TU 1982/83:4

Trafikutskottets betänkande
1982/83:4

om Öresundsförbindelserna m. m.
Motionerna

I motion 1981/82:278 av Joakim Ollén m. fl. (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att den verkar för etablerandet av en fast förbindelse mellan
Malmö och Köpenhamn, eventuellt koordinerat med etablerandet av fasta
förbindelser över Stora Bält och mellan Rödby och Puttgarden på det sätt
som angivits i motionen.

I motion 1981/82:603 av Ingrid Sundberg och Per Stenmarck (båda m)
yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om att frågan om en tågfärjeförbindelse
mellan Trelleborg och Västtyskland utreds.

I motion 1981/82:791 av Sigvard Persson m. fl. (c) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att en utredning av frågan om förbindelserna över södra och
mellersta Öresund snabbt kommer till stånd och att den utmynnar i förslag
om förbättring av båt/färjeförbindelserna mellan Malmö/Landskrona och
Köpenhamn.

I motion 1981/82:1406 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m) yrkas att
riksdagen beslutar att dels godkänna i motionen angivna riktlinjer för
uppförande av en fast förbindelse över Öresund mellan Köpenhamn och
Malmö, dels begära av regeringen att den snarast vidtar därav betingade
åtgärder.

I motion 1981/82:1416 av Ingrid Sundberg m. fl. (m) yrkas att riksdagen
hos regeringen anhåller om en översyn av konkurrenssituationen och
prissättningsprinciperna för färjelinjerna över Öresund.

I motion 1981/82:1621 av Stig Josefson m. fl. (c) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 2 och 3),

2. att riksdagen uttalar sig för att båt- och färjeförbindelserna över
Öresund förbättras,

3. att riksdagen uttalar sig för att planeringen för en fast förbindelse
Helsingborg-Helsingör påskyndas.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1981/82:1620.

•

I motion 1981/82:1866 av Olof Palme m. fl. (s) yrkas att riksdagen beslutar
begära att regeringen skall ta initiativ till överläggningar med den danska
regeringen om förbindelserna över Öresund.

I motion 1981/82:2122 av Hans Petersson i Röstånga m. fl. (fp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
1 Riksdagen 1982/83. 15 sami. Nr 4

TU 1982/83:4

2

nödvändigheten av ett snabbt beslut om förbindelserna över Öresund.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1981/82:2120.

Frågans tidigare behandling

Frågan om fasta förbindelser över Öresund har sedan början av 1950-talet
haft stor och fortlöpande aktualitet. Redan 1952 års riksdag uttalade sig
sålunda för undersökningar angående förutsättningarna för en direktförbindelse
mellan Sverige och Danmark. Därefter har en rad svenska och danska
utredningar behandlat frågan.

Riksdagen godkände den 13 december 1973 en överenskommelse som
samma år träffats mellan de svenska och danska regeringarna om fasta
förbindelser över Öresund (prop. 1973:146, TU 1973:25, rskr 1973:381).
Överenskommelsen innebar dels att Sverige förband sig att bygga och
finansiera en motorvägsförbindelse mellan Köpenhamn och Malmö (KMleden),
dels att en järnvägstunnel mellan Helsingborg och Helsingör
(HH-tunneln) skulle byggas och finansieras gemensamt av Danmark och
Sverige. Avsikten var att avgifter skulle tas ut av trafikanterna på KM-leden
för att täcka drift- och kapitaltjänstkostnaderna. Överenskommelsen som
förutsatte att Köpenhamns flygplats skulle lokaliseras till Saltholm kom
emellertid inte upp till slutlig behandling i det danska folketinget. Detta
sammanhängde bl. a. med att folketinget inte fann det lämpligt att medge en
fortsatt projektering av flygplatsen på Saltholm.

I det uppkomna läget beslöt regeringarna i Sverige och Danmark att
tillsätta en svensk och en dansk delegation med uppgift att gemensamt göra
en förnyad genomgång av frågorna om Öresundsförbindelserna. Delegationerna
har genomfört ett omfattande utredningsarbete som finns redovisat i
betänkandet Öresundsförbindelser (SOU 1978:18). I betänkandet presenteras
detaljerade kartläggningar av de tekniska förutsättningarna för såväl
fortsatt färjetrafik över sundet som fasta förbindelser. Prognoser för
utvecklingen av person- och godstrafiken har utarbetats. Såväl företagsekonomiska
som samhällsekonomiska kostnadsberäkningar redovisas.
Effekterna på näringsliv, trafik, fritidsbosättning, markanvändning och
miljö har vidare studerats.

