TU 1982/83:11

Trafikutskottets betänkande
1982/83:11

om anslag till Sjöfart m. m. (prop. 1982/83:100 bil. 8)

SJÄTTE HUVUDTITELN
Sjöfart, m. m.

1. Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet. I proposition 1982/83:100 bilaga
8 (kommunikationsdepartementet) återfinns regeringens förslag till medelsanvisning
för budgetåret 1983/84 m. m. under avsnittet E. Sjöfart (s. 78-99).
Förslagen innebär
att till Farledsverksamhet, exkl. isbrytning anvisas ett förslagsanslag på
346 054 000 kr. (punkt E 1., s. 82-91),
att till Isbrytning anvisas ett förslagsanslag på 167 500 000 kr. (punkt E 2.,
s. 91-92),

att till Fartygsverksamhet anvisas ett förslagsanslag på 29 429 000 kr.
(punkt E3., s. 92-95),
att till Sjöfartsmateriel m. m. anvisas ett reservationsanslag på 35 900 000
kr. (punkt E4., s. 95-97),
art till Övrig verksamhet anvisas ett förslagsanslag på 26 984 000 kr. (punkt
E5.,s. 97-99).

Vidare har regeringen (punkt E4., s. 95-97) föreslagit riksdagen att
sjöfartsverket lämnas ett beställningsbemyndigande på högst 5 000 000 kr.
för leveranser av sjöfartsmateriel under budgetåret 1985/86.

Motionerna

I motion 1982/83:244 av Siri Häggmark och Jens Eriksson (båda m) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om att inga ytterligare inskränkningar görs som äventyrar tryggheten
och säkerheten för den sjöfarande och bofasta befolkningen på västkusten.

I motion 1982/83:331 av Pär Granstedt m. fl. (c) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att en obligatorisk anmälningsplikt i
samband med transporter av farligt gods bör införas.

I motion 1982/83:610 av Per Olof Håkansson (s) yrkas

1. att riksdagen begär förslag som innebär att sjöfartens haverikommission
ges möjlighet att själv ta initiativ till genomförande av utredning av
sjöolyckor m. m.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i

1 Riksdagen 1982/83. 15 sami. Nr 11

TU 1982/83:11

motionen anförs beträffande samordning av verksamheten inom statens
haverikommission, sjöfartens haverikommission och kommittén för undersökning
av svåra olyckshändelser.

I motion 1982/83:780 av Ove Karlsson m. fl. (s) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en utredning om möjligheterna att utnyttja Dalälven som
sjötransportled från Siljan till Bottenhavet.

I motion 1982/83:979 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (båda
s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs rörande tillsättande av projektgrupp för svensk närsjöfart.

I motion 1982/83:989 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 1-6 och 8-9),

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om att ett sjöfartspolitiskt
program tas i enlighet med vad som anförs i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för inrättande av ett
statligt rederi i enlighet med vad som anförs i motionen,

3. att riksdagen uttalar att sjöfartsnäringen anpassas till UNCTAD-koden
40-40-20, bl. a. genom bilaterala avtal med råvaruproducerande och
progressiva u-länder,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag syftande till att
utveckla kust- och inrikessjöfarten med statlig rederiverksamhet,

5. att riksdagen uttalar att lagen mot utflaggning av fartyg bör bibehållas
med den förstärkningen att dispenser icke får medges,

6. att riksdagen uttalar att sjöfartsforskningen bör bedrivas i enlighet med
vad som anförs i motionen,

8. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag som innebär att
fartyg som för flagg som av ITF listats som bekvämlighetsflagg ej skall tillåtas
anlöpa svensk hamn, såvida inte fartyget har slutit avtal med ITF eller av ITF
godkänt nationellt förbund och i övrigt uppfyller de krav som ställs på
utrustning, bemanning etc. för att få föra skandinavisk eller annan etablerad
flagg,

9. att riksdagen uttalar att statliga och kommunala myndigheter för sina
transporter inte bör anlita fiffelflaggade fartyg.

I motion 1982/83:1412 av Helge Hagberg och Berit Oscarsson (båda s)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om behovet av att i större utsträckning utnyttja våra sjö- och
vattenleder för transporter.

I motion 1982/83:1427 av Göran Riegnell (m) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs rörande
möjligheterna till inflaggning av utländskt tonnage.

I motion 1982/83:1584 av Olle Westberg m. fl. (s) yrkas, såvitt nu är i fråga

TU 1982/83:11

(yrkande 1 delvis)att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motion 1982/83:1582 (s) anförs om att inga förändringar i lotsorganisationen
i Söderhamn och Hudiksvall vidtas.

I motion 1982/83:1921 av Nils Berndtson m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs rörande
statliga satsningar för godstransporter på Göta kanal.

I motion 1982/83:1927 av Rolf Clarkson m. fl. (m) yrkas, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om att Sverige i internationella områden skall verka för en
fri sjöfart.

I motion 1982/83:1928 av Rolf Clarkson m. fl. (m) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 10), att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till regler för
ett avgiftssystem för isbrytarhjälp.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1982/83:1927 (m).

I motion 1982/83:1940 av Lars Ernestam och Kenth Skårvik (båda fp)
yrkas att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförs om utbildning och slutprov vid examina för båtförare.

I motion 1982/83:1962 av Sonja Rembo m. fl. (m) yrkas att riksdagen
beslutar upphäva beslutet om införandet av en särskild farledsavgift för
kustsjöfart.

I motion 1982/83:1975 av Anna Wohlin-Andersson (c) yrkas att riksdagen
begär att regeringen tar kontakter med andra sjöfarande länders regeringar
för åtgärder i enlighet med vad som i motionen anförs.

I motion 1982/83:2118 av Göran Riegnell m. fl. (m) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkande 3), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som anförs i motion 1982/83:2116 (m) om vikten av rederinäringens
utlandsetableringar.

I motion 1982/83:2172 av Claes Elmstedt m. fl. (c) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 4), att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförs om finansiering av kostnader för farleder
till sådana hamnar som sällan anlöps av handelsflottan.

Utskottet

Sjöfartsverkets verksamhet indelas i programmen Farledsverksamhet,
Fartygsverksamhet och Övrig verksamhet. Medel till Farledsverksamhet
anvisas över två anslag Farledsverksamhet exkl. isbrytning resp. Isbrytning.
Farledsverksamheten exkl. isbrytning och fartygsverksamheten finansieras

1* Riksdagen 1982183. 15 sami. Nr 11

TU 1982/83:11

huvudsakligen genom avgifter på och andra inkomster från handelssjöfarten.
Isbrytningen och den övriga verksamheten finansieras med skattemedel. För
verkets investeringar anvisas medel över anslaget Sjöfartsmateriel m. m.

Sjöfartsverket har i sin anslagsframställning beräknat bruttokostnaderna
exkl. investeringar till 606,7 milj. kr. för nästa budgetår. Efter avdrag för
intäkter och bidrag från andra huvudtitlar motsvarar det ett anslagsbehov på
574,2 milj. kr. eller 10,3 milj. kr. mer än vad som anvisats för innevarande
budgetår.

Regeringen föreslår att anslagen för nästa budgetär, exkl. investeringar tas
upp med sammanlagt 570 milj. kr. Härav avser 346,1 milj. kr. Farledsverksamhet
exkl. isbrytning. 167,5 milj. kr. Isbrytning, 29,4 milj. kr. Fartygsverksamhet
och 27,0 milj. kr. Övrig verksamhet.

Utskottet har ingen erinran mot den sålunda förordade anslagsberäkningen
och tillstyrker regeringens förslag i de delar som nu är i fråga.

Sjöfartsverket räknar i sin anslagsframställning med en medelsförbrukning
för investeringar av 55,8 milj. kr. för nästa budgetår. Föredragande
departementschefen beräknar motsvarande belopp till 37,0 milj. kr. och
föreslår-med hänsyn bl. a. till ingående behållning-ett anslag på 35,9 milj.
kr. Föredraganden framhåller att han inte nu ansett sig böra bifalla verkets
förslag om investeringar med 5 milj. kr. för uppförande av två fyrar i Ålands
hav och med 10 milj. kr. för en s. k. självgående farledsram. Enligt
föredraganden bör sådana investeringar tidsmässigt samordnas med eventuella
sysselsättningsfrämjande åtgärder. I sammanhanget erinras om att
verket under budgetåret 1981/82 och under innevarande budgetår med stöd
av finansfullmakten anvisats sammanlagt 13,7 milj. kr. för olika byggnadsprojekt.

I propositionen föreslås också att sjöfartsverket på samma sätt som
tidigare ges ett beställningsbemyndigande på högst 5 milj. kr. för leveranser
av sjöfartsmateriel under budgetåret 1985/86.

Utskottet tillstyrker den föreslagna investeringsramen liksom anslagsberäkningen.
Utskottet godtar vidare att verket lämnas det begärda beställningsbemyndigandet.

