SkU 1982/83:35

Skatteutskottets betänkande
1982/83:35

om vissa företagsskattefrågor m. m.
Ärendet

I detta betänkande behandlas 25 motioner, som alla har det gemensamt att
de, direkt eller indirekt, anknyter till företagsbeskattningen. Bland frågor
som tas upp i motionerna kan nämnas
överlåtelse mot engångsersättning av rätt till uppfinning,
kapitalbeskattning av arbetande kapital,
beskattningen av aktieköp mellan företag,

användningen av investeringsfonder, investeringsreserver och s. k. fartygsfonder,

stöd till kultur och forskning,
avdrag för representation,

lön till barn samt förlustavdrag i handels- och kommanditbolag.

I ärendet har avlämnats sju reservationer varav tre gemensamma för m, c
och fp, fyra från m samt fyra särskilda yttranden, två från m och ett från
vardera c och fp.

Motionerna

1982/83:177 av Nic Grönvall (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om en utredning
om möjligheterna att förändra bestämmelserna om användningen av
investeringsfonder för nyanskaffning av fartyg.

1982/83:270 av Anita Bråkenhielm m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till
sådan ändring i kommunalskattelagen att det i kommunalskattelagen
inskrivs att enskilda vårdhem som utnyttjas av samhället får göra ett årligt
värdeminskningsavdrag - enligt avskrivningsplan - på sina byggnader med
5%.

1982/83:367 av Hugo Hegeland (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
lagen om allmän investeringsfond samt i lagen om allmän investeringsreserv
så att investering i marknadsföring också medges.

1982/83:368 av Marianne Karlsson (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att punkt 1 av anvisningarna till
28 § kommunalskattelagen skall erhålla följande ändrade lydelse:

1 Riksdagen 1982/83. 6 sami. Nr 35

SkU 1982/83:35

2

Anvisningar

till 28 §. 1 mom. Till intäkt renskötsel.

Till intäkt tillgångar (jfr punkterna 7 och 16 av anvisningarna till

29 §). Till intäkt av rörelse hänföres även intäkt vid avyttring av patenträtt
eller liknande tidsbegränsad rättighet, i den mån den antingen förvärvats
genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, eller ingått i en av säljaren
bedriven rörelse. Till intäkt av rörelse hänföres även intäkt vid avyttring av

fartyg m. m.

Skattskyldig föreligga.

Utskiftar utskiftningen.

1982/83:369 av Bengt Silfverstrand (s) och Hans Pettersson i Helsingborg

(•)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär en ändring av
beskattningsreglerna för handels- och kommanditbolag i enlighet med vad
som anförts i motionen.

1982/83:539 av Anita Modin (s)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag att
investeringar i hotell- och restaurangbyggnader i nu berört hänseende skall
likställas med investeringar i industribyggnader.

1982/83:541 av Karl-Eric Norrby (c) och Sigrid Danielsson (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar begära att regeringen låter utreda
frågan om beskattning av inkomster från förslagsställare inom företag.

1982/83:864 av Rolf Andersson (c)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts i motionen angående lättnader i förmögenhetsbeskattningen
av kapital som arbetar i mindre och medelstora företag.

1982/83:866 av Tommy Franzén (vpk) och Lars-Ove Hagberg (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att slopa rätten till avdrag vid
beskattning för skadestånd i samband med brott mot arbetsrättsliga lagar
eller avtal.

1982/83:869 av Agne Hansson (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar anhålla hos regeringen om
åtgärder så att skattereglerna kan ändras i enlighet med motionens syfte.

1982/83:877 av Sten Sture Paterson (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär att gällande
betalningsregler ändras så att rätt ges till årlig skattefri avsättning med valfria
uttag i samband med underhåll av hyresfastigheter i enskild ägo.

1982/83:884 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att en avgift skall uttas med 10 %
på den summa ett företag utnyttjar av riksbanken beviljat tillstånd till
utlandsinvestering från den 1 juli 1983.

SkU 1982/83:35

3

1982/83:885 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att slopa avdragsrätten för
representationskostnader.

1982/83:1168 av Sten Svensson (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till
ändring i lagen om inbetalning på särskilt investeringskonto i enlighet med
vad som förordas i motionen.

1982/83:1171 av Sivert Andersson m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär en skärpning av
skattereglerna vid köp av aktier mellan företagen.

1982/83:1181 av Marianne Karlsson (c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning som syftar
till att skattesystemets utformning blir likvärdig oavsett ägarform.

1982/83:1190 av Hans Nyhage m. fl. (m, fp)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om att regeringen
utreder frågan om möjligheterna att medge avdragsrätt för premier till s.k.
kompanjonförsäkringar.

1982/83:1199 av Sten Svensson (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om stimulans av enskilt stöd till kulturlivet.

1982/83:1200 av Sten Svensson m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag i
enlighet med vad som i motionen anförts angående avsevärt reducerad
förmögenhetsskatt på kapital som arbetar i familjeföretag alternativt ett
slopande av förmögenhetsskatt på kapital som arbetar i familjeföretag.

1982/83:1203 av Knut Wachtmeister m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att kostnader för upprättande av
allmän och särskild självdeklaration med bilagor skall vara avdragsgilla för
rörelseidkare.

1982/83:1591 av Ulf Adelsohn m. fl. (m)

I motionen, som hänvisar till motion 1588, yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag på en förändring av
skattelagstiftningen så att utländska forskare knutna till industrin jämställs
med utländska forskare vid universitet och högskolor,

2. att riksdagen beslutar ändra förmögenhets-, gåvo- och arvsbeskattningen
på arbetande kapital i icke börsnoterade företag i enlighet med vad som i
motionen anförts,

3. att riksdagen beslutar att avdrag med 70 % för aktieutdelning i icke
börsnoterade företag skall medges oavsett aktiekapitalets storlek,

1* Riksdagen 1982/83. 6 sami. Nr 35

SkU 1982/83:35

4

4. att riksdagen hos regeringen begären översyn av nuvarande system för
bosättningsbegrepp i enlighet med vad som i motionen anförts,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nya regler för beskattning
av utlandsarbetande personal.

1982/83:1616 av Ola Ullsten m. fl. (fp)

I motionen, som hänvisar till motion 1615, yrkas

1. att riksdagen uttalar att avdraget för företagens forsknings- och
utvecklingskostnader skall bibehållas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om att det i mindre företag arbetande kapitalet inte bör
förmögenhetsbeskattas.

1982/83:1866 av Nils Åsling (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar begära att regeringen tar sådana
initiativ att förverkligandet av projekten med elkrafts- och flygmuseer i
anslutning till Tekniska museet i Stockholm kan förverkligas utan onödig
tidsutdräkt.

1982/83:2108 av Ulf Adelsohn m. fl. (m)
såvitt avser yrkandena

4. att riksdagen - med hänvisning till motion 2107 - avskaffar den införda
allmänna löneavgiften på 2 %.

7. att riksdagen upphäver lag om skatt på viss elektrisk kraft fr. o. m. den 1
januari 1983.

1982/83:2134 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c)
såvitt avser yrkandena

1. att riksdagen - med hänvisning till motion 2132 - som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om

b) skattereglerna för småföretag,

c) att samma regler, vad avser avdrag för kostnader för pensionsförsäkring,
skall gälla för egenföretagare som för anställda,

2. att riksdagen som sin mening uttalar att ett avgiftsfritt belopp i botten av
egenföretagarinkomsten bör införas.

Gällande bestämmelser

Överlåtelse av upphovsrätt till uppfinning

Ursprungligen beskattades endast försäljning av tillgångar som en
rörelseidkare förde handel med eller tillverkade som intäkt av rörelse. Vinst
vid försäljning av andra tillgångar beskattades enligt realisationsvinstreglerna
även om tillgångarna använts i rörelsen. Överlåtelse av exempelvis
goodwill och hyresrätt utgjorde heller inte skattepliktig intäkt av rörelse.
Inkomstbegreppet har emellertid under årens lopp utvidgats på så sätt, att ett

SkU 1982/83:35

5

flertal typer av intäkter, som vid tillkomsten av kommunalskattelagen inte
räknades som yrkesmässig avyttring, numera utgör skattepliktig intäkt av
rörelse. Enligt nu gällande regler utgör intäkt vid avyttring av anläggningstillgångar
alltid intäkt av rörelse utom när det gäller fastigheter. Vid
försäljning av fastighet som varit anläggningstillgång i rörelse utgör dock den
del av köpeskillingen som belöper på fastighetsdelar som fått avskrivas enligt
de regler som gäller för inventarier skattepliktig intäkt av rörelse.

Till intäkt av rörelse hänförs samtliga intäkter i penningar eller varor som
influtit i rörelsen. Detta innebär att intäkten skall vara av sådan beskaffenhet
att den normalt är att räkna med och ingår som ett led i den förvärvsverksamhet
det gäller. Hit räknas inflytande betalning för varor eller produkter
som den skattskyldige för i handel eller tillverkar. Däremot räknas inte hit
vad som kan inflyta vid sidan av rörelsen eller utanför vad som normalt är att
anse som driftinkomst.

Till intäkt av rörelse hänförs också intäkt vid avyttring av patenträtt eller
liknande tidsbegränsad rättighet. Om en sådan rättighet inte utgör lagertillgång
i rörelse skall den i beskattningshänseende behandlas enligt de regler
som gäller för inventarier. Hela försäljningsintäkten - med avräkning för
oavskrivet värde - skall alltså beskattas oavsett tiden för innehavet.
Engångsersättning skall tas till beskattning på en gång, medan ersättning i
form av royalty beskattas efter hand som den uppbärs.

Regeringsrätten har i dom den 20 februari 1981 (RÅ 811:3) i mål avseende
förhandsbesked förklarat att dödsbos avyttring av förlagsrätt för all framtid
till verk, vilkas utgivning reglerats i ett förlagsavtal, som en avliden författare
själv ingått, skall behandlas enligt reglerna för beskattning av realisationsvinst.

Kapitalbeskattning

T. o. m. 1971 års taxering gjordes ingen skillnad vid förmögenhetsbeskattningen
mellan å ena sidan tillgångar och skulder nedlagda i rörelse eller
jordbruk och å andra sidan övriga tillgångar och skulder.

Genom lagstiftning 1970 infördes med verkan fr. o. m. 1972 års taxering
provisoriska regler för beskattning av s. k. arbetande kapital i vissa slag av
familjeföretag. Dessa skattelättnader motiverades främst av att kapitalet, så
länge det arbetar i företaget, inte på samma sätt som andra tillgångar är
omedelbart tillgängligt för ägarens privata konsumtion. Reglerna var
emellertid förknippade med en rad villkor som måste uppfyllas för att få
tillämpas.

Dessa bestämmelser innebar emellertid att många företag inte kunde få del
av den lindrade förmögenhetsbeskattningen. För att mera allmänt kunna
tillgodose syftet med de provisoriska bestämmelserna ersattes dessa 1974 och
1977 med nya regler.

SkU 1982/83:35

6

De bestämmelser som gällde fr. o. m. 1979 års taxering innebar att det
enligt särskilda regler framräknade substansvärdet av förmögenhet som lagts
ned i jordbruk eller rörelse skulle reduceras till 30 % av det värde varmed
tillgångarna översteg beloppet av skulder och andra avgående poster. Rätten
till reducering var emellertid begränsad enligt en särskild spärregel, detta för
att förhindra att lättnadsreglema skulle stimulera till passivt ägande i
jordbruksfastighet och till annan spekulation i fastigheter. Spärregeln
innebar att förmögenhetsvärdet av förvärvskällan inte fick tas upp till lägre
belopp än vad som svarade mot värdet av ägaren tillhöriga fastigheter i
verksamheten minskat med de skulder som belöpte på fastigheterna.
Spärregeln var sålunda tillämplig bara i en förvärvskälla där fastighet fanns. -Genom riksdagsbeslut på våren 1981 avskaffades spärregeln med verkan
fr. o. m. 1982 års taxering. Slopandet kompletterades med en bestämmelse
av innebörd att som tillgångar i rörelse endast skall räknas sådana
bostadsbyggnader som används som personalbostäder. Vidare skall vissa
fastigheter -trots att de inte utgör rörelsetillgångar i skatterättslig mening
-anses som en särskild förvärvskälla inom inkomstslaget rörelse och således
behandlas enligt reglerna för företagsförmögenhet. Det gäller egendom som
ingår antingen i en industrienhet avseende täktmark - i förekommande fall
också industribyggnad på sådan mark - eller i en exploateringsenhet.

I samband med att skatteutskottet förra våren behandlade en proposition
med förslag om avdrag för aktieutdelning i icke börsnoterade företag anförde
utskottets socialdemokrater -som f. ö. avstyrkt förslaget om spärregelns
avskaffande - i ett särskilt yttrande bl. a. följande (SkU 1981/82:65).

Under senare år har gjorts genomgripande ändringar av inkomst- och
förmögenhetsbeskattningen, av vilka åtskilliga varit ägnade att väsentligt
förbättra företagens likviditet. Framtida lättnader i beskattningen av
företagsförmögenhet bör enligt vår uppfattning inte ske utan mycket tungt
vägande skäl. Redan i dag gäller regler som de facto medför att betydande
delar av företagskapitalet inte blir föremål för någon förmögenhetsskatt. Vi
vill i sammanhanget särskilt erinra om de bestämmelser om reducering av
substansvärdet av i jordbruk eller rörelse nedlagd förmögenhet som antogs
av riksdagen 1977 och som numera - efter författningsändring 1981 - torde
innebära att även betydande passiva förmögenhetsinnehav undgår beskattning.
Vi vill särskilt understryka att de förmögenhetsskattelättnader som nu
föreslås i propositionen och som kan antas även framdeles komma att
aktualiseras av de borgerliga partierna kommer inte bara små och medelstora
utan samtliga icke börsnoterade företag till godo. En ökad omfördelning av
skattebördan från företag till enskilda kan leda till konsekvenser som från
fördelnings- och rättvisesynpunkt ter sig utmanande.

