SoU 1982/83:12

Socialutskottets betänkande
1982/83:12

om familjepolitiken (prop. 1982/83:55 delvis och skr. 1982/83:34)

I betänkandet behandlas dels proposition 1982/83:55 om upphävande av
beslutet om karensdagar, m. m., såvitt avser bilaga 1 punkt 3 (höjning av det
allmänna barnbidraget) och punkt 4 (statens bidrag till den kommunala
barnomsorgen) jämte fyra med anledning av propositionen väckta motioner,
dels dåvarande regeringens skrivelse 1982/83:34 om socialstyrelsens fortsatta
arbete med innehållet i barnomsorgen.

Propositionen

I proposition 1982/83:55 har regeringen (socialdepartementet), såvitt
propositionen hänvisats till socialutskottet (bilaga 1 punkterna 3 och 4),
föreslagit riksdagen att

dels

1. anta i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag,

2. till Allmänna barnbidrag på tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1982/83 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
330 000 000 kr.,

dels

1. upphäva riksdagens beslut om nytt statsbidragssystem för barnomsorgen
fr. o. m. den 1 januari 1983,

2. godkänna vad föredragande statsrådet förordat om att nuvarande
statsbidragsregler skall fortsätta att gälla tills vidare.

Lagförslaget redovisas i bilaga 1 till betänkandet.

Propositionen i övrigt behandlas såvitt avser punkterna 1 och 2 i bilaga 1
samt bilaga 3 av socialförsäkringsutskottet i betänkandena SfU 1982/83:9
resp. 1982/83:13, bilaga 2 av skatteutskottet i betänkande SkU 1982/83:14,
bilaga 4 av jordbruksutskottet i betänkande JoU 1982/83:21, bilaga 5 av
arbetsmarknadsutskottet i betänkande AU 1982/83:12 samt propositionen i
övrigt av finansutskottet i betänkande FiU 1982/83:10.

Motionsyrkanden

I motion 1982/83:109 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) hemställs

1. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag såvitt avser 1 §,

1 Riksdagen 1982/83. 12 sami Nr 12

SoU 1982/83:12

2. att riksdagen till Allmänna barnbidrag på tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1982/83 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 100 000 000 kr.,

3. att riksdagen avslår yrkandet under punkten 4, Statens bidrag till den
kommunala barnomsorgen.

Motivering till yrkandena finns i motion 1982/83:99.

I motion 1982/83:119 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) hemställs, såvitt här är
i fråga (yrkandena 4 och 5),

4. att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
beträffande barnbidrag och flerbarnsstöd,

5. att riksdagen avslår regeringens förslag om att upphäva riksdagens
beslut om nytt statsbidragssystem för barnomsorgen fr. o. m. den 1 januari
1983.

Motivering till yrkandena finns i motion 1982/83:112.

I motion 1982/83:122 av Ola Ullsten m. fl. (fp) hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag att upphäva riksdagens beslut
om nytt statsbidragssystem för barnomsorgen fr. o. m. den 1 januari 1983 och
därmed avstyrker vad i propositionen förordats om att nuvarande statsbidragsregler
skall fortsätta att gälla tills vidare,

2. att riksdagen antar i propositionen redovisat förslag till lag om ändring i
lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

3. att riksdagen till Allmänna barnbidrag på tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1982/83 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 330 milj. kr.

Motivering till yrkandena finns i motion 1982/83:120.

I motion 1982/83:128 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkande 1), att riksdagen godkänner vad som i motionen anförs om
avslag på ökningen på flerbarnstillägget och ökning av det allmänna
barnbidraget.

Skrivelse 1982/83:34

Genom regeringens skrivelse 1982/83:34 bereds riksdagen tillfälle att ta del
av vad föredragande statsrådet anfört om socialstyrelsens fortsatta arbete
med innehållet i barnomsorgen.

Utskottet

Höjning av det allmänna barnbidraget

Det allmänna barnbidraget höjdes senast den 1 oktober 1980, från 2 800
kr. till 3 000 kr. per barn och år. Fr. o. m. den 1 januari 1982 utgår därutöver
ett flerbarnstillägg till familjer med tre eller flera barn. Detta motsvarar ett

SoU 1982/83:12

fjärdedels barnbidrag om barnens antal uppgår till tre och ökas med ett halvt
barnbidrag för varje ytterligare barn.

I propositionen anförs att barnfamiljerna hör till de grupper som drabbats
hårdast av de senaste årens ekonomiska utveckling. Med hänsyn till
effekterna av den i samma proposition föreslagna höjningen av mervärdeskatten
samt andra prisökningar bör enligt propositionen det allmänna
barnbidraget höjas fr. o. m. den 1 januari 1983. Prisökningarna till följd av
devalveringen av den svenska kronan kan dock ingen grupp kompenseras för
utan att en del av devalveringens positiva verkningar går förlorade. Familjer
med barn och i synnerhet familjer med många barn har dock en särskilt utsatt
situation. Med hänsyn härtill föreslås i propositionen att det allmänna
barnbidraget skall höjas med 300 kr. till 3 300 kr. per barn och år (1 § lagen
om allmänna barnbidrag). Flerbarnstilläggen föreslås samtidigt bli fördubblade
och utgå med ett halvt barnbidrag om barnens antal uppgår till tre samt
ett helt barnbidrag för varje ytterligare barn (2 a § lagen om allmänna
barnbidrag). Den sammanlagda kostnaden för nämnda förslag uppgår under
innevarande budgetår till 330 milj. kr., vilket belopp föreslås bli anvisat på
tilläggsbudget.

Samtidigt framhålls i propositionen att det mot bakgrund av den mycket
allvarliga statsfinansiella situationen är nödvändigt att utgiftsökningar åtföljs
av motsvarande inkomstförstärkningar. Finansieringen av de i propositionen
föreslagna åtgärderna förutsätts i första hand ske genom en höjning av
mervärdeskatten.

I flera motioner framställs förslag som på olika sätt avviker från
propositionen. Utöver skilda uppfattningar i de olika delfrågor som
behandlas i detta betänkande redovisas i samtliga motioner en från
propositionen avvikande syn på frågan om finansiering genom höjning av
mervärdeskatten. I motion 1982183:109 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) yrkas
avslag på den föreslagna ändringen av 1 § lagen om allmänna barnbidrag,
dvs. avslag på förslaget om en generell höjning av de allmänna barnbidragen
(yrkande 1). Motionärerna accepterar däremot den föreslagna ändringen av
2 a § lagen om allmänna barnbidrag, innebärande en fördubbling av
flerbarnstilläggen. I enlighet härmed yrkas en medelsanvisning på endast 100
milj. kr. (yrkande 2). I motion 1982/83:128 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas
att riksdagen skall godkänna vad som anförs i motionen angående ökning av
det allmänna barnbidraget och avslag på ökning av flerbarnstillägget
(yrkande 1). Motionsyrkandet innebär att den föreslagna höjningen av
flerbarnstillägget skall avslås och att dessa medel i stället skall användas för
en ytterligare höjning av det allmänna barnbidraget, dvs. en annan ändring
av 1 § lagen om allmänna barnbidrag än den som föreslås i propositionen
samt avslag på den föreslagna ändringen av 2 a §. I motion 1982183:122 av Ola
Ullsten m. fl. (fp) framställs yrkanden som i denna del sammanfaller med
propositionen (yrkandena 2 och 3). Dessa yrkanden är emellertid, som ovan
nämnts, inte knutna till det i propositionen framlagda förslaget till

SoU 1982/83:12

finansiering. I motion 1982183:119 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) biträds
också förslaget om höjda barnbidrag och flerbarnstillägg.

Utskottet har hemställt om finansutskottets yttrande rörande den samlade
finansieringen av de åtgärder som föreslås i propositionen. Finansutskottets
yttrande, FiU 1982/83:2 y, fogas som bilaga 2 till betänkandet.

I sitt yttrande ansluter sig finansutskottets socialdemokratiska majoritet
till propositionens bedömning att de i propositionen föreslagna åtgärderna
för att förbättra ersättningsnivåerna i pensionssystemet, sjukförsäkringen,
arbetslöshetsförsäkringen, barnomsorgen och barnbidragen bör totalfinansieras
med en höjning av mervärdeskatten och arbetsgivaravgiften till
arbetslöshetsförsäkringen. Behovet av att åtgärderna totalfinansieras är
enligt finansutskottets mening så angeläget att detta bör komma till uttryck i
riksdagens beslut vad gäller dessa utgiftsökningar. Förslagen i propositionens
olika bilagor bör enligt finansutskottet godkännas, antas eller medel
anvisas endast på det uttryckliga villkoret att riksdagen bifaller förslagen om
höjning av mervärdeskatten respektive höjning av arbetsgivaravgiften till
arbetslöshetsförsäkringen. Finansutskottet är emellertid som ovan nämnts
inte enigt i denna bedömning. I en gemensam reservation från moderata
samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet avvisas propositionens förslag
till ändring av tidigare riksdagsbeslut och dess förslag om höjning av
mervärdeskatten. I en reservation från vänsterpartiet kommunisterna godtas
propositionens förslag i huvudsak, dock att för finansieringen hänvisas till ett
i motion 1982/83:128 närmare utvecklat alternativt förslag i stället för en
höjning av mervärdeskatten.

Socialutskottet kan för sin del inte gå in på de olika finansieringsalternativen.
En möjlighet är då att - så som finansutskottets majoritet föreslagit -tillstyrka propositionsförslagen endast under villkor att den i propositionen
förutsatta höjningen av mervärdeskatten accepteras av riksdagen. Även
inom socialutskottet har det emellertid yppats olika meningar i fråga om
lämpligheten av en sådan koppling till skattefrågan. Utskottet har därför inte
annat än på vissa punkter villkorat sin hemställan till bifall till förslaget om
höjning av mervärdeskatten, vilket förslag behandlas i skatteutskottets
betänkande SkU 1982/83:14. Genomgående vidhåller emellertid de socialdemokratiska
ledamöterna kravet på den i propositionen anvisade totala
finansieringen av förslagen, dvs. ett villkorande av socialutskottets hemställan
till att skatteutskottets hemställan om höjning av mervärdeskatten
bifalles. Övriga ledamöter i utskottet motsätter sig - ehuru med skilda
uppfattningar i sak - uppställandet av detta villkor.

När det gäller höjning av de allmänna barnbidragen (1 § lagen om
allmänna barnbidrag) anser alla partier utom moderata samlingspartiet att en
höjning i princip bör ske, socialdemokraterna dock endast under förutsättning
att mervärdeskatten höjs. Vänsterpartiet kommunisterna yrkar vidare
på en större höjning av det allmänna barnbidraget än som följer av
propositionen. Vid utskottets behandling av de olika yrkandena har

SoU 1982/83:12

ställningstagandet utfallit så att socialdemokraternas förslag - en höjning av
barnbidraget med 300 kr. per år under förutsättning att mervärdeskatten höjs
- tillstyrkts av utskottet. Mot detta reserverar sig övriga partier.

När det gäller höjning av flerbarnstillägget (2 a § lagen om allmänna
barnbidrag) anser alla partier utom vänsterpartiet kommunisterna att en
höjning bör ske, socialdemokraterna dock endast under förutsättning av
bifall till förslaget angående mervärdeskatten. Utskottets ställningstagande
har utfallit så att en höjning av flerbarnstillägget tillstyrks utan villkor. Mot
detta reserverar sig socialdemokraterna. Vänsterpartiet kommunisterna
reserverar sig principiellt mot en höjning av flerbarnstilläggen.

Som en följd av utskottets ställningstagande beträffande 1 och 2 a §§ lagen
om allmänna barnbidrag föreslår utskottet en medelsanvisning på 330 milj.
kr., vilket överensstämmer med propositionen.

Utskottet tar här också upp motion 1982/83:119 (c) yrkande 4, vari begärs
ett tillkännagivande från riksdagens sida om att det familjepolitiska
stödsystemet bör byggas upp utifrån en helhetssyn på familjens situation,
vilket förutsätter barnbidrag, flerbarnsstöd, vårdnadsersättning och tillgång
till barnomsorg. Utskottet delar visserligen motionärernas grundsyn om
nödvändigheten av en helhetssyn på familjens situation, men kan inte ställa
sig bakom ett generellt krav på att alla de angivna formerna av stöd måste
ingå. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.

Utskottet vill emellertid med anledning av de olika uppfattningar som
gjort sig gällande när det gäller utformningen av de olika stödformerna för
barnfamiljer aktualisera frågan om en mera samlad översyn av familjepolitiken.

