SoU 1982/83:29

Socialutskottets betänkande
1982/83:29

om anslag till arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen m. m.
(prop. 1982/83:100 bil. 12 delvis)

I betänkandet behandlas regeringens förslag i proposition 1982/83:100
bilaga 12 (arbetsmarknadsdepartementet) såvitt avser avsnitt C. Arbetsmiljö
punkterna C 1 och C 2. I propositionen (s. 118) framlagt förslag
rörande bidragsmedel ur arbetarskyddsfonden behandlas i utskottets betänkande
SoU 1982/83:30. Förslagen under punkterna C 3 —C 5 i propositionen
behandlas av arbetsmarknadsutskottet i betänkandet AU 1982/
83:21.

TIONDE HUVUDTITELN

Propositionen

Regeringen har under avsnitt C punkterna C 1 och C 2 föreslagit riksdagen (Cl)

1. att arbetarskyddsstyrelsen under budgetåret 1983/84 får disponera
vid utgången av budgetåret 1982/83 reserverade medel på reservationsanslaget
för budgetåret 1979/80, C 2. Arbetarskyddsstyrelsen: Inredning
och utrustning,

2. att till Arbetarskyddsstyrelsen för budgetåret 1983/84 anvisa
ett förslagsanslag av 150 750 000 kr.,

(C 2) att till Yrkesinspektionen för budgetåret 1983/84 anvisa ett förslagsanslag
av 125 556 000 kr.

Motioner

1 motion 1982/83:923 av Marianne Karlsson (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär skyndsam utredning av åtgärder för att trygga god
arbetsmiljö i värmepumpanläggningar.

I motion 1982/83:927 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen
hemställer hos regeringen om förslag till åtgärder mot hälsofarliga arbetsmiljöer
och utslagning från arbetsmarknaden enligt motionens aktionsprogram.

I motion 1982/83:1089 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag som innebär att
den lokala fackföreningen får vetorätt angående löneformen vid arbeten
som är förenade med olycksfallsrisk och att detta införs i arbetsmiljölagen,

1 Riksdagen 1982/83. 12 sami. Nr 29

Soli 1982/83:29

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag som innebär att en
utredning tillsätts för att klargöra omfattningen av uteblivna åtal vid
allvarliga arbetsolycksfall samt vilka åtgärder som behövs för att lagen
skall tillämpas och ansvar utkrävas,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag som innebär att
preciserade säkerhetsmarginaler tillämpas vid fastställande av hygieniska
gränsvärden utgående från lägsta kända nivå som misstänks ge akut eller
kronisk skadlig påverkan samt att övervägandena bakom varje gränsvärde
offentliggörs,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag som innebär att
kvinnor som planerar graviditet eller är gravida får lagstadgad rätt till
omplacering eller ledighet med bibehållen lön vid risk för fosterskada,

5. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag som innebär att
juridiskt bindande gränsvärden införs för buller och sätts till högst 75
decibel (A) samt att föreskrifter utarbetas för belysning och icke-joniserande
strålning,

6. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag som innebär att de
fackliga representanterna får kvalificerad majoritet i såväl arbetarskyddsstyrelsens
styrelse som yrkesinspektionsnämnderna,

7. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag som innebär att
den lokala fackföreningen ges beslutanderätten om när arbete kan återupptas
efter det att skyddsombud stoppat arbetet på grund av fara,

8. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag som innebär att
arbetarskyddsstyrelsen åläggs att skyndsamt utarbeta planerade föreskrifter
enligt arbetsmiljölagen,

9. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag som innebär att
alla anställda får obligatorisk tillgång till företagshälsovård fr. o. m. år
1985 samt att företagshälsovården samordnas med landstingens verksamhet
och att företagshälsovårdens personal anställs via landstingen men
ansvarar inför en kommitté som är till sin majoritet sammansatt av fackföreningsmedlemmar
utsedda av de lokala fackorganisationerna,

10. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag som innebär att
förslagen i 1976 års företagshälsovårdsutrednings delbetänkande om yrkesmedicinska
kliniker vid region- och länssjukhusen före år 1985 fastställs
i lag och kopplas till ersättningen till landstingen,

11. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag som innebär att
de fackliga organisationerna och yrkesinspektionen ges lagstadgad rätt att
från företag erhålla information som behövs för forskningsändamål och
att denna information tillställs forskare på begäran,

12. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag som innebär att
användning av diesel- och andra förbränningsmotordrivna arbetsmaskiner
i fartygslastrum, slutna lokaler och gruvor samt vid andra underjordsarbeten
förbjuds.

SoU 1982/83:29

I motion 1982/83:1096 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) hemställs att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära en utvärdering och översyn av
arbetsmiljölagen.

Motivering till motionsyrkandet finns i motion 1982/83:1094.

I motion 1982/83:1299 av Nils-Olof Gustafsson m. fl. (s) hemställs att
riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa att Jämtlands län får ett
eget yrkesinspektionsdistrikt.

1 motion 1982/83:1819 av Karin Ahrland (fp) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att åtgärder bör vidtas för att
snabbt kunna avgöra dispensärenden gällande 17-åringars dygnsarbetstid.

Utskottet

A limön bakgrund

Utskottet har under föregående riksmöte bl. a. i de av riksdagen godkända
betänkandena SoU 1981/82:15 och 42 behandlat motioner rörande
arbetsmiljöfrågor, däribland de spörsmål som nu tas upp på nytt i motion
1982/83:1089 (vpk). I dessa betänkanden lämnas relativt utförliga bakgrundsuppgifter
om arbetarskyddets organisation , fackligt inflytande i
arbetsmiljöfrågor, företagshälsovård och yrkesmedicin, information för
forskningsändamål, sanktioner vid arbetsmiljöbrott, arbetsskadestatistik,
ledighet vid graviditet och gränsvärdebestämningar. Dessa uppgifter återges
i viss utsträckning nedan i samband med att kompletterande uppgifter
lämnas. 1 övrigt hänvisas till i de angivna betänkandena lämnade redogörelser.

Fackligt inflytande i arbetsmiljöfrågor

Facklig vetorätt vid vissa löneformer

I motion 1982/83:1089 (vpk) hemställs att lokala fackföreningar får
vetorätt angående löneformen vid arbeten som är förenade med olycksfallsrisk
och att detta införs i arbetsmiljölagen (yrkande 1). Enligt motionärerna
föreligger ett klart samband mellan ackordsarbete och allvarliga
olyckor. De hänvisar därvid till att antalet olyckor i gruvor och skog
minskade då tidlön i stor utsträckning infördes inom dessa områden.
Motionärerna anför att det därför är ett självklart krav att fackföreningar
skall ha rätt att förbjuda prestationsersättning i arbete som är förenat med
olycksfallsrisk.

Ett likartat motionsyrkande behandlades senast av utskottet i det av
riksdagen godkända betänkandet 1981/82:42 (s. 23). Utskottet erinrade
därvid om att riksdagen under de senaste åren på förslag av utskottet flera
gånger avslagit motionsyrkanden från vänsterpartiet kommunisterna med
liknande innehåll. Utskottet hänvisade liksom tidigare till de grundläggan -

SoU 1982/83:29

de principerna för skyddsarbetet, enligt vilka arbetsgivare och arbetstagare
i samförstånd bör söka åstadkomma en tillfredsställande arbetsmiljö.
Den metod som anvisades i den aktuella motionen stod enligt utskottet i
klar motsats till den för arbetsmiljölagstiftningen grundläggande principen
om samverkan.

Någon anledning att nu frångå detta ställningstagande föreligger inte.
Motion 1982/83:1089 yrkande 1 avstyrks därför.

Som närmare utvecklas i nästa avsnitt äger skyddsombud och arbetstagare
under i arbetsmiljölagen närmare angivna förutsättningar avbryta
farligt arbete.

Skyddsombuds rätt att avbryta farligt arbete

I motion 1982/83:927 hemställer vänsterpartiet kommunisterna att regeringen
föreslår ett aktionsprogram mot hälsofarliga arbetsmiljöer. En av
de punkter som tas upp som ett led i programmet är en förstärkt ställning
för den lokala arbetsmiljökampen och utvidgad rätt för skyddsombud att
ingripa mot misstänkt hälsofarliga arbetsförhållanden. I motionen anges
bl. a. att det föreligger ett klart samband mellan situationen på arbetsmarknaden
och hög sjukfrånvaro samt att arbetsmiljön är en kampfråga och
aldrig kan vara en samarbetsfråga.

I 6 kap. 7 § arbetsmiljölagen (1977:1160) stadgas att skyddsombud har
rätt att avbryta visst arbete om detta innebär omedelbar och allvarlig fara
för arbetstagares liv eller hälsa och rättelse inte genast kan uppnås genom
hänvändelse till arbetsgivaren. Yrkesinspektionen skall därefter avgöra
om arbetet skall återupptas eller ej. Beträffande ensamarbete gäller likartade
regler.

Yrkanden om utökad rätt för skyddsombud att avbryta arbete har behandlats
av utskottet bl. a. i dess av riksdagen godkända betänkande SoU
1977/78:1 (s. 56—57) i samband med tillkomsten av arbetsmiljölagen och
senast i betänkandet SoU 1981/82:42 (s. 24).

Utskottet vidhåller sin tidigare framförda uppfattning att i arbetsmiljölagen
gjorts en lämplig avvägning beträffande skyddsombuds rätt att avbryta
arbete.

Beträffande utskottets ställningstagande till yrkandet om ett samlat
aktionsprogram hänvisas till ett senare avsnitt (s. 20).

Beslut om återupptagande av arbete

I motion 1982/83:1089 (vpk) hemställs att lokala fackföreningar ges
beslutanderätt om när arbete kan återupptas efter det att skyddsombud
stoppat arbetet på grund av fara (yrkande 7).

Som ovan framgått är det enligt nu gällande lagstiftning yrkesinspektionen
som avgör när arbete skall återupptas sedan skyddsombud stoppat
detta.

SoU 1982/83:29

Socialutskottet har vid tidigare behandling av detta yrkande, senast i sitt
av riksdagen godkända betänkande SoU 1981/82:42 (s. 23 — 24), hänvisat
dels till sin principiella inställning att parterna på jämställd grund skall
samarbeta i arbetarskyddsfrågor, dels till att det ytterst ankommer på
tillsynsmyndigheterna att avgöra vilka krav som från skyddssynpunkt bör
ställas på arbetsmiljön.

Inga omständigheter har framkommit som motiverar att utskottet nu
ändrar sitt tidigare ställningstagande, varför motion 1982/83:1089 yrkande
7 avstyrks.

