SoU 1982/83:9

Socialutskottets betänkande
1982/83:9

om vissa frågor om äldreomsorger m. m.

Motionsyrkanden

I motion 1981/82:346 av Stina Andersson (c) och Annika Öhrström (c)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till likvärdigt ekonomiskt
stöd för kommunala ålderdomshem och servicehus enligt motionens
riktlinjer.

I motion 1981/82:408 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om ett åtgärdsprogram för att
lösa den vårdkris som drabbar sjuka äldre människor,

2. att riksdagen uttalar

a) att äldrevården bör föras in under samma huvudman,

b) att en översyn bör göras för att fastställa behovet av olika boendeformer
för äldre,

c) att rätten till arbete bör gälla för de pensionärer som önskar arbeta,

d) att pensionärsorganisationer får medbestämmande i alla frågor som
berör pensionärernas förhållanden genom överläggningsrätt på alla nivåer.

I motion 1981/82:2085 av Britta Hammarbacken m. fl. (c) hemställs, såvitt
här är i fråga (yrkande 1), att riksdagen beslutar att som sin mening ge
regeringen till känna vad som anförs i motionen angående en utveckling mot
öppnare vårdformer.-

Motiveringen till motionsyrkandet finns i motion 1981/82:2080.

Yrkande 2 i motionen har behandlats i socialutskottets betänkande SoU
1981/82:32 (p. 2).

I motion 1981/82:2092 av Linnea Hörlén m. fl. (fp) hemställs att riksdagen
hos regeringen hemställer om tilläggsdirektiv till äldreberedningen i enlighet
med vad som i motionen anförts om de äldres levnadsförhållanden.

Utveckling av äldreomsorgerna

Socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet och
Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri)
beslutade år 1976 att genomföra ett gemensamt utvecklingsarbete främst
inriktat på primärvård, äldreomsorger samt samverkan mellan landstingskommuner
och kommuner. Arbetet inleddes med förstudier. Resultatet av
förstudierna presenterades år 1977 i skriften Primärvård - äldreomsorger -samverkan. Härefter följde ett utredningsarbete som syftade till att ge de
1 Riksdagen 1982183. 12 sami. Nr 9

SoU 1982/83:9

lokala huvudmännen ett så konkret underlag som möjligt för planeringen i
första hand till mitten av 1980-talet. Resultatet publicerades år 1978 i sex
skrifter, nämligen (1) Primärvård - innehåll och utveckling, (2) Sjukvård i
hemmet - social hemtjänst, (3) Boende, service och vård för äldre, (4)
Långtidsvård i samverkan, (5) Omhändertagande av åldersdementa samt (6)
Dagsjukvård inom primärvården. Dessa sex skrifter utsändes av Svenska
kommunförbundet och Landstingsförbundet för att användas som underlag
för huvudmännens planering.

I skriften Boende, service och vård för äldre beskrivs tänkbara och
önskvärda utvecklingslinjer för ordinärt boende, serviceboende, ålderdomshem
och lokala sjukhem med därtill knutna verksamheter. Som grund för de
utvecklingslinjer som anges i skriften uppställs följande mål.

1. Det grundläggande målet bör vara att successivt vidga möjligheterna till
ordinärt boende.

2. Ett viktigt mål är att relativt sett minska behovet av flyttningar från den
invanda fysiska och sociala närmiljön.

3. Ett annat viktigt mål är att främja social kontakt och ömsesidigt
stöd.

4. När behov av särskilda boende- och vårdformer uppkommit bör målet
vara att utforma dem så att de så långt möjligt tillvaratar kvaliteterna i det
ordinära boendet.

5. Ett väsentligt mål är att renodla huvudmännens uppgifter och utveckla
en praktiskt utformad samverkan mellan socialvård samt hälso- och
sjukvård.

De båda kommunförbunden rekommenderade - bl. a. med hänvisning till
ovannämnda skrifter - i likalydande cirkulär i april 1979 kommunerna och
landstingskommunerna att, i den mån så inte redan skett, snarast påbörja ett
- mellan landstingskommuner och kommuner samordnat - konkret och
åtgärdsinriktat program- och planeringsarbete för äldreomsorgernas utbyggnad
och utveckling, att i första hand inrikta planeringen på en femårsperiod
samt att bedriva arbetet i kontakt med pensionärsorganisationerna. De båda
förbunden presenterade under våren 1980 uppgifter om läget beträffande
den planerade utvecklingen av äldreomsorgerna, vilka byggde på en enkät
hösten 1979 till landstingskommunerna och kommunerna.

Spri arbetar med utvecklingen av äldreomsorgen från flera olika infallsvinklar.
Spri har flera olika projekt som berör för äldreomsorgen viktiga
områden som patienternas omvårdnad, personalens arbetsformer och
relationer till patienterna och deras anhöriga. I ett av Spris projekt görs
undersökningar om de fördelar och nackdelar som finns med samlokalisering
av t. ex. sjukhem och ålderdomshem. Ett annat skall peka på arbetsformer
m. m. som förbättrar möjligheterna att förebygga uppkomst av psykiska
problem och sjukdomar hos äldre. För att i den slutna långtidssjukvården
skapa en miljö som så långt möjligt tillvaratar kvaliteterna i det egna boendet

SoU 1982/83:9

har Spri presenterat planeringsunderlag för utformningen av lokala sjukhem.
Dessutom arbetar Spri i ett flertal projekt med utveckling av primärvårdens
organisation, jour och beredskap.

Ett projekt som Spri arbetar med är Planeringssamarbete - äldreomsorger.
Projektet har sin bakgrund i det ovan nämnda utvecklingsarbetet om
primärvård, äldreomsorger och samverkan. Hittills har Spri i projektet
Planeringssamarbete - äldreomsorger presenterat två rapporter, nämligen
(Spri rapport 65) Platsbrist - men varför? (ett diskussionsunderlag) och (Spri
rapport 66) Äldres flyttningar till service och vård.

Sedan flera kommuner vänt sig till Svenska kommunförbundet och
efterfrågat material som kan vara till hjälp vid planeringen av den sociala
äldreomsorgen har Kommunförbundet år 1980 tagit fram ett s. k. idématerial
benämnt Att planera för äldre, gemensamma insatser under 80-talet.
Idématerialet består av en huvudskrift, varmed avsikten är att belysa hur
man kan arbeta fram program för kommunens insatser för äldre, och ett
arbetsmaterial. I idématerialet behandlas - förutom frågor om social omsorg
- bl. a. frågor om bostadsförsörjning och boendemiljö, kommunikationer
och trafikmiljö, sysselsättning, fritid och kultur, pensionärsinflytande, stöd
till insatser från organisationer och enskilda samt samverkan mellan
kommun och landsting.

Som en uppföljning av den tidigare nämnda skriften Boende, service och
vård för äldre har Kommunförbundet utarbetat en skrift Att kunna bo kvar.
Denna skrift planerar förbundet att distribuera vid årsskiftet 1982-1983.

Kommunförbundet har vidare i november 1981 utgivit en rapport,
Sjukvård i hemmet - social hemtjänst. Rapporten har underrubriken
Ekonomiska aspekter - ett hjälpmedel i utvecklingsarbetet.

Socialstyrelsen startade år 1980 ett utvecklingsarbete om äldreomsorger i
programform, i vilket de olika enheter inom myndigheten som behandlar
frågor om verksamheter för de äldre deltar. Avsikten med ”äldreomsorgsprogrammet”
är att söka och sammanfatta kunskap om de äldres situation i
samhället samt insatser för de äldre, att samordna socialstyrelsens insatser
för de äldre samt att ge underlag för ett princip- och handlingsprogram för
äldreomsorgen. Den bärande principen för detta princip- och handlingsprogram
har formulerats sålunda: ”Av ekonomiska skäl och hänsyn till
mänskliga rättigheter så långt som möjligt från sluten vård och omsorg (på
institution) till öppen vård och omsorg, vård och omsorg i hemmet och
egenvård och egenomsorg.”

