SoU 1982/83:40

Socialutskottets betänkande
1982/83:40

om bidrag till den psykiatriska vården m. m. (prop. 1982/83:174
delvis)

Propositionen

I proposition 1982/83:174 om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen,
m. m. har regeringen (socialdepartementet), såvitt propositionen
hänvisats till socialutskottet (p. 2 och p. 3), föreslagit riksdagen att

dels bemyndiga regeringen att godkänna överenskommelsen mellan
statens förhandlingsnämnd och företrädare för Landstingsförbundet om
bidrag till den psykiatriska vården för åren 1982-1984, m. m. (p. 2),

dels anta det inom socialdepartementet upprättade - vid propositionen
fogade - förslaget till lag om ändring i lagen (1982:177) om ändring i lagen
(1963:251) om behörighet att utöva tandläkaryrket (p. 3).

Propositionen i övrigt (p. 1), som avser frågor om sjukförsäkringens
ersättningar till sjukvårdshuvudmännen, har hänvisats till socialförsäkringsutskottet,
som behandlar denna del av propositionen i betänkandet SfU
1982/83:26.

Motionsyrkanden

Med anledning av propositionen har väckts två motioner, nämligen motion
1982/83:2415 av Lennart Blom (m) och Margit Gennser (m) samt motion
1982/83:2416 av Inga Lantz m. fl. (vpk). Motion 1982/83:2415 (m) samt
motion 1982/83:2416 (vpk), såvitt avser yrkandena 2-5, har hänvisats till
socialutskottet. Motion 1982/83:2416 (vpk) i övrigt (yrkandena 1 samt 6 och
7) har hänvisats till socialförsäkringsutskottet och behandlas i ovannämnda
betänkande SfU 1982/83:26.

I detta sammanhang behandlas även den till socialutskottet hänvisade
motionen 1982/83:2419 av Ulf Adelsohn m. fl. (m), vilken väckts med
anledning av proposition 1982/83:150 med förslag till slutlig reglering av
statsbudgeten för budgetåret 1983/84, m. m. (kompletteringspropositionen).

I motion 1982/83:2415 av Lennart Blom (m) och Margit Gennser (m)
hemställs att riksdagen måtte avslå propositionen, såvitt avser p. 2.

I motion 1982/83:2416 av Inga Lantz m. fl. (vpk) hemställs, såvitt nu är i
fråga (yrkandena 2-5), att riksdagen uttalar

2. att de i avtalen inbyggda indexklausulerna för statsbidragen till

1 Riksdagen 1982/83. 12 sami. Nr 40

SoU 1982/83:40

sjukvårdshuvudmännen bör bibehållas alternativt att ett nytt system där man
garanterar värdebeständigheten införs,

3. att regeringen bör uppta överläggningar med Kommunförbundet
angående ekonomiskt bidrag för att säkerställa resurser för ett förverkligande
av öppnare vårdformer inom psykiatrin,

4. att Kommunförbundet bör representeras i den nya hälso- och
sjukvårdsberedningen,

5. att då hälso- och sjukvårdsberedningen behandlar frågor om psykiatri
RSMH bereds möjlighet att delta.

I motion 1982/83:2419 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) hemställs att riksdagen
med ändring av tidigare beslut till Bidrag till driften av kliniker för psykiskt
sjuka m. m. för budgetåret 1983/84 anvisar ett med 2 500 000 000 kr.
reducerat förslagsanslag.

Motivering till yrkandet finns i motion 1982/83:2417 (m).

Bakgrund beträffande bidrag till den psykiatriska vården

Stockholms, Göteborgs och Malmö kommuner övertog redan på 1920-talet mot statsbidrag ansvaret för vården av sina psykiskt sjuka enligt
särskilda avtal.

År 1963 beslutade riksdagen att huvudmannaskapet för den av staten
drivna mentalsjukvården m. m. skulle överföras till landstingskommunerna
den 1 januari 1967 (prop. 1963:171, SU 1963:210, rskr 1963:403).

I proposition 1966:64 redovisades preliminära överenskommelser om
landstingskommunernas övertagande av den statliga mentalsjukvården.
Riksdagen bemyndigade regeringen att godkänna avtal med landstingskommunerna
samt med Stockholms, Göteborgs och Malmö kommuner om deras
huvudmannaskap för mentalsjukvård m. m. enligt i propositionen angivna
grunder (SU 1966:94, rskr 1966:220).

Regeringen godkände därefter den 28 oktober 1966 avtal med landstingskommunerna
om övertagande av statens mentalsjukvård den 1 januari 1967
och den 24 februari 1967 avtal med Stockholms, Göteborgs och Malmö
kommuner om övertagande av hela deras mentalsjukvård m. m. Stockholms
kommun ingick då inte i Stockholms läns landstingskommun. Avtalen med
Stockholms, Göteborgs och Malmö kommuner redovisades för riksdagen i
proposition 1967:69. Riksdagen hade inte något att erinra mot avtalen (SU
1967:106, rskr 1967:252).

