SfU 1982/83:5

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1982/83:5

om handläggning av arbetsskadeärenden
Motionen

I motion 1981/82:1591 (motivering i 1589) av Olof Palme (s) m. fl.
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion
1981/82:1589 anförts om förbättrade arbetsformer vid handläggningen av
arbetsskadeärenden.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från riksförsäkringsverket,
arbetarskyddsstyrelsen, Försäkringskasseförbundet och Försäkringsanställdas
förbund.

Gällande bestämmelser

Den 1 juli 1977 trädde lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) i
kraft samtidigt som lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (YFL)
upphörde att gälla. Genom LAF tillförsäkras den som skadas i sitt arbete en
principiell rätt till full ersättning för inkomstbortfall. LAF grundas således på
ett ekonomiskt invaliditetsbegrepp. Enligt LAF skall vidare alla skador och
sjukdomar som har uppstått på grund av olycksfall eller annan skadlig
inverkan i arbetet anses som arbetsskador. Arbetsskadan skall ha varat
längre än 90 dagar för att ge ersättning enligt LAF. För tiden dessförinnan,
samordningstiden, gäller sjukförsäkringen enligt lagen om allmän försäkring.
Vid bestående nedsättning av arbetsförmågan med minst en femtondel
har den försäkrade rätt till ersättning i form av livränta från arbetsskadeförsäkringen.

Remissyttrandena

Riksförsäkringsverket delar motionärernas uppfattning om att ett utökat
samarbete mellan försäkringskassorna och företagshälsovården skulle förbättra
kassornas arbetsplatsutredningar. Verket anser dock att arbetsplatsbesök
från kassans sida måste vara begränsade till speciella fall eftersom de är
alltför resurskrävande. Motionens förslag om en ökad tillgång på yrkesmedicinsk
expertis skulle enligt verkets mening både förbättra handläggningen
och förkorta väntetiden på försäkringskassan i en del ärenden. Slutligen
framhåller verket beträffande den föreslagna rapporteringen till yrkesinspektionen
och länsarbetsnämnden att det redan i dag sker en omfattande
rapportering från försäkringskassorna till yrkesinspektionen och arbetar -

1 Riksdagen 1982/83. 11 sami. Nr 5

SfU 1982/83:5

skyddsstyrelsen. Mot den bakgrunden finner verket det lämpligare att
utveckla nuvarande system för att därigenom undvika dubbelarbete.

Arbetarskyddsstyrelsen är positiv till motionens förslag om ökad tillgång
till yrkesmedicinsk expertis vid försäkringskassorna samt om bättre samarbete
mellan försäkringskassorna och företagshälsovården/yrkesmedicinska
klinikerna. En förutsättning är dock enligt styrelsens mening ett genomförande
av den planerade utbyggnaden av de yrkesmedicinska länsklinikerna
och en utbyggnad av företagshälsovården till att omfatta alla förvärvsverksamma.
Beträffande förslaget om årlig rapportering från försäkringskassorna
till yrkesinspektionen pekar arbetarskyddsstyrelsen på den rapportering
som sker i dag genom ISA-statistiken (ISA = informationssystemet om
arbetsskador). Styrelsen framhåller dock att ytterligare utbyggda kontakter
mellan försäkringskassorna och yrkesinspektionen kan vara värdefulla.