Redovisningen av olika projekt inom äldreomsorgsprogrammet sker
etappvis i en särskild rapportserie. Hittills har 15 rapporter presenterats,
nämligen (nr 1) Socialstyrelsens program för äldreomsorg - En presentation,
(nr 2) Modeller för samverkan hemsjukvård-social hemhjälp i Gävleborgs
län, (nr 3) Modell för samverkan hemsjukvård-social hemtjänst i Linköpings
kommun, (nr 4) Formaliserad samverkan och social hemhjälp-sjukvård i
1* Riksdagen 1982/83. 12 sami. Nr 9

SoU 1982/83:9

hemmet. En översikt (Arbetsmaterial), (nr 5) Äldre invandrare - En
bakgrund, (nr 6) Gammal invandrare i Sverige - En probleminventering, (nr
7) Planering för äldre - bättre samhälle för alla. Del 1. Kommunernas
möjligheter att påverka och styra, (nr 8) Från ålderdomshem till servicehus -Sammanfattning av en studie, (nr 9) De äldres tandvårdssituation - En
litteraturgenomgång, (nr 10) Från ålderdomshem till servicehus: Om- och
tillbyggnad - Ett diskussionsunderlag med exempel jämte bilagan Från
ålderdomshem till servicehus - Ett historiskt perspektiv, (nr 11) Det
kulturella glappet - Om jugoslaviska invandrare och åldrandet i hemlandet
och i Sverige, (nr 12) De äldre mitt ibland oss, (nr 13) Servicehus: samband
mellan lokalisering, storlek och kostnader, (nr 14) Planering för äldre -Bättre samhälle för alla - Ett diskussionsunderlag med exempel och förslag.
Del 2. Slutrapport samt Långvårdspatienters möjligheter till eget boende -En pilotstudie i Gävle, Hudiksvalls och Nordanstigs kommuner, Gävleborgs
län.

Socialstyrelsen har vidare utgivit två böcker, De äldre i samhället och Om
åldrandet - en kunskapsöversikt, samt utarbetat en studiehandledning till
böckerna.

Bostadsstyrelsen har i samråd med socialstyrelsen utarbetat en skrift God
bostad 8, God bostad för äldre. I skriften har huvudvikten lagts vid åtgärder i
vanliga bostäder och bostadsområden, men även servicebostäder och
kollektivboende av olika slag behandlas. Skriften, som utsänts till socialnämnder,
socialförvaltningar, länsstyrelser m. fl., är utgiven i förhoppning
om att kunna användas i arbetet inte bara med äldreomsorg utan också med
planering och genomförande av andra verksamheter som har betydelse för
äldre människor.

På begäran av riksdagen (SoU 1979/80:44, rskr 1979/80:385) har tillkallats
en parlamentarisk äldreberedning (S 1981:1). Enligt direktiven för äldreberedningens
arbete är huvuduppgiften att behandla frågor om övergripande
prioritering och samordning av samhällets insatser för de äldre. Beredningen
skall inrikta sitt arbete på de områden som avser boende, omsorg, service och
vård av äldre. En utgångspunkt för arbetet skall vara att insatser som görs för
de äldre i första hand skall underlätta för dem att leva ett självständigt liv.
Betydelsen av bostadsförhållandena och tillgången på hemhjälp understryks.

Äldreberedningen har hittills avgett betänkandet Trygghetslarm - inte
bara teknik (Ds S 1982:4). Vidare har äldreberedningen utgivit rapporten
Bara något äldre (Ds S 1982:11). Rapporten har underrubriken En svensk
rapport till FN:s världskonferens om äldrefrågor 1982.

SoU 1982/83:9

Resurser för omvårdnaden om sjuka äldre människor

Motioner

I motion 1981/82:408 (vpk) begärs ett åtgärdsprogram för att lösa den
vårdkris som drabbar sjuka äldre människor (yrkande 1). Motionärerna
anför bl. a. att ökade krav ställs på utbyggnad av långtidssjukvården.
Prognoser visar att antalet pensionärer stagnerar under 1980-talet men att
antalet i de höga åldrarna ökar. Detta kräver en anpassning i utbyggnaden av
olika boendeformer för friska resp. sjuka äldre.

I motion 1981/82:2085 (c) hänvisas till vad som anförts i motion
1981/82:2080 angående en utveckling mot öppnare vårdformer. I sistnämnda
motion framhålls att det är viktigt att samhället medverkar till att äldre kan
bo kvar i den egna bostaden så länge som möjligt. För detta behövs bl. a.
bostadsupprustning samt en väl fungerande kompletteringstrafik och färdtjänst.

Motionärerna anför vidare att det inom sjukvården finns många människor
som vistas på institutioner men som med lite hjälp kunde få bo kvar
hemma. Det skapar samtidigt plats på sjukhus för dem som verkligen är i
behov av intensiv vård. Samhällsservicen måste bygga på principen att
människor i största möjliga utsträckning kan bo kvar hemma. Detta
förutsätter en väl utbyggd hemhjälpsverksamhet, men också ett ökat
engagemang hos de anhöriga, eller av andra människor som under några
timmar kan hjälpa en sjuk. Vad som krävs är enligt motionärerna framför allt
att samhället organiserar en sådan verksamhet och omfördelar sina resurser
så att man ekonomiskt ersätter detta arbete.

Utbyggnad av sjukvården för äldre människor vid sidan av akutsjukvården
Hemsjukvården

Sjukvården i hemmet bedrivs i varierande former och under medverkan av
personal med olika kompetens. Vanligen får den sjuke vård och hjälp i sitt
hem av personal anställd hos sjukvårdshuvudmannen eller inom den
kommunala sociala hemhjälpsverksamheten. I det senare fallet sker
insatserna enligt avtal med sjukvårdshuvudmannen. En annan hjälpform är
att sjukvårdshuvudmannen lämnar ekonomisk ersättning till anhörig som
vårdar patienten i hemmet. För dessa anhöriga vårdare träffade Landstingsförbundet
och Svenska kommunalarbetareförbundet år 1977 en rekommendationsöverenskommelse
om anställningsvillkoren. Överenskommelsen gäller
för anhöriga vårdare som är anställda hos huvudmannen och reglerar
vårdarnas ersättning, semesterförmåner m. m. Det förekommer också att
sjukvårdshuvudmannen lämnar kontantbidrag till vårdtagaren, som sedan
själv får ordna med vårdare m. m.

Den allmänna försäkringen lämnar numera ersättning till sjukvårdshuvudmännen
för sjukvårdande behandling i samband med sjukvård i hemmet.

SoU 1982/83:9

De ovannämnda (s. 2) genom samarbete mellan socialstyrelsen, Svenska
kommunförbundet, Landstingsförbundet och Spri framtagna skrifterna
innehåller närmare riktlinjer för utvecklingen av bl. a. hemsjukvården. I
skriften Sjukvård i hemmet - social hemtjänst föreslås, bl. a. mot bakgrund
av det ökande antalet äldre människor, ökade uppgifter för sjukvården i
hemmet inom ramen för primärvården. Det föreslås sålunda bl. a. att
kvaliteten hos sjukvård i hemmet skall ökas genom en ökning av det
medicinska innehållet i syfte att möjliggöra för flera och sjukare människor
att kvarstanna i eller återvända till det egna boendet.

När det gäller ansvarsfördelningen i fråga om vård i hemmet fastslås att
kommunerna skall tillhandahålla sociala resurser med bl. a. socialt utbildad
personal och att sjukvårdshuvudmännen skall tillhandahålla medicinska
resurser med bl. a. sjukvårdsutbildad personal. Utgångspunkten för vilken
huvudman som skall tillhandahålla service och hjälp åt den enskilde skall
vara den kompetens som krävs för att utföra hjälpen och inte dess orsak,
t. ex. sjukdom eller åldersskröplighet. Ett nära samarbete förutsätts mellan
huvudmännen och modeller för detta samarbete skisseras.

Utbyggnad av primärvården tillhör de prioriterade områdena inom
sjukvårdshuvudmännens verksamhet.

I rapporten LKELP 82 av landstingens planer för tidsperioden 1982-1986
redovisas resultatet av en undersökning beträffande hemsjukvården. Uppgifter
om antalet patienter har redovisats av 20 huvudmän vilka 1980 svarade
för drygt 80 % av patientan talet. För dessa uppgiftslämnare beräknas antalet
patienter öka med 1,9% per år 1982-1986. Patienter som vårdas av
hemsamarit eller huvudmannens egen personal planeras svara för den största
ökningen, 2,7 % per år, medan antalet patienter med hemsjukvårdsbidrag
eller anställd anhörig beräknas öka med 1,2 % per år.

Långtidssjukvården

Antalet vårdplatser inom den offentliga somatiska långtidssjukvården
uppgick vid utgången av 1980 till 44 859.

I den för riksdagen våren 1979 presenterade överenskommelsen mellan
representanter för socialdepartementet och sjukvårdshuvudmännen om
vissa ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen under
åren 1980-1981 (prop. 1978/79:177, SfU 1978/79:22, rskr 1978/79:338) kom
parterna överens om att en ny ersättning skulle införas från sjukförsäkringen
till sjukvårdshuvudmännen för att underlätta utbyggnaden av långtidssjukvården.
Ersättningen skulle utgå med 190 kr. per år och invånare i åldern 70
år och däröver och innebära ett extra finansiellt stöd till sjukvårdshuvudmännen
med ca 170 milj. kr. per år. Landstingsförbundet åtog sig att verka
för att sjukvårdshuvudmännen skulle igångsätta byggande av i genomsnitt
minst 2 000 nya vårdplatser per år under nämnda tidsperiod.

