SoU 1982/83:22

Socialutskottets betänkande
1982/83:22

om anslag inom socialdepartementets verksamhetsområde, såvitt
avser allmän hälso- och sjukvård (prop. 1982/83:100, bil. 7 delvis)

I betänkandet behandlas regeringens i proposition 1982/83:100 bil. 7
(socialdepartementet) framlagda förslag om anslag för budgetåret 1983/84
under avsnittet H. Allmän hälso- och sjukvård.

I anslutning till här aktuell del av propositionen behandlas motioner som
anges vid vissa anslag.

FEMTE HUVUDTITELN
Allmän hälso- och sjukvård

1. Hl. Statens miljömedicinska laboratorium. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt H 1 (s. 117 och 118) och hemställer

att riksdagen till Statens miljömedicinska laboratorium för budgetåret
1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 16 790 000 kr.

2. H 2. Statens institut för psykosocial miljömedicin. Regeringen har under
punkt H 2 (s. 118 och 119) föreslagit riksdagen att till Statens institut för
psykosocial miljömedicin för budgetåret 1983/84 anvisa ett förslagsanslag av
2 178 000 kr.

Motion

I motion 1982/83:1823 avNilsCarlshamrem. fl. (m) hemställs, såvitt här är
i fråga (yrkande 5), att riksdagen beslutar att de medel som anvisats under
anslaget H 2. Statens institut för psykosocial miljömedicin tillsammans med,
tjänsterna överförs till annan socialpsykologisk och medicinsk forskning,
varigenom institutet fr. o. m. budgetåret 1983/84 skall vara avvecklat.

Utskottet

Statens institut för psykosocial miljömedicin (IPM) inrättades den 1 juli
1980. IPM leder sitt ursprung från laboratoriet för klinisk stressforskning vid
Karolinska institutet, som numera professorn Lennart Levi startade år 1959,
och som från hösten 1978 utgör Karolinska institutets institution för
psykosocial miljömedicin. IPM har till uppgift att bedriva och främja
forskning i psykosocial miljömedicin. Det åligger IPM särskilt att (1) bedriva
forskning som är inriktad på praktisk tillämpning inom social-, hälsovårds 1

Riksdagen 1982183. 12 sami. Nr 22

SoU 1982/83:22

och arbetsmarknadsområdena samt på problem med anknytning till dessa
områden, (2) ägna uppmärksamhet åt teori- och metodutveckling för
vetenskaplig forskning inom institutets verksamhetsområde, (3) fullgöra
forskningsuppdrag för i första hand statliga och kommunala myndigheter och
organ samt arbetsmarknadens parter, (4) samverka med myndigheter,
institutioner och organisationer inom området för institutets verksamhet i
syfte att åstadkomma ett effektivt utnyttjande av de samlade resurserna för
psykosocial miljömedicinsk forskning, (5) biträda socialstyrelsen i dess
utvecklingsarbete inom den psykosociala miljömedicinen samt (6) verka för
att erfarenheter och rön från den psykosociala miljömedicinska forskningen
blir kända och nyttiggjorda.

IPM leds av en styrelse samt under denna av en föreståndare. Ledamöter
av styrelsen är IPM:s föreståndare samt högst tio andra ledamöter, vilka
utses av regeringen. IPM förutsattes vid inrättandet ha åtta tjänster.
Verksamheten är organiserad på tre enheter, nämligen en för allmän social
miljö, en för arbetsmiljö och hälsa samt en för vårdmiljö och hälsa.

I samband med behandlingen av regeringens framställning om anslag till
IPM för nästa budgetår behandlar utskottet motion 1982/83:1823 av Nils
Carlshamre m. fl. (m), såvitt avser yrkande 5.

I motionen anförs bl. a. att psykosociala aspekter på människans situation
finns invävda i många olika forskningsområden och att det därför är tveksamt
om det var rationellt att från annan socialpsykologisk och medicinsk
forskning avsöndra en särskild institution för forskning och bevakning av
psykosociala risksituationer och riskgrupper. Ett bättre alternativ till en
väldig expansion av IPM är enligt motionärerna att i andra befintliga
forskningsinstitutioner tillvarata den forskningskompetens som i dag finns
inom IPM. Dessa har redan en uppbyggd basorganisation och tillgängliga,
breda resurser. Styrelsen för IPM bör därför, anför motionärerna vidare, få i
uppdrag att skyndsamt utreda hur de åtta tjänster som finns vid IPM bör
fördelas på andra institutioner, bl. a. med hänsyn till tjänsteinnehavarnas
speciella kompetens. En sådan omfördelning bör, framhålls det, kunna ske
under budgetåret. Vissa mindre besparingar, bl. a. för lokalkostnader, bör
därmed kunna göras. I den mån de anställda forskarna kan beredas annan
tjänst inom angränsande forskningsområden bör enligt motionärerna
övervägas motsvarande indragning av de ursprungliga till institutet anvisade
tjänsterna. Motionärerna begär i här aktuell del av motionen (yrkande 5) att
riksdagen beslutar att medel som anvisats under anslaget till IPM tillsammans
med tjänsterna skall överföras till annan socialpsykologisk och
medicinsk forskning, varigenom IPM avvecklas fr. o. m. budgetåret 1983/
84.

