SoU 1982/83:23

Socialutskottets betänkande
1982/83:23

om anslag till omsorg om äldre och handikappade m. m. (prop.
1982/83:100 bil. 7 delvis)

I betänkandet behandlas regeringens i proposition 1982/83:100 bil. 7
(socialdepartementet) framlagda förslag om anslag för budgetåret 1983/84
under avsnitt G. Omsorg om äldre och handikappade jämte motioner.

FEMTE HUVUDTITELN

Proposition 1982/83:100 bil. 7

Regeringen har under punkterna G 1-G 10 (s. 97-111) föreslagit
(G 1) att riksdagen till Bidrag till social hemhjälp för budgetåret 1983/84
anvisar ett förslagsanslag av 1 700 000 000 kr.,

(G 2) att riksdagen till Bidrag till färdtjänst för budgetåret 1983/84 anvisar
ett förslagsanslag av 320 000 000 kr.,

(G 3) att riksdagen till Bidrag till driften av särskolor m. m. för budgetåret
1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 415 000 000 kr.,

(G 4) att riksdagen till Kostnader för viss utbildning av handikappade för
budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 20 949 000 kr.,

(G 5) att riksdagen till Ersättning till televerket för texttelefoner för
budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 19 160 000 kr.,

(G 6) att riksdagen till Ersättning till postverket för befordran av
blindskriftsförsändelser för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av
16 971 000 kr.,

(G 7) att riksdagen till Kostnader för viss verksamhet för synskadade för
budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 13 082 000 kr.,

(G 8) att riksdagen till Statens hundskola för budgetåret 1983/84 anvisar
ett förslagsanslag av 1 790 000 kr.,

(G 9) att riksdagen till Statens handikappråd för budgetåret 1983/84
anvisar ett förslagsanslag av 2 279 000 kr.,

(G 10) att riksdagen till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret
1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 34 437 000 kr.

Motioner

I motion 1982/83:324 av Pär Granstedt m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar hemställa hos regeringen om initiativ i syfte att nå fram till en
ordning där färdtjänstbiljetter kan utnyttjas också vid resor utanför den egna
kommunen eller det egna landstingsområdet.

1 Riksdagen 1982183. 12 sami. Nr 23

SoU 1982/83:23

I motion 1982/83:734 av Inga Lantz m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
hemställer hos regeringen om åtgärder för att främja en utveckling av
äldreomsorgen i enlighet med vad som anförts i motionen.

I motion 1982/83:848 av Karin Andersson m. fl. (c) hemställs, såvitt nu är i
fråga (yrkande 1), att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad i motionen anförts om äldre invandrares situation.

Yrkande 2 i motionen har behandlats i utskottets betänkande SoU
1982/83:17.

I motion 1982/83:928 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen hos
regeringen hemställer om ett samlat tidsplanerat åtgärdsprogram för
handikappområdet på grundval av Handlingsprogram i handikappfrågor
(SOU 1982:46) i enlighet med motionens syfte.

I motion 1982/83:1087 av Rune Gustavsson m. fl. (c) hemställs

1. att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
beträffande bibehållet landstingskommunalt huvudmannaskap för särskolan,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer att en plan presenteras rörande
handlingslinjer och fortsatt utveckling på handikappområdet.

I motion 1982/83:1302 av Björn Körlof (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en prövning av möjligheterna att låta anförvanter i ökad
utsträckning hjälpa till i äldreomsorgen på sätt som anförts i motionen.

I motion 1982/83:1304 av Börje Nilsson (s) och Ingvar Björk (s) hemställs
att riksdagen uttalar att färdtjänsten bör ses som en naturlig del av den totala
trafikförsörjningen inom varje län.

I motion 1982/83:1305 av Börje Nilsson (s) och Ingvar Björk (s) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär initiativ för att skyndsamt få till stånd
överläggningar mellan kommun- och landstingsförbunden i syfte att nå
överenskommelser om finansieringen av boendeservice.

I motion 1982/83:1309 av Karin Söder (c) och Rune Gustavsson (c)
hemställs, såvitt nu är i fråga (yrkande 2), att riksdagen till Statens hundskola
för budgetåret 1983/84 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med
500 000 kr. förhöjt förslagsanslag om 2 290 000 kr.

Yrkande 1 i motionen behandlas i utskottets betänkande SoU 1982/
83:26.

I motion 1982/83:1627 av Rune Gustavsson m. fl. (c) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att en översyn sker av statsbidragen i
syfte att utvidga statsbidragssystemet till att också omfatta vård i ålderdomshem,

2. att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts beträffande
behovet av ökade kontakter över generationsgränserna,

SoU 1982/83:23

3. att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts beträffande
behovet av en fortsatt utbyggnad av anhörigvården.

I motion 1982/83:1820 av Elis Andersson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
som sin mening uttalar att den kontinuerliga utbyggnaden inom handikappområdet
skall fullföljas samt att därvid särskilt beaktas astmatikers/
allergikers situation.

I motion 1982/83:1832 av Börje Hörnlund (c) hemställs

1. att riksdagen beslutar att uttala sig för att statliga, kommunala och
landstingskommunala insatser samordnas utifrån den enskildes behov av
olika hjälp-, stöd- och vårdinsatser,

2. att riksdagen beslutar att uttala sig för att service- och vårdutbudet
planeras så att den enskilde kan bo kvar i sin invanda miljö,

3. att riksdagen beslutar att uttala sig för att regeringen ålägger berörda
verk och myndigheter att arbeta i enlighet med vad som anförts i
motionen.

I motion 1982/83:1841 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen uttalar att samtliga vårdhem och liknande institutioner för
psykiskt utvecklingsstörda med plats för mer än 30 boende bör ersättas med
mindre, integrerade enheter och hemställer hos regeringen om åtgärder och
förslag härom,

2. att riksdagen uttalar sig för införande av ett statsbidragssystem som
gynnar små enheter i integrerat boende för psykiskt utvecklingsstörda.

Utskottet

I betänkandet behandlas anslag till äldre- och handikappomsorgen. Vidare
behandlas ett antal motionsyrkanden som tar upp olika frågor rörande äldreoch
handikappomsorgerna.

Utskottet har i betänkande SoU 1982/83:9 utförligt redovisat utvecklingen
inom äldreomsorgen samt pågående utredningsarbete m. m. inom området.
Utskottet får därför i dessa delar hänvisa till nämnda betänkande.

Allmänt om äldreomsorger

I motion 1982183:734 av Inga Lantz m. fl. (vpk) yrkas åtgärder för att
främja utvecklingen av äldreomsorgen i enlighet med vad som anförts i
motionen. Motionärerna önskar en utveckling som bättre stämmer överens
med de äldre medborgarnas önskemål och behov. Detta innebär en ökad
satsning på anpassning och komplettering av vanliga bostäder och bostadsområden,
en utvecklad hemservice och hemsjukvård, små grupper av
servicebostäder i stället för stora servicehus, nya typer av alternativa
boendeformer som bygger på gemenskap mellan människor av olika
generationer samt ett bättre samarbete mellan kommuner och landsting i
äldreomsorgen.

1 * Riksdagen 1982183. 12 sami. Nr 23

SoU 1982/83:23

I motion 1982183:1832 av Börje Hörnlund (c) yrkas att riksdagen uttalar (1)
att statliga, kommunala och landstingskommunala insatser samordnas
utifrån den enskildes behov av olika hjälp-, stöd- och vårdinsatser, (2) att
service- och vårdutbudet planeras så att den enskilde kan bo kvar i sin
invanda miljö samt (3) att regeringen ålägger berörda verk och myndigheter
att arbeta enligt vad som anförts i motionen. Motionären anför bl. a. att en
effektiv hjälp till äldre måste utgå från varje individs unika behov och
livssituation. Det är inte i första hand mer utan bättre samordnade och
individuellt anpassade stödinsatser som krävs. Huvudproblemet gäller den
begränsade andel äldre - ofta ensamstående i mycket hög ålder - som har
behov av kontakt-, stöd- och hjälpinsatser under i många fall alla tider om
dygnet. Denna grupp blir i regel hänvisad till någon form av långvarig
institutionsvård med långtgående inskränkningar i den normala livsföringen
som följd. Hjälpbehövande äldre möter ett kunskapsmässigt och organisatoriskt
splittrat vårdutbud och en otillräcklig utbyggnad av olika stöd- och
hjälpinsatser i den invanda hemmiljön. Det krävs en individuell planering för
den enskilde där man prövar olika hjälp-, stöd- och vårdinsatser oavsett vem
som skall bekosta och svara för insatserna. Man bör enligt motionären sträva
efter att den enskilda människan skall kunna möta ett lättillgängligt och
samlat, icke specialiserat vård- och serviceutbud med vidgad möjlighet till
kontinuitet och helhetssyn.

I motion 1982/83:1627 (yrkande 2) av Rune Gustavsson m. fl. (c) diskuteras
behovet av ökade kontakter över generationsgränser. Motionärerna
anför bl. a. att samhället måste stimulera till kontakt över generationsgränser
och att de äldre, inte minst för barnens skull, måste ses som en resurs i
samhället. Genom att organisera en nära kontakt mellan exempelvis
förskolebarn och äldre i vissa gemensamma aktiviteter kan barnens
vuxenkontakt ökas. Motionärerna framhåller vidare att ett sådant arbete kan
bedrivas såväl genom frivilliga organisationers medverkan som genom
samverkan mellan olika delar av socialtjänsten.

Enligt socialtjänstlagen (1980:620) skall socialnämnden verka för att äldre
människor får möjlighet att leva och bo självständigt och att ha en aktiv och
meningsfull tillvaro med andra. Socialnämnden skall också verka för att äldre
människor får goda bostäder och ge dem som behöver det stöd och hjälp i
hemmet och annan lättåtkomlig service. Servicehus skall inrättas för äldre
med behov av särskilt stöd. Övergången från ett yrkesverksamt liv skall
underlättas genom information och annat stöd.

