Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Skatteutskottets betänkande 1982/83:14

om höjning av mervärdeskatten (prop. 1982/83:55)

Propositionen

Regeringen (budgetdepartementet) föreslår i proposition 1982/83:55 bilaga 2 att riksdagen antar ett vid propositionen fogat'förslag till lag öm ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

I propositionen föreslås bl. a. en höjning av mervärdeskatten från 17,7 % till 19 %.

Lagförslaget har följande lydelse.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs att 13 och 59 §§ lagen (1968:430) om mervärde­
skatt'skall ha nedan angivna lydelse.                    ,   ■

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse   ,-

13 §=                                                                                                                       .'   :'..,.;       ■•■.■ '. .

Skatten utgår med sjutton och sju Skatten utgår med nitton procent

tiondels procent av beskattnings-     av beskattningsvärdet:    '■  ■     ' värdet.

59 S-'                                                              ,   , ..   :   ,,

Mervärdeskatt utgår med sjutton     Mervärdeskatt utgår med nitton

och .sju tiondels procent av beskatt-      procent av beskattningsvärdet. För riingsvärdet. För monteringsfärdigt      monteringsfärdigt  hus utgår dock hus utgår dock skatten med tio och      skaften med elva och Jyra, tiondels sextiotvå   hundradels   procent   av      procent av beskattningsvärdet, beskattningsvärdet.

Beskattningsvärdet är lika med      Beskattningsvärdet är lika med

varans värde, beräknat enligt 6 § varans värde, beräknat enligt för-
tullförordningen (1973:979), med ordningen (1980:749) oni tidlvärde.
tillägg av tull samt annan statlig av- med tijlägg.av tull samt annan stat-
gift eller skatt, mervärdeskatten in- lig avgift eller skatt, mervärdeskat-
begripen.                                     ten inbegripen. ,,.

Vid bestämmande av beskattningsvärdet i fall som avses i, 13 S tiillför-ordningen iakttages att, om varan

reparerats i utlandet, beskattningsvärdet är lika med det belopp som betingats för reparationen med tillägg som i andra stycket sägs.

[ Lagen omtryckt 1979: 304, Senaste lydelse av lagens.rubrik 1974- SS") ■    ■ . - Senaste lydelse 1981:992, ' Senaste lydelse 1981:992,

1 Riksdagen 1982/83. 6 saml. Nr 14

SkU 1982/83:14

 

SkU 1982/83:14                                                                      2

bearbetats på annat sätt eller tillverkats av svenskt eller i Sverige förtul­lat material, avdrag får medges för vad som i annan ordning belagts med mervärdeskatt.

tillverkats med utnyttjande av svenskt konstruktionsarbete eller annan liknande svensk prestation, avdrag får medges för värdet av sådant arbete eller sådan prestation.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

Har skriftligt avtal om leverans av vara eller byggnad eller tillhandahål­lande av tjänst träffats före den 1 januari 1981 och har förskotts- eller acontolikvid mottagits före den 1 januari 1983 skall för sådana likvider tillämpas den skattesats som gällde när likviden togs emot.

Motionerna

1982/83:107 (hänv. 99) av Ulf Adelsohn m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen avslår förslaget i proposition 1982/83:55, bilaga 2, budgetdepartementet, om höjning av mervärdeskatten.

1982/83:119 (hänv. 112) av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) såvitt avser yrkande 9. att avslå förslaget om höjd mervärdeskatt.

1982/83:121 (hänv. 120) av Ola Ullsten m. fl. (fp)

såvitt avser yrkande

6. att riksdagen avslår det inom budgetdepartementet upprättade förslaget till lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

1982/83:125 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt avser yrkandena 2. att riksdagen beslutar att anta följande

Förslag till

Lag om ändring I lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att II § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmö­genhetskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

II §

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, dödsbo, utländskt bolag samt i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomst­skatt angiven familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 600000 men inte 800000 kronor: 3000 kronor för 600000 och 2.5% av återstoden;

800000 men inte I 800000 kronor: 8000 kronor för 800000 kronor öch 3.5% av återstoden;

1 800000 kronor: 43000 kronor för 1 800000 och 4,5% av återstoden.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983 och tillämpas första gången vid 1984 års taxering.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 859,

 

SkU 1982/83:14                                                                       3

3.   att riksdagen upphäver lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall vad avser spärrbeloppet 80/85 % av beskattningsbar inkomst,

4.   att riksdagen antar följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 28 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvo­skatt skall ha nedan angivna lydelse.