Med anledning av beslut av 1968 och 1969 års riksdagar över motioner om
den psykiska hälso- och sjukvården (ABU 1968:21, rskr 1968:174 samt SU
1969:133, rskr 1969:333) uppdrog Kungl. Maj:t år 1970 åt socialstyrelsen att

SoU 1982/83:22

utreda den psykiska hälsovården. Utredningsarbetet redovisades dels år
1972 i skriften Psykisk hälsa och mänsklig miljö (Socialstyrelsen redovisar
1972:30) med en sammanfattning av den debatt som förts på området, dels år
1979 i rapporten Psykisk hälsovård 1 med förslag om forskning, social
rapportering, dokumentation och information. I rapporten, som utarbetats
av en särskild arbetsgrupp, föreslogs bl. a. att forskning om barns, äldres och
handikappades livsmiljö, hälsa och välbefinnande samt forskning om
arbetsmiljö och psykisk hälsa skulle ges hög prioritet. Vidare föreslogs en
skyndsam resursförstärkning vid några befintliga forskningsenheter. Bl. a.
påpekades det att laboratoriet för klinisk stressforskning vid Karolinska
institutet saknade de fasta tjänster och övriga basresurser som tillkommer en
institution vid Karolinska institutet. Arbetsgruppen föreslog att laboratoriet
skulle omvandlas till en institution för psykosocial miljömedicin, särskilt
arbetsmedicin, vid Karolinska institutet. Verksamheten föreslogs få någon
form av verksanknytning för att behovet av även tillämpad forskning,
utredning, utbildning på även icke-akademisk nivå, dokumentation och
information skulle tillgodoses.

Sedan fråga aktualiserats om att anknyta stressforskningslaboratoriet till
socialstyrelsen, kom frågor om laboratoriet att behandlas av en särskild
beredningsgrupp med uppdrag att utarbeta beslutsunderlag för regeringens
ställningstagande till socialstyrelsens framtida uppgifter och organisation.
Beredningsgruppen avgav i april 1979 rapporten Socialstyrelsen - roll,
uppgifter, organisation, vari bl. a. föreslogs att ett institut för psykosocial
miljömedicin skulle inrättas.

Beredningsgruppens förslag lades till grund för ett förslag i proposition
1979180:6 (om socialstyrelsens uppgifter och organisation, m. m.) om
inrättande av ett institut för psykosocial miljömedicin. Föredragande
departementschefen - som bl. a. hänvisade till uttalanden i rapporten
Psykisk hälsovård 1 - ansåg det angeläget att få till stånd såväl kunskapsuppbyggande
som tillämpad forskning rörande de psykosociala miljöfaktorernas
samband med hälsa och välbefinnande. I propositionen föreslogs att
stressforskningslaboratoriet skulle ges vissa fasta basresurser och att dessa
resurser skulle bilda ett institut för psykosocial miljömedicin. Bakom
förslaget att organisera verksamheten i form av ett institut låg enligt
departementschefen tanken att denna organisationsform skulle ge verksamhetens
huvudintressenter möjlighet att utöva ett inflytande på arbetets
inriktning och allmänna uppläggning. Till institutets huvudintressenter/
huvudavnämare borde enligt propositionen räknas socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen,
universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), kommuner,
landstingskommuner samt arbetsmarknadens parter. Departementschefen
framhöll vidare bl. a. att institutet för att fullgöra sina uppgifter måste ha
nära kontakter och samarbete med sina huvudavnämare. Det ansågs att såväl
allmänna som konkreta samarbetsbehov bäst skulle tillgodoses om institutet
leddes av en styrelse i vilken ingick representanter för institutets huvudav -

SoU 1982/83:22

nämare vid sidan av en föreståndare för institutet. Ett nära samarbete mellan
institutet och socialstyrelsen förutsattes. Sålunda skulle en företrädare för
socialstyrelsen inneha posten som ordförande i styrelsen.

Nu nämnda förslag föranledde inte någon erinran från riksdagens sida
(SoU 1979/80:23, rskr 1979/80:160). Riksdagen beslutade emellertid att IPM
skulle inrättas redan den 1 juli 1980. I överensstämmelse med propositionen
ingår i IPM:s styrelse - förutom föreståndaren för IPM - en företrädare för
socialstyrelsen, vilken är ordförande i styrelsen, samt en företrädare för
envar av arbetarskyddsstyrelsen, UHÄ, Svenska kommunförbundet, Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR,
Landsorganisationen i Sverige (LO) och Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF). Härjämte ingår en företrädare för Karolinska institutet.