Enligt 1966 års mentalsjukvårdsavtal skulle till sjukvårdshuvudmännen
utgå dels byggnadsbidrag enligt en investeringsplan, dels driftbidrag, som
grundade sig på vårddagkostnaden år 1966 vid de övertagna sjukhusen m. m.
Båda bidragen var indexreglerade. Till nämnda bidrag kom särskild
ersättning för avskrivning av sjukhusbyggnader samt bidrag till utrustning
och till kostnader för markförvärv m. m. Vidare skulle utgå särskilda bidrag

SoU 1982/83:40

till Stockholms, Göteborgs och Malmö kommuner för anordnande och drift
av psykiatriska kliniker vid lasarett. Enligt avtalen skulle de ekonomiska
villkoren i avtalen - i den mån inte annat framgick av avtalen - efter
förhandlingar kunna ändras fr. o. m. år 1972.

Fr. o. m. år 1972 har på grundval av överenskommelser mellan företrädare
för statens förhandlingsnämnd och företrädare för sjukvårdshuvudmännen
1966 års mentalsjukvårdsavtal ändrats vid olika tillfällen och bidragen till
driftkostnader och andra bidrag bestämts för olika tidsperioder.

Överenskommelserna har i förekommande fall inrymt bestämmelser om
att förhandlingar skall tas upp om konsekvenserna för lönedelen av
driftbidraget om förändringar sker av personallönerna.

I mars år 1981 träffades mellan statens förhandlingsnämnd och Landstingsförbundet
en överenskommelse om bidrag till den psykiatriska värden för
åren 1980-1983, m. m. (i det följande kallad 1981 års överenskommelse),
vilken riksdagen i juni samma år bemyndigade regeringen att godkänna
(prop. 1980/81:187 p. 2, SoU 1980/81:43, rskr 1980/81:403).

I överenskommelsen bestämdes driftbidragen för åren 1980 och 1981.
Vidare bestämdes att staten fr. o. m. år 1982 skall utge ett allmänt bidrag och
ett särskilt bidrag för den psykiatriska vården. Dessa bidrag skall ersätta
samtliga bidrag enligt mentalsjukvårdsavtalen (utom statens pensionsåtaganden).
Det särskilda bidraget skall enligt överenskommelsen utgå t. o. m.
år 1991 i stället för byggnads- och utrustningsbidragen enligt mentalsjukvårdsavtalen,
med undantag för vissa byggnadsobjekt som skall vara
bidragsberättigande enligt de vid tiden för överenskommelsen gällande
bestämmelserna.

För åren 1982 och 1983 fastställdes det allmänna bidraget till 3 720 milj. kr.
resp. 3 900 milj. kr. och det särskilda bidraget till 126 resp. 132 milj. kr. Om
löner och priser steg med mer än 5 % under ettvart av åren 1982 och 1983
skulle enligt överenskommelsen förhandlingar tas upp om konsekvenserna
av detta.

Medel till sjukvårdshuvudmännen för ersättningar för den psykiatriska
vården har anvisats under socialdepartementets huvudtitel under dels
förslagsanslaget Bidrag till anordnande av kliniker för psykiskt sjuka m. m.,
dels förslagsanslaget Bidrag till driften av kliniker för psykiskt sjuka m. m.

I anslagsframställningen för budgetåret 1983/84 påpekade socialstyrelsen
beträffande det förstnämnda anslaget att fr. o. m. år 1981 endast vissa
byggnadsobjekt skall vara bidragsberättigande enligt hittills gällande regler.
Statens förhandlingsnämnd skall sålunda framöver ta upp i 1981 års
överenskommelse preciserade ytterligare byggnadsobjekt till särskild prövning
i fråga om bidragsgivning. Socialstyrelsen anförde att en säker
beräkning av anslagsbehovet därför inte kunde göras men beräknade
medelsbehovet till 240 milj. kr. I årets budgetproposition (bil. 7 s. 138)

SoU 1982/83:40

föreslogs en medelsanvisning under anslaget med detta belopp.

Beträffande anslaget till driften av kliniker för psykiskt sjuka m. m.
anförde föredragande statsrådet i årets budgetproposition (bil. 7 s. 139) att
förutskickade överläggningar med sjukvårdshuvudmännen om bidragen för
tiden efter år 1983 skulle komma att ske utifrån en samlad bedömning av de
kommunalekonomiska frågorna inför år 1984 och att hon i avvaktan på
resultatet härav beräknade medelsbehovet för budgetåret 1983/84 till 4 126
milj. kr. En medelsanvisning med detta belopp föreslogs i propositionen.

De föreslagna medelsanvisningarna under de båda anslagen föranledde
inte någon erinran från socialutskottets sida (SoU 1982/83:24 p. 1). Påförslag
av utskottet har riksdagen den 20 april i år (rskr 1982/83:251) beslutat dels att
under anslaget 11. Bidrag till anordnande av kliniker för psykiskt sjuka
m. m. för budgetåret 1983/84 anvisa ett förslagsanslag av 240 milj. kr., dels
att under anslaget I 2. Bidrag till driften av kliniker för psykiskt sjuka m. m.
för budgetåret 1983/84 anvisa ett förslagsanslag av 4 126 milj. kr.

Utskottet

Bidrag till den psykiatriska vården

I proposition 1982/83:174 redovisas, såvitt nu är i fråga (p. 2), en den 23
mars i år mellan statens förhandlingsnämnd och företrädare för Landstingsförbundet
träffad överenskommelse om bidrag till den psykiatriska vården för
åren 1982-1984 (i det följande kallad 1983 års överenskommelse).