I motion 1981/82:2172 (c) framhålls att de statliga sjöfartsavgifterna utgör
en kännbar kostnad för sjöfartsnäringen. Avgifterna finansierar sjöfartsverkets
kostnader för bl. a. farledsverksamheten i samtliga allmänna hamnar,
bland vilka många sällan anlöps av handelsfartyg, men ofta av fritidsbåtar.
Farledskostnaderna bör därför inte enbart belasta handelsflottan utan
finansieras på annat sätt.

Av propositionen framgår att fritidsbåtstrafikens andel av sjöfartsverkets
kostnader har tagits upp med 20,6 milj. kr. under anslaget Övrig verksamhet.
Beloppet frånräknas den bruttokostnad som redovisas under anslaget
Farledsverksamhet exkl. isbrytning.

Av propositionen framgår också att föredraganden - med hänvisning till

TU 1982/83:11

vissa närmare angivna omständigheter - inte är beredd att tillstyrka ett
förslag av sjöfartsverket om en översyn av sjöfartens kostnadsansvar. I
sammanhanget nämns dock att man inom kommunikationsdepartementet
påbörjat en analys av effekterna av nuvarande kostnadsansvar och avgiftssystem
för olika transporttjänster.

I avvaktan på resultaten av analysen och med hänvisning till vad utskottet i
övrigt anfört synes motionen, i nu berörd del, inte böra föranleda någon
riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker sålunda motionsyrkandet.

I motion 1982/83:244 (m) framhålls att inskränkningar i lots- och
kustbevakning äventyrar tryggheten och säkerheten för den sjöfarande och
bofasta befolkningen på västkusten. Därför bör inga ytterligare sådana
inskränkningar ske.

I motion 1982/83:1584 (s) yrkas, med hänvisning till vad som anförs i
motion 1982/83:1582 (s) och såvitt nu är i fråga, att inga förändringar i
lotsorganisationen i Söderhamn och Hudiksvall skall vidtas.

I samband med att riksdagen i mars 1981 fattade beslut om miljösäkrare
sjötransporter lades en ny handläggningsordning för indragning av kustpersonal
fast (prop. 1980/81:119 bil. 2. TU 1980/81:31, rskr 1980/81:442). Den
nya ordningen innebär att åtgärder som vidtas i syfte att minska personal,
som har direkt betydelse för tillsynen och övervakningen av kusterna, skall
föregås av ett samrådsförfarande med berörda myndigheter och länsstyrelse.
I sitt betänkande TU 1981/82:17 beskrev utskottet samrådsförfarandet
närmare och framhöll att detta syntes ha skapat garantier för att indragning
av kustpersonal inte sker utan att berörda intressenter får tillfälle att redovisa
hur en indragning skulle påverka dem.

Utskottet fäster vidare uppmärksamheten på föredragandens uttalanden
om den planerade sammanslagningen av sjöfartsverket och tullverkets
kustbevakning. Ett samgående skulle - heter det bl. a. - kunna medföra
rationaliseringar genom ett gemensamt utnyttjande av de fartyg och båtar,
verkstäder och förråd som de båda verken f. n. disponerar. Inom ramen för
en gemensam organisation bör vidare vissa arbetsuppgifter kunna vidgas så
att t. ex. en fortsatt bemanning och service tryggas på vissa utsatta platser
längs kusten. Föredraganden räknar med att ett förslag till gemensam
organisation bör kunna underställas riksdagen senast våren 1984.

1 avvaktan på förslaget och med hänvisning till vad utskottet i övrigt anfört
synes motionsyrkandena böra lämnas utan åtgärd.

I motion 1982/83:1962 (m) yrkas att riksdagen upphäver beslutet (prop.
1980/81:119 bil. 2, TU 1980/81:31, rskr 1980/81:442) om en särskild
farledsavgift för kustsjöfart. Motionärerna hänvisar bl. a. till kustsjöfartens
alltmer försämrade ekonomiska situation.

Riksdagens beslut gäller ett avgiftssystem ägnat att främja utvecklingen
mot miljösäkrare fartyg. Det avser Vänern-Göta älv, Mälaren och delar av

TU 1982/83:11

Stockholms skärgård. Tidpunkten för ikraftträdandet fastställdes - på
utskottets förslag-till den 1 juli 1984. i stället för den 1 januari 1982 som hade
föreslagits av regeringen.

I det åberopade betänkandet framhöll utskottet att avgiftssystemet inte får
medföra en snedvridning av konkurrensförhållandena mellan fartygs- och
landtransporter. Det betonades också att sjöfartsverket - med beaktande av
nämnda krav och den verkan som avgiftssystemet kunde visa sig få - skulle
föreslå avgifter, motsvarande skillnanden i transportkostnad mellan konventionellt
tonnage och fartyg med förhöjd miljösäkerhet.

Utskottet gör samma bedömning nu som år 1981. Vidare erinras om
riksdagens beslut om ekonomiskt stöd till kustsjöfarten (prop. 1982/83:25,
TU 1982/83:5, rskr 1982/83:115) och uttalanden i samband därmed att svensk
kustsjöfart bör främjas. Av det anförda följer att utskottet avstyrker
motionen.

I motion 1982/83:1928 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om
förslag till regler för ett avgiftssystem för isbrytarhjälp.

Den avgiftsfria isbrytningen måste enligt utskottets mening ses mot
bakgrund av regionalpolitiska överväganden och önskemålet om att upprätthålla
konkurrensneutralitet mellan land- och sjötransporter. Utskottet har
tidigare avstyrkt motionsledes framförda krav om att införa avgifter för
isbrytning under hänvisning till att detta skulle innebära att konkurrensförhållandena
mellan land- och sjötransporter rubbas.

Utskottet har ingen annan ståndpunkt beträffande det motionsyrkande
som nu är i fråga. Som redan framhållits pågår inom kommunikationsdepartementet
en analys av nuvarande kostnadsansvar och avgiftssystem för
olika transporttjänster. Avsikten med arbetet är enligt föredraganden att
söka utröna om konkurrenssnedvridning mellan transportgrenarna föreligger
och vilka åtgärder som i så fall är påkallade. I avvaktan på förslag
föranledda av sådant utredningsarbete och med hänvisning till vad utskottet i
övrigt anfört avstyrks motionsyrkandet.

Motion 1982/83:331 (c) avser landtransporter av farligt gods. Utskottet
behandlar motionen i detta sammanhang, eftersom i sjöfartsverket numera
finns en särskild enhet för handläggning och detaljreglering av frågor som
gäller landtransporter av farligt gods (prop. 1981/82:94. TU 1981/82:35, rskr
1981/82:412). Enligt motionärerna bör hälsovårdsnämnderna i alla kommuner
som berörs av landtransporter av giftiga kemikalier och annat jämförbart
gods hållas underrättade därom. De miljövårdande myndigheterna kan
därigenom hålla en viss olycksberedskap och lindra konsekvenserna av
eventuella olyckor. Motionärerna vill införa en plikt att anmäla transporterna,
antingen till berörda länsstyrelser eller direkt till hälsovårdsnämnderna.

Enligt 10 § i lagen (1982:821) om transport av farligt gods kan - om det är
av särskild betydelse från transportsäkerhetssynpunkt - föreskrifter medde -

TU 1982/83:11

las om att vissa slag av transporter får ske endast efter tillstånd eller
förhandsanmälan. Bestämmelsens utformning motiveras i förarbetena till
lagen med att krav på tillstånd eller förhandsanmälan innebär stora ingrepp i
de berördas handlingsfrihet. Föreskrifter om tillståndsplikt sägs därför böra
komma i fråga endast vid t. ex. transporter av radioaktiva eller explosiva
varor. Förhandsanmälan bör - heter det vidare - avse transporter där
tillståndskrav är för ingripande men där det ändå föreligger ett befogat
intresse för allmänna organ att känna till transporterna.

I förarbetena erinras också om att en länsstyrelse enligt vägtrafikkungörelsen
kan förbjuda transport av farligt gods på viss väg eller vägsträcka eller
samtliga vägar inom visst område.

Som framgår av utskottets betänkande TU 1981/82:35 kombineras
verksamheten vid den särskilda enheten för landtransporter av farligt gods
med en delegation med högst tio företrädare för berörda myndigheter. Enligt
vad utskottet erfarit företräds även Svenska kommunförbundet i delegationen.

Utskottet anser för sin del att frågan om anmälningsplikt regleras på ett
lämpligt sätt i lagen om transport av farligt gods. Med hänvisning härtill och
vad utskottet i övrigt anfört avstyrks motionen.

I motion 1982/83:989 (vpk) yrkas att riksdagen begär att regeringen
utarbetar ett sjöfartspolitiskt program med samhällsekonomisk och sysselsättningspolitisk
inriktning. Det bör dessutom enligt motionärerna främja
försörjningsberedskapen samt vara en del av och harmonisera med ett
långsiktigt industripolitiskt program som omfattar hela den svenska industrins
utveckling.

