SoU 1982/83:28

Socialutskottets betänkande
1982/83:28

om viss följdiagstiftning till hälsoskyddslagen (prop. 1982/83:111)
Ärendet

Riksdagen har tidigare under innevarande riksmöte antagit en
hälsoskyddslag (prop. 1981/82:219, SoU 1982/83:6, rskr 1982/83:35, SFS
1982:1080), vilken träder i kraft den 1 juli i år och då ersätter hälsovårdsstadgan
(1958:663).

I proposition 1982183:111 om viss följdiagstiftning till hälsoskyddslagen har
regeringen (socialdepartementet) föreslagit riksdagen att anta vid propositionen
fogade förslag till

1. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),

2. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),

3. lag om ändring i lagen (1982:1097) om ändring i naturvårdslagen
(1964:822),

4. lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511),

5. lag om ändring i lagen (1944:219) om djurskydd,

6. lag om ändring i renhållningslagen (1979:596),

7. lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar,

8. lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse,

9. lag om ändring i lagen (1979:408) om vissa lokala organ i kommuner na,

10. lag om ändring i lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och
sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m. m.,

11. lag om ändring i lagen (1982:397) om ändring i lagen (1965:719) om
säkerheten på fartyg.

I samband med propositionen behandlas den under allmänna motionstiden
år 1983 väckta motionen 1982/83:1838 av Sven Munke (m). I motionen
begärs ändring i hälsoskyddslagen i enlighet med de förslag till komplettering
som anförs i motionen.

Utskottet

Bakgrund

Som nämnts ovan ersätts hälsovårdsstadgan den 1 juli i år med
hälsoskyddslagen.

Hälsovårdsstadgan har haft stor betydelse vid ingripanden mot förhållan 1

Riksdagen 1982/83. 12 sami. Nr 28

SoU 1982/83:28

den i miljön som menligt inverkar på människornas hälsa. Hälsovårdsstadgan
har emellertid inte ensam räckt till när det har gällt att komma till rätta
med ökningen av och den nya inriktningen hos miljöstörningarna under de
senaste årtiondena. Nya lagar har måst införas och andra har måst
omarbetas. Av lagstiftning och åtgärder till skydd av den yttre miljön kan
särskilt framhållas följande.

I naturvårdslagen (1964:822) slås fast att naturen utgör en nationell tillgång
som skall skyddas och vårdas. Med stöd av miljöskyddslagen (1969:387) -som syftar till att skydda den yttre miljön mot vattenförorening, luftförorening,
buller, skakningar och andra störningar (s. k. immissioner) som härrör
från användningen av mark, byggnad eller anläggning - har kraven på
åtgärder för att begränsa utsläpp till luft och vatten från olika industriella och
andra anläggningar efter hand skärpts. Statens naturvårdsverk har den
centrala tillsynen av miljöfarlig verksamhet. Länsstyrelserna utövar fortlöpande
tillsyn inom länen. I bilavgaskungörelsen (1972:596) samt lagen
(1976:1054) om svavelhaltigt bränsle och förordningen (1976:1055) härom
finns bestämmelser mot vissa utsläpp i luften.

Omfattande statliga bidrag har påskyndat utbyggnaden av kommunala
avloppsreningsverk och industrins reningsåtgärder. Olika åtgärder har
vidtagits för att stimulera till förbättrad avfallshantering samt ökad
återvinning och återanvändning. Kontrollen av hälso- och miljöfarliga varor
har förbättrats. Användningen i olika sammanhang av en rad hälso- och
miljöfarliga ämnen - t. ex. DDT, PCB samt vissa föreningar av kvicksilver,
bly och kadmium - har begränsats eller förbjudits.

I hälsovårdsstadgan och i hälsoskyddslagen anges de generella minimikraven
på verksamheter m. m. inom omgivningshygienens område (hälsoskyddsområdet).

Liksom varit fallet beträffande hälsovårdsstadgan skall hälsoskyddslagens
syfte vara att förhindra uppkomsten av och undanröja sanitär olägenhet. För
åtgärder i detta syfte används i hälsoskyddslagen begreppet hälsoskydd i
stället för begreppet allmän hälsovård, som används i hälsovårdsstadgan.

Begreppet sanitär olägenhet definieras i hälsoskyddslagen som en störning
som kan vara skadlig för människors hälsa och som inte är ringa eller helt
tillfällig.