Enligt överenskommelsen skall staten till sjukvårdshuvudmännen utge ett
allmänt bidrag till den psykiatriska vården med 3 720 milj. kr. för år 1982
(dvs. med samma bidrag för detta år som angavs i 1981 års överenskommelse),
med 4 080 milj. kr. för år 1983 samt med 4 300 milj. kr. för år 1984.
Vidare skall staten till sjukvårdshuvudmännen utge ett särskilt bidrag till den
psykiatriska vården med 126 milj. kr. för år 1982 (dvs. även härvidlag samma
belopp för detta år som enligt 1981 års överenskommelse), med 136 milj. kr.
för år 1983 samt med 142 milj. kr. för år 1984.

I överenskommelsen finns inte någon bestämmelse om att förhandlingar
skall tas upp om konsekvenser av höjning av löner och priser.

I överenskommelsen regleras vidare kostnaderna för vård vid rättspsykiatrisk
klinik av den som genom lagakraftvunnen dom överlämnas till sluten
psykiatrisk vård.

Överenskommelsen skall gälla under förutsättning att den godkänns av
regeringen samt av samtliga landstingskommuner och berörda kommuner.

I propositionen begärs i här aktuell del (p. 2) att riksdagen skall bemyndiga
regeringen att godkänna överenskommelsen.

I motion 1982/83:2415 av Lennart Blom (m) och Margit Gennser (m) anför
motionärerna bl. a. att de med hänvisning till rådande statsfinansiella läge

SoU 1982/83:40

finner den för år 1984 överenskomna ersättningsnivån alltför hög och att nya
förhandlingar därför bör upptas. Motionärerna yrkar att riksdagen avslår
propositionen i här aktuell del.

I motion 1982/83:2419 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) yrkas att riksdagen med
ändring av tidigare beslut skall under anslaget Bidrag till driften av kliniker
för psykiskt sjuka m. m. för budgetåret 1983/84 anvisa ett med 2 500 milj. kr.
reducerat förslagsanslag. I motion 1982/83:2417 (m), vilken som ovan
nämnts innehåller motiveringen till yrkandet, läggs bl. a. fram ett program
mot inflationen, i vilket en stram ekonomisk politik med offentliga
besparingar utgör det viktigaste inslaget. Det förordas bl. a. att mentalsjukvårdsbidraget
reduceras med 2 500 milj. kr.

Styrelsen för Landstingsförbundet har den 24 mars i år beslutat att för sin
del godkänna den träffade uppgörelsen om tillskott till 1982 och 1983 års
bidrag till den psykiatriska vården resp. om 1984 års bidrag samt beslutat att
rekommendera sjukvårdshuvudmännen att godkänna 1983 års överenskommelse.

Utskottet anser att överenskommelsen bör godtas även för statens del och
tillstyrker att regeringen ges det i propositionen begärda bemyndigandet.
Motion 1982/83:2415 (m) avstyrks således.

På grundval av överenskommelsen kan medelsbehovet för budgetåret
1983/84 under anslaget Bidrag till driften av kliniker för psykiskt sjuka m. m.
nu beräknas till 4 423 milj. kr., dvs. ett belopp som med 297 milj. kr.
överstiger den för budgetåret 1983/84 i årets budgetproposition föreslagna
och av riksdagen den 20 april i år beslutade medelsanvisningen om 4 126 milj.
kr. Utskottet föreslår därför att ytterligare 297 milj. kr. anvisas under
anslaget Bidrag till driften av kliniker för psykiskt sjuka m. m. för nästa
budgetår.

I motion 1982/83:2419 (m) yrkas som ovan nämnts en reducering med
2 500 milj. kr. av det av riksdagen tidigare beslutade anslaget till Bidrag till
driften av kliniker för psykiskt sjuka m. m. Yrkandet innebär att anslaget
skulle skäras ned till mindre än hälften. Till stöd för förslaget åberopas
nationalekonomiska skäl.

Av det ovan anförda framgår att utskottet inte kan biträda ett sådant
förslag, som i sin förlängning ytterst drabbar de psykiskt sjuka. Utskottet vill
dessutom framhålla att det av hänsyn till myndigheternas ekonomiska
planering m. m. bör krävas mycket starka skäl för att riksdagen skall
ompröva och skära ned ett tidigare beslutat anslag, även om detta är formellt
möjligt att göra (jfr prop. 1973:90 s. 336-337, vari justitieministern i
kommentar till nuvarande 9 kap. 3 § regeringsformen underströk att
omprövningsmöjligheten ”av praktiska skäl måste utnyttjas med mycket stor
försiktighet”). Enligt utskottets mening har ingenting inträffat som motiverar
en sådan fullständig omprövning av anslagsbeslutet som förutsätts i
motion 1982/83:2419 (m). Yrkandet avstyrks således.

SoU 1982/83:40

I motion 1982/83:2416 av Inga Lantz m. fl. (vpk) framförs bl. a. allmän
kritik mot minskning av olika former av ekonomiskt stöd till sjukvårdshuvudmännen.
Motionärerna framhåller vidare att slopandet i 1983 års
överenskommelse av indexklausul - dvs. bestämmelse om uppräkning av
bidragsbelopp på grund av ökning av löner och priser - för statsbidragen till
sjukvårdshuvudmännen för år 1984 kommer att innebära ytterligare
neddragning i landstingskommunernas verksamhet och kommer att drabba
dem som bäst behöver den samhällsservice som sjukvårdshuvudmännen
ansvarar för. Motionärerna begär därför i här aktuell del av motionen
(yrkande 2) att riksdagen skall uttala att de i avtalen inbyggda indexklausulerna
för statsbidragen till sjukvårdshuvudmännen bör bibehållas, alternativt
att ett nytt system bör införas där man garanterar värdebeständigheten.

