SoU 1982/83:4

Socialutskottets betänkande
1982/83:4

om utredning av vissa semesterfrågor
Motionen

I motion 1981/82:557 av Göran Karlsson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning
av vissa frågor på semesterrättens område.

Motionärerna anför att riksdagen 1977 i samband med behandlingen av
förslaget till semesterlag uttalat att vissa frågor borde bli föremål för
ytterligare utredning. Hösten 1977 tillsattes en ny semesterkommitté med
uppgift att utreda bl. a. former för ett fondsystem som skulle möjliggöra för
anställd att behålla sparad semester vid byte av arbetsgivare. Den tidigare
regeringen har emellertid med hänvisning till det ekonomiska läget beslutat
lägga ned kommittén. Motionärerna anser att nedläggningen strider mot
riksdagens beslut och föreslår att kommitténs arbete återupptas enligt
tidigare direktiv.

Semesterlagen

Semesterlagen (1977:480, ändrad senast 1982:90) trädde i kraft den 1
januari 1978. Den nya lagen innebar bl. a. att semesterledigheten förlängdes
från fyra till fem veckor. Arbetstagare fick rätt till semesterledighet redan
under det första anställningsåret. Rätten till ledighet förutsatte inte att arbete
utförts under ett tidigare år. Semesterlön utgick emellertid bara i den mån
sådan lön tjänats in. Lagen innebar vidare ökade möjligheter att tjäna in
semesterlön vid sjukdom och annan s. k. semesterlönegrundande frånvaro.
Arbetstagare fick också rätt att spara semesterledighet. Av den betalda
semesterledigheten enligt lagen kunde en arbetstagare spara en vecka varje
år.

Vid sidan av den allmänna semesterlagen finns en särskild lag (1963:115)
om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete.
Arbetstagare som omfattas av den särskilda lagen har rätt till sex veckors
semester. Lagen gäller personal vid sjukhusens röntgenavdelningar m. fl.

Såväl i proposition 1976/77:90 om semesterlag, m. m. som i socialutskottets
betänkande i frågan (SoU 1976/77:32) betonades att flera frågor återstod
att lösa. Fortsatt utredningarbete förutskickades.

I propositionen anförde sålunda dåvarande arbetsmarknadsministern att
han ansåg att utredningsarbetet borde fortsätta beträffande ett fondsystem
för administration av semesterlön samt behandlingen av s. k. privilegierad
frånvaro (prop. s. 80 och 124). I det sammanhanget nämndes vissa grupper

1 Riksdagen 1982183. 12 sami. Nr 4

SoU 1982/83:4

2

som kunde komma i fråga för förbättringar, bl. a. de som är arbetslösa eller
genomgår arbetsmarknadsutbildning. Vidare framhölls situationen för dem
som inte kan spara semester till följd av att de byter arbetsgivare innan det
blir aktuellt att ta ut ledigheten. Även andra former av frånvaro nämndes,
bl. a. ledighet för smittbärare.

Socialutskottet anförde i sitt ovannämnda betänkande SoU 1976/77:32
följande (s. 7).

Utskottet godtar därför den föreslagna lagstiftningen i allt väsentligt.
Samtidigt vill emellertid utskottet i likhet med departementschefen framhålla
att ytterligare förbättringar av semesterförmånerna i olika avseenden
fortfarande är önskvärda. I propositionen förutskickas att dessa frågor skall
bli föremål för fortsatt utredningsarbete. Utskottet delar uppfattningen att
reformarbetet på semesterrättens område måste fortsätta och vill understryka
vikten av att utredningsarbetet bedrivs skyndsamt. Frågan om inriktningen
av det fortsatta reformarbetet liksom de spörsmål som aktualiserats
motionsvägen eller eljest tilldragit sig utskottets uppmärksamhet behandlar
utskottet i följande avsnitt. Utskottet kommer härvid att med anledning av
motionsyrkanden föreslå ändringar i regeringens förslag på vissa punkter.
Beträffande vissa andra spörsmål som tagits upp i motioner förutsätter
utskottet att den aviserade utredningen får följa utvecklingen och framlägga
de ändringsförslag som kan anses motiverade med anledning av erfarenheterna
från semesterlagens tillämpning.

