SkU 1982/83:20

Skatteutskottets betänkande
1982/83:20

om ändring i lagen mot skatteflykt, m. m. (prop. 1982/83:84)
Propositionen

Regeringen (budgetdepartementet) föreslår i proposition 1982/83:84 att
riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1980:865) mot skatteflykt,

2. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

3. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

I propositionen föreslås till att börja med en utvidgning av skatteflyktsklausulens
tillämpningsområde. Den nuvarande klausulen tar sikte på en
begränsad del av skatteflyktsområdet, nämligen fall där en skattskyldig vid
genomförandet av ekonomiska affärer skaffar sig av lagstiftaren inte avsedda
skatteförmåner genom att använda ett förfarande som från kommersiella och
liknande synpunkter är en omväg. Enligt förslaget skall det bli möjligt att
tillämpa klausulen också i andra fall av skatteflykt, t. ex. när den
skattskyldige genomför transaktioner uteslutande för att erhålla inte avsedda
skatteförmåner.

Skattsedel för preliminär A-skatt kan f. n. i princip bara utfärdas för den
som har arbetsanställning. Propositionen innehåller ett förslag som gör det
möjligt att utfärda A-skattesedel också för s. k. enmansföretagare, som
driver verksamhet av det slag som avses i den nyligen antagna lagen om
avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar.
Genom anknytningen till denna lag kommer varje enmansföretagare som
tilldelas A-skattesedel att få betala sin preliminära skatt genom skatteavdrag
på i huvudsak samma sätt som en arbetstagare.

Vidare föreslås att preskriptionstiden vid betalningsbrott enligt uppbördslagen
förlängs till fem år. Slutligen föreslås en ändring i reglerna om
återbetalning av mervärdeskatt. F. n. får endast obetald mervärdeskatt och
restavgift som belöper på denna räknas av vid återbetalning av överskjutande
ingående mervärdeskatt. Enligt förslaget skall också vissa andra skatter och
avgifter räknas av innan återbetalning sker.

Lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1982/83. 6 sami. Nr 20

SkU 1982/83:20

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:865) mot skatteflykt

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1980:865) mot skatteflykt skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Vid taxeringen skall hänsyn ej tas
till rättshandling som har företagits
av den skattskyldige eller av juridisk
person, vars inkomst helt eller delvis
beskattas hos den skattskyldige, om
rättshandlingen är led i ett förfarande
som innebär att skattebestämmelse
kringgås.

Ett förfarande skall anses innebära
att skattebestämmelse kringgås om

1. förfarandet, med hänsyn till det
ekonomiska resultat som - bortsett
från beskattningen - har uppnåtts
genom förfarandet, framstår som en
omväg i förhållande till det närmast
till hands liggande förfarandet,

2. förfarandet medför en icke oväsentlig
skatteförmån som med hänsyn
till omständigheterna kan antas
ha utgjort det avgörande skälet för
förfarandet och

3. en taxering på grundval av
förfarandet klart skulle strida mot
grunderna för bestämmelsen i fråga
eller för de bestämmelser som skulle
tillämpas om förfarandet lades till
grund för taxeringen.

Föreslagen lydelse

Vid taxeringen skall hänsyn ej tas
till rättshandling som har företagits
av den skattskyldige eller av juridisk
person, vars inkomst helt eller delvis
beskattas hos den skattskyldige,
om

1. rättshandlingen, ensam eller
tillsammans med annan rättshandling
i vilken den skattskyldige eller
den juridiska personen direkt eller
indirekt medverkat, ingår i ett förfarande
som medför en inte oväsentlig
skatteförmån för den skattskyldige,

2. skatteförmånen med hänsyn till
omständigheterna kan antas ha
utgjort det huvudsakliga skälet för
förfarandet och

3. en taxering på grundval av
förfarandet skulle strida mot lagstiftningens
grunder.

Om 2 § tillämpas skall taxeringen
ske som om den skattskyldige hade
valt det närmast till hands liggande
förfarande som avses i 2 § andra
stycket 1. Om en sådan grund för
taxeringen skulle leda till oskäligt
resultat, skall taxeringen bestämmas
till skäligt belopp.

Om 2 § tillämpas skall taxeringen
bestämmas som om rättshandlingen
inte hade företagits. Framstår förfarandet
med hänsyn till det ekonomiska
resultatet - bortsett frän skatteförmånen
- som en omväg i förhållande
till det närmast till hands liggande
förfarandet, skall taxeringen i
stället ske som om den skattskyldige
hade valt det förfarandet. Om de nu
angivna grunderna för taxeringen

SkU 15*82/83:20

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
inte kan tillämpas eller skulle leda till
oskäligt resultat, skall taxeringen
bestämmas till skäligt belopp.

Detina lag träder i kraft den 1 mars 1983 och tillämpas på rättshandlingar
åom företagits under tiden den 1 mars 1983 - den 31 december 1985.

SkU 1982/83:20

2 Förslag till
Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 3 § 2 morn. och 81 § uppbördslagen (1953:272)'
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

2 morn.2 Preliminär skatt utgår såsom preliminär A-skatt eller preliminär
B-skatt.

1. Preliminär A-skatt skall med de undantag, som framgår av vad nedan i
detta moment och i 10 § sägs, utgöras för sådan inkomst av tjänst, vilken helt
eller delvis utgår i penningar och vilken hänför sig till den skattskyldiges
huvudsakliga arbetsanställning eller eljest utgör hans huvudsakliga inkomst
av tjänst. För inkomst av sådan huvudsaklig arbetsanställning hos fysisk
person eller dödsbo, som är avsedd att vara kortare tid än en vecka, skall
dock preliminär A-skatt erläggas endast om vad som utbetalats utgör utgift i
en av arbetsgivaren bedriven rörelse.

Med tjänst likställes i denna lag rätt till pension, livränta, som utgår på
grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på
grund av försäkring, ersättning, som i annan form än livränta utgår på grund
av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, samt
undantagsförmåner ävensom sådant periodiskt understöd eller sådan därmed
jämförlig periodisk intäkt, varför givaren enligt 22, 25 eller 29 §
kommunalskattelagen är berättigad till avdrag.

