TU 1982/83:12

Trafikutskottets betänkande
1982/83:12

om anslag till Vägväsende (prop. 1982/83:100 bil. 8)

SJÄTTE HUVUDTITELN
Vägväsende

Anslagen till vägväsende m. m. Regeringens förslag i proposition 1982/83:100
bilaga 8 (kommunikationsdepartementet) under avsnitt B. Vägväsende (s.
20-55) Allmän översikt och punkterna B l.-B 9., till medelsanvisning m. m.
under de skilda väganslagen innebär
att till Statens vägverk: Ämbetsverksuppgifter för budgetåret 1983/84
anvisas ett förslagsanslag på 6 670 000 kr. (punkt B 1.),

att regeringen medges att lämna statens vägverk vissa beställningsbemyndiganden
för den statliga vägdriften (punkt B 2.),
att till Drift av statliga vägar för budgetåret 1983/84 anvisas ett reservationsanslag
på 3 525 000 000 kr. (punkt B 2.),
att regeringen medges att vid behov låta statens vägverk överföra medel
mellan anslaget Drift av statliga vägar och anslaget Bidrag till drift av
kommunala vägar och gator (punkt B 2.),
att regeringen medges att låta statens vägverks kostnadsramar för drift av
byggande av statliga vägar jämkas för åren 1983 och 1984 (punkt B 2.),
att till Byggande av statliga vägar för budgetåret 1983/84 anvisas ett
reservationsanslag på 900 000 000 kr. (punkt B 3.),
att till Bidrag till drift av kommunala vägar och gator för budgetåret
1983/84 anvisas ett reservationsanslag på 1 020 800 000 kr. (punkt B 4.),
att till Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator för budgetåret
1983/84 anvisas ett reservationsanslag på 340 000 000 kr. (punkt B 5.),
att en ändrad bidragsgivning till drift av enskilda vägar genomförs (punkt
B 6.),

att till Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. för budgetåret 1983/84
anvisas ett reservationsanslag på 540 500 000 kr. (punkt B 6.),

atten ändrad planeringsordning för byggande av enskilda vägar genomförs
(punkt B 7.),

att till Bidrag till byggande av enskilda vägar för budgetåret 1983/84 anvisas
ett reservationsanslag på 30 000 000 kr. (punkt B 7.),
att till Tjänster till utomstående för .budgetåret 1983/84 anvisas ett
förslagsanslag på 26 600 000 kr. (punkt B 8.),

att regeringen medges att lämna statens vägverk beställningsbemyndigande
avseende reservbromateriel (punkt B 9.),

att till Statens vägverk: Försvarsuppgifter för budgetåret 1983/84 anvisas
ett reservationsanslag på 26 250 000 kr. (punkt B 9.).

1 Riksdagen 1982183. 15 sami. Nr 12

TU 1982/83:12

2

Motionerna

I motion 1982/83:297 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkandena 1-5),

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om målsättningen för den statliga vägpolitiken,

2. att riksdagen beslutar att till Bidrag till drift av kommunala vägar och
gator för budgetåret 1983/84 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag
med 16,8 milj. kr. sänkt reservationsanslag på 1004 milj. kr.,

3. att riksdagen beslutar avslå regeringens förordade riktlinjer för ändrad
bidragsgivning till drift av enskilda vägar,

4. att riksdagen beslutar att till Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. för
budgetåret 1983/84 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 80,5
milj. kr. förhöjt reservationsanslag på 621 milj. kr.,

5. att riksdagen beslutar att till Bärighetsupprustning av mindre vägar och
broar av betydelse för skogs- och industritransporter på landsbygden för
budgetåret 1983/84 anvisa ett reservationsanslag på 20 milj. kr.

I motion 1982/83:298 av Marianne Karlsson (c) yrkas, såvitt nu är i fråga,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att omskyltning skall
ske utmed E 4 i enlighet med vad som anförs i motionen.

I motion 1982/83:332 av John Johnsson m. fl. (s) yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer att viss försöksverksamhet beträffande samverkan
mellan kommuner, vägverket och luftfartsverket i vad avser utnyttjande av
maskinanvändning och personalresurser.

I motion 1982/83:391 av Sven Henricsson m. fl. (vpk) yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen sägs om ökad trygghet för de anställda och bättre planeringsförutsättningar
för statens vägverk,

2. att riksdagen som sin mening uttalar att landets väginvesteringar skall
till den absolut övervägande delen ske via anslag på vägverkets ordinarie
budget.

I motion 1982/83:469 av Gunnel Jonäng och Gunnar Björk i Gävle (båda c)
yrkas att riksdagen hos regeringen begär snabba åtgärder för att bevara
vägstationen i Los i full utsträckning.

I motion 1982/83:600 av Gösta Andersson och Agne Hansson (båda c)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående ökade insatser för vägnätet i Kalmar län.

I motion 1982/83:611 av Börje Hörnlund m. fl. (c) yrkas

1. att riksdagen beslutar att bidraget till enskilda vägar också fortsättningsvis
skall utgå med 70 %,

TU 1982/83:12

3

2. att riksdagen beslutar att till Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. för
budgetåret 1983/84 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 80,5
milj. kr. förhöjt reservationsanslag på 621 milj. kr.

I motion 1982/83:619 av Sigvard Persson m. fl. (c) yrkas att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförs om prioriteringen av väganslagen.

I motion 1982/83:626 av Nils Åsling (c) yrkas att riksdagen uttalar sig för att
vid utarbetandet av nästa flerårsplan för Jämtlands län utrymme bereds för
ett genomförande av Vallsundsbroprojektet och att medelstilldelningen blir
sådan att broprojektet inte inkräktar på övriga angelägna vägprojekt i
lämtlands län.

I motion 1982/83:771 av Gunnar Björk i Gävle och Gunnel Jonäng (båda c)
yrkas att riksdagen i skrivelse till regeringen föreslår att man beaktar vad som
framförs i motionen om bidrag till enskilda vägar i Gävleborgs län.

I motion 1982/83:779 av Larz Johansson och Tage Sundkvist (båda c)
yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 2), att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförs om en fortsatt utbyggnad av
väg E 4.

I motion 1982/83:781 av Maj-Lis Landberg och Inge Carlsson (båda s)
yrkas att riksdagen beslutar begära att regeringen närmare låter utreda
frågan om en vidgad roll för länsvägnämnderna i vad avser väg- och
trafikfrågor.

I motion 1982/83:783 av Bo Nilsson (s) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om behovet av en allmän
färjeled mellan Ven och Landskrona.

I motion 1982/83:974 av Agne Hansson (c) yrkas att riksdagen uttalar att
vägstationen i Målilla skall vara kvar.

I motion 1982/83:975 av Evert Hedberg m. fl. (s, m, c, fp) yrkas att
riksdagen uttalar sig för att utbyggnaden av vägsträckan Långås-Gunnestorp
på E 6 sker som motorväg.

I motion 1982/83:976 av Sven Henricsson och John Andersson (båda vpk)
yrkas att riksdagen med ändring i proposition 1982/83:100 (bilaga 8) till
Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. anvisar ett med 80 000 000 kr. förhöjt
reservationsanslag till 620 500 000 kr.

I motion 1982/83:980 av Göthe Knutson m. fl. (m) yrkas att riksdagen
beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen framförs
om en försöksverksamhet med entreprenör för driften av Högsäters färja i
Värmlands län.

1* Riksdagen 1982183. 15 samt. Nr 12

TU 1982/83:12

4

I motion 1982/83:1118 av Tommy Franzén m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkandena 1 delvis och 5),

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som allmänt
anförs beträffande åtgärder inom trafiken och hemställer om förslag
härom,

5. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag angående byggande
av vägar inom Stockholms län.

Motiveringen till motionsyrkandena återfinns i motion 1982/83:1117
(vpk).

I motion 1982/83:1400 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) yrkas att riksdagen
beslutar att väglagens vägrättsbegrepp förtydligas därhän att markägare skall
kunna kräva att vägverket inköper erforderliga vägområden och därvid svara
för kostnaderna, lantmäteritekniskt och annorledes, för de förändringar i
fastighetsbildningen som blir följden.

I motion 1982/83:1406 av Sigrid Danielsson och Karl-Eric Norrby (båda c)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om bidrag till drift av enskilda vägar.

I motion 1982/83:1410 av Arne Fransson m. fl. (c) yrkas att riksdagen
beslutar att bidraget till enskilda vägar även i fortsättningen skall utgå med
70%.

I motion 1982/83:1413 av Siri Häggmark m. fl. (m, c, fp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om åtgärder för att ersätta vissa färje- och båtförbindelser inom
Öckerö kommun med broar.

I motion 1982/83:1418 av Per-Richard Molén (m) yrkas att riksdagen begär
att regeringen ger statens vägverk i uppdrag att höja boggitrycket och
bruttovikten inom ramen för oförändrat axeltryck i de delar av landet där
vägnätet håller en sådan standard.

I motion 1982/83:1420 av Bertil Måbrink och Sven Henricsson (båda vpk)
yrkas att riksdagen till Byggande av statliga vägar för budgetåret 1983/84
beslutar anvisa 10 000 000 kr. utöver regeringens förslag för att möjliggöra
påbörjande av upprustningsarbete på väg 83.

I motion 1982/83:1421 av Anders Nilsson och Ingvar Johnsson (båda s)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om ny sträckning av väg 44 mellan Trollhättan och Håborg
(Grästorp).

I motion 1982/83:1584 av Olle Westberg m. fl. (s) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 1 delvis och 2),

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motion
1982/83:1582 (s) anförs om att vägstationen i Los bibehålls,

TU 1982/83:12

5

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motion
1982/83:1582 (s) anförs om att vid fördelning av utökade anslag för
vägbyggande beakta sysselsättningsläget i Gävleborgs län.

I motion 1982/83:1922 av Görel Bohlin (m) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om viadukt över
järnvägen vid Märsta.

I motion 1982/83:1928 av Rolf Clarkson m. fl. (m) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 1 —4),

1. att riksdagen till Statens vägverk: Ämbetsverksuppgifter för budgetåret
1983/84 anvisar ett förslagsanslag på 6 000 000 kr.,

2. att riksdagen till Drift av statliga vägar för budgetåret 1983/84 anvisar
ett reservationsanslag på 3 485 000 000 kr.,

3. att riksdagen till Byggande av statliga vägar för budgetåret 1983/84
anvisar ett reservationsanslag på 840 000 000 kr.,

4. att riksdagen till Bidrag till drift av kommunala vägar och gator för
budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 000 000 kr.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1982/83:1927 (m).

I motion 1982/83:1934 av Claes Elmstedt m. fl. (c) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om extern
finansiering av broar.

I motion 1982/83:1946 av Paul Jansson m. fl. (s) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om ny sträckning
av väg 43 mellan Snipebro (Floby) och Stenunga (Herrljunga).

I motion 1982/83:1950 av Elver Jonsson och Christer Eirefelt (båda fp)
yrkas att riksdagen beslutar begära att regeringen utan avbrott på sträckan
Borås-Berghem fullföljer ombyggnaden av riksväg 41.

I motion 1982/83:1952 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Kerstin
Andersson (båda c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförs i motionen angående ändrade bidragsregler, anslagen
till enskilda vägar samt bärighetsupprustning av broar i Älvsborgs län.

I motion 1982/83:1954 av Einar Larsson m. fl. (c,s,m) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
byggstart av vägen Glemmingebro-St. Herrestad-Ystad.

I motion 1982/83:1959 av Per-Axel Nilsson m. fl. (s, m, c) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om byggande av en bro över Fårösund i Gotlands län.