Den s. k. familjeekonomiska kommittén (S 1979:06) befinner sig f. n. i
slutskedet av sitt arbete. Kommittén har i uppdrag att göra en översyn av det
ekonomiska stödet till barnfamiljerna med särskild inriktning på flerbarnsfamiljernas
situation. I uppdraget ingår bl. a. att göra en kartläggning av
barnfamiljernas ekonomiska situation och därvid särskilt studera situationen
för flerbarnsfamiljerna. Kommittén skall undersöka vilken effekt de
nuvarande direkta och indirekta familjepolitiska stödformerna har för olika
typer av familjer i olika inkomstlägen. De tröskel- och marginaleffekter som
de nuvarande stödformerna medför skall också analyseras. Samtidigt håller
den s. k. ensamförälderkommittén (S 1977:16) på att slutföra sitt arbete med
att se över utformningen av samhällets stöd till familjer där föräldrarna lever
på skilda håll, eller där en av föräldrarna saknas. Det kommer alltså inom
kort att finnas ett gott underlag för en mera allmän diskussion av principerna
för det familjepolitiska stödet.

Barnfamiljernas ekonomiska situation har blivit utomordentligt svår i en
tid med sjunkande reallöner, stigande priser och hyror. Detta har självklart
hårdast drabbat familjer med låga inkomster och flera barn. De barnfamiljer
som lever på en enda förvärvsinkomst har samtidigt fått det allt svårare att
förstärka familjeinkomsten på grund av bristen på arbetstillfällen och
1* Riksdagen 1982183. 12 sami. Nr 12

SoU 1982/83:12

barnomsorgsplatser.

Samhällets stöd till barnfamiljerna, liksom pågående utredningar, ger en
splittrad bild. Det är därför svårt att överblicka effekterna av olika stöd i form
av generella och riktade bidrag, matsubventioner, föräldraförsäkring,
subventioner via skattesystemet m. m.

Det höjda barnbidraget enligt proptjsitionens förslag ger viss kompensation
för ökade levnadskostnader. Det ökade flerbarnsstödet är dessutom ett
försök att på ett enkelt och snabbt sätt få en viss fördelningspolitisk inriktning
på familjestödet till större familjer. Det är dock enligt utskottets mening inte
tillfredsställande att bara ta hänsyn till barnantalet. Enförälderfamiljerna
lämnas t. ex. utanför, och dessutom tar stödet inte hänsyn till familjens
inkomst.

För det fortsatta reformarbetet inom familjepolitiken krävs därför en
helhetssyn. Olika åtgärder bör samordnas, så att de samlade åtgärderna
åstadkommer en ekonomisk utjämning mellan olika typer av barnfamiljer
och mellan barnfamiljer å ena sidan och andra i samhället å andra sidan,
t. ex. familjer utan barn där båda förvärvsarbetar.

Utskottet anser med hänvisning till det anförda att regeringen genom
tillsättande av en beredning eller på annat lämpligt sätt nu bör låta göra en
samlad översyn av familjepolitiken. De undersökningar som gjorts av
familjeekonomiska kommittén och ensamförälderkommittén bör kunna
bilda utgångspunkt för beredningens överväganden. Vad utskottet nu anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Statsbidrag till barnomsorgen

Det nuvarande statsbidragssystemet för barnomsorgen är utformat på
följande sätt.

För kommunala daghem utgår statsbidrag med ett bidrag per plats och år.
För att statsbidraget skall utgå krävs att daghemmet är öppet minst sju
timmar per dag samt att minst två tredjedelar av platserna utnyttjas minst
fem timmar per barn och dag (den s. k. tvåtredjedelsregeln).

För plats i fritidshem är statsbidraget hälften av bidraget till en
daghemsplats. Bidragskrav är att avdelningen är öppen under minst fem
timmar per dag.

Antalet platser i daghem och fritidshem som är statsbidragsberättigande
bestäms av socialstyrelsen i förhållande dels till en ytnorm, dels till den s. k.
pedagogiska normen.

För familjedaghem utgår statsbidrag med 35 % av kommunens bruttokostnader.
Därutöver utgår ett grundbelopp per plats.

För icke-kommunala daghem och fritidshem utgår statsbidrag under
förutsättning att de finns intagna i kommunens barnomsorgsplan. För bidrag
gäller i övrigt samma regler som för kommunala daghem och fritidshem.

Bidragen till barnomsorgen räknas årligen upp med hänsyn till den

SoU 1982/83:12

genomsnittliga löneutvecklingen för anställda i offentlig tjänst.

Riksdagen beslutade i november 1981 (prop. 1980/81:205, SoU 1981/82:1,
rskr 38) om ett nytt statsbidragssystem för barnomsorgen. Det nya
statsbidragssystemet skall enligt beslutet träda i kraft den 1 januari 1983 och
innebär en övergång från ett bidrag per plats till ett bidrag i procent av
bruttokostnaderna för verksamheten. Det innebär även en vidgning av de
bidragsberättigade verksamheterna. Enligt det nya systemet utgår statsbidrag
för kommunernas kostnader för daghem, fritidshem och kommunala
familjedaghem och därutöver för deltidsgruppverksamhet och för s. k.
öppna förskolor. I bidragsunderlaget får vidare inräknas en schablonmässigt
beräknad kostnad för pedagogisk ledning. Bidrag utgår med 40 % av
kommunens bruttokostnader. Bidragsreglerna kompletteras med en spärrregel,
som innebär att statsbidraget för befintlig verksamhet i daghem och
fritidshem i viss kommun får ökas i förhållande till föregående år högst
motsvarande den genomsnittliga årliga löneutvecklingen för anställda i
offentlig tjänst.

För icke-kommunala institutioner gäller enligt det nya systemet att
statsbidrag utgår under förutsättning att de finns intagna i kommunens
barnomsorgsplan. Därutöver gäller vissa regler som medför att endast
institutioner av daghems- resp. fritidshemskaraktär blir statsbidragsberättigade.
Bidrag utgår till kommunen för sådan institution med 40 % av en av
socialstyrelsen beräknad genomsnittskostnad per plats.

När förslaget till ett nytt statsbidragssystem behandlades i riksdagen
yrkades i partimotioner från socialdemokraterna och vänsterpartiet kommunisterna
samt i en motion från enskilda motionärer tillhörande moderata
samlingspartiet avslag på det förslag som lades fram i propositionen.
Riksdagens beslut överensstämde dock i huvudsak med regeringsförslage.t
(se SoU 1981/82:1 s. 25 ff). I den socialdemokratiska partimotionen förordades
ett nytt förslag - efter överläggningar med Svenska kommunförbundet
- enligt följande riktlinjer. Liksom enligt propositionen skulle systemet vara
utformat som ett procentbidrag som utgick för daghem, fritidshem,
familjedaghem och öppna förskolor. Däremot skulle bidrag inte utgå för
deltidsförskolan. Bidragsunderlaget skulle beräknas på samma bidragsunderlag
som enligt propositionen. Bidraget borde motsvara personalkostnaderna.
Dock borde bidragsprocenten t. v. bestämmas så att bidrag utgick
med belopp motsvarande dem som skulle utgå om nuvarande bidragsregler
behölls; enligt motionärerna innebar propositionsförslaget att kommunerna
förlorade 200 å 250 milj. kr. Ett belopp om 100 milj. kr. borde utgå till
särskilda insatser inom förskolan.

Vänsterpartiet kommunisterna ville att statsbidragssystemet skulle vara
utformat för att stimulera till en kraftig utbyggnad av barnomsorgen och att
det skulle garanteras en hög och jämn kvalitet i landets samtliga kommuner.
Reglerna borde innebära att staten svarar för samtliga personalkostnader
inom barnomsorgen.

SoU 1982/83:12

I motionen från företrädare för moderata samlingspartiet förordades ett
bidragssystem med prestationsrelaterade bidrag. De skulle utgå med visst
belopp för barn i barnomsorgen och således inte som enligt nuvarande system
per plats.

Utskottet anförde följande som skäl för att biträda regeringsförslaget
(s. 28).

Utskottet anser att det material som finns då det gäller faktorer som är av
betydelse för att bedöma statsbidragsfrågan är tillräckligt för att man nu skall
kunna ta ställning i frågan och ansluter sig till det redovisade förslaget till nytt
statsbidragssystem. Förslaget är enkelt och lättöverskådligt, och det har den
fördelen att samma regler kommer att gälla för kommunala familjedaghem
som för förskolor och fritidshem. Utskottet har i olika sammanhang
framhållit värdet av den öppna förskolan, bl. a. förfamiljedaghemsverksamheten,
och det nya systemet är ägnat att stimulera utbyggnaden av denna.
Förslaget bör kunna leda till administrativa förenklingar både för stat och
kommun. Som utskottet ser det är det stora värdet med förslaget att det ger
kommunerna betydande möjligheter att effektivisera sin barnomsorgsverksamhet
utan att hindras av ett regelsystem, som binder verksamheten i vissa
organisatoriska former utan egenvärde. Det sagda ligger i linje med det
synsätt som kommit till uttryck då riksdagen tidigare i år diskuterat den
kommunala ekonomin (se bl. a. ovan s. 9). Utskottet konstaterar att
regeringen i propositionen (s. 36) anger att statsbidragets nivå bör bestämmas
utifrån den kostnadsfördelning som i dag föreligger mellan stat och
kommun och att det skall göras en utvärdering av det nya bidragssystemet.

Utskottet aktualiserade i det sammanhanget frågan om tillämpningen av
den s. k. tvåtredjedelsregeln och föreslog med stöd av sin initiativrätt att, om
särskilda skäl förelåg vid beräkningen av statsbidrag till barnomsorgen under
1982, regeringen efter ansökan skulle kunna ge dispens härifrån. Skälet var
att regeln visat sig leda till att vissa kommuner fått sitt statsbidrag väsentligt
reducerat, trots att antalet barn i barnomsorgen endast obetydligt understigit
det antal som krävts för att fullt bidrag skulle utgå med stöd av regeln.

I den nu aktuella propositionen anförs att den tidigare socialdemokratiska
regeringen år 1975 träffade en överenskommelse med Svenska kommunförbundet
om en omfattande utbyggnad av barnomsorgen i daghem och
fritidshem, vilken även innefattade förslaget till det nuvarande statsbidragssystemet.
Överenskommelsen förelädes riksdagen i en särskild proposition.
På grundval av detta fastställde riksdagen i april 1976 att 100 000 nya
daghemsplatser och 50 000 nya fritidshemsplatser skulle börja byggas under
femårsperioden 1976-1980. Platserna beräknades kunna tas i anspråk under
femårsperioden 1977-1981. Riksdagen beslutade samtidigt om en allmän
målsättning för utbyggnaden av barnomsorgen innebärande att alla barn till
förvärvsarbetande och studerande föräldrar samt barn med behov av särskilt
stöd skulle kunna beredas plats inom den kommunala barnomsorgen inom en
tioårsperiod. I propositionen anförs att det av riksdagen samtidigt beslutade
statsbidragssystemet utformades så att det skulle underlätta för kommunerna

SoU 1982/83:12

att genomföra den av riksdagen beslutade utbyggnaden av barnomsorgen.

I propositionen föreslås nu att riksdagens beslut om ett nytt statsbidragssystem
upphävs och att nuvarande statsbidragsbestämmelser behålls under
1983. Som skäl anges att det nya statsbidragssystemet genom minskade
bidrag till kommunerna försvagar deras möjlighet att bygga ut barnomsorgen.
Samtidigt aviseras att arbetet med ett nytt statsbidragssystem för
barnomsorgen redan har påbörjats inom socialdepartementet.

Den tidigare nämnda möjligheten till dispens från den s. k. tvåtredjedelsregeln
berörs inte i propositionen.

I partimotioner från centerpartiet (1982183:119, yrkande 5), folkpartiet
(1982183:122, yrkande 1) och moderata samlingspartiet (1982183:109, yrkande
3) yrkas avslag på propositionens hemställan om upphävande av beslutet
om det nya statsbidragssystemet. I centerpartiets motion (motiv, i mot.
1982/83:112) utvecklas detta närmare. I motionen anförs bl. a. att riksdagens
beslut örn ett nytt statsbidragssystem grundades på tre viktiga hörnstenar,
nämligen att all kommunal barnomsorg värderas lika och skall ges statligt
stöd, att alla barn skall få del av en pedagogisk verksamhet och slutligen att
besluten skall decentraliseras och reglerna förenklas. Riksdagens beslut att
förenkla reglerna för barnomsorgen innebar besparingar utan att målet för
barnomsorgens innehåll och utveckling ändrades till det sämre.

De socialdemokratiska ledamöterna har, i likhet med vad som tidigare
sagts angående höjning av det allmänna barnbidraget, yrkat bifall till
propositionen endast under den förutsättningen att riksdagen också bifaller
förslaget om höjning av mervärdeskatten.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1982183:128 tillstyrks förslaget
i propositionen. Motionärerna anför emellertid att det finns anledning att
på nytt pröva frågan när det förslag presenteras som f. n. är under
utarbetande inom socialdepartementet.

