SkU 1982/83:46

Skatteutskottets betänkande
1982/83:46

om vissa frågor rörande beskattningen av en- och tvåfamiljsfastigheter,
bostadsrättsföreningar m. m.

Motionerna

1982/83:1174 av Margit Gennser (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts angående rätten till avdrag för ränteomkostnader
vid schablontaxerad fastighet.

1982/83:1179 av Göte Jonsson (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
bestämmelserna om avdrag för kontorskostnader i egen bostad, så att
verkliga och skäliga kostnader godkänns som avdragsgilla.

1982/83:1184 av Kjell Mattsson m. fl. (c) yrkande 1
I motionen yrkas bl. a.

1. att riksdagen beslutar att det skattefria beloppet för uthyrning av
fastighet för fritidsändamål höjs till 8 000 kr.,

1982/83:1192 av Martin Olsson (c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring
syftande till att vid fastställande av folkpensionärers extra avdrag vid
beskattning värdet av bostadsrättslägenhet behandlas helt eller delvis lika
som villa vid förmögenhetsberäkningen.

1982/83:1728 av Kjell Johansson (fp)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts angående bostadsrätts förmögenhetsvärde vid
extra avdrag för folkpensionärer.

1982/83:1735 av Kjell Mattsson (c) och Göthe Knutson (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om översyn av beskattningen av andelsfritidshus.

Gällande bestämmelser

Inkomstberäkningen av en- och tvåfamilj sfastigheter sker i allmänhet
enligt en schablonmetod (24 § 2 mom. och 25 § 3 mom. kommunalskattelagen
1928:370 - KL). Denna metod innebär att man som intäkt endast skall
redovisa en viss procent av fastighetens taxeringsvärde enligt en progressiv
skala. Från detta belopp medges avdrag för ränteutgifter och tomträttsavgäld.
För den som själv är bosatt på fastigheten tillkommer dessutom ett s. k.

1 Riksdagen 1982/83. 6 sami. Nr 46

SkU 1982/83:46

extra avdrag på högst 1 UDO kr.

Det anförda gäller även villor som delvis används i ägarens rörelse. Vid
intäktsberäkningen minskar man i dessa fall taxeringsvärdet med den del som
belöper på rörelsen. Rörelsedelen av fastigheten ingår alltså inte i
villaschablonen, och kostnader för denna del av fastigheten får dras av i
rörelsen enligt de regler som gäller för detta inkomstslag.

Schablonmetoden skall användas om fastigheten uteslutande utnyttjas
såsom bostad åt ägaren - stadigvarande eller såsom sommarnöje - eller också
såsom stadigvarande bostad åt annan. Om fastigheten brukar användas även
för annat ändamål, t. ex. uthyrning åt sommargäster, blir schablonreglerna
tillämpliga endast om bruttointäkterna härav uppgår till mindre betydande
belopp. Om de årliga intäkterna av denna uthyrning överstiger 4 000 kr. och
också överstiger 2 % av fastighetens taxeringsvärde, skall inkomstberäkningen
ske enligt de vanliga regler som gäller för hyresfastigheter, vilket bl. a.
innebär att de faktiska intäkterna - dvs. erhållna hyror m. m. och
hyresvärdet för den egna bostaden - skall redovisas och att avdrag medges för
samtliga omkostnader för fastigheten.

Till grund för nuvarande regler ligger uppfattningen att merinkomster
genom uthyrning till sommargäster skall beskattas om uthyrningen sker
regelbundet och inte är av allför obetydlig omfattning. Som skäl härför har
bl. a. åberopats att sådan uthyrning oftast har en mer rörelsemässig prägel än
uthyrning till stadigvarande bostad. I detta sammanhang har också beaktats
att ägare till jordbruksfastigheter och flerfamiljshus alltid skall beskattas
även för intäkt genom uthyrning av sommarnöjen och att en obegränsad
skattefrihet för sådan verksamhet då det gäller villor inte skulle överensstämma
med kravet på en rättvis beskattning (prop. 1979/80:137, SkU
1979/80:50).

Beskattningsreglerna för bostadsrättsföreningar innebär att såsom intäkt
skall tas upp 3 % av fastighetens taxeringsvärde. På samma sätt som för
villorna medges avdrag endast för räntekostnader, tomträttsavgäld och
liknande.