I den våren 1981 för riksdagen redovisade överenskommelsen mellan
representanter för socialdepartementet och sjukvårdshuvudmännen om

SoU 1982/83:9

vissa ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen under
åren 1982-1983 (prop. 1980/81:187, SfU 1980/81:29, rskr 1980/81:416)
innefattas inte längre ovannämnda ersättning. Däremot har i överenskommelsen
inrymts ett bidrag till sjukvårdshuvudmännen till förebyggande
hälsovård och primärvård inkl. långtidssjukvård.

Även utbyggnad av långtidssjukvården tillhör de prioriterade områdena
inom sjukvårdshuvudmännens verksamhet.

Enligt redovisningen av landstingens planer för tidsperioden 1982-1986 i
LKELP 82 beräknas antalet vårdplatser i långtidssjukvården öka från 44 859
vid utgången av år 1980 till 54 614 vid utgången av år 1986.

Anhörigvårdskommittén

Sedan i april 1980 arbetar en särskild kommitté för översyn av vård av
anhörig i hemmet, m. m. (anhörigvårdskommittén, S 1979:11). Kommittén
har bl. a. till uppdrag att kartlägga erfarenheterna av hemsjukvårdens
utbyggnad i fråga om omfattning och organisation m. m. i olika delar av
landet, vårdbehov och utbyggnadsplaner. En bedömning skall också göras
om de åtgärder som hittills vidtagits eller planeras är till fyllest för att
tillfredsställande tillgodose det till följd av befolkningsutvecklingen växande
vårdbehovet under 1980-talet. Den sociala hemhjälpens roll bör också
beaktas i sammanhanget. Kommittén skall vidare överväga frågan om
införande av en mot föräldraledigheten svarande rätt till hel eller partiell
ledighet från arbetet för vård av äldre, sjuk eller handikappad anhörig i
hemmet. Till kommitténs uppgifter hör vidare att förutsättningslöst bedöma
behovet av och möjligheterna att införa ett system med ersättning från den
allmänna försäkringen för vård i hemmet av äldre, handikappad eller sjuk
anhörig.

Huvudmannaskapet för äldreomsorgerna

Motionen

I motion 1981/82:408 (vpk) föreslås att äldrevården skall föras in under
samma huvudman (yrkande 2 delvis). Motionärerna anför bl. a. att den
fördelning av vårdansvaret som finns mellan kommuner och landsting inte är
till fördel för de äldre, när som i dag sjukvården ligger på landstingen och
övrig omvårdnad på kommunerna. Enligt motionärerna är det inte
tillfredsställande att förhandlingar skall ske om vem som har ansvaret för
vad.

1** Riksdagen 1982183. 12 sami. Nr 9

SoU 1982/83:9

Allmänna bestämmelser

Enligt socialtjänstlagen (1980:620) ligger det yttersta ansvaret för omvårdnad
och hjälp för den enskilde på kommunerna. I 3 § är sålunda bl. a.
föreskrivet att kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i
kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. I 6 § är bl. a.
föreskrivet att den enskilde har rätt till bistånd av socialnämnden för sin
försörjning och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på
annat sätt.

Detta kommunens yttersta ansvar innebär enligt proposition 1979/80:1 om
socialtjänsten att kommunen skall bereda den enskilde det stöd och de
hjälpinsatser han behöver, förmedla insatser från andra organ samt vidta
tillfälliga åtgärder i avvaktan på att ansvarig huvudman kan ge den enskilde
vård. I propositionen (Del A. s. 148) framhålls bl. a. att principen om ett
yttersta ansvar för kommunerna inte innebär någon ändring i fördelningen av
de uppgifter som ligger hos kommunerna resp. landstingskommunerna. Det
understryks (s. 147) att det i allmänhet inte möter några svårigheter att
avgöra om ett vårdbehov skall tillgodoses av landstingskommunen inom
sjukvårdens ram eller av den kommunala socialtjänsten och att detta gäller
även i flertalet fall av sammansatt vårdbehov. Man utgår i propositionen (s.
148) från att de tveksamheter som kan komma upp i fråga om ansvarsfördelningen
mellan socialtjänsten och sjukvården smidigast får sin lösning
genom överenskommelser mellan huvudmännen. Riksdagen lämnade de
redovisade uttalandena utan erinran (SoU 1979/80:44, rskr 1979/80:385).

Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), som den 1 januari 1983 ersätter den
nuvarande sjukvårdslagen (1962:242), innebär inte någon förändring av
gränsdragningen mellan hälso- och sjukvården, som sjukvårdshuvudmännen
svarar för, och socialtjänsten, för vilken kommunerna svarar. I proposition
1981/82:97 om hälso- och sjukvårdslag, m. m. anför föredragande statsrådet
bl. a. följande (s. 44).

Enligt min uppfattning saknas det skäl att nu göra en annan principiell
bedömning av hur gränsdragningsproblemen mellan hälso- och sjukvården
och socialtjänsten skall lösas än den som gjordes av föredraganden i
propositionen om socialtjänsten. Jag är dock medveten om att övergången
från ett sjukvårdspolitiskt till ett hälsopolitiskt synsätt kommer att ställa
ytterligare krav på huvudmännen för hälso- och sjukvården resp. socialtjänsten
för att få till stånd en smidig och flexibel anpassning av de båda
verksamhetsområdena. Inte heller detta förhållande bör emellertid, enligt
min bedömning, medföra att man går ifrån den principiella lösning av
gränsdragningsproblemen som skisseras av föredraganden i propositionen
om socialtjänsten.

Riksdagen hade inte något att erinra häremot (SoU 1981/82:51, rskr
1981/82:381).

SoU 1982/83:9

Planeringsunderlag

I avsnittet i betänkandet om utredningsverksamhet om äldreomsorger
m. m. (s. 2-4) har redovisats material som är avsett att utgöra underlag för
planeringen av äldreomsorgerna inom kommuner och hos sjukvårdshuvudmännen.
I detta material behandlas bl. a. frågor om hur huvudmännen kan
samverka i äldreomsorgerna.

Tidigare riksdagsbehandling

Socialutskottet behandlade hösten 1981 i sitt av riksdagen godkända
betänkande SoU 1981/82:2 bl. a. ett motionsyrkande av samma innebörd
som det nu aktuella. Vid utskottets behandling av frågan fanns endast förslag
till hälso- och sjukvårdslag av den år 1975 tillkallade hälso- och sjukvårdsutredningen
(HSU), vilket sedan låg till grund för proposition 1981/82:97.
Utskottet anförde bl. a. följande (s. 31 f.).

Utskottet behandlade i sitt av riksdagen godkända betänkande SoU
1976/77:2 bl. a. en motion, vari begärdes en utredning av möjligheterna att
skapa ett enhetligt huvudmannaskap för åldringsvården och långtidssjukvården.
Utskottet inhämtade yttranden över motionen från socialstyrelsen,
Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. Inte någon av remissinstanserna
tillstyrkte motionen. Remissinstanserna påpekade bl. a. att en
ändrad gränsdragning ifråga om kommunernas och landstingskommunernas
ansvarsområden beträffande omvårdnaden om de äldre skulle skapa nya
gränsdragnings- och samordningsproblem. Remissinstanserna underströk i
stället angelägenheten av samverkan mellan kommunerna och landstingskommunerna.
Utskottet uttalade att utskottet då inte var berett att förorda
en ändring av uppgiftsfördelningen mellan huvudmännen i fråga om
omvårdnaden om de äldre. Utskottet erinrade om att länsberedningen (C
1970:28) - som bl. a. haft att överväga uppgiftsfördelningen inom den
kommunala sektorn mellan kommuner och landstingskommuner - i sitt år
1974 avgivna slutbetänkande (SOU 1974:28) Stat och kommun i samverkan
bl. a. ansåg att den sociala omvårdnaden inte borde föras över på
landstingskommunerna. Utskottet framhöll vidare att en ändrad uppgiftsfördelning
skulle, såsom påpekades i remissyttrandena, medföra nya
gränsdragnings- och samordningsproblem. Utskottet underströk emellertid
betydelsen av samverkan mellan huvudmännen.

Varken socialtjänstlagen eller den av HSU föreslagna nya lagstiftningen
för hälso- och sjukvården innebär någon ändring av uppgiftsfördelningen
mellan kommunerna och landstingskommunerna i fråga om äldreomsorgerna.

Mot nämnda bakgrund kunde utskottet inte biträda motionsyrkandet.