I sin anmälan till statsbudgeten för budgetåret 1983/84, såvitt avser
finansplanen (prop. 1982/83:100, bil. 1), angav chefen för budgetdepartementet
bl. a. att budgetpolitiken kommande år måste inriktas på att
metodiskt och långsiktigt uppnå en statsbudget i bättre balans med
samhällsekonomin som helhet. En av de främsta åtgärderna är därvid,
anförde chefen för budgetdepartementet vidare, att minska automatiken i
utgiftstill växten.

I proposition 1982/83:90 om kommunalekonomiska frågor inför år 1984
har chefen för budgetdepartementet mot nu nämnd bakgrund angett
utgångspunkter för statsbidragsgivningen till kommuner och landstingskommuner.
Riksdagen har genom propositionen - vilken hänvisats till finansutskottet
och kommer att behandlas i finansutskottets betänkande FiU
1982/83:45 - beretts tillfälle att ta del av vad som i propositionen anförts om
bl. a. automatiken i statsbidragsgivningen m. m. till kommunsektorn.
Chefen för budgetdepartementet anför i propositionen bl. a. följande.

Statens bidrag till kommunerna och landstingskommunerna är i hög grad
automatikbundna och de har medverkat till den automatiska utgiftstillväxten.
Den automatiska pris- och löneuppräkning som hittills skett bör enligt
min mening ersättas av en förutsättningslös diskussion om vilka bidragsnivåer
som kan medges med beaktande av de samhällsekonomiska förutsättningarna.
En avvägning måste därvid göras mellan olika sektorer i syfte att
uppnå ett för samhällsekonomin totalt sett rimligt resultat. En central
utgångspunkt måste vara att det inte längre är självklart att det blir någon
uppräkning av statsbidrag och ersättningar mellan skilda år. Inför år 1984 gör
jag den bedömningen att bidraget till psykiatrisk vård och ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen från sjukförsäkringen sammantaget kan ökas endast
i begränsad utsträckning.

I fråga om vissa av nuvarande s. k. avtalsbidrag kan hittillsvarande
principer inte längre tillämpas. Gamla avtal måste naturligtvis gälla i de fall
de inte är slutreglerade. Detta innebär dock inte att praxis vid sidan om
avtalstexten utan vidare skall äga fortsatt tillämpning.

Socialutskottet instämmer för sin del i dessa uttalanden. Det bör i detta
sammanhang tilläggas att enligt punkt 9 i en den 23 mars i år mellan

SoU 1982/83:40

företrädare för socialdepartementet och Landstingsförbundet träffad överenskommelse
om vissa ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen
under år 1984 - vilken redovisas i den till socialförsäkringsutskottet
hänvisade delen (p. 1) i proposition 1982/83:174 - en särskild
ersättning med 24 kr. per invånare, totalt 200 milj. kr., skall utgå under år
1984 från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för att underlätta en
utveckling mot öppnare vårdformer inom psykiatrin.

Med hänsyn till det anförda kan utskottet inte förorda att förhandlingar
upptas för att komplettera 1983 års överenskommelse med indexklausuler
eller att man på annat sätt söker garantera värdebeständigheten av de enligt
överenskommelsen avtalade bidragen till den psykiatriska vården. Motion
1982/83:2416 (vpk) i här aktuell del (yrkande 2) avstyrks således.

Bidrag till kommunerna för stödåtgärder för psykiskt sjuka

En förändring av den psykiatriska vården med inriktning mot öppnare
vårdformer har påbörjats. Utskottet har i betänkande SoU 1982/83:15
utförligt redogjort för de riktlinjer m. m. som ligger till grund för det
påbörjade förändringsarbetet. Huvuddragen i utvecklingen bör enligt dessa
riktlinjer vara en utveckling mot öppnare vårdformer med decentralisering
av resurserna till mindre enheter i människornas närmiljö, minskning av
vårdplatsantalet i sluten vård, decentralisering av långtidsvården samt ökad
samverkan med socialtjänsten. Betydelsen av en nära samverkan mellan den
psykiatriska vården- och socialtjänsten understryks, mot bakgrund bl. a. av
att socialtjänsten har det övergripande ansvaret för bistånd till dem som
skrivs ut från den psykiatriska vården.

I motion 1982/83:2416 (vpk) framhålls bl. a. att kommunerna har ett stort
ansvar när det gäller att förverkliga den förhoppning som nu ställs på en
förbättrad och annorlunda psykiatri. Kommunerna bör därför enligt
motionärerna tillförsäkras ekonomiska resurser för att förverkliga detta
reformarbete, som i hög utsträckning blir beroende av hur bl. a. hemtjänsten
(social hemhjälp) är utbyggd och organiserad ute i kommunerna. Motionärerna
begär i här aktuell del av motionen (yrkande 3) att riksdagen skall
uttala att regeringen bör uppta överläggningar med Svenska kommunförbundet
angående ekonomiskt bidrag för att säkerställa resurser för ett
förverkligande av öppnare vårdformer inom psykiatrin.

