SfU 1982/83:22

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1982/83:22

om läkemedelskostnader
Motioner

I motion 1982/83:447 av Hugo Hegeland (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändring i rabattsystemet för prisnedsatta
läkemedel.

I motion 1982/83:681 av Anita Bråkenhielm (m) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förenkling av rabattsystemet
och högkostnadsskyddet för läkemedel och sjukvårdskostnader,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om åtgärder för att den
utvärdering av läkemedelskostnaderna som skall göras av bl. a. riksförsäkringsverket,
socialstyrelsen och Landstingsförbundet även kommer att
omfatta i speciell ordning förskrivna kostnadsfria hjälpmedel.

I motion 1982/83:1271 av Anders Högmark (m) hemställs att riksdagen
beslutar att doseringshjälpmedel av den typ som ovan beskrivits skall
innefattas i läkemedelsförmånen på sådant sätt att de blir rabattberättigade.

I motion 1982/83:1603 (yrkande 2) av Margit Sandéhn (s) och Maj-Lis
Landberg (s) hemställs

2. att riksdagen begär att regeringen prövar förutsättningarna för att
utöka listan över kostnadsfria läkemedel och hjälpmedel till att omfatta de
psoriasissjuka.

Yrkande 1 i motionen har behandlats i utskottets betänkande SfU
1982/83:18.

Utskottet

Läkemedelsförmåner enligt lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader,
m. m. utgår i form av antingen prisnedsättning eller
kostnadsfrihet för läkemedel eller skydd mot höga kostnader för läkemedel
och sjukvård. Lagen innehåller dessutom bestämmelser om rätt till
prisnedsättning på vissa livsmedel och födelsekontrollerande medel samt
kostnadsfrihet för vissa förbrukningsartiklar.

Prisnedsättning på läkemedel, vissa livsmedel och födelsekontrollerande
medel sker genom att hälften av kostnaden mellan 20 och 60 kronor och hela
kostnaden därutöver vid varje expeditionstillfälle betalas av den allmänna
försäkringen. Patientens kostnad blir därigenom högst 40 kr. per expeditionstillfälle.
Kostnadsfria läkemedel utges till den som lider av sådan

1 Riksdagen 1982/83. 11 sami. Nr 22

SfU 1982/83:22

långvarig och allvarlig sjukdom, som anges i särskild förteckning. Kostnadsfria
förbrukningsartiklar som tillhandahålls kostnadsfritt vid allvarliga
sjukdomstillstånd finns också angivna i särskild ordning.

Fr. o. m. den 1 juli 1981 har ett särskilt högkostnadsskydd införts. Skyddet
som avser såväl sjukvårdskostnader som läkemedelskostnader innebär att en
patient som gjort 15 läkarvårdsbesök och/eller läkemedelsinköp är befriad
från ytterligare kostnader för läkarvård eller läkemedel under en tid av ett år
räknat från första besöket eller inköpet. Högkostnadsskyddet omfattar också
kostnader för sjukvårdande behandlingar varvid två sådana behandlingstillfällen
jämställs med ett läkarvårdsbesök. För barn i samma familj gäller ett
gemensamt högkostnadsskydd.

Riksrevisionsverket redovisade i mars 1982 en rapport ”Läkemedelskostnaderna
- en granskning av riksförsäkringsverkets och socialstyrelsens
uppföljning och utvärdering inom området läkemedelskostnader”. På
regeringens uppdrag har riksförsäkringsverket och socialstyrelsen härefter i
en gemensam skrivelse till regeringen i februari i år redovisat de åtgärder som
verken har vidtagit eller avser att vidta med anledning av riksrevisionsverkets
rapport. Enligt skrivelsen har riksförsäkringsverket och socialstyrelsen
påbörjat ett utvecklingsarbete i syfte att genomföra åtgärder för att begränsa
kostnaderna för läkemedel. Verken har upprättat en projektplan och
verksamheten syftar till en samlad uppföljning och utvärdering av de olika
förmånerna inom läkemedelsområdet. I denna övergripande uppgift ingår
dessutom att sammanställa underlag för eventuella ändringar i gällande
regler inom läkemedelsområdet och även lämna förslag till sådana ändringar.
Verken anför att arbetet kommer att bli omfattande och tidskrävande. I
avvaktan på resultatet av det mer övergripande projektarbetet har verken
funnit skäl att redovisa vissa avgränsade åtgärder som på kort sikt kan
begränsa statens kostnader för läkemedel.