SoU 1982/83:9

Statsbidrag till kommunala ålderdomshem

Motionen

I motion 1981/82:346 (c) begärs ett likvärdigt ekonomiskt stöd för
kommunala ålderdomshem resp. servicehus. Motionärerna påpekar bl. a.
att det genom det stöd som kan utgå till byggandet av servicehus ställt sig
ekonomiskt förmånligare för kommunerna att bygga sådana hus än att bygga
ålderdomshem. Genom en ensidig satsning på servicehus kommer det
emellertid, påpekas det i motionen, att saknas ett mellanled i vården innan en
åldring intas i långtidssjukvården.

Motionärerna framhåller att det är angeläget att samhällets stöd till
kommunernas äldreomsorg blir mer neutralt mellan olika vårdformer. I
nuläget är byggandet av ålderdomshem missgynnat ekonomiskt och detta
har, enligt motionärerna, varit styrande för kommunernas planering. Samma
regler bör därför gälla för statsbidrag oavsett omsorgsform.

För att täcka de ökade kostnaderna som den föreslagna ändringen av
statsbidragsreglerna kan medföra föreslår motionärerna en omfördelning
inom det totala stödet till kommunernas äldreomsorg.

Olika typer av servicehus för äldre

Enligt bestämmelser i socialhjälpslagen (1956:2) ålåg det kommun att
anordna och driva ålderdomshem. Vid sidan av ålderdomshemmen, som
avsåg helinackordering för de äldre, utvecklades under 1960- och 1970-talen
bl. a. en boendeform för de äldre som kallades servicehus, pensionärshotell,
bostadshotell e. d. Denna boendeform innebar vanligen att de äldre hyrde
bostadslägenheter i anläggningen, som i vissa fall kunde vara en del av en
fastighet, och att de kunde erhålla service i bostaden genom den sociala
hemhjälpen (hemtjänsten), som hade personal förlagd till anläggningen.

Enligt bestämmelser i socialtjänstlagen (1980:620), som den 1 januari i år
ersatt bl. a. socialhjälpslagen, skall kommunen för äldre människor med
behov av särskilt stöd inrätta bostäder med gemensam service (servicehus).

Det har i proposition 1979/80:1 om socialtjänsten förutsatts att servicehus
skall kunna avse olika former av boende med gemensam service och att
servicehusen även skall kunna vara del av fastighet. Tre grundläggande krav
har i propositionen uppställts för att boende med gemensam service skall
kunna betecknas som servicehus, nämligen krav på (1) att bostaden skall vara
så utformad och utrustad att den boende kan utveckla sina personliga
resurser och leva ett självständigt liv, (2) att den boende varje tid på dygnet
skall kunna erhålla de tjänster som krävs för att den boende skall kunna klara
sin tillvaro och känna sig trygg samt (3) att det skall finnas tillgång på personal
som kan bedöma när det behövs social eller medicinsk vård och som kan
svara för att sådan ges. Det har vidare förutsatts att serviceutbudet skall

SoU 1982/83:9

variera med hänsyn till de boendes individuella behov.

De som bor i servicehus förutsätts ta i anspråk serviceanordningar som
t. ex. social hemhjälp efter eget bestämmande och betala härför enligt
gällande taxor. De tidigare ålderdomshemmen omfattas av begreppet
servicehus, nämligen som bostäder vilka tillgodoser omfattande behov av
service och vård. Strävan skall vara att man successivt övergår från den
helinackordering som erbjudits vid ålderdomshemmen till ett boende med
mer individuellt anpassad service.

Vissa bestämmelser m. m.

Bestämmelser om ekonomiskt stöd av statsmedel som syftar till att främja
bostadsförsörjningen finns i bostadsfinansieringsförordningen (1974:946)
med av bostadsstyrelsen meddelade tillämpningsföreskrifter. Enligt dessa
bestämmelser lämnas bostadslån i huvudsak till ny- och ombyggnad av
bostadshus. Bostadslånets storlek bestäms så att det utgör en andel av ett i
särskild ordning fastställt låneunderlag. Vidare lämnas, när det gäller
bostäder, räntebidrag som skall nedbringa kostnaden för räntor på fastighetskrediten.

För finansiering av servicehus och liknande anläggningar för äldre
människor och handikappade, där bostadslägenheter hyrs ut, kan bostadslån
och räntebidrag utgå. Denna finansieringsmöjlighet omfattar också sjukrum
för dem som bor i anläggningen, lokaler för bl. a. läkare och hemhjälpspersonal,
terapi-, bad-, hårvårds- och fotvårdslokaler samt matservering inkl.
kök. Som villkor för denna finanseringsform gäller bl. a. att självständigt
boende skall vara garanterat genom hyreskontrakt enligt vanligtvis gällande
normer och att boendet inte får vara underordnat andra funktioner - i första
hand vård. Bostadslån och räntebidrag kan därför inte utgå till sjukvårdslokaler
för sluten eller halvöppen vård eller till servicehus som motsvarar de
tidigare ålderdomshemmen, utan kreditbehovet för sådana anläggningar får
täckas genom vanlig upplåning.

Som ett resultat av ett samarbete mellan socialstyrelsen och bostadsstyrelsen
har sistnämnda myndighet utfärdat vissa föreskrifter som innebär att
lägenheter, som tillskapas vid ombyggnad av ålderdomshem till servicehus
och som eljest skulle karakteriseras som ofullständiga, skall kunna godtas för
statliga bostadslån under förutsättning att vissa minimikrav beträffande
storlek är uppfyllda.

Enligt bestämmelser i kungörelsen (1964:427) om statsbidrag till social
hemhjälp krävs för att statsbidrag skall utgå till kommunens kostnader för
hemvårdare som hjälper äldre människor och handikappade att dessa bor i
egen bostad. Detta villkor uppfylls bl. a. när en pensionär eller en
handikappad bor i servicehus med eget hyreskontrakt. Bidrag av statsmedel
utgår dock inte till kostnaderna för personal vid servicehus som motsvarar de

SoU 1982/83:9

tidigare ålderdomshemmen även om denna personal i vissa avseenden har
samma uppgifter som hemvårdare har.

Tidigare riksdagsbehandling

I motioner, som utskottet behandlade tillsammans med proposition
1979/80:1 om socialtjänsten, togs bl. a. frågan upp om likvärdigt stöd till
byggande och drift av dåvarande servicehus och liknande bostadsformer
samt av ålderdomshem som avsågs i socialhjälpslagen.

På förslag av utskottet (SoU 1979/80:44 s. 43-45) avslog riksdagen
motionsförslagen (rskr 1979/80:385). Utskottet anförde bl. a. följande.

Socialutredningen har i sitt slutbetänkande SOU 1977:40 tagit upp de här
redovisade skillnaderna mellan de nuvarande servicehusen och ålderdomshemmen
när det gäller finansieringen av byggande och drift och föreslagit
dels (s. 139) att alla kostnader för att bygga servicehus, inberäknat de
nuvarande ålderdomshemmen, skall kunna finansieras med hjälp av statliga
bostadslån, dels (s. 142) att villkoren i fråga om bidrag till driftkostnader
skall vara likvärdiga. Föredragande departementschefen uttalar efter
redovisning av socialutredningens ställningstaganden i finansieringsfrågorna
att dessa frågor kommer att övervägas ytterligare inom regeringskansliet
(prop. del A s. 286).

Med hänsyn till de sålunda förutskickade övervägandena om finansieringsfrågorna
påkallar motionerna 1978/79:1254 yrkandet 3 och 1979/80:69
yrkandet 4 delvis inte någon åtgärd av riksdagen. Utskottet avstyrker således
motionerna i här aktuella delar. Utskottet vill emellertid framhålla
angelägenheten av att de förutskickade övervägandena sker så snart som
möjligt.

Socialutskottet behandlade även hösten 1981 ett motionsyrkande av
samma innebörd som det nu aktuella. I sitt av riksdagen godkända
betänkande SoU 1981/82:2 hänvisade utskottet - i likhet med vad utskottet
gjorde i sitt tidigare betänkande - till att föredragande departementschefen i
proposition 1979/80:1 om socialtjänsten uttalat att finansieringsfrågorna för
servicehus och ålderdomshem skall närmare övervägas inom regeringskansliet.
Utskottet framhöll att möjligheterna till ekonomiskt stöd inte bör vara
styrande för kommunerna när de skall bygga anläggningar för äldreomsorger.
Utskottet framhöll med skärpa angelägenheten av att de förutskickade
övervägandena inom regeringskansliet sker så snart som möjligt. Med
hänsyn till det anförda avstyrktes motionen.

A Idreberedningen

Enligt inhämtad uppgift har inom äldreberedningen en arbetsgrupp
tillsatts för att överväga den aktuella frågan om de olika finansieringsformer
som finns både på kapital- och driftkostnadssidan.