Med det anförda har vi velat markera att vi i princip anser förmögenhetsskatten
vara ett olämpligt näringspolitiskt instrument. Ansträngningarna
måste i stället inriktas på en så långt möjligt likformig värdering av
förmögenhetstillgångar oavsett hur de är placerade. Eljest skapar man
betydande orättvisor mellan olika förmögenhetsägare men också mellan
företagare och anställda.

SkU 1982/83:35

7

Aktieutdelning i icke börsnoterade företag

Lindringen i dubbelbeskattningen av utdelad vinst i icke börsnoterade
aktiebolag skall enligt bestämmelser, som antogs av riksdagen förra våren
(prop. 1981/82:191, SkU 65, SFS 1982:336) och som är tillämpliga första
gången vid 1984 års taxering, ske genom att aktiebolag, vars huvudsakliga
verksamhet avser rörelse, jordbruk eller skogsbruk, erhåller ett avdrag för
aktieutdelning. För avdraget skall gälla såväl en absolut som en relativ
beloppsspärr. Spärrarna har satts vid 700 000 kr. resp. 15% av aktiekapitalet.
För att utdelningsavdraget från skatte- och avgiftssynpunkt skall bli ungefär
lika högt belastat som en löneutbetalning har avdraget vidare begränsats till
70% av aktieutdelningen. Syftet med avdraget är att underlätta de mindre
och medelstora företagens försörjning med riskkapital.

Aktieköp mellan företag m. m.

Olika regler gäller för aktier som innehafts mindre än 2 år (nya aktier) och
för aktier som innehafts 2 år eller mera (äldre aktier).

För aktier innehavda mindre än två år gäller att hela vinsten skall tas till
beskattning. För aktier som innehafts två år eller mer gäller att 40% av
vinsten tas till beskattning.

Från sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst (på äldre
aktier) under ett beskattningsår minskat med förlust samma år på äldre aktier
får skattskyldig göra avdrag med 3 000 kr. Avdraget får dock inte överstiga
beloppet av skattepliktig realisationsvinst minskat med eventuell realisationsförlust.

Om tillämpningen av dessa regler kan antas hindra strukturrationalisering
som är önskvärd från allmän synpunkt, kan regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer medge befrielse från skatt helt eller delvis. Framställning
härom skall göras av företag, som berörs av strukturrationaliseringen,
senast den dag avyttringen sker.

Vinst, som uppkommer när aktie i aktiebolag eller andel i handelsbolag,
ekonomisk förening eller utländskt bolag överlåts mellan sådana företag
inom samma koncern, är undantagen från skatteplikt, om moderföretaget i
koncernen är aktiebolag eller ekonomisk förening och om den överlåtna
aktien eller andelen innehas som ett led i annan verksamhet inom koncernen
än förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan därmed likartad lös
egendom. I dessa fall skall den överlåtna aktien eller andelen anses förvärvad
av det övertagande företaget vid den tidpunkt och för den anskaffningskostnad
som gällt för det överlåtande företaget. Sker överlåtelsen till utländskt
företag får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge
befrielse från realisationsvinstbeskattningen. Ansökan om befrielse skall
göras av det överlåtande företaget senast den dag överlåtelsen sker. Regeln
gäller inte om s. k. intern aktieförsäljning enligt 35 § 3 mom. nionde stycket
KL föreligger.

1 * * Riksdagen 1982 /83. 6 sami. Nr 35

SkU 1982/83:35

8

Bestämmelserna om intern aktieöverlåtelse innebär att den som överlåter
aktier eller andelar i ett fåmansföretag (aktiebolag, handelsbolag och
ekonomisk förening) till ett annat fåmansföretag, där samma person eller
honom närstående person direkt eller genom förmedling av annan juridisk
person äger aktier eller andelar, skall beskattas för hela köpeskillingen för
aktierna såsom för realisationsvinst. Likställt med innehav av aktier eller
andelar i det köpande bolaget skall anses innehav inom två år efter
avyttringen av aktier eller andelar i detta eller i annat fåmansföretag som
förvärvat större delen av tillgångarna i något av fåmansföretagen.

Beskattningen av uppfinningar m. m.

Enligt gällande bestämmelser anses ett beskattningsår i princip utgöra en
sluten enhet, vilket innebär att intäkter som är att hänföra till ett visst
beskattningsår skall, efter avdrag av de utgifter som belöper sig på samma
tid, beskattas det året. Den skattskyldige har emellertid inom ramen för
gällande bestämmelser vissa möjligheter till resultatutjämning.

För uppfinnare gäller fr. o. m. 1982 års taxering ett nytt utjämningssystem
enligt lagen (1982:2) om uppfinnarkonto. Reglerna innebär att en uppfinnare,
som ett visst år har haft en ovanligt hög inkomst av uppfinnarverksamheten,
kan fördela beskattningen av en del av inkomsten på de
närmast följande sex beskattningsåren. Detta uppnås genom att uppfinnaren
får avdrag för de medel som betalas in på ett särskilt bankkonto (uppfinnarkonto).
Medlen beskattas efterhand som de betalas ut från banken, dock
senast efter sex år. För att systemet skall tillämpas förutsätts att inkomsterna
av uppfinningen i beskattningshänseende skall redovisas som inkomst av
rörelse.

En annan möjlighet till resultatutjämning ger lagen (1951:763) om
beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst. Enligt den lagen
får fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser - alltså sådana skattskyldiga
för vilka den statliga inkomstskatten är progressiv - beräkna skatten som
om inkomsten fördelats lika på det antal år som den hänför sig till, dock högst
tio.

Enligt lagen (1960:63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för
inkomst får en skattskyldig som ett år har haft ett underskott, som inte
skattemässigt har kunnat avräknas mot ett överskott i en annan förvärvskälla
samma år, utnyttja underskottet som förlustavdrag vid taxeringen något av
de sex följande åren. En förutsättning härför är att den skattskyldige har varit
skyldig att deklarera för förluståret.

För att kostnaderna i samband med uppfinnande skall vara avdragsgilla
krävs att verksamheten utgör en förvärvskälla eller ingår som ett led i en
annan förvärvsverksamhet. Om verksamheten inte har lämnat intäkter eller
om utgifterna normalt överstiger intäkterna, torde den vanligtvis bedömas
som hobbyverksamhet. Kostnaderna är i så fall inte avdragsgilla och kan inte

SkU 1982/83:35

9

utnyttjas för underskottsavdrag samma år som de uppkommit eller som
förlustavdrag ett senare år.

Om en anställd har fått en extrainkomst i form av engångsersättning,
belöning e. d. för ett förslag eller någon gjord förbättring, beskattas
inkomsten tillsammans med övrig lön som inkomst av tjänst. Det kan nämnas
att reglerna om ackumulerad inkomst kan vara tillämpliga på sådana
extrainkomster.

Frågor om åtgärder på skatteområdet för att stimulera uppfinnar- och
förslagsverksamhet behandlades av riksdagen första gången 1980.1 enlighet
med skatteutskottets hemställan i betänkandet SkU 1979/80:25 begärde
riksdagen att frågan om möjligheter för uppfinnare att utjämna inkomster
mellan olika beskattningsår skulle prövas med förtur av kulturskattekommittén.
Numera finns också, som redan nämnts, möjligheter att i förvärvskällan
rörelse avsätta medel till ett uppfinnarkonto.

Även frågan om beskattning av förslagsersättningar prövas av kulturskattekommittén.
Kommittén har enligt vad utskottet erfarit i en skrivelse till
arbetsgivarverket, statsföretagens förhandlingsorganisation, kommun- och
landstingsförbunden, SAF, LO, TCO och SACO/SR framhållit att den vid
ett sammanträffande med representanter för dessa organisationer kunde
försöka att närmare utveckla vad som synes vara förutsättningar för en
eventuell lagstiftning i ämnet, förutsättningar som enligt kommittén sedan
fick förverkligas i kollektivavtalets form.

Slutligen kan nämnas att riksdagen i mars 1981 (SkU 1980/81:25) med
anledning av en motion i ämnet begärde en utredning av frågan om
etableringskonto för blivande egenföretagare med motiveringen att sådana
konton kunde tänkas underlätta en strukturomvandling i näringslivet och
åstadkomma attitydförändringar till företagandet. Kostnader för framtagande
av uppfinningar och andra utgifter i samband med etablering prövas
numera också av företagsskattekommittén.

Skatt på viss elkraft

Riksdagen antog hösten 1982 en lag om skatt på viss elektrisk kraft (prop.
1982/83:50 bilaga 2.1, SkU 15, SFS 1982:1201). Skatten utgår med 2 öre per
kWh. För kraft som produceras i anläggningar som tagits i drift efter 1977
utgår ingen skatt. Har kraftverket tagits i bruk under åren 1973-1977 utgår
skatt med 1 öre per kWh. - Syftet med den nya skatten är att övervinster i
äldre kraftverk snabbt skall komma samhället till del.

Riksdagsbeslutet om elskatten var inte enhälligt. Alla de borgerliga
partierna avstyrkte förslaget med hänvisning bl. a. till att skatten var en ren
produktionsskatt som slog lika hårt mot alla företag, att den skulle få
negativa konsekvenser för investeringsvilja och sysselsättning och att den
inte på ett rättvist sätt belastade de övervinster man ville komma åt.

SkU 1982/83:35

10

Centern angav för sin del vissa riktlinjer för hur en skatt på vattenkraft
borde vara beskaffad. Enligt dessa borde de små vattenkraftverken vara
generellt undantagna från skattskyldighet. Dispensmöjligheter borde skapas
för företag som använde stora mängder egen vattenkraft i energikrävande
framställningsprocesser.

Skatten borde utformas så att dess storlek i princip anpassades till den
faktiska lönsamheten i vattenkraftsproduktionen. Den borde vidare inte
vara konstruerad så att den begränsade intresset för t. ex. upprustning eller
effektivisering av gamla kraftverk.

Investeringsfond för avyttrat fartyg

Intäkt genom avyttring av fartyg, som utgjort inventarium i skattskyldigs
rörelse, utgör i sin helhet skattepliktig intäkt. Eftersom en avyttring särskilt
för mindre rederier kan medföra en mycket kännbar skattebelastning och för
att underlätta ersättningsanskaffning har införts en möjlighet att, med rätt till
avdrag vid beskattningen, avsätta medel till en särskild investeringsfond för
avyttrat fartyg (s. k. fartygsfond).

Som förutsättning för avdrag gäller att den skattskyldige till länsstyrelsen
skall ha överlämnat en särskild garantiförbindelse, i normalfallet uppgående
till minst hälften av det avsatta beloppet. Avdraget får inte överstiga den
ersättning som den skattskyldige erhållit för avyttrat fartyg och som
redovisats som intäkt av rörelse. Avdraget får i princip inte heller överstiga
dubbla det belopp för vilket bankgaranti ställts.

Fartygsfond får tas i anspråk för avskrivning av under beskattningsåret
anskaffat fartyg. Härvid skall avskrivningsunderlaget för det nya fartyget
bestämmas till anskaffningskostnaden för det nya fartyget minskad med det
ianspråktagna fondbeloppet. Medlen måste tas i anspråk för avskrivning på
det första efter avsättningen anskaffade fartyget.

Har medel som avsatts till fartygsfond helt eller delvis kunnat tas i anspråk
men så inte skett, skall avsatta medel - till den del de kunnat utnyttjas -återföras till beskattning.

Vidare skall till fartygsfond avsatta medel återföras till beskattning till den
del de inte använts för sitt ändamål senast under tredje taxeringsåret efter det
taxeringsår då avdrag för avsättning medgetts. RSV kan i särskilda fall medge
anstånd med fondmedlens användning ytterligare högst tre år.

Allmän investeringsfond och allmän investeringsreserv

Vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse har
svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening och svensk sparbank rätt till
avdrag för belopp som i räkenskaperna avsatts till allmän investeringsfond.
Enskilda rörelseidkare och jordbrukare har en motsvarande rätt till avdrag
för avsättning till allmän investeringsreserv.

SkU 1982/83:35

11

Såväl investeringsfond som investeringsreserv får tas i anspråk för vissa
särskilt angivna ändamål, avseende företrädesvis kostnader för investeringar
i byggnader, markanläggningar och inventarier. Bland andra ändamål för
vilka medel ur de båda fonderna får användas kan nämnas marknadsföring
utomlands av varor som tillverkas här i riket.

En motion med yrkande att allmän investeringsfond skulle få tas i anspråk
för att bestrida även kostnader för marknadsföring här i riket avvisades av
riksdagen förra våren på utskottets hemställan med den motiveringen (SkU
1981/82:65) att rätten att använda fondmedlen för marknadsföring utomlands
tillkommit därför att sådan marknadsföring ofta medförde särskilda
finansiella påfrestningar. Några skäl att medge frisläpp för vid taxeringen
avdragsgilla kostnader för marknadsföring i Sverige ansågs däremot inte
föreligga.

Särskilt investeringskonto

Riksdagen antog i höstas en lag om skyldighet i vissa fall för svenskt
aktiebolag, svensk ekonomisk förening och svensk sparbank att betala in
medel på ett räntelöst konto i riksbanken (särskilt investeringskonto).
Inbetalningen är avdragsgill om motsvarande belopp avsätts till en särskild
investeringsfond. Fonden får tas i anspråk för bl. a. investeringar i
byggnader, markanläggningar och inventarier. Den får också användas för
utbildning av arbetstagare hos företaget samt för marknadsföring utomlands.