Facklig majoritet i a r b e t a r s k y d d s s t y r e 1 s e n
och yrkesinspektionsnämnderna

Arbetarskyddsstyrelsen styrelse består enligt 6 § förordningen
(1972:164) med instruktion för arbetarskyddsstyrelsen (omtryckt
1978:436) av högst elva av regeringen utsedda ledamöter, varav fyra utses
efter förslag av löntagarorganisationerna och tre efter förslag av arbetsgivarorganisationerna.
I varje yrkesinspektionsdistrikt finns vidare en yrkesinspektionsnämnd
med nio ledamöter. Distriktschefen inom yrkesinspektionsdistriktet
i fråga är dess ordförande. Arbetarskyddsstyrelsen utser
övriga ledamöter, fyra efter förslag av löntagarorganisationer, tre efter
förslag av arbetsgivarorganisationer och en efter gemensamt förslag av
Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet, med stöd av 7 §
förordningen (1973:847) med instruktion för yrkesinspektionen (omtryckt
1977:1169).

I motion 1982/83:1089 (vpk) hemställs att de fackliga representanterna
får kvalificerad majoritet i såväl arbetarskyddsstyrelsens styrelse som yrkesinspektionsnämnderna
(yrkande 6).

Vid arbetsmiljölagens tillkomst diskuterades frågan om arbetstagarrepresentationen
i arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionsnämnderna.
Föredragande statsrådet framhöll då vikten av att myndigheternas avgöranden
omfattades med förtroende av alla dem som berördes samt att detta
bäst åstadkoms genom att inte någon sida gavs markerad övervikt vad
gällde representation (prop. 1976/77:149 s. 352).

Denna fråga har senast behandlats av utskottet i betänkande 1981 /82:42
s. 24, varvid riksdagen i enlighet med utskottets hemställan avvisade tanken
på att arbetstagarrepresentationen skulle utökas. Utskottet har bl. a.
understrukit vikten av att de statliga tillsynsmyndigheterna på detta område
inte konstrueras som partsorgan. Om detta blev fallet skulle enligt
utskottet förutsättningarna för tillsynsverksamheten allvarligt försämras,
vilket i sista hand skulle skada såväl det allmännas som arbetstagarnas och
arbetsgivarnas intresse.

Utskottet har ej ändrat uppfattning i denna fråga och avstyrker därför
motion 1982/83:1089 yrkande 6.

SoU 1982/83:29

Företagshälsovård och yrkesmedicin

Företagshälsovårdens uppgift är i första hand att vara tekniskt och
medicinskt förebyggande. I praktiken har dock en stor del av dess verksamhet
blivit sjukvårdande och rehabiliterande. Företagshälsovården
grundar sig på överenskommelser mellan parterna på arbetsmarknaden,
och alla delar därav omfattas nu av sådana överenskommelser som reglerar
företagshälsovårdens innehåll och uppbyggnad. Alla företag omfattas
dock inte av dessa avtal. I dag torde omkring hälften av alla anställda ha
tillgång till någon form av företagshälsovård. Det är främst småföretag
som inte är anslutna till denna. Enligt nuvarande regler utgår ersättning till
arbetsgivaren från den allmänna försäkringen med 50 procent av kostnaderna
för företagshälsovården, förutsatt att den sjukvårdande delen motsvarar
denna andel av de totala kostnaderna.

År 1976 tillsattes företagshälsovårdsutredningen (A 1976:01). Enligt
dess direktiv är målsättningen för utbyggnaden av företagshälsovården att
denna skall bli tillgänglig för alla löntagare. Utredningens slutbetänkande
förväntas detta år.

I sitt år 1980 avgivna delbetänkande Utbyggnad av yrkesmedicinen
(SOU 1980:22) konstaterar utredningen att yrkesmedicinen skall vara ett
komplement till företagshälsovården samt att dess uppgift är att upptäcka
och förebygga ohälsa, orsakad av kemiska, fysikaliska och andra risker i
arbetsmiljön. 1 betänkandet rekommenderades en parallell uppbyggnad av
yrkesmedicinska kliniker på såväl region- som länsnivå samt anfördes att
målsättningen borde vara att det år 1985 skulle finnas fungerande kliniker
i samtliga sjukvårdsregioner och sådana i drift eller under planering i
samtliga sjukvårdsområden utom Gotland. Detta förutsatte dock enligt
betänkandet bl. a. att sjukvårdshuvudmännen träffar avtal om fördelning
av kostnaderna för de yrkesmedicinska klinikerna samt att en yrkeshygienisk
utbildning kommer till stånd i Sverige.

Utbyggnad av företagshälsovården

1 motion 1982/83:1089 (vpk) hemställs att alla anställda får obligatorisk
tillgång till företagshälsovård fr. o. m. år 1985, att företagshälsovården
samordnas med landstingens verksamhet samt att företagshälsovårdens
personal anställs via landstingen men ansvarar inför en kommitté som till
sin majoritet är sammansatt av fackföreningsmedlemmar utsedda av de
lokala fackorganisationerna (yrkande 9).

Samma yrkande behandlades och avstyrktes senast av utskottet i dess av
riksdagen godkända betänkande SoU 1981/82:42.

1 1982 års budgetproposition aviserades vidare en avveckling av samhällets
stöd till företagshälsovården, vilket f. n. som nämnts uppgår till
högst hälften av de totala kostnaderna därför. Detta förslag, vilket sedermera
återtogs, föranledde att företagshälsovården kom att utbyggas i lägre

SoU 1982/83:29

takt än tidigare. I 1983 års budgetproposition (bilaga 12 s. 108) redovisas
detta samt anges att regeringen på grund därav har för avsikt att inom kort
se över formerna för och finansieringen av samhällets stöd till företagshälsovården.
Arbetsmarknadsministern har sedermera tillsatt en arbetsgrupp
med uppgift att utreda denna fråga. Denna skall avge sitt förslag till den
1 juli 1983, då företagshälsovårdsutredningen beräknas avge sitt slutbetänkande.
Ersättningssystemet skall enligt direktiven utformas så att den
tekniskt förebyggande verksamheten inom företagshälsovården, vilken
f. n. inte erhåller något stöd från samhället, stimuleras. Mot bakgrund av
att förslitningsskador utgör omkring hälften av alla arbetsskador bedöms
det som angeläget att ersättningssystemet stimulerar förebyggande insatser.

I tidigare betänkanden har utskottet framhållit att målet för utbyggnaden
av företagshälsovården bör vara att alla löntagare skall ha tillgång
därtill men att det inte kan eller bör anges någon exakt tidpunkt då målet
skall vara uppnått. Utskottet har därvid understrukit att de nuvarande
organisationsformerna för företagshälsovården har sin grund i avtal mellan
arbetsmarknadens parter och är väl förenliga med det synsätt som
präglar reglerna i arbetsmiljölagen om ansvaret för skyddsverksamheten
i företagen. Utskottet har därvid även hänvisat till att utbyggnaden av
företagshälsovården enligt direktiven till företagshälsovårdsutredningen
bör ske på frivillig väg och dess innehåll regleras genom avtal mellan
arbetsmarknadens parter.

Särskilt med hänsyn till att företagshälsovårdsutredningens slutbetänkande
kan väntas inom kort och till den av regeringen tillsatta arbetsgruppen
med uppgift att skyndsamt utreda frågan om företagshälsovårdens
finansiering finns inte skäl för riksdagen att nu ta något initiativ. Motion
1982/83:1089 yrkande 9 avstyrks därför.

Y rkesmedicin

Vänsterpartiet kommunisterna tar i två motioner upp frågan om utbyggnad
av yrkesmedicinen. I motion 1982/83:1089 hemställs att förslaget i
1976 års företagshälsovårdsutrednings delbetänkande om yrkesmedicinska
kliniker vid region- och länssjukhus före år 1985 fastställs i lag och
kopplas till ersättning till landstingen (yrkande 10). I motion 1982/83:927
anges som punkt 4 i hemställan till regeringen om ett aktionsprogram mot
hälsofarliga arbetsmiljöer att yrkesmedicin och forskning som gäller sambanden
mellan missförhållanden på arbetsmarknaden och ohälsa bör utbyggas
kraftigt.

Vid tidigare behandling av motsvarande motionsyrkanden, senast i
socialutskottets betänkande SoU 1981/82:42 (s. 26), har utskottet framhållit
att det inte kan komma i fråga att lagstiftningsvägen ålägga sjukvårdshuvudmännen
att bygga ut yrkesmedicinen i viss omfattning. Utskottet

SoU 1982/83:29

vidhåller denna uppfattning och avstyrker därför motion 1982/83:1089
yrkande 10.

Vad gäller punkt 4 i yrkandet om aktionsprogram enligt motion 1982/
83:927 förtjänar anmärkas att företagshälsovårdsutredningen i sitt delbetänkande
Utbyggnad av yrkesmedicinen konstaterat att en förutsättning
för utbyggnaden av yrkesmedicinen är att få till stånd en utbildning av
yrkeshygieniker i Sverige. Av budgetpropositionen (bilaga 12 s. 126—127)
framgår att företagshälsovårdsutredningen på grund därav initierat överläggningar
mellan arbetarskyddsstyrelsen och universitets- och högskoleämbetet,
vilket lett till att myndigheterna utarbetat en rapport om reguljär
yrkeshygienisk utbildning. Chefen för utbildningsdepartementet har därefter
i årets budgetproposition yrkat medel för en yrkeshygienisk påbyggnadslinje
om 60 poäng, benämnd yrkeshygienikerlinjen, med 25 utbildningsplatser
vid Lunds universitet.

Utskottet konstaterar att en yrkeshygienisk utbildning sålunda kan förväntas
komma till stånd inom kort, vilket torde vara en förutsättning för
ytterligare utbyggnad av yrkesmedicinen. I övrigt hänvisar utskottet till
vad som anförts beträffande föregående motionsyrkande.

Utskottet tar ställning till det motionsyrkande vartill förevarande punkt
är hänförlig i ett senare avsnitt (s. 20).

Information för forskningsändamål

I motion 1982/83:1089 (vpk) hemställs att de fackliga organisationerna
och yrkesinspektionen ges lagstadgad rätt att från företag erhålla information
som behövs för forskningsändamål och att denna information
tillställs forskare på begäran (yrkande 11).

