SkU 1982/83:15

Skatteutskottets betänkande
1982/83:15

om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. (prop. 1982/83:50
bilaga 2.1)
Ärendet

I betänkandet behandlas de delar av proposition 1982/83:50 som remitterats
till skatteutskottet jämte i anslutning därtill framställda motionsyrkanden.

I den med anledning av propositionen väckta vpk-motionen 1982/83:125
yrkas vissa skattehöjningar. Dessa är avsedda att finansiera de sociala
åtgärder vilka föreslås i proposition 1982/83:55 och utgör alternativ till den i
denna proposition föreslagna höjningen av mervärdeskatten. Med hänsyn
härtill tar utskottet upp nämnda yrkanden (2, 3, 4, 5, 9 och 10) i
vpk-motionen till behandling i sitt betänkande (SkU 1982/83:14) om
mervärdeskattehöjningen.

Propositionen

Regeringen (budgetdepartementet) föreslår i bilaga 2 av den nu aktuella
propositionen bl. a. att riksdagen antar vid propositionen fogade förslag
till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

2. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

3. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272),

5. lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt,

6. lag om ändring i lagen (1970: 1721 om begränsning av skatt i vissa fali,

7. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

8. lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar
m. m.,

9. lag om ändring i lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer,

10. lag om ändring i lagen (1980:954) om särskilt investeringsavdrag för
byggnadsarbeten m. m.,

11. lag om upphävande av lagen (1980:1047) om skattereduktion för
aktieutdelning,

12. lag om ändring i lagen (1981: 1099) om särskilt investeringsavdrag
vid redovisningen av mervärdeskatt,

13. lag om ändring i lagen (1982:417) om ikraftträdande av lagen
(1982: 416J om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

1 Riksdagen 1982/83. 6 sami. Nr 15

SkU 1982/83:15

14. lag om ändring i lagen (1982:420) om ändring i lagen (1958:295) om
sjömansskatt,

15. lag om hyreshusavgift,

16. lag om skattereduktion för fackföreningsavgift,

17. lag om skatt på videobandspelare,

18. lag om skatt på viss elektrisk kraft,

19. lag om inbetalning på särskilt investeringskonto.

På skatteområdet föreslås vissa lättnader av inkomstskatten i form av att
skattesatserna i vissa inkomstintervall sänks något, samt att en särskild
skattereduktion på grundval av erlagd medlemsavgift till fackförening införs.
Vidare föreslås vissa skatteskärpningar i kapitalbeskattningen.

Aktiebolag och ekonomiska föreningar föreslås bli skyldiga att betala in
viss del av sin vinst till konto i riksbanken. Som ett led i investeringsstimulanserna
föreslås även en förlängning av investeringsavdragen för vissa
byggnadsarbeten och inventarie- och maskininvesteringar.

Lagförslagen har följande lydelse.

SkU 1982/83:15

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 25 § 1 mom. och punkt 3 av anvisningarna till
20 § kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 §

I mom.' Från bruttointäkten av annan fastighet får, om inte annat
föranleds av vad nedan i 2 och 3 mom. sägs, avdrag göras för omkostnader,
såsom för:

brandförsäkring, reparation och underhåll av byggnader;
vicevärd, portvakt, gårdskarl, vattenförbrukning, renhållning och belysning,
förbrukningsartiklar o.d., i den mån dessa kostnader kan anses
åligga fastighetsägaren såsom sådan;

pensioner, periodiska understöd eller därmed jämförliga periodiska utbetalningar
på grund av förutvarande anställning på fastigheten;
värdeminskning på en byggnad;

värdeminskning på fastighetsägaren tillhöriga maskiner och andra för
stadigvarande bruk avsedda inventarier, som hör till fastigheten, eller, i
fall som anges i punkt 3 av anvisningarna till 29 §, utgifter för anskaffande
av tillgången;

ränta på lånat, i fastigheten ned- ränta på lånat, i fastigheten nedlagt
kapital samt tomträttsavgäld el- lagt kapital samt tomträttsavgäld eller
liknande avgäld. ler liknande avgäld;

hyreshusavgift.

Anvisningar

till 20 §

3.2 Såsom svenska allmänna
skatter räknas allmänna utskylder
till staten samt till landsting, kommun,
församling, skoldistrikt, tingslag
och municipalsamhälle. Såsom
allmän skatt räknas däremot icke
skogsvårdsavgift.

3. Som svenska allmänna skatter
räknas allmänna utskylder till staten
samt till landsting, kommun och
församling. Som allmän skatt räknas
däremot inte skogsvårdsavgift
och hyreshusavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983 och tillämpas första gången
vid 1984 års taxering.

1 Senaste lydelse 1981:295.

2 Senaste lydelse 1956:88. -

SkU 1982/83:15

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 12 och 28 §§ lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §2

Har någon i enlighet med lagen (1927:77) om försäkringsavtal insatts
såsom förmånstagare och erhåller han vid försäkringstagarens död förfoganderätten
över försäkringen eller, utan att sådan rätt förvärvas, utbetalning
på grund av försäkringen, skall vad förmånstagaren sålunda bekommer
vid beräknande av arvsskatt anses såsom arvfallen egendom. Vad nu
sagts skall gälla jämväl förvärv, som på grund av stadgandet i 104 § andra
stycket nämnda lag tillfaller dödsbodelägare, vilken är berättigad till laglott,
med iakttagande dock av vad beträffande fördelning av sådant förvärv
kan vara bestämt i skifteshandling, vilken jämlikt 16 S lägges till grund för
lotternas beräknande. Har försäkringstagarens make insatts såsom förmånstagare,
föreligger icke skattskyldighet för den del av förvärvet, som
motsvarar det belopp, varmed, därest förvärvet ingått i försäkringstagarens
kvarlåtenskap, makens jämlikt 15 § skattefria andel i boet skolat ökas.

Vidare skall

a) där livförsäkring, som är kapitalförsäkring men ej livränteförsäkring,
tagits å försäkringstagarens eller hans makes liv samt den rätt, som på
grund av försäkringsavtalet tillkommit endera av dem, jämlikt 116 § första
stycket lagen om försäkringsavtal icke kunnat tagas i mät för någonderas
gäld, eller

b) där försäkring tagits för olycksfall eller sjukdom,

vid skattens beräknande från vär- vid skattens beräknande från värdet
av vad som tillfallit någon i det av vad som tillfallit någon i

egenskap av förmånstagare såsom egenskap av förmånstagare såsom

skattefritt avräknas ett belopp som skattefritt avräknas ett belopp som

motsvarar sex gånger basbeloppet motsvarar sex gånger basbeloppet

enligt lagen (1962:381) om allmän enligt lagen (1962:381) om allmän

försäkring för november månad försäkring för det år under vilket

året innan skattskyldigheten in- skattskyldigheten inträdde. Har på

trädde. Har på grund av förord- grund av förordnande av samma

nande av samma person förmånsta- person förmånstagaren tidigare er garen

tidigare erhållit sådant för- hållit sådant förvärv, som jämlikt

värv, som jämlikt 37 § 2 mom. är i 37 § 2 mom. är i beskatt beskattningshänseende

likställt ningshänseende likställt med gåva,

med gåva, må likväl å värdet av får likväl från värdet av vad som

vad som inom loppet av tio år till- inom loppet av tio år tillfallit förfallit
förmånstagaren ej avräknas månstagaren ej avräknas mer än ett

mer än ett belopp som motsvarar belopp som motsvarar sex gånger

sex gånger basbeloppet enligt lagen basbeloppet enligt lagen om allmän

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.
2 Senaste lydelse 1980:75.

SkU 1982/83:15

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

om allmän försäkring för november försäkring för det år under vilket

månad året innan skattskyldighet skattskyldighet inträdde för det se inträdde

för det senaste förvärvet. naste förvärvet.

Vad som på grund av insättningar av samma person i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt
på en gång tillfaller någon såsom förmånstagare skall
denne anses erhålla på grund av en och samma försäkring, och skall så
anses som om försäkringen tagits vid tiden för den första insättningen och
på villkor att premiebetalning skolat ske i den ordning, vari insättningarna i
anstalten skett eller enligt avtal mellan anstalten och försäkringstagaren
skolat äga rum.

Skattskyldighet enligt första stycket föreligger inte för rätt till pension
som utgår på grund av pensionsförsäkring. Skattskyldighet föreligger inte
heller för rätt till livränta som utgår på grund av annan försäkring än
pensionsförsäkring i den mån vad som på grund av förordnande av samma
person tillfallit den berättigade inte överstiger 2500 kronor per år.

Angående vad som förstås med kapitalförsäkring och pensionsförsäkring
stadgas i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928: 370).

Vad i första och andra styckena här ovan sägs skall, även om förmånstagareförordnande
i enlighet med lagen om försäkringsavtal icke föreligger,
äga tillämpning jämväl i fråga om vad som tillfallit någon på grund av
statens grupplivförsäkring eller jämförbar av kommunal eller enskild arbetsgivare
avtalad grupplivförsäkring eller på grund av sådan förmån från
kommun, som avses i punkt 1 adertonde stycket av anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen.

Vad som vid en försäkringstagares död tillfaller någon på grund av
förordnande som avser utländsk försäkring skall vid beräknande av arvsskatt
behandlas som om det hade tillhört boet och tillagts förmånstagaren
genom testamente. Har försäkringen tagits för olycksfall eller sjukdom
eller är fråga om en sådan försäkring som — om den inte hade varit
utländsk — skulle ha uppfyllt de förutsättningar som anges i andra stycket
a), tillämpas bestämmelserna i det stycket. För rätt till pension på grund av
en utländsk försäkring som skall behandlas som pensionsförsäkring vid
inkomsttaxeringen föreligger inte skattskyldighet. Vid övriga förvärv av
livränta på grund av utländsk försäkring tillämpas bestämmelserna i fjärde
stycket andra meningen.

Med utländsk försäkring förstås en försäkring som har meddelats i en
utomlands bedriven försäkringsrörelse.

Till klass I hänföras efterlevande make, barn, avkomling till barn,
make till barn och efterlevande make till avlidet barn. Detta gäller även om
barnet eller avkomlingen till följd av adoption förlorat sin arvsrätt efter
arvlåtaren.

Som skattefritt avdrages från lott som tillkommer den avlidnes efterlevande
make 50000 kronor, från vad som tillkommer annan i klass 1 25000
kronor och från lott, som beskattas enligt klass II eller klass lil, 5000
kronor. Har barn eller avkomling till avlidet barn vid skattskyldighetens
inträde ej fyllt 18 år, avdrages ytterligare 5 000 kronor för varje helt år eller
del därav, som då återstod till dess sagda ålder uppnås.

28 §3

5 Senaste lydelse 1980: 1056.

SkU 1982/83:15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med make jämställes den som vid tiden för dödsfallet sammanlevde med
den avlidne, om de sammanlevande tidigare varit gifta med varandra eller
gemensamt ha eller ha haft barn. Motsvarande gäller, i förhållande till den
avlidnes barn, beträffande den som sammanlevt med barnet. Styvbarnsoch
fosterbarnsförhållande räknas lika med skyldskap. Med fosterbarn
avses barn, som före fyllda 16 år stadigvarande vistats i den avlidnes hem
och därvid erhållit vård och fostran som eget barn.

Högre avdrag än enligt andra stycket får ej åtnjutas i fråga om vad som
erhålles från samme arvlåtare eller testator, även om det erhålles vid skilda
tillfällen.

Till klass II hänföres annan arvinge eller testamentstagare än sådan
som avses i klass I eller III.

Till k I a s s III hänföras

landstingskommun, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap
med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer;

stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala,
politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella
eller eljest allmännyttiga ändamål;

stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv;

registrerad understödsförening;

sådan sammanslutning, som, utan att hava till syfte att i sin verksamhet
tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen fullföljer
ovan angivet ändamål;

folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning,
som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän
samlingslokal,

där fråga är om svensk juridisk person och skattebefrielse ej åtnjutes
jämlikt 3 §.

För skattelott, som i 11 § 2 mom. sägs, beräknas skatten efter den klass,
gällande för arvinge eller universell testamentstagare i dödsboet eller för
mottagaren av det legat varom fråga är, som medför lägst skatt. Från
skattelott medgives icke avdrag enligt andra stycket.

Vad som återstår, sedan avdrag enligt andra stycket gjorts, utgör skattepliktig
lott. Denna skall jämnas till närmast lägre hundratal kronor. Om
öretal uppkommer vid beräkning av skatt, skall skatten jämnas nedåt till
närmast hela krontal.

Skatten beräknas enligt följande skalor.

Nuvarande lydelse
Klass I

Arvsskatt, kr.

5% inom skiktet;
2500+10% ” ” ;

7500+15% "

15000+22% " ” ;

26 000+28 %c " " ;

54000+33% " " ;

103500+38% " " ;

160500+44 %c " " ;

Skattepliktig lott, kr.

—	50000
50000-	100000
100000-	150000
150000-	200000
200000-	300000
300000-	450000
450000-	600000
600000-	800000

SkU 1982/83:15

800000-1200000
1200000-2500000
2 500000-6000000
6000000-

Skattepliktig lott, kr.

-	20000
20000-	40000
40000-	60000
60000-	90000
90000-	120000
120000-	150000
150000-	200000
200000-	250000
250000-	600000
600000-1	1 200000
1200000-

Skattepliktig lott, kr.
- 20000
20000- 40000

40000- 60000

60000-

Nuvarande lydelse

248500+49% "
444500+53% "

1133500 +58% "
3163500+65 %> "

Klass 11

Arvsskatt, kr.

8% inom
1600+16%, "
4800+24%, "
9600+32 % ”
19200+40%c ”
31200+45%, "

44 700+50%, "

69 700+56 %o "

97 700+61 %c "
311200+67%, "

713200+72 % ”

Klass lil

Arvsskatt, kr.

8% inom
1600+16% ”

4 800+24% ”
9600+30% ”

Skattepliktig lott, kr.
- 50000

50000- 100000
100000- 150000
150000- 200000

200000 - 300000
300000- 450000
450000 - 600000
600000- 800000

800000- I 200000
1 200000-2500000
2500000-6000000
6000000-

Föreslagen lydelse
Klass I

Arvsskatt, kr.

6%c inom
3000+12%, ”
9000+18% ”
18000+24%c "

30000+30%, "

60 000 +36 % ”
114000+42% ”
177000+48%, "

273000+54%. "
489000+60%, "
1269000+65%, "
3544000+ 70%, "

skiktet

SkU 1982/83:15

Föreslagen lydelse

Skattepliktig lott, kr.
- 20000
20000- 40000

40000- 60000

60000- 90000

90000- 120000
120000- 150000

150000- 200000
200000- 250000
250000- 600000
600000-1200000
1200000-

Skattepliktig lott, kr.
- 20000
20000- 40000

40000- 60000

60000-

Klass II

Arvsskatt, kr.

10% inom skiktet
2000+20% "

6000+28% "
11600+36%"
22400+44% "
35600+50% "

50600+55% "
78100+60% "
108100+65% "
335600+70% "
755600+75% "

Klass ///

Arvsskatt, kr.

8% inom skiktet
1600+16%”

4800+24% ”

9600+30% ”

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande om skattskyldighet inträtt dessförinnan.

SkU 1982/83:15

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att 11 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt1
skall ha nedan angivna lydelse.

II §

Nuvarande lydelse
1 morn.2 Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, dödsbo,
utländskt bolag samt i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
angiven familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 600000 kronor:
en procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger
400000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger
600000 men inte 800000 kr.: 2000 kr. för 600000 kr. och 1.5% av återstoden: 800000

men inte I 800000 kr.: 5000 kr. för 800000 kr. och 2% av återstoden; 1

800000 kr.: 25000 kr. för 1 800000 kr. och 2,5% av återstoden.

Föreslagen lydelse
1 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, dödsbo,
utländskt bolag samt i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
angiven familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 600000 kronor:
en och en halv procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten,
som överstiger 400000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger
600000 men inte 800000 kr.: 3000 kr. för 600000 kr. och 2% av återstoden;
800000 men inte 1800000 kr.: 7000 kr. för 800000 kr. och 2,5% av
återstoden;

1 800000 kr.: 32000 kr. för 1 800000 kr. och 3% av återstoden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983 och tillämpas första gången
vid 1984 års taxering.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 859.
: Senaste lydelse 1980:1055.

SkU 1982/83:15

4 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 1 §, 2 § 2 morn., 3 S 1 mom. och 27 § 1 mom.
uppbördslagen (1953:272)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 S2

Med skatt förstås i denna lag, om
inte annat anges, statlig inkomstskatt,
statlig förmögenhetsskatt,
utskiftningsskatt, ersättningsskatt,
kommunal inkomstskatt, skogsvårdsavgifter,
egenavgifter enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter,
skattetillägg och förseningsavgift
enligt taxeringslagen (1956:623)
samt annuitet på avdikningslån.

Med skatt förstås i denna lag, om
inte annat anges, statlig inkomstskatt,
statlig förmögenhetsskatt,
utskiftningsskatt, ersättningsskatt,
kommunal inkomstskatt, skogsvårdsavgift,
egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter,
hyreshusavgift, skattetillägg och
förseningsavgift enligt taxeringslagen
(1956:623) samt annuitet på avdikningslån.

Regeringen får, om särskilda omständigheter föranleder det, föreskriva
att i samband med uppbörden av skatt skall uppbäras även andra avgifter
än sådana som anges i första stycket. Har sådan föreskrift meddelats skall,
om inte annat anges, vad i denna lag stadgas angående skatt tillämpas
beträffande den avgift som avses med föreskriften.

2 §

2 mom. I denna lag förstås med

2 morn.3 I denna lag förstås
med

slutlig skatt: skatt som har
påförts vid den årliga debiteringen
på grund av taxeringsnämnds beslut
eller på grund av annat beslut,
som enligt gällande föreskrifter
skall beaktas vid sådan debitering,
och återstår efter iakttagande av
bestämmelserna om nedsättning av
skatt enligt 4 mom. samt 2 § lagen
(1978:423) om skattelättnader för
vissa sparformer och 5 § lagen
11980:1047) om skattereduktion för
aktieutdelning;

preliminär skatt: i 3 § nämnd skatt, som betalas i avräkning på slutlig
skatt:

kvarstående skatt: skatt, som återstår att betala, sedan preliminär skatt
har avräknats från slutlig skatt:

1 Lagen omtryckt 1972: 75.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

: Sdnaste lydelse 1981: 1156.

1 Senaste lydelse 1981: 1002.

slutlig skatt: skatt som har
påförts vid den årliga debiteringen
på grund av taxeringsnämnds beslut
eller på grund av annat beslut,
som enligt gällande föreskrifter
skall beaktas vid sådan debitering,
och återstår efter iakttagande av
bestämmelserna om nedsättning av
skatt enligt 4 mom. samt 2 § lagen
(1978:423) om skattelättnader för
vissa sparformer och 3 § lagen
(1982:000) om skattereduktion för
fackföreningsavgift;

SkU 1982/83:15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tillkommande skatt: skatt som skall betalas på grund av eftertaxering
eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt har
avslutats;

kvarskatteavgift: avgift enligt 27 § 3 morn.;
respitränta: ränta enligt 32 §;
anståndsränta: ränta enligt 49 § 4 morn.;
ö-skatteränta: ränta enligt 69 § 1 morn.;
restitutionsränta: ränta enligt 69 § 2 morn.;
skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 4 mom.;
inkomstår: det kalenderår, som närmast har föregått taxeringsåret;
uppbördsår: tiden från och med mars månad ett år till och med februari
månad nästföljande år;
uppbördsmånad: mars, maj, juli, september, november och januari;
gift skattskyldig: skattskyldig som taxeras med tillämpning av 52 § I
mom. kommunalskattelagen (1928:370) och 11 § 1 mom. lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt;
ogift skattskyldig: annan skattskyldig fysisk person än nyss har sagts.

I morn.4 I den omfattning nedan
anges skall skattskyldig betala preliminär
skatt med belopp, vilket så
nära som möjligt kan antas motsvara
i den slutliga skatten ingående
statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt,
egenavgifter och
kommunal inkomstskatt.

1 mom. I den omfattning nedan
anges skall skattskyldig betala preliminär
skatt med belopp, vilket så
nära som möjligt kan antas motsvara
i den slutliga skatten ingående
statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt,
egenavgifter, kommunal
inkomstskatt, skogsvårdsavgift
och hyreshusavgift.

27 §

I morn.- Vid debitering av slutlig skatt skall iakttas:
att kommunal inkomstskatt uträknas med ledning av den skattesats som
för inkomståret gäller i beskattningsorten;

att kommunal inkomstskatt uträknas i en post, varvid skattebeloppet vid
öretal över 50 avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till helt
krontal;

att skogsvårdsavgift uträknas enligt bestämmelserna i 1 § lagen
(1946: 324) om skogsvårdsavgift;

att hyreshusavgift uträknas enligt
bestämmelserna i lagen
(1982:000) om hyreshusavgift:

att kommunal inkomstskatt debiteras med belopp som har uträknats av
lokal skattemyndighet i det fögderi där beskattningsorten är belägen;

att egenavgifter debiteras med ledning av bestämmelserna i lagen
(1981: 691) om socialavgifter och på grundval av uppgifter om försäkringsförhållanden
som lämnas av den allmänna försäkringskassan, varvid öretal
bortfaller; samt

4 Senaste lydelse 1981: 1156.

5 Senaste lydelse 1982:422.

SkU 1982/83:15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

att i 1 § nämnd annuitet eller, om skattskyldig har att erlägga flera
annuiteter, summan av dessa påförs i helt antal kronor, varvid öretal
bortfaller.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983 och tillämpas första gången i
fråga om debitering av preliminär skatt för år 1983 och slutlig skatt på
grund av 1984 års taxering.

SkU 1982/83:15

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att 12 § 4 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

4 morn.2 Sjömansskatt enligt
7 § får genom beslut om jämkning
nedsättas i den mån förutsättningarna
för skattereduktion enligt lagen
(1978:423) om skattelättnader
för vissa sparformer eller lagen
<1980:1047) om skattereduktion för
aktieutdelning är uppfyllda. Bosättning
eller stadigvarande vistelse
här i riket krävs dock inte för
jämkning på grund av bestämmelserna
i den förstnämnda lagen.

Föreslagen lydelse
§

4 mom. Sjömansskatt enligt 7 §
får genom beslut om jämkning nedsättas
i den mån förutsättningarna
för skattereduktion enligt lagen
(1978:423) om skattelättnader för
vissa sparformer eller lagen
(1982:000) om skattereduktion för
fackföreningsavgift är uppfyllda.
Bosättning eller stadigvarande vistelse
här i riket krävs dock inte för
jämkning enligt detta moment.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. Äldre lydelse gäller beträffande
sjömansskatt som har erlagts eller skulle ha erlagts före ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1970:933.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 777.
: Senaste lydelse 1980: 1051.

SkU 1982/83:15

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa
fall

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i
vissa fall1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §2

Spärrbelopp enligt 3 § jämförs med sammanlagda beloppet av statlig
inkomstskatt, förmögenhetsskatt och kommunal inkomstskatt som beräknats
för den skattskyldige på grund av taxeringen (skattebeloppet). I skattebeloppet
inräknas även sjömansskatt, om den skattskyldige erlagt sådan
skatt under beskattningsåret.

Är den skattskyldige berättigad
till nedsättning av statlig inkomstskatt
eller förmögenhetsskatt genom
skattereduktion som avses i
2 § 4 mom. uppbördslagen

(1953:2721,2 § lagen (1978:423) om
skattelättnader för vissa sparformer
eller 5 § lagen (1980:1047) om skattereduktion
för aktieutdelning eller
genom avräkning av utländsk skatt
enligt särskilda föreskrifter, skall
skattebelopp enligt första stycket
beräknas som om skattereduktion
eller avräkning av skatt inte hade
skett.

Är den skattskyldige berättigad
till nedsättning av statlig inkomstskatt
eller förmögenhetsskatt genom
skattereduktion som avses i
2 § 4 mom. uppbördslagen

(1953:272), 2 § lagen (1978:423) om
skattelättnader för vissa sparformer
eller 3 § lagen (1982:000) om skattereduktion
för fackföreningsavgift
eller genom avräkning av utländsk
skatt enligt särskilda föreskrifter,
skall skattebelopp enligt första
stycket beräknas som om skattereduktion
eller avräkning av skatt
inte hade skett.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983 och tillämpas första gången i
fråga om skatt som påförs på grund av 1984 års taxering.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 772.

2 Senaste lydelse 1982:419.

SkU 1982/83:15

7 Förslag till

Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Härigenom föreskrivs att 1 § skattebrottslagen (1971:69) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Denna lag gäller i fråga om skatt eller avgift enligt

1. lagen (1908: 128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och
rättigheter, förordningen (1927:321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags
tillgångar, kommunalskattelagen (1928:370), förordningen (1933:395)
om ersättningsskatt, lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, lagen
(1946: 324) om skogsvårdsavgift, lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,
lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, lagen (1958:295) om sjömansskatt.

2. lagen (1941:251) om särskild
varuskatt, lagen (1953:397) om avgift
för fettvaror som användas för
framställning av fettemulsion
m.m., lagen (1957:262) om allmän
energiskatt, lagen (1961:372) om
bensinskatt, lagen (1961:394) om
tobaksskatt, stämpelskattelagen
(1964:308), lagen (1968:430) om
mervärdeskatt, lagen (1972:266)
om skatt på annonser och reklam,
lagen (1972:820) om skatt på spel,
lagen (1973:37) om avgift på vissa
dryckesförpackningar, vägtrafikskattelagen
(1973:601), lagen
(1973:1216) om särskild beredskapsavgift
för oljeprodukter, bilskrotningslagen
(1975:343), lagen
(1977:306) om dryckesskatt, lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon, lagen (1978:144) om
skatt på vissa resor, lagen (1982:691)
om skatt på vissa kassettband.

2. lagen (1941:251) om särskild
varuskatt, lagen (1953: 397) om avgift
för fettvaror som användas för
framställning av fettemulsion
m.m., lagen (1957:262) om allmän
energiskatt, lagen (1961:372) om
bensinskatt, lagen (1961:394) om
tobaksskatt, stämpelskattelagen
(1964:308), lagen (1968:430) om
mervärdeskatt, lagen (1972:266)
om skatt på annonser och reklam,
lagen (1972:820) om skatt på spel,
lagen (1973:37) om avgift på vissa
dryckesförpackningar, vägtrafikskattelagen
(1973:601), lagen
(1973:1216) om särskild avgift för
oljeprodukter, bilskrotningslagen
(1975:343), lagen (1977:306) om
dryckesskatt, lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon,
lagen (1978:144) om skatt på vissa
resor, lagen (1982:691) om skatt på
vissa kassettband, lagen (1982:000)
om skatt pä videobandspelare samt
lagen (1982:000) om skatt på viss

elektrisk kraft.

3. lagen (1981:691) om socialavgifter.

Lagen gäller även preliminär skatt, kvarstående skatt och tillkommande
skatt som avses i uppbördslagen (1953:272).

Lagen tillämpas inte om skatten eller avgiften fastställs eller uppbärs i
den ordning som gäller för tull och inte heller beträffande restavgift,
skattetillägg eller liknande avgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

1 Senaste lydelse 1982:692.

SkU 1982/83:15

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar
m. m.

Härigenom föreskrivs att I § lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §'

Förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen (1970:979) följer med fordran

på

1. skatt och avgift, som anges i 1 § första stycket uppbördslagen
(1953:272), samt skatt enligt lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för
särskilda förmåner och rättigheter, lagen (1958:295) om sjömansskatt och
kupongskattelagen (1970:624),

2. skatt enligt lagen (1968:430) om

3. skatt eller avgift enligt lagen
(1908: 129) med vissa bestämmelser
om handel med fondpapper, lagen
(1928:376) om särskild skatt å vissa
lotterivinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen (1953:397)
om avgift för fettvaror som användas
för framställning av fettemulsion
m. m., lagen (1957:262) om allmän
energiskatt, lagen (1961:372)
om bensinskatt, lagen (1961:394)
om tobaksskatt, stämpelskattelagen
(1964:308), lagen (1972:266)
om skatt på annonser och reklam,
lagen (1972:820) om skatt på spel,
lagen (1973:37) om avgift på vissa
dryckesförpackningar, lagen
(1973:1216) om särskild beredskapsavgift
för oljeprodukter, bilskrotningslagen
(1975:343), lagen
(1977:306) om dryckesskatt, lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon, lagen (1978:144) om
skatt på vissa resor, lagen (1982:691)
om skatt på vissa kassettband.

1 Senaste lydelse 1982:693.

mervärdeskatt,

(1973:1216) om särskild avgift för
oljeprodukter, bilskrotningslagen
(1975:343), lagen (1977:306) om
dryckesskatt, lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon,
lagen (1978:144) om skatt på vissa
resor, lagen (1982:691) om skatt på
vissa kassettband, lagen (1982:000)
om skatt på videobandspelare samt
lagen (1982:000) om skatt på viss
elektrisk kraft.

SkU 1982/83:15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4. skatt enligt vägtrafikskattelagen (1973:601) samt lagen (1976: 339) om
saluvagnsskatt,

5. tull och särskild avgift enligt 39 § tullagen (1973:670) samt avgift enligt
lagen (1968: 361) om avgift vid införsel av vissa bakverk,

6. avgift enligt lagen (1967: 340) om prisreglering på jordbrukets område
och lagen (1974: 226) om prisreglering på fiskets område,

7. avgift som uppbärs med tillämpning av lagen (1959:552) om uppbörd
av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.

Förmånsrätten omfattar ej restavgift och liknande avgift som utgår vid
försummelse att redovisa eller betala fordringen och ej heller skatte- eller
avgiftstillägg och förseningsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

2 Riksdagen 1982183. 6 sami. Nr 15

SkU 1982/83:15

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa
sparformer

Härigenom föreskrivs att 2 och 5 §§ lagen (1978:423) om skattelättnader
för vissa sparformer skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Sparskattereduktion åtnjuts med
20% av belopp som under inkomståret
har insatts på särskilt lönsparkonto
och som vid årets utgång innestår
på kontot samt med 30% av
belopp som under inkomståret har
insatts på aktiesparkonto och som
vid årets utgång motsvaras av andelar
i aktiesparfond enligt lagen
(1978:428) om aktiesparfonder eller
innestår på kontot för inköp av sådana
andelar. Sparskattereduktion
åtnjuts under förutsättning att insättningar
på lönsparkonto eller aktiesparkonto
har gjorts på kontot
under minst sex av inkomstårets
månader. Vatje insättning skall
uppgå till lägst 75 kronor och högst
600 kronor. Högsta belopp för insättning
på lönsparkonto är dock
400 kronor. Sparskattereduktion
får — utom i fall som avses i andra
stycket - inte beräknas på högre
sammanlagt belopp än 7200 kronor,
varav högst 4800 kronor får
avse insättningar på lönsparkonto.
Sparskattereduktion får inte heller
beräknas på högre belopp än som
motsvaras av sådan inkomst som
anges i 1 §. Öretal som uppkommer
vid beräkning av sparskattereduktion
bortfaller.

Har sparande enligt första stycket

Föreslagen lydelse

Sparskattereduktion åtnjuts med
10% av belopp som under inkomståret
har insatts på särskilt lönsparkonto
och som vid årets utgång innestår
på kontot samt med 20% av
belopp som under inkomståret har
insatts på aktiesparkonto och som
vid årets utgång motsvaras av andelar
i aktiesparfond enligt lagen
(1978:428) om aktiesparfonder eller
innestår på kontot för inköp av sådana
andelar. Sparskattereduktion
åtnjuts under förutsättning att insättningar
på lönsparkonto eller aktiesparkonto
har gjorts på kontot
under minst sex av inkomstårets
månader. Varje insättning skall
uppgå till lägst 75 kronor och högst
600 kronor. Högsta belopp för insättning
på lönsparkonto är dock
400 kronor. Sparskattereduktion
får — utom i fall som avses i andra
stycket — inte beräknas på högre
sammanlagt belopp än 7 200 kronor,
varav högst 4800 kronor får
avse insättningar på lönsparkonto.
Sparskattereduktion får inte heller
beräknas på högre belopp än som
motsvaras av sådan inkomst som
anges i 1 §. Öretal som uppkommer
vid beräkning av sparskattereduktion
bortfaller.

påbörjats under senare delen av året
men har inte insättningar skett under sex månader, åtnjuts sparskattereduktion
för sådana sparmedel först vid beräkning av skatt för det närmast
följande inkomståret. Sparskattereduktion enligt detta stycke medges endast
om sparandet under det sistnämnda inkomståret uppfyller de förutsättningar
som anges i första stycket. Sparskattereduktion får med tillämpning
av detta stycke beräknas på ett sammanlagt belopp av högst 10200
kronor, varav högst 6800 kronor får avse insättningar på lönsparkonto.

' Senaste lydelse 1980: 1053.

SkU 1982/83:15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I fråga om sparskattereduktion tillämpas 2 § 4 mom. femte och sjätte
styckena uppbördslagen (1953: 272). Sparskattereduktion skall tillgodoräknas
den skattskyldige före annan skattereduktion.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig att erlägga sjömansskatt
och har denna nedsatts enligt 12 § 4 mom. lagen (1958: 295) om
sjömansskatt på grund av bestämmelserna i denna lag, skall reduktionsbeloppet
minskas med det belopp varmed nedsättning har skett.

5 §2

Sker uttag från lönsparkonto före Sker uttag från lönsparkonto före
utgången av det femte året efter det utgången av det femte året efter det

år för vilket sparskattereduktion år för vilket sparskattereduktion

kommer i fråga enligt 2 § men efter kommer i fråga enligt 2 § men efter

utgången av sistnämnda år skall av- utgången av sistnämnda år skall avdrag
göras av kreditinrättningen drag göras av kreditinrättningen

med 25 %. Inlöses andel i aktiespar- med 15 %. Inlöses andel i aktiesparfond
inom samma tid skall avdrag fond inom samma tid skall avdrag

göras av fondbolaget med 35 %. Om göras av fondbolaget med 25 %. Om

den skattskyldige visar att spar- den skattskyldige visar att sparskattereduktion
enligt 2 § inte tidi- skattereduktion enligt 2 § inte tidigare
har medgivits eller kommer att gare har medgivits eller kommer att

medgivas för de uttagna sparmed- medgivas för de uttagna sparmedlen,
skall avdraget jämkas med hän- len, skall avdraget jämkas med hänsyn
härtill. syn härtill.

Övergår rätten till lönsparkonto eller aktiesparkonto inom den i första
stycket angivna tiden på annat sätt än genom arv, testamente eller bodelning
med anledning av makes död eller pantsätts rätten till sådant konto
skall innestående medel utbetalas. Därvid tillämpas bestämmelserna i första
stycket.

Det belopp som har avdragits enligt första stycket skall betalas till
staten. Regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, utfärdar
närmare föreskrifter om detta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983 och tillämpas första gången på
insättningar som berättigar till sparskattereduktion vid 1984 års taxering.

* Senaste lydelse 1980: 151.

SkU 1982/83:15

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:954) om särskilt investeringsavdrag för
byggnadsarbeten m. m.

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1980:954) om särskilt investeringsavdrag
för byggnadsarbeten m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §'

Särskilt investeringsavdrag Särskilt investeringsavdrag
medges endast för arbete som har medges endast för arbete som har

igångsatts under perioden den 1 no- igångsatts under perioden den 1 november
1980-den 31 oktober 1982. vember 1980-den 31 oktober 1983.

Ett arbete anses igångsatt när det har påbörjats på arbetsplatsen.

3 §2

Särskilt investeringsavdrag utgör Särskilt investeringsavdrag utgör
10 procent av den del av utgifterna 10 procent av den del av utgifterna

för ny-, till- eller ombyggnad och 20 för ny-, till- eller ombyggnad och 20

procent av den del av utgifterna för procent av den del av utgifterna för

täckdikning som hänför sig till peri- täckdikning som hänför sig till perioden
den 1 november 1980-den 31 oden den 1 november 1980-den 31

mars 1983. Utgifter anses hänför- mars 1984. Utgifter anses hänförliga
till denna period om de avser liga till denna period om de avser

material som har fogats in i en material som har fogats in i en

byggnad eller annat arbete som har byggnad eller annat arbete som har

utförts under perioden. utförts under perioden.

Investeringsavdrag skall göras för det beskattningsår under vilket ett
arbete har utförts. Om arbetet hänför sig till flera beskattningsår och
investeringsavdrag på grund av arbetet inte redan har gjorts, får dock hela
investeringsavdraget göras vid taxeringen för det sista beskattningsår som
kan komma i fråga.

Särskilt investeringsavdrag medges högst med ett belopp som motsvarar
den vid taxeringen till statlig inkomstskatt beräknade inkomsten av förvärvskällan
före särskilt investeringsavdrag och före - i förekommande
fall - avdrag för inkomstbaserad avsättning till resultatutjämningsfond
enligt 41 d § kommunalskattelagen (1928:370), avdrag för avsättning till
allmän investeringsreserv enligt lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv,
uppskov enligt lagen (1979:611) om upphovsmannakonto, uppskov
enligt lagen (1982:2) om uppfinnarkonto samt avdrag för avsättning för
egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Vad som inte kunnat
utnyttjas på detta sätt får vid senare taxering utnyttjas genom avdrag i
förvärvskällan, dock senast vid den taxering som sker tredje året efter det
år då taxering enligt andra stycket har skett. Ett förskjutet investeringsavdrag
får - i förekommande fall sedan hänsyn tagits till det på det aktuella
beskattningsåret belöpande avdraget — inte överstiga det belopp som har
beräknats enligt första meningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

1 Senaste lydelse 1981: 1098.

2 Senaste lydelse 1982: 10.

SkU 1982/83:15

11 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1980:1047) om skattereduktion för
aktieutdelning

Härigenom föreskrivs att lagen (1980: 1047) om skattereduktion för aktieutdelning
skall upphöra att gälla vid utgången av år 1982. Den upphävda
lagen gäller dock fortfarande i fråga om utdelning som har blivit tillgänglig
för lyftning före utgången av år 1982.

SkU 1982/83:15

12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:1099) om särskilt investeringsavdrag
vid redovisningen av mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1981:1099) om särskilt investeringsavdrag
vid redovisningen av mervärdeskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Avdrag medges endast för inven- Avdrag medges endast för inventarier
som levereras under år 1982. tarier som levereras under år 1982

Avdrag medges dock inte om leve- eller 1983. Avdrag medges dock

ransén grundar sig på ett skriftligt inte om leveransen grundar sig på

avtal som har träffats före den 1 ett skriftligt avtal som har träffats

november 1980.1 fråga om inventa- före den 1 november 1980. I fråga

rier som den skattskyldige har till- om inventarier som den skattskyl verkat

själv medges avdrag endast dige har tillverkat själv medges avunder
förutsättning att tillverkning- drag endast under förutsättning att

en har påbörjats efter den 31 okto- tillverkningen har påbörjats efter

ber 1980 och avslutats under år den 31 oktober 1980 och avslutats

1982. under år 1982 eller 1983.

För inventarier, som har förvärvats från någon med vilken den skattskyldige
är i väsentlig ekonomisk intressegemenskap, medges avdrag endast
om inventarierna har tillverkats av säljaren och tillverkningen har
påbörjats efter den 31 oktober 1980.

Avdrag för en viss inventarieanskaffning
medges inte enligt både
denna lag och lagen (1980:953) om
särskilt investeringsavdrag för inventarieanskaffning.
Den skatt skyldige
får själv bestämma vilket avdrag
han vill utnyttja.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

SkU 1982/83:15

13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:417) om ikraftträdande av lagen
(1982: 416) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1982:417) om ikraftträdande av
lagen (1982:416) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse
2 §

Vid 1984 års taxering utgör grundbeloppet i stället för vad som anges i
10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt:
när beskattningsbar inkomst inte överstiger 4 basenheter enligt lagen
(1977:1071) om basenhet:

3 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger
1 basenhet;

när beskattningsbar inkomst överstiger

4 men inte 7 basenheter	grundbeloppet för 4 basenheter och 4% av återstoden
7 ” ”8	” 7	” 1% -
8 ” ”9	” 8	” II% "
9 ” ” 10	” 9	" 20% "
10 ” ” 12	„ ,0	" 24% ”
12 ” ” 13	” 12	” 26% ”
13 ” ’’ 14	” 13	” 29% ”
14 ” ” 15	„ ,4	” 32% "
15 ” ” 17	” 15	” 36% "
17 ” ” 19	” 17	” 38% "
19 ” ” 20	„ ,9	” 39% "
20 ” ” 26	” 20	” 40% ”
26 ” ” 30	26	” 41% ”
30 basenheter	„ 3Q	” 44% ”

Föreslagen lydelse
2 §

3 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger
1 basenhet;
när beskattningsbar inkomst överstiger

4	men inte 7 basenheter	grundbeloppet för 4 basenheter och	4% av återstoden
7	” " 8	” 7	7% ”
8	” ” 9	” 8	/0% ”
9	” ” 10	” 9	19% "
10	” ” 12	.. )0	23%: "
12	” ” 13	” 12	26% ”
13	,, ,4	” 13	29% ”
14	” ” 15	” 14	32% "
15	” ” 17	” 15	36% ”
17	„ „ )9	” 17	38% ”
19	” ” 20	” 19	39% "
20	” ” 26	.. 20	40% ”
26	3Q	” 26	41% ”
30	basenheter	” 30	44% ”

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

SkU 1982/83:15

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:420) om ändring i lagen (1958:295) om
sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att de tabeller som avses i 7 § 1 mom. och 8 §
lagen (1958:295) om sjömansskatt1 i den lydelse tabellerna har erhållit
genom lagen (1982:420) om ändring i nämnda lag skall ha nedan angivna
lydelse.