Regeringen kan, om det finns synnerliga skäl, medge befrielse helt eller
delvis från skyldigheten att betala in medel.

På kontot innestående medel är spärrade i två år. Utbetalning av
fondmedel för investeringar m. m. får dock ske redan efter utgången av juni
månad det år då den mot inbetalningen svarande avsättningen har prövats vid
taxeringen i första instans.

Lagstiftningen om särskilt investeringskonto är tidsbegränsad. Inbetalningsskyldigheten
avser årsvinster under det beskattningsår för vilket
taxering i första instans skall ske år 1984 eller - om företaget på grund av
förlängning av räkenskapsåret inte skall taxeras detta år - år 1985.

Särskilt investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten

Enligt en lag som antogs av riksdagen i december 1978 är fysiska eller
juridiska personer som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk berättigade
till avdrag för vissa byggnadsarbeten. Avdraget utgör 10% av kostnaden för
arbeten på byggnad (20 % för täckdikning). Lagens tillämplighet har
förlängts vid två tillfällen och gäller f. n. (prop. 1982/83:50 bilaga 2.1, SkU
15, SFS 1982:1186) arbeten som igångsatts under perioden den 1 november
1980- den 31 oktober 1983 samt sådana utgifter för ny-, till- eller ombyggnad

SkU 1982/83:35

12

samt täckdikning, vilka hänför sig till perioden den 1 november 1980- den 31
mars 1984.

För vissa slag av byggnadsarbeten medges inte avdrag. Det gäller bl. a.
lokaler avsedda för bostadsändamål, bensinstationer, parkeringshus,
butiks-, kontors-, bank-, hotell- eller restauranglokaler samt samlings- eller
nöjeslokaler.

I samband med riksdagsbeslutet 1978 behandlade skatteutskottet ett
motionsyrkande att även hotell och restauranger skulle omfattas av
bestämmelserna. Skatteutskottet ansåg inte att det fanns tillräckliga skäl att
behandla hotell- och restauranglokaler på annat sätt än andra byggnader för
jämförliga ändamål som inte heller omfattades av lagstiftningen och
avstyrkte därför motionen. - Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Reparationsfond

För enskilt ägda hyresfastigheter gäller som huvudregel att kostnaderna
för underhåll och reparationer är omedelbart avdragsgilla. Till underhåll
räknas förutom löpande underhåll även åtgärder i det periodiska underhållet.
Efter den skattskyldiges fria val kan större kostnader för underhåll få
fördelas på tre år, i vissa fall fler.

Kostnader för ny-, till- och ombyggnadsåtgärder får dras av i form av årliga
värdeminskningsavdrag. Avdraget uppgår till 1,5 % för stenbyggnader och
1,75 % för trähus. För teknisk utrustning tillämpas högre tal, 5-10 %. Så är
fallet beträffande värmepannor, fläktar, hissar och sopanläggningar.

För fastigheter som ägs av allmännyttiga bostadsföretag, liksom för
bostadsrättsföreningar, tillämpas en schablonbeskattning. Som intäkt skall
redovisas 3 % av taxeringsvärdet. Avdrag medges i huvudsak bara för räntekostnader.

Några bestämmelser om resultatutjämning genom kontoavsättning finns
inte i förvärvskällan annan fastighet.

Frågan om införande av en kontometod för reparationskostnader har
tidigare prövats av riksdagen i olika sammanhang men avvisats bl. a. med
hänvisning till underhållsfondens utredningsarbete (jfr SkU 1979/80:25).

Underhållsfondsutredningen har i ett betänkande (SOU 1982:65) Återinvestera
i bostäder, avlämnat i januari i år, tagit upp frågan om fondavsättningar
i enskilt ägda hyresfastigheter. Utredningen har inte lämnat något
konkret förslag men menar att avsättningar till bundna fonder har fördelar
från bl. a. kontrollsynpunkt men också därigenom att medlen kan förbli
intakta om fastigheten byter ägare.

Frågan om reservering för framtida utgifter ligger inom bidragsskattekommitténs
utredningsuppdrag (jfr. Dir. 1979:115).

SkU 1982/83:35

13

Värdeminskning av byggnad

Avdrag för årlig värdeminskning av byggnad beräknas enligt avskrivningsplan
till viss procent av anskaffningsvärdet. Procentsatsen för värdeminskningsavdraget
bestäms efter den tid byggnaden anses kunna utnyttjas. Vid
denna bedömning skall tas hänsyn också till sådana omständigheter som att
byggnadens ekonomiska varaktighetstid kan antas komma att röna inflytande
av framtida rationaliseringar, förändringar med hänsyn till teknikens
utveckling m. m. Är på grund av särskilda andra omständigheter byggnadens
värde för rörelsen begränsat till förhållandevis kort tid, skall hänsyn tas också
härtill.

Utrangeras eller rivs en byggnad som använts i rörelse får avdrag ske för
vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet i den mån detta belopp
överstiger vad som influtit vid avyttring av byggnadsmaterialier o. d. i
samband med utrangeringen eller rivningen.

RSV har utfärdat anvisningar om de procentsatser som i normalfallen bör
tillämpas för olika slag av rörelsebyggnader. Dessa procentsatser varierar
från 1,5 % för bostadsbyggnader av sten på orter med normal hyresmarknad
till 5 % för byggnader i kemisk industri m. fl. För sjuk-och vårdhem utgör
den anvisade procentsatsen 3.

Forskning och utveckling

Avdrag medges enligt p. 18 anvisningarna till 29 § KL för kostnader för
forskning och utveckling om arbetet har eller kan antas få betydelse för den
skattskyldiges rörelse. Även bidrag till forskning är normalt avdragsgilla i
rörelsen.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan förordna att
bidrag, som den skattskyldige lämnar till viss forskning eller visst utvecklingsarbete,
skall helt eller delvis anses som driftkostnad i den skattskyldiges
rörelse. I en särskild förordning (SFS 1975:127) har angetts närmare i vilka
fall sådana bidrag är avdragsgilla.

Vid sidan av omkostnadsavdraget för forskning medges enligt en lag från
1973 (1973:421, permanentad genom riksdagsbeslut i december 1981; se
prop. 1981/82:70, SkU 24, SFS 1981:1315) ett särskilt forskningsavdrag vid
taxeringen till statlig inkomstskatt. Lagen är tillämplig på skattskyldiga som
bedriver industriell tillverkning och som har kostnader för teknisk och
naturvetenskaplig forskning. Det särskilda forskningsavdraget utgörs av ett
basavdrag och ett ökningsavdrag. Basavdraget, som utgör 5 %, beräknas på
ett underlag som består av dels lönekostnader för anställda vars arbete till
minst en fjärdedel avser forsknings- och utvecklingsarbete, dels vad den
skattskyldige under räkenskapsåret lämnat i bidrag för forsknings- och
utvecklingsarbete och dels kostnader för förvärv av forsknings- och
utvecklingsresultat. Ökningsavdraget utgör 30 % av den ökning av underlaget
för basavdrag som skett mellan två räkenskapsår.

SkU 1982/83:35

14

Ekonomiskt stöd till kulturlivet

Svensk skattelagstiftning saknar bestämmelser om avdrag för bidrag till
ideella organisationer. Tanken på att införa en rätt till avdrag vid
beskattningen för gåvor till allmännyttiga ändamål har under en lång följd av
år avvisats av skatteutskottet med hänvisning bl. a. till att allmännyttiga och
liknande ändamål bör främjas i första hand genom direkta bidrag av
allmänna medel och inte genom lättnader vid beskattningen. Utskottet har
också pekat på de gränsdragningsproblem som en sådan avdragsrätt skulle
medföra och på det stöd som ideella organisationer redan i dag åtnjuter
genom såväl direkta bidrag som mycket betydande lättnader vid beskattningen.

I proposition 1978/79:160 om fortsatt reformering av inkomstskatten
föreslogs en mer begränsad avdragsrätt omfattande endast gåvor till svenska
stiftelser eller föreningar som i överensstämmelse med sina stadgar
huvudsakligen utövade internationell biståndsverksamhet eller internationellt
verkade för samförstånd eller respekt för mänskliga rättigheter.
Avdragsrätten var utformad som en skattereduktion med 50 % av gåvan och
med högst 1 000 kr.

Skatteutskottet avstyrkte bifall till propositionen med åberopande bl. a. av
att den kritik som tidigare avhållit riksdagen från att medverka till en
avdragsrätt för gåvor också kunde riktas mot detta förslag.

Riksdagen godkände utskottets betänkande.

I en kulturpolitisk motion från moderaterna (1981/82:2043) begärdes vid
förra riksmötet bl. a. ett riksdagsuttalande av innehåll att nya vägar borde
prövas för finansiering av kulturverksamheten. Kulturutskottet, som inhämtade
yttrande från kulturrådet i frågan, avstyrkte i höstas bifall till detta
yrkande i sitt betänkande KrU 1982/83:10. Utskottet anförde därvid
bl. a.:

Ekonomiskt stöd från enskilda och företag till kulturverksamhet - s. k.
sponsorverksamhet - förekommer i betydande omfattning i vissa länder.
Kulturrådet framhåller att sådan bidragsgivning sannolikt inte på ett väsentligt
sätt kan bidra till ändrade ekonomiska förutsättningar för kulturverksamheten.
Det är enligt rådet värt att notera att enskilda och näringsliv
har gjort och gör värdefulla insatser men att det gäller att varje påverkan av
kulturverksamheten undviks.

Utskottet vill peka på att erfarenheterna från andra länder visar att det
främst är kulturinstitutionerna och den etablerade konsten som får sådant
stöd. Skulle så bli fallet även i Sverige skulle ytterligare ekonomisk obalans
kunna uppstå till nackdel för konst som söker nya vägar.

Utskottet anser att regeringen noga bör följa utvecklingen beträffande
sponsorverksamheten. I detta sammanhang är det viktigt att de kulturpolitiska
målen beaktas och att man noga uppmärksammar effekterna på
kulturlivet.

Riksdagen biföll kulturutskottets hemställan.

SkU 1982/83:35

15

F örsäkringskostnader

Nuvarande regler i fråga om egenföretagares pensionsförsäkringspremier
innebär att den som driver rörelse eller jordbruk utan förmedling av
aktiebolag eller ekonomisk förening (egenföretagare) får göra avdrag för
pensionsförsäkringspremier i form av allmänt avdrag. Härigenom kommer
hela inkomsten av förvärvskällan, även den del som används för att betala
premier för egenföretagarens pensionering, att utgöra underlag för egenavgifter.
Om verksamheten däremot bedrivs genom aktiebolag eller ekonomisk
förening, utgör bolagets kostnader för pensionering av en anställd -även en anställd som är huvudaktieägare - inte underlag för arbetsgivaravgifter.
Dessa skillnader medför - vid lika förhållanden i övrigt - att
underlaget för socialförsäkringsavgifter blir högre för egenföretagare än för
den som bedriver sin verksamhet genom t. ex. ett aktiebolag.

Frågan om egenföretagares avdrag för pensionsförsäkringspremier
behandlades av utredningen om beskattning av tjänstepensioner i dess
betänkande (Ds B 1978:13) Avdragsrätt för utländska pensionsförsäkringspremier
m. m. Utredningen konstaterade därvid att det förhållandet att en
egenföretagare får göra avdrag för premie för pensionsförsäkring avseende
sin egen pensionering som allmänt avdrag, medan arbetsgivare i övrigt skall
göra avdraget i förvärvskälla, i allmänhet medför att avgifterna blir högre för
egenföretagaren än för den som exempelvis driver verksamheten i aktiebolagsform
och att skillnaderna ökar med stigande inkomst. En ändring av
nuvarande regler skulle - menade utredningen - bidra till att öka
neutraliteten i beskattningshänseende mellan verksamheter som bedrivs i
skilda företagsformer.

Med anledning av en motion i ämnet vid förra riksmötet framhöll
skatteutskottet att frågan numera fick anses ha kommit i ett delvis annat läge,
sedan den övre gränsen vid beräkning av ATP-avgift slopats. Utskottet
erinrade också om att riksdagen hösten 1981 beslutat ersätta egenföretagarens
schablonavdrag för egenavgifter i förvärvskällorna jordbruksfastighet
och rörelse med en rätt till avdrag för belopp som i den
skattskyldiges bokföring avsatts för att täcka de på beskattningsåret
belöpande egenavgifterna. De skäl av statsfinansiell och administrativ art
som tidigare åberopats mot att omkonstruera avdraget för pensionsförsäkringspremier
till ett avdrag i förvärvskällan hade enligt utskottet genom dessa
riksdagsbeslut - i vart fall delvis - bortfallit. Det fanns alltså enligt utskottets
mening skäl att ompröva frågan om egenföretagares avdrag för kostnader för
pensionsförsäkring. Målet borde vara att samma regler skulle gälla för
egenföretagare som för anställda. - Riksdagen gav regeringen till känna vad
utskottet anfört.

Frågan är numera föremål för företagsskattekommitténs prövning.

1*** Riksdagen 1982183. 6 sami. Nr 35

SkU 1982/83:35

16

Med kompanjonsförsäkring avses försäkringar som delägare i ett företag i
vissa fall tecknar för varandra i syfte exempelvis att undvika ekonomiska
svårigheter i samband med delägares dödsfall. Premier för försäkringar av
detta slag behandlas enligt gällande regler som kapitalförsäkring, vilket
innebär att avdrag i princip inte är medgivet för försäkringspremierna.
Premier för pensionsförsäkringspremier är däremot avdragsgilla och utfallande
försäkringsbelopp skattepliktiga. Enligt de grunder som gäller på detta
område kan sådana försäkringar tecknas bara om ett pensioneringssyfte
föreligger.