I motion 1982/83:1961 av Mats Olsson m. fl. (s) yrkas att riksdagen
beslutar som sin mening ge regeringen till känna att utbyggnaden av riksväg
29 etapp III i Blekinge får högsta prioritet vid eventuell utdelning av extra

TU 1982/83:12

6

anslag till vägbyggande i landet.

I motion 1982/83:1964 av Birger Rosqvist (s) yrkas att riksdagen uttalar att
indragning av vägstationer i situationer liknande dem som anförs i motionen
(Målilla, Kristdala) bör uppskjutas i avvaktan på närmare utredningar.

I motion 1982/83:1965 av Åke Selberg och Frida Berglund (båda s) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs angående byggandet av en broförbindelse mellan norra och södra
Bredåker i Lule älv.

I motion 1982/83:1974 av Margareta Winberg m. fl. (s) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkande 1), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförs om statsbidrag till enskilda vägar.

I motion 1982/83:2128 av Stig Josefson m. fl. (c) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 2), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motion 1982/83:2126 (c) anförs beträffande en upprustning av vägnätet i
Malmöhus län.

I motion 1982/83:2185 av Olle Grahn och Hugo Bergdahl (båda fp) yrkas,
såvitt nu är i fråga (yrkandena 2-4),

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i
motionen i fråga om brobyggen,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om en snar utbyggnad av E 6 till
motorvägsstandard i enlighet med vad som anförs i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i
motionen beträffande kringfartsleder.

I motion 1982/83:2190 av Sture Korpås m. fl. (c, fp) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkandena 2-4),

2. att riksdagen beslutar att uttala att en bro bör byggas mellan Öregrund
och Gräsö samt att detta projekt ges högsta prioritet,

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära initiativ syftande till att
amöbornas direktförbindelse med det uppländska fastlandet tryggas,

4. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att vägkorsningen E 18
väg 55 vid Litslena kyrka görs planfri och att detta projekt ges hög
prioritet.

I motion 1982/83:2195 av Gunnel Jonäng och Gunnar Björk i Gävle (båda
c) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkandena 2 och 3),

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en snabbare
ombyggnad av E 4, sträckan Gävle-Axmarby bör ske,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att delar av
riksväg 83 mellan Ljusdal och Ånge bör upprustas.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1982/83:2194 (c).

TU 1982/83:12

7

Utskottet

Anslags- och bidragsfrågor

Från anslaget Statens vägverk: Ämbetsverksuppgifter betalas kostnader för
central administration, översiktlig vägplanering och fastställande av arbetsplaner
samt järnvägsärenden.

Föredragande departementschefen beräknar kostnaderna för år 1984 till
6,67 milj. kr. och föreslår att anslaget för nästa budgetår tas upp med detta
belopp.

I motion 1982/83:1928 (m) föreslås - under hänvisning till de i motion
1982/83:2107 (m) uppdragna riktlinjerna för den ekonomiska politiken samt
till nödvändigheten av ytterligare besparingar i statsverksamheten - att
anslaget tas upp med 6,0 milj. kr.

Utskottet, som vill erinra om att anslaget är ett förslagsanslag, tillstyrker
regeringens förslag och avstyrker följaktligen motionsyrkandet i fråga.

I föregående års budgetproposition beräknades väganslagen till sammanlagt
ca 5 190 milj. kr. för budgetåret 1982/83. På tilläggsbudget I för nämnda
budgetår har vidare beräknats medel under två nya anslag Särskilda
väginvesteringar och Åtgärder mot eftersatt underhåll med 268 milj. kr. resp.
100 milj. kr. Härutöver har under år 1982 betydande medel - ca 1 100 milj.
kr. - anvisats med stöd av den s. k. finansfullmakten för sysselsättningsfrämjande
väginvesteringar. Genom de nämnda besluten kommer enligt föredragande
departementschefen framför allt väginvesteringarna att hållas på en
hög nivå också under åren 1983 och 1984, vilket utskottet finner angeläget.
Utskottet har också tidigare uttalat sig för en höjd ambitionsnivå i detta
avseende.

Från anslaget Drift av statliga vägar betalas kostnaderna för de delar av
vägverkets verksamhet som är hänförliga till driften av de statliga vägarna,
vissa förbättringsarbeten - vilka avser främst de sekundära och tertiära
vägnäten - samt investeringsutgifter för vägverkets anläggningstillgångar.

Anslaget är för innevarande budgetår 3 171 milj. kr. Härtill kommer 75
milj. kr. som anvisats för åtgärder mot eftersatt vägunderhåll.

Verksamheten under anslaget baseras i stor utsträckning på den femårsplan
för driftverksamheten som vägverket antagit för åren 1982-1986.
Anslagsutvecklingen de senaste åren har inneburit en lägre verksamhetsvolym
än den vidmakthållandenivå som verket förordat med ledning av det
trafikpolitiska beslutet. Verksamheten kan dock enligt föredragandens
mening i vissa avseenden begränsas i förhållande till den av verket förordade
målsättningen, vilket också delvis redan skett. De minskade väghållningsinsatserna
har anpassats till trafiken, vilket innebär att de lågtrafikerade
vägarna inte kan påräkna lika hög service- och underhållsnivå som de mera

TU 1982/83:12

8

trafikerade vägarna. För den senare kategorin vägar sker ingen förändring av
väghållningsstandarden.

Med hänsyn till det statsfinansiella läget kan vidare enligt propositionen
någon sådan väsentlig höjning sorn erfordras för att nå den högre nivån i
verkets driftplanering inte påräknas de närmaste åren. Med denna utgångspunkt
anses det vara väsentligt att verksamheten kan drivas på ett sådant sätt
att någon ytterligare minskning av driftåtgärderna inte behöver vidtas.
Föredraganden säger sig också ha beräknat anslaget till den statliga
driftverksamheten utifrån dessa förutsättningar. Detta måste då innebära att
verket anpassar sina personella och övriga resurser under femårsperioden
med beaktande av målen för vägpolitiken och en beräknad realt oförändrad
anslagsnivå.

Utskottet delar den uppfattning föredraganden därvid givit uttryck åt.
Enligt utskottets mening kan uttalandena i propositionen inte, såsom i
motion 1982/83:297 (c) görs gällande, sägas vara oförenliga med 1979 års
trafikpolitiska beslut i denna del - att målet för vägpolitiken borde vara både
att höja trafiksäkerheten och att åstadkomma största möjliga likställighet i
landets olika delar vad beträffar framkomlighet och bärighet. Utskottet
anser f. ö. denna målsättning alltjämt böra gälla. I likhet med motionärerna
anser också utskottet att länsvägarna bör ges en rimlig andel av driftanslaget.

Utskottet finner under hänvisning till det nu anförda någon särskild
skrivelse till regeringen beträffande målet för vägpolitiken ej påkallad och
avstyrker därför motionärernas förslag härom.

För nästa budgetår (verksamhetsåret 1984) föreslås av föredraganden en
höjning av anslaget med 354 milj. kr. jämfört med det av riksdagen för
innevarande budgetår anvisade beloppet. Anslaget kommer därmed upp i en
nivå av 3 525 milj. kr. Med beaktande av möjliga rationaliseringsåtgärder
m. m. och den inhämtning av eftersatt vägunderhåll som tidigare beslutats
innebär detta enligt föredraganden en i stort oförändrad medelsram.

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen och avstyrker
följaktligen yrkandet i motion 1982/83:1928 (m) om en minskning av anslaget
till 3 485 milj. kr.

Utskottet har intet att erinra mot att under anslaget 10 milj. kr. beräknas
för sådan upprustning av statliga vägar som kan erfordras i samband med ett
kommunalt övertagande av väghållningen i tätorter. Vägverket har enligt
propositionen fått regeringens uppdrag att uppta förhandlingar med
kommuner där ett kommunalt övertagande av väghållningen kan bidra till ett
totalt sett bättre utnyttjande av samhällets resurser för väghållningen. Det
måste enligt föredraganden vara av ett väsentligt intresse för såväl den
enskilde medborgaren som för samhället i stort att där så är möjligt uppnå en
bättre väghållning inom ramen för de tillgängliga statliga och kommunala
resurserna. Då det nu är svårt att förutse utfallet av dessa förhandlingar och

TU 1982/83:12

9

de medelsbehov som kan bli aktuella för bidrag till nya väghållande
kommuner föreslås regeringen få riksdagens bemyndigande att vid behov
låta vägverket överföra medel mellan det statliga driftanslaget och anslaget
för drift av statskommunala vägar. Utskottet tillstyrker att så sker.

Föredragandens förslag att vägverket genom lämpligt avvägda beställningsbemyndiganden
ges möjlighet att anskaffa de olika anläggningstillgångarna
så ekonomiskt som möjligt tillstyrks av utskottet. Det innebär en nivå
för beställningsbemyndigandet om 115 milj. kr. för år 1984 och 120 milj. kr.
för åren 1985 och 1986 i 1984 års beräknade prisnivå. Därmed skeren höjning
av tidigare lämnade bemyndiganden för åren 1985 och 1986 med 5 milj. kr.
för vartdera året. För år 1987 behöver verket vidare ett nytt beställningsbemyndigande
på 90 milj. kr.

Utskottet tillstyrker slutligen att kostnadsramen för år 1984 för anslaget
Drift av statliga vägar - liksom för anslaget Byggande av statliga vägar - i
princip bestäms till samma belopp som anslaget. Det bör vidare ingå i
regeringens befogenheter att i den mån arbetsmarknadsläget, kraven på
ändamålsenlig planering av verksamheten eller andra skäl motiverar det,
bemyndiga vägverket att under år 1983 resp. år 1984 jämka de föreskrivna
kostnadsramarna för dessa år, t. ex. genom att under andra halvåret 1983 i
förväg ta i anspråk behövliga belopp av de medel under de kalenderårsberäknade
anslagen, som anvisas för verksamhetsåret 1984.

I motion 1982/83:297 (c) begärs ett särskilt anslag om 20 milj. kr. för
bärighetsupprustning av mindre vägar och broar av betydelse för skogs- och
industritransporter på landsbygden.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att medel av betydande
omfattning för sådana ändamål regelmässigt beräknas under driftanslaget.
För innevarande budgetår har dessutom av regeringen i september 1982 ett
belopp om 15 milj. kr. i särskild ordning anvisats härför. Utskottet är för sin
del inte berett att tillstyrka den av motionärerna nu föreslagna ytterligare
medelsanvisningen - under särskilt anslag - och avstyrker därför motionen i
denna del.

Den i motion 1982/83:600 (c) begärdaspecialdestinationen av vägmedel för
upprustning av grusvägar - inkl. enskilda vägar - i Kalmar län är utskottet
inte berett att tillstyrka. Med anledning av vad motionärerna anfört till stöd
för sitt yrkande vill utskottet dock erinra om föredragandens uttalanden
under anslaget till byggande av enskilda vägar. En utgångspunkt vid
beräkningen tv detta anslag förklaras sålunda vara att vägverket skall arbeta
för att de många angelägna broinvesteringarna och förstärkningsarbetena på
det enskilda vägnätet tas upp i ett särskilt beredskapsprogram för väginvesteringar.
Dessa åtgärder anses nämligen mycket lämpliga att utföra som
beredskapsarbeten. Utskottet finner under hänvisning bl. a. till det anförda

TU 1982/83:12

10

någon framställning i ämnet från riksdagens sida ej påkallad och avstyrker
därför yrkandet härom.

Detsamma gäller begäran i motion 1982/83:1952 (c) i här berörd del om
anvisande av särskilda medel för bärighetsupprustning av mindre vägar och
broar i Älvsborgs län.

