TU 1982/83:9

Trafikutskottets betänkande
1982/83:9

om anslag till Telekommunikationer (prop. 1982/83:100, bil. 8)
SJÄTTE HUVUDTITELN
T elekommunikationer

Teleanläggningar m. m. Regeringen har i proposition 1982/83:100 bilaga 8
(kommunikationsdepartementet) under avsnittet H. Telekommunikationer
(s. 121-125) föreslagit riksdagen att till Teleanläggningar m. m. för budgetåret
1983/84 anvisa ett reservationsanslag på 1 886 800 000 kr.

Motionerna

I motion 1982/83:623 av Rune Torwald och Ulla Tillander (båda c) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs beträffande vikten av att nyinstallerade AXE-stationer samtidigt
förses med utrustning för telefonlarm.

I motion 1982/83:1407 av Christer Eirefelt m. fl. (fp) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en översyn av televerkets ansvarsområde i enlighet med
de riktlinjer som angivits i motionen.

I motion 1982/83:1417 av Björn Körlof (m) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna behovet av en revidering av författningarna
på detta område, så att televerket får större möjligheter till differentiering av
sina licensavgifter.

I motion 1982/83:1429 av Börje Stensson (fp) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär sådana initiativ att samtliga teleabonnenter inom Östergötlands
län återfinns i en katalogdel för länet.

I motion 1982/83:1438 av Lena Uhrsvik (s) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om uppföljning
av teletaxornas sociala konsekvenser.

I motion 1982/83:1927 av Rolf Clarkson m. fl. (m) yrkas, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att televerkets monopol på sikt enbart skall avse telenätet,
att televerkets konkurrensutsatta verksamhet skall bedrivas i aktiebolagsform
utan sammanblandning med verkets myndighetsfunktioner.

I motion 1982/83:1931 av Rolf Clarkson m. fl. (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller om en översyn av omfånget och inriktningen av
televerkets monopolställning.

1 Riksdagen 1982183. 15 sami. Nr 9

TU 1982/83:9

I motion 1982/83:1958 av Iris Mårtensson m. fl. (s) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs beträffande
lokalisering av televerkets anläggning för kreosotbehandling till Ljusdals
kommun.

I motion 1982/83:1960 av Tore Nilsson (m) yrkas att riksdagen beslutar att
hos regeringen begära en snar ändring av de företagna taxehöjningarna för
lokala telefonsamtal och - ifall så ej sker - införande av en pensionärsrabatt
beträffande de fasta telefonavgifterna och TV-avgiften.

I motion 1982/83:1969 av Marianne Stålberg m. fl. (s, m, c) yrkas att
riksdagen hos regeringen anhåller att åtgärder vidtas i syfte att utjämna
kostnaderna för telefonautomater i glesbygd i enlighet med vad som i
motionen anförs.

I motion 1982/83:2195 av Gunnel Jonäng och Gunnar Björk i Gävle (båda
c) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 1), att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att televerkets nya impregneringsanläggning bör
förläggas till Ljusdals kommun.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1982/83:2194 (c).

Utskottet

Televerkets investeringsram för innevarande budgetår uppgår till 1 648,6
milj. kr. vilket är 165,6 milj. kr. mer än vad som beräknades i föregående års
budgetproposition. Ramhöjningen har till viss del skett genom beslut om
tidigareläggning av vissa arbeten. I regeringsbeslut den 25 november 1982
höjdes dessutom ramen för att möjliggöra åtgärder som syftar till att
förbättra framkomligheten i telenätet.

För nästa budgetår föreslår televerket att investeringsramen fastställs till
1 804,6 milj. kr. Enligt verket styrs investeringsbehovet i stor utsträckning av
ökningen av antalet abonnenter och den ökande teletrafiken inom landet och
med utlandet. Övergången till ny teknik sker samordnat med den utbyggnad
som behövs för den ökande teletrafiken. Telefonstationerna moderniseras
med AXE-utrustning, som under budgetåret 1983/84 kommer att installeras
för ca 430 milj. kr. Härutöver har riksdagen med anledning av den
ekonomisk-politiska propositionen till anslaget Särskilda investeringar i
teleanläggningar anvisat ytterligare medel till bl. a. AXE-investeringar
(prop. 1982/83:50, TU 1982/83:6, rskr 1982/83:110). Av totalt anvisade 220
milj. kr. för den närmaste treårsperioden avser ca 120 milj. kr. AXE.