Även frågor som har samband med den skattemässiga behandlingen av
kompanjonsförsäkringar ligger inom ramen för företagsskattekommitténs
arbete.

Representation

Utgifter för representation är att hänföra till omkostnader i förvärvskälla
endast om de har omedelbart samband med verksamheten. Avdrag får i det
enskilda fallet inte medges med större belopp än som kan anses skäligt. För
att vinna en likformig lagtillämpning har riksskatteverket (RSV) angett vissa
prisramar för representationsmåltider i samband med affärsförhandlingar.
Dessa utgör för representation som utövas efter utgången av kalenderåret
1982 200 kr. för middag eller supé och 120 kr. för lunch. Priserna gäller per
person och inkl. servis men exkl. moms. Enligt beslut av riksdagen under
hösten 1980 medges numera inte i något fall avdrag för kostnader för sprit och
vin i samband med representation (prop. 1980/81:68, SkU 18, SFS 1077).

Vid förra riksmötet väcktes en motion (1981/82:1674) vari yrkades att
RSV:s dåvarande prisramar för representation tills vidare skulle lämnas
oförändrade.

Skatteutskottet erinrade med anledning härav (SkU 1981/82:65) om att
chefen för budgetdepartementet i den proposition som innehöll förslaget om
förbud mot avdrag för sprit och vin i samband med representation uttalat att
han för sin del ansåg representationskostnader även i fortsättningen böra
behandlas som driftkostnader och således vara i princip avdragsgilla.
Utskottet uttalade också att riskerna för missbruk av avdragsrätten genom
begränsningar av avdragsrätten torde ha minskat. En garanti härför utgjorde
också - menade utskottet - skattedomstolarnas restriktiva tillämpning av
bestämmelserna.

Arbetsrättsligt skadestånd

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall från
bruttointäkten avräknas alla omkostnader under beskattningsåret för
intäkternas förvärvande och bibehållande. Skadestånd som utgått på grund

SkU 1982/83:35

17

av brott mot ett i en skattskyldigs förvärvsverksamhet ingånget avtal har i
praxis så gott som regelmässigt bedömts som driftkostnad och därför ansetts
utgöra en i verksamheten avdragsgill utgift.

Även arbetsrättsligt skadestånd har av regeringsrätten, med 20 röster mot
4, bedömts som driftkostnad (jfr RÅ 1980 1:12), och skattskyldighet har
ansetts föreligga för mottagare av skadestånd, när mottagaren varit enskild
arbetstagare (RÅ 1980 1:10).

Frågan om det arbetsrättsliga skadeståndets skatterättsliga behandling har
tagits upp av nya arbetsrättskommittén i dess betänkande (SOU 1982:60)
MBL i utveckling som avlämnades i december förra året. Kommittén konstaterar
att man på fackligt håll reagerat starkt mot de regeringsrättsavgöranden
som nyss redovisats. Kommittén fortsätter:

Ett huvudargument har varit det som också framfördes av domstolens
minoritet och som går ut på att det är främmande, för att inte säga stötande,
att betrakta ett allmänt skadestånd för åsidosättande av arbetsrättslig lag
eller kollektivavtal som ett slags normal kostnad i den skadeståndsskyldiges
rörelse. Med det betraktelsesättet har man enligt facklig uppfattning
missförstått det allmänna skadeståndets karaktär och förbisett dess släktskap
från vissa synpunkter med böter och icke avdragsgilla vitén och andra
avgifter. Synsättet medför risk för att det allmänna skadeståndets uppgift
förfelas. Det är, sägs det vidare, viktigt att lika fall behandlas lika och det är i
varje fall olämpligt att ett utdömt skadestånd får olika reell effekt beroende
t. ex. på vilken form en verksamhet bedrivs i och vilka faktiska avdragsmöjligheter
som föreligger med hänsyn till ett företags ekonomiska resultat och
ställning.

Från arbetsgivarsidan invänds bl. a. att det enligt stadgad och oomstridd
praxis i övrigt medges avdrag för skadestånd, avtalsviten o. d. i anledning av
ett företags åsidosättande av förpliktelser enligt ett i verksamheten träffat
avtal. Någon anledning att principiellt se saken annorlunda i det här aktuella
sammanhanget finns inte. Det bör enligt denna ståndpunkt beaktas att det
arbetsrättsliga allmänna skadeståndet ofta döms ut som en påföljd för ett
förbiseende eller en ganska ursäktlig felbedömning, något som understryker
släktskapen med andra former av kontraktuella skadestånd och avdragsgilla
vitén.

De olika synsätten har getts till känna även vid de diskussioner som förts
inom kommittén, som inte funnit anledning ställa frågan på sin spets genom
omröstning. Kommittén har ansett att en ändring i fråga om behandlingen av
allmänna skadestånd vid taxeringen bör föregås av ett skatterättsligt och
tekniskt förberedelsearbete som det inte legat inom ramen för kommitténs
utredningsuppdrag att utföra.

Frågan om arbetsrättsligt skadestånd behandlas f. n. av en arbetsgrupp
inom arbetsmarknadsdepartementet i samband med prövningen av andra
arbetsrättsliga frågor.

SkU 1982/83:35

18

Kostnader för upprättande av deklaration

Enligt 20 § KL skall från bruttointäkten av viss förvärvskälla dras alla
omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och
bibehållande. 133 § 1 mom. KL stadgas att avdrag får göras för samtliga utgifter,
som är att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten.

Advokat-, rättegångs- och liknande kostnader är avdragsgilla endast om
de utgör kostnader för förvärvande eller bibehållande av skattepliktiga
intäkter eller nedbringande av avdragsgilla kostnader. Kostnader för tvist om
förvärvskälla är sålunda inte avdragsgilla. Kostnader för skatteutredningar,
deklarationshjälp, taxeringsprocesser o. d. är inte heller avdragsgilla.

Lön till barn

Som avdragsgill kostnad räknas enligt 20 § KL inte värdet av arbete som i
den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförs av den skattskyldige själv,
andra maken eller av den skattskyldiges barn som ej fyllt 16 år. Barnets ålder
bedöms efter förhållandet den 1 november året före taxeringsåret.

Skatteutskottet behandlade förra våren en motion vari yrkades att
åldersgränsen skulle sänkas till 15 år. Yrkandet motiverades med att man
genom en sådan sänkning skulle ge fler ungdomar möjlighet att få arbete i
föräldrarnas företag och därmed minska ungdomsarbetslösheten. Utskottet
avstyrkte motionen (SkU 1981/82:65) med hänvisning till att fåmansföretagens
skatteförhållanden var föremål för överväganden inom företagsskattekommittén
och att ett ställningstagande i frågan borde anstå i avvaktan på
resultatet av kommitténs överväganden. - Riksdagen biföll utskottets
hemställan.

Förlustavdrag i handels- och kommanditbolag

På den allmänna associationsrättens område finns vid sidan av aktiebolag
tre andra typer av bolag, nämligen handelsbolag, kommanditbolag och enkla
bolag. Näringsverksamheten kan bedrivas inom ramen för samtliga dessa
bolagsformer.

Utmärkande för ett handelsbolag är att det räknas som en juridisk person
och att delägarna svarar solidariskt för bolagets förbindelser. Kommanditbolaget
är en särskild form av handelsbolag. Från det vanliga handelsbolaget
skiljer sig kommanditbolaget genom att en eller flera av delägarna har
förbehållit sig att inte svara för bolagets förbindelser med mera än han har
åtagit sig att sätta in i bolaget. Åtminstone en av delägarna i ett
kommanditbilag måste emellertid vara obegränsat ansvarig (s. k. komplementär).
Det enkla bolaget kännetecknas av att det inte räknas som en
juridisk person och att ett avtal som ingås för bolaget blir bindande endast för
den bolagsman som själv har deltagit i avtalet.

SkU 1982/83:35

19

1974 års bolagskommitté behandlade i ett år 1978 avlämnat betänkande
(SOU 1978:67) Nya bolagsreglor m. m. frågan huruvida kommanditbolag
borde vara tillåtna som företagsform även i framtiden. Kommittén konstaterade
därvid att kommanditbolagen kunde ha betydelse för småföretagens
kapitalförsörjning och därför borde finnas kvar.

För att en viss kreditbas skulle säkras för kommanditbolaget föreslog
kommittén att endast fysiska personer och aktiebolag skulle kunna komma i
fråga som komplementärer, aktiebolag dock endast i speciella undantagsfall
och efter särskild dispens av länsstyrelsen. Kommittén menade nämligen att
en generell rätt för aktiebolag att vara komplementär kunde utnyttjas för
skatteflykt.

I den proposition (1979/80:143) som låg till grund för den nya lagstiftningen
om handelsbolag och kommanditbolag uttalade dåvarande justitieministern
- i likhet med bolagskommittén - att såväl fysiska personer som
aktiebolag borde godtas som komplementärer. Han menade emellertid att
utformningen av en dispensregel enligt kommitténs förslag mötte svårigheter.
Det kunde nämligen råda tvekan om på vilka grunder länsstyrelsens
dispensbedömning borde ske. Det kunde vidare knappast komma i fråga att
ålägga en länsstyrelse att utifrån företagsekonomiska överväganden avgöra
huruvida i ett visst fall ett aktiebolag borde godtas som komplementär eller
ej. Departementschefen föreslog därför inte någon dispensregel. Han
erinrade emellertid om att beskattningssituationen för handelsbolag och
kommanditbolag var föremål för överväganden inom företagsskattekommittén.

I denna kommittés utredningsuppdrag ingår (se Dir. 1979:106) att göra en
översyn av beskattningsreglerna för handelsbolag och kommanditbolag.
Enligt direktiven bör målsättningen för kommitténs arbete i denna del vara
att beskattningsreglerna för handelsbolag utformas så att denna företagsform
kan användas på ett ändamålsenligt sätt av framför allt mindre och
medelstora företag. I direktiven framhålls också särskilt att det är angeläget
att kommittén uppmärksammar frågorna om underskottsavdrag.

Löneavgift

I samband med att riksdagen förra våren genomförde en skattereform
avseende inkomståren 1983-1985 beslutades att reformens första steg
avseende inkomståret 1983 skulle finansieras genom införande av en allmän
löneavgift om 2 %. Avgiften beräknas på det underlag som gäiler för
arbetsgivaravgift till folkpensioneringen enligt lagen om socialavgifter och
följer även i övrigt de regler som gäller för dessa avgifter.

SkU 1982/83:35

20

Beskattning av utlandsarbetande personal

Frågan om en fysisk person är bosatt i Sverige eller ej är enligt den nu
gällande svenska skattelagstiftningen av grundläggande betydelse för hans
skattskyldighet här i riket. Den som anses bosatt i Sverige skall i princip
skatta för all inkomst, oavsett var den förvärvats, och för all den förmögenhet
han vid beskattningsårets utgång ägt här i riket eller å utländsk ort. Den som
inte anses bosatt i Sverige är däremot skyldig erlägga skatt endast för vissa
slag av inkomst. Skattskyldigheten omfattar i detta fall bl. a. inkomst av här
belägen fastighet och av här bedriven rörelse, vinst vid försäljning av sådan
fastighet eller rörelse samt inkomst av tjänst, som uppburits härifrån och
förvärvats genom verksamhet här i riket. Person som är bosatt utom riket är
vidare skattskyldig i Sverige till statlig inkomstskatt för utdelning på andelar i
svenska ekonomiska föreningar och till kupongskatt för utdelning på aktier i
svenska aktiebolag. Han är vidare skyldig erlägga sjömansskatt vid tjänstgöring
ombord på svenskt handelsfartyg. I fråga om förmögenhetsskatten gäller
att person bosatt utom riket skall beskattas i Sverige endast för den
förmögenhet som vid beskattningsårets utgång varit här i riket nedlagd.

Det skatterättsliga bosättningsbegreppet kompletteras med en regel av
innebörd att en person under tre år efter en utflyttning från Sverige är skyldig
visa att han verkligen bosatt sig i utlandet (”treårsregeln”). Vidare gäller
skattebefrielse i Sverige för löneinkomster, som i enskild tjänst förvärvas
utomlands, under förutsättning att anställningen och vistelsen i utlandet varit
eller kan antas komma att vara minst ett år.

Den s. k. ettårsregeln är f. n. under omarbetning på nordisk basis.
Avsikten är att söka åstadkomma enhetliga bestämmelser mellan å ena sidan
Danmark, som ersatt ettårsregeln med en halvårsregel, och övriga nordiska
länder. De nya bestämmelserna är avsedda att tillämpas uteslutande i
förhållande till länder utom Norden.

Utskottet

Inledning

Riksdagen har under senare år beslutat genomgripande ändringar av
företagsbeskattningen. Ändringarna har bl.a. avsett dubbel- och kedjebeskattningen
inom bolagssektom, avskrivningsreglerna för inventarier och
byggnader, förlustbegreppet, företagens möjligheter att utjämna inkomster
mellan olika beskattningsår och att bygga upp obeskattade reserver samt den
skatterättsliga behandlingen av pågående arbeten i byggnads- och anläggnings-
hantverks- och konsultrörelse.

De motioner utskottet behandlar i detta betänkande har alla, direkt eller
indirekt, samband med företagsbeskattningen och rör i många fall frågor som
tidigare en eller flera gånger prövats av riksdagen. Några av de problem som

SkU 1982/83:35

21

aktualiserats av motionärerna är föremål för utredning, andra prövas inom
regeringskansliet.

Försäljning av upphovsrätt i vissa fall

Till intäkt av rörelse hänförs samtliga intäkter i pengar eller varor som har
influtit i rörelsen. Detta innebär att intäkten skall vara av sådan beskaffenhet
att den normalt är att räkna med och ingår som ett led i förvärsverksamheten.
Till intäkt av rörelse hänförs också vad som inflyter vid avyttring av maskiner
och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier eller av tillgångar som
är likställda med dessa vid beräkning av värdeminskningsavdrag. Till sådana
tillgångar hör bl. a. patenträtt och liknande tidsbegränsade rättigheter.