I motion 1982/83:1413 (m,c,fp) föreslås bl. a. finansiering av vissa
brobyggen i Öckerö kommun med anlitande av kapitalmarknaden. Även i
motion 1982/83:1934 (c) föreslås extern finansiering av brobyggen.

I samband med behandlingen av anslaget till drift av statliga vägar togs i
förra årets budgetproposition upp frågan om ersättande av vissa färjeleder
med broförbindelser. En redogörelse lämnades därvid för statsmakternas
tidigare beslut i denna fråga och den utredning i ämnet som verkställts av
vägverket. De nämnda besluten innebar bl. a. att det för finansieringen av
broinvesteringarna är möjligt att använda medel för beredskapsarbeten eller
sådana medel för andra sysselsättningsfrämjande åtgärder som står till
regeringens förfogande genom den s. k. finansfullmakten. Vidare har
vägverkets utredning visat att vissa objekt har så hög företagsekonomisk
lönsamhet att de bör kunna genomföras även om det inte visar sig lämpligt att
utföra dem som beredskapsarbeten. Vägverket har därför bemyndigats att i
sådana fall använda driftmedel för att bygga broar som ersätter färjeleder.

Med anledning av föredragandens sålunda gjorda uttalanden framfördes
motionsledes vissa förslag om lånefinansiering eller någon form av ”leasingförfarande”
för tidigareläggande av byggande av sådana broar.

Utskottet fann sig för sin del inte berett att utan närmare utredning biträda
förslagen härom men förutsatte att vid den fortsatta beredningen av
budgetfrågorna inom regeringskansliet ytterligare överväganden i ämnet
komme att ske. I avvaktan på en redovisning härför och eventuella förslag i
kommande budgetproposition ansåg utskottet att motionsyrkandena borde
lämnas utan åtgärd.

Föredraganden framhåller i den nu föreliggande propositionen att
vägverket - för att rationaliseringen på detta område ytterligare skall ökas - i
de kommande direktiven för vägplaneringen för åren 1984-1993 skall ges
möjlighet att lägga särskild vikt vid sådana företagsekonomiskt lönsamma
objekt utan hinder av det gängse samhällsekonomiska synsättet i planeringen.
Utskottet, som finner det riktigt att så sker, vill också understryka
föredragandens uttalande att i detta sammanhang det reinvesteringsbehov
som föreligger i befintligt brobestånd bör inta en framskjutande plats.

Utskottet anser under hänvisning till det anförda yrkandena i de förut
nämnda motionerna 1982/83:1413 (m, c, fp) - om ett brosystem i Öckerö
kommun - i denna del och 1982/83:1934 (c) om finansiering av broar kunna
lämnas utan åtgärd.

TU 1982/83:12

11

Till yrkandet i förstnämnda motion i återstående del återkommer utskottet
i det följande under avsnittet om flerårs- och fördelningsplanerna.

Anslaget Byggande av statliga vägar har sedan år 1979 varit 900 milj. kr. för
år. För budgetåret 1983/84 förordas ett anslag av samma storlek. Härvid bör
dock enligt propositionen beaktas att av anslaget 30 milj. kr. - avseende
tunnelbaneinvesteringar - föreslås bli överförda till anslaget Bidrag till
byggande av kommunala vägar och gator. Åt motsatt håll föreslås 10 milj. kr.
- för bidrag till cykelleder m. m. i kommuner som inte är egna väghållare -överförda till det statliga b.yggnadsanslaget. Det nu förordade anslaget
innebär följaktligen i realiteten en uppräkning med 20 milj. kr.

I motion 1982/83:391 (vpk) erinras om att väginvesteringarna i stor
utsträckning sker i form av beredskapsarbeten m. m. Detta system är enligt
motionärerna ägnat att driva på neddragningen av vägverkets ordinarie
byggnadsverksamhet samt medverka till otrygghet för personalen liksom
försämrade planeringsförutsättningar för verket. Motionärerna begär därför
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna dels vad som anförts i
motionen om ökad trygghet för de anställda och bättre planeringsförutsättningar
för vägverket, dels att landets väginvesteringar till den absolut
övervägande delen skall ske via anslag på verkets ordinarie budget.

Såsom framhålls i propositionen erhåller vägverket årligen - förutom de
medel som anvisas på ordinarie byggnadsanslag - regelmässigt stora tillskott
av medel för sysselsättningsfrämjande vägbyggnadsåtgärder. På senare år
har de medel som står till regeringens förfogande i den s. k. finansfullmakten
bl. a. använts för nämnda ändamål. De senaste fem åren har - visserligen
med stora årliga variationer - i genomsnitt drygt 500 milj. kr. tillförts
vägbyggandet på detta sätt. Från AMS har dessutom enligt propositionen
medel avsatts för ett stort antal mindre vägbyggnadsobjekt.

De nämnda medelstillskotten har inneburit att vägbyggandet enligt
flerårsplanerna för statliga vägar i stort sett har kunnat hållas. För byggandet
av statskommunala vägar enligt fördelningsplanen har emellertid en
betydande eftersläpning på ca två år uppstått genom de besparingsåtgärder
som statsmakterna för ett par år sedan beslöt om för denna kategori
väginvesteringar.

Det är nu enligt föredragandens mening nödvändigt att väghållarna på ett
bättre sätt än hittills skett kan beakta de särskilda medelstillskotten i sin
planering. Inte minst när det gäller de personella resurserna och organisationen
för vägplanerings- och byggnadsverksamheten anses detta vara
väsentligt.

Ett annat betydelsefullt motiv för att i planeringen beakta de särskilda
medelstillskotten är att väginvesteringarna härigenom kan inplaceras i
planerna enligt den prioritetsordning som myndigheter och kommuner i
resp. län finner bäst förenlig med de av riksdagen fastlagda vägpolitiska
målen. Eftersom vägplaneringen omfattar en tioårsperiod kommer ett stort

1** Riksdagen 1982/83. 15 sami. Nr 12

TU 1982/83:12

12

antal vägobjekt att kunna inplaceras genom den nu förordade ordningen.
Med en utökad planeringsram blir det också möjligt att reservera ett mindre
utrymme i planerna för sådana vägobjekt som kan tillkomma efter det att
planerna fastställts. Härvid nämns väginvesteringar som motiveras av mera
betydande samhällsförändringar av typen större industrilokaliseringar och
upptagande av gruvdrift eller som på annat sätt är behövliga investeringar för
att kunna tillgodose tillkommande transportbehov, som tidigare inte kunnat
beaktas i planeringen. Härigenom kan en viss flexibilitet medges i
planeringen utöver den möjlighet till jämkning av planerna som finns enligt
nuvarande ordning.

Föredraganden säger sig vidare avse att senare föreslå regeringen att de
nya flerårsplanerna för åren 1984-1993 skall baseras på ordinarie anslag samt
därutöver 500 milj. kr. för vägbyggande av sysselsättningspolitiska skäl. Det
betyder att för första året i den nya planen väginvesteringar för 1 400 milj. kr.
kommer att tas med. Bedömningen av planeringsramens storlek har baserats
på ett genomsnitt av de senaste fem årens byggnadsverksamhet. På
motsvarande sätt anses den nya fördelningsplanen för byggande av
statskommunvägar böra grundas på en planeringsnivå som ligger 60 milj. kr.
över det ordinarie anslaget, vilket ger en total planeringsram av 400 milj.
kr.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse vad föredraganden i nu
berörda delar anfört. Ett tillämpande av det angivna systemet innebär att för
samhället angelägna väginvesteringar förbereds i sådan omfattning och enligt
gängse prioriteringsprinciper att även medel för sysselsättningsskapande
åtgärder kan ställas till förfogande för vägbyggandet samtidigt som bästa
möjliga samhällsekonomiska avkastning tillförsäkras på insatta medel.
Utskottet vill också framhålla det angelägna i att medel som - i likhet med
vad som hittills skett under en lång följd av år - blir anvisade för regional- och
sysselsättningspolitiska stimulansåtgärder till övervägande del förs samman
med vägverkets byggnadsanslag. Härigenom ges verket resurser att bibehålla
en effektiv byggnadsorganisation.

Med beaktande bl. a. av det nu anförda kan utskottet inte finna det
påkallat att från riksdagens sida göra de uttalanden som begärts i motion
1982/83:391 (vpk). Densamma avstyrks därför.

Beträffande anslagets storlek för nästa budgetår (avseende kalenderåret
1984) tillstyrker utskottet regeringens förslag att detsamma tas upp med 900
milj. kr. Härav följer att utskottet avstyrker yrkandet i motion 1982/83:1928
(m) om en minskning med 60 milj. kr. till 840 milj. kr. Vidare avstyrks motion
1982/83:1420 (vpk) om höjning av anslaget med 10 milj. kr. - att
specialdestineras för påbörjande av upprustning av väg 83 mellan Ramsjö
och Ånge. Frågan om detta företags utförande torde f. ö. liksom andra
sådana böra behandlas i den för prövning av vägärenden stadgade ordningen.
En redovisning härför lämnas av utskottet i det följande under avsnittet om
flerårs- och fördelningsplanerna.

TU 1982/83:12

13

Från anslaget Bidrag till drift av kommunala vägar och gator utgår bidrag
enligt riksdagens beslut (prop. 1981/82:133, TU 1981/82:34, rskr 1981/
82:373) fr. o. m. bidragsåret 1984 med 95 % enligt nya beräkningsregler. Det
ankommer på vägverket att efter samråd med Svenska kommunförbundet
bestämma normkostnader för olika driftåtgärder. Den nya bidragsordningen
syftar enligt propositionen till en förenkling av bidragsgivningen och därmed
en minskad byråkrati.

Föredraganden har vid sin bedömning av anslagsbehovet räknat med att en
förhållandevis stor anslagsökning erfordras för att täcka kommunernas
ökade driftkostnader för väghållningen. En höjning av anslaget med 119,8
milj. kr. eller 26,6 % jämfört med innevarande anslagsnivå föreslås därför,
vilket innebär att för nästa budgetår, avseende 1984 års verksamhet, anvisas
570,3 milj. kr. Riksdagen har tidigare i samband med behandlingen av den
nyssnämnda propositionen om ett utökat kommunalt väghållningsansvar
antagit en planeringsram för bidragsåret 1983 innebärande ett medelsbehov
på 450,5 milj. kr. Detta belopp anses nu böra anvisas. Sammantaget innebär
detta att för bidragsåren 1983 och 1984 ett anslag på (450,5 + 570,3) 1 020,8
milj. kr. anvisas för nästa budgetår.

I motion 1982/83:297 (c) anses en så kraftig ökning av anslaget som föreslås
i propositionen inte vara nödvändig. Höjningen föreslås därför böra
begränsas till 103 milj. kr., - enligt motionärerna motsvarande pris- och
löneomräkning för två år - och anslaget följaktligen tas upp med 1 004 milj.
kr.

I motion 1982/83:1928 (m) föreslås, under hänvisning till behovet i
nuvarande statsfinansiella läge av en minskning av anslagen även inom
kommunikationsdepartementets verksamhetsområde, att anslaget för nästa
budgetår tas upp med 1 000 milj. kr.

Utskottet finner sig - med beaktande av tidigare beslut i dessa frågor och
vad föredraganden i övrigt anfört - böra godta regeringens förslag och
tillstyrker följaktligen detsamma. Härav följer att utskottet avstyrker
motionsyrkandena om en lägre medelsanvisning.