Enligt ovannämnda punkt 9 i överenskommelsen om vissa ersättningar
från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen under år 1984 avses den
nämnda särskilda ersättningen användas för vårdformer som underlättar
utskrivning av patienter från den slutna vården till ett boende utanför
institution. Sjukvårdshuvudmännen skall enligt nämnda punkt 9 gemensamt
med primärkommunerna inom sitt område arbeta för en snabbare omstrukturering
av psykiatrin och därvid precisera arbetsfördelningen dem emellan.

SoU 1982/83:40

Inom ramen för arbetet i en nyinrättad socialdepartementets hälso- och
sjukvårdsberedning bör under år 1984 utvecklingsläget i landstings- och
primärkommuner redovisas.

Frågan om omfördelning av resurser från psykiatrin till socialtjänsten har
uppmärksammats i de nya direktiv (Dir. 1982:106) som meddelats för
socialberedningen (S 1980:7). I de nya direktiven tas bl. a. upp frågor om
återverkningar inom socialtjänsten av förändringar mot öppnare vårdformer
inom den psykiatriska vården. En förändring av den psykiatriska vården mot
öppnare vårdformer m. m. ställer, anförs det sålunda bl. a., stora krav på att
hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens huvudmän etablerar ett nära
samarbete på såväl central som regional och inte minst lokal nivå.
Omfattningen och takten i denna utveckling aktualiserar, framhålls det,
frågan om en omfördelning av vissa resurser från sluten till öppen vård och
från psykiatrin till socialtjänsten.

Med hänsyn till innehållet i den träffade överenskommelsen och till det
uppdrag som lämnats socialberedningen bör motion 1982/83:2416 (vpk) i här
aktuell del (yrkande 3) inte föranleda något initiativ av riksdagen.

Representation i hälso- och sjukvårdsberedningen m. m.

Sedan år 1965 har i socialdepartementet funnits en socialdepartementets
sjukvårdsdelegation (S 1966:39). Sjukvårdsdelegationen - i vilken funnits
företrädare både för sjukvårdshuvudmännen och för statliga myndigheter
som har ansvar för sjukvård, arbetsmarknad, utbildning och samhällsekonomi
- har haft till uppgift att följa utbyggnaden av sjukvårdsresurserna i
landet och verka för en samordning av sjukvårdsplaneringen.

I samband med ovannämnda överenskommelse om vissa ersättningar från
sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen under år 1984 har parterna
enats om inrättandet av en socialdepartementets hälso- och sjukvårdsberedning.
Hälso- och sjukvårdsberedningen, som skall ersätta sjukvårdsdelegationen,
skall bl. a. verka för en övergripande samordning mellan hälso- och
sjukvården och de sektorer i samhället som är av betydelse för en samlad
hälso- och sjukvårdspolitik. Beredningen skall vidare behandla frågor som
rör hälso- och sjukvårdens omvandling mot en struktur med större inslag av
förebyggande åtgärder och öppnare vårdformer. Man skall därvid särskilt ta
upp utvecklingen inom äldrevården och mentalvården.

Till beredningens område hör också bl. a. förutsättningarna för samordning
av den långsiktiga planeringen av hälso- och sjukvården, det fortsatta
arbetet med läkarfördelningsprogram med de nya förutsättningar för detta
som den nya hälso- och sjukvårdslagen ger, övriga vårdpersonalprognoser
och utbildningsfrågor samt hur kunskap och insatser från andra sektorer än
hälso- och sjukvården skall kunna tas till vara.

SoU 1982/83:40

I motion 1982/83:2416 (vpk) anförs bl. a. att det vore naturligt att
kommunerna genom Svenska kommunförbundet deltar i den nya hälso- och
sjukvårdsberedningens arbete, eftersom just kommunerna får ett allt större
ansvar för psykosocialt handikappade människor när de skall slussas ut från
institutionerna. Motionärerna anför vidare att hälso- och sjukvårdsberedningen
också bör uppta överläggningar med RSMH (Riksförbundet för
social och mental hälsa) då frågor inom psykiatrin behandlas. Motionärerna
begär, såvitt här är i fråga, att riksdagen skall uttala dels att Svenska
kommunförbundet skall representeras i den nya hälso- och sjukvårdsberedningen
(yrkande 4), dels att RSMH skall beredas möjlighet att delta då hälsooch
sjukvårdsberedningen behandlar frågor om psykiatri (yrkande 5).

Genom beslut den 28 april i år har regeringen bemyndigat statsrådet
Sigurdsen att tillkalla den nya hälso- och sjukvårdsberedningen. Den skall
enligt regeringens beslut bestå av åtta ledamöter, varav fyra skall representera
staten och fyra huvudmännen för hälso- och sjukvården. Statsrådet
Sigurdsen förutsätter enligt direktiven för hälso- och sjukvårdsberedningens
arbete att såväl statliga myndigheter, främst socialstyrelsen och riksförsäkringsverket,
som Landstingsförbundet och Sjukvårdens och socialvårdens
planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri) skall biträda beredningen och
ta fram det underlag m. m. som erfordras för överläggningarna i beredningen.