1 Lagen omtryckt 1970: 933.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 777.

SkU 1982/83:15

Bilaga

Nuvarande lydelse
Tabeller för beräkning av sjömansskatt
Fjärrfart

Tabell F kolumn 1

(Ogift sjöman utan barn)

Beskattningsbar Skatt på inkomst Skatt på inkomst

månadsinkomst, vid skiktets nedre utöver skiktets

kr. gräns, kr. nedre gräns

2310- 3600	10,30	+ 33,0%
3600- 4 200	436	+ 34,0%
4200- 4800	640	+37,0%
4800- 5 400	862	+42,0%
5400- 6000	1 114	+ 50,0%
6000 - 7200	1414	+ 53,0%
7 200 - 7 800	2050	+ 56,0%
7 800 - 8 400	2 386	+58,5%
8 400 - 9000	2737	+ 61,5%
9000-10200	3 106	+65,0%
10200-11400	3 886	+67,0%
11400-12000	4690	+68,5%
12000-15600	5 101	+69,0%
15 600-18000	7 585	+70,0%
18 000-	9 265	+73,0%

Tabell F kolumn 2-3

(Gift sjöman)

Beskattningsbar Skatt på inkomst Skatt på inkomst

månadsinkomst, vid skiktets nedre utöver skiktets

kr. gräns, kr. nedre gräns

2770- 3600	12,10	+ 33,0%
3600- 4 200	286	+ 34.0%
4 200 - 4800	490	+37,0%
4800- 5400	712	+42,0%
5 400 - 6000	964	+ 50,0%
6000 - 7200	1 264	+53,0%
7 200 - 7 800	1900	+ 56,0%
7800 - 8400	2 236	+ 58,5%
8400 - 9000	2587	+61,5%\
9000-10200	2956	+65,0%.
10 200-11400	3736	+67,0%
11400-12000	4 540	+68,5%
12000-15600	4951	+69,0%
15600-18000	7435	+70,0%
18000-	9115	+ 73,0%

SkU 1982/83:15

Nuvarande lydelse

Tabell F kolumn 4

(Ogift sjöman med barn)

Beskattningsbar månadsinkomst, kr.	Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns, kr.	Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns
2930- 4 200	9,90	+ 33,0%
4200- 4800	429	+ 36,0%
4 800- 5400	645	+40,0%
5400- 6000	885	+48,5%
6000 - 7200	1 176	+ 53,0%
7 200- 7 800	1 812	+ 54,5%
7800- 8400	2 139	+ 58,0%
8 400 - 9000	2487	+ 60,5%
9000- 9600	2 850	+ 64,5%
9600-10200	3 237	+65,0%
10200-11600	3627	+67,0%
11 600-12 200	4565	+ 68,0%
12200-15800	4 973	+69,0%
15800-18 200	7457	+70,0%
18 200—	9137	+73,0%

Tabell F kolumn U (Utländsk sjöman)
Beskattningsbar	Skatt på inkomst	Skatt på inkomst
månadsin komst,	vid skiktets nedre	utöver skiktets
kr.	gräns, kr.	nedre gräns
2370- 2 400	9.85	+ 10,5%
2400 - 3000	13	+ 11,0%
3000 - 3600	79	+ 29,5%
3 600- 4 200	256	+ 30,5%
4200 - 4 800	439	+ 33,5%
4800- 5400	640	+38,0%
5 400 - 6000	868	+45,0%
6000 - 6600	1 138	+47,5%
6600- 7200	1 423	+48,0%
7200 - 7800	1711	+50.0%
7800 - 8400	2011	+ 52,5%
8 400 - 9 000	2 326	+ 55,5%
9000 - 9600	2659	+ 59,0%
9600-10200	3013	+60,5%
10200-11 400	3376	+62,0%
II 400-12000	4 120	+64,5%
12000-13800	4 507	+ 66,5%
13800-15600	5 704	+ 68,5%
15 600-18 000	6937	+ 70,0%
18000-27200	8617	+73,0%
27 200-	15 333	+74.5%

SkU 1982/83:15 27

Nuvarande lydelse

Tabell FT kolumn 1—3

(Ogift sjöman utan barn samt gift sjöman)

Beskattningsbar månadsinkomst, kr.	Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns, kr.	Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns
9000 - 9600	0	+ 0,5%
9 600-11400	3	+ 2,0%
11400-12000	39	+ 3,0%
12000-13800	57	+ 5,0%
13800-15600	147	+ 7,0%
15 600 - 27 200	273	+ 8,0%
27200-	1201	+ 10,0%

Tabell FT kolumn 4 (Ogift sjöman med barn)
Beskattningsbar	Skatt på inkomst	Skatt på inkomst
månadsinkomst.	vid skiktets nedre	utöver skiktets
kr.	gräns, kr.	nedre gräns
9600-11600	0	+ 2,0%
11 600-12200	40	+ 3,0%
12200-14000	58	+ 5,0%
14000-15800	148	+ 7,0%
15 800-27400	274	+ 8,0%
27 400-	1202	+ 10,0%

Närfart Tabell N kolumn 1 (Ogift sjöman utan barn)
Beskattningsbar	Skatt på inkomst	Skatt på inkomst
månadsinkomst.	vid skiktets nedre	utöver skiktets
kr.	gräns, kr.	nedre gräns
1050- 1800	11,00	+32,0%
1800 - 3600	251	+ 33,0%
3600- 4200	845	+ 35,0%
4 200- 4800	1055	+ 38,5%
4800- 5400	1 286	+46,0%
5400 - 6000	1 562	+ 51,5%
6000 - 6600	1871	+ 53,0%
6600- 7 200	2 189	+ 54,0%
7200 - 7800	2513	+57,0%
7 800 - 8400	2 855	+59,5%
8400- 9000	3212	+ 63,5%
9000 - 9600	3 593	+65,0%
9600-11000	3983	+66,5%
11 000- 11 800	4914	+68,0%
11 800- 15 400	5 458	+69,0%
15 400- 17 800	7 942	+ 70,0%
17800-	9622	+73,0%

- SkU 1982/83:15

Nuvarande lydelse

Tabell N kolumn 2—3

(Gift sjöman)

Beskattningsbar månadsinkomst, kr.	Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns, kr.	Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns
1520- 1800	11,40	+32,0%
1800- 3600	101	+33,0%
3600 - 4200	695	+35,0%
4200 - 4800	905	+ 38,5%
4800 - 5400	1 136	+46,0%
5 400 - 6000	1412	+51,5%
6000 - 6600	1721	+53,0%
6600 - 7200	2039	+ 54,0%
7200- 7800	2363	+ 57,0%
7800 - 8400	2 705	+ 59,5%
8400 - 9000	3062	+63,5%
9000 - 9600	3443	+65,0%
9600-11000	3 833	+66,5%
11000-11 800	4 764	+ 68,0%
11800-15 400	5 308	+69,0%
15400-17800	7792	+ 70,0%
17800-	9472	+ 73,0%

Tabell N kolumn 4 (Ogift sjöman med barn)
Beskattningsbar månadsinkomst, kr.	Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns, kr.	Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns
1680- 1800	9,60	+32,0%
1800- 2400	48	+32,5%
2400 - 3600	243	+ 33,0%
3600 - 4200	639	+34,0%
4200 - 4800	843	+37,5%
4800 - 5400	1068	+43,5%
5400- 6000	1329	+50,5%
6000 - 6600	1 632	+ 53,0%
6600- 7 200	1 950	+ 53,5%
7200 - 7800	2271	+56,0%
7800- 8400	2607	+ 59,0%
8400- 9000	2 961	+62,0%
9000-10000	3 333	+65,0%
10000-11 200	3983	+67,0%
11 200-11 800	4 787	+68,0%
11800-15600	5 195	+69,0%
15 600-18 000	7817	+ 70,0%
18000-	9497	+73,0%

SkU 1982/83:15

Nuvarande lydelse

Tabell N kolumn U

(Utländsk sjöman)

Beskattningsbar	Skatt på inkomst	Skatt på inkomst
månadsinkomst.	vid skiktets nedre	utöver skiktets
kr.	gräns, kr.	nedre gräns
1070- 1200	11,75	+ 22.5%
1200- 1800	41	+22,0%
1800- 2 400	173	+ 23,0%
2400 - 3000	311	+ 22,5%
3000- 3600	446	+ 30,0%
3600- 4200	626	+ 31,5%
4 200- 4800	815	+ 34,5%
4800- 5400	1022	+ 41,5%
5400 - 6000	1271	+46,0%
6000 - 6 600	1547	+ 48,0%
6600 - 7200	1835	+49,0%
7 200 - 7 800	2 129	+ 51,0%
7 800- 8400	2435	+ 53,5%
8400 - 9000	2756	+ 57,0%
9 000 - 9 600	3 098	+ 59,5%
9600-11000	3 455	+62,0%
11000-11800	4323	+63,5%
11800-13600	4831	+67,0%
13 600-15 400	6 037	+ 68,0%
15 400-17 800	7261	+ 70,5%
17800 - 27 000	8953	+ 73,0%
27 000-	15669	+74,5%
Tabell NT kolumn 1—3
(Ogift sjöman utan barn samt gift sjöman)
Beskattningsbar	Skatt på inkomst	Skatt på inkomst
månadsinkomst.	vid skiktets nedre	utöver skiktets
kr.	gräns, kr.	nedre gräns
9000 - 9 600	0	+ 1,0%
9600-11 000	6	+ 2,0%
11000-11800	34	+ 3,5%
II 800-13600	62	+ 5.0%
13600-15 400	152	+ 7,0%
15 400 - 27 000	278	+ 8.0%
27 000-	1 206	+ 10,0%
Tabell NT kolumn 4
(Ogift sjöman med barn)
Beskattningsbar	Skatt på inkomst	Skatt på inkomst
månadsinkomst.	vid skiktets nedre	utöver skiktets
kr.	gräns, kr.	nedre gräns
9000 - 9600	0	+ 0,5%
9600-11 200	3	+ 2,0%
11 200- 11 800	35	+ 3.0%
11800-13 600	53	+ 5,0%
13600-15600	143	+ 7,0%
15600 - 27 000	283	+ 8,0%
27 000-	1 195	+ 10,0%

SkU 1982/83:15 30

Föreslagen lydelse

Bilaga

Tabeller för beräkning av sjömansskatt

Fjärrfart

Tabell F kolumn I

(Ogift sjöman utan barn)

Beskattningsbar månadsinkomst, kr.	Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns, kr.	Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns.
2310- 3600	10,30	+ 33,0%
3600- 4200	436	+34,0%
4 200- 4 800	640	+ 36,5%
4 800- 5 400	859	+41,0%
5400- 6000	1 105	+49.0%
6000- 6600	1399	+52,0%
6600- 7200	1711	+ 52,5%
7 200- 7 800	2026	+55,5%
7800- 8400	2 359	+ 58.5%
8400 - 9000	2710	+62.0%
9000-10200	3082	+65.0%
10200-11400	3 862	+67,0%
11400-12000	4 666	+68,0%
12000-15600	5074	+69.0%
15600-18000	7558	+70,0%
18000-	9238	+73,0%

Tabell F kolumn 2—3 (Gift sjöman)
Beskattningsbar	Skatt på inkomst	Skatt på inkomst
månadsinkomst.	vid skiktets nedre	utöver skiktets
kr.	gräns, kr.	nedre gräns.
2770- 3600	12,10	+33.0%
3600- 4 200	286	+ 34.0%
4 200- 4 800	490	+36,5%
4 800 - 5 400	709	+41,0%
5400- 6000	955	+49.0%
6000- 6600	1249	+52,0%
6600- 7200	1561	+52,5%
7 200- 7 800	1876	+55,5%
7 800- 8 400	2 209	+58,5%
8400- 9000	2 560	+62,0%
9000-10200	2932	+65,0%
10200-11400	3712	+67,0%
11400-12000	4516	+68,0%
12000-15 600	4924	+69,0%
15600-18000	7408	+70,0%
18000-	9088	+73,0%

SkU 1982/83:15

Föreslagen lydelse

Tabell F kolumn 4

(Ogift sjöman med barn)

Beskattningsbar månadsinkomst, kr.	Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns, kr.	Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns.
2930- 4 200	9,90	+ 33,0%
4 200- 4 800	429	+36,0%
4800- 5 400	645	+39,0%
5 400- 6000	879	+47,5%
6000- 7200	1 164	+52,0%
7200- 7800	1 788	+54,5%
7 800- 8400	2115	+58,0%
8 400- 9000	2463	+60,5%
9000- 9600	2 826	+64,5%
9600-10200	3213	+65,0%
10200-11600	3 603	+67,0%
11600-12200	4 541	+68,0%
12 200-15 800	4 949	+69,0%
15 800-18 200	7433	+ 70.0%
18200-	9113	+73,0%

Tabell F kolumn U (Utländsk sjöman)
Beskattningsbar	Skatt på inkomst	Skatt på inkomst
månadsinkomst,	vid skiktets nedre	utöver skiktets
kr.	gräns, kr.	nedre gräns.
2370- 2400	9,85	+ 10,5%
2400- 3000	13	+ 11,0%
3 000- 3 600	79	+29.5%
3600- 4 200	256	+ 30,5%
4 200 - 4 800	439	+33,0%
4800- 5400	637	+37,0%
5 400- 6000	859	+44,0%
6000- 6600	1 123	+47,0%
6600- 7 200	1405	+47,5%
7 200- 7 800	1690	+50,0%
7 800- 8 400	1 990	+52,5%
8400 - 9000	2305	+55,5%
9000- .9600	2638	+59,0%
9600-10200	2992	+60,0%
10 200-11400	3 352	+62,5%
11400-12000	4 102	+64,0%
12000-13 800	4486	+66,5%
13 800-15600	5683	+68,5%
15600-18000	6916	+70,0%
18000-27200	8 596	+ 73,0%
27 200-	15312	+74,5%

SkU 1982/83:15 32

Föreslagen lydelse

Tabell FT kolumn 1—3

(Ogift sjöman utan barn samt gift sjöman)

Beskattningsbar månadsinkomst. kr.	Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns. kr.	Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns
9000- 9600	0	+ 0.5%
9600-11400	3	+ 2.0%
11400-12000	39	+ 3.0%
12 000-13 800	57	+ 5.0%
13 800-15 600	147	+ 7,0%
15600-27 200	273	+ 8.0%
27 200-	1201	+ 10.0%

Tabell FT kolumn 4 (Ogift sjöman med barn)
Beskattningsbar	Skatt på inkomst	Skatt på inkomst
månadsinkomst.	vid skiktets nedre	utöver skiktets
kr.	gräns. kr.	nedre gräns
9600-11600	0	+ 2,0%
11 600-12200	40	+ 3.0%
12200-14000	58	+ 5.0%
14 000-15800	148	+ 7.0%
15 800-27 400	274	+ 8,0%
27 400-	1 202	+ 10.0%

Närfart Tabell N kolumn 1 (Ogift sjöman utan barn)
Beskattningsbar	Skatt på inkomst	Skatt på inkomst
månadsinkomst,	vid skiktets nedre	utöver skiktets
kr.	gräns, kr.	nedre gräns.
1050- 1800	11	+ 32,0%
1800- 3 600	251	+33.0%
3600- 4 200	845	+ 35.0%
4 200- 4 800	1055	+ 38.0%
4800- 5400	1 283	+44,5%
5400- 6000	1550	+50,5%
6000- 6600	1853	+ 52,0%
6600- 7200	2 165	+54,0%
7200- 7800	2489	+ 57.0%
7800- 8400	2831	+59,5%
8400- 9000	3188	+63,5%
9000- 9600	3 569	+65,0%
9600-11000	3959	+66,5%
11000-11800	4 890	+68.0%
11 800-15 400	5 434	+69,0%
15400-17800	7918	+ 70,0%
17800-	9598	+73,0%

SkU 1982/83:15

Föreslagen lydelse

Tabell N kolumn 2—3

(Gift sjöman)

Beskattningsbar månadsinkomst, kr.	Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns, kr.	Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns.
1520- 1800	11,40	+32,0%
1800- 3 600	101	+33,0%
3600- 4 200	695	+35,0%
4 200- 4 800	905	+ 38,0%
4 800- 5 400	1 133	+44,5%
5400- 6000	1 400	+50,5%
6000- 6 600	1703	+52,0%
6600- 7 200	2015	+ 54,0%
7 200- 7800	2339	+57,0%
7800 - 8400	2681	+59,5%
8400 - 9000	3 038	+63,5%
9000- 9600	3419	+65,0%
9600-11000	3 809	+66,5%
11 000- 11 800	4740	+68.0%
11 800-15400	5284	+69,0%
15 400-17 800	7 768	+70,0%
17 800-	9448	+73,0%

Tabell N kolumn 4 (Ogift sjöman med barn)
Beskattningsbar månadsinkomst, kr.	Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns, kr.	Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns.
1 680- 1 800	9,60	+ 32,0%
1800 - 2400	48	+32,5%
2400- 3 600	243	+ 33,0%
3600- 4 200	639	+34,0%
4 200- 4 800	843	+37,5%
4 800 - 5 400	1 068	+42,0%
5 400- 6000	1320	+49,5%
6000- 6600	1617	+52,0%
6600- 7 200	1929	+53,0%
7 200- 7 800	2247	+ 56,0%
7 800- 8400	2 583	+ 59,0%
8400- 9000	2937	+62,0%
9000-10000	3 309	+65,0%
10000-11200	3959	+67,0%
11 200- 11 800	4 763	+68,0%
11800-15 600	5171	+69,0%
15600-18000	7 793	+70,0%
18 000-	9473	+73,0%

3 Riksdagen 1982183. 6 sami. Nr 15

SkU 1982/83:15

Föreslagen lydelse

Tabell N kolumn U

(Utländsk sjöman)

Beskattningsbar	Skatt på inkomst	Skatt på inkomst
månadsinkomst,	vid skiktets nedre	utöver skiktets
kr.	gräns, kr.	nedre gräns.
1070- 1200	11,75	+22,5%
1200- 1800	41	+22,0%
1800- 2400	173	+23,0%
2400- 3 000	311	+22,5%
3000- 3 600	446	+30,0%
3 600- 4 200	626	+31,5%
4 200- 4 800	815	+ 34,0%
4 800- 5400	1019	+40,5%
5400- 6000	1262	+45,5%
6000- 6600	1535	+46,5%
6600- 7200	1814	+48,5%
7 200- 7 800	2 105	+ 51,0%
7800- 8400	2411	+54,0%
8400 - 9000	2735	+57,0%
9000 - 9600	3077	+59,5%
9600-11000	3434	+61,5%
11000-11800	4 295	+64,5%
11 800-13600	4811	+66.5%
13 600-15400	6008	+68.5%
15400-17800	7241	+70,5%
17 800-27000	8933	+73,0%
27000-	15 649	+ 74,5%
Tabell NT kolumn 1—3
(Ogift sjöman utan barn samt gift sjöman)
Beskattningsbar	Skatt på inkomst	Skatt på inkomst
månadsinkomst.	vid skiktets nedre	utöver skiktets
kr.	gräns, kr.	nedre gräns
9000 - 9600	0	+ 1.0%
9600-11 000	6	+ 2.0%
11000-11 800	34	+ 3.5%
11800-13600	62	+ 5.0%
13600-15 400	152	+ 7.0%
15400 - 27000	278	+ 8.0%
27000-	1206	+ 10.0%

Tabell NT kolumn 4 (Ogift sjöman med barn)
Beskattningsbar	Skatt på inkomst	Skatt på inkomst
månadsinkomst.	vid skiktets nedre	utöver skiktets
kr.	gräns. kr.	nedre gräns
9000 - 9600	0	+ 0.5%
9600-11200	3	+ 2,0%
11200-11 800	35	+ 3.0%
11800-13600	53	+ 5.0%
13600-15 600	143	+ 7.0%
15600 - 27000	283	+ 8.0%
27000-	1 195	+ 10.0%

SkU 1982/83:15

15 Förslag till
Lag om hyreshusavgift

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Den som vid taxering till kommunal inkomstskatt skall ta upp garantibelopp
för annan fastighet som inkomst skall betala hyreshusavgift om
fastigheten vid fastighetstaxering betecknas som hyreshusenhet och omfattar
byggnad med beräknat värdeår före år 1975.

Från hyreshusavgift undantas dock

1. hyreshusenhet som huvudsakligen består av hotell- eller restaurangbyggnad,
kioskbyggnad eller parkeringsbyggnad eller som utgörs av tomtmark
med saneringsbyggnad samt hyreshusenhet med ett taxeringsvärde
understigande 1 000 kronor,

2. hyreshusenhet om byggnaden har uppförts eller byggts om efter år
1957 med stöd av lån enligt kungörelsen (1957:360) om tertiärlån m.m.
eller kungörelsen (1962:537) om bostadslån eller bostadslånekungöreisen
(1967:552) eller med stöd av lån enligt bostadsfmansieringsförordningen
(1974:946) och lånet inte avser enbart följande åtgärder, nämligen

åtgärder för en bättre hushållning med energi eller användning av annat
energislag än olja vid uppvärmning,
åtgärder vilka behövs för att minska radondotterhalten till en nivå som
är godtagbar från allmän hälsovårdssynpunkt,
åtgärder som avser förbättrad avfallshantering,

3. hyreshusenhet med studentbostadshus som har uppförts år 1957 eller
tidigare med stöd av tilläggslån för anordnande av studentbostäder,

4. annan hyreshusenhet om byggnaden har uppförts efter år 1957 och
lån har lämnats enligt räntelånekungörelsen (1967:553).

Hyreshusavgiften utgör för varje beskattningsår 2 procent av det taxeringsvärde
som legat till grund för beräkning av garantibeloppet.

Har garantibeloppet jämkats enligt bestämmelserna i 47 § sjätte stycket
kommunalskattelagen (1928:370) skall också underlaget för beräkning av
hyreshusavgiften jämkas.

2 § Vad som föreskrivs i 15 § 2 mom. första stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt om ansvarighet för sådan skatt gäller också beträffande
hyreshusavgift.

3 § Hyreshusavgift utgår i helt antal kronor. Avgiftsbeloppet avrundas
vid öretal över femtio uppåt och vid annat öretal nedåt.

4 § 1 fråga om debitering och uppbörd av hyreshusavgift gäller bestämmelserna
i uppbördslagen (1953:272).

5 8 Hyreshusavgift tillfaller staten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983 och tillämpas första gången
vid 1984 års taxering. Avgiften skall dock vid 1984 års taxering utgöra 1
procent och vid 1985 års taxering 1,5 procent. 1 fråga om förvärvskälla för
vilken beskattningsåret har börjat före ikraftträdandet skall avgiften vid
1984 års taxering påföras med så stor del som svarar mot förhållandet
mellan den del av beskattningsåret som infaller efter ikraftträdandet och
hela beskattningsåret.

SkU 1982/83:15

16 Förslag till

Lag om skattereduktion för fackföreningsavgift

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Skattereduktion för fackföreningsavgift enligt denna lag medges
fysisk person som har varit bosatt eller vistats här i riket under någon del
av inkomståret. Med inkomstår förstås det kalenderår som närmast har
föregått taxeringsåret.

2 § Underlag för beräkning av skattereduktion är medlemsavgift som
den skattskyldige visar sig under inkomståret ha erlagt till arbetstagarorganisation,
dock högst 1 200 kronor. Med arbetstagarorganisation förstås
sådan organisation som avses i lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet.

Underlaget avrundas nedåt tiil helt tiotal kronor.

3 § Skattereduktion för fackföreningsavgift uppgår till 40 procent av
underlaget.

4 § I fråga om skattereduktion för fackföreningsavgift tillämpas 2 § 4
mom. femte och sjätte styckena uppbördslagen (1953:272). Skattereduktion
för fackföreningsavgift skall tillgodoräknas den skattskyldige före
skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983 och tillämpas första gången
vid 1984 års taxering.

SkU 1982/83:15

17 Förslag till

Lag om skatt på videobandspelare

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Skatt (videoskatt) skall erläggas till staten enligt denna lag vid omsättning
eller uthyrning inom landet eller vid införsel till landet av videobandspelare
(ur tulltaxenummer 92.11).

2 § Skatt utgår med 600 kronor per videobandspelare.

3 § Riksskatteverket är, utom i fall som avses i andra stycket, beskattningsmyndighet.
Därvid gäller lagen (1959:92) om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning.

Då en videobandspelare införs till landet av någon som inte är registrerad
som importör enligt 6 § andra stycket, skall skatten erläggas till
tullmyndigheten. I sådana fall gäller tullagen (1973:670) i fråga om skatten.
Dessutom gäller 46 § lagen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

4 § Med skattskyldig avses i det följande

1. den som inom landet yrkesmässigt tillverkar videobandspelare,

2. den som har blivit registrerad som importör enligt 6 § andra stycket.

5 § Skattskyldighet för den som är skattskyldig inträder när

1. en videobandspelare levereras till en köpare som inte är registrerad,

2. en videobandspelare första gången hyrs ut,

3. uttag sker av en videobandspelare,

4. den skattskyldige avregistreras.

6 § Tillverkare som avses i 4 § skall vara registrerad som skattskyldig
hos riksskatteverket.

Den som inför videobandspelare till landet för yrkesmässig återförsäljning
eller uthyrning i större omfattning kan efter ansökan registreras som
skattskyldig hos riksskatteverket.

7 § Skattskyldig skall lämna deklaration till riksskatteverket för varje
period om två kalendermånader räknat från kalenderårets början (redovisningsperiod).

8 § I deklarationen skall skatt redovisas för de videobandspelare för
vilka skattskyldighet har inträtt under redovisningsperioden. Avdrag får
göras för skatt på sådana videobandspelare

1. som har förts ut ur landet eller förts till svensk frihamn för annat
ändamål än att användas där,

2. för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare har inträtt,

3. som har återtagits i samband med återgång av köp,

4. som har sålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten
hänför sig till bristande betalning från köparen.

Avdrag enligt första stycket 4 får göras med belopp som svarar mot så
stor del av skatten som förlusten visas utgöra av varans försäljningspris.

SkU 1982/83:15

9 § Deklarationen skall ha kommit in till riksskatteverket senast den
femte i andra månaden efter utgången av redovisningsperioden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

SkU 1982/83:15

18 Förslag till

Lag om skatt på viss elektrisk kraft

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Skatt skall erläggas till staten enligt denna lag för elektrisk kraft som
inom landet framställs i ett vattenkraftverk med en installerad generatoreffekt
av minst 100 kilowatt.

Skatteplikt föreligger inte för elektrisk kraft som framställs i ett pumpkraftverk.

2 § Riksskatteverket är beskattningsmyndighet. Lagen (1959:92) om förfarandet
vid viss konsumtionsbeskattning tillämpas på skatt enligt denna
lag.

3 § Den som framställer elektrisk kraft som avses i 1 § (skattepliktig
kraft) är skattskyldig och skall vara registrerad hos riksskatteverket.

4 § Skyldighet att erlägga skatt enligt denna lag inträder när kraften
framställs.

5 § Skatten utgår med två öre per kilowattimme.

Skatten sätts ned med ett öre per kilowattimme om den har producerats i
ett kraftverk som har tagits i drift under åren 1973-1977 och med två öre
per kilowattimme om den har producerats i ett kraftverk som har tagits i
drift senare.

Den skattepliktiga kraften skall mätas vid varje kraftverk.

6 § Vid beräkning av skatt enligt 5§ skall den producerade kraften i
förekommande fall fördelas på anläggningar som har tagits i drift före år
1973, under tiden 1973-1977 och efter år 1977 med ledning av den generatoreffekt
som har börjat utnyttjas under var och en av dessa tidsperioder.

7 § Den som är skattskyldig skall lämna deklaration till riksskatteverket
för varje kalendermånad.

8 § Deklarationen skall ha kommit in till riksskatteverket senast den
tjugofemte i månaden efter redovisningsperioden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

SkU 1982/83:15

19 Förslag till

Lag om inbetalning på särskilt investeringskonto

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening och svensk sparbank
skall, om företagets huvudsakliga verksamhet avser jordbruk, skogsbruk,
fastighetsförvaltning eller rörelse, betala in medel på ett räntelöst konto i
riksbanken (särskilt investeringskonto) enligt bestämmelserna i denna lag.

Regeringen får, om det finns synnerliga skäl, medge befrielse helt eller
delvis från skyldigheten att betala in medel på särskilt investeringskonto.

Företag, som avses i första stycket och som betalar in medel på särskilt
investeringskonto, har rätt till avdrag enligt bestämmelserna i 4 § för det
belopp som i räkenskaperna har avsatts till en särskild fond (särskild
investeringsfond).

Aktiebolag eller ekonomisk förening, som avses i 24 § 3 mom. kommunalskattelagen
(1928:370), behöver inte betala in medel på särskilt investeringskonto.

2 § Inbetalning på särskilt investeringskonto skall göras med ett belopp
som motsvarar 20 procent av företagets justerade årsvinst under det beskattningsår
för vilket taxering i första instans sker år 1984 eller - om
företaget på grund av förlängning av räkenskapsåret inte skall taxeras detta
år - år 1985. Understiger den justerade årsvinsten 1 miljon kronor behöver
inbetalning på särskilt investeringskonto inte göras.

Med justerad årsvinst avses årsvinsten enligt fastställd balansräkning
sedan årsvinsten, i den mån den påverkats av nedan angivna poster,

a) ökats med erlagda eller beräknade allmänna svenska skatter,

b) ökats med belopp som har avsatts till allmän investeringsfond enligt
lagen (1979:609) om allmän investeringsfond och annan liknande fond,

c) ökats med belopp som har donerats till allmännyttigt eller därmed
jämförligt ändamål,

d) minskats med restituerade allmänna svenska skatter,

e) minskats med belopp som enligt 6 § lagen om allmän investeringsfond
har återförts från lagerinvesteringskonto jämte tillägg på sådant belopp,

f) justerats med belopp som har föranlett ändring av årsvinsten på grund
av överföring av allmän investeringsfond och annan liknande fond samt

g) ökats med belopp som har tagits i anspråk för av- eller nedskrivningar
eller koncernbidrag utöver vad som kan godtas vid inkomsttaxeringen.

Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader skall
den justerade årsvinsten jämkas med hänsyn till detta. Skall företaget
taxeras för två beskattningsår skall årsvinsten för de båda beskattningsåren
läggas samman, varefter vinsten jämkas med hänsyn till de båda
beskattningsårens sammanlagda längd.

Har företaget vidtagit några åtgärder som kan antas ha tillkommit i syfte
att helt eller delvis undgå skyldighet att betala in medel på särskilt investeringskonto
skall vid bestämmande av underlaget för insättningsskyldigheten
bortses från sådana åtgärder.

3 § Inbetalning till särskilt investeringskonto skall ha kommit ett riksbankskontor
till handa senast den dag, då företaget enligt 34 § 1 eller 2

SkU 1982/83:15

mom. taxeringslagen (1956:623) skall ha avlämnat allmän självdeklaration
för beskattningsåret.

Inbetalning som har gjorts senare än i första stycket sägs men senast den
15 oktober under taxeringsåret skall också godtas. I dessa fall skall företaget
betala en särskild avgift till statsverket. Avgiften är 1 procent av det för
sent inbetalade beloppet för den kalendermånad då beloppet rätteligen
senast skulle ha betalats in och därefter 1 procent av beloppet för varje
påbörjad kalendermånad till dess inbetalning sker.

Den särskilda avgiften skall betalas inom den tid som länsstyrelsen
bestämmer. Betalas inte avgiften inom föreskriven tid utgår restavgift
enligt 58 § 1 mom. första stycket uppbördslagen (1953:272) på avgiftsbeloppet.
Den särskilda avgiften och restavgiften får drivas in i samma
ordning som gäller för indrivning av skatt enligt uppbördslagen.

Avgifterna är inte avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.

Skall företaget inte taxeras år 1984 är företaget skyldigt att göra en
preliminär inbetalning till riksbanken med belopp som motsvarar 20 procent
av den justerade årsvinsten eller — i förekommande fall - den
jämkade årsvinsten, beräknad enligt 2 §, som hänför sig till det eller de
beskattningsår för vilket taxering sker år 1983. Inbetalningen skall ha
kommit ett riksbankskontor till handa senast den 30 april 1984. Finner
företaget, vid avlämnandet av sin allmänna självdeklaration till 1985 års
taxering, att ett större belopp skall betalas in till särskilt investeringskonto
än vad som preliminärt har betalats in, skall företaget betala in vad som
fattas senast den dag, då företaget enligt 34 § 1 eller 2 mom. taxeringslagen
skall ha avlämnat sin deklaration. Bestämmelserna i andra—fjärde styckena
gäller även företag som avses i detta stycke.

Riksbanken skall lämna bevis till företaget om inbetalning till särskilt
investeringskonto.

Riksbanken skall till arbetsmarknadsstyrelsen och länsstyrelsen översända
uppgifter angående de för beskattningsåret gjorda inbetalningarna
till särskilt investeringskonto senast den 31 maj under taxeringsåret eller,
om beloppet har betalats in vid senare tidpunkt, snarast därefter.

4 § Vid beräkning av nettointäkt av fastighet eller av rörelse enligt kommunalskattelagen
(1928: 370) och lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt
har företag, som avses i 1 §, rätt till avdrag för belopp som i räkenskaperna
har avsatts till särskild investeringsfond. Avdrag medges inte med högre
belopp än vad företaget - i enlighet med bestämmelserna i 2 § - senast
den 15 oktober under taxeringsåret har betalat in till särskilt investeringskonto.
Avdraget får göras vid taxeringen det år då insättningen senast skall
ha skett eller - om företaget på grund av förlängning av räkenskapsåret
inte skall taxeras nämnda år — vid påföljande års taxering.

Ett företag kan inte få avdrag för avsättning till särskild investeringsfond
i mer än en förvärvskälla.

5 § Om ett företag, som enligt bestämmelserna i denna lag är skyldigt att
betala in medel till särskilt investeringskonto, inte har gjort detta senast
den 15 oktober under taxeringsåret skall som skattepliktig intäkt tas upp
ett särskilt tillägg som svarar mot det belopp som sålunda inte har betalats
in till riksbanken.

6 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, arbetsmarknadsstyrelsen
kan besluta att särskild investeringsfond skall eller får tas i

SkU 1982/83:15

anspråk för ändamål som avses i 7 § första stycket. Beslut som nu sagts får
avse endast den tid som läget på arbetsmarknaden och andra förhållanden
motiverar och skall förses med de villkor som är påkallade härav. Beslut
kan gälla samtliga företag, företag av viss beskaffenhet eller visst eller
vissa företag.

Särskild investeringsfond som har avsatts i viss förvärvskälla får tas i
anspråk i samma förvärvskälla eller i annan förvärvskälla inom inkomstslagen
jordbruksfastighet och rörelse. Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, arbetsmarknadsstyrelsen får, om det finns särskilda skäl,
medge att särskild investeringsfond som avsatts i förvärvskälla inom inkomstslagen
jordbruksfastighet eller rörelse tas i anspråk i inkomstslaget
annan fastighet.

Ett företag, som ansöker om att ta särskild investeringsfond i anspråk,
skall ha berett berörda arbetstagarorganisationer tillfälle att avge yttrande
över ansökningen. Saknas sådana organisationer, skall i stället de anställda
på lämpligt sätt beredas tillfälle att avge yttrande. Yttrandena skall fogas
till ansökningen.

Beslut om att särskild investeringsfond får tas i anspråk skall tillställas
företaget, riksbanken och länsstyrelsen.

7 § Särskild investeringsfond får tas i anspråk för följande ändamål,
nämligen för

a) kostnader för reparations- och andra underhållsarbeten på här i riket
belägen byggnad, som inte utgör lagertillgång eller är avsedd att användas
som bostad, och för avskrivning av ny-, till- eller ombyggnad av sådan
byggnad,

b) avskrivning av inventarier som, om de inte utgör transportmedel i
internationell trafik, är avsedda att användas i här i riket bedriven verksamhet,
samt ombyggnad av fartyg eller luftfartyg och kostnader för reparation
av fartyg eller luftfartyg,

c) kostnader för främjande av skogsbruk eller underhåll av markanläggning
här i riket och för avskrivning av sådan del av anskaffningsvärdet
av markanläggning som får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag,

d) kostnader för undersökningsarbete, förberedande arbete eller tillredningsarbete
i gruva, stenbrott eller annan liknande fyndighet här i riket,

e) kostnader för tekniskt och naturvetenskapligt forsknings- och utvecklingsarbete
samt kostnader för utbildning av arbetstagare hos företaget.

f) kostnader för att främja avsättningen utomlands av varor som tillverkas
här i riket.

Belopp, som har avsatts till särskild investeringsfond, får tas i anspråk
endast för arbete som utförs, inventarier som levereras och i övrigt kostnader
som hänför sig till tid efter bokslutsdagen.

Ianspråktagande av särskild investeringsfond för ändamål som anges i
första stycket e) får göras endast av företag som bedriver industriell
tillverkning. Ianspråktagande enligt första stycket e) och 0 får göras endast
efter medgivande av regeringen.

Ianspråktagande av särskild investeringsfond får ;nte avse begagnade
inventarier. I fråga om inventarier som företaget har anskaffat från näringsidkare
med vilken företaget är förbundet i väsentlig ekonomisk intressegemenskap
får fonden tas i anspråk endast om inventarierna har tillverkats
under beskattningsåret.

SkU 1982/83:15

Om särskild investeringsfond enligt beslut enligt 6 § får tas i anspråk för
arbete som avses i första stycket a) eller c), får företaget, såvida arbetet
hänför sig till flera beskattningsår och avdrag på grund av arbetet inte
redan har skett, under det sista året ta fonden i anspråk för avskrivning av
tillgångarna eller för täckande av kostnaderna med högst ett belopp som
svarar mot uppkomna kostnader under de ifrågavarande åren. Vad nu
sagts gäller också i fråga om ny- eller ombyggnad av fartyg eller luftfartyg
och i fråga om byggnadsinventarier och markinventarier.

Med byggnader, inventarier och markanläggningar förstås vid tillämpning
av denna lag tillgångar som vid inkomsttaxeringen behandlas enligt de
bestämmelser som gäller för byggnader, maskiner och andra för stadigvarande
bruk avsedda inventarier respektive markanläggningar. Motsvarande
gäller i fråga om byggnadsinventarier och markinventarier. Som inventarier
anses dock inte tillgångar som avses i punkt 6 av anvisningarna till
29 § kommunalskattelagen (1928:370).

8 § Har beslut enligt 6 § meddelats får företaget från det särskilda investeringskontot
ta ut medel som svarar mot den del av den särskilda investeringsfonden
som skall eller får tas i anspråk. Utbetalning får inte göras före
utgången av november månad det år då den mot inbetalningen svarande
avsättningen har prövats vid taxeringen i första instans.

Har utbetalning skett skall ett belopp som svarar mot det utbetalade
beloppet tas i anspråk av den särskilda investeringsfonden i enlighet med
beslutet.

9 § Sedan två år har förflutit från den dag då inbetalning på särskilt
investeringskonto har gjorts, har företaget rätt att efter uppsägning hos
riksbanken få tillbaka den kvarstående delen av medlen. Därvid skall en
mot återbetalningen svarande del av fonden omedelbart tas upp som skattepliktig
intäkt i den förvärvskälla där fondavsättningen har gjorts.

Om det finns synnerliga skäl, får regeringen medge att återbetalningen
sker före utgången av den i första stycket angivna tiden.

10 § Har en särskild investeringsfond eller en del av en sådan fond tagits
i anspråk enligt denna lag, utgör det ianspråktagna beloppet inte skattepliktig
intäkt. A andra sidan får sådana utgifter, för vilka fonden har tagits i
anspråk, vid taxeringen inte dras av som driftkostnad. Har fonden tagits i
anspråk för anskaffning av en anläggningstillgång, skall vid beräkning av
avskrivningsunderlag för tillgången räknas endast den del av utgifterna
som inte har täckts av det ianspråktagna beloppet.