Marianne Karlsson (c) framhåller i motion 368 att regeringsrätten i ett år
1981 avgjort mål beskattat intäkt vid dödsbos avyttring av förlagsrätt för all
framtid till verk, vilkas utgivning reglerats i ett förlagsavtal som den avlidne
författaren själv ingått, enligt reglerna för beskattning av realisationsvinst.
Motionären anser att motsvarande bör gälla, då ett dödsbo eller en
uppfinnare överlåter rätten till en uppfinning som i den avlidnes hand varit
patent- eller mönsterskyddad.

I den mån ett dödsbo fortlöpande och i vinstsyfte utnyttjar en avliden
uppfinnares patent torde influtna intäkter rätteligen böra hänföras till
inkomstslaget rörelse. Med hänsyn härtill och då frågan om den skattemässiga
behandlingen av en överlåtelse för all framtid mot engångsersättning
av rätt till uppfinning i första hand bör prövas av domstol saknar utskottet
anledning att medverka till den av motionären aktualiserade lagändringen.

Vad särskilt angår den i motionen berörda frågan om kostnader för
framtagande av en uppfinning vill utskottet erinra om att riksdagen år 1981
med anledning av ett motionsyrkande om etableringskonto för egenföretagare
och i enlighet med skattutskottets hemställan i betänkande SkU
1980/81:25 uttalat att sådana konton kunde tänkas underlätta en strukturomvandling
inom näringslivet och därför var värda att närmare övervägas.
Enligt vad utskottet erfarit är frågan om avdrag för utvecklingskostnader och
andra utgifter i samband med etablering föremål för prövning inom
kulturskattekommittén.

Med det anförda avstyrker utskottet motion 368.

Kapitalbeskattning m.m.

Nu gällande regler om kapitalskattelättnader för företagsförmögenhet
innebär att det enligt särskilda föreskrifter framräknade substansvärdet av
förmögenhet som lagts ned i jordbruk eller rörelse får reduceras till 30 % av
det värde varmed tillgångarna överstiger beloppet av skulder och andra
avgående poster.

I partimotionen 1616 från fp samt i motionerna 864 av Rolf Andersson (c)
och 1200 av Sten Svensson m.fl. (m, c, fp) yrkas att förmögenhetsskatten på

SkU 1982/83:35

22

arbetande kapital i mindre och medelstora företag slopas eller avsevärt
reduceras. Ett längre gående yrkande av liknande innebörd framställs i
moderatmotionen 1591. Yrkandet i denna motion avser omedelbar lagstiftning
och omfattar såväl förmögenhetsskatten som arvs- och gåvoskatterna.
Ett genomgående tema i några av motionerna är att kapitalskatterna leder till
höga avkastningskrav i företagen och därigenom negativt påverkar investeringstakten
och sysselsättningen.

Under senare år har riksdagen beslutat genomgripande ändringar av
inkomst- och förmögenhetsbeskattningen. Många av dessa ändringar har
otvivelaktigt bidragit till att väsentligt förbättra företagens likviditet.
Utskottet tänker i sammanhanget bl. a. på de bestämmelser som numera
gäller för fastställande av substansvärdet av förmögenhet som är nedlagd i
rörelse och jordbruk och rätt till avdrag för aktieutdelning som enligt
riksdagsbeslut förra året icke börsnoterade företag åtnjuter fr. o. m. 1984 års
taxering. Numera torde betydande delar av företagskapitalet i praktiken inte
bli föremål för någon förmögenhetsbeskattning, och detsamma torde gälla
även rent passiva förmögenhetsinnehav.

Med hänsyn härtill är utskottet inte berett att medverka till några lättnader
i förmögenhetsbeskattningen av arbetande kapital i företag. Utskottet vill
emellertid erinra om att företagsskattekommittén enligt sina direktiv har att
undersöka vad som kan göras för att underlätta familjeföretagens försörjning
med riskkapital.

Utskottet avstyrker även motionsyrkandet om ändringar i arvs- och
gåvobeskattningen.

Genom beslut av riksdagen våren 1982 har icke börsnoterade aktiebolag
fr. o. m. 1984 års taxering under vissa förutsättningar rätt till avdrag för
aktieutdelning med 70 % av utdelningsbeloppet. Avdrag kan medges med
högst 700 000 kr. Avdraget är vidare maximerat till 15 % av aktiekapitalet.
Moderaterna yrkar i motion 1591 att aktieutdelning skall vara avdragsgill
med 70 % av utdelningsbeloppet oavsett aktiekapitalets storlek.

Genom vad utskottet tidigare anfört i fråga om kapitalbeskattningen anser
utskottet sig ha besvarat också detta yrkande i m-motionen. Utskottets beslut
förra året om avdrag för aktieutdelning för icke börsnoterade aktier var
enhälligt. Något skäl att nu vidta ändringar i en lagstiftning som ännu inte
hunnit tillämpas i praktiken föreligger inte. Utskottet avstyrker därför
motion 1591 även i denna del.

Aktieköp i vissa fall

Vid försäljning av aktier som innehafts mindre än två år gäller i princip att
hela vinsten skall tas till beskattning. Har de innehafts två år eller mera tas
40 % av vinsten till beskattning. Enligt en särskild dispensregel - tillämplig i
fall av önskvärda strukturrationaliseringar - kan regeringen medge befrielse
från skatt helt eller delvis. Vidare gäller att vinst som uppkommer vid

SkU 1982/83:35

23

överlåtelse av aktier eller andelar mellan företag inom samma koncern är
undantagna från skatteplikt om moderföretaget i koncernen är aktiebolag
eller ekonomisk förening och om den överlåtna aktien eller andelen innehas
som ett led i annan verksamhet inom koncernen än förvaltning av fastighet,
värdepapper eller annan därmed likartad egendom.

I fråga om överlåtelser av aktier eller andelar mellan fåmansföretag (s. k.
interna aktieöverlåtelser) gäller särskilda bestämmelser. Den som överlåter
aktier eller andelar i ett fåmansföretag till ett annat, där han eller honom
närstående person direkt eller indirekt äger aktier eller andelar, skall
beskattas för hela köpeskillingen för aktierna såsom för realisationsvinst.

Sivert Andersson m. fl. (s) framhåller i motion 1171 att många förvärv i
aktieposter företag emellan har ett annat syfte än att underlätta riktiga
strukturlösningar inom näringslivet. Motionärerna anser att skattelagstiftningen
inte bör gynna rörelseägande företags köp av andra bolag och yrkar
därför en skärpning av skattereglerna vid köp av aktier mellan företag.

Frågan om kapitalvinstbeskattningen är föremål för överväganden inom
kapitalvinstkommittén. Kommittén skall enligt sina direktiv bl. a. pröva
frågan om utformningen av den dispensregel som ger regeringen möjlighet
att medge befrielse från realisationsvinstskatt i strukturrationaliseringsfallen.
Även andra näraliggande frågor kan prövas av kommittén.

Eftersom motionsyrkandet således kan anses vara i någon mån tillgodosett
och utskottet inte är berett att nu medverka till ändringar i de regler som i
övrigt gäller i fråga om beskattning av bolags aktieinnehav, avstyrker
utskottet motionen.

Marianne Karlsson framhåller i motion 1181 att det svenska skattesystemet
gynnar bolags men missgynnar privatpersoners aktieinnehav. Hon begär
utredning i syfte att göra skattereglerna i detta avseende likvärdiga oavsett
ägarform.

Genom vad utskottet tidigare anfört får även yrkandet i denna motion
anses vara i huvudsak tillgodosett. Utskottet avstyrker följaktligen bifall
även till motion 1181.

Förbättringsförslag

Skatteförfattningarna innehåller inte några särskilda bestämmelser om
beskattning av extrainkomster. En inkomst är således skattepliktig enligt
vanliga regler även om den uppkommit under fritiden.

Karl-Eric Norrby och Sigrid Danielsson (båda c) anser det rimligt att, i en
tid då svensk industri behöver all tänkbar stimulans, försöka få anställda att i
högre grad än tidigare engagera sig i arbetet med att förbättra produktionsprocessen
inom industrin. Ett sätt att göra det skulle - menar motionärerna -vara att undanta ersättningar för förbättringsförslag från beskattning. De
begär i motion 541 en utredning av frågan om beskattning av förslagsarvoden.

SkU 1982/83:35

24

Av den redogörelse utskottet lämnat i inledningen till detta betänkande
framgår att frågan om beskattning av förslagsersättning utreds av kulturskattekommittén.
Kommittén har i skrivelse den 3 februari 1983 till bl. a. statens
arbetsgivarverk, statsföretagens förhandlingsorganisation, SAF, Kommunförbundet
och de stora löntagarorganisationerna framhållit att kommittén
för sin del anser det lämpligt med ett sammanträffande mellan företrädare för
samtliga berörda organisationer och kommittén. Vid ett sådant sammanträffande
har kommittén för avsikt att närmare utveckla vad som synes vara
förutsättningar för en eventuell lagstiftning i ämnet, förutsättningar som
enligt kommittén sedan får förverkligas i kollektivavtalsform.

Av det anförda framgår således att den fråga som berörs i motion 541 redan
är föremål för prövning. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen.

Skatt på viss elkraft

Enligt beslut av riksdagen i december 1982 tas fr. o. m. i år ut en särskild
skatt på elektrisk kraft. Skatten utgör 2 öre per kWh för kraft som produceras
i anläggningar vilka tagits i bruk före 1973. Har kraftverket tagits i bruk under
åren 1973-1977 utgör skatten 1 öre per kWh. För kraft producerad i yngre
anläggningar utgår ingen skatt.

I motion 2108 yrkar moderaterna att skatten slopas redan fr. o. m. i år.

Syftet med den särskilda elskatten var att dra in övervinsterna i de äldre
vattenkraftverken till staten men också att bidra till en sänkning av priset på
vattenkraftsanläggningar. Skatten, som också medfört en betydande prissänkning,
beräknas för år 1983 inbringa sammanlagt ca 930 milj. kr. Med
hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion 2108 i denna del.

Investeringsfond för avyttrat fartyg

Intäkt genom avyttring av fartyg som utgjort inventarium i skattskyldigs
rörelse utgör i sin helhet skattepliktig intäkt. För att underlätta ersättningsanskaffning
av fartyg har införts särskilda bestämmelser om avdrag för
avsättning till investeringsfond för avyttrat fartyg m. m. (s. k. fartygsfond).
Fonden får tas i anspråk för avskrivning av fartyg som anskaffas inom tre år
efter det taxeringsår då avdrag för avsättningen medgetts.

Nic Grönvall (m) framhåller i motion 177 att - såvitt nu kan bedömas -möjligheterna till förnyad utveckling av svensk kustsjöfart och sjöfart i
mindre tonnage under svensk flagg från konkurrenssynpunkt är mycket små.
Han menar att fartygsfonderna bör göras tillgängliga även för andra
investeringar i industriproduktion och begär därför en utredning i syfte att få
till stånd ändrade bestämmelser om ianspråktagande av fartygsfonder i
enlighet härmed.

Den särskilda investeringsfonden för avyttrat fartyg har tillkommit med
hänsyn till de för rederinäringen föreliggande speciella förhållandena.

SkU 1982/83:35

25

Skatteutskottet, som i andra sammanhang ställt sig avvisande till yrkanden
om utvidgningar av olika fonders användningsområde, anser sig, med hänsyn
till de rika reserveringsmöjligheter som i övrigt föreligger för investeringar i
industriprojekt, inte kunna tillstyrka motionen.

Särskilt investeringskonto, allmän investeringsfond och allmän investeringsreserv Enligt

bestämmelser som antogs av riksdagen i december förra året
föreligger - under vissa förutsättningar - skyldighet för svenskt aktiebolag,
svensk ekonomisk förening och svensk sparbank, vilkas huvudsakliga
verksamhet avser jordbruk, skogsbruk, fastighetsförvaltning eller rörelse,
att betala in ett belopp motsvarande 20 % av årsvinsten på ett räntelöst konto
i riksbanken (särskilt investeringskonto). Regeringen får, om det finns
synnerliga skäl, medge befrielse helt eller delvis från skyldighet att göra
sådan inbetalning.

Medel i särskild investeringsfond får tas i anspråk för bl. a. vissa
investeringar i byggnader, markanläggningar och inventarier samt för
forskning och utveckling. De får användas också för kostnader för utbildning
av arbetstagare hos ett företag och för marknadsföring utomlands av varor
som tillverkas här i riket.

I likhet med vad som gäller i fråga om den särskilda investeringsfonden får
allmän investeringsfond liksom allmän investeringsreserv tas i anspråk för
kostnader för sådan marknadsföring.

Motionären bakom motionen 1168, Sten Svensson (m), framhåller att man
endast genom att förbättra konkurrenssituationen kan uppnå ökad sysselsättning
inom serviceindustrin. Mot den bakgrunden borde - menar
motionären - serviceföretagen undantas från den obligatoriska avsättningen
till särskilt investeringskonto eller i varje fall kunna få dispens från
skyldigheten att avsätta medel till sådant konto. Han menar också att en mer
nyanserad syn på den svenska industrin borde leda till att den särskilda
investeringsfonden fick tas i anspråk för exempelvis utbildning och marknadsföring.

Hugo Hegeland (m) begär i motion 367 förslag om sådan ändring i lagarna
om investeringsfond och om investeringsreserv att fonderna resp. reserverna
kan tas i anspråk också för kostnader för marknadsföring. Han motiverar sitt
yrkande med att det för enskild rörelse och handelsbolag som ägs av i Sverige
bosatta fysiska personer är långt viktigare att kunna använda investeringsreserven
för åtgärder som främjar marknadsföringen än för investeringar
i byggnader, jord och maskiner.