Preliminär A-skatt skall utgå Preliminär A-skatt skall utgå
enligt skattetabell, som avses i 4 §, enligt skattetabell, som avses i 4 §,

eller enligt de grunder som angivas i eller enligt de grunder som angivas i

7,12 eller 40 §. Beträffande prelimi- 7 eller 40 §. Beträffande preliminär

när A-skatt för inkomst som avses A-skatt för inkomst som avses under

under 1 andra stycket eller punkt 12 1 andra stycket eller punkt 12 av

av anvisningarna till 32 § kommunal- anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen
må regeringen föreskri- skattelagen må regeringen föreskriva
särskild beräkningsgrund. För va särskild beräkningsgrund. För

enskilda fall må lokal skattemyndig- enskilda fall må lokal skattemyndighet
föreskriva särskild beräknings- het föreskriva särskild beräkningsgrund,
exempelvis att skatten skall grund, exempelvis att skatten skall

beräknas å viss del av inkomsten beräknas å viss del av inkomsten

eller å inkomsten minskad med visst eller å inkomsten minskad med visst

belopp eller att skatten skall utgå belopp eller att skatten skall utgå

med särskilt angiven procent av med särskilt angiven procent av

inkomsten. inkomsten.

Är den, som åtnjuter ovan avsedd inkomst av tjänst, skattskyldig jämväl
för annan inkomst, för garantibelopp för fastighet eller för förmögenhet må
lokal skattemyndighet, då särskilda skäl därtill föranleda, föreskriva att
preliminär A-skatt skall erläggas jämväl för sistnämnda inkomst eller för

1 Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

2 Senaste lydelse 1974:771.

SkU 1982/83:20

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

garantibeloppet eller förmögenheten. Därvid skall den skattskyldiges
preliminära skatt beräknas antingen till viss procent av den huvudsakliga
inkomsten av tjänst eller enligt skattetabell å nämnda inkomst ökad med visst
belopp eller ock utgå med visst belopp utöver vad i skattetabellen angives för
den huvudsakliga inkomsten av tjänst.

Är i fall varom i föregående stycke sägs inkomsten vid sidan av den
huvudsakliga inkomsten av tjänst betydande i förhållande till denna eller
föreligga eljest särskilda omständigheter, må lokal skattemyndighet föreskriva,
att preliminär B-skatt skall erläggas i stället för preliminär A-skatt.

Öretal som uppkommer vid beräkning av skatteavdrag skall jämnas till
närmast högre hela krontal.

2. Preliminär B-skatt skall för
inkomståret betalas av skattskyldig,
som inte skall betala preliminär Askatt
enligt 1. Preliminär B-skatt
skall betalas för inkomster från den
skattskyldiges samtliga förvärskällor
samt för garantibelopp för fastighet
och för förmögenhet. Preliminär Bskatt
skall betalas enligt särskild
debitering.

Den lokala skattemyndigheten får
besluta att fysisk person, som har
inkomst av sådan uppdragsverksamhet
som avses i 4 § lagen (1982:1006)
om avdrags- och uppgiftsskyldighet
beträffande vissa uppdragsersättningar,
skall betala preliminär Askatt
i stället för preliminär B-skatt.
Ett sådant beslut får meddelas om
den för inkomståret beräknade slutliga
skatten kan antas till huvudsaklig
del bli betald genom avdrag för
skatt.

81 §

Arbetsgivare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter
skyldighet att inbetala skatt som innehållits för annan dömes till böter eller,
om gärningen rör betydande belopp eller annan försvårande omständighet
föreligger, till fängelse i högst ett år.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första stycket.

Utan hinder av 35 kap. 1 § brottsbalken
får påföljd för brott enligt
denna paragraf ådömas, om den
misstänkte häktats eller erhållit del av
åtal för brottet inom fem år från
brottet.

Denna lag träder i kraft

såvitt gäller 3 § 2 mom. två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på

2. Preliminär B-skatt skall för
inkomståret utgöras av skattskyldig,
som icke har att erlägga preliminär
A-skatt enligt 1, samt utgå för
inkomster från den skattskyldiges
samtliga förvärvskällor och för
garantibelopp för fastighet ävensom
för förmögenhet. Preliminär B-skatt
skall utgå enligt särskild debitering.

1* Riksdagen 1982183. 6 sami. Nr 20

SkU 1982/83:20

den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling och
såvitt gäller 81 § den 1 april 1983.

Bestämmelsen i 81 § tredje stycket tillämpas även på brott som har begåtts
före ikraftträdandet, om inte möjligheten att ådöma påföljd har bortfallit
dessförinnan enligt äldre bestämmelser.

SkU 1982/83:20

3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs att 49 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt1 skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

49 §

Överstiger ingående avdragsgill skatt enligt deklaration den utgående
skatten, återbetalar länsstyrelsen det överskjutande beloppet i den mån
kvittning icke skett enligt 17 § sjunde stycket.

Överstiger skatt som skattskyldig betalat för viss redovisningsperiod skatt
som fastställts eller anses fastställd, återbetalar länsstyrelsen det överskjutande
beloppet.

Den som i annat fall får nedsättning i eller befrielse från skatt som avkrävts
honom, återfår av länsstyrelsen vad han betalat för mycket.

Vid återbetalning av överskjutande Står den skattskyldige i skuld för
ingående skatt som den skattskyldige mervärdeskatt, har han vid återbetal -

är berättigad att återfå enligt första
stycket får endast restförd mervärdeskatt
och därå belöpande restavgift
avräknas.

ning enligt första, andra eller tredje
stycket rätt att återfå bara vad som
överstiger skulden och avgifter som
belöper på denna. Vad som har sagts
nu gäller också när den skattskyldige
befinns ha till betalning förfallen
skuld som avser

1. skatt enligt uppbördslagen
(1953:272),

2. arbetsgivaravgift enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter eller

3. avgift enligt lagen (1982:423)
om allmän löneavgift.

Fordran på överskjutande ingående skatt får ej särskilt överlåtas eller
utmätas.

I övrigt gäller uppbördslagens
(1953:272) bestämmelser om restitution
av skatt i tillämpliga delar
beträffande återbetalning av mervärdeskatt.

I övrigt gäller uppbördslagens
bestämmelser om restitution av skatt
i tillämpliga delar beträffande återbetalning
av mervärdeskatt.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på
den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.

1 Lagen omtryckt 1979:304.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:885.

SkU 1982/83:20

Motionerna

Motioner med anledning av propositionen

1982/83:2205 av Ulf Adelsohn m. fl (m)

I motionen yrkas att riksdagen avslår regeringens proposition såvitt avser
ändring i lagen mot skatteflykt.