Arbetsmiljölagen innehåller vissa regler om uppgiftsskyldighet för arbetsgivare.
Enligt 7 kap. 3 § har tillsynsmyndigheten, dvs. arbetarskyddsstyrelsen
och yrkesinspektionen, rätt att efter anfordran erhålla de upplysningar,
handlingar och prov som behövs för att tillsynen skall kunna
utövas. Av 6 kap. 6 § framgår att skyddsombuden har rätt att få ta del av
handlingar och erhålla upplysningar i den mån det behövs för ombudens
verksamhet. Såväl tillsynsmyndigheten som skyddsombuden är dock underkastade
tystnadsplikt avseende vissa upplysningar. Av 7 kap. 13 § arbetsmiljölagen
framgår nämligen, att den som tagit befattning med tillsyn
eller utsetts till skyddsombud eller ledamot i skyddskommitté inte obehörigen
får yppa eller utnyttja vad han under uppdraget eller i tjänsten erfarit
om bl. a. yrkeshemlighet, arbetsförfarande, affärsförhållande eller enskilds
personliga förhållande. Motsvarande skyldighet gäller i fråga om
facklig styrelseledamot för vad denne erfarit av skyddsombudet. Är det
fråga om myndighet som ingår i den statliga eller kommunala organisationen
tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100). Offentligrättsliga
juridiska personer i övrigt, med några undantag, samt privat -

SoU 1982/83:29

rättsliga juridiska personer omfattas således ej av sekretesslagen. Någon
uppgiftsskyldighet e. d. för arbetsgivare för forskningsändamål är inte
heller föreskriven. Av det anförda följer, att den sekretessbelagda information
som exempelvis skyddsombuden erhållit i regel inte kan utnyttjas
i forskningssyfte. Enligt 7 kap. 8 § sekretesslagen gäller sekretess hos
myndighet som har till särskild uppgift att verka för arbetarskydd — bl. a.
arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen — om det kan antas att den
enskilde lider men av att uppgiften röjs. Arbetarskyddsstyrelsen torde
dock anse sig oförhindrad att för sin egen forskningsverksamhet använda
uppgifter som yrkesinspektionen erhållit under utövande av sin tillsynsverksamhet
(jfr 14 kap. 3 § sekretesslagen).

Någon lagstadgad skyldighet att lämna uppgifter för forskningsändamål
föreligger ej. Enligt det mellan SAF samt LO och PTK slutna utvecklingsavtalet
skall emellertid arbetslivsforskare i största möjliga utsträckning
beredas tillträde till arbetsplatser. Om arbetsgivare eller lokal arbetstagarorganisation
önskar att sådan forskare skall få tillträde till viss arbetsplats
skall förhandlingar upptas dem emellan. Om parterna ej kan enas
skall frågan i sista hand avgöras av skiljenämnd.

Utskottet har behandlat och avstyrkt likalydande yrkanden i sina av
riksdagen godkända betänkanden SoU 1981/82:15 och 42. Utskottet framhöll
därvid det angelägna i en effektiv och målinriktad forskningsverksamhet
på arbetsmiljöområdet samt i att denna bereddes tillgång till erforderlig
information om förhållandena på arbetsplatserna. Enligt vad utskottet
då anförde måste emellertid mot detta önskemål vägas de enskildas intresse
av skydd för den personliga integriteten och företagens intresse att av
konkurrensskäl bevara företagshemligheter. Utskottet ansåg frågan om en
generell lagstiftning i enlighet med motionsyrkandet kräva ingående överväganden.
Därvid hänvisades till utredningen om information om arbetsmiljörisker
(INRA). Denna har sedermera framlagt sitt slutbetänkande
(SOU 1982:30—33) vilket remissbehandlats och f. n. beror av regeringens
prövning.

I budgetpropositionen (s. 126) anför vidare arbetsmarknadsministern
att hon anser det angeläget med en översyn av de sekretessbestämmelser
som har betydelse för arbetsmiljöarbetet. Hon har för avsikt att ta upp
frågan om eventuella kompletteringar i detta avseende.

Utskottet vidhåller sin tidigare redovisade inställning och anser att
riksdagen bör avvakta regeringens vidare initiativ i denna fråga. Motion
1982/83:1089 yrkande 11 avstyrks därför.

Sanktioner vid arbetsmiljöbrott

I motion 1982/83:1089 (vpk) hemställs att en utredning tillsätts för att
klargöra omfattningen av uteblivna åtal vid allvarliga arbetsolycksfall

SoU 1982/83:29

samt vilka åtgärder som behövs för att lagen skall tillämpas och ansvar
utkrävas (yrkande 2).

De föreskrifter som arbetarskyddsstyrelsen utfärdar med stöd av arbetsmiljölagen
är med vissa undantag inte direkt straffsanktionerade. Den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett föreläggande eller förbud
som meddelats av yrkesinspektionen kan dock fällas till ansvar. Vitesförelägganden
följer särskilda regler. Vidare kan ansvar enligt 3 kap. brottsbalken
komma i fråga för arbetsgivare som vållat arbetstagares död, skada
eller sjukdom eller av grov oaktsamhet utsatt arbetstagare för risk att detta
skulle ske. Vållandet kan bestå exempelvis i åsidosättande av säkerhetsföreskrift.

Utskottet har behandlat och avstyrkt motionsyrkanden liknande det nu
aktuella i sina av riksdagen godkända betänkanden SoU 1981/82:20 och
42. Vad gäller den i sistnämnda betänkande (s. 29) omnämnda propositionen
1981 /82:142 avseende ekonomiska sanktioner vid brott i näringsverksamhet
bör anmärkas att den föranlett att i brottsbalken 36 kap. 3 a §
intagits ett stadgande om förverkande av ett värde motsvarande de ekonomiska
fördelarna till följd av brott i näringsverksamhet. Propositionens
förslag om att företag i egenskap av juridiska personer skulle kunna
förpliktas betala böter, s. k. företagsböter, behandlas f. n. av den år 1982
tillsatta kommissionen för åtgärder mot ekonomisk brottslighet m. m. Enligt
sina direktiv (Dir. 1982:101) har kommissionen stor frihet att själv
bestämma sina arbetsuppgifter och den är inte bunden av någon viss
definition av ekonomisk brottslighet. Arbetsmiljöbrott torde därför kunna
tas upp av kommissionen. Dess arbete skall avslutas under år 1983. Vidare
kan nämnas att näringsförbudskommittén (Ju 1981:03) överväger utvidgade
regler om näringsförbud för ej seriösa näringsidkare. Dess arbete
beräknas avslutas år 1984.

1 enlighet med vad utskottet sagt sig utgå från (SoU 1981/82:20 s. 9 och
SoU 1981/82:42 s. 29) har regeringen föranstaltat om att riksåklagaren och
rikspolisstyrelsen i sina budgetäskanden för 1983/84 redogjort för utbildningsbehovet
inom resp. yrkeskår vad avser arbetsmiljölagstiftningen och
dess ansvarsregler samt möjligheterna att införa en särskild statistik avseende
arbetsmiljöbrott. Utskottet har tagit del av denna utredning. Vad
gäller statistik för arbetsmiljöbrott redovisas den i nästa avsnitt.

Riksåklagaren anför i sitt yttrande att 270 åklagare under tiden 1976 till
1980 genomgått kurser avseende arbetsmiljölagstiftning och att utbildningsbehovet
beträffande arbetsmiljöbrott därmed f. n. får anses tillgodosett.
Riksåklagaren framhåller vidare att antalet anmälda brott mot arbetsmiljölagen
och arbetsmiljöförordningen är relativt lågt samt att arbetsplatsolyckor
vanligen rubriceras som vållandebrott enligt brottsbalken.
Antalet sådana domar uppgick år 1980 till 464. Av statistiken kan emellertid
inte utläsas hur många som avser olyckor på arbetsplatser. Enligt
inhämtade uppgifter från lokala åklagarmyndigheter skulle trots en skärpt

SoU 1982/83:29

inställning från åklagarens sida antalet sådana mål inte ha ökat, emedan
arbetsgivarna ”anpassat sig” till de skärpta kraven på arbetarskydd.

Rikspolisstyrelsen anför i sitt yttrande att styrelsen år 1979 sammanställt
handledning och anordnat kurser för utredning av arbetsmiljöbrott. Dessa
genomgicks av särskilt utvalda polismän, vilka sedan fick i uppdrag att
utbilda utredningsmän i den lokala polisorganisationen. Detta har enligt
rikspolisstyrelsens förmenande lett till en klar kvalitetsförbättring av utredningarna
avseende arbetsmiljöbrott.

I sitt senaste yttrande angående förevarande motionsyrkande (SoU
1981/82:42 s. 29) hänvisade utskottet till tidigare ställningstaganden att
samhällsingripande på arbetsmiljöområdet genom kriminalisering och
straffåtgärder spelar en relativt underordnad roll och att förelägganden
och förbud från yrkesinspektionen bildar grundpelarna i sanktionssystemet.
Detta hindrar emellertid inte enligt utskottets mening att ansvarsreglerna
och deras tillämpning måste ägnas uppmärksamhet. Som ovan
nämnts utgick utskottet därvid från att regeringen i lämpligt sammanhang
skulle lämna en redovisning för inom polis- och åklagarväsendet vidtagna
åtgärder för att arbetsmiljöbrotten skulle beivras mera effektivt.

I sammanhanget bör även nämnas att arbetsmarknadsministern i budgetpropositionen
(s. 126) anmäler att hon har för avsikt att med övriga
berörda statsråd ta upp frågan om komplettering av bestämmelserna rörande
bl. a. påföljder inom arbetsmiljöområdet.

Med hänsyn till de uppgifter utskottet inhämtat och vad som anförs i
budgetpropositionen anser utskottet att motion 1982/83:1089 yrkande 2
inte påkallar någon riksdagens åtgärd. Yrkandet avstyrks.

A rbetsskadestatistik

Vänsterpartiet kommunisternas yrkande i motion 1982/83:927 om ett
aktionsprogram mot hälsofarliga miljöer innefattar under punkt 7 krav på
en förbättrad statistik som gör det möjligt att följa sambandet mellan olika
former av arbetsförhållanden och ohälsa.

Utskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1981/82:42
behandlat och avstyrkt ett likartat yrkande om aktionsprogram. Utskottet
hänvisade därvid till uppbyggnaden av ett datorbaserat informationssystem
om arbetsskador inom arbetarskyddsstyrelsen (ISA), vilket grundar
sig på de arbetsskadeanmälningar som arbetsgivaren sänder till försäkringskassorna,
samt omläggning till data av yrkesinspektionens arbetsställeregister
(SARA). Utskottet framhöll att uppgifterna i ISA på sikt kommer
att kunna samköras med andra informationssystem, t. ex. cancerregistret,
och att arbetarskyddsstyrelsen därigenom kommer att få ett avsevärt förbättrat
underlag för sitt författningsarbete och forskningen att erbjudas
nya möjligheter.

SoU 1982/83:29

Av budgetpropositionen framgår att slutstudier pågår beträffande de två
datoriserade informationssystemen ISA och SARA samt att den första
arbetsskadestatistiken som bygger på systemet ISA publicerats 1982.