Vid en sammanfattande bedömning anser utskottet att det inte finns skäl
att nu ompröva det ställningstagande som riksdagen gjorde så sent som
hösten 1981. Med bifall till motionerna avstyrker därför utskottet propositionsförslaget
i här aktuell del. Detta innebär att riksdagens beslut om ett nytt
statsbidragssystem fr. o. m. den 1 januari 1983 bör stå fast.

Socialstyrelsens fortsatta arbete med innehållet i barnomsorgen

På grundval av förslag i proposition 1980/81:205 om förenklade statliga
regler inom barnomsorgen beslutade riksdagen i november 1981 - förutom
om ändrade statsbidragsregler - om vissa riktlinjer beträffande den
kommunala barnomsorgen (SoU 1981/82:1, rskr 38). Härvid förutsattes
bl. a. att regeringen skulle förelägga riksdagen viss redovisning rörande
målsättning och riktlinjer för barnomsorgsverksamheten m. m. Socialutskottet
uttalade i denna del följande (s. 15-17).

SoU 1982/83:12

Mot bakgrunden av de förslag rörande olika kvalitetsfrågor som läggs fram
i propositionen och utskottets ställningstagande till dessa anser utskottet
liksom motionärerna att det är nödvändigt att personalen i förskolor och i
barnomsorgen i övrigt får en mer preciserad målsättning för sitt arbete och
klarare riktlinjer för vilket innehåll verksamheten skall ha. Utskottet har haft
anledning att ingående överväga hur detta resultat skall nås. Utskottet har
kommit fram till följande slutsatser.

Socialstyrelsen bör - inom ramen för sin skyldighet att enligt socialtjänstlagen
ge ut allmänna råd - fortsätta och intensifiera sitt arbete på att
konkretisera förskolans målsättning och innehåll för kommunerna. I enlighet
med vad som sägs i skriften om förskolans pedagogiska verksamhet bör det
samtidigt ankomma på socialnämnden i varje kommun att - på grundval av
de allmänna mål som fastställts för barnomsorgen i socialtjänstlagstiftningen
och med hjälp av den vägledning som socialstyrelsen lämnar - fastställa
riktlinjer för det pedagogiska arbetet inom förskolan i kommunen.
Motsvarande bör så långt som möjligt gälla även den övriga barnomsorgsverksamheten.

Riksdagen bör få en redovisning för planerna då det gäller det fortsatta
arbetet på att ge kommunerna och personalen stöd och vägledning rörande
barnomsorgsverksamheten. Redovisningen bör göras så utförlig att det blir
möjligt för riksdagen att bedöma om och i vad mån det kan vara nödvändigt
med särskilda åtgärder eller initiativ för att inom rimlig tid tillgodose
personalens berättigade intresse att få stöd och vägledning i sitt arbete.
Redovisningen bör innehålla en utförlig tidsplan. I sammanhanget bör
beaktas de synpunkter som förts fram i motionerna. Utskottet vill dock
framhålla att det inte bör komma i fråga att utarbeta en läroplan för förskolan
motsvarande den som finns för den obligatoriska skolan. En sådan läroplan
skulle nämligen inte kunna förenas med de fria arbetsformer som även i
fortsättningen bör prägla förskolan och vara ägnad att reglera verksamheten
på ett sätt som skulle stå i motsättning till önskemålet om att kommunerna
inte skall vara bundna i detalj av centrala bestämmelser på barnomsorgsområdet.

Regeringen bör också ge en översiktlig redovisning för den forsknings- och
försöksverksamhet som i första hand socialstyrelsen bedrivit på barnomsorgsområdet
och för de resultat som därvid kommit fram och som är av
betydelse för att uppnå de i lagstiftningen angivna målen. Särskild vikt bör
läggas vid att ange hur resultatet av forsknings- och försöksverksamheten
kommer huvudmännen till godo och, om så erfordras, vilka åtgärder som
planeras för att förbättra informationen om resultaten. I sammanhanget bör
också en översiktlig plan för den fortsatta forsknings- och försöksverksamheten
redovisas för riksdagen. I den mån så är möjligt bör redovisningen avse
även forskningen inom högskolans ram.

Det är angeläget att den sålunda av utskottet förordade redovisningen för
riksdagen sker så snabbt som möjligt. Utskottet föreslår i det följande att nya
statsbidragsregler skall träda i kraft först den 1 januari 1983. Därmed skapas
förutsättningar för regeringen att lägga fram sin redovisning rörande
målsättning och riktlinjer för barnomsorgsverksamheten i sådan tid att den
kan behandlas av riksdagen innan ett nytt statsbidragssystem träder i kraft.
Tilläggas bör att det är uppenbart att anskaffande och sammanställning av
material om forsknings- och försöksverksamhet kan bli relativt tidskrävande.
Utskottet anser därför att regeringen bör vara oförhindrad att lämna
redovisningen i denna del först vid en senare tidpunkt.

SoU 1982/83:12

Riksdagen tog vidare i princip ställning till vissa i propositionen redovisade
kvalitetsfrågor bl. a. om utrymmesstandard, gruppstorlek och personaldimensionering.
Ett slutligt ställningstagande till frågan om normer och
rekommendationer inom barnomsorgen förutsattes ske i anslutning till
riksdagens behandling av det begärda regeringsförslaget rörande målsättning
och riktlinjer för barnomsorgsverksamheten.

I nu föreliggande skrivelse redovisar den dåvarande regeringen de olika
åtgärder som socialstyrelsen avser att vidta då det gäller att ge kommunerna
och personalen stöd och vägledning. Den begärda redovisningen av
pågående forsknings- och utvecklingsarbete kommer att lämnas senare i
skrivelse till riksdagen.

Till grund för skrivelsen ligger socialstyrelsens rapport till regeringen den
14 maj 1982, Utvecklingsplan för barnomsorgen.

Socialstyrelsen har i sin utvecklingsplan konstaterat att denna är en
vidareutveckling av de ställningstaganden socialstyrelsen gjort i anslutning
till de nya arbetsplaner som offentliggjordes hösten 1981. I utvecklingsplanen
läggs huvudvikten vid framtagandet av ett pedagogiskt program för
förskolor och fritidshem.

I skrivelsen anför socialministern inledningsvis bl. a. att barnomsorgen har
en stor betydelse i att som komplement till hemmen ge barnen social träning
och fostran under ledning av utbildad personal. Det pedagogiska innehållet
bör utifrån detta synsätt inte låsas fast i en strikt reglerad läroplan. Tanken
bör i stället vara att upprättandet av ett pedagogiskt program skall bidra till
att skapa en klarare struktur i barnomsorgsverksamheten än vad som hittills
varit fallet. Socialministern anför vidare att programmet avses bilda ramen
för hur arbetet kan bedrivas inom barnomsorgen. Med utgångspunkt i
barnens behov bör programmet ange vad som kan vara viktigt att gå igenom
med barnen under olika betingelser och under olika skeden i barnets
utveckling. Det bör vidare anges vilket förhållningssätt de vuxna förväntas ha
till barnen och vilka förväntningar som bör kunna ställas på barn och vuxna.
Den ram som det pedagogiska programmet utgör får enligt socialministern
sedan fyllas med ett mer detaljerat innehåll genom utarbetandet av
arbetsplaner för olika verksamheter och genom utarbetandet av lokala
riktlinjer.

Förskolans verksamhet är enligt socialstyrelsens utvecklingplan i behov av
ett pedagogiskt program som skall gälla för all förskoleverksamhet i landet.
Programmet föreslås få karaktären av ett övergripande styrdokument för
verksamhetens målinriktning, innehåll och arbetsformer. Socialnämnderna i
landets kommuner föreslås därutöver utarbeta och anta kommunala
riktlinjer för det pedagogiska innehållet i förskolans verksamhet. De
kommunala riktlinjerna föreslås omfatta en redovisning av medel för att
förverkliga det pedagogiska programmet och andra ställningstaganden i syfte
att utveckla verksamhetens pedagogiska innehåll. Slutligen måste även den
enskilda förskolan få ett tydligt pedagogiskt planeringsansvar.

SoU 1982/83:12

I utvecklingsplanen redovisar socialstyrelsen följande målkonstruktion för
förskolans pedagogiska program.

SAMHALLSMAt

HARNS UTVECKLING

- jagutveckllng, kommunikations
förmåga, begreppsbildning
eller

- fysisk, social, emotionell,
intellektuell, språklig
utveckling

Jämlikhet

- sol idar i tet

- trygghet

FÖRSKOLANS
PEDAGOGISKA
PROGRAM

Arbeta-leka-lara

språk
t’e'x"
samtal
litteratur
drama

improvisation

rollek

förberedande läsning
och skrivning

ÄMNESOMRÅDEN

omvärldsorientering - naturprientering - bild och form

vardagsarbete
art>etsl iv
samhällsliv (bl a
trafik)
etik

människokroppen
djur- och naturliv naturvetenskapligaexperimentekologi

miljövård
matematiska begrepp

bild- och formframställningi

olika material
bildtolkning
konstruktionsoch
bygglek

* r^rr's*

ljud och rytm.

sång

musik

rytmik

dans

Målkonstruktionen behandlas inte närmare i regeringens skrivelse. Bl. a.
ämnesområdet omvärldsorientering innehåller många viktiga aspekter
utöver de av socialstyrelsen nämnda. Som exempel kan nämnas fredsarbete
och konfliktlösning. Utskottet förutsätter emellertid att även sådana frågor
behandlas inom ramen för det pedagogiska programmet.

Socialministern understryker vidare i skrivelsen behovet av kraftfulla
åtgärder för att stödja utvecklingen av det pedagogiska arbetet i förskolan.
Samtidigt framhålls att kommunerna inte bör bindas av detaljföreskrifter för
barnomsorgsverksamheten. Inom varje kommun bör det finnas möjligheter
att anpassa kvaliteten efter förhållandena vid olika dag- och fritidshem och
efter andra lokala förutsättningar. Beträffande innehållet i verksamheten
betonar socialministern att det är viktigt att kommunen utformar riktlinjer
för hela barnomsorgsverksamheten och att utformningen av innehållet sker
medvetet och grundat på kunskaper om barns utveckling och barns
behov.

Fritidshemmens pedagogiska verksamhet beskrivs i socialstyrelsens utvecklingsplan
utifrån organisatoriska, kvantitativa och kvalitativa utgångspunkter.

Enligt socialministern är det angeläget att ett pedagogiskt program för
barnomsorgen även omfattar den fritidshemsverksamhet som bedrivs för
skolbarn. Verksamheten för barn i olika åldrar måste ses som en helhet. Det
som påbörjats för de yngre barnen måste följas upp när barnen blir äldre och
börjar skolan.

Det finns dock många oklarheter när det gäller organisationen och
innehållet i barnomsorgen för skolbarn, samordningen med övrig barnom -

SoU 1982/83:12

sorg och skolans verksamheter, den samlade skoldagen och med fritidsverksamheter
av skilda slag. Socialministern anmäler att hon mot bakgrund av
detta har för avsikt att tillsätta en parlamentarisk kommitté för att se över
frågor om fritidshemsverksamheten för yngre skolbarn. Socialstyrelsens
arbete med ett pedagogiskt program för fritidshemsverksamheten och
kommitténs arbete bör enligt socialministern ske i nära samråd. Direktiv har
nu meddelats nämnda kommitté (dir. 1982:77).

I utvecklingsplanen redovisas även utvecklingen av familjedaghemsverksamheten,
behov och problem inom området samt planerade insatser för att
förbättra och utveckla verksamhetens innehåll och organisation. Enligt
socialstyrelsen ställer familjedaghemsverksamheten stora krav på ledningsorganisationen
såväl centralt som lokalt. Ett fortbildningsmaterial avses
därför bli utarbetat för familjedaghemmens ledningspersonal. Vidare avses
arbetsplaner för förskolan bli utarbetade med hänsyn även till familjedaghemsverksamheten.

Utskottet vill för sin del tillägga att det är viktigt att också behovet av
utbildningsinsatser riktade direkt till dagbarnvårdarna uppmärksammas i
detta sammanhang.

Beträffande den öppna förskolan avser socialstyrelsen att publicera en
skrift om erfarenheter av den öppna förskolan som planeringsunderlag för
kommunerna för befintlig och kommande verksamhet.

Den öppna förskolan har enligt socialministern stor betydelse som
kontaktpunkt för hemmavarande föräldrar och dagbarnvårdare. I sammanhanget
understryker socialministern vikten av en samverkan mellan den
öppna förskolan och övrig barnomsorgsverksamhet i kommunerna liksom
med barnhälsovården och socialtjänsten i övrigt. Det krävs ett helhetsperspektiv
när det gäller utarbetande av pedagogiska program såväl på
övergripande nivå som på verksamhetsnivå. Det finns enligt socialministern
många praktiska och intressanta samarbetsformer som kan utvecklas i detta
sammanhang.