I fråga om bostadsrättsföreningar, i första hand sådana med s. k. fördelade
lån, skall medlemmarna i viss utsträckning inkomstbeskattas för värdet av
den egna bostaden. Medlemmen skall såsom inkomst av kapital redovisa 4 %
av den del av bostadsrättens värde som överstiger 50 000 kr.

Regler med denna innebörd för medlemmarna infördes 1979 (prop.
1978/79:209, SkU 1979/80:11). Beloppsgränsen höjdes från 25 000 till 50 000
kr. år 1980 (prop. 1980/81:42, SkU 1980/81:11).

Värdet av egen bostad påverkar bl. a. den skattskyldiges möjligheter till
extra avdrag vid beskattningen. Riksskatteverkets anvisningar för folkpensionärer
(RSV Dt 1982:14) innebär bl. a. att det extra avdraget minskas om
förmögenheten överstiger 90 000 kr. för att helt försvinna om förmögenheten
uppgår till 150 000 kr. För den som är gift beräknas förmögenheten till
hälften av makarnas gemensamma förmögenhet.

SkU 1982/83:46

Som värde på en- eller tvåfamlijsfastigheter tas upp endast 10 % av
skillnaden mellan taxeringsvärdet och låneskulder i fastigheten.

Några motsvarande reduceringsregler finns inte i fråga om värdet på
bostadsrättsandelar. Detta värde skall tas upp till ett belopp som motsvarar
andelen i föreningens förmögenhet med utgångspunkt i taxeringsvärdet för
föreningens fastighet (4 § lagen 1947:577 om statlig förmögenhetsskatt,
prop. 1980/81:42, SkU 1980/81:11).

Utskottet

I motion 1179 begär Göte Jonsson (m) att reglerna om avdrag för kontor i
egen bostad ses över så att verkliga och skäliga kostnader godkänns som
avdragsgilla.

Av vad som anförs i motionen framgår att yrkandet i första hand avser
egenföretagarnas avdragsmöjligheter för kontorsrum i bostaden. Enligt
gällande regler är i princip samtliga omkostnader i en rörelse avdragsgilla vid
beskattningen, och detta gäller också kostnader för ett särskilt inrättat
kontor i egen bostad. De problem som uppkommer vid bedömningen av
avdrag för kontorsrum sammanhänger med att praxis i fråga om avdragsyrkanden
av detta slag är restriktiv och att svårigheter kan föreligga att prestera
en godtagbar utredning beträffande behovet av särskilt kontorsrum i
bostaden och kostnadernas omfattning. Frågan är enligt utskottets uppfattning
inte av sådan art att riksdagen nu bör begära en översyn av dessa regler.
Samtidigt kan framhållas att avdragsmöjligheterna i vissa fall kan utnyttjas
för att erhålla ej avsedda förmåner vid beskattningen, t. ex. om en företagare
hyr lokaler i en villa som tillhör hans make. Den hyra som utgår kan nämligen
vara avdragsgill för rörelseidkaren men behöver - om hyran inte överstiger
vissa belopp - inte tas upp som skattepliktig inkomst för maken.

En översyn av bostadspolitiken har nyligen påbörjats och omfattar bl. a.
skattefrågorna på detta område (Bo 1982:02, dir. 1982:94). Kommittén är
enligt vad som framgår av direktiven oförhindrad att ta upp sådana frågor
som utskottet nyss nämnt vid sin prövning av bostadsbeskattningen.
Utskottet vill inte utesluta att de i motionen berörda problemen därvid
kommer att uppmärksammas.

Med det anförda avstyrker utskottet motion 1179.

En annan fråga som berör villabeskattningen tas upp i motion 1174 av
Margit Gennser (m). Villaschablonen innebär bl. a. att avdrag i princip inte
får medges för andra omkostnader än för ränta på lånat kapital som har
nedlagts i fastigheten samt för tomträttsavgäld eller liknande. Motionären
anför att kostnaderna för avisering, låneuppläggning och liknande enligt
dessa regler inte är avdragsgilla i en villafastighet men däremot i en
hyresfastighet. Yrkandet i motionen går ut på att reglerna bör förenklas.