Två motioner tar upp frågan om nuvarande bestämmelser om läkemedelsförmåner
är ändamålsenligt utformade. I motion 447 av Hugo Hegeland
framhålls att om prisnedsättningen var utformad så att den gällde även små
inköp skulle systemet inte som nu främja inköp av stora förpackningar.
Motionären begär förslag från regeringen om ett ändrat rabattsystem. Även
Anita Bråkenhielm menar i motion 681 att nuvarande system för läkemedelsförmåner
i viss mån stimulerar till överförskrivning och överförbrukning
av läkemedel och att den översyn av läkemedelskostnaderna som kommer att
ske är befogad. Enligt hennes mening finns det dock skäl att omedelbart
ifrågasätta om man parallellt med högkostnadsskyddet skall bibehålla
reglerna om förskrivning av kostnadsfria läkemedel vid vissa sjukdomstillstånd.
Kombinationen av ett högkostnadsskydd och en kostnadsfrihet har,
menar motionären, lett till ökat byråkratiskt krångel utan att samtidigt ge
generellt bättre kompensation än enbart ett högkostnadsskydd. Motionären
begär förslag från regeringen om förenklingar i enlighet med det anförda.
Vidare begär motionären att riksförsäkringsverkets och socialstyrelsens

SfU 1982/83:22

utvärdering av läkemedelsförmånerna skall omfatta även förmånen av
kostnadsfria förbrukningsartiklar.

Som nämnts har riksförsäkringsverket och socialstyrelsen till regeringen
redovisat åtgärder som på kort sikt kan begränsa läkemedelskostnaderna.
Förslagen avser dels olika ändringar i reglerna för prisnedsättning av
läkemedel, dels åtgärder för att minska förskrivning på recept av vitaminoch
mineralpreparat som kosttillskott. Med anledning av förslaget till
åtgärder i sistnämnda hänseende har regeringen nyligen uppdragit åt
socialstyrelsen att - med utgångspunkt från bestämmelserna i lagen om
begränsning av läkemedelskostnader m. m. - göra en översyn av gällande
medicinska indikationer för förskrivning av vitamin- och mineralpreparat.
Uppdraget skall redovisas senast den 1 juni i år. Styrelsen skall även bedöma
de medicinska konsekvenserna av en begränsning av rätten till rabattering av
läkemedel som är avsedda för symptomatisk behandling av lätta sjukdomstillstånd.
Denna del av uppdraget skall redovisas senast den 1 oktober i år.
Övriga av riksförsäkringsverket och socialstyrelsen redovisade åtgärder på
kort sikt är föremål för överväganden inom regeringskansliet. Resultatet
härav bör enligt utskottets mening avvaktas, varför motion 447 inte bör
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Som ett första led i riksförsäkringsverkets och socialstyrelsens projekt att
följa upp och utvärdera de olika förmånerna inom läkemedelsområdet ingår
bl. a. att belysa hur förskrivningen av kostnadsfria läkemedel har påverkats
av högkostnadsskyddets införande. I projektets uppgifter ingår också att
föreslå åtgärder. Projektet syftar till en uppföljning av hela förmånssystemet
och således också förmånerna av kostnadsfria förbrukningsartiklar. Med
hänsyn till det anförda anser utskottet att inte heller motion 681 behöver
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Anders Högmark begär i motion 1271 att artiklar som hjälper patienten att
ta sina läkemedel i rätt dos och vid rätt tidpunkt skall innefattas i de
prisnedsatta läkemedelsförmånerna.

I syfte att få till stånd en mer optimal förskrivning av läkemedel ingår i
riksförsäkringsverkets och socialstyrelsens uppföljning och utvärdering av
läkemedelskostnaderna också en utvärdering av en försöksverksamhet med
en receptblankett på vilken förskrivaren i stället för att ange förpackningsstorlek
endast anger dosering och behandlingstid, varefter apoteket beräknar
den optimala förpackningsstorleken. Utskottet utgår från att verken vid
den kommande analysen av kostnaderna för en sådan förändrad läkemedelshantering
också överväger i vilken utsträckning det kan vara lämpligt att
låta doseringshjälpmedel ingå i läkemedelsförmånerna. Någon särskild
åtgärd med anledning av motion 1271 anser utskottet inte påkallad.

I motion 1603 av Margit Sandéhn och Maj-Lis Landberg begärs att
sjukdomen psoriasis skall hänföras till sådana sjukdomstillstånd som
berättigar till kostnadsfria läkemedel och förbrukningsartiklar.