De investeringar som inte finansieras över stadsbudgeten beräknas av
televerket uppgå till ca 3 100 milj. kr.

Föredragande departementschefen delar i huvudsak televerkets bedömning
av investeringsbehovet för nästa budgetår. Enligt propositionen är det
angeläget att de investeringar i nätet som ingår i televerkets investerings -

TU 1982/83:9

program kan genomföras för att framkomligheten därmed skall kunna hållas
på en hög nivå. Föredraganden framhåller att verksamheten inom näringsliv
och förvaltning i allt högre grad blivit beroende av tillförlitliga telekommunikationer
och att hushållen har berättigade krav på ett väl fungerande
telefonsystem.

Enligt propositionen bör investeringsramen fastställas till 1 800 milj. kr.
för budgetåret 1983/84. Föredraganden framhåller vidare att han senare, för
att förstärka statsbudgeten, avser återkomma till regeringen med förslag om
att televerket skall göra en extra avskrivning av statskapitalet med 50 milj.
kr.

Med ianspråktagande av tillgängliga reservationsmedel samt med hänsyn
till att anslaget bör beräknas med viss marginal krävs enligt föredraganden en
medelsanvisning av 1 886,8 milj. kr.

Utskottet kan för sin del godta den av föredraganden förordade
investeringsramen för nästa budgetår. Utskottet tillstyrker vidare den
föreslagna inriktningen av investeringarna liksom anslagsberäkningen.

Avgränsningen av televerkets monopolområde tas upp i tre motioner.

I motion 1982/83:1407 (fp) yrkas att regeringen gör en översyn av
televerkets ansvarsområde. Enligt motionärerna visar televerket ointresse
att följa de riktlinjer för verksamheten som riksdagen antog år 1980.
Utgångspunkten för dessa riktlinjer var att konkurrens på lika villkor skulle
åstadkommas för ett ökande antal teletjänster. Motionärerna anser vidare
att televerket inte - i enlighet med riksdagsbeslutet - tar initiativ till
anpassning av monopolet där så är möjligt och önskvärt. Som exempel nämns
dets. k. modemmonopolet och abonnentväxlarna. Enligt motionen innebär
den naturliga ansvarsfördelningen för teletjänsterna att televerket bör
handha själva näten, medan ansvaret för tjänster, terminaler m. m. bör
befinna sig annorstädes.

Även i motion 1982/83:1927 (m) framhålls att televerkets monopol på sikt
enbart bör avse telenätet. Vidare anser motionärerna att den konkurrensutsatta
verksamheten bör ske i bolagsform med separat redovisning
varigenom dubbelrollen som myndighet och bolag inte otillbörligen kan
utnyttjas.

I motion 1982/83:1931 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om
en översyn av omfånget och inriktningen av televerkets monopolställning.
Motionärerna erinrar därvid om att utvecklingen på teleområdet går mycket
fort. De nya möjligheter som ryms inom teleteknikens område berör
yttrande- och meddelandefriheten. Det framhålls därför att det är viktigt att
dessa friheter inte blir avhängiga ett statligt monopolföretag. Motionärerna
anser att televerkets monopol bör brytas på ett antal tjänster och produkter
såsom abonnentväxlar, terminaler m. m. till telexnätet och kabel-TV.

Riksdagen beslutade i december 1980 om vissa åtgärder på teleområdet

1* Riksdagen 1982183. 15 sami. Nr 9

TU 1982/83:9

(prop. 1980/81:66, TU 1980/81:9, rskr 1980/81:132). Beslutet innebar bl. a.
en klarare avgränsning av televerkets monopolområde, att televerket får
disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret för finansiering av vissa
abonnentutrustningar, att ett holdingbolag - Teleinvest AB - inrättades som
ett helägt dotterbolag till televerket samt att larmverksamheten och
industridivisionen skulle överföras till bolag.