 

 

28 §

 

Till klass I---------

följande skalor.

 

Klass I

Skattepliktig lott, kr.

Arvsskatt, kr.

-    50000

6% inom skiktet

50000-   100000

30004-12% "

 

100000-   150000

9000-1-18% "

 

150000-  200000

18000-24% "

 

200000-  300000

30000-1-30% "

 

300000-  450000

60000-h36% "

 

450000-  600000

114000-43% "

 

600000-  800000

178500-1-50% "

 

800000-1200000

278500-1-57% "

 

1200000-2500000

506500+64% "

 

2500000-6000000

1338500h-72% "

 

6000000-

3 858500+80% "

 

 

Klass II

Skattepliktig lott, kr.

Arvsskatt, kr.

-    20000

10% inom skiktet;

20000-    40000

2000+20%'"

 

40000-    60000

6000+28%"

 

60000-    90000

11600+36%"

 

90000-   120000

22400+44% "

 

120000-   150000

35600+50% "

 

150000-   200000

50600+57% "

 

200000-  250000

79100+64%"

 

250000-  600000

111100+71%"

 

600000-1200000

359600+78% "

 

1200000-

827600+85%"

 

 

Klass III

Skattepliktig lott, kr.

Arvsskatt, kr.

-    20000

8% inom skiktet

20000-    40000

1600+16%"

40000-    60000

4800+24% "

60000-

9600+30% "

'

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. Äldre bestämmelser gäller fortfarande om skattskyldighet inträtt dessförinnan.

1* Riksdagen 1982/83. 6 saml. Nr 14

 

SkU 1982/83:14                                                                       4

5. att riksdagen upphäver lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer,

9. att riksdagen beslutar att en avgift skall uttas om 10 % på den summa ett
företag utnyttjar av i riksbanken beviljat tillstånd till utlandsinvestering från
den 1 januari 1983 (vi förutsätter att vederbörligt utskott utarbetar
lagtext),

10.    att riksdagen antar följande

Förslag till

Lag om ändring i kommunaiskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 20 § och punkt 1 av anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse:

Nuvarande lydelse                        Motionärernas förslag

20 §
Vid beräkningen------ 43 § 3 mom.

Avdrag får---------------------------------------------------- enligt 19 §;

kostnader för representation och liknande ändamål,

värdet av----------------------------------------------------- enligt 36 §.

Anvisningar
1. Till skattskyldig------- till 33 §.

Utgifter för representation och lik­nande ändamål är att hänföra till om­kostnader i förvärvskälla endast om de har omedelbart samband med verk­samheten, såsom då fråga uteslutande är om att inleda eller bibehålla affärs­förbindelser och liknande eller då ut­gifterna avser jubileum för företaget, invigning av mera betydande anlägg­ning för verksamheten, stapelavlöp-ning eller jämförliga händelser eller då utgifterna är att hänföra till personal vård. Avdrag medges i det enskilda fallet inte med större belopp än som kan anses skäligt och inte i något fall för utgifter för spritdrycker och vin.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983 och tillämpas första gången vid 1984 års taxering.

Övriga yrkanden i motion 1982/83:125 behandlar utskottet i sitt betänkan­de 1982/83:15.

1982/83:128 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt avser yrkandena

 

SkU 1982/83:14                                                                      5

3.    att avslå förslaget till allmän höjning av mervärdeskatt,

4.  att godkänna vad som i motionen anförs om en differentierad
mervärdeskatt och hos regeringen hemställa om förslag i enlighet där­
med.

Yttrande från annat utskott

Finansutskoftet har beretts tillfälle att yttra sig (FiU 1982/83:2y) över propositionen och motionerna. Yttrandet fogas som bilaga till detta betänkande.

Utskottet

Det i propositionen framlagda förslaget om höjning av mervärdeskatten från det kommande årsskiftet ingår som den väsentligaste åtgärden för att finansiera återställandet av de trygghetsreformer som urholkats genom olika beslut under de senaste åren. Genom den samtidigt föreslagna ökningen av stödet till barnfamiljerna och höjningen av livsmedelssubventionerna motverkas en del av de negativa effekterna av skattehöjningen. Syftet med skattehöjningen är att den i förening med en ökning av den s.k. arbetsmarknadsavgiften i huvudsak skall totalfinansiera åtgärderna på det sociala området.