Riksdagen fastställde i juni 1980 ett sjöfartspolitiskt program (prop.
1979/80:166, TU 1979/80:30, rskr 1979/80:412). I juni 1982 fastställdes vissa
kompletteringar till programmet (prop. 1981/82:217, TU 1981/82:37, rskr
1981/82:437). Utskottet ser inget behov av att nu ändra eller ytterligare
komplettera programmet i enlighet med den i motionen angivna inriktningen.
Härav följer att motionsyrkandet avstyrks.

I motion 1982/83:989 (vpk) yrkas också att riksdagen hos regeringen
hemställer om åtgärder för inrättande av ett statligt rederi.

Utskottet, som tidigare har behandlat denna fråga (TU 1981/82:37, TU
1981/82:17, TU 1980/81:17 och TU 1979/80:26), anser att något behov av att
nu ytterligare utöka det statliga engagemanget inom rederinäringen inte
föreligger. Motionsyrkandet avstyrks.

I motion 1982/83:989 (vpk) framhålls vidare att medel bör anvisas för
forskning som inte enbart inriktas på sjöfartsteknikens utveckling.

Riksdagens sjöfartspolitiska beslut år 1970 innebar bl. a. en satsning på
inte bara sjöfartsteknisk utan också sjöfartsekonomisk forskning. Under
transportforskningsdelegationens ledning bedrivs därför numera forskning

1** Riksdagen 1982183. 15 sami. Nr 11

TU 1982/83:11

av dessa båda slag. Under innevarande budgetår används ca 1,5 milj. kr. för
ekonomisk-geografisk sjöfarts- och hamnforskning, medan ca 3,5 milj. kr.
disponeras för annan sjöfartsforskning.

De insatser som sålunda görs för den sjöfartsekonomiska forskningen
inom transportforskningsdelegationens totala resursram är enligt utskottets
mening väl ägnade att främja näringens utveckling och förnyelse. Motionsyrkandet
avstyrks därför.

Kust- och närsjöfart och sjöfart på inre vattenvägar behandlas i flera
motioner.

I motion 1982/83:989 (vpk) yrkas sålunda att riksdagen hos regeringen
begär förslag syftande till att utveckla kust- och inrikessjöfarten med statlig
rederiverksamhet.

I motion 1982/83:1412 (s) framhålls att möjligheterna att använda våra
sjöar och vattenleder - särskilt Hjälmaren - för transporter bör utredas.

I motion 1982/83:979 (s) yrkas att en projektgrupp för svensk närsjöfart
skall tillsättas.

Utskottet har tidigare - senast i betänkandet TU 1981/82:37 - uttalat att en
större andel än f. n. av det samlade transportarbetet lämpligen kan ske till
sjöss. Vidare har utskottet framhållit att den långa svenska kusten med
kanalförbindelser till insjöhamnar och det väl utbyggda hamnsystemet i
förening med en effektiv kustsjöfartsnäring bör kunna utnyttjas bättre. I den
s. k. närsjöfartsutredningen (SOU 1981:103 om sjöfartens roll i trafikpolitiken)
behandlas såväl kust- och inrikessjöfarten som de inre vattenlederna. I
utredningen föreslås vidare - liksom i motion 1982/83:979 (s) - att en
projektgrupp för svensk närsjöfart skall tillsättas. I avvaktan på regeringens
ställningstagande till utredningsförslagen, i de delar som nu är i fråga,
avstyrker utskottet motionsyrkandena.

I motion 1982/83:780 (s) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en
utredning om möjligheterna att utnyttja Dalälven som sjötransportled från
Siljan till Bottenhavet.

Det s. k. Dala kanal-projektet har särskilt uppmärksammats av närsjöfartsutredningen.
Utredningen uppskattar den erforderliga investeringsvolymen
till 2 å 5 miljarder kronor och den årliga kapitalkostnaden till 200 å 500 milj.
kr. per år ”även vid en optimistisk kalkyl i vad avser avskrivning och
långsiktig realräntenivå”. Den totala godspotentialen uppskattas till ett
absolut maximum av 2 milj. ton per år. Denna godsvolym, jämförd med de
årliga kapital- och driftkostnaderna, skulle enligt utredningen innebära en
fraktkostnadsdel i storleksordningen 100 å 250 kr. per ton för avsnittet från
Bottenhavet till de mera tättbefolkade delarna av Dalarna. Motsvarande
belopp för lastbils- eller järnvägstransporter kan - enligt vad utskottet erfarit
- uppskattas till 30 å 40 kr. Utredningen finner det sålunda ”samhällsekonomiskt
helt uteslutet att motivera kanalprojektet i ekonomiska termer”.
Vidare erinras om Svenska naturskyddsföreningens synpunkter på projek -

TU 1982/83:11

tet. Dessa innebär att ett genomförande av projektet skulle medföra ”mycket
betydande ingrepp i älvområdets natur. Arbetena skulle på ett bestående sätt
verka störande för djurliv och människor, innebära en totalreglering av älven
och vid drift av kanalen innebära en betydande stranderosion. Kanalprojektet
skulle helt stå i strid med den fysiska riksplaneringens intentioner för
området”.

De resultat som närsjöfartsutredningen kommit fram till - liksom
remissinstansernas synpunkter - talar entydigt mot en utbyggnad av
Dalälven som sjötransportled från Siljan till Bottenhavet. Utskottet, som ej
kan finna några skäl att ytterligare utreda frågan, avstyrker motionen.

I motion 1982/83:1921 (vpk) framhålls att man bör göra en samlad
bedömning av Göta kanals betydelse och av de statliga satsningar som behövs
för godstransporter på kanalen.

Frågan om utbyggnad och upprustning av Göta kanal behandlades i
proposition 1976/77:66 (TU 1976/77:22, rskr 1976/77:275). Regeringens och
utskottets förslag samt riksdagens beslut innebar bl. a. att en utbyggnad av
kanalens västgötadel inte skulle genomföras. De erforderliga investeringarna
- som uppskattades till minst ca 200 milj. kr. - ansågs inte stå i rimlig
proportion till den samhällsekonomiska nytta som en utbyggnad skulle ge.
Med hänvisning bl. a. till kanalens värde för turismen biföll riksdagen dock
regeringens förslag om en upprustning av hela kanalen. Kostnaden härför
beräknades till 45 milj. kr.

Enligt närsjöfartsutredningen skulle utbyggnaden av kanalens västgötadel
för trafik med medelstora kustgående fartyg på 3 500 dödviktton kräva en
investering på ca 750 milj. kr. (1981 års penningvärde).

Enligt utskottets mening föreligger inte skäl för sådana statliga satsningar
som motionärerna kräver. Härav följer att motionen avstyrks.

Motion 1982/83:1940 (fp) avser alkoholinformation för båtförare. Enligt
motionärerna bör en utexaminerad båtförare under sin utbildning ha fått
information om alkoholens faror även vid användande av båt. Kunskapsprov
bör ingå vid slutexamen.

För det stora flertalet förare av fritidsbåtar gäller inga obligatoriska
kompetenskrav. För behörighet att föra en fritidsbåt som är större än 12 x 4
meter fordras dock skepparexamen. Bestämmelser om utbildning för denna
examen meddelas av universitets- och högskoleämbetet. I utbildningen ingår
information av ifrågavarande slag.

Genom frivillig utbildning förvärvar årligen bortemot 18 000 förare av
fritidsbåtar s. k. förarintyg enligt sjöfartsverkets bestämmelser. Även i
denna utbildning ingår information om kraven enligt 325 § sjölagen (1891:35
s. 1) på nykterhet till sjöss.

För övriga båtförare får man enligt utskottets mening i stor utsträckning
lita till den informationsverksamhet som sjösäkerhetsrådet bedriver. Denna

TU 1982/83:11

synes ha haft en icke obetydlig framgång. Sålunda kan nämnas att samtidigt
som antalet fritidsbåtar har ökat har enligt uppgift antalet omkomna vid
fritidsbåtolyckor sjunkit från 88 år 1981 till 80 år 1982. Liksom tidigare år har
flertalet förolyckade - som i många fall inte fört utan medföljt i båtarna - varit
spritpåverkade. Johar och roddbåtar har varit de mest olycksdrabbade
båttyperna.

Även om sålunda förhållandena har förbättrats utgör dock sambandet
mellan alkoholförtäring och båtolyckor alltjämt ett allvarligt problem.
Utskottet fäster därför starka förhoppningar vid den attitydpåverkan hos
båtförarna som sjösäkerhetsrådet och flera frivilligorganisationer eftersträvar.

Utskottet finner - med hänvisning till det anförda - inte någon riksdagens
åtgärd påkallad och avstyrker därför motionen.

Motion 1982/83:610 (s) gäller undersökningar av allvarligare olyckshändelser.
Motionärerna yrkar dels att riksdagen hos regeringen begär förslag
som innebär att sjöfartens haverikommission själv får ta initiativ till att
utreda sjöolyckor, dels att verksamheten inom statens haverikommission,
sjöfartens haverikommission och kommittén för undersökning av svåra
olyckshändelser skall samordnas.