Socialtjänstens insatser för de äldre skall utformas med utgångspunkt
bl. a. i principerna om självbestämmanderätt för de äldre och om normalisering
av deras tillvaro. Detta innebär konkret bl. a. att människor skall
kunna behålla sin bostad när de blir äldre, att de äldre så långt det är möjligt
skall erbjudas bostäder i det vanliga bostadsbeståndet och att de äldre vid
behov skall erbjudas differentierad service, såsom social hemhjälp, färdtjänst,
social jour och tekniska hjälpmedel.

SoU 1982/83:23

Den parlamentariskt sammansatta äldreberedningen (S 1981:01) skall
utgå från de övergripande mål och de delmål för äldreomsorgen som har
bestämts i anslutning till socialtjänstlagen. Beredningens huvuduppgift är att
behandla frågor om övergripande prioritering och samordning av samhällets
insatser för de äldre.

Vidare skall äldreberedningen enligt direktiven bl. a. överväga möjligheterna
att förbättra kontakterna mellan generationerna, exempelvis genom de
äldres medverkan i arbetet i förskolor och skolor.

Socialberedningen (S 1980:07) skall enligt sina nya utredningdirektiv (Dir.
1982:106) bl. a. studera formerna för och innehållet i föreningslivets (bl. a.
pensionärsorganisationernas) samverkan med socialnämndernas olika verksamhetsområden
samt överväga möjligheter för intensifierad konkret
samverkan.

Frågan om äldres levnads- och boendeförhållanden har tidigare behandlats
av utskottet, senast i det av riksdagen godkända betänkandet SoU
1982/83:9. Betänkandet innehåller bl. a. en utförlig redogörelse för utvecklingen
av äldreomsorgerna (s. 1-4), varvid bl. a. redovisas material som är
avsett att utgöra underlag för planeringen av äldreomsorgen inom kommuner
och hos sjukvårdshuvudmän. I detta material behandlas bl. a. frågan om
hur huvudmännen kan samverka i äldreomsorgerna. Härutöver kan nämnas
visst ytterligare material som tillkommit och som berör samverkansproblematiken,
nämligen sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstituts
(Spris) rapport, Borta bra men hemma bäst (1982 - det s. k.
Olofströmsprojektet) samt socialstyrelsens rapporter i serien Socialstyrelsen
redovisar Att bo kvar hemma - en rättighet (1983:1) och Annorlunda
långvård (1983:2). Enligt vad utskottet inhämtat har Spri även tagit visst
initiativ vad gäller utbildningen av handläggare inom äldreomsorgen.
Utbildningen bedrivs gemensamt för landsting och kommuner.

Utskottet delar i allt väsentligt de synpunkter som motionärerna fört fram
angående inriktningen av äldreomsorgen. Det är sålunda angeläget att
omsorgen om äldre människor kan anpassas efter individuella behov och
önskemål. Detta ligger bl. a. i socialtjänstlagens krav på flexibilitet. Detta
kräver, som framhålls i motion 1982/83:1832, en väl utvecklad samverkan
mellan olika berörda huvudmän så att en individuell planering av insatserna
verkligen kan göras. Frågor av detta slag ligger inom ramen för äldreberedningens
uppdrag. Utskottet vill vidare erinra om att visst utvecklingsarbete
pågår, bl. a. i samverkan med Spri. Utskottet anser därför att den nämnda
motionen inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Ett viktigt inslag i äldreomsorgen är också aktiveringen av de äldre. Därvid
torde t. ex. folkrörelserna kunna göra insatser för att öka gemenskapen,
förmedla kunskaper och medverka till att lösa sociala problem. Särskilt
pensionärsorganisationerna spelar här en viktig roll. Utskottet vill vidare i
likhet med motionärerna i motion 1982/83:1627 betona vikten av åtgärder för
att öka möjligheterna för äldre att få lämpliga bostäder integrerade i annat

SoU 1982/83:23

boende så att generationerna kan mötas på ett naturligt sätt. Frågan om hur
kontakterna över generationsgränserna kan ökas omfattas emellertid av
äldreberedningens utredningsuppdrag. Motionsyrkandet bör således inte
föranleda någon riksdagens åtgärd (yrkande 2).

När det gäller motion 1982/83:734 (vpk) konstaterar utskottet att det inte
finns några större politiska motsättningar när det gäller den principiella
långsiktiga inriktningen av äldreomsorgerna. Frågan gäller hur utvecklingen
skall kunna påskyndas. Mot bakgrund av att här aktuella frågor redan är
föremål för uppmärksamhet av de kommunala huvudmännen samt det
arbete som redan pågår, bl. a. inom äldreberedningen, finns emellertid
enligt utskottets mening inte anledning till någon riksdagens åtgärd på grund
av motionen. Denna avstyrks således.

Statsbidrag till ålderdomshem

I budgetpropositionen (s. 97 och 98) föreslås 1,7 miljarder kronor under
anslaget G 1. Bidrag till social hemhjälp. Från anslaget betalas statsbidrag till
kommunernas kostnader för bl. a. hemhjälpspersonal som hjälper äldre och
handikappade som bor i egen bostad, t. ex. bor i servicehus med eget
hyreskontrakt. Bidrag av statsmedel utgår dock inte till kostnaderna för
personal vid servicehus som motsvarar de tidigare ålderdomshemmen, även
om denna personal i vissa hänseenden har samma uppgifter som hemvårdare
har.

Föredragande statsrådet anför att det är viktigt att de totala resurserna på
äldreomsorgsområdet används på ett så ändamålsenligt och resursbesparande
sätt som möjligt och att det därvid är angeläget att fortsätta utvecklingen
mot öppna vårdformer samt få till stånd en ökad samverkan mellan landsting
och kommuner inom detta område. Föredraganden anför vidare att han
avser att, efter de överläggningar som kommer att föras med företrädare för
kommunerna utifrån en samlad bedömning av de kommunalekonomiska
frågorna inför år 1984, återkomma till regeringen angående utformningen av
statsbidragsreglerna för social hemhjälp fr. o. m. 1984.

I motion 1982/83:1627 av Rune Gustavsson m. fl. (c) begärs en översyn av
statsbidragen i syfte att utvidga statsbidragssystemet till att också omfatta
vård i ålderdomshem (yrkande 1). Motionärerna framhåller att statsbidraget
till social hemhjälp måste reformeras och anför vidare bl. a. att det i dag inte
utgår något statsbidrag till ålderdomshem trots att dessa utgör en boendeform
som är mycket vanlig bland de äldsta. Resultatet av detta förhållande
har blivit att antalet platser nu minskar kraftigt varje år samtidigt som
vårdbehoven ökar. Detta leder enligt motionärerna i sin tur till att många
äldre hamnar i den medicinska långvården utan att ha vårdbehov motsvarande
dem som långvården egentligen är avsedd för.

119 och 20 §§ socialtjänstlagen (1980:620) upptas särskilda bestämmelser
om äldreomsorgerna. Socialnämnden skall enligt dessa bestämmelser verka

SoU 1982/83:23

för att äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt och att ha
en aktiv och meningsfull tillvaro med andra. Socialnämnden skall också
verka för att äldre människor får goda bostäder och ge dem som behöver det
stöd och hjälp i hemmet och annan lättåtkomlig service. Servicehus skall
inrättas för äldre med behov av särskilt stöd.

Vid socialtjänstlagens tillkomst förutsattes att utbudet av service i
servicehus skall variera med hänsyn till de boendes individuella behov och att
servicehus skall kunna avse olika former av boende med gemensam service.
De tidigare ålderdomshemmen omfattas av begreppet servicehus, nämligen
som bostäder vilka tillgodoser omfattande behov av service och vård.

Äldreberedningen skall, som ovan nämnts, enligt sina direktiv utgå från de
övergripande mål och de delmål för äldreomsorgen som har bestämts i
anslutning till socialtjänstlagen. Beredningens huvuduppgift är att behandla
frågor om övergripande prioritering och samordning av samhällets insatser
för de äldre. Beredningen skall inrikta sitt arbete på de områden som avser
boende, omsorg, service och vård av de äldre.

Utskottet har tidigare behandlat olika frågor rörande finansiering av
ålderdomshem i betänkandena SoU 1979/80:44, 1981/82:2 och 1982/83:9.
Utskottet anförde i sistnämnda betänkande (s. 21) bl. a. följande.

Utskottet har tidigare behandlat den aktuella frågan, senast i sitt av
riksdagen godkända betänkande SoU 1981/82:2 (s. 35-36). Utskottet
hänvisade då, i likhet med vad utskottet gjorde i betänkande 1979/80:44
(s. 43-45), till att föredragande departementschefen i prop. 1979/80:1 om
socialtjänsten uttalat att finansieringsfrågorna för servicehus och ålderdomshem
kommer att närmare övervägas inom regeringskansliet. Utskottet
tilläde 1981 att möjligheterna till ekonomiskt stöd inte bör vara styrande för
kommunerna när de skall bygga anläggningar för äldreomsorger. Utskottet
framhöll vidare med skärpa angelägenheten av att de förutskickade
övervägandena inom regeringskansliet sker så snart som möjligt.

Inom äldreberedningen har efter att dessa uttalanden gjordes en
arbetsgrupp tillsatts som skall överväga frågan om de olika finansieringsformer
som finns både på kapital- och driftkostnadssidan.

Med hänsyn till att arbetet med en översyn numera inletts är någon
riksdagens åtgärd med anledning av motionen inte erforderlig. Utskottet
förutsätter emellertid att arbetet med att se över de aktuella bestämmelserna
bedrivs skyndsamt.

