83:103  att  särskilda  åtgärder vidtas  i  fråga  om  dessa  delar  av   kommilténs

Del II                     verksamhetsområde.

Den avsedda försöksverksamheten i Uppsala län bör enligt min mening bli föremål för ett särskilt studium i vad den avser utlokalisering av arbetsupp­gifter från länsstyrelsens skatteavdelning till de lokala skattemyndigheterna. En särskild utredningsman bör få i uppdrag alt följa försöksverksamheten och i anslutning till delta utreda hithörande frågor, som ligger inom arbetsområdet för kommittén med uppdrag att se över laxeringsförfarandel och skatteprocessen. Utredningsmannen har alt i samarbete med kommittén i första hand lämna förslag i frågor, som rör principerna för fördelning av deklarationsmaterialet och kontrollresurserna på regional och lokal nivå inom skatteadministrationen. Utredaren skall vidare lämna förslag rörande möjliga riktlinjer för överförande av delar av den processförande verksam­heten inom taxeringsområdet till lokal nivå. Uppdraget skall redovisas i sådan tid att resultaten kan beaktas av kommittén vid dess överväganden av de frågor som inledningsvis angetts.

Regeringens allmänna tilläggsdirektiv till kommittéer (Dir 1980:20) samt direktiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående kontroll och förenklingsfrågor vid reformer på skatteområdet (Dir 1982:27) bör gälla för den särskilde utredaren.

Utredaren bör vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken slaten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att framföra synpunkter.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för budgetdepartementet

att tillkalla en särskild utredare för de uppgifter jag har angivit,

att besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartementet)

Översyn av fritidshemsverksamheten för yngre skol­barn

Dir. 1982:77

Beslut vid regeringssammanträde 1982-09-16

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Söder, anför.
Olika frågor som rör fritidshemsverksamheten har aktualiserats under
342                        senare år i samband med diskussioner om barnomsorgens utveckling och

 

inriktning. Det gäller t. ex. samhällets ansvar för hur barn och ungdom    Skr. 1982/83:103 tillbringar sin fritid, den allmänna fritidsverksamhetens inriktning, fritids-    Dir. 1982:77 hemsverksamhetens målsättning och organisation samt möjligheter till samverkan mellan fritidshemmen, barnomsorgen i övrigt, skolväsendet och fritidsgårdarna.

Enligt socialtjänstlagen (1980:620) har socialnämnden i varje kommun till uppgift att svara för bl. a. omsorg och service m. m. till familjer och enskilda som behöver det. Nämnden skall bl. a. verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden.

Samhällets barnomsorg omfattar enligt socialtjänstlagen förskole- och fritidshemsverksamhet. Fritidshemsverksamheten avser skolpliktiga barn t. o. m. 12 års ålder. I socialtjänstförordningen (1981:750) anges bl. a. att fritidshemsverksamheten bedrivs i form av fritidshem och därtill anknuten fritidsverksamhet samt familjedaghem.

Barnstugeutredningen behandlade i betänkandet (SOU 1974:42) Barns fritid frågan om de yngre skolbarnens behov av omsorg och fritidsverksam­het. Utredningen formulerade ett program dels för en allmän fritidsverk­samhet för alla barn, dels för samhällets ansvar för de skolbarn som behöver heldagsomsorg under den lid föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar och när skolans ansvar inte gäller.

Utredningen om skolans inre arbete (SIA) diskuterade i betänkandet (SOU 1974:58) Skolans arbetsmiljö frågor som rör skolbarnens behov av en utökad omsorg under skoldagen. Utredningen föreslog bl. a. en samlad skoldag bestående av undervisning och olika fria aktiviteter. SIA-utredning­en liksom barnstugeutredningen underströk betydelsen av att föreningslivet engageras i fritidsverksamheten.

Riksdagen har uttalat sig för (prop. 1975/76:39, UbU 30, rskr 367) införandet av en samlad skoldag. Vidare behandlades i beslutet frågan om behovet av en samordning mellan skolans och fritidshemmens resurser under skoldagen och i den allmänna fritidsverksamheten.

Det har emellertid visat sig att den samlade skoldagen och en allmän fritidsverksamhet inte genomförts i den omfattning och med den utformning som ursprungligen avsågs. Riksdagen har också uttalat att ett genomförande av en samlad skoldag kan accepteras endast under förutsättning att det totalt sett inte innebär någon ökad resursanvändning (prop. 1980/81:150, FiU 40, rskr 420). Detta har också följts upp i ett regeringsbeslut.

Ett införande av den samlade skoldagen ställer högre krav på samarbetet mellan fritidshemmen och skolan än vad som tidigare varit fallet. Det gäller såväl i fråga om utnyttjandet av lokalmässiga söm personella resurser.

Fritidshemmet och skolan arbetar delvis utifrån olika förutsättningar, målsättningar och traditioner.

En stor osäkerhet föreligger om hur fritidshemsverksamheten skall samordnas med skolans verksamhel. Min uppfattning är att problemen berör personal såväl i skola som fritidshem, och i viss mån även lokalernas samordning.

343

 

Skr. 1982/83:103     Organisatoriska modeller för fritidshemsverksamheten

Del II

Fritidshemsverksamheten kan organiseras på flera olika sätt och lösning­arna kan variera från kommun lill kommun aUtefter lokala förutsättningar och behov.

Barnstugeutredningen föreslog bl. a. en mera öppen form av fritidshems­verksamhel i s. k. utvidgade fritidshem. I dessa skulle hemvistrum för de inskrivna barnen kombineras med utrymmen för en öppen fritidsverksamhet för både inskrivna och andra barn i bostadsområdet. Som en basmodell föreslogs att lokalerna skulle knytas till bostadsområdenas låg- och mellanstadieskolor.

I prop. 1975/76:92 om utbyggnad av barnomsorgen betonades det angelägna i att i enlighet med bamstugeutredningens förslag få till stånd en utbyggnad av fritidshemmen och en förändring av fritidshemmens verksam­hetsformer och funktioner. Detta skulle bl. a. kunna ske genom en sådan samordning mellan skolans och fritidshemmens lokaler som barnstugeutred­ningen föreslagit.

Socialstyrelsen har bl. a. utifrån de förslag som lades fram av barnstuge­ulredningen bedrivit en försöksverksamhet omkring bl. a. den organisato­riska utformningen av fritidshemsverksamheten.

Även andra modeller har prövats så att exempelvis försöksverksamheter med s. k. utvidgade syskongrupper bedrivits bl. a. inom projektet för och deras intellektuella och sociala utveckling. Barn skulle också ges möjligheter att orientera sig i vuxenvärlden, inte minst i arbetslivet. Vidare betonades behovet av barnens egen aktiva medverkan i utformningen av den fysiska miljön och innehållet i verksamheten.

Riksdagen ställde sig bakom denna inriktning (prop. 1975/76:92, SoU 28, rskr 219).

En ständig utveckling och debatt pågår om målsättningen och det pedagogiska innehållet i barnomsorgen. Inte minst gäller detta fritidshem­mens verksamhet. Enligt min mening är det angeläget att målen för fritidshemmens verksamhet är tydliga vilket också innebär att en uppföljning och utveckling av det pedagogiska programmet bör ske kontinuerligt.

Det är också viktigt att utbildningen förändras i takt med förändringarna i verksamheten. Jag anser det också angeläget att man i detta sammanhang ser över vilka möjligheter det finns att få till stånd en jämnare fördelriing av personalen vad avser kön, ålder och utbildning.

Barn med behov av särskilt stöd

Enligt 15 § socialtjänstlagen (1980:620) skall barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling anvisas plats i förskola eller fritidshem med förtur om ej barnets behov av sådant stöd tillgodoses på annat sätt.

Lagen anger vidare att kommunerna genom uppsökande verksamhet skall ta reda på vilka barn som behöver anvisas plats i förskola eller fritidshem av ovan angivna skäl.

Gruppen barn med behov av särskilt stöd är svår att definiera och avgränsa på ett enhetligt sätt. Många tolkningar kan göras av begreppet "särskilt stöd och stimulans". Det är samtidigl varken önskvärt eller möjligt atl dra en

344

 

skarp gräns mellan barn med resp. utan behov av särskilt stöd.    Skr. 1982/83:103

Tolkningen av denna lagregel har vållat vissa problem i landels kommun-    Dir. 1982:77

er. Kriterier för förtursbedömning och synpunkter på vilka stödinsatser som

erfordras för förskolor och fritidshem har efterfrågats. Socialstyrelsen har givit ut visst material som vägledning till kommunerna.

I första hand har diskussionen emellertid gällt förskolebarn. För barn i

åldrarna 7-12 år finns det kvar oklarheter om vilka åtgärder som fordras för

att ge barnen det stöd de behöver i sin utveckling.

Uppdraget

Jag anser att en kommitté bör tillkallas för att se över frågor om fritidshemverksamhelens innehåll, organisation och samordning med övrig mångsidigt användbara förskolor och fritidshem (MAFF-projektet) och på initiativ av familjestödsutredningen.

Några kommuner har på eget initiadv prövat olika former av fritidshems­verksamhet och redovisat utvärderingar av dessa.

För barn i åldrarna 10-12 år har i några kommuner startats enklare former av fritidshemsverksamhet i s. k. fritidsklubbar. Verksamheten är mer utåtriktad och mindre personalkrävande än i de traditionella fritidshem­men.

En begränsad forskning om fritidshemsverksamhelen för 7-12-åringar bedrivs därutöver vid Göteborgs universitet

Svenska kommunförbundet har som en vägledning till kommunerna utarbetat ett underlag med exempel på pågående forsknings- och utveck­lingsarbete omkring fritidshemmens verksamhet och miljö.

Det finns således f. n. flera olika modeller för fritidshemsverksamhetens organisation och anknytning till övrig fritidsverksamhet för barn. Vissa pågående försök har som nämnts utvärderats av socialstyrelsen m. fl., men många kommuner ställer sig frågande till de modeller som finns och vilken eller vilka modeller som är att föredra för den egna kommunen.

Enligt min mening finns flera skäl som talar för att befintliga modeller för fritidshemsverksamheten inte är de som bäst svarar mot de varierande behov av omsorg som finns hos barn i åldern 7-12 år. Riksdagen har nyligen fattat beslut om ett nytt statsbidragssystem för barnomsorgen. Vidare har riksdagen uttalat att nya platser inom barnomsorgen i stor utsträckning måste skapas genom ett effektivare utnyttjande äv redan befintliga resurser. Dessa ställningstaganden innebär att kommunerna ges frihet att utforma och organisera sin barnomsorgsverksamhel efter de förutsättningar och behov som finns i resp. kommun. Nya mindre resurskrävande lösningar för fritidshemsverksamheten när det gäller organisation och samordning med övrig barnomsorgsverksamhet bör därmed bli möjliga att utveckla i kommunerna.

Det saknas emellertid en mer omfattande översyn av hur befintliga resurser inom barnomsorgen, skolan och fritidsverksamheten i övrigt i komunerna bäst kan tas till vara för att bidra till en verksamhet för barn i åldrarna 7-12 år som i takt med barnens ökande ålder anpassas till ett successivt minskande behov av omsorg. Jag vill i sammanhanget också peka på det angelägna i att se över vilka möjligheter som finns att samordna olika sommarverksamheter för barn med fritidshemmens verksamhet.

345

 

Skr. 1982/83:103     Pedagogiskt innehåll, personal m. m

DelH

Barnstugeutredningen formulerade ett pedagogiskt program för fritids­hemsverksamheten med syfte att på olika sätt främja barnens självständighet verksamhel m. m.

Kommitténs arbete bör ske mot bakgrund av behovet av ett bättre utnyttjande av befintliga resurser inom olika kommunala verksamheter för barn och ungdom och förslag bör ges med denna inriktning. Kommittén bör därför utifrån en kartläggning och analys av hittills prövade och tänkbara modeller för fritidshemsverksamheten ge förslag på lösningar för organisa­tionen av verksamheten som är mer ändamålsenliga och mindre resurskrä­vande än nuvarande verksamhetsformer.

Kommittén bör i övrigt beakta de tilläggsdirektiv (Dir 1980:20) som utfärdats till samtliga statliga kommittéer och särskilda utredare. Kommittén bör noga beakta de kommunalekonomiska konsekvenserna av lämnade förslag mot bakgrund av att kommuner och landstingskommuner inte skall åsamkas nya utgifter till följd av statliga beslut.

Kommittén bör särskilt överväga i vilka former samverkan mellan fritidshem och skola skall ske. liksom vilka möjligheter till samarbete med andra kommunala förvaltningar och frivilliga organisationer som finns.

Vidare bör kommittén se över det pedagogiska programmet för fritids­hemsverksamhelen utifrån de erfarenheter som erhållits under senare år i olika försöksverksamheter och inom den aktuella forskningen på områ­det.

Komittén bör mot bakgrund av översikten av det pedagogiska innehållet i fritidshemsverksamheten och utifrån tänkbara organisatoriska lösningar analysera konsekvenser för utbildningen av personal för arbete i fritidshems­verksamheten, liksom konsekvenserna för personalens sammansättning m. m.

När det gäller frågan om barn i åldern 7-12 år med behov av särskilt stöd bör kommittén söka klargöra fritidshemmens funktion och möjligheter att vid sidan av skolans insatser möta barnens behov.

Kommittén bör vidare redovisa väsentliga problemområden där del krävs fortsatt forskning om fritidshemsverksamheten m. m.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar chefen för socialdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter med uppdrag att belysa frågan om fritidshemsverksamheten för skolbarn

att utse en av ledamöterna att vara ordförande

alt besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns kommittéanslag.

346

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Socialdepartementet)

 

Tilläggsdirektiv till utredningen av vissa frågor rörande    Skr. 1982/83:103
trygghetsfonder, m. m.                                    Dir. 1982:78

Dir. 1982:78

Beslut vid regeringssammanträde 1982-09-16

Chefen för industridepartementet, statsrådet Äsling anför.

Statens utgifter för att upprätthålla en hög industriproduktion och sysselsättning under 1970-talets industriella nedgång har varit omfattande.

För att finna former för att förebygga och på ett tidigare stadium i företagen vidta åtgärder för atl mildra effekterna av strukturomvandlingen för samhället som helhet och för de enskilda anställda tillkallade jag med stöd av regeringens bemyndigande den 26 februari 1981 en kommitté (11981:03) med uppdrag att utreda vissa frågor rörande trygghetsfonder (trygghets­fondsutredningen). Kommittén består av fem ledamöter.

Enligt direktiven (Dir. 1981:28) är kommitténs uppgift att förutsättnings­löst utreda behovet av ett system där företagen genom frivilliga avsättningar till särskilda fonder-trygghetsfonder-reserverar medel för framlida utgifter i samband med större driftsinskränkningar. För att öka företagens benägen­het att reservera medel avsågs avsättningarna vara avdragsgilla vid inkomst­taxeringen. Som en förutsättning för detta skulle emellertid företaget ha träffat en bindande överenskommelse med de anställdas organisationer.

Kommittén skulle i en första etapp mot bakgrund av vad den funnit beträffande behovet, konstruera alternativa modeller för trygghetsfonder. Kommittén skulle därvid i olika avseenden analysera vilka effekter ett införande av sådana fonder skulle få samhällsekonomiskt, statsfinansiellt och företagsekonomiskt, saml för rörligheten på arbetsmarknaden och för relationerna mellan arbetsmarknadens parter. Även övriga effekter för berörda företag och anställda skulle beaktas. Kommittén skulle arbeta i två etapper.

Kommittén har den 26 augusti 1982 överlämnat en skrivelse där den framför följande.

Kommittén har funnit del i direktiven skisserade fondsystemet ha väsentliga svagheter i fråga om både räckvidd och effektivitet. Del är sålunda åtminstone f. n. långt ifrån alla företag som redovisar tillräckliga vinster att göra avsättningar från. För de företag som har vinster finns redan nu flera alternativa sätt att disponera medlen, t. ex. för investeringar eller avsättning till investeringsfond. Under de närmaste åren kan systemetdärför inte väntas få någon nämnvärd effekt på behovet av andra resurser för åtgärder i samband med akuta företagskriser. Inte heller längre fram i tiden kan systemet förutses lösa mer än en begränsad del av dessa problem. I den mån som fonderna dessutom skall ha till syfte att främja en samverkan mellan företag och anställda i fråga om investeringar framstår det som särskilt omotiverat att utforma systemet så att det bara kan beröra företag som tidigare har redovisat vinst och därefter råkat i kris.

Trots att det inte faller inom dess uppdrag har korrimittén något övervägt i vad mån en annan konstruktion än den som angetts i direktiven skulle kunna minska de berörda bristerna. De alternativ som kommittén har diskuterat är emellertid alla sådana alt deras värde  inte  kan  bedömas utan  vidare

347

 

Skr. 1982/83:103  utredningsarbete. Enligt kommitténs uppfattning är det av väsentligt intresse

Del II                     att utveckla metoder såväl för att lösa problem i samband med akuta

företagskriser som för att långsiktigt underlätta en strukturomvandling i socialt acceptabla former.

Kommittén bedömer det inte som sannolikt att en fortsatt utredningsverk­samhet i nuvarande former och i enlighet med de givna direktiven skulle kunna leda fram till förslag vilkas genomförande kan rekommenderas. Kommittén anser sig därför ha slutfört sitt arbete.

Med slöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för industridepartementet i september 1979 en kommitté med uppgift att utreda effekterna av vissa s. k. icke-permanenta industripolitiska insatser. Kommit­tén, som antog namnet industristödsutredningen har i juni 1981 överlämnat sitt betänkande (SOU 1981:72) "Att avveckla en kortsiktig industristödspo­litik". Kommittén föreslår bl. a. en aktivare insats från arbetsmarknadens parter i den industriella omvandlingen.

För egen del vill jag anföra.

Till följd av en svag industriell utveckling under 1970-talet blev, som jag tidigare har nämnt, statens utgifter för att upprätthålla en hög industripro­duktion och sysselsättning höga. De höga utgifterna för staten för struktur­omvandlingen, står till stor del atl finna i en otillräcklig beredskap inför kraven på strukturförändringar inom industrin. Detta är något som industristödsutredningen kraftigt understryker. Vidare var formerna från samhällets sida otillräckligt utformade och anpassade för att hantera en omfattande omstrukturering av industrin.

Mot bakgrund av dessa erfarenheter kommer frågan om näringslivets fortlöpande anpassning till marknadsförutsättningarna och kraven på förändring i företagens struktur att vara centrala frågor i näringspolitiken. Samhällets roll i strukturförändringarna bör därför bli föremål för närmare analys och överväganden.

Därför instämmer jag i trygghetsfondsutredningens slutsats att det är av väsentligt intresse att utveckla metoder såväl för att lösa problem i samband med akuta företagskriser som för att långsiktigt underlätta en strukturom­vandling i socialt acceptabla former.

Erfarenheterna av 1970-talets strukturomvandling inom industrin, tyder på att omstruktureringsinsatser vidtagits på elt alltför sent stadium inom industrin. Följden blev onödigt stora krav på statliga industripolitiska insatser för att upprätthålla sysselsättningen och klara omstruktureringen av avsevärda delar av industrin.

Mot bakgrund av vad jag anfört bör trygghetsfondsutredningens arbete fortsätta, men i andra former. Enligt min mening talar starka skäl för att utredningen får en parlamentarisk sammansättning. Utredningens centrala uppgift bör vara att kartlägga om och i så fall hur strukturomvandlingen i industrin kan underlättas samt hur behovel av statliga stödinsatser kan minska.

Då det slutliga förslaget redovisas bör de författningsförslag som föranleds av ställningstagandena läggas fram.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen utvidgar uppdraget till utredningen i enlighet med vad jag har anfört och

348

 

bemyndigar chefen för industridepartementet att tillkalla ytterligare en    Skr. 1982/83:103
ledamot ätt ingå i utredningen.                                                   Dir. 1982:79

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

Tilläggsdirektiv till teknikimportkommittén (I 1979:14)

Dir 1982:79

Beslut vid regeringssammanträde 1982-09-16.

Chefen för industridepartementet, statsrådet Åsling, anför.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 19 juli 1979 tillkallades teknikimportkommittén (I 1979:14), TIK, med uppdrag att bedriva och utvärdera försöksverksamhet med produktsökning och teknikimport samt studera vissa frågor i anslutning till försöksverksamheten.

Den 27 augusti 1982 överlämnade kommittén betänkandet (Ds I 1982:8) Utveckla företag genom teknikförvärv. I betänkandet redovisas erfarenhe­terna av hittillsvarande verksamhet saml lämnas förslag till hur verksamhe­ten skall drivas vidare.

Enligt TIK:s uppfattning är teknikimport en bra metod för att stimulera företagsutveckling. Förvärv av extern teknik och inlemmande av denna i den egna verksamheten är emellertid en i tiden relativi utdragen process. Hittillsvarande erfarenheter utgör därför inte tillräckligt underlag för att statsmakterna skall kunna ta ställning till på vilket sätt samhället bäst kan främja denna verksamhet. TIK föreslår därför att verksamheten får fortsätta inom ramen för redan anvisade resurser men under något modifierade former och med en mer specificerad inriktning.

TIK föreslår att den fortsatta verksamheten inriktas på s. k. riktad sökning, dvs. sökning i företagens regi. Kommittén bör enligt förslaget finnas kvar men en stor del av själva det operativa projektarbetet bör delegeras till befintliga organ med näraliggande verksamhet. Härigenom bibehålls den samlade kompetens som kommittén representerar samtidigt som dess arbete kan koncentreras till mer övergripande styrningsfrågor och slutUg utvärde­ring av verksamheten.

För egen del vill jag anföra följande.

Huvuddelen av världens samlade forsknings- och utvecklingsarbete sker utanför Sveriges gränser. Det är angeläget att en del av den kunskap som kommer fram i sådant arbete tillförs svenska företag och svenska intressen. Som TIK framhållit behövs ytterligare underlag för att ta ställning till hur samhället bästa kan främja verksamheten på teknikimportområdet. En fortsatt försöksverksamhet med teknikimport bör därför komma till stånd.

Ansvaret för att genomföra och utvärdera denna försöksverksamhet bör liksom hittills ankomma på teknikimportkommittén, vars arbete alltså bör

349

 

Skr. 1982/83:103  fortsätta. För arbetet bör följande riktlinjer gälla.

Del II                        Verksamheten bör liksom hittills finansieras över de i statsbudgeten för

budgetåren 1979/80 och 1980/81 under fjortonde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget Försöksverksamhet med teknikimporl. Enligt kommit­tén har ca 9 milj. kr. av anslagna medel ännu inle tagits i anspråk.

En koncentration bör ske till s. k. riktad sökning. I detta sammanhang vill jag erinra om att den s. k. breda sökningen skall fortsätta som en del i ett vidare program rörande sysselsältningsfrämjande insatser i stödområdena (prop. 1981/82:113, AU 1981/82:23, rskr 1981/82:388).

TIK har skisserat en ordning där de regionala utvecklingsfonderna får ansvar för den riktade stödgivningen m. m. till teknikimport samt ges möjlighet att refinansiera sig hos kommittén. Även jag finner att goda skäl talar för en ökad medverkan från de regionala utvecklingsfondernas sida i dessa frågor. Fonderna är samhällets regionala organ för åtgärder som främst riktar sig till små och medelstora företag. Produktsökning kan därför på ett naturligt sätt inordnas bland övriga instrument för företagsutveckling.

Kommittén bör i detalj utforma den av TIK skisserade ordningen med stödgivning av de regionala utvecklingsfonderna. Ett konkret förslag med denna innebörd bör snarast överlämnas till industridepartementet, som enligt gällande regleringsbrev disponerar över det tidigare nämnda anslaget. På grundval av förslaget kan chefen för industridepartementet därefter besluta om föreskrifter för användningen av medlen.

En viktig del i kommitténs fortsatta arbete utgörs av information, rådgivning och utbildning. En särskild arbetsgrupp för internationella teknikhandelsfrågor (prop. 1981/82:118 s. 67), i vilken ingår representanter för Sveriges exportråd, Sveriges Teknisk Vetenskapliga Attachéer (STATT) och styrelen för teknisk utveckling (STU), har utarbetat riktlinjer för en sådan verksamhet med syfte att främja handeln med teknik. Det är angeläget att det påbörjade samarbetet mellan berörda organ fortsätter samt utvecklas vidare. De nyss nämnda riktlinjerna bör ligga till grund för kommitténs insatser på detta område och den kompetens som STU besitter bör i ökad utsträckning utnyttjas i kommitténs fortsatt arbete. Jag finner det även naturligt att kommittén samarbetar med statens industriverk i fråga om åtgärder som hänger samman med verkets uppgift som huvudman för de regionala utvecklingsfonderna.

Kommitténs arbete bör avslutas senast sommaren 1984 med en utvärde­ring av verksamheten. Eventuella förslag till följd av utvärderingen skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade resurser och befintliga organ.

Jag hemställer att regeringen uppdrar åt kommittén att fortsätta sin verksamhet i enlighet med de riktlinjer som jag nu har förordat.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

350

 

Kraven på utbildning och kvalitet hos militära chefer        Skr. 1982/83:103

m. m.                                                                        Dir. 1982:80

Dir 1982:80

Beslut vid regeringssammanträde 1982-09-16

T. f. chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Dahlgren, anför.

För att försvarsmakten skall kunna uppfylla sin krigsavhållande uppgift utbildas personal fortlöpande för militära uppgifter i krigsorganisationen. Kompetens för huvuddelen av dessa uppgifter - upp till plutonschefsnivå -kan uppnås inom värnpliktssystemets ram. För högre nivåer behövs vidareutbildning. För nivån kompanichef och vissa befattningar på batal­jonschefsnivå uttas och utbildas reservofficerare. Behovet av den ytterligare militära kompelens som erfordras för övriga befattningar tillgodoses genom en planmässig och varvad utbildning och tjänstgöring av lämpade officerare på aktiv stat.

Inom fredsorganisationen behövs militär yrkespersonal för utbildning av värnpliktiga och officerare, för stabstjänst och förvaltning samt för uppgifter som hänger samman med vår beredskap.

Försvarsmaktens antalsmässiga behov av yrkesverksam militär personal bestäms i första hand av antalet högre befattningar inom krigsorganisatio­nen, och i andra hand av behovet av kvalificerad personal inom fredsorga­nisationen. För atl krigsorganisationens högre befattningar skall kunna bemannas krävs dessutom att officerare rekryteras i en sådan omfattning att ett antal ständigt kan utbildas och tjänstgöra på lägre nivåer. Längden av den tidsperiod som personalen är placerad i de befattningar som utbildningen i första hand har inriktats mot är vidare en viktig faktor i sammanhanget. Över tiden varierar behoven främst med hänsyn till förändringar i krigs- och fredsorganisalionerna.

Krigsorganisationens behov av kvalificerad militär personal för högre befattningar kan av bl. a. ekonomiska skäl inte helt tillgodoses inom fredsorganisalionens ram. Det ytterligare behovet tillgodoses genom anställ­ning i reserv och på s. k. reservstat av färdigutbildade förlidsavgångna officerare.

1978 års försvarskommitté har i sitt slutbetänkande Totalförsvaret 1982/1987 (Ds Fö 1981:14) under avsnittet om fredsorganisationen bl. a. anfört följande beträffande befälstillgångarna inom försvarsmakten (s. 106-107).

Inom marinen ökar antalet chefer på nivån bataljonschef (motsvarande)
och högre i stället för en mot bakgrund av ändringarna i krigsorganisationen
förväntad minskning. Antalet yrkesofficerare i detta skikt är styrande för
rekrytering och utbildning m. m. I vissa fall synes kraven på marinens
krigsbefattningar vara högre än i försvaret i övrigt. Tiden för krigsplacering
är kort, bl. a. för fartygschefer. Överbefälhavaren anmäler i sin fredsorga­
nisationsplan att det är nödvändigt att minska rekryteringen av yrkesbefäl,
bl. a. för att anpassa befälstillgångarna till framtida behov. Han anger härvid
alt fördjupade undersökningar skall göras av krigs- och fredsorganisationens
behov av yrkesbefäl inom de tre försvarsgrenarna. Kommittén vill under­
stryka att det är viktigt att dessa undersökningar genomförs snabbt och att de
mot bakgrund av bl. a. de ovan angivna förhållandena inom marinen särskilt  351

 

Skr. 1982/83:103   inriktas på att samordna behovet av samt kvalitetskraven på yrkesofficerarna

Del II                     i olika befattningar i krigsorganisationen, liksom den lid som de utnyttjas i

dessa. Detta gäller främst för de skikt som är styrande för rekrytering och

utbildning m. m.  Undersökningarna bör genomföras i samverkan med

personalorganisationerna.

Vid sin anmälan av propositionen om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling (prop. 1981/82:102 bil. 2) anförde chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Gustafsson med anledning av försvarskommitténs uttalande att han delade dess uppfattning bl. a. mot bakgrund av den förestående övergången till en ny befälsordning och att han avsåg att föreslå regeringen att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att skyndsamt genomföra en sådan undersökning. Riksdagen hade inte något att erinra mot detta (FöU 1981/82:18, rskr 1981/82:374).

Den förordade översynen bör nu komma till stånd. För denna översyn bör, som tidigare har anförts, en särskild utredare tillkallas.

Utredarens huvuduppgift bör vara att mot bakgrund av de principer som ligger till grund för riksdagens beslut om ny befälsordning (prop. 1977/78:24, FöU 10, rskr 179) skyndsamt granska och överväga nuvarande och framtida krav på utbildning och kvalitet hos militära chefer och fackmän inom krigs-och fredsorganisationen liksom den tid de utnyttjas i krigsorganisationen och för olika uppgifter i fredsorganisationén, t. ex. trupptjänst. Mot bakgrund av resultaten härav bör utredaren senast den 1 januari 1984 lämna förslag till en balanserad befälsstruktur som såväl ekonomiskt som funktionsmässigt är anpassad till de riktlinjer för försvarsmaktens fortsatta utveckling som riksdagen har beslutat om (prop. 1981/82:102 bil. 2, FöU 1981/82:18, rskr 1981/82:374). Utredaren bör vara oförhindrad att i detta sammanhang även överväga och lämna förslag till ett förändrat utnyttjande i krigsorganisatio­nen av personal på reservstat och i reserv om detta kan bidra till att med fortsatt godtagbar kvalitet minska resursbehoven för fredsorganisationen.

Arbetet bör således i första hand inriktas mot de befattningsskikt som är styrande för rekrytering och utbildning m. m. samt bedrivas i nära kontakt med de centrala staberna.

Utredaren skall vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att framföra synpunkter. Utredaren skall därutöver informera berörda arbets­tagare om sitt arbete.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att granska kraven på utbildning och kvalitet hos militära chefer m. m.,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna för utredningen skall belasta fjärde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)

 

Dataflöden över Sveriges gränser                      Skr. 1982/83:103

Dir. 1982.81

Dir 1982:81

Beslut vid regeringssammanträde 1982-09-16 Statsrådet Olof Johansson anför.

Bakgrund

Den snabba utvecklingen när det gäller datateknik och kommunikations­teknik har skapat förutsättningar för ett mycket omfattande och ökande internationellt dataflöde.

Med internationellt dataflöde avses här främst datakommunikation över en nationsgräns i form av kontakt terminal-dator, dator-dator samt terminal-terminal via datorväxel eller motsvarande. Dataflödet kan ske via det vanUga telefonnätet, allmänna datanät eller privata förbindelser, i allmänhet förhyrda från teleförvaltningarna.

I vissa sammanhang kan det vara riktigt att även inkludera sådana datatransporter över en nationsgräns där själva databäraren (magnetband, skivminne eller motsvarande) förflyttas från ett land till ett annat.

Sverige tillhör de länder som är mycket beroende av det internationella dataflödet. Redan idag är dataflödet över Sveriges gränser omfattande och har betydelse för bl. a. forskning och utveckling, industri och handel samt även vissa delar av den offentliga sektorn i Sverige.

Utöver sårbarhetskommitténs (Fö 1977:02) utredningsarbete och utred­ningsarbete på integritetsområdet finns det f. n. inte något svenskt utred­ningsmaterial kring tillämpningsområden, volymer och konsekvenser (posi­tiva och negativa) av dataflödena över gränserna.

Det tilltagande dataflödet över gränserna har lett till en ökande internationell debatt och studier i oUka internationella organ, däribland Förenta Nationerna och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD).

Dataflödena kan, med tanke på informationens innehåll, delas in i persondataflöden och övriga flöden. Persondataflödena anses utgöra en liten del av den totala volymen flöden. Övriga flöden gäller bl. a. teknisk/ vetenskaplig information av betydelse för forskning och industri, handel med datatjänster, företagens interna information eller branschanknuten informa­tion.

När det gäller skyddet av den personUga integriteten i samband med dataflöden över gränserna, finns redan en viss reglering i svensk lagstiftning. Enligt 11 § datalagen (1973:289, omtryckt 1979:334) krävs sålunda medgi­vande av datainspektionen för att lämna ut personuppgifter i personregister, om det finns anledning anta att uppgifterna skall användas för automatisk databehandling i utlandet.

Vidare har Europarådet år 1980 antagit en konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter (den europeiska dataskyddskonventionen). Sverige har nyligen beslutat tillträda dataskydds­konventionen (prop. 1981/82:189, KU 33, rskr 349). Samtidigt har vissa ändringar gjorts i datalagen för att anpassa den efter konventionens krav. I

23 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

353

Skr. 1982/83:103   princip skall personuppgifter få överföras fritt till de stater som har anslutit

Del II                     sig till konventionen.

Dessutom har OECD år 1980 antagit riktlinjer i fråga om integritetsskyd­det och persondataflödet över gränserna. I prop. 1981/82:189 behandlas även behovet av eventuella åtgärder från svensk sida med anledning av OECD:s riktlinjer. Det konstateras att bestämmelserna i datalagen uppfyller de krav som anges i riktlinjer i fråga om utformningen av integritetsskyddet. Någon lagändring med anledning av riktlinjerna föreslås därför inte.

Inom OECD pågår f. n. bl. a. studier av internationella dataflöden generellt och som inte primärt är inriktade på integritetsaspekter. Studierna syftar till att analysera ekonomiska och juridiska aspekter av dataflöden över gränserna. Vidare är datatjänster, som är en viktig och snabbt växande del av tjänstehandeln, föremål för studier i OECD.

Flera FN-organ studerar frågor kring internationella dataflöden. WIPO och Unesco behandlar bl. a. olika upphovsrättsliga frågor. FN:s center för transnationella företag, UNCTC, utreder bl. a. transnationella företag och internationella dataflöden i både i-länder och u-länder.

Inom Europarådet bedrivs visst arbete avseende databasägares ansvar.

Dataflödesfrågor studeras också bl. a. inom Intergovernmental Bureau of Informatics, IBI samt Internationella Handelskammaren.

Riksdagen

I prop. 1981/82:123 om samordnad datapolitik framhåller jag (bilaga 1 s. 42) att "det är angeläget att, vid sidan om vissa utredningsinsatser bl. a. beträffande sårbarhetsfrågor, utarbeta ett mer heltäckande material som belyser frågor om dataflöde över gränserna för svenskt vidkommande. Det bör kunna vara underlag för den allmänna debatten rörande dessa för näringsliv och samhället viktiga framtidsfrågor". I propositionen uttalas att en utredare borde tillkallas med uppgift att presentera ett brett utrednings­material om dataflödena över de svenska gränserna, vilken betydelse de har för närvarande samt underlag för bedömningen av utvecklingen på sikt. Jag anför därvid (s. 42):

"Jag finner det särskilt angeläget att utredaren belyser hur utvecklingen av det internationella datautbytet påverkar förutsättningarna för svensk export­industri, små och medelstora företag, etc. Det är också angeläget att belysa inom vilka branscher som denna utveckling kommer att ha störst genom­slagskraft.

Det är emellertid också väsentligt att redovisa hur det växande interna­tionella dataflödet kommer att utnyttjas för andra samhällsfunktioner samt hur det kan komma att påverka möjligheterna till service för medborgarna, förvaltningens effektivitet, sysselsättning m. m.

Utredningen skall ge en bred kartläggning över området och ge underlag för överväganden om hur vi skall fortsätta arbetet med att utarbeta nationella ställningstaganden till frågor om internationellt datautbyte."