1982/83:2206 av Nic Grönvall (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om ändring i
uppbörslagen med syfte att förenkla uppbördsförfarandet för enmansföretagare
i enlighet med vad som anförts i motionen.

1982/83:2207 av Stig Josefson (c) och Ingemar Hallenius (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar avslå propositionen i vad gäller
möjlighet för lokal skattemyndighet att för fysisk person besluta om A-skatt i
stället för B-skatt.

1982/83:2208 av Stig Josefson m. fl (c)

I motionen yrkas att riksdagen avslår propositionen i vad avser förslaget
om ändring av lagen (1980:865) mot skatteflykt.

1982/83:2209 av Björn Molin m. fl (fp) I motionen yrkas att riksdagen avslår
förslaget till ändring av lagen (1080:865) mot skatteflykt.

1982/83:2210 av Knut Wachtmeister m. fl. (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen avslår den del av propositionen som gäller tillägg till 3 § 2
mom. uppbördslagen,

2. att riksdagen avslår den del av propositionen som gäller tillägg till 49 §
lagen om mervärdeskatt.

1982/83:2211 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen antar de i propositionen framlagda lagförslagen med
följande ändringar och tillägg:

a) Lagen (1980:865) mot skatteflykt

Nuvarande lydelse

Denna lag gäller i fråga om taxering
till kommunal inkomstskatt,
statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt,
utskiftningsskatt och
ersättningsskatt.

Motionärernas förslag

1§

Med skatt avses i denna lag sådan
skatt eller avgift som anges i 1 §
skattebrottslagen (1971:69) och med
skattskyldig den som skall erlägga
sådan skatt eller avgift.

SkU 1982/83:20

Nuvarande lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 mars
1983 och tillämpas på rättshandlingar
som företagits under tiden den 1 mars
1983 - den 31 december 1985.

b. Uppbördslagen (1953:272)

Motionärernas förslag

Denna lag träder i kraft den 1 mars
1983. Lagen äger ej tillämpning på
rättshandlingar som företagits före
ikraftträdandet.

49 §

2 m o m . Skattskyldig må eller besvären.

4) om kvarstående eller tillkommande
skatt har påförts pä grund av
att 3 § lagen (1980:865) mot skatteflykt
har tillämpats: till belopp som
betingas av vad som sålunda
påförts.

Anstånd enligt behörigen erläggas.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1983 och tillämpas på förhållanden som
hänför sig till tiden efter ikraftträdandet.

c. Taxeringslagen (1956:623)

Omräkning av inkomst på grund
av 43 § 1 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) eller taxering till
kommunal inkomstskatt på grund
av 57 § 3 mom. samma lag får inte
verkställas av taxeringsnämnd. Anser
nämnden att sådan åtgärd bör
vidtas skall skriftlig anmälan härom
göras hos skattechefen. Denne får
göra framställning i frågan hos länsrätten.
I förekommande fall skall
han överlämna anmälan till allmänna
ombudet för mellankommunala
mål för framställning hos
den mellankommunala skatterätten
och samtidigt underrätta skattechefen
i annat län, där den skattskyldige
taxerats tili kommunal inkomstskatt.
Vad nu sagts gäller också i
fråga om tillämpning av lagen
(1980:865) mot skatteflykt.

Omräkning av inkomst på grund
av 43 § I mom. kommunalskattelagen
(1928:370) eller taxering till
kommunal inkomstskatt på grund
av 57 § 3 mom. samma lag får inte
verkställas av taxeringsnämnd. Anser
nämnden att sådan åtgärd bör
vidtas skall skriftlig anmälan härom
göras hos skattechefen. Denne får
göra framställning i frågan hos länsrätten.
1 förekommande fall skall
han överlämna anmälan till allmänna
ombudet för mellankommunala
mål för framställning hos
den mellankommunala skatterätten
och samtidigt underrätta skattechefen
i annat län, där den skattskyldige
taxerats till kommunal inkomstskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1983 och tillämpas på förhållanden som
hänför sig till tiden efter ikraftträdandet.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs beträffande skatteflyktskommission.

SkU 1982/83:20

Motion vid allmänna motionstiden

1982/83:1606 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen, som hänvisar till motion 1605, yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
sagts om översyn av möjligheterna till förmögenhetsöverföringar i avsikt att
kringgå regler inom skatte- och näringsområdena,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
sagts om skatteflykt och skattefusk och en för detta särskild kommission,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
sagts om skärpta regler om mantalsskrivning i annat land.

Utskottet

Inledning

Propositionen innehåller förslag om en utvidgning av skatteflyktsklausulens
tillämpningsområde och av avräkningsmöjligheterna vid återbetalning
av mervärdeskatt. I propositionen föreslås också att lokal skattemyndighet
under vissa förutsättningar skall ha rätt besluta att fysisk person med inkomst
av uppdragsverksamhet skall betala preliminär A-skatt i stället för preliminär
B-skatt och att preskriptionstiden vid betalningsbrott enligt uppbördslagen
(UBL) förlängs från två till fem år.

Skatteflyktsklausulen

Riksdagen antog hösten 1980 bestämmelser om en generalklausul mot
skatteflykt. Klausulens tillämpningsområde är begränsat till sådana skatteflyktsförfaranden
som innebär att den skattskyldige kringgår en skattebestämmelse.
För att ett förfarande skall anses innebära att en skattebestämmelse
kringgås skall tre förutsättningar vara uppfyllda.

För det första skall förfarandet, med hänsyn till det ekonomiska resultat
som - bortsett från beskattningen - har uppnåtts genom förfarandet, framstå
som en omväg i förhållande till det närmast till hands liggande förfarandet.

För det andra skall förfarandet för den skattskyldige ha medfört en inte
oväsentlig skatteförmån, och denna förmån skall kunna antas ha utgjort det
avgörande skälet för valet av förfarande.

För det tredje skall en taxering på grundval av förfarandet klart strida mot
grunderna för den bestämmelse som kringgåtts eller för de bestämmelser
som skulle tillämpas om det av den skattskyldige valda förfarandet lades till
grund för taxeringen.

Med rättshandling som har företagits av den skattskyldige skall likställas
rättshandling som företagits av juridisk person vars inkomst helt eller delvis

SkU 1982/83:20

beskattas hos den skattskyldige.