Av utskottets betänkande TU 1981/82:1 framgår att man inom kommunikationsdepartementet
ser över frågan om utredning av sjöolyckor. Översynen
beräknas - enligt vad utskottet erfarit - vara avslutad under våren
innevarande år. I avvaktan på resultatet härav bör det förstnämnda yrkandet
lämnas utan åtgärd. Motionen avstyrks därför i denna del.

Den kommitté som motionären hänvisar till tillsattes av regeringen i mars
1981. Enligt direktiven (Dir. 1981:12) skall kommittén undersöka allvarliga
olyckor utom luftfarts- och sjöfartsolyckor. Föredragande statsrådet (kommunministern)
framhöll att det bör vara en målsättning att tillvarata de
rationaliseringsmöjligheter som det skulle innebära att samordna kommitténs
verksamhet med den som statens haverikommission och sjöfartens
haverikommission bedriver för luftfarts- resp. sjöolyckor. Med hänvisning
bl. a. till det nämnda arbetet inom kommunikationsdepartementet om
undersökning av sjöolyckor fann emellertid statsrådet inte tiden mogen att
bilda en gemensam undersökningskommission. Kommittén bör, heter det
vidare i direktiven, dock under några år - vid sidan av undersökningsverksamheten
- överväga regler och arbetsformer för en samordnad undersökningsverksamhet.

Enligt utskottets mening bör resultatet av kommitténs sistnämnda
arbetsuppgifter avvaktas. Motionen avstyrks sålunda även i nu berörd
del.

TU 1982/83:11

Sjöfartsfrågor med internationell anknytning

I motion 1982/83:989 (vpk) framhålls att svensk sjöfarts nuvarande
inriktning på s. k. cross-trading bör ändras och ersättas av en målsättning
syftande till en övergång till lastuppdelning enligt UNCTAD-koden 40-40-20,
bl. a. genom bilaterala avtal med råvaruproducerande och progressiva
u-länder.

De av riksdagen år 1980 fastställda riktlinjerna för sjöfartspolitiken
innebär bl. a. att sjöfartens möjligheter att som konkurrenskraftig exportnäring
stärka Sveriges betalningsbalans bör tillvaratas (prop. 1979/80:166,
TU 1979/80:30, rskr 1979/80:412). Så sker i väsentlig utsträckning genom
cross-trading, dvs. sjöfart mellan utländska hamnar.

Av tidigare betänkanden - senast TU 1981/82:37 - framgår att Sverige bör
ansluta sig till UNCTAD-koden på samma villkor som EG-länderna.
Villkoren innebär ett godtagande av att u-landsrederier inom linjekonferenser
får sig tillförsäkrade en viss andel av konferenslaster. Kodens lastuppdelningsbestämmelser
skall däremot inte tillämpas mellan EG-länderna och
andra OECD-länder som ansluter sig till koden på samma villkor som
EG-länderna. Utskottet har också betonat att svensk anslutning till koden
inte får tolkas som ett allmänt godtagande av lastuppdelningsprincipen.
Sverige bör tvärtom - har utskottet framhållit - verka för att lastuppdelningen
begränsas så att cross-trade-intressena inte ytterligare skadas.

I detta sammanhang bör nämnas att regeringen aviserat en proposition om
svensk anslutning till koden.

Utskottet har inte ändrat uppfattning i den berörda frågan. Motionsyrkandet
avstyrks därför.

I motion 1982/83:989 (vpk) framhålls även att lagen mot utflaggning av
fartyg bör bibehållas med den förstärkningen att dispenser inte får
medges.

Lagen (1977:494) om tillstånd till överlåtelse av fartyg - den s. k.
flagglagen - föreskriver att svenskt registreringspliktigt skepp eller andel däri
inte får överlåtas utan tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer, om skeppet genom överlåtelsen upphör att vara svenskt. Fråga
om tillstånd till överlåtelse av fartyg prövas av kommerskollegium i samråd
med riksbanken. Riksdagens sjöfartspolitiska beslut år 1980 innebar bl. a. att
lagen skulle förlängas att gälla t. o. m. utgången av år 1983. Utskottet
konstaterade därvid att lagen och den samrådsordning som gäller vid
tillämpningen fungerat tillfredsställande och att en förlängning av giltighetstiden
för lagen skulle medföra att de stödåtgärder som aktualiserades kunde
utvärderas innan en eventuell ny lag utformades.

Utskottet har inte heller i den nu berörda frågan ändrat uppfattning. I
avvaktan på förslag om lagen, som upphör att gälla med utgången av
innevarande år, avstyrks motionsyrkandet.

TU 1982/83:11

I motion 1982/83:989 (vpk) yrkas vidare dels att riksdagen hos regeringen
hemställer om förslag som innebär att fartyg som för flagg som av
Internationella Transportfederationen (ITF) listas som bekvämlighetsflagg
ej skall tillåtas anlöpa svensk hamn, såvida inte fartyget har slutit avtal med
ITF eller av ITF godkänt nationellt förbund och i övrigt uppfyller de krav som
ställs på utrustning, bemanning etc. för att få föra skandinavisk eller annan
etablerad flagg, dels att riksdagen uttalar att statliga och kommunala
myndigheter för sina transporter inte skall anlita fiffelflaggade fartyg.

Utskottet, som behandlade dessa frågor i sina betänkanden TU 1979/
80:26, TU 1980/81:17 och TU 1981/82:17, anförde då att bekvämlighetsflaggen
utgör ett ovälkommet inslag i världssjöfarten. Sverige borde därför
fortsätta att verka för internationell enighet om att undanröja skadeverkningarna
av bekvämlighetsflottornas verksamhet och, om det visar sig vara
den enda möjligheten, på sikt avveckla bekvämlighetsregistren.

Utskottet framhöll vidare att Sveriges internationella åtaganden i princip
gör det omöjligt att hindra fartyg från att anlöpa svensk hamn bara med
hänvisning till att fartyget för en viss flagg. Det är dock angeläget att noga
övervaka att fartygen uppfyller överenskomna normer till skydd för
sjösäkerheten, de ombordanställda och havsmiljön, varför utskottet ansåg
att sjöfartsverket borde prioritera inspektioner av fartyg som kan bedömas
ha bristfällig standard.

Beträffande yrkandet att statliga och kommunala myndigheter ej bör
anlita bekvämlighetsflaggade fartyg för transporter uttalade utskottet att ett
totalförbud skulle strida mot våra internationella åtaganden och dessutom i
ett krisläge försvåra för landets energiförsörjning nödvändig tillförsel av
oljeprodukter. Utskottet framhöll vidare att kravet i upphandlingskungörelsen
(1973:600) att affärsmässighet skall iakttas vid upphandling innebär att
hänsyn också måste tas till transporternas kvalitet, varför det måste kunna
förutsättas att en statlig myndighet förvissar sig om att fartyg som man avser
att befrakta inte brister i säkerhet eller standard och att inte rederier anlitas
som undandrar sig sitt sociala arbetsgivaransvar. Enligt vad utskottet erfarit
har de under senare år skärpta kraven på fartygen medfört att på olika sätt
undermåligt tonnage ej kommit i fråga vid upphandling av frakttjänster för
statliga myndigheter. Utskottet förutsätter att de uttalanden som tidigare
gjorts angående åtgärder rörande bekvämlighetsflaggade fartyg fortsättningsvis
noga iakttas.

Av propositionens avsnitt om internationellt samarbete inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde framgår att Sverige och 13 andra
västeuropeiska stater träffat en överenskommelse om hamnstatskontroll.
Överenskommelsen, som trädde i kraft den 1 juli 1982, syftar till att genom
förbättrad samverkan mellan de 14 staterna öka möjligheterna att motverka
förekomsten av fartyg som inte fyller internationella krav.

Utskottet avstyrker motionsyrkandena.

TU 1982/83:11

I motion 1982/83:1927 (m) yrkas att riksdagen som sin mening bör ge
regeringen till känna att Sverige på det internationella området bör verka för
en fri sjöfart.

Av riksdagens sjöfartspolitiska beslut år 1980 framgår att Sverige bör
fortsätta att värna om fri sjöfart och principen om fri och rättvis konkurrens.
Motionen kan sålunda i denna del lämnas utan åtgärd.

I motion 1982/83:2118 (m) betonas vikten av rederinäringens utlandsetableringar.
En svenskflaggad flotta måste enligt motionärerna kunna kombineras
med utlandsetableringar. Vidare måste svenska företag på sjöfartens
område ges samma möjligheter som landbaserad industri att investera i
utlandet.