Den psykosociala miljöns påverkan på människornas hälsa och välbefinnande
har uppmärksammats först under de senaste årtiondena och är inte
lika väl dokumenterad som effekterna av fysiska, kemiska och biologiska
inslag i miljön. Enligt utskottets mening måste det därför anses vara av stort
värde att man nu lyckats bygga upp en verksamhet som tillgodoser behovet
av forskning och kunskapsuppbyggnad m. m. på detta område. Att nu
splittra upp IPM:s verksamhet skulle innebära ett dåligt utnyttjande av för
ändamålet tillgängliga forskningsresurser.

Utskottet anser sålunda att institutet har en angelägen uppgift och bör få
tillfälle att vidareutveckla sin verksamhet i enlighet med riksdagens tidigare
beslut. Utskottet vill vidare erinra om att myndigheter och organisationer
som har behov av forskningsresultat och kunskapsförmedling på området är
representerade i IPM:s styrelse och har möjlighet att påverka dess
verksamhet. Någon omständighet som bör föranleda att IPM avvecklas
föreligger enligt utskottets mening inte. Motion 1982/83:1823 (m) avstyrks
därför i här aktuell del (yrkande 5).

Medelsberäkningen under anslaget föranleder inte någon erinran från
utskottets sida.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1982/83:1823 yrkande 5 till Statens institut för psykosocial
miljömedicin för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag
av 2 178 000 kr.

3. H 3-H 8. Statens giftinformationscentral m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkterna H 3-H 8 (s. 119-129) och hemställer att

riksdagen för budgetåret 1983/84 anvisar

1. till Statens giftinformationscentral ett förslagsanslag av
4 473 000 kr.,

SoU 1982/83:22

2. till Statens bakteriologiska laboratorium: Uppdragsverksamhet
ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

3. till Statens bakteriologiska laboratorium: Driftbidrag ett reservationsanslag
av 1 000 kr.,

4. till Statens bakteriologiska laboratorium: Centrallaboratorieuppgifter
ett förslagsanslag av 18 417 000 kr.,

5. till Statens bakteriologiska laboratorium: Försvarsmedicinsk
verksamhet ett förslagsanslag av 3 551 000 kr.,

6. till Statens bakteriologiska laboratorium: Utrustning ett reservationsanslag
av 2 100 000 kr.

4. H 9. Allmän hälsokontroll. Regeringen har under punkt H 9 (s. 129 och
130) föreslagit riksdagen att till Allmän hälsokontroll för budgetåret 1983/84
anvisa ett förslagsanslag av 3 517 000 kr.

Motioner

I motion 1982/83:922 av Karin Israelsson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
utvärderingen av mammografiundersökningen i Kopparbergs och Östergötlands
läns landsting så att den fullföljs och tillförsäkras resurser för år
1985.

I motion 1982/83:924 av Inga Lantz m. fl. (vpk) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkande 5), att riksdagen uttalar sig för att den gynekologiska
hälsokontrollen bör byggas ut enligt socialstyrelsens förslag.

Utskottet

I samband med behandlingen av regeringens framställning om anslag till
allmän hälsokontroll för nästa budgetår behandlar utskottet motionsförslag
om medel till utvärdering av det s. k. W-E-projektet samt om utbyggnad av
den gynekologiska hälsokontrollen.

Utvärdering av det s. k. W-E-projektet. Bröstcancer är den enskilda
cancerform som är vanligast i vårt land. Genom röntgenundersökning av
brösten (mammografi) kan även mycket små tumörer i bröstkörtlar
upptäckas. Det har visats att enbildsmammografi av varje bröst med sned
projektion innehåller tillräcklig information för att motsvara behovet vid
hälsoundersökningar. Vid undersökning av misstänkta fall används mera
omfattande mammografimetoder.

Sedan år 1976 i Kopparbergs län (W-län) och sedan år 1977 i Östergötlands
län (E-län) bedrivs av sjukvårdshuvudmännen en försöksverksamhet med
hälsoundersökning (screening) med mammografi för att spåra bröstcancer

SoU 1982/83:22

(W-E-projektet), i vilken socialstyrelsen engagerat sig. Kvinnor som är 40 år
och äldre skall erbjudas mammografiundersökningar i två etapper. Genom
en epidemiologisk studie inom ramen för projektet skall man söka få
kunskap om mammografiscreeningens betydelse för överlevnad och dödlighet
m. m.

Med anledning av motioner om tidigdiagnostik av bröstcancer förordade
utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1980/81:36 att
kvinnor - som vänder sig till sjukvården med anledning av misstanke om
bröstcancer eller som av viss anledning anser sig löpa särskild risk för eller
känner oro för bröstcancer - inom ramen för den kliniska undersökningen
skall kunna erhålla mammografiundersökning, om de så önskar. Möjligheter
att tillgodose sådana önskemål torde, framhöll utskottet, också föreligga i
stort sett över hela landet. Däremot fanns det enligt utskottets mening
anledning att avvakta utvärdering av W-E-projektet innan man tar ställning
till frågan om att införa regelbundet återkommande massundersökningar
med mammografi. En utvärdering beräknades föreligga år 1983. Utskottet
underströk att det var angeläget att utvärderingen inte dröjde längre än vad
som var nödvändigt med hänsyn till projektets uppläggning. Utskottet
framhöll att av betydelse för ställningstagande till frågan om införande av
regelbundet återkommande massundersökningar med mammografi var även
överväganden som den år 1979 tillkallade cancerkommittén (S 1979:04) skall
göra.