Beträffande barn med behov av särskilt stöd ser socialministern det som
angeläget att socialstyrelsen klargör de olika frågeställningar som finns.
Denna grupp barn är svår att definiera på ett enhetligt sätt och det är därför
svårt att anvisa några generella lösningar. Det är samtidigt varken önskvärt
eller lämpligt att dra en skarp gräns mellan barn med respektive utan behov
av särskilt stöd. När det gäller de fortsatta övervägandena är det enligt
socialministern väsentligt att en samordning sker med de resultat som kan
följa av ställningstagandena till de förslag som lagts fram av omsorgskommittén
i slutbetänkandet (SOU 1981:26) Omsorger om vissa handikappade.
Detta betänkande bereds f. n. i regeringskansliet.

Enligt utvecklingsplanen behövs vidare ett fortsatt utvecklingsarbete inom
socialstyrelsen för att förbättra och utveckla förskoleverksamheten och
andra stödjande verksamheter för invandrarbarn.

En av de viktigaste uppgifterna är därvid, enligt socialministern, att stödja
1** Riksdagen 1982/83. 12 sami. Nr 12

SoU 1982/83:12

invandrarbarnen i deras språkutveckling. Hon erinrar emellertid om att
utredningen om språkminoriteter i förskoleåldern nyligen överlämnat sitt
slutbetänkande (SOU 1982:43) Språk- och kulturstöd för invandrar- och
minoritetsbarn i förskoleåldern. I avvaktan på den fortsatta beredningen av
utredningens förslag är hon inte beredd att nu ta ställning i denna fråga.

Beträffande samverkansfrågor redovisar socialstyrelsen bl. a. att man har
för avsikt att ge ut en översiktlig skrift där barnomsorgens ansvar avgränsas
gentemot övrig socialtjänst, barnhälsovård, barnhabilitering och barnpsykiatrisk
verksamhet. Därvid kommer även frågor om samverkan med skolan,
fritid och kultur att behandlas.

Socialministern understryker betydelsen av att samverkansfrågor ges hög
prioritet. En väl fungerande samverkan mellan de olika kommunala,
regionala och statliga organ som arbetar med olika verksamheter för barn är
enligt socialministern väsentligt både för att ordna bra verksamhet och för att
undvika dubbelarbete. Socialministern erinrar om att en särskild utredning
f. n. arbetar med frågor om samverkan mellan förskola och skola.
Kommittén kartlägger och analyserar aktuell försöks- och utvecklingsverksamhet.

I sammanhanget tar socialministern även upp frågan om samverkan mellan
barnomsorgen och föräldrarna. Hon understryker betydelsen av föräldrarnas
medverkan bl. a. när det gäller uppläggningen av och innehållet i det
pedagogiska arbetet. Socialministern ser det som väsentligt att såväl
kommunen, personalen som föräldrarna medverkar till att samverkan kan
organiseras på ett positivt sätt. Detta måste ibland medföra att okonventionella
lösningar används och att eventuella hinder för föräldrarnas medverkan
i möjligaste mån undanröjs.

Beträffande ledningsorganisationen för den pedagogiska verksamheten
anförs i utvecklingsplanen att ledningsfrågorna måste ägnas stor uppmärksamhet
i utvecklingsarbete och forskning under 1980-talet. Vidare betonas
kommunernas ansvar för ledning och samordning. Socialstyrelsen anger
vidare att styrelsen i sitt fortsatta arbete med ledningsfrågor kommer att
uppmärksamma ansvar, funktioner och uppgifter på olika nivåer liksom
metoder och förutsättningar för förändringsarbetet. Socialministern tillägger
att kommunernas insatser vad gäller planering för och ledning av barnomsorgen
har mycket stor betydelse för en väl fungerande barnomsorg.

Beträffande personal inom barnomsorgen framhåller socialstyrelsen det
som angeläget med en enhetlig yrkeskår och menar att alla anställda borde ha
en likvärdig grundutbildning. De barnskötare som i dag finns inom
verksamheten borde därför få vidareutbildning, enligt socialstyrelsen.

I regeringens skrivelse erinras om att frågan om en enhetlig utbildning av
barnomsorgspersonal var aktuell i samband med riksdagens behandling av
propositionen om förenklade statliga regler inom barnomsorgen. Socialutskottet
uttalade därvid (SoU 1981/82:1 s. 25) att man inte ansåg det motiverat
att göra något uttalande om vilka tjänster kommunerna bör inrätta inom

SoU 1982/83:12

barnomsorgen. Därmed avstyrktes ett motionsyrkande med begäran om ett
uttalande av innehåll att uppdelningen i barnskötar- och förskollärartjänster
på sikt borde avskaffas och ersättas av en tjänsteform benämnd förskollärare.

I regeringens skrivelse omnämns endast personalkategorierna förskollärare/fritidspedagoger
samt barnskötare. Utskottet vill därför i sammanhanget
erinra om att det också finns andra yrkesgrupper inom barnomsorgen,
vilka har en viktig funktion för den pedagogiska verksamheten. Detta
gäller inte minst ekonomipersonalen, som bl. a. kan medverka i att ge barnen
grundläggande insikter i frågor om kost, hygien och hälsa.

Grundutbildning, vidareutbildning och fortbildning är avgörande när det
gäller att vidmakthålla och utveckla barnomsorgens kvalitet. Socialstyrelsen
föreslår en översyn av både grund- och vidareutbildningen. Socialstyrelsen
anser vidare att en kraftig satsning bör göras på fortbildning för barnomsorgens
personal under 1980-talet.

I regeringens skrivelse anmäls att en särskild arbetsgrupp tillsatts för att i
enlighet med riksdagens beslut göra en bedömning av erforderliga utbildningsinsatser
i nära anslutning till framtagandet av en ny utbyggnadsplan för
barnomsorgen. Detta arbete bör enligt socialministern avvaktas innan
ställning tas till eventuella förändringar av nuvarande utbildningsinsatser.

Beträffande forskning och utvecklingsarbete anser socialstyrelsen att
barnomsorgsområdet bör få ökad tillgång till forskningsresurser och att
staten dessutom bör bidra till kommunalt utvecklingsarbete. I detta
sammanhang redovisar socialministern att det inom socialdepartementet
påbörjats ett arbete att, i enlighet med riksdagens uppdrag, sammanställa
och analysera pågående och aktuell forskning inom barnomsorgsområdet.
Därvid behandlas även frågorna om information om forskningsresultaten
liksom om utarbetandet av en plan för den fortsatta forsknings- och
försöksverksamheten. I skrivelsen anges att regeringen senare kommer att
lämna sin redovisning om forsknings- och försöksverksamheten inom
barnomsorgsområdet.

Enligt riksdagens uppdrag skulle i utvecklingsplanen även redovisas en
utförlig tidsplan för de insatser socialstyrelsen planerade. Socialstyrelsen
anför att man tolkat kravet på en utförlig tidsplan så att det gäller att
prioritera de mest angelägna arbetsuppgifterna. Socialstyrelsen ser därvid
som den mest angelägna uppgiften att fullgöra det pedagogiska programmet
för förskolan. Arbetet har påbörjats och ett pedagogiskt program beräknas
föreligga vid slutet av år 1983. Vidare avses arbetet med ett pedagogiskt
program för fritidshemmen påbörjas under hösten 1982. Parallellt härmed
bör enligt socialstyrelsen bedrivas ett arbete med att utveckla former för
kommunal ledning och kommunala riktlinjer. Detta arbete planeras vara
avslutat under år 1984. Arbetet med utveckling och stöd för den pedagogiska
planeringen vid enskilda förskolor och fritidshem föreslås bedrivas parallellt
med arbetet med det pedagogiska programmet.

SoU 1982/83:12

Socialministern uttalar för sin del att det är angeläget att den föreslagna
tidsplanen hålls. Det är också viktigt att den föreslagna prioriteringen mellan
olika uppgifter som redovisats i socialstyrelsens utvecklingsplan fullföljs.
Socialstyrelsen bör vidare enligt socialministern successivt återkomma till
regeringen med mer utförliga tidsplaner för olika delområden.

Slutligen behandlas en skrivelse från 1982 års allmänna kyrkomöte om
statsbidrag till kyrkliga deltidsförskolor. Socialministern redogör härvid för
statsbidragsbestämmelserna och erinrar bl. a. om att, under den allmänna
förutsättningen att kommunen beslutar att verksamheten tas med i
barnomsorgsplanen, naturligtvis såväl kyrkliga som andra enskilda förskolor
kan bli statsbidragsberättigade om förskolan är öppen och barnen vistas där i
enlighet med de tidsgränser som finns angivna i bidragsbestämmelserna.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

Höjning av det allmänna barnbidraget

1. beträffande allmänt barnbidrag

att riksdagen - under förutsättning av bifall till skatteutskottets
hemställan under mom. 1 i betänkande SkU 1982/83:14- med
avslag på motion 1982/83:109 yrkande 1 och motion 1982/83:128
yrkande 1 i motsvarande del antar i propositionen framlagt
förslag till ändrad lydelse av 1 § lagen (1947:529) om allmänna
barnbidrag,

2. beträffande flerbarnstillägg

att riksdagen med avslag på motion 1982/83:128 yrkande 1 i
motsvarande del antar i propositionen framlagt förslag till
ändrad lydelse av 2 a § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

3. beträffande lagförslaget i övrigt

att riksdagen - under förutsättning av bifall till i propositionen
framlagt förslag om ändrad lydelse av 1 och 2 a §§ - antar i
propositionen framlagt förslag till lag om ändring i lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag i den mån det inte
behandlats under mom. 1 och 2,

4. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen - under förutsättning av bifall till det i propositionen
framlagda förslaget om ändring i lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag - med avslag på motion 1982/83:109
yrkande 2 och motion 1982/83:128 yrkande 1 i motsvarande del
till Allmänna barnbidrag på tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1982/83 under femte huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag av 330 000 000 kr.,

SoU 1982/83:12

5. beträffande det familjepolitiska stödsystemet

att riksdagen avslår motion 1982/83:119 yrkande 4,

6. beträffande en samlad översyn av familjepolitiken

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

7. beträffande yrkanden som sammanfaller med propositionen
att riksdagen beslutar att motion 1982/83:122 yrkandena 2 och 3
inte skall föranleda någon rikdagens åtgärd,

Statens bidrag till den kommunala barnomsorgen

8. beträffande statens bidrag till den kommunala barnomsorgen
att riksdagen med bifall till motion 1982/83:109 yrkande 3,
motion 1982/83:119 yrkande 5 och motion 1982/83:122 yrkande
1 avslår propositionen i motsvarande del (bil. 1 p. 4),

Innehållet i barnomsorgen

9. beträffande innehållet i barnomsorgen

att riksdagen beslutar att regeringens skrivelse 1982/83:34 inte
skall föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 december 1982

På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
John Johnsson (s), Rune Gustavsson (c), Kjell Nilsson (s), Blenda Littmarck
(m), Stig Alftin (s), Lilly Bergander (s), Ann-Cathrine Haglund (m), Ulla
Tillander (c), Maria Lagergren (s), Anita Persson (s), Ingvar Eriksson (m)
och Inga Lantz (vpk).

Reservationer
Allmänt barnbidrag (mom. 1 i hemställan)

1. av Göte Jonsson, Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Ingvar
Eriksson (alla m), som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 4 med ”Vid
utskottets behandling” och slutar på s. 5 med ”övriga partier” bort ha
följande lydelse:

I motion 1982/83:99 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) framhålls att den i
proposition 1982/83:55 föreslagna höjningen av mervärdeskatten leder till
lika stora eller större utgiftshöjningar för de enskilda hushållen som de påslag
på förmåner och bidrag som föreslås. Förslaget om skattehöjning bör därför

SoU 1982/83:12

inte åberopas som ett skäl för höjning av de allmänna barnbidragen. För
barnfamiljerna är det bättre att båda förslagen avslås. Utskottet tillstyrker
därför motion 1982/83:109 yrkande 1 och avstyrker propositionen såvitt
avser ändring av 1 § lagen om allmänna barnbidrag.

dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande allmänt barnbidrag

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:109 yrkande 1 och
med avslag på motion 1982/83:128 yrkande 1 i motsvarande del
avslår i propositionen framlagt förslag till ändrad lydelse av 1 §
lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag.

2. av Ingemar Eliasson (fp), Rune Gustavsson (c) och Ulla Tillander (c),
som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 4 med ”Vid
utskottets behandling” och slutar på s. 5 med ”övriga partier” bort ha
följande lydelse:

Barnfamiljerna tillhör den grupp som är hårdast utsatt i den nu aktuella
politiken med kraftigt sänkta reallöner och allt snabbare inflationstakt. De
behöver därför få kompensation för fördyrade levnadsomkostnader. Detta
gäller även om mervärdeskatten inte höjs. Enligt utskottets uppfattning bör
därför inte en höjning av barnbidragen knytas till något villkor om
skattehöjning. Med den uppläggning av den ekonomiska politiken som
redovisas i motionerna 1982/83:112 och 1982/83:120 innebär inte den därav
följande utgiftsökningen en statsfinansiell försvagning. Utskottet tillstyrker
därför den föreslagna ändringen av 1 § lagen om allmänna barnbidrag.

dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande allmänt barnbidrag

att riksdagen med avslag på motion 1982/83:109 yrkande 1 och
motion 1982/83:128 yrkande 1 i motsvarande del antar i
propositionen framlagt förslag till ändrad lydelse av 1 § lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag.