Frågan om en särskild statistik över arbetsmiljöbrott har behandlats av
brottsförebyggande rådet samt vid överläggningar 1980 mellan representanter
för statistiska centralbyrån, riksåklagaren och rikspolisstyrelsen.
Därvid konstaterades att det är mycket svårt att i den normala rättsstatistiken
införa en speciell kod för arbetsmiljöbrott, beroende på att dessa
berör många olika verksamhetsgrenar, är svårdefinierade och redan ingår
under andra benämningar i den gängse brottsstatistiken.

Riksåklagaren har emellertid med anledning av riksdagens uttalande
1981 angående olika åtgärder mot arbetsmiljöbrott m. m. (se ovan s. 11)
tagit upp frågan om en förnyad utredning om specialstatistik för arbetsmiljöbrott
med statistiska centralbyrån, och enligt uppgift kommer viss
särredovisning att ske fr. o. m. år 1983. Rikspolisstyrelsen har i sitt till
budgetäskandena fogade yttrande anfört att det inom styrelsen pågår ett
projekt, den s. k. ARF-gruppen, som bl. a. syftar till databehandlade rutiner
vid polisanmälningar. Detta system skulle enligt rikspolisstyrelsens
förmenande ge goda möjligheter att på ett enkelt sätt särredovisa de
anmälningar som avser arbetsmiljöbrott.

Utskottet anser med hänvisning till den lämnade redovisningen att
någon riksdagens åtgärd inte är påkallad.

Motionsyrkandet behandlas senare (se s. 20).

Omplacering eller ledighet för graviditet

I motion 1982/83:1089 (vpk) hemställs att kvinnor, som planerar graviditet
eller är gravida, får lagstadgad rätt till omplacering eller ledighet med
bibehållen lön vid risk för fosterskador (yrkande 4). Enligt motionärernas
uppfattning får kvinnor i fertil ålder ej diskrimineras genom att de förbjuds
att arbeta i riskmiljöer. I stället bör processerna i fråga ”kapslas in”
eller förbjudas. Intill dess dessa krav tillgodosetts kräver motionärerna att
kvinnor som planerar graviditet eller blir gravida omplaceras utan löneförlust.

Ett likartat yrkande har behandlats och avstyrkts av utskottet i de av
riksdagen godkända betänkandena SoU 1981/82:15 och 42.

I budgetpropositionen (bilaga 12 s. 108) redovisas att frågan om risker
för fosterskador på grund av faktorer i arbetsmiljön genom tilläggsdirektiv
(Dir. 1982:14) överlämnats till föräldraförsäkringsutredningen (S 1980:08)
i enlighet med vad socialutskottet begärt i sitt betänkande SoU 1981/82:
14 (se vidare nedan). Enligt dessa direktiv skall kommittén bl. a. överväga
eventuella ändringar i arbetsmiljölagen. Av budgetpropositionen framgår
vidare att ersättningsfrågan redan aktualiserats genom den författning om
medicinsk kontroll vid blyarbete som utfärdats av arbetarskyddsstyrelsen

SoU 1982/83:29

och sorn trätt i kraft den 1 januari 1983.1 kungörelsen stadgas att kvinnliga
arbetstagare som är gravida eller som ammar i princip inte får sysselsättas
i blyarbete. En konsekvens av denna föreskrift kan bli att dessa kvinnor
tvingas till ofrivilliga yrkesavbrott om de inte kan placeras i annat arbete.
Riskgruppen är dock mycket liten. Enligt propositionen bör vidare i de fall
omplacering inte är möjlig ersättning kunna utgå till de berörda kvinnorna
enligt de regler som gäller för kontant arbetsmarknadsstöd eller ersättning
från erkänd arbetslöshetskassa. Dessa stödformer är avsedda att ge ekonomisk
grundtrygghet vid arbetslöshet. Att de kan komma i fråga då
gravida kvinnor på grund av risker för fosterskador tvingas avstå från
förvärvsarbete får enligt arbetsmarknadsministern ses som en tillfällig
åtgärd i avvaktan på att föräldraförsäkringsutredningen lämnar förslag till
en permanent lösning på problemet.

Utskottet har i det av riksdagen godkända betänkandet SoU 1981 /82:14,
vartill hänvisats vid senare behandling av frågan om skydd för gravida
kvinnor, förordat att arbetsmiljölagen ändras på så sätt att denna ger klart
uttryck för behovet av skydd för ofödda, samt vidare framhållit behovet av
en allmän kartläggning avseende fall där kvinnor som väntar barn av olika
skäl kan tänkas förbise eller inte inse risker för det väntade barnet. Som
ovan anförts har vad utskottet i betänkandet anfört om skydd för fosterskador
på grund av arbetsmiljöfaktorer genom tilläggsdirektiv överlämnats
till föräldraförsäkringsutredningen, vilken avser att avge sitt slutbetänkande
i maj 1983. I betänkandet aktualiserade frågeställningar, som
inte direkt avser arbetsmiljöområdet, övervägs av utredningen (Ju
1977:08) om barnens rätt.

Utskottet har i sina av riksdagen godkända betänkanden SoU 1981/
82:15 och 42 även framhållit att föräldraförsäkringsutredningen fått i
uppdrag att utreda frågan huruvida ekonomisk kompensation bör utgå till
kvinnor som av förebyggande skäl avstått från att förvärvsarbeta under
graviditet.

Utskottet anser att frågan om rätt till omplacering eller ledighet vid risk
för fosterskada snarast måste bringas till en lösning. I avvaktan på föräldraförsäkringsutredningens
förslag finns emellertid inte anledning för riksdagen
att nu ta något ytterligare initiativ i frågan. Motion 1982/83:1089
yrkande 4 avstyrks således.

Översyn av arbetsmiljölagen

I motion 1982/83:1096 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) hemställs, med
hänvisning till vad som anförts i motion 1982/83:1094, att riksdagen hos
regeringen begär en utvärdering och översyn av arbetsmiljölagen. I motion
1982/83:1094 anförs under rubriken Arbetsmiljö att lagstiftningen bör
följa med utvecklingen, att arbetsmiljölagstiftningen ej kan ses isolerad
från annan lagstiftning som reglerar arbetslivet samt att en utvärdering och

SoU 1982/83:29

översyn av denna lagstiftning därför snarast bör komma till stånd. Motionärerna
understryker sambandet mellan arbetsmiljön och den yttre miljön.
Ansträngningarna för en bättre inre och yttre miljö måste gå hand i hand.
Det är i båda fallen fråga om att skapa miljöer där vi slipper buller,
skadliga kemikalier m. m. Motionärerna vill därför ha förstärkta kontakter
mellan olika organ som arbetar med arbetsmiljö och sådana som arbetar
med yttre miljö.

Arbetsmiljölagen, som trädde i kraft så sent som den 1 juli 1978, är till
stor del en ramlagstiftning, som förutsätts bli kompletterad genom av
arbetarskyddsstyrelsen utfärdade närmare föreskrifter för olika områden.
Denna konstruktion av lagstiftningen är bl. a. avsedd att underlätta en
utveckling med hänsyn till nya forskningsrön och till behovet av åtgärder
inom olika områden. Arbetsmiljölagen beslutades i stor politisk enighet.
Dess grundprinciper har blivit allmänt accepterade och någon egentlig
kritik mot själva uppbyggnaden och inriktningen av lagen har hittills inte
framförts.

Inte heller i den nu aktuella motionen framförs någon direkt kritik mot
arbetsmiljölagen. Motionen innehåller inte heller några konkreta förslag
om ny lagstiftning på området.

Utskottet anser för sin del inte att det framkommit något som motiverar
en allmän översyn av arbetsmiljölagen. En annan sak är att specifika
frågor, såsom t. ex. hur buller och skadliga kemikalier skall begränsas, kan
behöva övervägas särskilt. Regeringen har sålunda 1983 tillsatt en kemikommission
med uppgift att överväga alla åtgärder som kan medverka till
att minska de risker som är förknippade med produktion och användning
av kemiska ämnen och produkter (Dir. 1983:20). Utskottet vill vidare
erinra om de speciella översyner som redan är aktuella, dvs. reglerna om
omplacering eller ledighet vid risk för fosterskada (s. 12), sekretessfrågorna
på området (s. 9) samt påföljdsfrågorna (s. 10). Utskottet avstyrker med
hänvisning till det anförda motion 1982/83:1096.

Föreskrifter m. m. enligt arbetsmiljölagen

Arbetarskyddsstyrelsens föreskriftsarbete

Utskottet har vid tidigare behandling av motionsyrkanden rörande arbetarskyddsstyrelsens
föreskriftsarbete i betänkandena SoU 1981/82:15
och 42 och mera utförligt i betänkandet SoU 1977/78:1 med anledning av
proposition 1976/77:149 om arbetsmiljölag redogjort för överväganden
bakom och de problem som är förknippade med fastställande av gränsvärden
beträffande kemiska ämnen, buller, strålning, ljus m. m. samt det
arbete som pågår inom arbetarskyddsstyrelsen på dessa områden. Utskottet
får när det gäller den allmänna bakgrunden hänvisa till där lämnade
redogörelser.

SoU 1982/83:29

Vad gäller den aktuella situationen beträffande arbetarskyddsstyrelsens
produktion av föreskrifter om gränsvärden m. m. har arbetsmarknadsministern
i budgetpropositionen (bilaga 12 s. 124) angivit att arbetarskyddsstyrelsen
prioriterar detta arbete. Hon anför där vidare:

Syftet med alla de åtgärder som jag nu har berört är att åstadkomma en
starkare och effektivare organisation för tillsynen enligt arbetsmiljölagstiftningen.
För arbetarskyddsstyrelsens del innebär detta i första hand
produktionen av tillämpningsföreskrifter. Denna verksamhet har varit
föremål för viss kritik från såväl arbetsgivarnas som löntagarnas organisationer.
Framför allt har kritiken gällt takten i föreskriftsarbetet men även
i någon mån föreskrifternas materiella innehåll. Den nya arbetsmiljölagen
innebar väsentligt ändrade formella förutsättningar för styrelsens författningsarbete.
Styrelsens befogenheter enligt den nya lagstiftningen att utfärda
bindande föreskrifter, i vissa fall med direkt straffsanktion, innebär
att betydligt mer arbete måste ägnas åt den rent juridiska sidan av föreskriftsarbetet
än vad som varit fallet tidigare. Detta innebar en omställningsperiod
under vilken produktionstakten av naturliga skäl var relativt
låg. Det är emellertid glädjande att konstatera att produktionstakten successivt
har ökat under hela den tid arbetsmiljölagen varit i kraft. Jag anser
att det är väsentligt att den uppnådda produktionstakten vidmakthålls.