Anslaget Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator uppgår för
innevarande budgetår till 320 milj. kr. Från detta anslag lämnas fr. o. m. år
1984, i mån av tillgång på medel, bidrag med 70 % av kostnaderna till
byggande av statskommunvägar, cykelleder och väg- eller gatuanläggningar
för kollektiv persontrafik. Till byggande av spåranläggningar för lokal
kollektiv persontrafik utgår bidrag med 50 % av kostnaderna. Särskilda
bidrag till större byggnadsobjekt utgår enligt av vägverket fastställd
fördelningsplan för tio år. Fördelningsplanen skall förnyas vart femte år. Till
mindre anläggningar, cykelleder m. m. lämnas generella (schablon-) bidrag.
Bidragsgivningen regleras genom förordningen (1982:853) om statsbidrag till
väg- och gatuhållning m. m.

Med beaktande av förut omnämnda överföringar av medel i vad avser

TU 1982/83:12

14

tunnelbaneinvesteringar och byggande av cykelleder föreslås i propositionen
att anslaget för nästa budgetår tas upp med 340 milj. kr. Utskottet tillstyrker
att så sker.

Anslaget Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. är för innevarande
budgetår upptaget med 274,8 milj. kr. Riksdagen har vidare beslutat en
planeringsram, som för bidragsåret 1983 uppgår till 297 milj. kr. Dessa medel
bör enligt föredraganden nu anvisas. Det enskilda driftbidragsanslaget anses
vidare, i likhet med övriga anslag till vägväsendet, böra avse framförliggande
kalenderår. För att uppnå enhetlighet och bättre planeringsförutsättningar
förordas sålunda att medel nu också anvisas för verksamhetsåret 1984.
Förslaget medför ingen extra budgetbelastning med hänsyn till att bidragen
utbetalas efter resp. bidragsårs utgång.

I anslutning härtill erinras om att det statliga bidraget till de enskilda
vägarna har tillkommit för att ersätta väghållarna för de kostnader det
innebär att enskilda vägar hålls öppna för allmän trafik. Förutom det statliga
bidraget förekommer i betydande omfattning kommunala bidrag till den
enskilda väghållningen. Ca 93 % av de enskilda bidragsvägarna har
beräknats också få kommunala bidrag. I många fall innebär detta att de
enskilda väghållarna har samtliga kostnader för väghållningen täckta med
bidrag.

Statens kostnader för denna bidragsgivning har vidare enligt fördraganden
stigit kraftigt under senare år. Med hänsyn till de starkt ökade bidragskraven
under anslaget har det inte varit möjligt, annat än i mycket begränsad
omfattning, att lämna bidrag till nytillkommande vägar. Med beaktande av
de medelsbehov som framdeles kommer att krävas för väghållningen och det
begränsade budgetutrymmet kommer möjligheterna vara små att ge bidrag
till nya vägar. För att i framtiden således kunna ge fler enskilda vägar bidrag
måste enligt propositionen utrymme härför skapas genom en omprövning av
nuvarande verksamhet och omfördelning av resurserna.

Föredraganden föreslår därför att en omläggning av den statliga bidragsgivningen
genomförs på så sätt att bidragen till enskild väghållning fr. o. m.
år 1984 utgår med 50 % av de beräknade kostnaderna. Härutöver bör enligt
nuvarande ordning, när det är särskilt motiverat, ett med 15 procentenheter
förhöjt bidrag kunna utgå. För t. ex. drift av enskilda färjeleder bör
vägverket med hänsyn till de speciella förutsättningarna i varje enskilt fall
kunna besluta om ännu högre bidrag. Bidraget bör dock inte i något fall
överstiga nuvarande högsta bidragsprocent - 85 %. Det förutsätts få
ankomma på regeringen att utfärda de författningar som erfordras.

Med de anslag som förordas för nästa budgetår räknar föredraganden
också med ett ökat utrymme för nyintagning av enskilda vägar i bidragsgivningen.
Medelsbehovet beräknas till 243,5 milj. kr. för verksamhetsåret
1984. Sammantaget innebär regeringens förslag att 540,5 milj. kr.
(297 + 243,5) anvisas under anslaget för budgetåret 1983/84.

TU 1982/83:12

15

I motion 1982/83:297 (c) avvisas bestämt såväl de nya bidragsreglerna som
den kraftiga beskärningen av anslaget, vilket i stället föreslås höjt med 80,5
milj. kr. till 621 milj. kr. Yrkanden av samma innebörd återfinns i motion
1982/83:611 (c).

Också i motion 1982/83:976 (vpk) yrkas med avslag på de nya bidragsreglerna
en höjning av anslaget - i detta fall med 80 milj. kr. till 620,5 milj.
kr.

Även i motionerna 1982/83:1406 (c) och 1982/83:1410 (c) yrkas ett
bibehållande av nuvarande procentsatser.

Detsamma gäller i princip motionerna 1982/83:771 (c) och 1982/83:1952
(c), i vilka även begärs att situationen i fråga om Gävleborgs län resp.
Älvsborgs särskilt beaktas.

I motion 1982/83:1974 (s) yrkas att regeringen drar tillbaka sitt förslag om
generell neddragning av bidragssatsen och i stället överväger en differentiering
som innebär bättre utjämning av kostnaderna mellan landets olika
delar.

Utskottet har för sin del och på de av föredraganden anförda skälen funnit
sig böra biträda regeringens förslag om ändrade bidragsregler och tillstyrker
därför desamma. Utskottet vill därvid särskilt understryka vad föredraganden
anfört om möjligheterna att i särskild ordning låta ett förhöjt bidrag utgå
och förutsätter också att så sker i all den utsträckning så befinns möjligt -framför allt för vägar med besvärlig och kostsam vinterväghållning.
Utskottet förutsätter också att regeringen noga följer effekterna av det nya
bidragssystemet. Av det anförda följer att utskottet avstyrker samtliga nu
berörda motionsyrkanden beträffande bidragsreglernas utformning.

Utskottet tillstyrker även föredragandens förslag till en medelsanvisning
för nästa budgetår om 540,5 milj. kr. och avstyrker följaktligen de i de förut
nämnda motionerna begärda ändringarna i denna del.

Till Bidrag till byggande av enskilda vägar bör i enlighet med föredragandens
förslag ett anslag om oförändrat 30 milj. kr. utgå.

I fråga om det enskilda vägbyggandet bör vidare, såsom framhålls i
propositionen, den nuvarande bidragsordningen inte ändras. Motivet för
detta anges av föredraganden vara att investeringarna kan vara av sådan
storleksordning att de enskilda vid en sänkning av bidragsprocenten inte
själva kan finansiera en nödvändig investering i vägnätet. Bidragsprocenten
föreslås således även i fortsättningen uppgå till 70 % eller i särskilda fall
85 %. Utskottet tillstyrker föredragandens förslag i denna del.

Föredraganden säger sig, såsom förut nämnts, vid beräkningen av anslaget
ha utgått från att vägverket skall arbeta för att de många angelägna
broinvesteringarna och förstärkningsarbetena på det enskilda vägnätet av
verket tas upp i ett särskilt beredskapsprogram över väginvesteringar,
eftersom dessa byggnadsåtgärder är mycket lämpliga att utföra som
beredskapsarbeten. Utskottet tillstyrker att så sker.

TU 1982/83:12

16

När det gäller planeringen av det enskilda vägbyggandet innebär enligt
propositionen nuvarande ordning att det årligen upprättas en treårig plan för
verksamheten, dvs. en form av rullande planering. Planen fastställs av resp.
länsstyrelse.

Föredraganden ifrågasätter behovet av en sådan omfattande planeringsverksamhet
mot bakgrund av att den nuvarande anslagsnivån inte medger att
så många byggnadsobjekt kan tas med i planen för resp. år. Kravet på en
ändamålsenlig planering anses väl kunna tillgodoses genom upprättande av
en femårig plan för det enskilda vägbyggandet i resp. län. Denna femårsplan
bör sedan kunna förnyas vart tredje år. Planen föreslås även fortsättningsvis
fastställas av resp. länsstyrelse. Det förutsätts slutligen få ankomma på
regeringen att senare utfärda de författningsändringar som erfordras.

Utskottet finner de sålunda föreslagna ändringarna i planeringssystemet
välmotiverade och lämpliga samt tillstyrker att de nu genomförs.

De i propositionen under här förevarande punkter i övrigt framlagda
anslagsberäkningarna m. m. avseende Tjänster till utomstående och Statens
vägverk: Försvarsuppgifter har inte gett utskottet anledning till erinran.
Utskottet tillstyrker följaktligen att anslagen tas upp med resp. 26,6 milj. kr.
och 26,25 milj. kr. samt - beträffande sistnämnda anslag - att vägverket
lämnas det av föredraganden förordade beställningsbemyndigandet avseende
reservbromateriel.

Motionsyrkanden beträffande vissa planeringsfrågor samt flerårs- och
fördelningsplaner m. m.

I motion 1982/83:781 (s) yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den
låter närmare utreda frågan om en vidgad roll för länsvägnämnderna i vad
avser väg- och trafikfrågor. Motionärerna har därvid framhållit att de
förtroendevalda inom länsstyrelsernas lekmannastyrelser har en viktig
uppgift i vad avser inflytandet över den ekonomiska men även fysiska
länsplaneringen. Då emellertid länsstyrelsernas verksamhetsområde är
vittomfattande anses det av motionärerna förståeligt om än inte önskvärt att
vägfrågorna ibland får en summarisk behandling. Ett ökat lekmannainflytande
skulle mot bakgrund härav enligt motionärerna uppnås om de redan
befintliga länsvägnämnderna ges ett vidgat ansvarsområde och inflytande
över dessa frågor.

Utskottet kan för sin del inte ansluta sig till denna uppfattning. Enligt
gällande väglagstiftning ankommer det nämligen - vartill utskottet i det
följande återkommer - främst på de centrala, regionala och lokala
vägmyndighetema, som också besitter den erforderliga sakkunskapen, att
pröva frågorna härom. Såsom utskottet tidigare i olika sammanhang
framhållit är det en inte minst från planeringssynpunkt komplicerad och
tidskrävande process som i de enskilda fallen föregår vägfrågornas lösning.

TU 1982/83:12

17

De stora kostnaderna för vägbyggandet och den begränsade medelstilldelningen
härför nödvändiggör noggranna avvägningar mellan olika projekt och
mellan alternativa lösningar med avseende på arbetenas utförande m. m.
Behov av samordning med andra planeringssektorer och intressen har därvid
medfört ökade krav på vägplaneringens inordnande i den totala samhällsplaneringen.
I vad gäller länsstyrelserna har de ett avgörande inflytande på
vägfrågorna dels genom sitt allmänna planerings- och beslutsansvar på
regional nivå, dels genom sina speciella uppgifter avseende bebyggelseplaneringen
och natur- och miljövårdsområdena och dels genom de befogenheter
som väglagstiftningen ger dem. Under alla skeden av vägplaneringen
förekommer med kommuner och andra berörda intressenter ett omfattande
samrådsförfarande som till sina huvuddrag är reglerat i väglagstiftningen. I
anslutning härtill har också länsvägnämnderna sin givna och betydelsefulla
plats.

Det system för planeringen av väghållningen, planläggning och projektering,
som sedan länge används av vägverket tillsammans med länsstyrelser
och kommuner och numera även s. k. fasta beredningsgrupper vid länsstyrelserna
är f. ö. konstruerat så att erforderliga kompromisser kan komma till
stånd och anpassningar till regional trafikplanering och fysisk samhällsplanering
kan tillgodoses. Utskottet vill också erinra om att nu gällande
planerings- och beslutsordning på detta område tillkommit efter ett
omfattande utredningsarbete och en rad beslut från statsmakternas sida samt
fått en utformning som ur många synpunkter ansetts förebildlig. Den
kännetecknas också, som utskottet vid flera tillfällen tidigare framhållit, av
stor flexibilitet, som är av betydande värde inte minst i nuvarande
arbetsmarknadssituation.