Vid sin behandling av propositionen noterar finansutskottet (FiU 1981/
82:34) - med anledning av en motion (1981/82:2396) - att man i Nordiska
rådet tagit upp datafrågorna till behandling och att ministerrådet tillsatt en
särskild arbetsgrupp för i första hand frågor om nordisk samverkan kring
utbildning och forskning. Inom Nordiska rådet bedrivs sålunda, framhåller
354                        utskottet, ett arbete som medverkar till en gemensam nordisk syn på viktiga

 

datapolitiska områden.  Utskottet förutsätter att en gemensam nordisk    Skr. 1982/83:103 hållning rörande det internationella dataflödet eftersträvas i de sammanhang    Dir. 1982:81 där förutsättningarna härför föreligger.

Förslag

Mot bakgrund av det anförda bör en särskild utredare nu tillkallas med uppgift att utarbeta ett brett, inledande material om dataflödena över Sveriges gränser och dessa flödens betydelse.

Syftet med utredningen är att snabbt få fram ett faktamaterial om dataflödenas omfattning och karaktär samt att få belyst de växande dataflödenas betydelse för individer, företag och samhälle. Därmed får regeringen underlag för bedömningar av behovet av ytterligare utrednings­arbete, för överväganden om samhällsåtgärder av olika slag samt för svenska ställningstaganden i internationella sammanhang. Utredningen skall avgrän­sas lill att gälla andra dataflöden än sådana av massmediakaraktär.

Utredaren bör inledningsvis beskriva nuläge och utvecklingsprognoser för det internationella dataflödet i stort samt vilka tillämpningar som dominerar. Beträffande den tekniska utvecklingen bör de viktigaste tendenserna i fråga om utrustning och system redovisas. Vidare bör utredaren redovisa bedömningar av för vilka typer av system och tillämpningar internationell datakommunikation kan få stor betydelse. Olika slag av organisatoriska förändringar och strukturförändringar inom olika branscher till följd av det ökande internationella dataflödet bör belysas.

Mot bakgrund av en sådan allmän översikt av den internationella utvecklingen bör utredaren beskriva den nuvarande omfattningen av dataflödet över de svenska gränserna. Det kan då vara aktuellt att söka belysa volymen av dataflödet, vilken typ av information som överförs och i vilka typer av system internationell dataöverföring utnyttjas. Utredaren bör ange vilka områden inom svenskt näringsliv och förvaltning som är de dominerande användarna. Utredaren bör därvid överväga olika sätt att mäta dataflödenas omfattning. Det finns skäl att räkna med metodologiska svårigheter, varför materialet knappast kan bli fullständigt. Utredaren bör redovisa vad som f. n. är känt om dataflödet över de svenska gränserna.

I beskrivningen bör även ingå bedömningar från svenska intressenter av hur utvecklingen kan väntas gestalta sig, i fråga om tillämpningar som utnyttjar dataflöden över gränserna, teknik för dataflöden samt väntad volymutveckling.

Utredaren bör också redovisa vad som framkommit vid kartläggningen om dataflödenas påverkan på svenskt näringsliv, förvaltning och samhälle och därvid också redovisa sin bedömning av behov av ytterligare utredningsar­bete och analys.

Den utredning som jag nu föreslår bör ses som första etappen i ett utredningsarbete om de internationella dataflödena i ett svenskt perspektiv. Utredaren bör därför belysa behovet av kommande utredningar. Redan i denna utredning bör emellertid redovisas om och i vilken utsträckning materialet kan användas som grund för nationella ställningstaganden. Sådana bedömningar måste givetvis göras i ett internationeUt perspektiv.

Denna studie av svenska förhåUanden bör läggas upp på ett sådant sätt att
den också kan utgöra underlag för sådant internationellt utredningsarbete i
vilket Sverige medverkar eller beslutar att medverka.                                       355

 

Skr., 1982/83:103     Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt och resultatet redovisas senast

Del II                     den 30 september 1983.

Utredningsarbetet bör bedrivas i kontakt med datadelegationen (B 1980:03), datalagstiftningskommittén (Ju 1976:05), sårbarhetsberedningen (Fö 1981:02), utredningen (U 1982:07) av vissa massmediefrågor, dataef­fektutredningen (A 1978:05) och data- och elektronikkommittén (11978:04). Kontakt med berörda myndigheter bör också hållas.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden som rör generella riktlinjer för utveckling och drift av ADB-system och ärenden som rör anskaffning av ADB-utruslning

att tillkalla en särskild utredare för de uppgifter jag har angivit,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns kommittéanslag.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartementet)

Utredning om verksamheten med industricentra

Dir 1982:82

Beslut vid regeringssammanträde 1982-09-16

Departementschefen, statsrådet Åsling, anför

År 1972 beslutade riksdagen (prop. 1972:111, bil. 1, InU 1972:28, rskr 1972:347) atl en försöksverksamhet med statliga industricentra skulle prövas i regionalpolitiskt syfte. Därmed avsågs utbyggnad av statliga industrilokaler för uthyrning. Industricentra borde lokaliseras till regionala centra inom det dåvarande inre stödområdet, vilket i stort sett motsvarar nuvarande stödområdena A och B tillsammans. I en första etapp borde industricentra byggas i Lycksele och Strömsund.

År 1973 beslutade riksdagen (prop. 1973:50, InU 1973:7, rskr 1973:248) all
utbyggnaden av industricentra skulle ske stegvis och att den fortsatta
utbyggnaden i andra orter än Strömsund och Lycksele skulle bli beroende av
erfarenheterna av den första etappen. Vidare beslutades om riktlinjer för
verksamhetens organisation och finansiering saml för rekrytering av
hyresgäster, samarbete med kommuner m.m. Verksamheten skulle handhas
av en statlig stiftelse.
356                           Stiftelsen Industricentra fick sina stadgar fastställda av Kungl. Maj:t den

 

29 juni 1973 och har enligt dessa till uppgift alt planera, uppföra, äga och    Skr; 1982/83:103 förvalta industricenteranläggningarna, att verka för att goda förutsättningar    Dir. 1982:82 för verksamheten skapas och att rekrytera företag till lokalerna. F.n. finns färdigställda industricentra i sex orter, nämligen Haparanda, Lycksele, Strömsund, Ljusdal, Ange och Vilhelmina. Sammanlagt finns 30 hyresföre-tag med ca 400 anställda i dessa anläggningar.

Riksdagen beslutade år 1979 (prop. 1978/79:112, AU 1978/79:23, rskr 1978/79:435) godkänna vissa förändringar av riktlinjerna för industricentra­stiftelsens verksamhet. Dessa förändringar innebar bl.a. nya regler i fråga om förhandsuthyrning av stiftelsens lokaler samt i fråga om lokaliseringen av nya industricentra.

År 1980 beslutade riksdagen (prop. 1979/80:100, bil. 17, AU 1979/80:23, rskr 1979/80:361) att stiftelsen får bygga s.k. genomgångslokaler för enmansföretagare som önskar starta industriell verksamhet samt att viss enklare produktionsutrustning får finansieras med regionalpolitiskt stöd.

I uttalanden av riksdagen år 1981 om Stiftelsen Industricentra (AU 1980/81:23, rskr 1980/81:233) framhållsdels att verksamheten givit begrän­sade resultat i fråga om nya arbetstillfällen, dels att kostnaderna för anläggningarna i vissa fall varit höga. Riksdagen ansåg att mycket talade för ett ökat regionalt inflytande och att den översyn av de regionalpolitiska stödformerna som påbörjats av en arbetsgrupp inom industridepartementet kunde ge anledning till en utredning med parlamentarisk sammansättning om bl.a. industricentrastiftelsen och dess verksamhet.

År 1981 redovisades resultatet av nämnda arbetsgrupps översyn av det regionalpolitiska stödet till näringslivet i en rapport (Ds I 1981:28) Översyn av del regionalpolitiska stödet till näringslivet. Med anledning av riksdagens och även industricentrastiftelsens önskemål om ett ökat lokalt och regionalt inflytande över stiftelsens framtida verksamhet behandlades i promemorian bl.a. möjligheterna att överföra stiftelsens anläggningar till lokala aktiebolag med kommunalt helt- eller delägande.

I prop. 1981/82:113 Program för regional utveckling och resurshushåll­ning, anförde jag att jag avsäg att i särskild ordning föreslå regeringen att frågan om kommunalisering av industricentra utreddes. Vid sin behandling av propositionen ansåg riksdagen att det vore (prop. 1981/82:113, AU 1981/82:23, rskr 1981/82:388) naturligt att frågan om en kommunalisering av industricentra övervägdes i en särskild utredning. Enligt riksdagens mening är det viktigt att man därvid söker finna sådana former för lokal medverkan i verksamheten som leder till en förstärkning av industricentra som medel i regionalpolitiken. Riksdagen fann vidare att en utvärdering av verksamhe­tens effekter borde ske i samband med att frågan om kommunalisering av industricentra utreddes.

Den relativt låga investeringsaktiviteten i svensk industri har bl.a. inneburit att antalet nyetableringar och utbyggnader minskat. Samtidigt har utbudet av hyreslokaler för industriföretag ökat över hela landet, inte minst på grund av kommunernas ökade engagemang i byggandet av industrilokaler för uthyrning. Inom det regionalpolitiska stödområdet sker även en utbyggnad av kommunala och privata hyreslokaler med statligt regionalpo­litiskt stöd. Dessa utvecklingstendenser har medfört alt industricentrastiftel­sens möjligheter att nå nu gällande mål för verksamheten förändrats.

Under det senaste decenniet har en kraftig utbyggnad skett av samhällets
stöd till industriell utveckling. De regionala utvecklingsfonderna har fått          357

 

Skr. 1982/83:103  förstärkta resurser, verksamheten inom Stiftelsen Norrlandsfonden har i

Del II                      högre grad inriktats mot utvecklingsinsatser i industriföretagen, regionala

investmentbolag har byggts upp i de län där industricenlrastiftelsen arbetar. Stiftelsen industriellt utvecklingscentrum (lUC) har inrättats i Skellefteå med de nordligaste länen som arbetsområde. På riksnivå arbetar bl.a. styrelsen för teknisk utveckling (STU) och Fonden för industriellt utveck­lingsarbete (Industrifonden) med att förnya näringslivets produktionsinrikt­ning. På lokal nivå har det kommunala engagemanget i näringslivsfrågor kraftigt förstärkts i jämförelse med 1970-talets början. Detta ökade samhällsengagemang i näringslivets utveckling medför ökade möjligheter för industricentrastiftelsen att i samverkan med andra samhällsorgan främja näringslivets utbyggnad i sina lokaliseringsorter.

Jag förordar alt en särskild utredare nu tillkallas för att utreda frågan om verksamheten med industricentra. Utredaren bör utvärdera effekterna av stiftelsens verksamhet och därvid beakta de förändringar i förutsättningarna för verksamheten som uppstått sedan starten år 1973. Om det behövs bör utredaren ange kompletterande riktlinjer för samordning av de olika formerna för regionalpolitiskt stöd till industrilokaler för uthyrning, utöver vad jag anfört i propositionen 1981/82:113.

Utredaren bör föreslå de förändringar i stiftelsens inriktning, organisation och verksamhet som han finner lämpliga mot bakgrund, av de ändrade förutsättningar jag nu redovisat. Därvid bör frågan om ökad lokal och regional medverkan behandlas ingående. Utredaren bör även redovisa de övriga förslag till förändringar som han anser lämpliga.

Utredaren bör bl. a. undersöka möjligheterna att få en lokal medverkan i Stiftelsen Industricentras verksamhet i sådana former att det leder till en förstärkning av industricentra som ett medel i regionalpolitiken. Olika alternativ är därvid tänkbara, bl. a. ett kommunalt övertagande av stiftelsens anläggningar eller att införa självständiga industricenterbolag på varje ort med resp. kommun som hel- eller delägare men med vissa centrala funktioner samlade i ett moderbolag. Utredaren bör också belysa möjlighe­terna att inom ramen för en bibehållen helägd statlig stiftelse förstärka det lokala inflytandet. Utredaren är oförhindrad att ävenledes utreda möjlighe­terna att överföra stiftelsens verksamhet eller delar av denna till kooperativa eller blandade ägar- och förvaltningsformer.

Stannar utredaren för alternativet att kommunalisera nuvarande anlägg­ningar bör belysas bl. a. på vilket sätt och till vilken kostnad kommunerna bör överta industricenterlokalerna samt om nuvarande krav på tillförsel av ny sysselsättning för orten kan bevaras. Vidare bör anges hur en eventuell fortsatt utbyggnad av sådana lokaler skall finansieras. Eftersom praxis i fråga om kommuns rätt att driva affärsverksamhet eller ekonomiskt stödja näringslivet är något oklar, bör utredaren, om alternativet med att kommunalisera industricenteranläggningar väljs, också undersöka i vad mån ett genomförande av förslaget kräver lagstiftningsåtgärder.

Föredrar utredaren ett alternativ med ett gemensamt moderbolag, med ansvar för t. ex. rekrytering av hyresgäster, och elt flertal dotterbolag, med ansvar för t. ex. byggande och underhåll av lokaler, bör utredaren föreslå lämplig organisation och ansvarsfördelning mellan bolagen.

Om utredaren stannar för att nuvarande ägarform behålls oförändrad bör

utredaren belysa vilka möjligheter som föreligger att via de nuvarande,

358                        lokala samarbetsråden eller på annat sätt förbättra samarbetet med olika

 

lokala och regionala organ.                                                        Skr. 1982/83:103

Utredaren bör belysa de ekonomiska och praktiska konsekvenserna för de Dir. 1982:83 kommuner som övertar hela eller delar av ägandet av industricentra. I utredningsarbetet bör utredaren därvid samråda med företrädare för kommunsektorn. Utredaren bör också ta till vara erfarenheter och synpunk­ter hos stiftelsens nuvarande hyresgäster. Vidare bör utredaren ange de effekter på personalbehov m. m. som de olika alternativen kan medföra.

Utredaren bör samråda med den parlamentariska utredningen (Dir 1982:000) om de framtida regionalpolitiska stödinsatsernas inriktning och omfattning.

Utredaren skall beakta tilläggsdirektiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansieringen av reformer (Dir 1980:20).

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt.

Med hänvisning fill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet

att fillkalla en särskild utredare för att utreda frågan om verksamheten med industricentra

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

atl kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns anslag Kommittéer

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

De framtida regionalpolitiska stödinsatsernas inriktning och omfattning

Dir 1982:83

Beslut vid regeringssammanträde 1982-09-16.

Chefen för industridepartementet, statsrådet ÅsUng, anför.

Bakgrund

Riksdagen har i beslut (prop. 1981/82:113, AU 1981/82:23, rskr. 1981/ 82:388) den 9 juni 1982 som sin mening gett regeringen till känna vad arbetsmarknadsutskottet anfört om de framtida regionalpolitiska stödinsat­sernas inriktning och omfattning. Det innebär att riksdagen har ansett det önskvärt att regeringen tillkallar en parlamentariskt sammansatt utredning för att arbeta fram underlag som kan läggas till grund för beslut om stödinsatsernas inriktning och omfattning fr. o. m. budgetåret 1984/85.

Jag förordar att en kommitté tillkallas med uppgift atl utreda de framtida
regionalpolitiska stödinsatsernas inriktning och omfattning.                             359

 

Skr. 1982/83:103     Som utgångspunkt för sina bedömningar och förslag rörande utformning-

Del II                     en  och  storleken  av  del   regionalpolitiska  stödet  till   näringslivet   bör

kommittén ha de av riksdagen fastlagda målen och förutsättningarna för

regionalpolitiken.

Mål och förutsättningar

De mål som riksdagen lagt fast för regionalpolitiken kan sammanfattnings­vis sägas vara att skapa förutsättningar för en balanserad befolkningsutveck­ling i landets oUka delar och att ge människor tillgång till arbete, service och en god miljö oavsett var de bor i landet.

Vidare skall regionalpolitiken verka för ökad jämställdhet mellan kvinnor och män.

Enligl min mening råder etl nära samband mellan regionalpolitiken och möjligheterna att nå andra viktiga mål. En regionalpolitik som syftar till att tillvarata underulnyttjade resurser och att främja lönsam industriell produk­tion förbättrar möjligheterna att nå önskvärd ekonomisk balans.

De allmänna förutsättningarna för regionalpolitiken har i väsentliga avseenden förändrats. Ytterligare förändringar är att vänta under 1980-talet. Den främsta förändringen är att tillväxten i ekonomin är avsevärt lägre än den var under 1960-talet och början av 1970-talet. Regionalpolitiken kan därför inte i samma utsträckning som då handla om att omfördela verksamheter mellan olika delar av landet. Politiken måste i högre grad än tidigare inriktas på alt initiera och stödja nyskapande och nyföretagande samt att utveckla den verksamhet som finns i regionerna.

Det är viktigt att samhället förfogar över effektiva medel för att från regionalpolitisk utgångspunkt påverka industriinvesteringarna. Samtidigt är det viktigt att ha en beredskap för att utforma de regionalpolitiska medlen och åtgärderna sä att det passar också för en situation med en växande andel av de sysselsatta i tjänste- och servicesektorn.

Industriföretagens investeringar har sedan mitten av 1960-talet i vissa avseenden ändrat karaktär. En förskjutning från investeringar i byggnader och maskiner till förmån för investeringar i forskning och utvecklirig, marknadsföring o. dyl. har skett. Denna förändring är av stor betydelse för industriutvecklingen och innebär delvis nya förutsättningar för regionalpo­litiken.

De senaste årens omfattande strukturförändringar inom industrin har lett till betydande sysselsättningsproblem även på orter utanför de regionalpo­litiska stödområdena. Dessa problem skiljer sig från de traditionella regionalpolitiska problemen. Förändringarna kommer relativi snabbt och drabbar ofta regioner med en utvecklad industritradition. Detta måste beaktas när regionalpolitiska insatser påkallas i denna typ av regioner. Bl. a. måste särskild vikt läggas vid samordningen av arbetsmarknads-, iridiistri-och regionalpolitiska insatser.

Utredningsuppdraget

Kommittén bör som underlag för sina förslag göra en analys av de

regionalpolitiska problemens omfattning och de regionalpolitiska medlens

effekter. Härvid bör bl. a. beaktas de regionala skillnaderna i sysselsättnings-

360                        utvecklingen för kvinnor resp.  män.  Sambandet  mellan  den  allmänna

 

ekonomiska utvecklingen och möjligheter och medel att påverka den    Skr. 1982/83:103 regionala utvecklingen bör närmare belysas. Bl. a. är det väsentligt alt få     Dir. 1982:83 belyst vilka medel som har bäsl regionalpolitisk effekt beroende på den allmänekonomiska utvecklingen. Det är vidare angeläget att få ett bättre underlag för att fortlöpande kunna belysa de regionala effekterna av de åtgärder som vidtas inom olika samhällsområden.

En huvudfråga för kommittén bör vara att överväga och lägga fram förslag om en lämplig avvägning mellan selekfiva och generella regionalpolitiska medel riktade till näringslivet. Kommittén bör därvid beakta att generella medel också kan ha en mer eller mindre selektiv karaktär liksom de selektiva medlen också kan ges en generell utformning. Det regionalpolitiska stödet har hittills i huvudsak lämnats efter bedömning i varje enskilt fall, dvs. varit vad som brukar kallas ett selektivt stöd. Efter hand har de regionalpolitiska medlen kompletterats med vissa mer generellt verkande stöd dit t. ex. transportstöd och differenfierade arbetsgivaravgifter brukar räknas. De generella stöden brukar kännetecknas av all de utgår automatiskt efter vissa fastlagda regler. Det selektiva stödet ger samhället möjlighel att i förväg bedöma effekterna av det stöd som sätts in. Stödet kan styras till verksamheter vars omfattning eller lokalisering kan påverkas genom en för samhället begränsad insats. Etl generellt stöd stämmer bättre överens med marknadsekonomins sätt att fungera. Det ger en kostnadspåverkan som kan uppfattas av alla företag och påverkar därmed deras underlag för beslut om verksamheters omfattning och inriktning. Ett generellt verkande medel är i regel också lättare att administrera. Inte desto mindre måste generella och selektiva stödformer komplettera varandra. Kommittén bör med utgångs­punkt i hittillsvarande erfarenheter av selektiva och generella medel lämna förslag på omfattning av och avvägning mellan de olika medlen.

När det gäller generella medel i regionalpolitiken bör kommittén överväga om det är motiverat med en geografisk utvidgning av de nuvarande områdena med sänkta arbetsgivaravgifter. Kommittén bör redovisa hur ett eventuellt minskat avgiftsuttag kan finansieras genom minskning av andra regionalpolitiskt motiverade insatser.

Kommittén bör även belysa det regionalpolitiska transportstödets roll i den regionala utvecklingen. I sammanhanget erinras om att transportstödet nyligen har utvärderats av transportrådet (TPR 1981:9, Transportstödet - ett sätt att göra Sverige rundare). Kommittén bör i tillämpliga delar utnyttja det material som framkommit i detta arbete. Del har från olika håll framförts atl del nuvarande godstransportstödet bör kompletteras dels med ett slöd lill godstransporter till sjöss, dels med åtgärder som kan sänka företagens kostnader för persontransporter. Det bör ankomma på kommittén att inom oförändrad ram för transportstödet bedöma vilka för- och nackdelar en sådan omfördelning skulle ha för regionalpolitiken.

Förutom kostader för transporter belastas förelagen även av andra kostnader, vars storlek är direkt beroende av geografisk belägenhet. Kommittén bör också undersöka förutsättningarna för och försöka förutse effekterna av att från regionalpolitiska utgångspunkter differentiera andra kostnader. Vad gäller telekostnader har nyligen en reform genomförts och frågan om en ytterligare regional utjämning av taxorna behandlas av den s. k. telefontaxeutredningen inom televerket. Kommittén bör följa arbetet inom denna utredning.

En differentiering av skatteuttaget från företagen i regionalpolitiskt syfte     361

 

Skr. 1982/83:103  har inte tidigare prövats i Sverige. Skattesatserna - bortsett från skillnader i

Del II                     kommunal utdebitering - liksom  reglerna om av- och nedskrivning är

exempelvis f. n. desamma i hela landet. Däremot har företagen under flera perioder kunnat utnyttja sina investeringsfonder på förmånligare villkor för investeringar i stödområdet än på andra platser. Detta har i åtskilliga fall varit ett effektivt regionalpolitiskt styrmedel. Kommittén bör undersöka möjligheterna att använda sådana åtgärder som medel i regionalpolitiken.

Kommittén bör vid utformningen av förslag till regionalpolitiska åtgärder beakta de handelspolitiska åtaganden, som Sverige gjort vad gäller statliga stödåtgärder.

Det regionalpolitiska stödet har fill stor del varit inriktat på att stödja investeringar i byggnader och maskiner. Utvecklingen visar att investeringar för produktutveckling och marknadsföring betyder alltmer för företagens utveckling. Kommittén bör överväga om regionalpolitiskt stöd i slörre utsträckning än för närvarande bör inriktas på att påverka sådana investe­ringar.

Kommittén bör överväga för- och nackdelarna med all bankerna svarar för en större del av finansieringen av och risktagandet i regionalpolitiskt angelägna projekt inom ramen för oförändrade resursinsatser från siatens sida. Kommittén bör också närmare söka bedöma effekterna av ett regionalpolitiskt stödsystem där staten svarar för finansieringen genom bidrag medan bankerna svarar för lånefinansieringen samt om ett sådant , system bör införas.

Enligt nuvarande bestämmelser riktas det regionalpolitiska stödet fill näringslivet i huvudsak till industriell eller industriliknande verksamhet, industriserviceverksamhel, turistverksamhet, partihandel och uppdrags­verksamhet av väsentlig betydelse för näringslivets utveckling i en region. Dessutom kan regeringen i enskilda fall besluta om stöd fill annan verksamhet, som är av betydelse för näringslivets utveckling i en region eller har särskild regionalpolitisk betydelse. Kommittén bör överväga den avgränsning av stödberättigad verksamhet som kan vara lämplig med hänsyn fill pågående förändringar i näringslivets sammansättning.

När det gäller administrationen av det regionalpoliliska slödel har under senare år vissa förändringar genomförts. Den regionalpolitiska verksamhe­ten har efter hand kommit att bedrivas i alltmer decentraliserade former. Den av regeringen den 17 juni 1982 utfärdade förordningen (1982:677) om regionalpoliliskt stöd innebär ytterligare etl väsentligt steg i den riktning­en.

De medel som används för regional- och industripolitiska insatser har vissa likheter med varandra. Det rör sig i regel om lån med ett högt risktagande på speciella villkor, lånegarantier, bidrag etc. till byggnads- och maskininves-teringar m. m., stöd till marknadsföring och produktutveckling osv. Insatser­na skall inriktas mot lönsamma företag. De analyser av företagen som görs i stödärendena är i vissa avseenden desamma. Olikheter i de regionalpolitiska respektive de industripolitiska stödmedlen bör undanröjas i de fall olikhe­terna inte beror på olikheter i mål och förutsättningar.

Frågan om handläggningen på regional nivå av del regionalpoliliska slödel

behandlades i rapporten (Dsl 1981:28) Översyn av det regionalpolitiska

stödet till näringslivet. I rapporten föreslogs bl. a. att det regionalpolitiska

stödet i viss utsträckning skulle integreras i de regionala utvecklingsfonder-

362                        nas verksamhet. Förslaget mötte vid remissbehandlingen kritik på flera

 

punkter. I den regionalpolitiska propositionen (prop. 1981/82:113) anförde    Skr. 1982/83:103 jag att förslaget borde utredas ytterligare. Delta bör ske av den av mig    Dir. 1982:83 förordade kommittén. Kommittén bör vidare bedöma hur de förslag lill stödformer som kommittén i övrigt kan komma att föreslå kan påverka handläggningen av det regionalpolitiska slödel på regional nivå och därvid belysa för- och nackdelar med olika organisatoriska lösningar.

Kommittén bör också analysera en lämplig avvägning mellan handlägg­ningen ay de regionalpolitiska stödinsatserna på regional nivå och handlägg­ningen av del regionalpolitiska stödet på central nivå vad avser omflyttning av industriell verksamhet, filialanläggningar etc.

I den beslutsordning som nu gäller för länsstyrelserna finns inle längre några undantag gjorda för länsstyrelsernas beslutskompetens beträffande vissa industribranscher. Kommittén bör utvärdera om detta t. ex. tenderar att leda till en från samhällsekonomisk synpunkt olämplig industristruk­tur.

Frågan om ett effektivt lokaliseringssamråd mellan företag och samhälle har riksdagen behandlat vid flera tillfällen. Det bör ankomma på kommittén att mot bakgrund av hittillsvarande erfarenheter av olika samrådsförfaran­den lämna förslag om formerna för fortsall lokaliseringssamråd.

Medelstilldelningen lill det regionalpoliliska stödet till näringslivet har lagts fast i en beslutsram för en femårsperiod som löper ut budgetåret 1983/84. Riksdagen har i sitt senaste regionalpolitiska beslut framhållit att det är angeläget att ramar för den framtida regionalpolitiska verksamheten anges i god tid före den nuvarande ramperiodens slut.

Av betydelse för bedömningen av det framfida regionalpolifiska stödets omfattning bör främst vara målen för regionalpolitiken, bedömningarna av den regionala utvecklingen, som de bl. a. redovisas i länsplaneringen, de regionala effekterna av de olika.antaganden om den allmänekonomiska utvecklingen som långtidsutredningen gör och de förslag beträffande det regionalpolitiska stödets iririktning som kommittén kommer fram till.

En huvuduppgift för kommittén bör därför vara att bedöma effekterna av olika regionalpolitiska medel som kan rymmas inom den givna resursramen. Sålunda skall i enlighet med regeringens tilläggsdirektiv 1980:20 till samtliga kommittéer och särskilda utredare alla förslag som läggs fram kunna genomföras inom ramen för oförändrade totala statliga kostnader (dvs. utgifter och inkomstbortfall) inom det område som förslagen avser. Kommittén skall vidare, i syfte alt ge regeringen allsidigt underlag för dess prövning av kommitténs förslag, redovisa hur den verksamhet som berörs av utredningsarbetet skall kunna bedrivas till en kostnad som är 20 % lägre än nuvarande kostnader.

Med utgångspunkt i sina överväganden i de frågor jag tidigare har behandlat bör kommittén överväga för- och nackdelar med en ekonomisk flerårsram för regionalpolitiska insatser och om det är motiverat att till en ram föra samman förutom nuvarande regionalpolitiskt stöd andra i huvudsak regionalpolitiskt motiverade slöd som t. ex. det regionalpolitiska transport­stödet.

Kommittén bör vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång
informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan
berörd central arbetstagarorganisation med vilken stålen har eller brukar ha
avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att
framföra synpunkter.         ,                                                                               363

 

Skr. 1982/83:103     Kommittén bör beakta direktiven till samtliga kommittéer och särskilda

Del II                     utredare angående kontroll och förenklingsfrågor vid reformer på skatteom-

rådet (dir. 1982:27).

Kommittén bör samråda med expertgruppen (I 1979:E) för forskning om regional utveckling samt den särskilde utredare som tillkaUats för att utreda Sfiflelsen Industricentras framfida verksamhet och organisafion (I 1982:04).

Kommittén bör vidare samråda med den kommitté (I 1981:06) som tillkallats för att lägga fram ett program för utvecklingen på längre sikt av malmfältskommunerna i Norrbollens län.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Kommilténs överväganden och förslag bör redovisas före utgången av augusfi 1983.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet

alt tillkalla en kommitté med högst nio ledamöter med uppdrag att utreda de framtida regionalpolitiska stödinsatsernas inriktning och omfattning,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

alt besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns anslag Kommittéer m. m.

Beslul

Regeringen ansluter sig fill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

Översyn av riksåklagarens kansli

Dir. 1982:84

Beslut vid regeringssammanträde 1982-09-02.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Petri, anför.

Inledning

Den 1 juli 1964 omorganiserades riksåklagarämbetet, numera riksåklaga­rens kansli, som ett led i den reform som innebar att polis-, åklagar- och exekutionsväsendet förstatligades den 1 januari 1965 (prop. 1964:100, SU 1964:114, rskr 1964:259). Organisationen av riksåklagarens kansli har därefter inte varit föremål för någon mera ingående översyn.

Riksåklagaren är under regeringen högste allmänne åklagare och har i
364                        denna egenskap ansvaret för och ledningen av åklagarväsendet i landet.

 

Riksåklagaren är allmän åklagare vid högsta domstolen. Riksåklagarens    Skr. 1982/83:103 uppgifter är således av både judiciell och administrativ natur. Före 1965 års    Dir. 1982:84 reform var de judicieUa funktionerna helt dominerande.

Riksåklagaren biträds närmast av en biträdande riksåklagare och av byråchefer. Biträdande riksåklagaren är rikåklagarens ställföreträdare. Riksåklagarens kansli är organiserat på två byråer, tillsynsbyrån och kanslibyrån. De båda byråerna förestås av var sin byråchef. Vid sidan av de båda byråerna finns viss personal för riksåklagarens egen åklagarverksam-het. F. n. sysslar tre byråchefer med riksåklagarens egen åklagarverksamhet. Det sammanlagda antalet tjänster hos riksåklagaren är f. n. 44.

De judicieUa funktionerna

Som allmän åklagare vid högsta domstolen har riksåklagaren att, i förekommande fall, besluta om väckande av ålal och om fullföljd av åtal samt att utföra ålal i sådana fall. Beslut om väckande av åtal och om fullföljd av åtal fattas av riksåklagaren (biträdande riksåklagaren). Har talan till högsta domstolen fullföljts endast av enskild part, får åklagartalan, efter riksåkla­garens förordnande, föras av lägre åklagare. Denna ordning tillämpas dock mycket sällan, under senare år endast en eller två gånger. I övrigt utförs riksåklagarens talan i högsta domstolen av biträdande åklagare. Sådan åklagare är biträdande riksåklagaren och byråcheferna hos riksåklagaren utom chefen för kanslibyrån. I praktiken utförs dock riksåklagarens talan i högsta domstolen inte av någon annan biträdande åklagare än någon av de tre åtalsbyråcheferna.

Som högste åklagare kan riksåklagaren bistå åklagarna med råd och upplysningar samt meddela dem anvisningar för deras tjänsteutövning. Vidare utövar riksåklagaren tillsyn av åklagarverksamheten genom återkom­mande inspektioner på såväl regional som lokal nivå. Enligt åklagarinstruk-tionen (1974:910) bör riksåklagaren ägna särskild uppmärksamhet åt tillämpningen av gällande bestämmelser om åtalsunderiåtelse och om strafföreläggande.

Riksåklagaren kan överta uppgift som tillkommer lägre åklagare, och beslut som har meddelats av underordnad åklagare kan av hävd dras under riksåklagarens prövning (överprövningsärenden). Någon reglerad besvär­sordning finns inte. Överprövningen av underställd åklagares beslut i brottmål är närmast ett utflöde av den tillsynsskyldighet som riksåklagaren har. Överprövningsförfarandet kan avse bl. a. beslut i åtalsfrågor. Antalet överprövningsärenden hos riksåklagaren uppgick under åren 1978-1981 till 251, 284, 265 resp. 227. Överprövningsärendena anhängiggörs hos riksåkla­garen anfingen genom framställning från enskilda, myndigheter, organisa­tioner m. fl. eller såsom initiativärenden.

De administrativa funktionerna

Riksåklagaren har ansvaret för och ledningen av åklagarväsendet i landet. Hans ställning som central förvaltningsmyndighet för åklagarväsendet innebär omfattande adminislrativa uppgifter. Dessa avser främst allmän planering, anslagsfrågor och ekonomi, personaladministration, rekrytering och utbildning av åklagaraspiranter m. m. Vissa personaladministrativa

365

 

Skr. 1982/83:103/ uppgifter är dock delegerade till cheferna för länsåklagarmyndigheterna och

Del II                     överåklagarna. Åklagarorganisationen omfattar i runt tal 1 200 tjänster.

Närmare om organisationen

För de judicieUa funktionerna har riksåklagaren huvudsakligen följande resurser. För handläggningen av målen i högsta domstolen och vissa andra ärenden finns de tre åialsbyråcheferna. Åtalsbyråcheferna utför regelmässigt såsom biträdande åklagare riksåklagarens talan -i högsta domstolen samt föredrar för riksåklagaren eller biträdande riksåklagaren frågor om fullföljd till högsta domstolen. I ett stort anlal mål avger de också självständigt genmäle till högsta domstolen. Vidare förbereder åtalsbyråcheferna i stor utsträckning riksåklagarens remissyttranden över utredningsbelänkanden, riksdagsmotioner m. m.

Ärenden som är hänförliga lill riksåklagarens tillsynsverksamhet hand­läggs inom tillsynsbyrån. Handläggare vid lillsynsbyrån är, förutom byråche­fen, två avdelningsdirektörer. På byrån handläggs överprövningar, anmäl­ningar, anmärkningar, remisser, inspektioner, cirkulär och initiativärenden, yttranden, prövning i åtalsfrågor enligt 20 kap. 7 § första stycket 3 rättegångsbalken (RB) m. m. Härutöver utövas genom tillsynsbyrån en omfattande informations- och rådgivningsverksamhet. Biträdande riksåkla­garen prövar regelmässigt överprövningsärendena och frågor enligt 20 kap. 7 § första stycket 3 RB. Vidare avger biträdande riksåklagaren ett betydande antal remissyttranden över betänkanden m. m. Övriga ärendegrupper handlägger byråchefen. Avdelningsdirektörerna är föredragande i de ärenden som biträdande riksåklagaren prövar. De biträder även vid handläggningen av vissa ärenden som prövas av riksåklagaren.

De administrativa ärenden som ankommer på riksåklagaren som chef för åklagarväsendet handläggs på kanslihyrån. Riksåklagarens beslutanderätt har i betydande omfattning delegerats till byråchefen. Kanslibyrån omfattar tre sektioner, en personalseklion, en ekonomiseklion och en planerings- och utbildningssektion. Varje sektion förestås av en avdelningsdirektör som sektionschef. Personalseklionen svarar för åklagarväsendets personaladmi­nistration med undantag för utbildningsadministrationen. Ekonomisektio­nen har ansvaret för ekonomiadministration, medelsförvaltning samt inten-dentur- och serviceverksamhet. Planerings- och utbildningssektionen svarar för planerings-, utbildnings- och informafionsfrågor inom åklagarväsendet. Ansvarsområdet omfaltar bl. a. allmän organisationsplanering, långsiktig personalplanering, krigsplanering, säkerhetsfrågor och personalutbild-- ning.

