SkU 1982/83:26

Skatteutskottets betänkande
1982/83:26

om företagsstiftelser
Ärendet

I detta betänkande behandlas två motioner om beskattning av bidrag och
förmåner från företagsstiftelser.

Motionerna

1982/83:223 av Martin Olsson (c) och Karin Israelsson (c)

I motionen yrkas att riksdagen begär att regeringen låter utreda frågan om
att som skattepliktig inkomst ej skall upptas bidrag eller andra förmåner från
stiftelser i den mån de bestrids med medel som tillkommit jämlikt Kungl.
Maj:ts förordning 1951:148 eller avkastning därav.

1982/83:1730 av Rune Jonsson (s) och Stig Olsson (s)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär tolkning av
riksskatteverkets anvisningar för bidrag från de sociala företagsstiftelserna så
att de ursprungliga tankarna med fonderna inte förfelas med skattebeläggning.

Gällande bestämmelser m. m.

Under slutet av 1940-talet och början av 1950-talet träffade staten och
skogsindustrierna överenskommelser att i samband med export av skogsindustriprodukter
vissa avgifter skulle utgå. Dessa skulle inbetalas till av
skogsindustrierna bildade stiftelser (fonder) och var avsedda att åstadkomma
en prisstabilisering på hemmamarknaden och att neutralisera en del av
exportvinsterna. Efter ett antal år skulle fondmedlen utbetalas till industrierna
och till vissa för sociala, skogsvårdande och teknisk-vetenskapliga
ändamål bildade stiftelser.

I proposition 1951:68 lämnas en redogörelse för vissa av de avtal som
träffats år 1950 och tidigare och för de särskilda skatteregler som skulle
tillämpas.

Avgifterna skulle enligt ett av de avtal som träffades 1950 inbetalas till en
fond. Fr. o. m. 1958 skulle medlen utbetalas till företagen och vissa stiftelser
med en femtedel årligen. Av medlen skulle 70 % tillfalla företagen, 10 %
särskilda länsstiftelser för det enskilda skogsbruket, 10 % Stiftelsen
Centralfonden för anställda inom skogsbruket och skogsindustrien (Centralstiftelsen)
och 10 % särskilda av medlemmarna bildade företagsstiftelser för
social verksamhet. - Övriga avtal hade liknande innebörd.

1 Riksdagen 1982183. 6 sami. Nr 26

SkU 1982/83:26

2

Från länsstiftelserna skulle anslag beviljas till åtgärder som gagnade det
enskilda skogsbruket inom länet, t. ex. vägbyggnader, skogsodling, skogsförädling
och dikning. Centralstiftelsens och företagsstiftelsernas medel
skulle disponeras för sociala ändamål till fromma för de anställda inom
skogsbruket och skogsindustrin. Som exempel nämndes understöd åt sjuka
och behövande, beredande av yrkesutbildning eller studiestipendier, anskaffande
av semesterhem eller beredande av semestervistelse, uppförande av
lokaler för förenings- och ungdomsverksamhet vid industriföretag eller i
skogsbygden samt understöd till förbättrande av levnads- och bostadsförhållanden,
särskilt inom mera avlägsna skogsbygder.

Vederbörande företag skulle vara berättigat till avdrag för de medel som
tillgodofördes fonderna, och fonderna och övriga stiftelser skulle inte vara
skattskyldiga till inkomst- eller förmögenhetsskatt för dessa medel eller för
avkastningen härpå. De belopp som sedan utbetalades till företagen skulle
beskattas hos dem såsom intäkt av rörelse för det beskattningsår då medlen
kommit företagen till godo. Frågan hur medel, som utbetalades från
stiftelserna till någon annan än till de ifrågavarande företagen, skulle
beskattas fick bedömas enligt vanliga regler. Lagstiftningen i dessa hänseenden
återfinns i flera förordningar om rätt att vid taxering för inkomst njuta
avdrag för avgifter till vissa stiftelser, de senaste från 1951 (SFS 1951:148 och
149).