Utskottet erinrade i det följande om den i propositionen aviserade
utredningen om ett fondsystem för administration av semesterlön (s. 8) och
om semesterrätt vid viss föräldraledighet (s. 29). Utskottet förutsatte vidare
att utredningen skulle få i uppdrag att följa semesterlagens tillämpning och
att till prövning ta upp de frågor som kunde aktualiseras (s. 10). Tillämpningen
beträffande underrättelse om semesterförläggning, beräkningen av
semesterlön samt semesterförhållandena beträffande s. k. okontrollerade
arbetstagare nämndes särskilt (s. 18, 27 resp. 32). Slutligen gjorde riksdagen
på utskottets förslag två tillkännagivanden rörande behovet av fortsatt
utredning. Det första gällde frågan om utformningen av ett förbud mot
semesterförläggning under uppsägningstid (s. 25). Det andra gällde den
särskilda semesterlagen rörande arbetstagare med radiologiskt arbete (s. 34)
och möjligheten att utsträcka rätten till förlängd semester till bl. a.
underjordsarbetare som utsätts för joniserande strålning.

Den fortsatta översynen av semesterrätten diskuterades i riksdagen även
1978 och 1980 med anledning av olika motionsspörsmål. I betänkande SoU
1977/78:34 avstyrkte utskottet motioner, bl. a. om semesterlön vid ofrivillig
arbetslöshet m. m., om längre semester för gruvarbetare samt om förenklingar
av semesterlagen med hänvisning till det inledda utredningsarbetet. I
betänkande SoU 1979/80:33 avstyrkte utskottet på liknande grunder en
motion om rätt att spara semester i vissa fall av permittering.

Även arbetsmarknadsutskottet har i betänkande AU 1977/78:31 (s. 12)
hänvisat till semesterkommitténs fortsatta arbete i samband med att man

SoU 1982/83:4

3

gjorde en tagteknisk anpassning av 17 § semesterlagen till den nya lagen
(1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m. m.

1978 års semesterkommitté

Kommittén (A 1977:02) tillsattes hösten 1977.1 direktiven (Dir. 1977:107)
hänvisades bl. a. till propositionsuttalandena och uttalanden under riksdagsbehandlingen
av propositionen.

Utredningsuppdraget avsåg först och främst ett eventuellt fondsystem för
semesterlön som tjänas in vid semesterlönegrundande frånvaro. Om ett
begränsat fondsystem föreslogs skulle kommittén även överväga i vad mån
möjligheterna att tjäna in semester vid frånvaro borde utvidgas. Vidare
borde undersökas om det var möjligt att inom ramen för en begränsad fond
lösa andra semesterproblem, t. ex. intjänande av semester vid arbetslöshet,
arbetsmarknadsutbildning m. m. Även frågan om privilegiering av militärtjänstgöring
och motsvarande vapenfri tjänst skulle övervägas i det
sammanhanget. Skulle kommittén stanna för ett begränsat fondsystem borde
man också undersöka möjligheten att inrätta en fond eller kassa för
uppsamling av sparad semesterlön i samband med byte av anställning.
Inrättande av en allmän semesterlönefond för all semesterlön borde
övervägas endast i den mån de eftersträvade förbättringarna inte kunde
uppnås på annat sätt. Därvid avsågs bl. a. frågan om en garanterad lägsta
semesterlön, möjlighet att behålla sparade semesterförmåner vid byte av
anställning och möjlighet till ökad flexibilitet vid semestersparande. Om
kommittén skulle finna att en allmän semesterlönefond behövdes, skulle
man förutsättningslöst pröva utformningen. Frågan om intjänande av
semester under viss föräldraledighet skulle också övervägas av kommittén. I
direktiven togs vidare särskilt upp de två frågor där riksdagen gjort
tillkännagivande, nämligen frågan om utformningen av ett förbud mot
semesterförläggning under uppsägningstid samt frågan om särskilda semesterregler
för personer med radiologiskt arbete. Kommittén skulle i det
sammanhanget pröva om även underjordsarbetare som utsätts för joniserande
strålning borde ges rätt till förlängd semester. Slutligen fick kommittén
- också i anslutning till riksdagens uttalanden - ett allmänt uppdrag att följa
den nya semesterlagens tillämpning i alla avseenden och att framlägga de
ändringsförslag som bedömdes motiverade.

Dåvarande regeringen beslutade den 1 oktober 1981 att arbetet i 1978 års
semesterkommitté skulle läggas ned. Kommittén hade då ännu inte avgivit
något betänkande. I budgetpropositionen (prop. 1981/82:100, bil. 15 s. 114)
anfördes att det i nuvarande ekonomiska läge är nödvändigt att iaktta stor
återhållsamhet med kostnadskrävande reformer. Regeringen hade därför
gjort den bedömningen att nya semesterreformer eller finansieringssystem
inte ryms inom de samhällsekonomiska förutsättningar som f. n. råder. När

SoU 1982/83:4

4

kommittén därför inte ansetts kunna fortsätta arbetet i dessa centrala delar
hade regeringen beslutat om dess nedläggning.

