SoU 1982/83:25

Socialutskottets betänkande
1982/83:25

om stöd till barnfamiljer m. m. (prop. 1982/83:100, bil. 7 delvis och
prop. 1982/83:88)

I betänkandet behandlas i proposition 1982/83:100, bil. 7 framlagda förslag
under C. Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m. m. utom punkt C 2. Bidrag till
föräldraförsäkringen samt förslag under F. Omsorg om barn och ungdom. I
anslutning härtill behandlas ett antal motionsyrkanden rörande familjepolitikens
framtida inriktning, principerna för statsbidragsgivningen till den
kommunala barnomsorgen m. m. Vidare behandlas i proposition 1982/83:88
framlagt förslag om utvidgad rätt till flerbarnstillägg för studerande ungdom i
åldern 16-19 år.

FEMTE HUVUDTITELN
Propositioner

Proposition 1982/83:100 bil. 7

Regeringen har under punkterna C 1 (s. 38 och 39) samt C 3 och C 4 (s. 41
och 42) föreslagit.

(C 1) att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1983/84
anvisar ett förslagsanslag av 5 890 000 000 kr.,

(C 3) att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret 1983/84 anvisar ett
förslagsanslag av 1 240 000 000 kr.,

(C 4) att riksdagen till Ersättning till postverket för utbetalning av
allmänna barnbidrag m. m. för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag
av 19 000 000 kr.

Regeringen har under punkterna F 1-F 5 (s. 83-91) föreslagit
(F 1) att riksdagen till Bidrag till driften av förskolor och fritidshem för
budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 4 930 000 000 kr.,

(F2) att riksdagen till Bidrag till hemspråksträning i förskolan för
budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 34 200 000 kr.,

(F 3) att riksdagen till Bidrag till kommunala familjedaghem för budgetåret
1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 1 390 000 000 kr.,

(F 4) att riksdagen till Barnmiljörådet för budgetåret 1983/84 anvisar ett
förslagsanslag av 2 793 000 kr.,

(F 5) att riksdagen till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor
för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 3 152 000 kr.

1 Riksdagen 1982183. 12 sami. Nr 25

SoU 1982/83:25

Proposition 1982/83:88

Regeringen har föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagt
förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag.

Lagförslaget redovisas i bil. 1 till betänkandet.

Motioner

I motion 1982/83:170 av Kerstin Anér (fp) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten för
ensamstående adoptivföräldrar att bli berättigade till bidragsförskott.

I motion 1982/83:384 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag om vårdnadsersättning
till småbarnsföräldrar, utformat och finansierat i enlighet med vad i
motionen anförts,

2. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag syftande till sådan
trygghetsgaranti för småbarnsföräldrar som kompletterar föräldraförsäkringen
och den ovan föreslagna vårdnadsersättningen i enlighet med vad i
motionen anförts,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till prestationsrelaterat
statsbidrag inom barnomsorgen med samma statsbidragsrätt för enskilda
förskolor som för kommunala i enlighet med vad i motionen anförts.

I motion 1982/83:454 av Karin Israelsson (c) och Gunhild Bolander (c)
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att frågan om bidragsförskott
eller därmed jämförligt bidrag till ensamstående adoptivföräldrar skyndsamt
löses.

I motion 1982/83:456 av Nils Svensson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
begär att regeringen framlägger förslag om återinförande av statlig bosättningslångivning.

I motion 1982/83:518 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) hemställs

1. att riksdagen beslutar att upphäva det av riksdagen den 16 december
1982 fattade beslutet om statsbidrag till barnomsorgen och inför det av
riksdagen den 25 november 1981 beslutade statsbidragssystemet för barnomsorgen
med verkan fr. o. m. den 1 januari 1984,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om utvidgat uppdrag till Barnmiljörådet att på grundval av SCB:s
undersökningar och annat tillgängligt material föreslå åtgärder i riktning mot
ett barnvänligare samhälle,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer att i den av regeringen aviserade
arbetsgruppen för en samlad översyn av familjepolitiska stödformer också
tas hänsyn till bostadsbidragssystemet och till variabeln försörjningsbörda i
skattesystemet.

Motivering till yrkandena finns i motion 1982/83:517.

SoU 1982/83:25

I motion 1982/83:686 av Ola Ullsten m. fl. (fp) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkandena 1 a) och d) samt yrkande 2),

1. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen
anförts

a) dels om fortsatt översyn av det statliga stödet till barnomsorgen i syfte
att förenkla administrationen,

d) dels om omfördelning av det inkomstprövade familjestödet till förmån
för flerbarnstillägget,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder för att minska de
marginaleffekter som uppstått inom ramen för familjestödet.

Motivering till yrkandena finns i motion 1982/83:683.

I motion 1982/83:743 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkandena 8-10),

8. att riksdagen uttalar att ett nytt statsbidragssystem för barnomsorgen
bör vara utformat för att stimulera till en kraftig utbyggnad av barnomsorgen
och dessutom garantera en hög och jämn kvalitet i landets samtliga
kommuner,

9. att riksdagen uttalar att det nya statsbidragssystem som är under
utarbetande för barnomsorgen bör beakta behovet av en ändrad kostnadsfördelning
mellan stat och kommun, och att staten successivt tar över
kostnaderna för barnomsorgen, i första hand personalkostnaderna,

10. att riksdagen hemställer hos regeringen att ansträngningar görs för att
åstadkomma en sänkning av föräldraavgiften inom barnomsorgen i syfte att
minska det hårda ekonomiska trycket på barnfamiljerna.

I motion 1982/83:926 av Ingrid Sundberg (m) hemställs att riksdagen av
regeringen begär förslag om ändring i lagen om bidragsförskott i enlighet
med vad som i motionen anförts.

I motion 1982/83:1074 av Gunnar Hökmark (m) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att ett direkt stöd till den enskilde är
att föredra framför subventionering av offentlig barnomsorgsverksamhet.

Motivering till yrkandet finns i motion 1982/83:1072.

I motion 1982/83:1286 av Karin Ahrland (fp) hemställs att riksdagen
beslutar anslå ett i förhållande till budgetpropositionen med 122 000 kr.
förhöjt bidrag med 1 167 000 kr. till auktoriserade adoptionsorganisationer.

I motion 1982/83:1293 av Tore Claeson m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen uttalar att bosättningslångivningen bör återinföras och att
låneramen bör anges till 60 000 000 kr.,

2. att riksdagen beslutar att under sjunde huvudtiteln för Täckande av
förluster för bosättningslån anvisa ett förslagsanslag på 250 000 kr.

I motion 1982/83:1296 av Bertil Fiskesjö (c) och Kjell Mattsson (c)

SoU 1982/83:25

hemställs att riksdagen beslutar uttala att den fortsatta inriktningen av
familjepolitik och barnomsorg bör syfta till ett förenklat system i enlighet
med vad som anförts i denna motion.

I motion 1982/83:1312 av Ola Ullsten m. fl. (fp) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkandena 1-3),

1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförts beträffande utformningen av samhällets stöd till barnfamiljerna,

2. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utformningen av statsbidragssystemet för kommunernas
barnomsorg,

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att en kommande
proposition om nytt statsbidragssystem för barnomsorgen innefattar regler
om att enskilda förskolor på vissa villkor skall inkluderas i kommunernas
barnomsorgsplan.

I motion 1982/83:1650 av Ola Ullsten m. fl. (fp) hemställs

1. att riksdagen begär att regeringen redovisar regelförändringar i fråga om
statsbidragen till barnomsorgen enligt vad som anförs i motionen,

2. att riksdagen beslutar om en höjning av det allmänna barnbidraget med
300 kr. per barn och år från den 1 juli 1983.

Motivering till yrkandena finns i motion 1982/83:1647.

I motion 1982/83:1823 avNilsCarlshamre m. fl. (m) hemställs, såvitt här är
i fråga (yrkandena 3 och 4), att riksdagen vid behandlingen av proposition
1982/83:100, bil. 7, beslutar att

3. för budgetåret 1983/84 under anslaget F 2. Bidrag till hemspråksträning i
förskolan anvisa 32 200 000 kr., vilket innebär ett i förhållande till
regeringens förslag 2 000 000 kr. lägre anslag,

4. anslaget F 4. Barnmiljörådet fr. o. m. budgetåret 1983/84 skall utgå och
rådet därmed vara avvecklat.

I motion 1982/83:1824 av Nils Carlshamre m. fl. (m) hemställs att
riksdagen för budgetåret 1983/84 under F 1 i bilaga 7 till budgetpropositionen,
Bidrag till driften av förskolor och fritidshem, beslutar anslå
4 630 000 000 kr.

I motion 1982/83:2110 av Nils Carlshamre m. fl. (m) hemställs att
riksdagen vid behandlingen av proposition 1982/83:100, bilaga 7, beslutar att
för budgetåret 1983/84 under anslaget C 3. Bidragsförskott anvisa
1 140 000 000 kr., vilket innebär ett i förhållande till regeringens förslag
100 000 000 kr. lägre anslag.

Motivering till yrkandet finns i motion 1982/83:2109.

I motion 1982/83:2143 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) hemställs att
riksdagen beslutar att förordningen (1982:524) om statsbidrag till kommunal

SoU 1982/83:25

barnomsorg skall träda i kraft den 1 januari 1984.

Motivering till yrkandet finns i motion 1982/83:2140.

I motion 1982/83:2198 av Arne Fransson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära en översyn av barnomsorgsavgiften i
enlighet med vad som anförts i motionen.

Motivering till yrkandet finns i motion 1982/83:2197.

I motion 1982/83:2199 av Göran Persson (s) och Margot Wallström (s)
hemställs att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående ett rapportsystem för barnolycksfall.

Utskottet

Inledning

I betänkandet behandlas anslag rörande ekonomiskt stöd till barnfamiljer
och reglerna därför samt statens stöd till den kommunala barnomsorgen
m. m. I sammanhanget behandlas ett antal motionsyrkanden rörande bl. a.
familjepolitikens framtida inriktning, principerna för statsbidragsgivningen
på området, fördelningen mellan direkt stöd till familjer resp. till kommunal
barnomsorg m. m.

Hithörande frågor var senast aktuella i riksdagen hösten 1982. Utskottet
(SoU 1982/83:12) tillstyrkte då upphävande av riksdagens tidigare beslut om
nya statsbidragsregler för barnomsorgen i avvaktan på ett nytt regeringsförslag
vilket är under utarbetande. Utskottet tillstyrkte vidare höjning av det
allmänna barnbidraget och ändrade regler för flerbarnstillägg, innebärande
att det senare fördubblades jämfört med tidigare. Utskottet föreslog
samtidigt riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet
anfört om en samlad översyn av familjepolitiken med utgångspunkt från vissa
utredningsförslag som beräknades föreligga inom kort. Riksdagen följde
utskottet. Tillkännagivandet utformades i enlighet med den mening som
företräddes av utskottets majoritet (s och vpk).

Barnbidrag och flerbarnstillägg

Efter riksdagens beslut hösten 1982 om höjning av det allmänna
barnbidraget m. m. utgår barnbidrag fr. o. m. den 1 januari 1983 med 3 300
kr. per år och barn upp till 16 års ålder. Från samma datum utgår därutöver
ett flerbarnstillägg, som är ett halvt barnbidrag per år till familjer med tre
barn och ett helt barnbidrag för varje ytterligare barn i familjen.

I proposition 1982/83:88 föreslås en ytterligare utvidgning av flerbarnstilllägget,
så att det - till skillnad från det allmänna barnbidraget - även kommer
att omfatta studerande ungdomar i åldern 16-19 år. Förutsättning för bidrag
är bl. a. att den studerande stadigvarande sammanbor med den som söker

SoU 1982/83:25

flerbarnstillägg, dvs. i allmänhet föräldrarna. Ändringen föreslås träda i kraft
den 1 juli 1983.

Inga motioner har väckts med anledning av proposition 1982/83:88. Inte
heller utskottet finner anledning att ifrågasätta förslaget. Detta tillstyrks
således.

I budgetpropositionen föreslås ett anslag till Allmänna barnbidrag med
5 890 milj. kr. för budgetåret 1983/84, varvid beaktats den i proposition
1982/83:88 föreslagna utvidgningen av flerbarnstillägget.

I motion 1982183:1650 av Ola Ullsten m. fl. (fp) yrkas att riksdagen skall
besluta om en höjning av det allmänna barnbidraget med 300 kr. per barn och
år fr. o. m. den 1 juli 1983 (yrkande 2). Motionsyrkandet innebär dels en
ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, dels en höjning av
ifrågavarande anslag med ca 540 milj. kr. I motion 1982/83:1647, vartill
hänvisas i den aktuella motionen, anförs bl. a. att barnbidragen är en bättre
metod att stödja barnfamiljerna än de generella livsmedelssubventionerna
som tillfaller alla medborgare.

Utskottet ser i och för sig positivt på motionärernas förslag. Barnbidraget
har emellertid höjts så sent som från den 1 januari 1983. Ytterligare
höjningar förutsätter att inbesparingar kan göras i andra statliga utgifter.
Denna avvägning bör i första hand göras av regeringen. Utskottet förutsätter
vidare att regeringen fortlöpande följer utvecklingen av barnfamiljernas
ekonomiska situation och i den utsträckning det kan ske tar initiativ till
förbättringar från samhällets sida. I sammanhanget kan vidare erinras om
den samlade översyn av familjepolitiken som kommer att genomföras inom
regeringskansliet (se vidare under nästa avsnitt).

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1982/83:1650 i
här aktuell del (yrkande 2) och tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning
under C 1. Allmänna barnbidrag.

Utskottet tillstyrker även medelsanvisningen under C 4. Ersättning till
postverket för utbetalning av allmänna barnbidrag m. m.