Utskottet anser för sin del att riksdagsbeslutet i december 1980 innebar att
förutsättningar skapades för en positiv utveckling av telekommunikationerna
i landet. Televerket gavs goda möjligheter att spela en aktiv roll i denna
utveckling samtidigt som marknaden för privata leverantörer vidgades
väsentligt genom monopolavgränsningen.

1980 års riksdagsbeslut förutsatte att monopolavgränsningen anpassas till
den tekniska utvecklingen. Så har också skett beträffande monopolet på
modemer som särskilt tas upp i motion 1982/83:1407 (fp). Modemer är den
utrustning som ger möjlighet att sända datasignaler över det vanliga
telefonnätet. Televerket har sålunda beslutat att avskaffa monopolet på vissa
typer av modemer fr. o. m. den 1 juli 1983.

Utskottet anser inte att det nu föreligger något behov av översyn av
televerkets ansvarsområde. Erfarenheterna av förutnämnda riksdagsbeslut
bör avvaktas. Självfallet gäller dock fortfarande att monopolavgränsningen
kan behöva anpassas till den tekniska utvecklingen och till de nya tjänster
som kommer att introduceras på teleområdet. För många produkter och
tjänster finns, som föredraganden framhåller, inte tillräckliga motiv för att
televerket med ensamrätt skall tillhandahålla dem. Utskottet förutsätter
därför att regeringen och televerket noga följer utvecklingen och gör de
anpassningar av monopolet som ter sig nödvändiga.

Med tanke på vad som anförs i motionerna om televerkets framtida
inriktning vill utskottet ånyo upprepa sitt tidigare uttalande att det inte kan
vara godtagbart att televerkets roll skall begränsas till att i första hand svara
för att ett väl fungerande telenät finns i vårt land. En sådan nollambition
skulle vara till nackdel för både de svenska konsumenterna och den svenska
teleindustrin. Sveriges ställning som ett av världens ledande telekommunikationsländer
kan inte heller motivera en sådan inriktning av landets
telepolitik (TU 1980/81:9). Utskottet vill understryka att en sådan nollambition
också skulle leda till sämre service och ökade kostnader för
abonnenterna i glesbygden.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1982/
83:1407 (fp), 1982/83:1927 (m) i denna del och 1982/83:1931 (m).

I motion 1982/83:623 (c) framhålls att de AXE-stationer som televerket
infört i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet saknar möjligheter till
telefonlarm vid allmän fara eller krigsrisk etc. Motionärerna anser att
resurser omedelbart borde satsas på att ta fram erforderliga tilläggskonstruktionerså
att dessa kan installeras parallellt med AXE-växlarna. Inom samma

TU 1982/83:9

totala anslagsram leder detta till en något långsammare installation av
AXE-växlar.

Enligt vad utskottet erfarit föreligger tekniska möjligheter att komplettera
de nya telefonstationerna med telefonalarmering. Kostnaderna blir dock
stora om alarmeringsmöjligheterna skall ha samma omfattning som tidigare.

Frågan hur behovet av inomhusalarmering skall lösas är föremål för
överläggningar mellan civilförsvarsstyrelsen och televerket. Därvid övervägs
även andra larmsystem än telefonalarmering. Det gäller t. ex. larm via
elnätet eller över ljudradio, eventuellt i kombination med telefonalarmering
i begränsad omfattning.

Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att möjligheten till inomhusalarmering
är en viktig fråga. Resultatet av de överläggningar som pågår
mellan civilförsvarsstyrelsen och televerket bör dock avvaktas. Enligt
utskottets mening bör därför motionen inte föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida.

I motion 1982/83:1438 (s) framhålls att det från många håll uttryckts stark
oro för konsekvenserna av televerkets nya taxesystern för äldre, isolerade eller
handikappade. En speciell grupp som riskerar fördyring är texttelefonabonnenterna.
Enligt motionären bör de nya taxornas sociala konsekvenser följas
med största uppmärksamhet.