Om en skattskyldig på förhand vill få klarhet i om ett visst förfarande
omfattas av skatteflyktsklausulen eller inte har han möjlighet att erhålla
förhandsbesked.

Frågor som gäller tillämpning av klausulen prövas i första instans av
länsrätt. Vidare gäller att anstånd alltid kan medges med inbetalning av skatt
som påförts med stöd av klausulen.

Lagstiftningen är tidsbegränsad och gäller i fråga om rättshandlingar som
företas under åren 1981-1985. Den skall mot slutet av femårsperioden
utvärderas från rättssäkerhetssynpunkt och därvid kunna omprövas på
nytt.

Genom förslaget i propositionen utvidgas skatteflyktsklausulens tillämpningsområde
till att omfatta också andra förfaranden än de egentliga
kringgåendefallen. Departementschefen framhåller i propositionen att
skatteflyktsklausulen - för att tillgodose rimliga effektivitetskrav - bör
utformas så att den omfattar också sådana förfaranden som tillkommit i syfte
att uppnå en skatteförmån, oavsett om dessa utgör omvägsförfaranden eller
ej. Som förutsättning bör dock gälla att förfarandet medfört en inte
oväsentlig skatteförmån, att denna förmån kan antas ha utgjort det
huvudsakliga skälet för förfarandet och att en taxering på grundval av
förfarandet skulle strida mot lagstiftningens grunder. Förslaget till författningstext
har utformats i enlighet härmed. Bestämmelserna i övrigt har
lämnats i huvudsak oförändrade.

I motionerna 2205 av Ulf Adelsohn m. fl. (m), 2208 av Stig Josefson m. fl.
(c) och 2209 av Björn Molin m. fl. (fp) yrkas avslag på propositionen i denna
del. M-motionärerna kritiserar förslaget främst från rättssäkerhetssynpunkt
och menar att den omständigheten att generalklausulen med den föreslagna
utformningen kommer att sakna ett eget materiellt innehåll öppnar vägar för
godtycke och rättsmissbruk. Också i motion 2209 kritiseras bristen på
konkretion i förslaget, något som enligt motionärernas mening kommer att
medföra att de skattskyldiga inte kan förutse när ett förfarande är av den
beskaffenheten att det bör omfattas av generalklausulen. Motionärerna
bakom motion 2208 slutligen pekar på att lagstiftningen om skatteflyktsklausul
enligt riksdagens beslut 1980 är tidsbegränsad till fem år och att den mot
slutet av femårsperioden skall utvärderas från rättssäkerhetssynpunkt och
därvid kunna omprövas på nytt. Mot den bakgrunden finner motionärerna
det olyckligt att redan nu ändra bestämmelserna och de menar att uttalandena
i propositionen inte ger stöd för att en sådan ändring skulle behövas.

En allmän skatteflyktsklausul måste enligt utskottets mening vara så
utformad att elementära rättssäkerhetskrav inte äventyras. Samtidigt bör
den, inte minst av rättviseskäl och av hänsyn till de lojala skattebetalarna,
kunna tillgodose någorlunda rimliga effektivitetskrav. En förutsättning
härför torde vara att man inte ger bestämmelserna en alltför snäv avfattning
och ett alltför exakt innehåll och därigenom minskar skattedomstolarnas

SkU 1982/83:20

möjligheter till analog lagtillämpning. Med en sådan utformning av klausulen
är risken enligt utskottets mening betydande för att skatteflyktsklausulen -liksom speciallagstiftningen på området - kommer att kunna kringgås.
Utskottet anser det inte heller lämpligt att styra utvecklingen genom att i
förarbeten ge detaljerade anvisningar om klausulens tillämplighet i olika
situationer. Det bör vara skattedomstolarnas sak att i varje särskilt fall pröva
om ett visst förfarande är förenligt med eller strider mot grunderna för de
aktuella bestämmelserna.

Utskottet är väl medvetet om svårigheterna att utforma en klausul som
tillgodoser rimliga effektivitetskrav utan att äventyra rättssäkerheten. Som
klausulen nu är utformad torde den emellertid - och det bestyrks f. ö. av den
praktiska tillämpningen1 - i allför hög grad begränsa möjligheterna att
ingripa mot skatteflykt.

Det förslag som nu förelagts riksdagen överensstämmer i huvudsak med
ett förslag till allmän skatteflyktsklausul som en expertgrupp inom företagsskatteberedningen
lade fram redan 1975 och som fick ett positivt mottagande
av en majoritet bland remissinstanserna. Såvitt utskottet kan bedöma ger
förslaget genom sin generellare utformning skattedomstolarna större möjligheter
än den nu gällande klausulen att ingripa mot klara fall av
kringgående utan att för den skull göra avkall på rättssäkerheten. Utskottet
vill särskilt understryka att ett förfarande, för att omfattas av klausulen,
måste ha berett den skattskyldige en icke oväsentlig skatteförmån och att
denna förmån på sannolika grunder skall kunna antas ha utgjort det
huvudsakliga skälet för det valda förfarandet. Som ett ytterligare villkor för
tillämpningen av klausulen krävs att en taxering på grundval av förfarandet
skulle strida mot lagstiftningens grunder. Detta innebär att det förmånliga
skatteresultatet skall ha uppnåtts genom ett förfarande som står i strid
antingen med uttryckliga uttalanden av de lagstiftande instanserna eller med
uppläggningen och utformningen av ett visst i det enskilda fallet aktuellt
avsnitt av skattelagstiftningen. I kringgåendefallen kommer prövningen -liksom hittills - att göras med ledning av grunderna för inte bara de regler
som formellt sett är tillämpliga utan också de regler som har kringgåtts. I de
fall en skatteförmån inte varit avsedd av lagstiftaren utan tvärtom måste
anses strida mot vad denne förutsatt eller menat kan man enligt utskottets
mening inte resa några befogade invändningar mot att skatteförmånen
vägras.