Utskottet finner under hänvisning till det anförda någon utredning om en
vidgad roll för länsvägnämnderna i vad avser väg- och trafikfrågor av det slag
motionärerna förordat inte vara påkallad. Motionen i fråga avstyrks
därför.

I en rad motioner, som närmare anges i det följande, har yrkanden
framställts om åtgärder i en eller annan form från riksdagens sida beträffande
projektering och byggande samt prioritering iflerårs- ochfördelningsplaner av
skilda väg- och broprojekt i landets olika delar. Som skäl härför åberopas den
stora angelägenheten - inte minst från arbetsmarknadsmässiga och regionalpolitiska
synpunkter - att resp. företag snarast kommer till utförande.

Aven utskottet är väl medvetet om samt understryker vikten och
önskvärdheten ur skilda synpunkter att så sker samt förutsätter att såväl de
centrala som regionala vägmyndigheterna vederbörligen uppmärksammar
och beaktar frågorna härom. Detta gäller inte minst de fall där det rör sig om
projekt som aktualiserats i samband med utbyggnad av flygplatser o. d.,
berör kommunikationsförhållandena för befolkningen på öar eller vägbyggnader
över länsgränser, m. m. Möjligheterna att genomföra de i motionerna
aktualiserade projekten torde också förbättras genom den aviserade ökning

TU 1982/83:12

18

av vägbyggandet som utskottet tidigare nämnt.

Att som motionärerna förutsatt riksdagen skulle ta ställning till de angivna
enskilda objekten eller vägbyggnaderna inom de olika länen finner
emellertid utskottet helt uteslutet och avvisar därför - nu såsom tidigare -bestämt förslagen härom. Riksdagen har inte att ta ställning till frågor av
detta slag och bör inte heller göra det. Frågor om projektering samt byggande
och drift av allmänna vägar regleras nämligen genom föreskrifter i väglagen
och vägkungörelsen. Vid fördelningen av medel, som i statsbudgeten anvisas
för byggande av vägar, skall hänsyn tas till vägbehoven i olika delar av riket.
De för väg- och gatubyggandet gällande flerårs- och fördelningsplanerna
upprättas i enlighet med vägkungörelsens bestämmelser och vissa andra
bidragsföreskrifter för tioårsperioder och förnyas vart femte år. Planerna kan
dessutom ändras mellan de normala revideringstillfällena. Fördelningen av
investeringsmedel de skilda landsdelarna och väggrupperna emellan sker
vidare på grundval av en noggrann angelägenhetsgradering och efter
vederbörande regionala och lokala vägmyndigheters hörande - allt i syfte att
åstadkomma en så likformig och rättvis fördelning av vägmedlen som
möjligt. Arbetet med revideringen av gällande flerårs- och fördelningsplaner
pågår f. n. och nya planer skall under innevarande år fastställas för åren
1984-1993. Regeringen avser också att inom kort utfärda anvisningar för
planeringen med avseende dels på inriktningen av vägbyggandet, dels på den
anslagsnivå som planeringen bör utgå från.

Det är enligt utskottets uppfattning av stor vikt att vägbyggnadsobjekten
tillkommer i den prioriteringsordning som de regionala och kommunala
instanserna i samverkan med vägverket uppställt. Länsstyrelserna har f. ö.
numera bemyndigande att fastställa de nya flerårsplanerna för byggande av
länsvägar, dvs. för det vägnät som betjänar företrädesvis de regionala och
lokala transportuppgifterna. I fråga om anslag för vägbyggande som
tillkommer av sysselsättningspolitiska skäl är det enligt utskottets mening
likaså av stor vikt att vägobjekten som regel utväljs av de berörda
myndigheterna inom den ramplanering som finns redovisad i flerårs- och
långtidsplanerna. Dock bör projekt som redan påbörjats med anlitande av
beredskapsmedel fullföljas.

Under hänvisning till vad utskottet i nu berörda planerings- och
anslagsfrågor anfört och då även de av motionärerna aktualiserade projekten
enligt utskottets uppfattning bör prövas i den för handläggning av vägärenden
m. m. stadgade ordningen avstyrks här berörda motionsyrkanden.

Det gäller förslagen i motion 1982/1983:619 (c) om prioriteringen av
anslagen till vägar, 1982/1983:626 (c) om Vallsundsprojektet, 1982/83:779 (c)
yrkande 2 om utbyggnad av riksväg E 4, 1982/83:783 (s) om allmän färjeled
mellan ön Ven och Landskrona, 1982/83:1118 (vpk) yrkandena 1 i denna del
och5om byggande av vägar inom Stockholms län m. m., 1982/83:1413 (m, c,
fp) i denna del om ett brosystem i Öckerö kommun, 1982/83:1421 (s) om en ny
sträckning av väg 44 mellan Trollhättan och Flåberg, 1982/83:1584 (s)

TU 1982/83:12

19

yrkande 2 om vägbyggande i Gävleborgs län och 1982/83:1922 (m) om bro
över järnvägen vid Märsta.

Det gäller vidare förslagen i motion 1982/83:1946 (s) om sträckningen av
väg 43 mellan Floby och Herrljunga, 1982/83:1950 (fp) om riksväg 41 mellan
Borås och Berghem, 1982/83:1954 (c, s, m) om Österlens vägförbindelser
västerut, 1982/83:1959 (s,m,c) om en bro över Fårösund, 1982/83:1961 (s) om
utbyggnad av riksväg 29 inom Blekinge län, 1982/83:1965 (s) om bro mellan
norra och södra Bredåker, 1982/83:2128 (m) yrkande 2 om upprustning av
vägnätet i Malmöhus län, 1982/83:2185 (fp) yrkandena 2 om brobyggnader
samt 3 och 4 om utbyggnad av E 6 och av vissa kringfartsleder, 1982/83:2190
(c, fp) yrkandena 2-4 om vissa vägprojekt i Uppsala län samt 1982/83:2195 (c)
yrkandena 2 och 3 om ombyggnad av E 4, sträckan Gävle-Axmarby och
ombyggnad av riksväg 83 mellan Ljusdal och Ånge.

Det anförda gäller slutligen i tillämpliga delar även motion 1982/83:975 (s,
m, c, fp) om utbyggnaden av vägsträckan Långås-Glinnestorp.

Övriga motionsledes aktualiserade frågor

1 motionerna 1982/83:469 (c) och 1982/83:1584 (s) begärs att vägstationen i
Los bibehålls. I motion 1982/83:974 (c) begärs att vägstationen i Målilla skall
vara kvar och i motionen 1982/83:1964 (s) begärs att riksdagen uttalar att
indragning av vägstationer i situationer liknande dem som berörts i motionen
(Målilla och Kristdala) bör uppskjutas i avvaktan på närmare utredningar.

Utskottet vill med anledning av motionärernas yrkanden till en början
erinra om vissa uttalanden i denna del i propositionen. Föredraganden säger
sig sålunda ha beräknat anslaget till den statliga driftverksamheten utifrån
bl. a. förutsättningen att verket anpassar sina personella och övriga resurser
med beaktande av målen för vägpolitiken och en beräknad realt oförändrad
anslagsnivå under de närmaste åren. Liksom för övriga statliga myndigheter
måste därvid enligt föredraganden en fortgående rationalisering av verkets
verksamhet genomföras. Med hänsyn till de förändringar som detta innebär
understryks också vikten av att verket noga följer effekterna av rationaliseringarna.

Det sägs vidare vara viktigt för samhället att en hög trafiksäkerhetsnivå
och en god framkomlighet kan upprätthållas i ett längre perspektiv. Vid
enstaka tillfällen - främst beroende av vädersituationen - anses dock
trafikanterna få acceptera en lägre standard på väghållningsinsatserna för att
den angivna målsättningen skall vara nöjlig att genomföra.

Utskottet vill vidare erinra om att härmed sammanhängande frågor under
de senaste åren ingående prövats av riksdagen. Senast i utskottets
betänkande TU 1981/82:16 underströks vikten av att vägverket fortsätter
rationaliseringen av sin organisation. Inte minst de otillräckliga väganslagen
nödvändiggör åtgärder av rationaliseringskaraktär. Även enligt proposition

TU 1982/83:12

20

1978/79:99 om en ny trafikpolitik är en förutsättning för en fortsatt hög
ambitionsnivå för driftverksamheten att de pågående rationaliseringarna
fortsätter. Det gäller därvid rationaliseringar såväl på maskinsidan som i vad
avser arbetsmetoder och organisation.

För att vägverket skall kunna garantera en rationell och effektiv
driftverksamhet enligt den inriktning som statsmakterna angett erfordras
således att organisationen av verkets driftresurser får en rationell och till
medelstilldelningen anpassad utformning. Detta innebär enligt vad verket
tidigare angivit förutom anpassning av de regionala resurserna på vägförvaltningarnas
driftkontor även att den lokala driftorganisationen, arbetsområdena,
måste ses över. Frågorna om indragning eller omorganisation av
arbetsområden är dock enligt verkets uppfattning av komplicerad natur
eftersom åtgärderna så gott som genomgående får negativa regionalpolitiska
effekter. Beslut av den art varom här är fråga föregås f. ö. av ingående
utredningar samt överläggningar med representanter för personalorganisationer
jämte berörda lokala och regionala myndigheter. Flänsyn sägs därvid
från verkets sida i största möjliga mån tas till samhällsekonomiska samt
regional- och arbetsmarknadspolitiska synpunkter. Utskottet finner det
mycket angeläget att så sker. Mot bakgrund av den jämfört med för några år
sedan ökade medelstilldelningen synes f. ö. en översyn böra komma till stånd
rörande tidigare planerade nedläggningar.

I fjolårets budgetproposition erinras också om att statsmakterna föreskrivit
att vägverket skyndsamt skall fortsätta se över och genomföra erforderliga
organisationsförändringar. En god väghållning och ett bra vägnät ansågs
vidare vara vägverkets mest betydelsefulla bidrag till den regionala
utvecklingen och alltså dess främsta medel härför. Det betecknades också
som viktigt att vägverket även fortsättningsvis, när organisationen anpassas,
strävar efter att upprätthålla en jämn standard över landet - inte minst
beträffande det omfattande grusvägnätet.

Utskottet anser att utvecklingen på området bör följas med största
uppmärksamhet från regeringens sida. Under hänvisning härtill samt till det i
övrigt anförda finner utskottet motionsyrkandena i fråga inte nu böra påkalla
någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

I motion 1982/83:298 (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att omskyltning bör ske utmed riksväg 4 i enlighet med vad som
anförts i motionen. Vägskyltningen är enligt motionären över huvud taget
mindre tillfredsställande och en översyn och omskyltning för hela landet bör
därför ske så snart som möjligt.

Föreskrifter för vägvisning meddelas, såsom kommunikationsministern i
riksdagen nyligen framhållit, av trafiksäkerhetsverket med utgångspunkt i
vägmärkesförordningen (1978:1001). I sina föreskrifter för den allmänna
vägvisningen har trafiksäkerhetsverket angett bl. a. var skyltar bör sättas upp
och till vilken typ av orter vägvisning bör ske. Föreskrifterna grundas bl. a.

TU 1982/83:12

21

på principen att en långväga trafikant inte skall behöva använda karta annat
än i början och i slutet av sin resa. En annan viktig grundtanke är att
utmärkningen skall vara enhetlig och enkel.