Behovet av en översyn

Sedan riksåklagarens nuvarande organisation tillskapades har väsentliga förändringar inträtt vad gäller brottslighetens omfattning, struktur och utveckling. Detsamma gäller de ekonomiska och administrativa förutsätt­ningarna för verksamhetens bedrivande. Kraven på ett rationellt och effektivt resursutnyttjande har efter hand alltmer skjutils i förgrunden.

En systematisk översyn och omprövning av pågående verksamheter är ett

väsentligt och naturligt inslag i det långsiktiga arbetet med att effektivisera

366                        (jen statliga förvaltningen. I en del fall bör detta arbete göras genom särskilda

 

projekt. Inom justitiedepartementets verksamhetsområde har under senare     Skr. 1982/83:103 år sådana översynsprojekt förekommit när det gäller kriminalvårdsstyrelsen,     Dir. 1982:84 brottsförebyggande rådet och domstolsverket. Inom polisväsendet pågår f. n. översynsprojekt.

Organisationen och arbetsuppgifterna för riksåklagarens kansli har som nämnts tidigare i allt väsentligt varit oförändrade sedan åklagarväsendet i dess helhet omorganiserades år 1965. Det ler sig mot den bakgrunden naturligt att nu se över riksåklagarens ansvarsområde och organisationen av hans kansli. Jag förordar därför att en särskild utredare tillkallas för atl göra översynen.

Innan jag går närmare in på översynens inriktning vill jag erinra om att några mera omfattande förändringar i åklagarväsendets lokala och regionala organisation inte heller har skelt sedan åklagarväsendet omorganiserades år 1965. I prop. 1981/82:100 bilaga 5 uttalade jag därför bl. a. följande:

Starka skäl talar för att liden nu är mogen att se över såväl den lokala som den regionala organisationen. Etl omfallande utredningsarbete på della område har redan ulförts av en särskild arbetsgrupp som har tillsatts av riksåklagaren. Utredningsarbetet syftar till att anpassa åklagarväsendets personalstyrka efter behoven i skilda distrikt och regioner samt att undersöka om ändringar av den regionala indelningen kan leda lill rationaliseringar och besparingar. Arbetsgruppens arbete pågår alltjämt och jag finner det därför ine nu påkallat att låta utreda dessa frågor i annan ordning. Däremot har jag för avsikt att senare la upp frågan om en översyn av även den lokala distriktsindelningen.

Riksåklagaren här numera med eget yttrande den 6 maj 1982 till regeringen överlämnat den av arbetsgruppen framlagda utredningen om ändrad regional indelning m. m. Framställningen är f. n. föremål för remissbehandling. Det är givet alt såväl det av riksåklagaren nu framlagda förslaget till ändrad regional indelning m. m. liksom den avsedda översynen av den lokala distriktsindelningen bör tas med i bilden vid översynen av riksåklagarens kansli.

RiktUnjer för översynen

Jag övergår härefter lill att ange vissa frågor som utredaren särskill bör uppmärksamma och inriktningen av hans arbete.

Riksåklagarens administrativa funktioner är enligt min mening av stor betydelse. En omsorgsfull planering och resursfördelning på den centrala nivån är betydelsefull för effektiviteten inom åklagarväsendet. De nuvaran­de besparingssträvandena gör detta arbete än mer betydelsefulll. Den nya synen på personalpolitiken och den nya arbetsrättsliga lagstiftningen kräver också större administrativa insatser från den centrala myndighetens-sida. Möjligheterna till rafionaliseringar i olika hänseenden och på skilda områden såväl lokalt, regionalt som centralt, måste noga bevakas av riksåklagaren som central myndighet. Likaså måste kostnadsbevakning och generell uppföljning av vidtagna åtgärder bedrivas kontinuerligt. Mot bakgrund av vad som har sagts nu bör utredaren analysera'möjligheterna till rationalise­ring och effektivisering av den centrala administrationen och lägga fram förslag till åtgärder i det avseendet.

367

 

Skr. 1982/83:103     Det är dock väsentligt alt de administrativa funktionerna inte ligger på en

Del II                     högre nivå än som är nödvändigt. Utredaren bör därför överväga om vissa

administrafiva uppgifter som nu handhas inom riksåklagarens kansli i stället kan föras över till regional eller lokal nivå som ett led i decentraliserings­strävandena och i strävandena att åstadkomma största möjliga effektivitet i verksamheten. Utredaren bör bl. a. undersöka om inte den ändrade ekonomiska reglering för åklagarväsendet som har skett genom en ny anslagskonstruktion ger utrymme för en decentralisering av beslutsnivåerna i ekonomiska frågor.

I fråga om de judicieUa och motsvarande funktionerna kan betydande förändringar konstateras. Sedan år 1965 har brottsligheten ökat väsentligt, vilket har ställt ökade krav på den högsta åklagarmyndigheten. Vidare har brottslighetens struktur förändrats så att en förskjutning har skett mol en mer omfattande och komplicerad brottslighet. Detta kräver givetvis ökade insatser från åklagarna i de enskilda fallen. Men även i andra hänseenden påverkas åklagarverksamheten. Detta gäller sålunda frågor om förundersök­ningsledning, utredningsmetodik, samordning, prioritering, utbildning osv. Allt detta kräver enligt min uppfattning också ökade insatser från riksåkla­garens sida. I detta sammanhang bör också uppmärksammas den utvidgning av området för den summariska processen (strafföreläggande och ordnings­bot) som skett med därvid förknippade krav på ökade insatser från den centrala åklagarmyndigheten. Under de senasie åren har också behovel av samverkan med andra centrala myndigheter blivit allt starkare, särskilt när det gäller ekonomisk brottslighet. De nu berörda uppgifterna ankommer, i den mån de inte hänför sig till den administrativa sidan, på tillsynsbyrån och där i första hand på byråchefen. Endast i ringa utsträckning biträds byråchefen i denna verksamhel av handläggare, eftersom dessa i hiivudsak är sysselsatta med överprövningsärenden. Det är alltså i stort sett bara en person som f. n. sysslar med den del av verksamheten som inte rör överprövningsärendena. Ett fortgående ökat behov av bl. a. information och rådgivning kan med säkerhet förutses. Under de senaste åren har också kunnat konstateras en ökad belastning på tillsynsbyrån.

En uppgift för utredaren bör vara att undersöka om inte en omprioritering borde göras inom riksåklagarens kansli till förmån för den verksamhet som avser information, rådgivning och samverkan med andra myndigheter. Motsvarande inskränkningar skulle då kunna göras i fråga om överpröv-ningsverksamheten. Som redan har nämnts tar denna verksamhet på handläggarplanet i anspråk i del närmaste två avdelningsdirektörstjänster. Det kan övervägas om inte åklagarprövningen i princip kunde begränsas lill två instanser. För riksåklagarens del skulle en sådan begränsning av överprövningarna innebära att betydande personella resurser skulle kunna frigöras för andra uppgifter. Utredaren bör närmare redovisa de olika skäl, bl. a. från rättssäkerhetssynpunkt, som talar för och emot en begränsning av överprövningsverksamheten hos riksåklagaren. Utredaren bör också gran­ska riksåklagarens anvisningsverksamhet från prakfiska och principiella synpunkter.

Utredaren bör vidare överväga om inte förutsättningar borde skapas för en

bättre flexibilitet  mellan de  resurser som  är knutna till  å  ena sidan

tillsynsbyrån och å andra sidan åtalsverksamheten (åtalsbyråcheferna).

Utredaren bör härvid bl. a. undersöka om de yttre förutsättningarna för en

368                        sådan ordning skulle  kunna åstadkommas om samtliga riksåklagarens

 

judicieUa funktioner fördes in under en och samma enhet.      Skr. 1982/83:103

Förhållandet mellan riksåklagarens och biträdande riksåklagarens funktio- Dir. 1982:84 ' ner är en fråga som bör uppmärksammas särskilt av utredaren. En given utgångspunkt är att riksåklagaren som verkschef har det yttersta ansvaret för verksamheten och alltid har möjlighet atl själv förbehålla sig beslutanderät­ten. Riksåklagaren bör besluta i de övergripande frågorna. Utredaren bör undersöka om det är ändamålsenligt med en ordning som innebär att den biträdande riksåklagaren får ledningen av den enhet som svarar för de judicieUa funktionerna. Han skulle då också lill stor del svara för den löpande tillsyns- och inspekfionsverksamheten.

Utredaren skall vara oförhindrad att överväga även andra organisations­frågor än sådana som har berörts nu.

En särskild fråga är om någon form av medborgarinflytande bör komma till ullryck på central nivå inom åklagarväsendet. I verksstyrelserna för de centrala förvaltningsmyndigheterna inom rättsväsendet, rikspolisstyrelsen, domstolsverket och kriminalvårdsstyrelsen, ingår ledamöter med parlamen­tarisk förankring. Inom rättsväsendet i övrigt har på senare tid fortgående eftersträvats ett ökat lekmannainflytande. Beträffande riksåklagaren har frågan aktualiserats i skilda sammanhang (se.bl. a. SOU 1953:17 s. 119,1 LU 1968:37 s. 56, SOU 1976:47 s. 345, prop. 1975/76:148 s. 97 och motion . , 1981/82:664).

Som har framgått av det föregående har riksåklagaren viktiga funktioner när del gäller administrationen av åklagarväsendet och anvisningsverksam­heten. Utredaren bör överväga de principiella och praktiska förutsättning­arna för etl medborgarinflytande på dessa orriråden.

Utredaren bör utföra sitt uppdrag i nära samarbete med riksåklagaren.

Utredaren bör när arbetet påbörjas samt vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilka staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att framföra synpunkter. Utredaren skall därutöver informera berörda arbets­tagare om utredarens arbete.

Jag vill i övrigt erinra om regeringens direktiv (Dir. 1980:20) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer.

Utredaren bör redovisa resultatet av sitt arbete till regeringen senast den 15 april 1983.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppgift att se över riksåklagarens kansli,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Justitiedepartementet)                 369

24 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 103

Skr. 1982/83:103       Utredning om annonsbladen och dagspressen

Del II

■ Dir 1982:85

Beslut vid regeringssammanträde 1982-09-16

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Wikström, anför.

I åtskilliga år har frågan om framväxten av lokala annonsblad och deras betydelse för dagspressens struktur och ekonomi varit föremål för diskus­sion. Redan i början av 1970-lalet kunde man notera ett ökat intresse för annonsbladsutgivning och en snabb spridning av annonsblad, dvs. tidningar som nästan enbart innehåller annonser och som delas ul till hushåll gratis eller till ett obetydligt pris.

Dagspressen finansierar traditionellt en betydande del av sin redaktionella verksamhet med annonsintäkter, och tidningars livskraft har sedan lång tid tillbaka byggt på hur de lyckas hävda sig på annonsmarknaden. Uppkomsten av annonsblad på olika orter i landet ledde till att man i presskrelsar började vända sig mot vad man uppfattade som illojal konkurrens på annonsmark­naden. Annonsbladen betraktades nu som ett hot mot dagstidningarnas möjligheter att finansiera information, nyhetsförmedling och opinionsbild­ning och därmed som ett hot mot tidningarnas viktiga roll i etl demokratiskt samhälle.

Mot denna bakgrund var det naturligt att 1972 års pressulredning ägnade betydande uppmärksamhet åt annonsbladsfrågan. Under sitt arbete inhäm­tade kommittén att såväl Svenska tidningsutgivareföreningen (TU) som Svenska journalistförbundet (SJF) iakttog en uttalat negaliv attityd till annonsbladsutvecklingen och uttryckte oro för verksamhetens framtida konsekvenser för dagspressen. Både TU, och SJF klargjorde att man avsåg att rekommendera sina respektive medlemmar en stor återhållsamhet beträf­fande samröre med annonsblad eller engagemang i annonsbladsutgivning.

Med stöd av TU:s och SJF:s deklarerade ståndpunkt och avsikt bedömde 1972 års pressulredning att särskilda åtgärder från statsmakternas sida inle var befogade. Utredningeri ansåg att dagstidningarna bl. a. genom samver­kan borde kunna motverka en ökad utbredning av annonsblad.

Utredningen betonade dock att en fortsatt snabb utveckling av annons­bladen skulle kunna förändra konkurrensmönstret mellan dessa och dagspressen. Statsmakterna förutsattes därför vara beredda att överväga åtgärder om dagspressen fortsättningsvis skulle tappa väsentliga annons­marknadsandelar till annonsblad.

Under mitten av 1970-talet märktes ingen avmattning i annonsbladsverk-samhelen. Frågan omnämndes därför särskilt i dagspresskommitténs (B 1978:01) direkfiv.

Medan kommittén arbetade meddelade presstödsnämnden i juni 1979 regeringen att man beviljat produktionsbidrag till en fådagarstidning som etablerats av ett annonsbladsföretag. Den dåvarande förordningen om statligt stöd till dagstidningar reste inga hinder för presstöd till sådant företag. Nämnden framhöll erriellertid att man ansåg det stötande att presstöd kunde utgå för tidning som utgavs av företag med omfattande annonsbladsutgivning.

Nämnden föreslog därför ett regeltillägg i förordningeri som skulle
370                        förhindra att stöd utgick "till tidningsföretag som i en i förhållande till

 

tidningsutgivningen betydande omfattning utger annonsblad eller som står i     Skr. 1982/83:103
nära förhållande tiU företag som utger annonsblad i sådan omfattning."   Dir. 1982:85

I skrivelse till regeringen instämde TU i nämndens bedömning och hemställde att regeringen "måtte vidta omedelbara åtgärder så att den föreslagna kompletteringen av bestämmelsen i stödförordningen kommer till stånd."

Med hänsyn till branschföreträdarnas och presstödsnämndens entydiga mening i frågan ansåg jag alt förhållandena påkallade omedelbara åtgärder. Även enligt min mening utgjorde utgivning av annonsblad ett hot mot dagspressens ekonomiska grundvalar. Det syntes inte rimligt atl ett företag på samma gång skulle kunna motverka presstödets syften och dra ekono­miska fördelar genom att självt få del av stödet.

I avvaktan på dagspresskommitténs förslag förordade regeringen därför i budgetpropositionen 1980 (prop. 1979/80:100 bil. 12 s. 99 f) som en temporär åtgärd att reglerna om statligt stöd till dagstidningar skulle kompletteras med en bestämmelse med innebörden atl slöd inte skulh kunna ulgå till tidningsföretag som utger annonsblad i en i förhållande till tidningsutgiv­ningen betydande omfattning eller som står i nära förhållande till företag som utger annonsblad i sådan omfattning.

Med uttrycket "tidningsföretag som utger annonsblad i en i förhållande till tidningsutgivningen betydande omfattning" avsåg regeringen ett företag som kan bedömas ha större verkliga intäkter av utgivningen av annonsblad än av utgivningen av dagstidningar. För att förhindra att regeln kringgicks genom överlåtelse m: m. var det enligt regeringens mening också nödvändigt att tillfoga en bestämmelse om att stöd till dagstidning inle heller skulle få utgå till företag som står i nära förhållande till företag som i betydande omfattning utger annonsblad.

Denna regel stämde enligl regeringens uppfattning helt överens med det synsätt på förhållandet mellan presstödet och tryckfrihetslagstiftningen som riksdagen hade anslutit sig till och som angetts i bl. a. prop. 1975/76:131 (s. 131 f) om statligt stöd till dagspressen.

Riksdagen godkände denna förändring i grunderna för statligt stöd till dagspressen (KU 1979/80:41, rskr 229).

Dagspresskommittén avgav i slutet av år 1979 en särskild forskningsrap­port (Ds U 1979:10) Annonsbladen och dagspressen och återkom med överväganden och förslag i sitt slutbetänkande (SOU 1980:32) Stödet till dagspressen.

Kommittén framhöll att TU och SJF tidigt rekommenderat sina medlem­mar att inte ha med annonsblad eller annonsbladsutgivning att göra och hänvisade till ett uttalande i maj 1980 där TU klargjort att medlem som engagerade sig i sådan verksamhet äventyrade sitt medlemskap i förening­en.

Kommittén påpekade också att TU och SJF gemensamt uppmanat Svenska kommunförbundet och landets samtliga kommuner och landsting att inte annonsera i annonsblad. Vidare noterade kommittén att Tjänste­männens centralorganisation (TCO) till följd av motion från SJF uttalat att myndigheter, offentliga institutioner, folkrörelser och företag som annonse­rar i annonsblad äventyrar dagstidningarnas existens.

Mot denna bakgrund drog kommittén slutsatsen att dagspressbranschen
själv, i sitt starka medvetande om de risker för tidningsutgivningen som
tidningsutgivna annonsblad  kunde  medföra,  kunde  förväntas  lösa  sitt       371

 

Skr! 1982/83:103   annonsbladsproblem ulan ingripanden från statsmakterna. Den av riksdagen

Del II                      beslutade tillfälliga regeln om tidningsutgivning och annonsbladsutgivning

borde enligt kommittén därför kunna avvaras.

I remissbehandlingen framförde presslödsnämnden, TU, SJF, TCO och A-pressen som sin mening att regeln trots allt borde kvarstå. Presstödsnämn­den framhöll att annonsbladsföretag kan vilja starta en dagstidning för alt därmed skapa status åt annonsbladsutgivningen och genom samannonsering bredda sina marknader. Nämnden ansåg för sin del atl det inte fanns några presspolitiska skäl lill alt staten skulle medverka till en sådan utveckling. Om annonsbladsutgivande företag vill ge ut reguljära tidningar borde detta ske med stöd från intäkterna från annonsbladen, inte med produktionsbidrag.

Med utgångspunkt i kommitténs noggranna genomgång av annonsblads-problematiken uttalade jag i prop. 1980/81:137 om stödet till dagspressen att det i och för sig kan vara "tveksamt alt låta presslödsförordningen innehålla en regel som kan begränsa en verksamhet som fyller vissa behov. Emellertid har annonsbladsverksamheten en sådan karaktär att en regel som förhindrar en sammankoppling med bidragstagande dagstidningar knappast torde innebära en inskränkning av förutsättningarna för verksamheten som sådan. Däremot skulle ett borttagande av regeln med påföljande stimulans för - annonsbladen att etablera sig på dagstidningsmarknaden försämra villkoren för den övriga dagspressen. På längre sikt skulle effekten kunna bli etl nytt konkurrensmönster, där vissa dagstidningar med annonsbladsutgivning skulle få ett konstlat ekonomiskt övertag genom kombinationen av presstöd och annonsbladsutgivning. Jag anser därför atl regeln som uteslänger tidning med betydande annonsbladsutgivning från produktionsbidrag bör slå kvar.'' Regeringen anslöt sig till detta förslag, vilket senare också godkändes av riksdagen (KU 1980/81:19 och 23, rskr 289).

Tidningsföretag som i betydande omfattning utger annonsblad eller som står i nära förhållande till sådant förelag är sålunda f. n. utestängda från presstöd. Den nuvarande presstödsförordningens (1981:409) bestämmelser i denna fråga (5 §) bygger i slor utsträckning på det synsätt som sedan länge kommit lill uttryck inom dagspressbranschen.

Nyligen har emellertid annonsbladsfrågan tagit en ny vändning. TU beslöt i maj i år alt låta sina medlemmar offensivt ge sig in på annonsbladsmark­naden för att bemöta konkurrensen från annonsblad och direktreklam och försöka vinna tillbaka förlorade annonsmarknadsandelar. Beslutet innebär ett avsteg från föreningens tidigare inställning och lämnar möjligheterna öppna för annonsbladsutgivning inom dagspressen.

Detta kan skapa en ny situation. Enligt vad jag har inhämtat planerar nu några dagstidningar att påbörja utgivning av annonsfinansierade gratistid­ningar, eller har redan påbörjat sådan utgivning. Det gäller främst storstadstidningar. I vissa fall är de beräknade upplagorna mycket stora.

Två av de aktuella tidningsföretagen har vänt sig till presstödsnämnden med en förfrågan huruvida utgivningen av annonsblad medför att de enligt stödförordningens 5 § förverkar sin rätt till produktionsbidrag.

Nämnden har därvid beslutat att man inte anser att 5 § är tillämplig på
tidningar som startar annonsblad, eftersom regeln införts med syftning på
helt andra situationer än dem som nu uppkommit. Nämnden anser att den
inte kan förvägra någon tidning produktionsbidrag 1983 på grund av att
tidningsutgivningen har kompletterats med utgivning av annonsfinansierad
-"                           gratistidning. Nämnden anser heller inte att underlag nu föreligger för förslag

 

till regeländringar att trädai kraft redan år 1983. Någol uttalande rörande sin     Skr. 1982/83:103,\ bedömning av hithörande frågor i frariitiden har nämnden inte ansett sig     Dir. 1982:85 kunna göra.

Nämnden har i en skrivelse den 2 september 1982 informerat regeringen om nämnda beslut. I skrivelsen tar nämnden också upp frågan om hur annonsbladsutgivning inom dagspressföretag kan komma att påverka de ekonomiska förutsättningarna för pressen samt hur stödet till dagspressen som en följd därav kan behöva ändras. Lyckas högtäckningstidningen med utgivning av annonsblad, försvåras enligt nämnden lågtäckningstidningens situation. Dess behov av produktionsbidrag ökar. Sannolikt kan också frågan om vid vilka täckningstal produktionsbidrag skall utgå behöva omprövas. Lyckas omvänt lågtäckningstidningen med utgivningen av totaltäckningstid-ning är, menar nämnden, den reguljära tidningens lågtäckning inte längre etl korrekt uttryck för dess marknadssituation och därmed inle heller för dess behov av produklionsbidrag.

Nämnden framhåller alt man i dagsläget inte kan dra någon slutsats, men betonar att en omfattande annonsbladsutgivning kan skapa ett nytt konkurrensmönster inom dagspressen som kan medföra att det.statliga stödet måste ändras mycket radikalt.

Jag har gett en ganska uttömmande bakgrundsteckning för att kunna redovisa hur statsmakterna hittills har setl på annonsbladen samt vilka regler som lill en följd av detta har gällt för presstödet. För egen del ser jag ingen anledning att ändra den grundläggande inställningen lill frågan. Annonsbla­den ikläder sig knappast något väsentligt kultur- eller presspolitiskt ansvar. De motsvarar inte den reguljära dagspressens viktiga funktion som, förmedlare av nyheter, information och opinionsbildning. Samtidigt tillägnar de sig delar av det ekonomiska underlaget för dessa funktioner. Risken är påtaglig att en ökad annonsbladsutgivning inom dagspressen kan medföra hot om nedläggning av vissa tidningar och att tidningar som hittills har haft dagspresskaraktär övergår till att bli annonsblad. En sådan utveckling skulle givetvis vara djupt olycklig.

Det sagda innebär inte att jag underskattar det hot som lokala annonsblad och direktreklam utgör för dagspressens annonsintäkter. Det kan emellertid ifrågasättas om den väg tidningsutgivarna nu har valt är den mest framkomliga. Ett måhända inte avsett resultat kan, som jag tidigare har anfört, bli att inte bara lokala annonsblad får känna av effekterna. Enligl min mening är elt framgångsrikt bemötande av annonsbladen, nu som tidigare, beroende av ett visst samförstånd i fråga om principer inom dagspressen och av samarbete inom densamma.

Mol bakgrund av den förändring som nu äger rum i förhållandet mellan dagspress och annonsblad anser jag det vara av slörsla vikt att statsmakterna så snart som möjligl tar ställning till den nya situationen och överväger åtgärder. Ett förarbete bör därvid göras av en särskild utredare med uppgift att undersöka förhållandet mellan dagspress och annonsblad.

Utredaren bör göra en förutsättningslös analys av annonsbladssituationen:
Vilken effekt för dagspressens annonsunderlag får en annonsbladsutgivning i
dagstidningarnas egen regi? Vilket hot mot dagspressen utgör andra
annonsblad och direktreklamen? Vilka möjligheter har pressen att genom
egna åtgärder komma till rätta med föreliggande problem? I sitt arbete bör
utredaren inte bara se till branschen som helhet, utan även studera effekterna
för olika tidningskategorier.  Utredaren bör i detta sammanhang också            373

 

Skr. 1982/83:103   överväga för- och nackdelar med olika samverkansmöjligheter - t. ex.

Del II                     samarbete mellan dagstidningar inom en  region - och därvid givelvis

samråda med representanter för branschen. Samråd bör i denna del också ske med näringsfrihetsombudsmannen.

Med utgångspunkt i resultatet av denna analys bör utredaren undersöka om det finns behov av ändringar i reglerna för det nuvarande presstödet och framlägga erforderliga förslag.

Ett särskilt problem härvidlag ulgör frågan om förelag som utger annonsblad skall kunna erhålla statligt presstöd. Gällande förordningstext och förarbetena till denna förhindrar inte alt tidningsförelag som utger annonsblad erhåller produktionsbidrag förutsatt att intäkterna från annons­bladsverksamheten är lägre än intäkterna från den reguljära dagstidnings-utgivningen. Eftersom dagstidningarna först helt nyligen börjat intressera sig för annonsbladsutgivning torde enligt min mening knappast någon stödbe­rättigad dagstidning som börjat utge annonsblad under år 1982 äventyra sitt produktionsbidrag 1983.

Med hänsyn till utvecklingen och frågans vikt bör utredaren arbeta skyndsamt och överlämna sitt förslag så snabbt som möjligt.

Utredaren bör beakta vad som har anförts i regeringens direktiv (1980:20) angående finansiering av reformer.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att undersöka förhållandet mellan dagspress och annonsblad och framlägga förslag till eventuella ändringar i förordningen (1981:409) om statligt stöd till dagstidningar

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

Skydd mot ubåtskränkningar

Dir 1982:86

Beslut vid regeringssammanträde 1982-10-21.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson anför..

Enligt rapporter från militära myndigheter har främrnande ubåtar vid flera tillfällen olovligen trängt in på svenskt territorium. Den senaste, tidens händelser i Hårsfjärden vid en av våra vikfigaste örlogsbaser är mycket allvarliga.

Det är av avgörande betydelse för svensk säkerhetspolitik att svenskt
374         ■            territorium med alla tillgängliga medel skyddas, mot kränkningar av detta

 

slag.   Förtroendet  för  vår  vilja  och  förmåga  all  vara  neutrala  måste     Skr. 1982/83:103
vidmakthållas.                                                                              Dir. 1982:86

Det är därför angelägel alt den senaste tidens händelser klarläggs. En särskild kommission bör tillsättas för detta. Kommissionen bör ha frihet att själv lägga upp sitt arbete. Några utgångspunkter vill jag dock ge.

Kommissionen bör redovisa och bedöma utvecklingen då det gäller ubåtskränkningar av vårt territorium samt diskutera tänkbara motiv för dessa.

Den bör vidare kartlägga och bedöma den samlade svenska förmågan att i fredslid och under neutralitet upptäcka, identifiera och avvisa främmande fartyg.

Kommissionen bör också utvärdera de operativa, taktiska och tekniska erfarenheter som vunnits vid i första hand ubåtsjakten i och utanför Hårsfjärden. Därvid bör den ta ställning till om de bestämmelser som tillämpas i dag och de som har beslutats men ännu inte trätt i kraft är lämpliga och tillräckliga.

Det bör ingå i kommissionens uppdrag att utvärdera formerna för information kring det inträffade.

Kommissionen bör vidare bedöma - mot bakgrund av inriktningen i 1982 års försvarsbeslut och däri beslutade åtgärder-om ytterligare uppmärksam­het bör ägnas hävdandet av territoriet mol kränkningar av ubåtar under fred och neutralitet. En utgångspunkt. måste därvid vara att en eventuell omfördelning av resurser skall ske mot bakgrund av vad som sägs i regeringsförklaringen. Kommissionen bör också överväga om ytterligare ändringar av bestämmelserna för ingripande mot kränkningar bör göras.

Kommissionen bör redovisa sitt arbete under april månad 1983.

Med hänvisning till .vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla en kommission med högst fem ledamöter med uppdrag att undersöka ubåtskränkningarna,

atl utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om experter, sekreterare och annat biträde åt kommissio­nen.

Vidare hemställer jag all regeringen beslutar •

att kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluler sig till föredragandens överväganden,och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)

375

 

Skr. 1982/83:103        Den kommunala beslutsprocessen m. m. under bered-
Del II               skåp och krig

Dir 1982:87

Beslut vid regeringssammanträde 1982-11-25.

Chefen för kommundeparlementet, statsrådet Holmberg, anför.

Bakgrund

Den svenska säkerhets- och försvarspolitiken bygger bl. a. på ett starkt totalförsvar. En viktig del av totalförsvarsålgärderna är den adminislrativa beredskapen. En administrativ beredskap upprätthålls genom att statsmak­terna redan i fred utfärdar beredskapsförfatlningar som reglerar samhällets omställning från fred till krig. Den administrativa beredskapen innefattar också ett system av beredskapsplaner för de offentliga organen. Såväl statliga myndigheter som kommuner, landstingskommuneroch kyrkliga kommuner är skyldiga att urider fredstid planera för den egna beredskapen. Planlägg­ningen omfaltar både organisationsberedskap och verksamhetsberedskap. Ett väsentligt mål för organisationsberedskapen är att skapa förutsättningar för en snabb och effektiv beslutsgång på alla myndighetsnivåer i krislä­gen.

Statsmakterna har redan i fredstid antagit ett flertal beredskapsförfatt­ningar som reglerar vårt beredskapssystem. I den ordinarie lagsfiftningen, som främst tar sikte på fredsförhållanden, finns i en del fall särskilda beredskapsföreskrifter intagna. Beträffande riksdagen och regeringen finns sålunda huvuddelen av bestämmelserna om deras verksamhet under krig och vid krigsfara samlade i ett särskilt kapitel (13 kap.) i regeringsformen. Genom fullmaktslagstiftning för krig och krigsfara skapas möjligheter för regeringen att snabbi lämna de föreskrifter som kan krävas under sådana förhållanden. Fullmaktslagarna är utfärdade redan i fred, men de tillämpas endast som underlag för krigsplanläggningen och andra förberedelser. För tillämpning i övrigt av fullmaktslagarna under beredskap och krig fordras i regel särskill förordnande av regeringen och i många fall även att förordnandet uriderställs riksdagens prövning. Dessutom finns utkast till lagar och förordningar som är avsedda att kompletteras och snabbt utfärdas i etl kritiskt läge.

Nuvarande ordning

Regeringsformens kapitel om krig och krigsfara innehåller föreskrifter
som främst reglerar rikets styrelse, när riket befinner sig i krig eller krigsfara.
Om riket kommer i krig eller omedelbar krigsfara, skall en inom riksdagen
utsedd krigsdelegation träda i riksdagens ställe, om förhållandena kräver
det. Vad gäller normgivning får med vissa undantag regeringen, om riket är i
krig eller krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhållanden
som är föranledda av krig eller krigsfara som riket har befunnit sig i, med stöd
av bemyndigande i lag genom förordning meddela sådana föreskrifter i visst
ämne som enligt grundlag annars skall meddelas genom lag (13 kap. 6 §
376                         regeringsformen).

 

För kommuner och landstingskommuner gäller kommunallagen (1977: Skr. 1982/83:103 179. ändrad senast 1981:1107). Den innehåller inga särskilda regler om kom- Dir. 1982:87 munernas och landstingskommunernas organisation och verksamhet under beredskaps- och krigsförhållanden. Kommunallagens grundläggande be­stämmelser alt beslutanderätten i kommunerna och landstingskommunerna utövas av kommunfullmäktige resp. landstinget samt alt förvaltning och verkställighet ankommer.på kommunstyrelsen resp. förvaltningsutskottet och övriga nämnder skall alltså i princip tillämpas också under beredskap och krig. Genom fullmaktslagstiflning finns emellertid möjligheter för rege­ringen att förordna om ändringar i myndigheternas organisation och av deras verksamhet.

En av fullmaktslagarna är lagen (1942:87) med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m. (ändrad senast 1953:51), den s. k. administrativa fullmaktslagen (AFL). Lagen gäller med vissa undantag för "statsmyndig­heter" och "kommunalmyndigheter". Med "kommunalmyndigheter" avses bl. a. de kommunala, landstingskommunala och kyrkokommunala beslutan­de församlingarna och nämnderna.

AFL.gör det möjligl för regeringen att vid krig eller krigsfara bestämma bl. a. atl en uppgift som tillkommer regeringen skall övertas av en underordnad myndighet samt att de uppgifter som tillkommer en statlig myndighet helt eller delvis skall övertas av en annan statlig myndighet eller av en "kommunalmyndighet". Enligt lagen kan regeringen vidare bestämma att vissa beslut av statliga myndigheter inte får överklagas, att de uppgifter som tillkommer en "kommunalmyndighet" helt eller delvis skall övertas av en annan "kommunalmyndighet" eller av en "statsmyndighet" samt att en myndighet får fatta beslut i annan sammansällning, med färre ledamöter eller i annan ordning än som annars är föreskrivet (2 §).

Vidare gäller enligt AFL atl regeringen kan bestämma att suppleanter får utses till större antal än det annars medgivna, atl del skall anslå med val av ledamot i kommunal representation eller att det skall anstå med val eller tillsättning av innehavare av annat allmänt uppdrag. Regeringen kan också föreskriva den jämkning av valperiodens längd som kan vara påkallad. I samband härmed kan föreskrivas viss skyldighet atl kvarstå i uppdrag och vissa inskränkningar i fråga om befogenheten att avsäga sig ett förtroen­deuppdrag (3 §). Lagen gör det möjligt med väsentliga förenklingar i myndigheternas arbetssätt under krigsförhållanden.

Bestämmelser om tillämpningen av lagen finns i en anslutande kungörelse (1943:137). Enligt denna skall myndigheterna vid krig eller krigsfara anpassa sin verksamhet efter det rådande lägel. För det fall atl del beslutande organet inte kan sammanträda under krig eller krigsfara anges i 11 § beträffande det kommunala och kyrkokommunala området vilka organ som skall utöva beslutanderätten i det ordinarie organets ställe. Med vissa inskränkningar utövas i sådant fall kommunernas och landstingskommunernas beslutande­rätt av kommunstyrelsen resp. förvaltningsutskottet. I församling, pastorat eller kyrklig samfällighet utövas beslutanderätten av kyrkorådet. Hos myndigheter, som handhar förvaltning och verkställighet, får under bered­skap och krig ordföranden och minst en ledamot besluta för myndigheten i sådana frågor (12 §). I trängande fall får ordföranden ensam besluta.

De statliga myndigheterna, kommunerna och landstingskommunerna är
redan i fredstid skyldiga att planera för sin verksamhet och vidta andra          377

 

Skr. 1982/83:103   förberedelser som behövs för att de skall kunna fullgöra sina uppgifter under

Del II                      beredskap  och   krig.   En  sådan  förberedelseåtgärd  är  att  utarbeta  en

krigsuppgiflsförteckning och en krigsorganisationsplan. För kommunernas och landstingskommunernas del finns denna skyldighet angiven i lagen (1964:63) om kommunal beredskap (omtryckt 1977:417, ändrad senast 1981:294). Kompletterande bestämmelser om den kommunala beredskapen finns i kommunala beredskapskungörelsen (1964:722, ändrad senast 1981:889). Föreskrifter om kommunala uppgifter av vikt för totalförsvaret finns också i flera andra författningar. För de kyrkliga kommunerna anges en motsvarande planeringsskyldighet i lagen (1981:1216) om kyrklig bered­skap.

För att handlägga vissa centrala samordningsuppgifter rörande den kommunala beredskapsplanläggningen inrättades genom Kungl. Maj:ts beslut den 9 juni 1967 riksnämnden för kommunal beredskap. Riksnämnden har gett ul både allmänna anvisningar i fråga om kommunal beredskaps­planläggning och olika fackanvisningar. Samtliga kommuner och landstings­kommuner har upprättat beredskapsplaner. De kyrkliga kommunernas beredskapsplanering har nyligen påbörjats. De uppgifter som fullgörs av riksnämnden när det gäller den kommunala beredskapsplanläggningen handhas på det kyrkliga området av kyrkoberedskapskommittén (U 1976:09).

I riksnämndens fackanvisning om kommunernas förberedelser och plan­läggning för kommunstyrelsen framhålls atl kommunstyrelsen är det centrala ledningsorganet inom kommunen under beredskap och krig.