För det praktiska undersökningsarbetet m. m. inom W-E-projektet och
kostnaderna härför svarar sjukvårdshuvudmännen medan socialstyrelsen
svarar för databehandling och statistisk bearbetning av resultaten från
mammografiundersökningarna m. m. Medel för detta har för varje budgetår
sedan mitten av 1970-talet beräknats under anslaget till allmän hälsokontroll.

I sin anslagsframställning för nästa budgetår beräknade socialstyrelsen
kostnaderna för databehandling och statistisk bearbetning till 126 000 kr.
under budgetåret. Socialstyrelsen anförde bl. a. att försöksverksamheten
beräknades kunna avslutas under budgetåret 1984/85 och att för detta
budgetår - utöver kostnader för databehandling m. m. - en kostnad för
tryckning måste tillkomma. Socialstyrelsen påpekade att själva genomförandet
av försöksverksamheten gått programenligt, dvs. undersökningarna har
utförts i planerad takt och på avsett sätt. Det är enligt socialstyrelsen
opåverkbara faktorer, såsom cancertumörens biologi, som är avgörande för
hur lång tid det tar att få svar på frågan om mammografiscreeningens
betydelse för överlevnad och dödlighet.

Föredragande statsrådet har i här aktuell del av budgetpropositionen
beräknat 119 000 kr. för nästa budgetår för databehandling och statistisk
bearbetning. Hon räknar med att statens bidrag till försöksverksamheten
skall upphöra i och med utgången av nästa budgetår.

I motion 1982/83:922 av Karin Israelsson m. fl. (c) anförs bl. a. att det är

SoU 1982/83:22

oroande att föredragande statsrådet räknar med att bidragen till försöksverksamheten
skall upphöra i och med utgången av nästa budgetår.
Motionärerna framhåller att det på grund av utredningens innehåll inte finns
någon möjlighet att forcera utvärderingen, som nu beräknas vara färdig år
1985. Projektet är unikt i världen och föredragande statsrådets inställning får
enligt motionärerna inte äventyra möjligheterna att slutföra det. Motionärerna
begär att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad
som anförts i motionen om utvärderingen av W-E-projektet, så att det
fullföljs och tillförsäkras resurser för år 1985.

I överensstämmelse med vad utskottet anförde i 1980/81 års betänkande
vill utskottet framhålla nödvändigheten av att W-E-projektet utvärderas.
Detta underlag behövs för ställningstagande till frågor om regelbundet
återkommande massundersökningar med mammografi. Utskottet förväntar
sig därför att en utvärdering genomförs som planerat, även om detta medför
vissa ytterligare kostnader. Frågan om anvisande av medel för WE-projektet
för budgetåret 1984/85 måste dock behandlas i vanlig ordning
under nästa riksmöte.

Motion 1982/83:922 (c) får anses tillgodosedd genom vad utskottet nu
anfört. Motionen avstyrks således.

Utbyggnad av den gynekologiska hälsokontrollen. Gynekologisk hälsokontroll
(screening) med cytologisk metod (dvs. cellundersökning) för upptäckt
av livmoderhalscancer och förstadier till denna sjukdom inleddes på vissa
håll i Sverige redan under senare delen av 1960-talet. År 1967 rekommenderade
dåvarande medicinalstyrelsen allmän gynekologisk hälsokontroll för i
första hand kvinnor i åldrarna 30-49 år en gång vart fjärde år och samma år
startades screeningverksamhet i ett tiotal län. Andra län följde sedan efter
och år 1973 fanns allmän gynekologisk hälsokontroll i samtliga sjukvårdsområden
utom i Göteborgs kommun, som införde gynekologisk hälsokontroll
år 1977. Efter år 1973 började verksamheten trappas av.

Cytologiska undersökningar har också utförts och utförs i samband med
rutinmässig provtagning vid mödravårdscentraler, vid kvinnokliniker samt
hos privatpraktiserande gynekologer. Provtagning har även förekommit i
samband med abortrådgivning.

År 1978 tillsatte socialstyrelsen en expertgrupp för att göra en översyn av
principer och rutiner för gynekologisk hälsokontroll. År 1982 avgav
expertgruppen rapporten Principer och rutiner för gynekologisk hälsokontroll
(socialstyrelsens PM 1/82) med förslag om hur den gynekologiska
hälsokontrollen skall bedrivas i fortsättningen. Rapporten är avsedd som ett
underlag för planering av gynekologisk hälsoundersökning med cytologisk
provtagning. Det är huvudsakligen frågor om den praktiska verksamheten
som behandlas i rapporten. I fråga om övergripande ställningstaganden till
gynekologisk hälsokontroll hänvisas till den ovannämnda cancerkommittén.
Expertgruppen föreslår bl. a. att den gynekologiska hälsokontrollen skall

SoU 1982/83:22

omfatta alla kvinnor i åldrarna 20-59 år och att undersökningsintervallen
skall minskas till en gång vart tredje år.