Mot den angivna bakgrunden framstår det som självklart att de politiska partier som varit ansvariga för den sociala nedrustningen inte ställer sig bakom den i propositionen förordade återuppbyggnaden av trygghetsre­formerna och att de följaktiigen inte heller anser sig kunna tillstyrka de därav betingade finansieringsåtgärderna. Sålunda yrkar Ulf Adelsohn m. fl. (m) avslag på mervärdeskattehöjningen i motion 107 medan motsvarande yrkan­den från Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) och Ola Ullsten m. fl. (fp) återfinns i motionerna 119 resp. 121. Lars Werner m. fl. (vpk) yrkar i motion 128 avslag på mervärdeskattehöjningen och begär samtidigt en differentiering av mervärdeskatten, syftande till skattebefrielse för livsmedel och skatteskärp­ning för umbärliga varor. Som alternativ till mervärdeskattehöjningen förordar motionärerna skärpning av kapitalbeskattningen, slopande av fondsparandet och avdragsrätten för representation samt en särskild skatt på utlandsinvesteringar. Motionärerna räknar i sitt finansieringsalternativ också in resultatet av de ändrade inkomstskatteskalor som de förordar i motion 125 och som utskottet behandlar i anslutning till proposition 50.

Finansutskottet understryker i sitt yttrande (1982/83:2y) vikten av att totalfinansiera de därav betingade åtgärderna. Mot denna bakgrund tillstyrker finansutskottet en höjning av mervärdeskatten, som enhgt utskottets beräkning bör medföra den erforderliga inkomstförstärkningen. Finansutskottet tillbakavisar den kritik mot inkomstberäkningen som framförts i bl. a. centerns partimotion och hävdar att de ökade transfere­ringarna uppväger mervärdeskattehöjningens negativa effekter på hushål-

 

SkU 1982/83:14                                                       6

lens köpkraft. Finansutskottet kan inte heller godta resonemanget i vpk-motionen att någon ekonomisk kompensation inte erfordras i fråga om karensdagarna, eftersom beslutet om karensdagar aldrig kommer att träda i kraft. Med hänsyn till att den löpande budgeten beräknats med utgångspunkt i beslutet om karensdagar leder en uraktlåtenhet att skapa ekonomisk kompensation för detta beslut till ett ökat budgetunderskott. Finansutskot­tet, som finner det angeläget att utgifterna för återställande av det sociala trygghetssystemet totalfinansieras redan från årsskiftet 1982-1983, tillstyrker således mervärdeskattehöjningen och avstyrker följaktligen motionerna.

Skatteutskottet ansluter sig till finansutskottets bedömning av finansie­ringsfrågan. De borgerliga partierna har i sina partimotioner främst motiverat sina yrkanden om avslag på en höjning av mervärdeskatten med att de av samhällsekonomiska skäl inte kan ställa sig bakom de föreslagna åtgärderna för att rekonstruera trygghetssystemet. De har även uttryckt farhågor för skattehöjningens effekter på inflation och sysselsättning. Skatteutskottet har inte till uppgift att pröva förslagen om sociala och därmed jämförliga åtgärder men finner att skattehöjningen är så nära anknuten till dessa förslag att ett ställningstagande till mervärdeskattens höjd också måste anses innefatta frågan om godtagande av förslagen i övrigt med hänsyn till den omfördelning av köpkraften som de medför. Utskottet finner i hkhet med finansutskottet att det är lika angeläget att den sociala rekonstruktionen genomförs som att den totalfinansieras med omedelbar verkan. Under sådana förutsättningar har statsmakterna inte någon finansieringsmetod som ger ett bättre resultat än en mervärdeskattehöjning. Det finansieringsalter­nativ som anvisas i vpk-motionen innebär som finansutskottet visat en betydande underfinansiering med ökande budgetunderskott som resultat. En del av motionärernas förslag kan enligt skatteutskottets mening i och för sig vara värda beaktande, men några av de föreslagna åtgärderna resulterar i en ökning av statsinkomsterna i ett så sent skede att de inte kan ses som ett realistiskt alternativ till en mervärdeskattehöjning. Skatteutskottet, som har förståelse för tanken på en avveckling av fondsparandet, finner det inte lämpligt att genomföra en sådan åtgärd innan frågan om alternativa former för sparstimulanser kunnat prövas. Utskottet är inte främmande för tanken att begränsa eller slopa avdragen för representation, men en sådan åtgärd skulle knappast ge några synliga ekonomiska resultat för statsverket förrän under senare delen av 1984. Införande av en skatt på utlandsinvesteringar skulle enligt motionärernas mening förbättra läget för investeringar i Sverige. Utan att här gå in på frågan om utlandsinvesteringarnas betydelse för den inhemska sysselsättningen finner utskottet att i samma mån som den föreslagna skatten bidrar till ökade investeringar inom landet minskar underlaget för den nu aktuella finansieringen. Vad sluthgen gäller motionä­rernas ofta upprepade förslag till skärpt kapitalbeskattning finner utskottet inte skäl att gå längre än vad regeringen föreslår i proposition 50 i dessa delar. Det anförda innebär således att utskottet inte anser sig kunna tillstyrka det

 

SkU 1982/83:14                                                       7

här behandlade finansieringsalternativet.