Av vad utskottet tidigare anfört framgår att såväl allmän investeringsfond
och allmän investeringsreserv som särskild investeringsfond får tas i anspråk
för kostnader för att främja avsättningen utomlands av varor som tillverkas
här i riket. Skälet till att man begränsat användningsområdet till marknads -

SkU 1982/83:35

26

föring utomlands är att sådan marknadsföring ofta medför särskilda
finansiella påfrestningar. Utskottet vidhåller sin redan tidigare uttalade
uppfattning att det inte föreligger några skäl att medge frisläpp för kostnader
för marknadsföring i Sverige. En sådan utvidgning skulle utan tvivel ge
upphov till tillämpningsproblem. Behovet av att utnyttja fonderna för dessa
kostnader är också begränsat, eftersom de är omedelbart avdragsgilla vid
taxeringen.

Vad särskilt angår frågan om befrielse från skyldighet att betala in medel
på särskilt investeringskonto vidhåller utskottet sin i december uttalade
uppfattning att dispensprövningen bör vara restriktiv, eftersom den tid under
vilken medlen skall vara spärrade på kontot begränsats till två år och
utbetalning av fondmedel får ske redan efter utgången av juni månad det år
då avsättningen prövats vid taxeringen i första instans.

Med det anförda och då, som framgår av vad utskottet anfört, det särskilda
investeringskontot får användas för utbildning av anställda avstyrker
utskottet bifall till motionerna 367 och 1168.

Särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten

För vissa byggnadsarbeten som igångsatts under tiden den 1 november
1980-den 31 oktober 1983 medges enligt riksdagsbeslut åren 1980-1982 ett
särskilt investeringsavdrag. Avdraget utgör 10 % av kostnader för ny-, tilleller
ombyggnad och 20 % av utgifter för täckdikning.

Särskilt investeringsavdrag medges inte för utgifter för vissa lokaler och
anläggningar. Undantagna är sålunda bl. a. utgifter som avser hotell- och
restauranglokaler.

Anita Modin yrkar i motion 539 att investeringar i hotell och restauranger
skall likställas med industriinvesteringar och motiverar detta med att det inte
föreligger någon skillnad mellan å ena sidan hotell- och restaurangbranschen
och å andra sidan exportinriktad industriell verksamhet när det gäller de
båda verksamhetsformernas betydelse för ekonomi och sysselsättning.

Det särskilda investeringsavdraget har tillkommit främst för att främja
industrins investeringar. Vad motionären anfört utgör enligt utskottets
mening inte tillräckliga skäl att göra avsteg från denna princip, och utskottet
avstyrker följaktligen bifall till motionen.

Reparationsfond

I inkomstslaget annan fastighet finns f. n. inga regler om resultatutjämning
genom fondavsättning.

Sten Sture Paterson (m) framhåller i motion 877 att man - för att kunna
vidmakthålla ett kontinuerligt underhåll av hyresfastigheter i enskild ägo och
därigenom skapa en god boendemiljö för hyresgästerna - bör införa en
möjlighet att årligen avsätta medel skattefritt till en reparationsfond. De

SkU 1982/83:35

27

skattefria avsättningarna bör kombineras med en rätt till valfria uttag i
samband med fastighetens underhåll. Motionären anser att riksdagen hos
regeringen bör begära en ändring av beskattningsreglerna av den innebörden.

Av den inledningsvis lämnade regogörelsen framgår att den i motionen
behandlade frågan prövats av underhållsfondsutredningen som - utan att
presentera något konkret förslag - i ett nyligen avlämnat betänkande (SOU
1982:65) Återinvestera i bostäder också tagit upp frågan om den skattemässiga
behandlingen av fondavsättningar i enskilt ägda hyresfastigheter. Frågan
om reserveringar för framtida utgifter ingår också i bidragsskattekommitténs
utredningsuppdrag. I avvaktan på resultatet av pågående och redan slutfört
utredningsarbete saknar enligt utskottets mening riksdagen anledning att nu
begära något förslag om skattefri avsättning till reparationsfond.

Utskottet avstyrker därför motionen.

Värdeminskning av byggnad

Avdrag för årlig värdeminskning av byggnad beräknas enligt avskrivningsplan
till viss procent av anskaffningsvärdet. Procentsatsen bestäms efter den
tid byggnaden anses kunnat utnyttjas. RSV har utfärdat anvisningar om de
procentsatser som bör tillämpas för olika slag av rörelsebyggnader. Dessa
procentsatser varierar från 1,5 % för bostadsbyggnader av sten på orter med
normal hyresmarknad till 5 % för fabriksbyggnader i kemisk industri, kyloch
fryshus m. fl. För sjuk- och vårdhem bör enligt verket avdrag för
värdeminskning i normalfallen medges med 3 %.

I motion 270 yrkar Anita Bråkenhielm m. fl. (m) att byggnader i enskilda
vårdanläggningar, som utnyttjas av samhället, skall få skrivas av med 5 % om
året.

En årlig avskrivning om 3 % torde väl täcka den fysiska och ekonomiska
varaktighetstid som byggnader av den art motionären avser kan antas ha i
normalfallen. Utskottet vill erinra om att det enligt RSV:s anvisningar finns
möjlighet att medge högre avdrag än de ovan angivna, om en byggnad visas
vara underkastad större värdeminskning än normalt. Vidare kan en
skattskyldig, när en i rörelse använd byggnad utrangeras eller rivs, bli
berättigad till avdrag för vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet.

Någon anledning att bifalla yrkandet i motionen föreligger enligt
utskottets mening därför inte.

Stöd till kulturlivet

Några bestämmelser om avdrag för bidrag till ideella organisationer finns
inte i svensk skattelagstiftning.

Sten Svensson (m) framhåller i motion 1199 att många företag därför

SkU 1982/83:35

28

saknar möjlighet att lämna mer betydande bidrag till kulturlivet. Vissa
angelägna projekt kan - säger han - knappast genomföras utan att
kulturinstitutionerna får bidrag från företag och enskilda, och han pekar i
sammanhanget på de stora symfoniorkestrarnas utlandsturnéer. Motionen
utmynnar i en begäran att riksdagen skall ge regeringen till känna att frågan
om skattelättnader för stöd till ideella organisationer bör bli föremål för
närmare överväganden.

Av den redogörelse som utskottet lämnat tidigare i detta betänkande
framgår att frågor om avdrag för bidrag till kulturella och andra allmännyttiga
ändamål under en lång följd av år prövats av riksdagen men alltid
avvisats, med hänvisning bl. a. till de gränsdragningsproblem en sådan
avdragsrätt skulle medföra och till det stöd som ideella organisationer redan i
dag åtnjuter genom såväl direkta bidrag som mycket betydande lättnader vid
beskattningen. Utskottet, som anser att riksdagen bör vidhålla sin ståndpunkt
i denna fråga, vill erinra om att kostnader för sponsorverksamhet torde
vara av den arten att de med hänsyn till det goodwill- och reklamvärde sådan
verksamhet kan ha för ett företag inte sällan bör kunna hänföras till vid
taxeringen avdragsgilla driftkostnader.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen.

Forskning och utveckling

Enligt KL medges avdrag för kostnader för sådant forsknings- och
utvecklingsarbete som har eller kan antas få betydelse för den skattskyldiges
rörelse. Även bidrag till forskning är normalt avdragsgilla i rörelsen.

Vid sidan av detta omkostnadsavdrag medges också ett särskilt forskningsavdrag
vid taxeringen till statlig inkomstsskatt. Avdragets syfte är att
stimulera industrin till ökade insatser för forskning och utveckling (FoU) och
kan medges en skattskyldig som driver industriell tillverkning. Avdraget
består dels av ett basavdrag som beräknas på viss del av den skattskyldiges
lönekostnader för sådan personal som till viss del sysslar med FoUverksamhet,
dels av ett s. k. ökningsavdrag som utgår med viss procent av
ökningen av ett företags FoU-kostnader under ett verksamhetsår.

I partimotionen 1616 från fp yrkas - med anledning av ett uttalande av
finansministern i årets budgetproposition - att FoU-avdraget bibehålls.

Moderaterna yrkar i motion 1591 att utländska forskare knutna till svensk
industri bör medges rätt att under viss tid skatta i hemlandet och åberopar till
stöd härför att utländska forskare vid svenska högskolor och universitet
enligt åtskilliga av Sveriges dubbelbeskattningsavtal med andra länder inte
beskattas i Sverige förrän efter 183 dagars vistelse här.

Nils Åsling tar i motion 1866 upp en annan fråga med anknytning till
forskningsområdet. Han framhåller att Tekniska museet i Stockholm spelar
en avgörande roll när det gäller att sprida förståelse och kännedom hos en
bred allmänhet om den tekniska och industriella utvecklingen i Sverige.

SkU 1982/83:35

29

Museets samlingar bör därför - menar han - kontinuerligt kompletteras och
byggas ut. Två aktuella projekt, ett elkraftsmuseum och ett flygmuseum, bör
enligt motionären ges högsta prioritet, och han anser därför att regeringen
bör ta initiativ till att de företag som önskar stödja tillkomsten av dessa
museiprojekt kan erhålla avdrag för sina insatser såsom för forskning och
utveckling.

Vad först angår sistnämnda yrkande vill utskottet erinra om vad i närmast
föregående avsnitt anförts i fråga om avdrag för bidrag till kulturella
ändamål. Enligt utskottets mening torde de projekt som motionären tar upp i
motionen inte ha en så omedelbar betydelse för forsknings- och utvecklingsarbete
att bidrag till projekten bör stödjas genom skattelättnader. I den mån
samhället anser sig böra främja ändamål av den här arten bör det enligt
utskottets mening ske genom direkta bidrag av allmänna medel. Utskottet
avstyrker därför bifall till motionen.

När det gäller yrkandet i motion 1616 avseende FoU-avdraget anser
utskottet sig sakna anledning att föregripa den vidare behandlingen av detta
avdrags vara eller inte vara genom att nu göra något uttalande i frågan. Den
bör prövas om och när riksdagen föreläggs en proposition i ämnet. Utskottet
avstyrker således motionen i denna del.

Vad slutligen angår beskattningen av utländska forskare knutna till svensk
industri är det en fråga som uppmärksammats inom regeringskansliet. En
företrädare för regeringen har uppgivit att man har för avsikt att ingående
pröva frågan i syfte att försöka nå en tillfredsställande lösning. Yrkandet i
motionen 1591 om en likabehandling av utländksa forskare verksamma i
Sverige är således tillgodosett, och utskottet avstyrker därför motionen i
denna del.

Försäkringsfrågor

I partimotionen 2134 från c upprepas - med hänvisning till motivering i
motion 2132 - ett yrkande från förra riksmötet avseende egenföretagares
pensionsförsäkringspremier. Yrkandet syftar till att den som driver rörelse
eller jordbruk utan förmedling av aktiebolag eller ekonomisk förening skall
jämställas med anställd i bolaget eller föreningen när det gäller kostnaderna
för egen pensionering. Egenföretagaren får i dag göra avdrag för pensionsförsäkringspremier
i form av allmänt avdrag. Detta medför att hela
inkomsten av förvärvsverksamheten, även den del som används för att betala
premier för egenföretagarens pensionering, kommer att utgöra underlag för
egenavgifter. I ett aktiebolag eller en ekonomisk förening däremot utgör
bolagets kostnader för pensionering av en anställd, även om denna är
huvudaktieägare, inte underlag för arbetsgivaravgifter. Underlaget för
socialförsäkringsavgifter blir således högre för en egenföretagare än för den
som bedriver verksamhet genom t. ex. ett aktiebolag.

I motion 1190 av Hans Nyhage m. fl. (m, fp) begär motionärerna en
utredning av möjligheterna att medge avdrag för premier för s. k. kompan -

SkU 1982/83:35

30

jonsförsäkring, dvs. sådan försäkring som delägare i ett företag i vissa fall
tecknar för varandra i syfte att exempelvis undvika ekonomiska svårigheter i
samband med delägares dödsfall. Avsikten med motionen är att begränsa
kostnaderna för sådana försäkringar.

När skatteutskottet förra året provade ett yrkande av samma innehåll som i
motion 2134 hemställde utskottet att riksdagen hos regeringen skulle begära
en omprövning av frågan om egenföretagares pensionsförsäkringsavdrag.
Utskottet pekade i sammanhanget på att den övre gränsen vid beräkning av
ATP-avgift numera slopats och att egenföretagares schablonavdrag för
egenavgifter i förvärvskällorna jordbruksfastighet och rörelse ersatts med en
avdragsrätt för belopp som i den skattskyldiges bokföring avsatts för att täcka
de på beskattningsåret belöpande egenavgifterna.

Enligt vad utskottet erfarit kommer frågan att prövas av företagsskattekommittén.
Detsamma gäller frågan om avdrag för kompanjonsförsäkringspremier.
De nu aktuella yrkandena i motionerna 1190 och 2134 får härmed
anses tillgodosedda, varför utskottet avstyrker bifall till dem.

Representation

Kostnader för representation är att anse som avdragsgill kostnad i
förvärvskälla endast om de har omedelbart samband med verksamheten.
Avdrag medges inte med större belopp än som kan anses skäligt och - i fråga
om representation efter 1980 års utgång - inte i något fall för utgifter för
spritdrycker och vin.

Vpk anser representationsavdraget utgöra ett stötande inslag i beskattningsreglerna
och yrkar i motion 885 att avdraget slopas helt.