När det gäller kommunstyrelsens ställning i kommunens krigsorganisation betonas att AFL och dess tillämpningskungörelse ger goda möjUgheter till lägesanpassning så att giltiga beslul alltid skall kunna fattas under krigsför­hållanden. Enligt fackanvisningén kan kommunens beslutanderätt utövas av kommunstyrelsen, om så bedöms nödvändigt. Det anvisas som lämpligt att en politiskt representativ del av kommunstyrelsen säkras - förslagsvis styrelsens arbetsutskott eller en särskilt utsedd krigsdelegation - för tjänstgöring i krigsorganisationen. Den kommunala beredskapsplanlägg­ningen bygger huvudsakligen på den sålunda redovisade ordningen med en förenklad beslutsprocess.

Reformbehov

AFL hör till de beredskapsförfattningar som utarbetades mot bakgrund av erfarenheterna från det andra världskriget. Sedan AFL kom till har den offentliga verksamheten expanderat. En omfattande kommunalisering av den offentliga- förvaltningen har skett. Kommunerna och landstingskom­munerna har ansvar för betydligt fler samhällsuppgifter än tidigare. Den kommunala självstyrelsen hör till statsskickets grunder enligt gällande regeringsform.

I propositionen om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets
fortsatta utveckling (prop. 1981/82:102 bil. 1) anförs att den administrativa
beredskapen uppvisar vissa brister. Beredskapsförfattningarna är delvis
ålderdomliga till form och innehåll och skrivna mot bakgrund av andra
hotbilder än de nuvarande. Försvarskommittén har dragit konsekvensen av
dessa förhållanden och har förordat att resurser avsätts för att slå samman.
378                        förenkla och komplettera beredskapsförfallningarna med hänsyn lill dagens

 

och morgondagens behov.                                                           Skr. 1982/83:103

Inom justitiedepartementet förbereds en modernisering av AFL. I Dir. 1982:87 departementspromemorian (Ds Ju 1982:9) De offentliga organens verksam­het vid krig eller krigsfara, 1. Förvaltningsmyndigheter och kommuner föreslås bl. a. en ny administrativ fullmaktslag som är avsedd att ersätta AFL. Reformbehovet och de åtgärder som kan vidtas för att nå en bättre författningsmässig beredskap diskuteras i promemorian. Det konstateras att redan terminologin i fråga om kommunerna och deras organ numera är en annan än.när AFL kom till. Enligt vad som anförs i departementsprome­morian medger inte regeringsformen atl den kommunala beslutanderätten utövas av något annat organ än av valda församlingar. Enligl kommunallagen har fullmäktige viss delegationsrätt. Den får emellertid inte avse ärenden som är av principiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt. I promemorian framhålls att ordningen att en kommunstyrelse övertar beslutanderätten i -kommunen och de förenklingar i övrigt av beslutsprocessen som föreskrivs i tillämpningskungörelsen till AFL inle slår i överensstämmelse med rege­ringsformen. I promemorian föreslås därför att den kommunala beslutspro­cessen i krig blir föremål för en närmare utredning. För att göra en särreglering av den kommunala beslutanderätten i krig möjlig innehåller promemorian ett förslag till ändring i regeringsformen. I en ny paragraf i 13 kap. föreslås ett tillägg att beslutanderätten i kommunerna utövas på sätt som anges i lag, om riket är i krig eller omedelbar krigsfara. Promemorian ■remissbehandlas f. n.

Jag vil) erinra om att riksdagen nyligen har beslutat att kommunerna med början senast under budgetåret 1984/85 skall la över ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig och del planläggningsansvar i fred som hänger samman härmed (prop: 1981/82:102 bil. 2, FöU 1981/82:18, rskr 1981/82:374). Till följd av detta riksdagsbeslut blir det väsentligt att den kommunala krigsorganisationen är effektivt och lämpligt utformad och att kommunerna under beredskap och krig har ett väl fungerande beslutssys­tem.

Med hänsyn till vad jag nu har sagt finns det anledning att se över den kommunala beslutsprocessen i krig. En särskild utredare bör tillkallas för att göra denna översyn och samtidigt undersöka om övriga regler för den kommunala sektorn kan tillämpas i krig. .

Riktlinjer för översynen

En grundläggande princip för försvarspläneringen är att den myndighet
eller det organ som svarar för viss verksamhet i fred skall svara för
verksamheten också i krig, om verksamheten då skall upprätthållas. Vidare
gäller atf den statliga och kommunala förvaltningen så långt det är möjligt
skall arbeta efter det regelsystem som gäller i fred. Det är under
krigsförhållanden av största vikt att myndigheterna snabbt och effektivt kan
fatta beslut. För att delta skall vara möjligt behöver beslutsordningen i krig
ofta förenklas. När det gäller den statliga förvaltningen kan besluten i slor
utsträckning decentraliseras eller beslutförheten ändras. Förenklingar måste
också kunna ske i fråga om den kommunala beslutanderätten. Det fredstida
beslutssystemet enligt regeringsformens och kommunallagens bestämmelser
innebär att beslutanderätten i kommunerna och landstingskommunerna
utövas av valda församlingar. Detta beslutssystem kan inte alltid upprätt-      379

 

Skr. 1982/83:103   hållas under beredskap och krig. Den kommunala beslutanderätten behöver

Del II                      under sådana förhållanden kunna anförtros ett lämpligt beslutsorgan. En

uppgift för utredaren blir att pröva hur ett sådant organ skall utses och vara sammansatt.   -

En ändrad beslutsordning i ofredstider förutsätter ändringar i regerings­formen och kommunallagen. Utgångspunkten för utredningsarbetet bör vara regeringsformens principstadgande om kommunal självstyrelse och en strävan att säkerställa den politiska demokratin vid organisatoriska omlägg­ningar under krigsförhållanden. I utredningsarbetet bör vidare beaktas att de kommunala beslutande församlingarna fyller en samhällsfunktion på lokal nivå som är jämförlig med riksdagens. Den kommunala demokratin är lika väsentlig i krig som i fred. Utredaren bör därför utgå från att ett beslutande organ med kommunfullmäktiges resp. landstingets politiska sammansättning bör ingå i kommunernas och landstingskommunernas krigsorganisation. Enligt min mening är olika alternativ tänkbara. Den kommunala beslutan­derätten i krig kan lösas efter mönster av den inom riksdagen utsedda krigsdelegationen. I samband med val av styrelse och nämnder utser i sådant fall fullmäktige och landstinget ett begränsat antal ledamöter - ell krigsfullmäktige-som i krigstid träder i fullmäktiges resp. landstingets ställe. Ett annr.t alternativ är att behålla ordningen att kommunstyrelsen resp. förvaltningsutskottet i krig övertar beslutanderätten. Utredaren är emeller­tid oförhindrad att pröva också andra lösningar. Vid valet av lösning bör hänsyn tas till den beredskapsplanläggning som redan har gjorts inom kommunerna och landstingskommunerna så att en omfattande nyplanlägg-ning om möjligt undviks.

Utredaren bör vidare undersöka om kommunallagens bestämmelser i övrigt kan tillämpas i krig. Kommunallagens delegationsbestämmelser kan t. ex. behöva prövas. Även andra regler i lagen kan kräva alt de anpassas för tillämpning under beredskap och krig: Utredaren bör överväga om det finns anledning med hänsyn till rikets säkerhet att i krig uppställa krav på svenskt medborgarskap för förtroendevalda med särskilt betydelsefulla uppgifter i fråga om försvarsberedskapen.

En fråga som särskilt bör studeras är på vilket sätt beredskapsföreskrif­
terna för det kommunala området bör vara utformade och hur de bör fogas in
i regelsystemet. Enligt min mening är det en fördel om ett beredskapssystem
för kommunerna och landstingskommunerna i väsentliga delar kan utformas
redan i fredstid. Det är av slor betydelse att övergången från freds- till
krigsorganisation kan ske smidigt och all den kommunala verksamheten
snabbt kan fungera i krigssituationen. Den nuvarande beredskapen bygger
emellertid på ordningen att regeringen enligt AFL i viss utsträckning får
fullmakt att förordna om avsteg från vad som gäller enligt den ordinarie
kommunallagstiftningen. Det är tveksamt om det för kommunernas och
landstingskommunernas del är lämpligt att regeringen griper in och beslutar i
konkreta fall efter framställning från ett stort antal kommuner och
landstingskommuner. Den nödvändiga anpassningen av den kommunala
organisationen och verksamheten bör enligt min mening i väsentliga delar
klaras ul redan under fredstid så att en effektiv beredskapsplanering kan
åstadkommas. Med hänsyn till den kommunala självstyrelsen och strävan­
dena att undvika detaljreglering bör kommunerna och landstingskommuner­
na lämnas största möjliga frihet att inom bestämda rarnar anpassa sina
380                        arbetsformer och sin verksamhet till krigsförhållandena. Med ell sådant

 

synsätt ter det sig naturligast alt ramarna anges redan i fred så att Skr. 1982/83:103 kommunerna och landstingskommunerna får möjlighel atl i fredstid planera Dir. 1982:87 sin krigsorganisation och utse den personal som skall ingå i denna. Utredaren bör undersöka denna fråga och överväga om kommunallagen bör komplet­teras med ett särskilt avsnitt som innehåller regler för krigsförhållanden eller om det är lämpligare alt reglerna tas in i en särskild beredskapslägstiftning för kommunerna och landstingskommunerna.

Även om ett beredskapssystem i stort kan utformas redan i fredstid, kan det också för det kommunala området finnas ett behov av generella undantagsföreskrifter av den typ som finns i administrativa fullmaktslagen, t. ex. förlängning av besvärstid eller anstånd med val av ledamöter i beslutande kommunala församlingar. Utredaren bör undersöka vilka undantag av detta slag som kan behövas och härvid beakta vad som föreslås för den kommunala sektorn i departementspromemorian (Ds Ju 1982:9) De offentliga organens verksamhet vid krig eller krigsfara, 1. Förvaltningsmyn­digheter och kommuner.

Kommunernas och landstingskommunernas beredskapsplanläggning reg­leras i lagen om kommunal beredskap. I denna anges bl. a. när en kommun eller en landstingskommun får övergå till krigsorganisation. Befogenhet atl besluta om övergång till krigsorganisation tillkommer också länsstyrelsen. I lagen om kommunal beredskap används beteckningen "beredskapstillstånd" för att ange under vilka förutsättningar övergång lill krigsorganisation får ske. I andra beredskapslagar används skilda konstruktioner för att ange under vilka förhållanden de olika beredskapsförfattningarna är tillämpliga och vid vilken tidpunkt föreskrivna åtgärder skall vidtas. Utredaren bör pröva vad som kan vara en lämplig ordning för kommunerna och landstingskommunerna och eftersträva en lösning som medger en viss frihet för kommunerna och landstingskommunerna all vid behov under bestämda förutsättningar kunna övergå till krigsorganisation men som också möjliggör för regeringen eller myndighet under regeringen att kunna bestämma om övergång till krigsorganisation, om krigsläget kräver det. Lösningen bör vidare kunna samordnas med övrig beredskapslagstiftning.

En av grundprinciperna bakom beredskapslagstiftningen är att rättsord­ningen skall upprätthållas även i krig så långt det nu är rriöjligt. Mot detta står intresset av alt under beredskap och krig använda tillgängliga resurser på bästa sätt. En väsentlig rättighet för medborgarna i fred är alt kunna överklaga beslut inom den statliga och kommunala förvaltningen. En särskild besvärstyp på del kommunala området är kommunalbesvärsinslitu-tet. Dettas huvudsakliga funktion enligt gällande rätt kan sägas vara all erbjuda elt slags medborgarlalan med ändamål att tillse att den kommunala självstyrelsen utövas på rättsenligt sätt. Det kan ifrågasättas om det i krig är möjligt att vidmakthålla en strikt legalilelskontroll av den kommunala förvaltningen. Utredaren bör därför undersöka de praktiska möjligheterna att i krig behålla kommunalbesvärsinstitutet. Utredaren bör härvid pröva om rätten att genom kommunalbesvär överklaga kommunala beslut bör vara annorlunda utformad eller möjligen helt inskränkt i krig.

I kommunernas och landstingskommunernas verksamhet skiljer man
mellan uppgifter som grundas på kommunallagens allmänna kompetensbé-
stämmelse och uppgifter som regleras genom särskilda bestämmelser, s. k.
specialreglerade uppgifter. Till området som grundas på den allmänna
kompetensen hör bl. a. kommunernas uppgifter inom fritids- och kulturom-      -öl

 

Skr. 1982/83:103   rådet. Inom detta område får kommunerna och landstingskommunerna

Del II     .               självständigt utforma sin nämndorganisation i krig och .göra nödvändiga

prioriteringar i verksamheten. Uppgifterna inom det specialreglerade området är i allmänhet obligatoriska för kommunerna eller landstingskom­munerna. För kommunerna gäller detta bl. a. undervisning, socialtjänst, allmän hälsovård, plan- och byggnadsväsende samt räddningstjänst. För den specialreglerade verksamheten finns ofta i lag angivet vilken nämndorgani­sation som måste finnas. För att verksamheten inom det specialreglerade området skall kunna upprätthållas i krig synes det nödvändigt all det också inom detta område finns möjlighet att vidta organisatoriska förenklingar. Utredaren bör undersöka och lägga fram förslag lill hur den specialreglerade kommunala förvaltningen kan organiseras i krig. Utredaren bör överväga beslutsprocessen för de specialreglerade uppgifterna. Möjligheten att lägga samman specialreglerade nämnder eller alt t. o. m. helt slopa en sådan nämnd bör övervägas. Utredaren bör också pröva i vilken utsträckning inskränkningar kan göras när del gäller besvärsrätlen inom det specialreg­lerade området i krig.

När det gäller de stora kyrkliga kommunerna liknar deras beslutsapparal de borgerliga kommunernas. Det kan antas atl den kyrkokommunala beslutanderätten också behöver förenklas under krigsförhållanden. Utreda­ren bör pröva om de lösningar som kan komma att föreslås för den kommunala sektorn kan vara lämpliga också inom del kyrkokommunala området.

Utredningsuppdraget bör utföras i nära samarbete med riksnämnden för kommunal beredskap. Utredaren bör också samråda med korrimittén (Fö 1982:04) med uppdrag att behandla frågor som har samband med genomfö­randel av 1982 års totalförsvarsbeslut angående civilförsvaret och kommu­nerna samt med kyrkoberedskapskommittén (U 1976:09). Utredaren bör under utredningsarbetet bereda Svenska kommunförbundet. Landstingsför­bundet och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund tillfälle att framföra synpunkter.

Regeringen har tidigare i dag på förslag av chefen för arbetsmarknadsde­partementet beslutat att tillsätta en särskild delegation för att leda den fortsatta totalförsvarsplaneringen på arbetsrättens område. Utredareri bör samråda med delegationen rörande arbetsrättsliga frågor som hänger samman med utredningsuppdraget.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt och vara inriktat på att ett förslag skall kunna läggas fram för 1984/85 års riksmöte. I utredningsarbetet skall iakttas direktiven (1980:20) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer. Vidare bör i tillämpliga delar gälla vad som har anförts i direktiven (1981:42) om begränsning av statlig normgivning till kommuner och landstingskommuner.

Jag har i detta ärende samrått med cheferna för försvarsdepartementet och arbetsmarknadsdepartementet.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för kommundepartementel

att  tillkalla   en   särskild   utredare   för   att   se   över  den   kommunala
382                        beslutsprocessen m. m. under beredskap och krig,

 

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt    Skr. 1982/83:103
utredaren.                                                                                    Dir. 1982:88

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta femtonde huvudtitelns kommittéanslag.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Kommundepartementet)

Regelbeståndet rörande svenska kyrkan m. m.

Dir 1982:88

Beslut vid regeringssammanträde 1982-11-25. Chefen för kommundepartementet, statsrådet Holmberg, anför.

Det nuvarande regelsystemet

Svenska kyrkans verksamhet regleras av ett slort anlal författningar av olikartad konstitutionell natur. En del av reglerna rörande svenska kyrkan är av grundlags nalur. Andra är av kyrkolags natur. I regelsystemet för svenska kyrkan ingår även bestämmelser i vanlig lag och bestämmelser som regeringen har beslutat inom ramen för sin normgivningskompetens.

Det nuvarande regelsystemet för svenska kyrkan är svåröverskådligt och svårlillgängligt, Detta beror inte bara på mångfalden av bestämmelser av skilda slag, utan även på att åtskilliga bestämmelser är ålderdomliga. Det torde inte på något annat område än det kyrkliga finnas så många gamla författningar som alltjämt gäller.

Grundvalen för den svenska kyrkorätten är 1686 års kyrkolag (KL). Till detta omfattande lagkomplex ansluter ett stort antal senare tillkomna bestämmelser, som i många fall innebär ändring eller upphävande av föreskrifter i KL, ofta utan att den berörda bestämmelsen i KL i sin helhet har upphävts eller har fått en ny lydelse. Åtskilliga beslämmelser i KL har också, utan atl vara formellt upphävda, blivit obsoleta genom alt de samhällsför­hållanden till vilka de anknyter har förändrats. Detsamma gäller även delar av andra kyrkliga författningar av hög ålder.

Det långvariga utredningsarbetet rörande förhållandet mellan staten och svenska kyrkan har medfört att författningsregleringen av svenska kyrkan till stora delar har fåll beslå oförändrad. Den kan därför inte anses uppfylla de självklara kraven på överskådlighet och lättillgänglighet.

Nya bestämmelser om normgivning på det kyrkliga området

Reglerna om stiftande av kyrkolag finns i punkt 9 övergångsbestämmel­
serna till regeringsformen. Dessa innebär att kyrkolag stiftas, ändras eller      383

 

Skr. 1982/83:103  upphävs av regeringen gemensamt med riksdagen och med samtycke av

Pel II                      allmänt kyrkomöte. Reglerna avviker därigenom från de regler som gäller i

fråga om annan lagsiiftning. Eriligt 1 kap. 4 § regeringsformen är det nämligen riksdagen som stiftar lag.

Riksdagen har slutligt antagit ett i propositionen om formerna för den kyrkliga lagstiftningen m. m. (prop. 1981/82:77, KU 1981/82:36, rskr 1981/82:2637 KU 1982/83:1, rskr 1982/83:1) framlagt förslag om ändring i punkt 9 övergångsbestämmelserna lill regeringsformen. Grundlagsänd­ringen träder i kraft den 1 januari 1983 (SFS 1982:937).

De av riksdagen antagna ändringarna i punkt 9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen innebär att reglerna om kyrkolagstiftning anpassas till regeringsformens huvudprinciper om normgivning. Enligt de nya grundlags­bestämmelserna blir huvudregeln alt riksdagen ensam stiftar lag på del kyrkliga området. Svenska kyrkan garanteras emellertid ett inflytande vid normgivningen genom att kyrkomötet i viss utsträckning medverkar vid den kyrkliga lagstiftningen. Riksdagen får också enligl de nya grundlagsbestäm­melserna möjlighet att till kyrkomötet delegera normgivning i vissa särskilt angivna ämnen.

Regeringen har förelagt 1982 års allmänna kyrkomöte och riksdagen förslag till lag om svenska kyrkan och lag om kyrkomötet. 1982 års allmänna kyrkomöte har med vissa ändringar godkänt lagförslagen (skr 1982:7, 1 SäU 1982:1, kskr 1982:28). Riksdagen har för sin del antagit de av kyrkomötet godkända lagförslagen (prop. 1981/82:192, KU.1982/83:2, rskr 1982/83:2). Regeringen har méd anledning härav utfärdat dels lagen (1982:942) om svenska kyrkan, dels lagen (1982:943) om kyrkomötet.

Kyrkomötesvefovmen bygger på de grundlagsändringar som jag just bar redovisat. Reformen innebär i huvudsak alt kyrkomötet får en bredare förankring och en mera demokratisk uppbyggnad än f. n. Kyrkomötet skall tillsätta en centralstyrelse, svenska kyrkans centralstyrelse, som verkställan­de och beredande organ. Kyrkomötet får en treårig valperiod och skall sammanträda varje år. Genom bemyndigande i lagen om svenska kyrkan får kyrkomötet kompetens atl meddela föreskrifter i alla de ämnen som grundlagsförslaget ger möjlighet till.

Reformen som helhet innebär alltså en ny ordning i fråga om normgiv-ningsförfarandel på det kyrkliga området. En viktig nyhet är att kyrkomötet genom delegation får normgivningskompetens på områden som i dag är reglerade i kyrkolag eller i regeringsförfattningar. Innan kyrkomötet med stöd av delegation beslutar nya föreskrifter i ämnet måste riksdagen upphäva de föreskrifter som nu finns i kyrkolag. Enligt de föreslagna grundlagsänd­ringarna skall regeringen inte längre ha kompetens all meddela föreskrifter i de ämnen som skall kunna delegeras till kyrkomötet. Del innebär ätt kyrkomötet i de delegerade ämnena övertar regeringens kompetens. Regeringen har emellertid enligl en övergångsbestämmelse till grundlags­ändringarna (p. 3) befogenhet atl upphäva sina egna författningar på de aktuella områdena.

Behovet att se över regelsystemet

En första förutsättning för reformens genomförande i praktiken är atl man

har en överblick över alla gällande författningar på det kyrkliga området.

384                        Den offentligrättsliga regleringen av svenska kyrkan är, som jag tidigare har

 

sagt, myckel omfattande. 1968 års beredning om slal och kyrka lät göra en Skr. 1982/83:103 förteckning över kyrkliga författningar. Förteckningen, som avser förhållan- Dir. 1982:88 dena den 1 januari 1972, återfinns som bilaga 9 (SOU 1972:37 s. 97) till beredningens slutbetänkande. Sedan dess har emellertid åtskilliga författ­ningar tillkommit, ändrats eller upphävts. I propositionen (prop. 1981/82:77) om formerna för den kyrkliga lagstiftningen m. m. uttalade min företrädare att det är angeläget att en genomgång av alla gällande kyrkliga författningar kommer fill stånd (s. 24). Jag delar denna uppfattning.

Jag har redan tidigare sagt att det nuvarande regelsystemet för svenska kyrkan är svåröverskådligt och svårtillgängligt och att detta beror inte bara på mångfalden av bestämmelser av skilda slag, ulan även på att åtskilliga bestämmelser är ålderdomliga eller obsoleta. I syfte att underlätta allmän­hetens och myndigheternas möjligheter att överblicka gällande författningar har statsmakterna under senare år strävat efter att begränsa mängden av författningar. En sådan begränsning har åstadkommits bl. a. genom att man vid olika tillfällen har mönstrat ut sådana författningar som inte längre har någon betydelse men som ändå inte formellt har upphävts. Sålunda har t. ex. över 200 äldre författningar som saknade betydelse upphävts genom lagen (1982:328) om upphävande av vissa äldre författningar i anslutning till en allmän genomgång av Svensk författningssamling och genom förordningen (1982:330) i samma ämne. Som föredragande statsrådet uttalade i den proposition (prop. 1981/82:194) som låg till grund för riksdagens beslut att anla nämnda lag finns det anledning att räkna med att ytterligare författningar kan upphävas efter en genomgång av del stora antal författ­ningar som rör svenska kyrkan.

De av riksdagen nyligen antagna förslagen om normgivning på kyrkans område innebär att normgivningen fördelas mellan staten och kyrkan. Genom delegation får kyrkomötet en egen normgivningskompetens på vissa områden, som i dag är reglerade i kyrkolag eller i regeringsförfattningar. I praktiken torde det inte vara möjligt för kyrkomötet att på en gång besluta alla de föreskrifter som ligger inom ramen för dess kompetens. Det kan därför inte komma i fråga att riksdagen och regeringen upphäver lagar och regeringsförfattningar innan kyrkomötet är berett att meddela nya föreskrif­ter i de aktuella ämnena. Initiativ fill upphävande av de statliga föreskrifterna får tas i takt med att kyrkomötet för sin del är berett att ersätta dessa med egna föreskrifter. Som min företrädare uttalade i propositionen om ett reformerat kyrkomöte m. m. (s. 63) får det förutsättas att den samordning mellan regeringen, riksdagen och kyrkomötet som i detta hänseende blir nödvändig kommer till stånd. För att underlätta ett successivt överförande av normgivning till kyrkomötet är det emellertid angeläget att klarhet skapas i frågan om vilka nu gällande föreskrifter som kommer att ligga inom ramen för kyrkomötets normgivningskompetens.

På grund av det anförda förordar jag att en genomgång nu företas av alla gällande författningar rörande svenska kyrkan. En sådan genomgång bör inte bara syfta lill att få en överblick över regelbeståndet på det kyrkliga området. Den bör också syfta till alt författningar som inte längre tillämpas eller av annan anledning saknar betydelse kan mönstras ut ur regelsystemet. Vidare bör med utgångspunkt från de nya reglerna kartläggas vilka författningar som efter den 1 januari 1983 kommer att tillhöra kyrkomötets normgivningsområde.

En genomgång och kartläggning av del kyrkliga regelbeståndet innebär ett  385

25 Riksdagen 1982/83. 1 .samt. Nr 103

 

Skr. 1982/83:103  omfattande och tidskrävande juridiskt-lekniskl arbete. Det är angeläget alt

Del II                     detta arbete kan påbörjas så snart som möjligt. En särskild utredare med

uppdrag att fullgöra de arbetsuppgifter som jag nyss har nämnt bör därför nu

fillkallas.

Utredningsuppdraget

Utredaren bör till en början gå igenom och ställa samman gällande författningar på det kyrkliga området. Inventeringen bör avse alla lagar, förordningar och andra statliga föreskrifter av generell nalur som direkt rör svenska kyrkans organisation och verksamhet och som kan antas vara formellt gällande. Däremot bör genomgången inte inriktas på sådana författningar av mera allmänt slag som i och för sig är fillämpliga på svenska kyrkan och dess organ men som saknar direkt anknytning till svenska kyrkan, t. ex. jordabalken saml delar av lagstiftningen om offentlig anställning och allmän förvaltning.

I samband med genomgången av författningarna på kyrkans område bör, som jag tidigare har sagt, utredas vilka författningar eller i dessa intagna föreskrifter som inte längre tillämpas eller som saknar betydelse. En sammanställning bör göras av sådana författningar och föreskrifter som saknar aktualitet eller som annars bör kunna upphävas. Därvid bör utredaren ange vilka författningar som bör upphävas av riksdagen och vilka som regeringen kan upphäva.

Del är angeläget att man så snart som möjligt får en samlad överblick över det författningsområde som rör svenska kyrkan och får klarlagt vilka författningar som kan upphävas. Utredaren bör därför i ett delbetänkande redovisa resultatet av sitt arbete i denna del.

Sedan en kartläggning har skett av gällande kyrkliga författningar bör utredaren i en andra utredningsetapp göra en sammanställning av de författningar eller däri intagna föreskrifter som med hänsyn till sitt innehåll enligt utredarens bedömning kommer att ligga inom ramen för kyrkomötets normgivningskompetens. Därvid bör dock inle tas med sådana föreskrifter eller författningar som bör upphävas enligt vad jag nyss har sagt.

Av del anförda framgår atl utredaren vid sin genomgång av gällande kyrkliga författningar skall ange vilka författningar eller föreskrifter som bör upphävas och vilka författningar i övrigt som ligger inom ramen för kyrkomötets normgivningskompetens. Utredarens undersökning torde beträffande åtskilliga författningar, som i framtiden skall beslutas av riksdagen eller regeringen, leda fram till atl endast delar av dessa bör kvarstå. Det säger sig självt att regelsystemet förlorar i överskådlighet, om det kommer att innehålla författningar som delvis är upphävda. Utredaren bör därför undersöka om inte författriingsmaterialet kan disponeras om och i förekommande fall lägga fram förslag om hur resterande föreskrifter i delvis upphävda författningar kan föras in i andra författningar eller sammanföras i helt nya författningar.

Utredaren bör under arbetets gång samråda med de myndigheter och
organ med anknytning till svenska kyrkan som kan bli berörda av utredarens
förslag. I de delar utredningsuppdraget rör kyrkomötets normgivning bör
samråd äga rum med svenska kyrkans centralstyrelse'. Samråd bör under
utredningsarbetet också äga rum med 1968 års kyrkohandbokskommitté (U
386                        1969:44), kyrkomusikerutredningen (Kn 1980:04), kyrkofondsutredningen

 

(Kn 1980:05), utredaren av prästvalsregler (Kn 1981: A) och prästljänstkom-    Skr. 1982/83:103
mitten (Kn 1982:02).                                                                  Dir. 1982:89

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Resultatet av arbetet under den första utredningsetappen bör redovisas före utgången av år 1983.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för kommundepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över regelbeståndet rörande svenska kyrkan m. m.

alt besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta femtonde huvudtitelns kommittéanslag.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Kommundepartementet)

Fonogramdistributionen

Dir. 1982:89

Beslut vid regeringssammanträde 1982-11-04

Statsrådet Göransson anför.

Ett nytt statligt slöd till fonogramutgivning har införts -fr. o. m. budgetåret 1982/83 (prop. 1981/82: 128, KrU 1981/82: 30 rskr 1981/82: 360). Stödet har till syfte att upprätthålla produktion och utgivning av sådana svenska kvalitelsfonogram som vanligen har svårt atl hävda sig på den kommersiella marknaden.

Beslutet om att inrätta den nya stödformen byggde på ett förslag som statens kulturråd hade lagt fram i rapporten (1979: 1) Fonogrammen i kulturpolitiken och i senare anslagsframställningar. Kulturrådet pekade därvid även på behovet av en effektiv och från kulturpolitiska utgångspunk­ter lämplig distributionsorganisation. De stora distribufionsföretagen har ett system av leveransrestriktioner och mängdrabatter som enligt kulturrådet missgynnar små detaljhandlare och påskyndar en koncentration av fono-gramförsäljningen till s. k. rackbolag och stora varuhuskedjor. Ett alterna­tivt distributionsnät borde enligt kulturrådets mening skapas för atl säkerställa ett mångsidigt fonogramulbud och garantera spridningen av de fonogram som produceras med statligt stöd.

I proposition 1981/82: 128 om vissa musikfrågor m. m. (s. 29-30) anförde dåvarande departementschefen följande angående distribution av fono­gram.

387

 

Skr; 1982/83:103      "Kulturrådet har i sin rapport pekat på att personer som bor utanför

Del II                         storstadsområden inte har tillfredsställande möjligheter att ta del av

fonogramutbudet, varken när det gäller möjligheten till information om fonogram eller möjligheten att köpa fonogram. Det urval som står dessa personer till buds är begränsat och motsvarar det för dagen mest populära.

Kulturrådet har därför föreslagit att ett samhällsstött distributionsnät skall bildas. Detta skall bestå av en central organisation med elt betydande ansvar för olika funktioner samt regionala depåer. Enligt förslaget bör rådet få i uppdrag att inleda förhandlingar med intressenter inom fonogramområdet om bildandet av ett samhällsstött distributions­nät.

I senare anslagsframställningar har kulturrådet angett att rådet inte räknar med att kunna genomföra de nödvändiga förhandlingarna i egen regi.

Flertalet remissinstanser instämmer i att staten bör göra en insats på distributionsområdet. Många har dock invändningar mot det konkreta förslaget och anser det vara alltför skissartat. Ett antal remissinstanser påtalar att utredningen borde ha undersökt mera näraliggande alternativ för staten att stödja distributionen av fonogram.

För egen del anser jag det otillfredsställande att möjligheten alt la del av fonogramutbudet är så begränsat som del f. n. är. Bl. a. mot bakgrund av remisskritiken är jag dock inte beredd alt följa kulturrådels förslag om ett samhällsstött distributionsnät. Möjligheterna att förbättra distributio­nen via existerande och billigare kanaler måste prövas-i första hand.

En sådan prövning kräver att kontakter tas med ett stort antal instanser och att ett relativt omfattande utredningsarbete genomförs. Ell sådant arbete bör anförtros åt en särskild utredare. Jag avser därför att senare hemställa om regeringens bemyndigande att tillkalla en sådan för att utreda frågor av betydelse för fonogramdistributionen.

Utgångspunkten för utredarens arbete bör enligt min mening vara att huvudansvaret för fonogramdistributionen ligger hos producenterna själva. Utredaren bör därför i första hand undersöka om de nuvarande distributörerna av fonogram kan ta på sig ett mer kvalificerat ansvar för distributionen samt om möjligheter finns att utnyttja försäljningskanaler inom angränsande områden. Därvid bör även informationsaspekten belysas. Med hjälp av en sådan kartläggning kan klargöras vilka möjligheterna är att i en framtid få till stånd en tillfredsställande distribution av fonogram över hela landet.

Först om utredningsarbetet visar all de möjligheter som härvid bjuds inte kan ge ett tillfredsställande resultat kan alternativet att staten tar ett ekonomiskt ansvar för viss distribufion av det kulturellt värdefulla fonogramutbudet övervägas."

I propositionen framhölls också att distribution och inköp av fonogram
skulle underlättas om det fanns en samlad katalog över i Sverige tillgängliga
fonogram. Mot bakgrund av vad som i propositionen hade anförts i denna
fråga uppdrog regeringen genom beslut den 24 juni 1982 åt arkivet för ljud
och bild (ALB) att dels utvärdera den s.k. GLF-katalogen och på basis härav
komma in till regeringen med förslag till hur en fonogramkatalog bör vara
utformad, dels klargöra förutsättningarna för utgivning av en svensk
nationaldiskografi. Av uppdraget framgår att ALB under utredningsarbetet
bör samråda med bl. a. den särskilde utredaren av frågor om fonogramdis-
tribution.
3gg                           Den  särskilde   utredaren   bör  nu   tillkallas.   Enligt  de   riktlinjer  för

 

utredningsarbetet som har angivits i propositionen om vissa musikfrågor    Skr. 1982/83:103 m.m. bör utgångspunkten för detta vara att producenterna själva behåller    Dir. 1982:89 huvudansvaret för fonogramdistributionen. Mot den bakgrunden finner jag det naturligt att utredningsarbetet till väsentlig del bedrivs i form av förhandlingar med fonogrambranschen, inbegripet Institutet för rikskonser­ter.

En väl fungerande distribution utgör en förutsättning för atl det nya statliga fonogramstödet skall få avsedd effekt. Det är därför angeläget att de synpunkter i distributionsfrågor som kan komma fram i samband med fördelningen av fonogramstödet beaktas i utredningsarbetet. Delta bör därför bedrivas i nära kontakt med statens kulturråd. Det bör även åligga utredaren att medverka i det arbete rörande en fonogramkatalog m. m. som ALB redan har inlett på regeringens uppdrag.

Enligt de i propositionen anförda riktlinjerna skall inte bara fonogram-branschens egna distributionsvägar undersökas. Utredaren bör även upp­märksamma alternativa och kompletterande former för spridning av och information om fonogram. Av intresse i sammanhanget är t. ex. den verksamhet med bokkaféer som bedrivs på flera platser i landet. Vidare bör bibliotekens och bildningsorganisationernas roll för den enskildes möjlighe­ter att ta del av ett brett fonogramulbud diskuteras. I dessa frågor bör utredaren samråda med bl. a. folkbiblioteksutredningen (U 1979: 17).

Utredaren bör vidare arbeta i nära kontakt med 1982 årsbokutredning (U 1982: 02) som bl. a. har i uppgift att lämna förslag till åtgärder som - inom ramen för en rationell bokdistribution - kan skapa en kulturpolitiskt gynnsammare struktur för en bred spridning av kvalitetslitteratur. Särskilt bör utredaren överväga för bok- och fonogrambranscherna näraliggande eller t. o. m. gemensamma former för grossist- och servicefunktioner vad gäller marknadsföring, distribution och lagerhållning av ett brett kvalitets-utbud.

Utredaren bör beakta vad som har anförts i regeringens direktiv (1980: 20) angående finansiering av reformer.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar del statsråd som har lill uppgift att föredra ärenden som rör musik

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågor av betydelse för fonogramdistributionen,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta den under nionde huvudtitelns reservationsanslag B 18. Stöd till fonogram-verksamhet uppförda anslagsposten 3. Utredning av vissa distributionsfrågor m. m. saml - i mån av behov - samma huvudtitels kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdeparlementet)

389

 

Skr. 1982/83:103       Plan för vattenkraftens utbyggnad

Del II

Dir 1982:90 -

Beslut vid regeringssammanträde 1982-11-11.

Statsrådet Dahl anför.