Med den utformning klausulen fått i propositionen har man enligt
•ottets mening begränsat dess tillämpning till i huvudsak sådana fall där
attskyldige bör vara väl medveten om att skattemyndigheterna kan

7 mot skatteflykt började tillämpas har ca 70 ansökningar om förhands'en
rörande skatteflykt getts in till riksskatteverkets rättsnämnd. Av
kallats. Av 25 hittills avgjorda ärenden har klausulen av en majoritet
'tts tillämplig i fyra, medan en minoritet ansett klausulen tillämplig

SkU 1982/83:20

komma att ifrågasätta giltigheten av ett visst förfarande. Utskottet finner
med hänsyn härtill de i moderatmotionen uttalade farhågorna för att
lagstiftningen skulle äventyra rättssäkerhetsintressen överdrivna. Förslaget i
propositionen innebär att frågor om skatteflyktsklausulen och dess tillämpning
även i fortsättningen och i varje fall tills vidare skall prövas av länsrätt
som första instans och att skattskyldiga - liksom nu - skall ha möjlighet att
erhålla förhandsbesked i frågor som gäller klausulen och dess tillämpning.
Härigenom och genom möjligheterna att erhålla anstånd med inbetalning av
skatt som påförts med stöd av klausulen tillvaratas de skattskyldigas intressen
samtidigt som reglerna möjliggör en någorlunda smidig tillämpning.

Utskottet vill inte bestrida att den föreslagna lagstiftningen kan leda till
vissa svårigheter i den praktiska tillämpningen när det gäller de fall då ett
förfarande inte uteslutande är inriktat på att uppnå ej avsedda fördelar vid
beskattningen utan där skattesyftet också är förenat med kommersiella eller
privatekonomiska intressen. Svårigheterna sammanhänger bl. a. med att
prövningen skall ske med utgångspunkt i en skattskyldigs avsikter med ett
visst förfarande. Som lagrådet framhållit - och departementschefen har i allt
väsentligt anslutit sig till lagrådets uttalanden om innebörden av klausulens
rekvisit - bör bedömningar av den här arten göras med varsamhet. För att
skatteförmånen skall anses som det huvudsakliga skälet till förfarandet torde
böra fordras att förfarandet helt eller i viktiga delar framstår som praktiskt
taget meningslöst, om man bortser från skatteförmånen.

Av det anförda framgår att utskottet anser att skatteflyktsklausulen, rätt
tillämpad, inte kommer att leda till effekter av den art som anges i
motionerna 2205 och 2209. Med hänsyn härtill och då, såvitt utskottet kan
bedöma, de nya bestämmelserna bör ge skattemyndigheterna större
möjligheter än de nu gällande att med bibehållet rättsskydd för de lojala
skattebetalarna mera effektivt ingripa mot dem som vill undvika att ta på sig
sin del av den samlade skattebördan tillstyrker utskottet de föreslagna
ändringarna av skatteflyktsklausulen. Utskottet avstyrker följaktligen bifall
till de i motionerna 2205, 2208 och 2209 framställda yrkandena om avslag på
propositionen i denna del.

Vpk har i två särskilda motioner, 1606 från den allmänna motionstiden i år
och 2211, begärt ytterligare skärpningar av skatteflyktsklausulen. Yrkandena
i 2211 går längre än de i 1606, varför sistnämnda motion i denna del kan
anses ha förfallit. Motionärerna vill att klausulen skall omfatta alla skatter
och avgifter och att dess tillämplighet i tiden skall vara obegränsad. De anser
också att möjligheterna till anstånd med erläggande av skatt i de fall
klausulen tillämpas bör undanröjas.

Genom vad utskottet tidigare anfört anser utskottet sig ha i huvudsak
besvarat också dessa yrkanden i motionerna 1606 och 2211. Utskottet har av
särskilda, tidigare redovisade skäl ansett sig böra förorda en utvidgning av de
rekvisit som skall gälla för tillämpningen av klausulen. Frågan huruvida
andra ändringar bör vidtas i bestämmelserna bör enligt utskottets mening

SkU 1982/83:20

anstå i avvaktan på den avviserade utvärderingen av lagstiftningen. Utskottet
avstyrker följaktligen motionerna 1606 och 2211 såvitt nu är i fråga.

Det i motionerna framförda yrkandet om en särskild skatteflyktskommission
får enligt utskottets mening anses tillgodosett genom den särskilda
kommission mot ekonomisk brottslighet som tillsatts enligt regeringsbeslut i
november 1982 och som har till uppgift att bl. a. lägga fram förslag till
effektivering av myndighetskontrollen på olika områden - bl. a. inom
taxerings- och uppbördsverksamheten. Även detta yrkande avstyrks därför
av utskottet.

I motion 1606 har vpk tagit upp också frågan om den form av skatteflykt
som sker genom att en skattskyldig låter mantalsskriva sig utomlands.

Enligt vad utskottet erfarit har denna fråga uppmärksammats inom
regeringskansliet. Regeringen har enligt uppgift för avsikt att låta verkställa
en genomgripande översyn av kyrkobokförings- och mantalsskrivningsreglerna,
bl. a. i syfte att försvåra möjligheterna att genom missbruk av dessa
regler nå skattefördelar som inte varit avsedda av lagstiftaren. Detta yrkande
i motionen är således redan tillgodosett, och utskottet avstyrker därför
motionen även i denna del.

Vad slutligen angår den i motion 1606 aktualiserade frågan om översyn av
möjligheterna till förmögenhetsöverföringar i avsikt att kringgå regler inom
skatte- och näringsområdena faller även den inom utredningsuppdraget för
den nyligen tillsatta kommissionen mot ekonomisk brottslighet. Vidare
kommer utredningen om säkerhetsåtgärder m. m. i skatteprocessen att lägga
fram förslag i syfte att motverka att det aktiebolagsrättsliga regelsystemet
utnyttjas för överföring mellan bolag i syfte att undgå ansvar för ett företags
skatteskulder. Slutligen har lagutskottet i betänkande LU 1982/83:16 begärt
en övergripande utredning av frågan om betalningsansvaret för en juridisk
persons skulder. Även det nu aktuella yrkandet i vpk-motionen 1606 får
härmed anses tillgodosett, varför utskottet avstyrker bifall till motionen
också i denna del.

Skatteavdrag på vissa rörelseinkomster

I propositionen föreslås att den lokala skattemyndigheten skall kunna
besluta att företagare under vissa förutsättningar skall betala preliminär
A-skatt i stället för B-skatt. Förslaget gäller i fråga om fysiska personer som
har sådan inkomst av uppdragsverksamhet som avses i den nyligen antagna
lagen om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar
(AUL). Innebörden är att varje enmansföretagare som tilldelas
A-skattesedel kommer att få betala sin preliminärskatt genom skatteavdrag i
den utsträckning som framgår av AUL.