Det fortsatta familjepolitiska reformarbetet

Som inledningsvis nämnts behandlades i utskottets betänkande SoU
1982/83:12 frågan om hur arbetet med den framtida inriktningen av
familjepolitiken skall bedrivas. Inom utskottet rådde då enighet om att det
behövdes en samlad översyn av familjepolitiken, medan meningarna gick
isär när det gällde vilka riktlinjer som skulle anges för översynen. Utskottets
majoritet (s och vpk) anförde följande (s. 5-6).

Utskottet vill emellertid med anledning av de olika uppfattningar som
gjort sig gällande när det gäller utformningen av de olika stödformerna för
barnfamiljer aktualisera frågan om en mera samlad översyn av familjepolitiken.

Den s. k. familjeekonomiska kommittén (S 1979:06) befinner sig f. n. i

SoU 1982/83:25

slutskedet av sitt arbete. Kommittén har i uppdrag att göra en översyn av det
ekonomiska stödet till barnfamiljerna med särskild inriktning på flerbarnsfamiljernas
situation. I uppdraget ingår bl. a. att göra en kartläggning av
barnfamiljernas ekonomiska situation och därvid särskilt studera situationen
för flerbarnsfamiljerna. Kommittén skall undersöka vilken effekt de
nuvarande direkta och indirekta familjepolitiska stödformerna har för olika
typer av familjer i olika inkomstlägen. De tröskel- och marginaleffekter som
de nuvarande stödformerna medför skall också analyseras. Samtidigt håller
den s. k. ensamförälderkommittén (S 1977:16) på att slutföra sitt arbete med
att se över utformningen av samhällets stöd till familjer där föräldrarna lever
på skilda håll, eller där en av föräldrarna saknas. Det kommer alltså inom
kort att finnas ett gott underlag för en mera allmän diskussion av principerna
för det familjepolitiska stödet.

Barnfamiljernas ekonomiska situation har blivit utomordentligt svår i en
tid med sjunkande reallöner, stigande priser och hyror. Detta har självklart
hårdast drabbat familjer med låga inkomster och flera barn. De barnfamiljer
som lever på en enda förvärvsinkomst har samtidigt fått det allt svårare att
förstärka familjeinkomsten på grund av bristen på arbetstillfällen och
barnomsorgsplatser.

Samhällets stöd till barnfamiljerna, liksom pågående utredningar, ger en
splittrad bild. Det är därför svårt att överblicka effekterna av olika stöd i form
av generella och riktade bidrag, matsubventioner, föräldraförsäkring,
subventioner via skattesystemet m. m.

Det höjda barnbidraget enligt propositionens förslag ger viss kompensation
för ökade levnadskostnader. Det ökade flerbarnsstödet är dessutom ett
försök att på ett enkelt och snabbt sätt få en viss fördelningspolitisk inriktning
på familjestödet till större familjer. Det är dock enligt utskottets mening inte
tillfredsställande att bara ta hänsyn till barnantalet. Enförälderfamiljerna
lämnas t. ex. utanför, och dessutom tar stödet inte hänsyn till familjens
inkomst.

För det fortsatta reformarbetet inom familjepolitiken krävs därför en
helhetssyn. Olika åtgärder bör samordnas, så att de samlade åtgärderna
åstadkommer en ekonomisk utjämning mellan olika typer av barnfamiljer
och mellan barnfamiljer å ena sidan och andra i samhället å andra sidan,
t. ex. familjer utan barn där båda förvärvsarbetar.

Utskottet anser med hänvisning till det anförda att regeringen genom
tillsättande av en beredning eller på annat lämpligt sätt nu bör låta göra en
samlad översyn av familjepolitiken. De undersökningar som gjorts av
familjeekonomiska kommittén och ensamförälderkommittén bör kunna
bilda utgångspunkt för beredningens överväganden. Vad utskottet nu anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Mot denna beskrivning av den begärda översynen reserverade sig övriga
partier (m, c och fp). I olika motioner från dessa partier tas nu dessa frågor
upp på nytt. Vidare aktualiseras vissa övergripande frågor rörande utformningen
av samhällets stöd till barnfamiljerna.

I budgetpropositionen anför socialministern (s. 38) att han har för avsikt
att tillsätta en särskild arbetsgrupp för att göra en samlad bearbetning av det
utredningsmaterial som snart kommer att finnas beträffande det ekonomiska
stödet till barnfamiljerna. I sammanhanget omnämns familjeekonomiska

SoU 1982/83:25

kommittén och ensamförälderkommittén, vilka båda inom kort avslutar sitt
arbete.

I motion 1982/83:384 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) hemställs dels att
riksdagen skall begära förslag om vårdnadsersättning till småbarnsföräldrar i
enlighet med vad som anförs i motionen (yrkande 1), dels att riksdagen skall
begära förslag syftande till en trygghetsgaranti för småbarnsföräldrar, vilken
kompletterar föräldraförsäkringen och den föreslagna vårdnadsersättningen
(yrkande 2). Motionärerna anför bl. a. att familjepolitiken bör utformas så
att den ger större valfrihet åt barnfamiljerna. De föreslår en vårdnadsersättning
som skall kunna användas som ett tillskott till familjeekonomin om
föräldrarna väljer att själva helt eller delvis vårda barnen eller som bidrag till
täckande av kostnaderna för barnomsorg. Vårdnadsersättningen bör enligt
motionärerna vara skattefri och införas fr. o. m. 1984 för barn mellan ett och
tre års ålder. Motionärerna föreslår vidare en trygghetsgaranti, administrerad
av försäkringskassan för de sämst ställda småbarnsföräldrarna. Denna
bör enligt motionärerna utformas som en rätt till inkomstuppfyllnad upp till
en viss minimistandard.

I motion 1982/83:518 av Thorbjörn Fälldin (c) hemställs, såvitt nu är i fråga
(yrkande 3), att riksdagen skall begära att den av regeringen aviserade
arbetsgruppen för en samlad översyn av familjepolitiska stödformer också
skall ta hänsyn till bostadsbidragssystemet och till variabeln försörjningsbörda
i skattesystemet. Motionärerna anför bl. a. att man vid översynen bör
beakta även de förslag som lagts fram av bostadsbidragskommittén (Bo
1979:01) och av föräldraförsäkringsutredningen (S 1980:08). Även skattesystemet
bör vägas in. Skattesystemet bör enligt motionärerna få ett ökat
inslag av bärkraftsprincipen. De anser att det behövs en helhetssyn på
barnfamiljernas situation och en förutsättningslös prövning av vilka stödformer
som är bäst ägnade att tillgodose behoven. I sammanhanget kan vidare
nämnas att motionärerna i motion 1982/83:518 också föreslår en form av
vårdnadsersättning. Denna föreslås emellertid utformas som en utbyggnad
av föräldraförsäkringen, med ett lika stort skattepliktigt belopp för alla
föräldrar oavsett inkomst. Denna fråga behandlas av socialförsäkringsutskottet.

I motion 1982/83:686 av Ola Ullsten m. fl. (fp) yrkas dels att riksdagen skall
ge regeringen till känna vad i motionen anförts om omfördelning av det
inkomstprövade familjestödet till förmån för flerbarnstillägget (yrkande
1 d), dels att riksdagen skall begära förslag om åtgärder för att minska de
marginaleffekter som uppstått inom ramen för familjestödet (yrkande 2).
Motionärerna tar upp de marginaleffekter som uppstår för kvinnor som vill
börja förvärvsarbeta. Det gäller både på grund av skattesystemet och på
grund av inkomstprövade förmåner och daghemstaxor. En lösning på detta
problem anser motionärerna vara att bygga ut systemet med flerbarnstillägg.
De statliga utredningar som nu ser över marginaleffekterna i det samlade
familjestödet bör enligt motionärerna snarast lägga fram förslag för att ta

SoU 1982/83:25

bort den s. k. Pomperipossa-effekten för barnfamiljerna och för hur
inkomstprövade bidrag skall kunna överföras till flerbarnsstödet med fortsatt
skydd för de ekonomiskt svagaste grupperna.

I motion 1982183:1312 av Ola Ullsten m. fl. (fp) tas upp liknande
synpunkter. Motionärerna begär att riksdagen skall ge regeringen till känna
vad i motionen anförs om utformningen av samhällets stöd till barnfamiljerna
(yrkande 1). I motionen anförs bl. a. att målet för familjepolitiken är att
barnfamiljerna skall få en med andra grupper relativt likvärdig standard.
Barnbidraget är grunden för samhällets ekonomiska stöd. Det bör enligt
motionärerna kompletteras av ett obeskattat vårdnadsbidrag. Detta är att se
som ett bidrag till barnomsorgskostnader eller ersättning för dem som vårdar
barnen i hemmet. Motionärerna förordar vidare en höjning av barnbidraget.
(Detta förslag har behandlats under föregående avsnitt.)

Utskottet tar vidare i detta sammanhang upp motion 1982183:1296 av Bertil
Fiskesjö (c) och Kjell Mattsson (c), vari yrkas att riksdagen skall uttala att den
fortsatta inriktningen av familjepolitik och barnomsorg bör syfta till ett
förenklat system i enlighet med vad som anförs i motionen. Motionärerna
anför bl. a. att det sociala skyddssystemet så småningom blivit mångförgrenat,
svåröverskådligt och administrativt tungrott. När det gäller familjepolitiken
anser motionärerna att den ordning som bäst skulle tillgodose kraven
på rättvisa, valfrihet och effektivitet vore att samla allt stöd till barnfamiljerna
till ett enda bidrag, lika för alla barn. Motionärerna erinrar dock om att
detta kan väntas medföra rätt betydande övergångssvårigheter, inte minst av
det skälet att såväl statligt som kommunalt stöd berörs. Ett första steg i den
önskade riktningen är därför enligt motionärerna att pågående utredningsarbete
och de överväganden regeringen gör samordnas och inriktas på ett
enhetligt och förenklat barnstödssystem enligt den angivna modellen.

Familjepolitiken och den fortsatta inriktningen av samhällets stöd till
barnfamiljerna är en central politisk fråga. Som utskottet tidigare framhållit
har barnfamiljernas situation blivit utomordentligt svår i en tid med
sjunkande reallöner och stigande priser och hyror. Det gäller särskilt familjer
med låga inkomster och flera barn. Åtgärder för att göra det familjepolitiska
stödet mera rättvist och effektivt måste därför ha mycket hög prioritet. Med
anledning av riksdagens begäran i höstas om en samlad översyn av
familjepolitiken aviserar emellertid socialministern att en särskild arbetsgrupp
skall tillsättas för att göra en samlad bearbetning av det utredningsmaterial
som inom kort kommer att finnas tillgängligt. Enligt utskottets
mening tillgodoser arbetsgruppens översyn de i flera motioner framförda
önskemålen om en övergripande granskning av det familjepolitiska stödet.
Utskottet anser vidare att man kan utgå från att arbetsgruppen tar del av allt
material som kan belysa barnfamiljernas totala situation och frågan om hur
familjepolitiken bör utformas i framtiden.

I övrigt bör arbetsgruppen enligt utskottets mening inte vara bunden av
några i förväg gjorda uttalanden från riksdagens sida. Utskottet är sålunda

SoU 1982/83:25

inte berett att tillstyrka några motionsförslag som innebär att riksdagen nu
skall uttala sig om den principiella inriktningen av familjepolitiken eller om
hur översynsarbetet bör bedrivas.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motionerna 1982/
83:384 yrkande 1 och 2,1982/83:518 yrkande 3,1982/83:686 yrkande 1 d) och
2, 1982/83:1296 och 1982/83:1312 yrkande 1.

Bidragsförskott

Enligt lagen (1964:143) om bidragsförskott utgår under vissa förutsättningar
bidragsförskott till barn under 18 år vars föräldrar lever åtskilda eller
som vårdas av annan än sina föräldrar. Bidragsförskottet garanterar barnet
ett generellt ekonomiskt bidrag upp till i regel 41 % av basbeloppet. Bidraget
kan utgå antingen självständigt eller som utfyllnad till ett lägre underhållsbidrag.
Förälder som är underhållsskyldig mot barnet får en mot bidragsförskottet
svarande skuld till det allmänna, dock maximerad till det belopp
som fastställts i underhållsbidrag.

Ensamförälderkommittén (S 1977:16) har i uppdrag att se över utformningen
av samhällets stöd till familjer där föräldrarna lever på skilda håll eller
där en av föräldrarna saknas. Bidragsförskottslagen omfattas sålunda av
denna översyn. Kommittén avser att slutföra sitt arbete under innevarande
år.

I flera motioner begärs olika ändringar av reglerna för bidragsförskott.
Liknande motionsyrkanden har tidigare avstyrkts av utskottet med hänvisning
till att ensamförälderkommittén skulle komma att ta upp dessa
frågor.

I motion 1982/83:170 av Kerstin Anér (fp) och motion 1982183:454 av Karin
Israelsson (c) och Gunhild Bolander (c) begärs att reglerna om bidragsförskott
skall utsträckas till att gälla även i de fall där någon ensamstående
adopterat ett barn och där det alltså inte finns någon mot bidragsförskottet
svarande underhållsskyldighet för annan.

Utskottet avstyrkte vid föregående riksmöte fyra motioner med samma
syfte som de nu aktuella (SoU 1981/82:41 s. 7-8). Utskottet hade då inhämtat
att ensamförälderkommittén skulle komma att överväga huruvida ensamstående
adoptivförälder bör bli berättigad till bidragsförskott.

I motion 1982183:926 av Ingrid Sundberg (m) begärs förslag om ändring av
bidragsförskottslagen i syfte att förhindra att bidragsförskott utgår i de fall
barnet har egen inkomst eller egna tillgångar av sådan storleksordning att det
inte är berättigat till underhållsbidrag.