Enligt vad utskottet inhämtat avser den ifrågavarande arbetsgruppen att
under våren 1983 avge en rapport med förslag angående inriktningen av
statens finansiella stöd till omsorgen om äldre. Avsikten är att rapporten
skall ligga till grund för de fortsatta övervägandena angående utformningen
av statsbidragsreglerna för social hemhjälp fr. o. m. 1984.

Med hänsyn till pågående översynsarbete och till att ändring av statsbidragsreglerna
för social hemhjälp fr. o. m. år 1984 enligt vad som framgår av
budgetpropositionen övervägs inom regeringskansliet är någon riksdagens
åtgärd med anledning av motionen inte erforderlig. Utskottet vill emellertid
betona vikten av att arbetet bedrivs skyndsamt så att förslag till nya

1** Riksdagen 1982/83. 12 sami. Nr 23

SoU 1982/83:23

statsbidragsbestämmelser kan presenteras i samband med nästa års budgetproposition.
Motion 1982/83:1627 avstyrks således i här aktuell del (yrkande
1).

Utskottet har inte något att erinra mot medelsanvisningen, såvitt avser
anslaget G 1. Bidrag till social hemhjälp.

Äldre invandrare

I motion 1982183:848 (yrkande 1) av Karin Andersson m. fl. (c) yrkas att
riksdagen ger till känna vad som anförts i motionen om äldre invandrares
situation. Enligt motionärerna har de äldre invandrarnas situation inte
beaktats tillräckligt. Detta gäller både för dem som i yngre år kommit till
Sverige och åldrats här och för dem som kommit hit som gamla.
Motionärerna anför vidare bl. a. att frågan hur äldreomsorgen skall ordnas
för olika invandrargrupper f. n. är en av de mest angelägna praktiska
frågorna vid den fortlöpande planeringen av äldreomsorgen i många
kommuner. Det är enligt motionärerna bl. a. nödvändigt att genom
statistiska registerbearbetningar skaffa sig en bild av hur gruppen äldre
invandrare ser ut och så långt som möjligt ta reda på vilka behov dessa
människor har.

Utskottet har tidigare behandlat frågan om invandrarna och äldreomsorgerna
i sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1979/80:44 (s. 52-53).
Utskottet avstyrkte därvid en motion av motsvarande innebörd med
hänvisning till bl. a. bestämmelserna i förordningen (1976:310) om åtgärder
för invandrare m. fl. Statlig myndighet skall enligt förordningen, i enlighet
med de riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken som riksdagen har
godkänt, inom sitt verksamhetsområde fortlöpande beakta sitt ansvar för
invandrare och språkliga minoriteter och därvid uppmärksamma att särskilda
åtgärder kan behövas i fråga om nämnda grupper.

Socialstyrelsen har inom ramen för sitt äldreomsorgsprogram givit ut
rapporterna Äldre invandrare, en bakgrund (rapport nr 5, 1980), Gamla
invandrare i Sverige, en probleminventering (rapport nr 6, 1980) och Det
kulturella glappet, om jugoslaviska invandrare och åldrandet i hemlandet
(rapporterna 11:1 och 11:2, 1981). Vidare har invandrarverket utgivit
rapporten Äldre invandrare - en pilotstudie (1981). Rapporten innehåller
bl. a. ett särskilt kapitel om invandrare inom äldreomsorgen. Även Svenska
kommunförbundet berör i skriften Kommunerna och invandrarna (1981)
frågan om invandrarna inom äldreomsorgen.

Äldreberedningen har nyligen i samarbete med bl. a. socialstyrelsen och
invandrarverket anordnat en temadag kring frågan om invandrare, åldrande
och äldreomsorg. Temadagen ägde rum i form av en s. k. hearing med
invandrarnas riks- och pensionärsorganisationer. En rapport från temadagen
är under utarbetande.

Som motionärerna framhållit är det en viktig fråga hur äldreomsorgen

SoU 1982/83:23

skall ordnas för olika invandrargrupper. Det är därför angeläget, såsom
motionärerna framhåller, att äldre invandrares situation klarläggs och att de
särskilda behov av omsorger dessa människor har utreds. Som redogjorts för
i det föregående har också vissa undersökningar gjorts. De ger bl. a. vid
handen att förväntningarna kring ålderdomen skiljer sig åt mellan olika
invandrargrupper och att äldre invandrare i stor utsträckning har problem
med svenska språket. Detta kan lätt leda till isolering och inaktivitet, vilket i
många fall ställer särskilda krav på äldreomsorgerna i fråga om vårdbehov,
behov av tvåspråkig personal, kulturella hänsynstaganden etc. Det framhålls
emellertid särskilt att några generella slutsatser beträffande gruppen äldre
invandrare som helhet inte kan dras på grundval av undersökningarna.

Det utredningsarbete som påbörjats kring äldre invandrares problem bör
enligt utskottets mening fortsätta. Utskottet vill därvidlag påpeka behovet av
att följa upp de studier som utförts i vissa kommuner. Det ankommer i första
hand på socialstyrelsen och invandrarverket att fortlöpande följa upp de
äldre invandrarnas förhållanden och överväga behovet av särskilda åtgärder
för dessa äldre. Någon riksdagens åtgärd kan inte anses påkallad.

Motion 1982/83:848 avstyrks således i här aktuell del (yrkande 1).

Anhörigvård

I motion 1982183:1302 av Björn Körlof (m) begärs ökade möjligheter att
låta anförvanter hjälpa till i äldreomsorgen. Motionären anför bl. a. att
kommunerna enligt socialtjänstlagen i starkt ökande grad fått uppgiften att
ge hjälp och service åt äldre så länge de kan stanna i det egna hemmet och att
en sådan hjälp från det allmännas sida i många fall är nödvändig då de äldre
t. ex. lever skilda från barn och övrig släkt. I många fall finns det emellertid
anförvanter som kan hjälpa till. De har inte rätt till vare sig ledighet eller
ersättning för en sådan insats. Alternativa möjligheter för anförvanter att
hjälpa till i äldreomsorgen bör därför enligt motionären prövas.

I motion 1982183:1627 (yrkande 3) av Rune Gustavsson m. fl. (c) yrkas att
riksdagen ger till känna vad som anförs i motionen beträffande behovet av
fortsatt utbyggnad av anhörigvården. Motionärerna anför bl. a. att de
anhörigas medverkan i omvårdnaden på allt sätt måste underlättas. Ett
exempel på detta är enligt motionärerna smidiga former för att ersätta eller
anställa anhöriga som vårdare i hemmet på hel- och deltid.

Anhörigvårdskommittén (S 1979:11) har i uppdrag att göra en översyn av
olika frågor rörande vård av anhöriga i hemmet. Kommittén skall göra en
samlad översyn av de frågor som gäller vård av anhöriga och utreda frågan
om en mot föräldraledigheten för vård av barn svarande rätt för vård av
äldre, sjuk eller handikappad anhörig i hemmet. Därvid bör enligt
utredningsdirektiven övervägas om en sådan rätt till ledighet skall gälla all
vård av anhöriga eller knytas till de personer som vårdar anhöriga inom

SoU 1982/83:23

ramen för de offentliga huvudmännens hemsjukvårdsverksamhet. Till
kommitténs uppgifter hör vidare att förutsättningslöst bedöma behovet av
och möjligheterna att införa ett system med ersättning från den allmänna
försäkringen för vård i hemmet av äldre handikappad eller sjuk anhörig.

Landstingsförbundet och Svenska kommunalarbetareförbundet träffade
år 1977 en rekommendationsöverenskommelse om ersättnings- och anställningsvillkor
för anhörig hemsjukvårdare att tillämpas i fall anhörig till patient
i hemsjukvård anställs hos sjukvårdshuvudmannen som hemsjukvårdare.
Rekommendationsöverenskommelsen omfattar till skillnad mot tidigare
numera även anhörig vårdare som fyllt 65 år (jfr SoU 1979/80:44 s. 50).
Rekommendationsöverenskommelsens tillämpning undersöks f. n. enligt
uppgift av anhörigvårdskommittén.

Anhörigvårdskommittén beräknas avsluta sitt arbete under 1983.

Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut
(Spri) avser att under 1983 bedriva ett projekt angående anhörigas insatser
för äldre och långtidssjuka. Projektets målsättning är att skapa ett underlag
för hur stödet till de anhöriga bör utformas. Projektarbetet inriktas på att
genom fältstudier samt i lokalt utvecklingsarbete försöka utveckla formerna
för samhällets stöd till dem som vårdar äldre långtidssjuka hemma.

Utskottet anser att de anhörigas insatser bör tas till vara inom äldreomsorgen.
Det är därför viktigt att den som vill hjälpa eller ta hand om en äldre
anförvant får samhällets stöd för detta. Han eller hon måste få ersättning för
sitt arbete och tillförsäkras samma sociala trygghet som andra. Anhörigas
villighet att göra en insats får alltså inte tas till intäkt för ett minskat
ansvarstagande från samhällets sida. Under dessa förutsättningar kan
anhörigvården bidra till att skapa en mera varierad och individuellt anpassad
äldreomsorg.

Då emellertid anhörigvårdskommittén f. n. arbetar med att göra en
samlad översyn av de frågor som gäller vård av anhöriga är något riksdagens
initiativ enligt utskottets mening inte erforderligt med anledning av vad som
anförts i motionerna.

Motionerna 1982/83:1302 och 1982/83:1627 (yrkande 3) avstyrks således.

Åtgärdsprogram för handikappomsorgen m. m.

Enligt regeringens bemyndigande tillkallades i december 1979 beredningsgruppen
(S 1979:10) för internationella handikappåret 1981 med uppdrag att
svara för handikappårets genomförande i Sverige. Gruppen har bestått av
företrädare för de fem riksdagspartierna, vissa departement och myndigheter,
Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, arbetsmarknadens
parter samt handikapprörelsen.