3. av Inga Lantz (vpk), som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 4 med ”Vid
utskottets behandling” och slutar på s. 5 med ”övriga partier” bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar regeringens bedömning att barnfamiljerna i många fall har
en pressad situation. En höjning av barnbidraget behövs. Propositionens
förslag innebär emellertid också en kraftig uppräkning av flerbarnstillägget.
Mot detta finns olika principiella invändningar. Enligt utskottets uppfattning
bör inte flerbarnstillägget höjas. Dessa medel bör i stället användas till en

SoU 1982/83:12

ytterligare ökning av det allmänna barnbidraget. Utskottet tillstyrker således
bifall till motion 1982/83:128 yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande allmänt barnbidrag

att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motion 1982/83:128 yrkande 1 i motsvarande del och med
avslag på motion 1982/83:109 yrkande 1 antar följande lydelse
av 1 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag:

Nuvarande lydelse

För barn, som är svensk medborgare
och bosatt i riket, skall av
allmänna medel såsom bidrag till
barnets uppehälle och uppfostran
utgå allmänt barnbidrag med 3 000
kronor om året i enlighet med vad
nedan närmare stadgas.

Allmänt barnbidrag vistas i

Utskottets förslag

För barn, som är svensk medborgare
och bosatt i riket, skall av
allmänna medel såsom bidrag till
barnets uppehälle och uppfostran
utgå allmänt barnbidrag med 3 380
kronor om året i enlighet med vad
nedan närmare stadgas.

Flerbarnstillägg (mom. 2 i hemställan)

4. av Evert Svensson, John Johnsson, Kjell Nilsson, Stig Alftin, Lilly
Bergander, Maria Lagergren och Anita Persson (alla s), som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med
”Utskottets ställningstagande” och slutar med ”av flerbarnstilläggen” bort
ha följande lydelse:

Som framhållits av finansutskottets majoritet är det nödvändigt med en
totalfinansiering av de åtgärder som föreslås i propositionen. En höjning av
flerbarnstillägget kan därför, i likhet med vad utskottet funnit beträffande
det allmänna barnbidraget, bara tillstyrkas under förutsättning att riksdagen
också godtar det i propositionen framlagda förslaget om höjning av
mervärdeskatten.

dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande flerbarnstillägg

att riksdagen - under förutsättning av bifall till skatteutskottets
hemställan under mom. 1 i betänkande SkU 1982/83:14 - med
avslag på motion 1982/83:128 yrkande 1 i motsvarande del antar
i propositionen framlagt förslag till ändrad lydelse av2 a § lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag.

SoU 1982/83:12

5. av Inga Lantz (vpk), som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med
”Utskottets ställningstagande” och slutar med ”av flerbarnstilläggen” bort
ha följande lydelse:

Som utskottet framhållit i det föregående finns det principiella invändningar
mot en höjning av flerbarnstillägget. I motion 1982/83:128 anförs
sålunda att systemet innebär en premiering av stora familjer och utgör en
stimulans till att kvinnorna skall stanna hemma i stället för att kräva sin rätt
till arbete och barnomsorgsplats. Utskottet är därför inte berett att tillstyrka
den föreslagna höjningen. Som framgått av det föregående anser utskottet
att dessa medel i stället bör användas till en ytterligare ökning av det
allmänna barnbidraget.

dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande flerbarnstillägg

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:128 yrkande 1 i
motsvarande del avslår i propositionen framlagt förslag till
ändrad lydelse av 2 a § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag.

Medelsanvisningen (mom. 4 i hemställan)

6. av Göte Jonsson, Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Ingvar
Eriksson (alla m), som - under förutsättning av bifall till reservation nr 1 -anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Sorn en” och
slutar med ”med propositionen” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående avstyrkt bifall till den i propositionen
föreslagna ändringen av 1 § lagen om allmänna barnbidrag. I enlighet med
motion 1982/83:109 yrkande 2 bör därför medelsanvisningen inte bestämmas
till högre belopp än 100 000 000 kr., avseende den tillstyrkta höjningen av
flerbarnstillägget. Detta belopp kan finansieras genom minskade livsmedelssubventioner
och förutsätter således inte en höjning av mervärdeskatten.

dels att utskottets hemställan under mom. 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motion 1982/83:109 yrkande 2 och avslag på motion 1982/
83:128 yrkande 1 i motsvarande del till Allmänna barnbidrag på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under
femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 100 000 000
kr.

SoU 1982/83:12

7. av Inga Lantz (vpk), som - under förutsättning av bifall till reservation nr
3 och 5 - anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Sorn en” och
slutar med ”med propositionen” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående avvisat propositionens förslag om höjning
av flerbarnstillägget. Utskottet har i stället föreslagit en motsvarande högre
höjning av det allmänna barnbidraget. Den sammanlagda kostnaden
kommer därmed att uppgå till samma belopp som enligt propositionen, dvs.
330 000 000 kr.

dels att utskottets hemställan under mom. 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motion 1982/83:128 yrkande 1 i motsvarande del och med
avslag på motion 1982/83:109 yrkande 2 till Allmänna barnbidrag
på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1982/83 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av
330 000 000 kr.

Översyn av familjepolitiken m. m. (mom. 5 och 6 i hemställan)

Mom. 5 och 6

8. av Rune Gustavsson (c) och Ulla Tillander (c), som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”därför motionsyrkandet” bort utgå,

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Det är
dock enligt” och slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det nu nödvändigt att, såsom anförs i motion
1982/83:112, anlägga en helhetssyn på barnfamiljernas situation och förutsättningslöst
överväga vilka former av stöd som är bäst ägnade att tillgodose
behoven. För att möta de varierande behov som finns krävs både barnbidrag,
flerbarnsstöd, vårdnadsersättning och tillgång till barnomsorg. Därutöver
krävs emellertid också att man tar hänsyn till andra faktorer som påverkar
barnfamiljernas ekonomiska situation. Dit hör t. ex. bostadsbidragen och
skattesystemet. Särskilt skattesystemets utformning är viktig att beakta i
detta sammanhang. Skatteförmågan är bl. a. beroende av försörjningsbördan.

Utskottet ser det därför som värdefullt med en samlad översyn av
familjepolitiken där alla sådana olika aspekter på problemen kan vägas mot
varandra. Det får ankomma på regeringen att avgöra formerna för denna
översyn. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

SoU 1982/83:12

dels att utskottets hemställan under mom. 5 och 6 bort ha följande
lydelse:

5. beträffande det familjepolitiska stödsystemet

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:119 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

6. beträffande en samlad översyn av familjepolitiken

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

Mom. 6

9. av Göte Jonsson, Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Ingvar
Eriksson (alla m), som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 5 med
”Barnfamiljernas ekonomiska” och slutar på s. 6 med ”till känna” bort ha
följande lydelse:

Barnfamiljernas ekonomiska situation blir utomordentligt svår i en tid
med starkt sjunkande reallöner och kraftigt stigande priser och boendekostnader.
Detta drabbar särskilt hårt de barnfamiljer som är hänvisade till
endast en förvärvsinkomst. De sistnämnda har samtidigt fått det allt svårare
att förstärka familjeinkomsten på grund av det nuvarande skattesystemet och
de inkomstprövade bidragen, som tillsammans leder till oacceptabla
marginaleffekter.

Samhällets stöd till barnfamiljerna är svårt att överblicka beroende på de
samlade effekterna av beskattningen och de generella och riktade bidragen.

Inkomstskatten tar inte hänsyn till ekonomisk bärkraft. Ett väsentligt syfte
för en samlad översyn av familjepolitiken måste därför enligt utskottets
mening vara ett skattesystem som tar hänsyn till hur många som skall leva på
hushållsinkomsten och inte bara till hur många som tjänar in den.

Som exempel kan nämnas att en flerbarnsfamilj med en inkomst på 80 000
kr. betalar ca 6 000 kr. eller 30 % mer i skatt än två barnlösa makar med
40 000 kr. var. Trots att den taxerade inkomsten är densamma får
barnfamiljen i exemplet endast behålla 20 kr. av en extra hundralapp efter
skatt och bortfallande bostadsbidrag, medan de barnlösa makarna får
behålla 66 kr.

Vidare anser utskottet att nödvändiga barntillsynskostnader bör betraktas
som utgifter för inkomstens förvärvande och därmed bli avdragsgilla.

Enligt utskottet är situationen nu sådan att familjestöd måste utgå för att
lindra effekterna av ett för högt skatteuttag. Så t. ex. hamnar en tvåbarnsfamilj
med vanlig industriarbetarlön, ca 85 000 kr., redan i dag under
existensminimum om hyran är högre än ca 1 500 kr. Ändå betalar hushållet år
1982 ca 30 000 kr. i inkomstskatt och drygt 8 000 kr. i moms m. m. Detta

SoU 1982/83:12

innebär att familjen betalar mer än tre gånger så mycket i skatt som de ca
12 000 kr. man får tillbaka i form av barn- och bostadsbidrag. Hårdast
drabbar skattesystemet flerbarns- och glesbygdsfamiljerna som mer än
övriga hushåll är hänvisade till att huvudsakligen leva på en enda
inkomst.

Vidare anser utskottet att ett viktigt mål för en samlad översyn av
familjepolitiken är att tillgodose familjernas berättigade krav på ökad
valfrihet. Medel att åstadkomma detta är bl. a. vårdnadsersättning och
minimistandardgaranti (trygghetsgaranti) utöver vad ovan nämnts betr.
familjebeskattningen.

Det är väsentligt att slå vakt om valfriheten, såväl vad gäller frågan om
förvärvsarbete som barnomsorg. Vård av egna barn måste från samhällets
synpunkt anses lika viktigt som kommunal barnomsorg. I dag är det från
familjeekonomisk synpunkt en stor uppoffring när föräldrar avstår från
förvärvsarbete medan barnen är små. Bl. a. därför måste bidrags- och
skattesystemen ändras så att de medger ökad valfrihet.

För det fortsatta reformarbetet inom familjepolitiken krävs en helhetssyn.
Olika åtgärder bör samordnas så att de samlade åtgärderna åstadkommer
rättvisa mellan olika typer av barnfamiljer och mellan barnfamiljer och andra
familjer. Rättvisa bör också skapas med avseende på olika tidsperioder
(framför allt med hänsyn till barnens ålder) i familjernas tillvaro.

Utskottet efterlyser med hänvisning till det anförda en samlad översyn av
familjepolitiken. De undersökningar som gjorts av främst familjeekonomiska
kommittén, bostadsbidragskommittén och ensamförälderkommittén bör
kunna bilda en del av underlaget för en sådan översyn. Vad utskottet nu
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande en samlad översyn av familjepolitiken

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

10. av Ingemar Eliasson (fp), som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Det
höjda barnbidraget” och slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Det finns därför enligt utskottets mening skäl för en samlad översyn av
samhällets stöd till barnfamiljerna. En sådan översyn bör utgå från principen
att familjepolitiken i sin helhet skall syfta till att öka valfriheten för
barnfamiljerna och främja jämställdheten mellan kvinnor och män. Översynen
bör vidare utgå från att stödet till barnfamiljerna syftar till att
omfördela inkomster mellan barnfamiljer och grupper utan barn. Av
fördelningspolitiska skäl bör stödet även fortsättningsvis baseras på ett
generellt barnbidrag kompletterat med ett flerbarnstillägg. I en samlad

SoU 1982/83:12

beredning av dessa frågor bör även ingå att pröva frågan om ett obeskattat
vårdnadsbidrag för familjer med små barn. Vid utformningen av samhällets
stöd till barnfamiljerna bör hänsyn vidare tas till den faktiska skattebelastningen,
tillgången till barnomsorgsplatser och utformningen av bostadsstödet.