Även frågan om behovsprövning av bidragsförskott behandlades vid
föregående riksmöte. Utskottet avstyrkte därvid ett motionsyrkande härom
med hänvisning till att man inhämtat att ensamförälderkommittén skulle
komma att pröva även denna fråga. I sammanhanget kan vidare erinras om
att riksdagen 1979 avslog ett i proposition 1978/79:12 om underhåll till barn

SoU 1982/83:25

och frånskilda, m. m. framlagt förslag om införande av en regel varigenom
bidragsförskott skulle kunna vägras om barnet uppenbarligen saknade behov
av det. Lagutskottet hänvisade därvid (LU 1978/79:9 s. 68) till att resultatet
av det pågående arbetet i ensamförälderkommittén borde avvaktas innan
man tog ställning till frågan om att införa en behovsprövning av bidragsförskott.

Särskilt med hänsyn till att ensamförälderkommitténs förslag nu kan
väntas inom endast några månader vidhåller utskottet sin tidigare uttalade
uppfattning att de olika förslag till ändringar i bidragsförskottslagen som
lagts fram i de nu nämnda motionerna inte bör sakprövas förrän resultatet av
kommitténs arbete föreligger. Utskottet avstyrker därför motionerna
1982/83:170, 1982/83:454 och 1982/83:926.

I motion 1982183:2110 av Nils Carlshamre m. fl. (m) yrkas vidare att
anslaget till Bidragsförskott skall minskas med 100 milj. kr. jämfört med
förslaget i propositionen. Motionärerna hänvisar till vissa i motion 1982/
83:2109 framlagda förslag om lagändringar, vilka enligt motionärerna bör
kunna medföra besparingar av åtminstone denna storleksordning.

Utskottet har nyligen i yttrande till lagutskottet (SoU 1982/83:6 y) avstyrkt
bl. a. motion 1982/83:2109 med hänvisning till att ensamförälderkommitténs
förslag sannolikt kommer att påverka förutsättningarna för de olika
lagändringar som föreslagits i motionerna. Utskottet vill tillägga att det även
vid ett bifall till motion 1982/83:2109 ter sig tveksamt om sådana besparingar
som motionärerna angivit kan göras redan under budgetåret 1983/84.
Utskottet avstyrker således motion 1982/83:2110 och tillstyrker regeringens
förslag till medelsanvisning under C 3. Bidragsförskott.

Återinförande av bosättningslån

Möjligheten att erhålla statligt bosättningslån upphörde den 1 januari
1982. Närmast före lånegivningens upphörande gällde att lån lämnades med
högst 10 000 kr. till makar, personer som avsåg att gifta sig, ensamstående
föräldrar, personer som stadigvarande sammanbodde under äktenskapsliknande
förhållanden samt ensamstående handikappade utan barn. Lånen
skulle amorteras under högst sju år. Ränta utgick efter en räntesats som med
2,5 % översteg det officiella diskontot. Låneverksamheten sköttes av
riksbanken med viss medverkan av kommunernas sociala organ. Det
utbetalades ca 7 500 nya bosättningslån per år. Återbetalningen var hög och
förlusterna för staten små.

Bosättningslånens avskaffande var ett led i strävandena att begränsa
budgetunderskottet. Socialutskottets dåvarande borgerliga majoritet tillstyrkte
därför ett regeringsförslag härom, vilket ingick i ett större samlat
förslag om ekonomisk-politiska åtgärder (SoU 1981/82:19, rskr 1981/82:72).
Mot beslutet reserverade sig de socialdemokratiska ledamöterna. Riksdagen
följde utskottsmajoriteten. Senare under den allmänna motionstiden 1982

SoU 1982/83:25

väcktes partimotioner från (s) och (vpk) vari föreslogs att den statliga
bosättningslånegivningen skulle återupptas. Yrkandena avstyrktes av
utskottets majoritet (SoU 1981/82:41 s. 9). Även under allmänna motionstiden
1983 har väckts motioner om återinförande av bosättningslånen. I
motion 1982183:456 av Nils Svensson m. fl. (s) yrkas att riksdagen skall
begära förslag av regeringen om att återinföra statlig bosättningslånegivning.
I motion 1982183:1293 av Tore Claeson m. fl. (vpk) föreslås dels att riksdagen
uttalar att bosättningslånegivningen bör återinföras och att låneramen bör
anges till 60 milj. kr. (yrkande 1), dels att riksdagen för täckande av förluster
skall anvisa ett förslagsanslag på 250 000 kr. (yrkande 2). Motionärerna anför
bl. a. att villkoren för lånegivningen bör vara i stort sett desamma som
tidigare, dock att högsta lånebelopp föreslås höjt från 10 000 till 20 000
kr.

I likhet med vad som tidigare anförts av reservanterna i utskottet anser
utskottet att statliga bosättningslån har en klart social funktion och behövs
som ersättning för andra mindre förmånliga krediter, såsom kontokort och
avbetalningskrediter. Dessa lån var den bästa kreditform som stod till buds
för unga människor som ville sätta bo. Kostnaderna för staten var dessutom
ganska marginella.

Utskottet anser därför att staten bör återinföra någon form av bosättningslån
som kan fylla den funktion som här angivits. Detta bör ges regeringen till
känna.

Enligt utskottets mening bör det dock ankomma på regeringen att närmare
överväga omfattning och villkor för en sådan lånegivning. Utskottet är
således inte berett att redan nu ta ställning till förutsättningarna för sådana
lån eller till om lånegivningen kan igångsättas redan från början av
budgetåret 1983/84, såsom föreslagits i motion 1982/83:1293.

Utskottet tillstyrker således bifall till motion 1982/83:456 och motion
1982/83:1293 i motsvarande del. Motion 1982/83:1293 avstyrks i övriga delar
(yrkande 1 delvis samt yrkande 2).

Statsbidrag till barnomsorgen

Det nuvarande statsbidragssystemet för barnomsorgen är utformat på
följande sätt.

För kommunala daghem utgår statsbidrag med ett bidrag per plats och år.
För att statsbidraget skall utgå krävs att daghemmet är öppet minst sju
timmar per dag samt att minst två tredjedelar av platserna utnyttjas minst
fem timmar per barn och dag (den s. k. tvåtredjedelsregeln).

För plats i fritidshem är statsbidraget hälften av bidraget till en
daghemsplats. Bidragskrav är att avdelningen är öppen under minst fem
timmar per dag.

Antalet platser i daghem och fritidshem som är statsbidragsberättigande
bestäms av socialstyrelsen.

SoU 1982/83:25

För familjedaghem utgår statsbidrag med 35 % av kommunens bruttokostnader.
Därutöver utgår ett grundbelopp per plats.

För icke-kommunala daghem och fritidshem utgår statsbidrag under
förutsättning att de finns intagna i kommunens barnomsorgsplan. För bidrag
gäller i övrigt samma regler som för kommunala daghem och fritidshem.

Bidragen till barnomsorgen räknas årligen upp med hänsyn till den
genomsnittliga löneutvecklingen för anställda i offentlig tjänst.

Statsbidrag till driften av daghem var efter slutlig uppräkning för år 1982
22450 kr. per plats och för fritidshem 11 225 kr. per plats. För familjedaghem
var statsbidraget som ovan nämnts 35 % av kommunens bruttokostnader,
vartill kom ett grundbelopp som för barn i förskoleåldern var 4 000 kr. För
barn i skolåldern var grundbeloppet hälften av nämnda belopp.

På förslag av den tidigare borgerliga regeringen beslutade riksdagen
hösten 1981 om ett ändrat statsbidragssystem för barnomsorgen (prop.
1980/81:205, SoU 1981/82:1, rskr 38). Det nya statsbidragssystemet var
avsett att träda i kraft den 1 januari 1983. Den dåvarande regeringen
utfärdade med stöd av riksdagens beslut förordningen (1982:524) om
statsbidrag till kommunal barnomsorg. Därigenom upphävdes förordningen
(1976:396) om statsbidrag till daghem och fritidshem samt kungörelsen
(1968:236) om statsbidrag till kommunal familjedaghemsverksamhet.

Det ändrade statsbidragssystemet innebar en övergång från ett bidrag per
plats till ett bidrag i procent av bruttokostnaderna för verksamheten. Det
innebar även en vidgning av de bidragsberättigade verksamheterna. Enligt
det nya systemet skulle statsbidrag utgå för kommunernas kostnader för
daghem, fritidshem och kommunala familjedaghem och därutöver för
deltidsgruppverksamhet och för s. k. öppna förskolor. I bidragsunderlaget
skulle vidare få inräknas en schablonmässigt beräknad kostnad för pedagogisk
ledning. Bidrag skulle utgå med 40 % av kommunens bruttokostnader.
Bidragsreglerna kompletterades med en spärregel, som innebar att statsbidraget
för befintlig verksamhet i daghem och fritidshem i viss kommun fick
ökas i förhållande till föregående år högst motsvarande den genomsnittliga
årliga löneutvecklingen för anställda i offentlig tjänst.

För icke-kommunala institutioner gällde enligt det nya systemet att
statsbidrag skulle utgå under förutsättning att de fanns intagna i kommunens
barnomsorgsplan. Därutöver gällde vissa regler som medförde att endast
institutioner av daghems- resp. fritidshemskaraktär skulle bli statsbidragsberättigade.
Bidrag för sådan institution skulle utgå till kommunen med
40 % av en av socialstyrelsen beräknad genomsnittskostnad per plats.

I enlighet med förslag från den socialdemokratiska regeringen upphävde
riksdagen i december 1982 sitt tidigare beslut om nytt statsbidragssystem
(prop. 1982/83:55, SoU 12, rskr 100). Detta innebar att de nya statsbidragsbestämmelserna
aldrig kom att träda i kraft och att de tidigare reglerna
fortsatt att gälla även efter den 1 januari 1983 (förordningen [1982:524] om

SoU 1982/83:25

statsbidrag till kommunal barnomsorg upphävdes genom förordningen
[1982:1240]). I samma proposition aviserade samtidigt regeringen att man
inom socialdepartementet påbörjat arbetet med ett nytt statsbidragssystem
för barnomsorgen.

I budgetpropositionen (s. 85) anger socialministern att han avser att under
1983 efter överläggningar med Svenska kommunförbundet återkomma till
regeringen med förslag om proposition till riksdagen rörande ett nytt
statsbidragssystem för barnomsorgen och en plan för den framtida barnomsorgsverksamheten.

De av föredragande statsrådet i budgetpropositionen beräknade medelsbehoven
för statsbidrag till driften av förskolor och fritidshem (F 1) och till
kommunala familjedaghem (F 3) utgår från de nu gällande äldre reglerna,
vilket leder till högre belopp än enligt de tidigare beslutade reglerna vilka
legat till grund för socialstyrelsens beräkningar.

Medelsanvisningen till driften av daghem och fritidshem tas upp i motion
1982183:1824 av Nils Carlshamre m. fl. (m). Motionärerna anför att, i
avvaktan på det aviserade förslaget om nya regler för statsbidrag till den
kommunala barnomsorgen, ifrågavarande anslag (Fl) bör tas upp till ett 300
milj. kr. lägre belopp än enligt regeringens förslag.

Så länge oklarhet råder om innehåll i och ikraftträdande av ett nytt
statsbidragssystem för barnomsorgen måste man enligt utskottets mening
utgå från ett anslagsbehov som bygger på nu gällande regler. Enligt
utskottets uppfattning finns dessutom ingen anledning att anta att ett nytt
system skulle innebära en sådan minskning av statsbidragen för 1983/84 som
förutsatts i motionen. Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag till
medelsanvisning under F 1. Bidrag till driften av förskolor och fritidshem och
avstyrker motion 1982/83:1824.

Utskottet har heller inget att erinra mot medelsanvisningen under F 3.
Bidrag till kommunala familjedaghem.

Utskottet vill i detta sammanhang även ta upp frågan om tillämpningen av
den s. k. tvåtredjedelsregeln i de nuvarande statsbidragsreglerna (se ovan
s. 12). Denna har visat sig kunna leda till väsentligt reducerade bidrag för
vissa kommuner trots att det antal barn i barnomsorgen för vilka bidrag fått
beräknas endast obetydligt understigit det antal som krävts för att fullt bidrag
skulle utgå. Utskottet föreslog i betänkande SoU 1981/82:1 (s. 31) att om
särskilda skäl förelåg vid beräkningen av statsbidrag till barnomsorgen för år
1982 regeringen efter ansökan skulle kunna ge dispens från tvåtredjedelsregeln.
Riksdagen beslöt att som sin mening ge regeringen till känna vad
utskottet anfört. Mot bakgrund av att giltigheten av här aktuella regler
förlängts förutsätter utskottet att regeringen på motsvarande sätt ser
generöst på tillämpningen av tvåtredjedelsregeln vid beräkning av statsbidrag
för tid efter den 1 januari 1983.

När det gäller innehållet i ett nytt statsbidragssystem och arbetet med ett
nytt regeringsförslag i detta ämne anförs olika principiella synpunkter i

SoU 1982/83:25

partimotioner från alla oppositionspartier.

I motion 1982183:384 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) yrkas att riksdagen skall
begära förslag till prestationsrelaterat bidrag inom barnomsorgen med
samma statsbidragsrätt för enskilda förskolor som för kommunala (yrkande
3). Motionärerna anser att statsbidraget bör stå i direkt relation till antalet
barn i den kommunalt och enskilt bedrivna barnomsorgen. Detta skulle
stimulera till ett bättre platsutnyttjande. Motionärerna vill vidare ha samma
regler för kommunal och enskild barnomsorg. Förslag om nytt statsbidragssystem
i enlighet härmed bör enligt motionärerna föreläggas riksdagen i så
god tid att det kan träda i kraft den 1 januari 1984.