11 § Särskild investeringsfond skall återföras till beskattning om

a) fonden har tagits i anspråk utan tillstånd och det inte är fråga om fall
som avses i 9 §,

b) medel har tagits ut från särskilt investeringskonto med stöd av beslut
enligt 6 § utan att en mot de utbetalade medlen svarande del av fonden har
tagits i anspråk i enlighet med beslutet,

c) företaget har träffat avtal om överlåtelse eller pantsättning av medel
på särskilt investeringskonto,

d) företaget vid beskattningsårets utgång inte driver jordbruk, skogsbruk,
fastighetsförvaltning eller rörelse,

e) företaget genom fusion enligt 14 kap. I, 2 eller 8 § aktiebolagslagen
(1975: 1385), 96 § 1 mom. lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar eller

SkU 1982/83:15

78 § lagen (1955:416) om sparbanker skall anses upplöst och fonden inte
enligt fjärde stycket har övertagits av det övertagande företaget,

0 beslut har fattats att företaget skall träda i likvidation eller

g) beslut har meddelats att företaget skall försättas i konkurs.

Återföringen till beskattning skall göras i den förvärvskälla där avsättningen
har gjorts.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, arbetsmarknadsstyrelsen
får, om det finns särskilda skäl, medge att en särskild investeringsfond,
som skall återföras till beskattning enligt första stycket d), får behållas
under viss tid. Efter utgången av denna tid skall den kvarstående
fonden återföras till beskattning i enlighet med vad som nyss sagts.

Vid sådan fusion, som avses i 28 § 3 mom. kommunalskattelagen
(1928:370), får moderbolaget eller den övertagande föreningen i beskattningsavseende
överta en särskild investeringsfond. Har fonden övertagits
skall det anses som om moderbolaget eller den övertagande föreningen har
gjort inbetalning till riksbanken den dag då dotterbolaget eller den överlåtande
föreningen gjorde inbetalningen. Vad som har sagts nu gäller även i
fråga om fusion enligt 78 § lagen om sparbanker.

Vad i första - fjärde styckena sägs om särskild investeringsfond skall i
förekommande fall gälla en del av en sådan fond.

12 § Om en särskild investeringsfond skall återföras till beskattning enligt
11 § första stycket skall som skattepliktig intäkt i den förvärvskälla, där
avsättningen har gjorts, tas upp ett särskilt tillägg som svarar mot 50
procent av det återförda beloppet.

Regeringen får, om det finns synnerliga skäl, medge befrielse från tillägget.

13 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, arbetsmarknadsstyrelsen
får, om det finns särskilda skäl, medge att ett företags särskilda
investeringsfond helt eller delvis övertas av ett annat företag. För sådant
medgivande krävs

a) att det ena företaget är moderföretag och det andra företaget dess
helägda dotterföretag eller

b) att båda företagen är helägda dotterföretag till samma moderföretag
eller

c) att det ena företaget är ett svenskt aktiebolag vars aktier till mer än 90
procent ägs av moderföretaget tillsammans med eller genom förmedling av
ett eller flera av dess helägda dotterföretag och det andra företaget antingen
är ett annat sådant aktiebolag eller också moderföretaget eller dess
helägda dotterföretag.

Vid tillämpningen av det föregående stycket avses med moderföretag
svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening eller svensk sparbank och
med helägt dotterföretag svenskt aktiebolag vars aktier till mer än 90
procent ägs av moderföretaget.

1 beslut om övertagande av en särskild investeringsfond skall anges i
vilken förvärvskälla hos det övertagande företaget som fonden skall anses
avsatt.

Riksbanken skall på framställning av det överlåtande företaget överföra
medel, som svarar mot den del av den särskilda investeringsfonden som
skall övertas med stöd av beslutet, från företagets särskilda investeringskonto
till ett motsvarande konto för det övertagande företaget.

SkU 1982/83:15

Har en särskild investeringsfond övertagits skall det anses som om det
övertagande företaget gjort avsättning till fonden och inbetalning till riksbanken
vid den tidpunkt då det överlåtande företaget gjorde avsättningen
och inbetalningen.

14 § Medel, som har betalats in på särskilt investeringskonto, får utbetalas
endast

a) i fall som avses i 8 § första stycket,

b) i fall som avses i 9 §,

c) om särskild investeringsfond i fall som avses i 11 § första stycket e)
och f) helt eller delvis har återförts till beskattning,

d) om beslut har meddelats att företaget skall försättas i konkurs,

e) om särskild investeringsfond helt eller delvis har överförts till ett
annat företag och medlen därför skall överföras till det andra företagets
särskilda investeringskonto eller

0 om företaget har inbetalat mer än det belopp som skall betalas in på
kontot.

Tidigare inbetalade medel skall anses ha utbetalats före senare inbetalade
medel.

1 fall som avses i första stycket c) skall länsstyrelsen på framställning av
företaget besluta om utbetalning av medel som svarar mot den del av
fonden som har återförts till beskattning i den mån medlen inte tidigare har
återgått till företaget.

I fall som avses i första stycket f) skall länsstyrelsen på framställning av
företaget besluta om utbetalning av det överskjutande beloppet.

Har medel betalats ut från ett särskilt investeringskonto skall riksbanken
underrätta arbetsmarknadsstyrelsen och länsstyrelsen om detta.

15 § Företag som skall betala in medel till särskilt investeringskonto
skall i självdeklarationen lämna uppgifter om beräkningen som skall ligga
till grund för inbetalningsskyldigheten. Uppgifterna skall lämnas på blankett
enligt formulär som fastställs av riksskatteverket.

Företag som vid beskattningsårets utgång har särskild investeringsfond
eller som under beskattningsåret har avvecklat sin särskilda investeringsfond
skall i självdeklarationen lämna uppgifter om fondens storlek, användning
och avveckling. Uppgifterna skall iämnas i två exemplar på
blankett enligt formulär som fastställs av riksskatteverket. Till deklarationen
skall fogas bevis från riksbanken angående inbetalning på särskilt
investeringskonto.

Efter anmaning är ett företag, som avses i 1 §, skyldigt att lämna uppgifter
enligt första stycket. Anmaningen får utfärdas av chef för taxeringsenhet
eller revisionsenhet, taxeringsnämnd eller taxeringsintendent. 1 anmaningen
får vite föreläggas. Bestämmelserna om vite i 123—125 §§ taxeringslagen
(1956: 623) gäller i tillämpliga delar på sådant vite.

16 § Taxeringsnämnden skall, i fråga om företag som nämnden skall
taxera till statlig inkomstskatt, lämna uppgift till länsstyrelsen om särskilda
investeringsfonder som finns vid beskattningsårets utgång och särskilda
investeringsfonder som har avvecklats under beskattningsåret. Har uppgifter
enligt 15 § första stycket inte lämnats av företag, som kan antas vara
skyldiga att göra detta, skall taxeringsnämnden anmäla detta till länsstyrelsen.

SkU 1982/83:15

17 § Länsstyrelsen skall snarast möjligt efter det att taxeringsnämndernas
arbete beträffande visst års taxering har avslutats till arbetsmarknadsstyrelsen
översända de i 15 § första stycket angivna uppgifterna. Sådana
uppgifter behöver inte lämnas beträffande företag som inte har medgivits
avdrag för avsättning till särskild investeringsfond. Har beslut om avdrag
för avsättning till särskild investeringsfond eller ianspråktagande av fonden
ändrats, skall länsstyrelsen snarast meddela arbetsmarknadsstyrelsen
detta.

18 § Särskilda investeringsfonder skall stå under tillsyn av arbetsmarknadsstyrelsen.
Företag med särskild investeringsfond skall på anmaning
till styrelsen lämna de uppgifter om fondens storlek, användning och
avveckling som styrelsen behöver.

Hos arbetsmarknadsstyrelsen och länsstyrelsen skall föras register över
särskilda investeringsfonder.

Hos riksbankens huvudkontor i Stockholm skall föras register över
samtliga särskilda investeringskonton.

19 § Arbetsmarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag överklagas hos
regeringen genom besvär.

Länsstyrelsens beslut enligt denna lag överklagas hos kammarrätten
genom besvär. Mot kammarrättens beslut får talan inte föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

SkU 1982/83:15

Motioner

1982/83:73 av Erik Hovhammar (m) och Eric Hägelmark (fp)

I motionen yrkas att riksdagen avslår propositionen i vad avser höjningen
av skatt på förmögenhet samt arvsskatt och gåvoskatt.

1982/83:81 av Ivar Franzén (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen avslår det förslag till vattenkraftsskatt som redovisas i
propositionen,

2. att riksdagen ansluter sig till de riktlinjer för ny vattenkraftsskatt som
redovisas i denna motion.

1982/83:82 av Ingeborg Hartelius (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att höja det gåvoskattefria
grundavdraget från 2 000 till 5 000 kr. från och med 1983.

1982/83:84 av Per-Richard Molén (m) och Martin Olsson (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå förslaget om särskild vattenkraftsskatt i
propositionen,

2. att riksdagen - därest yrkandet enligt punkt 1 ovan avslås - beslutar
införa särskilda undantagsregler för den typ av produktionsanläggningar som
berörs i motionen.

1982/83:85 av Sten Sture Paterson (m) och Filip Fridolfsson (m)
såvitt avser yrkandena

2. att riksdagen avslår förslaget till lag om hyreshusavgift,

3. att riksdagen - om yrkandet under 2 icke bifalls -

a) beslutar att hyreshusavgifter för varje beskattningsår skall utgöra två
procent av det taxeringsvärde som legat till grund för beräkning av
garantibeloppet minskat med 200 000 kr.,

b) beslutar att hyreshusavgifter maximeras till fastighetens nettoresultat.

1982/83:86 av Lennart Pettersson (s) och Nils Erik Wååg (s)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar undanta de mindre vattenkraftverken
från s. k. övervinstskatt.

1982/83:88 av Bengt Wittbom m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om en höjning av
elproduktionsbeskattningen.

1982/83:95 av Sören Lekberg m. fl. (s)
såvitt avser yrkandet

1. att riksdagen vid behandlingen av propositionen vad gäller förslaget om
hyreshusavgift beaktar vad som anförts i motionen.

SkU 1982/83:15

1982/83:97 av Per Unckel (m) och Lennart Blom (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget om en särskild skatt på vattenkraft,

2. att riksdagen, om yrkande 1 inte vinner bifall, beslutar att gränsen för
skattebefrielse höjs från 100 kw till 1 500 kw installerad generatoreffekt.

1982/83:100 (hänv. 99) av Ulf Adelsohn m. fl. (m).

I motionen yrkas

1. att riksdagen avslår de till propositionen fogade lagförslagen utom
förslag till dels lag om ändring i lagen (1980:954) om särskilt investeringsavdragför
byggnadsarbeten m. m., dels lag om ändring i lagen (1981:1099) om
särskilt investeringsavdrag vid redovisningen av mervärdeskatt,

2. att riksdagen beslutar de ändringar i fråga om statlig inkomstskatt som
yrkas i motion 1982/83:99,

1982/83:113 (hänv. 112) av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c).

I motionen yrkas att riksdagen beslutar

1. avslå förslaget om obligatorisk inbetalning på särskilt investeringskonto,

2. avslå förslaget om höjd förmögenhetsskatt,

3. avslå förslaget om höjd arvsskatt och gåvoskatt,

4. avslå förslaget om avskaffande av skattereduktion för aktieutdelning,

5. avslå förslaget om reducering av skattereduktion vid aktiesparande,

6. avslå förslaget om förändring av inkomstskatteskalan,

7. att höja basenheten enligt lagen (1977:1071) om basenhet enligt 10 § 1
mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt med 200 kr. samt i övrigt ge
regeringen till känna vad som i motionen anförts om den statliga inkomstskatten,

8. avslå förslaget om skattereduktion för fackföreningsavgift,

9. avslå förslaget om hyreshusavgift samt ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts i denna del.

1982/83:114 (hänv. 112) av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c)
såvitt avser yrkandena

2. att riksdagen avslår förslaget om en särskild vattenkraftsskatt,

3. att riksdagen med anledning av propositionen ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om utformningen och användningen av en avgift
på äldre vattenkraft och att därvid också uttala att nedsättning av Vattenfalls
avkastningskrav ej skall vara aktuellt.

1982/83:120 av Ola Ullsten m. fl. (fp)
såvitt avser yrkandena

7. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt § 28,

SkU 1982/83:15

8. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

9. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272) § 2,

10. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1958:295) om sjömansskatt,

11. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall,

12. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
skattebrottslagen (1971:69),

13. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m.,

14. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer,

15. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om upphävande av lagen
(1980:1047) om skattereduktion för aktieutdelning,

16. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1982:417) om ikraftträdande av lagen (1982:416) om ändring i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,

17. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1982:420) om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

18. att riksdagen beslutar om följande ändringar i förslag till lag om
hyreshusavgift

i lagens 1 §: i första stycket ”med beräknat värdeår före år 1958” (i stället för
1975);

i andra stycket p. 2 utgår orden ”uppförts eller”;
andra stycket p. 4 utgår,

19. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om skattereduktion för
fackföreningsavgift,

20. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om skatt på videobandspelare,

21. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om skatt på viss elektrisk
kraft,

22. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om inbetalning på
särskilt investeringskonto,

23. att riksdagen beslutar fastställa basenheten i lagen om basenhet till
7 500 kr. för år 1983.

1982/83:124 av Lars Wemer m. fl. (vpk)
såvitt avser yrkande

2. att riksdagen beslutar anta följande

4 Riksdagen 1982183. 6 sami. Nr 15

SkU 1982/83:15

1. Förslag till
Lag om husavgift

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Den som vid taxering till kommunal inkomstskatt skall ta upp garantibelopp
för annan fastighet som inkomst skall betala husavgift om fastigheten
vid fastighetstaxering betecknas som hyreshusenhet eller småhusenhet
och omfattar byggnad med beräknat värdeår före år 1975.

Från husavgift undantas dock

1. hyreshusenhet som huvudsakligen består av hotell- eller restaurangbyggnad,
kioskbyggnad eller parkeringsbyggnad; hyreshusenhet eller småhusenhet
som utgörs av tomtmark med saneringsbyggnad samt hyreshusenhet
eller småhusenhet med ett taxeringsvärde understigande 1 000,

2. hyreshusenhet eller småhusenhet om byggnaden har uppförts eller
byggts om efter år 1957 med stöd av lån enligt kungörelsen (1957:360) om
tertiärlån m. m. eller kungörelsen (1962:537) om bostadslån eller bostadslånekungörelsen
(1967:537) eller med stöd av lån enligt bostadsfinansieringsförordningen
(1974:946) och lånet inte avser enbart följande åtgärder,
nämligen

åtgärder för en bättre hushållning med energi eller användning av annat
energislag än olja vid uppvärmning,

åtgärder vilka behövs för att minska radondotterhalten till en nivå som
är godtagbar från allmän hälsovårdssynpunkt,

åtgärder som avser förbättrad avfallshantering,

3. hyreshusenhet med studentbostadshus som har uppförts år 1957 eller
tidigare med stöd av tilläggslån för anordnande av studentbostäder,

4. annan hyreshusenhet eller småhusenhet om byggnaden har uppförts
efter år 1957 och lån har lämnats enligt räntelånekungörelsen (1967:553),

5. hyreshusenhet eller småhusenhet som ägs av staten, kommun, landstingskommun,
kommunförbund, allmännyttigt bostadsföretag eller aktiebolag
som helt ägs av en kommun eller landstingskommun.

Husavgiften utgör för vaije beskattningsår i fråga om hyreshusenhet 2
procent och i fråga om småhusenhet l procent av det taxeringsvärde som
legat till grund för beräkning av garantibeloppet.

Har garantibeloppet jämkats enligt bestämmelserna i 47 § sjätte stycket
kommunalskattelagen (1928:370) skall också underlaget för beräkning av
husavgiften jämkas.

2 § Med småhusenhet avses småhus som till övervägande delen utgör
permanentbostad för högst två familjer och tomtmark för sådan byggnad.

3 § Vad som föreskrivs i 15 § 2 mom. första stycket lagen (1947: 576) om
statlig inkomstskatt om ansvarighet för sådan skatt gäller också beträffande
husavgift.

4 § Husavgift utgår i helt antal kronor. Avgiftsbeloppet avrundas vid
öretal över femtio uppåt och vid annat öretal nedåt.

5 § 1 fråga om debitering och uppbörd av husavgift gäller bestämmelserna
i uppbördslagen (1953:272).

SkU 1982/83:15

6 § Husavgift tillfaller staten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983 och tillämpas första gången
vid 1984 års taxering. Avgiften skall dock vid 1984 års taxering utgöra för
hyreshusenheter 1 procent och för småhusenheter 0,5 procent samt vid
1985 års taxering för hyreshusenheter 1,5 procent och för småhusenheter
0,75 procent. 1 fråga om förvärvskälla för vilken beskattningsåret har
böijat före ikraftträdandet skall avgiften vid 1984 års taxering påföras med
så stor del som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret
som infaller efter ikraftträdandet och hela beskattningsåret.

2. Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 20 § kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha
nedan angiven lydelse.

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

20 §'

Vid beräkningen av 43 § 3 mom.

Avdrag får byggande m. m.;

husavgift enligt lagen (1982:000)
om husavgift;

belopp, för enligt 36 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983 och tillämpas första gången
vid 1984 års taxering.

1 Senaste lydelse 1981: 388.

Paragrafen föreslås ändrad även i prop. 1981/82:146 och prop. 1981/82:154.

SkU 1982/83:15

1982/83:125 av Lars Wemer m. fl. (vpk)
såvitt avser yrkandena

6. att riksdagen antar följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:417) om ikrafträdande av lagen (1982:416) om
ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 2§ lagen (1982:417) om ikraftträdande av
lagen (1982:416) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
skall ha nedan angivna lydelse.

2 §

2 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger
1 basenhet;
när beskattningsbar inkomst överstiger

4 men inte 7 basenheter	rundbeloppet för 4 basenheter	och 4% av åt
7	” ” 8 ”	7 ”	9% " ”
8	” ” 9 ”	” 8 ”	” 14%” ”
9	” ” 10 ”	” 9 ”	” 23%” ”
10	” ” 12 ”	” 10 ”	” 26%” ”
12	” ” 13 ”	” 12 ”	” 29% ” ”
13	„ „ ,4	” 13”	” 33%” ”
14	” ” 15 ”	” 14 ”	” 38%” ”
15	” ” 17 ”	” 15 ”	” 43%” ”
17	„ „ \|9 „	” 17 ”	” 46% ” ”
19	” ” 20 ”	” 19 ”	” 47%” ”
20 basenheter	” 20 ”	” 48% ” ”

7. att riksdagen antar följande förslag till skattereduktion vid taxering till
statlig inkomstskatt, vid 1984 års taxering:

Den vars beskattningsbara inkomst är 37 500 (5,3 basenheter enligt
yrkande 8 nedan) får sin statliga skatt reducerad med 0 kr. Den som har en
beskattningsbar inkomst på 40 000 kr. får sin skatt reducerad med 100 kr.,
varefter sker en successiv upptrappning av reduktionen så att skattereduktionen
vid en beskattningsbar inkomst på 70 000 kr (9,9 basenheter) utgör
1 500 kr. Denna nivå på skattereduktion gäller för alla beskattningsbara
inkomster mellan 70 000 kr. (9,9 basenheter) och 100 000 kr. (14,1
basenheter). För inkomster över 100 000 kr. (14,1 basenheter) sker en
avtrappning av reduktionen så att den helt upphör vid inkomster från 130 000
kr. (18,3 basenheter) och därutöver. (Vi förutsätter att vederbörande utskott
utarbetar lagtext).

8. att riksdagen antar följande

SkU 1982/83:15

Förslag till

Lag om ändring i lagen om basenhet 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt (1977:1071)

Nuvarande lydelse

Motionärernas förslag

Basenhet enligt september månad.

2 §

Basenhet utgör för varje taxeringsår
ett belopp som motsvarar
6400 kronor multiplicerat med
årets jämförelsetal. Basenheten avrundas
nedåt till helt hundratal kronor.
Lag 18 december 1980 (nr
1060), som trätt i kraft 1 januari
1981 och tillämpas första gången i
fråga om 1982 års taxering. Vid
denna taxering är basenheten 6400
kronor.

Basenhet utgör för vaije taxeringsår
ett belopp som motsvarar
7100 kronor multiplicerat med
årets jämförelsetal. Basenheten avrundas
nedåt till helt hundratal kronor.

Jämförelsetalet för taxeringsåret
är det tal som anger förhållandet
mellan det allmänna prisläget i augusti
månad två år före taxeringsåret
och augusti månad år 1980.
Därvid skall förändringarna i det
allmänna prisläget beräknas med
bortseende från indirekta skatter,
tullar, avgifter och ändringar i
energipriser samt tillägg göras för
subventioner. Lag 18 december
1980 (nr 1060). Angående ikraftträdande
m. m., se vid 2 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983 och tillämpas första gången
vid 1984 års taxering.

R3SKU01503.3S -

SkU 1982/83:15 54

Yttranden från andra utskott

Yttranden har avgivits av finansutskottet, såvitt avser de till skatteutskottet
remitterade delarna av propositionen jämte följdmotioner, av näringsutskottet
över förslaget till särskild skatt på elkraft och av konstitutionsutskottet
över förslaget om skattereduktion för fackföreningsavgift. Yttrandena är
fogade som bilagor till betänkandet.

Skrivelser

Skrivelser har inkommit från Sveriges grossistförbund (två skrivelser),
Svenska elverksföreningen, Småkraftverkens riksförening, Sveriges industriförbund
(två skrivelser), Sveriges energiföreningars riksorganisation,
Sveriges tandläkareförbund, Stockholms handelskammare (två skrivelser),
Sveriges köpmannaförbund, SHIO-familjeföretagen, Svenska byggnadsentreprenörföreningen,
Kooperativa förbundet, Svenska arbetsgivareföreningen
och Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation.

Utskottet

Inledning

Förslagen i propositionen syftar bl. a. till att främja tillväxten inom
konkurrensutsatta sektorer av svenskt näringsliv. Avsikten är också att
stärka den svenska ekonomin, trygga sysselsättningen och - mot bakgrund av
den i oktober beslutade devalveringen - skapa förutsättningar för en
återhållsam lönerörelse.

På beskattningsområdet föreslås lättnader i inkomstskatten i form av
sänkta skattesatser i vissa inkomstskikt och en särkild skattereduktion för
fackföreningsavgifter.

Aktiebolag och ekonomiska föreningar skall vara skyldiga att betala in viss
del av sin vinst på ett räntelöst konto i riksbanken. De särskilda investeringsavdrag
som gäller för vissa byggnadsarbeten m. m. och vid redovisningen av
mervärdeskatt förlängs ett år. Detsamma gäller de nuvarande frisläppen av
de allmänna investeringsfonderna och de allmänna investeringsreserverna.
Förlängningen av frisläppsperioderna kräver inte riksdagens medverkan.

Propositionen innebär också att kapitalskatterna skärps, att skattereduk- _
tionen vid utdelning på svenska börspapper slopas och att motsvarande
reduktion vid bank-och aktiefondsparande sänks.

Slutligen föreslås att särskilda skatter införs på videobandspelare och på
vattenkraftsbaserad elproduktion och att en avgift tas ut på vissa hyreshusenheter.

Till bilden på skatteområdet hör också det förslag om höjning av
mervärdeskatten som läggs fram i proposition 55 och som behandlas i
utskottets betänkande 14.

De m-, c- och fp-motioner som utskottet behandlar i detta betänkande

SkU 1982/83:15

innebär sammanfattningsvis att de i propositionen framlagda förslagen om
förlängning av investeringsstimulanser m. m. godtas. När det gäller den
statliga inkomstskatten yrkar c och fp ytterligare lättnader i marginalskatterna,
medan m begär att skatten anpassas fullt ut till penningvärdeutvecklingen.
I övrigt yrkas avslag på propositionen. Vpk yrkar lättnader i
inkomstbeskattningen i fråga om små och medelstora inkomster samt
skatteskärpningar utöver vad som förslås i propositionen, bl. a. i fråga om
kapitalbeskattningen. Förslagen i vpk-motionen framställs delvis såsom ett
alternativ till den i proposition 55 föreslagna höjningen av mervärdeskatten
och behandlas i dessa delar i utskottets betänkande 14.

Under utskottsbehandlingen av propositionen har c i skrivelse till utskottet
begärt att frågan om skattereduktion för fackföreningsavgift remitteras till
lagrådet för yttrande. M och fp har anslutit sig till detta yrkande. Vidare har
moderaterna i utskottet begärt att konstitutionsutskottet skall beredas
tillfälle yttra sig i frågan huruvida beredningen av förslagen om införande av
skattereduktion för fackföreningsavgift, särskild elskatt, videoskatt och
hyreshusavgift skett i enlighet med regeringsformens bestämmelser.

Inom utskottet torde inte råda några delade meningar om angelägenheten
av att vid beredningen av regeringsärenden erforderliga upplysningar och
yttranden inhämtas från berörda myndigheter och att i den omfattning som
behövs tillfälle lämnas sammanslutningar och enskilda att yttra sig. Utskottet
vill erinra om att frågan om fackföreningsavgifters behandling i skattehänseende
varit föremål för uppmärksamhet under en lång följd av år.
Motionsyrkanden om avdrag för medlemsavgifter till fackföreningar och
även branschorganisationer har sålunda behandlats av riksdagen vid
åtskilliga tillfällen alltsedan 1959, och frågan har också flera gånger prövats
av parlamentariska utredningar och i andra sammanhang. De frågor som
gäller hyreshusavgift och särskild elskatt har utskottet fått belysta från olika
utgångspunkter vid uppvaktningar och i ett antal skrivelser från branscher
och enskilda vilka berörs av dessa pålagor.

Ett remissförfarande i nuvarande läge skulle vara förenat med ett sådant
dröjsmål att förslagen inte kan genomföras i höst. När det gäller fackföreningsavgiften
tillkommer att förslaget i propositionen ligger till grund för
avtalsförhandlingarna, och ett uppskov med denna fråga skulle innebära att
en av förutsättningarna för en återhållsam avtalsrörelse brister. Ett
remissförfarande nu kan således väntas leda till ett så avsevärt men att
utskottet anser sig inte kunna biträda remissframställningarna.

Finansutskottet har i sitt yttrande FiU 1982/83:3y anfört att de skatteskärpningar
som nu erfordras måste utformas så att de inte verkar dämpande
på den ekonomiska aktiviteten och att de förslag som läggs fram i propositionen
utgör en lämplig kombination av åtgärder i olika riktningar.
Finansutskottet framhåller bl. a. vikten av att genom åtgärder på bl. a.
skatteområdet skapa förutsättningar för en lugn avtalsrörelse. Enligt

SkU 1982/83:15

finansutskottets uppfattning är propositionen väl awägd mot de krav som
finansutskottet uttalat för skattepolitiken.

Utskottet kan instämma i finansutskottets bedömningar. Det nuvarande
ekonomiska läget kräver uppoffringar, och bördorna bör - som framhålls i
propositionen - fördelas rättvist. I det förslag som nu läggs fram av
regeringen ställs fördelningspolitiken i centrum för krisplanens genomförande,
och utskottet godtar därför i princip uppläggningen i propositionen.

Skatteskalan

Riksdagen antog i våras ett förslag till skattereform att genomföras i tre
etapper inkomståren 1983,1984 och 1985. Målet var att sänka marginalskatterna
till högst 50 % för huvuddelen av de heltidsarbetande inkomsttagarna
och att samtidigt begränsa det skattemässiga värdet av underskottsavdragen
till högst 50 % av avdragsbeloppet. Riksdagsbeslutet innebar också en
ändring av inflationsskyddet så till vida, att den årliga uppräkningen av
basenheten för de tre reformåren fastställdes på förhand till 7 300,7 700 resp.
8 100 kr. Enligt den för inkomståret 1983 beslutade skatteskalan skulle statlig
inkomstskatt utgå med 11-24 % inom inkomstskikten 8-12 basenheter
(58 400-87 600 kr.).

Ekonomi- och budgetministern framhåller i propositionen att den av
regeringen beslutade 16-procentiga devalveringen påverkar såväl inflationstakt
som inkomstutveckling på ett sådant sätt att anledning föreligger att
justera reformen för 1983. Han föreslår därför - förutom en särskild
skattereduktion för fackföreningsavgift - att skatten i inkomstskikten 8-12
basenheter sänks med en procentenhet utöver den under våren beslutade
sänkningen.

I centerns och folkpartiets partimotioner (113 och 120) yrkas avslag på
propositionen och en uppräkning av basenheten för inkomståret 1983 med
200 kr. till 7 500 kr. Centerpartiet begär dessutom att riksdagen för
regeringen skall ge till känna att skalan måste revideras så att det
betydelsefulla målet - att 90 % av de heltidsarbetande får en marginalskatt
inte överstigande 50 % - uppnås.

Moderata samlingspartiet fullföljer i sin partimotion (100) det yrkande om
skatteskala för 1983 som partiet framställde i våras i anslutning till den då
beslutade skattereformen (jfr motion 1981/82:2529). Moderaterna yrkar
dessutom - i likhet med c och fp - att basenheten för 1983 räknas upp till 7 500
kr. Slutligen begär moderaterna att inflationsskyddet för skatteskalan
återställs helt och att den av riksdagen under våren beslutade begränsningen
av underskottsavdragen upphävs.

I partimotionen 125 från vpk begär motionärerna att statlig inkomstskatt
skall utgå enligt en särskild i motionen angiven skatteskala. Denna har
kompletterats med bestämmelser om en särskild skattereduktion för skattskyldiga
i inkomstskikten 37 500-130 000 kr. Motionärerna yrkar också att

SkU 1982/83:15

inflationsskyddet för skatteskalan upphävs.

Förslaget i propositionen innebär - som tidigare nämnts - ingen annan
ändring i förhållande till den under våren beslutade skatteskalan för år 1983
än att uttaget i inkomstskikten 8-12 basenheter sänkts med ytterligare 1
procentenhet. Härigenom blir skatteuttaget något lägre än enligt vårens
beslut i inkomstskikten 60 000 kr. och däröver. Den maximala skattelättnaden,
292 kr. inträder vid inkomster om 90 000 kr. och däröver. Även enligt
c-fp-förslaget blir skatteuttaget lägre vid inkomster om 60 000 kr. och
däröver. Skattelättnaden blir emellertid större med stigande inkomst.
Moderaternas skatteförslag leder till större lättnader än c:s och fp:s först vid
inkomster om 140 000 kr. och däröver. De i kronor räknat största lättnaderna
inträffar i de högsta inkomstlägena.

Enligt utskottets mening är det angeläget att så långt det är möjligt
säkerställa de positiva effekterna av devalveringen. Om så skall kunna ske
torde inte kunna undvikas att löntagarna får vidkännas betydande reallönesänkningar.
Att i ett läge med fallande reallöner justera skatteskalan fullt ut
med avseende på inflationen skulle enligt utskottets mening leda till resultat
som från fördelningspolitisk synpunkt inte kan accepteras. Genom förslaget i
propositionen får alla inkomsttagare med 60 000 kr. eller mer i inkomst en
viss kompensation för devalveringens effekter. Utskottet anser sig därför
böra biträda den i propositionen föreslagna skatteskalan. Utskottet avstyrker
följaktligen de yrkanden om annan skatteskala för inkomståret 1983 som
framställts i m- och vpk-motionerna samt den ändring av basenheten som
yrkas av m, c och fp. Utskottet kan inte heller biträda vare sig moderaternas
förslag om återgång till en fullständig indexreglering av skatteskalan eller
vpk:s yrkande att indexregleringen helt skall upphöra. De skäl för en
begränsning av underskottsavdragen som utskottet åberopade i våras gäller
enligt utskottets mening fortfarande, varför utskottet avstyrker också
moderaternas krav på ett slopande av denna begränsning. Utskottet
avstyrker således motionerna 100, 113, 120 och 125 i nu behandlade
delar.

Fackföreningsavgift

Förslaget i propositionen om fackföreningsavgift innebär att skattereduktion
skall medges med 40 % av den medlemsavgift som erlagts till
fackföreningen. Underlaget är dock maximerat till 1 200 kr., varför
reduktionen blir högst 480 kr. En förutsättning är att den skattskyldige varit
bosatt eller vistats i Sverige under någon del av inkomståret och att han kan
visa att och med vilket belopp avgift erlagts.

I partimotionerna 100 från m, 113 från c och 120 från fp yrkas avslag på
propositionen i denna del. Synpunkter som därvid framförts är att ett bifall
till förslaget skulle motverka de strävanden till förenklingar i fråga om
taxering av tjänsteinkomst som var ett av syftena med den i våras beslutade

SkU 1982/83:15

skattereformen och att man med den i propositionen föreslagna utformningen
av skattereduktionen inte skapar skattemässig jämställdhet mellan
arbetsgivarnas och löntagarnas kostnader för facklig verksamhet, eftersom
konfliktersättningarna till löntagarna även i fortsättningen skall vara
skattefria.

Skatteutskottet har tidigare i olika sammanhang uttalat att den rent
skattemässiga behandlingen av medlemsavgifter resp. konfliktersättningar
är förmånligare för arbetsgivarorganisationer och deras medlemmar än för
fackföreningar och deras medlemmar. Till stöd för denna uppfattning har
utskottet åberopat att endast en del av de avgifter som medlemmarna i vissa
arbetsgivarorganisationer betalar och som de får avdrag för vid taxeringen
används för konfliktändamål och att således en arbetsgivarorganisation helt
eller delvis kan finansiera även den del av verksamheten som avser annat än
ersättningar eller fonderingar för konfliktändamål med obeskattade
medel.

Med hänsyn härtill anser utskottet sig kunna i princip godta en
skattereduktion för fackföreningsavgift. Utskottet, som finner att den
föreslagna schablonen innebär en lämplig avvägning, vill emellertid understryka
att medlemmarnas inbetalningar till fackföreningarna kan omfatta
även annat än utgifter för facklig verksamhet. I avgiften kan exempelvis ingå
kostnader för kollektiv anslutning av medlemmarna till försäkring och till
andra organisationer än facket. Det är enligt utskottets mening därför
angeläget att själva fackföreningsavgiften genom organisationernas försorg
renodlas.

Utskottet är härmed inne på vissa praktiska frågor. Det finns enligt uppgift
f. n. ca 3,8 miljoner fackanslutna. Den i propositionen föreslagna lösningen
synes utgå från att den skattskyldige själv skall styrka sin avdragsrätt med
kvitto. Företrädare för riksskatteverket (RSV) har för utskottet uppgivit att
en manuell hantering av en så stor mängd uppgifter erfarenhetsmässigt leder
till många fel och att den kräver stora granskningsresurser. Den smidigaste
och effektivaste lösningen skulle enligt verket vara att låta skattereduktionen
ske centralt hos verket genom ADB-behandling i samband med skattedebiteringen.

Utskottet finner att starka skäl talar för att så långt som möjligt förenkla
handläggningen av den stora mängd uppgifter som det här är fråga om. Enligt
vad utskottet erfarit har de stora fackförbunden också förklarat sig villiga att
medverka till den av RSV förordade lösningen. Med anledning av vad
konstitutionsutskottet anfört i sitt yttrande till skatteutskottet bör samtidigt
framhållas att en ADB-lösning måste utformas så att den inte kränker den
enskildes integritet. Av naturliga skäl kan det t. ex. inte godtas att
upplysningar infordras om den skattskyldiges eventuella anslutning till ett
politiskt parti.

Utskottet utgår från att regeringen i samråd med RSV så snart som möjligt
tar ställning till de praktiska problem sorn är förenade med genomförandet av

SkU 1982/83:15

reduktionen och lägger fram de förslag till följdändringar i taxeringslagen
som eventuellt visar sig erforderliga.

Av det anförda framgår att andra lösningar bör eftersträvas än att den
skattskyldige utan anmaning själv skall förebringa särskild bevisning i frågan.
Utskottet tillstyrker därför propositionen i denna del med den ändringen att
det i propositionen föreslagna beviskravet utgår. Utskottet avstyrker således
motionerna 100, 113 och 120 i denna del.

Vad utskottet anfört i fråga om integritetsskyddet bör ges regeringen till
känna.

Skattereduktion för vissa sparformer

Det s. k. skattesparandet, som infördes 1978, innebär att sparandet är
bundet i fem år och förenat med särskilda lättnader i beskattningen.
Skattereduktion medges med en viss procent av de belopp som under
inkomståret har satts in på särskilt sparkonto. Skattereduktionen utgör f. n.
20 % för banksparande och 30 % för aktiesparande och får beräknas på högst
7 200 kr., varav högst 4 800 kr. på skattesparkonto.

För att stimulera till sparande i aktier genomfördes år 1980 - förutom en
höjning av skattereduktionen för aktiesparande - en rätt till skattereduktion
med 30 % av aktieutdelning upp till ett högsta belopp av 7 500 kr. för ogifta
och 15 000 kr. för makar gemensamt.

I propositionen föreslås att skattereduktionen för skattesparandet sänks
med 10 procentenheter och att skattereduktionen för aktieutdelningar slopas
fr. o. m. inkomståret 1983.

I motionerna 100 av Ulf Adelsohn m. fl. (m), 113 av Torbjörn Fälldin
m. fl. (c) och 120 av Ola Ullsten m. fl. (fp) yrkas avslag på propositionen i
denna del. Motionärerna anför bl. a. att regeringens förslag skulle medföra
negativa effekter på sparandet och försämra näringslivets möjligheter att
anskaffa riskvilligt kapital. Lars Werner m. fl. (vpk) yrkar i motion 125 att
lagstiftningen om skattesparandet upphävs. Detta yrkande har framställts
som ett alternativ till regeringens förslag om höjning av mervärdeskatten,
och utskottet behandlar därför detta yrkande i sitt betänkande SkU
1982/83:14.

I propositionen framhålls att ett av de centrala målen för den ekonomiska
politiken bör vara att fördela de uppoffringar som krävs för att stärka landets
ekonomi på ett rättvist sätt. De nu aktuella förslagen innebär att även andra
grupper än löntagare får bära bördorna.

Från socialdemokratiskt håll har gjorts gällande att syftet med de nu
aktuella skattelättnaderna, att öka det totala sparandet i ekonomin och att
främja näringslivets tillgång på riskvilligt kapital, förfelats och att reglerna
medför effekter av bl. a. fördelningspolitisk karaktär som inte kan accepteras.
Utskottet delar denna uppfattning och anser att ansträngningarna att få
till stånd ett ökat hushållssparande och att tillgodose näringslivets behov av

SkU 1982/83:15

riskvilligt kapital bör få en annan inriktning än hittills. Regeringen kommer
enligt uppgift att så snart som möjligt lägga fram förslag i sådant syfte. I
avvaktan härpå finner utskottet att förmånerna i det nuvarande skattesparandet
lämpligen bör begränsas på det sätt som föreslås i propositionen och
att skattereduktionen för aktieutdelningar bör slopas.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionerna
100, 113 och 120 i dessa delar.

Vid uttag från skattesparandet före femårsperiodens utgång skall avdrag
från det uttagna beloppet göras med 25 % i fråga om lönsparkonto och 35 % i
fråga om aktiesparfond. Som en konsekvens av att skattereduktionen sänks
föreslås i propositionen att även procentsatserna för avdraget vid förtida
uttag sänks till 15 resp. 25 % i fråga om uttag av belopp som sparats efter
ikraftträdandet med därå belöpande avkastning. Utskottet tillstyrker propositionen
även i denna del.

Kapitalbeskattningen

Förslaget i propositionen beträffande kapitalskatterna innebär bl. a. att
förmögenhetsskatten för fysiska personer höjs med 0,5 procentenheter.
Förmögenheter under 400 000 blir liksom hittills skattefria. För förmögenheter
mellan 400 000 och 600 000 kr. blir skatteuttaget 1,5 %. Skattesatsen höjs
därefter succesivt. För förmögenheter på 1 800 000 kr. blir skatten 32 000 kr.
och skattesatsen på överskjutande belopp 3 %.

I fråga om arvs- och gåvoskatten innebär propositionen att skatteskalorna i
klass I, som avser efterlevande make och barn, skärps med högst 7
procentenheter. I klass II, som avser övriga arv- och gåvotagare, skärps
skatten med högst 5 procentenheter.

Skatten i klass III, som avser vissa allmännyttiga stiftelser och ideella
föreningar, behålls oförändrad. Också de skattefria grundavdragen vid
arvsbeskattningen, 50 000 kr. för make, 25 000 kr. för annan i klass I och
5 000 kr. i klass II eller III samt vid gåvobeskattning 2 000 kr. för alla, behålls
oförändrade.