I 6 § första stycket hälsoskyddslagen finns en övergripande bestämmelse
till skydd mot sanitär olägenhet, som inte har någon motsvarighet i
hälsovårdsstadgan. Enligt denna bestämmelse skall ägaren eller nyttjanderättshavaren
till berörd egendom vidta de åtgärder som skäligen kan krävas
för att hindra uppkomsten av sanitär olägenhet och för att undanröja sådan
olägenhet.

Hälsoskyddslagen innebär att bestämmelser i hälsovårdsstadgan anpassats
till närliggande lagstiftningar samt moderniserats språkligt och tekniskt.
Hälsoskyddslagen innehåller färre detaljbestämmelser än hälsovårdsstad -

SoU 1982/83:28

gan. Det förutsätts att regeringen och kommunerna meddelar ytterligare
föreskrifter.

Vissa av bestämmelserna i hälsovårdsstadgan innebär en överlappning
mellan å ena sidan hälsovårdsstadgan och å andra sidan miljöskyddslagen
och annan lagstiftning. Mot denna bakgrund har hälsoskyddslagen renodlats
till att innehålla endast sådana bestämmelser som har till syfte att hindra
uppkomsten av sanitär olägenhet och att undanröja sådan olägenhet.
Hälsoskyddslagen skall således kunna användas endast för ingripanden mot
störningar som kan ge upphov till eller förorsaka sanitära olägenheter.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden blir ny benämning på hälsovårdsnämnden.

Förslag om ändring i hälsoskyddslagen (motion 1982/83:1838)

I motion 1982/83:1838 (m) framhålls att det i vårt land saknas lagstiftning
som reglerar olika miljöers kvalitet på ett mera övergripande sätt i motsats till
förhållandet i flera stater i USA i vilka det enligt motionären finns en s. k.
miljökvalitetslag. Motionären påpekar att hälsoskyddslagens tillämpningsområde
begränsats till att avse skydd mot sådana störningar som kan vara
skadliga för människors hälsa och som definieras som sanitära olägenheter. I
fråga om miljöskyddslagen påpekar han att denna lag kan betraktas som
enbart en emissionslag, dvs. en lag för tillstånd till utsläpp. Motionären anför
att eftersom miljöskyddslagen prövar varje anläggning för sig och meddelar
vad som får släppas ut man inte får något samlat grepp på vad luften eller
vattnet totalt tvingas ta emot. Motionären föreslår att i hälsoskyddslagen
under en samlingsrubrik Om hälsoskydd infogas fyra paragrafer med
följande innehåll.

§ a) Var och en skall visa hänsyn mot sin omgivning och iaktta de
försiktighetsmått som skäligen kan krävas för att undvika hälsorisker. Vid val
av plats och medel skall det beaktas att målet skall uppnås med så små
störningar som skäligen kan krävas. I § b) bestäms vidare om kvalitetsnormer
för skydd av människors hälsa.

§ b) Regeringen, eller myndighet som regeringen bestämmer, utfärdar
kvalitetsnormer för olika typer av miljöer, avseende de kemiska, fysikaliska
och andra faktorer som är av betydelse för hälsosam miljö. Efter rimlig
övergångstid efter införandet av en kvalitetsnorm får den endast överskridas
om särskilda skäl föreligger.

§ c) Sanitär olägenhet skall så långt möjligt förebyggas och undanröjas.
Sanitär olägenhet kan endast tolereras då särskilda skäl föreligger.

§ d) Regeringen, eller myndighet som regeringen bestämmer, skall
fastställa miljö- och hälsoskyddsnämndens plan för hur och när kvalitetsnormer
skall uppnås. Har inte tillfredsställande plan redovisats inom föreskriven
tid, skall regeringen, eller myndighet som regeringen bestämmer, upprätta
sådan plan. Länsstyrelsen skall samordna och bistå berörda miljö- och

SoU 1982/83:28

hälsoskyddsnämnder vid störningar som berör flera kommuner. Länsstyrelsen
skall samarbeta med andra länsstyrelser i frågor som berör flera län.

När det gäller hälsoskyddslagens tillämpningsområde m. m. kan anföras
följande.

Enligt bestämmelserna i 38 § första stycket i den ännu gällande hälsovårdsstadgan
skall hälsovårdsnämnd tillse ”att erforderliga och skäliga
åtgärder vidtas för att motverka vattenförorening, luftförorening, buller och
andra sådana störningar inom kommunen”. I paragrafens andra stycke är
föreskrivet att tillsyn till skydd mot störningar som avses i första stycket
utövas också av statens naturvårdsverk och länsstyrelsen enligt miljöskyddslagen.
Någon motsvarighet till 38 § i hälsovårdsstadgan finns inte i
hälsoskyddslagen. Detta förhållande torde vara en anledning till motionsförslagen.
Bakgrunden till att 38 § hälsovårdsstadgan inte fått en motsvarighet
i hälsoskyddslagen är enligt förarbetena till hälsoskyddslagen följande.