I motion 1982183:518 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) yrkas att riksdagen
med upphävande av det i december 1982 fattade beslutet om barnomsorgen
skall besluta införa det 1981 beslutade statsbidragssystemet med verkan från
den 1 januari 1984 (yrkande 1). 1 motion 1982183:2143 av Thorbjörn Fälldin
m. fl. (c) framförs ett i sak likartat yrkande, nämligen att riksdagen skall
besluta att förordningen (1982:524) om statsbidrag till kommunal barnomsorg
(se ovan s. 13) skall träda i kraft den 1 januari 1984. Motionärerna anför
(i motion 1982/83:517) att det tidigare beslutade systemet, vilket alltså aldrig
kom att träda i kraft, öppnade möjlighet för alla barn att få del av de
utvecklingsstimulerande aktiviteterna inom barnomsorgen. Det skedde
genom att statsbidraget inte bara skulle omfatta heldagsomsorg utan även
deltidsförskola och öppen förskola. Daghem och familjedaghem jämställdes
ur bidragssynpunkt. Vidare decentraliserades besluten så att kommunerna
själva skulle kunna anpassa sin barnomsorg efter de lokala behoven.
Slutligen förenklades reglerna så att systemet blev enhetligt och lättadministrerat.
Systemet innebar dessutom en kostnadsbesparing för staten på nära
600 milj. kr.

Det av riksdagen tidigare antagna statsbidragssystemet berörs även i
motion 1982/83:686 av Ola Ullsten m. fl. (fp), vari yrkas att riksdagen skall ge
till känna vad i motionen anförs om fortsatt översyn av det statliga stödet till
barnomsorgen i syfte att förenkla administrationen (yrkande 1 a). Motionärerna
anför (i motion 1982/83:683) att normerna för det statliga stödet till
barnomsorgen måste förenklas. Det förslag som tidigare antogs av riksdagen
bör enligt motionärerna därvid ligga som grund.

I motion 1982183:1650 av Ola Ullsten m. fl. (fp) begärs att regeringen skall
redovisa regelförändringar i fråga om statsbidragen till barnomsorgen enligt
vad som anförs i motionen (yrkande 1). Motionärerna anför bl. a. (i motion
1982/83:1647) att de besparingar som riksdagen tidigare beslutat om men
som rivits upp genom beslut under hösten 1982 bör återställas. Därigenom
minskar statens utgifter för bl. a. barnomsorg. Förändringarna bör gälla från
den 1 januari 1984.

I motion 1982183:1312 av Ola Ullsten m. fl. (fp) begärs dels ett tillkännagivande
från riksdagens sida rörande utformningen av statsbidragssystemet
för kommunernas barnomsorg (yrkande 2), dels att riksdagen skall uttala sig

SoU 1982/83:25

för att den kommande propositionen om ett nytt statsbidragssystem skall
innefatta regler om att enskilda förskolor på vissa villkor skall inkluderas i
kommunernas barnomsorgsplan (yrkande 3). Motionärerna anför bl. a. att
behoven av barnomsorg skall avgöra utbyggnaden och fördelningen av
platser mellan familjedaghem, daghem och andra omsorgsformer. Föräldrarnas
önskemål bör vara styrande. Ett nytt statsbidragssystem bör omfatta
även deltidsförskolor och öppna förskolor. Statsbidragsreglerna bör också
anpassas så att det blir möjligt att arbeta med en egen budget vid
daghemmen. Vidare bör den som önskar ha sina barn på enskilda förskolor
av olika slag ha rätt till samma stöd som ges till kommunal barnomsorg.
Kommunerna bör enligt motionärerna vara mycket generösa vid bedömningar
av om en enskild förskola skall ges stöd genom att bli upptagen i den
kommunala barnomsorgsplanen. Ett krav bör dock vara att förskolan följer
den övergripande målsättningen för förskolan. Varje enskild förskola kan
sedan komplettera arbetsplanen med en egen sådan, där det specifika i
pedagogik, ideologi och livsåskådning tas fram.

I motion 1982/83:743 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen skall
uttala sig för dels att ett nytt statsbidragssystem bör vara utformat för att
stimulera till en kraftig utbyggnad av barnomsorgen och dessutom garantera
en hög och jämn kvalitet i landets samtliga kommuner (yrkande 8), dels att
det nya statsbidragssystem som är under utarbetande bör beakta behovet av
en ändrad kostnadsfördelning mellan stat och kommun och att staten
successivt tar över kostnaderna för barnomsorgen, i första hand personalkostnaderna
(yrkande 9). Motionärerna anför bl. a. att utgångspunkten för
ett nytt statsbidragssystem bör vara att staten tar det ekonomiska ansvaret för
utbyggnaden och driften av barnomsorgen. Till statsbidragen bör miniminormer
knytas så att en jämn och god standard kommer till stånd. Systemet
bör vidare utformas så att det stimulerar kommunerna att bygga ut
barnomsorgen med målsättningen att alla barn skall få plats. På sikt bör
staten ta hela det ekonomiska ansvaret. Kortsiktigt bör staten svara för
personalkostnaderna, som är den tunga posten för kommunerna. Motionärerna
yrkar vidare att riksdagen skall hemställa om att ansträngningar görs
för att åstadkomma en sänkning av föräldraavgifterna inom barnomsorgen
(yrkande 10) och anför att denna fråga bör diskuteras med Svenska
kommunförbundet i samband med överläggningarna om ett nytt statsbidragssystem.
Avgifterna bör enligt motionärerna successivt avvecklas.

I motion 1982/83:1074 av Gunnar Hökmark (m) yrkas slutligen att
riksdagen skall ge till känna att ett direkt stöd till den enskilde är att föredra
framför subventionering av offentlig barnomsorgsverksamhet. Motionären
anför bl. a. (i motion 1982/83:1072) att en dominerande del av stat- och
kommuninsatser för barnfamiljer i dag går till subventionering av offentliga
barndaghem. De familjer som inte kan få eller inte vill ha daghemsplats får
inget stöd. Förutom att detta är orättvist leder det enligt motionären till en
konstlad efterfrågan på den dyraste barnomsorgsformen. Om de nuvarande

SoU 1982/83:25

subventionerna omvandlas till ett stöd direkt till barnfamiljerna ges dessa
möjlighet att välja mellan olika barnomsorgsformer samtidigt som de olika
formerna får konkurrera.

Den tidigare socialdemokratiska regeringen träffade år 1975 en överenskommelse
med Svenska kommunförbundet som innebar en omfattande
utbyggnad av barnomsorgen i daghem och fritidshem. Överenskommelsen,
som också innefattade förslag till ett nytt statsbidragssystem, förelädes
riksdagen i en särskild proposition. På grundval härav fastställde riksdagen
genom beslut våren 1976 att 100 000 nya daghemsplatser och 50 000 nya
fritidshemsplatser skulle börja byggas under femårsperioden 1976-1980
(prop. 1975/76:92, SoU 28, rskr 219). Det av riksdagen samtidigt beslutade
nya statsbidragssystemet utformades så att det skulle underlätta för
kommunerna att genomföra den beslutade utbyggnaden. Riksdagen
beslutade samtidigt om en allmän målsättning för utbyggnaden av barnomsorgen
som innebar att alla barn till förvärvsarbetande och studerande
föräldrar samt barn med behov av särskilt stöd skulle kunna beredas plats
inom den kommunala barnomsorgen inom en tioårsperiod. I verkligheten
har dock endast omkring två tredjedelar av utbyggnaden under planperioden
1976-1980 genomförts.

När det nuvarande statsbidraget för daghem och fritidshem infördes var
syftet att statens andel i princip skulle motsvara personalkostnaden. Vid
bidragssystemets införande år 1977 motsvarade bidraget ca 55 % av
kommunens kostnad för daghem. Andelen har successivt sjunkit och uppgick

1980 till i genomsnitt 49,5 % enligt Svenska kommunförbundets beräkningar.
I det av den dåvarande borgerliga regeringen 1981 framlagda förslaget till
nya statsbidragsregler föreslogs en bidragsprocent på 40 %. Vidare skulle
även deltidsförskolor och öppna förskolor bli bidragsberättigade. Detta
innebar dels en avsevärd minskning av statens bidrag till den kommunala
barnomsorgen, dels en omfördelning mellan kommunerna av utgående
bidrag. Den tillsynsform som drabbades mest var daghem. Det var framför
allt de här angivna konsekvenserna som gjorde att riksdagen i höstas såg sig
föranledd att upphäva det tidigare besutet. Det kan inte komma i fråga att
återgå till det tidigare beslutet såsom yrkats i motionerna 1982/83:518
yrkande 1 och 1982/83:2143. Dessa avstyrks således.

Ingen har dock ifrågasatt önskvärdheten av att åstadkomma ett förenklat
system. I den socialdemokratiska reservationen till utskottets betänkande

1981 anfördes sålunda följande (SoU 1981/82:1 s. 40).

Utskottet kan således inte biträda regeringsförslaget. Detta har dock en
förtjänst, nämligen så till vida att det skulle innebära fördelar om man gick
över till ett procentbidrag. Ett sådant system har tillstyrkts av Svenska
kommunförbundet.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår regeringsförslaget och hemställer
att regeringen efter överläggningar med Svenska kommunförbundet återkommer
till riksdagen med ett nytt förslag efter följande riktlinjer.

Statens bidrag till daghem, fritidshem, familjedaghem och öppna förskolor

2 Riksdagen 1982183. 12 sami. Nr 25

SoU 1982/83:25

bör utgå som ett procentbidrag. Bidragsunderlaget bör kunna utformas
enligt de grunder som återfinns i propositionen. Statens insats bör därvid i
princip motsvara personalkostnaderna; av statsfinansiella skäl bör dock
bidragsprocenten t. v. motsvara vad en tillämpning av nuvarande regler
medger.

Som ett moment i det nya statsbidragssystemet bör vidare ingå ett särskilt
stöd om 100 milj. kr. för behovsorienterade insatser, i första hand i
daghemmen. Medlen bör fördelas av socialstyrelsen. De bör utgå till
kommuner som behöver göra särskilda insatser för barn som kräver speciellt
stöd och stimulans, bl. a. barn som är handikappade eller från invandrarfamiljer.

Utskottet vill tillägga att ett nytt statsbidragssystem självfallet också bör
utformas så att det främjar en fortsatt utbyggnad och utveckling av
barnomsorgen.

Med hänsyn till det pågående arbetet inom regeringskansliet ser utskottet i
övrigt ingen anledning att nu gå in på olika frågor om principerna för den
framtida statsbidragsgivningen till barnomsorgen. Regeringens förslag bör
således avvaktas. Det anförda innebär att utskottet avstyrker motionerna
1982/83:384 yrkande 3, 686 yrkande 1 a), 743 yrkandena 8 och 9, 1074,1312
yrkandena 2 och 3 samt 1650 yrkande 1.

Beträffande yrkande 10 i motion 1982/83:743 (vpk) om åtgärder för att
sänka föräldraavgifterna instämmer utskottet i att avgifterna bidrar till att
skapa ett ekonomiskt tryck på många barnfamiljer. Enligt utskottets mening
ligger det dock närmast till hands att överväga denna fråga inom ramen för
den samlade översynen av det familjepolitiska stödet, vilken behandlats
under ett tidigare avsnitt i betänkandet (se s. 9). Utskottet förutsätter att den
aviserade arbetsgruppen beaktar även föräldraavgifternas inverkan på
barnfamiljernas ekonomiska situation. Motionsyrkandet får härigenom
anses tillgodosett och avstyrks.

1 motion 1982/83:2198 av Arne Fransson m. fl. (c) begärs en översyn av
barnomsorgsavgiften i enlighet med vad som anförs i motionen. Motionärerna
anför bl. a. att egenföretagare och småföretag på landsbygden och i
små tätorter som regel inte kan utnyttja samhällets barnomsorg. Trots detta
får de betala barnomsorgsavgiften på f. n. 2,2 %. Motionärerna tar vidare
upp förhållandena i Jönköpings län och anför att det vore en stimulansåtgärd
att sänka avgifterna för egenföretagare som inte kan utnyttja barnomsorgen.

Barnomsorgsavgiften ingår numera i socialavgiften och regleras genom
lagen (1981:691) om socialavgifter. Den är avsedd att finansiera statsbidragssystemet
för barnomsorgen och betalades tidigare bara av arbetsgivare. I
proposition 1978/79:38 föreslogs att skyldigheten att erlägga avgifter för
finansiering av samhällets barnomsorg skulle utvidgas till att även gälla
egenföretagare. Samma förslag hade dessförinnan lagts fram i en socialdemokratisk
partimotion. Utskottet tillstyrkte ändringen och anförde följande i
sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1978/79:38 s. 2.

SoU 1982/83:25

Som framhålls i propositionen har barnomsorgen samband med föräldrarnas
förvärvsarbete vare sig de är anställda eller egen företagare. En avgift av
här aktuellt slag bör därför utgå för alla arbetsinkomster. Bärande skäl
saknas för att de förvärvsinkomster som tillkommer andra än anställda skall
vara undantagna från avgift.

Utskottet avstyrker således de motionsyrkanden vari yrkas avslag på
propositionen.

Utskottet vidhåller sin tidigare uttalade principiella uppfattning. Frågan
om särskilda stimulansåtgärder till vissa företag får prövas i annan ordning.
Utskottet avstyrker således motion 1982/83:2198.

Hemspråksträning i förskolan

Statsbidrag till hemspråksträning för sexåringar inom den kommunala
barnomsorgen infördes den 1 juli 1977. Den 1 juli 1979 utvidgades bidraget
till att omfatta även femåringar.