Utlandsetableringar, som är förenade med utflaggning av fartyg, regleras i
flagglagen. Ett visst prövningsförfarande skall tillämpas i varje enskilt fall.
Det kan konstateras att lagen inte har omöjliggjort utlandsetableringar.
Motionärerna har inte visat - och utskottet har inte kunnat finna - att
rederinäringen har sämre möjligheter än landbaserad industri, i annan mån
än vad som följer av flagglagen, att investera i utlandet. I avvaktan på förslag
om lagen, som upphör att gälla med utgången av innevarande år, synes
motionsyrkandet böra lämnas utan åtgärd.

I motion 1982/83:1427 (m) framhålls att möjligheterna till inflaggning av
utländskt tonnage bör förbättras. För vissa typer av högteknologiskt tonnage
finns det enligt motionären intresse bland utländska redare att bedriva
verksamhet under svensk flagg. Svenskt sjöbefäl har med sin tekniska
skicklighet ett högt internationellt anseende. Fartyg under svenskt flagg
anses borga för effektivitet, pålitlighet och punktlighet. För att underlätta
inflaggning krävs dock regler som inte omöjliggör att fartyg åter förs över till
annan flagg. En utländsk redare kan vidare behöva vissa garantier för att
kunna föra ut vinster ur landet. En annan omständighet som enligt
motionären försvårar inflaggning är de stämpelskatter och andra avgifter
som drabbar överföring av fartyg. Det största problemet är dock - heter det
vidare i motionen - de höga kostnader som följer av att driva fartyg under
svensk flagg. En utländsk redare bör därför ha viss valfrihet när det gäller
bemanningen, så att en del av besättningen kan vara svensk och en del
utländsk. Motionären hänvisar avslutningsvis till sysselsättningsproblemen
inom den svenska sjöfartsnäringen och framhåller att en inflaggning skulle
öka sjöfolkets sysselsättning.

Som redan framhållits omöjliggör flagglagen inte utflaggning. Vinstmedel
får utan tillstånd av riksbanken utföras från dotterbolag i Sverige till
utländskt moderbolag. Skatteplikt föreligger - enligt 14 § stämpelskattelagen
(1964:308) - inte vid förvärv av utländskt skepp. För att en utlänning
skall få arbeta på ett svenskt fartyg krävs anställningstillstånd enligt en
kungörelse (1974:262) i ämnet. Tillstånd lämnas normalt och i princip inte
om en ledig befattning kan besättas med en svensk medborgare. För

TU 1982/83:11

utländskt manskap som beviljas anställningstillstånd gäller svenska kollektivavtal.

Utskottet, som med hänvisning till det anförda inte finner någon
riksdagens åtgärd påkallad, avstyrker motionen.

I motion 1982/83:1975 (c) fästs uppmärksamheten på en av internationella
arbetsorganisationen (ILO) år 1970 utfärdad rekommendation om fritidsoch
rekreationsanordningar för sjöfolk. 90 stater, däribland Sverige, har
anslutit sig till rekommendationen. Genom den verksamhet som Handelsflottans
kultur- och fritidsråd bedriver iakttar Sverige rekommendationen.
Så är däremot inte fallet - framhåller motionären - i det stora flertalet
sjöfartsländer, utom de nordiska. Regeringen bör därför inleda förhandlingar
med andra sjöfartsnationers regeringar i syfte att få dem att ta ansvar för
gästande sjömän av alla nationaliteter.

De frågor som motionären behandlar är enligt utskottets mening av stor
betydelse för den sociala omvårdnaden av Sveriges och andra länders sjöfolk.
Enligt vad utskottet erfarit planerar ILO att under år 1985 eller 1986
arrangera en konferens med de stater som anslutit sig till rekommendationen.
Avsikten med konferensen är att omvandla rekommendationen till en
internationellt bindande konvention. Utskottet utgår från att man vid
konferensen från svensk sida kommer att verka för att konventionen får en
sådan utformning att den kan ratificeras av flertalet sjöfartsnationer.
Utskottet förutsätter vidare att Sverige vid bilaterala och multilaterala
sjöfartsförhandlingar i möjlig utsträckning verkar för att ILO-rekommendationens
ändamål skall bli allmänt tillgodosedda.

Med hänvisning till det anförda bör motionen enligt utskottets mening
kunna lämnas utan åtgärd.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Farledsverksamhet exkl. isbrytning för budgetåret
1983/84 anvisar ett förslagsanslag på 346 054 000 kr.,

2. att riksdagen till Isbrytning för budgetåret 1983/84 anvisar ett
förslagsanslag på 167 500 000 kr.,

3. att riksdagen till Fartygsverksamhet för budgetåret 1983/84
anvisar ett förslagsanslag på 29 429 000 kr.,

4. att riksdagen till Övrig verksamhet för budgetåret 1983/84
anvisar ett förslagsanslag på 26 984 000 kr.,

5. att riksdagen

a) medger att regeringen lämnar sjöfartsverket det beställningsbemyndigande
för leveranser av sjöfartsmateriel som har
förordats i propositionen,

b) till Sjöfartsmateriel m. m. för budgetåret 1983/84 anvisar ett
reservationsanslag på 35 900 000 kr.,

6. beträffande farledskostnaderna

att riksdagen avslår motion 1982/83:2172 (c) yrkande 4,

TU 1982/83:11

7. beträffande indragning av kustpersonal
att riksdagen

a) lämnar motion 1982/83:244 (m) utan åtgärd,

b) lämnar motion 1982/83:1584 (s) yrkande 1 i motsvarande del
utan åtgärd,

8. beträffande särskild farledsavgift

att riksdagen avslår motion 1982/83:1962 (m),

9. beträffande avgiftssystem för isbrytarhjälp

att riksdagen avslår motion 1982/83:1928 (m) yrkande 10,

10. beträffande landtransporter av farligt gods
att riksdagen avslår motion 1982/83:331 (c),

11. beträffande sjöfartspolitiskt program

att riksdagen avslår motion 1982/83:989 (vpk) yrkande 1,

12. beträffande ett statligt rederi

att riksdagen avslår motion 1982/83:989 (vpk) yrkande 2,

13. beträffande sjöfartsekonomisk forskning

att riskdagen avslår motion 1982/83:989 (vpk) yrkande 6,

14. beträffande kust- och närsjöfart
att riksdagen

a) avslår motion 1982/83:989 (vpk) yrkande 4,

b) avslår motion 1982/83:1412 (s),

c) avslår motion 1982/83:979 (s),

15. beträffande sjöfart pä inre vattenvägar
att riksdagen

a) avslår motion 1982/83:780 (s),

b) avslår motion 1982/83:1921 (vpk),

16. beträffande alkoholinformation för båtförare
att riksdagen avslår motion 1982/83:1940 (fp),

17. beträffande undersökningar av allvarligare olyckshändelser
att riksdagen avslår motion 1982/83:610 (s),

18. beträffande UNCTAD-koden

att riksdagen avslår motion 1982/83:989 (vpk) yrkande 3,

19. beträffande flagglagen

att riksdagen avslår motion 1982/83:989 (vpk) yrkande 5,

20. beträffande bekvämlighetsflagg

att riksdagen avslår motion 1982/83:989 (vpk) yrkandena 8 och
9,

21. beträffande en fri sjöfart

att riksdagen lämnar motion 1982/83:1927 (m) i motsvarande
del utan åtgärd,

22. beträffande rederinäringens utlandsetableringar

att riksdagen lämnar motion 1982/83:2118 (m) yrkande 3 utan
åtgärd.

TU 1982/83:11

23. beträffande inf laggning av utländskt tonnage
att riksdagen avslår motion 1982/83:1427 (m),

24. beträffande fritids- och rekreationsanordningar för sjöfolk
att riksdagen lämnar motion 1982/83:1975 (c) utan åtgärd.

Övriga sjöfartsändamål

2. Handelsflottans pensionsanstalt. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkt E 6. (s. 99-100) och hemställer

att riksdagen till Handelsflottans pensionsanstalt för budgetåret
1983/84 anvisar ett anslag på 1 000 kr.

3. Handelsflottans kultur- och fritidsråd. Regeringen har under punkt E 7.
(s. 100-102) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de i propositionen föreslagna riktlinjerna för finansiering av
Handelsflottans kultur- och fritidsråd,

2. till Handelsflottans kultur- och fritidsråd för budgetåret 1983/84 anvisa
ett förslagsanslag på 1 000 kr.

Utskottet

Verksamheten inom Handelsflottans kultur- och fritidsråd (HKF) finansieras
via handelsflottans kultur- och fritidsfond, som tillförs en viss del, f. n.
7 milj. kr., dock högst 9,0 % av nettobeloppet av erlagda statliga fyravgifter.
Över statsbudgeten anvisas ett formellt belopp av 1 000 kr.

Föredraganden erinrar om att beslut har tagits att successivt minska
fonden till ca en tredjedel av HKF:s löpande utgifter med hänvisning till det
olämpliga i att binda ett onödigt stort kapital i fonden.