SoU 1982/83:9

Vissa statistiska uppgifter

Antalet ålderdomshem var den 31 december 1981 1112 stycken med
tillsammans 57 427 platser, varav 55 311 i enkelrum. Fram till 1986 planeras
fyra nya ålderdomshem att byggas i hela landet med sammanlagt 182
platser.

Antalet ålderdomshemsplatser minskar med ca 500 platser/år sedan slutet
av 1970-talet. Denna minskning beräknas fortsätta i ungefär samma takt
under perioden fram till 1986.

Den 31 december 1981 fanns i landet 421 servicehusanläggningar med
tillsammans 23 574 lägenheter. Under perioden 1982-1986 planerar kommunerna
att bygga 408 nya servicehusanläggningar med tillsammans 12 218
servicelägenheter. Det är företrädesvis små anläggningar som planeras.

En jämförelse av storleken mellan de servicehusanläggningar som
planeras och de befintliga anläggningarna ger vid handen att det skett en
kraftig omsvängning i kommunernas prefenser mot små decentraliserade
enheter. I stället kan förmärkas en tendens i kommunerna att bygga ut en
fristående kollektiv service i anslutning till befintlig bebyggelse. Man bygger
fristående dagcentraler som skall ge service till de äldre, som bor i det
ordinära bostadsbeståndet. I ökad utsträckning kompletteras äldres vanliga
bostäder med trygghetslarm, som anslutits till dagcentraler. Man satsar på
upprustning och anpassning av befintliga lägenheter och hus till de äldres
särskilda behov.

Uppgifterna är hämtade från socialstyrelsens meddelandeblad nr 28/82
med information om socialstyrelsens förteckningar över servicehus.

Äldres levnads- och boendeförhållanden

Motioner

I motion 1981/82:2092 (fp) yrkas att äldreberedningen skall få vissa
tilläggsdirektiv rörande de äldres levnadsförhållanden. Motionärerna anför
bl. a. att det förr var normalt att människor i alla åldrar levde och verkade
nära varandra, men att samhällsutvecklingen på olika sätt medfört att
kontakterna mellan generationerna minskat. Det finns enligt motionärerna
barn som aldrig träffat gamla människor. Detta har varit till men för deras
språk- och personlighetsutveckling. Far- och morföräldrarna kanske bor
långt borta och några andra gamla blir det inte av att träffa.

Motionärerna ger några förslag på vad som kan göras för att generationerna
skall mötas. De anför att det är omvittnat att äldre människor kan
tillföra barnomsorgen och skolan mycket. Därför bör alla kommuner försöka
engagera äldre i dessa verksamheter.

Vidare framhåller motionärerna att äldre människor ofta bor i en annan
kommun än sina barn. En del skulle säkert vilja flytta lite närmare, men
hindras av att kommunerna inte samarbetar tillräckligt. Det bör t. ex. vara

SoU 1982/83:9

möjligt att stå i kö till äldrevård och bostadshotell i en annan kommun, om
man har en nära anhörig där. Motionärerna nämner även att småhus och
lägenheter skulle kunna planeras så att man har en avgränsad del med en
egen ingång att erbjuda ungdomar som vill bli mer självständiga eller äldre
som vill komma närmare sina barn.

I motion 1981/82:408 (vpk) förordas en översyn för att fastställa behovet av
olika boendeformer för äldre (yrkande 2 delvis). Motionärerna anför bl. a.
att boendefrågan är en för pensionärerna avgörande fråga och att detta gäller
alla boendeformer, från den egna lägenheten till institutionsboendet.
Motionärerna påpekar vidare att procentuellt bor de äldre i större
omfattning än andra i omoderna lägenheter. En boendeform som enligt
motionärerna borde utvecklas och utnyttjas mer är boendet i kollektivhus,
där alla generationer skulle kunna samlas och servicebehov lösas gemensamt.
Servicehus är en annan boendeform som efterfrågas. Bristen på platser
för dem som är vårdberoende har emellertid gjort att många av hyresgästerna
i servicehusen är människor över 80 år, och många har dessutom
rörelsehinder och andra handikapp. För dessa borde det enligt motionärerna
finnas en förbättrad form av de gamla ålderdomshemmen - en form med
ökad möjlighet till enskilt boende.

Socialtjänstlagen

119 och 20 §§ socialtjänstlagen (1980:620) upptas särskilda bestämmelser
om äldreomsorgerna. Socialnämnden skall enligt dessa bestämmelser verka
för att äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt och att ha
en aktiv och meningsfull tillvaro med andra. Socialnämnden skall också
verka för att äldre människor får goda bostäder och ge dem som behöver det
stöd och hjälp i hemmet och annan lättåtkomlig service. Servicehus skall
inrättas för äldre med behov av särskilt stöd. Övergången från ett
yrkesverksamt liv skall underlättas genom information och annat stöd.

Socialtjänstens insatser för de äldre skall utformas med utgångspunkt
bl. a. i principerna om självbestämmanderätt för de äldre och om normalisering
av deras tillvaro. Detta innebär konkret bl. a. att människorna skall
kunna behålla sin bostad när de blir äldre, att de äldre så långt det är möjligt
skall erbjudas bostäder i det vanliga bostadsbeståndet och att de äldre skall
erbjudas ett differentierat utbud av service såsom social hemhjälp (social
hemtjänst), färdtjänst, social jour och tekniska hjälpmedel.

Det förutsätts att utbudet av service i servicehus skall variera med hänsyn
till de boendes individuella behov.

SoU 1982/83:9

Äldreberedningen

Äldreberedningen skall enligt utredningsdirektiven utgå från de övergripande
mål och de delmål för äldreomsorgen som har bestämts i anslutning till
socialtjänstlagen. Beredningens huvuduppgift är att behandla frågor om
övergripande prioritering och samordning av samhällets insatser för de äldre.
Beredningen skall inrikta sitt arbete på de områden som avser boende,
omsorg, service och vård av de äldre.

Enligt direktiven skall beredningen vidare bl. a. överväga möjligheterna
att förbättra kontakterna mellan generationerna, exempelvis genom de
äldres medverkan i arbetet i förskolor och skolor.

Rätt till arbete för pensionärer

Motionen

I motion 1981/82:408 (vpk) yrkas att riksdagen skall uttala sig för att de
pensionärer som önskar arbeta bör ha rätt till detta (yrkande 2 delvis).
Motionärerna anför bl. a. att det finns en tendens till krav på ökad
förtidspensionering för att unga skall få jobb. Detta skapar samvetskonflikter
för många som kan och vill fortsätta att arbeta i vart fall fram till
pensionsåldern.

Motionärerna anför vidare bl. a. att rätten till arbete för alla måste
grundlagfästas. Det ger visserligen inte fler arbeten, men det ger ett ökat stöd
i kravet på arbete. Samtidigt som en kortare arbetsdag och en mer rörlig
pensionsålder för arbetare - inom framför allt tunga och farliga arbeten -införs, måste rätten att kvarstå i arbetet fastslås.

Enligt motionärerna är det vidare svårt för många att acceptera att plötsligt
en dag inte ha någon uppgift att fylla i samhället. Det skapar otrivsel och
isolering som snabbt leder till ett ökat vårdbehov, som kräver sjukvårdsresurser,
som är den dyraste och mest deprimerande formen av omsorg. De
erfarenheter och kunskaper som de äldre under ett långt yrkesliv skaffat sig
borde, enligt motionärerna, bättre tas till vara i det fungerande samhällslivet.

Socialtjänstlagen

I anslutning till avsnittet om socialbidrag i proposition 1979/80:1 om
socialtjänsten uttalades bl. a. (Del A s. 199) att rätten till arbete hör till de
grundläggande sociala värden som socialtjänsten enligt propositionen skall
bidra till att förverkliga. Arbetet har inte bara grundläggande betydelse för
människors försörjning utan kan också berika den enskildes liv och positivt
påverka hans självkänsla och sociala identitet. Socialtjänsten skall i
samverkan med arbetsmarknadsorganen försöka bistå den enskilde för att
han skall få ett arbete. Detta är särskilt betydelsefullt när det gäller att följa

SoU 1982/83:9

upp arbetshandikappades, socialt handikappades, äldre personers och
ungdomars behov av stöd för att finna och behålla lämpligt arbete.

I propositionen framhölls (s. 266 f.) vidare att den år 1974 tillkallade
pensionärsundersökningen har visat att de äldre i allmänhet är i ett
förhållandevis gott fysiskt och psykiskt välbefinnande långt upp i åldrarna.
Detta ger enligt propositionen anledning till omprövning på många punkter
av de värderingar som hittills gällt i fråga om de äldre i samhällslivet. Den
resurs som de äldres kunskaper och livserfarenheter utgör måste i ökande
grad tas till vara. Det är vidare av största betydelse att de som vill skall kunna
behålla sitt arbete även efter uppnådd pensionsålder och att den enskilde i
åldrarna 60-70 år måste ges reella möjligheter att välja mellan arbete och
pensionering eller att kunna kombinera dessa. Utgångspunkten måste vara
att alla äldre som så önskar skall få och behålla ett arbete. I den mån de äldre
inte kan vara kvar i arbetslivet måste samhället i andra former ta till vara den
kunskap och erfarenhet som de äldre har.