Inrättandet av beredningen förutsätts i övrigt enligt direktiven inte
påverka ansvarsfördelningen mellan å ena sidan de statliga förvaltningsmyndigheterna
och å andra sidan sjukvårdshuvudmännen och övriga centrala och
regionala organisationer.

Det ankommer principiellt på regeringen att besluta om hur arbetet i
beredningen skall bedrivas. Utskottet anser det för sin del självklart att
beredningen i förekommande fall inhämtar synpunkter från berörda
organisationer. När det gäller frågor som socialtjänstens uppgifter inom
ramen för en omstrukturerad psykiatrisk vård ter det sig sålunda naturligt
och ofrånkomligt att beredningen arbetar i nära kontakt med Svenska
kommunförbundet. Även i övrigt kan olika organisationer ha erfarenheter
och synpunkter av värde för beredningens arbete. Dit hör bl. a. RSMH.
Utskottet utgår från att dessa kunskaper tas till vara av beredningen.
Formerna för att inhämta sådan information har emellertid riksdagen inte
anledning att gå in på. Utskottet avstyrker därför motion 1982/83:2416 (vpk)
i här aktuella delar (yrkandena 4 och 5).

Behörighet att utöva tandläkaryrket

Enligt bestämmelser i 3 § lagen (1963:251) om behörighet att utöva
tandläkaryrket krävs för legitimation som tandläkare avlagd tandläkarexamen.

SoU 1982/83:40

Dessa bestämmelser knyter an till en tidigare ordning för den grundläggande
tandläkarutbildningen då den omfattade tio terminer.

Riksdagen beslutade emellertid år 1979 om ny tandläkarutbildning (prop.
1978/79:41, SoU 1978/79:3 y, UbU 1978/79:23, rskr 1978/79:205), som
innebär att den allmänna utbildningslinjen för tandläkare har moderniserats
och förkortats från tio till nio terminer fr. o. m. den 1 juli 1979 och att en
ettårig allmäntjänstgöring införs för dem som genomgår den nya kortare
utbildningen. Allmäntjänstgöringen kommer att genomföras första gången
under år 1984 och förläggas till folktandvården. För tandläkare med den nya
utbildningen innebär beslutet bl. a. att legitimation skall kunna erhållas först
efter fullgjord allmäntjänstgöring.

I det vid proposition 1982/83:174 fogade förslaget till lag om ändring i lagen
(1982:177) om ändring i lagen (1963:251) om behörighet att utöva
tandläkaryrket föreslås ändring av ovannämnda 3 § som i konsekvens med
det anförda innebär att för legitimation som tandläkare krävs avlagd
tandläkarexamen samt fullgjord allmäntjänstgöring.

Utskottet tillstyrker lagförslaget.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande godkännande av överenskommelse om bidrag till
den psykiatriska vården, m. m.

a) att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:174 punkt 2
och med avslag på motion 1982/83:2415 bemyndigar regeringen
att godkänna överenskommelsen mellan statens förhandlingsnämnd
och företrädare för Landstingsförbundet om bidrag till
den psykiatriska vården för åren 1982-1984, m. m.,

b) att riksdagen — utöver tidigare anvisat förslagsanslag
4 126 000 000 kr. (SoU 1982/83:24, rskr 1982/83:251) - till
Bidrag till driften av kliniker för psykiskt sjuka m. m. för
budgetåret 1983/84 under femte huvudtiteln anvisar ytterligare
297 000 000 kr.,

2. beträffande reducerade statsbidrag till psykiatrisk vård
att riksdagen avslår motion 1982/83:2419,

3. beträffande index reglering av bidragen m. m.

att riksdagen avslår motion 1982/83:2416 yrkande 2,

4. beträffande överläggningar om bidrag till kommunerna
att riksdagen avslår motion 1982/83:2416 yrkande 3,

5. beträffande representation för Svenska kommunförbundet i
hälso- och sjukvårdsberedningen

att riksdagen avslår motion 1982/83:2416 yrkande 4,

6. beträffande hälso- och sjukvårdsberedningen och RSMH
att riksdagen avslår motion 1982/83:2416 yrkande 5,

SoU 1982/83:40

7. beträffande behörighet att utöva tandläkaryrket

att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:174 punkt 3
antar det i propositionen framlagda och i bilaga till betänkandet
redovisade förslaget till lag om ändring i lagen (1982:177) om
ändring i lagen (1963:251) om behörighet att utöva tandläkaryrket.

Stockholm den 19 maj 1983

På socialutskottets vägnar

INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Evert Svensson (s). Göte Jonsson (m),
John Johnsson (s), Kjell Nilsson (s), Blenda Littmarck (m), Stig Alftin (s),
Ulla Tillander (c), Maria Lagergren (s), Inga Lantz (vpk), Rosa Östh (c),
Aina Westin (s), Bo Arvidson (m) och Birthe Sörestedt (s).