Föredraganden förordar - med hänvisning till den försämrade sjöfartskonjunkturen
och ett minskande investeringsbehov för HKF - att fonderade
medel i sin helhet skall kunna tas i anspråk för rådets löpande verksamhet
inom anvisade ramar. Föredraganden föreslår därför en fortsatt successiv
minskning av fonden. För budgetåret 1982/83 föreslås sålunda att fonden
tillförs 6 milj. kr. från fyravgifterna. Härigenom beräknas fonden minska
med ca 3,9 milj. kr.

Vidare framhåller föredraganden att man bör undersöka i vad mån ett mer
formaliserat samarbete med olika befintliga organ kan medföra rationaliseringsvinster
inom rådets verksamhetsområde utan att en berättigad servicenivå
påverkas negativt. Förslag om ändringar av verksamhetens finansiering,
som kan komma fram vid en sådan undersökning, bör övervägas närmare.

Utskottet har ingen erinran mot vad föredraganden sålunda anfört och
tillstyrker förslaget till medelsanvisning. Utskottet hemställer sålunda

TU 1982/83:11

1. att riksdagen godkänner de av föredragande departementschefen
föreslagna riktlinjerna för finansiering av Handelsflottans
kultur- och fritidsråd,

2. att riksdagen till Handelsflottans kultur- och fritidsråd för
budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

4. Ersättning till viss kanaltrafik m. m. Regeringen har under punkt E 8. (s.
102-104) föreslagit riksdagen att

1. godkänna vad som i propositionen anförs i fråga om Vänerhamnarnas
inplacering i distansklass,

2. till Ersättning till viss kanaltrafik m. m. för budgetåret 1983/84 anvisa ett
förslagsanslag på 1 000 kr.

Utskottet

Föredraganden erinrar om att företrädare för Vänersjöfarten har begärt
att särskilda åtgärder skall vidtas för att mildra effekterna av avgiftshöjningarna
i fråga om farledsvaruavgiftens distanstillägg. Åtgärderna skulle
innebära dels att distanstilläggen inte höjs, dels att hamnarna i Vänern
placeras i en lägre distansklass än f. n.

Vad gäller det förstnämnda kravet framhåller föredraganden att farledsvaruavgiftens
distanstillägg inte kan undantas från framtida avgiftshöjningar,
om nuvarande avgiftssystem och kostnadsansvar för handelssjöfarten skall
kunna bibehållas.

I fråga om kravet på lägre distansklass framhåller dock föredraganden att
den genomsnittliga lotsningssträckan på Vänern uppgår till ca 60 nautiska mil
mot nuvarande taxeavstånd på 80 nautiska mil. Med hänvisning härtill
förordas att lotsningssträckan bör kunna ligga till grund för avgiftsuttaget. En
sådan anpassning skulle innebära att samtliga hamnar i Vänern inplaceras i
distansklass 12 i stället för som f. n. distansklass 14. Därigenom skulle
avgiftsnivån sänkas med ca 8 %.

Utskottet har ingen erinran mot vad föredraganden sålunda anfört och
tillstyrker regeringens förslag i övrigt. Utskottet hemställer följaktligen

1. att riksdagen godkänner vad föredragande departementschefen
anfört i fråga om Vänerhamnarnas inplacering i distansklass,

2. att riksdagen till Ersättning till viss kanaltrafik m. m. för
budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

5. Lån till den mindre skeppsfarten. Regeringen har under punkt E 9.
(s. 104-106) föreslagit riksdagen att till Lån till den mindre
skeppsfarten för budgetåret 1983/84 anvisa ett reservationsanslag
på 40 000 000 kr.

TU 1982/83:11

Motionerna

I motion 1982/83:2118 av Göran Riegnell m. fl. (m) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkandena 1 och 2),

1. att riksdagen till Lån till den mindre skeppsfarten för budgetåret 1983/84
anvisar ett reservationsanslag på 50 000 000 kr.,

2. att riksdagen medger statens lånenämnd för den mindre skeppsfarten
rätt att tillämpa lånevillkor i enlighet med vad som anförs i motion
1982/83:2116 (m).

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1982/83:2116 (m).

I motion 1982/83:2172 av Claes Elmstedt m. fl. (c) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 1-3),

1. att riksdagen beslutar att amorteringstiden på statliga lån till svenska
kustsjöfartsfartyg förlängs till 20 år,

2. att riksdagen beslutar att en kustsjöfartsredare som beviljats uppskov
med amortering på statliga lån inte skall behöva betala högre ränta under
uppskovsåret än vad lånet normalt löper med,

3. att riksdagen beslutar att sådan amortering som omnämns i yrkande 2
skall kunna fördelas på alla de återstående amorteringsåren.

Utskottet

Anslaget för lån till den mindre skeppsfarten har till syfte att främja en från
allmän synpunkt önskvärd förnyelse av landets bestånd av mindre fartyg.
Lån kan enligt förordningen (1971:324) om lån till den mindre skeppsfarten
beviljas svenskt rederiföretag för förvärv, ombyggnad eller reparation av
mindre fartyg. Företräde till lån skall ges mindre rederier. Lån beviljas av
statens lånenämnd för den mindre skeppsfarten.

Lånenämnden har i sin anslagsframställning, med hänvisning till svensk
sjöfarts nuvarande svårigheter, föreslagit dels en sänkning av nämndens
utlåningsränta, dels en förlängning av tiden för slutbetalning av fartyg. Vidare
har nämnden för budgetåret 1983/84 begärt ett anslag på 50 milj. kr.

Vad först gäller anslagsberäkningen framhåller föredraganden att lånenämnden
för innevarande budgetår disponerar 52,2 milj. kr. för sin utlåning,
varav 12,2 milj. kr. utgör en ingående behållning från föregående budgetår.
En bedömning av dagsläget ger enligt föredraganden inte anledning tro att
tillgängliga medel kommer att utnyttjas i full utsträckning under budgetåret.
Riksdagens beslut om ekonomiskt stöd till sjöfarten kan emellertid leda till
en ökad utlåning liksom en förbättrad sjöfartskonjunktur. Föredraganden
förordar därför ett anslag på 40 milj. kr. för nästa budgetår.

I fråga om lånenämndens förslag till räntesänkning - från f. n. ca 15 % till
12 % för finansiering av andrahandstonnage - erinrar föredraganden om att
räntenivån vid nybeställning och vid större ombyggnad av fartyg f. n. ligger
under 10 %. Det mindre tonnaget kan härigenom erbjudas samma ränte -

TU 1982/83:11

villkor som vid övrig fartygsfinansiering. En räntesänkning för andrahandstonnaget
skulle - betonas det - inte kunna genomföras utan konsekvenser för
den övriga fartygskreditmarknaden.

Lånenämndens förslag till förlängning av tiden för slutbetalning av fartyg
innebär att denna tidpunkt ändras på så sätt att ett fartyg inte behöver vara
slutbetalt förrän fartyget uppnått 20 års ålder mot f. n. 15 år. Själva
amorteringstiden bör dock enligt nämnden även fortsättningsvis inte vara
längre än 15 år. Mot nämndens förslag - i vad avser ändring av nuvarande
regler - invänder föredraganden att utlåningens primära syfte liksom hittills
bör vara att stimulera till anskaffning av moderna, konkurrenskraftiga och
miljösäkrare fartyg. Lånenämnden bör däremot ha möjlighet att - om
särskilda skäl föreligger - medge undantag från huvudregeln. Som gräns bör
emellertid gälla att lånen skall vara slutbetalda senast när fartyget är 20 år
gammalt.

I motion 1982/83:2118 (m) yrkas att anslaget tas upp med det belopp som
lånenämnden har begärt, dvs. 50 milj. kr.

Av de skäl som föredraganden har angivit för anslagsberäkningen
tillstyrker utskottet regeringens förslag till medelsanvisning. Härav följer att
motionsyrkandet avstyrks.

I motionen yrkas också bifall till en räntesänkning i enlighet med
lånenämndens förslag.

Utskottet delar föredragandens uppfattning i denna del och avstyrker
därför motionen såvitt nu är i fråga.

I motion 1982/83:2118 (m) yrkas vidare att tiden för slutbetalning av fartyg
förlängs i enlighet med lånenämndens förslag.

I motion 1982/83:2172 (c) framhålls att amorteringsreglerna för andrahandstonnage
utgör ett stort problem för kustsjöfarten. För att underlätta
inköp av sådant tonnage bör enligt motionärerna amorteringstiden på
statliga fartygslån förlängas till 20 år för nya fartyg och till 20 år minus
fartygets ålder när det gäller andrahandstonnage. Motionärernas yrkande är
att amorteringstiden på statliga lån till svenska kustsjöfartsfartyg förlängs till
20 år.

Utskottet ansluter sig till föredragandens överväganden vad gäller frågan
om ändring av tidpunkten för slutbetalning av fartyg. Utskottet delar vidare
lånenämndens uppfattning att amorteringstiden även fortsättningsvis bör
vara högst 15 år.

Av det anförda följer att utskottet avstyrker motionsyrkandena.