Vägvisningen vid våra riks- och länsvägar sköts av vägverket. För arbetet
med vägvisningen har vägverket utarbetat en vägvisningsplan. Denna plan
bygger på trafiksäkerhetsverkets föreskrifter. Vägverket överväger att utöka
skyltningen något vid den revision av planen som skall göras i år.

Under hänvisning till det anförda och då utskottet utgår från att vid de
kontinuerliga överväganden som inom vägverket sker i nära samarbete med
trafiksäkerhetsverket om vägvisningen och dess utformning även beaktas
synpunkter av det slag motionären anfört finner utskottet någon särskild
framställning i ämnet hos regeringen ej erforderlig. Motionen avstyrks därför
i denna del.

I motion 1982/83:332 (s) begärs att riksdagen hos regeringen hemställer att
en försöksverksamhet med gemensam maskinanvändning m. m. i samverkan
mellan kommuner, vägverket och luftfartsverket igångsätts i området kring
Sturups flygplats. Inom de nämnda organens verksamhet finns enligt
motionärerna områden då det gäller maskinanvändning och personalresurser
sorn är likartade. Detta gäller exempelvis beträffande utnyttjande av
lastbilar, lastmaskiner och väghyvlar m. m. Genom samverkan mellan
kommuner, vägverk och luftfartsverk inom lämpligt område kring en
flygplats skulle en betydligt bättre resursanvändning kunna ske. För att finna
former för en sådan samverkan mellan de nämnda myndigheterna bör därför
enligt motionärerna en försöksverksamhet igångsättas.

Någon särskild försöksverksamhet på detta område torde emellertid enligt
utskottets uppfattning inte vara erforderlig då såsom redan tidigare i andra
sammanhang konstaterats en samverkan mellan exempelvis vägverket och
kommunerna redan förekommer såväl i Skåneområdet som i andra delar av
landet. I vad avser området kring Sturups flygplats gäller enligt vad utskottet
erfarit denna samverkan även flygvapnet medan däremot resurserna hos
luftfartsverket - av beredskapsskäl - inte kunnat samutnyttjas i större
utsträckning.

Även utskottet finner det angeläget att en sådan samverkan som här avses
sker och vidareutvecklas. Det bör dock ske i den utsträckning och i de former
vederbörande parter finner önskvärt och lämpligt med beaktande av egna
behov och resurser m. m.

Utskottet vill vidare erinra om att frågorna om samarbete olika verk m. m.
emellan i ett vidare perspektiv sedan länge varit aktuella. Senast i förra årets
budgetproposition lämnades en redogörelse för områden där ett samarbete
mellan kommunikationsdepartementets myndigheter etablerats eller kommer
att etableras inom den närmaste tiden. I anslutning härtill erinrades
också om att utredningen om samverkansmöjligheterna hos vissa affärsverks
och myndigheters verkstadsrörelser (SAMVERK-utredningen) i juli 1980

TU 1982/83:12

22

avlämnat betänkandet (Ds K 1980:4) Fordonsunderhåll i statliga verkstäder.
I betänkandet och i remissvaren över detta finns förslag till åtgärder som
skulle bidra till ett effektivare utnyttjande av verkstadsresurserna. Regeringen
har också uppdragit åt affärsverken och vissa myndigheter att samordna
verksamheten i de statliga verkstäderna.

Sammanfattningsvis konstaterades i propositionen att en omfattande
samverkan kommit till stånd mellan departementets myndigheter inom
områden, där man har gemensamma resurser eller i övrigt har gemensamma
intressen. Det betecknades vidare som angeläget att samarbete av det här
slaget utvecklas och att verken hela tiden uppmärksammar möjligheterna att
göra rationaliseringsvinster genom samverkan.

Utskottet delar nu liksom tidigare denna uppfattning och understryker
ånyo vikten av att man från regeringens sida även fortsättningsvis följer
utvecklingen på området.

Mot bakgrund av det anförda och då motionärernas syften till väsentliga
delar redan synes tillgodosedda kan utskottet inte finna den begärda
framställningen till regeringen från riksdagens sida nu påkallad. Motionen
avstyrks följaktligen.

I motion 1982/83:980 (m) begärs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen framförts om en försöksverksamhet
med entreprenör för driften av Högsäters färja i Värmlands län.

Motionärerna erinrar om att samtliga färjeförbindelser i Värmland har
reglerats efter tidtabeller. En av färjorna finns i Byälven i västra Värmland
och förbinder Högsäter med Fyxnäs på ömse sidor av älven. Överfarten tar
normalt mindre än en minut. Alternativet till färjan är en 22 km lång
färdsträcka på enskild (statsbidragsberättigad) väg.

Befolkningen på ömse sidor av Byälven i denna bygd har från början gjort
starka invändningar mot inskränkningarna i färjetrafiken. Bl. a. har man
besvärat sig hos regeringen - dock utan resultat.

Motionärerna anser därför nu att ett entreprenadsystem - med färjeöverfart
vid anrop - i förevarande fall bör prövas. Om ett sådant skulle utfalla väl
bör det vidare kunna utsträckas till flertalet färjeförbindelser i vårt land.

Utskottet vill erinra om att färja enligt väglagens föreskrifter är lika med
allmän väg och som sådan omhänderhas och böromhänderhas av det statliga
vägverket.

För upprätthållande av färjeförbindelserna i vårt land har verket ett stort
bestånd av färjor och färjemateriel, vars utnyttjande regleras bl. a. genom
beslut av verket och länsstyrelserna och med hänsyn tagen till lokala och
regionala trafikförhållanden m. m. Att ersätta denna sedan länge väl
uppbyggda och fungerande trafikförsörjning med ett entreprenadsystem kan
enligt utskottets uppfattning inte vara rationellt eller eljest ändamålsenligt.
Utskottet är inte heller berett att i detta enskilda fall tillstyrka en
försöksverksamhet av det slag varom här är fråga. Enligt vad utskottet erfarit

TU 1982/83:12

23

dirigeras nämligen från den nuvarande färjan genom elektronisk övervakning
trafiken på de båda närbelägna broarna vid Värmlands Nysäter och
Skassås. Ett entreprenadsystem framstår därför i detta fall som än mindre
lämpligt eller möjligt.

Under hänvisning till vad sålunda anförts avstyrks motionen i fråga.

I motion 1982/83:1418 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär att
vägverket får i uppdrag att höja boggitrycket och bruttovikten inom ramen för
oförändrat axeltryck (10 ton) i de delar av landet, där vägnätet håller en
sådan standard. Att sådana höjningar kommer till stånd är enligt motionären
angeläget bl. a. för att landets totala investeringar i vägar, broar och bilpark
m. m. skall kunna utnyttjas effektivt.

Av vägverkets anslagsframställning för nästa budgetår framgår, att
praktiskt taget hela riksvägnätet och över 90 % av länsvägnätet i dag är
upplåtet för 10 tons axel- och 16 tons boggitryck. Ökningen av det tillåtna
axel- och boggitrycket från 8/12 ton till 10/16 ton har endast i en del fall
föregåtts av att bärigheten höjts genom tekniska åtgärder. Uppräkningen har
i stället gjorts bl. a. mot bakgrund av skärpta bestämmelser mot överlaster
och ett utökat samarbete mellan transportörerna och vägverket. Underhållskostnaderna
ökar dock på grund av det högre axel- och boggitrycket. Dessa
kostnader har från samhällsekonomisk synpunkt ansetts motvägas av de
minskningar av transportkostnaderna som följer av det högre tillåtna
axel-/boggitrycket.

Verket understryker att upprustning och förstärkning av 8/12-vägar och
10/16-vägar med tidvis nedsatt bärighet eller ofta förekommande tjälskador
också är angelägna åtgärder för näringslivet. Nyttan av bäriga vägar under
tjällossningsperioden har fått alltmer uttalad betydelse till följd av skogsvårdslagens
skyddsbestämmelser. Tjällossningsrestriktioner innebär kraftigt
reducerad åtkomlighet och produktivitet i skogsbruket. Översiktliga beräkningar
visar t. ex. att kostnadsökningen vid en förlängning av avstängningstiden
med två veckor uppgår till minst 3 % av den totala, årliga kostnaden för
virkeshanteringen.

I första hand anses vägar med stora godsflöden böra upprustas. Samtidigt
som åtgärder beträffande bärigheten vidtas sker som regel också en
förbättring av bredd och linjeföring. Detta leder till minskade transportkostnader
för samtliga transporter på vägen.

Allmänt gäller vidare enligt verket att näringslivets transportkostnader i
höggrad påverkas av de belastningsbestämmelser som gäller förvägnätet. På
135 mil väg i Värmland har därför under vintern 1981-1982 på försök tillåtits
en förhöjd bruttovikt på upp till 60 ton för transporter av rundvirke.
Förutsättningarna har varit att vägkroppen på de berörda vägarna har
erforderligt tjäldjup. Vidare har kravet varit att de på försöksvägnätet
belägna broarna har tillräcklig bärighet. Utvärdering av försöket pågår. De
resultat som nu föreligger innebär att vägverket inte ser några svårigheter

TU 1982/83:12

24

med en måttlig utvidgning av försöket inför vinstersäsongen. Avsikten är att
tillåta högre belastning också på delar av vägnätet i Örebro och Kopparbergs
län. Det anses vara helt klart att försök med högre tillåten belastning måste
fortgå under flera vintersäsonger för att säkerställa vilken påverkan som
uppkommer på broar och vägar och även för att kunna bedöma de samlade
transportkostnadsminskningarna.

Av verkets petita framgår även i övrigt att ett omfattande och ambitiöst
utrednings- och planeringsarbete pågår beträffande bärighetsfrågoma.
Dessas stora betydelse vid den fortsatta utbyggnaden och upprustningen av
vägnätet understryks också kraftigt. Utskottet finner mot bakgrund bl. a.
härav någon särskild framställning från riksdagens sida av det slag
motionären begärt ej påkallad och avstyrker därför motionen i fråga.

I motion 1982/83:1400 (m) yrkas att riksdagen beslutar att väglagens
vägrättsbegrepp förtydligas därhän att markägare skall kunna kräva att
vägverket inköper erforderliga vägområden och därvid svarar för kostnaderna,
lantmäteritekniskt och annorledes, för de förändringar i fastighetsbildningen
som blir följden. Nu gällande regler torde enligt motionären innebära
att om en motorväg dras fram över ett enskilt markområde så fortsätter den
underliggande marken att vara den ursprunglige markägarens utan att denna
har någon egentlig nytta av den. Om vägmyndigheterna senare finner en
annan sträckning lämpligare och därför ”drar in” den ifrågavarande
motorvägsdelen överlämnas denna med en ”mängd cement och asfalt” till
markägarens förfogande. Motionären finner mot bakgrund bl. a. av det
anförda lagstiftningen på området absurd och vill därför ha vissa ändringar
till stånd.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att enligt 30 § väglagen
(1971:948) vågrätt innefattar befogenhet för väghållaren att nyttja mark för
väg. Väghållaren får i fastighetsägarens ställe bestämma över markens
användning under den tid vågrätten består. Vågrätten upphör när vägen dras
in (32 §). Väghållaren får föra bort vad som anbringats inom vägområdet för
vägändamål, om inte länsstyrelsen bestämmer annat. Vad som ej förts bort
inom ett år efter det att vägen dragits in tillfaller fastighetsägaren.

Har väghållaren erhållit vågrätt är fastighetens ägare berättigad till
intrångsersättning och ersättning för annan skada (55 §). Vid bestämmande
av ersättningen gäller 4 kap. expropriationslagen (1972:719) i tillämpliga
delar. Normalt betalar väghållaren en ersättning som motsvarar ett köp av
den aktuella marken.