Beträffande den närmare utformningen av skatteskalorna kan nämnas att
skatten för en skattepliktig lott i klass I på 50 000 kr. ökar från 2 500 till 3 000
kr., på 500 000 från 122 500 till 135 000 och på 2 500 000 från 1 133 500 till
1 269 000 kr. Skattesatsen i det högsta skiktet i klass I stiger enligt förslaget
från 65 till 70 % på belopp över 6 000 000 kr.

I klass II stiger skatten enligt förslaget exempelvis på 40 000 kr. från 4 800
till 6 000 kr., på 250 000 kr. från 97 700 till 108 100 kr. och på 600 000 kr. från
311 200 till 335 600 kr. Skattesatsen i det högsta skiktet i klass II stiger enligt
förslaget från 72 till 75 % på belopp över 1 200 000 kr.

I motionerna 73 av Erik Hovhammar (m) och Eric Hägelmark (m), 100 av
Ulf Adelsohn m. fl. (m), 113 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) och 120 av Ola
Ullsten m. fl. (fp) yrkas avslag på propositionen i dessa delar. Motionärerna

SkU 1982/83:15

anför bl. a. att skärpningarna i praktiken riktar sig mot familjeföretagen och
mot produktivt sparande. Lars Werner m. fl. (vpk) yrkar däremot i motion
125 ytterligare skärpningar av såväl förmögenhetsskatten som arvs- och
gåvoskatten. Detta yrkande framställs som ett alternativ till regeringens
förslag om höjning av mervärdeskatten och behandlas därför i samband med
denna fråga i betänkande 14.

Efter 1970 års omläggning av kapitalbeskattningen har skatteskalorna
fortlöpande anpassats till penningvärdeutvecklingen, och väsentliga lättnader
har därutöver genomförts beträffande kapital i familjeföretag. De i
propositionen framlagda förslagen beträffande kapitalbeskattningen motiveras
av samma skäl som nyss redovisats i fråga om begränsningarna av
skattelättnaderna för vissa sparformer. Härtill kommer att ägare av stora
förmögenheter och arvtagare får anses ha möjlighet att ta på sig en del av de
ökade bördorna för att stärka samhällsekonomin. De i propositionen
föreslagna skärpningarna i fråga om mindre förmögenheter och arv är enligt
utskottets uppfattning måttliga. När det gäller större kapital anser utskottet
skatterna redan nu vara så höga att utrymme saknas för så betydande
höjningar sorn föreslås i vpk-motionen. Mot bakgrund av det rådande
samhällsekonomiska läget får emellertid det i propositionen framlagda förslaget
även i denna del anses skäligt.

Av det anförda framgår att utskottet tillstyrker propositionen och
avstyrker motionerna 73, 100, 113 och 120 även i dessa delar.

Ingeborg Hartelius (m) yrkar i motion 82 att det skattefria grundavdraget
vid gåvobeskattningen höjs från 2 000 till 5 000 kr. Motionären åberopar att
beloppet 2 000 kr. fastställdes 1970, då grundavdraget fick sin nuvarande
konstruktion, och anför att motiv saknas för att via en fortlöpande
penningvärdeförsämring successivt höja gåvoskatten.

Som framgår av vad utskottet nyss anfört har skatteskalorna för arvs- och
gåvoskatten successivt anpassats till penningvärdeförändringen. När det
gäller gåvoskatten har dock det skattefria beloppet legat kvar vid 2 000 kr.,
om man bortser från vissa ändringar i fråga om skattefriheten för gåva av
lösöre. Att grundavdraget för gåvor inte räknats upp har sin grund i
gåvoskattens funktion att hindra kringgåenden av arvsbeskattningen genom
fortlöpande gåvor av belopp under skattepliktsgränsen och i att gåvor från
olika givare till gåvomottagare i samma familj inte läggs ihop vid
gåvobeskattningen. Det kan också nämnas att en spärr behövs mot
möjligheterna att uppnå fördelar vid inkomstbeskattningen genom kapitalöverföringar
till barn. Mot denna bakgrund är utskottet f. n. inte berett att
tillstyrka en höjning av grundavdraget vid gåvobeskattningen. Utskottet
avstyrker således motion 82.

SkU 1982/83:15

Investeringsstimulanser

Riksdagen antog förra hösten ett nytt system för investeringsavdrag för
inventarier. Tidigare fick sådana avdrag ske med 20 % av anskaffningsvärdet
exkl. mervärdeskatt vid beräkning av den i deklarationen redovisade
nettointäkten av jordbruksfastighet eller rörelse. Enligt de nya reglerna får
avdrag göras med 10 % av anskaffningsvärdet exkl. mervärdeskatt i samband
med redovisning av sådan skatt. Det nya investeringsavdraget är tidsbegränsat
och gäller till utgången av år 1982.

I propositionen föreslås en förlängning av detta avdrag med ytterligare ett
år, dvs. till utgången av 1983. Vidare föreslås en ettårig förlängning av det
särskilda investeringsavdraget för byggnadsarbeten m. m. Regeringen har
vidare beslutat om en förlängning av det nuvarande frisläppet av de allmänna
investeringsfonderna och investeringsreserverna med ett år (SFS 1982:907
och 908).

Förslagen föranleder ingen erinran från utskottets sida. Utskottet tillstyrker
följaktligen propositionen i dessa delar.

Vad särskilt angår den av Sveriges tandläkareförbund och Sveriges
grossistförbund i skrivelser till utskottet aktualiserade frågan om återinförande
av ett investeringsavdrag vid inkomsttaxeringen för tandläkare och
vissa andra yrkeskategorier vidhåller utskottet sin tidigare intagna ståndpunkt
i denna fråga, nämligen att kretsen avdragsberättigade av bl. a.
praktiska skäl bör begränsas till dem som är redovisningspliktiga till
mervärdeskatt.

I propositionen föreslås också regler om skyldighet i vissa fall för svenskt
aktiebolag, svensk ekonomisk förening och svensk sparbank att betala in
medel på ett räntelöst konto i riksbanken. De nya bestämmelserna har
utformats med lagen om insättning på tillfälligt vinstkonto som förebild.
Inbetalningen till riksbanken blir således avdragsgill om motsvarande belopp
avsätts till en särskild investeringsfond. Fonden får tas i anspråk för bl. a.
investeringar i byggnader, markanläggningar och inventarier samt kostnader
för forskning, utveckling och marknadsföring utomlands. Den tid under
vilken medlen skall vara spärrade på kontot är emellertid betydligt kortare än
enligt vinstkontolagstiftningen, två i stället för fem år. Vidare krävs det
”synnerliga skäl” för att man skall erhålla befrielse från inbetalningsskyldighet.
Har beslut om ianspråktagande av investeringsfond meddelats får
företaget från kontot ta ut medel som motsvarar den del av den särskilda
investeringsfonden som skall eller får tas i anspråk. Utbetalningen får dock
inte göras före utgången av november månad det år då den mot inbetalningen
svarande avsättningen prövats vid taxeringen i första instans.

I partimotionerna från m, c och fp (100, 113 och 120) yrkas avslag på
propositionen i denna del. Sveriges industriförbund framhåller i en till
utskottet ingiven skrivelse bl. a. att de mycket strikta in- och utbetalningsföreskrifterna
ter sig svårförståeliga mot bakgrund av att det främsta syftet

SkU 1982/83:15

med fonden är att stimulera företagens investeringar under åren 1984 och
1985. Den omständigheten att återbetalning av medel kan erhållas först i
december 1984 medför - menar förbundet - en ränte- och likviditetsbelastning
för företagen som tvärtemot syftet kommer att skapa en benägenhet att
senarelägga planerade investeringar.

Syftet med den obligatoriska avsättningen till det särskilda investeringskontot
är att skapa garantier för att en viss del av företagens ökade vinster till
följd av devalveringen används för produktiva investeringar i stället för
placeringar av huvudsakligen finansiell natur. Enligt utskottets mening är
förslaget väl ägnat att stimulera företagens investeringar under åren 1984 och
1985, och utskottet kan därför inte biträda yrkandena i m-, c- och
fp-motionerna om avslag på propositionen i denna del. Utskottet delar
Industriförbundets uppfattning att den omständigheten att återbetalning av
medel från riksbanken kan erhållas först i december 1984 innebär en risk för
att företagen senarelägger planerade investeringar. Utskottet anser sig
därför böra så till vida tillmötesgå förbundets önskemål, att utbetalning av
fondmedel får ske redan efter utgången av juni månad. Utskottets
ställningstagande föranleder en ändring i 8 § i lagförslaget.

Hyreshusavgift

Det i propositionen framlagda förslaget om hyreshusavgift innebär att en
avgift tas ut för hyreshusenheter med värdeår före 1975. Undantagna är bl. a.
bostadshus som omfattas av räntesubventionssystemet samt hus med lokaler
som har uppförts eller byggts om efter år 1957 med stöd av statliga
bostadslån. Utanför avgiftsområdet faller hotell- och restaurangbyggnader,
kiosker och parkeringshus samt saneringshus och obebyggda tomter.
Avgiften skall utgå med 1 % av taxeringsvärdet år 1983, 1,5 % år 1984 och
därefter med 2 %. Den skall vara avdragsgill vid taxeringen. Schablontaxerade
hus, dvs. hus som ägs av bostadsförening eller bostadsaktiebolag eller
allmännyttigt bostadsföretag, berörs dock inte av avdragsrätten.

De skäl som ligger till grund för propositionen är huvudsakligen av
bostadspolitisk karaktär och har redovisats av bostadsministem. Propositionen
har i denna del hänvisats till civilutskottet, som i sitt betänkande CU
1982/83:7 tillstyrkt propositionen. Lagförslaget behandlas däremot av
skatteutskottet. Huvudsyftet med den föreslagna hyreshusavgiften är att till
det allmänna dra in vissa från kostnadssynpunkt omotiverade hyreshöjningar.
Den upptrappning av de garanterade räntorna som riksdagen beslutade
om i våras medför att den allmänna hyresnivån stiger. De minskade
räntesubventionerna leder därför till att hyreshöjningar kan tas ut även i hus
som inte drabbas av sådana kostnadshöjningar. Avsikten är också att
finansiera vissa reformer på det bostadspolitiska området.

Propositionen överensstämmer i huvudsak med ett regeringsförslag som
lades fram våren 1982 och som då avslogs av riksdagen (prop. 1981/82:124,
SkU 1981/82:62) främst med hänvisning till att förslaget inte hade beretts

SkU 1982/83:15

tillräckligt och att det kunde finnas skäl att söka även andra lösningar.

I motionerna 100 av Ulf Adelsohn m. fl. (m), 113 av Thorbjörn Fälldin
m. fl. (c) och 85 av Sten Sture Paterson och Filip Fridolfsson (båda m) yrkas
avslag på förslaget om hyreshusavgift. M-motionärema anser att propositionen
inte är sakligt grundad, särskilt med tanke på det äldre, enskilt ägda
fastighetsbeståndet som enligt motionärerna fått vidkännas kraftiga underskott.
Centern anser att andra lösningar bör prövas i enlighet med riksdagens
tidigare uttalande och förordar en parlamentarisk utredning av frågan.

Av civilutskottets betänkande med anledning av propositionen framgår att
utskottet anser starka bostadspolitiska skäl tala för en hyreshusavgift.
Skatteutskottet instämmer i denna uppfattning. Såvitt utskottet kan bedöma
saknas det andra lämpliga medel att åstadkomma en utjämning mellan
fastigheter som berörs av avtrappningen av räntesubventionerna och sådana
som inte gör det. Utskottet har således i princip inte något att erinra mot en
avgift av detta slag och förutsätter att de kostnadspolitiska effekterna av
avgiften kommer att följas noga av regeringen. Utskottet, som återkommer
till detaljutformningen, tillstyrker således att en hyreshusavgift införs och
avstyrker avslagsyrkandena i motionerna 85, 100 och 113.

I fp-motionen 120 yrkas att hyreshusavgiften skall begränsas till att omfatta
hus med värdeår före 1958. Lars Werner m. fl. (vpk) föreslår i motion 124 att
hyreshusavgiften ersätts med en husavgift som enligt motionärerna bör
omfatta även permanent bebodda småhus och då utgå med halva beloppet.
Från avgift bör dock undantas hus som ägs av allmännyttan. Även i motion 95
av Sören Lekberg och Monica Andersson (båda s) föreslås att ägda småhus
skall omfattas av avgiften.

Utskottet är medvetet om att den utformning av avgiften som föreslås i
fp-motionen och som i allt väsentligt stämmer överens med vad som föreslogs
i vårens proposition, skulle förenkla hanteringen av avgiften. Denna modell
avstyrktes dock av civilutskottet i våras, eftersom det väsentliga ansågs vara
att förhindra att fastighetsägare utanför räntebidragssystemet genom upptrappning
av den garanterade räntan fick en intäkt som inte motsvarades av
någon kostnad. Denna inställning, som civilutskottet enligt sitt nu avlämnade
betänkande alltjämt intar, biträds av skatteutskottet. Utskottet avstyrker
således motion 120 i denna del.

Beträffande det yrkade undantaget för allmännyttans fastigheter har
civilutskottet i sitt betänkande pekat på de andra förslag som har lagts fram i
propositionen för att förbättra de allmännyttiga bostadsföretagens betingelser
och avstyrkt en sådan avgränsning. Skatteutskottet ansluter sig till detta
synsätt. Utskottet kan inte heller dela upppfattningen att även småhus bör
omfattas av avgiften och avstyrker således motionerna 95 och 124 såvitt avser
dessa frågor.

I skrivelser till utskottet från bl. a. handelns branschorganisationer har
begärts att avgift inte skall utgå för affärs- och kontorslokaler. Sveriges

SkU 1982/83:15

bostadsrättsföreningars centralorganisation har hemställt att bostadsföreningshus
och bostadsrättsföreningshus också skall undantas.

Förslaget att låta avgiften omfatta även lokaler motiveras i propositionen
med statsfinansiella skäl och med att administrativa svårigheter skulle följa
av att göra undantag för dessa. Även bostadsrättsföreningarnas hus bör av de
bostadspolitiska skäl som närmare redovisas i propositionen omfattas av
avgiften. Utskottet instämmer i departementschefens bedömning av dessa
frågor och tillstyrker således propositionen även i den delen.

I motion 85 av Sten Sture Paterson och Filip Fridolfsson (båda m) förordas
att ett schablonavdrag på 200 000 kr. skall få räknas av på taxeringsvärdet vid
beräkningen av avgiften och att avgiften skall maximeras till fastighetens
nettoresultat.

Förslagen i motionen skulle enligt civilutskottets betänkande medföra ett
alltför stort inkomstbortfall och komplicera den administrativa hanteringen.
Utskottet delar civilutskottets uppfattning och avstyrker motion 85 i dessa
delar (yrkande 3).

I vpk-motionen 124 yrkas att avgiften inte skall vara avdragsgill vid
taxeringen. Detsamma yrkas i motion 95 av Sören Lekberg m. fl. (s).
Sistnämnda motion innehåller också ett andrahandsyrkande, nämligen att
avgiften skall göras avdragsgill även för bostadsföretag som schablonbeskattas.
Som bostadsministern anfört skulle en vägrad avdragsrätt för avgiften
göra att den inte blev neutral med hänsyn till olika ägandeförhållanden.
Motsvarande invändning kan riktas mot att göra avgiften avdragsgill i fråga
om schablonbeskattade fastigheter, eftersom schablonbeskattningen inte
påverkas av ett större hyresuttag. På grund härav avstyrker utskottet motion
124 yrkande 2 samt motion 95 såvitt avser avdragsrätten för avgiften.

Inom utskottet har yrkanden framställts om införande av en möjlighet för
regeringen att medge dispens från avgiften helt eller delvis, om synnerliga
skäl föreligger, t. ex. om en fastighet på grund av byggnadsförbud inte har
kunnat repareras i normal omfattning. Utskottet har funnit att en sådan
ordning skulle strida mot syftet med avgiften, som är att skapa likställighet
mellan fastigheter som är och sådana som inte är statligt belånade. Från
rättvisesynpunkt bör enligt utskottets mening avsteg inte göras från avgiftens
generella utformning. Vidare bör beaktas att fastigheter med eftersatt
underhåll normalt har ett lägre taxeringsvärde, vilket medför lägre avgift.

Utskottet har i övrigt inte funnit annan anledning till erinran mot förslaget
om hyreshusavgift än att utskottet föreslår att hyreshusavgiften införs i
skattebrottslagen (1971:69).

Skatt på videobandspelare

I propositionen föreslås att en särskild punktskatt på 600 kr. skall införas
på videobandspelare. Konstruktionen av den föreslagna skatten följer

5 Riksdagen 1982/83. 6 sami. Nr 15

SkU 1982/83:15

sedvanligt mönster i punktskattesammanhang, vilket bl. a. innebär obligatorisk
skattskyldighet för tillverkare och en möjlighet för vissa större
importörer att låta registrera sig som skattskyldiga. Oregistrerade importörer
betalar skatten vid importen. Den nya skatten skall enligt förslaget regleras
i en särskild lag som föreslås träda i kraft den 1 januari 1983.

I två motioner- motion 100 av Ulf Adelsohn m. fl. (m), och motion 120 av
Ola Ullsten m. fl. (fp) - yrkas avslag på propositionen i denna del.
Moderaterna anser att förslaget inte har fått den omsorgsfulla beredning som
grundlagen föreskriver och påtalar att lagrådet inte har beretts tillfälle att
granska förslaget . I fp-motionen framhålls att statsmakterna inte bör
påverka människors konsumtion genom olika skatter på ”lyx” eller
”umbärliga varor”.

Utskottet anser att det i nuvarande ekonomiska läge och från de
utgångspunkter i övrigt som redovisas i propositionen kan vara motiverat att,
som en åtgärd att förstärka statens budget, införa en skatt på videobandspelare.

Genom att skatten som föreslagits i propositionen tas ut med ett fast
belopp per bandspelare och de skattskyldiga begränsas till tillverkare och
registrerade importörer blir den enkel att hantera. Den föreslagna skattesatsen,
600 kr. per apparat, är enligt utskottet väl avvägd.

Med hänsyn till skattens enkla beskaffenhet är enligt utskottets mening
lagrådets hörande inte påkallat. Därtill kommer att det redan finns ett
betydande antal videobandspelare i landet, vilket enligt utskottets uppfattning
talar för att beskattningsåtgärderna bör sättas in så snart som möjligt.
En lagrådsgranskning och det därmed förenade dröjsmålet skulle dessutom
ge importörer tillfälle att under en längre tid importera och bygga upp ett
skattefritt lager som de sedan, i förekommande fall genom att avvakta med
en eventuell registrering tills lagret är sålt, kan sälja utan skatt. Utskottet vill
med detta tillbakavisa kritiken i m-motionen mot den uteblivna lagrådsgranskningen.
Eftersom det gäller en helt ny punktskatt, kan det givetvis
finnas detaljer som kan behöva övervägas ytterligare, sedan närmare
erfarenheter vunnits av den praktiska tillämpningen.

Med det sagda tillstyrker utskottet förslaget om införande av skatt på
videobandspelare och de föreslagna följdändringarna i andra författningar.
Utskottet avstyrker således motionerna 1982/83:100 och 1982/83:120 i denna
del.

Skatt på viss elektrisk kraft

Frågan om en särskild produktionsskatt på elkraft som produceras i äldre
vattenkraftverk var uppe till behandling under förra riksmötet, då förslag om
en sådan beskattning avvisades med hänvisning till energiskattekommitténs
uppdrag att utreda frågan. Kommittén avstod i sitt betänkande från att lägga
fram förslag om övervinstbeskattning inom energibeskattningens ram och
redovisade i stället fem olika tekniska modeller för en sådan beskattning. En

SkU 1982/83:15

av dessa modeller kan i huvudsak sägas överensstämma med det nu
framlagda förslaget, som främst motiveras med att det är angeläget att snabbt
införa ett system som gör att de betydande ekonomiska fördelar som erhålls
vid elproduktion i vattenkraftstationer i större utsträckning kommer
samhället till del. Med hänsyn till de fördyringar av anläggningsverksamheten
som ägt rum under senare år skall skatt inte utgå för kraft som produceras
i anläggningar som tagits i drift efter 1977. Har kraftverket tagits i drift under
åren 1973-1977 utgår skatt med ett öre per kilowattimme och i övrigt med två
öre. Kraftverk med en generatoreffekt av mindre än 100 kilowatt skall liksom
pumpkraftverk undantas från beskattningen. Förslaget är i övrigt utformat
efter den gängse modellen för punktskatter.

Förslaget har mött invändningar från de tre borgerliga partierna som yrkar
avslag på detsamma i motionerna 100 (m), 114 (c) och 120 (fp). Motiveringarna
går främst ut på att förslaget får negativa konsekvenser för investeringsvilja
och sysselsättning och att det inte på ett rättvist sätt belastar de
övervinster man vill komma åt. I vpk-motionen 125 ställs inte något yrkande
beträffande skatten på el vattenkraft, men motionärerna uttalar att det är
viktigt att skatten börjar att tas ut. De hävdar vidare att gränsen för
skatteuttag bör höjas från 100 till 1 500 kilowatt för att inte utbyggnaden av
små kraftverk skall motverkas.

Frågan om den nedre gränsen för skattskyldighet finns med i de flesta av de
motioner som väckts i frågan. Ivar Franzén (c) motiverar delvis sitt
avslagsyrkande i motion 81 med förslagets effekter för de små vattenkraftverken.
Motionären skisserar ett beskattningssystem som mer tar sikte på
övervinsterna och som nära anknyter till tankegångarna i centerpartiets
partimotion.

Per-Richard Molén (m) och Martin Olsson (c) yrkar i motion 84 i första
hand avslag på förslaget med hänsyn till bl. a. de regionalpolitiska
effekterna. De pekar särskilt på de negativa verkningarna för företag som
använder egenproducerad vattenkraft som s. k. processkraft, dvs. ingående i
elektrotekniska och elektrokemiska processer som ofta är elkraftsintensiva.
Om skatten införs yrkar de i andra hand att sådan förbrukning undantas.

Lennart Pettersson och Nils Erik Wååg (båda s) vill i motion 86 också höja
gränsen för skattskyldighet från 100 till 1 500 kilowatt eller alternativt ge
samtliga producenter ett bottenavdrag på sex miljoner kilowattimmar.

Bengt Wittbom m. fl. (m) yrkar i motion 88 avslag på propositionen i
denna del, medan Per Unckel och Lennart Blom (båda m) i motion 97 första
hand yrkar avslag med hänvisning till effekterna för de mindre vattenkraftverken
och i andra hand en effektgräns på 1 500 kilowatt som villkor för
skattskyldighet.

Näringsutskottet har i yttrande över propositionen i denna del och de med
anledning härav väckta motionerna i huvudsak tillstyrkt den föreslagna
beskattningen men förordat vissa ändringar. Näringsutskottet framhåller

SkU 1982/83:15

samtidigt att den valda formen för beskattning är ett något trubbigt
instrument.

Med hänsyn till den kostnadsökning som skatten kommer att innebära för
de små kraftverken och till det statliga stödet till renoveringar och
nyanläggningar av kraftverk med en effekt av 100-1 500 kilowatt anser
näringsutskottet att skatten inte bör utgå på produktionen i sådana kraftverk.
Vidare pekar näringsutskottet på behovet av en dispensregel som ger
regeringen möjlighet att sätta ned eller befria från skatt i vissa särskilda
fall.

Skatteutskottet vill först ansluta sig till föredragande departementschefens
uttalande att det är angeläget att övervinsterna i de äldre vattenkraftverken
snabbt kommer samhället till del. Självfallet kan åtskilliga synpunkter
anföras i fråga om hur en sådan beskattning bör konstrueras, men utskottet
vill för sin del framhålla att den enkla utformningen av det nu framlagda
förslaget är en betydande fördel. Att konsekvenserna av beskattningen för
de enskilda producenterna och förbrukarna kan vara svåra att överblicka bör
enligt utskottets mening inte vara något avgörande hinder. Motsvarande
invändningar har framförts i samband med införande eller höjning av andra
punktskatter utan att effekterna blivit så förödande för näringslivet som dess
företrädare i sådant sammanhang velat göra gällande. Svenska kraftverksföreningen
har i en skrivelse till utskottet redovisat en del av de
betydande skattebelopp som vissa industrier kommer att få erlägga.
Skatteutskottet bestrider inte riktigheten av beloppen men vill samtidigt
erinra om att den typ av skatt som det här gäller är avdragsgill vid
inkomstbeskattningen, vilket innebär att den sammanlagda belastningen
därigenom reduceras avsevärt. Utskottet vill inte utesluta att lagförslaget kan
behöva kompletteras på vissa punkter när man vunnit närmare erfarenheter i
fråga om den praktiska tillämpningen.

Ett genomgående yrkande i flertalet av motionerna avser undantag för de
mindre kraftverken. Enligt förslaget skall skatt erläggas för kraft som
produceras i kraftverk med en effekt av minst 100 kilowatt. Med hänsyn till
att kraftverk med upp till 1 500 kilowatts effekt varit föremål för särskilt
statligt stöd begärs i motionerna att gränsen för skattskyldighet skall höjas i
enlighet härmed. Alternativt föreslås i motion 86 att alla kraftföretag skall få
göra ett avdrag med 6 miljoner kilowattimmar, vilket motsvarar den normala
årsproduktionen i en anläggning med den högre effekten.

Skatteutskottet ansluter sig i denna fråga till näringsutskottets bedömning
och finner inte minst med hänsyn till att de anläggningar det här gäller som
regel inte torde lämna några nämnvärda övervinster att de bör undantas från
beskattningen. Fördelen med ett generellt bottenavdrag för att tillgodose
detta syfte skulle närmast vara att man därigenom inte skulle få de negativa
tröskeleffekter som skulle kunna uppkomma vid en höjd effektgräns.
Nackdelarna med ett avdrag ligger främst på det administrativa planet.
Beskattningsmyndigheten skulle bli tvungen inte bara att granska ett

SkU 1982/83:15

betydande antal deklarationer utan också att årligen inspektera ett antal
småföretag som temporärt producerat något större elkvantitet än som svarar
mot avdraget. En sådan granskning skulle inte vara förenad med några
svårigheter om den kunnat samordnas med energiskattekontrollen, men med
hänsyn till att energiskatten ligger på distributionen eller egenförbrukningen
torde en stor del av de här avsedda kraftverken falla utanför denna kontroll.
Ett annat skäl mot ett generellt bottenavdrag är att det föreligger viss risk för
att producenter med många kraftstationer kan finna det förmånligt att göra
en formell uppdelning av verksamheten för att få ett avdrag för varje
kraftstation. Utskottet finner därför övervägande skäl tala för att man i
stället tillgodoser de mindre kraftverkens intressen genom att höja effektgränsen.
De tröskeleffekter som därvid skulle uppkomma bör i huvudsak
kunna elimineras genom en avtrappningsregel, utformad på det sätt som
framgår av utskottets hemställan. De föreslagna åtgärderna skulle medföra
att de mindre kraftverken inte skulle ha någon skatt att betala eller i vart fall
vara skyldiga att betala mycket små belopp i skatt. Det är då onödigt att kräva
tolv deklarationer om året. Riksskatteverket bör därför medges rätt att tillåta
årsredovisning för dessa företag. Sådan redovisning bör kunna tillåtas om det
kan antas att den skattepliktiga kraften inte kommer att överstiga tio
miljoner kilowattimmar under ett år. En höjning av effektgränsen i förening
med den angivna avtrappningsregeln kan beräknas minska skatteinkomsterna
med 30-35 miljoner kr. medan ett generellt bottenavdrag sannolikt
skulle medföra ett i det närmaste dubbelt så stort skattebortfall. Med
hänvisning till det anförda förordar utskottet att gränsen för skattepliktiga
anläggningar höjs från 100 till 1 500 kilowatts installerad generatoreffekt.

Näringsutskottet har ansett att lagstiftningen bör kompletteras med en
dispensregel som skulle kunna tillämpas vid vissa synnerligen energikrävande
tillverkningsprocesser och i det fall en industrikoncerns fortsatta
verksamhet hotas och om sysselsättningen på en viss ort kommer i fara
genom skattens införande. Skatteutskottet, som självfallet har förståelse för
dessa synpunkter, finner emellertid åtskilliga skäl tala mot att införa allt för
stora möjligheter till skattelättnader genom en dispensregel. Skatteinstrumentet
bör enligt utskottets mening inte användas som ett industri- eller
regionalpolitisk! medel med hänsyn till den uppenbara risken för konkurrenssnedvridningar.
Inom koncerner med mångskiftande verksamhet leder
dispensmöjligheten till frestelsen att hota med nedläggning av sådana
verksamheter som drivs med egenproducerad vattenkraft. Mot denna
bakgrund finner utskottet endast anledning förorda en begränsad möjlighet
för regeringen att nedsätta eller befria från skatt om synnerliga skäl
föreligger. Sådana skäl skulle enligt utskottets mening främst kunna
åberopas av förbrukare av s. k. processkraft för tillverkning av produkter,
vilkas försäljningsvärde bestäms av världsmarknadspriserna. Med hänsyn till
att elförbrukningen ofta utgör den väsentligaste råvarukostnaden för sådana

SkU 1982/83:15

produkter skulle produktionen uppenbarligen äventyras om den bygger på
egenproducerad vattenkraft.

Utöver de här behandlade frågorna finns det enligt utskottets mening
anledning för regeringen att uppmärksamt studera vissa andra problem som
kan påkalla ändringar sedan närmare erfarenheter vunnits av lagens
tillämpning. Sålunda har företrädarna för producenterna påtalat vissa risker
för att import av billig utländsk kraft temporärt kan ställa sig förmånligare än
att använda den egna vattenkraften. Enligt vad skatteutskottet erfarit torde
risken för sådan import endast föreligga under korta perioder under våren
och sommaren och i viss mån motverkas av vissa prissättningsregler. En
annan fråga som påtalats av de mindre kraftproducenterna gäller risken för
kapitalförstöring om inte mera omfattande renoveringar av äldre kraftverk
får jämställas med nybyggnader. Beskattningen skulle då gynna nybyggnad i
stället för renovering. Frågor av dessa och liknande slag bör utan olägenhet
kunna prövas senare.

Utskottet tillstyrker således förslaget till lag om skatt på viss elektrisk kraft
med ändring av effektgränsen i 1 §, en mindre redaktionell ändring av 5 §,
tillägg av bestämmelser om årsdeklaration och avtrappning av tröskeleffekter
i 7 § och en tillkommande 9 § med dispensregler. Utskottet avstyrker
följaktligen bifall till de här behandlade motionerna i den mån de inte är
tillgodosedda genom utskottets ändringsförslag.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande skalan för statlig inkomstskatt m. m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1982/83:100 yrkande 2,
1982/83:113 yrkandena 6 och 7, 1982/83:120 i denna del samt
1982/83:125 yrkandena 6-8 bifaller propositionen i denna
del,

2. beträffande fackföreningsavgift

a) att riksdagen med avslag på motionerna 1982/83:100 yrkande
1 i denna del, 1982/83:113 yrkande 8 och 1982/83:120 i denna del
bifaller propositionen i denna del med den ändring utskottet i
betänkandet förordat,

b) att riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet anfört i
fråga om integritetsskyddet,

3. beträffande sparskattereduktion

att riksdagen med avslag på motionerna 1982/83:100 yrkande 1 i
denna del, 1982/83:113 yrkande 5 och 1982/83:120 i denna del
bifaller propositionen i denna del,

4. beträffande skattereduktion för aktieutdelning

att riksdagen med avslag på motionerna 1982/82:100 yrkande 1 i

SkU 1982/83:15

denna del, 1982/83:113 yrkande 4 och 1982/83:120 i denna del
bifaller propositionen i denna del,

5. beträffande förmögenhetsskatt

att riksdagen med avslag på motionerna 1982/83:73 i denna del,
1982/83:100 yrkande 1 i denna del, 1982/83:113 yrkande 2 och
1982/83:120 i denna del bifaller propositionen i denna del,

6. beträffande skatteskalorna för arvs- och gåvoskatt

att riksdagen med avslag på motionerna 1982/83:73 i denna del,
1982/83:100 yrkande 1 i denna del, 1982/83:113 yrkande 3 och
1982/83:120 i denna del bifaller propositionen i denna del,

7. beträffande grundavdraget vid gåvobeskattningen
att riksdagen avslår motion 1982/83:82,

8. beträffande investeringsavdraget vid mervärdeskatten
att riksdagen bifaller propositionen i denna del,

9. beträffande särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten
m. m.

att riksdagen bifaller propositionen i denna del,

10. beträffande obligatorisk inbetalning pä särskilt investeringskonto att

riksdagen med avslag på motionerna 1982/83:100 yrkande 1 i
denna del, 1982/83:113 yrkande 1, och 1982/83:120 i denna del
antar propositionen i denna del med den ändringen, att uttag av
fondmedel får ske efter utgången av juni månad det år då den
mot inbetalningen svarande avsättningen har prövats vid
taxeringen i första instans,

11. beträffande införande av en hyreshusavgift

att riksdagen med avslag på motionerna 1982/83:85 yrkande 2,
1982/83:100 yrkande 1 i denna del och 1982/83:113 yrkande 9
bifaller propositionen i denna del,

12. beträffande hyreshusavgiftens tidsmässiga avgränsning

att riksdagen med avslag på motion 1982/83:120 i denna del
bifaller propositionen i denna del,

13. beträffande begränsning av hyreshusavgiften i vissa fall

att riksdagen avslår motion 1982/83:85 yrkandena 3 a och 3
b,

14. beträffande övriga frågor rörande hyreshusavgiften

att riksdagen med avslag på motionerna 1982/83:95 yrkande 1
och 1982/83:124 yrkande 2 antar propositionen i dessa delar
med den ändring utskottet i betänkandet forordat,

15. beträffande videoskatt

att riksdagen med avslag på motionerna 1982/83:100 yrkande 1 i
denna del och 1982/83:120 i denna del bifaller propositionen i
denna del.

SkU 1982/83:15

16. beträffande skatt på viss elkraft

att riksdagen med avslag på motionerna 1982/83:81, 1982/
83:100 yrkande 1 i denna del, 1982/83:114 yrkandena 2 och 3
och 1982/83:120 i denna del samt med anledning av motionerna
1982/83:84, 1982/83:86, 1982/83:88 och 1982/83:97 antar propositionen
i denna del med de ändringar som utskottet i
betänkandet förordat,

17. beträffande lagförslagen

att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och hemställt
antar de vid propositionen fogade förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvo skatt,

3. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

5. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

6. lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i
vissa fall,

7. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69) med den
ändringen att 1 § erhåller följande såsom utskottets förslag
betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

1§

Denna lag gäller i fråga om skatt eller avgift enligt

1. lagen (1908:128) om bevill- 1. lagen (1908:128) om bevillningsavgifter
för särskilda förmåner ningsavgifter för särskilda förmåner

och rättigheter, förordningen och rältigheter, förordningen

(1927:321) om skatt vid utskiftning (1927:321) om skatt vid utskiftning

av aktiebolags tillgångar, kommu- av aktiebolags tillgångar, kommunalskattelagen
(1928:370), förord- nalskattelagen (1928:370), förordningen
(1933:395) om ersättnings- ningen (1933:395) om ersättningsskatt,
lagen (1941:416) om arvsskatt skatt, lagen (1941:416) om arvsskatt

och gåvoskatt, lagen (1946:324) om och gåvoskatt, lagen (1946:324) om

skogsvårdsavgift, lagen (1947:576) skogsvårdsavgift, lagen (1947:576)

om statlig inkomstskatt, lagen om statlig inkomstskatt, lagen

(1947:577) om statlig förmögenhets- (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,
lagen (1958:295) om sjömans- skatt, lagen (1958:295) om sjömansskatt,
skatt, lagen (1982:000) om hyres husavgift,

2. lagen (1941:251) om om socialavgifter.

Lagen gäller uppbördslagen (1953:272).

Lagen tillämpas liknande avgift.

SkU 1982/83:15

8. lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m. m.,

9. lag om ändring i lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa
sparformer,

10. lag om ändring i lagen (1980:954) om särskilt investeringsavdrag
för byggnadsarbeten m. m.,

11. lag om ändring i lagen (1980:1047) om skattereduktion för
aktieutdelning,

12. lag om ändring i lagen (1981:1099) om särskilt investeringsavdrag
vid redovisning av mervärdeskatt,

13. lag om ändring i lagen (1982:417) om ikraftträdande av
lagen (1982:416) om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt,

14. lag om ändring i lagen (1982:420) om ändring i lagen
(1958:295) om sjömansskatt,

15. lag om hyreshusavgift,

16. lag om skattereduktion för fackföreningsavgift med den
ändringen att 2 § erhåller följande såsom utskottets förslag
betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

2 §

Underlag för beräkning av skatte- Underlag för beräkning av skattereduktion
är medlemsavgift som den reduktion är medlemsavgift som den

skattskyldige visar sig under in- skattskyldige under inkomståret har

komståret ha erlagt till arbetstagar- erlagt till arbetstagarorganisation,

organisation, dock högst 1 200 kro- dock högst 1 200 kronor. Med

nor. Med arbetstagarorganisation arbetstagarorganisation förstås så förstås

sådan organisation som avses dan organisation som avses i lagen

i lagen (1976:580) om medbestäm- (1976:580) om medbestämmande i

mande i arbetslivet. arbetslivet.

Underlaget avrundas tiotal kronor.

17. lag om skatt på videobandspelare,

18. lag om skatt på viss elektrisk kraft med de ändringar att 1, 5
och 7 §§ samt en tillkommande 9 § erhåller följande såsom
utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

1§

Skatt skall erläggas till staten Skatt skall erläggas till staten

enligt denna lag för elektrisk kraft enligt denna lag för elektrisk kraft

som inom landet framställs i ett som inom landet framställs i ett

vattenkraftverk med en installerad vattenkraftverk med en installerad

generatoreffekt av minst 100 kilo- generatoreffekt av minst 1 500 kilowatt.
watt.

Skatteplikt föreligger ett pumpkraftverk.

SkU 1982/83:15

Regeringens förslag Utskottets förslag

5 §

Skatten utgår per kilowattimme.

Skatten sätts ned med ett öre per Skatten sätts ned med ett öre per
kilowattimme om den har produce- kilowattimme om kraften har produ rats

i ett kraftverk som har tagits i cerats i ett kraftverk som har tagits i

drift under åren 1973-1977 och med drift under åren 1973-1977 och med

två öre per kilowattimme om den har två öre per kilowattimme om den har

producerats i ett kraftverk som har producerats i ett kraftverk som har

tagits i drift senare. tagits i drift senare.

Den skattepliktiga varje kraftverk.

7 §

Den som varje kalendermånad.

Om särskilda skäl föreligger får
riksskatteverket medge att en deklaration
lämnas för helt kalenderår.

I deklarationen färden skattskyldige
göra avdrag frän den skattepliktiga
kraften med för kraftverk och år
räknat sex miljoner kilowattimmar
minskat med fyrtio procent av skillnaden
mellan den skattepliktiga kraften
och sex miljoner kilowattimmar.

9 §

Om synnerliga skäl föreligger får
regeringen medge nedsättning av eller
befrielse från skatt för kraft som
förbrukas i en industriell verksamhet
som drivs av den skattskyldige eller
av ett honom närstående företag.

19. lag om inbetalning på särskilt investeringskonto med den
ändringen att 8 § erhåller följande såsom utskottets förslag
betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Har beslut enligt 6 § meddelats får
företaget från det särskilda investeringskontot
ta ut medel som svarar
mot den del av den särskilda investeringsfonden
som skall eller får tas i
anspråk. Utbetalning får inte göras
före utgången av november månad
det år då den mot inbetalningen

Utskottets förslag

SkU 1982/83:15

Regeringens förslag Utskottets förslag

svarande avsättningen har prövats avsättningen har prövats vid tax vid

taxeringen i första instans. eringen i första instans.

Har utbetalning med beslutet.

Stockholm den 7 december 1982

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m), Olle
Westberg (s), Hagar Normark (s), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s),
Egon Jacobsson (s), Karl Björzén (m). Björn Molin (fp), Anita Johansson
(s), Anna Lindh (s) och Ewy Möller (m).

Reservationer

Skalan för statlig inkomstskatt m. m. (utskottets hemställan mom. 1)

Basenheten

1. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson (m), Ingemar Hallenius (c), Karl Björzén (m), Björn Molin (fp),
Ewy Möller (m) anser att utskottet under mom. 1 och 17 i motsvarande del
bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:100 yrkande 2 i
denna del, 1982/83:113 yrkande 7 i denna del och 1982/83:120 i
denna del samt med avslag på motion 1982/83:125 i denna del
antar följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:418) om ändring i lagen (1977:1071) om
basenhet enligt 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att ikraftträdandebestämmelserna till lagen
(1982:418) om ändring i lagen (1977:1071) om basenhet enligt 10 § 1 mom.
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas första gången vid 1984
års taxering. Basenheten skall vara 7 500 kr. för taxeringsåret 1984, 7 700 kr.
för taxeringsåret 1985 och 8 100 kr. för taxeringsåret 1986.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983 och tillämpas första gången vid
1984 års taxering.