I november 1975 uttalade riksdagen att det är angeläget att en järnvägstunnel
mellan Helsingborg och Helsingör snarast kommer till stånd samt att
en separatlösning av denna förbindelse borde övervägas. Uttalandet
motiverades med att ökningen av godsmängden, befintliga vägars otillräcklighet,
minskad trafiksäkerhet samt de från miljösynpunkt negativa verkningarna
av den tunga lastbilstrafiken gör en ökning av järnvägstransporternas
andel av den totala godstrafiken önskvärd (TU 1975/76:4, rskr
1975/76:38).

TU 1982/83:4

3

Frågan om de framtida järnvägstrafikförbindelserna över Öresund
behandlades även i 1981 års budgetproposition (prop. 1980/81:100 bil. 9).
Därvid redovisades bl. a. att SJ förordat att en järnvägstunnel byggs mellan
Helsingborg och Helsingör men att verket inte ansett sig kunna förränta en
stor del av de svenska kostnaderna för tunnelbygget.

Enligt den dåvarande kommunikationsministern framstod det dock som
osannolikt att hela den kapacitet som en järnvägstunnel erbjuder skulle vara
nödvändig för att tillgodose trafikbehoven under överskådlig tid. Eftersom
SJ inte heller ansåg sig kunna förränta en stor del av den svenska
investeringsutgiften i en järnvägstunnel borde enligt propositionen en sådan
förbindelse inte komma till stånd.

Järnvägsförbindelserna med kontinenten och de danska öarna borde i
stallet enligt propositionen baseras på färjetrafik som utgör en flexibel
lösning och medger att kapaciteten relativt enkelt och snabbt kan anpassas
till en ändrad trafikefterfrågan.

Riksdagen godtog vad som anförts i propositionen men framhöll i
sammanhanget att såväl SJ som berörda kommuner för sin planering är
beroende av att frågorna om Öresundsförbindelserna får en snar lösning (TU
1980/81:19, rskr 1980/81:261).

Närmast berörda kommuner har även utrett frågorna om Öresundsförbindelserna.
Malmö kommuns drätselkontor har sålunda gjort en företagsekonomisk
kalkyl för en bro mellan Köpenhamn och Malmö. Kommunstyrelsen
i Helsingborg granskar i promemorian Alternativa Öresundsförbindelser
argumenten för och emot en fast förbindelse mellan Köpenhamn och Malmö.
Landskrona kommun har initierat en utredning som föreslår att tågfärjetrafik
upprättas mellan den planerade Sundshamnen i Landskrona och
Köpenhamn.

Motionerna i sammandrag

I motionerna 1981182:278 (m) och 1981182:1406 (m) framhålls att en fast
förbindelse över Öresund skulle få många positiva effekter inte bara för
Skåne utan även för Sverige i övrigt. Öresundsregionen skulle stärkas i
lokaliseringshänseende, handeln inom den nordiska gemenskapen skulle
gynnas och förutsättningarna för ett ökat kulturellt utbyte förbättras. Vidare
skulle gynnsamma förutsättningar skapas för en vidareutveckling av Sveriges
relationer med Västeuropa. Enligt motionerna bör ansträngningarna i första
hand inriktas på att få till stånd en motorvägsförbindelse mellan Malmö och
Köpenhamn som förutsätts finansieras genom avgifter.

I den förstnämnda motionen behandlas även planerna på broförbindelser
över Stora Bält i Danmark och mellan Rödby och Puttgarden i Danmark
resp. Västtyskland. Enligt motionärerna borde det ligga i Sveriges,
Danmarks och Västtysklands intresse att föra samtal som syftar till att se om

TU 1982/83:4

4

det finns något intresse för att i ett gemensamt projekt genomföra byggandet
av de tre fasta förbindelserna. Riksdagen bör därför enligt motionen hos
regeringen begära att initiativ tas till sådana samtal med de danska och
västtyska regeringarna.

Enligt den sistnämnda motionen har den danska hållningen varit
avvaktande, bl. a. med hänsyn till att frågan om en fast förbindelse över
Stora Bält ännu inte funnit sin lösning. Detta får emellertid inte hindra att det
från svensk sida görs maximala ansträngningar för att få till stånd
förbindelsen över Öresund. Finansiering, byggande och drift av bron bör
enligt motionärerna åvila ett för ändamålet bildat fristående konsortium.

I motion 1981182:603 (m) framhålls att Sverige i dag har tågförbindelse
med Västeuropa bara via Danmark samt med utnyttjande av tågfärja till
Östtyskland för vidare resa till Västeuropa. Enligt motionärerna borde det
finnas förutsättningar för att lönsamt driva en tågfärjeförbindelse mellan
Trelleborg och Västtyskland. De yrkar därför att riksdagen hos regeringen
anhåller om att denna fråga utreds.