Socialutskottet hade inte något att erinra mot de i propositionen angivna
utgångspunkterna för omsorgerna om äldre människor (SoU 1979/80:44).

Ä Idrearbetskommittén

Med stöd av ett bemyndigande av regeringen år 1979 har tillkallats
äldrearbetskommittén (A 1979:2) för att kartlägga pensionärernas sysselsättningsförhållanden.
Enligt direktiven för kommitténs arbete skall kommittén
ha som utgångspunkt att äldre arbetstagare bör ha vidsträckt rätt att, inom
ramen för ett flexibelt pensionssystem, i praktiken själva bestämma när de
vill lämna arbetslivet, och kommittén skall lägga särskild vikt vid att överväga
och föreslå arbetsmarknadspolitiska åtgärder som kan öka de äldres
möjligheter att få eller behålla ett lämpligt arbete, på hel- eller deltid.

Äldrearbetskommittén avgav i april 1980 delbetänkandet Anställningsskydd
för äldre (Ds A 1981:7). Härefter har lagen (1974:12) om anställningsskydd
upphört att gälla och ersatts med en ny lag med samma namn
(1982:80). I den nya lagen har bl. a. ändring gjorts beträffande tidigare
gällande regel om avgångsskyldighet vid pension. I den nya lagen vilken trätt
i kraft den 1 april 1982 har regeln anpassats till den allmänna pensionsåldern
65 år. Kommittén hade i sitt förslag förordat att åldersregeln skulle
utmönstras ur lagen.

Äldrearbetskommittén har vidare publicerat en rapport Arbete eller
pensionering (SOU 1981:70). Rapporten har underrubriken En intervjuundersökning
om de äldres arbetsvilja.

Enligt inhämtad uppgift har kommittén för avsikt att avge slutbetänkande
under våren 1983.

SoU 1982/83:9

Tidigare riksdagsbehandling

Ett motionsyrkande av samma innehåll som det nu aktuella behandlades
vid 1981/82 års riksdag. Socialutskottet, som avstyrkte motionen, hänvisade
till det pågående arbetet i äldrearbetskommittén (SoU 1981/82:2 s. 37).

Pensionärsorganisationernas ställning

Motionen

I motion 1981/82:408 (vpk) yrkas att riksdagen skall uttala sig för att
pensionärsorganisationer får medbestämmande i alla frågor som berör
pensionärernas förhållanden med rätt till överläggning på alla nivåer
(yrkande 2 delvis). Motionärerna anför bl. a. att pensionärerna är de som
genom egna och gemensamma erfarenheter bäst känner vilka av deras behov
som är mest angelägna att tillgodose. De måste genom sina organisationer,
som samlat en stor del av landets pensionärer, ges möjlighet att påverka
samhällsutvecklingen inom hela äldreomsorgen.

Nuläget och riktlinjer för utvecklingen m. m.

Pensionärsråd och förtroenderåd

I nästan alla kommuner finns pensionärsråd som är rådgivande i frågor
som rör pensionärerna, yttrar sig om den kommunala budgeten, trafikplanering,
samlingslokaler, äldreomsorg, fritidsverksamhet etc.

I servicehusen och på ålderdomshemmen finns förtroenderåd där olika
frågor kan diskuteras mellan pensionärer, personal och förtroendemän.

Socialtjänsten och samhällsplaneringen

I socialtjänstlagen (1980:620) har som en uppgift för socialnämnden
inskrivits att medverka i samhällsplaneringen i samarbete med andra
samhällsorgan, organisationer, föreningar och enskilda främja goda miljöer i
kommunen.

Äldreberedningen

Som sakkunniga i äldreberedningen har förordnats bl. a. företrädare för
Pensionärernas riksorganisation (PRO) och Sveriges folkpensionärers riksförbund
(SFRF).

Enligt direktiven för äldreberedningens arbete skall äldreberedningen
bl. a. vara ett forum för diskussioner och samråd kring frågor om samordning
och prioriteringar, där även de äldres organisationer skall beredas tillfälle att
delta.

SoU 1982/83:9

Tidigare riksdagsbehandling

Ett motionsyrkande med likartat syfte från vänsterpartiet kommunisterna
behandlades vid 1981/82 års riksdag. Socialutskottet, som bl. a. hänvisade till
pensionärsråden och till äldreberedningens arbete, avstyrkte yrkandet (SoU
1981/82:2 s. 37).

Utskottet

I de motioner som behandlas i detta betänkande tas upp olika frågor
rörande äldreomsorgema, nämligen frågor (1) om resurser för omvårdnaden
om sjuka äldre människor, (2) om huvudmannaskapet för äldreomsorgema,
(3) om statsbidrag till kommunala ålderdomshem, (4) om äldres levnads- och
boendeförhållanden, (5) om rätt till arbete för pensionärer samt (6) om
pensionärsorganisationernas ställning.

Resurser för omvårdnaden om sjuka äldre människor

I motion 1981182:408 (vpk) begärs ett åtgärdsprogram för att lösa den
vårdkris som drabbar sjuka äldre människor (yrkande 1). Motionärerna
anför bl. a. att ökade krav ställs på utbyggnad av långtidssjukvården med
hänsyn till att antalet pensionärer i de höga åldrarna ökar. I motion
1981/82:2085 (c) hänvisas till vad som anförts i motion 1981/82:2080
angående en utveckling mot öppnare vårdformer (yrkande 1). Motionärerna
framhåller bl. a. vikten av att samhället medverkar till att äldre kan bo kvar i
den egna bostaden så länge som möjligt. För detta behövs bl. a. bostadsupprustning
samt en väl fungerande kompletteringstrafik och färdtjänst.
Vidare måste samhällsservicen bygga på principen att människor i största
möjliga utsträckning kan bo kvar hemma. Detta förutsätter en väl utbyggd
hemhjälpsverksamhet, men också ett. ökat engagemang hos de anhöriga,
eller av andra människor som under några timmar kan hjälpa en sjuk.

I den mån akutsjukvården inte behöver tas i anspråk ankommer det på
hemsjukvården och långtidssjukvården att svara för omvårdnaden av äldre
människor som är sjuka.

Enligt de program m. m. som utgör underlag för utbyggnaden av hälsooch
sjukvården skall kvaliteten i hemsjukvården ökas genom en ökning av
det medicinska innehållet så att flera och sjukare människor kan kvarstanna i
eller återvända till det egna boendet.

Utbyggnad av primärvården, till vilken hemsjukvården hör, samt utbyggnad
av långtidssjukvården tillhör de prioriterade områdena inom sjukvårdshuvudmännens
verksamhet. Under tiden 1982-1986 beräknas antalet
patienter i hemsjukvården öka med 1,9 % per år. Patienter som vårdas av
hemsamarit eller huvudmannens egen personal planeras svara för den största
ökningen, 2,7 % per år, medan antalet patienter med hemsjukvårdsbidrag

SoU 1982/83:9

eller anställd anhörig beräknas öka med 1,2 % per år. Antalet vårdplatser
inom långtidssjukvården beräknas samtidigt öka från 44 859 vid utgången av
år 1980 till 54 614 vid utgången av år 1986.

Med hänsyn till det anförda är något riksdagens initiativ med anledning av
motion 1981/82:408 (vpk) yrkande 1 inte påkallat. Motionen avstyrks därför i
denna del.

En särskild form av hemsjukvård är vård av anhörig i hemmet. Sedan i
april 1980 arbetar en särskild kommitté för översyn av denna fråga, nämligen
anhörigvårdskommittén (S 1979:11). Kommittén har bl. a. till uppdrag att
kartlägga erfarenheterna av hemsjukvårdens utbyggnad i fråga om omfattning
och organisation m. m. i olika delar av landet, vårdbehov och
utbyggnadsplaner. En bedömning skall också göras om de åtgärder som
hittills vidtagits eller planeras är till fyllest för att tillgodose det växande
vårdbehovet under 1980-talet. Den sociala hemhjälpens roll bör också
beaktas i sammanhanget. Kommittén skall vidare överväga frågan om
införande av en mot föräldraledigheten svarande rätt till hel eller partiell
ledighet från arbetet för vård av äldre sjuk eller handikappad anhörig i
hemmet. Till kommitténs uppgifter hör även att förutsättningslöst bedöma
behovet av och möjligheterna att införa ett system med ersättning från den
allmänna försäkringen för vård i hemmet av äldre, handikappad eller sjuk
anhörig.