Hälsovårdsstadgeutredningen (S 1974:08) - vars förslag i betänkande
(SOU 1978:44) Kommunalt hälsoskydd låg till grund för proposition
1981/82:219 med förslag till hälsoskyddslag, m. m. - framhöll bl. a. att
ordalydelsen av 38 § hälsovårdsstadgan tyder på att paragrafen även avser
andra störningar än sådana som kan betecknas som sanitära olägenheter
(betänkandet s. 50). Utredningen ansåg att hälsoskyddslagen skulle renodlas
till att gälla endast sådana störningar i miljön som kan förorsaka eller
förorsakar sanitära olägenheter. Detta skulle enligt utredningen åstadkommas
genom att i hälsoskyddslagen endast nämns skydd eller åtgärder mot
sanitär olägenhet och att uttrycket ”vattenförorening, luftförorening, buller
och andra sådana störningar” således skulle bortfalla. Sistnämnda olägenheter
borde enligt utredningen falla inom miljöskyddslagens tillämpningsområde
(betänkandet s. 53).

I proposition 1981/82:219 (s. 33) anförde föredragande statsrådet bl. a. att
hon ansåg att en ny lagstiftning på hälsoskyddsområdet bör innehålla endast
sådana bestämmelser som har till syfte att hindra uppkomsten av sanitär
olägenhet och att undanröja sådan olägenhet. Lagen kan således, framhöll
statsrådet, användas endast mot störningar som kan ge upphov till eller
förorsakar sanitära olägenheter. Riksdagen hade inte något att erinra
häremot (SoU 1982/83:6, rskr 1982/83:35).

Utskottet vill vidare framhålla att hälsoskyddslagen ger utrymme för en
fortsatt utveckling när det gäller skyddet mot olika olägenheter- bl. a. av den
art som nämns i motionen. Utskottet anförde härom i betänkande SoU
1982/83:6 (s. 7) bl. a. följande.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att begreppet sanitär olägenhet,
vilket bildar utgångspunkt för den nya lagstiftningen, inte har alldeles samma
innebörd som enligt nu gällande hälsovårdsstadga.

I propositionen framhålls sålunda att tekniska och ekonomiska avvägningar
inte skall göras vid bedömningen av vad som är sanitär olägenhet, utan

SoU 1982/83:28

denna bedömning måste göras på hygieniska och medicinska grunder (prop.
s. 31). Frågan om i vilken utsträckning tekniska och ekonomiska avvägningar
skall göras kan dock aktualiseras, nämligen vid den skälighetsbedömning
som enligt 6 § i lagförslaget skall göras när man tar ställning till om och på
vilket sätt ett ingripande mot en sanitär olägenhet skall göras. I propositionen
framhålls vidare att störningar som ger upphov till överkänslighetsreaktioner
hos många människor kan betraktas som sanitär olägenhet och att ett
hänsynstagande till människor som är något känsligare än ”normalt” alltså
skall göras vid bedömningen av vad som är sanitär olägenhet (prop. s. 56).
Detta är inte minst av betydelse för möjligheten att ingripa mot störningar
som den fortsatta utvecklingen i samhället kan föra med sig.

Enligt utskottets uppfattning ger den föreslagna utformningen av hälsoskyddslagen
tillräckligt utrymme för att ingripa inte bara mot vad som i
dagsläget anses skadligt för människors hälsa utan även mot förhållanden
som längre fram kan visa sig vara allvarligare än man hittills trott. Vad som
skall anses vara sanitär olägenhet blir beroende av den medicinska kunskap
m. m. som finns vid varje tidpunkt. I denna mening måste en ständig
utveckling ske, som i sak innebär att det på vissa områden ställs alltmer
skärpta krav på hälsoskyddet i takt med ökade kunskaper och den allmänna
samhällsutvecklingen, medan det på andra områden kan visa sig att vad som
förut varit problem minskar i betydelse. Hälsoskyddsverksamheten måste
därför hela tiden förändras och utvecklas så att den svarar mot de aktuella
kraven. En annan sak är om man i annan lagstiftning vill uppställa högre krav
som betingas av andra önskemål, t. ex. om mera likvärdiga bostäder.

Frågan om bindande gränsvärden för sanitära olägenheter behandlades
också i förarbetena.