Utskottet anser med hänvisning till det anförda att regeringen bör initiera
en samlad översyn av samhällets stöd till barnfamiljerna. De undersökningar
som gjorts av familjeekonomiska kommittén och ensamförälderkommittén
bör kunna bilda utgångspunkt för denna översyn. Vad utskottet nu anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande en samlad översyn av familjepolitiken

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

Statsbidrag till den kommunala barnomsorgen (mom. 8 i hemställan)

11. av Evert Svensson, John Johnsson, Kjell Nilsson, Stig Alftin, Lilly
Bergander, Maria Lagergren och Anita Persson (alla s), som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Vid en
sammanfattande” och slutar med ”stå fast” bort ha följande lydelse:

Det är angeläget att statsbidragen till barnomsorgen utformas så att de
främjar en fortsatt utbyggnad av förskole- och fritidshemsverksamheten. Det
nya statsbidragssystem som skall träda i kraft den 1 januari 1983 uppfyller
inte detta krav. En återgång till tidigare regler - i avvaktan på ett nytt förslag
till statsbidragsregler - medför emellertid ökade kostnader för staten. Som
framhållits av finansutskottets majoritet är det nödvändigt med en totalfinansiering
av de åtgärder som föreslås i propositionen. Även förslaget om
upphävande av riksdagens beslut om det nya statsbidragssystemet förutsätter
därför att riksdagen godtar den samtidigt föreslagna höjningen av mervärdeskatten.
Utskottet ansluter sig därför till de socialdemokratiska ledamöternas
uppfattning att propositionen i här aktuell del bara kan tillstyrkas på
det villkoret att riksdagen bifaller förslaget om denna skattehöjning.

dels att utskottets hemställan under mom. 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande statens bidrag till den kommunala barnomsorgen
att riksdagen - under förutsättning av bifall till skatteutskottets
hemställan under mom. 1 i betänkande SkU 1982/83:14 - med
bifall till propositionen och med avslag på motion 1982/83:109
yrkande 3, motion 1982/83:119 yrkande 5 och motion 1982/
83:122 yrkande 1 beslutar att

dels upphäva riksdagens beslut om nytt statsbidragssystem för
barnomsorgen fr. o. m. den 1 januari 1983,

SoU 1982/83:12

dels godkänna vad i propositionen anförs om att nuvarande
statsbidragsregler skall fortsätta att gälla tills vidare.

12. av Inga Lantz (vpk), som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Vid en
sammanfattande” och slutar med ”stå fast” bort ha följande lydelse:

Det behövs ett helt nytt statsbidragssystem för att i dagens läge stimulera
kommunerna till en fortsatt utbyggnad av barnomsorgen. Det statsbidragssystem
som avses träda i kraft den 1 januari 1983 är emellertid i detta
hänseende ett sämre alternativ än de nu gällande reglerna. I avvaktan på ett
nytt förslag bör därför, såsom föreslås i propositionen, riksdagen upphäva
sitt tidigare beslut om nytt statsbidragssystem för barnomsorgen, varvid
nuvarande regler får fortsätta att gälla tills vidare. Det finns starka sakliga
skäl för ett sådant beslut. Utskottet tillstyrker således bifall till propositionen
i här aktuell del.

dels att utskottets hemställan under mom. 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande statens bidrag till den kommunala barnomsorgen
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1982/83:109 yrkande 3, motion 1982/83:119 yrkande 5
och motion 1982/83:122 yrkande 1 beslutar att
dels upphäva riksdagens beslut om nytt statsbidragssystem för
barnomsorgen fr. o. m. den 1 januari 1983,
dels godkänna vad i propositionen anförs om att nuvarande
statsbidragsregler skall fortsätta att gälla tills vidare.

Innehållet i barnomsorgen (motiveringen till mom. 9 i hemställan)

13. av Göte Jonsson, Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Ingvar
Eriksson (alla m), som anser

att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Målkonstruktionen
behandlas” och slutar med ”pedagogiska programmet” bort ha
följande lydelse:

I skrivelsen har man inte närmare definierat begreppet ”omvärldsorientering”,
men utskottet vill för sin del bestämt markera en ståndpunkt i denna
fråga i syfte att föregripa en alltför vid definition. En mera vittsyftande
omvärldsorientering, t. ex. information om fredsarbete och internationell
konfliktlösning passar enligt utskottets mening inte för förskolebarn.

Dessutom är fredsarbete ett komplicerat arbete som kräver så mycket av
mognad, kunskap och insikt att föräldrarna måste ha ett avgörande
inflytande över hur barnen möter det. Man måste t. ex. diskutera hur fred
förutsätter frihet, hur en balanserad ömsesidig nedrustning skall åstadkommas
och hur ett starkt svenskt försvar bidrar till stabilitet och fred.

SoU 1982/83:12

Man kan heller inte bortse från risken att hos barnen skapa oro och rädsla.
Små barn kan lätt få för sig att krig och död omedelbart hotar deras nära
anhöriga, vilket kan inge barnen stor ångest. Inte minst därför måste
föräldrarna få avgöra hur barnen ska möta dessa frågor.

Förskolans uppgift måste vara att tillsammans med föräldrarna ge barnen
insikten att konflikter inte ska lösas med våld, att förebygga och stävja
tendenser till våldsmentalitet och att uppfostra barnen till kunskap, tolerans
och förståelse. Däremot hör fredsarbete och frågor om internationell
konfliktlösning inte hemma inom förskolan på annat sätt än att barnen måste
få svar på de frågor de själva kan ställa.

14. av Rune Gustavsson (c) och Ulla Tillander (c), som anser

att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Målkonstruktionen
behandlas” och slutar med ”pedagogiska programmet” bort ha
följande lydelse:

I sammanhanget kan det finnas anledning att något kommentera
ämnesområdet omvärldsorientering.

Omvärldsorientering är egentligen ett så stort och omfattande och också
djupt ämne att ett särskilt framhävande av en del som är en del av en större
helhet hotar att förrycka perspektivet och balansen. Frågor om vänskap och
ovänskap, fred och det som stör freden kan naturligtvis tas upp i många olika
sammanhang. Man måste dock vara vaksam på faran av att en för barn
obegriplig, grym och obarmhärtig vuxenvärld kan skapa oro hos små
barn.

Utskottet förutsätter att man beaktar detta i det fortsatta arbetet med det
pedagogiska programmet.

SoU 1982/83:12

Bilaga 1

I proposition 1982/83:55 framlagt förslag

till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

336 Härigenom föreskrivs att 1 och 2 a §§ lagen (1947:529) om allmänna

337 barnbidrag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I §'

För barn, som är svensk medbor- För barn, som är svensk medbor gare

och bosatt i riket, skall av all- gare och bosatt i riket, skall av allmänna
medel såsom bidrag till bar- männa medel såsom bidrag till barnets
uppehälle och uppfostran utgå nets uppehälle och uppfostran utgå
allmänt barnbidrag med 3000 kro- allmänt barnbidrag med 3300 kronor
om året i enlighet med vad ne- nor om året i enlighet med vad nedan
närmare stadgas. dan närmare stadgas.

Allmänt barnbidrag skall utgå jämväl för här i riket bosatt barn. som icke
är svensk medborgare, såframt barnet fostras av någon som är bosatt och
mantalsskriven i riket eller ock barnet eller endera av dess föräldrar sedan
minst sex månader vistas i riket.

2 a §2

Flerbarnstillägg utgår om någon uppbär allmänt barnbidrag för tre eller
flera barn. Vid tillämpning av denna paragraf beaktas inte barn som avses i
4 § tredje stycket eller 7 §.

Flerbarnstillägget motsvarar ett Flerbarnstillägget motsvarar ett

fjärdedels barnbidrag om barnens halvt barnbidrag om barnens antal
antal uppgår till tre och ökas med uppgår till tre och ökas med ett helt
ett halvt barnbidrag för varje ytter- barnbidrag för varje ytterligare
ligare barn. barn.

Vid beräkningen av flerbarnstillägget skall de barn för vilka någon uppbär
allmänt barnbidrag räknas samman med de barn för vilka någon annan
uppbär allmänt barnbidrag om dessa barnbidragsmottagare stadigvarande
sammanbor och är eller har varit gifta med varandra eller har eller har haft
barn gemensamt.

Den som önskar uppbära flerbarnstillägg med stöd av tredje stycket skall
anmäla detta till den allmänna försäkringskassan.

Om inte annat föreskrivs skall bestämmelserna om allmänt barnbidrag i
denna lag eller i andra lagar eller författningar tillämpas på flerbarnstillägg.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

' Senaste lydelse 1980:692
: Senaste lydelse 1981:702

SoU 1982/83:12 28

Bilaga 2

Finansutskottets yttrande
1982/83:2 y

över proposition 1982/83:55 om upphävande av beslutet om karensdagar,
m. m.

Till skatteutskottet,

socialförsäkringsutskottet,
socialutskottet,
jordbruksutskottet och
arbetsmarknadsutskottet

Beträffande proposition 1982/83:55 om upphävande av beslutet om
karensdagar, m. m., jämte motioner vill utskottet anföra följande.

Obalanserna i den svenska ekonomin har vuxit sig allt starkare.
Budgetunderskottet har sedan mitten av 1970-talet vuxit som andel av BNP
från 2 % till 13 % 1982. Den totala konsumtionen har ökat samtidigt som
industriproduktionen i det närmaste stagnerat. Skillnaden i tillväxt mellan
produktion och konsumtion har kommit till uttryck i ett växande bytesbalansunderskott
som finansierats med ökad statlig upplåning. Den statliga
utlandsskulden värderas nu till 100 miljarder kronor. Det krävs kraftiga
ökningar av industriproduktionen och exporten för att motsvara de ökade
räntekostnaderna.

Det krävs nu krafttag för att vända den ekonomiska utvecklingen. Vi
måste hålla tillbaka konsumtion och stimulera produktion och investeringar.
Åtstramningsåtgärderna måste drabba alla efter bärkraft. Det är emellertid
enligt utskottets mening utomordentligt angeläget att de begränsningar som
måste vidtas inte belastar de sämst ställda i samhället. Det kärva ekonomiska
läget får inte tas till intäkt för att rasera det sociala trygghetssystem som
byggts upp i vårt land. Det är tvärtom nödvändigt att värna om grundtryggheten
i ett läge då det krävs åtgärder, som innebär påfrestningar på stora
befolkningsgrupper. Utskottet ser det därför som väl motiverat att återställa
de tidigare bidragsnivåerna i pensionssystemet, sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen
och kommunala barnomsorgen. Dessa åtgärder är en viktig
förutsättning för att skapa vilja och förståelse för att genomföra de övriga
åtgärder som behövs för att vända den ekonomiska utvecklingen.

Det statsfinansiella läget är emellertid sådant att dessa åtgärder, som
innebär ökade offentliga utgifter, måste kompenseras med motsvarande
inkomstförstärkningar. Det är inte ansvarsfullt att tillåta att ens dessa
angelägna utgiftsökningar skulle få leda till ytterligare ökat underskott i de
offentliga finanserna. Redan tillväxten i räntekostnaderna för de tidigare

SoU 1982/83:12

årens upplåning beräknas bli ca 11 miljarder kronor mellan 1982/83 och
1983/84. Att låta underskottet växa ytterligare genom att underlåta att
finansiera nödvändiga utgiftsökningar skulle öka räntebelastningen i framtiden
än mer.

Vidare skulle de ökade utgifterna till hushållen, om de inte finansierades,
stimulera den inhemska efterfrågan och driva upp den privata konsumtionen
och därmed motverka devalveringens syften. Som utskottet anfört är det
nödvändigt att begränsa den inhemska konsumtionsefterfrågan. I annat fall
försämras bytesbalansen ytterligare och vägen mot ökad balans blir allt
längre. Devalveringens kortsiktiga effekter innebär vissa påfrestningar på
bytesbalansen. Dessa växer till oacceptabel storlek om den inhemska
efterfrågan samtidigt tillåts expandera. Enligt utskottets mening kräver
således en ansvarsfull politik, som syftar till att understödja devalveringens
positiva effekter, att utgiftsökningarna finansieras med inkomstförstärkningar.

Enligt utskottets mening bör dessa förstärkningar inte drabba en
begränsad grupp utan bäras av alla. Det är vidare angeläget att åtgärderna
inte bidrar till att försämra den svenska industrins internationella konkurrenskraft.
Utskottet kan mot denna bakgrund dela den uppfattning som
redovisas i propositionen att finansieringen i första hand bör ske genom en
höjning av mervärdeskatten. De åtgärder som föreslås inom arbetslöshetsförsäkringen
för att förbättra de arbetslösas ekonomiska situation bör
finansieras inom försäkringssystemet med en höjning av avgifterna till
arbetsmarknadsfonden.

En höjning av mervärdeskatten från 17,7 % till 19 % leder till en allmän
höjning av prisnivån med ca 1 %. Det finns vissa grupper, främst
barnfamiljer, som drabbas särskilt hårt av en momshöjning. Det finns därför
enligt utskottet fog för att kompensera barnfamiljerna genom höjda
barnbidrag och genom att öka livsmedelssubventionerna för att begränsa
prisökningarna på baslivsmedel. Utskottet tillstyrker mot bakgrund härav
förslagen att höja barnbidragen med sammantaget 750 milj. kr. räknat för
helår. Hur fördelningen bör göras mellan en generell bidragshöjning och en
höjning av flerbarnstillägget får ankomma på vederbörande utskott att
bedöma. Vidare bör livsmedelssubventionerna öka med 230 milj. kr. räknat
för helår, vilket i konsumentledet kan beräknas motsvara en utgiftsminskning
för hushållen med närmare 300 milj. kr. Härigenom undanröjs effekten
på subventionerade baslivsmedel som momshöjningen annars skulle få.