Arbetsmarknadsministern framhåller även att arbetarskyddsstyrelsen
parallellt med utarbetandet av nya föreskrifter måste omarbeta gällande
föreskrifter som blivit föråldrade. Arbetet med att se över med stöd av den
tidigare arbetarskyddslagen utfärdade föreskrifter beräknas vara avslutat
inom tre år.

I motion 1982/83:1089 (vpk) yrkas att arbetarskyddsstyrelsen åläggs att
skyndsamt utarbeta planerade föreskrifter enligt arbetsmiljölagen (yrkande
8).

Utskottet har vid sin senaste behandling av ett likartat yrkande i det av
riksdagen godkända betänkandet SoU 1981/82:39 (s. 3) förklarat sig bl. a.
genom besök hos arbetarskyddsstyrelsen ha kommit till den övertygelsen
att föreskriftsarbetet bedrivs med största möjliga skyndsamhet och att
något riksdagens ingripande inte skulle vara ägnat att påskynda eller
effektivisera arbetet. Utskottet finner ej skäl att frångå denna bedömning.
Utskottet vill även hänvisa till vad arbetsmarknadsministern anfört i denna
del. Motionsyrkandet avstyrks.

I motion 1982/83:927 (vpk) anförs att ett aktionsprogram mot hälsofarliga
miljöer bör innefatta bl. a en kraftig skärpning av arbetsmiljölagstiftningen
med bl. a tvingande gränsvärden mot ett för högt arbetstempo,
förbud mot allt skiftarbete som inte är samhällsnödvändigt och förbud mot
ackord som driver upp arbetstempot.

De olika delfrågor som tas upp av motionärerna har tidigare behandlats
av utskottet, som bl. a. vid upprepade tillfällen avstyrkt motionsyrkanden
om förbud mot skiftarbete med hänvisning till den restriktiva syn på
nattarbete som kommit till uttryck i arbetsmiljölagens förarbeten. Vad

SoU 1982/83:29

gäller kraven på förbud mot vissa ackord m. m. vill utskottet vidare hänvisa
till vad som anförts ovan (s. 4) om att den grundläggande principen för
skyddsarbete måste vara att arbetsgivare och arbetstagare i samförstånd
söker åstadkomma en tillfredsställande arbetssituation. Utskottet anser
inte att riksdagen har anledning att ompröva sitt tidigare ställningstagande
i här aktuella frågor.

Motionsyrkandet behandlas i ett senare avsnitt (s. 20).

Gränsvärden

I motion 1982/83:1089 (vpk) förekommer 2 yrkanden som kan hänföras
till detta avsnitt, nämligen yrkandena 3 och 5. Identiska yrkanden har
avstyrkts av utskottet i dess betänkanden SoU 1981/82:15 och 42 och
avslagits av riksdagen.

Säkerhetsmarginaler för gränsvärden

I yrkande 3 föreslås att preciserade säkerhetsmarginaler tillämpas vid
fastställande av hygeniska gränsvärden utgående från lägsta kända nivå
som misstänks ge akut eller kronisk skadlig påverkan samt att övervägandena
bakom varje gränsvärde offentliggörs.

Utskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1977/78:1
framhållit vikten av att gränsvärdesystemet utsträcks så snart förutsättningar
föreligger samt att kriterierna för gränsvärden bör vara stränga,
bl. a. med hänsyn till människors olika känslighet för besvär. Såsom ovan
redovisas pågår kontinuerligt arbete med revidering av gällande gränsvärden.
Arbetarskyddsstyrelsens dokumentation avseende gränsvärdebestämningar
är offentliga handlingar i den mån sekretesslagen ej stadgar
annorlunda (jfr ovan s. 9).

Vad avser föreskrifter om hygieniska gränsvärden för luftföroreningar
pågår kontinuerligt omarbetningar av gällande gränsvärdelistor. De sista
kungörelserna utkom år 1981 och har beteckningarna AFS 1981:8 och 21.
Föreskrifterna utarbetas i samråd med arbetsgivar- och löntagarorganisationerna
och är föremål för en omfattande remissbehandling. Ett nytt
förslag till författning angående hygieniska gränsvärden, innefattande ca
20 nya ämnen, remissbehandlas f. n. och en ny kungörelse planeras till
1984. 1 detta sammanhang förtjänar nämnas att regeringen nyligen tillsatt
en kommission för beredning av frågor som rör kemiska hälsorisker,
vilken skall föreslå åtgärder för förbättrad kontroll överanvändningen av
kemiska ämnen och produkter.

Mot bakgrund av vad sålunda anförts — särskilt inrättandet av en
speciell kemikommission — finner utskottet inte någon åtgärd påkallad
med anledning av motion 1982/83:1089 yrkande 3.

SoU 1982/83:29

Föreskrifter angående buller m. m.

Enligt yrkande 5 i samma motion hemställs att juridiskt bindande gränsvärden
införs för buller och sätts till 75 decibel (A) samt att föreskrifter
utarbetas för belysning och icke joniserande strålning.

De nu gällande anvisningarna beträffande buller är från år 1976 nr 110.
Dessa anger bl. a. att risk för bullerskada efter lång tids exponering för
buller normalt inte anses föreligga vid ljudnivåer under 85 decibel (A). Om
ljudnivån är högre under en typisk arbetsdag skall enligt anvisningarna
bullerbekämpning ske och hörselskyddande åtgärder vidtas. Ett förslag till
kungörelse om buller innefattande stadganden om lägre bullernivå än vad
som nu gäller har remissbehandlats av arbetarskyddsstyrelsen och skall
inom kort behandlas av dess styrelse.

Vad gäller icke joniserande strålning föreligger anvisningar från 1976
nr 111 om radiofrekvent strålning och från 1979 nr 6 beträffande mikrovågsugnar.
Omarbetning pågår av dessa bestämmelser, men något förslag
till föreskrifter har ännu inte skickats på remiss.

Vad slutligen beträffar belysning återfinns de enda bestämmelserna
därom i arbetsmiljölagens stadgande att ljusförhållandena i arbetslokal
skall vara tillfredsställande. Arbete med föreskrifter även på detta område
har emellertid inletts inom arbetarskyddsstyrelsen.

Inom arbetarskyddsstyrelsen pågår således arbete med föreskrifter inom
de angivna områdena. Utskottet anser med hänsyn därtill ej någon åtgärd
påkallad från riksdagens sida med anledning av motion 1982/83:1089
yrkande 5.

Dieseldrift i slutna rum

1 motion 1982/83:1089 hemställs att användning av diesel- och andra
förbränningsmotordrivna arbetsmaskiner i fartygslastrum, slutna lokaler
och gruvor samt vid andra underjordiska arbeten förbjuds (yrkande 12).
Som grund härför anger motionärerna bl. a. att dieselavgaser givit ”positivt
utslag” i olika cancertestsystem.

Även detta yrkande har avstyrkts av utskottet i betänkandena SoU
1981/82:15 och 42. Såsom utskottet tidigare framhållit revideras gällande
gränsvärdeföreskrifter kontinuerligt. Vad gäller skadliga effekter av avgaser
från förbränningsmotorer pågår inom arbetarskyddsstyrelsen forskning
avseende avgasers långtidseffekt på lungor, nervsystem och arvsmassa,
vilket kommer att få stor betydelse för gränsvärdebestämningen av
kolmonoxid, kvävedioxid, benzén och aldehyder. Vid statens miljömedicinska
laboratorium utvärderas och sammanställs vidare en rapport angående
hälsorisker till följd av bilavgaser. Denna kommer att publiceras i
bilavgaskommitténs slutbetänkande, vilket förväntas under våren och också
kan få betydelse vid fastställande av nu aktuella gränsvärden.

I avvaktan på att det pågående forskningsarbetet slutförs finner utskot -

2 Riksdagen 1982/83. 12 sami. Nr 29

SoU 1982/83:29

tet inte någon riksdagens åtgärd påkallad och avstyrker även yrkande 12
i motion 1982/83:1089.

Värmepumpanläggningar

1 motion 1982/83:923 av Marianne Karlsson (c) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär skyndsam utredning om åtgärder för att trygga en god
arbetsmiljö i värmepumpanläggningar.

Motionären hänvisar till att flera värmepumpanläggningar f. n. planeras
men att kravet på god arbetsmiljö inte i tillräcklig grad beaktas. I statens
vattenfallsverks nya anläggning med sjövattenvärme för Lidingö fjärrvärmeverk
har enligt motionären uppmätts 90 db ljudnivå, vilket anges som
oacceptabelt. Vidare anförs att öppet strömmande vatten i förångarhallar
skulle kunna ha skadliga biologiska effekter och att användningen av
gasen freon R 12 utgör en föga utredd riskfaktor.

Som ovan redovisats (s. 17) accepteras f. n. en ljudnivå av 85 db. Det
pågår vidare inom arbetarskyddsstyrelsen ett mycket långt framskridet
arbete med nya föreskrifter angående buller. Vad gäller gasen freon R 12
saknas, såsom anges i motionen, f. n. föreskrifter. Denna gas kommer
emellertid enligt vad utskottet erfarit att upptas i den nya gränsvärdelista
för hygieniska gränsvärden som planeras till 1984. Vad slutligen gäller
öppet strömmande vatten finns inga speciella föreskrifter. 1 motionen
anges inte vari dess skadliga biologiska effekter skulle bestå, och utskottets
efterforskningar har inte givit vid handen att en utredning därom skulle
erfordras.

Med hänvisning till det anförda kan något riksdagens initiativ ej anses
motiverat. Utskottet avstyrker motion 1982/83:923.

Aktionsprogram mot hälsofarliga arbetsmiljöer

Vänsterpartiet kommunisterna efterlyser i motion 1982/83:927 av Lars
Werner m. fl. förslag från regeringen till åtgärder mot hälsofarliga arbetsmiljöer
och utslagning från arbetsmarknaden i enlighet med ett i motionen
framlagt aktionsprogram. Enligt motionen bör i aktionsprogrammet ingå
bl. a. följande punkter:

1. En kraftig skärpning av arbetsmiljölagstiftningen med bl. a. tvingande
gränsvärden mot ett för högt arbetstempo, förbud mot allt skiftarbete
som inte är samhällsnödvändigt och förbud mot ackord som driver upp
arbetstempot.

2. Rätt till arbetsrehabilitering för alla som slagits ut från arbetsmarknaden.
En sådan rättighet kräver att program upprättas för att ge lämpliga
arbeten för alla som vistas på vårdinstitutioner av alla slag och för dem
som nu uppbär förtidspension och vill återgå till arbetsmarknaden.