Försäkringskasseförbundet, som i huvudsak delar motionärernas uppfattning,
anför bl. a. följande. Tillgången till yrkesmedicinsk expertis varierar i
olika delar av landet och med hänsyn härtill bör det statliga stödet till
verksamheten förstärkas och en plan bör upprättas för den yrkesmedicinska
utbyggnaden. Utbildningen bör förbättras för den handläggande personalen,
men även för ledamöter i pensionsdelegationer och för läkare som sysslar
med arbetsskador och arbetssjukdomar. Vidare bör försäkringskassorna få
förstärkta resurser så att arbetsplatsbesök kan göras i betydligt större
omfattning än vad som skeri dag. En förbättring av arbetsplatsutredningarna
bör också ske genom ett utökat samarbete mellan försäkringskassa och
skyddsombud/företagshälsovård. Ökade resurser för att förbättra samarbetet
mellan försäkringskassorna och yrkesinspektionerna är enligt förbundets
mening också viktigt eftersom det på sikt kan leda till bättre arbetsmiljöer
med färre skador och sjukdomar som följd. Vad slutligen gäller det i
motionen väckta förslaget om att försäkringskassorna skall avge årliga
rapporter till yrkesinspektionerna och länsarbetsnämnden framhåller även
förbundet att redan i dag får arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen
fortlöpande information från kassorna genom arbetsmarknadsstyrelsens
informationssystem (ISA). Det är därför, enligt förbundets mening, bättre
att vidareutveckla och komplettera detta system än att införa ett helt nytt
rapporteringssystem.

Även Försäkringsanställdas förbund instämmer i princip med motionens
förslag. Förbundet framhåller att en bättre utbildning för handläggare med
hänsyn till ärendenas mångfald och skiftande art måste kompletteras med
tillgång till arbetsmiljöexperter. Mot den bakgrunden är förslagen om utökat
samarbete med företagshälsovården och ökad tillgång till yrkesmedicinsk
expertis särskilt viktiga. Ett sådant utökat samarbete skulle också enligt
förbundets mening vara av stor betydelse vid arbetsplatsbesök för att
åstadkomma säkrare bedömningar. Förslaget om ökat samarbete lokalt
mellan försäkringskassan och yrkesinspektionen stöds helt av förbundet.
Försäkringskassan kan genom en årlig, systematiserad rapportering lämna

SfU 1982/83:5

uppgifter om exempelvis sjukfrekvens och sjukdomstid på arbetsmarknaden
inom dess verksamhetsområde. Avslutningsvis konstaterar förbundet att en
nödvändig förutsättning för ett genomförande av förslagen är ökade
personalresurser till försäkringskassorna.

Utskottet

I motion 1981/82:1591 av Olof Palme m. fl. framläggs en rad förslag om
förbättrade arbetsformer vid handläggningen av arbetsskadeärenden.
Motionärerna hänvisar till att en arbetsgrupp inom LO har genomfört en
utvärdering av den nya lagen om arbetsskadeförsäkring och i sin rapport
påpekat vissa brister i handläggningen av arbetsskadefallen. Enligt LOrapporten
baseras utredningarna i huvudsak på skriftligt underlag eftersom
tid och resurser saknas att i större utsträckning besöka de aktuella
arbetsplatserna, och man har också sällan kontakt med befintlig företagshälsovård.
Vidare framgår av rapporten att det är sällsynt att försäkringskassorna
har tillgång till yrkesmedicinsk expertis för att bedöma samband
mellan sjukdom och arbete. Det har i stället blivit så att den yrkesmedicinska
expertisen har fått tillföras genom de fackliga organisationerna, som har
kontaktat sådan expertis och bekostat de utredningar som behövts.
Motionärerna anser att här redovisade brister innebär en risk för ofullständig
bedömning av arbetsskadeärendena och föreslår därför följande åtgärder.
Försäkringskassornas tillgång till yrkesmedicinsk expertis bör förbättras.
Personalen vid försäkringskassorna, såväl handläggare som experter, bör få
bättre utbildning om vissa arbetssjukdomar. En förbättring bör också ske av
försäkringskassornas arbetsplatsutredningar genom såväl samråd med
skyddsombud och företagshälsovård som en betydande ökning av arbetsplatsbesöken.
Vidare bör det lokala samarbetet mellan försäkringskassan
och yrkesinspektionen förbättras i syfte att utöka det förebyggande
skyddsarbetet. Det bör prövas om detta kan ske genom att försäkringskassorna
lämnar årliga rapporter till yrkesinspektionen och länsarbetsnämnden.
Motionärerna begär ett tillkännagivande om vad som i motionen anförts om
förbättrade arbetsformer vid handläggningen av arbetsskadeärenden.