Reservationer

Godkännande av överenskommelse om bidrag till den psykiatriska vården,
m. m. (mom. 1 i hemställan)

1. av Göte Jonsson, Blenda Littmarck och Bo Arvidson (alla m) vilka
anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Styrelsen
för” och slutar med ”nästa budgetår” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till det statsfinansiella läget anser utskottet i likhet med
motionärerna i motion 1982/83:2415 (m) att den för år 1984 i överenskommelsen
bestämda bidragsnivån är alltför hög. Nya förhandlingar bör upptas
om bidragsnivån för detta år. Utskottet avstyrker sålunda att det i
proposition 1982/83:174 i här aktuell del begärda bemyndigandet meddelas.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

1. beträffande godkännande av överenskommelse om bidrag till
den psykiatriska vården, m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2415 avslår hemställan
i proposition 1982/83:174 under punkt 2,

Reducerade statsbidrag till psykiatrisk vård (mom. 2 i hemställan)

2. av Göte Jonsson, Blenda Littmarck och Bo Arvidson (alla m) vilka
anser:

SoU 1982/83:40

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”1 motion
1982/83:2419 (m)” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande
lydelse:

Som redovisats från moderata samlingspartiet i anslutning såväl till
budgetpropositionen (motion 1982/83:2107) som till propositionen om
kommunalekonomiska frågor inför år 1984 (motion 1982/83:2243) är en
fortsatt kommunal volymexpansion oacceptabel. Redan fr. o. m. innevarande
år hade i själva verket nolltillväxt bort uppsättas som mål för den
kommunala sektorn; fr. o. m. år 1984 framstår detta mål som ännu
angelägnare. Det alternativ som moderata samlingspartiet för den kommunala
sektorns del redovisat baseras sålunda på väsentligt lägre resursöverföringar
från staten till kommunerna än vad regeringen nu och i den föregående
propositionen 1982/83:90 föreslagit.

I moderata samlingspartiets partimotion (1982/83:2107) om den ekonomiska
politiken förordas en total indragning av kommunernas skatteunderlag
från juridiska personer fr. o. m. år 1984. En sådan indragning av
kommunalskattemedel berör enbart primärkommunerna. Indragningar av
skattemedel måste kombineras med minskningar av statsbidragen till primäroch
landstingskommunerna. Vid nolltillväxt i de kommunala utgifterna
innebär det att kommunernas finansiella situation inte försämras om de
sammanlagda indragningarna blir drygt 4 miljarder kronor.

För landstingssektorn utgår förutom skatteutjämningsbidrag endast ett
bidrag av den storleksordning som det här är fråga om, nämligen det s. k.
mentalvårdsbidraget. Det infördes i samband med att landstingen övertog
den psykiatriska vården från staten år 1967.1 dag har bidraget karaktären av
ett allmänt bidrag till sjukvårdshuvudmännen utan något direkt samband
med den psykiatriska vården. En minskning av bidraget till driften av kliniker
för psykiskt sjuka m. m. får därmed inte konsekvenser speciellt för den
psykiatriska vården, utan innebär en minskning av sjukvårdshuvudmännens
inkomster på samma sätt som t. ex. borttagandet av beskattningsunderlaget
från juridiska personer.

Utskottet vill framhålla att det av hänsyn till myndigheternas ekonomiska
planering m. m. bör krävas mycket starka skäl för att riksdagen skall
ompröva och skära ned ett tidigare beslutat anslag, vilket är formellt möjligt
att göra (jfr prop. 1973:90 s. 336-337, vari justitieministern i kommentar till
nuvarande 9 kap. 3 § regeringsformen underströk att omprövningsmöjligheten
”av praktiska skäl måste utnyttjas med mycket stor försiktighet”).

Enligt utskottets mening är stigande offentliga utgifter och ökningen av
budgetunderskotten så allvarliga att tryggheten och välfärden hotas. En
omprövning av tidigare beslut är därför motiverad.

En neddragning av statens utgifter är, som framhålls i motiveringen till
yrkandet i motion 1982/83:2419 (m), oundviklig för att man skall kunna
nedbringa budgetunderskotten och bekämpa inflationen. Medelsanvisningen
till bidrag till driften av kliniker för psykiskt sjuka m. m. måste därför

SoU 1982/83:40

omprövas. Som föreslås i motionen bör en reduktion med 2 500 milj. kr. av
den av riksdagen tidigare beslutade medelsanvisningen för budgetåret
1983/84 kunna ske. Utskottet tillstyrker således yrkandet i motion 1982/
83:2419 (m).

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa

2. beträffande reducerade statsbidrag till psykiatrisk vård

att riksdagen - med ändring av tidigare beslut om medelsanvisning
för budgetåret 1983/84 (SoU 1982/83:24, rskr 1982/
83:251) - till Bidrag till driften av kliniker för psykiskt sjuka
m. m. för budgetåret 1983/84 under femte huvudtiteln anvisar
ett förslagsanslag av 1 626 000 000 kr.,

Indexreglering av bidragen m. m. (mom. 3 i hemställan)

3. av Inga Lantz (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 6 med ”1 sin” och
slutar på s. 7 med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Slopandet av indexklausuler i 1983 års överenskommelse innebär att den
psykiatriska vårdens standard inte kan garanteras. Framför allt kan
reformeringen av den psykiatriska vården äventyras. Samtidigt som statsmakterna
nu ändå uttalar sig för nödvändigheten av att reformera psykiatrin
mot öppnare former.

Förhandlingar bör därför tas upp om komplettering av 1983 års överenskommelse
med indexklausuler eller om införande av ett annat system
varigenom värdebeständigheten av statsbidragen till den psykiatriska vården
garanteras. Detta innebär att utskottet tillstyrker motion 1982/83:2416 (vpk)
i här aktuell del (yrkande 2).

