TU 1982/83:3
Trafikutskottets betänkande
1982/83:3
om godkännande av överenskommelse mellan staten och Broströms
Rederi AB (prop. 1982/83:32)
Propositionen
I proposition 1982/83:32 har regeringen (kommunikationsdepartementet)
föreslagit riksdagen att bemyndiga regeringen att godkänna ett avtal mellan
staten och Broströms Rederi AB i huvudsaklig överensstämmelse med vad
som anförts i propositionen.
Förslaget innebär att riksdagen bemyndigar regeringen att godkänna vissa
förändringar i ett mellan staten och Broströms Rederi AB år 1978 träffat
avtal.
För att bereda Broströms Rederi AB möjlighet att utveckla och förnya
strategiska delar av sin linjeverksamhet bör gällande villkor för ett av staten
till Broströms Rederi AB beviljat villkorslån ändras i vissa hänseenden.
Statens fordran enligt det villkorslån som Broströms erhållit skall enligt
förslaget sättas ned från 250 milj. kr. till 150 milj. kr., och lånet skall förräntas
och amorteras först efter utgången av år 1989. För att underlätta en
nyemission bereds Broströms Rederi AB möjlighet att ge viss utdelning på
sina aktier.
Motionerna
I motion 1982/83:28 av Alexander Chrisopoulos m. fl. (vpk) yrkas att
riksdagen avslår propositionen.
I motion 1982/83:38 av Rolf Clarkson m. fl. (m) yrkas likaledes att
riksdagen avslår propositionen.
I motion 1982/83:50 av Birger Rosqvist och Kurt Hugosson (båda s) yrkas
att riksdagen vid behandlingen av propositionen beaktar vissa i motionen
anförda synpunkter beträffande intentionerna i svensk sjöfartspolitik.
Utskottet
I propositionen erinras om riksdagens beslut hösten 1978 (prop. 1978/
79:35, TU 1978/79:9, rskr 1978/79:101) om ekonomiskt stöd till bl. a.
Broströms Rederi AB. Det som följd härav mellan staten och Broströms
ingångna låneavtalet löper ut vid utgången av år 1983. Genom avtalet
övertog staten betalningsansvaret för sammanlagt 250 milj. kr. av fartygslån
om 455 milj. kr. Detta skedde i form av en villkorlig fordran på Broströms.
1 Riksdagen 1982183. 15 sami. Nr 3
TU 1982/83:3
2
Under avtalsperioden är lånet ränte- och amorteringsfritt. Därefter skall
statens fordran vara räntebärande. Den skall amorteras under de år då
Broströms ger utdelning på sitt aktiekapital och därvid med minst det
utdelade beloppet.
Om Broströms under avtalsperioden avvecklar en väsentlig del av sin
svenskbaserade verksamhet skall lånet reduceras i motsvarande mån. Så
länge statens villkorliga fordran kvarstår gäller, om inte staten medger annat,
detta villkor även efter avtalsperiodens utgång.
Till följd av statens omfattande engagemang i Broströms har staten vidare
enligt avtalet rätt att utse en företrädare med samma rätt och möjlighet till
insyn i Broströms som tillkommer en revisor. En sådan företrädare för staten
har sedermera också tillkallats.
I propositionen erinras vidare om att Broströms samarbetar med två
svenska rederier (Transatlantic och Wallenius) samt med två utländska
rederier i trafik på Nordamerika inom den s. k. Atlantic Container Line
(ACL).
Nuvarande ACL-flotta byggdes upp åren 1967-1969 och rederierna var
först med att erbjuda roll on-roll off (ro-ro) trafik mellan Europa och
Nordamerika. Trafiken över Nordatlanten sliter emellertid hårt på fartygen
och till detta kommer stigande energipriser vilket sammantaget har medfört
att ACL-flottan måste förnyas.' Förnyelsen var för de svenska rederiernas del
ursprungligen planerad till senare hälften av 1980-talet. Till följd av den
optimism som riksdagens sjöfartspolitiska beslut har resulterat i har
emellertid de svenska rederierna redan nu efter förfrågningar hos olika varv
slutit avtal om tre nya ro-ro fartyg för ACL-trafiken.
Broströms har dock till staten och skeppsbyggnadsvarvet anmält att
investeringen för deras del är beroende av att avtalet mellan staten och
Broströms ges en annorlunda utformning. På regeringens uppdrag har därför
statens företrädare förhandlat med Broströms och lämnat regeringen förslag
till nytt avtal mellan staten och Broströms i syfte att bereda rederiet möjlighet
att delta i förut nämnda investering.
Förslaget till nytt avtal med Broströms utgår ifrån att den inriktning av
verksamheten som Broströms har uppnått genom omstrukturering sedan år
1978 skall fortsätta och att företaget från nuvarande plattform skall kunna
utvecklas. För detta krävs att företagets finansiella ställning förbättras
snabbare än vad som kan förväntas utan statliga åtgärder.