Som utskottet tidigare och senast vid förra riksmötet uttalat är det rimligt
att skäliga kostnader för representation behandlas som avdragsgill driftkostnad.
Med hänsyn till att kostnader för spritdrycker och vin inte är till någon
del avdragsgilla och då de normalbelopp för representation som utfärdats av
RSV med hänsyn till kostnadsutvecklingen under senare år måste anses
måttliga torde riskerna för missbruk av avdragsrätten inte vara särskilt stora.
Utskottet avstyrker därför bifall till motionen.

Arbetsrättsligt skadestånd

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall från
bruttointäkterna avräknas alla omkostnader under beskattningsåret för
intäkternas förvärvande och bibehållande. Skadestånd som utgått på grund
av brott mot ett i en skattskyldigs förvärvsverksamhet ingånget avtal har i
praxis så gott som regelmässigt bedömts som driftkostnad och därför ansetts
utgöra en i verksamheten avdragsgill utgift.

Tommy Franzén och Lars-Ove Hagberg (båda vpk) begär i motion 866 att
riksdagen slopar rätten till avdrag för skadestånd som utdöms i samband med
brott mot arbetsrättliga lagar eller avtal. Avdrag bör enligt motionärerna inte

SkU 1982/83:35

31

medges vare sig skadeståndet utdömts i domstol eller fastställts genom
förlikning.

Huvudsyftet med det allmänna skadeståndet i det arbetsrättsliga sanktionssystemet
är att upprätthålla respekten för lag och avtal. Det primära
med sanktionssystemet måste således anses vara den preventiva funktionen.
Mot den bakgrunden kan det enligt utskottets mening knappast anses rimligt
att ett arbetsrättsligt skadestånd skall ha karaktären av en driftkostnad, som
vid taxeringen är avdragsgill i sin helhet. Det förefaller utskottet naturligare
att jämställa sådant skadestånd med sanktionsavgifter vilka enligt 20 § KL
utgör inte avdragsgill kostnad i förvärvskälla.

Som framgår av vad utskottet tidigare anfört har nya arbetsrättskommittén
tagit upp frågan om den skttemässiga behandlingen av arbetsrättsligt
skadestånd i ett betänkande (SOU 1982:60) MBL i utveckling, avlämnat i
december 1982, och frågan övervägs f. n. också inom regeringskansliet av en
särskild arbetsgrupp i samband med prövningen av andra arbetsrättliga
frågor.

I avvaktan på resultatet av dessa övervägenden bör enligt utskottets
mening någon lagändring inte vidtas. Utskottet avstyrker följaktligen bifall
till motionen.

Kostnader för upprättande av deklaration

Enligt 20 § KL är vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla
alla kostnader för intäkternas förvärvande och bibehållande avdragsgilla.
Till sådana kostnader räknas revisions- och bokföringskostnader. Däremot
anses kostnader för skatteutredningar, deklarationshjälp och taxeringsprocesser
inte avdragsgilla.

Knut Wachtmeister m. fl. (m) yrkar i motion 1203 att kostnader för
upprättande av allmän och särskild självdeklaration med bilagor skall vara
avdragsgilla för rörelseidkare. Motionärerna motiverar detta med att
gränsdragningen mellan avdragsgilla och icke avdragsgilla kostnader i
samband med deklarationsarbete är komplicerad och att en avdragsrätt i
enlighet med deras yrkande skulle förenkla deklarations- och taxeringsarbetet
och bidra till en likformig behandling av företagen.

Som motionärerna framhåller torde det vara mycket svårt att fastställa vad
som utgör avdragsgilla och icke avdragsgilla kostnader i samband med
deklarationsarbete. I praktiken torde också många rörelseidkare få avdrag
för sina deklarationskostnader. Utskottet vill inte bestrida att ett införande
av en uttrycklig avdragsrätt skulle kunna bidra till en förenkling av
deklarations- och taxeringsarbetet och till en likformigare behandling av
företagen. Inför man en avdragsrätt enbart för dessa skapar man emellertid
samtidigt en orättvisa mellan företagare och anställda. Utskottet anser sig
därför inte kunna biträda yrkandet i motionen.

SkU 1982/83:35

32

Lön till barn

Avdrag för värdet av arbete som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet
utförts av den skattskyldiges barn utgör enligt 20 § KL jämte anvisningar
avdragsgill kostnad om barnet senast den 1 november året före taxeringsåret
fyllt 16 år och avdraget inte överstiger marknadsmässigt vederlag för
arbetsinsatsen.

Agne Hansson anser att anknytningen av avdragsrätten till mantalsskrivningsreglerna
är omotiverad och begär i motion 869 förslag om att
skattskyldigs kostnader i samband med eget barns anställning skall vara
avdragsgilla även om barnet fyller 16 år efter den 1 november under
beskattningsåret men före taxeringsårets ingång.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att åtskilliga bestämmelser i
bl. a. skattelagarna knyter an till förhållanden den 1 november året före
beskattningsåret och/eller samma tidpunkt ett år senare. Det gäller bl. a.
rätten till grundavdrag och förvärsvavdrag. Någon anledning att ha särskilda
regler när det gäller avdragsrätten för lön till barn kan enligt utskottets
mening knappast anses föreligga.

Med det anförda och då fåmansföretagens skatteförhållanden övervägs
inom företagsskattekommittén avstyrker utskottet motionen.

Förlustavdrag i handels- och kommanditbolag

Enligt gällande bestämmelser i lagen om handels- och kommanditbolag
skall bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter bestämmas
genom avtal.

Bengt Silfverstrand och Hans Pettersson i Helsingborg (båda s) framhåller
i motion 369 att associationsformerna handelsbolag och kommanditbolag fått
en ökad attraktionskraft under senare år och att detta inte minst gäller den
kategori kommanditbolag som har aktiebolag som komplementär. I sådana
bolag kan - menar motionärerna - en kommanditdelägare, om han inte själv
sätts i konkurs, under flera år dra av underskott i bolagets verksamhet som
förlustavdrag i sin deklaration även om han inte betalar någon del av bolagets
skulder till dess borgenärer, bl. a. staten. Motionärerna anser det angeläget
att beskattningsreglerna ändras så att underskotts- och förlustavdrag i
handels- och kommanditbolag får göras endast om och i den mån
bolagsmannen kan styrka att han betalat skulder till bolagsborgenärerna.

Som motionärerna framhåller kan rätten till underskottsavdrag i handelsoch
kommanditbolag ge omotiverade skatteförmåner genom att underskott i
bolaget kvittas mot delägarens egen inkomst. De frågor som motionärerna
tar upp i motionen ligger emellertid inom företagsskattekommitténs
utredningsuppdrag och av kommittédirektiven framgår att kommittén
särskilt kommer att uppmärksamma kommanditdelägares möjligheter att
utnyttja underskottsavdrag. Yrkandet i motionen kan således anses vara
tillgodosett, varför utskottet avstyrker bifall tilt densamma.

SkU 1982/83:35

33

Löneavgift

Riksdagen beslutade förra våren en omläggning av den statliga inkomstskatten.
Reformen berör i huvudsak bara den statliga inkomstskatten för
fysiska personer och genomförs successivt under inkomståren 1983-1985.
Skattereformens första steg avseende inkomståret 1983 skall enligt riksdagens
beslut finansieras genom en allmän löneavgift om 2 %. Avgiften följer
helt de regler som gäller för socialavgifter.

I motion 2108 yrkar moderaterna att löneavgiften slopas.

I samband med att riksdagen antog 1982 års skattereform rådde bred
politisk enighet om att första steget i reformen borde totalfinansieras. Vad
motionärerna anfört utgör inte skäl för att nu ändra riksdagens tidigare
ställningstagande, varför utskottet avstyrker motionen i denna del.

Övriga yrkanden

I motion 2134 begär centern med hänvisning till motivering i motion 2132
ett uttalande av riksdagen att de områden av företagsskattekommitténs
utredningsuppdrag som gäller frågor om underlättande av generationsskiften
i mindre och medelstora företag, inrättande av etableringskonton och den
skattemässiga gränsdragningen mellan de tillgångar och skulder som tillhör
en näringsverksamhet och näringsidkarens privata tillgångar och skulder bör
bedrivas snabbt så att förslag skyndsamt kan föreläggas riksdagen. Motionärerna
pekar också på att löntagarna genom förra årets inkomstskattereform
erhållit ett schablonavdrag på 1 000 kr. i inkomstslaget tjänst och menar
att ett avgiftsfritt belopp bör införas även för egenföretagare.

Frågan om avdrag för utvecklingskostnader och andra utgifter i samband
med etablering prövas, som framgår av utskottets redogörelse ovan under
avsnittet Försäljning av upphovsrätt i vissa fall, av kulturskattekommittén.
Enligt vad utskottet inhämtat kan ett betänkande i ämnet väntas omkring
halvårsskiftet i år. Vad härefter angår frågorna om generationsskiften i
mindre och medelstora företag och om uppdelning av tillgångar och skulder
mellan privat ekonomi och näringsverksamhet prövas de, som motionärerna
framhåller, av företagsskattekommittén. Utskottet har inhämtat att kommittén
prioriterat sistnämnda fråga och att den ämnar presentera en principskiss
till beskattning av egenföretagare enligt en s. k. staketmodell. Med hänsyn
härtill avstyrker utskottet bifall till centermotionen i denna del.

Vad härefter angår frågan om ett grundavdrag från egenföretagarinkomst
vill utskottet erinra om att den av företagsskattekommittén skisserade
staketmodellen enligt uppgift innebär att egenföretagaren skall beskattas för
samtliga privata uttag ur verksamheten. Han kommer således att i
skattehänseende bli i princip jämställd med löntagaren. Om beskattningen
av egenföretagaren kommer att ske enligt en sådan modell måste, såvitt
utskottet kan bedöma, frågan om ett schablonavdrag komma att aktualiseras

SkU 1982/83:35

34

också när det gäller egenföretagares inkomst. Utskottet vill också erinra om
att s, c och fp i samband med överläggningar angående finansieringen av 1982
års skattereform gjorde ett uttalande av innebörd att förutsättningarna för ett
avgiftsfritt belopp i botten av egenföretagarinkomsten borde undersökas.

Med hänvisning till det anförda och till företagsskattekommitténs arbete
avstyrker utskottet bifall till motion 2134 även i denna del.

I partimotionen 1591 begär m en översyn av nuvarande bosättningsbegrepp
i syfte bl. a. att underlätta utlandsetablering. Motionärerna hänvisar
också till att flertalet av Sveriges konkurrentländer infört särskilda skattelättnader
för utlandsarbetande personal och begär förslag om nya regler för
beskattning av sådan personal.

Utskottet vill med anledning av dessa yrkanden erinra om att regeringen
avser att inom kort tillsätta en utredning för översyn av folkbokföringsreglerna.
Enligt direktiven för utredningen, vilka nyligen färdigställts, skall
utredningen ompröva det grundläggande bosättningsbegreppet och komma
med förslag till en helt ny folkbokföringslag. Vad härefter angår frågan om
beskattningen av utlandsarbetande personal har utskottet erfarit att den s. k.
ettårsregeln är under omarbetning på nordisk basis i syfte att åstadkomma
enhetliga bestämmelser mellan de nordiska länderna. Avsikten är att
underlätta anställning utom Norden. Utskottet avstyrker med det anförda
motion 1591 även i nu berörda delar.

Vad slutligen angår yrkandet i motion 884 av vpk om en särskild avgift om
10 % på svenska företags utlandsinvesteringar är utskottet inte berett att
generellt försvåra svenska investeringar utomlands, investeringar som i vissa
fall kan gynna svensk export. Utskottet avstyrker därför motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande försäljning av upphovsrätt i vissa fall
att riksdagen avslår motion 1982/83:368,

2. beträffande kapitalbeskattning

a) att riksdagen såvitt avser förmögenhetsskatten avslår motionerna
1982/83:864, 1982/83:1200, 1982/83:1591 yrkande 2 i
denna del och 1982/83:1616 yrkande 2,

b) att riksdagen såvitt avser arvs- och gåvoskatten avslår motion
1982/83:1591 yrkande 2 i denna del,

3. beträffande avdrag för aktieutdelning i icke börsnoterade
aktiebolag

att riksdagen avslår motion 1982/83:1591 yrkande 3,

SkU 1982/83:35

35

4. beträffande aktieköp mellan företag m. m.

a) att riksdagen avslår motion 1982/83:1171,

b) att riksdagen avslår motion 1982/83:1181,

5. beträffande förbättringsförslag

att riksdagen avslår motion 1982/83:541,

6. beträffande skatt på viss elkraft

att riksdagen avslår motion 1982/83:2108 yrkande 7,

7. beträffande investeringsfond för avyttrat fartyg
att riksdagen avslår motion 1982/83:177,

8. beträffande investeringsfond och investeringsreserv
att riksdagen avslår motion 1982/83:367,

9. beträffande särskilt investeringskonto

att riksdagen avslår motion 1982/83:1168,

10. beträffande särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten
m. m.

att riksdagen avslår motion 1982/83:539,

11. beträffande reparationsfond

att riksdagen avslår motion 1982/83:877,

12. beträffande värdeminskningsavdrag för byggnad i vissa fall
att riksdagen avslår motion 1982/83:270,

13. beträffande forskning och utveckling m.m.

a) att riksdagen avslår motion 1982/83:1591 yrkande 1,

b) att riksdagen avslår motion 1982/83:1616 yrkande 1,

c) att riksdagen avslår motion 1982/83:1866,

14. beträffande stöd till kulturlivet

att riksdagen avslår motion 1982/83:1199,

15. beträffande vissa försäkringsfrågor

a) att riksdagen avslår motion 1982/83:1190,

b) att riksdagen avslår motion 1982/83:2134 yrkande 1 c i den
mån motionen i denna del inte är besvarad genom vad utskottet
anfört,

16. beträffande representation

att riksdagen avslår motion 1982/83:885,

17. beträffande arbetsrättsligt skadestånd
att riksdagen avslår motion 1982/83:866,

18. beträffande kostnader för upprättande av deklaration
att riksdagen avslår motion 1982/83:1203,

19. beträffande lön till barn

att riksdagen avslår motion 1982/83:869,

20. beträffande förlustavdrag i handelsbolag och kommanditbolag att

riksdagen avslår motion 1982/83:369,

21. beträffande löneavgift

att riksdagen avslår motion 1982/83:2108 yrkande 4,

SkU 1982/83:35

36

22. beträffande företagsskatteberedningens arbete

att riksdagen avslår motion 1982/83:2134 yrkande 1 b,

23. beträffande grundavdrag för egenföretagare

att riksdagen avslår motion 1982/83:2134 yrkande 2,

24. beträffande översyn av bosättningsbegreppet

att riksdagen avslår motion 1982/83:1591 yrkande 4,

25. beträffande beskattning av utlandsarbetande personal
att riksdagen avslår motion 1982/83:1591 yrkande 5,

26. beträffande skatt på utlandsinvesteringar
att riksdagen avslår motion 1982/83:884.