Hälsovårdsstadgeutredningen fann inte anledning föreslå att bindande
gränsvärden för sanitära olägenheter tas in i hälsoskyddslagstiftningen.
Utredningen ansåg att rekommendationer om gränsvärden som utges av
olika centrala myndigheter i praktiken ändå kommer att ha en sådan funktion
och att det är lättare att anpassa rekommendationer än bindande föreskrifter
till nya värderingar. I proposition 1981/82:219 delade föredragande statsrådet
utredningens uppfattning att de normer och gränsvärden som hittills getts
ut - främst av socialstyrelsen - och som framöver kan komma att ges ut inte
borde ges formen av bindande föreskrifter utan komma till uttryck i allmänna
råd och tjäna som vägledning för myndigheterna i deras verksamhet (prop. s.
30).

Även utskottet (SoU 1982/83:6 s. 8) ansåg att normer och gränsvärden för
olika verksamheter till hjälp och stöd i det regionala och lokala tillsynsarbetet
borde anges i form av allmänna råd från de centrala tillsynsmyndigheterna.
Utskottet förutsatte - i likhet med vad hälsovårdsstadgeutredningen gjort -att norm- och gränsvärdesystemet efter hand som förutsättningar föreligger
skulle komma att avse allt fler negativa yttre faktorer i miljön, bl. a. olika
luftföroreningar.

Beträffande frågan om hälso- och miljöskyddsplanering vill utskottet
erinra om att hälso- och miljöskyddsnämnden enligt bestämmelser i 4 §
hälsoskyddslagen bl. a. skall särskilt uppmärksamt följa utvecklingen inom

SoU 1982/83:28

kommunen i miljö- och hälsoskyddshänseende och därvid utarbeta de förslag
som är påkallade samt medverka i planering, där miljö- och hälsoskyddsfrågor
berörs. I proposition 1981/82:219 (s. 34) underströks att kommunala
miljöskyddsprogram kan vara av stort värde. Det borde emellertid stå varje
kommun fritt att själv bestämma om man skall ha ett sådant program och i så
fall hur det skall utformas.

Riksdagen har således nyligen tagit principiell ställning i de olika frågor
som tas upp i motion 1982/83:1838 (m). Något som bör föranleda en ändrad
bedömning från riksdagens sida har enligt utskottets mening inte framkommit.
Det finns dock anledning att noga följa tillämpningen av hälsoskyddslagen
så att eventuella brister i lagen snabbt kan avhjälpas.

Utskottet redovisar i det följande kortfattat vissa åtgärder för övervakning
av miljökvalitet m. m., vilka delvis torde tillgodose syftet med motionen.

Efter förslag av miljödatanämnden - vars verksamhet numera upphört -beslutade riksdagen under hösten 1977 att ett program för övervakning av
miljökvalitet skulle upprättas (prop. 1977/78:7, JoU 1977/78:6, rskr 1977/
78:22). Inom ramen för programmet skall kontinuerliga provtagningar och
undersökningar genomföras vid mätstationer och inom observationsytor
över hela landet. Undersökningarna skall belysa hur olika föroreningar
transporteras i luft, mark och vatten samt hur föroreningarna påverkar
miljön. Redovisning skall ske på ett sådant sätt att det blir möjligt att följa
långsiktiga förändringar i miljön. Ansvaret för uppbyggnaden och driften av
programmet har lagts på statens naturvårdsverk.

Genom naturvårdsverkets forskningsavdelning har startats ett program,
Samordnad recipientkontroll - land, luft, vatten, som skall utmynna i
anvisningar om hur recipientkontrollen bör läggas upp inom olika områden.

Enligt vad utskottet inhämtat övervägs inom naturvårdsverket fråga om
utarbetande av kvalitetsnormer för omgivningen.

Den dåvarande utredningen (C 1972:01) rörande miljöproblem m. m. i
vissa industriområden (UMI) föreslog i sitt år 1978 avgivna slutbetänkande
(SOU 1978:25) Etablering av miljöstörande industri bl. a. att det på sikt i
varje län eller grupper av län skulle upprättas ett epidemiologiskt bevakningssystem
avseende fysikalisk-kemisk miljöpåverkan. Förslaget motiverades
i huvudsak med att ett epidemiologiskt bevakningssystem förbättrar
beredskapen mot miljöskador genom tidig upptäckt av miljöproblem som
ger medicinska effekter.