Utskottet behandlade vid 1978/79 års riksmöte en motion om utvidgning av

SfU 1982/83:22

rätten till kostnadsfria läkemedel vid ett flertal sjukdomstillstånd, däribland
psoriasis (se SfU 1978/79:22). Utskottet avstyrkte bifall till motionen med
hänvisning till att beredningen pågick i regeringskansliet av socialpolitiska
samordningsutredningens betänkande SOU 1979:1 Utbyggt skydd mot höga
vård- och läkemedelskostnader.

Utredningen hade lagt fram två alternativa lösningar till högkostnadsskydd.
Det ena alternativet förutsatte att kostnadsfria läkemedel överfördes
till prisnedsatta medan i det andra alternativet förmånen av kostnadsfria
läkemedel skulle behållas. I sina allmänna överväganden hade utredningen
närmare gått in på frågan om ökade möjligheter att åstadkomma ett
högkostnadsskydd genom en utvidgning av rätten till kostnadsfria läkemedel,
men ansett denna lösning mindre lämplig. Bl. a. pekade utredningen på
att det skulle bli nödvändigt att bygga ut den nuvarande förteckningen över
kostnadsfria läkemedel till att omfatta ett stort antal sjukdomar och
läkemedel, något som skulle medföra en rad avgränsningsproblem. Gjordes
gränsdragningen så vid, att alla vanliga s. k. folksjukdomar inrymdes, eller
upphävdes kraven på läkemedlens aktiva beståndsdelar, kunde på sikt så gott
som samtliga läkemedel bli kostnadsfria. Ett avgörande skäl mot en utvidgad
kostnadsfrihet var, framhöll utredningen, att de kostnadsfria läkemedlens
funktion kunde ifrågasättas med hänsyn till att dessa i stor utsträckning
förskrivs samtidigt med prisnedsatta läkemedel. Kostnadsfriheten förlorade
då sin självständiga betydelse.

I proposition 1980/81:73 om ett utbyggt skydd mot höga sjukvårds- och
läkemedelskostnader framhöll föredragande departementschefen att utredningens
resultat visat att personer som erhåller kostnadsfria läkemedel i stor
utsträckning även använder prisnedsatta läkemedel. Om de kostnadsfria
läkemedlen överfördes till prisnedsatta läkemedel skulle samtliga grupper av
sjuka med stor läkemedelsförbrukning behandlas lika oavsett sjukdomens
art. Det samordnade högkostnadsskyddet torde innebära att en majoritet av
de personer som hade kostnadsfria läkemedel fick antingen sänkta eller
oförändrade totala kostnader även om kostnadsfriheten för vissa läkemedel
togs bort eftersom dessa personer också i stor utsträckning gjorde läkarbesök
och inköp av andra läkemedel än kostnadsfria. Även om många skäl talade
för att kostnadsfriheten togs bort förordade dock departementschefen att
kostnadsfriheten tills vidare skulle få kvarstå i avbidan på att verkningarna av
det nya systemet kunde överblickas.

Som ovan nämnts ingår som ett första led i riksförsäkringsverkets och
socialstyrelsens utvärdering av läkemedelsförmånerna att belysa hur förskrivningen
av kostnadsfria läkemedel har påverkats av högkostnadsskyddets
införande. Utskottet kan med hänsyn till det anförda inte tillstyrka en
utvidgning av rätten till kostnadsfrihet. Utskottet avstyrker följaktligen bifall
till motion 1603 yrkande 2.

SfU 1982/83:22

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ändrade regler för prisnedsättning av läkemedel
att riksdagen avslår motion 1982/83:447,

2. beträffande förenklat system för läkemedelsförmåner
att riksdagen avslår motion 1982/83:681 yrkande 1,

3. beträffande utvärdering av förmånen av kostnadsfria förbrukningsartiklar att

riksdagen avslår motion 1982/83:681 yrkande 2,

4. beträffande doseringshjälpmedel

att riksdagen avslår motion 1982/83:1271,

5. beträffande kostnadsfria läkemedel m. m. för psoriasissjuka
att riksdagen avslår motion 1982/83:1603 yrkande 2.

Stockholm den 26 april 1983

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carlshamre (m), Gösta Andersson (c),
Allan Åkerlind (m), Ralf Lindström (s), Lars-Åke Larsson (s), Gullan
Lindblad (m), Elis Andersson (c), Ulla Johansson (s), Lena Öhrsvik (s), Siri
Häggmark (m), Karin Israelsson (c), Ingegerd Elm (s), Inger Hestvik (s) och
Tommy Franzén (vpk).