3. En särskild garanti om rätt till arbete eller meningsfull utbildning för
alla ungdomar upp till 24 års ålder.

SoU 1982/83:29

4. Kraftig utbyggnad av yrkesmedicin och forskning som gäller sambandet
mellan missförhållandena på arbetsmarknaden och ohälsa.

5. Åtgärder som nedbringar konsumtionen av alkohol, lugnande tabletter
och andra droger.

6. En förstärkt ställning för den lokala arbetsmiljökampen och utvidgad
rätt för skyddsombud att ingripa mot misstänkt hälsofarliga arbetsförhållanden.

7. En förbättrad statistik som gör det möjligt att följa samband mellan
olika former av arbetsförhållanden och ohälsa.

Utskottet har i tidigare avsnitt berört frågorna under punkterna 1, 4, 6
och 7 i det föreslagna aktionsprogrammet (se s. 4, 8, 12 och 16). Vad gäller
övriga frågor bör följande nämnas.

I motionen anförs som bakgrund till kravet på aktionsprogram att
utslagningen i arbetslivet ökar i tider av ekonomisk kris och att i första
hand människor med handikapp drabbas därav. Motionärerna framhåller
vidare att vårdapparaten f. n. belastas som en ren följd av dålig arbetsmiljö
samt kräver ett nytt samhällsekonomiskt betraktelsesätt som beaktar de
sociala kostnaderna och vårdkostnaderna som utslagningen medför. Slutligen
hävdar motionärerna att arbetsmiljön är en kampfråga och aldrig
kan lösas genom samarbete.

Vad gäller punkt 2 avseende rätt till arbetsrehabilitering vill utskottet
hänvisa till det omfattande arbete som pågår med rehabilitering och för att
minska utslagningen på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsministern har
i budgetpropositionen (bilaga 12 s. 109 — 112) redogjort för dessa åtgärder.
Vad gäller arbetsanpassning och sysselsättning, verksamheten vid stiftelsen
Samhällsföretag samt den yrkesinriktade rehabiliteringen hänvisas
även till avsnitten C 3 —C 5 i budgetpropositionen (bilaga 12 s. 132—165).
Budgetäskandena i dessa avsnitt uppgår till närmare 5 000 milj. kr. Därutöver
bör nämnas att de i budgetpropositionen (bilaga 12 s. 112) förutskickade
tilläggsdirektiven till handikappkommittén (A 1982:02) utfärdats
den 27 januari 1983 (Dir. 1983:14). Socialberedningen (S 1980:07) har
vidare nyligen fått i uppdrag att allsidigt överväga frågan om sjukpenningrätten
för missbrukare av alkohol och narkotika som är intagna på sociala
vårdinstitutioner (Dir. 1982:106).

Utskottet finnér under hänvisning till vad som ovan redovisats att arbetsrehabiliteringen
tillförts betydande resurser i förhållande till andra
angelägna områden samt att det pågående utredningsarbetet måste avvaktas
innan beslut fattas angående dess framtida inriktning.

Även beträffande punkt 3 i förslaget till aktionsprogram enligt motion
1982/83:927 — en särskild garanti om rätt till arbete eller meningsfull
utbildning för ungdomar upp till 24 års ålder — hänvisas till budgetpropositionens
redovisning av åtgärder för att bereda ungdomar arbete och
utbildning. Utskottet vill i denna del endast peka på systemet med ungdomsplatser
för 16- och 17-åringar. F. n. pågår förhandlingar mellan ar -

SoU 1982/83:29

betsmarknadens parter angående ungdomsplatser för äldre ungdomar.
Inom regeringskansliet arbetar även f. n. en särskild arbetsgrupp med
uppgift att se över och föreslå åtgärder för arbetslös ungdom. I övrigt får
utskottet hänvisa till arbetsmarknadsutskottets behandling av budgetpropositionen
i dessa delar.

Vad slutligen gäller punkt 5, som avser åtgärder för att nedbringa konsumtionen
av alkohol, lugnande tabletter och droger, behandlas dessa
frågor årligen av riksdagen i olika sammanhang. Utskottet hänvisar här i
första hand till det samtidigt avgivna betänkandet SoU 1982/83:26.

Sammanfattningsvis finner utskottet, som i det av riksdagen godkända
betänkandet SoU 1981/82:42 (s. 39) avstyrkt ett likartat yrkande, ej motiverat
att riksdagen tar initiativ till ett sådant aktionsprogram som motionärerna
efterlyser. Motion 1982/83:927 avstyrks därför.

Medelsanvisning för arbetarskyddsstyrelsen m. m.

Regeringen har under avsnittet C I punkt 1 i budgetpropositionen (bilaga
12 s. 128) yrkat att arbetarskyddsstyrelsen under budgetåret 1983/84 får
disponera vid utgången av budgetåret 1982/83 reserverade medel på reservationsanslaget
för budgetåret 1979/80, C 2. Arbetarskyddsstyrelsen: Inredning
och utrustning.

I propositionen anges att anslag för ändamålet beviljades senast för
budgetåret 1979/80 samt att detta skulle innebära att medlen är disponibla
t. o. m. utgången av 1982/83. Vid utgången av budgetåret 1981/82 återstod
enligt propositionen en reservation om 2 285 000 kr., vilken skulle komma
att utnyttjas under budgetåren 1982/83 och 1983/84. Medlen disponeras
av arbetarskyddsstyrelsen efter beslut av byggnadsstyrelsen eller utrustningsnämnden
för universitet och högskolor och är enligt uppgift hänförliga
till definierade objekt, vilka påbörjats före utgången av budgetåret
1981/82.

Enligt 3 § kungörelsen (1940:695 — ändrad senast 1981:529) med vissa
bestämmelser angående bokföring om utgifter å anslag på statsbudgeten
får utgifter, avföras på reservationsanslag, som inte längre finns uppfört i
statsbudgeten, intill utgången av andra budgetåret efter det, för vilket
anslaget sist blivit uppfört i statsbudgeten. Förevarande reservationsanslag
var senast uppfört i statsbudgeten för budgetåret 1979/80 och således
disponibelt t. o. m. utgången av budgetåret 1981/82.

Arbetsmarknadsdepartementet har sedermera upplyst att byggnadsstyrelsen
hos regeringen hemställt om regeringens medgivande att under
budgetåret 1982/83 och 1983/84 få ta i anspråk återstående medel på
anslaget uppgående till 2 285 000 kr. Regeringen har i beslut den 7 april
1983 bifallit denna framställning.

Regeringen kan enligt av riksdagen godtagna riktlinjer medge att reserverade
medel får användas för avsett projekt under ett obegränsat antal år

SoU 1982/83:29

efter det att anslaget inte längre finns upptaget i statsbudgeten. Detta
förutsätter dels att medelsanvändningen kan hänföras till ett genom stat,
kostnadsram eller på annat sätt definierat projekt/objekt, dels att detta
projekt/objekt har påbörjats inom tre år från den tidpunkt då anslaget
först fick disponeras (prop. 1976/77:130 s. 48 —49, FiU 1977/78:1,
rskr 19). Sedan regeringen numera fattat sådant beslut rörande den här
aktuella reservationen är enligt utskottets mening någon riksdagens åtgärd
inte påkallad med anledning av det i budgetpropositionen vid C punkt 1
upptagna yrkandet.

Under avsnitt C 1 punkt 2 har regeringen i budgetpropositionen bilaga
12 hemställt att arbetarskyddsstyrelsen för budgetåret 1983/84 anvisas ett
förslagsanslag av 150 750 000 kr., vilket överstiger motsvarande anslag för
det löpande budgetåret med 8 528 000 kr. Några till yrkandet direkt hänförliga
motioner föreligger ej. Utskottet har ingen erinran mot medelsanvisningen.

Dispens för vissa minderåriga

1 motion 1982/83:1819 av Karin Ahrland (fp) begärs åtgärder för att
förkorta handläggningstiden av dispensärenden gällande 17-åringars
dygnsarbetstid. Motionären anför att 17-åringar, som genomgått vårdutbildning,
stundom får vänta upp till tre månader på att få ansökningar om
dispens från arbetsmiljölagens regler om att minderåriga skall ha 11 timmars
dygnsvila behandlade av arbetarskyddsstyrelsen. Hon upplyser att
ordinarie arbetsschema vid sjukhus ofta endast medger 10 timmars dygnsvila
samt att minderåriga genom den långa handläggningstiden av dispensansökningar
förhindras att få anställning vid sjukhus.

Genom tillkomsten av den nya arbetstidslagen (1982:673), vilken gäller
från den 1 januari 1983, har den situation motionären hänför sig till i viss
mån förändrats. Dygnsvilan regleras numera genom en av arbetarskyddsstyrelsen
utfärdad kungörelse, AFS 1982:16. De materiella bestämmelserna
om nattvila är dock oförändrade. Dispens från dessa regler lämnas
emellertid fr. o. m. 1983 enligt samma författning av yrkesinspektionen.
Enligt vad utskottet inhämtat har endast ett begränsat antal dispensärenden
behandlats i år och handläggningstiderna har varit väsentligt kortare
än vad motionärerna redovisat.

Enligt praxis medges inom sjukvården 17-åringar samt vårdpersonal
som blir 17 år under kalenderåret i fråga dispens att inskränka nattvilan till
9 timmar högst 7 gånger under en period av 4 veckor. Berörda löntagarorganisationer
bereds regelmässigt tillfälle att yttra sig över dispensansökningarna.
Om de motsätter sig dispensansökningar kan detta föranleda att
handläggningstiden av ärendet väsentligt förlängs. Vad gäller de slag av

SoU 1982/83:29

dispensansökningar som omnämns i motionen torde detta dock inte vara
fallet.

Med hänsyn till att ansökningar om dispens från stadgandena om
dygnsvila för minderåriga endast en kort tid handlagts av de lokala tillsynsorganen
och blott ett mindre antal ärenden hittills avgjorts där kan
inga säkra slutsatser dras angående behandlingstiden. Att beslutanderätten
delegerats från arbetarskyddsstyrelsen till yrkesinspektionsdistrikten
skapar emellertid goda förutsättningar för en snabbare handläggning. Vad
utskottet inhämtat från ett antal yrkesinspektionsdistrikt ger även vid
handen att handläggningstiden vid aktuell typ av dispensärenden normalt
ej torde överstiga en månad. Med hänvisning till vad sålunda anförts
finner utskottet att någon riksdagens åtgärd ej är påkallad och avstyrker
motion 1982/83:1819.

Yrkesinspektionens distriktsindelning

I motion 1982/83:1299 av Nils-Olof Gustafsson m. fl. (s) yrkas att Jämtlands
län skall få ett eget yrkesinspektionsdistrikt. Motionärerna framhåller
att detta krav framförts sedan början av 1970-talet och hittills lett till att
ett lokalkontor för Härnösandsdistriktet inrättats i Östersund. I motionen
hänvisas även till de skäl för en delning av Härnösandsdistriktet som
anförts i arbetsmarknadsdepartementets betänkande Yrkesinspektionens
distriktsindelning (Ds A 1979:4).