Efter remissbehandling av UMI:s slutbetänkande överlämnades detta i
vad avsåg förslaget om ett epidemiologiskt bevakningssystem samt vissa
andra förslag från bostadsdepartementet till socialdepartementet för fortsatt
handläggning. Handlingarna i ärendet lämnades år 1979 till socialdepartementets
sjukvårdsdelegation för beaktande. Ärendet behandlas i anslutning
till arbetet med ett principprogram för den framtida hälso- och sjukvården

SoU 1982/83:28

med sikte på åren 1990-2000 (HS 90). Enligt riktlinjerna för det fortsatta
arbetet med detta principprogram (SOU 1981:4 s. 49) skall riktlinjer
utarbetas för en successiv utveckling av epidemiologiska bevakningssystem
såväl inom landsting som vid centrala myndigheter.

Genom den nya hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), som trätt i kraft den
1 januari i år, har vidare sjukvårdshuvudmännen i förhållande till tidigare fått
ett vidgat ansvar för befolkningens hälsa. Sjukvårdshuvudmännen åligger
sålunda förutom att erbjuda sjukvård även att förebygga ohälsa hos
befolkningen genom miljöinriktade och individinriktade förebyggande
åtgärder. Vid Landstingsförbundets kongress år 1979 - då man kunde förutse
denna utvidgning av sjukvårdshuvudmännens ansvar - presenterades en
inom Landstingsförbundet utarbetad skrift, Hälsopolitik i praktiken -förutsättningar och krav. Skriften syftade till att stimulera till en konstruktiv
debatt om vägar för att forma en offensiv hälsopolitik. I skriften framhölls
bl. a. att utöver vad som då ansågs ingå i hälso- och sjukvårdens
arbetsuppgifter det borde ankomma på hälso- och sjukvården att registrera
fakta om skeenden i miljön, i det sociala livet och i folkhälsan på ett sådant
sätt att oroande trender kan upptäckas och förebyggande åtgärder vidtas.
Det föreslogs bl. a. att som komplement till sjukvårdens dåvarande resurser
ett regionalt hälsovårdsorgan - en miljömedicinsk enhet - skulle inrättas på
central nivå inom landstingen. Uppbyggnad av miljömedicinska (samhällsmedicinska)
enheter hos sjukvårdshuvudmännen har numera inletts.

Här bör slutligen framhållas att den 1 juli 1980 inrättats statens
miljömedicinska laboratorium med uppgift att inom den fysikaliska och
kemiska miljömedicinen samt hälsoskyddet bedriva långsiktig forskning
samt undersöknings-, utrednings- och utbildningsverksamhet.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motion 1982/83:1838 (m).

Förslag om viss följ dlagstiftning till hälsoskyddslagen (proposition 1982/
83:111)

I proposition 1982/83:111 påpekas att vissa termer i hälsovårdsstadgan
ersätts - som bl. a. redovisats i det föregående - av nya i hälsoskyddslagen.
Detta gäller främst, anförs det, termerna ”allmän hälsovård” som ersätts
med ”hälsoskydd” och ”hälsovårdsnämnd” som ersätts med ”miljö- och
hälsoskyddsnämnd”. Då de i propositionen aktuella lagarna innehåller
bestämmelser med termer hämtade från hälsovårdsstadgan och hänvisningar
till denna stadga föreslås att dessa bestämmelser och hänvisningar anpassas
till hälsoskyddslagen genom de förslag till lagändringar som framläggs.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1983, dvs. samtidigt med
hälsoskyddslagen.

Utskottet tillstyrker de föreslagna lagändringarna.

SoU 1982/83:28

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ändring i hälsoskyddslagen
att riksdagen avslår motion 1982/83:1838,

2. beträffande viss följdlagstiftning till hälsoskyddslagen

att riksdagen antar de genom proposition 1982/83:111 framlagda
och i bilaga till betänkandet redovisade förslagen till

(1) lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),

(2) lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),

(3) lag om ändring i lagen (1982:1097) om ändring i naturvårdslagen
(1964:822),

(4) lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511),

(5) lag om ändring i lagen (1944:219) om djurskydd,

(6) lag om ändring i renhållningslagen (1979:596),

(7) lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och
avloppsanläggningar,

(8) lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse,

(9) lag om ändring i lagen (1979:408) om vissa lokala organ i
kommunerna,

(10) lag om ändring i lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälsooch
sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m. m.,

(11) lag om ändring i lagen (1982:397) om ändring i lagen
(1965:719) om säkerheten på fartyg.