I motion 1982/83:1960 (m) framhålls att de som särskilt drabbas av
taxehöjningarna är de svaga i samhället som pensionärer, ensamma
rörelsehindrade och sjuka. Enligt motionären är det anmärkningsvärt att
höjningen av lokalsamtalens taxor ej gjorts samtidigt för alla abonnenter.
Han anser därför att den företagna höjningen snarast bör ändras och om så ej
sker att televerket kompenserar de svagast ställda genom någon slags
pensionärsrabatt.

Den taxeomläggning som genomfördes den 12 januari 1983 innebar att
samtalstaxan tidsdifferentierades, dvs. lägre taxor tillämpas under trafiksvag
tid. Motivet för denna omläggning är att stimulera folk att telefonera på tider
då telefonnätet har god kapacitet. Därvid kan telenätet utnyttjas på ett
effektivare sätt.

Vidare infördes upprepade markeringar för lokalsamtal samtidigt som
avgiften för rikssamtal sänktes väsentligt på kvällar, veckoslut och helger.
Därmed kan en större rättvisa mellan olika abonnenter uppnås vilket i första
hand är till nytta för befolkningen och näringsliv på landsbygden, som i större
utsträckning än stadsbefolkningen är hänvisad till att ringa rikssamtal.

Utskottet anser för sin del att den nya telefontaxan getts en rimlig
utformning. Den innebär att taxorna utjämnats mellan olika delar av landet
och att televerkets behov av investeringar minskar till följd av att
telefontrafiken kan spridas ut över dygnet.

TU 1982/83:9

Utskottet förutsätter att regeringen och televerket noga studera effekterna
av de nya telefontaxorna. Något särskilt uttalande från riksdagens sida i
frågan anser utskottet inte påkallat varför motion 1982/83:1438 (s)
avstyrks.

Att upprepade markeringar för lokalsamtal inte införts samtidigt för
samtliga abonnenter beror på att televerket kan spara avsevärda belopp
genom att undvika att göra de nödvändiga omkopplingarna i de stationer som
inom kort kommer att utrustas med AXE-växlar. Utskottet som i och för sig
har förståelse för att televerket på detta sätt vill spara pengar förutsätter dock
att de nya taxorna kan införas för samtliga abonnenter utan onödig
tidsutdräkt.

Enligt utskottets mening ankommer det inte på affärsverken att fatta
beslut om socialt motiverade nedsättningar av avgifter för pensionärer eller
andra samhällsgrupper. Kostnaderna för sådana åtgärder bör inte heller
belasta verkens resultat. Frågor av detta slag får prövas i annan ordning,
exempelvis såsom f. n. sker i stor utsträckning, av berörda statliga och
kommunala myndigheter.

Av det anförda följer att utskottet avstyrker motion 1982/83:1960 (m).

I motion 1982/83:1417 (m) framhålls att ensamarbete i skogen ofta
förekommer för de självverksamma skogsägarna. För att vid dessa tillfällen
förbättra säkerheten arbetar man sedan några år med ett radiosystem kallat
skogsägarradio. Enligt motionen står avgiften inte i någon rimlig proportion
till radions utnyttjande vilket verkar hämmande på skogsägarnas vilja att
investera i radioutrustning. Det yrkas därför att författningarna på detta
område revideras så att televerket får större möjligheter till differentiering av
sina licensavgifter.

Efter beslut av regeringen har televerket fr. o. m. den 1 januari 1981
befogenhet att självt fastställa avgifterna för innehav av radiosändare (SFS
1980:808). Möjlighet föreligger således för verket att på egen hand
differentiera avgifterna därest så befinns lämpligt. Då syftet med motionen
redan synes tillgodosett anser utskottet att den inte bör föranleda någon
åtgärd från riksdagens sida.