I motion 1981/82:791 (c) framhålls att förbindelserna över södra och
mellersta Öresund inte uppfyller berättigade krav på turtäthet och kapacitetsanpassning.
Motionärerna anser att båt/färjetrafiken är anpassningsbar
och ätt det är av vikt att dessa förbindelser över Öresund bibehålls och
utvecklas. De framhåller vidare att den ständigt återkommande diskussionen
om broförbindelse försvårar en allvarlig satsning på sjöförbindelserna.
Motionärerna hävdar att det ur trafiksynpunkt är bättre med en spridning av
trafiken med båt mellan de olika hamnarna än en koncentration till en punkt
på resp. brosida. Det framhålls också att energi- och kostnadsskäl talar för
transporter av passagerare och gods sjövägen samt att näringslivets
utveckling i Skåne inte är beroende av en broförbindelse. Motionärerna
yrkar att riksdagen hos regeringen begär att en utredning av frågan snabbt
kommer till stånd och att den utmynnar i förslag om förbättring av
båt/färjeförbindelserna mellan Malmö/Landskrona och Köpenhamn.

I motion 1981/82:1416 (m) framhålls att en betydande koncentration skett
av huvudmannaskapet för färjetrafiken över Öresund och att de rederier som
svarar för färjetrafiken genom olika avtal starkt begränsat möjligheterna till
priskonkurrens. Detta har lett till mycket stora prisökningar vilket medfört
att passagerartrafiken märkbart minskat. Den allvarligaste konsekvensen av
kostnadsökningarna är emellertid enligt motionärerna att de berör mycket
stora delar av svensk export. De yrkar därför att riksdagen hos regeringen
anhåller om en översyn av konkurrenssituationen och prissättningsprinciperna
för färjelinjerna över Öresund.

I motion 1981/82:1621 (c) yrkas att riksdagen uttalar sig för att båt- och
färjeförbindelserna över Öresund förbättras samt att planeringen för en fast
förbindelse Helsingborg-Helsingör påskyndas.

TU 1982/83:4

5

I motion 1981/82:1866 (partimotion s) framhålls att stora delar av
färjetrafiken över Öresund har lagts ner. 1 Helsingborg går färjetrafiken
normalt, men det krävs för den färjetrafik som fraktar järnvägsgods ett ökat
tonnage. Enligt motionärerna råder oklarhet om var den järnvägsbundna
godstrafiken skall landas i Danmark. Det är därför av stor vikt att den
svenska regeringen genom aktiva kontakter med danskarna driver på detta
arbete.

Motionärerna framhåller vidare att färjeförbindelserna mellan Landskrona
och Danmark liksom mellan Malmö och Köpenhamn är på väg mot en
total avveckling. De kräver därför att den svenska regeringen i samarbete
med berörda kommuner och genom direktförhandlingar med den danska
regeringen ser till att denna färjetrafik återupptas i rimlig omfattning.

Motionärerna anser vidare att regeringen måste överväga den prissituation
som har uppstått i trafiken över Öresund genom att ett fåtal intresserade i
aktivt samarbete bestämmer kapacitet, tidtabeller och priser.

Det framhålls att fasta landsvägs- och järnvägsförbindelser över Öresund
från rent trafiktekniska synpunkter innebär stora fördelar. Den stora
ovisshet som råder kring trafikfrågorna i Öresundsregionen har lett till att en
rad nödvändiga investeringsbeslut har skjutits upp. Det är därför av stor vikt
enligt motionärerna att de svenska och danska regeringarna snabbt
återupptar överläggningar om förbindelserna över Öresund varvid bör
övervägas om en planering och finansiering av de gemensamma och de
internt danska förbindelserna över Stora Bält kan ske.

I motiveringen till motion 1981182:2122 (fp) framhålls att en fast
förbindelse över Öresund har diskuterats under flera årtionden. För
kommunernas fortsatta planering är det enligt motionärerna angeläget med
ett snabbt beslut om hur förbindelserna skall lösas.

Utskottet

Som framgår av den tidigare redovisningen har Öresundsförbindelserna
ingående utretts och övervägts sedan början av 1950-talet. Som en följd
härav godkände riksdagen år 1973 en överenskommelse som samma år
träffats mellan de svenska och danska regeringarna om fasta förbindelser
över Öresund. Överenskommelsen innebar dels att Sverige förband sig att
bygga och finansiera en motorvägsförbindelse mellan Köpenhamn och
Malmö, dels att en järnvägstunnel mellan Helsingborg och Helsingör skulle
byggas och finansieras gemensamt av Sverige och Danmark. Uppgörelsen
kom emellertid inte upp till slutlig behandling i det danska folketinget.