Stockholm den 14 april 1983

På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Göte Jonsson (m), John Johnsson (s),
Kjell Nilsson (s), Blenda Littmarck (m), Stig Alftin (s), Lilly Bergander (s),
Ulla Tillander (c), Maria Lagergren (s), Anita Persson (s), Ingvar Eriksson
(m), Göran Ericsson (m), Rosa Osth (c), Birthe Sörestedt (s) och Marie-Ann
Johansson (vpk).

SoU 1982/83:28

Bilaga

I proposition 1982/83:111 framlagda lagförslag, vilka tillstyrkts av
socialutskottet

1 Förslag till

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Härigenom föreskrivs i fråga om miljöskyddslagen (1969:387)'
dels att i 44 a och 48 §§ ordet "hälsovårdsnämnden” skall bytas ut mot
”miljö- och hälsoskyddsnämnden”,
dels att 2, 22 och 50 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

2 §

Utöver bestämmelserna i denna
lag gäller om miljöfarlig verksamhet
vad som föreskrives i hälsovårds-,
byggnads- och naturvårdslagstiftning
eller i annan lagstiftning. I fråga
om viss miljöfarlig verksamhet gäller
särskilda bestämmelser enligt lagen
(1971:850) med anledning av gränsälvsöverenskommelsen
den 16 september
1971 mellan Sverige och
Finland.

Har regeringen enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385) prövat frågan om
tillkomst eller lokalisering av viss verksamhet eller enligt lagen (1978:160)
om vissa rörledningar prövat om framdragande eller begagnande av sådan
ledning, är beslutet bindande vid prövning enligt denna lag.

I fråga om byggande i vatten för att motverka vattenförorening och om
ianspråktagande av mark för ledning eller annan anläggning för avloppsvatten
finns bestämmelser i vattenlagen (1918:523).

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger meddela
särskilda bestämmelser till förebyggande av vattenförorening genom fast
avfall.

Föreslagen lydelse

Utöver bestämmelserna i denna
lag gäller om miljöfarlig verksamhet
vad som föreskrives i hälsoskydds-,
byggnads- och naturvårdslagstiftning
eller i annan lagstiftning. I fråga
om viss miljöfarlig verksamhet gäller
särskilda bestämmelser enligt lagen
(1971:850) med anledning av gränsälvsöverenskommelsen
den 16 september
1971 mellan Sverige och
Finland

Den som fått tillstånd enligt denna
lag till miljöfarlig verksamhet kan ej
på grund av bestämmelse i lagen
eller i hälsovårdsstadgan (1958:663)
eller i renhållningslagen (1979:596)
åläggas att upphöra med verksamheten
eller att med avseende på denna
vidtaga förskiktighetsmått utöver
vad som anges i tillståndsbeslutet om
ej annat följer av 23-25 §, 29 § andra
stycket eller 40 § andra stycket.

Den som fått tillstånd enligt denna
lag till miljöfarlig verksamhet kan ej
på grund av bestämmelse i lagen
eller i hälsoskyddslagen (1982:1080)
eller i renhållningslagen (1979:596)
åläggas att upphöra med verksamheten
eller att med avseende på denna
vidtaga försiktighetsmått utöver vad
som anges i tillståndsbeslutet, om ej
annat följer av 23-25 §, 29 § andra
stycket eller 40 § andra stycket.

1 Lagen omtryckt 1981:420.

SoU 1982/83:28

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

50 §

Har en tillsynsmyndighet med stöd av 40 § första stycket förbjudit
miljöfarlig verksamhet eller ålagt den som utövar eller ämnar utöva sådan
verksamhet att vidta försiktighetsmått och begär han tillstånd till verksamheten
enligt denna lag, kan koncessionsnämnden, om sökanden ställer
säkerhet för kostnad och skada, bestämma att tillsynsmyndighetens beslut
inte får verkställas förrän tillståndsfrågan har avgjorts eller koncessionsnämnden
föreskriver något annat.

Vad som sägs i första stycket skall Vad som sägs i första stycket skall
gälla också sådana beslut om ingri- gälla också sådana beslut om ingripanden
mot miljöfarlig verksamhet panden mot miljöfarlig verksamhet
som hälsovårdsnämnden meddelar som miljö- och hälsoskyddsnämnden
med stöd av hälsovårdsstadgan meddelar med stöd av hälsoskydd(1958:663).
slagen (1982:1080).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

2 Förslag till

Lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)

Härigenom föreskrivs att i 24 § naturvårdslagen (1964:822)' ordet
”hälsovårdsnämnden” skall bytas ut mot ”miljö- och hälsoskyddsnämnden".