En särskild kommitté (S 1979:03) har sett över frågan om språksituationen
för invandrarbarn i förskoleåldern. I sitt slutbetänkande (SOU 1982:43)
Språk- och kulturstöd för invandrar- och minoritetsbarn i förskoleåldern
redovisar utredningen förslag till åtgärder som rör verksamheten med
hemspråksstöd. Därvid föreslås en lagreglering av hemspråksstödet genom
ett tillägg till socialtjänstlagen. Lagförslaget innebär att invandrar- och
minoritetsgruppers barn skall garanteras ett hemspråksstöd under viss tid.
Utredningen föreslår även vissa ändringar i statsbidragsreglerna. I budgetpropositionen
(s. 86) anger socialministern att han inte är beredd att föreslå
några förändringar beträffande statsbidraget till hemspråksträning i förskolan.

I budgetpropositionen föreslås vidare ett anslag på 34,2 milj. kr. för
statsbidrag till hemspråksträning i förskolan. Medelsanvisningen ifrågasätts i
motion 1982/83:1823 av Nils Carlshamre m. fl. (m). Motionärerna yrkar att
anslaget skall beräknas till 2 milj. kr. lägre belopp än enligt propositionen
(yrkande 3). De är kritiska mot de kostnadsökningar som skett under
anslaget, bl. a. den årliga uppräkning av bidraget som sker med hänsyn till
löneutvecklingen för anställda i offentlig tjänst. En väg som borde prövas är
vidare enligt motionärerna att uppmuntra föräldrarna att själva träna sina
barn i modersmålet. Genom en smidigare tillämpning av de regler som gäller
för vilka som bör åtnjuta undervisning bör man vidare enligt motionärerna
kunna göra en besparing med 2 milj. kr.

Ett liknande motionsyrkande av samma motionärer avstyrktes av utskottet
i samband med behandlingen av föregående års budgetproposition. Utskottet
(SoU 1981/82:41 s. 23) hänvisade därvid till att man borde avvakta
resultatet av den ovannämnda utredningen innan man tog ställning till frågan
om en förändring av bidragssystemet. Utskottet hänvisade vidare till de
generella direktiv om sparsamhet som utfärdats för alla kommittéer och sade
sig utgå från att kommittén skulle överväga vilka möjligheter som finns att

SoU 1982/83:25

begränsa kostnadsökningarna under anslaget.

Utredningens förslag beror f. n. av regeringens prövning. Utskottet är i
avvaktan härpå inte berett att tillstyrka någon ändring rörande anslaget.
Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag till medelsanvisning och
avstyrker motionen.

Utskottet vill tillägga att det anförda självfallet inte hindrar att föräldrar
bör uppmuntras att själva träna sina barn i modersmålet. Att så sker får ses
som en naturlig sak. Det bör inte inverka på statsbidragsgivningen.

Barnmiljörådet

Barnmiljörådet, som inrättades den 1 juli 1980, är en central förvaltningsmyndighet
med uppgift att handlägga frågor rörande barns miljö och barns
säkerhet. Rådet har övertagit de uppgifter som tidigare handlades av
socialstyrelsens lekmiljöråd.

I budgetpropositionen föreslås ett i huvudsak oförändrat anslag på knappt
2,8 milj. kr. till Barnmiljörådet. I motion 1982183:1823 av Nils Carlshamre
m. fl. (m) yrkas att detta anslag skall utgå och rådet upphöra från den 1 juli
1983 (yrkande 4). Motionärerna anför att statsbudgeten inte genom särskilda
anslag bör belastas med kostnader för uppgifter som lika väl kan ombesörjas
av redan etablerade myndigheter. Barnmiljörådets uppgifter bör enligt
motionärerna kunna övertas av socialstyrelsen, i den mån de inte kan
genomföras genom den kommunala socialtjänstens försorg.

Utskottet har sedan 1978/79 varje år haft att behandla motionsyrkanden
från moderata samlingspartiet om avskaffande av barnmiljörådet resp. det
tidigare lekmiljörådet. När frågan senast var aktuell erinrade utskottet (SoU
1981/82:41 s. 24) om tidigare uttalanden om att det inte råder några delade
meningar om att man så långt möjligt bör begränsa byråkratin men att
utskottet inte ansåg att barnmiljörådet utgör ett lämpligt mål då byråkratin
skall angripas. Utskottet erinrade vidare om att barnen är en utsatt grupp och
ansåg att rådets verksamhet måste bedömas med hänsyn härtill. Rådet vill
stödja och inspirera barn och föräldrar och motverka det kommersiella tryck
som familjen är utsatt för. Barnmiljörådet är numera även ett centralt organ
för säkerhetsfrågor bland barn och ungdom. Utskottet vidhöll således sin
uppfattning att barnmiljörådet borde finnas kvar och avstyrkte motionsyrkandet.

I den nu aktuella motionen anförs inga nya skäl varför man skulle avskaffa
barnmiljörådet. Utskottet får därför hänvisa till riksdagens tidigare ställningstaganden
i denna fråga. Motionen avstyrks.

I motion 1982183:518 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) föreslås att barnmiljörådet
skall få ett utvidgat uppdrag att på grundval av statistiska
centralbyråns (SCB) undersökningar och annat tillgängligt material föreslå
åtgärder i riktning mot ett barnvänligare samhälle (yrkande 2). Motionärerna
erinrar om att SCB 1978 på uppdrag av dåvarande socialministern

SoU 1982/83:25

igångsatt vissa undersökningar om orsakerna till de sjunkande födelsetalen i
Sverige. Det finns enligt motionärerna anledning att noggrant analysera de
fakta som kommit fram och låta dessa kunskaper ligga till grund för förslag
om en barnvänligare miljö. Barnens totala situation och livsmiljö bör
belysas. Barnmiljörådet är enligt motionärerna det organ som bör svara för
arbetet.

Våren 1978 behandlade riksdagen utförligt ett antal motionsyrkanden
rörande befolkningsfrågan och orsakerna till de sjunkande födelsetalen. I det
sammanhanget tog, som anförs i motionen, dåvarande socialministern
initiativ till en bred statistisk undersökning om orsakerna till den vikande
befolkningsutvecklingen. Uppdraget lämnades till SCB, som därefter
publicerat flera rapporter i ämnet. Bl. a. har redovisats en intervjuundersökning
med ca 5 000 kvinnor om deras levnadsförhållanden, barnomsorgsfrågor,
hur man kan förena förvärvsarbete med att ha barn m. m. I
budgetpropositionen (s. 82) anges ytterligare rapporter som planeras, bl. a.
om barnfamiljernas situation och föräldraskapets villkor. En enkätundersökning
bland män planeras också.

Vid förra riksmötet beslöt riksdagen på förslag av utskottet att hos
regeringen begära att frågan om ett informationssystem rörande barns och
ungdomars levnadsförhållanden skulle utredas (SoU 1981/82:28, rskr 142).
Statsmakterna skulle därigenom kunna få bättre underlag för samhällets
insatser för barn och ungdom. Avsikten var närmast att åstadkomma
förbättrade möjligheter att utnyttja och samordna den information som nu
samlas in på olika håll. Man skulle också undersöka möjligheterna till ett
centralt register över olika pågående forskningsprojekt om barn.

Den av riksdagen begärda utredningen har sedermera anförtrotts den av
den nya regeringen tillkallade barn- och ungdomsdelegationen, som enligt
sina direktiv (Dir. 1982:104) bl. a. fått i uppdrag att ange de översiktliga
riktlinjerna för ett informationssystem om barns och ungdomars levnadsförhållanden.
Delegationen skall i övrigt vara ett samordnande och rådgivande
organ för barn- och ungdomsfrågor. Den är fri att behandla de frågor den
finner viktiga. Delegationen skall dock inte bli ett permanent organ inom
regeringskansliet utan skall utifrån vunna erfarenheter överväga vilka
slutsatser som bör dras om behovet av samverkan och samordning
organisatoriskt av arbetet med barn- och ungdomsfrågorna.

De frågor som tas upp i motion 1982/83:518 handlar om barnens totala
livsmiljö och ligger enligt utskottets mening mycket nära frågan hur man skall
kunna få bättre samlade kunskaper om barns och ungdomars levnadsförhållanden
och därmed bättre underlag för samhällets insatser på området.
Enligt utskottets uppfattning bör det därför i första hand ankomma på barnoch
ungdomsdelegationen att överväga vilka initiativ som bör tas. 1 avvaktan
härpå kan utskottet inte tillstyrka ett sådant uppdrag till barnmiljörådet som
föreslås i motionen. Motionsyrkandet avstyrks således.

I motion 1982/83:2199 av Göran Persson (s) och Margot Wallström (s)

3 Riksdagen 1982/83. 12 sami. Nr 25

SoU 1982/83:25

diskuteras olika frågor rörande barnsäkerhet. Motionärerna yrkar, såvitt nu
är i fråga, att riksdagen skall ge regeringen till känna vad i motionen anförs
om ett rapportsystem för barnolycksfall. Motionärerna anför bl. a. att
barnolycksfall är mycket vanliga. Det är otillfredsställande att det saknas ett
sammanhållet rapportsystem för detta. Hos olika myndigheter finns fakta
insamlade som rätt samlade och sammanställda skulle kunna användas för att
undvika ibland mycket allvarliga barnolycksfall. Barnmiljörådet, som är den
statliga myndighet som arbetar med barnsäkerhet, har enligt motionärerna
kompetens och beredskap att leda en sådan samordning.

Den s. k. barnolycksfallsutredningen avgav 1979 betänkandet Barnolycksfall
(SOU 1979:28), vari föreslogs en rad åtgärder i syfte att förebygga
barnolycksfall. Bl. a. föreslogs ett system för registering av barnolycksfall,
grundat på vissa försök som utredningen gjort. Förslaget ansågs som en
provisorisk lösning, i avvaktan på ett system byggt på en viss komplettering
avsjukvårdsjournaler. Den provisoriska registreringen föreslogs träda i kraft
så snart som möjligt.

Något rapport- eller registreringssystem för barnolycksfall har emellertid
inte kommit till stånd. Barnmiljörådet har i sina anslagsframställningar och
även i andra sammanhang påtalat behovet härav. Med hänsyn till de
undersökningar som gjorts av barnolycksfallsutredningen kräver frågan
enligt rådet ingen vidare utredning.

I samband med behandlingen av frågan om ett informationssystem om
barns och ungdomars levnadsförhållanden behandlade riksdagen även ett
motionsyrkande i en socialdemokratisk partimotion rörande bl. a. registrering
av barnolycksfall (SoU 1981/82:28 s. 20). Utskottet anförde därvid
följande.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det skulle vara värdefullt
om ett system med registrering av barnolycksfall kunde införas. Som bl. a.
framkommit vid remissbehandlingen av det ovan nämnda betänkandet av
barnolycksfallsutredningen är dock en sådan registrering förknippad med
vissa problem. Utskottet förutsätter dock att regeringen i samband med
prövningen av den av utskottet i det föregående behandlade frågan om ett
informationssystem om levnadsförhållandena för barn och ungdom eftersträvar
att lösa frågan om registrering av barnolycksfall.

Som ovan angivits har uppgiften att utreda frågan om ett informationssystem
om barns och ungdomars levnadsförhållanden anförtrotts åt den nya
barn- och ungdomsdelegationen. Även frågan om en registrering av
barnolycksfall får således anses ligga inom ramen för delegationens uppdrag.
Den har emellertid inte uttryckligen omnämnts i direktiven.

Med anledning av den nu aktuella motionen vill utskottet därför framhålla
att det får anses synnerligen angeläget att frågan om en rapportering av
barnolycksfall skyndsamt bringas till en lösning. Enligt utskottets uppfattning
finns ett starkt behov av en separat registrering av barnolycksfall,
oberoende av annan registrering av olika säkerhetsrisker m. m.

SoU 1982/83:25

Utskottet förutsätter att regeringen överväger om det behövs klarläggande
direktiv till barn- och ungdomsdelegationen eller andra åtgärder för att
påskynda beredningen av frågan om ett rapportsystem för barnolycksfall.

Motion 1982/83:2199 får anses tillgodosedd genom vad utskottet nu anfört
och påkallar därför ingen riksdagens åtgärd.

Internationella adoptioner

I budgetpropositionen föreslås till F 5. Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor (NIA) ett förslagsanslag av 3 152 000 kr. Nämnden är en
central förvaltningsmyndighet med ansvar för information, tillsyn och
kontroll i frågor som rör internationella adoptioner. Den har övertagit de
uppgifter som tidigare åvilade socialstyrelsens nämnd för internationella
adoptioner och dessutom från socialstyrelsen frågor om auktorisation av
organisationer för internationell adoptionshjälp m. m. NIA beslutar också
om fördelningen av statsbidrag till sådana organisationer.

NIA har i sin anslagsframställning, vilken redovisas i budgetpropositionen
(s. 90), yrkat sammanlagt 1 167 000 kr. för bidrag till auktoriserade
organisationer. Socialministern har för ändamålet beräknat ett 122 000 kr.
lägre belopp, eller 1 045 000 kr.

I motion 1982183:1286 av Karin Ahrland (fp) yrkas att anslaget skall ökas
upp till det belopp som föreslagits av NIA, i syfte att möjliggöra för
adoptionsorganisationerna att minska avgifterna från föräldrarna. Kostnaderna
för att genomföra en adoption är i dag mycket dryga. Enligt
motionären finns också risken att en del föräldrar söker sig till andra mindre
pålitliga adoptionsvägar än de auktoriserade organisationerna för att på
detta sätt få ner kostnaderna.

Även utskottet anser det önskvärt att kostnaderna för att genomföra en
internationell adoption hålls nere så att detta inte blir en möjlighet endast för
ett fåtal. Enligt utskottets uppfattning finns emellertid inte utrymme för att
gå utöver den medelsanvisning som föreslagits i propositionen. Utskottet
tillstyrker därför regeringens förslag och avstyrker motionsyrkandet.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m. m.