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa

3. beträffande indexreglering av bidragen m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2416 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Överläggningar om bidrag till kommunerna (mom. 4 i hemställan)

4. av Inga Lantz (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Frågan
om” och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

En omdaning av den psykiatriska vården mot öppnare vårdformer ställer
krav på resurser hos kommunerna - främst kommunernas socialtjänst. För
att omdaningen skall kunna förverkligas måste staten träda till med

SoU 1982/83:40

ekonomiskt stöd. Som föreslås i yrkande 3 i motion 1982/83:2416 (vpk) bör
därför regeringen ta upp överläggningar med Svenska kommunförbundet om
ekonomiskt bidrag för att säkerställa resurser för ett förverkligande av
öppnare vårdformer inom psykiatrin.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa

4. beträffande överläggningar om bidrag till kommunerna

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2416 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

Anvisning av ytterligare medel för budgetåret 1983/84 under anslaget Bidrag
till driften av kliniker för psykiskt sjuka m. m.

1. av Ingemar Eliasson (fp), Ulla Tillander (c) och Rosa Östh (c) vilka
anför:

I årets budgetproposition hemställde regeringen att riksdagen under
anslaget Bidrag till driften av kliniker för psykiskt sjuka m. m. måtte anslå
4 126 milj. kr. för budgetåret 1983/84. Riksdagen beslutade den 20 april (rskr
1982/83:251) att biträda regeringens förslag. Sedan förhandlingarna med
sjukvårdshuvudmännen slutförts anmäler regeringen i proposition 1982/
83:174 att anslgget nu beräknas till 4 218 milj. kr. Under utskottets
behandling har det framkommit att denna beräkning inte är riktig. Statens
överenskommelse med sjukvårdshuvudmännen visar sig nu resultera i ett
anslagsbehov om 4 423 milj. kr. Det måste anses anmärkningsvärt att den
erforderliga medelsanvisningen med ett så betydande belopp avviker från
vad som föreslogs i budgetpropositionen. Även i den nu aktuella propositionen
vari överenskommelsen anmäls redovisas ett felaktigt belopp. Enligt
vår mening hade föredragande statsrådet bort klargöra vilka faktorer som
förorsakat denna avvikelse.

Representation för Svenska kommunförbundet i hälso- och sjukvårdsberedningen 2.

av Inga Lantz (vpk) som anför:

Som utskottet anför ter det sig naturligt och ofrånkomligt att hälso- och
sjukvårdsberedningen arbetar i nära kontakt med Svenska kommunförbundet.

Hälso- och sjukvårdsberedningen skall som nämns i direktiven för
beredningens arbete särskilt ta upp utvecklingen inom äldrevården och

SoU 1982/83:40

mentalvården när det gäller hälso- och sjukvårdens omvandling mot en
struktur med större inslag av förebyggande åtgärder och öppnare vårdformer.
För att en sådan utveckling skall kunna förverkligas krävs ett nära
samarbete med kommunerna som har viktiga uppgifter när det gäller att
lämna service i olika former åt äldre och psykiskt sjuka.

Hälso- och sjukvårdsberedningen och RSMH

3. av Inga Lantz (vpk) som anför:

Inte minst när det gäller psykiskt sjuka är det viktigt att företrädare för
patienterna på nära håll får kontakt i frågor som rör planeringen av vården
med ansvariga instanser i samhället. Inom patientorganisationer finns
erfarenheter samlade som kan vara av stort värde för den fortsatta
utvecklingen av vården. Det finns därför anledning att understryka vikten av
att RSMH:s kunskaper och erfarenheter tas till vara i hälso- och sjukvårdsberedningens
arbete.

SoU 1982/83:40

Bilaga

I proposition 1982/83:174 under p. 3 framlagt lagförslag, vilket
tillstyrkts av socialutskottet

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:177) om ändring i lagen (1963:251) om
behörighet att utöva tandläkaryrket

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1963:251) om behörighet att utöva
tandläkaryrket i den lydelse paragrafen har erhållit genom lagen (1982:177)
om ändring i nämnda lag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Den som har avlagt tandläkarexa- Den som har avlagt tandläkarexamen
skall på ansökan få legitimation men och fullgjort av regeringen föresom
tandläkare, om inte sådana skriven praktisk utbildning fallmän omständigheter

föreligger att legiti- tjänstgöring) skall på ansökan få

mationen enligt 15 § lagen (1980:11) legitimation som tandläkare, om

om tillsyn över hälso- och sjukvårds- inte sådana omständigheter förelig personalen

m. fl. skulle ha återkal- ger att legitimationen enligt 15 §

lats om sökanden varit legitimerad. lagen (1980:11) om tillsyn över häl so-

och sjukvårdspersonalen m. fl.
skulle ha återkallats om sökanden
varit legitimerad.

Ansökan om legitimation görs hos socialstyrelsen, som i varje enskilt fall
prövar om sökanden uppfyller kraven för legitimation. Bifaller socialstyrelsen
ansökan, skall styrelsen utfärda bevis om legitimation för sökanden.

Om legitimation som tandläkare av den som har utländsk utbildning finns
särskilda bestämmelser.

Denna lag tillämpas inte på den som genomgått tandläkarutbildning enligt
utbildningsplan som fastställts före år 1979.

mlnab/gotab Stockholm 1983 75581