Samma yrkande behandlades i utskottets betänkande SoU 1976/77:22.
Ett motionsyrkande om att Blekinge län skulle bli ett eget yrkesinspektionsdistrikt
behandlades och avstyrktes i det av riksdagen godtagna betänkandet
SoU 1981/82:39. Utskottet konstaterade därvid att indelningen
i yrkesinspektionsdistrikt varit föremål för översyn, varav bl. a. framgår att
förutsättningarna för en ändring av nuvarande distriktsindelning klart
förändras om huvudmannaskapet för den kommunala tillsynen överförs
från kommunerna till yrkesinspektionen.

Riksdagen har uttalat sig för en sådan huvudmannaskapsform men
framhållit att en förutsättning är att de ekonomiska konsekvenserna av
beslutet klarläggs och att en överenskommelse träffas mellan regeringen
och kommunerna angående de ekonomiska konsekvenserna därav.

Arbetsmarknadsministern anför i budgetpropositionen (s. 131 — 132) att
en huvudmannaskapsreform bör ske först sedan dess ekonomiska konsekvenser
belysts inom ramen för en översyn om den totala tillsynsverksamheten,
vilken även skall avse rationaliserings-, effektiviserings- och decentraliseringsfrågor.
Inom arbetsmarknadsdepartementet förbereds f. n. tillsättandet
av en utredningsman med uppgift att göra en sådan översyn.
Statistik från yrkesinspektionen visar att antalet besök av kommunala
tillsynsmän minskat med 10 000 eller 16 procent mellan åren 1981 och
1982. Detta torde sammanhänga med osäkerheten om när och på vilket sätt
den beslutade huvudmannaskapsreformen skall ske.

SoU 1982/83:29

Utskottet konstaterar att kommunerna har ansvaret för att den kommunala
tillsynen fungerar och förutsätter att den ej tillåts förfalla eller gå på
sparlåga under den tid översynen pågår.

Utskottet vidhåller sin i betänkandet SoU 1981/82:39 (s. 9) återgivna
uppfattning att en snar lösning på frågan om yrkesinspektionens distriktsindelning
är angelägen och utgår från att denna fråga kommer att prövas
av regeringen i samband med frågan om huvudmannaskapsreformen och
dess ekonomiska konsekvenser. Mot bakgrund av de ovan redovisade
konsekvenserna av den osäkerhet som nu råder vill utskottet understryka
att detta arbete bör ges hög prioritet. Utskottet förutsätter att regeringen
mycket snart kommer med förslag i ärendet. Med hänvisning till vad
sålunda anförts avstyrks motion 1982/83:1299.

Medelsanvisning för yrkesinspektionen

Under avsnitt C 2 i budgetpropositionen (bilaga 12 s. 132) hemställs att
till yrkesinspektionen för budgetåret 1983/84 anvisas ett förslagsanslag om
125 556 000 kr., vilket är 4 513 000 kr. mer än dess anslag för 1982/83.
Några till detta yrkande direkt hänförliga motioner föreligger ej. Utskottet
har ingen erinran mot medelsanvisningen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande facklig vetorätt vid vissa löneformer

att riksdagen avslår motion 1982/83:1089 yrkande 1,

2. beträffande beslut om återupptagande av arbete

att riksdagen avslår motion 1982/83:1089 yrkande 7,

3. beträffande facklig majoritet i arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionsnämnderna att

riksdagen avslår motion 1982/83:1089 yrkande 6,

4. beträffande utbyggnad av företagshälsovården

att riksdagen avslår motion 1982/83:1089 yrkande 9,

5. beträffande yrkesmedicinen

att riksdagen avslår motion 1982/83:1089 yrkande 10,

6. beträffande information för forskningsändamål

att riksdagen avslår motion 1982/83:1089 yrkande 11,

7. beträffande sanktioner vid arbetsmiljöbrott

att riksdagen avslår motion 1982/83:1089 yrkande 2,

8. beträffande omplacering eller ledighet för graviditet
att riksdagen avslår motion 1982/83:1089 yrkande 4,

9. beträffande översyn av arbetsmiljölagen
att riksdagen avslår motion 1982/83:1096,

SoU 1982/83:29

10. beträffande arbetarskyddsstyrelsens föreskriftsarbete
att riksdagen avslår motion 1982/83:1089 yrkande 8,

11. beträffande säkerhetsmarginaler för gränsvärden

att riksdagen avslår motion 1982/83:1089 yrkande 3,

12. beträffande föreskrifter angående buller m. m.

att riksdagen avslår motion 1982/83:1089 yrkande 5,

13. beträffande dieseldrift i slutna rum

att riksdagen avslår motion 1982/83:1089 yrkande 12,

14. beträffande riskfaktorer vid värmepumpanläggningar
att riksdagen avslår motion 1982/83:923,

15. beträffande aktionsprogram mot hälsofarliga miljöer
att riksdagen avslår motion 1982/83:927,

16. beträffande disposition av vissa reserverade medel

att riksdagen beslutar att i propositionen (s. 128) framställt
yrkande om disposition av från budgetåret 1979/80 reserverade
medel under C 2. Arbetarskyddsstyrelsen: Inredning och
utrustning inte skall föranleda någon riksdagens åtgärd,

17. beträffande medelsanvisning för arbetarskyddsstyrelsen

att riksdagen till Arbetarskyddsstyrelsen för budgetåret 1983/84
anvisar ett förslagsanslag av 150 750 000 kr.,

18. beträffande dispens för vissa minderåriga
att riksdagen avslår motion 1982/83:1819,

19. beträffande yrkesinspektionens distriktsindelning
att riksdagen avslår motion 1982/83:1299,

20. beträffande medelsanvisning för yrkesinspektionen

att riksdagen till Yrkesinspektionen för budgetåret 1983/84 anvisar
ett förslagsanslag av 125 556 000 kr.

Stockholm den 14 april 1983

På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
John Johnsson (s), Rune Gustavsson (c), Kjell Nilsson (s), Blenda Littmarck
(m), Stig Alftin (s), Lilly Bergander (s), Maria Lagergren (s), Anita
Persson (s), Ingvar Eriksson (m), Göran Ericsson (m), Rosa Östh (c) och
Marie-Ann Johansson (vpk).

Reservationer

Facklig vetorätt vid vissa löneformer (mom. 1 i hemställan)

1. av Marie-Ann Johansson (vpk) som anser:

dets att de avsnitt i utskottets betänkande på s. 4 som börjar med ”Någon
anledning” och slutar med ”fackligt arbete” bort ha följande lydelse:

SoU 1982/83:29

Trots höga olycksfallssiffror och det påvisade sambandet med löneformen
ackord är arbetsgivarna ej beredda att i större utsträckning övergå till
tidlön. Vid detta förhållande måste utskottet frångå sin tidigare uttalade
uppfattning och i stället förorda att fackföreningar ges rätt att förbjuda
prestationsersättning i arbete som är förenat med olycksfallsrisker. Regeringen
bör därför låta utarbeta ett lagförslag av denna innebörd att föreläggas
riksdagen.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

1. beträffande facklig vetorätt vid vissa löneformer

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1089 yrkande
1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Beslut om återupptagande av arbete (mom. 2 i hemställan)

2. av Marie-Ann Johansson (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 5 som börjar med ”Inga
omständigheter” och slutar med ”7 avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner emellertid att senare utveckling givit belägg för att
arbetstagarnas säkerhet därigenom ej i tillräcklig grad tillgodoses. För att
så skall ske måste fackföreningarna själva få beslutanderätten vad avser
dessa riskbedömningar. Regeringen bör därför föranstalta om erforderlig
utredning och förelägga riksdagen ett lagförslag av denna innebörd.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa

2. beträffande beslut om återupptagande av arbete

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1089 yrkande
7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Facklig majoritet i arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionsnämnderna
(mom. 3 i hemställan)

3. av Marie-Ann Johansson (vpk) som anser:

dels att de avsnitt i utskottets betänkande på s. 5 som börjar med ”Denna
fråga” och slutar med ”yrkande 6” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare uttalat sig till förmån för denna princip. Utvecklingen
inom arbetsmiljöområdet har emellertid visat att arbetstagarnas rätt
till en god arbetsmiljö ej tillräckligt tillgodoses med nuvarande sammansättning
av arbetarskyddsstyrelsens styrelse och yrkesinspektionsnämnderna.
Regeringen bör därför föranstalta om erforderliga ändringar i
instruktionerna för arbetarskyddsstyrelsen resp. för yrkesinspektionen så
att de fackliga organisationernas representanter tillförsäkras kvalificerad
majoritet i dessa organ.

dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa

3. beträffande facklig majoritet i arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionsnämnderna -

SoU 1982/83:29

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1089 yrkande
6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Utbyggnad av företagshälsovården (morn. 4 i hemställan)

4. av Marie-Ann Johansson (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 7 som börjar med
”Särskild med” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:
Som framgått av arbetsmarknadsministerns uttalande i budgetpropositionen
sker emellertid utbyggnaden av företagshälsovården mycket långsamt
och ca hälften av alla arbetstagare har ännu ej tillgång därtill. Någon
absolut skyldighet för arbetsgivare att inrätta företagshälsovård föreligger
f. n. ej. För att inom överskådlig tid målsättningen företagshälsovård åt
alla skall kunna realiseras krävs nu att samtliga arbetsgivare genom lagstiftning
åläggs att fr. o. m. 1985 svara för kostnaderna för en helt utbyggd
företagshälsovård. Dess personal bör anställas genom landstinget men
verksamheten skall ledas av de lokala fackföreningarna. Regeringen bör
låta utarbeta ett lagförslag av denna innebörd att föreläggas riksdagen.