Centralstiftelsen begärde år 1962 besked från riksskattenämnden bl. a. i
frågan om vissa resebidrag från centralfonden till arbetstagare inom
skogsnäringen utgjorde skattepliktig inkomst av tjänst för mottagarna. I svar
den 25 januari 1963 (dnr 124/1962) uttalade nämnden följande:

Centralfonden är en fristående stiftelse. Den har uppenbarligen icke
karaktär av familjestiftelse och kan - med hänsyn bl. a. till att destinatärkretsen
även omfattar personer, som varken äro eller varit anställda vid
företag, som lämnat bidrag till centralfonden - icke heller anses vara en
personalstiftelse. Då de ifrågasatta bidragen till hälsoresor etc. icke skola
utgå periodiskt och enligt vad nyss sagts icke förutsätta anställningsförhållande,
böra enligt riksskattenämndens mening bidragen icke tagas till
beskattning hos mottagaren såsom inkomst av tjänst.

I riksskatteverkets handledning för 1982 års taxering lämnas på s. 59-68 en
redogörelse för gällande regler och tillämpningen därav när det gäller
beskattningen av gåvor, gratifikationer, stipendier och vissa andra förmåner.
Redogörelsen innehåller bl. a. följande.

En gåva utgör inte skattepliktig inkomst. Om gåvan utgör ersättning för
arbete eller tjänst, utgör den dock i princip alltid skattepliktig inkomst,
oavsett i vilken form den utgått.

När fråga är om tjänsteförhållanden kan man endast i undantagsfall tänka
sig gåvor från arbetsgivare till arbetstagare. I princip allt som arbetstagaren
erhåller från sin arbetsgivare - kontant eller i annan form - utgör
skattepliktig inkomst av tjänst.

Gratifikationer kan anses vara att likställa med gåva. De har beskattats

SkU 1982/83:26

3

vare sig de utgått i kontanter eller i annan form. Har gratifikationen bestått i
att arbetsgivaren bjudit den anställde på en resa, har det i praxis förekommit
att värdet av resan tagits upp till beskattning endast till viss del. Man har då
tillämpat principen att hela värdet av resan beskattats, om kostnaderna för
resan bedömts ligga inom ramen för vad den anställde med hänsyn till sina
inkomstförhållanden själv kunnat antas ha varit villig att kosta på sig. Om
kostnaderna för resan däremot ansetts ligga utom den anställdes ekonomiska
räckvidd, har endast ett till värdet av inbesparade levnadskostnader eller
enligt annan grund reducerat belopp beskattats. Se härom anvisningarna
RSV Dt 1981:30.

Stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller på annat sätt
avsedda för mottagarens utbildning räknas inte till skattepliktig inkomst. Det
förekommer emellertid att stipendier utges under sådana omständigheter att
de i själva verket utgör ersättning för lön. Gränsdragningen kan vara svår att
göra och en bedömning får ske från fall till fall. Avgörande är stipendiets
karaktär och omständigheterna vid utdelningen. Även om ett stipendium
inte utgår under sådana förhållanden att det kan anses utgöra ersättning för
lön, kan stipendiet bli skattepliktigt som periodisk intäkt.

Enligt 32 § 3 mom. sista stycket KL skall förmån av mindre värde som
utgått i annat än pengar inte tas upp som intäkt om förmånen kan antas inte
vara avsedd att utgöra direkt ersättning för utfört arbete. I anvisningarna till
detta lagrum anges att hänsyn skall tas till det sammanlagda värdet av de
förmåner av ifrågavarande slag som den skattskyldige åtnjutit från samme
arbetsgivare. Hänsyn skall också tas till den besparing i normala levnadskostnader
som förmånen kan ha inneburit. För att en förmån skall vara
skattefri krävs vidare att förmånen inte framstår som ett med lön eller
pension jämförbart vederlag utan som en åtgärd för att bereda trivsel i
arbetet eller liknande eller också utgår på grund av sedvänja inom yrket eller
verksamheten i fråga. Slutligen anges att förmånen i regel bör betraktas som
skattepliktig om den skattskyldige kan avstå från förmånen mot ersättning i
pengar.

Vid beräkning av det sammanlagda värdet skall även beaktas förmåner
från personalstiftelse, som hör till arbetsgivaren.

Riksskatteverkets anvisningar RSV Dt 1981:30 delar upp naturaförmånerna
i tre grupper.

Till förmåner som över huvud taget inte bör anses som skattepliktiga
räknas vissa smärre trivselförmåner såsom fria överdrags- och skyddskläder
och kaffe o. d. under arbetet, sedvanliga gåvor från arbetsgivare (t. ex.
klocka efter 25 års anställning) och fria resor för järn vägspersonal och deras
familjer m. m.