I motion 1982/83:924 av Inga Lantz m. fl. (vpk) begärs, såvitt här är i fråga
(yrkande 5), att riksdagen skall uttala sig för att den gynekologiska
hälsokontrollen bör byggas ut enligt expertgruppens förslag. Motionärerna
framhåller emellertid att kontrollerna bör ske oftare än vad expertgruppen
föreslagit och anser att målsättningen måste bli att erbjuda kvinnor i aktuell
ålder kontroll vartannat år.

Expertgruppens rapport har remissbehandlats. Någon invändning mot
expertgruppens förslag beträffande omfattningen av den gynekologiska
hälsokontrollen har, enligt vad utskottet inhämtat, inte framförts. F. n.
förbereds inom socialstyrelsen allmänna råd om den gynekologiska hälsokontrollen
på grundval av expertgruppens rapport jämte remissyttranden.
De allmänna råden beräknas komma ut under innevarande år.

Med hänsyn till det anförda bör motion 1982/83:924 (vpk) i här aktuell del
(yrkande 5) inte föranleda någon åtgärd av riksdagen. Motionen avstyrks i
denna del.

Medelsberäkningen under anslaget föranleder inte någon erinran från
utskottets sida.

Utskottet hemställer

1. beträffande utvärdering av W-E-projektet
att riksdagen avslår motion 1982/83:922,

2. beträffande den gynekologiska hälsokontrollen

att riksdagen avslår motion 1982/83:924 yrkande 5,

3. att riksdagen till Allmän hälsokontroll för budgetåret 1983/84
anvisar ett förslagsanslag av 3 517 000 kr.

5. H 10. Hälsoupplysning. Regeringen har under punkt H 10 (s. 130-132)
föreslagit riksdagen att till Hälsoupplysning för budgetåret 1983/84 anvisa ett
reservationsanslag av 4 419 000 kr.

Motioner

I motion 1982/83:572 av Inga Lantz m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att preventivmedelsrådgivningen
bör byggas ut både kvantitativt och kvalitativt och att
dimensioneringen vad gäller preventivmedelsrådgivningen bör vara sådan
att hälften av alla kvinnor i fruktsam ålder årligen skall kunna nås av sådan
rådgivning,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för att utöka den
uppsökande verksamheten inom preventivmedelsrådgivningen och att
denna inriktas också på män,

SoU 1982/83:22

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder så att den
abortförebyggande informationen inom socialstyrelsen byggs ut.

I motion 1982/83:925 av Martin Olsson (c) och Kersti Johansson (c)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om vikten av erforderliga insatser för upplysning om
tobakens skadeverkningar.

Utskottet

Genom den nya hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), som trätt i kraft den
1 januari i år, har sjukvårdshuvudmännen fått ett lagstadgat ansvar för
förebyggande vård. Ansvaret gäller insatser rörande såväl människorna som
miljön. Hälsoupplysning och annan individinriktad förebyggande vård avses
i första hand vara en uppgift för primärvården. Socialstyrelsens uppgift
beträffande hälsoupplysning är att på grundval av myndighetens verksamhet
samt nationella och internationella rön om hälsorisker och hälsofrämjande
åtgärder prioritera viktiga områden för hälsoupplysningsarbetet och förse
sjukvårdshuvudmännen med visst underlag för deras hälsoupplysning (SoU
1979/80:45). Socialstyrelsen skall vidare stimulera sjukvårdshuvudmännens
hälsoupplysningsverksamhet och verka för att innehållet uppfyller sakliga
krav.

Under anslaget till hälsoupplysning beräknas medel för socialstyrelsens
fortsatta verksamhet med hälsoupplysning.

I anslutning till behandlingen av regeringens framställning om medelsanvisning
under anslaget behandlar utskottet motioner om utbyggnad av
preventivmedelsrådgivningen m. m. samt om upplysning om tobaksbrukets
skadeverkningar.

Utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen m. m. I motion 1982/83:572 av
Inga Lantz m. fl. (vpk) anförs bl. a. att socialstyrelsen beräknat behovet av
kapacitet för preventivmedelsrådgivning till 500 besök årligen per 1 000
kvinnor i fruktsam ålder. År 1981 var dock det verkliga antalet rådgivningsbesök
bara ca 350. Motionärerna anför vidare bl. a. att en år 1982 utförd
inventering av preventivmedelsrådgivningen i landet visar att kapaciteten för
preventivmedelsrådgivning är mycket ojämnt fördelad över landet. Motionärerna
begär att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att
preventivmedelsrådgivningen bör byggas ut både kvantitativt och kvalitativt
och att dimensioneringen av preventivmedelsrådgivningen bör vara sådan att
hälften av alla kvinnor i fruktsam ålder skall kunna nås av rådgivningen
(yrkande 1). Motionärerna begär vidare åtgärder för att utöka den uppsökande
verksamheten inom preventivmedelsrådgivningen och att denna
också inriktas på män (yrkande 2).