Det finns enligt utskottets mening anledning att närmare studera
åtgärdernas totala effekter, framför allt med avseende på konsekvenserna
för statsbudgeten. Enligt propositionen beräknas förslagen innebära ökade
utgifter för statsbudgeten och socialförsäkringssektorn med totalt 7,3
miljarder kronor som helårseffekt. Inkomsterna beräknas till 7,1 miljarder
kronor. Till den del dessa åtgärder direkt berör statsbudgeten beräknar
utskottet att åtgärderna sammantaget leder till en förstärkning med närmare

SoU 1982/83:12

1 miljard kronor. För ATP-systemet och arbetslöshetsförsäkringen, som i
huvudsak ligger utanför statsbudgeten, beräknas totaleffekten bli ett
underskott med drygt 1,1 miljarder kronor. Det sammanlagda resultatet blir
således, som även framgår av propositionen, en skillnad på ca 0,2 miljarder
kronor, som motsvarar livsmedelssubventionerna, vilka utgör kompensation
för totalfinansieringens effekter.

Det bör i detta sammanhang noteras att åtgärderna avseende sjukförsäkringen
och folkpensionerna i sin helhet faller på statsbudgeten. I det begrepp
som i den ekonomiska analysen i nationalbudgeterna kallas den konsoliderade
offentliga sektorn ingår de tre delsektorerna stat, kommuner och
socialförsäkringssektorn. Begreppet staten i detta sammanhang liksom i
nationalräkenskaperna är en statistisk konstruktion som inte innefattar
allmän sjukförsäkring eller erkända arbetslöshetskassor. KAS och folkpensioner
inryms däremot numera i staten.

I propositionen görs uppskattningar av de indirekta effekterna i form av
ökade skatteinkomster. Dessa avser de statliga skatterna och beräknas till 1,1
miljarder kronor. Kassamässigt tillförs emellertid staten även kommunalskatterna
på förmånerna. Skatterna utbetalas till kommunerna med två års
eftersläpning. Under 1983 och 1984 förstärks därför statsbudgeten med dessa
inkomster. En överslagsmässig beräkning av hur statsbudgeten påverkas
innevarande och nästa budgetår utvisar att åtgärderna i stort sett balanseras
budgetåret 1982/83 och ger ett kassamässigt överskott på närmare 3 miljarder
kronor budgetåret 1983/84. Överskottet bortfaller år 1985, då medel
utbetalas till kommunerna till följd av ökat skatteunderlag 1983.

Med anledning av vad som sägs i motion 112 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c)
om beräkning av effekterna av momshöjningen vill utskottet anföra följande.
Motionärerna anser att propositionens beräkning av effekterna är grovt
överdrivna. Man jämför med finansutskottets kalkyler hösten 1981 då
skattesatsen skulle sänkas lika mycket som den nu föreslås bli höjd. Effekten
härav beräknades då till 3 miljarder kronor.

När konsumtionsskattesatsen justeras antas som regel, förutsatt att inte
andra åtgärder vidtas samtidigt som påverkar konsumtionsbeteendet, att
konsumenterna påverkas så att om exempelvis skatten sänks ökar konsumtionsvolymen.
Därigenom minskar skattebortfallet jämfört med om konsumtionen
skulle varit oförändrad. Hösten 1981 antog finansutskottet i sina
beräkningar att så skedde. I de nu föreliggande kalkylerna i propositionen
har inte antagits att konsumtionsvolymen påverkas av skattesatsens höjning.
Skälet härför är att hushållens köpkraft hålls uppe av de förbättringar som
föreslås i de olika bidragssystemen. Genom att dessa åtgärder vidtas
samtidigt finns det inte skäl att räkna med någon motverkande effekt på
konsumtionsvolymen till följd av skattehöjningen. Utskottets kalkyler
utförda på motsvarande sätt som föregående år men med en högre prisnivå
och med beaktande av detta resonemang leder till en effekt som är obetydligt
lägre än de 4,5 miljarder kronor som anges i propositionen.

SoU 1982/83:12

Riksrevisionsverket kommer att under första hälften av december till
regeringen överlämna en beräkning av statsbudgetens inkomster för nästa
budgetår. Verket har med anledning härav begärt in underlag från berörda
myndigheter och avser att revidera sina tidigare beräkningar. Det finns enligt
utskottets mening skäl att, när säkrare underlag föreligger, på nytt bedöma
effekterna av momshöjningen. Skulle det då visa sig att mervärdeskatten inte
ger de inkomster för staten som motsvarar de av utskottet ovan tillstyrkta
utgiftsökningarna utgår utskottet från att regeringen föreslår kompletterande
åtgärder för att finansiera dessa.

I motionerna 120 av Ola Ullsten m. fl. (fp) och 118 (112) av Thorbjörn
Fälldin m. fl. (c) anförs att en höjning av mervärdeskatten skulle dämpa
efterfrågan alltför kraftigt. När den borgerliga regeringen hösten 1981
devalverade den svenska kronan föreslog regeringen i stället en sänkning av
mervärdeskatten. En momshöjning leder till kraftiga reallönesänkningar,
menar motionärerna. Detta kan endast leda till ytterligare avmattning av
konjunkturen och en ökad arbetslöshet. En momshöjning är enligt
motionärerna det sämsta sättet att åstadkomma den önskade finansieringen.

Som utskottet redovisat innebär höjningen av mervärdeskatten en
köpkraftindragning som, tillsammans med avgiftshöjningar till arbetsmarknadsfonden,
skulle motsvara de ökade disponibla resurser som återställandet
av de sociala förmånerna i pensionssystemet, sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen
och barnomsorgen skulle innebära. Om hushållens totala
köpkraft återställs på detta sätt finns det enligt utskottets mening inte skäl för
att påstå att åtgärderna i proposition 55 skulle leda till realinkomstförsämringar
och ökad arbetslöshet. Åtgärderna innebär endast en fördelningspolitiskt
motiverad omfördelning inom hushållssektorn. Utskottet delar inte
motionärernas bedömning av effekterna av de föreslagna åtgärderna.

I motion 106 (99) av Ulf Adelsohn m. fl. (m) anförs att momshöjningen
leder till utgiftsökningar för de enskilda hushållen som är lika stora som eller
större än de påslag på förmåner och bidrag som föreslås. Om inte momsen
höjs bibehåller hushållen i motsvarande mån sin köpkraft. Därmed
bortfaller, enligt motionärerna, motiven för att höja momsen och förbättra
de olika förmåner och bidrag som föreslås i propositionen. Endast förslaget
om höjning av flerbarnsstödet godtas i motionen. Man anvisar finansiering av
förslaget genom minskade livsmedelssubventioner. Något konkret yrkande
på detta framläggs emellertid inte.

Som utskottet anfört talar främst fördelningspolitiska skäl för att återställa
de bidragsnivåer som tidigare gällt. Ett återställande av ersättningsnivåerna
ger 7,3 miljarder kronor till de direkt berörda grupperna barnfamiljer,
arbetslösa, pensionärer, studerande, sjuka och handikappade. Detta betalas
av samtliga hushåll genom momshöjningen och avgiftshöjningen. Den
fördelningspolitiska effekten för hushållen av åtgärderna är därmed uppen -

SoU 1982/83:12

bar. Motionärerna hävdar å ena sidan att bidragsökningen blir mindre än
skattehöjningen, dvs. åtgärderna överfinansieras. Å andra sidan påstår man
att förslagen totalt sett leder till en försämring av budgetsaldot, dvs. att
åtgärderna underfinansieras. Detta är varken konsekvent eller, som
framgått, korrekt. Utskottet kan således inte godta den uppfattning som
kommer till uttryck i motionen vad gäller förslagen i proposition 55.

I motion 128 av Lars Werner m. fl. (vpk) tillstyrker man regeringens
förslag till förbättringar av transfereringarna. Endast på två punkter som
avser flerbarnstilläggen och slopandet av KAS för ungdomar under 18 år
avviker man från regeringens förslag. När det gäller finansieringen av de
förslag man accepterar anger motionärerna i stället för momshöjningen flera
egna finansieringskällor, som tillsammans med höjningen av arbetsgivaravgiften
beräknas öka inkomsterna med 5,7 miljarder kronor. Återtagandet av
beslutet om karensdagar i sjukförsäkringen anser inte motionärerna behöver
finansieras då karensdagarna ännu inte införts.

Utskottet delar inte motionärernas syn vad gäller finansieringen av
förbättrade förmåner inom sjukförsäkringen. I den statsbudget som riksdagen
fastställt för budgetåret 1982/83 har utgifterna för sjukförsäkringen
beräknats med förutsättningen att bl. a. karensdagar införs den 1 januari
1983. Om dessa karensdagar slopas innebär det ökade utgifter, och om dessa
inte finansieras leder det till ökat budgetunderskott. Som utskottet angett
tidigare faller inkomst- och utgiftsförändringarna i sjukförsäkringen helt
inom statsbudgeten. Förslagen till inkomstförstärkningar i motion 128
innebär således inte att de föreslagna åtgärderna totalfinansieras. Enligt
utskottets mening är det angeläget att utgifterna finansieras redan från
årsskiftet 1982/1983, dåde träder i kraft. Det får ankomma på skatteutskottet
att bedöma huruvida de motionsvägen framlagda skatteförslagen kan ge
effekter redan fr. o. m. 1983. Enligt utskottets mening är det emellertid
uppenbart att de inkomstförstärkande åtgärderna inte i tillräckligt hög grad
kan bidra till att finansiera utgiftsförslagen. Utskottet kan därför inte
tillstyrka finansieringsalternativet enligt motion 128.

Utskottet tillstyrker att åtgärderna att förbättra ersättningsnivåerna i
pensionssystemet, sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen, barnomsorgen
och barnbidragen totalfinansieras med en höjning av mervärdeskatten
och arbetsgivaravgiften till arbetslöshetsförsäkringen. Behovet av att
åtgärderna totalfinansieras är enligt utskottet mening så angeläget att detta
bör komma till uttryck i riksdagens beslut vad gäller dessa utgiftsökningar.
Förslagen i propositionens olika bilagor bör godkännas, antas eller medel
anvisas endast på det uttryckliga villkoret att riksdagen bifaller förslagen om
höjning av mervärdeskatten respektive höjning av arbetsgivaravgiften till
arbetslöshetsförsäkringen.

SoU 1982/83:12

Stockholm den 2 december 1982

På finansutskottets vägnar
MATS HELLSTRÖM

Närvarande: Mats Hellström (s), Lars Tobisson (m). Paul Jansson (s). Arne
Gadd (s), Lennart Blom (m), Per-Axel Nilsson (s), T åge Adolfsson (m), Rolf
Rämgård (c), Christer Nilsson (s), Torsten Karlsson (s), Filip Fridolfsson
(m), Rolf Wirtén (fp), Carl-Henrik Hermansson (vpk). Gunnar Nilsson i
Eslöv (s) och Rolf Andersson (c).

Avvikande meningar

1. Lars Tobisson (m), Lennart Blom (m), Tage Adolfsson (m). Rolf
Rämgård (c), Filip Fridolfsson (m). Rolf Wirtén (fp) och Rolf Andersson (c)
anser att utskottets yttrande bort lyda:

De internationella betingelserna för den svenska ekonomin har förändrats
på ett dramatiskt sätt sedan början av 1970-talet. Detta har drabbat alla
länder i västvärlden men i vissa centrala avseenden har den svenska
utvecklingen varit sämre än det internationella genomsnittet. Industriproduktionen
har utvecklats svagt och bytesbalansunderskottet är större än
genomsnittet för Västeuropa i övrigt. I andra avseenden har Sverige klarat
sig bättre. Det gäller framför allt att hålla sysselsättningen uppe. Fram till
devalveringen var inflationstakten i avtagande.

Flera av de problem som finns i den svenska ekonomin i dag är emellertid
inte enbart betingade av den internationella utvecklingen. Många svårigheter
är av långsiktig eller strukturell natur. De kommer att finnas kvar även vid
en konjunkturuppgång. Flera betydelsefulla insatser har emellertid gjorts de
senaste åren för att vända utvecklingen åt rätt håll.

Ett av de största problemen i den svenska ekonomin har varit ökningstakten
i den offentliga sektorn. Ökningen har varit större än i ekonomin som
helhet.

De statliga utgifterna har vuxit betydligt snabbare än inkomsterna, vilket
gjort att vi fått ett mycket stort budgetunderskott. Utgiftstillväxten har till
stor del varit automatisk. Genom regelsystemet har utgifterna knutits till
prisutvecklingen, löneutvecklingen, demografiska faktorer etc.

