Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion
1982/83:2070
Bertil Måbrink

Åtgärdsprogram för sysselsättningen i Söderhamns kommun

Av en rapport från ett forskningsprojekt vid KTH gällande bl. a. näringsliv
och sysselsättning i Söderhamns kommun framgår följande: Vid en
optimistisk prognos rörande sysselsättningsutvecklingen slutar denna på en
minskning av industrisysselsättningen fram till 1990-talet med nära 50 %.
Det innebär att 2 000 jobb skulle försvinna inom tillverkningsindustrin.

Efter att prognosen från KTH presenterats har följande hänt i Söderhamns
kommun.

1. Beslut har fattats att lägga ned massaindustrin i Marmaverken.

2. Stora Kopparberg vill inleda förhandlingar om avveckling av massatillverkningen
i Sandarne.

3. Produktionen av porös board i Ljusne skall upphöra.

4. Ericssonkoncernen är i full färd med att kraftigt minska antalet
anställda vid enheten i Söderhamn.

Detta betyder att forskarrapportens prognoser tyvärr håller på att bli
verklighet tidigare än beräknat. Den utveckling eller rättare avveckling av
den industriella verksamheten som sker i Söderhamns kommun är helt
oacceptabel. Söderhamns kommun har skogs- och träindustri som industribas.
Stora Kopparberg är en dominerande ägare som har tillgång till stora
skogsarealer och vattenkraft inom kommunen.

1975 köpte Stora Kopparberg Bergvik och Ala där bl. a. massafabrikerna i
Vansätter, Bergvik och Sandarne ingick. Ledningen för Stora Kopparberg
lovade vid detta köp att verksamheten i de industrier som ingick i köpet
skulle vara kvar. Man lovade t. o. m. att installera ett pappersbruk i
anslutning till massatillverkningen i Sandarnefabriken. Detta skulle innebära
ca 200 nya jobb. Några år efter dessa fagra löften kom besked om att lägga
ned produktionen i Vansätter. Stora Kopparberg upprepade då sitt löfte om
att de som blir arbetslösa i Vansätter skall få arbete när det nya
pappersbruket blir färdigt i Sandarne. Man var också så generös att man
utlovade stöd för ersättningsindustri till Vansätter.

Man lovade när den hårda boarden lades ned och man signalerade att lägga
ned den porösa boarden att bygga upp ett träcentrum som skulle ge 200 nya
jobb. Det enda som hittills blivit verklighet är det träcentrum, som innehåller
ett hyvleri och en komponentfabrik. Men redan nu är dessa två verksamheter
i riskzonen. De 200 nya jobben har hittills inte blivit verklighet. Situationen
för pappersbruket i Sandarne har nu i stället blivit att företaget vill lägga ned
produktionen av oblekt massa i Sandarne.

Jag vill utan överdrift påstå att alla de löften om nya industrier och nya jobb

Mot. 1982/83:2070

som Stora Kopparberg har strött omkring till kommuninvånarna, till de
fackliga organisationerna och de anställda har varit falska.

Stora Kopparberg har bedrivit en medveten politik som gått ut på att förse
sig med stora skogsarealer samt få tillgång till vattenkraft. Den industriella
verksamheten har koncernen successivt avvecklat.

I Söderhamns kommun kan man faktiskt få uppleva hur hänsynslöst
kapitalismen går fram. Det är svårt att finna något argument som talar för att
Stora Kopparberg skulle agera utifrån vad som är bra för samhället, för
människorna. Inte heller kan Stora Kopparberg beskyllas för att det ligger
samhällsekonomiska kalkyler bakom deras härjningar i Söderhamns kommun.

Deras beslut om att lägga ned produktionen av oblekt massa i Sandarne
vittnar om koncernens ”kriminella” handlingar. Stora Kopparberg motiverar
nedläggningen med att ingen vill köpa oblekt massa. Detta är lögn, det
finns faktiskt köpare. Det är också märkligt att man avhänder sig en
produktionsmetod som är ekonomiskt långt fördelaktigare än exempelvis
produktion av blekt massa.

Energi- och vedåtgången är mindre och dessutom är produktion av oblekt
massa skonsammare mot miljön. Det är samhällsekonomiskt lönsamt att
fortsätta driften i Sandarne och det är dessutom helt möjligt att också förädla
massan på platsen.

I anslutning till Sandarnefabriken finns en kemisk tillverkning av harts.
Med tanke på den ringa träkemiska verksamheten i vårt land borde det vara
möjligt att bygga ut träkemin. Då det nu finns en viss sådan verksamhet i
Sandarne borde en komplettering och utbyggnad ske där. Det är helt möjligt
att exempelvis av restprodukterna från massaindustrin tillverka olika slags
limmer. I dag importerar vårt land lim.

Det befintliga träcentrum som finns i Ljusne kan mycket väl byggas ut och
bli av det format som Stora Kopparberg tidigare lovat. Det finns yrkeskunnande
och det finns råvara på platsen.

Ericssonkoncernens nedskärningsplaner är oacceptabla. Koncernen har
de senaste åren redovisat miljardvinster. Ericssons har en alltmer svällande
utlandssektor och en alltmer krympande sektor i Sverige. Ericssons bör
åläggas att svara för ersättningsjobb i Söderhamn, och dessutom bör deras
utlandsinvesteringar begränsas.

Helt klart är att Söderhamns kommun inte i fortsättningen kan förlita sig
på att storfinansen skall garantera den industriella utvecklingen i kommunen.
Regering och riksdag måste ta detta ansvar. Följande åtgärder måste
vidtas:

1. Sandarne bör utvecklas till ett träkemiskt centrum för tillverkning av
olika kemiska produkter.

2. Produktionen av oblekt massa i Sandarne bör behållas och förädlingssidan
byggas ut.

Mot. 1982/83:2070

3. Söderhamnsregionen bör ifrågakomma vid utlokalisering eller nylokalisering
av statlig industri- eller förvaltningsverksamhet.

4. Ericssonkoncernen bör åläggas att svara för ersättningsjobb till
Söderhamn.

5. Skogsafall bör tillvaratas för energiändamål.

Med hänvisning till det anförda föreslås

att riksdagen hos regeringen hemställer om nödvändiga förslag och
åtgärder för ett industriellt och sysselsättningspolitiskt handlingsprogram
för Söderhamns kommun.

Stockholm den 25 januari 1983
BERTIL MÅBRINK (vpk)

1* Riksdagen 1982/83. 3 sami. Nr 2068-2077