När en allmän väg dras in undersöker väghållaren först om det finns ett
lokalt allmänt intresse att bibehålla vägen som enskild väg. Om ett sådant
intresse finns, svarar väghållaren för förrättningskostnader. I annat fall
undersöker väghållaren om markägaren vill behålla vägen. Vill inte
markägaren det, tar väghållaren enligt vad utskottet inhämtat upp överläggningar
med denne om hur vägen skall tas bort. Utskottet förutsätter också att

TU 1982/83:12

25

sådana överläggningar kommer till stånd.

I likhet med motionären finner utskottet det vara av stor vikt att den
enskildes rätt inte minst i sådana frågor det här gäller inte trädes för när. Med
understrykande härav och under hänvisning till det nu anförda kan utskottet
för sin del emellertid inte finna skäl föreligga att ändra reglerna i fråga om
vägrättsbegreppet m. m. på det sätt motionären förordat. Utskottet avstyrker
därför motionen i fråga.

Hemställan

Utskottet hemställer

Anslags- och bidragsfrågor

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1982/83:1928 (m) yrkande 1 till Statens vägverk:
Ämbetsverksuppgifter för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag
på 6 670 000 kr.,

2. beträffande målsättningen för den statliga vägpolitiken
att riksdagen avslår motion 1982/83:297 (c), yrkande 1,

3. att riksdagen

a) med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion
1982/83:1928 (m) yrkande 2 till Drift av statliga vägar för
budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag på
3 525 000 000 kr.,

b) medger att regeringen lämnar statens vägverk de beställningsbemyndiganden
för den statliga vägdriften 4bm föredragande
departementschefen i propositionen förordat,

c) medger att regeringen i enlighet med föredragande departementschefens
förslag vid behov får låta statens vägverk
överföra medel mellan anslagen Drift av statliga vägar och
Bidrag till drift av kommunala vägar och gator.

d) godkänner att jämkning av kostnadsramar för åren 1983 och
1984 för anslagen till Drift och Byggande av statliga vägar får
ske i enlighet med föredragande departementschefens förslag,

4. beträffande särskilt reservationsanslag för bärighetsupprustning
av mindre vägar och broar av betydelse för skogs- och
industritransporter på landsbygden

att riksdagen avslår motion 1982/83:297 (c) yrkande 5,

5. beträffande specialdestination av vägmedel för vägnätet i
Kalmar län

att riksdagen avslår motion 1982/83:600 (c),

TU 1982/83:12

26

6. beträffande specialdestination av vägmedel för Älvsborgs län
att riksdagen avslår motion 1982/83:1952 (c) i denna del,

7. beträffande tåne- eller leasingförfarande vid byggande av vissa
broar

att riksdagen lämnar utan åtgärd

a) motion 1982/83:1413 (m, c, fp), i denna del

b) motion 1982/83:1934 (c),

8. beträffande vägverkets planering och byggnadsanslag
att riksdagen avslår motion 1982/83:391 (vpk),

9. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionerna 1982/83:1928 (m) yrkande 3 och 1982/83:1420
(vpk) till Byggande av statliga vägar för budgetåret 1983/84
anvisar ett reservationsanslag på 900 000 000 kr.,

10. att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag
på motionerna 1982/83:297 (c) yrkande 2 och 1982/83:1928 (m)
yrkande 4 till Bidrag till drift av kommunala vägar och gator för
budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag på
1 020 800 000 kr.,

11. att riksdagen till Bidrag till byggande av kommunala vägar och
gator för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag på
340 000 000 kr.,

12. beträffande ändrad bidragsgivning till drift av enskilda vägar
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionerna 1982/83:297 (c) yrkande 3, 1982/83:611 (c)
yrkande 1, 1982/83:771 (c), 1982/83:976 (vpk) i denna del,
1982/83:1406 (c), 1282/83:1410 (c), 1982/83:1952 (c) i vad avser
enskilda vägar och 1982/83:1974 (s) yrkande 1 godkänner de av
föredragande departementschefen förordade riktlinjerna härför,

13. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionerna 1982/83:297 (c) yrkande 4, 1982/83:611 (c)
yrkande 2 och 1982/83:976 (vpk) i denna del. till Bidrag till drift
av enskilda vägar m. m. för budgetåret 1983/84 anvisar ett
reservationsanslag på 540 500 000 kr.,

14. att riksdagen

a) godkänner den av föredragande departementschefen förordade
ändrade planeringsordningen för byggande av enskilda

• vägar,

b) till Bidrag till byggande av enskilda vägar för budgetåret
1983/84 anvisar ett reservationsanslag på 30 000 000 kr.,

15. att riksdagen till Tjänster till utomstående för budgetåret
1983/84 anvisar ett förslagsanslag på 26 600 000 kr.,

16. att riksdagen

a) medger att statens vägverk lämnas det beställningsbemyndi -

TU 1982/83:12

27

gande avseende reservbromaterial som föredragande departementschefen
förordat,

b) till Stålens vägverk: Försvarsuppgifter för budgetåret 1983/84
anvisar ett reservationsanslag på 26 250 000 kr.,

Planeringsordningen samt flerårs- och fördelningsplanerna (mom. 17-19)

17. att riksdagen avslår motion 1982/83:781 (s) om en vidgad roll för
länsvägnämnderna,

18. att riksdagen

a) avslår motion 1982/83:619 (c) om prioriteringen av anslagen
till vägar,

b) avslår motion 1982/83:626 (c) om Vallsundsbroprojektet,

c) avslår motion 1982/83:779 (c) yrkande 2 om utbyggnad av
E 4,

d) avslår motion 1982/83:783 (s) om allmän färjeled mellan ön
Ven och Landskrona,

e) avslår motion 1982/83:1118 (vpk) yrkandena 1 i denna del
och 5 om byggande av vägar inom Stockholms län,

# f) avslår motion 1982/83:1413 (m, c, fp) i denna del om ett
brosystem i Öckerö kommun,

g) avslår motion 1982/83:1421 (s) om en ny sträckning av väg 44
mellan Trollhättan och Håberg,

h) avslår motion 1982/83:1584 (s) yrkande 2 om vägbyggande i
Gävleborgs län,

i) avslår motion 1982/83:1922 (m) om bro över järnvägen vid
Märsta,

j) avslår motion 1982/83:1946 (s) om sträckningen av väg 43
mellan Floby och Herrljunga,

19. att riksdagen

a) avslår motion 1982/83:1950 (fp) om riksväg 41 mellan Borås
och Berghem,

b) avslår motion 1982/83:1954 (c, s, m) om Österlens vägförbindelser
västerut,

c) avslår motion 1982/83:1959 (s, m, c) om bro över Fårösund,

d) avslår motion 1982/83:1961 (s) om utbyggnad av riksväg 29
inom Blekinge län,

e) avslår motion 1982/83:1965 (s) om bro mellan norra och
södra Bredåker,

f) avslår motion 1982/83:2128 (c) yrkande 2 om upprustning av
vägnätet i Malmöhus län,

g) avslår motion 1982/83:2185 (fp) yrkandena 2-4 om vissa
brobyggnader samt om utbyggnad av E 6 och av vissa kringfartsleder,

TU 1982/83:12

28

h) avslår motion 1982/83:2190 (c, fp) yrkandena 2-4 om vissa
vägprojekt i Uppsala län,

i) avslår motion 1982/83:2195 (c) yrkandena 2 och 3 om
ombyggnad av E 4, sträckan Gävle-Axmarby, och ombyggnad
av riksväg 83 mellan Ljusdal och Ånge,

j) avslår motion 1982/83:975 (s, m, c, fp) om utbyggnaden av
vägsträckan Långås-Gunnestorp,

Övriga frågor

20. beträffande bibehållande m. m. av vissa vägstationer

att riksdagen lämnar motionerna 1982/83:469 (c), 1982/83:974
(c), 1982/83:1584 (s) yrkande 1 i denna del och 1982/83:1964 (s)
utan ytterligare åtgärd,

21. beträffande vägskyltningen

att riksdagen avslår motion 1982/83:298 (c) i denna del,

22. beträffande samverkan mellan kommuner, vägverket och luftfartsverket att

riksdagen avslår motion 1982/83:332 (s),

23. beträffande färjetrafik på entreprenad

att riksdagen avslår motion 1982/83:980 (m),

24. beträffande översyn av det svenska vägnätets boggitrycks- och
bruttoviktsregler

att riksdagen avslår motion 1982/83:1418 (m),

25. beträffande inlösen av vägmark

att riksdagen avslår motion 1982/83:1400 (m).

Stockholm den 3 mars 1983

På trafikutskottets vägnar
KURT HUGOSSON

Närvarande: Kurt Hugosson (s). Rolf Clarkson (m), Birger Rosqvist (s),
Claes Elmstedt (c), Olle Östrand (s). Wiggo Komstedt (m), Sven-Gösta
Signell (s), Rune Johansson (s), Per Stenmarck (m). Rune Torwald (c),
Sten-Ove Sundström (s), Görel Bohlin (m). Olle Grahn (fp), Sven
Henricsson (vpk) och Bo Nilsson (s).

TU 1982/83:12

29

Reservationer

1. Anslaget Statens vägverk: Ämbetsverksuppgifter (mom. 1)

Rolf Clarkson, Wiggo Komstedt, Per Stenmarck och Görel Bohlin (alla m)
anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Utskottet,
som" och slutar med "i fråga.” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning motionärerna därvid givit uttryck åt och
tillstyrker därför motionen r denna del. Anslaget bör alltså för nästa budgetår
tas upp med 6,0 milj. kr.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag och med bifall
till motion 1982/83:1928 (m) yrkande 1 till Statens vägverk:
Ämbetsverksuppgifter för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag
på 6 000 000 kr.,

2. Anslaget Drift av statliga vägar (mom. 3 a)

Rolf Clarkson, Wiggo Komstedt, Per Stenmarck och Görel Bohlin (alla m)
anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Utskottet
tillstyrker” och slutar med ”3 485 milj. kr.” bort ha följande lydelse:

Med beaktande av det statsfinansiella läget anser dock utskottet en
minskning i förhållande till regeringens förslag även av här ifrågavarande
anslag ofrånkomligt. Under hänvisning till vad som därom anförts i motion
1982/83:1928 (m) finner utskottet därför anslaget böra tas upp med 3 485
milj. kr. eller 40 milj. kr. mindre än vad föredraganden förordat,

dels att utskottets hemställan under 3 a) bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen

a) med avslag på regeringens förslag och med bifall till motion
1982/83:1928 (m) yrkande 2 till Drift av statliga vägar för
budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag på
3 485 000 000 kr.,

3. Särskilt reservationsanslag för bärighetsupprustning av mindre vägar och
broar av betydelse för skogs- och industritransporter pä landsbygden (mom.

4)

Claes Elmstedt och Rune Torwald (båda c) anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser för sin del vidare att 20 milj. kr. bör tas upp på ett särskilt

TU 1982/83:12

30

anslag för bärighetsupprustning av mindre vägar och broar av betydelse för
skogs- och industritransporter på landsbygden. Insatserna härför har f. ö.
också stor betydelse för att minska arbetslösheten, särskilt ungdomsarbetslösheten,
i glesbygd.