SkU 1982/83:15

Skatteskalan

2. Knut Wachtmeister (m), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m),
Karl Björzén (m) och Ewy Möller (m) anser att utskottet under mom. 1 och
17 i motsvarande del bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:100 yrkande 2 i denna
del samt med avslag på propositionen i denna del och till
motionerna 1982/83:113 yrkande 7 i denna del, 1982/83:120 i
denna del och 1982/83:125 i denna del antar följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:417) om ikraftträdande av lagen (1982:416) om
ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1982:417) om ikraftträdande av lagen
(1982:416) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall ha
nedan angivna lydelse.

2 §

Vid 1984 års taxering utgör grundbeloppet i stället för vad som anges i 10 §
1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt:
när beskattningsbar inkomst inte överstiger 4 basenheter enligt lagen
(1977:1071) om basenhet:

3 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger 1
basenhet;

när beskattningsbar inkomst överstiger

4	men inte 7 basenheter	grundbeloppet för 4 basenheter och	4 % av återstoden
7	” 8 ”	” 7 ”	7% ”
8	” 9 ”	” 8 ”	11 % "
9	” 10 ”	” 9	20 % ”
10	” 12 ”	” 10	24% ”
12	” 13 ”	” 12	26% ”
13	” 14 ”	” 13	29% ”
14	” 15 ”	” 14	32 % ”
15	” 17 ”	” 15	36 % ”
17	” 18 ”	” 17	37 % ”
18	” 19 ”	” 18	38 % ”
19	” 20 ”	” 19	39% ”
20	” 30 ”	” 20	40 % ”
30	” 45 ”	” 30	43% ”
45	basenheter	” 45	43% ”

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

3. Stig Josefson (c). Ingemar Hallenius (c) och Björn Molin (fp) anser att
utskottet under mom. 1 och 17 i motsvarande del bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:113 yrkande 7 i
denna del och 1982/83:120 i denna del avslår dels propositionen
i denna del, dels motionerna 1982/83:100 yrkande 2 i denna del
och 1982/83:125 i denna del.

SkU 1982/83:15

Underskottsavdrag

4. Knut Wachtmeister, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson , Karl
Björzén och Ewy Möller (alla m) anser att utskottet under mom. 1 och 17 i
motsvarande del bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:100 yrkande 2 i denna
del antar följande

Förslag till

Lag om ändring i 10 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om 10 § lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt att 4, 5 och 6 mom. skall utgå och att 3 mom. skall ha nedan
angivna lydelse.

3 mom. Underlaget för tilläggsbelopp utgörs av den skattskyldiges
beskattningsbara inkomst, avjämnat till helt hundratal kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983 och tillämpas första gången i
fråga om 1984 års taxering. I samband med ikraftträdandet upphör 10-12 §§
lagen (1982:417) om ikraftträdande av lagen (1982:416) om ändring i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt att gälla.

Sjömansskatten

5. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson (m), Ingemar Hallenius (c), Karl Björzén (m), Björn Molin (fp)
och Ewy Möller (m) anser att utskottet under mom. 1 och 17 i motsvarande
del bort hemställa

att riksdagen - under förutsättning av bifall till någon av
reservationerna 1-3 - avslår propositionen i vad avser sjömansskatten
och begär att regeringen låter riksskatteverket
skyndsamt utarbeta nya sjömansskattetabeller.

Motiveringen till mom. 1

6. Knut Wachtmeister, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson, Karl
Björzén och Ewy Möller (alla m) anser att det avsnitt av utskottets yttrande
på s. 56 som börjar med ”Utskottet kan” och slutar med ”i propositionen.”
bör utgå och att det avsnitt på s. 57 som börjar med ”Enligt utskottets” och
slutar med ”behandlade delar.” bort ha följande lydelse:

Det är helt klart att om inkomstskattereformen verkligen skulle få de
effekter som var avsedda krävdes att inflationsutvecklingen begränsades till 5
å 6%. I annat fall skulle det bli reala skärpningar av skattetrycket.
Devalveringen på 16 % liksom den av regeringen föreslagna momshöjningen
och andra skattehöjningar kommer att avsevärt spä på den inflation som
redan tidigare kunde bedömas bli högre än 5,5 %. Om man utgår från en
inflationstakt 1983 på 12 % blir inkomstskatten ca 3 miljarder högre än om

SkU 1982/83:15

inflationen begränsas till 5,5 % varvid effekten av marginalskattesänkningen
så gott som helt urholkas.

Enligt utskottets mening är det därför angeläget att begränsningen av
inflationsskyddet upphävs och att en fullständig indexreglering åter införs.
Det innebär att utskottet förordar att basenheten för 1983 fastställs till 7 500
kr. som föreslås i motionerna 100 (m), 113 (c) och 120 (fp). Utskottet anser
sig inte för övrigt kunna biträda den i propositionen föreslagna skatteskalan
utan förordar i stället att skatteskalan för 1983 fastställs i enlighet med den i
våras väckta motionen 1981/82:2529 (m). Därmed avstyrker utskottet
propositionen i denna del samt motionerna 113 och 120 i den mån de icke
blivit tillgodosedda. Utskottet avstyrker också motion 125 (vpk) yrkande 7
och 8. Den föreslagna begränsningen av underskottsavdragen kommer helt
att bryta den tidigare symmetrin i skattesystemet. Då den dessutom skulle
vara en broms mot nyföretagandet samt negativt påverka marknaden för
småhus och fritidshus förordar utskottet i enlighet med motion 100 (m) att
underskottsavdragsbegränsningen slopas.

7. Stig Josefson (c), Ingemar Hallenius (c) och Björn Molin (fp) anser att det
avsnitt av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med ”Utskottet kan” och
slutar med ”i propositionen.” bör utgå och att det avsnitt på s. 57 som börjar
med ”Enligt utskottets” och slutar med ”behandlade delar.” bort ha följande
lydelse:

Ekonomi- och budgetministern framhåller i propositionen att den av
regeringen beslutade 16-procentiga devalveringen påverkar såväl inflationstakt
som inkomstutveckling på ett sådant sätt att anledning föreligger att
justera reformen för 1983. Denna justering måste, som framhålls i
motionerna 113 och 120, göras så att den skatteskala som 3/4 av riksdagens
ledamöter ställde sig bakom i juni i år kan tryggas. Denna justering bör ta
formen av en förändring av basenheten.

Med ledning av det tekniska material som överlämnats och av de
diskussioner som förts mellan centern, folkpartiet och socialdemokraterna
anser utskottet att en höjning av basenheten till 7 500 kr. för 1983 är
nödvändig för att säkerställa intentionerna bakom skattereformen. Utskottet
tillstyrker därför motionärernas förslag om en uppräkning av basenheten
för 1983 med 200 kr. till 7 500 kr.

För åren 1984 och 1985 är det f. n. inte möjligt att exakt avgöra vilka
förändringar som är nödvändiga för att säkerställa skattereformens genomförande
enligt intentionerna. Den ekonomiska politiken bedrivs nu med en
sådan ryckighet att det inte går att göra några säkra förutsägelser om vare sig
inflations- eller löneutvecklingen för dessa år. Vi vill dock slå fast att
justeringar måste vidtas för att det betydelsefulla målet att 90 % av de
heltidsarbetande inkomsttagarna får en högsta marginalskatt på 50 % skall
kunna uppnås liksom för att säkerställa skattereformen i övrigt. Det kan då

SkU 1982/83:15

finnas skäl att överväga en återgång till den automatiska indexuppräkningen
av skatteskalorna. Med vad som anförts avstyrker utskottet motionerna
1982/83:100 och 125 i berörda avsnitt.

Fackföreningsavgift (morn. 2)

8. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson (m), Ingemar Hallenius (c), Karl Björzén (m), Björn Molin (fp)
och Ewy Möller (m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 58 med
”Skatteutskottet har” och slutar på s. 59 med ”till känna” bort ha följande
lydelse:

Frågan om fackföreningsavgifters behandling i skattehänseende har under
en lång följd av år varit föremål för uppmärksamhet i statliga utredningar och
i andra sammanhang. De förslag om rätt till avdrag för medlemsavgift till
fackförening som vid några tillfällen lagts fram har inte lett till lagstiftningsåtgärder.
Skälet härtill har främst varit att en sådan avdragsrätt ansetts kunna
medföra stora svårigheter vid den praktiska tillämpningen.

Det senast framlagda förslaget i frågan (Ds B 1980:3) - innebärande att
samma regelsystem skall gälla för avgifter till arbetsgivarföreningar som för
avgifter till fackföreningar - kritiserades vid remissbehandlingen av bl. a.
representanter för såväl arbetsgivare som arbetstagare. Från arbetsgivarhåll
gjordes därvid bl. a. gällande att frågan inte kunde avgöras med utgångspunkt
uteslutande i skattemässiga bedömningar, eftersom hänsyn också
måste tas till de många förmåner i form av bl. a. bidrag från staten som under
senare år kommit fackföreningarna till del. Riksskatteverket underströk i sitt
remissvar på departementspromemorian att medlemsavgifter till arbetsgivarorganisationer
kunde antas vara avsedda att täcka utgifter - förutom för
konfliktersättningar - för bl. a. utbildningsverksamhet, förhandlingsverksamhet
och allmän policyverksamhet, och sådana utgifter var, menade
verket, åtminstone delvis av den arten att de enligt gällande rörelsebeskattningsprinciper
var att anse som avdragsgilla omkostnader i den skattskyldiges
verksamhet i de fall denne direkt bestred dessa kostnader.

När skatteutskottet senast behandlade frågan om avdrag för fackföreningsavgift
framhöll ett enigt utskott att skillnaden i den skattemässiga
behandlingen av avgifter till fackföreningar och till vissa arbetsgivarorganisationer
var otillfredsställande och borde undanröjas. Utskottet
förutsatte också att riksdagen skulle komma att föreläggas en proposition i
ämnet.

Innan riksdagen tog slutlig ställning till frågan borde emellertid enligt
utskottets mening regeringen lämna riksdagen en fullständig redovisning och
kartläggning bl. a. av de konfliktbidrag som betalades ut av fackföreningar
och arbetsgivarorganisationer och storleken av dessa i förhållande till de
sammanlagda medlemsavgifterna. Målet borde enligt utskottets mening vara
att nå ett så neutralt system som möjligt.

SkU 1982/83:15

Riksdagen biföll utskottets hemställan. Någon redovisning och kartläggning
i enlighet med riksdagens begäran har regeringen ännu inte lämnat.
Härigenom har enligt utskottets mening en väsentlig förutsättning för att
riksdagen nu skall ta ställning till frågan om fackföreningsavgifters skattemässiga
behandling bortfallit. Härtill kommer det anmärkningsvärda att
lagrådet inte har hörts i frågan.

Utskottet, som konstaterar att konfliktbidrag till fackföreningsmedlemmar
även i fortsättningen skall vara skattefria, vill härutöver framhålla
följande.

Riksdagen antog i våras en skattereform att genomföras successivt under
en treårsperiod. Ett viktigt syfte med denna reform var att söka förenkla
taxeringen av tjänsteinkomst. Såvitt utskottet kan bedöma kommer den
föreslagna skattereduktionen för fackföreningsavgift att få en rakt motsatt
effekt. Utskottet tänker härvid bl. a. på att en fackföreningsavgift ofta
omfattar även annat än utgifter för rent facklig verksamhet och att det måste
vara förenat med betydande praktiska svårigheter att renodla den till en
medlemsavgift i egentlig mening.

På grund av det anförda och då enligt vad som framkommit vid
riksdagsbehandlingen den skattemässiga kontrollen av ett avdrag utformat i
enlighet med förslaget i propositionen kan leda till problem när det gäller
skyddet för den personliga integriteten avstyrker utskottet bifall till
propositionen i denna del.

dels att utskottet under mom. 2 och 17 i motsvarande del bort
hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:100 yrkande 1 i
denna del, 1982/83:113 yrkande 8 och 1982/83:120 i denna del
avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om
skattereduktion för fackföreningsavgift.

Sparskattereduktion (mom. 3)

9. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson (m). Ingemar Hallenius (c). Karl Björzén (m), Björn Molin (fp)
och Ewy Möller (m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 59 med ”1
propositionen framhålls” och slutar på s. 60 med ”denna del.” bort ha
följande lydelse:

Skattesparandet har mötts av ett betydande intresse från allmänheten.
Såväl antalet skattespar- och skattefondkonton som på dessa konton
innestående medel har ökat alltsedan dessa sparformer infördes. Skattefondsparandet
kan f. n. beräknas tillföra aktiemarknaden ca 2 miljarder kr. per år
från ca en halv miljon människor. Att denna utveckling bidragit och bidrar
till att förbättra företagens tillgång på riskvilligt kapital torde inte kunna

SkU 1982/83:15

bestridas. Innestående belopp på skattesparkonton uppgår f. n. till ca 8,2
miljarder kr. Det kan med hänsyn inte minst till devalveringseffekterna
enligt utskottets mening inte heller anses rimligt att försämra villkoren för
denna sparform, som omfattas av ca 3/4 miljon sparare.

Ett av syftena med propositionen påstås vara att skapa gynnsamma
förutsättningar särskilt för konkurrensutsatta sektorer av svensk industri.
Förslaget om starkt försämrade förmåner för aktiesparande kan enligt
utskottets mening inte annat än motverka detta syfte. Detsamma kan med
fog sägas om förslaget att avskaffa skattereduktionen för aktieutdelning, som
kan anses innebära ett återinförande av dubbelbeskattningen.

Med hänsyn härtill tillstyrker utskottet avslagsyrkandena i motionerna
100, 113 och 120 såvitt nu är i fråga.

dels att utskottet under mom. 3 och 17 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:100 yrkande 1 i
denna del, 1982/83:113 yrkande 5 och 1982/83:120 i denna del
avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring
i lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer.

Skattereduktion för aktieutdelning (mom. 4)

10. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), förste vice talmannen
Ingegerd Troedsson (m), Ingemar Hallenius (c), Karl Björzén (m), Björn
Molin (fp) och Ewy Möller (m) anser under åberopande av innehållet i
reservation 9 att utskottet under mom. 4 och 17 i motsvarande del bort
hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:100 yrkande 1 i
denna del, 1982/83:113 yrkande 4 och 1982/83:120 i denna del
avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring
i lagen (1980:1047) om skattereduktion för aktieutdelning.

Förmögenhetsskatt (mom. 5)

11. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), förste vice talmannen
Ingegerd Troedsson (m), Ingemar Hallenius (c), Karl Björzén (m). Björn
Molin (fp) och Ewy Möller (m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”Efter
1970” och slutar med ”dessa delar.” bort ha följande lydelse:

De nu gällande skatteskalorna för förmögenhetsskatten och för arvs- och
gåvoskatten härstammar från ett av den dåvarande socialdemokratiska
regeringen år 1970 framlagt förslag. Reformen innebar en omfördelning så
att skatten sänktes för små och medelstora förmögenheter och arv och höjdes
för de större. De nya reglerna grundade sig på en omfattande översyn av
kapitalbeskattningen. Av det omfattande material som presenterades av
utredningen framgick enligt vad bevillningsutskottet anförde vid sin pröv6
Riksdagen 1982/83. 6 sami. Nr 15

SkU 1982/83:15

ning av frågan att möjligheterna till skattehöjningar på detta område var
begränsade. Utskottet anslöt sig till regeringens förslag men framhöll
samtidigt att de farhågor som vid remissbehandlingen uttalats i fråga om den
inverkan skatteskärpningar kunde få på näringslivets funktionsduglighet och
på hela vårt lands ekonomi manade till en viss försiktighet.

Skalorna har åren 1975 och 1980 i viss utsträckning reviderats med hänsyn
till höjningarna av fastighetstaxeringsvärdena. Att nu utan någon föregående
utredning skärpa dessa skatteskalor bör enligt utskottets uppfattning inte
komma i fråga. De farhågor som tidigare uttalats - bl. a. från bevillningsutskottet
- i fråga om en alltför hög beskattnings skadeverkningar på vår
ekonomi har enligt utskottets uppfattning besannats av utvecklingen.
Utskottet finner det inte rimligt att nu ta ut en högre skatt än som fastställdes
1970 för motsvarande realvärden.

Eftersom några övertygande skäl inte har anförts för en ändring av
skalorna avstyrker utskottet propositionen i denna del och tillstyrker således
de nu aktuella motionsyrkandena.

dels att utskottet under mom. 5 och 17 i motsvarande del bort
hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:73 i denna del,
1982/83:100 yrkande 1 i denna del, 1982/83:113 yrkande 2 och
1982/83:120 i denna del avslår det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1944:577) om statlig
förmögenhetsskatt.

Skatteskalorna för arvs- och gåvoskatt (mom. 6)

12. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), förste vice talmannen
Ingegerd Troedsson (m), Ingemar Hallenius (c), Karl Björzén (m), Björn
Molin (fp) och Ewy Möller (m) anser under åberopande av innehållet i
reservation 11 att utskottet under mom. 6 och 17 i motsvarande del bort
hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:73 i denna del,
1982/83:100 yrkande 1 i denna del, 1982/83:113 yrkande 3 och
1982/83:120 i denna del avslår det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt.

Obligatorisk inbetalning på särskilt investeringskonto (mom. 10)

13. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), förste vice talmannen
Ingegerd Troedsson (m), Ingemar Hallenius (c), Karl Björzén (m), Björn
Molin (fp) och Ewy Möller (m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 63 som börjar med ”Syftet
med” och slutar med ”i lagförslaget.” bort ha följande lydelse:

SkU 1982/83:15

Förslaget torde emellertid få motsatta verkningar. För det första riskerar
man att företag uppskjuter planerade investeringar till 1984, vilket skulle
ytterligare minska den redan alltför låga investeringsaktiviteten. För det
andra kommer investeringsbesluten inom näringslivet att byråkratiseras, och
önskvärda investeringar att fördröjas och i vissa fall helt omintetgöras.

I och för sig kan det vara möjligt att med statliga stimulanser förmå
företagen att i viss utsträckning tidigarelägga redan planerade investeringar.
Att på sikt påverka den låga investeringsnivån inom det privata näringslivet,
som bl. a. är en följd av den internationella lågkonjunkturen, kräver
emellertid andra åtgärder än de som föreslås i propositionen. Framför allt
behövs en ökad efterfrågan på svenska produkter och en större lönsamhet
inom näringslivet.

På grund av det anförda och då det inte kan anses rimligt att tvinga
företagen till ett räntelöst tvångssparande för att medverka till en finansiering
av budgetunderskottet tillstyrker utskottet de nu aktuella avslagsyrkandena
i motionerna 100, 113 och 120.

dels att utskottet under mom. 10 och 17 i motsvarande del bort
hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:100 yrkande 1 i
denna del, 1982/83:113 yrkande 1 och 1982/83:120 i denna del
avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om
inbetalning på särskilt investeringskonto.

Införande av en hyreshusavgift (mom.11)

14. Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c), förste vice talmannen
Ingegerd Troedsson (m), Ingemar Hallenius (c), Karl Björzén (m), Björn
Molin (fp) och Ewy Möller (m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 64 med ”Av
civilutskottets” och slutar på s. 65 med ”skattebrottslagen (1971:69).” bort
ha följande lydelse:

När riksdagen våren 1982 på utskottets hemställan avslog det då
presenterade förslaget till hyreshusavgift påtalades särskilt att sedvanlig
beredning och lagrådsgranskning ej hade skett. Samtidigt begärdes att andra
lösningar skulle prövas för att uppnå de eftersträvade syftena om bl. a. en
lika stor förstärkning av statsbudgeten. Hur ett förslag skulle utformas borde
- menade riksdagen - närmare utredas och förslaget granskas av lagrådet.

Det nu framlagda förslaget till hyreshusavgift överensstämmer till stora
delar med det som presenterades i våras men är mera omfattande.

SkU 1982/83:15

Riksdagens önskemål om en lagrådsgranskning har tillmötesgåtts. Lagrådet
har därvid anfört kritik mot att förslaget inte har remissbehandlats av
myndigheter och sammanslutningar med särskild sakkunskap på området,
vilket enligt lagrådet begränsar möjligheterna att bedöma frågor om
lagstiftningens praktiska konsekvenser och tillämpning.

Riksdagens avsikt var givetvis inte att lagrådsgranskningen skulle begränsas
till en formell procedurfråga. När regeringen, trots lagrådets kritik och
utskottets uttalande om önskvärdheten av en sedvanlig beredning, har
underlåtit att remissbehandla förslaget är detta enligt utskottets uppfattning
mycket anmärkningsvärt. Riksdagen tvingas ta ställning till ett genomgripande
skatteförslag på fastighetsområdet utan att känna till hur förslaget
kommer att fungera i praktiken eller hur de som berörs av avgiften uppfattar
den.

Riksdagens begäran i våras om en utredning skall ses mot bakgrund av de
skrivelser till och uppvaktningar hos utskottet som redovisas i betänkandet.
Det hade legat nära till hands att i en sådan utredning ta upp frågor om
exempelvis lämpligheten av att ta ut en hyreshusavgift även för lokaler och
bostadsrättsföreningshus som inte berörs av bruksvärdesystemet. De
motionsvis påtalade effekterna av avgiften på den del av hyreshusbeståndet
som redan går med underskott kunde också ha närmare belysts av en sådan
utredning liksom avgiftens eventuella negativa inverkan på fastighetsomsättningen.
Dessa frågor behandlas inte alls eller mycket summariskt i
propositionen.

Särskilt när det gäller bostadsföreningshus och bostadsrättsföreningshus
kan avgiften komma att drabba hårt. Sådana fastigheter schablontaxeras och
avgiftens effekter mildras inte av någon avdragsrätt för fastighetsägaren.
Bostadsrättslägenheter som har inköpts i andra hand har ofta finansierats på
samma sätt som egnahem, med sparade medel och lån, men på sämre
lånevillkor. Samma skäl som i propositionen ansetts tala mot att avgiftsbelägga
egnahem gäller således i ännu högre grad i fråga om bostadsrättslägenheter.
Det torde f. ö. knappast kunna försvaras att en bostadsrätt i ett
flerbostadshus skall drabbas av avgift men inte en bostadsrätt i ett rad- eller
kedjehus.

En annan kategori som drabbas hårt av avgiften är innehavare av
fastigheter som inte kunnat repareras på lång tid på grund av något
myndighetsåläggande, t. ex. ett byggnadsförbud. Då det gäller sådana
fastigheter kan ägaren få stora svårigheter att kompensera sig för avgiften
genom hyreshöjningar.

Utskottet delar den i centerpartimotionen framförda uppfattningen att
regeringens sökande efter andra lösningar att förstärka budgeten inte präglas
av några större ambitioner och kan inte frigöra sig från misstanken att
regeringens avsikt endast varit att lägga fram ett förslag till hyreshusavgift
som, frånsett några smärre modifieringar i fråga om bl. a. vissa byggnadstomter
och saneringshus, i huvudsak stämmer överens med den socialdemo -

SkU 1982/83:15

kratiska partimotion sorn väcktes i anslutning till propositionen i våras och
som då avslogs av riksdagen. Eftersom utskottet anser att riksdagens
önskemål om beredning m. m. inte har infriats, och några nya omständigheter
inte framkommit som bör föranleda att riksdagen nu intar en annan
ståndpunkt än i våras, tillstyrker utskottet avslagsyrkandena i motionerna 85,
100 och 113.

dels att utskottet under mom. 11 och 17 i motsvarande del bort
hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:85 yrkande 2,
1982/83:100 yrkande 1 i denna del och 1982/83:113 yrkande
9

dels avslår de i propositionen framlagda förslagen till

a) lag om hyreshusavgift

b) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

c) lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) såvitt avser
hyreshusavgift

dels beslutar att något tillägg i skattebrottslagen beträffande
hyreshusavgift inte skall ske.

Hyreshusavgiftens tidsmässiga avgränsning (mom. 12)

15. Björn Molin (fp) har

dels anfört följande:

Om riksdagen skulle godkänna införandet av en hyreshusavgift bör
avgiften konstrueras så att tonvikten läggs på dess bostadspolitiska funktioner.
I den mån avgiften utgör en allmän finansieringskälla för staten bör den
avvisas.

I utskottets betänkande förra våren sades uttryckligen ifrån att det nya
förslaget skulle ge en lika stor budgeteffekt som det som då var aktuellt. Den
nu föreslagna avgiften ger en avsevärt större budgeteffekt, vilket strider mot
riksdagens begäran. Denna merintäkt hänger samman med att avgiften i
jämförelse med det förra förslaget har utvidgats till att omfatta hus från
perioden 1958-1974. Enligt propositionen har flertalet hyres- och bostadsrättslägenheter
från denna period byggts med statligt stöd och berörs därför
inte av avgiften. Däremot finns det ett ganska stort antal lokalhyreshus från
denna tid.

I praktiken innebär således regeringsförslaget en ny skatt på dessa
lokalhyreshus. Motiven härtill är enligt propositionen främst fiskala. Denna
grund för ett avgiftsuttag kan som nyss nämnts inte godtas. Den utvidgning av
beskattningsområdet i jämförelse med det förra förslaget som det innebär att
flytta fram det aktuella värdeåret från 1958 till 1975 och som dessutom gör
avgiften avsevärt svårare att tillämpa bör därför avvisas. På grund härav börom
hyreshusavgiften antas - motion 120 bifallas såvitt nu är i fråga och
propositionen avslås i motsvarande delar.

SkU 1982/83:15

dels - för det fall att riksdagen bifaller utskottets hemställan i mom. 11 -hemställt

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:120 i denna del antar
det i propositionen framlagda förslaget till lag om hyreshusavgift
med de ändringar att årtalet ”1975” i 1 § första stycket
ändras till ”1958”, att orden ”uppförts eller” i 1 § andra stycket
punkt 2 utgår och att 1 § andra stycket punkt 4 utgår.

Videoskatt (mom. 15)

16. Knut Wachtmeister (m), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m),
Karl Björzén (m), Björn Molin (fp) och Ewy Möller (m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med
”Utskottet anser” och slutar med ”denna del.” bort ha följande lydelse:

Så sent som i våras avslog riksdagen på utskottets hemställan en motion om
införande av skatt på videoutrustning (SkU 1981/82:32). Utskottet framhöll i
sitt betänkande att vissa problem i sammanhanget borde närmare övervägas
innan riksdagen tog ställning till beskattningsåtgärder på detta område.

I propositionen redovisas inga som helst överväganden av det slag
utskottet avsett. Ingen remissbehandling redovisas heller. De tillämpande
myndigheternas - riksskatteverket och tullverket - uppfattning om skattens
tillämplighet är således ej känd och inte heller branschens inställning till
skatten. Vidare är det anmärkningsvärt att en lagrådsgranskning har
underlåtits när det gäller en helt ny skatt.

Sedan riksdagen i våras avslog motionen om skatt på videoutrustning har
videoband belagts med en särskild punktskatt. Videovarorna har alltså redan
träffats av en viss skattebelastning, som kan förväntas leda till en nedgång av
efterfrågan även på apparater. Denna tendens kan antas förstärkas av
höstens devalvering, eftersom de apparater som säljs i Sverige genomgående
importeras.

Att i detta läge införa ytterligare en punktskatt på detta varuområde är
enligt utskottet knappast tillrådligt, detta så mycket mer som skattens
effekter på marknaden och dess förväntade avkastning är illa belysta i
propositionen. Det förefaller dock sannolikt att avkastningen av skatten
skulle bli relativt sett låg - under 100 milj. kr. Stor försiktighet bör enligt
utskottets mening iakttas med införande av nya punktskatter, som leder till
ökade påfrestningar för skatteadministrationen och besvär i fråga om
bokföring och redovisning för nya kategorier skattskyldiga. Det sagda gäller
särskilt lågavkastande punktskatter.

Utskottet anser dessutom att videobandspelare lämpar sig illa för en
punktskatt med hänsyn till att sådana apparater förekommer i många olika
utföranden och till kraftigt varierande priser. Att som föreslås ta ut skatten
med ett enhetligt belopp per apparat drabbar orättvist.

Övervägande skäl talar därför enligt utskottet mot att nu punktskattebe -

SkU 1982/83:15

lägga videobandspelare. På grund härav tillstyrker utskottet bifall till
motionerna 100 och 120 såvitt avser avslag på förslaget om skatt på
videobandspelare.

dels att utskottet under mom. 15 och 17 i motsvarande del bort
hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:100 yrkande 1 i
denna del och 1982/83:120 i denna del avslår de i propositionen
framlagda förslagen till

a) lag om skatt på videobandspelare,

b) lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69) såvitt avser skatt
på videobandspelare,

c) lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m. m. såvitt avser skatt på videobandspelare.

Skatt på viss elkraft (mom. 16)

17. Knut Wachtmeister (m), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m),
Karl Björzén (m), Björn Molin (fp) och Ewy Möller (m) har

dels anfört följande:

Vi vill först framhålla att den föreslagna skatten inte är en vinstskatt utan
en ren produktionsskatt som slår lika hårt mot de företag som varit
förutseende och förvärvat vattenkraft för att använda i sin egen produktion
som mot kommuner som velat tillgodose sina elkraftbehov genom egna
vattenkraftverk. Detsamma gäller de företag som genom intäkter från
kraftförsäljning balanserar förlusterna i övrig produktion. Det är också
uppenbart att de företag som drabbas av skatten i motsvarande mån berövas
möjligheterna till sådana industriinvesteringar som regeringen i andra
sammanhang påstår sig vilja främja. Särskilt måste skatten motverka
utbyggnaden av vattenkraften, och förslaget kan därför sägas stå i direkt strid
mot de energipolitiska strävandena att minska oljeberoendet.

En annan fråga som borde vara av väsentlig betydelse för elkraftsintensiva
företag vilkas produktion sker med egen vattenkraft är hur produkterna
belastas av den nya skatten. Frågan berörs inte i propositionen men i motion
84 har visats hur energiskatten i visst fall belastar en basprodukt med 80 kr.
per ton medan den nya skatten kommer att öka produktionskostnaden med
ytterligare 280 kr. per ton, en ökning som alltså inte hade ägt rum om
tillverkaren enbart använt inköpt kraft. För den mycket energikrävande
industrin kan sådana effekter bli förödande, och det framstår som
anmärkningsvärt att frågor av denna art inte belyses i propositionen.

Energiskattekommitténs experter konstruerade olika beskattningsmodeller
för s. k. övervinster på vattenkraft, och det förefaller symptomatiskt för
regeringens ekonomiska politik att man valt den modell som experterna

SkU 1982/83:15

betecknar som den minst rättvisa, eftersom den beskattar ägare utan
överskott lika hårt som dem med betydande överskott.

Vi finner att de av utskottsmajoriteten förordade ändringarna leder till
nödvändiga lättnader för de mindre kraftverken och för viss extremt
vattenkraftkrävande produktion. Man har således vid riksdagsbehandlingen
varit tvungen att rätta till sådana påtagliga misstag, som regeringen vid en
grundlagsenlig beredning av ärendet genom remissbehandling borde ha
kunnat undvika, men vi anser inte att dessa korrigeringar kan uppväga de
företagsekonomiskt negativa verkningarna för industrin i allmänhet och för
de särskilt energikrävande basindustrierna i synnerhet. Vi ställer oss på
denna grund bakom de motionsvis framförda yrkandena om avslag på
propositionen i denna del.

dels ansett att utskottet under mom. 16 och 17 i motsvarande del bort
hemställa

att riksdagen

a) med bifall till motionerna 1982/83:81 yrkande 1, 1982/83:84,
1982/83:88, 1982/83:97, 1982/83:100 yrkande 1 i denna del,
1982/83:114 yrkande 2 och motion 1982/83:120 i vad den avser
denna fråga avslår förslaget till lag om skatt på viss elektrisk
kraft och motion 1982/83:86,

b) avslår motionerna 1982/83:81 yrkande 2 och 1982/83:114
yrkande 3.

18. Stig Josefson (c) och Ingemar Hallenius (c) har

dels anfört följande:

Vi anser att allvarliga invändningar av såväl industripolitisk som energipolitisk
natur kan riktas mot regeringens förslag.

Vid granskningen av propositionen i utskottet har framkommit faktorer
som över huvud taget inte tas upp i regeringens förslag. Vi vill framhålla att
det är uppseendeväckande att ett förslag med så vittomfattande konsekvenser
inte blivit föremål för nödvändiga analyser.

Förslaget har presenterats som en s. k. övervinstskatt. Det är enligt vår
mening inte fråga om någon övervinstskatt. Skatten är en ren produktionsskatt
som slår blint och som kommer att öka de svårigheter industrin i dag har
samt försvåra uppfyllandet av de vattenkraftsmål riksdagen har angivit.
Detta är mycket allvarligt, inte minst mot bakgrund av att regeringen själv
angett att just vattenkraften måste utnyttjas i ökad utsträckning.

Genom den utformning som skatten fått och som innebär att den direkt
skall belasta rörelsens resultat kommer möjligheterna att finansiera vattenkraftsutbyggnaden
att minska.

Genom att utformningen av skatten nu ändrats i majoritetens förslag
undgås en rad negativa konsekvenser för de många små kraftverken. Det är
dock anmärkningsvärt att dessa konsekvenser inte uppmärksammats i ett
tidigare skede med tanke på de resurser som står till en regerings förfogande.

SkU 1982/83:15

Detsamma utgör en konkret och handfast anvisning om lämpligheten av en
omsorgsfull beredning innan förslagen föreläggs riksdagen. I annat fall måste
riksdagens beredningsfunktioner kraftigt förstärkas.

De av utskottsmajoriteten föreslagna ändringarna av propositionen är
dock inte tillräckliga för att vi skall kunna bifalla förslaget i dess nuvarande
utformning. Vi anser således att riksdagen bör avslå propositionen i här
aktuell del. Regeringen bör pröva frågan på nytt för att under våren 1983
återkomma till riksdagen med ett omarbetat lagförslag som genomgått en
mer ambitiös beredning. Ett sådant nytt förslag till lag om skatt på
vattenkraft bör dessutom ha prövats av lagrådet innan proposition i ämnet
avlämnas.

Vi vill här ange vissa riktlinjer för hur en skatt på vattenkraft bör vara
beskaffad. De små vattenkraftverken bör vara generellt undantagna från
skattskyldighet. Dispensmöjligheter bör skapas för företag som använder
stora mängder egen vattenkraft i energikrävande framställningsprocesser.

Skatten måste utformas så att dess storlek i princip anpassas till den
faktiska lönsamheten i vattenkraftsproduktionen. Den bör, i motsats till den
skatt som regeringen nu föreslår, inte vara konstruerad så att den begränsar
intresset för t. ex. upprustning eller effektivisering av gamla kraftverk.

De medel som inflyter till staten genom en vattenkraftsskatt bör enligt vår
mening tillföras oljeersättningsfonden. Vi vill understryka betydelsen av att
en beskattning av äldre vattenkraft utformas så, att statens vattenfallsverk
inte ges otillbörliga fördelar i förhållande till övriga vattenkraftsproducenter.

Vi avstyrker med det anförda dels regeringens förslag om vattenkraftsskatt,
dels motion 1982/83:86 (s). Detta innebär att vi instämmer i de
yrkanden om avslag på regeringens förslag som framförs i de övriga
motionerna.

Enligt vår mening bör riksdagen ge regeringen till känna vad som här
anförts om lämplig utformning av en skatt på äldre vattenkraft. Härigenom
skulle de yrkanden i motionerna 1982/83:81 (c) och 1982/83:114 (c) som avser
riktlinjer för en sådan skatt tillgodoses.

dels ansett att utskottet under mom. 16 och 17 i motsvarande del bort
hemställa

att riksdagen

b) med bifall till motionerna 1982/83:81 yrkande 2 och
1982/83:114 yrkande 3 ger regeringen till känna vad som har
anförts i reservationen om beskattningen av vattenkraft.

SkU 1982/83:15

Särskilda yttranden
Ärendets beredning

1. Knut Wachtmeister, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson, Karl
Björzén och Ewy Möller (alla m) anför:

Enligt regeringsformen skall vid beredning av regeringsärenden behövliga
upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. Vidare skall
tillfälle lämnas sammanslutningar och enskilda att yttra sig i behövlig
omfattning.

Flera av förslagen i proposition 50 har enligt vår uppfattning inte beretts så
att de står i samklang med regeringsformen. Lagrådet har inte fått tillfälle att
granska vattenkraftsskatten, avdragsrätten för fackavgifter och videoskatten,
och förslagen har för övrigt inte heller fått den omsorgsfulla beredning
som regeringsformen förutsätter. När det gäller hyreshusavgiften har det
lagförslaget visserligen granskats av lagrådet, men rådet konstaterar i sitt
yttrande att förslaget inte fått en tillfredsställande beredning.

Vid behandlingen av dessa frågor i skatteutskottet har vi fått avslag på
kravet att konstitutionsutskottet skulle beredas tillfälle att yttra sig om
beredningen av de fyra förslagen skett i enlighet med regeringsformens
bestämmelser. Vi beklagar starkt detta, då frågornas vikt enligt vår mening
motiverat en noggrann granskning av det slag som vi här förordat.

2. Stig Josefson (c), Ingemar Hallenius (c) och Björn Molin (fp) anför:

Under utskottsbehandlingen av propositionen begärde utskottets centerledamöter
att förslaget om skattereduktion för fackföreningsavgift skulle
underställas lagrådet för granskning. Denna begäran, som biträtts av m och
fp, har utskottet avslagit med hänvisning till att ett dröjsmål med frågans
behandling skulle leda till avsevärt men. Vi har svårt att förstå denna
motivering. Av vad som framkommit inte minst vid utskottsbehandlingen
framgår att en skattereduktion för fackföreningsavgift, utformad i enlighet
med förslaget i propositionen, är förenad med betydande brister såväl
materiellt som formellt. Enligt vår mening borde det ha varit naturligt att låta
lagrådet granska ett förslag som innebär inte bara en nyhet utan också ett
avsteg från hittills gällande principer i svensk skatterätt. Vi har i en särskild
reservation yrkat avslag på förslaget om skattereduktion för fackföreningsavgift
men vill särskilt understryka angelägenheten av att regeringen inte
framlägger förslag om helt nya skatter eller skatteregler utan föregående
beredning. Den nu aktuella propositionen innehåller åtskilliga förslag som
inte har vare sig utretts eller remissbehandlats.

Investeringsavdraget vid mervärdeskatten (mom. 8)

3. Knut Wachtmeister, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson, Karl
Björzén och Ewy Möller (alla m) anför:

SkU 1982/83:15

I proposition 50 föreslås en förlängning av lagen om särskilt investeringsavdrag
vid redovisning av mervärdeskatt. Denna form av investeringsavdrag
infördes för första gången år 1981 och innebar bl. a. att den verksamhet som
inte var redovisningsskyldig för mervärdeskatt inte heller kunde åtnjuta
något investeringsavdrag.

I praktiken medför detta att yrkesgrupper som privatpraktiserande läkare,
tandläkare, veterinärer, revisorer och advokater gått miste om den
investeringsstimulans vars borttagande, åtminstone inom dentalbranschen,
redan visat sig ha haft vissa negativa effekter på investeringarna.

Sedan propositionen väcktes har dessa problem påtalats i skrivelser från
Sveriges Tandläkarförbund och Sveriges Grossistförbund. Vi förutsätter att
regeringen uppmärksamt följer frågan och vidtar de korrigeringar som kan
vara erforderliga.

Skatt på viss elkraft (mom. 16)

4. Knut Wachtmeister, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson, Karl
Björzén och Ewy Möller (alla m) anför:

I proposition 1982/83:50 anges att vattenkraftsskatten i princip inte skall
vältras över på konsumenterna. Starka skäl talar dock för att så ändå kommer
att ske, även om skatten till en börj an främst drabbar vissa kommuner och ett
antal industriföretag, vilkas investeringsmöjligheter därvid avsevärt kommer
att reduceras.

Vattenfall är prisledare på elområdet. Skall avkastningskravet på Vattenfall
kvarstå oförändrat - vilket är avgörande för bevarad konkurrensneutralitet
i förhållande till andra elproducenter - måste det reducera sina
avskrivningar i betydande grad för att vid oförändrad prisnivå klara
vattenkraftsskatten. Detta innebär att Vattenfalls förräntningspliktiga kapital
blir större än som annars varit fallet. Med oförändrat avkastningskrav
kommer därigenom elprisnivån successivt att behöva höjas tills skatten efter
ett antal år helt har överförts på konsumenterna. I takt därmed sker även för
övriga elproducenter en övervältring av skattebelastningen på konsumenterna.

Konkurrensneutralitet mellan Vattenfall och andra elproducenter kan
således inte upprätthållas utan att vattenkraftsskatten successivt kommer att
övervältras på konsumenterna. På kortare sikt kommer skatten att avsevärt
reducera de investeringar i de oljeproducerande företagen som regeringen
samtidigt säger sig vilja öka.