I samband med förberedelserna inför handikappåret uppmanade Förenta

SoU 1982/83:23

nationernas generalförsamling medlemsländerna att överväga att utarbeta
nationella långsiktiga handlingsprogram på handikappområdet.

Beredningsgruppen tillsatte inom sig ett programutskott med uppdrag att
utarbeta förslag till handlingsprogram för handikappolitiken på 1980-talet.
Till ledamöter i utskottet utsågs företrädarna i gruppen för de fem
riksdagspartierna samt för Handikappförbundens centralkommitté (HCK)
och De handikappades riksförbund (DHR).

Beredningsgruppen överlämnade i augusti 1982 förslag till Handlingsprogram
(SOU 1982:46) i handikappfrågor.

I förslaget till handlingsprogram har företrädarna för de fem riksdagspartierna
och handikapprörelsen lagt fram en gemensam syn på handikappades
situation. De har vidare samstämmigt uttalat sig om sin syn på de senaste
årens handikappolitik och om inriktningen av åtgärderna på handikappområdet
för de närmaste åren. En del överväganden i programmet avser
bestämda avgränsade åtgärder. Andra gäller övergripande frågor om
skeenden och strukturer i samhället och om betydelsen av utveckling i en viss
riktning. I ett särskilt avsnitt behandlas handikappfrågorna inom biståndsverksamhet
och internationellt samarbete. Beredningsgruppens internationella
arbetsutskott har utvecklat sina synpunkter på den internationellt
inriktade verksamheten inom handikappområdet i en särskild skrivelse.
Beredningsgruppens handikapprogram avser hela handikappområdet. Det
berör såväl staten, landstingskommunerna och primärkommunerna som
organisationer, företag och enskilda.

Regeringen har i skrivelse till riksdagen (1982/83:131) berett riksdagen
tillfälle att ta del av regeringens överväganden med anledning av beredningsgruppens
betänkande. I skrivelsen anförs bl. a. följande (s. 5 och 7).

Uppfattningen om människors lika värde är den grundläggande utgångspunkten
för hur samhället skall utformas. Alla människor har kunskaper,
erfarenheter och förmåga, som är viktiga för samhället. Det är en gemensam
angelägenhet för hela befolkningen att samhället utvecklas på ett sådant sätt
att orättvisor undanröjs, att människor får jämlika levnadsförhållanden och
att alla kan medverka i utvecklingen och nå delaktighet i samhällsgemenskapen.

För att dessa mål skall förverkligas måste arbetet inom alla samhällsområden
ta hänsyn till handikappades situation, problem och behov. Arbetet
måste utgå ifrån att handikapp är brister i miljö och verksamhet.
Handikappolitiken är inte skild från annan politik utan gäller åtgärder inom
olika samhällsområden för att de allmänpolitiska målen skall kunna
förverkligas för människor med funktionsnedsättningar.

Programmet bör ingå i regeringens bedömningsunderlag för kommande
ställningstaganden. Jag utgår härvid också från att landstingskommunerna
och primärkommunerna kan använda det på motsvarande sätt. Programmet
bör vidare få betydelse för de statliga myndigheterna i deras planering och
verksamhet att inom givna resurser fullfölja arbetet inom området. Det är
min övertygelse, att handlingsprogrammet även bör spela en viktig roll för

SoU 1982/83:23

den privata sektorn, när det gäller att utforma miljö och verksamhet, så att de
blir tillgängliga för alla. I detta sammanhang vill jag erinra om att statens
handikappråd fullföljer vissa uppgifter, som tidigare ankom på beredningsgruppen
för internationella handikappåret.

I motion 1982183:928 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer om ett tidsplanerat åtgärdsprogram för handikappområdet
på grundval av beredningsgruppens handlingsprogram. Motionärerna
anför bl. a. att handlingsprogrammet, med dess breda förankring i riksdagen
och bland de handikappade i vårt land, bör komma till användning i
riksdagens fortsatta arbete med att förbättra villkoren för landets handikappade.

I motion 1982183:1087 (yrkande 2) av Rune Gustavsson m. fl. (c) yrkas att
riksdagen begär att regeringen presenterar en plan rörande handlingslinjer
och fortsatt utveckling på handikappområdet. Motionärerna anför bl. a. att
det nu är angeläget att den utveckling inom handikappområdet som pågått
sedan mitten av 1970-talet med sikte på full delaktighet, trygghet och
gemenskap för alla medborgare i samhället fullföljs. Likaså är det enligt
motionärerna angeläget att de förslag och intentioner som förts fram i
förslaget till handlingsprogram successivt kan genomföras.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att beredningsgruppens arbete
utmynnat i ett handlingsprogram i handikappfrågor om vilket råder bred
enighet. Programmet bör enligt utskottets mening utgöra en viktig utgångspunkt
för det fortsatta arbetet på handikappområdet.

Genom regeringens skrivelse är enligt utskottets mening motionerna
1982/83:928 och 1982/83:1087 (yrkande 2) tillräckligt tillgodosedda. Något
riksdagens intitiativ är inte påkallat. Motionerna avstyrks således.

Vissa åtgärder för allergiker m. fl.

I motion 1982183:1820 av Elis Andersson m. fl. (c) begärs att den
kontinuerliga utbyggnaden inom handikappområdet fullföljs samt att därvid
astmatikers/allergikers situation särskilt beaktas. Motionärerna anför bl. a.
att astma/allergi är en sjukdom som kan förebyggas och lindras därför att den
i så hög grad är miljöbetingad. Det finns enligt motionärerna en rad åtgärder
som kan genomföras, t. ex. rökfria allmänna platser, pälsdjursanerade
tågkupéer m. m. Parallellt med sådana åtgärder måste ökad forskning ske
kring astma/allergisjukdomarnas uppkomst. Motionärerna framhåller dessutom
bl. a. att astma/allergisjukdomarna är ett område där ökade resurser
måste sättas in.

Utskottet har tidigare behandlat motioner om åtgärder mot allergisjukdomar
och åtgärder för allergiker, senast i sitt av riksdagen godkända
betänkande SoU 1980/81:5. I betänkandet redovisas bl. a. då pågående
utredningsarbete inom socialstyrelsen beträffande ett program för samhällets
insatser i fråga om allergivården. Socialstyrelsen avsåg då att på grundval

SoU 1982/83:23

av detta utredningsarbete utarbeta råd och anvisningar om allergivården.
Utskottet uttalade i betänkandet bl. a. att det är mycket angeläget att ett
program för samhällets insatser i fråga om allergivården utarbetas så snart
som möjligt samt underströk vikten av att socialstyrelsens utredningsarbete
skulle bedrivas med skyndsamhet.

Enligt vad utskottet inhämtat pågår alltjämt socialstyrelsens arbete med
att ta fram en rapport om allergivården. Arbetet beräknas vara avslutat
senare i år.

Riksdagen har senare även uttalat (JoU 1981/82:30, rskr 260) att det
'självfallet är av största vikt att man från samhällets sida gör allt som rimligen
kan krävas för att olägenheter för personer med allergiska besvär skall
elimineras eller i varje fall så långt möjligt minskas samt att det närmast torde
ankomma på berörda myndigheter, bl. a. socialstyrelsen, att noga följa
utvecklingen och vidta de åtgärder, bl. a. i informationshänseende, som
härvidlag kan befinnas erforderliga.

Frågor om åtgärder mot tobaksbruket har behandlats av utskottet vid flera
tillfällen, varvid utskottet bl. a. pekat på de problem som kan uppstå för
personer som är allergiska mot rök, om de tvingas vistas i lokaler där rökning
förekommer (jfr SoU 1981/82:18 s. 4). Åtgärder mot tobaksbruket behandlades
senast i betänkande SoU 1982/83:8 och tas även upp i det nu aktuella
betänkandet SoU 1982/83:22.

Regeringen beslutade den 30 juni 1982 bl. a. att uppdra åt arbetarskyddsstyrelsen
och socialstyrelsen att i samråd utfärda rekommendationer om
begränsning av tobaksrökning i lokaler av gemensamhetskaraktär. Enligt
vad utskottet inhämtat kommer båda verksstyrelserna inom kort att
behandla ett förslag till sådan rekommendation.

I den nya hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) har sjukvårdshuvudmännen
fått ett vidgat ansvar för befolkningens hälsa. Sjukvårdshuvudmännen
åläggs, förutom att erbjuda sjukvård, att förebygga ohälsa hos befolkningen.
Det påpekades i propositionen (prop. 1981/82:97 s. 38) att det är viktigt att
med olika stödjande och förebyggande åtgärder söka skapa förutsättningar
för ett normalt liv för de handikappade. Föredragande statsrådet uttalade
också att hälso- och sjukvården vid sidan av rent medicinska åtgärder även på
annat sätt kan bidra med sina kunskaper och erfarenheter i andra
verksamheters arbete med att anpassa bostads-, transport- och arbetsmiljö
till handikappades behov.

Enligt lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik skall den
som har tillsyn över kollektivtrafik och den som utövar sådan trafik se till att
trafiken anpassas med hänsyn till handikappade. Lagen föreskriver vidare
bl. a. att när kollektivtrafik planeras och genomförs skall handikappades
särskilda behov beaktas så långt det är möjligt och att de färdmedel som
används så långt det är möjligt skall vara lämpade för handikappade
resenärer.

Transportrådet har den 11 januari 1982 utfärdat föreskrifter för handi -

SoU 1982/83:23

kappanpassning av färdmedel som används i kollektivtrafik. Föreskrifterna
är tillämpliga med avseende på bussar, loktågsvagnar, spårvagnar, tunnelbanevagnar
och fartyg. Föreskrifterna innehåller beträffande varje transportmedel
särskilda bestämmelser om åtgärder för allergiker.