Den finansiella förbättringen uppnås genom att staten avstår från 100 milj.
kr. av villkorslånets 250 milj. kr. Resterande del av villkorslånet, 150 milj.
kr., skall vara ränte- och amorteringsfritt intill utgången av år 1989.
För att underlätta en nyemission skall nuvarande bindning mellan
utdelning och amortering av villkorslånet under avtalsperioden ersättas av
ett utdelningstak. För nyemitterade aktier skall dock inget utdelningstak
föreligga. Syftet med detta är att underlätta en - också från allmän synpunkt -
TU 1982/83:3
3
önskvärd kapitalökning hos Broströms.
Efter utgången av år 1989 skall vidare enligt propositionen villkorslånet
återbetalas som ett 25-årigt annuitetslån efter en på marknadsmässiga
grunder fastställd ränta.
Så länge villkorslånet inte till fullo är återbetalt har Broströms förbundit
sig att bibehålla sin karaktär av svenskt linjerederiföretag med inriktning på
svenskt industritransportbehov.
Enligt föredragande departementschefens uppfattning ger den träffade
uppgörelsen utrymme för att Broströms skall kunna vidareutvecklas som
linjerederi och därigenom ge staten ett viktigt bidrag till att de sjöfartspolitiska
målen uppfylls. I sammanhanget erinras också om att Broströms
dominerande ställning i ACL-konsortiet medför att utan Broströms investeringsbeslut
hela förnyelsen av ACL-flottan blir skjuten på framtiden. Det
är därför väsentligt även för de övriga svenska deltagarna i ACL-konsortiet
att Broströms kan investera.
Utskottet delar föredragandens uppfattning härvidlag. Med anledning
härav och mot bakgrund jämväl i övrigt av vad som anförts i propositionen
tillstyrks därför förslaget om ingående av ett nytt avtal mellan staten och
Broströms.
Härav följer att utskottet avstyrker motionerna 1982/83:28 (vpk) och
1982/83:38 (m) i vilka - under hänvisning till resp. partiers principiella
ståndpunkter - avslag yrkas på propositionen i fråga.
I motion 1982/83:50 (s) yrkas att riksdagen vid behandlingen av
propositionen beaktar vad som anförs i motionen. Motionärerna framhåller
därvid att riksdagens beslut från i våras bl. a. innebar ett understrykande av
behovet av svensk sjöfart under svensk flagg. Med anledning av propositionens
uttalande om vikten av linjetrafik på svenska hamnar i svensk regi
framhåller motionärerna att svensk regi kan vara något annat än svensk
flagg. Trafik i svensk regi kan sålunda bedrivas av svenskt företag med
inhyrda utländska fartyg. Den formen av verksamhet har enligt motionärerna
inte avsetts i de av riksdagen tidigare fattade besluten när det gällt statliga
insatser för sjöfartsnäringen. Ett klarläggande anses därför böra göras vid
riksdagsbehandlingen av det föreliggande avtalsförslaget att intentionerna i
tidigare fattade beslut om statliga åtgärder för främjande av svensk sjöfart ej
ändrats.
Utskottet vill med anledning härav erinra om att enligt propositionen
målet för sjöfartspolitiken ligger fast. Linjetrafiken på svenska hamnar i
svensk regi sägs sålunda vara av betydelse för det svenska näringslivets
långsiktiga konkurrenskraft. Propositionens uttalanden avses enligt vad
utskottet erfarit på intet sätt innebära något frångående av intentionerna i
tidigare riksdagsbeslut om bibehållande av sjöfart under svensk flagg m. m.
Utskottet förutsätter också för sin del att så är fallet. Under hänvisning härtill
TU 1982/83:3
4
och då syftet med motionen därmed torde få anses tillgodosett finner
utskottet densamma inte påkalla någon ytterligare åtgärd från riksdagens
sida.
Utskottet hemställer slutligen
1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag
på motionerna 1982/83:28 (vpk) och 1982/83:38 (m) bemyndigar
regeringen att godkänna ett avtal mellan staten och
Broströms Rederi AB i huvudsaklig överensstämmelse med
vad föredragande departementschefen anfört,
2. beträffande svensk sjöfart under svensk flagg m. m.
att riksdagen lämnar motion 1982/83:50 (s) utan vidare
åtgärd.
Stockholm den 16 november 1982
På trafikutskottets vägnar
BERTIL ZACHRISSON
Närvarande: Bertil Zachrisson (s), Rolf Clarkson (m), Kurt Hugosson (s),
Birger Rosqvist (s), Wiggo Komstedt (m), Olle Östrand (s), Sven-Gösta
Signell (s), Per Stenmarck (m), Rune Torwald (c), Rune Johansson (s),
Margit Sandéhn (s), Görel Bohlin (m), Olle Grahn (fp), Sven Henricsson
(vpk) och Per-Ola Eriksson (c).