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:1097) om ändring i naturvårdslagen
(1964:822)

Härigenom föreskrivs att i 39 § naturvårdslagen (1964:822) i den lydelse
paragrafen har fått genom lagen (1982:1097) om ändring i nyssnämnda lag
ordet ”Hälsovårdsnämnden” skall bytas ut mot "Miljö- och hälsoskyddsnämnden”.

4 Förslag till

Lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511)

Härigenom föreskrivs att i 24 och 33 §§ livsmedelslagen (1971:511) ordet
”hälsovårdsnämnd” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”miljö- och
hälsoskyddsnämnd” i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

1 Lagen omtryckt 1974:1025.

SoU 1982/83:28

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1944:219) om djurskydd

Härigenom föreskrivs att i 8 a §, 14 § 1, 2 och 4 mom., 15 § samt 17 § lagen
(1944:219) om djurskydd1 ordet "hälsovårdsnämnd” i olika böjningsformer
skall bytas ut mot "miljö- och hälsoskyddsnämnd” i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

6 Förslag till

Lag om ändring i renhållningslagen (1979:596)

Härigenom föreskrivs i fråga om renhållningslagen (1979:596)
dels att i 9 och 21 §§ ordet "hälsovårdsnämnden” skall bytas ut mot "miljöoch
hälsoskyddsnämnden”,
dels att 3 och 4 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Avfall skall hanteras på sådant
sätt att det inte uppkommer olägenhet
från hälso- och miljövårdssynpunkt.
Utrymmen, behållare och
andra anordningar för hanteringen
skall vara så beskaffade och skall
skötas på sådant sätt att olägenhet
inte uppstår.

Regeringen meddelar närmare föi
ringen får överlåta åt en myndighet e
föreskrifter.

Föreslagen lydelse

Avfall skall hanteras på sådant
sätt att det inte uppkommer olägenhet
från hälsoskydds- och miljövårdssynpunkt.
Utrymmen, behållare
och andra anordningar för hanteringen
skall vara så beskaffade och
skall skötas på sådant sätt att olägenhet
inte uppstår,
skrifter om avfallshanteringen. Regeer
åt kommunerna att meddela sådana

Varje kommun skall svara för att
hushållsavfall inom kommunen forslas
till behandlingsanläggning i den
utsträckning som behövs för att tillgodose
såväl allmänna hälso- och
milj öv år ds kr av som enskilda intressen.

När kommunen planlägger och
beslutar hur skyldigheten enligt för -

Varje kommun skall svara för att
hushållsavfall inom kommunen forslas
till behandlingsanläggning i den
utsträckning som behövs för att tillgodose
såväl hälsoskydds- och miljövårdskrav
som enskilda intressen.

När kommunen planlägger och
beslutar hur skyldigheten enligt för -

1 Senaste lydelse av 8 a § 1965:728
14 § 1 mom. 1973:269
14 § 2 mom. 1978:979

14 § 4 mom. 1978:979

15 § 1971:1111
17 § 1978:979.

SoU 1982/83:28

Nuvarande lydelse

sta stycket skall fullgöras, skall hänsyn
tas till fastighetsinnehavarnas
möjligheter att själva ta hand om
avfallet på ett från hälso- och miljövårdssynpunkt
godtagbart sätt.
Kommunen skall vidare beakta att
bortforslingen anpassas till behovet
för olika slag av bebyggelse.

Föreslagen lydelse

sta stycket skall fullgöras, skall hänsyn
tas till fastighetsinnehavarnas
möjligheter att själva ta hand om
avfallet på ett från hälsoskydds- och
miljövårdssynpunkt godtagbart sätt.
Kommunen skall vidare beakta att
bortforslingen anpassas till behovet
för olika slag av bebyggelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och
avloppsanläggningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:244) om allmänna vattenoch
avloppsanläggningar1

dels att i 32 § ordet ”hälsovårdsnämnd” skall bytas ut mot ”miljö- och
hälsoskyddsnämnd”,

dels att 2, 12 och 31 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Behöver med hänsyn till den allmänna
hälsovården vattenförsörjning
och avlopp för viss befintlig
eller blivande bebyggelse ordnas i ett
större sammanhang, skall kommunen
sörja för eller tillse, att allmän
va-anläggning kommer till stånd, så
snart det kan ske.

Behöver med hänsyn till hälsoskyddet
vattenförsörjning och avlopp
för viss befintlig eller blivande
bebyggelse ordnas i ett större sammanhang,
skall kommunen sörja för
eller tillse, att allmän va-anläggning
kommer till stånd, så snart det kan
ske.

Länsstyrelsen kan vid vite ålägga kommunen att fullgöra skyldighet enligt
första stycket.