I motion 1982/83:2172 (c) yrkas vidare att riksdagen beslutar dels att en
kustsjöfartsredare som beviljats uppskov med amortering på statliga lån inte
skall behöva betala högre ränta under uppskovsåret än vad lånet normalt
löper med, dels att sådan uppskjuten amortering skall kunna fördelas på alla
de återstående amorteringsåren. Motionärerna framhåller att ett uppskov
med amortering inte är till särskilt stor hjälp för en redare som haft ett

TU 1982/83:11

olönsamt år, eftersom särskild straffränta måste betalas det aktuella året.

För belopp som omfattas av amorteringsanstånd tillämpar lånenämnden -enligt vad utskottet erfarit - som huvudregel en marknadsanpassad ränta.
Utskottet har ingen erinran mot att så sker och avstyrker därför motionen i
nu berörd del.

Utskottet har vidare erfarit att lånenämnden efter prövning från fall till fall
kan bevilja att uppskjuten amortering får fördelas på återstående amorteringsår.
Utskottet anser sig inte böra medverka till en ändring av denna
praxis och avstyrker därför motionen även i denna del.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1982/83:2118 (m) yrkande 1 till Lån till den mindre
skeppsfarten för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag
på 40 000 000 kr.,

2. beträffande statens lånenämnds för den mindre skeppsfarten
utlåningsränta

att riksdagen avslår motion 1982/83:2118 (m) yrkande 2 i
motsvarande del,

3. beträffande förlängning av tiden för slutbetalning av fartyg
att riksdagen avslår motionerna 1982/83:2118 (m) yrkande 2 i
motsvarande del och 1982/83:2172 (c) yrkande 1,

4. beträffande vissa amorteringsvillkor för fartygslån

att riksdagen avslår motion 1982/83:2172 (c) yrkandena 2 och

6. Stöd till svenska rederier. Regeringen har under punkt E 10. (s. 106)
föreslagit riksdagen att till Stöd till svenska rederier för budgetåret 1983/84
anvisa ett förslagsanslag på 250 000 000 kr.

Motionerna

I motion 1982/83:297 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkande 15), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförs om nya beskattningsregler för anställda i
sjöfartsnäringen.

I motion 1982/83:1928 av Rolf Clarkson m. fl. (m) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 11), att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till anslag till
Stöd till svenska rederier.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1982/83:1927 (m).

Utskottet

Våren 1982 beslutade riksdagen om vissa sjöfartspolitiska frågor (prop.
1981/82:217, TU 1981/82:37, rskr 1981/82:437). Beslutet innebär bl. a. ett

TU 1982/83:11

tidsbegränsat ekonomiskt stöd till svenska rederier. Enligt beslutet skall
stödet utbetalas med början under år 1983.1 propositionen aviserades också
vissa förslag till förändringar av sjömansbeskattningen för att underlätta för
sjöarbetsmarknadens parter att utifrån nya förutsättningar enas om kostnadsavlastande
åtgärder. I december 1982 beslöt riksdagen (prop. 1982/
83:25, TU 1982/83:5, rskr 1982/83:115) att tidigarelägga stödet till kustsjöfartsfartyg.
I samband därmed anvisades också 250 milj. kr. under anslaget
för budgetåret 1982/83.

I motion 1982/83:1928 (m) yrkas - liksom vid de föregående tillfällen då
utskottet behandlat ifrågavarande ekonomiska stöd - att riksdagen avslår
regeringens förslag.

Utskottet har inte frångått sin uppfattning att statliga insatser övergångsvis
krävs för att omedelbart förhindra en fortsatt decimering av den svenska
handelsflottan och för att långsiktigt understödja framtidsinriktade investeringar
i branschen. Utskottet, som inte har någon invändning mot
anslagsberäkningen, tillstyrker sålunda regeringens förslag och avstyrker
motionsyrkandet.

I motion 1982/83:297 (c) framhålls att de aviserade förslagen till ändringar
av sjömansbeskattningen snarast bör föreläggas riksdagen.

Enligt vad utskottet erfarit remissbehandlas f. n. ett av riksskatteverket
utarbetat förslag till ändrade regler för sjömansbeskattningen. Behandlingen
beräknas vara avslutad inom kort. Utskottet utgår från att regeringen snarast
efter övrig beredning förelägger riksdagen ifrågavarande förslag. Motionsyrkandet
synes sålunda kunna lämnas utan åtgärd.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1982/83:1928 (m) yrkande 11 till Stöd till svenska
rederier för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag på
250 000 000 kr.,

2. beträffande ändringar av sjömansbeskattningen

att riksdagen lämnar motion 1982/83:297 (c) yrkande 15 utan
åtgärd.

7. Bidrag till vissa praktikplatser för sjöfolk. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under avsnittet Särskilda frågor (s. 185-186) och hemställer

att riksdagen godkänner att det på statsbudgeten 1980/81 uppförda
reservationsanslaget Bidrag till vissa praktikplatser för sjöfolk
får utnyttjas t. o. m. utgången av budgetåret 1984/85.

Stockholm den 8 mars 1983

På trafikutskottets vägnar
KURT HUGOSSON

TU 1982/83:11

Närvarande: Kurt Hugosson (s), Rolf Clarkson (m), Birger Rosqvist (s), Olle
Östrand (s), Rune Johansson (s), Per Stenmarck (m), Rune Torwald (c),
Margit Sandéhn (s), Sten-Ove Sundström (s), Görel Bohlin (m), Olle Grahn
(fp), Lars Hedfors (s), Göran Riegnell (m), Anna Wohlin-Andersson (c) och
Alexander Chrisopoulos (vpk).

Reservationer

1. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande särskild
farledsavgift (mom. 8)

Rolf Clarkson, Per Stenmarck, Görel Bohlin och Göran Riegnell (alla m)
anser

dels att det stycke av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet
gör” och slutar med ”avstyrker motionen.” bort ersättas med text av följande
lydelse:

Kustsjöfartens på senare tid starkt försämrade ekonomiska situation
nödvändiggör enligt utskottets mening en omprövning av riksdagsbeslutet.
Härtill kommer andra omständigheter som talar för att beslutet upphävs. En
sådan omständighet är svårigheten att konstruera ett rättvist och konkurrensneutralt
avgiftssystem. En annan är att ett sådant system endast torde få
en mycket marginell effekt på miljöskyddet och säkerheten för ifrågavarande
tonnage. En tredje omständighet är den konkurrensnackdel som avgiftssystemet
innebär i förhållande särskilt till statshandelsländerna.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motionen.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande särskild farledsavgift

att riksdagen med bifall till motion 1982/83: 1962 (m) som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

2. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande avgiftssystem
för isbrytarhjälp (mom. 9)

Rolf Clarkson, Per Stenmarck, Görel Bohlin och Göran Riegnell (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Den
avgiftsfria” och slutar med ”avstyrks motionsyrkandet.” bort ersättas med
text av följande lydelse:

I nuvarande ekonomiska situation och med stora underskott i de offentliga
budgeterna är det enligt utskottets mening nödvändigt att överväga ökad
avgiftsfinansiering av offentliga tjänster. Detta gäller även näringslivet och
därmed sjöfartsnäringen. Utskottet tillstyrker sålunda motionsyrkandet.

TU 1982/83:11

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande avgiftssystem för isbrytarhjälp

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1928 (m) yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

3. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande sjöfartspolitiskt
program (mom. 11)

Alexander Chrisopoulos (vpk) anser

dels att det stycke av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med
”Riksdagen fastställde” och slutarmed ”att motionsyrkandet avstyrks.” bort
ersättas med text av följande lydelse:

Även utskottet finner det angeläget att ett sjöfartspolitiskt program i
enlighet med de i motionen angivna riktlinjerna utarbetas. Programmet bör
även omfatta samhälleligt ägande av fartygen och ökat inflytande för de
anställda inom sjöfarten. Utskottet tillstyrker sålunda motionsyrkandet.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande sjöfartspolitiskt program

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:989 (vpk) yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

4. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande ett statligt
rederi (mom. 12)

Alexander Chrisopoulos (vpk) anser

dels att det stycke av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Utskottet,
som” och slutar med ”Motionsyrkandet avstyrks.” bort ersättas med text av
följande lydelse:

Utskottet finner det naturligt att ett samhälleligt ägande av handelsflottan
utövas inom ramen för ett statligt rederi. Ett sådant bör även bedriva
leasingverksamhet med svenskregistrerade fartyg. Uthyrning bör ske på
bareboatbasis utan att berörda rederier får köpoption. Leasing bör också
kunna ske till andra än redare, t. ex. sjöfolkskooperativ, lastägare m. fl.
Shippingkunnande och goodwill finns f. n. hos de existerande rederierna.
Den statliga leasingverksamheten bör knyta detta kunnande till den egna
rederiorganisationen. Härigenom kan leasingverksamheten aktivt bidra till
den statliga rederiverksamhetens utveckling.

Utskottet tillstyrker sålunda motionsyrkandet.