Såsom framhålls i motion 1982/83:297 (partimotion c) är det av stor vikt att
tunga skogstransporter kan utföras på ett rationellt sätt. Mindre vägar och
broar är ofta ett hinder härför. Det är exempelvis mycket orationellt och
kostsamt att fullastade bilar efter färd på tjälade skogsbilvägar inte kan ta sig
ut på det allmänna vägnätet p. g. a. att en bro eller väg har för liten bärighet.
Omlastning till mindre laster måste därvid ske med därav föranledda
merkostnader. Då det finns många sådana dyra hinder över hela landet finns
det all anledning att gå vidare på den förra regeringens väg och specialdestinera
medel för detta ändamål. Med tillstyrkande av motionen i denna del
föreslår därför utskottet att så sker och att för nästa budgetår 20 milj. kr.
anvisas härför.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen med bifall till motion 1982/83:297 (c) yrkande 5 till
Bärighetsupprustning av mindre vägar och broar av betydelse för
skogs- och industritransporter på landsbygden för budgetåret
1983/84 anvisar ett reservationsanslag på 20 000 000 kr.,

4. Låne- eller leasingförfarande vid byggande av vissa broar (mom. 7)

Rolf Clarkson (m). Claes Elmstedt (c), Wiggo Komstedt (m), Per
Stenmarck (m), Rune Torwald (c), Görel Bohlin (m) och Olle Grahn (fp)
anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”kunna lämnas utan åtgärd.” bort ha följande
lydelse:

Såsom framhålls i sistnämnda motion bör i det nuvarande statsfinansiella
läget behovet av kapitalresurser för byggande av sådana broar varom här är
fråga kunna tillgodoses genom ”extern finansiering”. Förutom att tillgängligt
kapital kan utnyttjas för lönsamma samhällsinvesteringar, i stället för
finansiella transaktioner, bidrar investeringarna till att upprätthålla entreprenörernas
kompetens och vidmakthålla deras byggorganisation i en svag
byggkonjunktur. Härtill kommer sysselsättningseffekterna och entreprenörernas
behov av referensobjekt.

Det finns alltså enligt utskottet en rad skäl att i nuvarande statsfinansiella
läge pröva nya finansieringsvägar speciellt när byggföretagen förklarat sig
beredda att ställa kapital till förfogande för brobyggen. Såvitt är känt finns
också ett flertal entreprenörer som är villiga att låna ut kapital för att
broinvesteringar skall kunna finansieras. Vägverket kan förränta och
amortera lånen med i stort sett de driftmedel som frigörs när färjetrafiken
kan läggas ned.

TU 1982/83:12

31

Det förhållandet att så många entreprenörer är beredda att avsätta kapital
för broinvesteringarna gör att någon konflikt med upphandlingskungörelsens
bestämmelser inte bör uppstå. Vägverkets byggnadsavdelning, som
besitter hög kompetens, kan också lämna anbud på resp. brobygge.
Härigenom har verket möjlighet att kontrollera att anbuden är skäliga.

Budgettekniska skäl har tidigare framförts mot extern finansiering.
Utskottet anser det för sin del vara fel att ett sådant skäl skall förhindra
lönsamma investeringar. Av utskottet vid förra årets riksmöte begärda
redovisning eller förslag i frågan har ej skett i årets budgetproposition. Det
finns därför anledning för riksdagen att nu begära att regeringen prövar
formerna för extern finansiering av lönsamma broinvesteringar.

Vad utskottet härom anfört, vilket innebär ett tillstyrkande av motion
1982/83:1934 (c) i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
Härigenom tillgodoses till viss del även yrkandet i motion 1982/83:1413
(m, c, fp).

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande låne- eller leasingförfarande vid byggande av vissa
broar

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1413 (m, c, fp) i
denna del och med bifall till motion 1982/83:1934 (c) som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

5. Anslaget Byggande av statliga vägar (mom. 9)

Rolf Clarkson, Wiggo Komstedt, Per Stenmarck och Görel Bohlin (alla m)
anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 12 som börjar med
”Beträffande anslagets” och slutar med ”flerårs- och fördelningsplanerna.”
bort ha följande lydelse:

Vad beträffar det ordinarie anslagets storlek för nästa budgetår finner sig
utskottet dock inte kunna godta regeringens förslag om 900 milj. kr. Med
beaktande av det statsfinansiella läget bör på detta liksom andra viktiga
områden en neddragning av medelsanvisningen ske. I enlighet med yrkande
3 i motion 1982/83:1928 (m) bör anslaget därför tas upp med 840 milj. kr.
Härav följer också att utskottet avstyrker motion 1982/83:1420 (vpk) om
höjning av anslaget med 10 milj. kr. - att specialdestineras för påbörjande av
upprustning av väg 83 mellan Ramsjö och Ånge.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. att riksdagen med avslag på regeringens förslag och motion
1982/83:1420 (vpk) samt med bifall till motion 1982/83:1928 (m)
yrkande 3 till Byggande av statliga vägar för budgetåret 1983/84
anvisar ett reservationsanslag på 840 000 000 kr.,

TU 1982/83:12

32

6. Anslaget Byggande av statliga vägar (mom. 9)

Sven Henricsson (vpk) anser att

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 12 som börjar med
”Beträffande anslagets” och slutar med "flerårs- och fördelningsplanerna.”
bort ha följande lydelse:

Utskottet är för sin del inte berett att sänka den föreslagna medelsanvisningen
om 900 milj. kr. för nästa budgetår såsom förslås i motion
1982/83:1928 (m). Motionen avstyrks därför i denna del. Däremot vill
utskottet föreslå en höjning av anslaget med 10 milj. kr. - att användas för
upprustningsarbete på riksväg 83 mellan Ramsjö och Ånge. Såsom framhålls
i motion 1982/83:1420 (vpk) utgör nämligen delar av denna väg en viktig
förbindelseled mellan västra Hälsingland och västra Medelpad. Sedan
motionen skrevs har upptagandet av gruvdrift i Enåsen, Ljusdals kommun,
blivit högaktuellt, vilket förutsätter bl. a. transporter på väg 83 till och från
Ånge järnvägsstation. Stora timmertransporter sker dagligen till massaindustrierna
och sågverken i Hudiksvall, Iggesund och Söderhamns kommun.
Vägen har sålunda en viktig regionalpolitisk betydelse. Detta är ett skäl till
att vägen bör rustas upp på de katastrofalt dåliga sträckningarna. Andra skäl
som motiverar förbättringarna är turisttrafiken, skolskjutsarna och postverkets
verksamhet. Sist, men inte minst viktigt, lokalbefolkningen har rätt att
ha bra vägförbindelser året runt.

Av nu anförda skäl tillstyrker utskottet att under anslaget till byggande av
statliga vägar utöver regeringens förslag om 900 milj. kr. 10 milj. kr.
beräknas för påbörjande av upprustningsarbeten på vägen i fråga.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
avslag på motion 1982/83:1928 (m) yrkande 3 samt med bifall till
motion 1982/83:1420 (vpk) till Byggande av stadiga vägar för
budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag på
910 000 000 kr.,

7. Anslaget Bidrag till drift av kommunala vägar och gator (mom. 10)

Rolf Clarkson (m), Claes Elmstedt (c), Wiggo Komstedt (m), Per
Stenmarck (m). Rune Torwald (c) och Görel Bohlin (m) anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”lägre medelsanvisning” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som kommit till uttryck i sistnämnda
motion och kan följaktligen inte tillstyrka vare sig regeringens förslag eller
förslaget i den förstnämnda motionen. Anslaget bör således tas upp med
1 000 milj. kr.

TU 1982/83:12

33

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. att riksdagen med avslag på regeringens förslag och motion
1982/83:297 (c) yrkande 2 samt med bifall till motion 1982/
83:1928 (m) yrkande 4 till Bidrag till drift av kommunala vägar
och gator för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag
på 1 000 000 000 kr.,

8. Ändrad bidragsgivning till drift av enskilda vägar (mom. 12)

Claes Elmstedt (c), Rune Torwald (c), Olle Grahn (fp) och Sven
Henricsson (vpk) anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Utskottet
tillstyrker” och slutar med ”ändringarna i denna del.” bort ha följande
lydelse:

Med beaktande av det stora medelsbehovet för det enskilda vägunderhålenskilda
vägar senast reformerades vid 1978/79 års riksmöte (TU 1978/79:11,
rskr 1978/79:247), i samband varmed även frågorna om bidragsprocentens
storlek prövades. I anslutning härtill underströks också från riksdagens sida
att särskild hänsyn måste tas till det enskilda vägnätets betydelse för
näringslivet och kommunikationerna i allmänhet. Att mot bakgrund härav
och utan föregående utredning i enlighet med regeringens förslag nu sänka
bidragsprocenten kan enligt utskottets uppfattning inte vara rimligt.

Utskottet avstyrker därför bestämt regeringens förslag i nu berörda
delar.

Vad utskottet härom anfört innebär ett tillstyrkande av förslagen i denna
del i motionerna 1982/83:297 (c) yrkandena 3 och 4. 1982/83:611 (c) yrkande
1, 1982/83:976 (vpk) i denna del, 1982/83:1406 (c) och 1982/83:1410 (c).

Vidare tillgodoses till betydande delar syftet med yrkandena i motionerna
1982/83:771 (c), 1982/83:1952 (c) i vad avser enskilda vägar och 1982/83:1974
(s) yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:297 (c) yrkande
3, 1982/83:611 (c) yrkande 1. 1982/83:976 (vpk) i denna del,
1982/83:1406 (c) och 1410 (c) samt med anledning av motionerna
1982/83:771 (c), 1982/83:1952 (c) i vad avser enskilda vägar
och 1982/83:1974 (s) yrkande 1 avslår det av föredragande
departementschefen framlagda förslaget till ändrad bidragsgivning
till drift av enskilda vägar,

TU 1982/83:12

34

9. Anslaget Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. (mom. 13)

Claes Elmstedt (c), Rune Torwald (c), Olle Grahn (fp) och Sven
Henricsson (vpk) anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Utskottet
tillstyrker” och slutar med ”ändringarna i denna del.” bort ha följande
lydelse:

Med beaktande av det stora medelsbehovet för det enskilda vägunderhållet
bör också anslaget utgå med realt oförändrat belopp, vilket innebär att
detsamma bör räknas upp med 81 milj. kr. till 621 milj. kr. Vad utskottet
härom anfört innebär ett tillstyrkande av förslagen i motionerna 1982/83:297
(c) och 1982/83:611 (c).

Härigenom tillgodoses också motion 1982/83:976 (vpk) i denna del.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1982/83:976 (vpk) i denna del samt med bifall till motionerna
1982/83:297 (c) yrkande 4 och 1982/83:611 (c) yrkande 2 till
Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. för budgetåret 1983/84
anvisar ett reservationsanslag på 621 000 000 kr.,

Särskilt yttrande

Planeringsordningen samt flerårs- och fördelningsplanerna (mom. 19 g)

Olle Grahn (fp) anför:

Som skäl för riksdagen att ej ta ställning till en rad olika motionsyrkanden
om skilda smärre vägprojekt i olika delar av landet görs gällande att
projekten har stor angelägenhetsgrad inte minst ur arbetsmarknads- och
regionalpolitiska synpunkter. Yrkande avseende E 6:ans utbyggnad till
motorvägsstandard bygger främst på den stora samhällsekonomiska betydelse
och lönsamhet denna väginvestering beräknas ha. Den bör därvid
jämställas med behandlingen av broprojekt, där vägverket genom särskilda
dispositioner kan utföra lönsamma broinvesteringar. Vad beträffar E 6:ans
utbyggnad bör dessutom arbetsmarknadsmedel kunna påräknas till en viss
del.

Utbyggnad av E 6:an till motorväg på sätt som anförts i motionen bör ses
som ett program för ekonomiskt lönsam investering i infrastrukturen, där
arbetsmarknadspolitiska aspekter kan komma att vägas in.