Vad vidare gäller det i vpk-motionen återkommande yrkandet om en differentiering av mervärdeskatten i syfte att bl. a. befria livsmedel från sådan skatt vill utskottet endast erinra om att samtliga övriga riksdagspartier under en lång följd av år av skattetekniska och statsfinansiella skäl motsatt sig en sådan åtgärd. Den nu föreslagna skattehöjningen, som endast innebär återgång till en redan tidigare tillämpad skattesats, kan inte väntas leda till någon ändrad syn på livsmedelsbeskattningen. Utskottet avstyrker således ånyo yrkandet om differentierad mervärdeskatt.

Sammanfattningsvis finner skatteutskottet att den angelägna åtgärden att återställa de sociala trygghetsreformerna bör totalfinansieras genom bl. a. en höjning av mervärdeskatten. Till följd härav tillstyrker utskottet bifall till propositionen i denna del och avstyrker således bifall till motionerna 107, 119, 121, 125 och 128 i de delar de behandlas i detta betänkade.

Utskottet hemställer

1.           beträffande höjning av mervärdeskatten

att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:55 bilaga 2 och med avslag på motionerna 1982/83:107, 1982/83:119 yrkande 9 och 1982/83:121 yrkande 6, motion 1982/83:125 yrkandena2-5, 9 och 10 samt motion 1982/83:128 yrkande 3 antar vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

2.           beträffande differentiering av mervärdeskatten

att riksdagen avslår motion 1982/83:128 yrkande 4.

Stockholm den 7 december 1982

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson' (c), Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m), Olle Westberg (s). Hagar Normark (s), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s), Egon Jacobsson (s), Karl Björzén (m), Björn Molin (fp), Anita Johansson (s), Anna Lindh (s) och Ewy Möller (m).

 

SkU 1982/83:14                                                                   8

Reservationer

Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m), Ingemar Hallenius (c), Karl Björzén (m), Björn Molin (fp) och Ewy Möller (m) har avgivit följande reservationer.

1.         Mervärdeskattens höjd

Reservanterna anser att utskottet under mom. 1 i en särskild punkt a) bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:107,1982/1983:119 yrkande 9, 1982/83:121 yrkande 6 och motion 1982/83:128 yrkande 3 avslår det vid proposition 1982/82:55 bilaga 2 fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärde­skatt.

2.         Kompensationsåtgärder för utebliven mervärdeskattehöjning

Reservanterna anser att utskottet

dels bort uttala att utskottet inte kan acceptera de alternativa finansie­ringsförslag som läggs fram i motion 1982/83:125 yrkandena 2-5, 9 och 10,

dels under mom. i en särskild punkt b) bort hemställa

att riksdagen avslår motion 1982/83:125 yrkandena 2-5, 9 och 10.

Särskilt yttrande

Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m), Ingemar Hallenius (c), Karl Björzén (m), Björn Molin (fp) och Ewy Möller (m) anför:

Ett av de största problemen i den svenska ekonomin har varit öknings­takten i den offentliga sektorn. Ökningen har varit större än i ekonomin som helhet.

De statliga utgifterna har vuxit betydligt snabbare än inkomsterna, vilket gjort att vi fått ett mycket stort budgetunderskott. Utgiftstillväxten har till stor del varit automatisk.

Växande budgetunderskott skapar inflation, hög ränta och minskat utrymme för industrins investeringar. Ett väsentligt inslag i den ekonomiska politiken måste vara att förhindra att budgetunderskottet ökar i reala termer.

Det är nödvändigt att hålla tillbaka de offentliga utgiftsökningarna. Tillväxtfrämjande åtgärder måste också vidtas. Det höga skattetrycket, det högsta inom OECD-området, kan inte höjas ytterligare utan att allvarliga

 

SkU 1982/83:14                                                       9

effekter uppkommer på arbetsvilja, nyföretagande och skattemoral.

De borgerliga regeringarna vidtog med början hösten 1980 vissa åtgärder för att bryta utgiftsutvecklingen.