1. beträffande flerbarnstillägg för studerande ungdom

att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:88 antar i
propositionen framlagt förslag till lag om ändring i lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag,

SoU 1982/83:25

2. beträffande höjning av det allmänna barnbidraget

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1982/83:1650 yrkande 2 till Allmänna barnbidrag för
budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 5 890 000 000
kr.,

3. att riksdagen till Ersättning till postverket för utbetalning av
allmänna barnbidrag m. m. för budgetåret 1983/84 anvisar ett
förslagsanslag av 19 000 000 kr.,

4. beträffande fortsatt familjepolitiskt reformarbete

att riksdagen avslår motion 1982/83:384 yrkandena 1 och 2,
motion 1982/83:518 yrkande 3, motion 1982/83:686 yrkandena
1 d) och 2, motion 1982/83:1296 och motion 1982/83:1312
yrkande 1,

5. beträffande bidragsförskott till ensamstående adoptivförälder
att riksdagen avslår motion 1982/83:170 och motion 1982/
83:454,

6. beträffande behovsprövning av bidragsförskott
att riksdagen avslår motion 1982/83:926,

7. beträffande medelsanvisning till bidragsförskott

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1982/83:2110 till Bidragsförskott för budgetåret
1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 1 240 000 000 kr.,

8. beträffande återinförande av statlig bosättningslänegivning

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:456 och motion
1982/83:1293 yrkande 1 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. beträffande villkor för bosättningslån

att riksdagen avslår motion 1982/83:1293 yrkande 1 i den mån
det inte behandlats under mom. 8 samt yrkande 2.

Omsorg om barn och ungdom

10. beträffande medelsanvisning till driften av förskolor och fritidshem att

riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1982/83:1824 till Bidrag till driften av förskolor och
fritidshem för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av
4 930 000 000 kr.,

11. att riksdagen till Bidrag till kommunala familjedaghem för
budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 1 390 000 000
kr.,

12. beträffande återgång till tidigare beslutade statsbidragsregler
att riksdagen avslår motion 1982/83:518 yrkande 1 och motion
1982/83:2143,

SoU 1982/83:25

13. beträffande riktlinjer för statsbidragsgivningen

att riksdagen avslår motion 1982/83:384 yrkande 3, motion
1982/83:686 yrkande 1 a), motion 1982/83:743 yrkandena 8 och
9, motion 1982/83:1074, motion 1982/83:1312 yrkandena 2 och
3 och motion 1982/83:1650 yrkande 1,

14. beträffande föräldraavgifter till barnomsorgen

att riksdagen avslår motion 1982/83:743 yrkande 10,

15. beträffande barnomsorgsavgift för egenföretagare
att riksdagen avslår motion 1982/83:2198,

16. beträffande medelsanvisning till hemspråksträning i förskolan
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1982/83:1823 yrkande 3 till Bidrag till hemspråksträning
i förskolan för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag
av 34 200 000 kr.,

17. beträffande medelsanvisning till barnmiljörådet

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1982/83:1823 yrkande 4 till Barnmiljörådet för
budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 2 793 000
kr.,

18. beträffande visst uppdrag till barnmiljörådet

att riksdagen avslår motion 1982/83:518 yrkande 2,

19. beträffande ett rapportsystem för barnolycksfall
att riksdagen avslår motion 1982/83:2199,

20. beträffande medelsanvisning till NIA

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1982/83:1286 till Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag
av 3 152 000 kr.

Stockholm den 7 april 1983

På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Göte Jonsson (m), John Johnsson (s),
Rune Gustavsson (c), Kjell Nilsson (s), Blenda Littmarck (m), Stig Alftin
(s), Lilly Bergander (s), Ann-Cathrine Haglund (m). Maria Lagergren (s),
Anita Persson (s). Ingvar Eriksson (m). Inga Lantz (vpk), Rosa Osth (c) och
Aina Westin (s).

SoU 1982/83:25

Reservationer

Höjning av det allmänna barnbidraget (mom. 2 i hemställan)

1. av Ingemar Eliasson (fp) och Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet
ser” och slutar med ”Allmänna barnbidrag” bort ha följande lydelse:
Barnfamiljernas ekonomiska situation är ytterligt ansträngd. Stigande
kostnader för främst dagligvaror och boende samt sjunkande reallöner har
slagit hårt mot främst barnfamiljerna. En allmän översyn av samhällets
ekonomiska stöd till barnfamiljerna är därför i hög grad motiverad. Enligt
utskottets mening kan emellertid en höjning av det allmänna barnbidraget
inte skjutas upp i avvaktan på denna översyn. Redan den inträffade
urholkningen av barnbidragets realvärde gör denna höjning motiverad.
Därtill kommer att prisstegringarna under innevarande år förväntas bli högre
än under förra året. Utskottet finner sålunda den höjning av barnbidraget
som föreslås i motion 1982/83:1650 väl motiverad och tillstyrker den därav
föranledda ökningen av medelsanvisningen under C 1 Allmänna barnbidrag.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa:

2. beträffande höjning av det allmänna barnbidraget

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1982/83:1650 yrkande 2

a) antar vid betänkandet som bilaga 2 fogat förslag till Lag om
ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

b) till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1983/84 anvisar ett
förslagsanslag av 6 430 000 000 kr.,

Fortsatt familjepolitiskt reformarbete (mom. 4 i hemställan)

2. av Göte Jonsson, Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Ingvar
Eriksson (alla m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 9 med
”Familjepolitiken och” och slutar på s. 10 med ”yrkande 1” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening måste rättvise- och valfrihetstänkandet spela en
avgörande roll för utformningen av familjepolitiken under de kommande
åren. Vård av barn måste erkännas som ett viktigt arbete även när det är
föräldrarna själva, anhöriga eller andra privat engagerade vårdare som står
för vården. Grundläggande för en rättvis och solidarisk familjepolitik är dock
att skattesystemet läggs om så att det tar hänsyn till barnfamiljernas lägre
ekonomiska bärkraft. Utskottet anser att åtgärder som syftar till en rättvis
familjepolitik nu måste prioriteras mycket högt och utgå från en helhetssyn på

SoU 1982/83:25

familjepolitiken. Stödet till barnfamiljerna och familjebeskattningen måste
reformeras. Familjernas valfrihet måste öka. Föräldrarna måste få avgöra
om båda skall förvärvsarbeta helt eller delvis eller om en av makarna skall
vårda barnen när dessa är små. Hemarbetet måste uppvärderas.

En allt hårdare familjebeskattning har efter hand urholkat barnfamiljernas
ekonomi vilket har ökat stöd- och bidragsberoendet och beroendet av den av
samhället ensidigt gynnade barnomsorgen. Barnfamiljernas sårbarhet har
sålunda successivt ökat liksom möjligheterna att styra deras tillvaro. De
största förlorarna är flerbarnsfamiljerna. Inte ens mycket goda inkomster
förslår för att de själva skall ha råd att på egen hand ordna barnomsorgen.
Det är också mycket svårt för familjerna att klara sig på en inkomst.

Den nuvarande beskattningen innebär att hänsyn i stort sett endast tas till
hur många som tjänar in hushållsinkomsten, men inte till hur många som
skall leva på den. Eftersom således ingen hänsyn tas till ekonomisk bärkraft
drabbas hushållen hårdast de år då barnomsorgskostnaderna är dryga eller
försörjningsbördan för växande barn och tonåringar är som störst.

Minst ogynnsamt är det nuvarande skattesystemet för hushåll där makarna
tjänar precis lika mycket var. Ju ojämnare familjeinkomsten är fördelad
desto hårdare slår skatten och hårdast slår den om familjen lever på en enda
inkomst. Dessa effekter i nuvarande skattesystem har skärpts med den under
1970-talet betydligt höjda marginalskatten. Skatten på familjeinkomsten blir
vanligen 30-55 % högre om enbart en av makarna tjänar in den jämfört med
om den delas lika makarna emellan.

Utvecklingen har lett till att flertalet tvåföräldersfamiljer som lever vid eller
under existensminimum betalar flerfaldigt mer i skatt än de får tillbaka i form
av barn- och bostadsbidrag. Den s. k. ”rundgången” mellan skatt och bidrag
fungerar inte och enligt utskottets mening är det uteslutet att söka rättelse
genom höjda bidrag allra helst som bostadsbidragen är inkomstprövade och
skärper redan oacceptabla marginalskatteeffekter. Höjda bidrag medför
dessutom att behovet av inkomstprövning accentueras. Utskottet anser att
nuvarande former för stödet till barnfamiljerna till betydande delar är moget
att undergå genomgripande förändringar. Målet för en övergripande
familjepolitisk reform bör vara att de barnfamiljer som betalar skatt inte skall
behöva uppbära behovsprövade bidrag. Barnfamiljer som behöver sådana
bidrag skall inte behöva betala skatt.

Ett delmål, som bör kunna nås relativt snabbt, är att nödvändiga och
styrkta barntillsynskostnader bör betraktas som avdragsgill utgift för inkomsternas
förvärvande.

Utskottet anser vidare att existensminimireglerna skyndsamt bör ses över i
avvaktan på den ovannämnda familjepolitiska reformen. Innebörden av
reglerna är att skatten kan sättas ned på grund av t. ex. långvarig sjukdom
eller arbetslöshet eller stor försörjningsbörda. Reglerna bör ändras så att det
klart framgår att de också får tillämpas vid boende i eget hem av normal
kvalitet och om en förälder själv vårdar familjens barn. Vidare måste

SoU 1982/83:25

nödvändiga barntillsynskostnader beaktas.

Familjebeskattningen och reglerna om existensminimum har tagits upp i
motion 1982/83:365 av Ulf Adelsohn m. fl. (m). Denna motion kommer att
behandlas av skatteutskottet senare under våren.

För att situationen för småbarnsfamiljerna skall kunna underlättas bör en i
avvaktan på en reformerad familjebeskattning obeskattad vårdnadsersättning
införas redan den 1 januari 1984. Utskottet har stannat för att förorda
beloppet 6 000 kr. per år och barn under 3 års ålder. Kostnaden beräknar
utskottet till 1 140 milj. kr. på helt år. Flärifrån kan avräknas ca 30 % (340
milj. kr.) som direkt kommer att återföras i form av ökade daghems- och
familjedaghemsavgifter för barn med vårdnadsersättning. Tillsammans med
vad utskottet bedömer kunna inbesparas i socialbidrag genom vårdnadsersättning
- ca 100 milj. kr. - bör detta avräknas från statsbidraget till
barnomsorgen. Kvarstående finansieringsbehov, ca 700 milj. kr., bör täckas
inom ramen för nämnda statsbidrag. Det underlättas av att utbyggnadsbehovet
av de dyra småbarnsplatserna tack vare vårdnadsersättningen kan
beräknas minska. (För varje kommunal småbarnsplats som inte behöver
byggas frigörs allmänna medel som beloppsmässigt motsvarar vårdnadsersättning
för åtminstone tio barn.)

Den vårdnadsersättning som utskottet här förordat täcker givetvis inte det
verkliga värdet av eller kostnaden för det barnavårdande arbetet. Ersättningen
garanterar inte heller alla småbarnsföräldrar rimlig valfrihet.
Föräldraförsäkringen och av utskottet föreslagen vårdnadsersättning bör
därför kompletteras med en trygghetsgaranti. Syftet är att garantera också
barnfamiljer i små ekonomiska omständigheter, även ensamföräldrar, den
trygghet som ligger i att veta att de kan avstå från förvärvsarbete helt eller
delvis under någon tid för att i stället ta hand om barnen om de inte orkar med
både förvärvsarbete och barn eller om de anser att det skulle vara bäst för
barnen.

En sådan trygghetsgaranti bör handhas av försäkringskassan. Garantin
skulle till en början kunna omfatta familjer med minst ett barn under tre år
eller två barn under skolåldern. Underhållsbidrag, bidragsförskott, barnpension,
bostadsbidrag, sjukpenning och andra inkomster måste naturligtvis
avräknas. Likaså måste möjligheterna för studerande föräldrar att erhålla
studiemedel och barntillägg beaktas.

Trygghetsgarantin bör utformas som en rätt till inkomstutfyllnad upp till
en viss minimistandard för de småbarnshushåll som omfattas av garantin.

En trygghetsgaranti av detta slag bör skyndsamt utredas och föreslås. Den
skulle innebära mycket små kostnader och i många fall t. o. m. besparingar.
Alternativkostnaden är ju antingen socialbidrag eller en betydande
(familje-)daghemssubvention minskad med den skatt och eventuella reduktion
av bostadsbidraget som förvärvsarbetet skulle ha medfört.

Genom de åtgärder som utskottet förordar kommer familjernas trygghet
och valfrihet att öka. Situationen förbättras också för familjer där

SoU 1982/83:25

föräldrarna förvärvsarbetar eftersom de olika förslagen totalt sett underlättar
en god och väl fungerande barnomsorg.

Vad utskottet anfört om en vårdnadsersättning och trygghetsgaranti bör, i
enlighet med motion 1982/83:384 yrkandena 1 och 2, ges regeringen till
känna.

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa:

4. beträffande fortsatt familjepolitiskt reformarbete

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:384 yrkandena 1 och
2 och med avslag på motion 1982/83:518 yrkande 3, motion
1982/83:686 yrkandena 1 d) och 2, motion 1982/83:1296 och
motion 1982/83:1312 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

3. av Rune Gustavsson (c) och Rosa Östh (c) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 9 med
”Familjepolitiken och” och slutar på s. 10 med ”yrkande 1” bort ha följande
lydelse:

Familjepolitiken och den fortsatta inriktningen av samhällets stöd till
barnfamiljerna är en av de viktigaste politiska framtidsfrågorna. Hemmet
och familjen är av central betydelse för barn och vuxna och också för
samhället i stort. Därför är det nödvändigt med ett aktivt och solidariskt stöd
från samhället till hem och familj.