5. Knut Wachtmeister, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson, Karl
Björzén och Ewy Möller (alla m) anför:

Energibeskattningen missgynnar klart svensk industri i förhållande till
våra viktigaste konkurrentländer. I de flesta av dessa beskattas energin
huvudsakligen inom ramen för mervärdeskattesystemet. I den mån det

SkU 1982/83:15

därutöver förekommer någon beskattning av energi är den mycket måttlig i
jämförelse med vår energiskatt.

Regeringens förslag försämrar ytterligare villkoren på energiskatteområdet,
dels genom vattenkraftsskatten, dels genom höjda avgifter för oljeprodukter
i avsikt att finansiera torveldade förbränningsanläggningar. Till detta
kommer att regeringen i propositionen förklarar sig överväga en minskning
av den nedsättning av allmän energiskatt som vissa industriföretag nu
medges.

Av sysselsättningspolitiska skäl har regeringen möjlighet att i svaga
konjunkturlägen underlätta för särskilt energikrävande och konjunkturkänsliga
branscher att nedsätta skatten till 1 % av saluvärdet. F. n. gäller att
skatten sätts ner till 1,6 % för skogsindustrin och till 1,3 % för övriga
branscher. Nedsättningen är i själva verket mindre eftersom den s. k.
särskilda avgiften för oljeprodukter, som nu föreslås höjd till 93 kr. per m3,
endast får nedräknas vid fastställande av nedsättningen till 20 kr.

Både konkurrens- och sysselsättningsskäl talar enligt vår mening för en
fortsatt nedsättning av den allmänna energiskatten av minst nuvarande
omfattning.

SkU 1982/83:15 Bilaga

Bilaga 1

Konstitutionsutskottets yttrande
1982/83:5 y

om vissa frågor rörande skattereduktion för fackföreningsavgift
(prop. 1982/83:50)

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har berett konstitutionsutskottet tillfälle att avge yttrande
över nämnda proposition såvitt avser förslaget om skattereduktion för
fackföreningsavgift. Som framgår av ett till propositionen fogat förslag till
särskild lag i detta avseende skall enligt 2 § underlag för beräkning av
skattereduktion vara medlemsavgift som den skattskyldige visar sig under
inkomståret ha erlagt till arbetstagarorganisationen, dock högst 1 200 kr.
Med arbetstagarorganisation förstås sådan organisation som avses i lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.

Enligt vad skatteutskottet under sin beredning av ärendet inhämtat från
rikssk atte verket (RSV) förutsätter en rätt till skattereduktion för fackföreningsavgift
att storleken av influtna medlemsavgifter kan kontrolleras.
Denna kontroll måste enligt RSV - om man inte skall komma i administrativa
orimligheter - ske centralt och inte hos taxeringsnämnderna. Avsikten är
därför att verket skall begära in magnetband från de fem stora förbunden för
att förenkla förfarandet vid beskattningen. Den fråga som föranlett
skatteutskottet att bereda konstitutionsutskottet tillfälle att yttra sig i ärendet
är huruvida denna kontroll av magnetbanden, som innehåller uppgifter om
vilka medlemmar som betalat avgifter och storleken av avgifterna, kan anses
strida mot bestämmelser i regeringsformen.

Från de synpunkter konstitutionsutskottet har att beakta finns ingen
anledning till erinran mot propositionens lagförslag, vilket som nyss framgått
vilar på förutsättningen att rätten till skattereduktion skall grundas på vad
den skattskyldige inför taxeringsnämnden visar sig ha erlagt i medlemsavgift
till arbetstagarorganisationen. Vad gäller kontrollfrågorna är det enligt
konstitutionsutskottets bestämda mening nödvändigt att finna en lösning
som inte kränker den enskildes integritet. Utskottet förutsätter att denna
viktiga principiella fråga, som inte berörs i propositionen, noga övervägs av
regeringen och därefter underställs riksdagen.

Vad utskottet anfört i detta avseende bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 2 december 1982

På konstitutionsutskottets vägnar
OLLE SVENSSON

SkU 1982/83:15 Bilaga

Närvarande: Olle Svensson (s). Anders Björck (m), Yngve Nyquist (s),
Wivi-Anne Cederqvist (s), Hans Nyhage (m), Kurt Ove Johansson (s),
Kerstin Nilsson (s). Gunnar Biörck i Värmdö (m), Sven-Erik Nordin (c),
Sture Thun (s), Elisabeth Fleetwood (m). Karin Ahrland (fp), Ingvar Björk
(s), Britta Hammarbacken (c) och Hans Petersson i Hallstahammar
(vpk).

Avvikande mening

av Anders Björck (m), Hans Nyhage (m), Gunnar Biörck i Värmdö (m),
Sven-Erik Nordin (c), Elisabeth Fleetwood (m), Karin Ahrland (fp) och
Britta Hammarbacken (c) som anser att den del av utskottets yttrande som
börjar "Från de” och slutar ”till känna” bort ha följande lydelse:

Som nyss framgått föreligger oklarhet i den utomordentligt viktiga frågan
hur skattekontrollen skall utformas enligt det framlagda lagförslaget. Enligt
utskottets mening bör lagrådet och datainspektionen höras innan riksdagen
fattar beslut i frågan.

SkU 1982/83:15 Bilaga 95

Bilaga 2

Finansutskottets yttrande
1982/83:3 y

över proposition 1982/83:50 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder
m. m.

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 9 november 1982 beslutat bereda finansutskottet
tillfälle att avge yttrande över proposition 1982/83:50 om vissa ekonomiskpolitiska
åtgärder m. m. jämte motioner.

Utskottet vill anföra följande.

Prognoserna för den internationella ekonomiska utvecklingen 1983 revideras
nu återigen nedåt. Recessionen i världsekonomin fortsätter. Prisstegringarna
är visserligen på väg ned i många länder, men produktionen minskar
eller stagnerar med följd att arbetslösheten fortsätter att öka. Det
traditionella konjunkturmönstret med en nedgång, utplåning, återhämtning
och en konjunkturtopp inom loppet av ca 5 år tycks inte gälla längre.

En viktig förklaring till de tidigare felslagna prognoserna är att man
felbedömt industriländernas exportmöjligheter. Världshandeln minskade
under första halvåret 1982 på grund av en markerad nedgång i OPEC:s och
de icke oljeproducerande u-ländernas import. Även importen till Förenta
staterna minskade kraftigt. En bidragande orsak till den svaga världshandeln
är den åtstramningspolitik som bedrivs i flera industriländer. Risken för en
fortsatt svag utveckling av handeln är stor, bl. a. på grund av de akuta
betalningsproblem som nu gör sig gällande i flera u-länder och statshandelsländer.
En ökad återhållsamhet med krediter i det internationella finansiella
systemet i kombination med ökad protektionism kan få mycket allvarliga
konsekvenser och omöjliggöra en konjunkturuppgång.

Propositionens bedömning av den internationella utvecklingen sammanfattas
i nedanstående tablå.

Prognos för utvecklingen i OECD-området

Procentuell volymförändring

	1982	1983
BNP - OECD totalt	-1/4	1
Världshandeln	0	1 1/2
Världshandelspriser i nationell valuta, bearbetade varor	8 1/2	5 1/2
Konsumentpriser	7,5	6 1/2
Arbetslöshet, milj. personer	32,2	33,3

SkU 1982/83:15 Bilaga

I propositionen uttrycks förhoppningen att aktiviteten, till följd av ökad
privat konsumtion och ett omslag i lagercykeln, skall komma i gång 1983 i
Förenta staterna och Japan. En ökad konsumtionsefterfrågan i kombination
med att de amerikanska företagens konkurrensläge försämrats genom den
uppdrivna dollarkursen väntas medföra en snabb importökning till Förenta
staterna. Detta gynnar exportindustrin i Västeuropa.

Den internationella utvecklingen kan bli sämre än vad propositionens
prognoser förutser. I många länder är politiken fortfarande inriktad på
åtstramning i syfte att bekämpa inflationen. För utvecklingen i Förenta
staterna är avvägningen mellan finans- och penningpolitik avgörande.
Fullföljer Reaganadministrationen sin politik med fortsatta skattesänkningar
och kraftigt ökande militärutgifter väntas underskottet i den federala
budgeten öka till inemot 200 miljarder dollar nästa år. Det blir då även
fortsättningsvis penningpolitiken som ensidigt får bära upp stabiliseringspolitiken.
Inflationsförväntningarna torde då återigen skruvas upp med följd att
de lättnader som nu vidtagits i penningpolitiken inte kommer att bibehållas.
Därmed drivs räntorna åter upp, vilket kan omintetgöra uppgången.

För Västeuropa är konjunkturutsikterna mörka. I Förbundsrepubliken
Tyskland fortsätter produktionen att minska. Flera internationella bedömare,
bl. a. EG-kommissionen, tror dock fortfarande på en icke obetydlig
uppgång under andra halvåret 1983. För Frankrike förutser kommissionen
nolltillväxt under första halvåret 1983 och en svag uppgång under det andra
halvåret.

Även om det skulle bli en viss uppgång i OECD-området under 1983, blir
den emellertid inte långvarig om den enbart bärs upp av ett omslag i
lagerinvesteringarna och en ökning av den privata konsumtionen i Förenta
staterna och Japan. Skall återhämtningen bli mer bestående även under 1984
måste också investeringsaktiviteten komma igång. Mot detta talar det låga
kapacitetsutnyttjandet i många länder.

Enligt utskottets uppfattning står det alldeles klart att det krävs ett mer
samlat agerande i OECD-länderna, syftande till en försiktig stimulans av
konsumtion och investeringar i de stora ekonomierna för att bygga under en
eventuell uppgång. Det bör nu finnas möjligheter till en sådan inriktning,
eftersom inflationen nu är nere på en förhållandevis låg nivå i dessa länder.
De små länderna med stora underskott i utrikesaffärerna och i de offentliga
budgeterna måste i ett sådant sammanhang mer målmedvetet än hittills
angripa obalanserna utifrån ett medelfristigt perspektiv. Det går inte att
ensidigt lita till åtstramningsåtgärder.

Det är mot denna bakgrund som vi skall lägga upp vår strategi för att
komma tillrätta med våra egna strukturella obalanser.

Den ekonomiska utvecklingen i Sverige har under den senaste tioårsperioden
kännetecknats av alltmer fördjupade obalanser. Privat och offentlig
konsumtion har ökat snabbare än den totala produktionen. Det finansiella

SkU 1982/83:15 Bilaga

sparandet i den offentliga sektorn, som visade ett stort överskott så sent som
1976, har till följd av försämringen av statsfinanserna förbytts i ett mycket
stort underskott. Vi har nu ett strukturellt sparandeunderskott i ekonomin
som yttrar sig i minskade investeringar och ett stort bytesbalansunderskott.
Arbetslösheten har visserligen kunnat begränsas genom arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Under det senaste året har emellertid också den öppna
arbetslösheten ökat snabbt. Antalet förtidspensionerade har också ökat
kraftigt. Detta kan inte förklaras av en ökad sjuklighet i befolkningen utan
är, när man ser på den geografiska fördelningen av förtidspensioneringarna,
också ett uttryck för ett allmänt försämrat arbetsmarknadsläge.

Dessa obalanser är till stor del orsakade av industrisektorns tillbakagång.
Som framgår nedan har produktionen i industrin utvecklats klart ogynnsammare
än i övriga sektorer.

Produktion. Årlig procentuell volymförändring

	1970-1974	1974-1982
Industri	3,6	-1,1
Övrig varuproduktion	1,4	0,7
Privata tjänster	3,5	1,7
Offentliga tjänster	3,6	3,2
Totalt	3,2	1,1

Sysselsättningen i industrin har minskat kraftigt och industriinvesteringarna
har sjunkit markant sedan mitten av 1970-talet. Industrin har under det
senaste decenniet tappat inemot en fjärdedel av sina exportmarknader.
Prisstegringarna har också legat på en betydligt högre nivå än tidigare.

Parallellt med, och delvis till följd av, denna utveckling uppvisar det
svenska samhället negativa drag i det ekonomiska livet. Skattefusk, svarta
affärer och annan ekonomisk brottslighet har tilltagit. Intresset för finansiella
transaktioner, ”snabba klipp”, etc. har tilltagit på bekostnad av
produktiva satsningar i industriell utveckling.

Det kan hävdas att de uppräknade svårigheterna är en följd av en svag
internationell utveckling. Detta är förvisso sant, men det är också ett faktum
att vår industriella utveckling varit ogynnsammare än i andra jämförbara
industriländer i OECD-området. Jämfört med nivån 1970 har vi förlorat
25 % av våra marknader utomlands medan industriländerna i genomsnitt
ökat sin andel av världshandeln med ca 10 %.

Enligt utskottets uppfattning kan inte denna nedåtgående trend i
industrisektorn få fortsätta. Vi kommer i så fall inom några år att få
underskott och andra obalanser som blir nästan omöjliga att hantera. Vi
skulle i ett sådant läge kunna tvingas till drastiska nedskärningar av såväl den
privata konsumtionen som av de offentliga utgifterna. Välfärdssamhället

7 Riksdagen 1982183. 6 sami. Nr 15

SkU 1982/83:15 Bilaga

hotas då i sina grundvalar. Vi kommer då att kunna stå inför en
sysselsättningskris som vi inte upplevt i modern tid.

Traditionellt brukar man ange målen för den ekonomiska politiken som
full sysselsättning, god tillväxt, balans i utrikesaffärerna, en rättvis fördelning
av produktionsresultatet och låg inflation. Om man studerar utvecklingen
under 1981 och 1982 kan man konstatera att obalanstendenserna förstärkts
och att vi i praktiskt taget alla avseenden var på väg bort ifrån dessa mål.
Utlandets förtroende för vår politik försvagades också under 1981 och i
början av 1982. Trots devalveringen i september 1981 hade vi som framgår av
tablåerna nedan ett kraftigt valutautflöde under praktiskt taget varje månad
från slutet av 1981 och in under 1982. Under perioden november 1981 - juli
1982 var utflödet större än vad bytesbalansunderskottet motiverade. Mot ett
bytesbalansunderskott på drygt 9 miljarder kronor stod ett valutautflöde på
närmare 19 miljarder kronor. Detta utflöde fick mötas med ökad statlig
upplåning utomlands.

Bytesbalansen

Miljarder kronor

1981		1982					12 nån.
Sep Okt	Nov Dec	Jan Feb Mar	Apr	Mai	Jun Jul	Au*	t.o.a. au*
-1,4 -2,4	-1,5 -1,3	-1,8 -0,6 -0,1	0,9	-1,3	-1,1 -0,2	-5,1	-15,9

Valutaflödet

Miljarder kronor

1981	1982					12 aån.
Sep Okt	Nov Dec Jan Feb	Mar	Apr	Mai Jun Jul	Au*	t.o-n- au*
2,0 -0,7	-2,6 -2,2 -2,1 -2,4	-0,7	-2,4	-1,4 -2,9 -1,5	.0,1	-16,8

Under början av hösten 1982 försvagades förtroendet för kronan
ytterligare. I augusti registrerades det största underskottet i utrikeshandeln
någonsin för en enskild månad. Ett par av våra nordiska grannländer
devalverade sina valutor. I samband härmed ökade spekulationerna mot
kronan. Det uppstod mot denna bakgrund förväntningar om att den
tillträdande socialdemokratiska regeringen snabbt skulle vidta kraftfulla
åtgärder för att försöka bryta den nedåtgående trenden i ekonomin. Under
första veckan av oktober blev det en veritabel storm mot kronan.

SkU 1982/83:15 Bilaga

Valutautflödet uppgick då till 2,6 miljarder kronor. Vi var i en akut kris och
torsdagen den 7 oktober stängde riksbanken handeln med valutabankerna. I
samråd med den tillträdande regeringen beslöt fullmäktige i riksbanken
dagen efter att skriva ned kronan med 16 %.

Mot bakgrund av vad som anförs i propositionen och partimotionerna kan
det finnas skäl att diskutera vilken strategi man bör välja när ett land med
våra strukturella obalanser kommer i ett akut krisläge som beskrivits
ovan.

I den moderata partimotionen (99) hävdas att devalveringen borde kunnat
undvikas. Detta hade enligt motionärerna förutsatt oförändrade eller något
sänkta arbetsgivaravgifter, fortsatta besparingar i de offentliga utgifterna och
uteblivna skattehöjningar. I centerpartiets motion (112) anförs att valutautflödet
var ett resultat av förväntningarna i samband med valet och att det
dessförinnan inte fanns någon valutaoro. När man nu tvingades devalvera
hade det räckt med 5 å 6 %, hävdar motionärerna.

Enligt utskottets bedömning hade det uppenbarligen inte räckt med
ytterligare besparingsåtgärder, skattesänkningar e. d. för att stoppa ett
valutautflöde av den storleksordning som vi hade i slutet av september och
början av oktober. Effekten av besparingar inträder ju först långt senare och
hade knappast stärkt omvärldens förtroende för att vi skulle kunna försvara
kronan. Däremot är det tänkbart att vi kortsiktigt kunnat dämpa spekulationsvågen
genom en mindre devalvering i kombination med kraftiga
kreditpolitiska åtgärder, t. ex. en chockhöjning av den s. k. straffräntan.
Riksbanken vidtog f. ö. kreditpolitiska åtstramningsåtgärder under sommaren
1982 i syfte just att hävda kronan mot den oro som funnits hela tiden
sedan årsskiftet. Dylika åtgärder skulle emellertid bara hjälpt den svenska
kronan för stunden. Erfarenheter, både här hemma och utomlands, av
devalveringar som inte följts upp av ett målmedvetet program visar detta.
Hade vi genomfört en kraftig räntehöjning, hade detta slagit mot industrins
investeringar och därmed ytterligare förstärkt sysselsättningsnedgången och
omintetgjort en långsiktig industripolitik.

Ovan har beskrivits de strukturella obalanser som utvecklats under 1970-och början av 1980-talet. När vi därtill fick en akut valutakris i början av
hösten var det enligt utskottets uppfattning riktigt att försöka bryta den
nedåtgående trenden i den svenska ekonomin genom att göra en kraftig
devalvering. Härigenom skapades en sådan konkurrenskraftsförbättring att
det nu finns möjligheter att genomföra en rekonstruktionspolitik. Genom att
samtidigt i regeringsförklaringen den 8 oktober proklamera en ny politik som
går till roten med obalanserna har regeringen lagt en grund för att vinna
omvärldens förtroende för politiken. I propositionen redovisas de första
stegen på denna väg mot balans i ekonomin.

Den stora devalveringen innebär att industrisektorns konkurrensläge i ett
slag kraftigt förbättrats. Det bör nu finnas goda möjligheter för företagen att
bedriva en sådan prispolitik att de återvinner marknadsandelar både här

SkU 1982/83:15 Bilaga

100

hemma och på utlandsmarknaderna. I vissa fall kan det även vara nödvändigt
att stärka företagens finansiella position. Utskottet är övertygat om att
svensk företagsamhet som i många sammanhang gått i bräschen för
framtidstro och teknologisk förnyelse kommer att utnyttja denna möjlighet.
Genom kostnadsanpassningen via devalveringen har vi vidare fått en
möjlighet att reda ut strukturproblemen i industrisektorn.

Även om den nu inledda ekonomiska politiken innebär goda möjligheter
att åter komma i balans så innehåller den också uppenbara risker. Det gäller
nu att under en längre tid följa upp den inledda politiken. Utskottet vill här
peka på några problem som därvidlag måste bemästras.

Den första och helt grundläggande uppgiften är att varaktigt bevara den
konkurrenskraftsförbättring för svenskt näringsliv som devalveringen medfört.
Detta kräver att vi kan hålla den interna pris- och kostnadsutvecklingen
i schack. Under 1983 kommer vi med stor säkerhet att få en prisstegring som
ligger klart över genomsnittet i OECD-området. Detta är en oundviklig
effekt av devalveringen. Denna uppdrivning av prisstegringstakten får
emellertid bara bli en engångsinflation. Under senare delen av 1983 och in på
1984 måste vi snabbt komma ner i en väsentligt lägre inflationstakt. Detta
innebär att inga grupper i löneavtalen får kompensera sig för de prisstegringar
som är en följd av devalveringen. Det innebär att stora löntagargrupper
även nästa år kommer att få reallönesänkningar. Enligt utskottets
mening måste vi sätta målet för antiinflationspolitiken efter 1983 mycket
högt. Verkstadsindustrins konkurrensläge bör bli vägledande. För viktiga
delar av denna bransch är det de västtyska företagen som är vår främsta
konkurrent. Prisstegringstakten i Förbundsrepubliken väntas nästa år stanna
vid 3-4 %. Även för åren därefter torde prisstegringarna bli låga i
Förbundsrepubliken. Vår ambition på sikt bör vara att komma ner till en
pris- och kostnadsstegring av ungefär samma storleksordning. Detta
kommer enligt utskottets uppfattning att ställa stora krav på arbetsmarknadens
parter under åren framöver. Den offentliga sektorn som numera är en
arbetsgivare med 1,3 miljoner anställda har därvidlag ett stort ansvar.

För att klara en hård antiinflationspolitik måste vi vidare få kontroll på det
växande statliga budgetunderskottet. Det är i detta sammanhang underskottets
likviditetsskapande effekt som är speciellt allvarlig. Härvidlag kommer
det att krävas såväl ökningar av statsinkomsterna som nedskärningar av
utgifterna. De reala ökningar av utgifterna som kan tolereras är sådana
utgifter som ger upphov till produktiv sysselsättning. Exempel på dylika är
företags- och samhällsekonomiskt lönsamma investeringsprojekt. I propositionen
föreslås ett investeringsprogram om tre miljarder kronor. Genom
detta program påskyndas en höjning av kapacitetsutnyttjandet i näringslivet.
Skulle den internationella återhämtningen dröja ännu längre än vad som
antagits i propositionen bör man enligt utskottets uppfattning överväga att
igångsätta fler statliga investeringsprojekt.

Däremot kan vi inte öka på budgetunderskottet mer för att öka

SkU 1982/83:15 Bilaga

101

transfererings- eller de statliga konsumtionsutgifterna. Det är mot den
bakgrunden man skall se utskottets hemställan om en totalfinansiering av
återställandet av de sociala trygghetsreformerna (FiU 1982/83:10).

Vad gäller investeringsprogrammet noterar utskottet att folkpartiet och
centerpartiet accepterar flera av de projekt som föreslås. Moderata
samlingspartiet ställer sig däremot helt avvisande till detsamma.

Den nya ekonomiska politik som nu inletts måste bedömas i ett
medelfristigt perspektiv. Det kommer att ta avsevärd tid innan vi kan skörda
frukterna av den politik som nu steg för steg skall genomföras. Under en
dylik process gäller det att ha tålamod. Det kommer att dröja lång tid innan vi
kan registrera några mer påtagliga effekter på industrisysselsättningen och
industrins investeringar. Den nedåtgående trenden i industrisektorn är
fortfarande stark. Erfarenhetsmässigt är det en eftersläpning på ca tre kvartal
från det att industriproduktionen börjat öka till dess att industrisysselsättningen
ökar. Produktivitetsreserven torde vidare vara betydande i många
företag, dvs. man kan öka produktionen ganska mycket innan man behöver
expandera sysselsättningen. Detsamma gäller också för företagens kapitalutrustning.
Enligt tillgängliga bedömningar ligger kapacitetsutnyttjandet
f. n. på en rekordlåg nivå. I den fas vi nu går in i är det vidare viktigt att vi
utvecklar de arbetsmarknadspolitiska instrumenten. På många orter i landet
som är uppbyggda kring företag inom våra traditionella basnäringar dras nu
kapaciteten ner inom ramen för långsiktiga strukturprogram. Det är då
viktigt att den arbetskraft som friställs bereds ordentliga ekonomiska
möjligheter för att kunna ta ett arbete i de expanderande företag som kunnat
dra nytta av devalveringen.

Vad gäller utvecklingen under 1983 sammanfattas propositionens bedömning
i några nyckeltal nedan.

Försörjningsbalans. Årlig procentuell volymförändring

	1980	1981	1982	1983
Privat konsumtion	0,3	-0,6	-0,5	-2,0
Offentlig konsumtion	2,4	2,1	1,2	0,9
Bruttoinvestering	3,4	-4,6	-3,5	-1,7
Lagerförändring1	1,3	-0,5	-0,1	1,0
Export	-1,6	1,5	3,4	6,0
Import	1,1	-4,2	1,2	1,4
Bruttonationalprodukt	1,9	0,7	0,1	1,5
Bytesbalans (miljarder kr.)	-18,5	-14,6	-21,6	-26,3
Inflation2	13,7	12,1	8,5	10-11
Arbetslöshet3	2,0	2,5	3,5	3,5-4

1 Lagerförändring i procent av föregående års BNP.
Konsumentprisförändring.

Antal arbetslösa i procent av arbetskraften.

SkU 1982/83:15 Bilaga

102

Den ekonomiska utvecklingen väntas bli svag nästa år. De komponenter
som bär upp den måttliga tillväxten är exporten och lageromslaget. Att
bytesbalansen förutses försämras såväl i år som 1983 beror delvis på
devalveringen, som i det korta perspektivet försämrar bytesförhållandet
(terms of trade) med omvärlden. Om devalveringen får avsedd effekt och vi
förmår återvinna marknadsandelar bör vi kunna registrera positiva effekter
på bytesbalansen redan under 1984.

Sysselsättningsläget blir fortsatt besvärligt även under 1983. Som utskottet
anfört ovan tar det tid innan vi kan registrera några påtagliga effekter på
sysselsättningen av politikomläggningen. I detta korta perspektiv måste
dessa svårigheter mötas med ökade arbetsmarknadspolitiska insatser. Dylika
föreslås också i propositionen.

Den inhemska efterfrågeutvecklingen blir svag nästa år. Den privata
konsumtionen väntas minska med 2 % i volym och de fasta investeringarna
fortsätta att falla. I partimotionerna anförs att det är regeringens politik,
bl. a. devalveringen och den föreslagna momshöjningen, som orsakar den
svaga efterfrågeutvecklingen. Det är visserligen riktigt att reallönerna väntas
falla med ca 5 % nästa år. Men till följd av ökande transfereringar blir
nedgången i de disponibla inkomsterna mindre, ca 2,5 %. En omläggning av
politiken innebär vidare att resurser frigörs till förmån för ökad inhemsk
produktion. Bl. a. bör möjligheterna för företagen att återta marknadsandelar
på hemmaplan vara goda. Som utskottet framhållit ovan är denna
omläggning av politiken nödvändig. Ty alternativet till den nu inledda
politiken hade varit att fortsätta den väg som den tidigare regeringen
utstakat. Detta hade inneburit fortsatta nedskärningar utan att man
samtidigt hade haft något positivt element i politiken som bryter den
nedåtgående trenden i de konkurrensutsatta sektorerna.

Innan utskottet övergår till att mer samlat diskutera partimotionernas
ekonomiska strategi redovisar utskottet sin syn på de olika alternativ för
skattepolitiken som presenteras. Som utskottet anfört ovan utgör ett stort och
växande budgetunderskott det främsta hotet mot en balanserad återhämtning
i ekonomin och en dämpning av inflationstakten. Avvägningen av
skattepolitiken innebär därmed en mycket svårbemästrad balansgång. En
väsentlig förstärkning av statsinkomsterna kan endast ske genom att totala
efterfrågan och aktiviteten i ekonomin ökar. Skärpning i beskattningen eller
införande av nya skatter och avgifter måste därför ske på ett sådant sätt så att
de inte verkar dämpande på den ekonomiska aktiviteten. Å andra sidan
skulle generella lättnader i beskattningen som skulle kunna verka aktivitetsstimulerande
på ekonomin innebära att budgetunderskottet ökade. Därmed
skulle de finansiella svårigheterna öka och inflationstendenserna förstärkas.
Endast genom en lämplig kombination av skattepolitiska åtgärder i olika
riktningar är det möjligt att bemästra problemen.

I propositionen föreslås en rad åtgärder på skattepolitikens område. Dessa

Skll 1982/83:15 Bilaga

103

berör företagsbeskattningen, inkomstbeskattningen och konsumtionsbeskattningen.
I avsikt att stimulera investeringsverksamheten i företagen
föreslås att reglerna för investeringsavdrag och frisläppet av de allmänna
investeringsreserverna förlängs t. o. m. utgången av 1983. I syfte att
stimulera investeringsverksamheten 1984 och därefter föreslås att 20 % av
företagens inkomster skall sättas in på räntelöst investeringskonto i
riksbanken. Medlen får tas i anspråk för investeringar.

Löntagarna väntas få vidkännas reallönesänkningar även 1983. I syfte att
fördela de uppoffringar som måste göras för att sanera landets ekonomi på ett
rättvist sätt föreslås vissa åtgärder i utjämnande syfte. Förmögenhetsskatten,
arvs- och gåvoskatten höjs. Skattereduktionen vid aktieutdelningar och det
s. k. skattesparandet slopas resp. sänks.

Sammantaget innebär förslagen i proposition 50 att skatterna ökar med ca
300 milj. kr. räknat för helår. Avsikten är att de bostadspolitiska insatserna
skall finansieras med den föreslagna hyreshusavgiften.

I motion 120 (fp) och motion 112 (c) yrkar man avslag på regeringens
förslag på skattesidan utom när det gäller förlängning av investeringsavdragen.
När det gäller inkomstbeskattningen föreslår man en höjning av
basenheten med 200 kr. till 7 500 kr. j

I motion 99 (m) avvisas alla förslag av regeringen till förändringar av
skatter och avgifter utom vad gäller investeringsavdragen. Motionärerna
anför att propositionens förslag innebär att man inleder en process som
uppenbart syftar till att förvrida eller förstöra mer eller mindre fungerande
marknader. Detta gäller t. ex. näringslivets kapitalförsörjning där förslagen
enligt motionärerna markerar inledningen till en gradvis strypning av den
enskilda aktiemarknaden.

Enligt utskottets mening synes dessa farhågor vara ogrundade. Det kan
konstateras att de agerande på aktiemarknaden själva inte bedömer
effekterna av regeringens politik på sätt som görs i motion 99. Trots att en
mycket stor oro har kännetecknat utvecklingen på flera utländska aktiebörser
under hösten har kurserna på Stockholmsbörsen stigit kraftigt under
hösten.

Det är som utskottet anfört ovan angeläget att vidta åtgärder för att
påskynda investeringsverksamheten i näringslivet. Det är därför rimligt att
de investeringsstimulanser som gällt 1982 förlängs att gälla även för 1983.
Inga motionärer har motsatt sig detta. Enligt utskottets mening är det vidare i
detta läge nödvändigt att också förbereda kapacitetsutbyggnaden åren 1984
och 1985 för att underbygga devalveringens effekter. Devalveringen
förväntas då ha lett till att svenskt näringsliv har ökat sina marknadsandelar.
För att undvika flaskhalsproblem och kapacitetsbrist bör således investeringsverksamheten
stimuleras. Enligt utskottets mening synes förslagen om
avsättningar till investeringskonton vara väl avpassade till en sådan
politik.

SkU 1982/83:15 Bilaga

104

I motion 125 (vpk) accepteras flera av regeringens förslag på skatteområdet.
Viss skärpning utöver regeringens förslag föreslås emellertid vad gäller
inkomstbeskattningen i högre inkomstskikt, förmögenhets-, arvs- och
gåvobeskattningen. Vidare föreslås att avdraget för skattefondsparandet
avskaffas helt liksom avdraget för representation. En ny skatt på utlandsinvesteringar
föreslås också. Förslagen utgör enligt motionärerna ett alternativ
till regeringens förslag till momshöjning som finansiering av återställandet av
de sociala trygghetsreformerna. Den sammantagna effekten av förslagen
uppgår emellertid endast till 3,5 miljarder kronor mot den i proposition 55
beräknade effekten om 4,5 miljarder kronor för momshöjningen. Motionärerna
föreslår en skärpt kapitalbeskattning i form av höjd förmögenhets-,
arvs- och gåvoskatt. Enligt utskottets bedömning har dessa skatter andra och
mindre effekter på efterfrågan än de som direkt riktas mot inkomster eller
konsumtion. Dessutom uppkommer de kassamässiga effekterna av motionärernas
förslag först senare, under 1984 och 1985. Utskottet kan mot
bakgrund härav inte tillstyrka de skattehöjningar som föreslås i motion
125.

Utskottet har behandlat frågan om finansieringen av återställande av de
sociala trygghetsreformerna (FiU 1982/83:10). Utskottet får i dessa delar
också hänvisa till sitt ställningstagande i detta betänkande.

Som utskottet anfört är en nödvändig förutsättning för att devalveringen
skall ge de förväntade positiva effekterna att inkomsttagarna inte kompenserar
sig lönevägen för devalveringens effekter. Genom de i propositionen
framlagda förslagen på inkomstbeskattningens område torde det finnas
förutsättningar att träffa nya avtal på en låg nivå samtidigt som behållningen
efter skatt blir större än vad den skulle bli utan regeringens nu framlagda
förslag. Propositionens förslag har dessutom en fördelningspolitiskt jämnare
profil än en höjning av basenheten skulle få.

Sammanfattningsvis finner utskottet att propositionens förslag är väl
avvägda mot de krav som utskottet angett för skattepolitiken. Förslagen i
motionerna 99, 112, 120 och 125 leder till lägre skatteinkomster än som
föreslås i propositionen och ger en annan fördelningspolitisk profil. Några
åtgärder utöver propositionens för att stimulera näringslivets investeringar
redovisas inte. Utskottet kan inte från sin utgångspunkt tillstyrka den
inriktning av skattepolitiken som redovisas i motionerna 99, 112, 120 och
125.

Utskottet övergår nu till att mer samlat diskutera partimotionernas
alternativa strategi för den ekonomiska politiken. Vad gäller moderata
samlingspartiet (motion 99) anför motionärerna att de strukturella obalanserna
i ekonomin främst sammanhänger med den alltför stora och snabbt
växande offentliga sektorn och de alltför höga skatterna. I enlighet därmed
innebär deras ekonomiska strategi att man förordar en mer hård åtstramningspolitik
såväl i den statliga som i den kommunala sektorn. Motionärerna

SkU 1982/83:15 Bilaga

105

tycks acceptera en kraftig ökning av arbetslösheten nästa år. Man säger nej
både till ökade AMS-insatser och till investeringsprogrammet. Bara på en
punkt när det gäller arbetsmarknadspolitiken, ungdomsarbetslösheten,
lägger motionärerna fram några konkreta förslag till åtgärder. Vad gäller
ungdomsarbetslösheten noterar utskottet att motionärerna ensidigt vill
förklara denna med specifikt inhemska förhållanden såsom höga ingångslöner,
MBL-avtal etc. I andra sammanhang hänvisar motionärerna till vårt
stora internationella beroende. Det är dock ett faktum att en ökande
ungdomsarbetslöshet kan noteras i praktiskt taget alla industrialiserade
länder, även i länder som t. ex. inte har så avancerad arbetsmarknadslagstiftning
som Sverige.

I mittenpartiernas motioner, motionerna 112 (c) och 120 (fp), hävdas med
olika nyanseringar att vi var på rätt väg innan devalveringen. Hade
mittenregeringen fått fortsätta sin politik hade vi så småningom nått balans.
Utskottet har redan ovan beskrivit det bristande förtroende för den förda
politiken som omvärlden och näringslivet hade. Det är den väg som ledde till
ökande arbetslöshet och fallande investeringar.

Gemensamt för moderaterna, folkpartiet och centerpartiet är att man som
ett alternativ till den nu inledda politiken framhåller att vi måste vitalisera
marknadskrafterna och minska budgetunderskottet. Samtidigt konstaterar
emellertid centerpartiet, i motion 112, att ”sedan 1976 har politiken inriktats
för decentralisering, flexibilitet och anpassning efter de ekonomiska
förutsättningar som faktiskt gäller”.

Utskottet kan för sin del konstatera att de partier som i skiftande
konstellationer haft regeringsansvaret under de senaste sex åren i själva
verket kommit att föra en politik som avlägsnat oss från flera av dessa mål. Så
t. ex. ökade skogslänens andel av landets befolkningstillväxt under 1970-talet varje år fram till 1976. Sedan dess har den gått ned. Under perioden
1970-1976 ökade antalet industrisysselsatta i skogslänen. Åren 1977-1981
förbyttes denna ökning i en ännu större minskning. De regionala obalanserna
har således skärpts. Centraliseringen på arbetsmarknaden har ökat.

När det gäller de sammantagna budgeteffekterna av ställningstagandena i
partimotionerna gör utskottet följande bedömningar. I motion 99 acccepteras
vad gäller propositionens förslag på inkomstsidan endast förlängningen
av investeringsavdragen, som innebär att inkomstsidan försvagas med ca 1
miljard kronor. De återstående förslagen i propositionen beräknas ge ett
nettotillskott på drygt 1 miljard kronor som motionärerna således avstyrker.
Förslagen för sysselsättningsskapande åtgärder och hela investeringsprogrammet
avvisas av motionärerna. Därmed blir utgifterna i deras alternativ
ca 5 miljarder kronor lägre. Detta är emellertid en besparing av utgifter som
till stor del är av engångskaraktär, eftersom dessa utgifter inte skulle
innebära en varaktig höjning av utgiftsnivån. Sammantaget skulle således
motionärernas ställningstagande till propositionens förslag innebära en viss

SkU 1982/83:15 Bilaga

106

förbättring av budgetsaldot jämfört med regeringens. Detta skulle dock ske
till priset av att den öppna arbetslösheten ökar kraftigt. Utskottet vill också
kommentera den bedömning av budgetunderskottet som görs enligt motionärernas
alternativ. Motionärerna beräknar underskottet till 80 miljarder
kronor enligt sitt eget alternativ. Om denna siffra skall jämföras med de 90
miljarder, som propositionen anger som beräknat underskott för innevarande
år, måste effekterna på statsskuldräntorna av statsskuldväxlarnas
införande och devalveringen också beaktas i motionärernas beräkningar.
Den sammanlagda effekten av dessa förändringar beräknas till drygt 6
miljarder kronor. Vidare finns det en del utgifter för industristödet som
redan inträffat. Det innebär att inte ens om man omedelbart lägger ned
verksamheten skulle man kunna undvika dessa utgifter. Mot denna
bakgrund finns det inte fog för påståendet att motionärernas ställningstaganden
ger ett budgetunderskott på ca 80 miljarder kronor för 1982/83.

I motionerna 112 (c) och 120 (fp) avstyrks i huvudsak förslagen i
propositionen vad gäller inkomsterna. Förlängningen av investeringsavdraget
accepteras emellertid. En höjning av basenheten med 200 kr. föreslås.
Utgifterna för sysselsättningsskapande åtgärder och huvuddelen av investeringsprogrammet
tillstyrks av motionärerna. Därmed accepterar man
utgiftsökningar med ca 5 miljarder kronor. En överslagsmässig bedömning
av ställningstagandena i motionerna visar att man förordar en politik, som
leder till ett budgetunderskott som är en halv till en miljard kronor större än
vad regeringen beräknar. Detta överensstämmer inte med den av motionärerna
uttalade målsättningen att budgetunderskottet måste begränsas
samtidigt som det undergräver trovärdigheten av kritiken av regeringens
beräknade underskott.

Vänsterpartiet kommunisterna anför i sin motion 125 att den nuvarande
krisen är en följd av hela den historiska utvecklingsprocess som den moderna
kapitalismen själv givit upphov till. Utskottet vill här påpeka att de
ekonomiska besvärligheterna i den industrialiserade världen har större
utbredning än vad motionärerna anger. Så t. ex. kan man peka på de
ekonomiska svårigheter som f. n. råder i många kommunistiska industriländer,
t. ex. Polens finansiella krisläge. Vad gäller propositionens ekonomiskpolitiska
strategi och synen på den stora devalveringen andas motionärerna
misstro. Man ser devalveringen som en kontraktiv åtgärd. Någon egentlig
alternativ väg anvisas däremot inte. Utskottet noterar dock att motionärerna
slår fast att ”statsskuldens storlek nu börjar att bli sådan att det statliga
budgetunderskottet icke kan ökas mer genom ökade utgifter för konsumtion”.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att det inte finns något trovärdigt
alternativ till den ekonomiska politik som förordas i proposition 50. Den
föregående mittenregeringens politik ledde till sjunkande produktion och
sysselsättning. Moderaternas ensidiga inriktning på åtstramningsåtgärder

SkU 1982/83:15 Bilaga

107

skulle definitivt innebära att målet om full sysselsättning övergavs. Denna
väg har prövats i flera länder under de senaste åren. Resultatet känner vi, en
arbetslöshet som inte haft sin motsvarighet sedan 1930-talet.