Motionärerna anför slutligen bl. a. att det är angeläget att socialstyrelsen
får de resurser som behövs för att kunna följa, bevaka och samordna det

SoU 1982/83:22

abortförebyggande arbetet och att socialstyrelsen också bör ha ansvaret att
stimulera och initiera projekt på kommunal och landstingskommunal nivå
som berör sexual- och samlevnadsfrågor. Motionärerna begär mot denna
bakgrund åtgärder så att den abortförebyggande informationen inom
socialstyrelsen byggs ut (yrkande 3).

Socialstyrelsen presenterade i början av innevarande månad preliminära
uppgifter om antalet aborter under år 1982 m. m. Enligt socialstyrelsen
nådde antalet utförda aborter sin kulmen under åren 1979 och 1980 med
närmare 35 000 ingrepp per år. År 1981 sjönk antalet ingrepp till ca 33 300
och år 1982 till ca 32 500. Antalet aborter per 1 000 kvinnor i fruktsam ålder
uppgick åren 1979 och 1980 till 20,6, år 1981 till 19,3 och år 1982 till 18,9. En
jämförelse mellan uppgifter för år 1981 och 1982 visar bl. a. att för kvinnor i
åldrarna 20-24 år samt 40 år och högre ålder abortfrekvensen i stort sett var
oförändrad medan en minskning med närmare en abort per 1 000 kvinnor
förelåg för kvinnor i åldersgruppen 30-39 år.

Utskottet vill i likhet med tidigare (se SoU 1980/81:19 p. 8 och SoU
1981/82:34 p. 10) erinra om att utskottet under 1979/80 års riksmöte begärde
att en utvärdering av abortlagstiftningen skulle komma till stånd och att
regeringen med anledning härav tillkallat 1980 års abortkommitté
(S 1980:02) med uppdrag att göra en utvärdering av abortlagstiftningen samt
föreslå åtgärder som syftar till att minska abortfrekvensen i landet.

1980 års abortkommitté, som fått parlamentarisk förankring, skall enligt
direktiven för sitt arbete även behandla frågor om preventivmedelsrådgivningen.
Kommittén skall sålunda belysa bl. a. hur preventivmedelsrådgivningen
fungerar, barnmorskans roll i rådgivningen samt särskilt uppmärksamma
de problem som finns då det gäller att nå ut med information och
rådgivning till olika grupper. Kommittén skall lägga fram konkreta förslag
om abortrådgivningens utformning och innehåll samt om abortförebyggande
åtgärder i syfte att minska abortfrekvensen i landet. Om möjligt skall
kommittén föreslå särskilda åtgärdsprogram för en förbättrad information
om samlevnadsfrågor och om abortförebyggande åtgärder. Kommittén
beräknas avsluta sitt arbete senare i år.

Det utredningsarbete om bl. a. preventivmedelsrådgivningen som ankommer
på 1980 års abortkommitté tillgodoser enligt utskottets mening syftet
med yrkande 1 i motion 1982/83:572 (vpk). Motionen avstyrks därför i denna
del.

Vad nu sagts gäller också beträffande yrkande 2 i motion 1982/83:572
(vpk). Även denna del av motionen avstyrks.

När det gäller frågan om utbyggnad av den abortförebyggande informationen
inom socialstyrelsen vill utskottet erinra om att den nya hälso- och
sjukvårdslagen förutsätter att sjukvårdshuvudmännen i fortsättningen engagerar
sig i hälsoupplysning. Socialstyrelsen skall som ovan nämnts ha en
kompletterande och samordnande roll i fråga om hälsoupplysningen.
Sjukvårdshuvudmännen har enligt utskottets mening i denna del en viktig

SoU 1982/83:22

uppgift beträffande information om preventivmedel och andra abortförebyggande
åtgärder. I betänkande SoU 1979/80:45 med anledning av proposition
1979/80:6 om socialstyrelsens uppgifter och organisation, m. m. (s. 29)
framhöll utskottet bl. a. att när det gäller upplysningsverksamhet i sexualoch
samlevnadsfrågor det numera finns ett omfattande material till ledning
för sjukvårdshuvudmännens verksamhet på området. Utskottet utgick från
att sjukvårdshuvudmännen kommer att föra utvecklingen av hälsoupplysningen
vidare.

Här bör även framhållas att 1980 års abortkommitté bl. a. har i uppdrag att
överväga ett särskilt åtgärdsprogram för att förbättra informationen om
samlevnadsfrågor och om abortförebyggande åtgärder.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet yrkande 3 i motion
1982/83:572 (vpk).