Det är dessa åtgärder inom pensionssystemet, sjukförsäkringen, arbets­löshetsförsäkringen och den kommunala barnomsorgen som regeringen i proposition 55 nu föreslår skall tas tillbaka. Enligt vår mening har den statsfinansiella utvecklingen sedan besluten fattades snarare stärkt motiven för de tidigare besluten!

De tidigare riksdagsbesluten i vad gäller t. ex. sjukförsäkringen och barnomsorgen får effekt först 1983. För att dessa åtgärder skall upphävas föreslår regeringen att mervärdeskatten höjs med 2 procentenheter och att arbetsgivaravgiften till arbetsmarknadsfonden höjs med en halv procenten­het. Den sammanlagda effekten av förslagen i proposition 55 innebär således att mellan 1982 och 1983 höjs skatterna samtidigt som bidragsnivåerna hålls oförändrade. Vi motsätter oss bestämt en höjning av skattetrycket. Redan devalveringen bidrar till att höja prisnivån 1983 med ca 5 %. Detta leder till påtagliga reallönesänkningar och försämrad standard. Att dessutom höja mervärdeskatten innebär en ytterligare påspädning av inflationen med ca 1 %. Detta leder till avmattning av konjunkturen och risk för ökad arbetslöshet. En momshöjning slår främst mot de grupper som är ekono­miskt sämst rustade.

Vi avstyrker således bifall till förslaget om höjning av mervärdeskatten.

 

SkU 1982/83:14   Bilaga                                                         10

Finansutskottets yttrande

1982/83:2 y

över proposition 1982/83:55 om upphävande av beslutet om karens­dagar, m. m.

Till skatteutskottet,

socialförsäkringsutskottet, socialutskottet, jordbruksutskottet och arbetsmarknadsutskottet

Beträffande proposition 1982/83:55 om upphävande av beslutet om karensdagar, m. m., jämte motioner vill utskottet anföra följande.

Obalanserna i den svenska ekonomin har vuxit sig allt starkare. Budgetunderskottet har sedan mitten av 1970-talet vuxit som andel av BNP från 2 % till 13 % 1982. Den totala konsumtionen har ökat samtidigt som industriproduktionen i det närmaste stagnerat. Skillnaden i tillväxt mellan produktion och konsumtion har kommit till uttryck i ett växande bytesba­lansunderskott som finansierats med ökad statlig upplåning. Den statliga utlandsskulden värderas nu till 100 miljarder kronor. Det krävs kraftiga ökningar av industriproduktionen och exporten för att motsvara de ökade räntekostnaderna.

Det krävs nu krafttag för att vända den ekonomiska utvecklingen. Vi måste hålla tillbaka konsumtion och stimulera produktion och investeringar. Åtstramningsåtgärderna måste drabba alla efter bärkraft. Det är emellertid enligt utskottets mening utomordentligt angeläget att de begränsningar som måste vidtas inte belastar de sämst ställda i samhället. Det kärva ekonomiska läget får inte tas till intäkt för att rasera det sociala trygghetssystem som byggts upp i vårt land. Det är tvärtom nödvändigt att värna om grundtrygg­heten i ett läge då det krävs åtgärder, som innebär påfrestningar på stora befolkningsgrupper. Utskottet ser det därför som väl motiverat att återställa de tidigare bidragsnivåerna i pensionssystemet, sjukförsäkringen, arbetslös­hetsförsäkringen och kommunala barnomsorgen. Dessa åtgärder är en viktig förutsättning för att skapa vilja och förståelse för att genomföra de övriga åtgärder som behövs för att vända den ekonomiska utvecklingen.

Det statsfinansiella läget är emellertid sådant att dessa åtgärder, som innebär ökade offentliga utgifter, måste kompenseras med motsvarande inkomstförstärkningar. Det är inte ansvarsfullt att tillåta att ens dessa angelägna utgiftsökningar skulle få leda till ytterligare ökat underskott i de offentliga finanserna. Redan tillväxten i räntekostnaderna för de tidigare

 

SkU 1982/83:14   Bilaga                                                         11

årens upplåning beräknas bli ca 11 miljarder kronor mellan 1982/83 och 1983/84. Att låta underskottet växa ytterligare genom att underlåta att finansiera nödvändiga utgiftsökningar skulle öka räntebelastningen i fram­tiden än mer.