Vidare kan nämnas att socialstyrelsen år 1979 utfärdat en rekommendation
(SOSFS (M) 1979:91) om begränsning av användning av heltäckande
textilmattor i vissa lokaler, mot bakgrund av att allergiutlösande ämnen
oftast samlas i sådana mattor och mattorna därför sannolikt alltid innebär en
risk för allergiker.

Inom socialdepartementet arbetar en arbetsgrupp som inom kort kommer
att offentliggöra en promemoria om de allergiska barnens situation.
Gruppen representerar en stor sakkunskap på området. Enligt vad utskottet
erfarit kommer promemorian även att innehålla förslag till åtgärder, särskilt
vad gäller förebyggande åtgärder, vilka även kommer att beröra vuxna
allergiker.

Utskottet anser, i likhet med vad riksdagen tidigare uttalat, att det är av
största vikt att man på olika områden gör allt vad som rimligen kan krävas
från samhällets sida för att olägenheter för personer med allergiska/
astmatiska besvär skall elimineras eller i vart fall så långt möjligt minskas.
Det ankommer därvid i första hand på berörda myndigheter, bl. a.
socialstyrelsen, att noga följa utvecklingen och ta initiativ till erforderliga
åtgärder. Det är vidare angeläget, som utskottet tidigare påpekat, att ett
program för samhällets insatser i fråga om allergivården utarbetas så snart
som möjligt.

Som redogjorts för i det föregående pågår arbete inom socialstyrelsen med
att ta fram en rapport angående allergivården. Arbetet beräknas snart vara
avslutat. Barnallergigruppen inom socialdepartementet avser dessutom att
inom kort lägga fram en promemoria om barnallergier med förslag till
åtgärder. Förslaget kommer enligt uppgift även att få betydelse för vuxna
allergiker.

På grund av det anförda och med hänvisning till vad som anförts i
regeringens skrivelse angående den fortsatta inriktningen av handikappomsorgen
(se ovan s. 11-12) avstyrker utskottet motion 1982/83:1820.

Färdtjänsten

Färdtjänsten är ett komplement till den allmänna trafikförsörjningen och
är avsedd för personer som på grund av handikapp har väsentliga svårigheter
att förflytta sig på egen hand eller anlita allmänna kommunikationer.
Statsbidrag utgår för del av kommunernas kostnader för verksamheten.

I budgetpropositionen (s. 98-99) föreslås 320 milj. kr. under anslaget G 2.
Bidrag till färdtjänst. Från anslaget betalas statsbidrag till landsting och
kommuner för färdtjänst åt handikappade. Bidraget är 35 % av bruttodriftkostnaderna,
inräknat kostnaderna för arbetsledare. Bidraget får dock inte

SoU 1982/83:23

öka mer än ett belopp som står i visst förhållande till antalet personer som är
65 år och äldre samt utvecklingen av konsumentprisindex (den s. k.
begränsningsregeln).

Begränsningsregeln infördes fr. o. m. den 1 januari 1981 i syfte att
begränsa ökningstakten för bidraget. Begränsningsregeln innebär att en
kommun inte obegränsat får bygga ut färdtjänstverksamheten med statsbidrag.

Utskottet begärde i sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1980/
81:17 (s. 3) att effekterna av de nya bidragsreglerna skulle studeras och
redovisas för riksdagen. Med anledning av utskottets begäran uppdrog
regeringen åt socialstyrelsen att inkomma med en kommunvis gjord
jämförelse av utgivna statsbidrag avseende verksamheten under kalenderåren
1980 och 1981.

Socialstyrelsen har för regeringen redovisat erfarenheterna av de nya
bidragsbestämmelserna. Föredragande statsrådet kommenterar redovisningen
i budgetpropositionen (s. 99) och anför.

Eftersom kommunernas anspråk på statsbidrag aktualiseras först under
året efter verksamhetsåret, avser styrelsens redovisning endast år 1981. Av
redovisningen framgår att expansionsbegränsningen ledde till att statsbidragsökningen
minskade med ca 11 milj. kr. eller med ca 4 % av det totala
bidraget. 11 kommuner fick reducerat bidrag till följd av de införda
bestämmelserna. Redovisningen ger dock inte underlag för några säkra
bedömningar. En sådan kan göras först när kommunerna redovisat sina
statsbidragskrav för verksamhetsåret 1982, och avsikten är att följa
utvecklingen.

I motion 1982183:324 av Pär Granstedt m. fl. (c) yrkas att initiativ tas i syfte
att nå fram till en ordning där färdtjänstbiljetter kan utnyttjas också vid resor
utanför den egna kommunen eller det egna landstingsområdet. Motionärerna
anför bl. a. att riksfärdtjänsten visserligen erbjuder möjligheter till resor
också utanför den egna kommunen eller egna landstingsområdet. Kraven på
legitimering för riksfärdtjänst är dock enligt motionärerna så mycket
strängare än för den vanliga färdtjänsten att många färdtjänstkunder ställs
utanför.

I motion 1982183:1304 av Börje Nilsson (s) och Ingvar Björk (s) begärs att
riksdagen uttalar att färdtjänsten bör ses som en naturlig del av den totala
trafikförsörjningen inom varje län. Motionärerna anför bl. a. att det ur såväl
integrerings- som ekonomisk synvinkel synes självklart att även färdtjänstverksamheten
borde omfattas av den regionvisa kollektivtrafikförsörjningen.
En samplanering av färdtjänstverksamheten och den övriga kollektiva
trafikförsörjningen skulle leda till en utjämning av skillnader i bestämmelser
och taxesättning för färdtjänsten.

Enligt riksdagens beslut (prop. 1978/79:99, TU 18, rskr 418) skall försök
under tre år företas med riksfärdtjänst. Riksfärdtjänsten inrättades i syfte att
tillgodose vissa gravt handikappades resebehov utanför kommunens trafik -

SoU 1982/83:23

område. Försöksverksamheten påbörjades i maj 1980. I budgetpropositionen
(bil. 8, kommunikationsdepartementet s. 151) föreslås att riksfärdtjänstnämnden,
som svarar för planering, genomförande och uppföljning av
riksfärdtjänsten, bör få fortsätta sin försöksverksamhet till utgången av år
1983. Därefter kommer enligt budgetpropositionen ett slutligt system med
riksfärdtjänst och kostnaden därför att övervägas.

Riksfärdtjänstnämnden har den 23 augusti 1982 utgivit en preliminär
rapport om försöket med riksfärdtjänst. Rapporten innehåller bl. a. statistikoch
övrigt faktamaterial från försöksverksamheten samt preliminära slutsatser
och förslag.

Svenska kommunförbundet beslutade den 25 februari 1983 att anta en
rekommendation beträffande vistelsekommuns kostnadsansvar för bistånd i
form av färdtjänst (s. k. interkommunal färdtjänst). Genom beslutet
rekommenderas kommunerna att anta vissa regler om kostnadsfördelning
kommuner emellan för färdtjänstresor. Rekommendationen innebär att den
färdtjänstberättigades mantalsskrivningskommun svarar för kostnaderna för
färdtjänstresa i annan kommun, att mantalsskrivningskommunen bestämmer
hur många färdtjänstresor som får företas i annan kommun samt att i
övrigt vistelsekommunens regler gäller för färdtjänst, dvs. i fråga om resans
längd, egenavgift, typ av resa etc. Vistelsekommunens ansvar att bistå dem
som behöver färdtjänst med erforderliga fysiska resurser -1, ex. specialfordon
och personal - inskränks inte genom rekommendationen.

Den interkommunala färdtjänsten skall bedrivas försöksvis under två år.
Därefter kommer erfarenheterna att utvärderas och rekommendationen att
omprövas.

Enligt vad utskottet inhämtat avser Svenska kommunförbundet att inleda
en undersökning av den enskildes kostnader för färdtjänstresa och dess
relation till avgifterna inom kollektivtrafiken. Undersökningen syftar till att
ta fram normer för ett enhetligt taxesystem för den kommunala färdtjänsten.

I fråga om den kommunala färdtjänsten inom Stockholms län gäller sedan
den 1 januari 1977 en särskild ordning, som bl. a. baseras på ett avtal som
träffats mellan Stockholms läns landsting och länets kommuner. Till avtalet
har knutits särskilda riktlinjer som antagits av landstinget. Enligt riktlinjerna
svarar primärkommunerna för utredning av färdtjänstbehov, landstingets
legitimeringsnämnd för beslut om legitimation och resetilldelning och det
lokala kommunikationsbolaget (SL) för färdtjänstens drift och administration
i övrigt. Färdtjänstbiljetter beställs hos SL och gäller inom Stockholms
län.

Landstingets färdtjänst medverkar även i försöksverksamheten med
riksfärdtjänst.

Frågan om kommuns anlitande av lokala eller regionala kommunikationsföretag
för färdtjänsten behandlades av utskottet i betänkande SoU

SoU 1982/83:23

1979/80:44 om socialtjänsten. Utskottet uttalade, efter konstitutionsutskottets
hörande, bl. a. följande (s. 90).

De individinriktade insatserna inom socialtjänsten bör således bedömas
och handläggas med utgångspunkt i helhetssynen och i ett samlat kommunalt
ansvar gentemot den enskilde. Sådana resurser som social hemhjälp och
färdtjänst måste därför kunna disponeras av den nämnd som har detta
samlade ansvar, nämligen socialnämnden eller i förekommande fall social
distriktsnämnd. Även ett lokalt organ enligt lokalorganslagen kan ha sådana
samlade funktioner. Beslutanderätten i fråga om den enskildes rätt till
individuella hjälpåtgärder bör således inte kunna läggas på annat organ än
som nu sagts. Däremot finns, som konstitutionsutskottet framhållit, inget
hinder mot att annat organ anlitas för själva genomförandet av den
serviceverksamhet som är i fråga. Socialnämnden måste emellertid tillförsäkras
avgörande beslutanderätt i fråga om resursernas användning i
individuella ärenden. Socialnämnden har dessutom även i dessa fall ett
allmänt ansvar för verksamheten och måste se till att ytterligare åtgärder
kommer till stånd när detta följer av socialtjänstlagen.