Upplysning om tobaksbrukets skadeverkningar. Mot bakgrund av att den i
budgetpropositionen föreslagna medelsanvisningen till hälsoupplysning för
nästa budgetår är lägre än medelsanvisningen för innevarande budgetår
anförs i motion 1982/83:925 av Martin Olsson (c) och Kersti Johansson (c)
bl. a. att mycket talar för att anslagen till upplysning om tobakens
skadeverkningar borde räknas upp trots den nödvändiga restriktiviteten med
statliga utgifter. Motionärerna framhåller vidare att det är viktigt att
regeringen följer frågan om statens bidrag till upplysning om tobakens
skadeverkningar med största intresse och att åtgärder vidtas för att insatserna
skall få tillräcklig omfattning. Det måste enligt motionärerna ankomma på
regeringen att - i den mån riksdagsbeslut krävs - för riksdagen framlägga
förslag som möjliggör erforderliga insatser och åtgärder. Motionärerna
begär att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad som
anförs i motionen om vikten av erforderliga insatser för upplysning om
tobakens skadeverkningar.

Mot bakgrund av bl. a. uttalanden av socialutskottet (SoU 1974:5 s. 23)
tillkallades år 1977 tobakskommittén (S 1977:03) för att utarbeta ett program
för arbetet med att nedbringa tobakskonsumtionen och motverka dess
skadeverkningar. År 1978 avgav tobakskommittén delbetänkandet (Ds
S 1978:7) Rökfria miljöer och år 1981 slutbetänkandet (SOU 1981:18)
Minskat tobaksbruk med förslag till olika åtgärder mot tobaksbruket. Efter
det att betänkandena remissbehandlats slutfördes ärendet genom tre beslut
som regeringen fattade den 30 juni i fjol.

Då regeringen ansåg det angeläget att snabbt få till stånd fler rökfria
miljöer men inte funnit att en tvingande lagstiftning, som tobakskommittén
föreslagit, var det lämpligaste sättet att åstadkomma detta uppdrog
regeringen åt arbetarskyddsstyrelsen och socialstyrelsen att i samråd utfärda
rekommendationer om begränsning av tobaksrökningen i lokaler av
gemensamhetskaraktär. För informationsåtgärder i anslutning till detta
uppdrag medgav regeringen socialstyrelsen att disponera 500 000 kr. Med

SoU 1982/83:22

hänsyn till att tobakskommittén i sitt slutbetänkande bl. a. föreslagit en
förstärkning av utbildningen för läkare och annan hälso- och sjukvårdspersonal
om tobakens skadeverkningar uppdrog regeringen slutligen åt socialstyrelsen
att verka för att frågor som rör tobakens skadeverkningar ägnas
ökad uppmärksamhet i utbildningen av läkare och annan vårdpersonal.

Arbetarskyddsstyrelsen och socialstyrelsen beräknas inom kort slutföra
ovannämnda uppdrag med att ge ut allmänna råd om begränsning av
tobaksrökning i lokaler av gemensamhetskaraktär.

Utskottet har tidigare under innevarande riksmöte i betänkande SoU
1982/83:8 uttalat att problemen beträffande tobaksbruket inte är lösta med
regeringens beslut den 30 juni i fjol. Det är, framhöll utskottet, bl. a.
nödvändigt att följa upp de olika åtgärderna för att få underlag för en fortsatt
systematisk satsning mot tobakskonsumtionen. För detta behövdes enligt
utskottet att regeringen även i fortsättningen tar ett samlat ansvar för
utvecklingen. På förslag av utskottet beslutade riksdagen (rskr 1982/83:44)
som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av en effektiv
uppföljning av insatserna mot tobaksbruket. Det tillkännagivande som
riksdagen gjorde i höstas tillgodoser emellertid enligt utskottets mening
syftet med motion 1982/83:925 (c).

Med hänsyn härtill avstyrks motionen.

Medelsberäkningen under anslaget föranleder inte någon erinran från
utskottets sida.

Utskottet hemställer

1. beträffande utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen
att riksdagen avslår motion 1982/83:572 yrkande 1,

2. beträffande uppsökande verksamhet m. m.

att riksdagen avslår motion 1982/83:572 yrkande 2,

3. beträffande abortförebyggande information

att riksdagen avslår motion 1982/83:572 yrkande 3,

4. beträffande upplysning om tobaksbrukets skadeverkningar
att riksdagen avslår motion 1982/83:925,

5. att riksdagen till Hälsoupplysning för budgetåret 1983/84
anvisar ett reservationsanslag av 4 419 000 kr.

6. H 11. Epidemiberedskap m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkt H 11 (s. 133 och 134) och hemställer

att riksdagen till Epidemiberedskap m. m. för budgetåret 1983/84
anvisar ett förslagsanslag av 11 410 000 kr.

Stockholm den 22 mars 1983

På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON

SoU 1982/83:22

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
John Johnsson (s). Rune Gustavsson (c), Blenda Littmarck (m), Stig Alftin
(s), Lilly Bergander (s), Ann-Cathrine Haglund (m), Ulla Tillander (c),
Maria Lagergren (s), Anita Persson (s), Ingvar Eriksson (m), Aina Westin
(s) och Maj Kempe (vpk).