I motionerna 2207 av Stig Josefson (c) och Ingemar Hallenius (c) samt 2210
av Knut Wachtmeister m. fl. (m) yrkas avslag på propositionen i denna del. I
den förstnämnda motionen instämmer motionärerna i syftet att förbättra

SkU 1982/83:20

skatteuppbörden. De framhåller dock att regler i denna riktning förutsätter
att det finns ett rimligt underlag på vilket skatten kan beräknas och
ifrågasätter om reglerna blir praktiskt användbara. Knut Wachtmeister m. fl.
hänvisar till den kritik som redan har riktats mot reglerna i AUL och anför att
man bör avvakta riksskatteverkets överväganden om skatteavdrag på
biinkomster och erfarenheterna av AUL:s tillämpning innan ytterligare
lagstiftningsåtgärder vidtas.

Som framhålls i propositionen är de nuvarande föreskifterna om A-skatt
alltför formellt anknutna till inkomstslaget tjänst. Dessa regler har därmed
öppnat vägar för avtalskonstruktioner som leder till att många uppdragstagare
får betala B-skatt även om de i praktiken arbetar under samma
förhållanden som en arbetstagare. Det aktuella förslaget syftar till att
begränsa de problem med skatteundandraganden som förekommer inom
dessa grupper. Avsikten är att de nya reglerna skall tillämpas i fråga om
skattskyldiga som visat sig vara misskötsamma när det gäller redovisning
eller betalning av skatt och att systemet därutöver endast skall komma till
användning i fråga om svårkontrollerbara branscher.

Bestämmelserna i AUL innebär att uppdragsgivare i vissa fall är skyldiga
att göra avdrag med 50 % av ersättningen till vissa uppdragstagare. I
ersättningen räknas inte in vad som utgör betalning för material o. d. Om det
är troligt att preliminärskatten därmed blir för hög får den lokala
skattemyndigheten besluta att avdraget får underlåtas eller göras efter en
lägre procentsats.

Med anledning av vad som anförs i motion 2207 vill utskottet framhålla att
beslut om A-skatt i stället för B-skatt enligt de nu föreslagna reglerna inte
skall kunna meddelas generellt utan måste grunda sig på en bedömning i
varje särskilt fall. Om det i ärendet framgår att uppdragstagaren har
väsentliga kostnader som inte regelmässigt debiteras särskilt bör den lokala
skattemyndigheten ta ställning till i vilken utsträckning detta bör inverka på
avdragsskyldigheten. Beslutet om övergång till A-skatt bör i sådana fall
regelmässigt innehålla uppgift om efter vilken procentsats avdrag skall göras.
Detta innebär t. ex. att en åkare även vid den preliminärbeskattning som nu
införs skall kunna tillgodoföra sig avdrag för kostnader av olika slag, såsom
driftkostnader och avskrivningskostnader för bil o. d.

Förslaget i propositionen överensstämmer väl med uppbördsreglerna i
övrigt och torde enligt utskottets uppfattning kunna bidra till vissa
förbättringar av uppbörden och skattekontrollen. Eftersom sådana förbättringar
bör genomföras snarast möjligt tillstyrker utskottet propositionen och
avstyrker motionerna 2207 och 2210, sistnämnda motion i denna del.

De förenklingar i uppbördsförfarandet som Nic Grönvall (m) föreslår i
motion 2206 går ut på att vissa småföretagare om de så önskar skall få betala
preliminärskatt i form av en klumpsumma och att den lokala skattemyndigheten
sedan skall fördela beloppet på egenavgifter, mervärdeskatt
och inkomstskatt.

SkU 1982/83:20

Med anledning av vad som anförs i motionen bör framhållas att vissa
tvingande moment i preliminärskattereglerna knappast kan undvikas om
man för flertalet skattskyldiga vill få en godtagbar överensstämmelse mellan
preliminär och slutlig skatt. Utskottet vill erinra om att uppbördsförfarandet
under en följd av år varit föremål för en fortlöpande översyn och att en rad
förenklingar också har genomförts på senare tid. Utskottet utgår från att
regeringen även i fortsättningen kommer att i möjligaste mån tillgodose
rimliga krav på förenklingar och finner att någon åtgärd med anledning av
motionen inte kan anses påkallad. Utskottet avstyrker således motion
2206.

Kvittning vid återbetalning av mervärdeskatt

Redovisning för mervärdeskatt lämnas löpande för bestämda redovisningsperioder
(vanligen om två månader) på grundval av deklaration som
skall ges in till länsstyrelsen, i regel senast den 5 i andra månaden efter
redovisningsperiodens utgång. Vid redovisningen får den skattskyldige dra
av ingående skatt. Vad den skattskyldige har att betala är alltså det belopp
varmed den utgående skatten överstiger den ingående skatten under varje
redovisningsperiod.

Om den ingående skatten för en viss redovisningsperiod överstiger den
utgående skatten för samma period, får en skattskyldig, som redovisar olika
verksamheter var för sig, kvitta sådan överskjutande ingående skatt i en
verksamhet mot utgående skatt i en annan verksamhet.

Endast restförd mervärdeskatt och därpå belöpande restavgift får avräknas
vid återbetalning av överskjutande ingående mervärdeskatt enligt
deklaration. Fordran på sådan överskjutande ingående mervärdeskatt får
inte heller särskilt överlåtas eller utmätas.

Som ett första steg och i avvaktan på de vidare övervägandena om en
generell avräkningsrätt på skatte- och avgiftsområdet föreslås i propositionen
en utvidgning av rätten till avräkning vid återbetalning av mervärdeskatt.
Förslaget innebär att en skattskyldig vid restitution av mervärdeskatt har rätt
att återfå bara vad som överstiger hans mervärdeskatteskuld och därpå
belöpande avgifter. Vid återbetalningen får också avräknas andra skatter och
avgifter som är förfallna till betalning vid restitutionstillfället.

Knut Wachtmeister m.fl. (m) yrkar i motion 2210 avslag på propositionen
också i denna del. Motionärerna finner det anmärkningsvärt att förslaget inte
remissbehandlats och pekar på att staten genom den föreslagna utvidgningen
av kvittningsrätten kommer att otillbörligt gynnas på andra fordringsägares
bekostnad.