Vad som i motion 1981/82:2085 (c) bl. a. anförts om hemhjälpsverksamheten
m. m. får anses ligga inom ramen för det uppdrag som lämnats
anhörigvårdskommittén. Med hänsyn härtill bör motion 1981/82:2085 (c)
yrkande 1 inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Huvudmannaskapet för äldreomsorgerna

I motion 1981/82:408 (vpk) föreslås att äldrevården skall föras in under
samma huvudman (yrkande 2 a). Motionärerna anför bl. a. att den
fördelning av vårdansvaret som finns mellan kommuner och landsting inte är
till fördel för de äldre, när som i dag sjukvården ligger på landstingen och
övrig omvårdnad på kommunerna.

Enligt socialtjänstlagen (1980:620) har kommunen det yttersta ansvaret
för den enskildes sociala situation. Detta yttersta ansvar innebär bl. a. att
kommunen skall ge den enskilde det stöd och den hjälp han behöver i den
mån inte åtgärderna ankommer på annan huvudman, förmedla insatser från
andra organ samt vidta tillfälliga åtgärder i avvaktan på att ansvarig
huvudman kan träda in. I propositionen om socialtjänsten (prop. 1979/80:1
Del A. s. 148) framhölls bl. a. att principen om ett yttersta ansvar för
kommunerna inte innebär någon ändring i fördelningen av de uppgifter som
ligger hos kommunerna resp. landstingskommunerna. Det underströks (s.
147) att det i allmänhet inte möter några svårigheter att avgöra om ett
vårdbehov skall tillgodoses av landstingskommunen inom sjukvårdens ram

SoU 1982/83:9

eller av den kommunala socialtjänsten och att detta även gäller i flertalet fall
av sammansatt vårdbehov. Man utgick i propositionen (s. 148) från att de
tveksamheter som kan komma upp i fråga om ansvarsfördelningen mellan
socialtjänsten och sjukvården smidigast får sin lösning genom överenskommelser
mellan huvudmännen.

Inte heller den av riksdagen nyligen antagna hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763), som den 1 januari 1983 ersätter den nuvarande sjukvårdslagen
(1962:242) innebär någon förändring av gränsdragningen mellan hälso- och
sjukvården, som sjukvårdshuvudmännen svarar för, och socialtjänsten, för
vilken kommunerna svarar.

Utskottet avstyrkte senast hösten 1981 ett motionsyrkande av samma
innehåll som det nu aktuella (SoU 1981/82:2). Utskottet hänvisade därvid
bl. a. till sitt ställningstagande i betänkande SoU 1976/77:2 rörande
möjligheterna att skapa ett enhetligt huvudmannaskap för åldringsvården
och långtidsjukvården. I sistnämnda betänkande hade utskottet bl. a. ansett
att en ändrad uppgiftsfördelning skulle medföra nya gränsdragnings- och
samordningsproblem. Samtidigt underströks betydelsen av samverkan
mellan huvudmännen.

Enligt utskottets mening har ingenting framkommit som motiverar en
ändrad bedömning av den aktuella frågan. Motion 1981/82:408 yrkande 2 a
avstyrks således.

Statsbidrag till kommunala ålderdomshem

I motion 1981/82:346 (c) begärs ett likvärdigt ekonomiskt stöd för
kommunala ålderdomshem resp. servicehus. Motionärerna framhåller bl. a.
att det är angeläget att samhällets stöd till kommunernas äldreomsorg blir
mer neutralt mellan olika vårdformer. I nuläget är byggandet av ålderdomshem
missgynnat ekonomiskt och detta har, enligt motionärerna, varit
styrande för kommunernas planering. Samma regler bör därför gälla oavsett
omsorgsform.

Enligt 20 § socialtjänstlagen (1980:620) skall kommunen verka för att
äldre människor får goda bostäder och ge dem som behöver det stöd och
hjälp i hemmet och annan lättåtkomlig service. För äldre människor med
behov av särskilt stöd skall kommunen inrätta bostäder med gemensam
service (servicehus). Det har förutsatts att servicehus skall kunna avse olika
former av boende med gemensam service och att servicehusen även skall
kunna vara del av en fastighet. De tidigare ålderdomshemmen omfattas av
begreppet servicehus, nämligen som bostäder vilka tillgodoser omfattande
behov av service och vård. Strävan skall vara att man successivt övergår från
den helinackordering som erbjudits vid ålderdomshemmen till ett boende
med mer individuellt anpassad service.

För finansiering av servicehus och liknande anläggningar för äldre
människor och handikappade, där bostadslägenheter hyrs ut, kan bostadslån

SoU 1982/83:9

och räntebidrag utgå enligt bestämmelser i bostadsfinansieringsförordningen
(1974:946). Som villkor för denna finansieringsform gäller bl. a. att
självständigt boende skall vara garanterat genom hyreskontrakt enligt
vanligtvis gällande normer och att boendet inte får vara underordnat andra
funktioner - i första hand vård. Bostadslån och räntebidrag kan därför inte
utgå till sjukvårdslokaler för sluten eller halvöppen vård eller till servicehus
som motsvarar de tidigare ålderdomshemmen, utan kreditbehovet för
sådana anläggningar får täckas genom vanlig upplåning.

Enligt bestämmelser i kungörelsen (1964:427) om statsbidrag till social
hemhjälp kan statsbidrag utgå till kommunens kostnader för hem vårdare
som hjälper äldre människor och handikappade som har egen bostad, t. ex.
bor i servicehus med eget hyreskontrakt. Bidrag av statsmedel utgår dock
inte till kostnaderna för personal vid servicehus som motsvarar de tidigare
ålderdomshemmen även om denna personal i vissa avseenden har samma
uppgifter som hemvårdare har.

Utskottet har tidigare behandlat den aktuella frågan, senast i sitt av
riksdagen godkända betänkande SoU 1981/82:2 (s. 35-36). Utskottet
hänvisade då, i likhet med vad utskottet gjorde i betänkande 1979/80:44 (s.
43-45), till att föredragande departementschefen i prop. 1979/80:1 om
socialtjänsten uttalat att finansieringsfrågorna för servicehus och ålderdomshem
kommer att närmare övervägas inom regeringskansliet. Utskottet
tilläde 1981 att möjligheterna till ekonomiskt stöd inte bör vara styrande för
kommunerna när de skall bygga anläggningar för äldreomsorger. Utskottet
framhöll vidare med skärpa angelägenheten av att de förutskickade
övervägandena inom regeringskansliet sker så snart som möjligt.

Inom äldreberedningen har efter att dessa uttalanden gjordes en
arbetsgrupp tillsatts som skall överväga frågan om de olika finansieringsformer
som finns både på kapital- och driftkostnadssidan.

Med hänsyn till att arbetet med en översyn numera inletts är någon
riksdagens åtgärd med anledning av motionen inte erforderlig. Utskottet
förutsätter emellertid att arbetet med att se över de aktuella bestämmelserna
bedrivs skyndsamt.

Motion 1981/82:346 avstyrks således.

Äldres levnads- och boendeförhållanden

I motion 1981/82:2092 (fp) yrkas att äldreberedningen skall få tilläggsdirektiv
rörande de äldres levnadsförhållanden. Motionärerna ger bl. a.
förslag på olika åtgärder som kan öka de äldres delaktighet i samhälls- och
familjegemenskap. Bl. a. bör alla kommuner försöka engagera äldre i
barnomsorgen och skolan. Vidare bör finnas möjlighet att stå i kö till
äldrevård och bostadshotell i en annan kommun än den man själv tillhör, om
man har en nära anhörig där. Motionärerna nämner även att småhus och
lägenheter skulle kunna planeras så att man har en avgränsad del med egen

SoU 1982/83:9

ingång att erbjuda ungdomar som vill bli mer självständiga eller äldre som vill
komma närmare sina barn.

I motion 1981182:408 (vpk) förordas en översyn för att fastställa behovet av
olika boendeformer för äldre {yrkande 2 b). Motionärerna anför bl. a. att
boendefrågan är en för pensionärerna avgörande fråga och att detta gäller
alla boendeformer, från den egna lägenheten till institutionsboendet.

Enligt socialtjänstlagen (1980:620) skall socialnämnden verka för att äldre
människor får möjlighet att leva och bo självständigt och att ha en aktiv och
meningsfull tillvaro med andra. Socialnämnden skall också verka för att äldre
människor får goda bostäder och ge dem som behöver det stöd och hjälp i
hemmet och annan lättåtkomlig service. Servicehus skall inrättas för äldre
med behov av särskilt stöd. Övergången från ett yrkesverksamt liv skall
underlättas genom information och annat stöd.