För förmåner vilkas skatteplikt beror av värdet inträder skatteplikt om det
sammanlagda värdet av förmåner inom gruppen överstiger 600 kr. för helt år
räknat. Hit hör bl. a. subventionerad kost, hyresbillig bostad och subventionerad
semesterbostad i Sverige eller utlandet.

SkU 1982/83:26

4

Till förmåner vilka alltid bör anses som skattepliktiga hänförs sådana
förmåner som inte kan jämställas med trivselbefrämjande åtgärder utan som
snarare får anses utgöra vederlag för utfört arbete. Någon beloppsgräns för
skattepliktens inträdande har inte uppställts för förmåner av detta slag. Som
exempel nämns bl. a. hyresfri bostad, fri kost och fri semesterbostad i Sverige
eller i utlandet.

Frågans tidigare behandling

Motioner med yrkanden av samma innebörd som de nu aktuella prövades
av skatteutskottet vid förra riksmötet. I sitt betänkande SkU 1981/82:43
avstyrkte utskottet - och riksdagen biföll utskottets hemställan - motionerna.
Utskottet framhöll därvid:

Som framgår av förarbetena till den särskilda skattelagstiftning som gäller
för de ifrågavarande stiftelserna och som redovisats i det föregående har
avsikten varit att bidrag från stiftelserna till enskilda personer skall behandlas
enligt vanliga regler vid beskattningen. Principen är att förmåner av
ifrågavarande slag under vissa förutsättningar bör jämställas med lön och att
skattefrågan skall bedömas bl. a. med hänsyn till den anknytning som
företaget och mottagaren har till stiftelsen. Vad detta innebär för de aktuella
förmånerna är något som i första hand bör bedömas av de tillämpande
myndigheterna. Innan denna fråga slutligt prövats är utskottet inte berett att
förorda någon åtgärd med anledning av motionerna.

Utskottet erinrade i sammanhanget också om möjligheten att erhålla
besked i oklara tolkningsfrågor från riksskatteverket och att frågan hur
bidrag av olika slag skulle beskattas inrymde vissa gränsdragningsproblem
som borde uppmärksammas av regeringen.

Utskottet

I motionerna tas upp en fråga som gäller den skattemässiga behandlingen
av bidrag och förmåner från vissa stiftelser inom skogsindustrin. Motionärerna
bakom motion 223 anser att sådana bidrag och förmåner inte bör
utgöra skattepliktig intäkt i den mån de bestrids av medel som tillkommit
enligt förordningen (1951:148) om rätt att vid taxering för inkomst njuta
avdrag för avgifter till vissa stiftelser, m. m., medan motionärerna bakom
motion 1730, som menar att de ursprungliga tankarna med fonderna förfelas
om bidragen från stiftelserna skattebeläggs, begär en tolkning av riksskatteverkets
anvisningar för dessa bidrag.

Utskottet har i inledningen till detta betänkande redogjort för den
särskilda skattelagstiftning som gäller för de ifrågavarande stiftelserna. Av
redogörelsen framgår också att utskottet vid förra riksmötet prövat ett
motionsyrkande om skattefrihet för förmåner av samma art som de nu
aktuella och avvisat yrkandet med bl. a. den motiveringen, att sådana
förmåner under vissa förutsättningar borde jämställas med lön och skatte -

SkU 1982/83:26

5

frågan bedömas med hänsyn till den anknytning som företaget och mottagaren
hade till stiftelsen.

Skatteutskottet vidhåller sin uppfattning att den av motionärerna aktualiserade
frågan i första hand bör bedömas av de tillämpande myndigheterna
och att någon åtgärd med anledning av motionerna inte är motiverad innan
skattefrågan slutligt prövats i högsta instans.

Med det anförda och då någon sådan prövning ännu inte skett avstyrker
utskottet motionerna.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:223 och 1982/83:1730.

Stockholm den 8 mars 1983

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Rune Carlstein (s), Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m), Ingemar
Hallenius (c). Bo Forslund (s)*, Egon Jacobsson (s), Karl Björzén (m),
Anita Johansson (s), Ewy Möller (m), Bruno Poromaa (s)*, Erkki
Tammenoksa (s) och Kjell Johansson (fp).

* Ej närvarande vid justeringen «

minab/gotab Stockholm 1983 73893