Vidare skulle de ökade utgifterna till hushållen, om de inte finansierades, stimulera den inhemska efterfrågan och driva upp den privata konsumtionen och därmed motverka devalveringens syften. Som utskottet anfört är det nödvändigt att begränsa den inhetnska konsumtionsefterfrågan. I annat fall försämras bytesbalansen ytterligare och vägen mot ökad balans blir allt längre. Devalveringens kortsiktiga effekter innebär vissa påfrestningar på bytesbalansen. Dessa växer till oacceptabel storlek om den inhemska efterfrågan samtidigt tillåts expandera. Enligt utskottets mening kräver således en ansvarsfull politik, som syftar till att understödja devalveringens positiva effekter, att utgiftsökningarna finansieras med inkomstförstärkning­ar.

Enligt utskottets mening bör dessa förstärkningar inte drabba en begränsad grupp utan bäras av alla. Det är vidare angeläget att åtgärderna inte bidrar till att försämra den svenska industrins internationella konkur­renskraft. Utskottet kan mot denna bakgrund dela den uppfattning som redovisas i propositionen att finansieringen i första hand bör ske genom en höjning av mervärdeskatten. De åtgärder som föreslås inom arbetslöshets­försäkringen för att förbättra de arbetslösas ekonomiska situation bör finansieras inom försäkringssystemet med en höjning av avgifterna till arbetsmarknadsfonden.

En höjning av mervärdeskatten från 17,7 % till 19 % leder till en allmän höjning av prisnivån med ca 1 %. Det finns vissa grupper, främst barnfamiljer, som drabbas särskilt hårt av en momshöjning. Det finns därför enligt utskottet fog för att kompensera barnfamiljerna genom höjda barnbidrag och genom att öka livsmedelssubventionerna för att begränsa prisökningarna på baslivsmedel. Utskottet tillstyrker mot bakgrund härav förslagen att höja barnbidragen med sammantaget 750 milj. kr. räknat för helår. Hur fördelningen bör göras rnellan en generell bidragshöjning och en höjning av flerbarnstillägget får ankomma på vederbörande utskott att bedöma. Vidare bör livsmedelssubventionerna öka med 230 milj. kr. räknat för helår, vilket i konsumentledet kan beräknas motsvara en utgiftsminsk­ning för hushållen med närmare 300 milj. kr. Härigenom undanröjs effekten på subventionerade baslivsmedel som momshöjningen annars skulle få.

Det finns enligt utskottets mening anledning att närmare studera åtgärdernas totala effekter, framför allt med avseende på konsekvenserna för statsbudgeten. Enligt propositionen beräknas förslagen innebära ökade utgifter för statsbudgeten och socialförsäkringssektorn med totalt 7,3 miljarder kronor som helårseffekt. Inkomsterna beräknas till 7,1 miljarder kronor. Till den del dessa åtgärder direkt berör statsbudgeten beräknar utskottet att åtgärderna sammantaget leder till en förstärkning med närmare

 

SkU 1982/83:14   Bilaga                                                         12

1 miljard kronor. För ATP-systemet och arbetslöshetsförsäkringen, som i huvudsak ligger utanför statsbudgeten, beräknas totaleffekten bli ett underskott med drygt 1,1 miljarder kronor. Det sammanlagda resultatet blir således, som även framgår av propositionen, en skillnad på ca 0,2 miljarder kronor, som motsvarar livsmedelssubventionerna, vilka utgör kompensation för totalfinansieringens effekter.

Det bör i detta sammanhang noteras att åtgärderna avseende sjukförsäk­ringen och folkpensionerna i sin helhet faller på statsbudgeten. I det begrepp som i den ekonomiska analysen i nationalbudgeterna kallas den konsolide­rade offentliga sektorn ingår de tre delsektorerna stat, kommuner och socialförsäkringssektorn. Begreppet staten i detta sammanhang liksom i nationalräkenskaperna är en statistisk konstruktion som inte innefattar allmän sjukförsäkring eller erkända arbetslöshetskassor. KAS och folkpen­sioner inryms däremot numera i staten.

I propositionen görs uppskattningar av de indirekta effekterna i form av ökade skatteinkomster. Dessa avser de statliga skatterna och beräknas till 1,1 miljarder kronor. Kassamässigt tillförs emellertid staten även kommunal­skatterna på förmånerna. Skatterna utbetalas till kommunerna med två års eftersläpning. Under 1983 och 1984 förstärks därför statsbudgeten med dessa inkomster. En överslagsmässig beräkning av hur statsbudgeten påverkas innevarande och nästa budgetår utvisar att åtgärderna i stort sett balanseras budgetåret 1982/83 och ger ett kassamässigt överskott på närmare 3 miljarder kronor budgetåret 1983/84. Överskottet bortfaller år 1985, då medel utbetalas till kommunerna till följd av ökat skatteunderlag 1983.