Reservationer

Vid 2. H 2. Statens institut för psykosocial miljömedicin

1. Beträffande medelsanvisningen

Göte Jonsson, Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Ingvar
Eriksson (alla m) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 2 med ”Med
anledning” och slutar på s. 4 med ”utskottets sida” bort ha följande
lydelse:

Den psykosociala miljöns påverkan på människornas hälsa och välbefinnande
har uppmärksammats först under de senaste årtiondena och är inte
lika väl dokumenterad som effekterna av fysiska, kemiska och biologiska
inslag i miljön. Inrättandet av IPM för snart tre år sedan betyder att man
uppmärksammat vikten av forsknings- och utvecklingsarbete inom den
psykosociala miljömedicinens område. Psykosociala aspekter på människornas
situation är emellertid invävda i många olika forskningsområden.
Utskottet anser att man kan få en rationellare ordning för forsknings- och
utvecklingsarbetet inom den psykosociala miljömedicinens område genom
att förlägga detta forsknings- och utvecklingsarbete till befintliga forskningsinstitutioner
med breda basresurser samt till dessa institutioner fördela den
forskningskompetens som i dag finns hos IPM.

I likhet med motionärerna i motion 1982/83:1823 (m) förordar utskottet
därför att IPM:s resurser i fråga om tjänster m. m. fördelas på andra
forskningsinstitutioner och att IPM avvecklas under nästa budgetår.

Med utgångspunkt i regeringens förslag till medelsanvisning för IPM för
nästa budgetår beräknar utskottet kostnaderna i samband med en avveckling
till högst 2 178 000 kr. för hela nästa budgetår. Detta belopp bör anvisas
under ett förslagsanslag till forsknings- och utvecklingsarbete inom den
psykosociala miljömedicinens område. Av beloppet 2 178 000 kr. bör - i
överensstämmelse med de i budgetpropositionen presenterade beräkningarna
- högst 1 841 000 kr. få användas till bestridande av förvaltningskostnader
(varav högst 1 383 000 kr. till bestridande av lönekostnader) samt högst
337 000 kr. till bestridande av lokalkostnader. Av medlen till förvaltningskostnader
bör överföras medel till de forskningsinstitutioner, till vilka de vid
IPM inrättade tjänsterna knyts, för bestridande av lönekostnader m. m. för
innehavarna av tjänsterna.

SoU 1982/83:22

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1982/83:1823 yrkande 5

a) avslår i propositionen framlagt förslag om medelsanvisning
till Statens institut för psykosocial miljömedicin för budgetåret
1983/84,

b) till Forsknings- och utvecklingsarbete inom den psykosociala
miljömedicinens område för budgetåret 1983/84 anvisar ett
förslagsanslag av 2 178 000 kr.

Vid 4. H 9. Allmän hälsokontroll

2. Beträffande den gynekologiska hälsokontrollen (mom. 2 i hemställan)
Maj Kempe (vpk) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 8 som börjar med
”Expertgruppens rapport” och slutar med ”denna del” bort ha följande
lydelse:

Expertgruppens rapport (= utskottet s. 8) inte framförts. Enligt

utskottets mening bör den gynekologiska hälsokontrollen nu byggas ut såsom
expertgruppen föreslagit.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion 1982/83:924 (vpk) i
här aktuell del (yrkande 5) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande den gynekologiska hälsokontrollen

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:924 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Vid 5. H 10. Hälsoupplysning

3. Beträffande utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen (mom. 1 i hemställan) Maj

Kempe (vpk) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 10 som börjar med ”Det
utredningsarbete” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:
Som visas i motion 1982/83:572 (vpk) behöver preventivmedelsrådgivningen
byggas ut både kvantitativt och kvalitativt och därvid dimensioneras så att
hälften av alla kvinnor i fruktsam ålder skall kunna nås. Utbyggnaden bör ske
utan dröjsmål. Någon anledning att avvakta resultat från 1980 års abortkommittés
utredningsarbete finns enligt utskottets mening inte.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av yrkande 1 i motion

SoU 1982/83:22

1982/83:572 (vpk) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:572 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Beträffande uppsökande verksamhet m. m. (mom. 2 i hemställan)

Maj Kempe (vpk) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 10 som börjar med ”Vad
nu” och slutar med ”motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:

I överensstämmelse med vad som framhålls i motion 1982/83:572 (vpk) bör
den uppsökande verksamheten inom preventivmedelsrådgivningen utökas
och den bör inriktas också på män.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av yrkande 2 i motion
1982/83:572 (vpk) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande uppsökande verksamhet m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:572 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Beträffande abortförebyggande information (mom. 3 i hemställan)

Maj Kempe (vpk) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 10 med ”När
det” och slutar på s. 11 med ”motion 1982/83:572 (vpk)” bort ha följande
lydelse:

När det (= utskottet s. 10 och 11) abortförebyggande åtgärder.

Socialstyrelsen måste emellertid ha ansvar för att projekt som berör sexualoch
samlevnadsfrågor kommer i gång hos kommuner och landstingskommuner
och således stimulera och initiera sådana projekt. Socialstyrelsen bör
ges erforderliga resurser för denna viktiga del i det abortförebyggande
arbetet.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av yrkande 3 i motion
1982/83:572 (vpk) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande abortförebyggande information

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:572 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,