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa:

4. beträffande utbyggnad av företagshälsovården

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1089 yrkande

9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Yrkesmedicin (mom. 5 i hemställan)

5. av Marie-Ann Johansson (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 7 börjar med ”Vid
tidigare” och på s. 8 slutar med ”yrkande 10” bort ha följande lydelse:
Det är mycket angeläget att den i betänkandet Utbyggnad av yrkesmedicinen
rekommenderade utbyggnaden av yrkesmedicinska kliniker förverkligas.
Vid behov kan dessa samordnas med omgivningshygieniska och
socialmedicinska enheter. Vid förhandlingar med Landstingförbundet om
ersättning för vissa vårdkostnader bör motprestationer i form av utbyggda
yrkesmedicinska kliniker krävas. Regeringen bör låta utarbeta förslag till
lagstiftning i enlighet härmed samt snarast inleda förhandlingar med sjukvårdshuvudmännen
avseende kostnadstäckningen.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa

5. beträffande yrkesmedicinen

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1089 yrkande

10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Information för forskningsändamål (mom. 6 i hemställan)

6. av Marie-Ann Johansson (vpk) som anser:

SoU 1982/83:29

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 9 som börjar med
”Utskottet vidhåller” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande
lydelse:

För att forskningen inom arbetsmiljöområdet ej skall ske på arbetsgivarens
villkor, vilket hittills varit fallet, måste de fackliga organisationerna
ha en lagstadgad rätt att tillkalla expertis och få tillgång till erforderligt
utredningsmaterial. Skäl att avvakta eventuella åtgärder från regeringen
med anledning av att utredningen IN RA framlagt sitt slutbetänkande 1982
föreligger ej. Regeringen bör låta utarbeta lagförslag av denna innebörd att
föreläggas riksdagen. Behovet av skydd för den personliga integriteten och
även företagshemligheter bör därvid beaktas.
dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa

6. beträffande information för forskningsändamål

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1089 yrkande
11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Sanktioner vid arbetsmiljöbrott (mom. 7 i hemställan)

7. av Marie-Ann Johansson (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 11 som börjar med ”Med
hänsyn” och slutar med ”Yrkandet avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet finnér de lagstiftnings- och utbildningsåtgärder som ovan
redovisats vara ett steg i rätt riktning men inte tillräckliga. För att kunna
bedöma vilka ytterligare åtgärder som erfordras för att åtal skall väckas i
större omfattning vid allvarliga olycksfall m. m. bör regeringen låta särskilt
utreda denna fråga.

dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa

7. beträffande sanktioner mot arbetsmiljöbrott

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1089 yrkande
2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Omplacering eller ledighet för graviditet (mom. 8 i hemställan)

8. av Marie-Ann Johansson (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 13 som börjar med
”Utskottet anser” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande
lydelse:

Det uppdrag som lämnats föräldraförsäkringsutredningen löser bara en
del av de problem som påtalats i motion 1982/83:1089. Regeringen bör
därför med förtur låta utarbeta och förelägga riksdagen ett lagförslag som
tillgodoser motionsyrkandet.

dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa

8. beträffande omplacering eller ledighet vid graviditet

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1089 yrkande
4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

SoU 1982/83:29

översyn av arbetsmiljölagen (mom. 9 i hemställan)

9. av Rune Gustavsson och Rosa Östh (båda c) som anser:

dels att de avsnitt i utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Inte
heller” och slutar med ”motion 1982/83:1096” bort ha följande lydelse:
Den kraftiga ökningen av kemikalier, buller och stress i arbetslivet
innebär stora risker för sjukdom och andra besvär för många arbetstagare.
Utskottet kan inte acceptera denna utveckling utan finner att åtgärder
måste vidtas för att skapa en bättre arbetsmiljö. Med hänsyn till det nära
sambandet mellan arbetsmiljön och den yttre miljön måste dessa ansträngningar
även avse den yttre miljön och de myndigheter och organ som har
tillsynen däröver såsom produktkontrollnämnden. Riksdagen bör begära
att regeringen företar en utvärdering och översyn av arbetsmiljölagen
varvid särskilt möjligheten till samordning med annan miljölagstiftning
bör beaktas.

dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa

9. beträffande översyn av arbetsmiljölagen

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1096 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Arbetarskyddsstyrelsens föreskriftsarbete (mom. 10 i hemställan)

10. av Marie-Ann Johansson (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 15 som börjar med
”Utskottet har” och slutar med ”Motionsyrkandet avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Nya riskfaktorer tillförs i snabb takt arbetsplatserna såsom närmare
redovisats i motionen. På grund härav är det enligt utskottets uppfattning
nödvändigt att arbetarskyddsstyrelsens föreskriftsarbete sker i betydligt
snabbare tempo än vad som nu är fallet. Regeringen bör tillse att så blir
fallet.

dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa

10. beträffande arbetarskyddsstyrelsens föreskriftsarbete

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1089 yrkande
8 ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Säkerhetsmarginalen för gränsvärden (mom. 11 i hemställan)

11. av Marie-Ann Johansson (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 16 som börjar med ”Mot
bakgrund” och slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Det förhållandet att gränsvärden bestäms efter förhandlingar med bl. a.
arbetsgivarföreningen samt fastställs av arbetarskyddsstyrelsens styrelse

SoU 1982/83:29

efter en omfattande remissbehandling gör arbetet med nya föreskrifter
tidsödande. Det innebär vidare att de gränsvärden som fastställs utgör en
kompromiss mellan arbetsgivarnas vinstinstresse och arbetstagarnas berättigade
krav på en riskfri arbetsmiljö. Utskottet hävdar bestämt att målsättningen
för arbetarskyddsstyrelsens föreskriftsverksamhet måste vara
en riskfri arbetsmiljö utan hänsyn till företagens profiter. I enlighet med
yrkande 3 i motion 1982/83:1089 bör därför lägsta kända halt av ett ämne
som misstänks ge akut eller kronisk skada fastställas som hygieniskt gränsvärde
samt övervägandena bakom varje gränsvärde offentliggöras.

dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa

11. beträffande säkerhetsmarginalen för gränsvärden

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1089 yrkande
3 ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Föreskrifter angående buller m. m. (mom. 12 i hemställan)

12. av Marie-Ann Johansson (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 17 som börjar med
”Inom arbetarskyddsstyrelsen” och slutar med ”yrkande 5” bort ha följande
lydelse:

I enlighet med vad som anförts i motionen är det speciellt angeläget att
föreskriftsarbetet inom arbetarskyddsstyrelsen påskyndas beträffande belysning
och icke-joniserande strålning och att föreskrivet gränsvärde för
buller snarast sänks till 75 decibel (A) samt att dessa föreskrifter görs
bindande. Regeringen bör tillse att arbetarskyddsstyrelsens fortsatta föreskriftsarbete
sker i enlighet med dessa riktlinjer.

dels att utskottet under mom. 12 bort hemställa

12. beträffande föreskrifter angående buller m. m.

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1089 yrkande
5 ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Dieseldrift i slutna rum (mom. 13 i hemställan)

13. av Marie-Ann Johansson (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 17 börjar med ”1
avvaktan” och på s. 18 slutar med ”motion 1982/83:1089” bort ha följande
lydelse:

En 1981 presenterad studie beträffande svenska skorstenfejare visar en
kraftig överdödlighet för denna yrkeskår, speciellt vad gäller cancer, hjärtsjukdomar
och lungsjukdomar. En 1982 företagen dansk undersökning
bekräftade dessa fynd. Skorstensfejarna utsätts för förbränningsavgaser
med många kemiska föroreningar gemensamma med dem som finns i

SoU 1982/83:29

dieselavgaser. Med hänsyn härtill samt till att dieselavgaser givit ”positivt
utslag” i olika cancertestsystem bör användning av diesel- och förbränningsmotordrivna
maskiner omedelbart förbjudas i sådana slutna lokaler
som anges i motionsyrkandet. Resultaten av redovisat pågående forskningsarbete
bör ej avvaktas med hänsyn till vad som redan är känt om de
hälsorisker exponering för dieselavgaser innebär.

dels att utskottet under mom. 13 bort hemställa

13. beträffande dieseldrift i slutna rum

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1089 yrkande
12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

Aktionsprogram mot hälsofarliga arbetsmiljöer (mom. 15 i hemställan)

14. av Marie-Ann Johansson (vpk) som anser:

dels att följande avsnitt i utskottets betänkande bort utgå; nämligen på
s. 4 som börjar med ”Utskottet vidhåller” och slutar med ”avbryta arbete”,
på s. 8 som börjar med ”Utskottet konstaterar” och slutar med ”föregående
motionsyrkande”, på s. 12 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar
med ”är påkallad”, på s. 15 som börjar med ”De olika” och på s. 16 slutar
med ”aktuella frågor”, på s. 19 som börjar med ”Utskottet finnér” och
slutar med ”framtida inriktningar” samt på s. 20 som börjar med ”Sammanfattningsvis
finner” och slutar med ”avstyrks därför”. Dessa avsnitt
bör ersättas med ett avsnitt på sistnämnda avsnitts plats med följande
lydelse:

Den ökande utslagningen i arbetslivet beroende på arbetsmiljöförhållanden
visar att nuvarande lagstiftning på detta område ej uppfyller berättigade
krav. Gränsvärden måste införas mot ett för högt arbetstempo och
förbud införas mot ej samhällsnödvändigt skiftarbete och ackord som
driver upp arbetstempot. Vidare måste skyddsombuden få vidgade möjligheter
att ingripa mot misstänkt farliga arbetsförhållanden.

För att kunna följa sambanden mellan olika former av arbetsförhållanden
och ohälsa är en förbättrad arbetsskadestatistik nödvändig. De åtgärder
som ovan (s. 10 och 11) redovisats från riksåklagaren och rikspolisstyrelsen
måste följas upp från regeringen och en särredovisning ske i den
normala statistiken. En sådan statistik skulle vara av stor betydelse för
forskningen om samband mellan missförhållanden på arbetsmarknaden
och ohälsa. Såväl sådan forskning som yrkesmedicinen bör utbyggas kraftigt
såsom ett led i kampen för bättre arbetsmiljö.

Vad gäller de personer som slagits ut från arbetsmarknaden och vistas
på vårdinstitutioner eller förtidspensionerats är samhället skyldigt att sörja
för att arbetsrehabilitering och lämpliga arbeten erbjuds alla dem som
önskar återgå till arbetsmarknaden.

SoU 1982/83:29

Åtgärder måste också vidtas för att nedbringa bruket av alkohol, lugnande
tabletter och andra droger vilka medverkar till utslagningen från
arbetsmarknaden och försvårar rehabiliteringen av dem som slagits ut från
denna.

Det allra mest alarmerande är emellertid den kraftigt stigande arbetslösheten
bland ungdomar, som innebär att en allt större grupp människor
aldrig får tillträde till arbetsmarknaden. Denna utveckling måste brytas,
och samhället bör vad gäller ungdomar upp till 24 år garantera dem arbete
eller meningsfull utbildning.

De ovan angivna punkterna bör enligt utskottets uppfattning ingå i ett
aktionsprogram från regeringens sida i syfte att samordna kampen mot
utslagning och andra konsekvenser av hälsofarliga arbetsmiljöer.

dels att utskottet under mom. 15 bort hemställa

15. beträffande aktionsprogram mot hälsofarliga arbetsmiljöer
att riksdagen med anledning av motion 1982/83:927 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.