I motion 1982/83:1429 (fp) framhålls att folk i Östergötlands mera centrala
delar har svårt att få reda på telefonnumret till personer i Ydre kommun,
beroende på att dessa abonnenter endast finns med i Jönköpingskatalogen.
Enligt motionären bör telefonabonnenter i Ydre kommun finnas med i
Jönköpingskatalogen även i fortsättningen. Till Linköpingskatalogen bör
dock fogas en bilaga där teleabonnenter inom Östergötlands län, som ej
tillhör något teleområde i länet, kan ingå.

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen behandlat frågor om telefonkatalogens
utformning och därvid uttalat att bl. a. regionalpolitiska synpunkter
talar för att systemet med en sammanhållen telefonkatalog för vissa större
områden eller län tillämpas (TU 1979/80:14).

TU 1982/83:9

Samtidigt som det är angeläget att televerket försöker anpassa telefonkatalogens
utformning i enlighet med abonnenternas önskemål måste verket
hålla kostnaderna på en rimlig nivå. Omfångsrikare kataloger innebär ökade
distributions- och tryckkostnader för televerket samtidigt som katalogerna
blir mer ohanterliga för kunderna. Mot bakgrund av sina tidigare uttalanden
förutsätter utskottet att verket så långt möjligt beaktar regionala synpunkter
och önskemål. Det bör dock liksom hittills ankomma på televerket att avväga
dessa önskemål mot kravet på rimliga kostnader.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motionen bör lämnas
utan åtgärd från riksdagens sida.

I motion 1982/83:1969 (s, m, c) framhålls att televerket beslutat om nya
villkor för tillhandahållande av icke lönsamma telefonautomater. De nya
villkoren innebär att televerket tillhandahåller dessa automater på abonnemang.
Kunden, som betalar en fast kvartalsavgift samt normal avgift per
samtalsmarkering, tömmer själv myntbössan och behåller intäkterna. Enligt
den tidigare upplåtelseformen garanterade intressenten televerket en viss
inkomst från automaten. Motionärerna kan inte acceptera de nya villkoren
för telefonautomater som är uppställda i glesbygden. Dessa automater
betjänar främst turister och andra vägfarare. Trots detta har kommunerna i
brist på andra intressenter trätt in som abonnenter. Motionärerna anser
därför att regeringen bör uppdra åt televerket att, tillsammans med Svenska
kommunförbundet, föreslå en lösning där televerket står för hela eller i vart
fall för merparten av kostnaderna för samtliga telefonautomater i glesbygden.

Utskottet förutsätter att televerket samråder med berörda kommuner i
frågor om kostnader och upplåtelseform för telefonautomater i glesbygden.
Televerket har som monopolföretag ett särskilt samhällsansvar för att en
jämn servicestandard kan upprätthållas i hela landet. Detta bör innebära att
allmänheten i rimlig omfattning - även i glesbygden - har tillgång till
telefonautomater. Utskottet utgår från att televerket särskilt beaktar detta
vid sina diskussioner med kommunerna. Enligt utskottets mening torde det i
de flesta fall vara möjligt att utan några större svårigheter finna lösningar som
kan accepteras av båda parter.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motionen inte bör
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

I motion 1982/83:1958 (s) framhålls att televerket beslutat övergå till
kreosotimpregnerade stolpar. Enligt motionärerna skulle det i många
hänseenden vara lämpligt att förlägga en anläggning för kreosotbehandling
av televerkets stolpar till Ljusdal. Där finns riklig tillgång till vatten, närhet
till råvaruhantering och det skulle vara positivt ur sysselsättningssynpunkt.

TU 1982/83:9

Även i motion 1982/83:2195 (c) yrkas att televerkets nya impregneringsanläggning
förläggs till Ljusdal.

Utskottet har erfarit att televerket för närvarande överväger olika
alternativ hur den framtida försörjningen av kreosotstolpar kan tryggas. Det
gäller dels anskaffning från befintliga privata och statliga impregneringsverk,
dels verksamhet i egen regi.

Utskottet som anser att resultatet av televerkets överväganden i frågan bör
avvaktas avstyrker motionerna 1982/83:1958 (s) och 1982/83:2195 (c) i denna
del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Tele anläggningar m. m. förbudgetåret 1983/84
anvisar ett reservationsanslag på 1 886 800 000 kr..