Samtliga remissinstanser är i huvudsak positiva till motionens förslag.
Beträffande förslaget om ökad tillgång till yrkesmedicinsk expertis vid
försäkringskassorna anför arbetarskyddsstyrelsen att en förutsättning härför
är ett genomförande av den planerade utbyggnaden av de yrkesmedicinska
länsklinikerna. Även Försäkringskasseförbundet pekar på att en utbyggnad
av den yrkesmedicinska verksamheten bör ske med hänsyn till att tillgången
till yrkesmedicinsk expertis varierar i olika delar av landet. Försäkringskasseförbundet
framhåller vidare beträffande förbättrad utbildning för den
handläggande personalen att detta bör gälla även för ledamöter i pensionsdelegationer
och för läkare som sysslar med arbetsskador och arbetssjukdomar.
Vad gäller motionens förslag om förbättrade arbetsplatsutredningar är

SfU 1982/83:5

samtliga remissinstanser ense om att ett utökat samarbete mellan försäkringskassorna
och företagshälsovården skulle vara av godo. Arbetarskyddsstyrelsen
framhåller dock att en förutsättning härför är att företagshälsovården
byggs ut till att omfatta alla förvärvsarbetande. Riksförsäkringsverket,
Försäkringskasseförbundet och Försäkringsanställdas förbund är alla överens
om att arbetsplatsbesök från försäkringskassorna är mycket resurskrävande,
och således krävs förstärkta resurser för att göra arbetsplatsbesök i
större omfattning. Förslaget om ökat samarbete lokalt mellan försäkringskassan
och yrkesinspektionen stöds helt av Försäkringsanställdas förbund.
Även Försäkringskasseförbundet anser att ett sådant arbete är viktigt
eftersom det på sikt kan leda till bättre arbetsmiljöer med färre skador och
sjukdomar som följd, men förbundet framhåller också att förslaget kräver
ökade resurser vid försäkringskassorna. Vad slutligen gäller förslaget om att
försäkringskassorna skall avge årliga rapporter till yrkesinspektionerna och
länsarbetsnämnderna framhåller flertalet remissinstanser att redan i dag
lämnas fortlöpande information genom arbetsmarknadsstyrelsens informationssystem
(ISA). Riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundet
anser det därför bättre att vidareutveckla och komplettera detta system än att
införa ett helt nytt rapporteringssystem.

Utskottet anser att det är angeläget att de i motionen väckta frågorna
uppmärksammas inom regeringskansliet. Förbättrade arbetsformer vid
handläggningen av arbetsskadeärenden kräver emellertid, som också
framhållits under remissbehandlingen, ökade personella och andra resurser
vid försäkringskassorna. Förutsättningarna härför får prövas i det kommande
budgetarbetet och i det fortsatta arbetet med rationaliseringar inom
socialförsäkringens administration. Utskottet vill också erinra om den roll
företagshälsovården spelar vid handläggningen av arbetsskadeärenden. Ett
utredningsförslag om den framtida företagshälsovården väntas föreligga
inom kort. Vid den kommande beredningen av detta förslag bör de i
motionen framförda önskemålen om ett ökat samarbete mellan försäkringskassorna
och företagshälsovården uppmärksammas. Regeringen bör också
överväga om de i motionen väckta frågorna bör bli föremål för utredning i
annat sammanhang. Det anförda bör ges regeringen till känna.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:1591 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 23 november 1982

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

SfU 1982/83:5

Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carlshamre (m), Börje Nilsson (s), Allan
Åkerlind (m), Ralf Lindström (s), Elis Andersson (c), Ulla Johansson (s),
Lena Öhrsvik (s), Siri Häggmark (m), Karin Israelsson (c), Karin Nordlander
(vpk), Nils-Olof Gustafsson (s), Barbro Nilsson i Visby (m), Ingegerd
Elm (s) och Rune Backlund (c).