Riksdagen har vid flera tillfällen behandlat frågan om utbyggnad av vattenkraften. Enligt statsmakternas beslut år 1975 om energihushållning m. m. (prop. 1975:30, CU 1975:28, NU 1975:30, rskr 1975:202 och 203) skulle energibalarisen år 1985 innehålla 66 TWh vattenkraft.

I mofionen 1980/81:1976 med anledning av propositionen 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken föreslogs bl. a. att riksdagen skulle begära en plan med riktlinjer för hur tidigare riksdagsbeslut om vattenkraftens utbyggnad till 66 TWh skulle kunna uppnås. Näringsutskottet (NU 1980/81:60 s. 94) påpekade att en av utskottet i annat sammanhang föreslagen parlamentarisk kommitté kunde komma att överväga vattenkraf­tens utbyggnad i det längre fidsperspektivel. Utskottet konstaterade vidare att regeringen i proposifionen aviserat att den - om det skulle visa sig nödvändigt - år 1983 kommer att förelägga riksdagen kompletterande för­slag rörande vattenkraftsutbyggnaden. Mot denna bakgrund avstyrkte utskottet motionen. Riksdagen (rskr 1980/81:381) avslog motionen.

Hösten 1981 fillkallades en parlamentarisk kommitté (I 1981:09) med uppdrag att föreslå åtgärder för att säkra kärnkraftens avveckling och ett fortsatt minskat oljeberoende. Kommittén, som har tagit namnet 1981 års energikommitté, har fill uppgift att föreslå åtgärder på lång sikt för Sveriges energiförsörjning. Kommittén skall vidare analysera vilken roll olika energikällor, bl. a. vattenkraften, kan få i den framtida energiförsörjningen. I direkfiven (Dir. 1981:62) anges att kommilténs arbete skall inriktas på situationen på 1990-talet och tiden därefter. På grund av de långa planerings-och byggtider som råder inom energiområdet kommer dock vissa beslut att behöva fattas redan under 1980-talet. Kommittén beräknas avsluta sitt arbete hösten 1984.

Med anledning av motionen 1981/82:2061 behandlade riksdagen våren
1982 på nytt frågan om vattenkraftsutbyggnaden. Civilutskottet (CU
1981/82:33) anförde därvid att uppgifter om möjligheter att nå nära beräknad
utbyggnad år 1990 inte kan undanröja farhågorna för att utbyggnaden inte
kommer att ske i önskad takt. De långa projekterings- och planeringsperio­
derna medför att beslut måste tas så snart som möjligt för att vattenkraften
skall kunna lämna sitt avsedda bidrag lill den beslutade framtida energi­
strukturen. Utskottet konstaterade att kompletterande förslag om vatten­
kraftsutbyggnaden bör läggas fram år 1983 föf att konkreta åtgärder skall
kunna vidtas under 1980-talet. Redan mot denna bakgrund fanns enligt
utskottet tillräckliga skäl för att nu påkalla en utredning som ger underlag för
ett sådant förslag. Enligt utskottet borde utredningsarbetet planläggas i
samråd med 1981 års energikommitté. Utredningsresultatet borde enligt
utskoltet kunna läggas till grund för en plan för vattenkraftsutbyggnaden och
innefatta ställningstaganden även till frågan om i vilken mån gällande
riktlinjer i den fysiska riksplaneringen bör omprövas, bl. a. mot bakgrund av
att fidigare utredningar bakom dessa gjorts innan riksdagen fattade nu
390                        gällande beslut om energipolitikens inriktning.

 

Riksdagen beslutade atl som sin mening ge regeringen lill känna vad    Skr. 1982/83:103
civilutskotlet anfört (rskr 1981/82:338).                                Dir. 1982:90

För egen del vill jag anföra följande.

Frågan om utbyggnad av vattenkraften kan inte ses isolerad från andra energipolitiska beslut. Bl. a. beslutet all kärnkraften skall avvecklas medför atl vi nu måste förutsättningslöst undersöka även möjligheterna till den utbyggnad av vattenkraften som behövs för atl säkerställa de långsiktiga energipolitiska målen. 1981 års energikommitté kommer inför riksdagens energipolitiska beslul år 1985 att lägga fram förslag om vattenkraftens roll i det längre perspektivet. Riksdagen har begärt en plan för hur den beslutade utbyggnaden av vattenkraften till 66 TWh skall genomföras. Jag föreslår därför att en parlamentarisk beredning tillkallas med uppdrag atl föreslå en sådan plan för vattenkraftens utbyggnad.

Vid utarbetandet av planen bör olika möjligheter att åstadkomma det av riksdagen beslutade bidraget från vattenkraften på 66 TWh studeras. Därvid bör belysas även de alternativ som har förts fram av Älvräddarnas Samorganisation. Beredningen bör också i enlighet med riksdagens beslut vara oförhindrad att studera sådana älvar och älvsträckor som f. n. är undantagna från utbyggnad enligt riktlinjerna i den fysiska riksplanering­en.

Beredningen bör belysa vattenkraftens möjliga roll i den svenska energiförsörjningen. Beredningen bör därvid söka genomlysa alla aspekter på utbyggnad av vattenkraften. Det gäller de ekonomiska aspekterna, betydelsen för sysselsättningen i berörda regioner, inverkan på försörjnings­beredskapen, inverkan på miljön, naturvården och kulturminnesvården liksom på skogs- och jordbruket, fisket, rennäringen och det rörliga friluftslivet. Jag vill i sammanhanget erinra om att vissa av dessa frågor berör arbetsgruppen för samefrågor (U 1977:10) och utredningen om vissa frågor om samernas slällning i Sverige (Dir. 1982:71). Stor vikt bör fästas vid frågan om hur en utbyggnad av vattenkraft kan påverka de berörda kommunerna. Beredningen bör redovisa en översiktlig jämförelse mellan inverkan på miljön från vattenkraftsutbyggnad och miljöpåverkan från andra tillgängliga energikällor.

Utredningsarbetet bör planeras i samråd med 1981 års energikommitté. Resultatet bör redovisas senast den 1 juli 1983. Beredningen bör arbeta öppet och under arbetets gång hålla kontakt med olika intressenter, vilka bör få möjlighel att nära följa utredningsarbetet.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar det stalsråd som har till uppgift att föredra ärenden som rör energipolitiken

att tillkalla en parlamentarisk beredning med högst åtta ledamöter med

uppdrag alt föreslå en plan för vattenkraftens utbyggnad, att utse en av ledamöterna alt vara ordförande, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

beredningen.

391

 

Skr. 1982/83:103      Vidare hemställer jag alt regeringen beslutar all kostnaderna skall belasta

Del II                     fjortonde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Industridepartementet)

392

 

Kronologiskt register

Kronologiskt register i departementsvis ordning över kommittédirek­tiv som inte har redovisats i kommittéberättelsen tidigare

Direktiv    Direktiv och kommillébeteckning                   Nr

Nr del II                                                                           del I

Justitiedepartementet

dir 1981:72     Artificiella inseminationer (Ju 1981:04)             Ju 45

dir 1981:75      Översyn av rättshjälpssystemet (Ju 1982:01)  Ju 46

dir 1982:23    , Utredning om effekterna av att använda ordningsvakter för      Ju 47

vissa bevakningsuppgifter i tunnelbanan i Stockholm (Ju

1982:02) dir 1982:25      Tilläggsdirektiv   till   utredningen   om   barnens   rätt   (Ju    . Ju 16

1977:08)
dir 1982:52      Översyn av 10 kap. 5 § regeringsformen (Ju 1982:03)        Ju 48

dir 1982:71      Vissa frägor om samernas ställning i Sverige. Ledamöter     Ju 50

m. fl. ej utsedda
dir 1982:84      Översyn av riksåklagarens kansli (Ju 1982:04)       Ju 49

Utriliesdepartementet

dir 1982:37      Utvärdering  av  system  för  förmånlig  kreditgivning  till      UD 4 u-länder (UD 1982:01)

Försvarsdepartementet

dir 1981:68     Förmåner till värnpliktiga m.fl.  under grundutbildning      Fö 14

(VFK 82) (Fö 1982:01) dir 1982:2       Tilläggsdirektiv   till   1980   års   underhällsutredning   (Fö     Fö 10

1980:04) dir 1982:3       Försvarets behov av försöks- och provningsresurser (Fö     Fö 15

1982:02) dir 1982:15     Tilläggsdirektiv lill  utredningen  Hälso-  och  sjukvård  i      Fö 4

försvaret (HSF) (Fö 1978:05)
dir 1982:29     Tilllrädesskydd (Fö 1982:03)                           Fö 16

dir 1982:35     Översyn av den flygtekniska forskningen i Sverige (Fö     Fö 18

1982:05) dir 1982:39      Provplanläggning m. m. med anledning av 1982 års totalför-      Fö 17

svarsbeslut angäende civilförsvaret och kommunerna (Fö

1982:04) dir 1982:56      Samordning och uppföljning av arbetet med att genomföra      Fö 20

strukturförändringar inom det militära försvarets fredsorga­nisation m. m. (Fö 1982:07) dir 1982:57     Utredning om försvarets gemensamma myndigheter m. m.      Fö 19

■    (Fö 1982:06) dir 1982:63      Utredning om förmåner m. m. vid frivillig försvarsverksam-      Fö 21

het (Fö 1982:08) dir 1982:70     Ledning och samordning av totalförsvaret inom regerings-      Fö 22

kansliet (Fö 1982:09) dir 1982:80     Kraven på utbildning och kvalitet hos militära chefer m. m.      Fö 23

(Fö 1982:10)
dir 1982:86     Skydd mot ubåtskränkningar (Fö 1982:11)       Fö 24

Socialdepartementet

dir 1982:7       Översyn av smittskyddsförfattningarna (S 1982:02)            S 32

dir 1982:8       Ansvar och uppgifter inom socialstyrelsens beredskapsom-     S 33

rade (S 1982:03) dir 1982:14     Tilläggsdirektiv    till    föräldraförsäkringsutredningen    (S      S 23

1980:08)

393

 

Skr. 1982/83:103 Del II

394

Direktiv      Direktiv och kommittébeleckning                          Nr

Nr del II                                                                              del I

dir 1982:48      Den framtida organisationen samt ansvars- öch uppgiftsför-      S 34 delningen av läkares vidareutbildning och viss efterutbild­ning av hälso- och sjukvårdspersonal (S 1982:04)

dir 1982:61      Utredning om dödsbegreppet (S 1982:05)       S 35

dir 1982:75      Översyn av de statliga insatserna för alkohol- och narkoti-      S 37 kainforniation m. m. (S 1982:07)

dir 1982:77      Översyn av fritidshemsverksamheten för yngre skolbarn-     S 38 (S 1982:08)

Kommunikationsdepartementet

K4

K 11

K 12

K 13

E 10

E 14

dir 1981:74      Tilläggsdirektiv till kollektivtrafikberedningen (K 1979:07) dir 1982:1        Ny myndighetsorganisation för landtransporter av farligt

gods (K 1982:01) dir 1982:6        Internationella transporter (K 1982:02) dir 1982:50      Bromma Oygplats (K 1982:03)

Ekonomidepartementet

dir 1981:67     Tilläggsdirektiv tillstätistikutredningcn (E 1980:02) dir 1982:5        Bankanknutna obligationsfonder (E 1982:01)

Budgetdepartementet

dir 1982:4        Inrättande av en delegation för samordning av samhällsin-      B 33

formation (B 1982:01)   . dir 1982:10     Ökad decentralisering av persorialutbildning i SIPU:s regi      B 37

(B 1982:05) dir 1982:16     Tilläggsdirektiv     till     skatteavräkningssakkunniga      (B      B 32

1981:06) dir 1982:22      Tilläggsdirektiv till utredningen om beskattning av tjänste-      B 5

pensicner (Fi 1976:02) dir 1982:24      Utredning om taxeringsförfarandet och skatteprocessen (B      B 35

1982:03)
dir 1982:26      Tilläggsdirektiv till datadelegationen (B 1980:03)   B 24

dir 1982:27      Direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare

angäende kontroll och förenklingsfrågor vid reformer på

skatteområdet dir 1982:28     Tilläggsdirektiv  till   1980 ärs  företagsskattekommitté  (B      B 20

1979:13) dir 1982:30     Tilläggsdirektiv till kommittén om underskottsavdrag (B      B 26

1980:05)                                                           -      ■

dir 1982:32     Tilläggsdirektiv till traktamentsbeskattningssakkunniga (B      B 10

1978:02)
dir 1982:33     Översyn av viss skattekredit, m. m. (B 1982:02)    B 34

dir 1982:46      Tilläggsdirektiv till kapitalvinstkommittén (B 1979:05)        B 15

dir 1982:47      Utredning om  beskattningen av aktiebolagens utdelade      B 36

vinster (B 1982:04)
dir 1982:64      Tilläggsdirektiv till datadelegationen (B 1980:03)   B 24

dir 1982:76      Vissa   frågor   rörande   deklarationskontrollen   m. m.   (B      B 38

1982:06)
dir 1982:81      Datanöden över Sveriges gränser (B 1982:07)      " '    B 39

Utbildningsdepartementet

dir 1981:76      Översyn av bokdistributionen (U 1982:02)       U 30

dir 1982:36     Organisationskommitté     för     närradioverksamhel     (U      U 31 1982:03)

 

Kronologiskt register

Direktiv      Direktiv och kommittébeteckning                         Nr

Nr del II                                                                             del I

dir 1982:42     Formerna för statens stöd till arkeologiska undersökningar      U 32'

(U 1982:04)
dir 1982:62      Utredning av vissa massmediefrågor (U 1982:07)  U 35

dir 1982:65     Samordning  av  svenska   insatser  under  studiefasen   av     U 34

nordiskt radio- och TV- samt telesamarbete (U 1982:06) dir 1982:66     Sjöbefälsutbildningens   dimensionering   och   lokalisering      U 36

m. m. Ledamöter m. fl. ej utsedda dir 1982:85     Utredning om  annonsbladen och dagspressen.  Särskild      U 37

utredare ej utsedd
dir 1982:89     Fonogramdistributionen. Särskild utredare ej utsedd           U 38

Jordbruksdepartementet

dir 1981:69      Översyn av den eftergymnasiala skogliga utbildningen (Jo      Jo 25

1981:10) dir 1982:9       Tilläggsdirektiv för utredningen om återvinning av dryckes-      Jo 17

förpackningar (Jo 1980:05) dir 1982:11      Samordning av vissa resurser vid  lantbruksnämnderna,      Jo 26

skogsvårdsstyrelserna och den lokala fiskeriadministratio­
nen (Jo 1982:01)
dir 1982:13     Livsmedelsförsörjningens sårbarhet (Jo 1982:02)    Jo 27

dir 1982:17     Bestrålning av livsmedel (Jo 1982:03)             Jo 28

dir 1982:51      Tilläggsdirektiv till utredningen om den statliga rekreations-     Jo 11

och turistpolitiken (Jo 1979:07) dir 1982:59     Utvärdering av en svensk miljökvalitetsredovisning (Jo     Jo 29

1982:04)
dir 1982:69     Koncessionsrenskötseln (Jo 1982:06)              Jo 31

dir 1982:72     Utvärdering av forskning och forskarutbildning m. m.          Jo 32

inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

(Jo 1982:07)
dir 1982:73     Översyn av livsmedelsforskning m. m. (Jo 1982:08)            Jo 33

Handelsdepartementet

dir 1981:71      Ändrat bemyndigande vad gäller utredningen om översyn      H 5

av lagstiftning om förbud mot investeringar i Sydafrika och

Namibia m. m. (H 1980:04) dir 1982:12      Utredning  om   konsumentombudsmannens  ställning  (H      H7

1982:01)
dir 1982:19      Översyn av tullagstiftningen (H 1982:02)         H8

dir 1982:20      Vissa frågor om beredskapslagring på energiområdet (H      H 9

1982:03) dir 1982:53      Tilläggsdirektiv till utredningen av vissa frågor om bered-      H 9

skapslagring på energiområdet (H 1982:03) dir 1982:54     Översyn av det löpande oljelagringsprogrammet. m. m. (H     H 10

1982:04) dir 1982:55     Utredning   om    beredskaps-   och    fredskrislagring   (H      Hil

1982:05)
dir 1982:60      Utredning om återkallelse av farliga varor (H 1982:06)       H 12

Arbetsmarknadsdepartementet

dir 1981:64     Åtgärder för att påverka arbetsgivarnas rekryteringspolitik      A 17

(A 1981:03)                                                                -

dir 1981:65 Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisation A 16 (A 1981:02)

dir 1981:66      Samverkan i arbetsmiljö- och arbetsanpassningsfrågor (A      A 18

1981:04)                                         '      '                                            395

 

Skr. 1982/83:103 Del II

396

Direktiv      Direktiv och kommittébeteckning                         Nr

Nr del II                                                                              del I

dir 1981:70     Decentralisering av utlänningsärenden och kortare hand-      A 12

läggningstider (A 1980:04) dir 1982:18      Ny myndighetsorganisation  för vapenfriutbildningen  (A      A 19

1982:01) dir 1982:31      Utredningom förhållandet mellan tryckfrihetsförordningen      A 21

och medbestämmandelagen (A 1982:03) dir 1982:40     De   handikappades   situation   på   arbetsmarknaden   (A      A 20

1982:02) dir 1982:58     Översyn  av den  statliga  lönegarantin  vid  konkurs  (A      A 22

1982:04)
dir 1982:67     Tilläggsdirektiv till dataeffektutredningen (A 1978:05)          A 6

Bostadsdepartementet

dir 1982:34      Administration av bostadsbidragen till barnfamiljer m. fl.      Bo 15 (Bo 1982:01)

Industridepartementet

dir 1981:73      Statens industriverks framtida verksamhet och organisation      120

(I 1981:09) dir 1982:38     Översyn av lagstiftningen om officiell provning in. m. (I      I 21

1982:01)
dir 1982:43     Tilläggsdirektiv till oljeersättningsdelegationen  I 8

(I 1979:01)
dir 1982:44      Tilläggsdirektiv till energisparkommittén (I 1974:05)           I 1

dir 1982:45     Tilläggsdirektiv  för organisationskommittén  för  statens      I 16

energiverk m. fl.  organ inom energiområdet (OKE)  (1

1981:04)
dir 1982:68      Vissa frågor inom mineralområdet (I 1982:02) I 22

dir 1982:74      Möjligheterna till en fortsatt utbyggnad av vattenkraften (I      I 23

1982:03) dir 1982:78     Tilläggsdirektiv till utredningen av vissa frågor rörande      I 15

trygghetsfonder, m. m. (I 1981:03)
dir 1982:79     Tilläggsdirektiv till teknikimportkommittén (I 1979:14)        I 11

dir 1982:82      Utredning   om   verksamheten    inom    industricentra    (I      I 24

1982:04) dir 1982:83      De framtida regionalpolitiska stödinsatsernas inriktning och      125

omfattning (I 1982:05). Ledamöter m. fl. ej utsedda
dir 1982:90     Plan för vattenkraftsutbyggnaden (1 1982:06)  I 26

Kommundepartementet

dir 1982:21      Översyn av grunderna för den prästerliga tjänsteorganisa-      Kn 19

tionen i pastoraten, m. m. (Kn 1982:01) dir 1982:41      Samordning av den centrala ledningen av räddningstjänsten      Kn 21

i fred och civilförsvarsverksamheten (Kn 1982:03) dir 1982:49      Kommunernas och landstingskommunernas medverkan i en      Kn 20

samordnad exportverksamhet (Kn 1982:02) dir 1982:87      Översyn av den kommunala beslutsprocessen m. m. under      Kn 22

beredskap och krig. Särskild utredare ej utsedd dir 1982:88      Genomgång av  regelbeståndet rörande svenska  kyrkan      Kn 23

m. m. Särskild utredare ej utsedd

 

Kronologiskt register

Kronologiskt register över kommittédirektiv som inte har redovisats i kommittéberättelsen tidigare

Direktiv      Direktiv och kommittébeteckning                         Nr

Nr del II                                                                              del I

dir 1981:64      Åtgärder för att påverka arbetsgivarnas rekryteringspolitik      A 17

(A 1981:03) dir 1981:65      Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisation      A 16

(A 1981:02) dir 1981:66'    Samverkan i arbetsmiljö- och arbetsanpassningsfrågor (A      A 18

1981:04)
dir 1981:67     Tilläggsdirektiv till statistikutredningen (E 1980:02)  E 10

dir 1981:68     Förmåner till värnpliktiga m. 11.  under grundutbildning     Fö 14

(VFK 82) (Fö 1982:01) dir 1981:69     Översyn av den eftergymnasiala skogliga utbildningen (Jo     Jo 25

1981:10) dir 1981:70     Decentralisering av utlänningsärenden och kortare hand-      A 12

läggningstider (A 1980:04) dir 1981:71      Ändrat bemyndigande vad gäller utredningen om översyn      H 5

av lagstiftning om förbud mot investeringar i Sydafrika och

Namibia m. m. (H 1980:04)
dir 1981:72      Artificiella inseminationer (Ju 1981:04)            Ju 45

dir 1981:73     Statens industriverks framtida verksamhet och organisation      1 20

(I 1981:09)
dir 1981:74      Tilläggsdirektiv till kollektivtrafikberedningen   K 4

(K 1979:07)
dir 1981:75     Översyn av rättshjälpssystemet (Ju 1982:01)   Ju 46

dir 1981:76     Översyn av bokdistributionen (U 1982:02)        U 30

1982 års direktivserie

dir 1982:1        Ny myndighetsorganisation för landtransporter av farligt      K 11

gods (K 1982:01) dir 1982:2       Tilläggsdirektiv   till   1980   års   underhållsutredning   (Fö     Fö 10

1980:04) dir 1982:3       Försvarets behov av försöks- och provningsresurser (Fö     Fö 15

1982:02) dir 1982:4        Inrättande av en delegation för samordning av samhällsin-      B 33

formation (B 1982:01)
dir 1982:5        Bankanknutna obligationsfonder (E 1982:01)   E 14

dir 1982:6       Internationella transporter (K 1982:02)            K 12

dir 1982:7        Översyn av smittskyddsförfattningarna (S 1982:02)           S 32

dir 1982:8       Ansvar och uppgifter inom socialstyrelsens beredskapsom-      S 33

rade (S 1982:03) dir 1982:9       Tilläggsdirektiv för utredningen om återvinning av dryckes-      Jo 17

förpackningar (Jo 1980:05) dir 1982:10      Ökad decentralisering av personalutbildning i SIPU:s regi      B 37

(B 1982:05) dir 1982:11      Samordning  av vissa  resurser vid  lantbruksnämnderna.      Jo 26

skogsvårdsstyrelserna och den lokala fiskeriadministratio­nen (Jo 1982:01) dir 1982:12      Utredning  om  konsumentombudsmannens  ställning  (H      H 7

1982:01)
dir 1982:13     Livsmedelsförsörjningens sårbarhet (Jo 1982:02)    Jo 27

dir 1982:14     Tilläggsdirektiv    till    föräldraförsäkringsutredningen    (S     S 23

1980:08) dir 1982:15      Tilläggsdirektiv  till  utredningen  Hälso-  och  sjukvård  i      Fö 4

försvaret (HSF) (Fö 1978:05)                                                                397

 

Skr. 1982/83:103 Del II

398

Direktiv      Direktiv och kommittébeteckning                         Nr

Nr del II                                                                              dell

dir 1982:16     Tilläggsdirektiv     till     skatteavräkningssakkunniga     (B      B 32

1981:06)
dir 1982:17     Bestrålning av livsmedel (Jo 1982:03)              Jo 28

dir 1982:18      Ny myndighetsorganisation  för vapenfriutbildningen  (A      A 19

1982:01)
dir 1982:19     Översyn av tullagstiftningen (H 1982:02)          H 8

dir 1982:20     Vissa frågor om beredskapslagring på energiområdet (H      H 9

1982:03) dir 1982:21      Översyn av grunderna för den prästerliga tjänsteorganisa-      Kn 19

tionen i pastoraten, m. m. (Kn 1982:01) dir 1982:22    "Tilläggsdirektiv till utredningen om beskattning av tjänste-      B 5

pensioner (Fi 1976:02) dir 1982:23     Utredning om effekterna av att använda ordningsvakter för     Ju 47 -

vissa bevakningsuppgifter i tunnelbanan i Stockholm (Ju

1982:02) dir 1982:24      Utredning om taxeringsförfarandet och skatteprocessen (B      B 35

1982:03) dir 1982:25     Tilläggsdirektiv   till   utredningen   om   barnens   rätt   (Ju     Ju 16

1977:08)
dir 1982:26     Tilläggsdirektiv till datadelegationen (B 1980:03)     B 24

dir 1982:27     Direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare

angäende kontroll och förenklingsfrågor vid reformer pä

skatteområdet dir 1982:28     Tilläggsdirektiv till  1980 års företagsskattekommitté  (B      B 20

1979:13)    •
dir 1982:29     Tillträdesskydd (Fö 1982:03)                           Fö 16

dir 1982:30     Tilläggsdirektiv till kommittén om underskottsavdrag (B      B 26

1980:05) dir 1982:31      Utredning om förhållandet mellan tryckfrihetsförordningen      A 21

och medbestämmandelagen (A 1982:03) dir 1982:32     Tilläggsdirektiv till traktamentsbeskattningssakkunniga (B      B 10

1978:02)
dir 1982:33     Översyn av viss skattekredit, m. m. (B 1982:02)    B 34

dir 1982:34      Administration av bostadsbidragen till barnfamiljer m. fl.      Bo 15

(Bo 1982:01) dir 1982:35      Översyn av den flygtekniska forskningen i Sverige (Fö      Fö 18

1982:05) dir 1982:36     Organisationskommitté     för     närradioverksamhel     (U      U 31

1982:03) dir 1982:37     Utvärdering av  system  för förmånlig kreditgivning till      UD 4

u-länder (UD 1982:01) dir 1982:38     Översyn av lagstiftningen om officiell provning m. m. (I      I 21

1982:01) dir 1982:39     Provplanläggning m. m. med anledningav 1982 års totalför-      Fö 17

svarsbeslut angående civilförsvaret och kommunerna (Fö

1982:04) dir 1982:40      De   handikappades   situation   på   arbetsmarknaden   (A      A 20

1982:02) dir 1982:41      Samordning avden centrala ledningen av räddningstjänsten      Kn 21

i fred och civilförsvarsverksamheten (Kn 1982:03) dir 1982:42      Formerna för statens stöd tillarkeologiska undersökningar      U 32

(U 1982:04) dir 1982:43     Tilläggsdirektiv      till      oljeersättningsdelegationen      (I      I 8

1979:01)

 

Kronologiskt register

Direktiv      Direktiv och kommittébeteckning                         Nr

Nr del II                                                                              del I

dir 1982:44      Tilläggsdirektiv till energisparkommittén (1 1974:05)          I I

dir 1982:45      Tilläggsdirektiv   för  organisationskommittén   för  statens      I 16

energiverk  m. fl.  organ  inom  energiområdet  (OKE)  (I

198h04)
dir 1982:46      Tilläggsdirektiv till kapitalvinstkommittén (B 1979:05)         B 15

dir 1982:47     Utredning om beskattningen av aktiebolagens utdelade      B 36

vinster (B 1982:04) dir 1982:48      Den framtida organisationen samt ansvars-och uppgiftsför-      S 34

delningen av läkares vidareutbildning och viss efterutbild­ning av hälso-,och sjukvårdspersonal (S 1982:04)-dir 1982:49     Kommunernas och landstingskommunernas medverkan i en      Kn 20

K 13

Jo 11

Ju 48

H9

samordnad exportverksamhet (Kn 1982:02) dir 1982:50     Bromma flygplats (K 1982:03) dir 1982:51      Tilläggsdirektiv till utredningen om den statliga rekreations-

- och turistpolitiken (Jo 1979:07) dir 1982:52      Översyn av 10 kap. 5 § regeringsformen (Ju 1982:03) dir 1982:53      Tilläggsdirektiv tiM utredningen av vissa frågor om bered­skapslagring på energiområdet (H 1982:03) dir 1982:54      Översvn av det löpande oljelagringsprogrammet. m. m. (H      H 10

1982:04) dir 1982:55      Utredning   om    beredskaps-   och    fredskrislagring   (H      H 11

1982:05)" dir 1982:56   . Samordning och uppföljning av arbetet med att genomföra      Fö 20

strukturförändringar inom det militära försvarets fredsorga­nisation m.m. (Fö 1982:07) , dir 1982:57      Utredning om försvarets gemensamma myndigheter m, m.      Fö 19

(Fö 1982:06) dir 1982:58      Översyn   av  den  statliga   lönegarantin  vid   konkurs  (A      A 22

1982:04) dir 1982:59     Utvärdering av en svensk miljökvalitetsredovisning (Jo     Jo 29

1982:04)
dir 1982:60      Utredning om återkallelse av farliga varor (H 1982:06)       H 12

dir 1982:61      Utredning om dödsbegreppet (S 1982:05)       S 35

dir 1982:62      Utredning av vissa massmediefrågor (U 1982:07) dir 1982:63      Utredningom förmåner m. m. vid frivillig försvarsverksam-      Fö 21

het (Fö 1982:08)
dir 1982:64      Tilläggsdirektiv till datadelegationen (B 1980:03)    B 24

dir 1982:65      Samordning  av  svenska   insatser  under  studiefasen   av      U 34

nordiskt radio- och TV samt telesamarbete (U 1982:06) dir 1982:66      Sjöbefälsutbildningens   dimensionering   och   lokalisering      U 36

m. m. Ledamöter m. fl. ej utsedda
dir 1982:67      Tilläggsdirektiv till dataeffektutredningen (A 1978:05)         A 6

dir 1982:68      Vissa frågor inom mineralområdet (I 1982:02)       I 22

dir 1982:69      Koncessionsrenskötseln (Jo 1982:06)-            Jo 31

dir 1982:70     Ledning öch samordning av totalförsvaret inom regerings-      Fö 22

kansliet (Fö 1982:09) dir 1982:71      Vissa frågor om samernas ställning i Sverige. Ledamöter      Ju 50

m. fl. ej utsedda dir 1982:72      Utvärdering av forskning och forskarutbildning m. m. inom      Jo 32

jordbruksdepartementets verksamhetsområde

(Jo 1982:07)
dir 1982:73      Översyn av livsmedelsforskning m. m. (Jo 1982:08)           Jo 33

dir 1982:74      Möjligheterna till en fortsatt utbyggnad av vattenkraften (I      I 23

1982:03)

399

 

Skr. 1982/83:103 Del II

400

Direktiv      Direktiv och kommillébeteckning                          Nr

Nr del II                                                                              del I

dir 1982:75     Översyn av de statliga insatserna för alkohol- och narkoti-      S 37

kainformation m. m. (S 1982:07) dir 1982:76     Vissa   frågor   rörande  deklarationskontrollen   m. m.   (B      B 38

1982:06) dir 1982:77     Översyn av fritidshemsverksamheten för yngre skolbarn (S      S 38

1982:08) dir 1982:78     Tilläggsdirektiv till utredningen av vissa frägor rörande      I 15

trygghetsfonder, m. m. (I 1981:03)
dir 1982:79     Tilläggsdirektiv till teknikimportkommittén (I 1979:14)         I 11

dir 1982:80     Kraven pä utbildning och kvalitet hos militära chefer m. m.      Fö 23

(Fö 1982:10)
dir 1982:81      Dataflöden över Sveriges gränser (B 1982:07)       B 39

dir 1982:82     Utredning   om   verksamheten   inom   industricentra   (I      I 24

1982:04) dir 1982:83     De framtida regionalpolitiska stödinsatsernas inriktning och      125

omfattning (I 1982:05). Ledamöter m. fl. ej utsedda
dir 1982:84     Översyn av riksåklagarens kansli (Ju 1982:04) Ju 49

dir 1982:85      Utredning om annonsbladen och dagspressen.  Särskild      U 37

utredare ej utsedd
dir 1982:86     Skydd mot ubåtskränkningar (Fö 1982:11)       Fö 24

dir 1982:87     Översyn av den kommunala beslutsprocessen m. m. under      Kn 22

beredskap och krig (Kn dir 1982:88     Genomgång av regelbeståndet rörande svenska kyrkan      Kn 23

m. m. Särskild utredare ej utsedd
dir 1982:89     Fonogramdistributionen. Särskild utredare ej utsedd           U 38

dir 1982:90     Plan för vallenkraftsulbyggnaden (I 1982:06)    I 26

 

Skr. 1982/83:103 Sakregister

Sakregister till kommittéer

(Referenser till del II avser nummer i direklivserie. I denna del redovisas direktiv 1981:64-76 och 1982:1-90.)