Reservationer
1. Nytt avtal mellan staten och Broströms Rederi AB (mom. 1)
Rolf Clarkson, Wiggo Komstedt, Per Stenmarck och Görel Bohlin (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”i fråga.” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill för sin del erinra om att den statliga insatsen år 1978 var ett
bidrag till Broströms för att företaget skulle kunna bibehålla sin karaktär som
stort svenskt linjerederi med inriktning på svensk industris transportbehov.
Företagets ekonomiska ställning har sedan år 1978 förbättrats.
De i propositionen nu framlagda förslagen om ändrade villkor för avtalet
mellan staten och Broströms, innebärande att statens fordran nedsätts med
100 milj. kr., är emellertid enligt utskottets uppfattning inte rimliga. Utifrån
principiella utgångspunkter avvisar utskottet sålunda fortsatt selektivt stöd
till enskilda företag. Industristödspolitiken måste få en väsentligt ändrad
inriktning vilket innebär att generella och konkurrensneutrala åtgärder
måste användas i ökad utsträckning och selektivt stöd endast i undantagsfall.
TU 1982/83:3
5
Enligt utskottets mening bör en gynnsam utveckling vara möjlig för
Broströms utan den ändring av ifrågavarande avtal som föreslås i propositionen.
Utskottet vill också erinra om att även Broströms får del av det
tidigare under året beslutade redarstödet.
Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet alltså propositionen i
fråga. Detta innebär i sin tur ett tillstyrkande av motion 1982/83:38 (m) samt
att syftet med motion 1982/83:28 (vpk) i huvudsak tillgodoses. Utskottet kan
dock inte godta den principiella motivering härför som i sistnämnda motion
anförts.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. att riksdagen med bifall till motion 1982/83:38 (m) och med
anledning av motion 1982/83:28 (vpk) avslår proposition
1982/83:32,
2. Nytt avtal mellan staten och Broströms Rederi AB (mom. 1)
Sven Henricsson (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”i fråga.” bort ha följande lydelse:
Det av riksdagen år 1980 fastställda programmet för sjöfartspolitiken sägs
ha som målsättning att bl.a. skapa förutsättningar för att landets utrikeshandel
skall kunna bedrivas på ett effektivt sätt till lägsta möjliga samhälleliga
kostnader. Det sägs också skapa förutsättningar för att man skall kunna
trygga landets transportförsörjning i politiska och ekonomiska nödsituationer.
Vidare framhålls det, att programmet syftar till att ta till vara sjöfartens
möjligheter att som konkurrenskraftig exportnäring stärka Sveriges betalningsbalans.
De tidigare borgerliga regeringarna betonade också att - för att
den svenska rederinäringen skulle kunna utvecklas i sunda former och
konkurrensen inte snedvridas - staten bör avhålla sig från att etablera sig som
rederiägare.
De nu nämnda riktlinjerna har legat till grund för den borgerligt förda
politiken på området. Dessa bygger på en obegränsad tilltro till de fria
marknadskrafternas förmåga att själva lösa sina problem. De bygger vidare
på övertygelsen dels att marknadshushållningens egen dynamiska utveckling
alltid sker i sunda former, dels att den alltid sammanfaller med samhällets
intressen.
Krisen inom sjöfartsnäringen, liksom redarnas privatkapitalistiska marknadsanpassning
och profitjakt låter sig emellertid inte påverkas av olika
regeringars fromma förhoppningar och önsketänkande. Därför står rederinäringen
1982 med en svensk handelsflotta som tonnagemässigt är kraftigt
decimerad och som uppgår till endast 40 % av 1976 års flotta. Antalet
ombordanställda har reducerats med 10 000 till 15 000 personer.
Utvecklingen har medfört stora samhälleliga kostnader i form av såväl
TU 1982/83:3
6
uteblivna skatter och arbetsgivaravgifter som utebliven produktionskapacitet
och - framför allt — en ökad arbetslöshet bland sjöfolket.
Den nu framlagda propositionen är ett led i den borgerliga subventioneringspolitiken
gentemot storfinansen. Utskottet är för sin del av den
bestämda uppfattningen att sjöfartens problem inte kan lösas med den hittills
praktiserade subventioneringspolitiken. Åtgärder av helt annat slag torde
sålunda erfordras. I avvaktan på förslag härom finner sig utskottet inte kunna
godta den nu framlagda propositionen och avstyrker därför densamma.
Det anförda innebär ett tillstyrkande av motion 1982/83:28 (vpk) samt att
syftet med motion 1982/83:38 (m) i huvudsak tillgodoses. Utskottet kan dock
inte godta den principiella motivering härför som i sistnämnda motion
anförts.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. att riksdagen med bifall till motion 1982/83:28 (vpk) och med
anledning av motion 1982/83:38 (m) avslår proposition 1982/
83:32,