12 i

Allmän va-anläggning skall utföras
så att den allmänna hälsovårdens
intresse tillgodoses. Den skall vara
försedd med de anordningar som
kräves för att den skall fylla sitt
ändamål och tillgodose skäliga anspråk
på säkerhet. Behövs för viss
bebyggelse anordningar endast för
vattenförsörjning eller endast för
avlopp, skall anläggningen avpassas
efter detta.

Allmän va-anläggning skall utföras
så att hälsoskyddets intresse tillgodoses.
Den skall vara försedd med
de anordningar som kräves för att
den skall fylla sitt ändamål och
tillgodose skäliga anspråk på säkerhet.
Behövs för viss bebyggelse
anordningar endast för vattenförsörjning
eller endast för avlopp,
skall anläggningen avpassas efter
detta.

1 Lagen omtryckt 1976:842.

SoU 1982/83:28

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Allmän va-anläggning får ej inrättas i strid mot fastställd plan eller
bestämmelser för markens bebyggande eller så att ändamålsenlig bebyggelse
eller lämplig planläggning försvåras.

Så länge allmän va-anläggning behövs skall huvudmannen underhålla
anläggningen och i övrigt sörja för att den på tillfredsställande sätt fyller sitt
ändamål.

31 8

Va-anläggning, som drives eller
skall drivas av annan än kommun,
kan på ansökan av denne förklaras
för allmän av länsstyrelsen, om det
finns behov av anläggningen från
allmän hälsovårdssynpimkl eller
från annan allmän synpunkt.

Va-anläggning, som drives eller
skall drivas av annan än kommun,
kan på ansökan av denne förklaras
för allmän av länsstyrelsen, om det
finns behov av anläggningen från
hälsoskyddssynpunkt eller från annan
allmän synpunkt.

För bifall till ansökningen fordras att berörd kommun tillstyrkt denna och
att sökanden såväl i ekonomiskt avseende som i övrigt har förutsättningar för
att fullgöra uppgiften som huvudman för anläggningen.

Länsstyrelsen kan bestämma visst område, utöver vilket anläggningens
verksamhetsområde ej får utsträckas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

8 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse

Härigenom föreskrivs att i 5 och 8 §§ lagen (1966:742) om hotell och
pensionatrörelse1 ordet "hälsovårdsnämnden" skall bytas ut mot "miljö- och
hälsoskyddsnämnden".

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:599.

SoU 1982/83:28

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:408) om vissa lokala organ i
kommunerna

Härigenom föreskrivs att i 2 § lagen (1979:408) om vissa lokala organ i
kommunerna1 ordet ”hälsovårdsnämnden” skall bytas ut mot ”miljö- och
hälsoskyddsnämnden”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälsooch
sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m. m.

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälsooch
sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m. m. skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Den som är sysselsatt inom hälso- Den som är sysselsatt inom hälsooch
sjukvården eller veterinärverk- och sjukvården eller veterinärverksamheten
är skyldig att efter anvis- samheten är skyldig att efter anvisning
av den myndighet regeringen ning av den myndighet regeringen

bestämmer fullgöra sådan tjänstgö- bestämmer fullgöra sådan tjänstgöringinom
verksamhetsområdet, sorn ring inom verksamhetsområdet, sorn

hans kroppskrafter och hälsotill- hans kroppskrafter och hälsotillstånd
medger. Detsamma gäller den stånd medger. Detsamma gäller den

som inom den allmänna hälsovården som är anställd med tillsynsuppgifter

tjänstgör som hälsovårdsinspektör hos en miljö- och hälsoskydds eller

i därmed jämförlig befattning. nämnd.

Detsamma gäller personer som har tidigare yrkeserfarenhet inom något av
dessa verksamhetsområden och som har legitimation för yrket, har erhållit
en kvalificerad behörighet inom yrket eller har avslutat sin tjänstgöring inom
verksamhetsområdet en kortare tid före den tidpunkt då tjänsteplikten görs
gällande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

1 Lagen omtryckt 1979:1167.
Senaste lydelse av 2 § 1981:46.

SoU 1982/83:28

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:397) om ändring i lagen (1965:719)
om säkerheten på fartyg

Härigenom föreskrivs att i 1 kap. 7 § lagen (1965:719) om säkerheten på
fartyg1 i den lydelse paragrafen har fått genom lagen (1982:397) om ändring i
nyssnämnda lag ordet ”hälsovårdsnämnd” skall bytas ut mot ”miljö- och
hälsoskyddsnämnd”.

1 Lagen omtryckt 1978:109.