Del I

Del II

 

AC se Adoptionscenlrum ADB

ADB-beredningsgruppen (C 1973:06)

Arbetsförmedlingen

Arkivvård, gallringsbestämmelser

Arkivvård, gallringsbestämmelser, socialtjänstenZ-vården

Brottmålsförfarandet (BROTTSRl)

Cancerregisler, olika myndigheter

Datadelegationen

Datalagstiftningskommittén (DALK)

Dataombudsman

Gäldenärsregister (DALK)

Indrivning av skatter och avgifter

Kommunala sociala informationssystemet (KOSIS)

Kyrkliga kommuners ekonomiska tillskott

Lagstiflningsförfarandel och rättspraxis

(LAGRI/RÄTTSDATA)

Lantmäteriverksamheten

Offentliga handlingar (DALK)

Personorienterad information (DALK)

Planeringsrutiner, rättsväsendet (PLANRl)

Processindustrin, effekter på näringslivet

REX-syslemel

RS-systemet

Registerpanlrätlssyslem

Riktlinjer och principer (daladelegationen)

Statliga person- och adressregister (SPAR) ALK se atomlagstiftningskommittén A MS se arbetsmarknadsstyrelsen AMS-kommuién (A 1981:02) A UU-sakkunniga (U 1968:49) A borlkommillé (S 1980:02). 1980 års A dminislralionskoslnader

Föräldraförsäkringen

Högskolemyndigheter

Sjukersättningssystem Administrativa frågor

ADB-system, samordning

Behörighetsärenden, hälso-och sjukvården

Föräldraledighet

Palienidokumeniation

Socialförsäkring - försäkringsdomslolar Adoptionscenlrum (AC) Adressystem, postverket, landsbygdsområde Advokat, tvångsmedelsreglering Afrikanska utvecklingsbanken (ADB), svenskt bistånd Aktier

Akliesparande, stimulans av

Bolagsvinster, dubbelbeskattning

Vinsibeskalining, regelsystem Akustiska hjälpmedel

 

Kn4

 

A 17

1981:64

Ju 11

1980:82

S20

 

Ju 1

 

S 13

 

B 24

1982:26 1982:64

Ju 11

1980:82

Ju 11

1980:82

Ju 11

1980:82

B 28

1980:89

S20

 

Kn 16

1980:91

Ju 1

 

Bo 12

 

Ju 11

1980:82

Ju 11

1980:82

Ju 1

 

17

 

B 28

1980:89

B 24

1982:26 1982:64

Ju 13

 

B 24

 

Ju 11

1980:82

A 16

1981:65

U 1

 

S 18

 

S23

1982:14

U 12

1981:13

S9

 

B 24

1982:26

 

1982:64

S26

 

S23

1982:14

S 19

 

S25

 

Ju 16

1982:25

U2I

 

Ju 23

1981:10

H4

 

B 15

1982:46

B 36

1982:47

B 15

1982:46

Ju 23

1981:10

 

26 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

401

Skr. 1982/83:103

Alkohol

Information

Kvinnliga missbrukare

Ransonering

Representation

Rikskampanj

Samordningsorgan

Vård utan samtycke Allmän domstol, rältegångsförfarandet Allmän placeringsplikl, kreditpoliliken Altmän registrering, bostadsrätter Allmänna datanätet

Allmänna domstolar

Militär disciplinpåföljd

Övervakningsfrågor Allmänna handlingar, ADB-material AUmänna ordningssladgan

Allmänna pensionsfonden (AP-fonden), en femte fondstyrelse Allmänna skolväsendet, integration av handikappade elever A Itmänna tandvårdsförsäkringen

Allmänna tull- och handelsavtalet (GA TT), upphandting, .  försvarsmateriel Allmänna värnpliktens innehåll Allmänningsutredningen (Jo 1979:04) Allmänt mål, undersökningsplikt

Alternativ produktion, försvarsmaterielindustrin, vissa delar AMS-kommittén (A 1981:02) Analysobjekl, trafiknykterhetsbrott Andtig vård. försvarsmakten Anhörigvårdskommittén (S 1979:11) Anläggningslagen, ägarlägenhetssystem Anmälningsförfarande-tillståndsprövning, datalagen Annell-reglerna Annonsblad

Anonymitetsskyddsreglering, intressekollision Anskaffare, grundlagsskydd A nstall, fängelsestraff

Anställda, kommuner och landstingskommuner Anställds integritet, ADB-frågor Ansvar, funktionärer i offentlig verksamhet Ansvarsfördelning stat och kommun, tillämpad planering, krig och fred

Ansvarsfördelning, överlåtelse av ägariägenheter Ansvarsnämnder, ADB-frågor Ansvarssyslem, militärt Arbetsersättning, kriminalvårdsanstall Arbetsförmedling, vissa kortlidsanställda Arbetsgivare, socialförsäkringsavgift ldl sjukförsäkringen Arbetsgruppen (S 1980:01) för samråd beträjfande boendeservice för svårt handikappade Arbetsgruppen (U 1977:10) för samefrågor Arbetsmarknad

Abortfrekvenser

ADB-användning, principfrågor

Anpassningsfrägor
Anställds integritet
Anställningsskydd, äldre
Arbetslivsforskning   ,
Arbetsmarknadsverket
Arbetstidens förläggning
Arbetstider, Stockholmsområdl
Arbetstidsförkortning
402            Beredskapsinformalion

 

Del I

Del II

S37

1982:75

S21

 

S2I

 

S2I

 

S 16

1981:6

S21

 

S22

1981:55

Ju 14

1981:47

E 11

 

B 27

 

B 24

1982:26

 

1982:64

Ju 17

 

Ju 30

1981:5

Ju 11

1980:82

Kn7

 

E 13

 

U7

 

S7

 

Fö 9

 

Fö 2

 

Jo 9

 

B 28 ,

1980:89

19

 

A 16

1981:65

Ju 40

 

Fö 7

 

S 15

 

Ju 39

 

Ju 11

1980:82

B 15

1982:46

U37

1982:85

Ju 23

1981:10

Ju 18

 

Ju 30

1981:5

Kn23

1982:88

Ju II

1980:82

Ju 37

 

Fö 1

 

Ju 39

 

Ju 11

1980:82

Ju 17

 

Ju 33

 

A 13

 

S9

 

S 17

 

U4

 

S 18

 

B 24

1982:26

 

1982:64

A 18

1981:66

Ju 11

1980:82

A9

 

A4   '

 

A 16

1981:65

A4

 

K5

 

A 1

 

Fö 12

1981:15

 

Byggnadsverksamhet, styrning

Datateknikens effekter

Deltidsarbete

Facklig verksamhet, finansiering

Facklig vetorätt

Forskning

Föreningsrättsfrågor

Företagshälsovård

Förelagsutbildning

Förmedlingsverksamhet

Inflytandeformer

Information : Jämställdhet

Korttidsanställda

Mätresurser, arbetsmiljö

Rekryteringspolitik

Samverkansfrågor

Uppfinningar, arbetstagares

Utbildning, medbestämmanderätt

Utlänningsärenden, AMS

Vapenfri verksamheten Arbetsmiljö, datateknikens effekter A rbetsmiljörisker

ArbelsrältskommUtén, Nya (A 1976:02) (NARK)
Arbetsskador, medicinska arkiv, gallringsbestämmelser
Arbetstagares uppfinningar                 -      ,-,     ,

Arbetstider, förskjutna. Stockholmsregionen Arbetstidsfrågor, Delegationen för Arkeologiulredningen (U 1982:04) Arkiv, försäkringsdomslolar Arkiv, medicinska, gallring Arkiv, ortnamn (DOVA) Artificiella inseminationer Arvs- och gåvobeskattning

Utgiftsskaltesystem A rvskifte

Asiatiska utvecklingsbanken (ASDB), svenskt bistånd Associationsrätt - medbestämmandefrågor Alomlagstifiningskommitlén (11979:05) (ALK) Audiovisuella medel, biblioteksverksamheten Avgift, polisbevakning A vgifier, kulturarbetare och uppfinnare   . Avgiftsfordringar, avskrivningskungörelsen Avgiftsområdet. tvångsmedelsregleringen, integriietsskyddsfrågor Avgiftsstruktur, hamnväsendet Avgiftssystem, konkurskostnader A vgiftssyslem, laxeringsbesked A vgiftssyslem, ägarlägenhetssystem Avlyssningsutrustning Avräkning, pastoral A vräkningssystem Avtal, underställning av . A vtatsticens, upphovsrältsfrågor

A vtalsreglering, upphovsrättsliga frågor, undervisningsområdet Avtalstyper, sjötransporter

 

 

Sakregister

Del I

Del II

A 14

 

A6

1982:67

A 1

 

A4

 

A4

 

A4

 

A4

 

A 3

 

A 10

 

A 17

1981:64

A4-

 

A4

 

A 5

1981:19

A 13

 

A3

 

A 17

1981:64

A 18

1981:66

Ju 20

.    1980:81

A4

 

A 12

1981:70

A 19

1982:18

A6.     ,

1982:67

A8

 

A4

 

S 19

 

Ju 20

1980:81

K5

 

Al     ,

 

U32

.   . 1982:42

S25

 

S 19 ..

: 1981:29

U2I    -

 

Ju 45

1981:72

B 30

1981:14

Ju 15.

 

H4.

 

A 4

 

I 10

 

U20

 

Kn7

 

B2I

 

B 28        -

1980:89

Ju 23

1981:10

K6     -

 

Ju 3

 

B9

 

Ju 39

 

Ju 23

1981:10

Kn 16

1980:91

B15

1982:46

B2

 

Ju 9

 

U 1

 

Ju 20     -

1980:81

B

BBU se befälsbehovsutredningen

BFl se bokbranschens finansieringsinstitut

BFR se siatens råd för byggnadsforskning

BROTTSRl se ADB-system för brottmålsförfarandet hos polis,

åklagare och domstolar m.fi.

Balansbegrepp

E 1

403

 

Skr. 1982/83:103

Del I             Del II

Batansbrisl, samhällsekonomi Bandinspelning, upphovsrättsfrågor Banker

Datorisering

Dotterbolag

Kreditsäkerhet

Obligationsfonder

Verksamhetsulvidgning Banklagsutredningen (Fi 1976:04) Barn och ungdom

Alkohol- och drogmissbrukande mödrar

Fritidsverksamhet

Psykisk vård

Rättslig slällning

Underhållsfrågor Barnfamiljer

Bostadsbidrag

Ekonomiskt slöd

Ensamförälder, samhällsstöd

Ersättningsregler, värd av barn

Handikapp, samhällsstöd

Ledighetsfrägor

Underhållsfrägor Bebyggelse, energihushållning

Bebyggelse, utökad ansvars- och handlingsfrihet för kommuner och landstingskommuner Bebyggelseplanering, fysisk Befolkningsskydd, geografisk differentiering Befälsbehovsutredningen (Fö 1982:10) (BBU) Begränsningskonvention, redareansvar Begränsningskungörelsen Behörighetskommitté (S 1980:11), 1980 års Behörighetsvillkor

Företagshälsovård

Hälso- och sjukvård Bemanningsreglering, närsjöfart Bemyndigandesystem, skyddsrumsbyggande Beredningen (I 1982:06) om en plan för vatten­kraftens utbyggnad

Beredningen (S 1978:03) för internationeUt läkemedelssamarbete

Beredningsgruppen (H 1982:02) för översyn av lull-lagstiftningen

Beredningsgruppen (S 1979:10) för internationella handikappåret 1981 Beredskap

Energisomrädet

Författningar

Förmånssystem, värnpliktiga

Försvarsstruktur

Försäkringsdomstolar

Försörjningsfrågor

Informationsberecskap

Kommuner och landsting

Kyrkoberedskap

Militära ansvarssystemet

Skyddsrum Bernkonveniionen

Berusade personer, omhändertagande Beräkningsmetoder, skatteutjämningssyslemet Beskattning

Aktiebolagens vinstutdelning

Elfordon

404             ""'

 

E 11

 

Ju 9

 

A6

1982:67

E3

1981:46

E313

1981:46

E 14

1982:5

E3

1981:46

E3

1981:46

821

 

S22

1981:55

S38

1982:77

S24

 

Ju 16

1982:25

Ju2

 

Bo 6

 

S 12

 

S5

 

S23

1982:14

S 15

 

S23

1982:14

Ju 2

 

Bo 4

 

Kn 14

 

Bo 2

 

Fö 2

 

Fö 23

1982:80

Ju 20

1980:81

Kn 14

 

S26

 

A3

 

S26

 

K 12

1982:6

Fö 1

 

126

1982:90

S8

 

H8

1982:19

S 14

 

Fö 12

 

Fö 8

 

Fö 2

 

S25

 

H 11

1982:55

Fö 12

1981:15

Kn 1

 

Kn6

 

Ju 17

 

Fö 1

 

Ju 9

 

Ju 22

 

B 23

 

B 36

.1982:47

B8

 

B 16

 

 

Sakregister

Dell

Del II

 

Familjeföretag

B 20

1982:28

Hushåll

B 14

 

Realisationsvinst, uppskov

B 15

1982:46

Räntor och kapitalvinster

B 12

 

Säkerhetsåtgärder

B3

 

Tjänstepensioner

B5

1982:22

Traktamenten

B 10

1982:32

Uigifisskatt

B 36

1981:14

Ägariägenheter

Ju 39

 

Beslag, tvångsmedelsåtgärd

Ju 23

 

Beslutanderätt, abortfrågor

S 19

 

Beslutsbefogenheter, domstolsväsendet-regeringen

Ju 42

1980:83

Besparingar, sjukförsäkringssystemet

S9

 

Bestraffningsrätt, mihtär, processordning

Ju 17

 

Bestrålning, livsmedel

Jo 28

1982:17

Besvärsräll

 

 

Kommunal- och landstingskommunal verksamhet

Kn 14

 

Kommunalbesvärsprocessen

Kn8

 

Prövning, socialförsäkringsärende

S25

 

Valfrågor

Ju 21

1981:38

Beiatmedet

 

 

Beredskap och krigsförhållande

Fö 8

 

Kontokort

E 12

 

Beialningsbalansdelegationen (Fi 1975:02)

E 1

 

Bevakningsuppgifter, ordningsvakter

Ju 47

1982:23

Bevarandelider, sjukjournaler

S 19

 

Bibelkommissionen (U 1982:07)

U2

 

Bibliotek

 

 

Bildkonst

U20

 

Bildskivor

U20

 

Talböcker

U 11

 

Bilavgaskommittén (Jo 1977:08)

Jo 4

 

Bilarbelslidsutredningen (K 1981:06). 1981 års

K 10

1981:52

Bildskivor

 

 

Bibliotek

U20

 

Reklam

Ju 7

 

Upphovsrätt

Ju 9

 

Bilförsäkring

Ju 5

 

Bitstödskommutén (S 1979:04)

S 11

 

Biltelefoner

Ju 23

1981:10

Blodanalysmelod. trafiknykterhetsbrott

Ju 40

 

Boendeservice, svårt liandikappade

S 17

 

Bokulredning (U 1982:02) 1982 års

U30

1981:76

Borgen, förelags skulder

E 13

 

Borås polisdistrikt, polisarresler. sjukvårdspersonal

Ju 22

 

Bostadsarrendatorers kreditbehov

Ju 15

 

Bostadsbridrag. administration.

Bo 15

1982:34

Bostadsbidragskommitlén (Bo 1979:01)

Bo 6

 

Bostadsbyggande

 

 

Arbelsmarknadspolitisk styrning

A 14

 

Finansiering

Bo 1

 

Prisutveckling

Bo 11

 

Bostadsförhållanden, äldreomsorg

S27    .

1980:93

Bostadsförmedlingsförbund

Kn 17

1981:9

Bostadsrätt

 

 

Allmän registrering

B 27

 

Beskattning av realiationsvins

B 15

1982:46

Underhäll av fastighet

Bo 5

 

Upplålelseprinciper

Ju 39

 

Uppskov vid försäljning

B 27

 

Boställsränta. kyrkofond

Kn 16

1980:91

Boutredning. skiftelsefrågor

Ju 15

 

Boxning, skadeverkningar

Jo 14

 

Bromma flygplats

K 13

1982:50

405

 

Skr. 1982/83:103

Del I

Del II

 

Brott och brottspåföljder

 

 

Datamissbruk

Ju 11

1980:82

Förmögenhelsbrott

Ju 10

 

Kontraktsvård

Ju32

 

Personorienterad ADB-information

Ju 11

1980:82

Rättsväsendets informationssystem

Ju I

 

Sedlighetsbrott

Ju 12'

 

. Snatteri och stöld

Ju 38

 

Stöldgods, godlrosförvärv

Ju 41

 

Tvångsmedel, förundersökning

Ju 23

1981:10

Bruttoskattekommittén (B 1979:04)

B 14

 

Bryssetkonvention. 1957års redareansvar

Ju 20

1980:81

Bränslen, ersättning för olja

18

1981:24 1982:43

Buller

Jo 2

 

Butikstiltgrepp, åtgärder mot

Ju 38

 

Byggnad

 

 

Civilförsvarsberedskap

Fö 1

 

Strålrisk

-  Ju 8

 

Överlåtelse och pantsättning

-    Ju 13

 

Byggnadspantutredningen (Ju 1977:05)

Ju 13

 

Byggnadsverksamhet, arbelsmarknadspolitisk styrning

A 14

 

Byggprisutredningen (Bo 1980:01)

Bo II

 

Bötesförvandling

Ju 27

 

CESAM-kommittén (Kn 1982:03)

CM I se Comité Maritime International

CMU se civilmilitärutredningen

CSTP se Committee for Scientific and Technological Policy

Cancerkommittén (S 1979:04)

Charterbussar, Stockholmsregionen

ChefsutbildningskommUlén (B 1979:11)

Citaträll, upphovsrättsfrågor

Civil luftfart, pilolutbitdning

Civila flyghistoriska museiverksamheten

Civilförsvar

Fredsorganisalion

Frivilligförsvar

Föremålssyslem, civilförsvarspliktiga

Motstånd

Skyddsrumsplanering Civilmilitärutredningen (Fö 1978:04) (CMU)

Kn21

1982:41

 

S 13

 

K5

 

B 18

 

Ju 9

 

K6

 

U25

 

Fö 2

 

Fö 21

1982:63

Fö 8

 

Fö 11

1980:90

Fö 1

 

Fö 3

 

D

406

DALK se datalagstiflningskommittén DEFA se delegationen (A 1981 :OI)för arbels­marknadspolitisk forskning DEK se data- och elektronikkommittén DELFA se delegationen för arbelslidsfrågor Dl se datainspektionen DIRK se direktinvesteringskommittén DKU se deklartionskontrollutredningen DO VA se dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv DU se diskrimineringsutredningen Dagspressen - Annonsblad Dagstidningar, distribution till synskadade Dalamas häradsallmänningar och allmännirigsskogar Data- och eleklronikkommitlén (I 1978:04) (DEK) Datadelegationen (B 1980:03)

Dataeffektutredningen (A 1978:05) Dataflöden, över Sveriges gränser

 

U37

1982:85

U23,

 

Jo 9

 

17

 

B 24

1982:26

 

1982:64

A6

1982:67

B 39

1982:81

 

Dalainspektionen (DI)

Daiatag.siiftningskommittén (Ju 1976:05) (DALK) Datateknikens effekter på näringstivels utveckling Datorisering, anställds integritet Datorisering, offentlighetsprincipen Datorstöd, kronofogdemyndighet Dektarationskonlroltulredningen (B 1982:06) (DKU) Delegationen (A 1974:09) för arbetstidsfrågor (DELFA) Delegationen (A 1981.01) för arbelsmarknadspolitisk forskning (EFA)

Delegationen (Bo 1978:03) för frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse (Energihushåtlningsdelegationen) Delegationen (Fö 1982:07) för samordning och uppföljning av arbetet med att genomföra strukturförändringar inom del miUtära försvarets fredsorganisalion m. m. (Fredsorganisalionsdelegationen) Delegationen (11977:02) för glesbygdsfrågor Delegationen (11980:08) för uppbyggnad av en oljeersältningsfond

Delegationen (In 1967:30) för bostadsfinansiering Delegationen (Ju 1979:06) för kontraktsvård Delegationen (S 1974:05) för social forskning Delegationen (U 1979:11) för bättre skolmiljö och uppföljning av reformbesluten rörande grundskolan Delegationen (U 1981:05) för förhandlingar rörande nodiskt radio- och TV-samarbete

Delegationen (UD 1972:02) för utveckling av folkrättens regler om humanitet i krig Demonsirationsfrihet, grundlagsfrågor Detaljhandeln, konlokorlsfrågor

Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv (DO VA) Direktinvesteringskommittén (11977:06) (DIRK) Direktiv tiU samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer

kontroll av förenklingsfrägor vid reformer på skatte­området

statlig normgivning lill kommuner och landstings­kommuner

Disciplinpåföljder, försvarsmaktens personal Diskonlopotitik

Diskrimineringsulredningen (A 1978:06) (DU) Dokumentation, hälso- och sjukvärden Domarjour, tvångsmedelsfrågor Domstol, allmän, rättegångsförfarande! Domstol, särskild, tjänstgörande krigsman Domstotsadministration, utvärdering Drivmedelspriser och -tillgång, sjöfarten Drottningholms teatermuseum Drunkningsolyckor, förhindrande Dryckesförpackningar Dubbelbeskattning, aktieutdelningar Dykeriarbete, ersättning under beredskap och krig Dödförklaring Dödsbegreppet Dödsbo

 

 

Sakregister

Del I

Del II

Ju II

1980:82

Ju 11

1980:82

17   . .

 

Ju 11

1980:82

Ju 11

1980:82

B 28

1980:89

B 38

1982:76

A 1

 

AI5

 

Bo 4

 

Fö 20

1982:56

14

 

I 12    -.

1980:92

Bo 1

 

Ju 32

 

S2-

 

U 16

 

U27

'■

UD 1

 

Ju 18

 

E 12

 

U21

 

15

 

 

1978:40

 

1980:20

-

1982:27

.

1981:42

Ju 17

 

E II

 

A7

 

S 19

 

Ju 23

1981:10

Ju 14

1981:47

Ju 17

 

Ju 42

1980:83

K6

 

U 19

 

Kn7

 

Jo 17

1982:9

B 15

■ 1982:46

Fö 8

 

Ju 15

 

S35-

1982:61

Ju 15

 

 

EG se Europeiska staternas gemensamma marknad EIFO se expertgruppen för invandringsforskning ESK se energisparkommittén ESO se expertgruppen för offentlig ekonomi -

407

 

Skr. 1982/83:103

Del I             Del II

Edilionsplikl, tvångsåtgärder

Egendomshandel, misstänkt stöldgods

Egna hem, underskotlsavdrag

Ekonomi, kyrklig

Ekonomiadministrativt system, lantmäteriverksamhet

Ekonomiska brott, förmögenhetsbrott

Ekonomiska brott, tvångsmedelsåtgärder

Ekonomiska förhållanden, rennäringen

Ekonomiska resurser, totalförsvaret

Ekonomiskt stöd, barnfamiljer

Eldrivna fordon, skaltekonstruklion

Elektrisk kraftproduktion, övervinster

Elektronik, effekter på näringslivets utveckling

Elever, handikappade

Emissionskontroll, kreditpolitiken

Energiförsörjning, beredskapslagring

Energihushållningsdelegationen (Bo 1978:03)

Energikällor, förnybara

Energimarknadsulredningen (I 1981:01)

Energiproduktion, jordbruket

Energirådet (Ju 1974:03)

Energiskallekommittén (B 1979:06)

Energisparkommittén (1974:05) (ESK)

Ensamförälderkommiltén (S 1977:16)

Ensamrättssystem, upphovsrättsfrågor

Enskild lägenhet, fastighetsrättsliga principer

Enskilds integritet, tvångsmedelsålgärder

Enskilds talerätt mot offentliga funktionärer

Ersättning, naturkatastrofer

Ersättningsbränslen för olja

Ersättningsskyldighet, militärt ansvarssystem

Ersättningssystem, miljöskador

Ersättningssystem, sjukfrån varo

Etableringsrätt, fri, grundlagsfrågor

Etersändning, grundlagsfrågor

Eliska frågor

Europarådels stadsförnyelsekampanj

Exekutionsväsendet

Exekutiv försäljning, ägariägenheter

Expeditionsavgift

Expertgruppen (A 1975:05) för invandringsforskning (EIFO)

Expertgruppen (B 1974:06) för forskning om fysisk planering

och bebyggelse

Expertgruppen (B 1981:03) för studier i offentlig

eknomi (ESO)

Exportförfattningar, översyn

 

Ju 23

1981:10

Ju 41

 

B 26

1982:30

Kn 16

1980:91

Bo 13

 

Ju 10

 

Ju 23

1981:10

Jo 12

 

Fö 2

 

S 12

 

B8

 

B 16

 

17

 

U7

 

Ell

 

H9

1982:20

 

1982:53

Bo 4

 

1 12

1980:92

I 13

1981:8

Jo 16

 

Ju 4

 

B 16

 

I 1

1982:44

S5

 

Ju 9

 

Ju 39

 

Ju 23

1981:10

Ju 37

 

Kn 12

 

18

1981:24 1982:43

Ju 17

 

Ju 24

 

S9

 

Ju 18

 

Ju 18

 

S29

 

Bo 10

 

B 28

1980:89

Ju 39

 

B9

 

A2

 

Bo 2

 

B 29

1981:25

H 1

 

 

FK-78 se försvarskommitté, 1979 års FN-frågor ADB-system

Flykfingkommissarie (UNHCR)

Folkrättskonferens

Sjötransportkonvention

Aldrekonferens FRlMO-utredningen (11982:02) FSDB se Föreningen Sveriges dövblinda FVK seförsäkringsverksamhetskommiltén Facklig vetorätt

Faderskapsfrågor, Utredningen om internationella
.Qo          Fallskärmstjänsl. ersättning under beredskap och krig

 

B 24

1982:26

 

1982:64

A 12

 

UD 1

 

Ju 20

1980:81

S27

1980:93

122

1982:68

A4

 

Ju 35

 

Fö 8

 

 

Sakregister

Del I

Del II

 

Familjeekonomiska kommittén (S 1979:06) Familjeförelag, beskattningsregler Familjelagsakkunniga (Ju 1970:52) Familjerådgivning, kommunal Farligt gods

Författninsmässig reglering

Landtransporter

Sjötransporter

Internationellt samarbete Fartygsmiljöutredningen (K 1973:04) Fa rlygsrösln ing

Farlygsskador. hamnanläggningar Fastighelsavytlring, uppskov Fastighetsbildningsulredningen (Ju 1979:11) Fastighelsregistret, ägarlägenhetssystem Fastighetsrättens pantregler Fastighelsrätlsliga principer, enskild lägenhet Fastighetstaxeringskommitté (Fi 1976:05), 1976 ärs Felbegreppet, gods/varor Film. biblioteksverksamhet Film. upphovsrättsfrågor Filmpoliliska beredningen (U 1979:06) Filmreklam, videogram

Finansbolag, utanför den kontrollerade kredilmarknaden Finansiering, jordbrukssektorn, små och medelstora företag Finansiering, små- och medelstora företag Finansierings företag, kontokort Finansieringsregler, ägarlägenhetssystem Fiskeriadministration, samordningsfrågor Flerbarnsfamiljer, ekonomiskt stöd Flerfamiljshus, ägarlägenhetssystem Flygbussar, Stockholmsregionen Flyghistorisk museiverksamhet, civil Flygindustrikommitté, militära, 1979 års (MFK-79) Flyg lä ra rulbildn ing Flygplansanskaffning Flygplats, Bromma Flygvapnet, Jörbandssjukvård Folkbiblioteksutredningen (U 1979:17) Folkbokföring, kvrklig beredskap vid krig eller krigsfara Folkbokföringskommuté (B 1979:12), 1979 års Folkrätten, regler om humanitet i krig Folkrättskommittén (Fö 1978:06) Fondförvaltning, statlig Fondsystem, löntagarfonder Fonogram

Bibliotekklam

Distribution

Reklam

Upphovsrätt Fordon, eldrivna, skaltekonstruklion Fordringar, avskrivningskungörelsen Fordringar, privata

Utgiftsskaltesystem Formkrav, överlåtelse av ägariägenheter Forskning

Data- och elektronikutveckling

Diskrimineringsutredningen (DU)

Folkbiblioteken, vetenskaplig dokumentation

Forskn i ngssamverkanskom mitten

Fysisk planering och bebyggelse

Hybrid-DNA-teknik, kontrollorgan

Industriell forskning, upphovsrätlsliga frågor

Invandringsforskning

Jordbruksdepartementets område

 

S 12

 

B 20

 

Ju 2

 

S24

 

K 11

1982:1

K 11

1982:1

K6

 

K II

1982:1

K 1

 

Ju21

1981:38

Ju 20

1980:81

3 27

 

Ju 36

 

Ju 39

 

Ju 28

 

Ju 39

 

B6

 

Ju 19

 

U20

 

Ju 9

 

U 13

 

Ju 7

 

E 11

 

E9

 

E 13

 

E 12

 

Ju 39

 

Jo 26

1982:11

S 12

 

Ju 39

 

K5

 

U 14

 

FÖ6.

1980:87

K7

 

Fö 6

1980:87

K 13

1982:50

Fö 4

 

U20

 

Kn6

 

B 19

 

UD 1

 

Fö 5

 

E8

 

E2

1981:11

U9

 

U38

1982:89

Ju 7

 

Ju 9

 

B8

 

B 28

1980:89

B 30

1981:14

Ju 39

 

17

 

A7

 

U20

 

U5

 

Bo 2

 

A II

 

Ju 9

 

A2

 

Jo 32

1982:72

409

 

Skr. 1982/83:103

410

Kreditpolitisk forskning

Oljersättningsdelegationen

Sockernäring, råvaror Forskningssamverkanskommillén (V 1978:01) (FOSAM) Folokopiering, upphovsrättsfrågor Fredskriser

Informationsberedskap Fredsorganisalion, struktur och omfattning Fredsorganisalionsdelegationen Fredslida skyddsrumsbyggande Frikredilmarknad Fridsskvddade områden

Akustisk apparatur FRlMO-utredningen (11982:02) Friiidsboendekommiltén (Bo 1978:01) Fritidsverksamhet, skolbarn Frivårdskommittén (Ju 1979:05) Fullmakislag, lagen om kredilpolitiska medel (LKM) Funktionärer, offentlig tjänst Fyrverkeri, bestämmelser Fängelsedomar, trafiknykterhetsbrott Fängelsestraffkommutén (Ju 1979:04) Förarkontrofler. trafiknykierhetsprov Förbandssjukvård, flygvapnet Förbundsordning, Kommunalförbund Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB) Förelag

Arbetsmarknadsutbildning

Exportkreditgivning

Glesbygdsprojeki

Jordbrukssektorn

Kreditinarknaden

Rekryieringspolitik

Representationsavdrag

Små- och medelstora

Stödinsatser, regionalpolitiska Företagsdemokratirådet (1 1975:01) Företagsform, parirederi Förelagsluilsovårdsulredningen (A 1976:01) Förelagsinformalion

Förelagsskattekommitté (B 1979:13), 1980 års Författningar

Beredskap

Import

.Skolväsendet

Förhandlingsman (K 1981.05) för en kotlektivavlatsregterad sjönmnspensionering Förhandsgranskning, personregister Förlustavdrag

Förmedlingsverksamhet, vissa arbetsområden Förmögenhetsbrollsulredningen (Ju 1976:04) Förmögenhelsfördelning Förmånssystem. värnpUktiga Förpackningar, återvinning Förrältningsverksamhet, lantmäteri Församlingar, kyrkliga Förskota-Skola, utvärdering Förskolebarn, hemspråklräning, invandrare Förskoll. upphandting. försvarsmateriel Försurningsprobtem. FN-konferens Förs varel

Andlig vård

Befälsbehov

Beredskapsbyrå, socialstyrelsen

Beredskapslagring

 

Dell

Del II

E 12

 

18

■   1981:24

Jo 16

 

U 5

 

Ju 9

 

Fö 12

1981:15

Fö 2

 

Fö 20

1982:56

Fö 1

 

E 11

 

Ju 23

1981:10

122

1982:68

Bo 3

 

S38

1982:77

Ju 31

 

E 11

 

Ju 37

 

Kn7

 

Ju 40

 

Ju 30

1981:5

Ju 40

 

Fö 4

1982:15

Kn 17

1981:9

U23

 

A 10

 

I 18

 

14

 

E9

 

E 11

 

A 17

1981:64

S2I

 

E 13

 

125

1982:83

12

 

K6

 

A 3

 

I 2

 

B 20

1982:28

Fö 12

1981:15

H 1

 

U 17

 

K9

1981:53

Ju 11

1980:82

B 26

 

A 13

 

Ju 10

 

E2

1981:11

FÖS

 

Jo 17

1982:9

Bo 13

 

Kn 16

1980:91

U24

 

S 10

 

Fö 9

 

Jo 18

1980:80

Fö 7

 

Fö 23

1982:80

S33

1982:8

H 11

1982:55

 

Besparingar

Civilförsvaret - Kommunerna

Civilmilitär personal

Dataområdet, sårbarhet

Ekonomi

Flygindustri

Folkrättsregler

Forskning, flygteknisk,

Fredsorganisation, strukturförändringar

Frivillig personal, förmånssystem

Gemensamma myndigheter, omorganisation

Hälso- och sjukvård

Icke-mililärt motstånd

Industriella frågor

Industriföretag, upphandlingsfrågor

Informationsberedskap

Ledningsfrägor, totalförsvaret

Livsmedelsförsörjning

Materielunderhåll

Motstånd, icke militärt .Personalminskningar

Provningsresurser

Provplanläggning

Regeringskansliet, ledningsfrägor

Religion

Sjukvårdsmateriel

Skyddsrum

Sårbarhet, dataområdet

Tillträdesskydd

Total försvarsfrågor

Ubälsskydd

Upphandlingskonlrakt

Utbildning

Värnpliktiga, förmånssystem Försvarsinduslrikommillén (11979:02) FörsvarskommUté. 1978 års (Fö 1978:02) (FK-78) Försvarsmaterielindustrin. alternativ produktion och sysselsättning

Försäkringsbolagens verksamhet Försäkringsdomstolarnas samarbetsnämnd Försäkringsdomstolskommittén (S 1980:10) Försäkringsinspeklionens verksamhet Försäkringsrätter, ärendebalans Försäkringsrällskommitlén (Ju 1974:09) Försäkringsverksamhelskommittén (E 1979:01) (FVK) Försäljning, bostadsrätter, uppskov med försäljning Försäljningsförbud, snabbvinsatser Försäljningsskatt, personbilar Försörjningsberedskap

ADB-teknik Försörjningsberedskap Föriroendemannalagen Förtroendemannastyretse.

Kriminalvård Förtroendevalda, pensionsrätt Förundersökning

Tvångsmedelsanvändning Förvaltning av samfäUigheter, ägarlägenhetssystem Förvaltning, mångfaldigande frågor Förvattningsrätiskipning Förvaltningsrätlsutredningen (Ju 1978:09) Förvallningsslraff, bortfall Förvatiningsutredningen (B 1977:01) Förvärv av stöldgods -

Föräldraförsäkringsuiredningen (S 1980:08) Föräldrar, ensamstående

 

 

Sakregister

Del I

Del II

Fö 19

1982:57

Fö 17

1982:39

Fö 3

 

Fö 13-

 

Fö2

 

Fö 6

 

Fö 5

 

Fö 18    -

1982:35

Fö 20    -

1982:56

Fö 21

.1982:63

Fö 19

1982:57

Fö 4

1982:15

Fö 11

 

Fö 2      ' .

 

Fö 9

 

Fö 12

1981:15

Fö 22

1982:70

Jo 27

1982:13

Fö 10 .

1980:88

Fö 11

 

Fö 19

1982:57

Fö 15     -

1982:3

Fö 17

1982:39

Fö 22

1982:70

Fö 7

 

S33

1982:8

Fö 1

 

Fö 13

 

Fö 16

1982:29

Fö 2

 

Fö 24

1982:86

Fö 9

 

Fö 3, 23   -

 

Fö 14

1981:68

19

 

Fö 2

 

19

 

E6

 

S25

 

S25

 

E6

 

S25    ..

 

Ju 5

 

E6

 

B 15

 

S2I

 

B8

 

B 24

 

Fö 2

 

A4

 

Ju 30

1981:5

B 25

 

Ju 28

1981:10

Ju 39

 

Ju 9

 

B3.