Samhällets familjepolitik måste sätta barnen och deras bästa i centrum. I
första hand har föräldrarna ansvar för sina barn och deras uppväxt, fostran
och utveckling till trygga och harmoniska människor. Barnens behov av
samvaro med sina föräldrar är en viktig grundprincip som måste tillgodoses.

Föräldrarna måste få stöd från samhället i form av en offensiv familjepolitik
som sätter barnens behov och rättigheter i förgrunden i form av en trygg
och god barnomsorg, ett rättvist ekonomiskt stöd, en bra skola och en
meningsfull fritid. Barnfamiljerna behöver också stöd från andra vuxna.

Valfriheten måste vara en av hörnstenarna i familjepolitiken. Valet av
barnomsorg måste göras av familjen själv. Valfrihet råder först när
barnfamiljerna får ekonomisk ersättning för sin insats att vårda egna barn i
hemmet - vårdnadsersättning - och när den kommunala barnomsorgen eller
andra former av barnomsorger täcker efterfrågan.

Det ekonomiska stödet till barnfamiljerna skall verka utjämnande mellan
hushåll med respektive utan barn. Det skall också möjliggöra för familjerna
att klara grundkostnaderna för barnen under deras uppväxt. Som utskottet
tidigare framhållit har barnfamiljernas situation blivit utomordentligt svår i
en tid med sjunkande reallöner och stigande priser. Det gäller särskilt
familjer med låga inkomster och flera barn, inte minst de flerbarnsfamiljer
där endast en av föräldrarna har förvärvsinkomst. Åtgärder för att göra det

4 Riksdagen 1982183. 12 sami. Nr 25

SoU 1982/83:25

familjepolitiska stödet mera rättvist och effektivt måste därför ha mycket hög
prioritet.

Den av regeringen aviserade arbetsgruppen för en samlad översyn av
familjepolitiska stödformer måste utifrån en helhetssyn på barnfamiljernas
situation göra en förutsättningslös prövning av vilka stödformer som är bäst
ägnade att tillgodose behoven. Därvid är det viktigt att de förslag som lagts
fram av bostadsbidragskommittén (Bo 1979:01) och av föräldraförsäkringsutredningen
(S 1980:08) beaktas. Likaså är det nödvändigt att skatteproblematiken
därvid vägs in och att skattesystemet får ett ökat inslag av
bärkraftsprincipen.

I en fortsatt reformering av det ekonomiska stödet till barnfamiljerna
måste en fortsatt utbyggnad av vårdnadsersättningen utgöra en väsentlig del.
Vårdnadsersättningen skall utgöra ersättning för utfört arbete. Den skall
därför betraktas som inkomst och skall därför som andra inkomster vara
skattepliktig och socialt trygghetsgrundande. Vårdnadsersättningen är också
ett uttryck för det värde som vård av egna barn utgör för samhället. Inte minst
för ensamstående vårdnadshavare ger vårdnadsersättningen möjlighet att
utnyttja rätten till sex timmars arbetsdag och därmed få mera tid för samvaro
med sina barn.

Enligt utskottets mening är det angeläget att de ovan redovisade
synpunkterna bildar underlag för arbetsgruppens överväganden och förslag
om hur familjepolitiken bör utformas i framtiden. Detta bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa:

4. beträffande fortsatt familjepolitiskt reformarbete

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:518 yrkande 3
och motion 1982/83:1296 och med avslag på motion 1982/83:384
yrkandena 1 och 2, motion 1982/83:686 yrkandena 1 d) och 2
och motion 1982/83:1312 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. av Ingemar Eliasson (fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 9 med
”Familjepolitiken och” och slutar på s. 10 med ”yrkande 1” bort ha följande
lydelse:

SoU 1982/83:25

familjepolitiken aviserar socialministern att en särskild arbetsgrupp skall
tillsättas för att göra en samlad bearbetning av det utredningsmaterial som
inom kort kommer att finnas tillgängligt. Enligt utskottets mening bör en
sådan översyn utgå från principen att familjepolitiken i sin helhet skall syfta
till att öka valfriheten för barnfamiljerna och främja jämställdheten mellan
kvinnor och män. Översynen bör vidare utgå från att stödet till barnfamiljerna
syftar till att omfördela inkomster mellan barnfamiljer och grupper
utan barn. Av fördelningspolitiska skäl bör stödet även fortsättningsvis
baseras på ett generellt barnbidrag kompletterat med ett flerbarnstillägg. I en
samlad beredning av dessa frågor bör även ingå att pröva frågan om ett
obeskattat vårdnadsbidrag för familjer med små barn. Vid utformningen av
samhällets stöd till barnfamiljerna bör hänsyn vidare tas till den faktiska
skattebelastningen, tillgången till barnomsorgsplatser och utformningen av
bostadsstödet.

Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa:

4. beträffande fortsatt familjepolitiskt reformarbete

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:686 yrkandena
1 d) och 2 och motion 1982/83:1312 yrkande 1 och med avslag på
motion 1982/83:384 yrkandena 1 och 2, motion 1982/83:518
yrkande 3 och motion 1982/83:1296 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

Medelsanvisning till bidragsförskott (mom. 7 i hemställan)

5. av Göte Jonsson, Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Ingvar
Eriksson (alla m) som - under förutsättning av bifall till reservation 1 i
lagutskottets betänkande LU 1982/83:24 - anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
har nyligen” och slutar med ”C 3. Bidragsförskott” bort ha följande
lydelse:

De av motionärerna i motion 2109 föreslagna åtgärderna är enligt
utskottets mening motiverade och väl avvägda och bör rimligtvis leda till att
åtskilligt mer av underhållsbidragen återbetalas. En besparingseffekt på 100
milj. kr. redan budgetåret 1983/84 anser utskottet fullt möjlig och tillstyrker
därmed motionen.

dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa:

7. beträffande medelsanvisning till bidragsförskott

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motion 1982/83:2110 till Bidragsförskott för budgetåret
1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 1 140 000 000 kr.,

SoU 1982/83:25

Återinförande av statlig bosättningslånegivning (moni. 8 i hemställan)

6. av Ingemar Eliasson (fp), Göte Jonsson (m), Rune Gustavsson (c),
Blenda Littmarck (m), Ann-Cathrine Haglund (m). Ingvar Eriksson (m) och
Rosa Östh (c) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 12 som börjar med ”1 likhet
med” och slutar med ”samt yrkande 2)” bort ha följande lydelse:

Den dåvarande regeringens förslag om upphörande med den statliga
bosättningslånegivningen var som ovan nämnts ett led i strävandena att
begränsa budgetunderskottet. Socialutskottet tillstyrkte förslaget med hänvisning
till att den sociala sektorn inte kan undantas då man skall överväga
besparingsåtgärder på statsbudgeten. Utskottet ansåg sig mot denna
bakgrund böra acceptera förslaget att bosättningslånen skulle upphöra.
Riksdagen följde utskottet.

Enligt utskottets mening har det inte framkommit något som bör föranleda
en omprövning av det sålunda fattade beslutet. Utskottet avstyrker därför
bifall till motionerna.

dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa:

8. beträffande återinförande av statlig bosättningslånegivning

att riksdagen avslår motion 1982/83:456 och motion 1982/
83:1293,

Villkor för bosättningslån (mom. 9 i hemställan)

7. av Inga Lantz (vpk) som - under förutsättning av bifall till utskottets
hemställan under mom. 8 - anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”samt yrkande 2)” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör bosättningslånen inte bara snarast återinföras
utan också förbättras och lånebeloppet ökas till 20 000 kr. En fortgående
reallöneförsämring, ständiga pris- och hyreshöjningar och en stigande
ungdomsarbetslöshet gör det nödvändigt att öka samhällets insatser för dem
som drabbas hårdast.

dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa:

9. beträffande villkor för bosättningslån

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1293 yrkande 1 i
den mån det inte behandlats under mom. 8 samt yrkande 2 dels
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels till Täckande av förluster för bosättningslån för budgetåret
1983/84 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av
250 000 kr.,

SoU 1982/83:25

Medelsanvisning till driften av förskolor och fritidshem (mom. 10 i
hemställan)

8. av Göte Jonsson, Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Ingvar
Eriksson (alla m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Så länge”
och slutar med ”motion 1982/83:1824” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas mening och anser det angeläget att i
avvaktan på det av motionärerna nämnda förslaget till nytt statsbidragssystem
avpassa statsbidraget till en nivå som bättre rimmar med den nödtvungna
ambitionen att vara återhållsam med de offentliga utgifterna. Utskottet utgår
ifrån att det aviserade förslaget om nya statsbidragsregler tar hänsyn till
behovet av sådan återhållsamhet.

Med det anförda tillstyrks motion 1982/83:1824.

dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa:

10. beträffande medelsanvisning till driften av förskolor och fritidshem att

riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motion 1982/83:1824 till Bidrag till driften av förskolor
och fritidshem för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag
av 4 630 000 000 kr.,

Riktlinjer för statsbidragsgivningen m. m. (mom. 12 och 13 i hemställan)

Mom. 12 och 13

9. av Rune Gustavsson (c) och Rosa Östh (c) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 17 med
”Riksdagen beslutade” och slutar på s. 18 med ”1650 yrkande 1” bort ha
följande lydelse:

På förslag av den dåvarande regeringen beslutade riksdagen hösten 1981
om ett ändrat statsbidragssystem till barnomsorgen, vilket var avsett att träda
i kraft den 1 januari 1983. De ändrade statsbidragsbestämmelserna öppnade
möjlighet för alla barn att få del av de utvecklingsstimulerande aktiviteterna
inom barnomsorgen genom att statsbidraget inte bara skulle omfatta
heldagsomsorg utan även deltidsförskola och öppen förskola. Daghem och
familjedaghem jämställdes ur bidragssynpunkt. Ett viktigt inslag var vidare
att besluten decentraliserades så att kommunerna själva skulle kunna
anpassa sin barnomsorg efter de lokala behoven. Viktigt var också att
reglerna förenklades så att systemet blev enhetligt och lättadministrerat.

Hösten 1982 beslutade riksdagen på förslag av den nuvarande regeringen
att upphäva det av riksdagen 1981 fattade beslutet.

I motion 1982/83:518 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) yrkas att riksdagen

SoU 1982/83:25

med upphävande av det i december 1982 fattade beslutet om barnomsorgen
skall besluta införa det 1981 beslutade statsbidraget med verkan från den 1
januari 1984. Ett i sak likartat yrkande läggs fram i motion 1982/83:2143 av
Thorbjörn Fälldin m. fl. (c).

Utskottet anser att det statsbidragssystem som förordas i de båda
motionerna är väl motiverat av såväl familjepolitiska skäl som av regionalpolitiska
och rättviseskäl.

I ett kärvt ekonomiskt läge för såväl kommunerna som för staten framstår
det som högst angeläget att de medel som satsas på bl. a. barnomsorg
används på ett bra och effektivt sätt samt fördelas rättvist.

Genom att även deltidsförskola och öppen förskola inkluderas i statsbidraget
tillerkänns alla barn rätt till statligt stöd för utvecklingsstimulerande
aktiviteter inom barnomsorgen.

Decentralisering av beslutsfattandet som förslaget dessutom innebär ger
kommunerna större möjligheter till en bättre och effektivare utformning av
resurserna i förhållande till kommunernas behov och förutsättningar.

Vid ett bifall till de båda motionsyrkandena påkallar övriga här aktuella
motioner inte någon riksdagens åtgärd.

dels att utskottet under mom. 12 och 13 bort hemställa:

12. beträffande återgång till tidigare beslutade statsbidragsregler
att riksdagen med anledning av motion 1982/83:518 yrkande 1
och motion 1982/83:2143 beslutar att riksdagens beslut den 25
november 1981 om ändrat statsbidragssystem för barnomsorgen
skall gälla fr. o. m. den 1 januari 1984,

13. beträffande riktlinjer för statsbidragsgivningen
= utskottet

10. av Göte Jonsson, Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Ingvar
Eriksson (alla m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 17 med ”Den
tidigare” och slutar på s. 18 med ”1650 yrkande 1” bort ha följande
lydelse:

Utskottet har tidigare i detta betänkande nämnt att regeringen aviserat
förslag till ändrade statsbidragsregler. Utskottet anser att starka skäl talar för
ett prestationsrelaterat, smidigt och obyråkratiskt statsbidrag med samma
regler för kommunal och enskild barnomsorg. Förslag om sådant statsbidrag
bör föreläggas riksdagen i så god tid att det kan träda i kraft den 1 januari
1984. Statsbidraget bör stå i direkt relation till antalet barn i den kommunalt
och enskilt bedrivna barnomsorgen. En sådan prestationsrelation av
statsbidraget skulle stimulera till bättre platsutnyttjande. Överkapacitet
skulle kunna utnyttjas där den finns. Många yngre skolbarn, som nu har en
liten eller ingen tillsyn, skulle kunna få en bättre fritid - och säkerligen
åtskilliga därigenom också en bättre framtid. Vad utskottet nu anfört bör, i

SoU 1982/83:25

enlighet med motion 1982/83:384 yrkande 3, ges regeringen till känna.

Med vad utskottet tidigare i betänkandet anfört beträffande en rättvisare
familjebeskattning, en vårdnadsersättning, avdragsrätt för styrkta barntillsynskostnader
och en minimistandardgaranti samt med vad ovan anförts
angående statsbidragsgivningen uppnås ett rättvisare stöd till barnfamiljerna.
Syftet med motion 1074 av Gunnar Hökmark måste därmed anses väl
tillgodosett.