Medanledning av vad som sägs i motion 112 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) om beräkning av effekterna av momshöjningen vill utskottet anföra följande. Motionärerna anser att propositionens beräkning av effekterna är grovt överdrivna. Man jämför med finansutskottets kalkyler hösten 1981 då skattesatsen skulle sänkas lika mycket som den nu föreslås bli höjd. Effekten härav beräknades då till 3 miljarder kronor.

När konsumtionsskattesatsen justeras antas som regel, förutsatt att inte andra åtgärder vidtas samtidigt som påverkar konsumtionsbeteendet, att konsumenterna påverkas så att om exempelvis skatten sänks ökar konsum-tipnsvolymen. Därigenom minskar skattebortfallet jämfört med om konsum­tionen skulle varit oförändrad. Hösten 1981 antog finansutskottet i sina beräkningar att så skedde. I de nu föreliggande kalkylerna i propositionen har inte antagits att konsumtionsvolymen påverkas av skattesatsens höjning. Skälet härför är att hushållens köpkraft hålls uppe av de förbättringar som föreslås i de olika bidragssystemen. Genom att dessa åtgärder vidtas samtidigt finns det inte skäl att räkna rhed någon motverkande effekt på konsumtionsvolymen till följd av skattehöjningen. Utskottets kalkyler utförda på motsvarande sätt som föregående år men med en högre prisnivå och med beaktande av detta resonemang leder till en effekt som är obetydligt lägre än de 4,5 miljarder kronor som anges i propositionen.

 

SkU 1982/83:14   Bilaga                                                         13

Riksrevisionsverket kommer att under första hälften av december till regeringen överlämna en beräkning av statsbudgetens inkomster för nästa budgetår. Verket har med anledning härav begärt in underlag från berörda myndigheter och avser att revidera sina tidigare beräkningar. Det finns enligt utskottets mening skäl att, när säkrare underlag föreligger, pä nytt bedöma effekterna av momshöjningen. Skulle det då visa sig att mervärdeskatten inte ger de inkomster för staten som motsvarar de av utskottet ovan tillstyrkta utgiftsökningarna utgår utskottet från att regeringen föreslår kompletteran­de åtgärder för att finansiera dessa.

I motionerna 120 av Ola Ullsten m. fl. (fp) och 118 (112) av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) anförs att en höjning av mervärdeskatten skulle dämpa efterfrågan alltför kraftigt. När den borgerliga regeringen hösten 1981 devalverade den svenska kronan föreslog regeringen i stället en sänkning av mervärdeskatten. En momshöjning leder till kraftiga reallönesänkningar, menar motionärerna. Detta kan endast leda till ytterligare avmattning av konjunkturen och en ökad arbetslöshet. En momshöjning är enligt motionärerna det sämsta sättet att åstadkomma den önskade finansiering­en.

Som utskottet redovisat innebär höjningen av mervärdeskatten en köpkraftindragning som, tillsammans med avgiftshöjningar till arbetsmark­nadsfonden, skulle motsvara de ökade disponibla resurser som återställandet av de sociala förmånerna i pensionssystemet, sjukförsäkringen, arbetslös­hetsförsäkringen och barnomsorgen skulle innebära. Om hushållens totala köpkraft återställs på detta sätt finns det enligt utskottets mening inte skäl för att påstå att åtgärderna i proposition 55 skulle leda till realinkomstförsäm-ringar och ökad arbetslöshet. Åtgärderna innebär endast en fördelningspo-litiskt motiverad omfördelning inom hushållssektorn. Utskottet delar inte motionärernas bedömning av effekterna av de föreslagna åtgärderna.

I motion 106 (99) av Ulf Adelsohn m. fl. (m) anförs att momshöjningen leder till utgiftsökningar för de enskilda hushållen som är lika stora som eller större än de påslag på förmåner och bidrag som föreslås. Om inte momsen höjs bibehåller hushållen i motsvarande mån sin köpkraft. Därmed bortfaller, enligt motionärerna, motiven för att höja momsen och förbättra de olika förmåner och bidrag som föreslås i propositionen. Endast förslaget om höjning av flerbarnsstödet godtas i motionen. Man anvisar finansiering av förslaget genom minskade livsmedelssubventioner. Något konkret yrkande på detta framläggs emellertid inte.