Utskottet noterar att ingen av motionärerna anvisar en ensidig konsumtionsstimulans
som en väg ur krisen. En dylik satsning skulle förvärra
balansbristerna vad avser bytesbalans och inflation på kort sikt och på litet
längre sikt leda till försämrad konkurrenskraft och därmed rasera sysselsättningen.

Efter denna genomgång av det ekonomiska läget, propositionen och
partimotionerna är utskottets slutsats: För att bryta den nedåtgående
trenden i industrisektorn och hejda spekulationer var det riktigt att göra en
kraftig nedskrivning av kronan i oktober. Andra alternativ hade kanske
tillfälligtvis också kunnat hejda valutautflödet men försämrat situationen på
sikt. Det är viktigt att slå fast att övriga alternativ hade inneburit en
ytterligare försämring av sysselsättningsläget. Genom den offensiva devalveringen
har vi en möjlighet att uppnå målet full sysselsättning. Vi måste nu
se till att konkurrensförbättringen bevaras. Vi måste med kraft bekämpa
inflationen och budgetunderskottet. Privat och offentlig konsumtion måste
hållas tillbaka till förmån för sparande och investeringar. En sådan inriktning
av den ekonomiska politiken anvisas i proposition 50. Något sammanhängande
realistiskt alternativ presenteras inte i partimotionerna.

Stockholm den 7 december 1982

På finansutskottets vägnar
MATS HELLSTRÖM

Närvarande: Mats Hellström (s), Lars Tobisson (m), Paul Jansson (s), Nils
Åsling (c), Lennart Blom (m), Per-Axel Nilsson (s), Roland Sundgren (s),
Tage Adolfsson (m), Rolf Rämgård (c), Christer Nilsson (s), Torsten
Karlsson (s), Filip Fridolfsson (m), Rolf Wirtén (fp), Carl-Henrik Hermansson
(vpk) och Gunnar Nilsson i Eslöv (s).

Avvikande meningar

1. Lars Tobisson, Lennart Blom, Tage Adolfsson och Filip Fridolfsson (alla
m) anser att utskottets yttrande bort lyda:

Den internationella ekonomiska utvecklingen präglas inte av något normalt
konjunkturförlopp. En del av nedgången förklaras av strukturella faktorer.
Den långsiktiga tillväxttrenden tycks ha brutits i många ekonomier, samtidigt
som flertalet västländer inte längre är villiga att acceptera en inflationsgenererande
stimulanspolitik.

Det växande antalet länder med betalningssvårigheter utgör ett hot mot

SkU 1982/83:15 Bilaga

108

världsekonomin. Flera statshandelsländer och utvecklingsländer befinner sig
i en utsatt position.

Tillväxten för 1982 blir svagare än vad som tidigare förutsetts. För 1983 är
utvecklingen mycket osäker. I bästa fall kan en långsam uppgång i de
europeiska länderna inledas under senare delen av 1983. Till följd av den låga
tillväxten och de alltmer tilltagande protektionistiska tendenserna kan
endast en mycket svag ökning i världshandeln förväntas.

Devalveringen hade - som påpekas i motion 99 - kunnat undvikas. Det
hade förutsatt oförändrade eller något sänkta arbetsgivaravgifter, fortsatta
besparingar i de offentliga utgifterna och uteblivna skattehöjningar.

En devalvering är aldrig offensiv. Inte ens till den del den kan utgöra ett
försök att skapa en undervärderad krona är den att betrakta som offensiv på
grund av effekterna på inflationen, statens och företagens skulder, budgetunderskott
etc. Den bekräftar endast att landet kommit i otakt med den
internationella utvecklingen. Sveriges problem är huvudsakligen strukturella.
Det är dessa problem som måste angripas. Om så inte sker kvarstår
svårigheterna - hur mångå och hur stora devalveringar Sverige än
genomför.

Den kraftiga devalveringen leder på kort sikt till en förbättrad konkurrenskraft
i stora delar av näringslivet. Kostnaden för detta är dock en två till
tre gånger så hög inflationstakt som i våra viktigaste konkurrentländer.

I Västtyskland beräknas inflationen nästa år bli 3-4 % och i England
5-6 %. Det innebär att mer än halva devalveringsvinsten är förbrukad redan
inom ett år. Om ingen omläggning av den ekonomiska politiken sker är
risken uppenbar att resterna av den förbättrade konkurrenskraften äts upp
under 1984 av den inflation som uppstår genom det växande budgetunderskottet
och de ökade skatterna.

Devalveringen innebär i praktiken att statsmakterna befriar arbetsmarknadens
parter från deras ansvar för produktion och sysselsättningsutveckling.
Därigenom förstärks återigen den rådande föreställningen att den fulla
sysselsättningen endast är regeringens ansvar. Allmänheten och arbetsmarknadens
parter lockas att se växelkursförändringar som bekväma konfliktlösare.

För att en devalvering skall lyckas krävs att den betraktas som en
engångsåtgärd. Med tanke på att detta nu är den femte växelkursjusteringen
sedan hösten 1976 kan denna förutsättning inte anses vara för handen.

Utskottet anser att den åtstramning som föreslås i regeringens krispian
ensidigt drabbar den privata sektorn. De yrkesaktivas reallöner efter skatt
beräknas minska med 5 %. En så stor reallönesänkning hade kunnat
undvikas om regeringen istället valt att spara i de offentliga utgifterna.

Regeringens politik innebär att balansbristerna förvärras under 1983.
Underskotten växer i statsbudgeten och bytesbalansen. Inflationen ökar och
arbetslösheten stiger.

Regeringen angriper inte i propositionen de grundläggande balansbrister -

SkU 1982/83:15 Bilaga

109

na i svensk ekonomi. Dessa brister sammanhänger enligt utskottets mening
främst med den alltför stora och snabbt växande offentliga sektorn och de
alltför höga skatterna. Förslagen i propositionen innebär tvärtom en
omläggning av den ekonomiska politiken i riktning mot ökade offentliga
utgifter och höjda skatter. Regeringens förslag motverkar därigenom nästan
undantagslöst en nödvändig expansion i näringslivet. De omöjliggör därmed
också att devalveringen lyckas.

Utskottet delar bedömningen i motion 99 att det är nödvändigt att hålla
tillbaka de offentliga utgifts- och skatteökningarna. De föreslagna nya
skatterna och avgiftshöjningarna avstyrks därför. Samtliga förslag till
utgiftsökningar, med undantag för flerbarnsstödet, avstyrks likaså. Höjningen
av flerbarnstilläggen bör finansieras genom minskade livsmedelssubventioner.

Utskottet anser, att de offentliga utgifterna måste frysas på nuvarande nivå
för att bevara vår politiska handlingsfrihet och för att bördan på framtida
generationer inte skall bli alltför stor.

Regeringens förslag medför ett budgetunderskott för innevarande budgetår
på minst 90 miljarder kronor. Enligt utskottets mening är detta helt
oacceptabelt. Budgetåret 1981/82 var underskottet 68 miljarder kronor.
Ökningen med minst 22 miljarder kronor är den största någonsin under ett
enskilt budgetår.

Om inte budgetunderskottet nedbringas kan vi inte komma tillrätta med
obalansen gentemot omvärlden. Budgetunderskottet innebär också en stor
börda på framtida generationers levnadsstandard genom den gigantiska
räntebörda som skickas vidare till nästa generation.

Att budgetunderskottet ökar så dramatiskt med regeringens politik är
enligt utskottet mycket allvarligt genom de finansiella spänningar som
uppstår när underskottet skall finansieras. En ökad del av underskottet
kommer att finansieras genom upplåning i företagen - samma företag som
genom sin expansion skall föra Sverige ur krisen. Företagens vilja att
investera kommer att hämmas när de istället kan - och av regeringen
förväntas - köpa högavkastande statspapper. Om inte budgetunderskottet
kan bringas under kontroll är risken därför överhängande att hela
regeringens strategi faller.

Utskottets ställningstagande till de utgifts- och skattehöjningar som
föreslås i proposition 50 följer motion 99 och medför därmed ett budgetunderskott
på cirka 80 miljarder kronor för 1982/83. Hade riksdagen godtagit
de besparingar som föreslogs i en moderat partimotion i våras, hade
budgetunderskottet stannat vid cirka 75 miljarder kronor.

När delvalveringen nu är ett faktum är besparingar i de offentliga
utgifterna ännu viktigare än tidigare. Annars kommer devalveringsvinsterna
att försvinna inom loppet av ett par år. Med en kraftig åtstramning av den
offentliga sektorn ser utskottet en chans att vi kan åstadkomma en varaktig
konkurrenskraftsförbättring.

SkU 1982/83:15 Bilaga

110

Regeringen räknar med att inflationen skall bli 10-11 % 1983. Prognosen
förutsätter dock 0 % i avtalsmässiga lönehöjningar. Även om en förlängning
av innevarande avtal vore önskvärd är det enligt utskottet mindre troligt att
en sådan kommer till stånd.

Om man därtill lägger den inflationsrisk som ligger i budgetunderskottets
likviditetseffekter på kreditmarknaden förefaller det omöjligt att inflationen
stannar vid 10-11 %.

Stigande priser skapar ökad osäkerhet och försvårar företagens investeringsbeslut.
Effektiviteten i ekonomin försämras genom att prisrelationerna
mellan varor och tjänster förrycks. En ökad inflation leder också till
snedvridna effekter på inkomst- och förmögenhetsfördelningen. 1970-talets
erfarenheter visar dessutom att en snabb inflation minskar våra möjligheter
att hålla sysselsättningen uppe. Enligt utskottets mening måste vi få ned
inflationstakten för att få bukt med arbetslösheten. Detta kräver bl. a.
minskat budgetunderskott.

Även om den öppna arbetslösheten enligt oktobermätningen minskat
påtagligt sedan september finns det anledning att vara oroad över den
kommande utvecklingen. Regeringen förutspår att arbetslösheten kommer
att uppgå till 3,5^1,0 % under nästa år. Enligt utskottets mening är detta till
stor del en effekt av den mycket kraftiga åtstramningen av den privata
konsumtionen. Redan nu signaleras från allt fler håll varsel om permitteringar
inom den privata tjänstesektorn.

Det är också sannolikt att den del av vår ekonomi som är utsatt för utländsk
konkurrens inte i någon högre grad kan tillgodogöra sig effekterna av det
genom devalveringen förbättrade kostnadsläget. Denna förbättring motverkas
av en lång rad skattehöjningar, vinstavsättningar och andra tvingande
likviditetsindragningar för företagen. Politiken hindrar därför lönsamma
företag från att expandera vilket också sätter sin prägel på sysselsättningsutvecklingen.

I detta läge föreslår regeringen att arbetsmarknadspolitiken i realiteten
skall fungera som ”städgumma” efter en ekonomisk politik som slår ut
arbetstillfällen i företagen.

Enligt utskottets uppfattning måste den statsfinansiella situationen få
konsekvenser för arbetsmarknadspolitiken. Antalet anställda via AMS kan
inte fortsätta att växa när detta resulterar i växande budgetunderskott och
miljardlån utomlands.

Att, som regeringen gör, isolera arbetsmarknadspolitiken från den
ekonomiska politiken och göra ”arbetstillfällen” inom AMS-verksamheten
till ett självändamål är föråldrat. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan
lindra arbetslösheten vid en tillfällig konjunktursvacka och underlätta
strukturomvandlingen men de kan aldrig bota Sveriges djupgående strukturella
problem och bli en huvudingrediens i sysselsättningspolitiken. Utskottet
avvisar därför regeringens förslag i detta avseende.

Den höga ungdomsarbetslösheten är särskilt allvarlig. Utskottet ser därför

SkU 1982/83:15 Bilaga

lil

positivt på det i motion 99 angivna programmet för att minska ungdomsarbetslösheten.
Programmet kostar mellan 100 och200 milj. kr. Det finansieras
genom att regeringen utnyttjar kvarstående medel inom ramen för finansfullmakten
(175 milj. kr.) samt med de resurser kommunerna redan erhållit
för att bekosta verksamheten med de så kallade ungdomsslussarna (100 milj.
kr.).

Skattepolitiken är av avgörande betydelse för att återställa balansen i den
svenska samhällsekonomin. Den socialdemokratiska högskattepolitiken är
enligt utskottets mening en av huvudorsakerna till obalansen i den svenska
ekonomin. Fram till 1976 hade Sverige ett snabbt stigande skattetryck.
Skattesystemets brister blev alltmer uppenbara. Den borgerliga skattepolitiken
efter 1976 innebar att skattetrycket hölls i stort sett oförändrat.

Den politik som regeringen nu slår in på kommer återigen att medföra
ökade skatter för företag och privatpersoner.

Regeringens oro över att näringslivets investeringar fallit är berättigad. Det
är positivt att regeringen inser att förklaringen till detta ligger i näringslivets
dåliga lönsamhet. Men trots detta föreslår regeringen en nästan planmässig
försämring av villkoren för företagsamheten i Sverige.

De kraftiga skattehöjningar som föreslås i propositionen för 1983 kommer

- om de genomförs - att få starkt negativa effekter på svenskt näringsliv. Det
finns ingen skatt som inte direkt eller indirekt påverkar företagens
kostnadsläge negativt. Av detta följer att alla tänkbara skattehöjningar
dämpar tillväxten i det privata näringslivet. Devalveringens gynnsamma
effekter på företagens konkurrenskraft och vinstsituation bromsas enligt
utskottet effektivt om skattehöjningarna genomförs. Regeringens skattehöjningar
skulle därmed slå hårt mot den industriella expansion som man säger
sig vilja ha. Utskottet motsätter sig därför bestämt alla förslag till
skattehöjningar.

Av de investeringsstimulanser som föreslås i propositionens underavsnitt
om skattepolitiken tillstyrker utskottet - i överensstämmelse med motion 99

- förlängningen av investeringsavdraget och frisläppandet av de allmänna
investeringsreserverna. Utskottet har heller inga invändningar mot det
fortsatta frisläppandet av de allmänna investeringsfonderna.

Regeringens investeringsprogram är enligt utskottets mening i stort sett ett
traditionellt temporärt stöd till sysselsättningen inom byggsektorn. I likhet
med många andra anläggningsarbeten innebär programmet typiskt lågeffektiva
beredskapsarbeten. Ett bra sätt att öka byggnadsinvesteringarna i småoch
fritidshus vore istället att återta beslutet om begränsning av underskottsavdragen.

Utskottet anser att det nuvarande budgetläget och de starkt negativa
effekterna på samhällsekonomin av ett ökat budgetunderskott medför att det
inte finns något statsfinansiellt utrymme för att genomföra något av de
föreslagna investeringsprojekten. Regeringen bör istället i budgetpropositionen
återkomma med bättre underbyggda projekt, som kan bidra till en

SkU 1982/83:15 Bilaga

112

positiv utveckling av samhällsekonomin.

Förslagen i motionerna 112 och 120 skiljer sig i vissa delar fördelaktigt från
propositionen men innebär enligt utskottets mening varken ett tillräckligt
bestämt avståndstagande från regeringens förslag eller någon helt klar
omläggning av den ekonomiska politiken i marknadsliberal riktning. Motion
125 går i sina socialistiska strävanden längre än propositionen.

2. Nils Åsling (c), Rolf Rämgård (c) och Rolf Wirtén (fp) anser att utskottets
yttrande bort lyda:

Den internationella situationen

För ett litet men högt industrialiserat land som Sverige, med extremt stor
utrikeshandel, har den internationella ekonomiska situationen avgörande
betydelse för den ekonomiska politikens utformning. Den svenska välfärden
bygger i avgörande grad på att vi deltar i ett fritt utbyte av varor och tjänster
över gränserna. Vi måste därför med all kraft motverka de protektionistiska
tendenserna som finns i vår omvärld.

Under tiden från det andra världskrigets slut fram till i början av 1970-talet
utvecklades världsekonomin på ett för oss mycket gynnsamt sätt. Vi drog
nytta av den fortgående liberaliseringen och den snabba tillväxten av
världshandeln.

Dessa gynnsamma betingelser upphörde i början av 1970-talet. Den
ekonomiska aktiviteten i industriländerna har sedan dess varit svag. Som ett
resultat härav har världshandeln utvecklats långsammare. De internationella
betingelserna för den svenska ekonomin har därför på ett dramatiskt sätt
förändrats sedan början av 1970-talet. Den mest markanta förändringen är
de kraftigt höjda oljepriserna. Oljepriset som 1973 uppgick till 2,46 dollar per
fat låg 1981 på ca 34 dollar. Oljekostnaden för Sverige har ökat från drygt 3
miljarder kronor motsvarande 9 % av exporten år 1972 till 34 miljarder
kronor, motsvarande nära 24 % av exporten 1981.

Ungefär samtidigt med den första oljechocken inträffade också andra
förändringar i världsekonomin, bl. a. i form av en i vissa branscher starkt
ökad konkurrens från de nyligen industrialiserade länderna i sydostasien. De
förändrade pris- och konkurrensförhållandena på världsmarknaden medförde
att en stor del av den svenska industrins kapitalstock blev föråldrad.

Den i stort sett konstanta konjunkturnedgång som västvärlden befunnit sig
i efter den första oljekrisen 1973, förvärrad med den andra oljekrisen 1979,
har lett till ekonomiska problem i så gott som alla industriländer.
Arbetslösheten ligger i genomsnitt på ca 8 %, i många länder t. o. m. över
10 %. Alla regeringar möts av samma ekonomiska verklighet.

I början av 1982 fanns vissa tecken som tydde på att en mer positiv
ekonomisk utveckling successivt skulle inträffa under loppet av 1982 och
ytterligare förstärkas under 1983. Efter vissa ansatser till en konjunkturför -

SkU 1982/83:15 Bilaga

113

bättring i Västeuropa under den första delen av 1982 kom emellertid dessa
tendenser att brytas under sommaren 1982.

Utvecklingen hittills under andra halvåret 1982 har inneburit kraftiga
försämringar. Mycket pekar nu på att tillväxten i industriländerna för helåret
1982 blir negativ. Under 1982 kan man räkna med en försiktig uppgång i
USA, kanske i storleksordningen 2 å 3 procent på helårsbasis. Frågan är
emellertid huruvida den amerikanska uppgången verkligen kommer att ge
någon draghjälp för Europa eller om recessionstendenserna där, förstärkta
av den finansiella krisen i öst- och u-länder som håller tillbaka dessas
importefterfrågan, istället kommer att ”svälta ut” en amerikansk uppgång.
Framför allt Västtyskland, som är Europas mest betydelsefulla industriland,
kommer sannolikt att utsättas för fortsatta tendenser till konjunkturavmattning.
Om man studerar de viktigaste komponenterna i BNP i de västeuropeiska
länderna finner man knappast några starka impulser till ökad tillväxt
någonstans, vare sig inom konsumtionen, investeringarna eller exporten.
Man får nog räkna med en tillväxttakt på maximalt ca 1 procent i Västeuropa
för 1983. Vad som händer 1984 är mot denna bakgrund en öppen fråga.

Möjligheterna att genom devalveringar förbättra bytesbalansen har
minskat. En hög grad av internationell arbetsfördelning inom tillverkningsindustrin
medför att insatsvarukostnadernas stegring vid sänkt valutakurs
”äter upp” en betydande del av den nominella konkurrensförbättringen.
Protektionismen växer i vår omvärld. Det är därför angeläget för ett land som
Sverige att inte försöka övervälta sina ekonomiska problem på andra
länder.

Den ekonomiska utvecklingen i Sverige

Situationen när den första trepartiregeringen tillträdde 1976 karaktäriserades
av två grundproblem. Dels hade vi en kostnadskris beroende på att
avtalsrörelsen 1975/76, där den offentliga sektorn varit löneledande, gett
alldeles för höga lönepåslag. Detta kombinerat med höjda arbetsgivaravgifter
hade på två år gett en fyrtioprocentig ökning av arbetskraftskostnaderna.

Det andra huvudproblemet var en strukturkris för flera av den svenska
industrins basnäringar malm, stål, skog och värst av allt varven. På en rad
områden var det nödvändigt med åtgärder för omstrukturering.

Huvudmålsättningen i regeringspolitiken har varit att upprätthålla en hög
sysselsättning. När jämförbara länder, oavsett politisk färg på regeringarna,
hade dubbelt eller tredubbelt så hög arbetslöshet lyckades Sverige hålla nere
arbetslösheten kring 3 %, dvs. detsamma som den socialdemokratiska
regeringen hade omkring 1972.

Denna politik kunde förenas med en antiinflationspolitik. Efter det att
inflationen 1980 varit över 13 % sjönk den 1981 under 10 %. 1982 låg
prognosen före regeringsskiftet på 7-8 %. För 1983 bedömde OECD att

8 Riksdagen 1982/83. 6 sami. Nr 15

SkU 1982/83:15 Bilaga

114

inflationen skulle kunna sjunka till 5-6 % om mittenregeringens politik
fullföljdes. Internationellt hade vi från att ha legat bland de sämst placerade
länderna 1980 avancerat till en placering ungefär i mitten av ”inflationsligan”.

Ett tredje inslag i politiken var att förbättra ekonomins produktionsförmåga.
Den viktigaste åtgärden var den skattereform som centerpartiet,
folkpartiet och socialdemokraterna enats om. Sänkta marginalskatter och
avdragsbegränsning skulle göra det mer lönande att arbeta och mindre
lönande att spekulera.

Som ett led i hanteringen av svensk ekonomi har också andra viktiga
strukturella problem angripits. Ett exempel är lindringen av dubbelbeskattningen
på aktier. Effektivare arbetsförmedling och mer yrkesinriktad
utbildning för arbetslösa i syfte att avhjälpa bristen på yrkeskunnig
arbetskraft i konjunkturuppgång är ett annat exempel. Vidare har en ny
anställningsskyddslag genomförts som öppnat generella möjligheter till
provanställning och visstidsanställning vid arbetstoppar. Prisregleringen har
också i princip avvecklats.

För det fjärde satsade mittenregeringen på att stimulera forskning,
utveckling och nyföretagande. Där lades extra tonvikt vid att förbättra de
små och medelstora företagens förutsättningar.

En femte del av den ekonomiska politiken var återhållsamhet med den
offentliga sektorns tillväxt i såväl stat som kommuner.

Den kommunala volymökningen pressades tillbaka och för 1982 var
målsättningen högst 1 %. Även om kommunerna ännu inte uppnått detta var
de på god väg. 1981 var volymökningen ca 3 % och 1982 bedöms den bli
1,4%. Det skall jämföras med 5-6% årligen under 1970-talet. Som ett
naturligt resultat har också de kommunala skattehöjningarna nu kommit ner
till en mycket låg nivå.

På den statliga sidan inriktades politiken på att budgetunderskottet skulle
dämpas. För budgetåret 1981/82 blev resultatet ./. 68 miljarder kronor mot
beräknat ./. 76 miljarder kronor. För 1982/83 kunde regeringen vid den
reviderade finansplanen i april 1982 sänka det beräknade underskottet från
83 miljarder kronor till 76 miljarder kronor.

Den socialdemokratiska regeringens politik

Riksbankens statistik över valutautflödet under 1982 visar att den
socialdemokratiska devalveringen enbart var ett resultat av förväntningarna
på en socialdemokratisk politik. Valutautflödet under 1982 motsvarade fram
till mitten av september så gott som exakt underskottet i bytesbalansen.
Under hela augusti månad fanns över huvud taget ingen valutaoro i Sverige.
Inte heller fanns något onormalt valutautflöde under de två första veckorna i
september. Det var först några dagar före valet, när opinionsinstituten
förutspådde en socialdemokratisk seger, som valutan började strömma ut. Så

SkU 1982/83:15 Bilaga

115

snart valresultatet var ett faktum ökade utflödet lavinartat. Under första
veckan i oktober var det uppe i 2,7 miljarder kronor mot 0,4 miljarder kronor
per vecka, som varit genomsnittet under 1982 för mittenregeringen. I det
läget tvingades socialdemokraterna devalvera. En fem-sexprocentig devalvering
hade varit tillräcklig även i denna situation. Istället klippte man till
med 16 %.

För att en devalvering skall lyckas krävs minst tre förutsättningar. Den
första och viktigaste är att det finns en efterfrågan på den internationella
marknaden som kan suga upp en ökad svensk produktion. Som angivits ovan
tyder de senaste internationella tecknen på raka motsatsen. Att i det läget gå
ut och priskonkurrera kan visa sig hart när omöjligt.

För det andra krävs att huvudkonkurrenterna inte sätter in motåtgärder.
Mittenregeringens devalvering hösten 1981 hade sådan internationell
förståelse att några motåtgärder inte skedde. Den socialdemokratiska
devalveringen däremot har mötts av stor internationell misstänksamhet och
kritik. Vissa konkreta motåtgärder har också redan satts in.

Den tredje förutsättningen för en meningsfylld devalvering är att inga
grupper kräver kompensation för den realinkomstförsämring som är en
oundviklig följd av en devalvering. Regeringens redan beslutade eller
aviserade åtgärder-devalvering, momshöjningoch dess följdeffekter t. ex. i
form av kommunalskattehöjningar - kommer att leda till en kraftig reallönesänkning
under 1983.

Risken är påtaglig att även om det blir ett lågt löneavtal 1983, blir trycket
från en kraftig reallönesänkning så hårt att organisationerna trots allt kräver
kompensation 1984. Sker detta är de långsiktiga möjligheterna som en
devalvering ger bortspelade.

Devalveringens omedelbara effekt är en försämring av bytesförhållandet.
Konjunkturinstitutet räknar med att handelsbalansen försämras under 1982
och 1983 med ca 10 miljarder kronor på grund av höjda importpriser och
sänkta exportpriser.

För att uppväga detta krävs en mycket stor volymökning av exporten. Den
internationella utvecklingen f. n. synes knappast ge några sådana möjligheter,
eftersom det är mycket svårt att öka försäljningsvolymerna i det korta
perspektivet när världshandeln nästan inte expanderar alls.

En annan direkt följd av devalveringen var att räntekostnaderna för
statens utlandsskuld steg med ca 1,5 miljard kronor. Även för det svenska
näringslivet ökade räntekostnaderna kraftigt för deras utlandslån.

Kostnaderna för kommunsektorn av regeringens åtgärder inom valutaoch
beskattningsområdet torde uppgå till ca 5 miljarder kronor. Om
kostnadsökningen fullt ut tillåts slå igenom i form av höjd utdebitering måste
utdebiteringen höjas med ca en krona och fyrtio öre (1:40).

Om kommunernas och landstingens nuvarande goda finansiella situation
gör att kostnadsökningarna inte behöver slå igenom i direkta skattehöjningar
redan 1983, lär sådana höjningar emellertid knappast gå att undvika för 1984.

SkU 1982/83:15 Bilaga

116

Till detta kommer också att den socialdemokratiska regeringen nu avser
tillåta kommunerna en dubbelt så hög volymökningstakt, 2 % istället för
mittenregeringens riktvärde på 1 %. Enligt utskottets uppfattning måste
åtgärder vidtas som även framöver begränsar den kommunala expansionen
till 1 %.

Devalveringen ger med nödvändighet en kraftigt höjd inflation.

Regeringen bedömer att den svenska inflationen under 1983 kan bli cirka
11 %. Detta är sannolikt en klar underskattning. Bl. a. bygger det på en
förutsättning om noll-avtal på arbetsmarknaden. Buden som nu lagts från
arbetsmarknadens parter tyder inte på att ett sådant avtal är möjligt att
uppnå. En realistisk bedömning pekar snarare på en inflation på
12-15 %.

Såsom den samlade socialdemokratiska ekonomiska politiken läggs upp är
risken påtaglig att vi får en permanent högre pris- och kostnadsstegringstakt,
som riskerar att leda fram till en ny devalvering, ännu högre inflation, etc. i
en ond cirkel.

En faktor av viss betydelse är hur företagens och hushållens förväntningar
påverkas. Där tyder erfarenheterna på att tal om en s. k. engångsinflation
inte har stor trovärdighet. Förväntningarna påverkas i större utsträckning av
dels den aktuella prisstegringstakten, dels av vilka åtgärder som sätts in. De
faktiska åtgärder som regeringen föreslår är emellertid inte av den art att de
leder till en förväntad lägre framtida inflationstakt.

Den föreslagna höjningen av mervärdeskatten får en omedelbar effekt i
form av höjda priser. Denna prishöjning på ca 1 % i konsumentledet
kommer ovanpå den redan kraftigt höjda inflationstakt som devalveringen
innebär. Den föreslagna höjningen av arbetsgivaravgiften på 0,5 % verkar
på samma sätt höjande på företagens kostnader och inflationstakten.

Inflationen drabbar särskilt hårt barnfamiljerna. Därför har den socialdemokratiska
regeringen föreslagit höjda barnbidrag, höjda studiebidrag och
höjda livsmedelssubventioner. Kostnaden blir totalt en miljard. Trots detta
ger höjningarna bara en mycket ringa kompensation för barnfamiljerna för
den fördyring som regeringen själv åstadkommer.

En ytterligare effekt av socialdemokraternas inflationspolitik är att
grundförutsättningen för den stora skattereformen revs bort. När de tre
partierna enades om reformen var de också överens om att föra en
antiinflationspolitik. Därför ansåg centern och folkpartiet det rimligt att låsa
indexskyddet i skatteskalan till i genomsnitt 5,5 % per år. Denna förutsättning
har nu bortfallit.

Syftet med devalveringen var att öka industriinvesteringarna och förbättra
industrisysselsättningen. Som framgått ovan är det ytterst osäkert om detta
kan uppnås.

Som komplettering till devalveringen läggs ett investeringsprogram för
kommunikationer, bostäder, energianläggningar m. m. på totalt 3 miljarder
kronor.

SkU 1982/83:15 Bilaga

117

För regeringens politik spelar offentliga investeringar och offentligt
initierade investeringar en betydande roll. Investeringar är emellertid inte
under alla förhållanden av godo. Det är bara lönsamma investeringar, dvs.
sådana som på sikt ger intäkter som täcker investeringskostnaderna, som
bidrar till saneringen av svensk ekonomi. Investeringar är som regel ett
resultat av kapacitetsbrist och goda framtidsutsikter. De måste bygga på
insikter om marknader och marknadsutveckling. Det begränsar statsmakternas
möjligheter att kommendera eller locka fram investeringar i ett läge
när kapacitetsutnyttjandet i många företag är förhållandevis lågt och
framtidsutsikterna ovissa. Risken för felinvesteringar är då mycket stor. Det
kan på sikt visa sig kostsamt för samhällsekonomin.

Det finns skäl att överväga en vidgning av det konventionella investeringsbegreppet,
dvs. investeringar i byggnader och maskiner, till att också omfatta
bl. a. forskning och utveckling samt marknadsföring. Då visar det sig att
tillbakagången i de friska delarna av svensk industri är mindre dramatisk än
man från socialdemokratiskt håll vill göra gällande. Nedgången sedan mitten
av 1970-talet beror huvudsakligen på minskade investeringar i tunga
basindustrier. Investeringsnivån i dessa drevs i mitten av 70-talet tillfälligt
upp till en alltför hög nivå. Åtskilliga av dessa investeringar har inte heller
varit till gagn för svensk ekonomi, tvärtom.

De energipolitiska beslut som tagits 1976-82 har inneburit att den tidigare
centralistiska och koncentrationsinriktade socialdemokratiska energipolitiken
successivt förändrats. Ytterligare insatser måste dock göras för att vi
skall uppnå de fastlagda målen. En effektiv energianvändning förutsätter
bl. a. hushållning med energikvalitet. Målsättningen att på ett miljövänligt
sätt styra över energisystemet mot användning av förnybara energikällor är
för sitt förverkligande beroende av en medveten hushållning i energianvändningen.

Under de senaste åren har också oljeanvändningen minskat betydligt och
är idag lägre än vad som i energipropositionen 1980/81:90 anges som
målsättning för 1985. Introduktionen av inhemska energikällor är vidare en
viktig motor för svensk ekonomi. Här finns stora sysselsättningsmöjligheter,
vilka dessutom får en positiv regionalpolitisk effekt eftersom de nytillkommande
arbetstillfällena främst lokaliseras till regioner med en sviktande
arbetsmarknad.

Devalveringen i sig innebär en kraftig reallönesänkning. Höjningen av
momsen och arbetsgivaravgiften betyder en ytterligare nedpressning av
hushållens reallöner och därmed den efterfrågan som härrör från deras
arbetsinkomster. Det samhällsekonomiskt riktiga vore istället att öka den del
av efterfrågan som kommer från arbetsinkomsterna.

Denna kraftiga nedpressning av den inhemska efterfrågan kommer att
leda till en omedelbar stor ökning av arbetslösheten. I det läget är det
oundvikligt att regeringen tvingas gå in med kraftiga ytterligare sysselsättningsåtgärder
för att hålla nere den öppna arbetslösheten. De extra

SkU 1982/83:15 Bilaga

118

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna belöper sig till 3,7 miljarder kronor.

Med en fortsättning av mittenregeringens politik hade någon devalvering
inte framtvingats. Mittenregeringen hade därför inte dragit på sig en hel rad
stora utgifter som socialdemokraternas inflationspolitik nu gjort oundvikliga Budgetunderskottet

måste begränsas

Den tillväxttakt som skulle krävas för att man utan nedskärningar i de
offentliga utgifterna skall få se ett minskande budgetunderskott överstiger
den som uppnåddes under 1960-talet. Det är osannolikt att dessa kommer att
återkomma under 1980-talet. Regeringens strategi är därför dömd att
misslyckas.

Till det kommer att det ökade budgetunderskottet i sig kommer att hämma
den tillväxt som eftersträvas. Växande budgetunderskott skapar inflation,
hög ränta och minskat utrymme för industrins investeringar. Mot den
bakgrunden är det ett nödvändigt inslag i en offensiv ekonomisk politik att
förhindra att budgetunderskottet ökar i reala termer.

Den socialdemokratiska regeringen beräknar nu att budgetunderskottet
för innevarande budgetår 1982/83 kommer att bli 90 miljarder kronor. Detta
skall ses mot bakgrund av att underskottet för förra budgetåret blev 68
miljarder kronor och att riksdagen i juni beräknade årets underskott till 76
miljarder kronor. Budgetunderskottet tillåts alltså öka med 22 miljarder
kronor jämfört med förra året.

Utgiftsökningarna kan i huvudsak uppdelas i fyra delar:

- sådana som är en direkt följd av devalveringen och inflationspolitiken

- sådana som är en indirekt följd av samma politik, nämligen utgifter för att

begränsa ökningen av arbetslösheten till följd av den hårda åtstramning

som nu sker

- stora nya kapitaltillskott till de statliga företagen

- ofinansierad del av de fyra s. k. vallöftena.

När de internationella räntorna nu tenderar att sjunka skulle det sannolikt
kunna bli utrymme även för en svensk räntesänkning om mittenregeringens
politik fullföljts. En sådan räntesänkning skulle haft långsiktiga positiva
effekter på sysselsättningen och kunnat ge nya arbetstillfällen på den
ordinarie arbetsmarknaden.

Socialdemokraterna har påstått att de avser finansiera vallöftena fullt ut.
Momshöjningen påstås ge 4,5 miljarder kronor. När momsen sänktes lika
mycket för ett år sedan beräknade finansutskottet kostnaden till 3 miljarder
kronor. Även om man inräknar penningvärdeförändringen och en viss
osäkerhetsmarginal kan det allvarligt ifrågasättas om inte den socialdemokratiska
regeringens förhoppningar att momshöjningen skall ge 4,5 miljarder
kronor är grovt överdrivna.

SkU 1982/83:15 Bilaga

119

Utskottet vill också peka på att när inkomstskattereformen skulle
finansieras så ansågs 2 procentenheter löneavgift krävas för att täcka ett
inkomstbortfall om ca 3 000 milj. kr., medan den socialdemokratiska
regeringen nu gör gällande att 0,5 procentenhet av arbetsmarknadsavgiften
ger täckning för utgifter om 1 500 milj. kr.

I verkligheten saknas det sannolikt inte 300 milj. kr., som regeringen
medger, utan 1-2 miljarder kronor innan vallöftena är helfinansierade.

I det här sammanhanget gör utskottsmajoriteten ett mycket anmärkningsvärt
påstående i sitt yttrande FiU 1982/83:2y över proposition 1982/83:55.
Där påstås på sid 3: ”1 de nu föreliggande kalkylerna i propositionen har inte
antagits att konsumtionsvolymen påverkas av skattesatsens höjning.” Detta
skall jämföras med vad som står i själva propositionen på sid 24: ”Den nu
förordade höjningen innebär med beaktande av beräknade ändringar av
konsumtionsvolymen och konsumtionsvärdet en årlig intäktsökning om ca
4 500 milj. kr.”

Utskottsmajoritetens motiv i ovannämnda yttrande (”hushållens köpkraft
hålls uppe av de förbättringar som föreslås i de olika bidragssystemen”) till
att konsumtionsvolymen inte skulle påverkas står sakligt på svag grund.
Pensionärernas marginella konsumtionsbenägenhet är betydligt lägre än
genomsnittskonsumentens. En överföring av köpkraft från genomsnittskonsumenterna
till pensionärerna är därför inte neutral när det gäller påverkan
på den allmänna efterfrågan.

Dessutom måste beaktas att den kraftiga devalveringen på 16 % i sig
sänker den svenska efterfrågan kraftigt. I regeringens proposition har
minskningen av den privata konsumtionen beräknats till 2 %. Detta minskar
skattebasen för moms med ca 6 miljarder kronor, vilket innebär drygt 1
miljard kronor mindre i momsintäkter jämfört med den konsumtionsnivå,
som var aktuell för beräkningarna av effekterna av momssänkningen hösten
1981.

Sammanfattningsvis skulle alltså, om mittenregeringen fått fullfölja sin
politik, storleksordningen på budgetunderskottet för 1982/83 fortfarande
kunnat vara i stort sett det riksdagen uttalade i våras.

I och med devalveringen, som nu är ett faktum, uppkommer vissa
utgiftsökningar som eljest blivit obehövliga.

I partimotionerna 112 och 120 avvisas å ena sidan vissa skattehöjningar och
förordas en förändring av inkomstskatten, som innebär något lägre
skatteinkomster än socialdemokraternas alternativ. Å andra sidan avvisar
man avdragsrätt för fackföreningsavgifter och vissa delar av det i propositionen
föreslagna investeringsprogrammet. Man avser vidare att nu bara
anvisa medel till de investeringar som beräknas ske under innevarande
budgetår och förorda lägre kapitaltillskott till de statliga företagen. Beaktar
man dessutom, som utskottet visat ovan, att kostnaderna för regeringens
vallöften vida överstiger den föreslagna finansieringen, leder detta alternativ
sammantaget till ett lägre budgetunderskott än regeringens förslag.

SkU 1982/83:15 Bilaga

120

Den ekonomiska politiken under de kommande åren måste enligt
utskottets mening utformas med utgångspunkt från att skattetrycket inte kan
skärpas. För att förhindra att budgetunderskottet i det läget fortsätter att öka
är det nödvändigt att hålla tillbaka de offentliga utgiftsökningarna.
Långsiktigt måste de anpassas till den allmänna ekonomiska tillväxten.

För kapitalmarknadens utveckling är en begränsning av budgetunderskottets
tillväxt av största betydelse. Budgetunderskottet tenderar bl. a. att driva
upp räntenivån. Både härigenom och genom s. k. utträngningseffekter
riskerar det att hålla tillbaka investeringarna. Budgetunderskottet måste
därför nedbringas. I takt med att det sker bör också kreditmarknadsregleringen
avvecklas. Även i övrigt måste politiken inriktas på ytterligare
vitalisering av marknaderna.

Den ökning av de offentliga utgifterna som de socialdemokratiska
förslagen innebär bryter den påbörjade utvecklingen mot kontroll av
utgiftsexpansionen. Besparingsåtgärderna under 1980-82 innebar början till
en anpassning av utgiftsökningen till tillväxten i hela ekonomin. För att
åstadkomma denna anpassning var det nödvändigt att begränsa automatiken
i olika utgiftskomponenters expansion. I detta syfte beslutade riksdagen om
ett antal besparingsåtgärder. Det gäller bl. a. förslagen om ändringar i
beräkningen av basbeloppet, ändringar i sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen
samt statsbidragsreglerna till den kommunala barnomsorgen.

Den socialdemokratiska regeringen föreslår nu att dessa beslut rivs upp
och att de tidigare gällande reglerna återinförs. Därtill föreslås att ett antal
nya bidragsformer införs på bostadsmarknaden och som nämnts att
kommunernas expansionstakt kan öka från tidigare målsatta 1 % till 2 % per
år. Konsekvenserna av dessa förslag skulle bli att den offentliga utgiftsexpansionen
ökar på ett mycket oroande sätt, inte bara omedelbart utan via
automatiken även i framtiden.

Regeringens uppfattning är att en sådan utgiftsexpansion inte skulle ha
några skadliga verkningar på den svenska samhällsekonomin om de höjda
utgifterna finansieras genom höjda skatter. Utskottet delar inte denna
uppfattning. De negativa verkningarna på den svenska ekonomin av en
ytterligare höjning av skattetrycket är betydande.