Regeringarna i Sverige och Danmark beslöt i det uppkomna läget att
tillsätta en svensk och en dansk delegation med uppgift att gemensamt göra
en förnyad genomgång av frågan. Resultatet av det omfattande utrednings -

TU 1982/83:4

6

arbete sorn delegationerna utfört finns redovisat i betänkandet Öresundsförbindelser
(SOU 1978:18).

Såsom framhålls i flera av motionerna är förbindelserna över Öresund i
dag mindre tillfredsställande. Detta synes främst gälla färjeförbindelserna
över södra Öresund samt tågfärjetrafiken, vilket även utskottet kunnat
konstatera vid ett studiebesök i närmast berörda områden. En väsentlig
förklaring till de brister som finns är enligt utskottets mening den ovisshet
som råder om den framtida utformningen av förbindelserna. Denna ovisshet
verkar i sin tur hämmande på trafikföretagens vilja att förbättra färjetrafiken.

I de nu aktuella motionerna framläggs en rad olika förslag om hur
förbindelserna över Öresund skall kunna förbättras. Ett genomgående drag i
motionerna är kravet på snabba beslut i här sammanhängande frågor.

Mot bakgrund av vad som anförts i det föregående anser även utskottet att
det framstår som synnerligen angeläget att frågorna om den framtida
utformningen av Öresundsförbindelserna snarast får en tillfredsställande
lösning. Berörda kommuner är också för sin planering i hög grad beroende av
att så sker. Industrins transportbehov, person- och godstrafikens fördelning
på olika trafikslag, sysselsättningseffekter, regionalpolitiska konsekvenser -även utanför den direkt berörda regionen - samt effekter på miljön hör till de
frågor som därvid måste beaktas. Inte minst i dagens ekonomiska situation
bör enligt utskottets mening företagens behov av goda transportmöjligheter
ägnas särskild uppmärksamhet. Ett väl fungerande transportsystem till
Danmark och kontinenten har betydelse för möjligheterna att åstadkomma
en industriell expansion. En god kvalitet på dessa förbindelser är av
betydelse även för näringslivet i Danmark, Norge och Finland.

I anslutning härtill konstaterar utskottet att på kommunikationsministerns
uppdrag en översyn skall göras av tidigare beslutsunderlag om Öresundsförbindelserna.
Det material, bl. a. trafikprognoserna, som presenterades år
1978 i betänkandet Öresundsförbindelser (SOU 1978:18) skall uppdateras.
De företags- och samhällsekonomiska beräkningarna skall också aktualiseras.
Utredaren skall vidare överlägga med berörda kommuner och organisationer
i Skåne. Arbetet beräknas vara avslutat under år 1983.

Utskottet vill i sammanhanget vidare erinra om att SJ, med anledning av
tidigare riksdagsbeslut, år 1981 tillsatte en utredning som allsidigt skall belysa
förutsättningarna att bedriva färjetrafik på olika leder, varvid målsättningen
skall vara att söka den lösning som ger SJ bästa möjliga lönsamhet och som
samtidigt tillgodoser näringslivets behov av effektiva transporter. Utredningen
förutsätts studera såväl i dag trafikerade leder som behovet av att inrätta
helt nya tågfärjeförbindelser. Bland de nya förbindelser som utredningen
studerar kan nämnas den i motion 1981/82:603 (m) behandlade leden
Trelleborg-Västtyskland. En jämförelse med alternativet med en fast
järnvägsförbindelse skall också redovisas. Utredningen har tyvärr fördröjts.

TU 1982/83:4

7

Utskottet finner det angeläget att den snarast slutförs.

Det rikhaltiga utredningsmaterial om Öresundsfrågorna som föreligger
eller väntas bli färdigt inom kort bör enligt utskottets mening kunna utgöra
en god grund för beslut. Utvecklingen under senare år har emellertid
inneburit att Öresundsdelegationernas trafikprognoser från år 1978 kan
framstå som mindre realistiska. Utskottet hälsar därför med tillfredsställelse
kommunikationsministerns beslut om en översyn av dessa prognoser. Med
tanke på det angelägna i ett snabbt beslut i frågan förutsätter utskottet att den
angivna tidsplanen kan hållas.