Utskottet kan vitsorda att inteckningskostnader och andra kostnader i

SkU 1982/83:46

samband med uppläggningen av ett lån i en villafastighet inte betraktas såsom
avdragsgilla vid taxeringen. Däremot torde kostnader för avisering av ränteinbetalningar
och amorteringar anses som avdragsgilla. Utskottet vill inte
bestrida att vissa typer av lånekostnader kan behandlas olika i skilda
förvärvskällor men anser att det f. n. inte finns något behov av att särskilt
reglera dessa tillämpningsfrågor. Det torde få ankomma på riksskatteverket
att lämna erforderlig information om innebörden av reglerna. Utskottet
avstyrker alltså motionen.

Olika frågor om beskattningen vid uthyrning av fastigheter för fritidsändamål
tas upp av Kjell Mattsson (c) i motion 1184. Det yrkande som
behandlas i detta betänkande innebär att den skattefria gränsen för
inkomster vid uthyrning av en- eller tvåfamiljsfastigheter för fritidsändamål -f. n. högst 4 000 kr. eller 2 % av fastighetens taxeringsvärde - i överensstämmelse
med att förslag från fritidsboendekommittén (SOU 1982:23) höjs
till 8 000 kr.

Till grund för nuvarande regler ligger uppfattningen att merinkomster
genom uthyrning till sommargäster skall beskattas om uthyrningen sker
regelbundet och inte är av allför obetydlig omfattning. Enligt utskottets
mening saknas tillräckliga skäl för att nu räkna upp gränsen för den skattefria
uthyrningen, som fastställdes till nuvarande belopp år 1980. Det bör
framhållas att villaschablonen ingår i den påbörjade översynen för bostadspolitiken
(dir. 1982:94) och att utredningen torde vara oförhindrad att pröva
denna fråga. Med det anförda avstyrker utskottet också detta motionsyrkande.

I motion 1735 yrkar Kjell Mattsson (c) och Göthe Knutson (m) att
beskattningen av andelsfritidshus ses över. Motionärerna framhåller att
beskattningen av fritidshus i form av bostadsrättsföreningar är hårdare än i
fråga om annat ägande. De begär en översyn av reglerna i syfte att jämställa
ägande i olika former vid beskattningen och att skapa möjligheter att bygga
upp reserver för framtida underhåll.

Som framgår av vad utskottet anfört ovan omfattar den pågående
översynen av bostadspolitiken bl. a. skattefrågor, och utskottet utgår från att
också de frågor som behandlas i motionen kommer att prövas av
utredningen. Utskottet finner att något särskilt uttalande härom inte
erfordras från riksdagens sida och avstyrker följaktligen motionen.

Förmögenhetsvärdet på egen bostad påverkar bl. a. folkpensionärernas
möjligheter till extra avdrag vid inkomstbeskattningen. I fråga om villafastigheter
gäller - som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen -förmånliga regler i detta hänseende av innebörd att värdet skall tas upp till
endast en tiondel av skillnaden mellan taxeringsvärdet och skulderna i
fastigheten.

De yrkanden som framställs i motionerna 1192 av Martin Olsson (c) och
1728 av Kjell Johansson (fp) syftar till att få enhetliga regler i angivet

SkU 1982/83:46

hänseende för villor och andelar i bostadsrättsföreningar.

Bakgrunden till att särskilda regler inte har genomförts också för
värderingen av andelar i en bostadsrättsförening är att dessa värden i
allmänhet tas upp till måttliga belopp. Värderingen utgår från taxeringsvärdet
på föreningens fastighet, och prisutvecklingen på hyreshus har i regel
varit förhållandevis lugn. Utskottet vill emellertid inte bestrida att reglerna
kan medföra problem om bostadsrättsföreningen består av enfamiljshus.
Enligt utskottets uppfattning bör detta problem lämpligen uppmärksammas i
den pågående översynen av bostadspolitiken i samband med utredningens
prövning av övriga frågor rörande beskattningen av bostadsrättsföreningarna
och deras medlemmar. Med det anförda torde syftet med motionerna vara
i huvudsak tillgodosett. Utskottet anser att någon särskild åtgärd inte f. n.
påkallas med anledning av motionerna och avstyrker således desamma.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motion 1982/82:1179,

2. att riksdagen avslår motion 1982/83:1174,

3. att riksdagen avslår motion 1982/83:1184 yrkande 1,

4. att riksdagen avslår motion 1982/83:1735,

5. att riksdagen avslår motionerna 1982/83:1192 och 1982/
83:1728.