Inom Stockholms län har Svenska kommunförbundets länsavdelning och
landstingets legitimeringsnämnd den 9 november 1982 utfärdat en gemensam
rekommendation, som upprättats i samråd med socialstyrelsen, till länets
kommuner angående handläggningen av färdtjänstärenden. Rekommendationen
har tillkommit mot bakgrund av den osäkerhet som uppkom bland
socialförvaltningens personal hur färdtjänstärendena skulle handläggas
sedan socialtjänstlagen trätt i kraft den 1 januari 1982. Rekommendationen
innebär bl. a. att, för det fall landstingets legitimeringsnämnd helt eller delvis
avslår en ansökan om färdtjänst, socialnämnden skall ta kontakt med
sökanden och efterhöra om denne vill ha ansökan prövad enligt 6 §
socialtjänstlagen.

Företrädare för De handikappades riksförbund (DHR) har uppvaktat
utskottet och framfört sina synpunkter angående utvecklingen av den
kommunala färdtjänsten. De har särskilt framhållit att begränsningsregelns
införande och den omständigheten att färdtjänsten enligt socialtjänstlagen
omfattas av den enskildes rätt till bistånd och behovsprövas inneburit att
rätten till färdtjänst i praktiken begränsats. De har också påpekat att
riksdagen tidigare uttalat att färdtjänsten är ett komplement till den
allmänna trafikförsörjningen, varför färdtjänsten i stället för att handläggas
som enskilda biståndsärenden enligt deras mening bör integreras med den
allmänna kollektivtrafiken och stå till förfogande för alla som inte kan
använda sig av vanliga färdmedel.

Som redogjorts för i det föregående har Svenska kommunförbundet tagit
initiativ till en tvåårig försöksverksamhet med interkommunal färdtjänst och
till att ett särskilt utredningsarbete i fråga om färdtjänsttaxorna påbörjas i
syfte att ta fram ett enhetligt taxesystem för den kommunala färdtjänsten.
Vidare kommer en slutlig utvärdering av försöket med riksfärdtjänst snart att
äga rum. Resultatet av dessa försök bör enligt utskottets mening avvaktas.

SoU 1982/83:23

Någon riksdagens åtgärd med anledning av motionerna är därför inte
påkallad.

Motionerna 1982/83:324 och 1982/83:1304 avstyrks således.

Utskottet har inte något att erinra mot medelsanvisningen såvitt avser
anslaget G 2. Bidrag till färdtjänst.

Beträffande de synpunkter som framförts av DHR vill utskottet tillägga att
den omständigheten att bistånd enligt socialtjänstlagen kan utgå bl. a. i form
av färdtjänst inte bör innebära någon försvagning av den enskildes rätt.
Tvärtom ger den nya regeln betydligt bättre möjligheter att överklaga ett
avslagsbeslut rörande färdtjänst. Härav följer inte heller att någon särskild
behovsprövning - utöver en prövning av vilka svårigheter handikappet
medför - måste göras som följd av de nya reglerna. Utskottet vill i det
sammanhanget erinra om regeln i 21 § socialtjänstlagen om att socialnämnden
skall verka för att människor med handikapp får möjlighet att delta i
samhällets gemenskap och att leva som andra. Sådana synpunkter måste
således beaktas vid prövning av frågor om bistånd till handikappade.
Utskottet förutsätter att socialstyrelsen bevakar kommunernas praxis på
detta område och vid behov tar initiativ till gemensamma överläggningar.

Finansiering av boendeservice

I motion 1982/83:1305 av Börje Nilsson (s) och Ingvar Björk (s) begärs
initiativ för att skyndsamt få till stånd överläggningar mellan kommun- och
landstingsförbunden i syfte att nå överenskommelser om finansieringen av
boendeservice. Motionärerna uppger bl. a. att många personer i dag vistas på
långvårdskliniker, sjukhem m. m. utan att vara i behov av medicinsk service.
Det finns enligt motionärerna ett stort behov av dygnet-runt-service.
Kommunernas besvärliga ekonomiska situation verkar emellertid enligt
motionärerna hämmande på utbyggnaden. Anledningen till bristen på
bostäder med kvalificerad service är också enligt motionärerna till stor del
oklarheter i ansvarsfördelningen mellan kommun och landsting.

Enligt socialtjänstlagen (1980:620) har kommunen det yttersta ansvaret
för den enskildes sociala situation. Detta yttersta ansvar innebär bl. a. att
kommunen skall ge den enskilde det stöd och den hjälp han behöver i den
mån inte åtgärderna ankommer på annan huvudman, förmedla insatser från
andra organ samt vidta tillfälliga åtgärder i avvaktan på att ansvarig
huvudman kan träda in. I propositionen om socialtjänsten (prop. 1979/80:1
Del A s. 148) framhölls bl. a. att principen om ett yttersta ansvar för
kommunerna inte innebär någon ändring i fördelningen av de uppgifter som
ligger hos kommunerna resp. landstingskommunerna. Det underströks
(s. 147) att det i allmänhet inte möter några svårigheter att avgöra om ett
vårdbehov skall tillgodoses av landstingskommunen inom sjukvårdens ram
eller av den kommunala socialtjänsten och att detta även gäller i flertalet fall
av sammansatt vårdbehov. Man utgick i propositionen (s. 148) från att de

SoU 1982/83:23

tveksamheter som kan komma upp i fråga om ansvarsfördelningen mellan
socialtjänsten och sjukvården smidigast får sin lösning genom överenskommelser
mellan huvudmännen.

Den s. k. boendeservicegruppen (S 1980:1), tillkallad för samråd beträffande
boende och service för svårt handikappade, har nyligen avslutat sitt
arbete. Gruppens arbete kommer inom kort att redovisas i en särskild
rapport. Enligt vad utskottet inhämtat kommer därvid bl. a. frågor om
oklarheterna i ansvarsfördelningen mellan kommun och landsting och
behovet av överläggningar mellan kommun- och landstingsförbunden att
redovisas. Rapporten kommer även att innehålla vissa förslag i hithörande
ämne. Utskottet vill vidare erinra om äldreberedningens arbete rörande
samordning av samhällets insatser för bl. a. boendeservice.

Utskottet anser att motionen tar upp en angelägen fråga. Med hänsyn till
det anförda bör emellertid motion 1982/83:1305 inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Omsorger om psykiskt utvecklingsstörda

I budgetpropositionen (s. 99-100) föreslås 415 milj. kr. under anslaget
G 3. Bidrag till driften av särskolor m. m. Från anslaget betalas lönekostnader
för särskolechefer, rektorer, studierektorer och lärare vid särskolan.
Bidraget är 95 % av sådana kostnader. Även till särskoleverksamhet som
ordnas av enskilda, föreningar och stiftelser utges statsbidrag om det finns
särskilda skäl. Från anslaget betalas även byggnadsbidrag samt statsbidrag
till en försöksverksamhet med undervisning för vuxna psykiskt utvecklingsstörda.
Socialstyrelsen och skolöverstyrelsen erhåller vidare medel för viss
kurs- och konferensverksamhet.

I motion 1982/83:1841 av Lars Werner m. fl. (vpk) begärs att samtliga
vårdhem och liknande institutioner för psykiskt utvecklingsstörda med plats
för mer än 30 boende ersätts med mindre integrerade enheter (yrkande 1)
samt att det införs ett statsbidragssystem som gynnar små enheter i integrerat
boende för psykiskt utvecklingsstörda (yrkande 2). Motionärerna anför
vidare bl. a. att det inte är acceptabelt att man med hänsyn till nuvarande
ekonomiska läge avbryter den positiva utvecklingen av de utvecklingsstördas
situation från isolering och anstaltsmiljö till integrering och arbete. En bra
bostad i en liten integrerad enhet är enligt motionärerna en grundläggande
rättighet även för utvecklingsstörda.

Omsorgskommittén uttalar i betänkande SOU 1981:26, Omsorger om
vissa handikappade, att vuxna handikappade liksom andra vuxna skall ha
möjlighet att lämna föräldrahemmet och skapa sig ett eget hem i enskild eller
kollektiv bostad. Kommittén redovisar vidare i betänkandet (s. 207-233)
sina överväganden och förslag beträffande frågor om bostad i föräldrahemmet
eller nära anhörigs hem/service, enskild bostad/service och kollektiv
bostad. I fråga om kollektiva bostäder bör enligt kommittén målet vara att

SoU 1982/83:23

avveckla specialsjukhusen och vårdhemmen samt att inga nya institutioner
som bygger på principer om anstaltsliknande vård skall tillkomma och sägas
utgöra handikappades hem. I betänkandet föreslås att en avveckling av
specialsjukhusen sker inom en femårsperiod och att avvecklingen av de stora
vårdhemmen prioriteras. Som ett steg mot en generell avveckling av
institutioner föreslås vidare att inga utvecklingsstörda skrivs in och erhåller
stadigvarande bostad på institutioner. Såsom alternativ till institutionerna
föreslår kommittén kollektiva bostäder i samhället (s. k. grupphem).
Kommittén uppställer vidare vissa kvalitativa krav på denna bostadsform och
uttalar bl. a. att erfarenheten har visat att antalet personer som bor i ett
grupphem helst ej bör överstiga fyra. I betänkandet redovisas också i ett
särskilt kapitel (s. 489-492) de ekonomiska konsekvenserna av kommitténs
förslag.