Växande budgetunderskott skapar inflation, hög ränta och minskat
utrymme för industrins investeringar. Enligt utskottets mening måste ett
väsentligt inslag i den ekonomiska politiken vara att förhindra att budgetunderskottet
ökar i reala termer. De borgerliga regeringarna inledde en
nödvändig sanering av statsfinanserna.

Utskottet anser att det är nödvändigt att hålla tillbaka de offentliga
utgiftsökningarna. Ansträngningarna att minska budgetunderskottet måste

SoU 1982/83:12

göras på utgiftssidan samtidigt som tillväxtfrämjande åtgärder måste vidtas.
Det höga skattetrycket, det högsta inom OECD-området, kan inte höjas
ytterligare utan att allvarliga effekter uppkommer på arbetsvilja, nyföretagande
och skattemoral.

De borgerliga regeringarna vidtog med början hösten 1980 vissa åtgärder
för att bryta utgiftsutvecklingen. Bl. a. togs den automatiska kompensationen
för energiprishöjningar bort i pensions- och studiemedelssystemet.
Samtidigt vidtogs vissa kompenserande åtgärder för de ekonomiskt svagaste
grupperna. Vidare beslutade riksdagen hösten 1981 om förenklade statliga
regler inom barnomsorgen. Besluten decentraliserades och reglerna förenklades.
Genom riksdagsbeslutet kommer all kommunal barnomsorg att
värderas lika och skall ges statligt stöd. Alla barn skall få del av pedagogisk
verksamhet. Riksdagsbeslutet om förenklade regler för barnomsorgen
innebar en besparing utan att målet för barnomsorgens innehåll och
utveckling ändrades till det sämre.

Genom beslut våren 1982 minskades sjukförsäkringens utgifter. Ersättningsnivån
för korttidssjuka sänktes och spännvidden i kompensationsgraden
minskades genom begränsningar i de högre inkomstskikten.

Så sent som i våras godtog riksdagen vissa ändringar i arbetslöshetsförsäkringen
som innebar besparingar i statens utgifter samtidigt som ersättningsnivån
höjdes från den 1 juli 1982 från 210 till 230 kr.

Det är dessa åtgärder inom pensionssystemet, sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen
och den kommunala barnomsorgen som regeringen i
proposition 55 nu föreslår skall tas tillbaka. Enligt utskottets mening har den
statsfinansiella utvecklingen sedan besluten fattades snarare stärkt motiven
för de tidigare besluten. Utskottet ser därför inte skäl att tillstyrka
regeringens förslag.

De tidigare riksdagsbesluten vad gäller t. ex. sjukförsäkringen och
barnomsorgen får effekt först 1983. För att dessa åtgärder skall upphävas
föreslår regeringen att mervärdeskatten höjs med 2 procentenheter från
21,51 % till 23,46 % och att arbetsgivaravgiften till arbetsmarknadsfonden
höjs med en halv procentenhet. Den sammanlagda effekten av förslagen i
proposition 55 innebär således att mellan 1982 och 1983 höjs skatterna
samtidigt som bidragsnivåerna hålls oförändrade. Utskottet motsätter sig
bestämt en höjning av skattetrycket.

Redan devalveringen bidrar till att höja prisnivån 1983 med ca 5 %. Detta
leder till påtagliga reallönesänkningaroch försämrad standard. Att dessutom
höja mervärdeskatten innebär en ytterligare påspädning av inflationen med
1,2%. Detta leder till avmattning av konjunkturen och risk för ökad
arbetslöshet. En momshöjning slår främst mot de grupper som är ekonomiskt
sämst rustade.

Utskottet kan inte heller acceptera de förslag till skattehöjningar som
föreslås i motion 128 som innebär bl. a. skärpningar i marginalskatterna och
slopande av skattefondsparande.

SoU 1982/83:12

2. Carl-Henrik Hermansson (vpk) anser att utskottets yttrande bort lyda:

Den ekonomiska krisen är djup och långvarig. Den innebär successivt
försämrade levnadsvillkor för folkflertalet. Arbetslösheten drabbar främst
arbetare och lägre tjänstemän eller ungdom och kvinnor i dessa skikt, som
ännu inte kommit in på arbetsmarknaden. Reallöneförsämringarna träffar
hårdast de breda grupperna av arbetare och lägre tjänstemän. De ekonomiska
åtstramningarna riktade mot den offentliga sektorns överföringar och
verksamhet drabbar också främst dessa kategorier. Krisens bördor delas inte
lika. De finns som inte ens känner några bördor. De senaste åren har det varit
möjligt med framgångsrik spekulation. Aktievärdena och vinsterna har
stigit. Delar av storfinansen har stärkt sin makt. Krisen ställer därför
fördelningspolitiken i centrum.

Den ekonomiska krisen i vårt land är orsakad av det kapitalistiska
systemets motsättningar. Den är inte följden av att folkflertalet haft en ”för
hög” konsumtion. Krisen kan bara bekämpas med en medveten och
långsiktig politik som angriper det kapitalistiska systemets maktförhållanden
och anarkiska produktionssystem. Det är ingen väg ur krisen att trycka ner de
arbetandes levnadsvillkor. Åtstramningspolitik som den hittills bedrivits
fördjupar den ekonomiska krisen, ökar arbetslösheten och skärper orättvisorna.

Detta står helt klart såväl mot bakgrund av internationella erfarenheter
som efter de 6 åren av borgerlig regeringspolitik i Sverige. De borgerliga
regeringarna började göra allt större ingrepp för att rasera för folkflertalet
viktiga sociala erövringar. De genomdrev försämringar för pensionärer och
andra grupper med basbeloppsanknutna inkomster genom att holka ur
beräkningsgrunden för basbelopp. De drev igenom beslut om att införa
karensdagar och försämra ersättningsnivåerna inom sjukförsäkringen, vilket
främst skulle slå mot arbetarklassen. De genomdrev försämringar i
arbetslöshetsförsäkringen. De försämrade statens bidrag till den kommunala
barnomsorgen.

Denna borgerliga politik mötte berättigad och hård kritik inom hela
arbetarrörelsen och andra folkorganisationer.

I proposition 55 drar den nya regeringen för sin del sina slutsatser av den
kritik arbetarrörelsen drev mot den borgerliga regeringspolitiken och ställer
förslag som i huvudsak innebär ett uppfyllande av de fyra vallöften de båda
arbetarepartierna utställde, nämligen att återställa vad den borgerliga
regeringen börjat rasera inom sjukförsäkringssystemet och arbetslöshetsförsäkringen,
att återställa beräkningsgrunden för basbeloppet och det statliga
stödet för den kommunala barnomsorgen. Utskottet finner regeringens
förslag i dessa delar vara välmotiverade.

Regeringen anser att dessa åtgärder som innebär ökade offentliga utgifter
måste kompenseras med motsvarande inkomstförstärkningar. Utskottet
finner att också denna utgångspunkt är välmotiverad. Krisen och den

SoU 1982/83:12

borgerliga politiken, med bl. a. stora skattelättnader för höginkomsttagare,
har skapat ett mycket besvärande underskott i statsbudgeten. Ökningstakten
i detta underskott bör inte skärpas genom ytterligare konsumtionsexpansiva
utgifter, allra minst som möjligheter finns för motsvarande inkomstförstärkningar
på ett sätt som stärker de föreslagna åtgärdernas fördelningspolitiska
effekter.

Det finns, såsom påpekas i motion 128, emellertid anledning att ifrågasätta
om inte regeringen beräknar kostnaderna för åtgärderna något för högt. Från
försäkringstagarnas synpunkt måste det te sig underligt att stoppandet av en
försämring som aldrig trätt i kraft kan utgöra en kostnad (karensdagarna
m. m.). Dessutom understryker regeringen att 85 % av den påstådda
”karensdagskostnaden” eller ca 1 500 milj. kr. kommer att täckas med
arbetsgivaravgifter och avgifter från egna företagare. Det kan sålunda
hävdas att regeringen räknat för högt på kostnaderna för åtgärderna.

Regeringsförslagen innebär ökade arbetsgivaravgifter m. m. om 1,5
miljarder kronor och ökade skatteinkomster för det allmänna genom de
uteblivna försämringarna i sjukförsäkringssystemet etc. med 1,1 miljarder
kronor. Det resterande beloppet som regeringen anser uppgå till 4,5
miljarder kronor vill den finansiera genom en allmän höjning av mervärdeskatten.

Utskottet har inget att erinra mot förslagen till ändrade arbetsgivaravgifter
eller mot de beräkningar av ökade skatteinkomster regeringen gjort.

Däremot avvisar utskottet förslaget till en allmän höjning av mervärdeskatten.
Detta förslag kan inte godtas vare sig från fördelningspolitisk eller
allmän ekonomisk-politisk synpunkt.

De senaste årens ekonomiska utveckling i vårt land har inneburit en stark
nedpressning av folkflertalets reala inkomster och privata konsumtion.
Klasskillnaderna har ökat. Den nyss genomförda devalveringen har ytterligare
accentuerat denna utveckling. Avtalsrörelsen har inletts med lönebud
som för det stora flertalet kommer att innebära ytterligare kraftiga
reallöneförsämringar. Regeringens förslag till skattereform kommer att
medföra att de med höga inkomster däremot kommer att få större reala
disponibla inkomster. Aviserade, mycket omfattande ökningar av såväl
hyror som matpriser kommer ytterligare att skärpa läget för det stora
flertalet. Samtidigt ger devalveringen och den allmänna utvecklingen
möjligheter till ökade bolags- och spekulationsvinster.

En allmän höjning av mervärdeskatten - en skatt som relativt hårdare
drabbar de sämst ställda, enär de använder en större del av sina inkomster till
konsumtion av momsbelagda varor - är i detta läge fördelningspolitiskt
oacceptabel. Mervärdeskattens regressiva karaktär gäller speciellt när den
tas ut på livsmedel och andra nödvändighetsvaror.

En allmän höjning av momsen kommer också att ytterligare beskära den
redan sviktande svenska marknaden, vilket kommer att få negativa följder
för den hemmamarknadsproducerande industrin. En allmän momshöjning

SoU 1982/83:12

står därför i motsättning till kampen mot arbetslösheten.

För att de fördelningspolitiskt orättfärdiga följderna av mervärdeskatten
skall motverkas bör momsen, enligt utskottets mening, differentieras. Ett
ytterligare skäl härför är den allvarliga utvecklingen av livsmedelspriserna.
Inriktningen på en differentiering av momsen måste vara att momsen på
livsmedel sänks och på sikt slopas, att momsen icke höjs från nuvarande nivå
på vissa andra oumbärliga varor medan momsen kan höjas på mera
umbärliga varor och lyxvaror. En differentiering av mervärdeskatten kräver
en viss förberedelsetid. Riksdagen bör därför nu ta ett principbeslut om en
differentiering av mervärdeskatten. Denna bör vara möjlig att genomföra
från den 1 juli 1983.

Intill dess bör inte mervärdeskattesatsen ändras. Utskottet förordar därför
avslag på regeringens förslag till allmän höjning av mervärdeskatten.

Det finns andra möjligheter att finansiera de i propositionen förordade
åtgärderna. I motion 128 visas på fem olika förslag som tillsammans skulle ge
statskassan mer än tre miljarder kronor. Dessa förslag - en ytterligare
skärpning av skatten på stora förmögenheter, stora arv och gåvor, ett
fullständigt slopande av skatte- och aktiefondsparandet, ett slopande av
rätten till avdrag för representation, en särskild skatt på utlandsinvesteringar
och en annan utformning av skatteskalorna för år 1983 så att de av regeringen
föreslagna kraftiga skattelindringarna för höginkomsttagare kraftigt reduceras
- har enligt utskottet en riktig fördelningspolitisk profil och är
synnerligen välmotiverade. De kommer att öka statsinkomsterna med drygt
tre miljarder kronor. Skulle det visa sig att dessa inkomster skulle vara
otillräckliga för att helt finansiera de förordade sociala åtgärderna,
förutsätter utskottet att regeringen i budgetpropositionen föreslår kompletterande
åtgärder för att finansiera de utgiftsökningar utskottet tillstyrkt.

De borgerliga partierna uttrycker i sina motioner 99 (m), 112 (c) och 120
(fp) sitt avståndstagande från att de fyra vallöftena genomförs och avvisar
därför också löftenas finansiering. Med hänvisning till vad utskottet anfört i
det föregående förordar utskottet ett avslag på dessa motioner.

Utskottet tillstyrker sålunda att åtgärderna att förbättra ersättningsnivåerna
i pensionssystemet, sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen, barnomsorgen
och barnbidragen genomförs på sätt som förordas i motion 128.
Utskottet förordar att åtgärderna totalfinansieras. Utskottet förordar att
denna finansiering sker på sätt som angivits ovan och som närmare utvecklats
i motion 128. Utskottet bifaller regeringens förslag till ändrade arbetsgivaravgifter
men avslår dess förslag till allmän höjning av mervärdeskatten.

GOTAB 73178 Stockholm 1982