Stockholm den 26 april 1983

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m)*, Stig Josefson (c),
Rune Carlstein (s), Olle Westberg (s). Hagar Normark (s), Bo Lundgren
(m), Ingemar Hallenius (c)*, Bo Forslund (s)*, Egon Jacobsson (s), Karl
Björzén (m), Anita Johansson (s), Anna Lindh (s), Ewy Möller (m) och Kjell
Johansson (fp).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

Knut Wachtmeister, Bo Lundgren, Karl Björzén och Ewy Möller,
(samtliga m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 4 med ”Till grund”
och slutar med ”detta motionsyrkande” bort ha följande lydelse.

SkU 1982/83:46

Det är enligt utskottets mening viktigt att förbättra förutsättningarna för
att allt fler skall kunna få möjlighet till vistelse i fritidshus. Ett hinder för en
ökad uthyrning av fritidshus är de skattebestämmelser som finns i dag. De
bör därför, som bl. a. fritidsboendekommittén föreslagit (SOU 1982:23
s. 86), lindras så att intäkter av uthyrning av fritidshus inte beskattas förrän
de överstiger 8 000 kr.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1982/83:1184 yrkande 1.

dels att utskottet i mom. 3 bort hemställa

3. att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1184 yrkande 1
antar följande

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 6 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Anvisningar

till 24 §

6. Bestämmelserna i 24 § 2 mom. första och andra styckena om särskild
intäktsberäkning tillämpas även om fastigheten eller fastighetsdelen, förutom
utrymmen för bostad åt en eller två familjer, innehåller något enstaka
rum för uthyrning eller i ringa omfattning kan användas för annat ändamål än
som bostad.

Till fastighet, som avses i 24 § 2 mom., hänförs även fastighet som används
endast viss del av året eller tillfälligt, såsom sommarvilla, sportstuga eller
jaktstuga, eller som utan att användas står till ägarens förfogande.

Genom regeln i 24 § 2 mom. sista Genom regeln i 24 § 2 mom. sista
stycket första punkten undantas, stycket första punkten undantas.

under de förutsättningar som anges
där, från tillämpning av bestämmelserna
i 2 mom. första och andra
styckena exempelvis fastigheter som
under somrarna brukar hyras ut till
sommargäster men i övrigt bebos av
ägarna, sommarstugor som regelbundet
hyrs ut under somrarna,
fastigheter som till viss del upplåts
för upplagsplats, för rörelse eller
dylikt samt fastigheter som utnyttjas
för odling eller tillgodogörande av
alster eller naturtillgångar från fastigheten.
En fastighet bör anses i
endast ringa omfattning utnyttjad
för sådant ändamål, som avses här,
om den årliga bruttointäkt som för -

SkU 1982/83:46

Föreslagen lydelse

värvas därvid uppgår till högst 8 000
kronor eller överstiger detta belopp
men inte 2 procent av fastighetens
taxeringsvärde. I den bruttointäkt,
som det här är fråga om, skall dock
inte räknas in intäkt på grund av del i
samfällighet.

Frågan huruvida fastighet skall anses inrättad till bostad åt högst två
familjer skall bedömas med hänsyn till de förhållanden, som rådde vid
beskattningsårets utgång.

Nuvarande lydelse

värvas därvid uppgår till högst 4 000
kronor eller överstiger detta belopp
men inte 2 procent av fastighetens
taxeringsvärde. I den bruttointäkt,
som det här är fråga om, skall dock
inte räknas in intäkt på grund av del i
samfällighet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas första gången i
fråga om 1985 års taxering.

Särskilt yttrande

Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Ingemar
Hallenius (c), Karl Björzén (m), Ewy Möller (m) och Kjell Johansson (fp)
anför följande.

Reglerna för avtrappning av pensionärernas extra avdrag bör enligt vår
mening ändras så att värdet av andelar i bostadsrättsföreningar, på sätt som
gäller för bl. a. villafastigheter, tas upp till ett reducerat värde.

Värdet av andelar i bostadsrättsföreningar är emellertid ofta lägre än
värdet av motsvarande villafastigheter. Det kan därför vara rimligt att värdet
av andelar i bostadsrättsföreningar reduceras i mindre grad. Särskild hänsyn
måste dock tas om bostadsrättsföreningen består av enfamiljshus.

Med hänsyn till att dessa frågor bör ingå i uppdraget om en översyn av
bostadspolitiken avstår vi emellertid från att nu yrka bifall till motionerna
1192 och 1728.