TU 1982/83:11

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande ett statligt rederi

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:989 (vpk) yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

5. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande sjöfartsekonomisk
forskning (mom. 13)

Alexander Chrisopoulos (vpk) anser

dels att det stycke av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”De
insatser” och slutar med ”avstyrks därför.” bort ersättas med text av följande
lydelse:

Enligt utskottets mening har den ekonomiska sjöfartsforskningen tilldelats
alltför knappa resurser. Det är därför angeläget att dessa snarast får en
kraftig ökning. Den intensifierade forskningen bör bl. a. inriktas på ändrad
produktionsinriktning av nuvarande flotta och centreras kring helhetsperspektiv
på transportekonomi, dvs. undersöka relationerna mellan olika
transportsystem från samhällsekonomisk synpunkt. Utskottet tillstyrker
därför motionsyrkandet.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande sjöfartsekonomisk forskning

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:989 (vpk) yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

6. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande kust- och
närsjöfart (mom. 14)

Alexander Chrisopoulos (vpk) anser

dels att det stycke av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”utskottet motionsyrkandena.” bort ersättas med text av
följande lydelse:

En omläggning till kustsjöfart och inrikes sjöfart från landtransporter är
enligt utskottets mening nödvändig från såväl miljö-, sysselsättnings- som
oljeberoendesynpunkt. Om en sådan omläggning och regeringens förslag
därom föregås av en intensifierad sjöfartsekonomisk forskning torde den
föreslagna projektgruppen kunna undvaras.

Utskottet tillstyrker motion 1982/83:989 (vpk) i nu berörd del. Genom
detta ställningstagande synes syftet med yrkandena i motionerna 1982/83:979

TU 1982/83:11

(s) och 1982/83:1412 (s) vara i huvudsak tillgodosett.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande kust- och närsjöfart

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:989 (vpk) yrkande 4
samt med anledning av motionerna 1982/83:979 (s) och
1982/83:1412 (s) som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet härom anfört,

7. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande sjöfart på
inre vattenvägar (mom. 15 b)

Alexander Chrisopoulos (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Frågan om”
och slutar med ”motionen avstyrks.” bort ersättas med text av följande
lydelse:

Enligt utskottets mening har frågan om godstransporter på Göta kanal på
senare år fått en allt större betydelse. Bland de skäl som talar för en ökad
satsning på godstrafik på kanalen bör särskilt nämnas den negativa industrioch
sysselsättningsutvecklingen i berörda regioner samt nackdelarna med
landsvägstransporter till följd av oljeprisutvecklingen och miljöfrågornas
ökade betydelse.

Utskottet tillstyrker sålunda motionen.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 b) bort ha följande lydelse:

15. beträffande sjöfart på inre vattenvägar
att riksdagen

b) med bifall till motion 1982/83:1921 (vpk) som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

8. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande
UNCTAD-koden (mom. 18)

Alexander Chrisopoulos (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”De av” och
slutar med ”avstyrks därför.” bort ersättas med text av följande lydelse:

Ökade ingripanden bör enligt utskottets mening göras så att en större
andel av den svenska utrikeshandeln transporteras på svenska kölar.
Lastuppdelning i enlighet med UNCTAD-koden synes väl ägnad att främja
en sådan utveckling. Denna bör snarast inledas genom att regeringen ingår
sådana avtal som motionärerna förordar.

Utskottet tillstyrker sålunda motionsyrkandet.

TU 1982/83:11

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande UNCTAD-koden

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:989 (vpk) yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

9. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande flagglagen
(mom. 19)

Alexander Chrisopoulos (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Lagen
(1977:494)” och slutar med ”avstyrks motionsyrkandet.” bort ersättas med
text av följande lydelse:

Den minskning som den svenska handelsflottan har undergått på senare år
förklaras enligt utskottets mening till stor del av en alltför liberal tillämpning
av lagen (1977:494) om tillstånd till överlåtelse av fartyg, den s. k. flagglagen.
Då lagen upphör att gälla med utgången av innevarande år bör den enligt
utskottets mening ersättas av en ny som inte möjliggör överlåtelser som
förknippas med ett bevarat svenskt driftinflytande.

Genom detta utskottets ställningstagande synes syftet med ifrågavarande
motionsyrkande vara i allt väsentligt tillgodosett.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande flagglagen

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:989 (vpk)
yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet härom anfört,

10. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande
bekvämlighetsflagg (mom. 20)

Alexander Chrisopoulos (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Utskottet,
som” och slutar med ”avstyrker motionsyrkandena.” bort ersättas med text
av följande lydelse:

Som utskottet i ett flertal betänkanden har framhållit utgör bekvämlighetsflaggen
ett ovälkommet inslag i världssjöfarten. Olägenheterna för de
ombordanställda på de bekvämlighetsflaggade fartygen och de säkerhetsoch
miljörisker som dessa innebär framstår nu som så graverande att det inte
bör komma i fråga att de tillåts anlöpa svensk hamn, såvida inte de i motionen
angivna förutsättningarna föreligger. Givetvis bör inte heller statliga och

TU 1982/83:11

kommunala myndigheter anlita fartyg under bekvämlighetsflagg.

Utskottet tillstyrker sålunda motionsyrkandena.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande bekvämlighetsflagg

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:989 (vpk) yrkandena
8 och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet härom anfört,

11. vid punkt 5 Lån till den mindre skeppsfarten beträffande förlängning av
tiden för slutbetalning av fartyg (mom. 3)

Rolf Clarkson (m), Per Stenmarck (m), Rune Torwald (c), Görel Bohlin
(m), Olle Grahn (fp), Göran Riegnell (m) och Anna Wohlin-Andersson (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”avstyrker motionsyrkandena.” bort ersättas med
text av följande lydelse:

Med hänsyn till kustsjöfartens nuvarande svåra ekonomiska situation är
det enligt utskottets mening angeläget att statsmakterna medverkar till att
underlätta anskaffningen av gott andrahandstonnage. En ändring av
kreditvillkoren i så måtto att tidpunkten för slutbetalning av fartyg ändras i
enlighet med lånenämndens förslag framstår därför enligt utskottets mening
som ändamålsenlig. Utskottet tillstyrker sålunda motionsyrkandet härom.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Vad däremot gäller en förlängning av amorteringstiden delar utskottet
lånenämndens uppfattning att denna bör oförändrat vara 15 år. Utskottet
avstyrker sålunda motion 1982/83:2172 (c) yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande förlängning av tiden för slutbetalning av fartyg
att riksdagen

a) med bifall till motion 1982/83:2118 (m) yrkande 2 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet härom anfört,

b) avslår motion 1982/83:2172 (c) yrkande 1,

12. vid punkt 5 Lån till den mindre skeppsfarten beträffande vissa
amorteringsvillkor för fartygslån (mom. 4)

Rune Torwald (c), Olle Grahn (fp) och Anna Wohlin-Andersson (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”För

TU 1982/83:11

belopp” och slutar med ”denna del.” bort ersättas med text av följande
lydelse:

Med hänsyn till den svenska kustsjöfartens nuvarande svåra ekonomiska
situation är det enligt utskottets mening angeläget att söka förbättra villkoren
för fartygskrediter. Ett genomförande av motionärernas förslag synes väl
ägnat att åstadkomma en sådan förbättring.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motionen i ifrågavarande
delar.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande vissa amorteringsvillkor för fartygslån

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2172 (c) yrkandena
2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
härom anfört.

13. vid punkt 6 Stöd till svenska rederier beträffande anslaget till Stöd till
svenska rederier (mom. 1)

Rolf Clarkson, Per Stenmarck, Görel Bohlin och Göran Riegnell (alla m)
anser

dels att det stycke av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med
”Utskottet har” och slutar med ”avstyrker motionsyrkandet.” bort ersättas
med text av följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det ett samband mellan sjöfartens och det
övriga näringslivets problem. 1970-talet var ett krisdecennium för svenskt
näringsliv. Olönsamma näringar har under ett flertal år subventionerats,
något som har lett till att produktionsresurser låsts fast i krisindustrier.
Subventionerna har också krävt en finansiering i form av skattemedel vilket
medfört att andra branscher, t. ex. sjöfartsnäringen, fått ett svårare
konkurrensläge. Skattetrycket har nått en nivå som innebär att vår ekonomi
förlorat sin tillväxtförmåga. Näringspolitiken måste nu bedrivas med
generella i stället för selektiva medel. Subventioneringen av stora delar av
vårt näringsliv måste minska. En samhällsekonomi i balans utgör den bästa
grunden för en god utveckling också inom sjöfartsnäringen. Huvudskälet till
att den svenska sjöfartsnäringen har svårigheter torde vara det höga
kostnadsläget i Sverige.

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag
och tillstyrker motion 1982/83:1928 (m) i nu berörd del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1928 (m) yrkande 11
avslår regeringens förslag om stöd till svenska rederier,

minab/gotab Stockholm 1983 73651