 

Ju 25

 

Ju 27

 

B7

 

Ju 41

 

S23 S5

1982:14                 j

 

Skr. 1982/83:103

Del I             Del 11

GA TT se allmänna tull- och handelsavtalet Gallringsbeslämmelser

Medicinska arkiv

Personregisterlag

Socialtjänstens arkiv Garantiavgift, små och medelstora förelag Garanliförsäkring Gatumusicerande, tiUståndstvång Gemensamma utrymmen, ägarlägenhetssystem Genelikkommiitén (S 1981:03) Generationskontakier Glesbygdsfrågor. Delegationen för Godsbefordran, sjölagen

Grafiskt mångfaldigande Gravida kvinnor, alkoholmissbruk Grundgarantiutredningen. Kommunala Grundskolan, uppföljning av reformbeslut Gäldenärer, indrivningsbeslämmelser Gäldenärsregister, A DB-syslem

 

S 19

 

Ju 11

1980:82

S20

 

E 13

 

Ju 5

 

Kn7

 

Ju 39

 

S29

1981:3

S27

1980:93

14

 

Ju 20

1980:81

K6

 

Ju 9

 

S22

1981:55

B 23

 

U 16

 

B 28

1980:89

Ju 11

1980:82

H

H-nämnden se socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning

Hpg 5-kommiltén                                                         Fö 19              1982:57

HSF se utredningen hälso- och sjukvård i försvaret

llamnstruklur. närsjöfart

K6

 

Handel med egendom, stöldgods

Ju 41

 

Handelns ADB-system

B 24

1982:26 1982:64

Handikappfrågor

 

 

Anhörigvärd

S 15

 

Arbetsmarknad

A 20

1982:40

Bilstöd

S 11

 

Boendeservice

S 17

 

Elever, skolväsendet982:02)

U7

 

Äldreomsorg

S27

1980:93

Handikappkommillén (A 1982:02)

A 20

1982:40

Handikappåret 1981, Internationella

S 14

 

Handläggningstider, försäkringsdomstolar

S25

 

Handräckningsmedet

B 28

1980:89

Hemhjälp, äldreomsorg

S27

1980:93

Hemliga handlingarm

 

 

Hemmet, vård av anhörig i

S 15

 

Hemspråklräning, invandrarbarn

S 10

 

Homosexuellas situation

S6

 

Humanitet i krig

UD 1

 

Husebyutredningen (B 1979:10)

B 17

 

HushåU. beskatlningsfrågor

B 14

 

Hu vudleveranlörskap, upphandling, försvarsmateriel

Fö 9

 

Hu vudmannaskap

 

 

Andlig vård, försvarsmakten

Fö 7

 

Enskild undervisning

U 18

 

Familjerådgivning

S24

 

Lantmäteriverksamheten

Bo 12

 

Stat-kommun

Kn 14

 

Huvudverksladsprincipen. försvaret

Fö 10

1980:88

Hybrid-DNA-teknik

A 11

 

 

S29

1981:3

Hyres- och ho.sladsrätlsfasligheter. underhåU

Bo 5

 

Hyresrätt, upplåletseprinciper

Ju 39

 

412

 

Sakregister

Hälso- och sjukvård

Behörighetsbestämmelser

Försvaret

Miljöskyddslagstiftning, effekter Hän visning lilt skyddsrum Häradsallmänningar Hästulredningén (Jo 1979:06) Högre chefsutbildning, statsförvaltningen Högskolereform, uppföljning

Del I

S26 Fö 4 Jo 2 Fö I Jo 9 Jo 10 B 18 U 12

Del II

1982:15

1981:13

I

H4

ICC se Internationella handelskammaren

ICCP se Working Party on Information, Computer and

Communication Policy

IDB-kommittén (H 1979:06)

ILO se Internationella arbetsorganisationen

InfoBU se informationsberedskapsutredningen

ifRA se utredningen som information rörande

arbetsmiljörisker

IPOK se invandrarpolitiska kommittén

Icke-militära motståndsformer

Idrottsrörelsen

Droginformation Import, energiområdet Importförfatlningar, översyn Indexuppräkning Indrivningstagsliftningen. översyn Industrijrågor

Arbetsmiljörisker

Beredskapslagring

Data och elektronik

Ekonomiskt försvar

Energibehov

Energisparande

Exportkreditgivning

Flygplansproduktion

Företagsdemokrati

Företagshemligheter, skydd

Försvarsmateriel

Glesbygdsprojekt

Industri verksorganisalion

Inflytandefrågor

Investeringseffekter

Kapitaltillväxt

Krediter

Livsmedelsförsörjning

Malmfältskommuner

Malmprospektering

Mineralverksorganisation

Nedläggning, saneringsfrågor

Riksprovningsplatser

Råvarukostnadsutjämning

Rättsskydd

Slandardiseringsfrågor

Stödinsatser, regionalpoliliska

Teknikimport Teknikupphandling, dataområdet

Uppfinningar, upphovsrätt Upphandling, försvarsmateriel Induslriverksutredningen (I 1981:09)

Fö

1980:90

 

S 16

1981:6

1 13

1981:8

H 1

 

B 27

 

B 28

1980:89

A8

 

H 11

1982:55

17

 

Fö 2

 

I 13

1981:8

I 1

1982:44

I 18

 

Fö 6

 

12

 

Ju 34

 

19

 

14

 

I 20

1981:73

A4

 

15

 

E2

1981:11

E 13

 

Jo 32

1982:72

I 17

 

122

1982:68

I 14

1981:18 1981:50

Bo 7

 

121

1982:38

Jo 7

 

Ju 6

 

16

 

125

1982:83

 

1982:79

1 11

B 24

1982:26

 

1982:64

Ju 9

 

Fö 9

 

120

1981:73

413

 

Skr. 1982/83:103

Information

Alkoholfrågor

Arbetsmiljörisker   '

Droger

Folkrättens regler

Internationella handikapprådet 1981

Kreditmissbruk Informationsberedskapsutredningen (Fö 1981:01) (InfoBU) Informationsdelegalionen (B 1982:01) Informationsförsörjning, biblioteksverksamheten Informationssystem

ADB-beredningsgruppen

Befolkningsskydd vid risk för skadegörelse

Gäldenärsregister

Kommunala sociala informationssystem (KOSIS)

Lantmäteriverksamheten

Registerpanträttssystem

Rättsväsendets informationssystem (RI)

Statliga person-och adressregister (SPAR) Införsel, skattefri, alkoholdrycker Inhemsk fiygplansutveckting Inhemska bränslen Inkassolagen, personregislerfrågor Inkomster från annat tand Inkomslförhållanden, lantbrukarna Inkomslskall- Uigifisskatt Inkomsttaxering, avdrag för underskatt Innetorg, ordningsfrågor Inrättarskydd, banklag Inseminationer, artificiella Inskrivningsärenden, journaler, värnpliktiga Insynsrätt

Inteckning, ägarlägenhetssystem Integrationskommitlén (U 1978:07) Inlegriletsfrågor

Information om kreditmissbruk

Patientjournaler

Personorienterade registersystem

Tvångsinedelsan vändning Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB) InlerkommunaU samarbete Inlernalionella frågor

Biständsfrågor

Dataflöden, nationsgränser

Datalagstiftning

Energirävaror

Faderskapsfrågor

Familjerätt

Folkrätt

Handikappåret 1981

Hybrid-DNA-teknik

Hälso- och sjukvård

Investeringars effekter

Kreditpolitik, utländska centralbanker

Luftföroreningar

Läkarutbildning, u-länder

Läkemedelssamarbete

Nedrustning

Sjötransporter

Stadsförnyelsekampanj

Stockholmskonferens, 1972, tjppföljning

Transporter

U-landskrediter

Upphovsrätt
...              Valutareglering

 

Del I

Del II

 

S6 ■

1981:6

A8

 

S 16

'

Fö 5

 

S 14

 

E 11

 

Fö 12

1981:15

B33

1982:4

U20

 

Kn4

 

Fö 1

 

Ju 11

1980:82

S20

 

Bo 12

 

Ju 13

 

Ju 1

 

Ju 11

1980:82

S21

 

Fö 6

1980

87

113

1981

8

Ju 11

1980

82

B 30

1981

14

Jo 15

 

B 30

1981:14

B 23

 

Kn7

 

E3

1981:46

Ju 45

1981:72

S 19

 

Ju 11

1980:82

Ju 39

 

U7

 

E 12

 

S 19   '

 

Ju 11

1980:82

Ju 23

1981:10

H4

 

Kn 17

1981:9

UD4 H4

 

B 39

1982:81

Ju II

1980:82

I 13

1981:8

Ju 35

 

Ju 2

 

UD 1

 

S 14

 

A29

1981:3

SI

 

I 5

 

E II

 

Jo 6

 

S28

 

S8

 

UD 2

 

Ju 20

 

Bo 10

 

Jo 18

1980:80

K 12

 

UD4

 

Ju 9

 

E4

 

 

 

Sakregister

Dell

Del II

 

yarumärkeslagstiftning Äldrekonferens Invandrare Asylärenden, besvärsrätt Diskriminering Familjerådgivning Forskning, in- och utvandring Hemspråksträning, förskolebarn Kurativa insatser Skolundervisning Tolkservice

InvandrarpoUtiska kommillén (A 1980:04) (IPOK) In vesteringsförbud. Sydafrika

Investmentförelag

 

Ju 6

 

S27

 

A 12

1981:70

A7

 

S24

 

A2

 

S 16

 

A 12

1981:70

A 12

1981:70

A 12

1981:70

H6

 

A 12

1981:70

H5

1980:86

 

1981:71

B 15

 

JAS-system, fiygplansanskaffning Jakt- och viltvärdsberedningen (Jo 1977:04) Jordabalken, panträllsregler Jordabalken, ägarlägenhetssystem Jordbruket

Energiproduktion

Fastighetsstruktur

Forskning och forskarutbildning

Gödselförsörjning

Kemiska medel

Kapitalförändringar, lantbrukarsnas inkomstförhållanden

Kapitalförsörjning

Lantbruksnämnden, resurssamordning

Stödinsatser, norra Sverige

Livsmedelsförsörjning, sårbarhet Journalulredningen (S 1980:03) Jourljänslgöring

Domare Juridiska personer

Utgiftsskattesystem                        .        -

Jämställdhelskommitlén (Ju 1976:08)

 

Fö 6

1980:87

Jo 3

 

Ju 28

 

Ju 39

 

Jo 16

 

Jo21

1981:21

Jo 32

1982:72

Jo 23

1981:45

Jo 13

 

Jo 15

 

E9

 

Jo 26

1982:11

Jo 20

1981:17

Jo 27

1982:13

S 19

 

Ju 23

1981:10

B 30

1981:14

A5

1981:19

 

KA FU se kommillén för arbelsmarknadsulbildning och utbildning i förelag

KDK se kommunaldemokratiska kommillén KEL se kommunalförbundstagen KEM se kronofogdemyndighet

Komvux se kommittén öm kommunal vuxenutbildning KOSIS se kommunala sociala informationssystemet KTB se kolleklivirafikberedningen KUSK se kommittén (B 1980:05) om underskättsavdrag Kalkylmeloder, skalleutjämningssyslemel Kammarkollegiet Kapitalanskaffning, nyemission Kapitalförsörjning, jordbruket Kapitaltillväxt Kapitaltäckningsregler Kapitatvinslkommillén (B 1979:05)

Karensdagar, sjukförsäkringssystemet                    '.       -■

Kassakvoler

Kasseltversion av dagstidningar Kategorililthörighel. civilmilitär personal

 

B 23

 

Kn 16

1980:91

B 15

 

E9

 

E2

1981:11

E3

1981:46

B 15

1982:46

S9

 

E II

 

U23

 

Fö 3

 

415

 

Skr. 1982/83:103

Del I

Del II

 

Kedjebeskattning, aktier Kedjebeskattning, ränlefrägor Kemiska medel, jord- och skogsbruk Kemiska stridsmedel, skyddsrumsfrågor Ktockarboslätlskapilat. kvrkofond Kol Beredskapslagring

Energimarknader Kollekliva försäkringar Kollektivavtal, sjömanspension Kolleklivmärkeslagen

Kolleklivirafikberedningen (K 1979:07) (KTB) Kotleklivtrafikförbund Kommissionslagkommittén (Ju 1978:10) Kommitté (B 1980:01) för översyn av reglerna för beskattning av statsbidrag. 1980 års

Kommitté (Fö 1982:06) om försvarels gemensamma myndig­heter m.m.. 1982 års

Kommittén (A 1980:02) för arbetsmarknadsutbildning och företagsulhildning (KAFU) Kommillén (B 1980:05) om underskotlsavdrag Kommittén (B 1981.01) för reavinstuppskov Kommillén (Bo 1982:01) om administration av bostads­bidragen lill barnfamiljer

Kommittén (Fö 1982:08) om förmåner m. m. vid friviUig försvarsverksamhet

KommUtén (H 1982:06) om återkallelse av farliga varor Kommillén (I 1981:03) av vissa frågor rörande trygghets­fonder

Kommillén (I 1982:05) om regionalpolitiskt stöd lill näringslivet 1)

Kommillén (Jo 1978:03) om långväga transport av lujiföroreningar

Kommillén (Jo 1978:07) jör industrins råvarukostnadsuljämning (RÅK)

Kommillén (Jo 1979:09) om användningen av kemiska medel ijord-och skogsbruket

Kommittén (Jo 1980:01) om kapitalförändringarnas inverkan på lantbrukarnas inkomslförhållanden

Kommiuén (Jo 1980:02) med uppdrag alt utreda sockernäringens framlida omfattning, inriktning, organisation och struktur Kommillén (Jo 1980:06) med uppgift att samordna aktiviteter i samband med uppföljningen av Slockholmskonferensen 1972 om den mänskliga miljön (Miljö-82) Kommittén (Jo 1981:04) om del statliga stödet tiU jordbruket i norra Sverige

Kommillén (Jo 1981:05) om förbättrad fastighelsslruklur inom jordbruket och skogsbruket Kommittén (Jo 1981:06) om vissa fiskefrågor Kommittén (Jo 1982:02) om livsmedelsförsörjningens sårbarhet

Kommittén (Ju 1977:07) om ställföreträdare för dödsbo i vissa faU

Kommillén (Ju 0000:00) om vissa frågor om samernas ställning i Sverige

Kommittén (Kn 1978:02) för medbestämmandefrågor Kommiuén (Kn 1981:02) för undersökning av allvarliga olyckshändelser

Kommillén (S 1979:03) om hemspråkslräning för förskolebarn Kommillén (S 1979:13) för opinionsbildning mot drogkulturen Kommillén (S 1981:02) för specialistutbildning i Sverige av läkare från utvecklingsländer

 

B 15 B 14 Jo 13 Fö 1 Kn 16

1980:91

H9

1 13 Ju 5 K 3 Ju 6 K4 Kn 17 Ju 26

1982:20 1982:53 1981:8

1981:54

1981:74 1981:9

B 22

 

Fö 19

1982:57

A 10 B 26 B 27

1982:30

Bo 15

1982:34

Fö 21 H 12

1982:63 1982:60

I 15

1981:28 1982:78

125

1982:83

Jo 6

 

Jo 7

 

Jo 13

 

Jo 15

 

Jo 16

 

Jo 18

1980:80

Jo 20

1981:17

Jo 21 Jo 22

1981:22 1981:41

Jo 27

1982:13

Ju 15

 

Ju 500 Kn 11

1982:71

Kn 18 S 10 S 16

1981:12 1981:6

S28

1981:1

416

 

Kommillén (S 1982:08) för översyn av fritidshemsverksamheten för yngre skolbarn

Kommittén (U 1978:04) om kommunal vuxenutbUdning (Komvux) Kommittén (U 1979:13) angående skolor med enskild huvudman (SEH-kommittén)

Kommillén (U 1981:0I) om samverkan mellan förskola och skola Kommittén (U 1982:06) för samordning av vissa insatser rörande nordiskt radio-, TV-och telesamarbete Kommiuén (U 1982:07) för vissa massmediefrågor Kommunala frågor

Anställdas medbestämmande

Barn- och ungdomspsykiatri

Beredskapsplanläggning

Beslutsprocessen, beredskap och krig

Civilförsvaret och kommunerna

Hybrid-DN A-användning

Informationssystemet KOSIS

Invandring, ekonomiska konsekvenser

Kommunala förelag

Kommunalt kunnande, elpart

Kommunaldemokratiska frågor

Kommunalförbund

Kommunallagen, arkivfrågor

Kommunalteknik, lantmäteri

Statlig tillsyn

Vuxenutbildning (Komvux) Kommunala grundgarantiutredningen (B 1980:02) Kommunalbesvärskommittén (Kn 1977:05) Kommunaldemokratiska kommittén (Kn 1977:07) (KDK) Kommunalförbiindsulredningen (Kn 1981:01) Kommunalföretagskommittén (Kn 1978:01) Kommunalförvaltning, upphovsrältsfrågor Kommunförbundet, Svenska

ADB-frågor, principer

Allvarliga olyckshändelser

Opinionsbildning mot drogkulturen

Aldreomsorg Kommunikalionssaleltiler, upphovsrältsfrågor Kommunikationssektorn, ADB-syslem

Koncernförelag, vinstberäkning Koncessionsrenskölset Konkurs, lönegaranti Konkurslagskommittén (Ju 1971:06) Konservalorsutredningen (U 1979:08) Konstnärliga verk, upphovsrältsfrågor Konsumentfrågor.

Konsumentombudsmannens ställning (KO)'

KO:stalerält

Kontokort

Producentpåverkan

Äterkallelseförfarnde, farlig varor Konsumentköpsutredningen (Ju 1977:13 Kontokorlskommittén (E 1980:04) Kontor, datoriseringens effekter Kontorsdatorer, personregister Konlorsområdet. korttidsanställda Konlraktssyslem

Arbetsförmedling

Narkotikamissbrukare

Upphandling, försvarsmaterial

 

 

Sakregister

Dell

Del II

S38

1982:77

U6

 

U 18

1980:84

 

:-    1981:39

U24

 

U34

1982:65

U 35

1982:62

Kn 11

 

S24

 

Kn 1

 

Kn22

1982:87

-Fö 2. 17

1982:39

S29

1981:3

S20

 

A 12

1981:70

Kn 10

 

Kn20

1982:49

Kn 11

 

Kn 17

1981:39

S 19

 

Bo 12

 

Kn 14

 

U6

 

B 23

 

Kn8

 

Kn9

 

Kn 17

1981:9

Kn 10

 

Ju9

 

B 24

1982:26

 

1982:64

Kn 18

1981:12

S 16

1981:6

S27

1980:93

Ju 9

 

B 24

1982:26

 

1982:64

E2

1981:11

Jo31

1982:69

A 22

1982:58

Ju 3

 

U 15

 

Ju 9

 

H7

1982:12-

Ju 14

1981:47

E 12

 

H2

 

H 12

1982:60

Ju 19

 

E 12

 

A6

1982:67

Ju 11

1980:82

A 13

 

A 17

1981:64

Ju 32

 

Fö 9

 

 

27 Riksdagen 1982/83. 1 sami Nr 103

417

Skr. 1982/83:103

Del I

Del II

 

Konlrollfrågor

Beskattning

Dalalagens efterlevnad

Kontokortskrediter

Tillträdesskydd

Utgiftsskattesystem Kooperalionsulredningen (I 1977:01) Korttidsanställda. konlorsområdet Kostnadsuppskattning, ägarlägenhetssystem Koslnadsutiärnning. kyrkofond Kraftproduktion, övervinster Kredilmarknaden

Avreglering

Banklagstiftning

Försäljningskredit

Kontokort

Näringslivets kreditvillkor

Pressregister

Smä och medelstora företag

Statliga kredittider

Återtaganderätt

Ägariägenheter Kredilpolitiska utredning (E 1980:03), 1980 års Krig se Försvarsfrågor Kriminalisering, datamissbruk Kriminalvård se Brott och brottspåföljder Kronoholmsutredningen (B 1978:08) Kryploapparalur Kulturfrågor

Förlagsslöd

Invandrares språk- och kulturarv Kulturskattekommiltén (B 1979:15) Kungliga slottets museiverksamhet Kunskapsutveckling. A DB-syslem

Kvacksatverilag, legitimations- och behörighetsbestämmelser Kvarstad

Kvinnor och män, jämställdhet Kyrkans regelbestånd Kvrkoberedskapskommittén (U 1976:09) Kvrkofondsutredningen (Kn 1980:05) Kyrkohandbokskommitlé (U 1969:44). 1968 års Kyrkomusikerutredningen (Kn 1980:04) Könsdiskriminering

 

B3

 

Ju II

1980:82

E 12

 

Fö 16

1982:29

B 30

1981:14

13

1981:37

A 13

 

Ju 39

 

Kn 16

1980:91

B 16

 

E 11

 

E3

1981:46

Ju 5

 

E 12

 

E3

 

Ju 11

1980:42

E 13

 

B 34

1982:33

Ju 41

 

Ju 39

 

E 11

 

Ju 11

1980:82

B 13

 

Ju 23

1981:10

U30

1981:76

U26

. 1981:49

B21

 

U 10

 

B 24

 

S26

 

B3

 

A 5

1981:19

Kn23

1982:88

Kn6

 

Kn 16

1980:91

Kn2

 

Kn 15

1980:85

A5

1981:19

 

418

LKM se lagen om kredilpolitiska medel LPV se lag om psykiatrisk vård i vissa fatt LRA B se Sveriges Lokalradio A B

LSPV se tagen om beredande av stulen psykiatrisk vård i vissa faU

LTO/LOB-utredningen (Ju 1978:03) L VM se lag om vård av missbrukare i vissa fatt L VU se tagen om särskilda bestämmelser om vård av unga Lagjårl. ägarlägenhetssystem Lagföringsprocedur. trafiknykterhetsbrott Landstingsförbundet

Alkoholfrågor

Droginformation

Landstingsanställda, medbestämmande

Medicinska arkiv, gallringsbestämmelser

Smittskyddsförfattningar

Statlig tillsyn och kontroll, kommunal verksamhet

Äldreomsorg

Ju 22

 

Ju 39

 

Ju 40

 

S 16

1981:6

S 16

1981:6

Kn 11

 

S 19

 

S32

1982:7

Kn 14

 

S27

1980:93

 

Sakregister

Del I

Del II

 

Landstingskommuner

Beslutsbefogenheter, avvägningsfrågor stat-kommun

Kommunalförbundsfrågor

Lantmäteriverksamheten, huvudmannaskapsfrägor

Smittskyddsförfatlningar Langning, motverkande åtgärder

Langning, rikskampanjen Stoppa langningen - Aktion mol atkoholfaran

Lantbrukarnas inkomslförhållanden Lantmäleriförrättning. ägarlägenhetssystem Lanimäleritaxeulredningen (Bo 1980:03), 1980 års Lanimäleriulredning 80 (Bo 1980:02) Ledighels- och ersättningsregler, föräldraförsäkringen Legitimalionsbestämmelser, hälso- och sjukvårdspersonal Levnadsförhållanden, äldre Lift anordningar, säkerhet

Likställdhet ägande av småhus och ägande av lägenhet Likviditetskrav, kreditpoliliken Litterära verk, upphovsrältsfrågor Livsmedel

Beredskapslagring

Försörjningens sårbarhet

Hybrid-DN A-användning

Joniserande bestrålning Ljudupptagningar, upphovsrältsfrågor Ljungbyhed. civil pilolulbildning Lufianalysieknik. Irafiknyklerhetsbrotl Luftfart, civil pilolulbildning Luftfartsverket (Lfv) Luftföroreningar, gränsöverskridande Luftföroreningar, långväga Luftförsvarets utformning Lufträttens pantregler Luftvård

Lånegaranti, statlig, bosläder Låneunderlagsgruppen

Låntagares betalningsskyldighet, små- och medelstora företag Lägenheter, äganderätt i fierfamiljstius Läkare

Företagshälsovård

Smittskyddsfrågor

Trafiknykierhetsprov

Utländska, specialistutbildning

Vidareutbildning

Beredskap, katastrofer och krig Läkemedel

Hy brid-DN A-an vändning Läkemedelssamarbete, internationellt Länsdemokratikommittén (Kn 1976:04) Länsrätt, sociala mål

Länsskolnämnder, alkohol- och droginformation Länsstyrelser

Provplanläggning, Kopparbergs och Malmöhus län

Samhällsplanering, ADB-system

Utredning och prognosverksamhet, samordning med SIND

Utträde ur kommunalförbund, prövning Löneexekulion

Lönegaraniiulredningen (A 1982:04) Lönespardelegationen (E 1978:01) Löntagarfonder

Löntagargaranliutredningen (A 1982:04) Löntagarbeskaltning Lösenbelopp vid egendomsintösen Lösöre, godlrosförvärv

 

Kn 14

 

Kn 17

1981:9

Bo 12

 

S32

1982:7

S21

 

S 16

1981:6

Jo 15

 

Ju 39

 

Bo 13

 

Bo 12

 

S23

 

S26

 

S27

1980:93

Kn7

 

Ju 39

 

E II

 

Ju 9

 

H 11

1982:55

Jo 27

1982:13

S29

1981:3

Jo 28

1982:17

Ju 9

 

K7

 

Ju 40

 

K7      '

 

K 11

1982:1

Jo 18

1980:80

Jo 6

 

Fö 2

 

Ju 28.

 

Jo 4

 

B 13

 

Bo 1

 

E 13

 

Ju 39

 

A3

 

S32

1982:7

Ju 40

 

S28

1981:1

S34

1982:48

S3

 

S29

1981:3

S8

 

Kn5

 

S22

1982:55

S 16

1981:6

Fö 17

1982:39

Kn4

 

120

1981:73

Kn 17

1981:9

B 28

1980:89

A 22

1982:58

E5

 

E2

1981:11

A 22

1982:58

B 35

1982:24

Ju 41

 

Ju 41

 

419

 

Skr. 1982/83:103

Del I

Del II

M

MAIK-kommittén (Ju 1979:08)

MFK-79 se fiygindusirikommiltén, 1979 års militära

Miljö 82 (Jo 1980:06)

MPU 82 se militära provningsresursutredning, 1982 års

MU se molståndsulredningen

Malmfällsulredningen

Marinen

Befälsbehov

Tilllrädesskydd, skärgården

Ubåtskränkningar, skydd mol

Underhällsorganisalion Markanvändning

Samer

Marknadsanpassad arbetsersättning, intagna i

kriminalvårdanslalt

Marknadshushållning

Marknadsöversikter

Markområden, överlåtelser

Marktelemateriel

Maskinförsäkring

Massmedier Beredskapsinformalion

Materialhantering, ADB-system

Materielunderhåll, krigs- och fredsorganisation

Materielverket se Försvarets materielverk (FM V)

Medbestämmandelagen - tryckfrihetsförordningen

Medicinska arkiv, gallringsbeslämmelser

Mediebestånd, biblioteksverksamhet

Medinfiytande Anställda i kommuner och landstingskommuner Kommunal demokrati, medborgarinflytande

Meritvärdering, kyrkomusikerulbildning

Mervärdeskatteutredningen (Fi 1971:05)

Metanolulveckling

Mikrofilmarkivering, patientjournaler

Mikrofilmning, upphovsrättsfrågor

MiUtära chefer, utbUdning

Militära flygindustrikommitté (Fö 1979:02). 1979 års

(MFK-79)

Militära provningsresursutredning (Fö 1982:02). 1982 års

(MPU 82)

MiUtära samhällsintressen, skyddsrumsfrågor

Militäransvarskommittén (Ju 1977:09)

Militärteknisk utveckling, analys

Miljö- och naturresurspotitik, riktlinjer

Miljö-82 se kommittén med uppgift ait samordna aktiviteter i

samband med uppföljningen av Slockholmskonferensen

1972 om den mänskiga miljön

Miljökvalitet

Miljöskadeutredningen (Ju 1978:08)

Miljöteknik

Mineral, inmulningsfrägor

Mineralverkskommittén (11981:02)

Minimitid, fängelsestraff Minnesmärke Missbruk, kontokort Missbrukare

Narkomaner som begått brolt

Vård utan samtycke Mobiliseringssäkerhet

Ju 33 Jo 18

I 17

1981:33

 

Fö 23

 

Fö 16

1982:29

Fö 24

1982:86

Fö 10

1982:2

U4

 

Ju 50

' 1982:71

Ju 33

 

Ell

 

H3

 

B 11

 

Fö 10

1982:2

Ju 5

 

Fö 12

1981:15

B 24

 

Fö 10

1980:88

A21

1982:31

S 19

 

U20

 

Kn 11

 

Kn9

 

Kn 15

1980:85

B 1

1981:34

Jo 16

 

S 19

 

Ju 9

 

Fö 23

1982:80

Fö 6

1980:87

Fö 15

1982:3

Fö 1

 

Ju 17

 

Fö 2

 

Jo 5

 

Jo 29

1982:59

Ju 24

 

A3

 

122

1982:68

I 14

1981:18

 

1981:50

Ju 30

1981:5

U32

1982:42

E 12

 

Ju 32

 

S22

1981:55

Fö 2

 

420

 

Sakregister

Del I

Del II

 

Moratorium. värnpliktsersättningen under beredskap- och

krigsförhåltanden

Motslåndsanda

Molståndsulredningen (Fö 1980:05) (MU)

Museiverksamhet, Drollningholms tealermuseum

Museiverksamhet, civil, fiyghislorisk

Museiverksamhet, livrustkammaren, husgerådskammaren, Kungl.

Stoltet

Musikaliska verk. upphovsrältsfrågor

Musikutövning, kyrkomusiker

Myndigheters A DB-malerial. allmänhetens tillgång

Myndigheters, tillsyn av kommunal och

landstingskommunal verksamhet

Myndighelsorganisation se Organisationsfrågor

Målsägandeangivetse

Män och kvinnor, jämställdhet

Mätning, individuell varmvaltenberedning

Månadsräkningsmedel

Mångfaldigande, upphovsrättsfrågor

 

Fö 8

 

Fö 12

1981:15

Fö 11

1980:90

U21

 

U 14

 

U 10

 

Ju 9

 

Kn 15

1980:85

Ju 11

1980:82

Kn 14

 

Ju 12

 

A5

1981:19

Bo 8

 

B 28.

1980:89

Ju 9

 

N

NARK se nya arbetsrältskommillén Namibia, invesleringsförbud Namnsättning, ortnamn Narkotika

Information

Information, samordningsfrågor

Kontraksvård

Vård utan samtycke

Spaningsverksamhet, RPS Nalionalkommitlén (Bo 1979:06) för de svenska förberedelserna inför Europarådets stadsförnyelsekampanj Nationella kommittén (K 1981:03) för nordiska trafik-säkerhelsårel 1983 Naturaförmåner, beskattning Naturgas, energimarknader Naturkatastrofer, ersättningsfrågor Naturresurs- och miljökommiltén (Jo 1978:01) Nedrustningsdelegationen (UD 1976:01) Neutralitet, folkrällens tillämpning Nordiska rådet, ADB-syslem

Normer, kosinadshöjande

Norrland, häradsallmänningar och allmänningsskogar

Nya arbetsrältskommillén (A 1976:02) (NARK)

Nya testamentel, nyöversättning

Nyemissioner, Annellregler

Nyhetsförmedling se Information

Nyttoprodukier

Hybrid-DN A-användning När-TV

Näringsbidrag, beredskaps- och krigstiänst Näring.sförbudskommiltén (Ju 1981:03) Närradiokommitlén (U 1978:11) Närradioverksamhel Närsjöfarlutredningen (K 1980:03) Nääsutredningen (U 1978:08)

 

H5

1980:86

U21

 

S 16

1981:6

S37

1982:75

Ju 32

 

S22

1981:55

Ju 23

1981:10

Bo 10

 

K8

1981:40

B 10

1982:32

1 13

1981:8

Kn 12

 

Jo 5

 

UD 2

 

Fö 5

 

B 24

.    1982:26

 

1982:64

Kn 14

 

Jo 9

 

A4

 

U2

 

B 15

 

S29

1981:3

U9

 

Fö 8

 

Ju 44

1981:63

U9

 

U3I

1982:36

K6

 

U8

 

 

28 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 103

421

Skr. 1982/83:103

Del I

Del II

O

OED se oljeersättningsdelegationen

OKE se organisationskommittén för statens energiverk

m.fl. organ inom energirådet

OTU se organisationskommittén för trafikfiygarutbildning

O VU se utredningen om ny myndighetsorganistion för

vapenjriutbildningen

Obligationer

Bankanknuina fonder

Kredilpolitik

Realisationsvinst Ockupation, folkrättens tillämpning Offentlig ekonomi

OffentUg verksamhet, mängfaldigandefrågor Öjfenltiga funktionärer, tjänsteansvar Offentliga utgifter, försvarsekonomi Offentlighetsprincipen, ADB-upptagning, principen

Oljeersättningsdelegationen (I 1979:01) (OED)

Oljeersältningsfond

Oljeimport

Olyckshändelser, undersökningsförfarande

Ombordanställda

Omhändertagande, tillfälligt

Opinionsbildning

Alkohol- och drogsmissbruk

Arbetsrekrytering

Datautbildning

Försvarsvilja

Invandrare

Jämställdhet Ordningsstadgeulredningen (Kn 1977:02) Ordningsvakter, tunnelbanan i Slockholm Organisationskommittén (11981.02) med uppdrag att utreda vissa frågor om mineralpolitisk verksorganisation (Mineral­verkskommittén

Organisationskommittén (11981:04) för statens energiverk m.fi. organ inom energiområdet (OKE)

Organisationskommittén (K 1980:04) för trafikfiygarutbildning

(OTU)

Organisationskommittén (K 1982:01) för transport av

farligt gods

Organisationskommittén (U 1982:01) för utredning av frågor

om samverkan mellan de centrala museerna

Organisationskommittén (U 1982:03) för närradioverksamhel

Ortnamnsverksamheten

Otillbörligt integritetsinlrång

 

E 14

1982:5

E 11

 

B 15

 

Fö 5

 

B 29

1981:25

Ju 9

 

Ju 37

 

Fö 2

 

B 24

1982:26

 

1982:64

Ju 11

1980:82

18

1981:24

 

1982:43

I 12

1980:92

I 13

1981:8

Kn 18

1981:12

K 1

 

Ju 22

 

S 16

1981:6

A 17

1981:64

B 24

1982:26

 

1982:64

Fö 12

1981:15

A 12

 

A5

 

Kn7

 

Ju 47

1982:23

I 14

1981:18

 

1981:50

I 16

1981:23

 

1982:45

K7

 

K 11

1982:1

U29

 

U2I

 

Ju 11

1980:82

 

422

PB 81 se Polisberedning. 1981 års

PBU-utredningen (S 1980:09)

PRO se Pensionärernas riksorganisation

Pant, dryckesförpackning, återvinning

Pantbrevsutredningen (Ju 1979:02)

Panträtt, ägariägenheter

Pantsätlning, byggnader på annans mark

Parkeringspolitik, samordnad. Stockholmsregionen

S24 S38 Jo 17 Ju 28 Ju 39 Ju 13 K5

1980:93

 

Sakregister

Dell

Del II

 

Partrederi, företagsform

Pastorat, kyrkofondsbidrag

Pastoratindelning

Patentprocessutredningen (Ju 1979:03)

Patientjournaler, mikrofilmarkivering

PenningpoUlisk kontroll, kontokort

Penningpotitisk verksamhet, riksbanken

Pensionering, förberedelse inför

Pensionsrält, politiska tjänstemän

Pensionsåtaganden

Pensionärernas riksorganisation (PRO)

Pensionärernas sysselsättningsförhållanden

Permutation

Personbilar, försäljningsskatt

Personlig integritet

Bedömningsfaktorer, personregister

Tvängsmedelsfrågor Personregister, socialtjänsten, gallringsbestämmelser Personregisterlagsliftning, generell Perspeklivplan, civilförsvarsstyrelsen Perspeklivplan, framtida, sjöfarten Perspektivplaner, myndigheter, totalförsvarsfrågor Pilotutbildning, civil luftfart Placeringsplikt, kreditpolitiken Planeringssystem, byggnadsreglering Planmässig sanering efter industrinedläggning Polisberedning, 1981 års (Ju 1981:02) (PB 81) Polisbevakning, ideella tillställningar PoUsen, luftprov vid trafiknykierhetsprov Politiskt tillsatta tjänstemän, pensionsrätt Prejudikatsutbildning Pressen se Information Prisbildning, kredilpolitiska frågor Prisutveckling, bostadsbyggande Prisvariantklausuler, upphandling, försvarsmasteriel Privaldatorer, personregisterfrågor Producentpåverkan

Produktion, alternativ inom vissa delar av försvarsmaterielindustrin Produktionsfaktorbeskatthing Produktsäkerhet Produklsökning, främjande av Produktundersökning Progressiv utgiftsskatt Pro vn ingsresursutredning Provplanläggningskommittén (Fö 1982:04) PrästtjänstkommUtén (Kn 1982:01) Psalmkommitté (U 1970:47), 1969 års Psykologiskt försvar Publicering, upphovsrättsfrågor Punktskriflsbibliotek

 

K6

 

Kn 16  ■

1980:91

Kn 19

1982:21

Ju 29

 

S 19

 

E12

 

E 11

 

S27

1980:93

B 25

 

B5

 

S27

1980:93

A9

 

Ju 8

 

B8

 

Ju ll

1980:82

Ju 28

1981:10

S20

 

Ju 11

1980:82

Fö 1

 

K6

 

Fö 2

 

K7

 

Ell

 

A 14

 

Bo 7

 

Ju 43

1981:27

Kn7

 

Ju 40

 

B 25

 

Ju 14

1981:47

EII

 

Bo 11

 

Fö 9

 

Ju 11

1980:82

H2

 

19

 

B 14

 

H 12

1982:60

1 II

 

H3

 

B 30

1981:14

Fö 15

1982:3

Fö 17

1982:39

Kn 19

1982:21

Kn3

 

Fö 12

1981:15

Ju 9

 

U 11

 

 

Rl se rättsväsendets informationssystem

RIV se utredningen om reklam i videogram

RPP-systemet se utredningen om RPP-systemet

RA se riksåklagaren

RÅK se kommittén för industrins råvarukostnadsuljämning

Radioaktiv strålning, skyddsrumsfrågor

Radio, upphovsrättsfrågor

Radiosamarbele, nordiskt

Radonutredningen (Jo 1979:01)

Ransonering, alkoholinköp

Fö 1 Ju9-U34 Jo 8 S21

1982:65

423

 

Skr. 1982/83:103

Dell

Del II

 

424

Rapporieftergift, vissa snalleribrotl

Rattfylleri- och onykterhelsmål, bevismedel

Realbeskattningsutredningen (B 1978:07)

Realisationsvinst, uppskov med beskattningen

Realisationsvinstbeskattning, bostadsrätter och ägariägenheter

Redovisningssystem, mängfaldigandefrågor

Reformbeslut, grundskolans uppföljning

Regelsystem, föräldraförsäkringen, översyn

Regeringsformen, normgivningsmakten

Regeringsformen, översyn av 10 kap 5 Ö

Regeringskansliet

Besvärsärenden, utlänningslagen

Förelagsstöd, handläggningsnivå

Riksdagens lönedelegation, anställningsvillkor

Totalförsvarets ledning Regeringsskiften, pensionsfrågor för politiskt litlsatta tjänstemän

Regionala variationer, aborlfrekvens RegionalpoUliskt stöd Regionplaneförbund Regisierlillgång, kronofogdemyndighet Registrering

Bostadsrätt

Inteckningar, lagfarter, ADB-syslem

Rapporieftergift, snatteri

Ägariägenheter

Registreringsleknik, personregister

Regterför beskattning av statsbidrag

Regler om humanitet i krig

Regleringssystem, kreditpoliliskl

Rehabilitering, alkohotmissbrukare

Reklam, bildskivor, fonogram, videogram

Rekreations- och luristpoliiik

Rekrytering, civilmilitär personal

Rekryleringsulredningen (A 1981:03)

Relationsproblem, familjerådgivning

Religionen, försvarsmakten

Rennäringen, ekonomiska villkor

Renskötsel

Representation, stallig alkoholfri

Reseförmåner, ersätlning under beredskap och krig

Resekostnader, lantmäleriförrättning

Resta vgiftssystemel. översyn

Restriklionssystem, alkoholfrågor

Relurglas

Riksantikvarieämbetet (RAA)

Riksbanken, penningpotitisk verksamhel

Riksdagspartierna, ADB-frågor

Riksnämnden (K 1968:57) för kommunal beredskap

Riksåklagaren

Kansliöversyn

Trafiknykterhetsbrott Riktlinjekommittén (H 1979:04) Risktagande, små och medelstora företag Rådgivning, i abortfrågor Råvarukostnadsuljämning Räddningstiänst, samhällets Räddningstjänstkommitlén (Kn 1979:01) Räntereglering, kreditpoliliken Rällegångsutredningen (Ju 1977:06) Rättslig ställning

Barn

Samer Rättshjälpskommittén (Ju 1982:01)

 

Ju 38

 

Ju 40

 

B 12

 

B 27

 

B 15

 

Ju 9

 

U 16

 

S23

 

Kn7

 

Ju 48

1982:52

A 12

1982:70

120

1981:73

B2

 

Fö 22

1982:70

B 25

 

S 18

 

125

1982:83

Kn 17

1981:9

B 28

1980:89

B 27

 

Ju 39

 

Ju 38

 

B 15

 

Ju 39

 

Ju 11

1980:82

B 22

 

UD 1

 

E 11

 

S21

 

Ju 7

 

Jo 11

1982:51

Fö 3

 

A 17

1981:64

S24

 

Fö 7

 

Jo 12

 

Jo31

1982:69

S2I

 

Fö 8

 

Bo 13

 

B 28

1980:89

S21

 

Jo 31

1982:69

U2I

 

B 25

 

B 24

 

Kn 1

 

Ju 49

1982:84

Ju 40

 

H2

 

E 13

 

S 18

 

Jo 7

 

Kn 18

1981:12

Kn 12

 

E 11

 

Ju 14

1981:47

Ju 16

1982:25

Ju 50

1982:71

Ju 46

1981:75

 

Sakregister

Del I

Del II

 

Rättssäkerhet

Barn- och ungdomsvård, regislergallring

Kreditpolitiska frågor

Medicinska arkiv, gallringsbestämmelser

Missbrukare, vård utan samtycke

Trafiknykterhetsbrott Rättsväsendets informationssystem (RI)

Rönlgenarkiv, förvaringstid

 

S20

 

E 11

 

S 19

 

S22

1981:55

Ju 40

 

B 24

1982:26

 

1982:64

Ju 1

■•

Ju II

■1980:82

S 19

 

 

U 1

 

Ju41

 

K7

 

Ju 1

 

U4

 

Ju 50

1982:71

U4

 

Ju 39

 

E2

1981:11

B 29

1981:25

B 30

1981:14

B 26

 

B 24

1982:26

 

1982:64

Bo 12

 

S24

 

S21

 

A18 .