2. beträffande televerkets monopolområde
att riksdagen

a) avslår motion 1982/83:1407 (fp),

b) avslår motion 1982/83:1927 (m) i denna del,

c) avslår motion 1982/83:1931 (m),

3. beträffande telefonlarm

att riksdagen lämnar motion 1982/83:623 (c) utan åtgärd,

4. beträffande televerkets nya taxor
att riksdagen

a) avslår motion 1982/83:1438 (s),

b) avslår motion 1982/83:1960 (m),

5. beträffande skogsägarradio

att riksdagen lämnar motion 1982/83:1417 (m) utan åtgärd,

6. beträffande telefonkatalogen för Linköpingsområdet

att riksdagen lämnar motion 1982/83:1429 (fp) utan åtgärd,

7. beträffande telefonautomater i glesbygd

att riksdagen lämnar motion 1982/83:1969 (s, m, c) utan
åtgärd,

8. beträffande lokalisering av televerkets impregneringsanläggning att

riksdagen avslår motionerna 1982/83:1958 (s) och 1982/
83:2195 (c) yrkande 1.

Stockholm den 1 mars 1983

På trafikutskottets vägnar
KURT HUGOSSON

TU 1982/83:9

Närvarande: Kurt Hugosson (s), Rolf Clarkson (m), Birger Rosqvist (s),
Claes Elmstedt (c), Olle Östrand (s), Wiggo Komstedt (m), Sven-Gösta
Signell (s), Rune Johansson (s), Per Stenmarck (m), Margit Sandéhn (s),
Sten-Ove Sundström (s), Görel Bohlin (m). Olle Grahn (fp). Sven
Henricsson (vpk) och Anna Wohlin-Andersson (c).

Reservation

Televerkets monopolområde (mom. 2)

Rolf Clarkson (m), Wiggo Komstedt (m), Per Stenmarck (m). Görel
Bohlin (m) och Olle Grahn (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "Utskottet
anser för” och slutar med ”och 1982/83:1931 (m).” bort ha följande
lydelse:

Beträffande ett flertal nya tjänster har framhållits att televerket inte i
enlighet med 1980 års riksdagsbeslut anpassar monopolavgränsningen till
den tekniska utvecklingen. Dessa kritiska synpunkter har framförts både
från den svenska industrin och av konsumenterna.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är naturligt att
televerket på sikt endast ansvarar för telenätet medan övrig produktion bör
vara öppen för konkurrens.

Då utvecklingen inom teleområdet går fort och det är angeläget att vidga
det område som är öppet för konkurrens tillstyrker utskottet yrkandena i
motionerna 1982/83:1407 (fp) och 1982/83:1931 (m) att riksdagen hos
regeringen bör anhålla om en översyn av televerkets monopolområde.
Utskottets ställningstagande synes innebära att syftet med motion 1982/
83:1927 (m) i denna del blir tillgodosett.

Utskottet vill vidare understryka vikten av att den verksamhet som
televerket driver i myndighetsform redovisas separat från övrig verksamhet.
Detta bör ske för att undvika att medel som är avsedda för myndighetsutövande
verksamheter subventionerar kommersiella tjänster med konkurrenssnedvridning
som följd.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande televerkets monopolomräde

att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:1407 (fp) och
1982/83:1931 (m) samt med anledning av motion 1982/83:1927
(m) i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet härom anfört,

TU 1982/83:9

Särskilt yttrande

Telefonkatalogen för Linköpingsområdet (mom. 6)

Anna Wohlin-Andersson (c) anför:

Riksdagen har uttalat att bl. a. regionalpolitiska synpunkter talar för att
systemet med en sammanhållen telefonkatalog för vissa större områden eller
län tillämpas.

Jag vill i detta sammanhang understryka att de regionala myndigheterna i
Östergötlands län under flera år uttalat sig för en sammanhållen katalog för
hela länet. De har också framhållit att abonnenterna i Ydre kommun bör ingå
i en sådan katalogdel samtidigt som de liksom hittills bör ingå i Jönköpingskatalogen.