Socialtjänstens insatser för de äldre skall utformas med utgångspunkt
bl. a. i principerna om självbestämmanderätt för de äldre och om normalisering
av deras tillvaro. Detta innebär konkret bl. a. att människor skall
kunna behålla sin bostad när de blir äldre, att de äldre så långt det är möjligt
skall erbjudas bostäder i det vanliga bostadsbeståndet och att de äldre skall
erbjudas ett differentierat utbud av service, såsom social hemhjälp,
färdtjänst, social jour och tekniska hjälpmedel.

Enligt direktiven för äldreberedningen skall utredningen utgå från de
övergripande mål och de delmål för äldreomsorgen som har bestämts i
anslutning till socialtjänstlagen. Beredningens huvuduppgift är att behandla
frågor om övergripande prioritering och samordning av samhällets insatser
för de äldre. Beredningen skall inrikta sitt arbete på de områden som avser
boende, omsorg, service och vård av äldre.

Vidare skall äldreberedningen enligt direktiven bl. a. överväga möjligheterna
att förbättra kontakterna mellan generationerna, exempelvis genom de
äldres medverkan i arbetet i förskolor och skolor.

Utskottet anser det angeläget att äldre människors vårdbehov anpassas
efter individuella behov och att olika åtgärder att förbättra de äldres levnadsoch
boendeförhållanden övervägs. Mot bakgrund av det ansvar som
socialtjänstlagen lagt på kommunerna och på det uppdrag som redan lämnats
äldreberedningen finns emellertid enligt utskottets mening inte anledning för
någon riksdagens åtgärd på grund av motionerna 1981/82:2092 (fp) och
1981/82:408 (vpk) yrkande 2 b. Motionerna avstyrks således.

Rätt till arbete för pensionärer

I motion 1981182:408 (vpk) yrkas att riksdagen skall uttala sig för att de
pensionärer som önskar arbeta bör ha rätt till detta {yrkande 2 c).
Motionärerna anför bl. a. att det finns en tendens till krav på ökad
förtidspensionering för att unga skall få jobb. Detta skapar samvetskonflikter
för många som kan och vill fortsätta att arbeta i vart fall fram till

SoU 1982/83:9

pensionsåldern. Vidare framhåller motionärerna att de erfarenheter och
kunskaper som de äldre under ett långt yrkesliv skaffat sig bättre borde tas till
vara i det fungerande samhällslivet.

År 1979 tillkallades äldrearbetskommittén för att kartlägga pensionärernas
sysselsättningsförhållanden. Enligt direktiven för utredningsarbetet skall
kommittén bl. a. överväga och föreslå arbetsmarknadspolitiska åtgärder som
kan öka de äldres möjligheter att få eller behålla ett lämpligt arbete, på heleller
deltid. Ett slutbetänkande planeras till 1983.

Utskottet behandlade i sitt av riksdagen godkända betänkande SoU
1981/82:2 (s. 36-37) ett motionsyrkande av samma innehåll som det nu
aktuella. I likhet med vad utskottet gjorde i nämnda betänkande hänvisar
utskottet till äldrearbetskommitténs utredningsuppdrag. Yrkande 2 c i
motion 1981/82:408 bör således inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Pensionärsorganisationernas ställning

I motion 1981182:408 (vpk) begärs slutligen (yrkande 2 d) att riksdagen
skall uttala sig för att pensionärsorganisationer får medbestämmande i alla
frågor som berör pensionärernas förhållanden med rätt till överläggning på
alla nivåer. Motionärerna anför bl. a. att pensionärerna är de som genom
egna och gemensamma erfarenheter bäst känner vilka av deras behov som är
mest angeläget att tillgodose. De måste genom sina organisationer, som
samlat en stor del av landets pensionärer, ges möjlighet att påverka
samhällsutvecklingen inom hela äldreomsorgen.

I socialtjänstlagen (1980:620) har bl. a. som en uppgift för socialnämnden
inskrivits att den skall medverka i samhällsplaneringen och i samarbete med
andra samhällsorgan, organisationer, föreningar och enskilda främja goda
miljöer i kommunen.

I nästan alla kommuner finns pensionärsråd som är rådgivande i frågor
som rör pensionärerna, yttrar sig om den kommunala budgeten, trafikplaneringen,
samlingslokaler, äldreomsorger, fritidsverksamhet etc.

Den parlamentariska äldreberedningen skall enligt direktiven för sitt
arbete bl. a. vara ett forum för diskussioner och samråd kring frågor om
samordning och prioriteringar, där även de äldres organisationer skall
beredas tillfälle att delta. Företrädare för Pensionärernas riksförbund (PRO)
och Sveriges folkpensionärers riksförbund (SFRF) har också knutits till
äldreberedningen som sakkunniga.

Utskottet anser inte att det finns anledning att frångå riksdagens tidigare
ställningstagande i denna fråga. Motion 1981/82:408 avstyrks således även i
denna del (yrkande 2 d).

SoU 1982/83:9

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande åtgärdsprogram för vård av sjuka äldre
att riksdagen avslår motion 1981/82:408 yrkande 1,

2. beträffande öppnare vårdformer

att riksdagen avslår motion 1981/82:2085 yrkande 1,

3. beträffande huvudmannaskapet för äldreomsorgerna
att riksdagen avslår motion 1981/82:408 yrkande 2 a,

4. beträffande statsbidrag till kommunala ålderdomshem
att riksdagen avslår motion 1981/82:346,

5. beträffande tilläggsdirektiv till äldreberedningen
att riksdagen avslår motion 1981/82:2092,

6. beträffande översyn av olika boendeformer

att riksdagen avslår motion 1981/82:408 yrkande 2 b,

7. beträffande rätt till arbete för pensionärer

att riksdagen avslår motion 1981/82:408 yrkande 2 c,

8. beträffande pensionärsorganisationernas ställning

att riksdagen avslår motion 1981/82:408 yrkande 2 d.

Stockholm den 23 november 1982

På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
John Johnsson (s), Rune Gustavsson (c), Kjell Nilsson (s), Stig Alftin (s),
Ann-Cathrine Haglund (m), Maria Lagergren (s), Anita Persson (s), Ingvar
Eriksson (m), Inga Lantz (vpk), Margareta Winberg (s), Göran Ericsson (m)
och Rosa Östh (c).

Reservationer

Inga Lantz (vpk) har avgivit två reservationer.

1. Åtgärdsprogram för vård av sjuka äldre (mom. 1 i hemställan)
Reservanten anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Med
hänsyn” och som slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Antalet människor i de högre åldrarna kommer att öka kraftigt under
1980-talet. Redan 1985 kommer, enligt beräkning, vart fjärde hushåll att

SoU 1982/83:9

bestå av en ensamstående pensionär eller två makar i pensionsåldern.

Detta förhållande ställer stora krav på kommuner och landsting, som har
ansvar för boende och vård. Det är viktigt att kommunerna t. ex. stimuleras
till att få till stånd sådana boendeformer, som gör det möjligt för äldre
människor att bo kvar i sin invanda miljö. Men det är ändå ofta så att många
äldre behöver vård och hjälp genom framför allt sjukvårdens långvård. Den
utbyggnad som förutsätts komma till stånd kommer med all sannolikhet inte
att räcka till.

Utskottet menar därför att det behövs ett samlat åtgärdsprogram för att
lösa sjuka äldre människors vårdbehov, i enlighet med vad som anförs i
motion 1981/82:408. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande åtgärdsprogram för värd av sjuka äldre

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:408 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Översyn av olika boendeformer (mom. 6 i hemställan)

Reservanten anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Mot
bakgrund” och som slutar med ”avstyrks således” bort ha följande
lydelse:

Mot bakgrund av det ansvar som socialtjänstlagen lagt på kommunerna
och på det uppdrag som redan lämnats äldreberedningen finns emellertid
enligt utskottets mening inte anledning för någon riksdagens åtgärd med
anledning av motion 1981/82:2092 (fp). Motion 1981/82:2092 avstyrks
således.

Beträffande de frågor som tas upp i motion 1981/82:408 yrkande 2 b vill
utskottet anföra följande.

Hur man bor och hur man lever i sin miljö är en avgörande fråga för äldre
människor. Boendeformer som bör utvecklas och utnyttjas är boende i
kollektivhus och olika former av gemensamhetsboende. I ett sådant boende
skulle alla generationer kunna samlas, och de servicebehov som finns skulle
kunna lösas gemensamt. I gemensamhetsboende är det inte bara kvaliteten
på bostaden som är viktig utan också möjligheten till gemenskap. Genom
olika former av gemensamhetsboende kan äldre människors isolering och
ensamhet brytas. Dessa frågor bör göras till föremål för en översyn i enlighet
med vad som föreslås i motionen. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

SoU 1982/83:9

dels att utskottets hemställan under mom. 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande översyn av olika boendeformer

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:408 yrkande 2 b som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.