Under senare år har åtskilliga insatser gjorts för att förbättra och
effektivisera skatteindrivningen. Trots detta har det sammanlagda beloppet
att indriva i fråga om skatter och avgifter ökat markant. Mot den bakgrunden
måste det - som finansministern framhåller - anses angeläget att uppbörden

SkU 1982/83:20

och redovisningen av skatter och allmänna avgifter ytterligare förbättras.

De skäl som tidigare motiverat förbud mot överlåtelse och utmätning av
fordran på överskjutande ingående mervärdeskatt har enligt utskottets
mening numera i huvudsak förfallit. Arbetstagares fordran mot arbetsgivare
garanteras nämligen numera i huvudsak av staten enligt lagen om statlig
lönegaranti vid konkurs. Vidare kan påpekas att fordringar på skatter och
allmänna avgifter sedan den 1 januari 1976 har bättre allmän förmånsrätt än
arbetstagares fordringar på lön m.m.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till propositionen. Utskottet
avstyrker följaktligen bifall till motion 2210 även i denna del.

Mot de delar av propositionen som utskottet inte tagit upp till särskild
behandling har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande skatteflyktsklausulen

att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:84 och med
avslag på motionerna 1982/83:2205, 1982/83:2208, 1982/
83:2209, 1982/83:2211 yrkande 1 och 1982/83:1606 yrkande 2 i
motsvarande del antar det vid propositionen fogade förslaget
till lag om ändring i lagen (1980:865) mot skatteflykt,

2. beträffande skatteflyktskommission

att riksdagen avslår motion 1982/83:1606 yrkande 2 i motsvarande
del och 1982/83:2211 yrkande 2,

3. beträffande förmögenhetsöverföringar i vissa fall

att riksdagen avslår motion 1982/83:1606 yrkande 1,

4. beträffande skärpta regler i fråga om mantalsskrivning i annat
land

att riksdagen avslår motion 1982/83:1606 yrkande 3,

5. beträffande skatteavdrag på vissa rörelseinkomster

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1982/83:2207 och 1982/83:2210 yrkande 1 antar den
i propositionen föreslagna lydelsen av 3 § uppbördslagen
(1953:272),

6. beträffande "B 2-skattsedel" i vissa fall
att riksdagen avslår motion 1982/83:2206,

7. beträffande preskription vid betalningsbrott enligt uppbördslagen att

riksdagen med bifall till propositionen antar den i propositionen
föreslagna lydelsen av 81 § uppbördslagen (1953:272),

SkU 1982/83:20

8. beträffande uppbördslagen i övrigt

att riksdagen antar de delar av det vid propositionen fogade
förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) som
inte behandlats under 5 och 7 ovan,

9. beträffande kvittning vid återbetalning av mervärdeskatt

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1982/83:2210 yrkande 2 antar det vid propositionen
fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1968:430) om
mervärdeskatt.

Stockholm den 10 februari 1983

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m), Hagar
Normark (s), Bo Lundgren (m)*, Ingemar Hallenius (c)*, Bo Forslund (s),
Egon Jacobsson (s), Karl Björzén (m), Björn Molin (fp). Anita Johansson
(s), Anna Lindh (s) och Erkki Tammenoksa (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

Skatteflyktsklausulen (mom. 1)

1. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson (m), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c), Karl Björzén (m)
och Björn Molin (fp) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med ”En
allmän” och slutar på s. 14 med ”också i denna del” bort ha följande
lydelse:

Förslaget i propositionen överensstämmer i huvudsak med ett förslag som
lades fram 1975 av en expertgrupp inom företagsskatteberedningen.
Förslaget bemöttes från många håll mycket kritiskt vid remissbehandlingen.
Vad kritikerna främst vände sig mot var bristen på konkretion i författningstexten
och svårigheten för att inte säga omöjligheten att i enskilda fall förutse
i vad mån en transaktion eller ett förfarande omfattades av klausulen. Det
var med ledning av denna kritik som de nu gällande bestämmelserna
utarbetades. Dessa har, såvitt utskottet kan bedöma, den obestridliga
fördelen att de som villkor för en tillämpning av klausulen ställer det absoluta

SkU 1982/83:20

kravet att den skattskyldige skall ha använt sig av ett förfarande som i varje
särskilt fall framstår som onormalt eller konstlat med hänsyn till det
ekonomiska resultat som - bortsett från beskattningen - har uppnåtts med
förfarandet. Skattemyndigheterna har genom detta ”omvägsrekvisit” möjlighet
att pröva vad som i en given situation för en utomstående betraktare
framstår som ett normalt handlingssätt för att uppnå ett skatteresultat.

I förslaget har omvägsrekvisitet tagits bort. Varje förfarande skall - oavsett
om det inneburit ett kringgående eller ej - kunna medföra att klausulen blir
tillämplig. Prövningen begränsas i huvudsak till att avse den skattskyldiges
avsikt med ett visst förfarande. Har det huvudsakliga syftet varit att vinna
fördelar vid beskattningen blir klausulen tillämplig om förfarandet står i strid
med vad lagstiftaren förutsatt eller menat. En bestämmelse av den här arten
leder till stor osäkerhet hos såväl de skattskyldiga som de tillämpande
myndigheterna. Från rättssäkerhetssynpunkt finner utskottet en sådan
utformning av författningstext oacceptabel.

Finansministern tycks mena att vad som brukar kallas skatteplanering -dvs. när man minskar skatten genom ett förfarande som är uttryckligen eller
underförstått accepterat av lagstiftaren - skall falla utanför tillämpningsområdet
för klausulen. Han nämner som exempel på motsatsen till skatteplanering
sådana fall där hela handlandet framstår som meningslöst om det inte
vore för skatteförmånen och menar att det i skatteflyktsfallen ofta är så att
den skattskyldige använder sig av ett normalt handlingssätt med hänsyn till
det ekonomiska resultatet men ändå uppnår inte avsedda skatteförmåner.

Utskottet finner det för sin del tveksamt om ett handlingssätt som med
hänsyn till det ekonomiska resultatet är normalt skall kunna bedömas som
meningslöst. I vart fall måste, såvitt utskottet kan bedöma, skattemyndigheterna
ställas inför utomordentligt svåra bedömningsfrågor när det gäller
att skilja mellan skatteflykt och skatteplanering.