Som utskottet tidigare understrukit framstår det i dag som synnerligen
angeläget att finna en samlad lösning på frågorna om Öresundsförbindelserna.
Detta måste självfallet ske i nära samarbete med Danmark. Då en snar
lösning är önskvärd förutsätter utskottet att den svenska regeringen
skyndsamt tar initiativ til! överläggningar med den danska regeringen. Som
utskottet tidigare framhållit är det särskilt angeläget att lösa frågan om
tågförbindelserna med Danmark och kontinenten. Ett dröjsmål skulle
innebära stora olägenheter för såväl näringslivet som för trafikutövare och
trafikanter. Utskottet anser därför att denna fråga bör behandlas med
förtur.

I motionerna 1981/82:1416 (m) och 1981/82:1866 (partimotion s) framhålls
att regeringen bör se över den konkurrenssituation som råder mellan
färjeföretagen i Öresundstrafiken och dess konsekvenser för prissättningen.

Med anledning härav erinras om att näringsfrihetsombudsmannen (NO)
med hänvisning till den ökade koncentrationen av färjetrafiken i södra
Sverige i en skrivelse den 4 januari 1982 hemställt att statens pris- och
kartellnämnd (SPK) undersöker konkurrensförhållandet mellan berörda
färjeföretag och hur detta kommer till uttryck i priser och rabatter.

SPK konstaterar i sin undersökning att de av rederiföretagen lämnade
uppgifterna inte ger vid handen att den ökade företagskoncentrationen och
det ökade samarbetet mellan fristående företag medverkat till större
prishöjningar under tiden 1981-1982 än som varit kostnadsmässigt motiverat
(SPK:s utredningsserie 1982:14). Den i färjetrafiken i södra Sverige
uppkomna företagsstrukturen kräver dock enligt SPK skärpt uppmärksamhet
ur pris- och konkurrenssynpunkt då avsaknaden av aktiv konkurrens på
flera linjer kan föra med sig förhållanden som inte gagnar transportköparna.
SPK har därför ålagt berörda rederiföretag att till nämnden anmäla beslut om
pris- och rabattförändringar.

Utskottet konstaterar för sin del att den i motionerna begärda översynen
av konkurrenssituationen har genomförts. SPK:s utredning har överlämnats
till NO som f. n. överväger om åtgärder bör vidtas med anledning av den
ökade företagskoncentrationen. Dessa överväganden bör enligt utskottets
mening avvaktas.

TU 1982/83:4

8

Med hänvisning till det anförda och i avvaktan på resultatet av pågående
utrednings- och översynsarbete m. m. finner utskottet att samtliga nu
behandlade motionsyrkanden bör lämnas utan vidare åtgärd från riksdagens
sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förbindelserna över Öresund m. m.

att riksdagen lämnar motionerna 1981/82:278 (m), 1981/82:791
(c), 1981/82:1406 (m), 1981/82:1621 (c) yrkandena 2 och 3,
1981/82:1866 (s) samt 1981/82:2122 (fp) utan åtgärd,

2. beträffande tågfärjeförbindelse mellan Trelleborg och Västtyskland att

riksdagen lämnar motion 1981/82:603 (m) utan åtgärd,

3. beträffande konkurrensförhållanden m. m. för färjetrafiken
över Öresund

att riksdagen lämnar motion 1981/82:1416 (m) utan åtgärd.

Stockholm den 29 november 1982

På trafikutskottets vägnar
BERTIL ZACHRISSON

Närvarande: Bertil Zachrisson (s), Rolf Clarkson (m), Kurt Hugosson (s),
Birger Rosqvist (s), Wiggo Komstedt (m), Olle Östrand (s), Sven-Gösta
Signell (s), Per Stenmarck (m), Rune Johansson (s), Margit Sandéhn (s),
Görel Bohlin (m), Sven Henricsson (vpk), Anna Wohlin-Andersson (c),
Per-Ola Eriksson (c) och Hugo Bergdahl (fp).

Särskilt yttrande

Anna Wohlin-Andersson och Per-Ola Eriksson (båda c) anför:

Med hänsyn till att flera utredningar pågår om Öresundsförbindelserna,
bl. a. inom SJ, finner vi det angeläget att dessa utredningar avvaktas innan
regeringen tar ställning. Mot denna bakgrund är det inte motiverat att
utskottet nu påtalar att regeringen skyndsamt bör ta initiativ till överläggningar
med den danska regeringen. Frågan bör inte forceras innan ett samlat
utredningsmaterial föreligger. Något påpekande från utskottet i detta
avseende förefaller därför, enligt vår uppfattning, inte påkallat. Regeringen
är dock självfallet oförhindrad att ha löpande kontakt med den danska
regeringen, men ställningstaganden om konkreta lösningar måste anstå i
avvaktan på ett samlat utredningsmaterial.

GOTAB 73038 Stockholm 1982