1981:66

K7

 

Ju 12

 

Fö .4

 

1981:12 1981:10

SA MO se samordningsorganet för alkoholfrågor

SARI se samarbeisorganet för rättsväsendets

informationssystem (RI)

SBL-kommittén (S 1982:06)                                         S 36

SEH-kommittén (U 1979:13)                                        U 18

SFRF se Sveriges Folkpensionärers Riksförbund

SkrU-75 se skyddsrurhsutredning, 1975 års

SOS-alarmering AB                                                     Kn 18

SPANARK-gruppen, RPS                                              Ju 23

SPA R se statliga person- och adressregister

SPK se siatens pris- och karlellnämnd

SP V se siatens löne- och pensionsverk

SR se Sveriges Radio aktiebolag

SRF se Synskadades riksförbund

SSPA se statens skeppsprovningsanslall

SSU se socialpolitiska samordningsulredningen

STU se styrelsen för teknisk utveckling

SJRB se sårbarhetsberedningen

SU se skatletilläggsutredningen

Sakkuniga (U 1968:49) för förhandling om avtalsreglering av

upphovsrättsliga frågor pä undervisningsområdet

(A UU-sakkunniga)

Sakrällsskydd

Samarbetsavtal, civilpilotulbildning

Samarbeisorganet (Ju 1968:59) för rättsväsendels

informationssystem (SARI)

Samer

Markanvändning

Rättslig ställning

Utbildning Samfällighelsförvatlning. ägarlägenhetssystem Samhällsekonomi

Löntagarfonder

Studier, offentlig ekonomi                        ,

Utgiftsskalt Samhällsekonomiska konsekvenser, ägarlägenhetssynpunkl Samhällsfunktioner, A DB-teknik

Samhällsinjörmalion se information

Samhällsservice, kommunal nivå

Samlevnadsproblem

Samordningsorganet (S 1980:06) för alkoholfrågor (SA MO)

Samverkan-kommittén (A 1981:04)

Scandinavian Airlines System (SAS)

Sexualbrottskommillé, 1977 års (Ju 1977:03)

Sjuk- och hälsovård, försvaret

Sjuk- och socialvårdens planerings- och

rationaliseringsinstilul iiSpri)                                  _     S 19

Sjuk- och socialvårdens medicinska arkiv.

gallringsbestämmelser                                                 S 19

425

 

Skr. 1982/83:103

Del I             Del II

Sjukfrån varo, ersättningssystem

Sjukjournaler, mikrofilmarkivering

Sjukpenningkommillén (S 1978:04)

Sjukvård i fred, försvarsmakten

Sjukvård i krig, skydd

Sjukvård, ADB-system

Sjukvårdsdetegation, socialdepartementets (S 1966:39)

Sjukvårdsförmåner, besparingar

Sjukvårdslagen, landstingskommuner, arkivfrågor

Sjukvårdspersonal, legitimations och behörighets bestämmelser

Sjukvårdspersonal, trafiknykierhetsprov

Själavård

Andlig vård

Folkrättsregler

Kyrlig beredskap, krigsförhållanden Självrisk, sjukförsäkringsystemet Sjöbefälsutbitdning

Självstyrelse, kommuner och landstingskommuner Sjöfart, skatteregler Sjöfartens roll i trafik i trafikenpoUtiken Sjölagsutredningen (Ju 1977:16) Sjömanspensionsutredningen (K 1979:06) Sjörätt, panträtt

Sjöijänslgöring, ersätlning under beredskap och krig Skadeersättning, naturkatastrofer Skadeståndsregler, datalag-skadeståndslag Skadeverkningar, boxning Skatteavräkningssakkunniga (B 1981.06) Skatteförenklingskommittén (B 1982:03) Skatteindrivningsutredningen (B 1981.02) Skatter

Alkoholdrycker, införsel

Fordon, eldrivna

Företagsskatter

Grundgarantier

Indrivningslag

Kulturarbelen

Kyrkliga kommuner

Löntagare

Processföring, säkerhetsåtgärder

Sjöfarten

Tjänstepensioner

Underskotlsavdrag

Uppfinnare

Utjämningsbidrag

Ägarlägenhetssystem

Värnpliktsersällning, krig Skattetilläggsutredningen (Fi 1975:06) (SU) Skatteutjämningsbidrag, kyrkliga kommuner Skatteutjämningssyslemet, statistik och kalkylmetoder, grundgarantin Skatteutredningen Skidbackar, säkerhet Skingringsförbud Skogsbruk, kemiska medel Skolfrågor

Fritidsverksamhet, yngre skolbarn

Författningsfrägor

Handikappade elever

Huvudmannaskapsfrägor

Kommuner - Landstingskommuner

Miljöfrågor

Opinionsbildning, drogkulturen

Tilläggsdirektiv, vissa utredningar
..             Skolförfaltningsulredningen (U 1979:12)

 

S9

 

S 19

 

S9

 

Fö 4

 

S3

 

B 24

 

S 1

 

S9

 

S19

 

S26

 

Ju 40

 

Fö 7

 

UD I

 

Kn6

 

S9

 

U36

1982:66

Kn 14

 

K6

 

K6

 

Ju 20

1980:81

K3

1981:54

Ju 28

 

Fö 8

 

Kn 12

 

Ju 11

1980:82

Jo 14

 

B 32

1982:16

B 35

1982:24

B 28

1980:89

S21

 

B8

 

B 20

1982:28

B 23

 

B 36

1980:89

B21

 

Kn 16

1980:91

B 35

1982:24

B3

 

K6

 

B5

1982:22

B 26

 

B21

 

Kn 16

 

Ju 39

 

Fö 8

 

B 4

 

Kn 16

1980:91

B 23

 

B2

 

Kn7

 

B3

 

Jo 13

 

S38

1982:77

U 17

 

U7

 

U 18

 

Kn 14

 

U 16

 

S 16

1981:6

U 14

 

U 17

 

 

Sakregister

Del I

Del II

 

Skuldebrev, konvertibla Skydd för förelagshemligheter Skyddsrumsutredning, 1975 års (SkrU-75) Sloliel, kungl. museiverksamhet Smillskyddsulredningen (S 1982:02) Småhusområden, skyddsrumsbyggande Snabbvinsatser, försäljningsförbud Social forskning

Sociala konsekvenser, övergång från hyresrätt till ägarlägenhetssystem Socialavgifisutredningen (S 1981:04) Socialberedningen (S 1980:07) Socialdatautredningen (S 1980:04) Socialdepartementets sjukvårdsdelegation (S 1966:39) Socialförsäkringsärende, väntetid vid besvär Socialnämnder, arkiv, gallringsbeslämmelser Socialtjänsten

Abortlagen, tillämpningsanvisningar

Dokumentation, bestämmelser

Familjerådgivning

Medicinska arkiv, gallringsbestämmelser

Äldreomsorg Sockernäringen, framtida omfattning, inriktning, organisation och struktur

Solnautredningen (B 1978:06)             ■

Sparavdrag

Specialistutbildning, utländska läkare Splitter, skyddsrumsfrågor Spri se sjuk- och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut

Språk- och kulturarvsuiredningen (U 1981:04)
Språkkunskaper, utländska läkare                   , ,       .

Slabspastorer

Stadsförnyelse, Europarådels stadsförnyelsekampanj Stadsförnyelsekommiltén (Bo 1979:04) Slandardiseringsulredning (11977:10), 1978 års Stat-kommungruppen (Kn 1980:03) Stal och kommun, tillämpad planering i krig och fred Staten som förmånstagare, testamenlariskt förordnande av Florence Stephens Statens rätt, indrivningsfordran Statistik

Datalagens tillämpning

Konlokortsutveckling

Läkemedel och läkemedelsbiverkningar, medicinska arkiv, gallringsbestämmelser

Rennäringen

Skatteutjämningssyslemet

Statlig Statislikulredningen(E 1980:02) Statlig fondförvaltning, översyn Statlig rekreations- och luristpoliiik Statlig representation, atkoholbegränsning Statlig statistik

Statlig tillsyn av kommunal och landstingskommunal verksamhet Ställiga person- och adressregister (SPA R) Statsbidrag, familjerådgivning

Statsbidrag, regler för beskattning                         ,

Slalsföretagskoncernen

Statsförvaltningen, högre chefsutbildning Statssekreterare, pensionsrätt Slatsskuldspolitik Stiflelseulredningen (Ju 1975:01) Stockholms tunnelbana, bevakningsuppgifler

 

E 13

 

Ju 34

 

Fö 1

 

U 10

 

S32

1982:7

Fö 1

 

S2I

 

S2

 

Ju 39    .

 

S30

1981:29

S22

1981:55

S20 .

 

S 1

 

S25      -   .

 

S20

 

SIS

 

S20

 

S24

 

S 19

 

8 27

1980:93

Jo 16

 

B 11

 

B2

 

S28

1981:1

Fö 1

 

U26

1981:49

S28

1981:1

Fö 7

 

Bo 10

 

Bo 9.

 

16

 

Kn 14   .

 

Fö 1

 

B 17

 

B 28

1980:89

Ju 11

1980:82

E 12

 

S 19

 

Jo 12

 

B 23

 

E 10

1981:67

E 10

1981:67

E9

 

Jo 12

 

S21

 

E 10 .

 

Kn 14

 

Ju 11

1980:82

S24

 

B 22         .

 

E13

 

12

 

B 18

 

B 25

 

Ell

 

Ju 8   .

 

Ju 47

1982:23

427

 

Skr. 1982/83:103

Del I

Del II

 

Särskild utredare (S 1982:01) för översyn av vissa beredskapsfrågor  -S 31

Stockholmsutredningen (K 1980:02)

Straff, datalagstiftning, brottsbalk

Straffrätt

Strafföreläggande vid rattonyklerhet

Stridstedningssystem, A DB-frågor

Stridsmedel, kemiska, skyddsrumsfrågor

Strålning

Byggnader

Livsmedel

Skyddsrum, radioaktiv Slämpelskatleutredningen (B 1977:06) Stödverksamhet, förnybara energikällor Stöldulredningen (Juj980:02)

Svensk industri, konsekvenserna av inhemsk resp. utländsk fiygplansproduktion

Svenska delegationen (U 1976:11) av finsk-svenska utbildningsområdet

Svenska Industrietablerings A B (Svetab), statligt riskkapital
till små och medelstora förelag
Svenska kyrkans församlings- och pastoralsförbund
Sveriges Folkpensionärers Riksförbund (SFRF)
Sveriges Lokalradio AB (LRAB), försöksverksamhet närradio, när-
TV                                                                                                                            ■                        ■
Sveriges Radio A B (SR), försöksverksamhet med närradio-när TV
Sveriges arbetsterapeuter. Förbundet, legitimations- och
behandtingsbestämmetser

Sveriges livsmedelshandlareförbund (SSLF), straffsatsen för bulikslillgrepp

Sveriges medlemskap i Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB) Sydafrikakommittén (H 1980:04)

Synskadade, dagslidningsdistribulion

Sysselsättning, aUernativ, försvarsmaterielindustrin

Sysselsättning, invandrare

Sysselsättningseffekter, dalateknikens utveckling

Sysselsättningsfrågor, äldre

Svslemupphandling. försvarsmateriel

Sårbarhelsberedningen (Fö 1981:02) (SÅRB) ■

Säkerhetspolitik, civilmotslånd

Säkerhetspolitik, inriktning

Säkerhetsåtgärder, skalleprocessen

Särskild placeringsplikl, kreditpoliliken

Särskild utredare (K 1979:06) av sjömanspension genom

kollektivavtal

 

K5 -

 

Ju II

1980:82

Ju 30

1981:5

Ju 40

 

B 24

 

Fö 1

 

Jo 8

 

Jo 28

1982:17

Fö 1

 

B 9

 

I 12

1980:92

Ju38-

 

Fö6

1980:87

U3

 

E 13

 

Kn 16

1980:91

S27

1980:93

U9.

 

U9

 

S26

 

-Ju 38

 

H4

 

H5

1980:86

 

1981:71

U23

 

19

 

A 2

 

A 12

 

A9

 

Fö 9

 

Fö 13

1981:48

Fö 11

1980:90

Fö 2

 

B 3

 

E 12

 

K 3

1981:54

 

428

TFD se iransportforskningsdetegalionen

TUREK se utredningen om den statliga rekreations- och

turisipoliliken

TV-kamera. övervakning

TV-program, närradio

TV-program, upphovsrättsfrågor                    i

TV-system, ny teknik

TV-system, texl-TV, principer och riktlinjer

TV-övervakning, lagen om, ADB-frågor

Talbokskommittén (U 1979:02)

Tandvårdsutredning, (S 1978:01) 1978 års

TaxeringskontroU

Taxestruklur, hamnväsendet

Teknikimporkommitlén (I 1979:14)

Teknologiöverföring, Sydafrika

Teledata. bibioteksverksamhel

 

Ju 23

1981:10

U9

 

Ju 9

 

U 14

 

B 24

 

Ju 11

1980:82

U 11

 

S7

 

B 27

 

K6

 

1 II

1982:79

H 5

1980:86

U20

 

 

Sakregister

Del I

Del II

 

Teledata. principer och riktlinjer

Tetefona vtyssning

Telex

Terminologi, indrivningstagstifl ningen

Terminologi, sjölagen

Terrorangrepp mol befolkningen

Testamenlariskt förfarande titt förmån för staten

Texl-TV. principer och riktlinjer

Tittslåndsprövning-anmätningsförfarande, dalalagen

Tittsyn. personregister

Tittsyn.siagen

Tillämpning av tagen om liltfältigt omhändertagande av

berusade personer

Tjänsteansvarskommittén (Ju 1979:13)

Tjänstepensioner, beskattning

Tjänstgöring, värnpliktiga, förmånssystem

Tomtparkeringsutredningen (K 1978:10)

Tolaijörsvar, civilmotstånd

Totalförsvaret, behov av skyddade sjötransporter vid krig och

krigsfara

Totalförsvarels utveckUng

Trafik, Stockholmsregionen

Trafikkonlrotter, effeklivare

Trafiknyklerhetsbrott, bevismedel

Trafikpolitik

Kollektivtrafikens förbättring

Sjöfartens roll Traktamentsbeskaltningssakunniga (B 1978:02) Transport

Farligt gods

Internationella transporter

Kapacitet, krig och krigsfara

Kollektivtrafik

Luftföroreningar Trädgärdsnäringsutredning (Jo 1974:09), 1974 års Tunnelbanan i Stockholm, bevakningsuppgifiler Turislpoliiik, statlig Tvångslicens, upphovsrältsfrågor Tvångsmedetskommillén (Ju 1978:06) Tvångsåtgärder, missbrukare Tätorter, kollektivtrafik Tätorter, skyddsrumsbyggande

 

B 24

 

Ju 23

1981:10

Ju 23

1981:10

B 28

1980:89

Ju 20

1980:81

Fö 2

 

B 17  ,

 

B 24

 

Ju 11

1980:82

Ju II

1980:82

Ju 8

 

Ju 22

 

Ju 37

 

B 5

 

Fö 8

 

K 2

 

Fö 11

1980:90

K6

 

Fö 2

 

K 5

 

Ju 40

 

Ju 40

 

K4

 

K 6

 

B 10

1982:32

K II

1982:1

K 12

1982:6

K6

 

K4

1981:74

Jo 6

 

Jo 1

 

Ju 47

1982:23

Jo II

 

Ju 9

 

Ju 23

- 1981:10

S22

1981:55

K4

 

Fö 1

 

u

U-80 se underhåUsulredning, 1980 års U-kredilulredningen (UD 1982:01 U-länder

Kreditgivning

Läkemedelssamarbete

Nedrustningsfrågor UBL se uppbördslagen UHA se universitets- och högskoleämbetet U MOF se sakkunniga för all leda visst utrednings-och utvecklingsarbete ifråga om metoder för märkning av olja i fartyg UNCTA D-konferens. internationeUt täkemedetssamarbeie UNESCO. ADB-system USIK se utredningen om sjukvården i krig USS se utredningen om säkerhelsåträder m .m. i skalle­processen

UTR se utredningen om lolalförsvarets ledning i regerings­kansliet UVO se utredningen (A 1979:05) om vapenfriorganisalionen

UD4

UD4. H 4 S8 UD 2

S8 B 24

1982:37 1982:37

429

 

Skr. 1982/83:103

430

Ubåtsskyddskommissionen (Fö 1982:11) UnderhåUsfondsutredningen (Bo 1978:05) UnderhåUsulredning. 1980 års (Fö 1980:04) (U-80)

Underrättelseförfarande, narkolikaspaning Underskoiisavdragsulredningen Underställning av avlat UndersläUningsförfarandel, stat-kommun Undersökningsorgan, allvarUga olyckshändelser Undersökningsplikt, allmänt mål Undersökningsplikt, viss egendom Ungdom, överlåtelse av alkohol lilt Ungdomsråd. Statens

Opinionsbildning mot drogkulturen Ungdomsvård, psykisk Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ)

Högskoleorganisationen, uppföljningsfrägor

Kyrkomusikerulbildning

Medicinska arkiv, gallringsbestämmelser Uppbörd

Utgiftsskattesystem Uppbördslagen (UBL) Uppbördssyslem i krig, värnpliklsersättning Uppdrag (Jo 1982:05) att förhandla om avtal rörande finansiering av driften vid Norrvikens trädgårdar Uppfinnare, skatter och avgifter Uppföljningskommittén (U 1979:03) Upphandling, försvarsmateriel

Upphovsrättsliga frågor, undervisningsområdet (A UU-sakkunniga) Upphovsrältsutredningen (Ju 1976:02) Upplysningscenlrat, Statens (UC)

Informationsberedskap Upplåning, utomlands, kreditpolitik Upplätelseform, bostäder Uran

Energimarknader Urvalskriterier, gallring, socialtjänstens register Utandningsluft som analysobjekt, irafiknykterhetsbrott Utbildning

Civilmilitär personal

Datateknik

Flyglärare

Folkrättens regler under krig, neutralitet och ockupation

Företag

Högre chefer, statsförvaltningen

Konservatorer

Kyrkomusiker

Läkare, utländska

Piloter, civil luftfart

Samer

SIPU

Värnpliktiga, civila totalförsvarsfunklioner

Äldreomsorg, personal Utbildningsekonomiska utredningen (U 1981:03) Utbildningsnämnd, civil pilotutbildning Ulgiflsskallekommittén(B 1981:04) UOämningssyslem. kyrkliga kommuner Utlandsverksamhet, banker Utlänningar, särskilt skydd Uttåningsregtering. kreditpoliliken Utpasseringskontroll, känsliga arbetsplatser Utredningen (A 1979:01) om information rörande arbetsmiljörisker (INR.4)

Utredningen (A 1980:03) om kontroll av hybrid-DNA-teknikens användning

 

Del I

Del II

Fö 24

1982:86

Bo 5

 

Fö 10

1980:88

 

1982:2

Ju 23

1981:10

B 26

 

B2

 

Kn 14

 

Kn 18

1981:12

B 28

1980:89

Ju 41

 

S 16

1981:6

S 16

1981:6

S24

 

U 12

1981:13

Kn24

1980:85

S 19

 

B 30

1981:14

B 28

1980:89

Fö 8

 

Jo 30

 

B21

 

U 12

1981:13

Fö 9

 

U 1

 

Ju 9

 

Fö 12

1981:15

E 11

 

Ju 39

 

113

1981:8

S20

 

Ju 40

 

Fö 3

 

B 24

 

K 7

 

Fö 5

 

A 10

 

B18

 

U 15

 

Kn-15

1980:85

S28

1981:1

K7

 

U4

 

B 37

1982:10

Fö 2

 

S27

1980:93

U25

1981:30

K 7

 

B 30

1981:14

Kn25

1980:91

E3

1981:46

A 12

 

E 11

 

Ju 23

1981:10

A8

A II

 

Sakregister

Del I             Del II

Utredningen (A 1980:05) om kartläggning av arbetsmarknaden för
korttidsanställda på konlorsområdet                             A 13

Utredningen (A 1980:06) om arbelsmarknadspolitisk styrning av
byggnadsverksamheten                                               A 14

A 19

1982:18

A2I B 25

1982:31

331

1981:35

B 34

1982:33

B 36

1982:47

B 37 B 39

•1982:10 1982:81

Bo 7 Bo 14 .

1981:57

E8 E9

 

E 13 E 14 B2

1982:5

B 3 E2 B5 Fö 4 Fö 7 Fö 9 Fö 16

1981:11 1982:22 1982:15

1982:29

Fö 18

1982:35

Fö 22 H 1

1982:70

H6

H7

1981:58 1982:12

H9

1982:20 1982:53

H 10 H 11

1982:54 1982:55

I 18 121

1981:43 1982:38

122 . ■ Jo 2

1982:68

Jo 11

1982:51

Jo 12 Jo 14

 

Utredningen (A 1982:01) om ny myndighetsorganisation för vapenfriutbildningen (O VU)

Utredningen (A 1982:03) om förhållandet mellan tryckfrihets­förordningen och medbestämmandelagen Utredningen (B 1980:04) om pensionsrält Utredningen (B 1981:05) om viss översyn av gällande upphandlingsbeslämmetser

Utredningen (B 1982:02) med uppdrag all se över nuvarande ställiga kredittider, m. m.

Utredningen (B 1982:04) om beskattningen av aktiebolagens utdelade vinster

Utredningen (B 1982:05) med uppdrag att se över och läna förslag om en ökad decenlralicering av den personalutbild­ning som SIPU bedriver

Utredningen (B 1982:07) om datafiöden över Sveriges gränser Utredningen (Bo 1979:02) om planmässig sanering efter induslrinedläggningar

Utredningen (Bo 1981:01) om sekrelessgranskning av kartor Utredningen (E 1979:03) angående översyn av den stattiga fondförvaltningen m. m.

Utredningen (E 1980:01) om jordbrukels kapitalförsörjning Utredningen (E 1980:05) om de små och medelstora förelagens finansiella silualion

Utredningen (E 1982:01) om bankanknuina ohligationsfonder Utredningen (Fi 1972:06) om underställning av avtal Utredningen (Fi 1973:01) om säkerhetsåtgärder m. m. i skatleprocessen.(USS)

Utredningen (Fi 1975:03) om lönlagarna och kapitaltillväxten Utredningen (Fi 1976:02) om beskattning av tjänstepensioner Utredningen (Fö 1978:05) Hälso- och sjukvård i försvaret (HSF) Utredningen (Fö 1980:01) Religionen iförsvaret Utredningen (Fö 1980:03) om försvarsupphandling Utredningen (Fö 1982:03) om lilUrädesskydd Utredningen (Fö 1982:05) om översyn av den fiygtekniska UlveckUngen i Sverige

Utredningen (Fö 1982:09) om totalförsvarels ledning i regeringskansliet (UTR)

Utredningen (H 1978:03) om import- och exporlförfattningar Utredningen (H 1981:01) om kommerskollegiels tolk- och iranslaiorverksamhet

Utredningen (H 1982:01) om konsumentombudsmannens stäUning Utredningen (H 1982:03) rörande frågor om beredskapslagring på energiområdet

Utredningen (H 1982:04) för prövning av det löpande oljelagringsprogrammet

Utredningen (H 1982:05) om beredskaps- och fredskrislagring Utredningen (11981:07) om alternativa former för stalsslödd kreditgivning

Utredningen (11982:01) om RPP-systemet Utredningen (1 1982:02) om vissa frågor inom mineralområdet (FR I MO-utredningen)

Utredningen (Jo 1976:06) om översyn av mitjöskyddslagsliflningen Utredningen (Jo 1979:07) om den stadiga rekreations- och turisi­poliliken (TUREK)

Utredningen (Jo 1979:08) om rennäringens ekonomiska förhållanden

Utredningen (Jo 1979:10) om boxningens skadeverkningar
Utredningen (Jo 1980:05) om återvinning av vissa
dryckesförpackningar                                                  Jo 17              1982:9

431

 

Skr. 1982/83:103

Del I             Del II

432

Jo 19

Jo 23

1981:20 1981:45

Jo 24

1981:61

Jo 25

1981:69

Jo 26 Jo 28. Jo 29 Jo 31

1982:11 1982:17 1982:59 1982:69

Jo 32

1982:72

Jo 33 Ju 7 Ju 16 Ju 34 Ju 35

1982:73

Ju 40 Ju 41 Ju42 Ju 45

1980:83 1981:72

Ju 47

1982:23

Ju 48

1982:52

Ju 49

1982:84

K 12

1982:6

K 13 Kn 13 Kn20 Kn 222)

1982:50

1982:49 1982:87

Kn 232) S3

1982:88

Utredningen (Jo 1981:02) av verksamhel och organisation m. m. vid statens veternärmedicinska anslall och statens lanlbrukskemiska laboratorium

Utredningen (Jo 1981:07) om försörjningen med gödselmedel Utredningen (Jo 1981:09) om översyn av lagstiftningen om ägofred

Utredningen (Jo 1981:10) om översyn av den eftergymnasiala skogtiga utbildningen

Utredningen (Jo 1982:01) om samordning av vissa resurser vid lantbruksnämnderna, skogsvårdsslyrelsen och den lokala fiskeriadministrationen

Utredningen (Jo 1982:03) om bestrålning av livsmedel Utredningen (Jo 1982:04) om redovisning av miljökvalitet Utredningen (Jo 1982:06) om koncessionsrenskölset Utredningen (Jo 1982:07) om forskning och forskarutbildning m. m. inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde Utredningen (Jo 1982:08) om översyn av livsmedels­forskningen m.m.

Utredningen (Ju 1974:14) om reklam i videogram (RIV) Utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt Utredningen (Ju 1979:09) om skydd för förelagshemligheler Utredningen (Ju 1979:10) om internationeUa faderskapsfrågor Utredningen (Ju 1980:05) om alkoholutandningsprov som bevismedel vid irafiknykterhetsbrott

Utredningen (Ju 1980:06) om godlrosförvärv av stöldgods m. m. Utredningen (Ju 1980:07) angående domsiolsadministrationen Utredningen (Ju 1981:04).om artificiella inseminationer Utredningen (Ju 1982:02) om effekterna av all använda ordningsvakter för vissa bevakningsuppgifler i tunnelbanan i Stockholm

Utredningen (Ju 1982:03) med uppdrag all göra en översyn av 10 kap. 5 § regeringsformen

Utredningen (Ju 1982:04).om en översyn av riksåklagarens kansli

Utredningen (K 1982:02) om Sveriges inlernalionella transporter

Utredningen (K 1982.03) för överläggningar om Bromma flygplats

Utredningen (Kn 1979:08) om kommunal kompenlenstagsliflning Utredningen (Kn 1982:02) om export av kommunalt kunnande Utredningen (Kn ) för översyn av den kommunala bosladsprocessen m.m. under beredskaå och krig Utredningen (Kn )för genomgång av regelbeslåndel rörande svenska kyrkan

Utredningen (S 1976:05) om sjukvården i krig (USIK)
Utredningen (S 1977:04) om narkotikamissbrukets omfattning
(UNO)                      .                                                 54

Utredningen (S 1977:21) om de homosexuellas silualion i
samhället                                                                    S 6

Utredningen (S 1982:03) om ansvar och uppgifter inom

socialstyrelsens beredskapsområde                              S 33               1982:8

Utredningen (S 1982:05) om dösbegreppet                   S 35               1982:61

Utredningen (S 1982:07) av de statliga insatserna för alkoliol-

och narkotikainformalion                                              S 37               1982:75

Utredningen (U 1978:14) om förulsättningama för en närmare samverkan mellan livrustkammaren och

övrig museiverksamhet inom Kungl. Sloliel (Sloiisulredningen)      U 10

Utredningen (U 1979:07) om den civila flyghistoriska
museiverksamheten                                                    U 14

Utredningen (U 1979:15) med uppdrag all utreda frågan rörande
den jramlida verksamheten vid Stiftelsen Drottningholms
tealermuseum m. m.                                                    U 19

Utredningen (U 1980:02) om orlnamnsverksamheten i riket          U 21

Utredningen (U 1980:03) om den framlida hälso- och sjukvården
saml molionsidrotien för studerande                              U 22

 

Ulredningen.(U 1980:08) om dagstidningar för synskadade Utredningen (U 1981:03) om utbildningens och forskningens uppgifter i strävandena all förbättra den svenska ekonomins utveckling- och konkurrenskraft

Utredningen (U 1981:06) om översyn av användningen av studieomdöme som urvalsgrund vid antagning litt högskole­utbildning

Utredningen (U 1982:01) för utredning av frågor om samverkan mellan de cenirala museerna

Utredningen (U) om annonsbladen ocli dagspressen Utredningen (UD 1978:02) om utrikesrepresentationen Utredningen (UD 1982:01) för utvärdering av sys lem för . förmånlig kreditgivning lilt U-länder (U-kredilulredningen) Utrikespolitik, analys av utvecklingen Utrikesrepresentationen Utvecklingsbanker

Afrikanska (ADB)

Asiatiska (ASDB)

Interamerikanska (IDB) Utvecklingsländer

Internationellt läkemedelssamarbete

Nedrustningsfrågor Utvecklingsländer, sjukvårdspersonalulhildning Utvärdering av aborttagstiflningen

 

 

Sakregister

Dell

Del II

U23    .

1981:31

U25

1981:30

U28

1981:59

U29

U 372) UD3

1982:85

UD4 Fö 2 UD 3

1982:37

H4 H4 H4

 

S8 UD2 S28 S 18

1981:1

 

VFK-82 se värnpliktsförmånskommitté. 1982 års

VFU se värnpliktsförmånsutredningen

VIK se värnptiklsinfiylandekommillén

VPM-utredningen (É 1979:02)

Vagnskadeersättning

Vatlagskommitié. 1978 års (Ju 1978:01)

Vatulakommillén (E 1977:03)

Valutapolitik - valutakontroll - kreditpolitik, sambandsfrågor

Vatularegtering

Vapenfria tjänsteplikliga. förmånssystem

Vapenlöst motstånd

Varuhandeln, konlokorlsjrågor

Varumärkesulredningen (Ju 1974:10

Varuprovningskommittén (H 1979:05)

Vidareutbildning, utländsk sjukvårdpersonat

Vidareulbildningskommillén (S 1982:04)

Viggensystem. fiygplansanskaffning

VillabeskaUning

Villkorlig frigivning

Vilt- och jaklvårdsfrågor

Vinslandelslän

Vinstberäkning, koncernföretag

Vinslpåtägg. upphandling, försvarsmateriel

Viteskommillén (Ju 1979:01)

Vuxenutbildning, kommunal

Vuxna missbrukare, vård ulan samtycke

Våldtäkt, åtalsfrågor

Vård av anhörig

Vård av barn. ersättningsregler

Värd ulan samtycke, socialtjänst- och sjukvårdslagstiftning

Vårdpersonal

Vägtrafikskatteutredningen (B 1977:05) Vänlelider, sociatförsäkringsärende Värdepappersmarknaden

 

E7

 

Ju 5

 

Ju 21

1981:38

E4

 

E 11

 

E4

 

Fö 8

 

Fö 11

1980:90

E 12

 

Ju 6

 

H3

 

S28

1981:1

S34

1982:48

Fö 6

1980:87

B 26

 

Ju 30

1981:5

Jo 3

 

E 13

 

B 12

 

B 15

 

E2

1981:11

Fö 9

 

Ju 27

 

U6

 

S22

1981:55

Ju 12

 

S 15

 

S23

1982:14

S2I

 

S22

1981:55

S2

 

B8

 

S25

 

E7

 

433

 

Skr. 1982/83:103

Del I             Del II

Värmemätningsutredningen (Bo 1979:03)                     Bo 8

Värnplikiförmånsulredningen (Fö 1980:02) (VFU)          Fö 8

Värnpliktsförmånskommitté (Fö 1982:01) 1982 års (VFK-82)                 Fö 14     1981:68

Värnpliklsförsvar. mobiliseringssäkerhel                       Fö 2

Värnpliktslagen, jörmånssystem                                  Fö 8

Värnpliktssjukvård                                                     Fö 4
Värnpliktsverkel (VPN), journaler från inskrivningsärenden,

galtringsbestämmetser                                                S 19

Y

Yrkesutövning, hälso- och sjukvårdsområdet, legitimations- och

behörighetsbestämmelser                                           S 26

Yttrandefrihelsutredningen (Ju 1977:10)                       Ju 18

Äganderätt lilt lägenheter i fierfamiljshus                      Ju" 39

Ägarlägenhetssystem, identifiering och registrering       B 15

Ägarlägenhetsutredningen (Ju 1980:04)                        Ju 39

Äldrearbetskommittén (A 1979:02)                              A 9

Äldreberedningen (S 1981:01)                                     S 27                1980:93

Äldreomsorg                                                              S 2

Åldres intresse av arbete efter pensionering                 A 9

Arendebalans, försäkringsdomstolar                             S 25

Årendeomfiyttning, socialnämnder, gallringssynpunkter S 20

ö

OEF se överstyrelsen för ekonomiskt försvar

Överbefälhavaren (ÖB)

JAS-system                                                              Fö 6                 1980:87

Militära själavärdens organisation                              Fö 7

Perspeklivplan                                                         Fö 2      '

1) Ledamöter m. fl. ej utsedda

2) Särskild utredare ej utsedd

434

 

Innehåll

Bilaga 2, Kommiltéberätielse 1983

Direktiv som inte tidigare redovisats i kommitléberättel­sen

1981  års direktivserie  ..................................               3

1982  års direktivserie  ..................................              69

Kronologiskt register i departementvis ordning   ....   393

Enbart kronologiskt register .......................             397

Sakregister  ................................................             401

Skr. 1982/83:103 Del II

435

 

''%>