Stockholm den 22 mars 1983

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Rune Carlstein (s), Olle Westberg (s), Hagar Normark (s), Bo Lundgren
(m), Ingemar Hallenius (c), Egon Jacobsson (s), Karl Björzén (m), Anita
Johansson (s), Anna Lindh (s), Ewy Möller (m), Erkki Tammenoksa (s) och
Kjell Johansson (fp).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

Kapitalbeskattning (mom. 2)

Förmögenhetsskatten

1. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Ingemar
Hallenius (c), Karl Björzén (m), Ewy Möller (m) och Kjell Johansson (fp)
anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Under
senare” och slutar med ”med riskkapital” bort ha följande lydelse:

Företagsskattekommittén föreslog i ett i november 1981 avlämnat
betänkande (Ds B 1981:13) att arbetande kapital i mindre och medelstora
företag i princip skulle undantas från förmögenhetsbeskattning. Kommittén
som undersökt olika beskattningsmodeller i syfte att bryta kapitalbeskattningens
negativa effekter på näringslivet ansåg för sin del att den bästa
lösningen för att tillgodose detta syfte var att helt undanta arbetande kapital i
mindre och medelstora företag från förmögenhetsbeskattning. Kommittéförslaget
godtogs i princip av en majoritet av de remissinstanser som yttrade
sig över förslaget.

SkU 1982/83:35

37

Utskottet anser i likhet med företagsskattekommittén att arbetande
kapital i mindre och medelstora företag utgör en väsentlig förutsättning för
svenskt näringsliv och att sådant kapital därför bör undantas från förmögenhetsskatt.
Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Med det
anförda anser utskottet sig ha besvarat de motionsyrkanden som går ut på att
förmögenhetsskatten på arbetande kapital i mindre och medelstora företag
slopas eller avsevärt reduceras.

dels att utskottet under mom. 2 a bort hemställa

att riksdagen såvitt avser förmögenhetskatten med bifall till
motionerna 1982/83:864 och 1982/83:1616 yrkande 2 samt med
anledning av motionerna 1982/83:1200 och 1982/83:1591 yrkande
2 i denna del ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

Arvs- och gåvoskatten

2. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren, Karl Björzén och Ewy Möller (alla m)
anser

dels att fjärde stycket på s. 22 bort ersättas av text med följande
lydelse:

De under förra hösten kraftigt höjda arvs- och gåvoskatterna har
ytterligare ökat svårigheterna för familjeföretagen att klara ett generationsskifte.
För dessa företagare är det många gånger omöjligt att ta ut så höga
löner att pengarna efter skatt räcker till att betala de höga kapitalskatterna.
Detta kan givetvis inte vara till gagn för sysselsättningen och inbjuder heller
inte till ökade investeringar.

Utskottet delar uppfattningen som framförs i motion 1591 att det i ett
företag arbetande kapitalet bör befrias från arvs- och gåvobeskattning.
Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna,

dels att utskottet under mom. 2 b bort hemställa

att riksdagen såvitt avser arvs- och gåvoskatten med anledning av
motion 1982/83:1591 yrkande 2 i denna del ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

Avdrag för aktieutdelning i icke börsnoterade aktiebolag (mom. 3)

3. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren, Karl Björzén och Ewy Möller (alla m)
anser

dels att det avsnitt av utskottets yrkande på s. 22 som börjar med ”Genom
vad” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Sedan regeringsskiftet förra hösten har flera åtgärder vidtagits som
försämrat villkoren för de mindre och medelstora företagen. Dessa spelar en

SkU 1982/83:35

38

mycket stor roll i svensk ekonomi och sysselsätter ca 1,3 miljoner
människor.

Dessa mindre och medelstora företag kan inte fullt utnyttja den
genomförda avdragsrätten för aktieutdelning därför att de i allmänhet har ett
lågt aktiekapital. Utskottet delar motionärernas uppfattning att begränsningen
av avdragsrätten till 15 % av aktiekapitalet bör slopas. Förslag av
denna innebörd bör föreläggas riksdagen i god tid före lagstiftningens
ikraftträdande.

dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1591 yrkande 3 ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

Skatt på viss elkraft (mom. 6)

4. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren, Karl Björzén och Ewy Möller (alla m)
anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Syftet
med” och slutar med ”denna del” borde ha följande lydelse:

Den särskilda elskatten är inte en beskattning av vinsten utan utgör en ren
produktionsskatt. Därmed drabbas företagen oberoende av betalningsförmåga.
Detta kan givetvis inte vara till gagn för de industriinvesteringar som
regeringen i andra sammanhang säger sig vilja främja. Det kan tilläggas att
elkraftsintensiva företag med egen vattenkraft får högre produktionskostnader
än om kraften hade inköpts. Sammantaget utgör den extra skatten på
vattenkraft ytterligare en pålaga på industrin som motverkar devalveringsvinsterna
och försämrar också den dåliga konkurrenskraft som redan finns i
de norra delarna av landet.

Med det sagda tillstyrker utskottet bifall till motion 1982/83:2108 yrkande

7.

Skatten bör upphävas med verkan fr.o.m. den 1 maj 1983. Det bör
ankomma på regeringen att lägga fram förslag om restitution av skatt som
belöper på tiden januari-april i år. Utskottet förutsätter också att regeringen
föreslår de följdändringar i annan lagstiftning som föranleds av att den
särskilda elskatten upphävs.

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2108 yrkande 7 antar
följande

Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft

Härmed föreskrivs att lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft
skall upphöra att gälla.

SkU 1982/83:35

39

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1983. Den upphävda lagen skall dock
fortfarande tillämpas i fråga om redovisningsperiod som går till ända före
ikraftträdandet.

Forskning och utveckling (morn. 13)

5. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Ingemar
Hallenius (c), Karl Björzén (m), Ewy Möller (m) och Kjell Johansson (fp)
anser

dels att andra och tredje styckena på s. 29 bort ersättas med text av följande
lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att företagen ges ökat utrymme
för forskning och utveckling. Utskottet kan för sin del därför inte dela
finansministerns i årets budgetproposition uttalade uppfattning att det
särskilda avdraget för forskning och utveckling (FoU-avdraget) bör slopas
och ersättas med selektiva insatser. Utskottet förutsätter således att något
förslag av den innebörden inte föreläggs riksdagen.

Vad härefter angår yrkandet i motion 1866 är det otvivelaktigt så att det
arbete som bedrivs inom Tekniska museet har stor betydelse också för den
tekniska forskningen och den industriella utvecklingen i Sverige. Bidrag av
den art motionären tar upp i motionen bör enligt utskottets mening därför
kunna hänföras till sådana bidrag till forskning, vilka enligt punkt 18 av
anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen och efter förordnande av
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer helt eller delvis skall
anses som driftkostnad i den skattskyldiges rörelse.

Vad utskottet anfört i fråga om FoU-avdraget och bidrag till forskning bör
ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 13 b och c bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:1616 yrkande 1 och
1982/83:1866 ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Arbetsrättsligt skadestånd (mom. 17)

6. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Ingemar
Hallenius (c), Karl Björzén (m), Ewy Möller (m) och Kjell Johansson (fp)
anser

att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”Huvudsyftet
med” och slutar med ”till motionen” bort ha följande lydelse:

Av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår att skadestånd som
utgått på grund av brott mot ett i en skattskyldigs förvärvsverksamhet
ingånget avtal i praxis så gott som undantagslöst bedömts som driftkostnad
och därför ansetts utgöra en i verksamheten avdragsgill utgift. Detsamma
gäller arbetsrättsligt skadestånd.

SkU 1982/83:35

40

Utskottet finner det för sin del naturligt att anse ett arbetsrättsligt
skadestånd liksom andra skadestånd som en avdragsgill driftkostnad. Ett
motsatt betraktelsesätt skulle, såvitt utskottet kan bedöma, inte sällan kunna
leda till resultat som från rättvisesynpunkt vore mycket otillfredsställande för
en arbetsgivare. Utskottet anser således i motsats till motionärerna att ett
arbetsrättsligt skadestånd i princip bör bedömas som en omkostnad i
förvärvskälla och avstyrker därför motionen.

Löneavgift (mom. 21)

7. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren, Karl Björzén och Ewy Möller (alla m)
anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”1
samband” och slutar med ”motionen i denna del” bort ha följande
lydelse:

När den tvåprocentiga löneskatten beslutades av riksdagen våren 1982
antog man att den skulle komma att avräknas mot tillgängligt löneutrymme.
Den nyss avslutade avtalsrörelsen tyder knappast på att så skett. Löneskatten
kommer därför att försvaga näringslivets konkurrenskraft. Årets ökningar av
arbetskraftskostnaderna kommer att vara dubbelt så stora i Sverige som i
flera med oss konkurrerande länder. I motion 1981/82:2529 anvisade
moderata samlingspartiet andra vägar för finansiering av marginalskattereformen.
Utskottet delar den i denna motion framförda uppfattningen att
strävan i första hand bör vara att finansiera reformen genom besparingar i de
offentliga utgifterna.

Utskottet tillstyrker därför bifall till motion 1982/83:2108 yrkande 4.

dels att utskottet under mom. 21 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2108 yrkande 4 antar
följande

Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1982:423) om allmän löneavgift

Härmed föreskrivs att lagen (1982:423) om allmän löneavgift skall
upphöra att gälla med verkan från och med den 1 juli 1983.

Särskilda yttranden
Skatt på viss elkraft (mom. 6)

1. Stig Josefson och Ingemar Hallenius (båda c) anför:

Centerpartiet yrkade i december 1982 avslag på regeringens förslag om
särskild vattenkraftsskatt.

Centern står kvar vid sin ståndpunkt att vattenkraftsskatten måste radikalt

SkU 1982/83:35

41

förändras om den skall kunna accepteras. Vi har inte återkommit med vår
avslagsmotion under allmänna motionstiden då vi har bedömt det mer
realistiskt att göra en nödvändig omprövning av vattenkraftsskatten i
samband med propositionen om energiskatter.

2. Kjell Johansson (fp) anför:

Fp avstyrkte i höstas regeringens förslag om skatt på viss elkraft. Den
omständigheten att vi under den allmänna motionstiden i år inte väckt någon
motion i frågan innebär naturligtvis inte att vi frånträtt den uppfattning vi gav
uttryck åt i samband med riksdagsbehandlingen, endast att vi inte anser det
rimligt att varje år och i fråga om varje ny lag upprepa ett tidigare framställt
avslagsyrkande.

Kostnader för upprättande av deklaration (mom. 18)

3. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren, Karl Björzén och Ewy Möller (alla m)
anför:

Skatteutskottet har avstyrkt yrkandet i motion 1203 att kostnader för att
upprätta självdeklaration skall vara avdragsgilla för rörelseidkare. Därmed
består den nuvarande orättvisan mellan stora och små företag. För de större
som har möjlighet att hålla sig med anställd personal för bokförings- och
deklarationsarbete blir i realiteten hela kostnaden avdragsgill, medan de
mindre företagen som är hänvisade till bokföringsbyråer blott får avdrag för
bokföringskostnader.

Vi är medvetna om de svårigheter som, om motionen bifallits, kunnat
uppkomma när det gäller att avgränsa avdragsrätten till enbart företagens
verksamhet.

Trots detta anser vi att en likformig behandling av rörelseidkare hade varit
motiverad särskilt som ett bifall till motionen skulle förenkla deklarationsoch
taxeringsarbetet. Vi förutsätter därför att regeringen uppmärksammar
frågan.

Översyn av bosättningsbegreppet och beskattning av utlandsarbetande
personal (mom. 24 och 25)

4. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren, Karl Björzén och Ewy Möller (alla m)
anför:

Skatteutskottet har avstyrkt motion 1591 yrkandena 4 och 5 om översyn
och förslag till nya regler för bosättningsbegreppet och beskattningen av
utlandsarbetande personal syftande till förbättrade villkor för denna grupp
anställda.

Som skäl för avstyrkandet har angivits att regeringen inom kort ämnar
tillsätta en utredning med uppgift att se över bl.a. bosättningsbegreppet och

SkU 1982/83:35

42

att den s.k. ettårsregeln håller på att omarbetas i samarbete med övriga
nordiska länder utom Danmark.

I avvaktan på vad dessa utredningar kommer att föreslå avstår vi nu från att
ställa särskilt yrkande men vi vill kraftigt understryka vikten av att våra
exportansträngningar inte försvåras genom stelbenta bestämmelser för
utlandsanställda personer.

'

minab/gotab Stockholm 1983 75046