Nedläggningen av semesterkommittén var aktuell i riksdagen hösten 1981
genom en fråga till dåvarande arbetsmarknadsministern, som i sitt svar den
29 oktober anförde bl. a. att det stått klart att några nya kostnadskrävande
reformer på området inte kunde ske under överskådlig tid. Det hade därför
blivit en diskussion inom kommittén om i vilken ordning man skulle ta sig an
uppgifterna, vilket lett till en låsning av arbetet. För att söka lösa upp
situationen hade regeringen övervägt tilläggsdirektiv. Så småningom hade
det dock visat sig att man inte på det sättet kunde lösa den blockering som
inträffat. Det återstod då bara att lägga ned kommittén. Enligt arbetsmarknadsministern
hade vidare problemen i huvudsak kunnat lösas genom
anpassning i avtal av lagens bestämmelser. Han konstaterade slutligen att
man hade möjlighet att ta upp vissa återstående problem i samband med en
genomgång av olika ledighetslagar, men var i övrigt inte beredd att precisera
formerna för de fortsatta övervägandena.

I april 1982 har utgivits en inom arbetsmarknadsdepartementet utarbetad
promemoria, Ledighetslagarna - en lagteknisk granskning (Ds A 1982:5).
Denna berör dock inte de semesterrättsliga frågorna.

Utskottet

I den nu aktuella motionen begärs att arbetet i den hösten 1981 nedlagda
1978 års semesterkommitté skall återupptas enligt tidigare direktiv. Motionärerna
anför att riksdagen uttalat sig för ytterligare utredning av vissa
frågor, vilka inte ansetts ha fått sin slutliga lösning genom 1977 års
semesterlag.

Som framhålls av motionärerna har socialutskottet och riksdagen i flera
hänseenden uttalat sig för fortsatt utredning av semesterfrågorna. En sådan
fortsatt utredning var delvis en förutsättning för den breda politiska
uppslutningen kring den nya semesterlagstiftningen. Även vid senare
tillfällen har riksdagen avstått från initiativ på semesterrättens område med
hänvisning till det utredningsarbete som redan inletts genom 1978 års
semesterkommitté.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att nedläggningen av kommittén
rubbat förutsättningarna för dessa riksdagens beslut. Oavsett möjligheterna
att temporärt lösa olika semesterproblem genom avtal bör det av
riksdagen förutsatta utredningsarbetet snarast återupptas. Resultatet härav
bör dessutom redovisas för riksdagen. Utgångspunkt för den nya kommitténs
arbete bör vara de direktiv som tidigare meddelats för 1978 års semester -

SoU 1982/83:4

5

kommitté. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Utskottet hemställer

att riksdagen, med bifall till motion 1981/82:557, som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 9 november 1982

På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
John Johnsson (s), Kjell Nilsson (s), Blenda Littmarck (m), Stig Alftin (s),
Lilly Bergander (s), Ann-Cathrine Haglund (m), Ulla Tillander (c), Maria
Lagergren (s), Anita Persson (s), Ingvar Eriksson (m), Inga Lantz (vpk) och
Rosa Östh (c).

Reservation

av Ingemar Eliasson (fp), Göte Jonsson (m), Blenda Littmarck (m),
Ann-Cathrine Haglund (m), Ulla Tillander (c), Ingvar Eriksson (m) och
Rosa Östh (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar med ”Sorn framhålls” och
slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Förutsättningarna för fortsatta reformer på semesterrättens område har
avsevärt förändrats sedan 1977. Inom överskådlig tid kommer det inte att
finnas samhällsekonomiskt utrymme för annat än marginella förbättringar av
semesterförmånerna för olika grupper. Mot denna bakgrund ter det sig inte
rimligt att fortsätta ett utredningsarbete som utgått från antagandet att
ytterligare kostnadskrävande reformer vore möjliga. Utskottet vill dessutom
peka på att i praktiken många semesterproblem lösts avtalsvägen. Den
uppföljning av semesterlagen som riksdagen uttalat sig för bör därför
genomföras i annan ordning än genom återupptagande av arbetet i 1978 års
semesterkommitté. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motion 1981/82:557.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen avslår motion 1981/82:557.

■