Omsorgskommittén föreslår vidare bl. a. att huvudmannaskapet för
särskolan skall övergå till kommunerna och att särskolan skall inlemmas i det
allmänna skolväsendet (s. 404-406). Som skäl härför anförs i betänkandet att
alternativet med kommunen som huvudman är naturligt, med hänsyn till att
kommunerna svarar för andra barns och ungdomars undervisning. Därjämte
ger det enligt kommitténs mening likvärdig standard och utvecklingsmöjligheter
beträffande undervisningen som för andra elever, utan att för den skull
stödinsatser och specialisering av undervisningen behöver åsidosättas.

I motion 1982/83:1087 (yrkande 1) av Rune Gustavsson m. fl. (c) hemställs
att riksdagen ger till känna vad som anförts i motionen angående bibehållet
landstingskommunalt huvudmannaskap för särskolan. Motionärerna anför
bl. a. att kommunerna saknar nödvändiga resurser och erfarenheter för att ta
ett huvudansvar för de utvecklingsstördas skolsituation och att underlaget är
för litet för att tillgodose de många olika behov av stöd som finns.

Omsorgskommitténs betänkande har remissbehandlats och bereds f. n.
inom regeringskansliet. Regeringens ställningstagande i hithörande frågor
bör enligt utskottets mening avvaktas. Motionerna bör därför inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Motionerna 1982/83:1087 (yrkande 1) och 1982/83:1841 avstyrks således.

Utskottet har inte något att erinra mot medelsanvisningen såvitt avser
anslaget G 3. Bidrag till driften av särskolor m. m.

Statens hundskola

I budgetpropositionen (s. 107-108) föreslås 1 790 000 kr. under anslaget
G 8. Statens hundskola.

Statens hundskola i Sollefteå tillhandahåller mot ersättning dresserade
hundar och ger utbildning i hundtjänst m. m. Hundarna skall tillgodose
försvarsmaktens, polisväsendets, tullverkets och andra statliga och kommunala
myndigheters behov av tjänstehundar samt Synskadades riksförbunds

SoU 1982/83:23

behov av ledarhundar. Ersättning för verksamheten som skolan utför åt
annan utgår enligt taxa som skolan fastställer efter samråd med riksrevisionsverket.

Medlen under detta anslag utgör en prissubvention till polisväsendet,
Synskadades riksförbund och övriga köpare av hundar.

I budgetpropositionen (bil. 4, justitiedepartementet s. 52) föreslås vidare
en medelsanvisning till hundskolan även under justitiehuvudtiteln med
1 540 000 kr. såsom driftbidrag. Justitieutskottet har i betänkande JuU
1982/83:20 tillstyrkt medelsanvisningen.

I motion 1982183:1309 av Karin Söder (c) och Rune Gustavsson (c)
hemställs att riksdagen till statens hundskola för budgetåret 1983/84 anvisar
ett i förhållande till regeringens förslag med 500 000 kr. förhöjt förslagsanslag,
eller 2 290 000 kr. för inköp av ytterligare tio narkotikahundar att
användas inom tullens och polisens verksamhetsområden (yrkande 2).

Narkotikakommissionen skall enligt sina direktiv (Dir. 1982:100) bl. a.
lägga fram förslag om insatser genom tullväsendet som verksamt bidrar till
att hålla narkotikan utanför landets gränser och om insatser genom
polisväsendet som syftar till att all illegal narkotikahantering i landet
uppdagas och beivras. Utskottet anser sig kunna utgå från att kommissionen
därvid också kommer att komma in på frågan om narkotikahundar.

Det ekonomiska resultatet för hundskolan har enligt budgetpropositionen
varit tämligen tillfredsställande. Utskottet är därför inte berett att förorda
ytterligare drifttillskott utöver vad som föreslagits under justitie- och
socialhuvudtitlarna. Frågan om särskilda åtgärder för att öka polisens och
tullens tillgång till narkotikahundar får övervägas av narkotikakommissionen.
Utskottet avstyrker därför bifall till motion 1982/83:1309 (yrkande
2).

Utskottet har inte något att erinra mot medelsanvisningen såvitt avser
anslaget G 8. Statens hundskola.

Övriga frågor

Medelsberäkningen i budgetpropositionen såvitt avser anslagen G 4-G 7
samt G 9-G 10 tillstyrks.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utvecklingen av äldreomsorgen
att riksdagen avslår motion 1982/83:734,

2. beträffande samordning av vårdinsatser m. m.
att riksdagen avslår motion 1982/83:1832,

3. beträffande kontakt över generationsgränser

att riksdagen avslår motion 1982/83:1627 yrkande 2,

SoU 1982/83:23

4. beträffande statsbidrag till ålderdomshem

att riksdagen avslår motion 1982/83:1627 yrkande 1,

5. beträffande äldre invandrare

att riksdagen avslår motion 1982/83:848 yrkande 1,

6. beträffande anhörigvård

att riksdagen avslår motion 1982/83:1302 och motion 1982/
83:1627 yrkande 3,

7. beträffande åtgärdsprogram för handikappomsorgen m. m.
att riksdagen avslår motion 1982/83:928 och motion 1982/
83:1087 yrkande 2,

8. beträffande vissa åtgärder för allergiker m. fl.
att riksdagen avslår motion 1982/83:1820,

9. beträffande interkommunal färdtjänst
att riksdagen avslår motion 1982/83:324,

10. beträffande färdtjänstens integrering med kollektivtrafiken
att riksdagen avslår motion 1982/83:1304,

11. beträffande finansiering av boendeservice
att riksdagen avslår motion 1982/83:1305,

12. beträffande institutioner för psykiskt utvecklingsstörda
att riksdagen avslår motion 1982/83:1841,

13. beträffande huvudmannaskap för särskolan

att riksdagen avslår motion 1982/83:1087 yrkande 1,

14. beträffande bidrag till statens hundskola

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1982/83:1309 yrkande 2 till Statens hundskola för
budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 1 790 000
kr.,

15. att riksdagen till Bidrag till social hemhjälp för budgetåret
1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 1 700 000 000 kr.,

16. att riksdagen till Bidrag till färdtjänst för budgetåret 1983/84
anvisar ett förslagsanslag av 320 000 000 kr.,

17. att riksdagen till Bidrag till driften av särskolor m. m. för
budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 415 000 000
kr.,

18. att riksdagen till Kostnader för viss utbildning av handikappade
för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 20 949 000
kr.,

19. att riksdagen till Ersättning till televerket för texttelefoner för
budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 19 160 000
kr.,

20. att riksdagen till Ersättning till postverket för befordran av
blindskriftsförsändelser för budgetåret 1983/84 anvisar ett
förslagsanslag av 16 971 000 kr.,

21. att riksdagen till Kostnader för viss verksamhet för synskadade

SoU 1982/83:23

för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 13 082 000
kr.,

22. att riksdagen till Statens handikappråd för budgetåret 1983/84
anvisar ett förslagsanslag av 2 279 000 kr.,

23. att riksdagen till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret
1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 34 437 000
kr.

Stockholm den 22 mars 1983

På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
John Johnsson (s), Rune Gustavsson (c), Blenda Littmarck (m), Lilly
Bergander (s), Ann-Cathrine Haglund (m), Ulla Tillander (c), Maria
Lagergren (s), Anita Persson (s), Ingvar Eriksson (m), Aina Westin (s),
Bengt Lindqvist (s) och Maj Kempe (vpk).

Reservationer
Utvecklingen av äldreomsorgen (mom. 1 i hemställan)

1. av Maj Kempe (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”När det
gäller” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1982/83:734 måste regeringen vidta åtgärder för att
främja en utveckling som bättre stämmer överens med våra äldre medborgares
önskemål och behov. Det innebär en ökad satsning på anpassning och
komplettering av vanliga bostäder och bostadsområden, på en utvecklad
hemservice och hemsjukvård, på små grupper av servicebostäder i stället för
stora servicehus, på nya typer av alternativa boendeformer, som bygger på
gemenskap mellan människor av olika generationer och på ett bättre
samarbete mellan kommun och landsting i äldreomsorgen. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:

1. beträffande utveckling av äldreomsorgen

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:734 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

SoU 1982/83:23

Åtgärdsprogram för handikappomsorgen m. m. (mom. 7 i hemställan)

2. av Maj Kempe (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Genom
regeringens skrivelse” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande
lydelse:

Beredningsgruppens handlingsprogram, med dess breda förankring i
riksdagen och bland handikappade, bör komma till användning i riksdagens
fortsatta arbete med att förbättra villkoren för landets handikappade. Som
anförs i motion 1982/83:928 vore det en klar fördel för de handikappade om
regeringen ges i uppdrag av riksdagen att med ”Handlingsprogram i
handikappfrågor” som underlag utarbeta en plan för handikappolitiken
under 1980-talet. Regeringen bör således presentera ett tidsplanerat
åtgärdsprogram för handikappområdet på grundval av beredningsgruppens
handlingsprogram i enlighet med vad som föreslås i nämnda motion.
Regeringens skrivelse (1982/83:131) tillgodoser inte behovet av en tidsplan
för olika åtgärder. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

Vad utskottet nu anfört tillgodoser även motion 1982/83:1087 yrkande
2.

dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa:

7. beträffande åtgärdsprogram för handikappomsorgen m. m.
att riksdagen med anledning av motion 1982/83:928 och motion
1982/83:1087 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

Färdtjänstens integrering med kollektivtrafiken (mom. 10 i hemställan)

3. av Maj Kempe (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Sorn
redogjorts för” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande
lydelse:

Som redogjorts för i det föregående har Svenska kommunförbundet tagit
initiativ till en tvåårig försöksverksamhet med interkommunal färdtjänst. En
utvärdering av försöket med riksfärdtjänst kommer snart att äga rum.
Resultatet av dessa försök bör enligt utskottets mening avvaktas. Någon
riksdagens åtgärd med anledning av motion 1982/83:324 är därför inte
påkallad. Motionen avstyrks därför.