Räntebetalningarna på statsskulden är den post som växer snabbast bland
de offentliga utgifterna och med total automatik. Räntorna är redan nu den
näst största utgiftsposten och kommer inom kort att vara den största.

För varje år som underskottet i statens budget består ökar räntebetalningarna
och med ett snabbt växande underskott ökar ränteutgifterna än
snabbare. Detta innebär att det för varje år blir allt svårare att få kontroll
över den offentliga utgiftsexpansionen. Varje år som man undviker att ta itu
med denna automatiska ökning i utgifterna innebär därmed ytterligare ett
steg mot avgrundens brant.

SkU 1982/83:15 Bilaga

121

3. Carl-Henrik Hermansson (vpk) anser att utskottets yttrande bort lyda:

Den kris som nu slår mot och i Sverige är inte blott av konjunkturell natur.
Vi är inne i en period av långvarig stagnation med växande arbetslöshet, stor
inflation, växande statsfinansiella problem, där spekulation och skumraskaffärer
alltmer breder ut sig.

Denna period är en följd av den utvecklingsprocess den moderna
kapitalismen själv givit upphov till. Kapitalismens tillväxtbetingelser är inte
längre så gynnsamma som de var årtiondena närmast efter det andra
världskriget. Den stora varuefterfrågan och den kraftiga teknologiska
utvecklingen i en period av marknadsexpansion som kännetecknade dessa
årtionden har kraftigt försvagats. Imperialismens ekonomiska utplundring i
den tredje världen har skapat nationella motrörelser. De stora transnationella
koncernerna söker nya vägar att vidmakthålla och stärka sina
ställningar i detta läge. Följden blir skärpta motsättningar och en accelererande
koncentration av makt och kapital. Med stöd av den nya tekniken, som
inom viktiga områden minskar behovet av utbildad arbetskraft, har de
transnationella företagen mer kunnat spela ut produktion i vissa enklaver i
tredje världen mot sysselsättningen och arbetarklassen i de industrialiserade
kapitalistiska länderna. Kampen mellan olika kapital tilltar internationellt
och staterna har börjat föra en politik för att skapa så starka villkor som
möjligt för de ”egna” multinationella bolagen eller de ”utlandskonkurrerande
företagen” som dessa ibland kallas. Resultatet av detta är skärpta
angrepp på de arbetande från kapital och statsmakt, bl. a. uttryckta i olika
former av s. k. svångremspolitik. Men detta skapar åter krympande
marknader.

I detta läge växer improduktiva sektorer såsom marknadsföring, kreditmanipulationer
och spekulation. Resultatet blir samtidig stagnation, arbetslöshet
och inflation.

De stora företagen satsar på en vidareutveckling av den moderna
teknologin för att öka sin produktivitet. Detta är deras sätt att söka bevara
och stärka sin maktställning. Men när detta inträder i en period som
karaktäriseras av en alltmer påtaglig stagnation blir resultatet av en ökad
produktivitet en minskad sysselsättning.

Denna situation kan bara mötas genom en medveten och långsiktig
ekonomisk politik, vars mål måste vara att underlätta övergången från den
kapitalistiska produktionsanarkin till en folkstyrd socialistisk planhushållning.
Det krävs en politik för maktförskjutning från storfinansen och andra
kapitalistiska kretsar till de arbetande. Det krävs en ny nationell politik som
samtidigt har en prägel av att främja internationell solidaritet och tredje
världens utveckling i stället för att låta inhemska eller utländska transnationella
koncerner tillåts skaffa sig ett allt fastare grepp över vårt lands
ekonomi.

En sådan ny politik måste vara aktivt arbetsskapande genom medvetna

9 Riksdagen 1982183. 6 sami. Nr 15

SkU 1982/83:15 Bilaga

122

samhällsinsatser, investerings- och industriprogram för att bekämpa arbetslösheten
och försvara landet som industrination. De anställda och samhället
måste få ett växande inflytande över investeringar. Skärpt kontroll och
restriktivitet måste visas mot kapitalexport och utlandsinvesteringar.

Samtidigt måste föras en politik som - utöver en minskad arbetslöshet -försvarar folkets levnadsstandard och ger en rättvis fördelning av landets
produktion.

Led i en sådan politik är en effektiv politik riktad mot den främst av
monopolen och spekulationen framkallade inflationen. Progressiviteten i
den samlade skatteinbetalningen till stat och kommuner har under en rad år
dämpats kraftigt och måste återställas. Det kräver på inkomstskatteområdet
att linjen i den nu ändå spruckna skatteöverenskommelsen frångås, vad
gäller minskning av marginalskatterna. Dets. k. inflationsskyddet avskaffas.
Mervärdeskattens regressiva effekt kan tas bort genom övergång till
differentierad moms där siktet bör vara inställt på momsfria livsmedel och
lägre moms på vissa oumbärliga varor, men där momsen kan vara högre än
nu på vissa umbärliga varor och lyxvaror. Kampen mot skatteflykt och
ekonomisk brottslighet måste skärpas. Förmåner för ett fåtal, som t. ex.
representationsavdragen, bör avskaffas, skatten på stora förmögenheter bör
höjas. En omsättningsskatt bör införas på aktiehandeln. En hyres- och
bostadspolitik måste föras som i första hand sätter stopp för hyreshöjningarna,
men som möjliggör en sänkt hyresnivå. För en rättvis fördelning av
vinsterna av en ökad produktivitet måste en förkortning av arbetstiden till
sex timmars arbetsdag påbörjas.

I regeringens proposition 1982/83:50 ställs vissa konkreta förslag som inte
står i motsättning till en sådan långsiktig och medveten inriktning av den
ekonomiska politiken. Däremot är regeringens strategiska perspektiv ett helt
annat och därtill alltför begränsat. Regeringens huvudstrategi syns inte
motverka den tilltagande transnationaliseringen av de kapitalistiska företagen
och syns inte heller syfta till en ökad planmässighet för den ekonomiska
utvecklingen.

I regeringens politik ställs höga förväntningar på den genomförda
devalveringen. Detta är liktydigt med att exportföretagen skall stimuleras att
utgöra drivmotorn i en önskad ekonomisk expansion. Härigenom motverkas
inte Sveriges starka utrikeshandelsberoende och transnationaliseringen får
understöd, enär de stora exportföretagen genomgående är av transnationell
karaktär.

Det är enligt utskottets mening ytterst osäkert om devalveringen verkligen
kommer att få de gynnsamma effekter som regeringen hoppas på.
Efterfrågeläget i omvärlden är för närvarande inte gynnsamt. Flera företag
har också deklarerat att de icke ämnar sänka sina priser som följd av
devalveringen. Många exportföretag har en stor importandel i sin produktion.
Många företag har dessutom omfattande utländska lån. Dessutom
bedriver flera betydande exportföretag en verksamhet som också är

SkU 1982/83:15 Bilaga

123

hemmamarknadsinriktad, och devalveringen verkar klart kontraktivt mot
hemmamarknaden. Mycket talar för att sysselsättningseffekterna av devalveringen
blir mycket begränsade. Däremot kommer devalveringen att
medföra en betydande inkomstomfördelning till vissa av de exportinriktade
storföretagen.

Samtidigt kommer devalveringen att innebära en ytterligare sänkning av
reallönerna för de lönearbetande och sänkta realinkomster för andra grupper
som lever under små omständigheter.

Detta ställer stora krav på fördelningspolitiken. Förslagen om upphävande
av besluten om försämringar i sjukförsäkringssystemet, i arbetslöshetsförsäkringen,
i den kommunala barnomsorgen och ett återställande av
beräkningsgrunderna för basbeloppet är därför riktiga insatser. Men
regeringens förslag att finansiera dessa förslag med en allmän höjning av
mervärdeskatten är icke fördelningspolitiskt acceptabelt och är en åtgärd
som måste betecknas som olycklig också från en allmän ekonomisk politisk
utgångspunkt. I motion 1982/83:125 anges däremot finansieringsförslag som
har en riktig fördelningspolitisk profil. Dessa förslag har också ett innehåll
som är ägnat att motverka spekulation och kapitalflykt från landet.

Regeringen förordar i propositionen vissa åtgärder för att stimulera
produktiva investeringar. Av dessa åtgärder har riksdagen att ta ställning till
förslaget om att aktiebolag och ekonomiska föreningar skall betala in 20 %
av sin vinst under nästa år till räntelösa konton i riksbanken och att dessa
avsättningar görs avdragsgilla om motsvarande belopp avsätts i en särskild
investeringsfond. Regeringen förordar att när dessa medel skall tas i anspråk
så bör det ske i samråd med de lokala fackliga organisationerna. Utskottet är
av den uppfattningen att eftersom dessa avsättningar i realiteten innebär
subventioner åt företagen, i ett läge när vinsterna för flera företag ökar
genom devalveringens effekter, så kan detta förslag inte godtas med mindre
än att de fackliga organisationerna tillförsäkras vetorätt över dessa medels
användning. Detta innebär ett godkännande av vad som härom anförs i
motionen 1982/83:125 (vpk).

I det akuta läge som vi nu befinner oss, med en mycket hög arbetslöshet, är
snabba insatser nödvändiga. Regeringen ställer här vissa förslag i rätt
riktning. Dels föreslås ökade resurser för AMS och dels ställs förslag om vissa
investeringar i samhällsnyttiga projekt. Även om dessa förslag är begränsade
ger de ändå en start på en sysselsättningsskapande aktivitet. Vidare
samhälleliga investeringsprogram som erfordras kan behandlas under
riksdagens arbete med statsbudgeten för kommande budgetår. Utskottet
tillstyrker således regeringens förslag i dessa avseenden, men anser i likhet
med vad som påpekas i motion 1982/83:125 av Lars Werner m. fl. (vpk) att
regeringens förslag på energiavsnittet bör kompletteras så att de inte får som
effekt att försvåra att Sverige blir oberoende av och befriat från kärnkraften.
Sådana förslag sammanfattas i den berörda motionen och utvecklas mera i
motion 1982/83:126.

SkU 1982/83:15 Bilaga

124

Det framgår av det ovanstående att den allmänna strategin för den
ekonomiska politiken som förordas i propositionen icke är riktig. Propositionens
riktlinjer för inriktningen av den ekonomiska politiken kan därför
inte godkännas av utskottet.

I de partimotioner som ställts av de borgerliga partierna, motion 99 (m),
motion 112 (c) och motion 120 (fp), förordas uppfattningar om den
ekonomiska politiken som långt mer än regeringens avviker från vad
utskottet anser att lägets allvar kräver. Dessa motioner, och i synnerhet
motion 99 (m), företräder en linje som skulle medföra ökad arbetslöshet,
ökad makt åt de enskilda kapitalägarna, en än mer orättfärdig fördelning och
fördjupade ekonomiska problem. De allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som dessa motioner förordar och de konkreta förslag de
ställer och som tidigare refererats måste därför avvisas av riksdagen.

Däremot råder full överensstämmelse mellan utskottets uppfattning om
den ekonomiska politikens allmänna inriktning och vad som därom anförts i
motionen 125 (vpk).

I propositionen liksom i partiernas motioner redovisas olika alternativ för
skattepolitiken. Denna måste givetvis ställas in i bilden av en samlad
ekonomisk politik. Därvid måste skattepolitiken dels bidra till en riktig
fördelningspolitik, dels också bidra till finansieringen av nödvändiga
statsutgifter. De i propositionen ställda förslagen fyller enligt utskottets
mening icke rimliga anspråk ur fördelningspolitisk synpunkt. Höjningen av
mervärdeskatten drabbar hårdast befolkningsskikt som redan fått sina
realinkomster kraftigt sänkta. Genomförandet av de fyra vallöftena och
höjningen av barnbidragen ändrar icke tillräckligt denna bild. En höjning av
mervärdeskatten i nuvarande läge har dessutom allmänna ekonomiska
verkningar, som står i motsättning till strävandena att öka den ekonomiska
aktiviteten och nedbringa arbetslösheten. Samtidigt som utskottet noterar de
föreslagna åtgärderna beträffande förmögenhetsbeskattningen m. m. samt
minskningen av subventionerna till aktiesparande kan det icke stödja vare sig
en höjning av mervärdeskatten eller den utformning av den direkta
statsskatten som föreslås. Denna senare innebär skattelättnader framför allt
för högre inkomsttagare och strider beträffande sina effekter både mot vad i
propositionen sägs om en rättvis fördelning och om nödvändigheten att
begränsa budgetunderskottet.

De borgerliga partiernas motioner 99 (m), 112 (c) och 120 (fp) utgår
samtliga från att av den tidigare majoriteten genomförda försämringar på det
sociala området skall bestå. Förslagen på det skattepolitiska området måste
ses mot denna bakgrund. Yrkandena i dessa motioner kan sammantaget icke
läggas till grund för en rättvis skattepolitik.

I motion 125 (vpk) framlägges ett alternativ både till propositionens förslag
om höjning av mervärdeskatten och till skalor för den direkta statsskatten.
Förslagen är följande: 1. En ytterligare höjning av förmögenhets-, arvs- och
gåvoskatten i förhållande till propositionens förslag. 2. Slopande av aktie -

SkU 1982/83:15 Bilaga

125

och skattefondsparandet. 3. Slopande av avdragsrätten vid representation. 4.
Särskild skatt på utlandsinvesteringar. 5. Ändrade skatteskalor i den statliga
inkomstskatten under 1983 innebärande skattereduktioner till låg- och
mellaninkomsttagare.

Dessa skatteskärpningar drabbar i motsats till en höjning av mervärdeskatten
stora förmögenheter, höga inkomster, utlandsinvesteringar, lyxkonsumtion.
De har alltså en progressiv fördelningspolitisk effekt. De medel
som genom dessa skatteförändringar skulle inflyta till statskassan täcker
kostnaderna för återställandet av de i detta sammanhang aktuella reformerna,
beräknade på ett riktigt sätt. Om det av något skäl skulle befinnas att
beräknade medel ej inflyter eller inflyter senare bör uppmärksammas att vpk
genom sina bostadspolitiska förslag disponerar ett överskott på 450 milj. kr.
Skulle kassamässiga problem uppstå bör noteras det överskott som
förskottsbetalningarna av kommunalskatt ger i statskassan under nästa
budgetår. Det står f. ö. regeringen fritt att senare återkomma med ytterligare
förslag till finansiering. Utskottet tillstyrker motionens förslag.

SkU 1982/83:15 Bilaga

126

Näringsutskottets yttrande Bilaga 3

1982/83:3 y

om förslag till lag om skatt på viss elektrisk kraft (prop. 1982/
83:50)

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1982/83:50 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m., bilaga
2 (budgetdepartementet) såvitt avser förslag till lag om skatt på viss elektrisk
kraft (mom. 18) jämte motioner.

Propositionen

I propositionen (bil. 2 s. 15-17) redovisar ekonomi- och budgetministern
inledningsvis vissa överväganden av energiskattekommittén i betänkandet
(SOU 1982:16) Skatt på energi. Kommittén hade i uppdrag bl. a. att utreda
frågan om införande av en av energipolitiska skäl betingad och samhällsekonomiskt
avvägd energiskatt i import- och producentledet. Kommittén
konstaterade att det på grund av periodiserings- och mätningsproblem är
mycket svårt att entydigt definiera begreppet övervinst och sålunda också att
utforma en beskattning som direkt träffar övervinsterna i vattenkraftsföretagen.
Mot bakgrund härav avstod kommittén från att lägga fram något
förslag om en övervinstskatt på vattenkraft. Kommittén ansåg att en
övervinstbeskattning ej borde ske inom energibeskattningens ram.

Ekonomi- och budgetministern anför i propositionen att det är angeläget
att det snabbt införs ett system som gör att de betydande ekonomiska
fördelar som erhålls vid elproduktion i vattenkraftsstationer i större
utsträckning kommer samhället till del. Detta anges också vara väsentligt för
att förhindra en alltför snabb prisutveckling vid försäljning av andelar av
äldre vattenkraftstillgångar. Mot bakgrund härav och med hänvisning till
önskvärdheten av att budgeten förstärks föreslår regeringen att en skatt
införs på produktionen av elektrisk kraft. Bestämmelser härom förs in i en
lag om skatt på viss elektrisk kraft. Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari
1983.

Enligt förslaget skall skatt uttagas på elektrisk kraft som produceras i
vattenkraftverk inom landet. Skatten skall utgöra 2 öre per kWh i kraftverk
som har tagits i drift före år 1973 och 1 öre per kWh i kraftverk som har tagits i
drift under åren 1973-1977. För verk som har tagits i drift efter år 1977 skall
ingen skatt utgå. Skatt skall inte heller utgå på elektrisk kraft från
pumpkraftverk eller från kraftverk med en installerad generatoreffekt som
understiger 100 kW. Deklaration skall avlämnas varje kalendermånad och

SkU 1982/83:15 Bilaga

127

skatten betalas 25 dagar efter redovisningsperiodens utgång. Skatten får,
anförs det i propositionen, inte vältras över på konsumenterna genom höjda
elkraftspriser. Föredragande statsrådet anmäler att han avser att föreslå att
statens pris- och kartellnämnd ges i uppdrag att övervaka att produktionsskatten
i allt väsentligt faller på producenterna. Den nya produktionsskatten
beräknas öka statens inkomster med ca 1,1 miljard kronor (se prop. s.
34).

Motionerna

De motioner som behandlas är

1982/83:81 av Ivar Franzén (c), vari hemställs att riksdagen

1. avslår det förslag till vattenkraftsskatt som redovisas i proposition

1982/83:50,

2. ansluter sig till de riktlinjer för ny vattenkraftsskatt som redovisas i
motionen,

1982/83:84 av Per-Richard Molén (m) och Martin Olsson (c), vari
hemställs

1. att riksdagen avslår förslaget om särskild vattenkraftsskatt i proposition

1982/83:50,

2. att riksdagen - därest yrkandet enligt 1 avslås - beslutar införa särskilda
undantagsregler för den typ av produktionsanläggningar som berörs i
motionen,

1982/83:86 av Lennart Pettersson (s) och Nils Erik Wååg (s), vari hemställs
att riksdagen beslutar undanta de mindre vattenkraftverken från s. k.
övervinstskatt,

1982/83:88 av Bengt Wittbom m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen avslår
regeringens förslag om en höjning av elproduktionsbeskattningen i enlighet
med proposition 1982/83:50 bilaga 2,

1982/83:97 av Per Unckel (m) och Lennart Blom (m), vari hemställs

1. att riksdagen avslår förslaget om en särskild skatt på vattenkraft,

2. att riksdagen, om yrkandet 1 inte vinner bifall, beslutar att gränsen för
skattebefrielse höjs från 100 kW till 1 500 kW installerad generatoreffekt,

1982/83:100 av Ulf Adelsohn m. fl. (m), vari - med motivering i motion
1982/83:99 - såvitt nu är i fråga hemställs att riksdagen avslår förslaget till lag
om skatt på viss elektrisk kraft,

1982/83:114 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), såvitt avser hemställan - med
motivering i motion 1982/83:112 - att riksdagen

2. avslår förslaget om en särskild vattenkraftsskatt,

SkU 1982/83:15 Bilaga

128

3. med anledning av propositionen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförts om utformningen och användningen av en
avgift på äldre vattenkraft och därvid också uttalar att nedsättning av
Vattenfalls avkastningskrav ej skall vara aktuell,

1982/83:120 av Ola Ullsten m. fl. (fp), såvitt avser hemställan (21) att
riksdagen avslår regeringens förslag till lag om skatt på viss elektrisk
kraft.

Näringsutskottet

Vattenkraften svarar för mer än hälften av den totala elproduktionen i
landet, eller 57 % (1981). Kraften produceras till övervägande del i äldre
anläggningar till mycket låga kostnader. Av den totala vattenkraftsproduktionen
- ca 58 TWh - kommer, enligt uppgift från Svenska kraftverksföreningen,
ca 88 % från kraftverk byggda före år 1973 och ca 9 % från kraftverk
byggda under åren 1973-1977. Eftersom de priser som konsumenterna får
betala för elkraften är beräknade så att de skall täcka de betydligt högre
produktionskostnaderna i nybyggda anläggningar genererar de äldre anläggningarna
i regel vinster, som ofta är av betydande storlek. Dessa produktionsöverskott
används givetvis på helt olika sätt av olika kraftproducenter.
Detta sammanhänger bl. a. med de mycket varierande ägandeförhållandena
inom den svenska kraftindustrin. Staten är visserligen - genom statens
vattenfallsverk - den dominerande ägaren, men privata och kommunala
kraftföretag äger drygt hälften av landets vattenkraftstillgångar.

Det finns stora skillnader mellan olika privata kraftföretag när det gäller
t. ex. kraftbalansstruktur (bl. a. avvägningen mellan kärnkraft och vattenkraft),
ägandeförhållanden och avnämarkategorier. Antalet minikraftverk,
dvs. kraftstationer med en genererad effekt understigande 1 500 kW, har
under senare år ökat, vilket delvis torde vara en följd av statliga stödinsatser.
Många kraftföretag har andra betydande verksamhetsgrenar utöver kraftrörelsen.
Sålunda är hälften av de privata kraftproducenterna engagerade i
trä-, massa- eller pappersindustrin. Länge var elproduktionen i dessa företag
avsedd att täcka endast det interna elbehovet. I dag har företag som Svenska
Cellulosa AB (SCA), Graningeverkens AB och Billerud-Uddeholm AB s. k.
områdeskoncession. De producerar sålunda elkraft för såväl internt som
externt bruk. I flera industrikoncerner har under senare år intäkterna från
vattenkraft utgjort en dominerande vinstkälla. Krafttillgångarna bidrar i
dessa fall till att ge verksamheten inom koncernen stadga i bl. a. finansiellt
hänseende. Det bör observeras att det förhållandet att ett kraftföretag har
monopolställning inom ett avnämarområde inte av företaget kan utnyttjas
för att ta ut oskäliga priser av konsumenterna. Detta sammanhänger bl. a.
med de begränsningar som finns i rätten till fri prissättning på elkraft.

Som framgår av propositionen har energiskattekommittén haft att bedöma

SkU 1982/83:15 Bilaga

129

om den omständigheten att stora ekonomiska överskott har uppkommit i
samband med drift av äldre vattenkraftsanläggningar motiverar särskilda
åtgärder inom energibeskattningens ram. Kommittén har bl. a. diskuterat
frågan om hur ”övervinster” kan definieras samt periodiserings- och
mätproblem som hänger samman därmed. Kommitténs betänkande utmynnar
i en presentation av olika tekniska modeller för beskattning av aktuella
”övervinster”. Tänkbara modeller är beskattning baserad på (a) utlevererad
elkraft, (b) anläggningarnas produktionskapacitet, (c) genererad vinst eller
(d) nyttjanderätt samt (e) olika kombinationer härav. Kommittén har inte
ålagts att förorda en viss bestämd modell. Den har funnit det mycket svårt att
definiera begreppet ”övervinst”. Kommittén anser att en eventuell övervinstbeskattning
inte bör ske inom energibeskattningens ram. Om en
övervinstbeskattning skall komma till stånd synes, säger kommittén, en
utformning enligt (c) eller (d) bättre ligga i linje med intentionerna i
kommitténs direktiv.

Det är enligt näringsutskottets uppfattning obestridligt att elproduktion i
äldre vattenkraftverk i regel medför stora ekonomiska fördelar för elproducenten.
Detta framgår inte minst av den snabba prisutvecklingen vid
försäljning av andelar av äldre vattenkraftstillgångar. Försäljningssumman
har i en del fall inte stått i rimlig proportion till tillgångarnas bokförda värde.
Som framhålls i propositionen bör de nämnda fördelarna i någon form
komma samhället till del.

Den skatt på vattenkraft som regeringen nu föreslår är, som utskottet
kommer att utveckla i det följande, ett något trubbigt instrument i detta
sammanhang. En sådan beskattning torde dock vara den bästa av olika
möjliga metoder. Därför ansluter sig utskottet till regeringens uppfattning att
skatt bör utgå på produktion på vattenkraft. Utskottet anser i likhet med
regeringen att en sådan skatt bör utgå endast på kraft som produceras i äldre
kraftverk och tillstyrker förslaget att skatten skall utgöra 2 öre per kWh om
kraften har producerats i ett verk som har tagits i drift före år 1973 och 1 öre
per kWh om kraften har producerats i ett verk som har tagits i drift under
åren 1973-1977. Bestämmelserna om den nya skatten bör, som regeringen
föreslagit, föras in i en särskild lag. Utskottet vill i anslutning till vad nu sagts
påpeka att det i samband med en större ombyggnad av en befintlig
vattenkraftsanläggning kan uppkomma fråga huruvida den renoverade
anläggningen skall klassificeras som ny eller inte. Vilka principer som skall
gälla i sådana fall får förutsättas bli klargjort genom tillämpningsföreskrifter.

Näringsutskottet anser att riksdagen på några punkter bör göra avvikelser
från regeringens lagförslag. Skälen härtill är främst av industripolitisk
natur.

Enligt 1 § i den föreslagna lagen skall skatt erläggas om kraften har
framställts i kraftverk med en installerad generatoreffekt av minst 100 kW.
Detta innebär att skatt skall utgå även på produktionen i förhållandevis små

SkU 1982/83:15 Bilaga

130

kraftverk, s. k. minikraftverk. Med anledning härav vill utskottet anföra
följande.

Under den närmaste tioårsperioden kan tillgången på produktionskapacitet
i vattenkraftverken visserligen väntas överstiga efterfrågan, men på
längre sikt kommer överkapaciteten när det gäller elproduktion att upphöra.
I takt med att kärnkraften avvecklas förutses en bristsituation uppstå.
Elkraftstillskottet från mindre kraftkällor kommer då att få ökad betydelse.
Riksdagen har flera gånger understrukit vikten av att det låt vara måttliga
energitillskott som de små vattenkraftverken ger tas till vara. Bl. a. mot nu
angiven bakgrund har statsmakterna i flera år genom bidrag och genom
krediter på förmånliga villkor stött nyanläggningar och renoveringar av
kraftverk med en effekt av 100-1 500 kW. Under år 1981 utgick bidrag för
sådana ändamål med ca 20 milj. kr. Stödet administreras sedan den 1 juli
1981 av oljeersättningsfonden. Denna har t. o. m. november i år behandlat
åtta ansökningar om lån ur fonden för dessa ändamål och har därvid beviljat
tre lån till ett sammanlagt värde av 885 000 kr.

Den föreslagna skatten tofde för de små kraftverkens del komma att
medföra en kostnadsökning av storleksordningen 10-20 %. Avsikten är att
merkostnaden inte skall tas ut av konsumenterna. Den kommer följaktligen
att direkt belasta resultatet. Små kraftproducenter har en mindre gynnsam
kostnadsstruktur än stora. Detta kan få till konsekvens en nedgång i
investeringsverksamheten och i vissa fall nedläggning av små kraftverk. En
sådan utveckling skulle stå i direkt strid med de önskemål som statsmakterna
har givit uttryck åt när det gäller satsningen på de små vattenkraftverken.
Utskottet anser med hänsyn härtill att det inte bör utgå någon särskild skatt
på kraftproduktionen i denna kategori av kraftverk. Utskottet ansluter sig
därmed till yrkandet i motion 1982/83:86 (s).

I denna motion framhålls att en mer generös linje gentemot de mindre
kraftverken kan utformas på flera sätt. Ett sätt är att den undre gränsen för
skattepliktiga anläggningar höjs från 100 till 1 500 kW:s effekt, ett annat att
för varje kraftföretag medges ett generellt årligt bottenavdrag av maximalt 6
miljoner kWh, vilket motsvarar den normala årsproduktionen i en anläggning
med den högre effekten. Den förra linjen står mer i överensstämmelse
med den konstruktion som har valts i propositionen och medför ett mindre
skattebortfall än den senare linjen. En metod som innebär att alla
kraftstationer oavsett storlek slipper skatta för en viss kvantitet producerad
kraft har å andra sidan inte så stora negativa tröskeleffekter som en skatt som
endast drabbar anläggningar över en viss storlek. Näringsutskottet lämnar åt
skatteutskottet att avgöra vilken gränsdragning som är mest ändamålsen•ig Med

det anförda tillstyrker näringsutskottet motion 1982/83:86 (s). Om
skatteutskottet och riksdagen ansluter sig till näringsutskottets uppfattning i
denna fråga kommer vidare andrahandsyrkandet i motion 1982/83:97 (m)
samt vissa önskemål som har framförts av dels centerpartiet i motion

SkU 1982/83:15 Bilaga

131

1982/83:114, dels vänsterpartiet kommunisterna i motion 1982/83:125 att tillgodoses
i allt väsentligt. Den sistnämnda motionen, som innehåller ett
yrkande om godkännande av vissa i motionen angivna riktlinjer för den
ekonomiska politiken, har hänvisats till finansutskottet och behandlas i dess
betänkande FiU 1982/83:20.

Även i ett annat avseende finner näringsutskottet att riksdagen bör göra
avvikelse från regeringens förslag.

En skatt med 2 öre per producerad kWh kommer otvivelaktigt att utgöra
en belastning även på de större kraftproducenterna. Det rör sig här i flera fall
om basindustrier, vilkas verksamhet är av stor betydelse för sysselsättningen
på de orter där företagens anläggningar finns. Som utskottet redan har
påpekat har under senare år för en del företag tillgången på egen kraft varit
en viktig förutsättning för att verksamheten skall kunna fortleva. Det vore
olyckligt om införandet av den nu aktuella skatten i någon väsentlig grad
skulle rycka undan grunden för företagens fortsatta verksamhet. Enligt
utskottets uppfattning bör därför regeringen ha möjlighet att i särskilda fall
medge nedsättning av eller befrielse från skyldighet att utge skatt enligt den
föreslagna lagen.

Skäl för dispens bör i princip kunna anses vara för handen när en industri
med egen kraftproduktion bedriver en exceptionellt energiintensiv tillverkning.
Ett exempel kan vara ett företag där elektrokemiska eller elektromekaniska
framställningsprocesser används och där energikostnadernas storlek
är av utslagsgivande betydelse för företagets möjligheter att fortleva.
Synpunkter av i huvudsak denna innebörd har framförts i ett par av de
motioner som utskottet nu behandlar. Därutöver anser utskottet att dispens
skall kunna medges om inkomsten från vattenkraft utgör den huvudsakliga
vinstgeneratorn i en industrikoncern vars verksamhet i övrigt går med förlust
och där risk föreligger för nedläggningar med allvarliga följder för
sysselsättningen på en ort.

Enligt 2 § lagförslaget skall lagen (1959:92) om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning vara tillämplig på skatt enligt den nu aktuella lagen.
1959 års lag innehåller en bestämmelse (46 §) om att regeringen eller den
myndighet som regeringen förordnar (riksskatteverket) när synnerliga skäl
föreligger får medge befrielse från eller återbetalning av skatt. Detta
stadgande synes dock inte utan vidare kunna tillämpas i de dispensfall som
enligt utskottets mening bör komma i fråga enligt den nu aktuella
lagstiftningen. Näringsutskottet föreslår därför att en särskild dispensbestämmelse
med den av utskottet rekommenderade innebörden införs i den
nya lagen.

SkU 1982/83:15 Bilaga

132

Med hänvisning till det anförda avstyrker näringsutskottet dels motionsyrkandena
om avslag på lagförslaget, dels de kompletterande yrkandena i
motionerna 1982/83:81 (c) och 1982/83:114 (c).

Stockholm den 7 december 1982

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Lilly Hansson (s), Erik Hovhammar (m),
Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Sten Svensson (m), Olof
Johansson (c), Wivi-Anne Radesjö (s), Karl-Erik Häll (s), Per Westerberg
(m), Christer Eirefelt (fp), Birgitta Johansson (s), Ivar Franzén (c), Oswald
Söderqvist (vpk) och Per Unckel (m).

Avvikande meningar

1. Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Christer
Eirefelt (fp) och Per Unckel (m) anser att yttrandet under rubriken
Näringsutskottet bort ha följande lydelse:

Vattenkraften svarar (= utskottet) kommitténs direktiv.

Näringsutskottet anser att allvarliga invändningar av såväl industripolitisk
som energipolitisk natur kan riktas mot regeringens förslag.

Utskottets granskning har avslöjat att den föreslagna skatten får konsekvenser
som över huvud taget inte berörs i propositionen. Utskottet vill
framhålla att det är uppseendeväckande att ett förslag med så vittomfattande
återverkan på såväl den industriella utvecklingen som energiförsörjningen
inte har blivit föremål för nödvändiga analyser.

Till yttermera visso presenteras den föreslagna vattenkraftsskatten som
någonting som den i verkligheten inte är, nämligen en s. k. övervinstskatt.
Skatten är en ren produktionsskatt, som slår blint och som enligt utskottets
mening ytterligare kommer att öka de svårigheter industrin i dag har samt
minska möjligheterna att uppfylla de mål för vattenkraftsproduktionen som
riksdagen har angivit. Det senare är så mycket mer allvarligt som regeringen
själv har angett att just vattenkraften måste utnyttjas i ökad utsträckning.

Med den föreslagna inriktningen kommer skatten att medföra stora
kostnader för en betydelsefull del av industrin. Avsikten är att merkostnaden
inte skall tas ut av konsumenterna. Skatten kommer därmed att direkt
belasta rörelsens resultat. Detta innebär att möjligheterna att finansiera
vattenkraftsutbyggnad minskar.

Den föreslagna skatten kommer att drabba de små kraftverken särskilt
hårt. Följden härav kan bli minskade investeringar och risk för nedläggning

SkU 1982/83:15 Bilaga

133

av många små kraftverk. Skatten kommer därigenom att direkt motverka
effekten av de stödåtgärder som samhället genom oljeersättningsfonden har
satt in för att öka elproduktionen i vattenkraftverk med en effekt av 1 500 kW
eller mindre. Skatten kommer också att få negativa konsekvenser för den
industri som tillverkar mindre turbiner, elutrustningar etc.

Enligt utskottets uppfattning strider det framlagda förslaget vidare mot de
regionalpolitiska mål som riksdagen har satt upp. Åtskilliga av de företag
som drabbas särskilt hårt av den föreslagna skatten är lokaliserade till bygder
som redan har svåra sysselsättningsproblem.

Skatten skulle enligt beräkningar av Svenska kraftverksföreningen komma
att uppgå exempelvis för Stora Kopparbergs Bergslags AB till 80 milj. kr.,
för SCA till 62 milj. kr., för Billerud-Uddeholm till 29 milj. kr., för
Gullspångs Elektrokemiska AB till 25 milj. kr. och för KemaNobel AB till
16 milj. kr.

Det måste observeras att vinsterna från kraftrörelse har givit många
industrikoncerner den finansiella stabilitet som har utgjort en förutsättning
för riskfyllda investeringar i den industriella rörelsen. Särskilt allvarliga blir
konsekvenserna av den föreslagna skatten för industrier med extremt
energiintensiv tillverkning, exempelvis företag som i sin produktion använder
elektrokemiska eller elektromekaniska framställningsprocesser.

Utskottet vill vidare framhålla att kraftföretagen är mycket beroende av
vattentillrinningen i älvarna, vilken kan variera kraftigt från år till år. Under
torrår skulle den särskilda skatten på vattenkraft i många fall kunna
medverka till ett negativt rörelseresultat. Till detta kommer att skattens
styreffekter kan leda till samhällsekonomiska förluster även vid driften av
kraftsystemet. Det kan exempelvis i vissa situationer te sig mera fördelaktigt
för ett företag att köpa kraft från ett annat land än att producera beskattad
kraft vid de egna anläggningarna.

Vad utskottet nu har anfört leder till slutsatsen att regeringens förslag om
en skatt på vattenkraft bör avslås av riksdagen. Utskottet ställer sig alltså
bakom yrkandena härom i motionerna 1982/83:81 (c), 1982/83:84 (m, c),
1982/83:88 (m), 1982/83:97 (m), 1982/83:100 (m), 1982/83:114 (c) och
1982/83:120 (fp).

2. Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anser att yttrandet under
rubriken Näringsutskottet bort ha följande lydelse:

Vattenkraften svarar (= utskottet) kommitténs direktiv.

Näringsutskottet anser (= avvikande mening 1) elutrustningar

etc.

Utskottet konstaterar sålunda att regeringens förslag är så dåligt berett och
beslutsunderlaget i propositionen så bristfälligt att det inte är möjligt för
riksdagen att utan ett omfattande beredningsarbete göra de förändringar i
förslaget som skulle vara nödvändiga för att göra detta acceptabelt.

Sammanfattningsvis finner utskottet att riksdagen bör avslå propositionen

SkU 1982/83:15 Bilaga

134

i här aktuell del. Regeringen bör uppmanas att pröva frågan på nytt för att
under våren 1983 kunna återkomma till riksdagen med ett omarbetat
lagförslag. Ett sådant nytt förslag till lag om skatt på vattenkraft bör ha
prövats av lagrådet innan proposition i ämnet avlämnas.

Utskottet vill här ange vissa riktlinjer för hur en skatt på vattenkraft bör
vara beskaffad.

De små vattenkraftverken bör vara generellt undantagna från skattskyldighet.
Dispensmöjligheter bör skapas för företag som använder stora
mängder egen vattenkraft i energikrävande framställningsprocesser. Skatten
måste utformas så att dess storlek i princip anpassas till den faktiska
lönsamheten i vattenkraftsproduktionen. Den bör, i motsats till den skatt
som regeringen nu föreslår, inte vara konstruerad så att den begränsar
intresset för t. ex. upprustning eller effektivisering av gamla kraftverk.

Utifrån dessa förutsättningar finns det skäl att överväga en skattemodell
som bygger på följande tankegångar.

I större vattenkraftverk är de rörliga driftskostnaderna mycket låga,
endast något öre per kWh. Kraftproduktionens lönsamhet är alltså helt
beroende av kapitalkostnaderna, vilka i sin tur har ett klart samband med
avskrivningarnas storlek. Detta samband bör göra det möjligt att anpassa
vattenkraftsskatten till den verkliga lönsamheten, exempelvis genom att
denna skatt - 2 öre per kWh - minskas med 2 % av vattenkraftsanläggningarnas
värde efter planenliga avskrivningar. Skatteberäkningen blir på detta
sätt enkel. Ny vattenkraft kostar 1-3 kr. per kWh att bygga ut. Med den här
redovisade reduceringsregeln blir ny vattenkraft skattefri när kostnaden
uppgår till 1 kr. per kWh. Är kostnaden 2 kr. per kWh medför reduceringen
att även en ”gammal” kWh blir skattefri för varje ny som tillkommer genom
utbyggnaden.

De medel som inflyter till staten genom en vattenkraftsskatt bör enligt
utskottets mening tillföras oljeersättningsfonden. Utskottet vill understryka
betydelsen av att en beskattning av äldre vattenkraft utformas så, att statens
vattenfallsverk inte ges otillbörliga fördelar i förhållande till övriga
vattenkraftsproducenter.

Utskottet avstyrker med det anförda dels regeringens förslag om
vattenkraftsskatt, dels motion 1982/83:86 (s). Detta innebär att utskottet
instämmer i de yrkanden om avslag på regeringens förslag som framförs i de
övriga motionerna.

Enligt näringsutskottets mening bör riksdagen på grundval av vad
utskottet här har anfört göra ett uttalande till regeringen om lämplig
utformning av en skatt på äldre vattenkraft. Härigenom skulle de yrkanden i
motionerna 1982/83:81 (c) och 1982/83:114 (c) som avser riktlinjer för en
sådan skatt tillgodoses.

SkU 1982/83:15 135

Innehåll

Propositionen 1

Författningsförslagen 3

Yttrande från andra utskott, skrivelser 54

Utskottet

Inledning 54

Skatteskalan 56

Fackföreningsavgift 57

Skattereduktion för vissa sparformer 59

Kapitalbeskattningen 60

Investeringsstimulanser 62

Hyreshusavgift 63

Skatt på videobandspelare 65

Skatt på viss elektrisk kraft 66

Hemställan 70

Reservationer

Skalan för statlig inkomstskatt m. m 75

Fackföreningsavgift 79

Sparskattereduktion 80

Skattereduktion för aktieutdelning 81

Förmögenhetsskatt 81

Skattskalorna för arvs- och gåvoskatt 82

Obligatorisk inbetalning på särskilt investeringskonto 82

Införande av en hyreshusavgift 83

Hyreshusavgiftens tidsmässiga avgränsning 85

Videoskatt 86

Skatt på viss elkraft 87

Särskilda yttranden

Ärendets beredning 90

Investeringsavdraget vid mervärdeskatten 90

Skatt på viss elkraft 91

Yttrande från konstitutionsutskottet 93

Yttrande från finansutskottet 95

Yttrande från näringsutskottet 126

GOTAB 73157 Stockholm 1982