Eftersom ett prestationsrelaterat statsbidrag är att föredra framför ett rent
procentbidrag avstyrks motionerna 1982/83:518 yrkande 1 och 1982/
83:2143.

dels att utskottet under mom. 12 och 13 bort hemställa

12. beträffande återgång till tidigare beslutade statsbidragsregler
= utskottet,

13. beträffande riktlinjer för statsbidragsgivningen

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:384 yrkande 3 och
med anledning av motion 1982/83:1074 och med avslag på
motion 1982/83:686 yrkande 1 a), motion 1982/83:743 yrkandena
8 och 9, motion 1982/83:1312 yrkandena 2 och 3 samt
motion 1982/83:1650 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

11. av Ingemar Eliasson (fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 17 med ”När det
nuvarande” och slutar på s. 18 med ”1650 yrkande 1” bort ha följande
lydelse:

Utskottet finner det ytterligt angeläget att förslag till nya statsbidragsregler
för kommunernas barnomsorg snarast framläggs för riksdagen. Huvudinriktningen
skall därvid vara att utforma ett bidragssystem som är betydligt
enklare att tillämpa än det nuvarande.

I ett nytt statsbidragssystem bör flera tillsynsformer bli bidragsberättigade.
Statsbidragen bör inte endast omfatta heldagsomsorg utan även deltidsförskola
och öppen förskola. Daghem och familjedaghem bör i bidragshänseende
vara likvärdiga. Normerna för det statliga stödet till barnomsorgen
måste förenklas. En mindre statlig detaljstyrning är viktig för att underlätta
för kommunerna att anpassa barnomsorgen efter de lokala behoven.

Det nya statsbidragssystem som riksdagen beslutade om hösten 1981
tillgodosåg dessa krav.

Utskottet utgår från att ett nytt regeringsförslag tar sin utgångspunkt i
riksdagsbeslutet från hösten 1981.

Med vad utskottet ovan anfört har också intentionerna i motionerna 518
och 2143 (båda c) tillgodosetts.

Vad utskottet sålunda anfört om riktlinjer för ett förenklat statsbidragssystem
till barnomsorgen bör ges regeringen till känna.

SoU 1982/83:25

dels att utskottet under mom. 12 och 13 bort hemställa:

12. beträffande återgång till tidigare beslutade statsbidragsregler
= utskottet,

13. beträffande riktlinjer för statsbidragsgivningen

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:686 yrkande
1 a), motion 1982/83:1312 yrkandena 2 och 3 samt motion
1982/83:1650 yrkande 1 och med avslag på motion 1982/83:384
yrkande 3, motion 1982/83:743 yrkandena 8 och 9, samt motion
1982/83:1074 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

Mom. 13

12. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 17 med ”Ingen har
dock” och slutar på s. 18 med ”1650 yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Utgångspunkten för det nya statsbidragssystemet bör vara att staten tar det
ekonomiska ansvaret för barnomsorgens utbyggnad och drift. På sikt bör
staten ta hela det ekonomiska ansvaret för barnomsorgen. Kortsiktigt bör
staten svara för personalkostnaderna.

Statsbidragssystemet bör utformas så att det stimulerar kommunerna att
bygga ut barnomsorgen med målsättningen att alla barn skall få plats. Till
statsbidragen bör miniminormer knytas så att en jämn och god standard
kommer till stånd över hela landet.

Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 13 bort hemställa:

13. beträffande riktlinjer för statsbidragsgivningen

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:743 yrkandena
8 och 9 och med avslag på motion 1982/83:384 yrkande 3,
motion 1982/83:686yrkande 1 a), motion 1982/83:1074. motion
1982/83:1312 yrkandena 2 och 3 samt motion 1982/83:1650
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

Föräldraavgifter till barnomsorgen (mom. 14 i hemställan)

13. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 18 som börjar med
”Beträffande yrkande 10” och slutar med ”och avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att alla barn bör tillförsäkras rätt till en bra kommunal
barnomsorgsplats. På sikt bör därför barnomsorgen helt skattefinansieras

SoU 1982/83:25

och föräldraavgifterna slopas. Avgifterna bör successivt avvecklas genom en
nedtrappning av dessa.

Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 14 bort hemställa:

14. beträffande föräldraavgifter till barnomsorgen

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:743 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

Medelsanvisning till hemspråksträning i förskolan (mom. 16 i hemställan)

14. av Göte Jonsson, Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Ingvar
Eriksson (alla m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ”Ett
liknande” och på s. 20 slutar med ”statsbidragsgivningen” bort ha följande
lydelse:

Eftersom den statsfinansiella situationen är påfallande bekymmersam
krävs allmänt sett stor återhållsamhet. Utskottet delar därför motionärernas
uppfattning att ökningen av anslaget till hemspråksträning i förskolan bör
begränsas. Det är vidare angeläget att föräldrarna uppmuntras att själva
träna sina barn i modersmålet, framför allt nu när samma statsbidragsökning
som tidigare inte kan påräknas.

Utskottet tillstyrker därmed motionen.

dels att utskottet under mom. 16 bort hemställa:

16. beträffande medelsanvisning till hemspråksträning i förskolan
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motion 1982/83:1823 yrkande 3 till Bidrag till
hemspråksträning i förskolan för budgetåret 1983/84 anvisar ett
förslagsanslag av 32 200 000 kr..

Medelsanvisning till barnmiljörådet (mom. 17 i hemställan)

15. av Göte Jonsson, Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Ingvar
Eriksson (alla m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Utskottet
har sedan” och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:
Det råder inga delade meningar om att byråkratin bör begränsas. Strävan
mot en sådan begränsning har ett betydande egenvärde. Nu förstärks
motiven påtagligt av det överhängande behovet av statsfinansiell återhållsamhet.
Utskottet delar således den av motionärerna anförda uppfattningen
och tillstyrker motionen.

SoU 1982/83:25

dels att utskottet under mom. 17 bort hemställa:

17. beträffande medelsanvisning till barnmiljörådet

att riksdagen med avslag på regeringens förslag och med bifall
till motion 1982/83:1823 yrkande 4 beslutar att inte anvisa några
medel till Barnmiljörådet fr. o. m. budgetåret 1983/84.

Visst uppdrag till barnmiljörådet (mom. 18 i hemställan)

16. av Rune Gustavsson (c) och Rosa Östh (c) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”De frågor
som” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1982/83:518 finns det anledning att noga analysera de
fakta som kommit fram bl. a. genom SCB:s undersökningar om orsakerna till
de sjunkande födelsetalen. Kunskaperna bör läggas till grund för åtgärdsförslag
som visar vägen till ett barnvänligare samhälle.

Barnmiljörådet har till uppgift att handlägga frågor rörande barns miljö
och barns säkerhet. Rådet besitter stor kunskap och erfarenhet i dessa frågor
och är enligt utskottets mening väl lämpat att ges ansvaret för utformningen
av ett sådant åtgärdsförslag. Barnmiljörådet bör därför i enlighet med
motionsyrkandet ges ett särskilt uppdrag i detta avseende. Detta bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 18 bort hemställa:

18. beträffande visst uppdrag till barnmiljörådet

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:518 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Medelsanvisning till NIA (mom. 20 i hemställan)

17. av Ingemar Eliasson (fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Även
utskottet” och slutar med ”avstyrker motionsyrkandet” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening är det önskvärt att kostnaderna för att genomföra
en internationell adoption hålls nere så att detta inte blir en möjlighet endast
för ett fåtal. Statsbidraget till de auktoriserade adoptionsorganisationerna
måste därför åtminstone behålla sitt realvärde. Med tillstyrkande av
motionen föreslår därför utskottet att riksdagen under anslaget Statens
nämnd för internationella adoptionsfrågor för bidrag till auktoriserade
organisationer anslår av NIA begärda 1 167 000 kr.

SoU 1982/83:25

dels att utskottet under mom. 20 bort hemställa:

20. beträffande medelsanvisning till NIA

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motion 1982/83:1286 till Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag
av 3 274 000 kr.

SoU 1982/83:25

Bilaga 1

I proposition 1982/83:88 framlagt lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag dels

att 4 a § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 2 b §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 b §

Med de barn som berättigar till
flerbarnstillägg enligt 2 a § skall jämställas
barn som fyllt 16 år, men i
övrigt uppfyller kraven för barnbidrag
enligt denna lag, och som bedriver
studier som ger rätt till förlängt
barnbidrag enligt 2 kap. studiestödslagen
(1973:349) eller studiehjälp
enligt 3 kap. samma lag.

Som barn enligt första stycket
räknas studerande från och med
kvartalet varunder barnet börjar studera
och längst till och med det
andra kvartelet det år under vilket
den studerande fyller 20 år. Den
studerande skall stadigvarande sammanbo
med den bidragssökande för
att berättiga till flerbarnstillägg.

Studerande som deltar i undervisning
som omfattar kortare tid än åtta
veckor eller deltidsundervisning inräknas
ej i barnantalet. Detsamma
gäller studerande som uppbär äterbetalningspliktiga
studiemedel oberoende
av föräldrarnas ekonomi enligt
3 kap. 12 § andra stycket 3 studiestödslagen
(1973:349) eller som är
gifta.

Den som önskar uppbära flerbarnstillägg
med stöd av bestämmelserna
i denna paragraf skall anmäla
detta till den allmänna försäkringskassan.

SoU 1982/83:25

Nuvarande lydelse

Rätten att uppbära flerbarnstillägget
tillkommer den som uppbär allmänt
barnbidrag för de barn som
flerbarnstillägget avser. Har barnbidragen
olika bidragsmottagare betalas
flerbarnstillägget till kvinnan
eller, om bidragsmottagarna gör
anmälan härom, till mannen.

Föreslagen lydelse

§-

Rättén att uppbära flerbarnstillägg
tillkommer den som uppbär
allmänt barnbidrag för de barn som
flerbarnstillägget avser. Om barnbidrag
har slutat utgå för alla de barn
som flerbarnstillägget avser, tillkommer
rätten att uppbära flerbarnstilllägget
barnens vårdnadshavare. Om
alla barn som berättigar till flerbarnstillägget
är myndiga, eller om barnen
saknar vårdnadshavare, tillkommer
rätten den eller de föräldrar som
barnen stadigvarande sammanbor
med.

Skulle enligt första stycket två personer
kunna uppbära flerbarnstillägget,
betalas detta till kvinnan eller,
om de gör anmälan härom, till mannen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

SoU 1982/83:25

Bilaga 2

I reservation nr 1 framlagt lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

För barn, som är svensk medborgare
och bosatt i riket, skall av
allmänna medel såsom bidrag till
barnets uppehälle och uppfostran
utgå allmänt barnbidrag med 3 300
kronor om året i enlighet med vad
nedan närmare stadgas.

För barn, som är svensk medborgare
och bosatt i riket, skall av
allmänna medel såsom bidrag till
barnets uppehälle och uppfostran
utgå allmänt barnbidrag med 3 600
kronor om året i enlighet med vad
nedan närmare stadgas.

Allmänt barnbidrag skall utgå jämväl för här i riket bosatt barn, som icke
är svensk medborgare, såframt barnet fostras av någon som är bosatt och
mantalsskriven i riket eller ock barnet eller endera av dess föräldrar sedan
minst sex månader vistas i riket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

SoU 1982/83:25 43

Innehållsförteckning

Propositioner 1

Proposition 1982/83:100 bil. 7 1

Proposition 1982/83:88 2

Motioner 2

Utskottet 5

Inledning 5

Barnbidrag och flerbarnstillägg 5

Det fortsatta familjepolitiska reformarbetet 6

Bidragsförskott 10

Återinförande av bosättningslån 11

Statsbidrag till barnomsorgen 12

Hemspråksträning i förskolan 19

Barnmiljörådet 20

Internationella adoptioner 23

Utskottets hemställan 23

Reservationer 26

1. Höjning av det allmänna barnbidraget (mom. 2 i hemställan) av

fp och vpk 26

2. Fortsatt familjepolitiskt reformarbete (mom. 4 i hemställan) av

m 26

3. Fortsatt familjepolitiskt reformarbete (mom. 4 i hemställan) av c 29

4. Fortsatt familjepolitiskt reformarbete (mom. 4 i hemställan)

av fp 30

5. Medelsanvisning till bidragsförskott (mom. 7 i hemställan) av

m 31

6. Återinförande av statlig bosättningslånegivning (mom. 8 i
hemställan) av fp, m, c 32

7. Villkor för bosättningslån (mom. 9 i hemställan) av vpk 32

8. Medelsanvisning till driften av förskolor och fritidshem (mom. 10

i hemställan) av m 33

9. Riktlinjer för statsbidragsgivningen m. m. (mom. 12 och 13 i
hemställan) av c 33

10. Riktlinjer för statsbidragsgivningen m. m. (mom. 12 och 13 i
hemställan) av m 34

11. Riktlinjer för statsbidragsgivningen m. m. (mom. 12 och 13 i
hemställan) av fp 35

12. Riktlinjer för statsbidragsgivningen m. m. (mom. 12 och 13 i
hemställan) av vpk 36

13. Föräldraavgifter till barnomsorgen (mom. 14 i hemställan) av

vpk 36

14. Medelsanvisning till hemspråksträning i förskolan (mom. 16 i
hemställan) av m 37

SoU 1982/83:25 44

15. Medelsanvisning till barnmiljörådet (mom. 17 i hemställan) av

m 37

16. Visst uppdrag till barnmiljörådet (mom. 18 i hemställan) av c 38

17. Medelsanvisning till NIA (mom. 20 i hemställan) av fp 38

Bilaga 1 (i proposition 1982/83:88 framlagt lagförslag) 40

Bilaga 2 (i reservation nr 1 framlagt lagförslag) 42

minab/gotab Stockholm 1983 75156