Sammantaget innebär det framlagda lagförslaget avgörande förändringar
av den omsorgsfullt avvägda balansen mellan statens skatteflyktsbekämpning
och den enskildes rättssäkerhet. De grundläggande principer och
bedömningar som ligger bakom den nuvarande klausulen avskaffas genom
förslaget.

Som lagrådet anför saknas erfarenheter som tyder på, att den nuvarande
regeln, som antogs för två år sedan, inte skulle tillgodose sitt syfte.
Anmärkningsvärt i sammanhanget är att de konkreta förfaranden som anges
som angelägna att komma åt med den nya generalklausulen, redan genom
specialreglering är förbjudna. Några exempel på i dag tillåtna förfaranden
som blir otillåtna genom den föreslagna skatteflyktsklausulen ges över huvud
taget inte.Regeringen lämnar alltså inte någon egentlig ledning om vilka
skatteflyktsfall man egentligen tänker sig att den utvidgade generalklausulen
skall kunna användas mot, medan man lämnar en långtgående osäkerhet i
fråga om vilka situationer den möjligen kan komma att tillämpas på.

Lagrådet har också uttalat att lagen om skatteflykt med hänsyn till sin

SkU 1982/83:20

allmänt hållna karaktär helst bör ges en kontinuerlig tillämpning genom
förhandsbesked och domstolsavgöranden och att det från den synpunkten är
olägligt att redan nu göra ändringar i lagen. Utskottet delar denna
uppfattning och finner det anmärkningsvärt att regeringen ansett det
nödvändigt att, innan lagen hunnit utvärderas, vidta ändringar vilkas effekter
från rättssäkerhetssynpunkt är oacceptabla och vars konsekvenser även i
övrigt är svåra att överblicka.

Utskottet avstyrker följaktligen propositionen. Utskottets ställningstagande
innebär bifall till motionerna 2205, 2208 och 2210 men avslag på motion
1606 och 2211 i denna del. De frågor om en särskild skatteflyktskommission,
om skärpning av reglerna för mantalsskrivning utomlands och om förmögenhetsöverföringar
mellan bolag i vissa fall som aktualiserats i motion 1606
är numera föremål för uppmärksamhet i särskild ordning. Utskottet
avstyrker därför dessa yrkanden i motionen.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:2205,1982/83:2208
och 1982/83:2209 samt med avslag på motionerna 1982/83:1606
yrkande 2 i motsvarande del och 1982/83:2211 yrkande 1 avslår
proposition 1982/83:84 i motsvarande del.

Skatteavdrag på vissa rörelseinkomster (mom. 5)

2. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson (m), Bo Lundgren (m). Ingemar Hallenius (c). Karl Björzén (m)
och Björn Molin anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Sorn
framhålls” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening förutsätter ett sådant system som föreslås i
propositionen att det finns ett rimligt underlag på vilket skatten kan betalas.
Någon redovisning eller exemplifiering av hur de nya reglerna skall tillämpas
i den delen har emellertid inte givits. Utskottet instämmer i motionärernas
uppfattning att reglerna därför inte blir praktiskt användbara. Med hänsyn
till rimliga krav på en rättvis och likformig tillämpning skulle de lokala
skattemyndigheterna ställas inför alltför stora svårigheter vid bedömningen
av frågan om en person skall tilldelas preliminär A-skatt istället för
B-skatt.

Inom riksskatteverket övervägs f. n. möjligheterna att inom UBL:s ram
utvidga källskattesystemet så att arbetsgivarna blir skyldiga att göra
preliminärskatteavdrag också för arbetstagare för vilka de inte är huvudarbetsgivare.

Med hänsyn härtill och till vad utskottet i övrigt anfört är utskottet inte
berett att nu biträda förslaget i propositionen.

SkU 1982/83:20

Med det anförda tillstyrker utskottet motion 2207 och 2210 yrkande 1 och
avstyrker propositionen i denna del.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:2207 och 1982/
83:2210 yrkande 1 avslår propositionen i vad avser ändrad
lydelse av 3 § uppbördslagen (1953:272).

Kvittning vid återbetalning av mervärdeskatt (mom. 9)

3. Knut Wachtmeister, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson, Bo
Lundgren och Karl Björzén (alla m) anser
dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 16 med ”Under
senare” och slutar på s. 17 med ”denna del”, bort ha följande lydelse:
Särskilt kännbara kan de nya kvittningsreglerna bli för övriga återbetalningsberättigade
fordringsägare om vederbörande företagare kommer på
obestånd. De skäl som tidigare motiverat förbud mot överlåtelse och
utmätning av fordran på överskjutande ingående mervärdeskatt kvarstår
enligt utskottets mening utom när det gäller arbetstagares fordran mot
arbetsgivare. Denna fordran garanteras som bekant numera i huvudsak av
staten enligt lagen om statlig lönegaranti vid konkurs.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att staten inte otillbörligt bör
gynnas på vissa andra fordringsägares bekostnad och tillstyrker med det
sagda motion 2210 yrkande 2. Utskottet avstyrker således propositionen i
motsvarande del.

dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2210 yrkande 2 avslår
det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen
(1968:430) om mervärdeskatt.

Särskilda yttranden
Skatteflyktsklausulen (mom. 1)

1. Knut Wachtmeister, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson, Bo
Lundgren och Karl Björzén (alla m) anför:

Under utskottsarbetets gång krävde vi att den del av propositionen som
gäller skatteflyktsklausulen skulle remitteras till konstitutionsutskottet för
att bl. a få klarlagt om förslaget till skatteflyktsklausul är förenligt med
grundlagen.

En remittering vägrades emellertid vilket vi betraktar som ytterst
anmärkningsvärt i all synnerhet som något skäl för denna vägran inte
förebars.

SkU 1982/83:20

Skatteavdrag för vissa rörelseinkomster (mom. 5).

2. Knut Wachtmeister, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson, Bo
Lundgren och Karl Björzén (alla m) anför:

I motion 2206 av Nic Grönvall (m) föreslås en del ändringar i uppbördslagen
som syftar till att förenkla uppbördsförfarandet. Vi fanrt förslaget
intressant och föreslog att riksskatteverket och riksförsäkringsverket skulle
beredas tillfälle att yttra sig över motionen. Även detta avslogs av utskottet
utan motivering vilket vi finner anmärkningsvärt.

mlnab/gotab Stockholm 1983 73682