I motion 1982/83:1304 påpekas bl. a. att det ur såväl integrerings- som
ekonomisk synvinkel synes självklart att även färdtjänstverksamheten borde
omfattas av den regionvisa kollektivtrafikförsörjningen. En samplanering av
färdtjänstverksamheten och den övriga kollektiva trafikförsörjningen skulle
leda till en utjämning av skillnaden i bestämmelser och taxesättning för

SoU 1982/83:23

färdtjänsten. Färdtjänsten bör således enligt utskottets mening ses som en
naturlig del av den totala trafikförsörjningen inom varje län. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa:

10. beträffande färdtjänstens integrering med kollektivtrafiken
att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1304 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Institutioner för psykiskt utvecklingsstörda (mom. 12 i hemställan)

4. av Maj Kempe (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 20 som börjar med
”Omsorgskommitténs betänkande” och slutar med ”avstyrks således” bort
ha följande lydelse:

Försämringen av landets ekonomi har, som det påpekas i motion
1982/83:1841, lett till att man återigen dragit åt svångremmen för de psykiskt
utvecklingsstörda. Integreringen hotar att stoppas eller i vart fall minskas. I
detta läge måste vi med kraft försvara de utvecklingsstördas rätt till ett bra liv
och verka för att de uppnår samma standard som genomsnittssvensken. Det
är inte acceptabelt att man avbryter den positiva utvecklingen av de
utvecklingsstördas situation från isolering och anstaltsmiljö till integrering
och arbete. Som yrkas i motion 1982/83:1841 bör därför riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna dels att vårdenheter för psykiskt utvecklingsstörda
med mer än 30 boende måste ersättas av mindre integrerade
enheter, dels att det behövs ett statsbidragssystem som är utformat för att
gynna en sådan utveckling.

Motion 1982/83:1087 yrkande 1 bör i avvaktan på beredningen av
omsorgskommitténs förslag inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

dels att utskottet under mom. 12 bort hemställa:

12. beträffande institutioner för psykiskt utvecklingsstörda

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1841 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Huvudmannaskap för särskolan (mom. 13 i hemställan)

5. av Rune Gustavsson (c) och Ulla Tillander (c) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 20 som börjar med
”Omsorgskommitténs betänkande” och slutar med ”avstyrks således” bort
ha följande lydelse:

Omsorgskommitténs förslag har remissbehandlats och bereds f. n. i
regeringskansliet. Under remissomgången har majoritetsförslaget rörande
huvudmannaskapet för särskolan blivit kritiserat från olika håll. Som anförs i

SoU 1982/83:23

motion 1982/83:1087 bör inte omsorgskommitténs förslag om att överföra
särskolan till kommunalt huvudmannaskap läggas till grund för utformande
av ny lagstiftning på området. En överarbetning måste ske med utgångspunkt
i att huvudmannaskapet för särskolan också i framtiden skall åvila
landstingskommunerna. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

Motion 1982/83:1841 bör i avvaktan på beredningen av omsorgskommitténs
förslag inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

dels att utskottet under mom. 13 bort hemställa:

13. beträffande huvudmannaskap för särskolan

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1087 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

Särskilda yttranden

1. beträffande äldreomsorgen

av Rune Gustavsson och Ulla Tillander (båda c) som anför:

Service- och vårdutbudets sammansättning och tillgänglighet har utomordentligt
stor betydelse för de äldres möjligheter att bo kvar i den invanda
miljön. Med fler äldre i mycket höga åldrar och med berättigade anspråk på
en förbättrad vård och service är det i en kärv samhällsekonomi nödvändigt
att staten, landstingen och kommunerna gemensamt prövar alla möjligheter
att stödja ett aktivt liv utanför institutionerna. Med en snabbt ökad
bostadsstandard för de äldre förbättras också förutsättningarna för en sådan
utveckling samtidigt som de ekonomiska kraven skärps i takt med stegrade
investeringar i bostäder och vårdanläggningar.

Huvudproblemen både mänskligt och ekonomiskt gäller den begränsade
andel äldre - ofta ensamstående i mycket hög ålder - som har behov av
kontakt-, stöd- och hjälpinsatser under i många fall alla tider av dygnet,
veckan och året. Denna grupp blir i regel hänvisad till någon form av
långvarig institutionsvård. Det mest allvarliga är att detta sker utan någon
ingående samlad prövning av olika alternativ. Orsaken är att den hjälpbehövande
äldre möter ett kunskapsmässigt och organisatoriskt splittrat
vårdutbud samt en otillräcklig utbyggnad av olika stöd- och hjälpinsatser i
den invanda hemmiljön.

Det bör starkt betonas att det är hög tid att ”skrota” en planering som inte
grundar sig på behov och samverkansmöjligheter utan utgår från teoretiskt
beräknade normtal. Risken är stor att man med en sådan planering förstorar
befintliga skevheter och bygger in dem för lång tid framöver.

En betydande del av alla som är över 85 år vistas i dag i någon form av
institutionsboende. Ambitionen att möjliggöra för de äldre att bo kvar i sin
hemmiljö måste gälla också för de allra äldsta. Detta ställer krav på en väl

SoU 1982/83:23

inbyggd social hemhjälp, hemsjukvård och anhörigvård. Det ställer också
krav på en väl fungerande samordning mellan sociala och medicinska
insatser, mellan hemservice, hemsjukvård och anhörigvård.

Allt institutionsboende måste göras så hemliknande som möjligt. Detta
förutsätter tämligen små enheter i alla institutionsformer, vilket är angeläget
också ur närhetssynpunkt för anhöriga och tidigare grannar. Samhället måste
också stimulera till kontakt över generationsgränserna. Detta kan ske på
många sätt. Genom att organisera en nära kontakt mellan exempelvis
förskolebarn och äldre i vissa gemensamma aktiviteter kan barnens
vuxenkontakt ökas. Ett sådant arbete kan bedrivas såväl genom frivilliga
organisationers medverkan som genom samverkan mellan olika delar av
socialtjänsten.

De anhörigas medverkan i omvårdnaden måste på allt sätt underlättas. Ett
exempel på detta är smidiga former för att ersätta eller anställa anhöriga som
vårdare i hemmet på hel- eller deltid. Ofta behövs i sådana fall en väl
fungerande kontakt med t. ex. vårdcentraler med utbildad personal som ett
stöd och en trygghet i omvårdnaden. Den utveckling som pågår med
utbyggnad av anhörigvården bör påskyndas, och kommuner och landsting
bör aktivt informera om möjligheterna till anhörigmedverkan i vården.

Omvårdnaden om de äldre i samhället måste oavsett servicegrad och
omvårdnadsform vara inriktad på att aktivera och engagera de äldre - och på
att göra det möjligt att aktivera och engagera sig i äldre år. Här krävs
medvetna insatser för att de äldre inte skall bli passiviserade i tillvaron. Över
huvud taget gäller det att i äldrepolitiken mera ta vara på de äldres
erfarenheter och kunskap och den resurs som de äldre utgör i samhället.

Det behövs vidare en samordning av statliga, kommunala och landstingskommunala
insatser med utgångspunkt i den enskildes behov och önskemål.
Berörda myndigheter och organisationer måste därför sträva efter att få ett
vidgat erfarenhetsutbyte och påskynda en angelägen utveckling i fråga om
bl. a. stöd till enskilt boende, individuell vårdplanering, samordning mellan
hemsjukvård och hemtjänst, utnyttjande av servicehus, ålderdomshem och
sjukhem m. m.

2. beträffande Statens hundskola

av Rune Gustavsson och Ulla Tillander (båda c) som anför:

Med anledning av vad som anförs i motion 1982/83:1309 vill vi framhålla
vikten av ökat stöd till den dressyr och träning av narkotikahundar som sker
vid statens hundskola. Narkotikahundarna har visat sig vara mycket effektiva
i narkotikabekämpningen, såväl i förebyggande syfte som i det direkta
arbetet med att spåra och upptäcka narkotika. Det är därför viktigt att
tillräckliga resurser ställs till förfogande för detta ändamål. Vi vill på detta
sätt markera vår grundinställning i frågan.

Soli 1982/83:23 28

Innehållsförteckning s.

Propositionen 1

Motioner 1

Utskottet 3

Allmänt om äldreomsorger 3

Statsbidrag till ålderdomshem 6

Äldre invandrare 8

Anhörigvård 9

Åtgärdsprogram för handikappomsorgen m. m 10

Vissa åtgärder för allergiker m. fl 12

Färdtjänsten 14

Finansiering av boendeservice 18

Omsorger om psykiskt utvecklingsstörda 19

Statens hundskola 20

Övriga frågor 21

Utskottets hemställan 21

Reservationer 23

1. betr. Utvecklingen av äldreomsorgen (mom. 1 i hemställan) av

vpk 23

2. betr. Åtgärdsprogram för handikappomsorgen m. m. (mom. 7 i
hemställan) av vpk 24

3. betr. Färdtjänstens integrering med kollektivtrafiken (mom. 10 i
hemställan) av vpk 24

4. betr. Institutioner för psykiskt utvecklingsstörda (mom. 12 i
hemställan) av vpk 25

5. betr. Huvudmannskap för särskolan (mom. 13 i hemställan) av

c 25

Särskilda yttranden av c 26

1. betr. äldreomsorgen 26

2. betr. Statens hundskola 27

minab/gotab Stockholm 1983 75053