Som utskottet anfört talar främst fördelningspolitiska skäl för att återställa de bidragsnivåer som tidigare gällt, Elt återställande av ersättningsnivåerna ger 7,3 miljarder kronor till de direkt berörda grupperna barnfamiljer, arbetslösa, pensionärer, studerande, sjuka och handikappade. Detta betalas av samtliga hushåll genom momshöjningen och avgiftshöjningen. Den fördelningspolitiska effekten för hushållen av åtgärderna är därmed uppen-

 

SkU 1982/83:14   Bilaga                                                         14

bar. Motionärerna hävdar å ena sidan att bidragsökningen blir mindre än skattehöjningen, dvs. åtgärderna överfinansieras. Å andra sidan påstår man att förslagen totalt sett leder till en försämring av budgetsaldot, dvs. att åtgärderna underfinansieras. Detta är varken konsekvent eller, som framgått, korrekt. Utskottet kan således inte godta den uppfattning som kommer till uttryck i motionen vad gäller förslagen i proposition 55.

I motion 128 av Lars Werner m. fl. (vpk) tillstyrker man regeringens förslag till förbättringar av transfereringarna. Endast på två punkter som avser flerbarnstilläggen och slopandet av KAS för ungdomar under 18 år avviker man från regeringens förslag. När det gäller finansieringen av de förslag man accepterar anger motionärerna i stället för momshöjningen flera egna finansieringskällor, som tillsammans med höjningen av arbetsgivarav­giften beräknas öka inkomsterna med 5,7 miljarder kronor. Återtagandet av beslutet om karensdagar i sjukförsäkringen anser inte motionärerna behöver finansieras då karensdagarna ännu inte införts.

Utskottet delar inte motionärernas syn vad gäller finansieringen av förbättrade förmåner inom sjukförsäkringen. I den statsbudget som riksda­gen fastställt för budgetåret 1982/83 har utgifterna för sjukförsäkringen beräknats med förutsättningen att bl. a. karensdagar införs den 1 januari 1983. Om dessa karensdagar slopas innebär det ökade utgifter, och om dessa inte finansieras leder det till ökat budgetunderskott. Som utskottet angett tidigare faller inkomst- och utgiftsförändringarna i sjukförsäkringen helt inom statsbudgeten. Förslagen till inkomstförstärkningar i motion 128 innebär således inte att de föreslagna åtgärderna totalfinansieras. Enligt utskottets mening är det angeläget att utgifterna finansieras redan från årsskiftet 1982/1983, då de träder i kraft. Det får ankomma på skatteutskottet att bedöma huruvida de motionsvägen framlagda skatteförslagen kan ge effekter redan fr. o. m, 1983. Enligt utskottets mening är det emellertid uppenbart att de inkomstförstärkande åtgärderna inte i tillräckligt hög grad kan bidra till att finansiera utgiftsförslagen. Utskottet kan därför inte tillstyrka finansieringsalternativet enligt motion 128.

Utskottet tillstyrker att åtgärderna att förbättra ersättningsnivåerna i pensionssystemet, sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen, barnom­sorgen och barnbidragen totalfinansieras med en höjning av mervärdeskat­ten och arbetsgivaravgiften till arbetslöshetsförsäkringen. Behovet av att åtgärderna totalfinansieras är enligt utskottet mening så angeläget att detta bör komma till uttryck i riksdagens beslut vad gäller dessa utgiftsökningar. Förslagen i propositionens olika bilagor bör godkännas, antas eller medel anvisas endast på det uttryckliga villkoret att riksdagen bifaller förslagen om höjning av mervärdeskatten respektive höjning av arbetsgivaravgiften till arbetslöshetsförsäkrincen.

 

SkU 1982/83:14   Bilaga                                                         15

Stockholm den 2 december 1982

På finansutskottets vägnar MATS HELLSTRÖM

Närvarande: Mats Hellström (s), LarsTobisson (m), Paul Jansson (s), Arne Gadd (s), Lennart Blom (m), Per-Axel Nilsson (s), Tage Adolfsson (m), Rolf Rämgård (c), Christer Nilsson (s), Torsten Karlsson (s), Filip Fridolfsson (m), Rolf Wirtén (fp), Carl-Henrik Hermansson (vpk), Gunnar Nilsson i Eslöv (s) och Rolf Andersson (c).

Avvikande meningar

1. Lars Tobisson (m), Lennart Blom (m), Tage Adolfsson (m), Rolf Rämgård (c), Filip Fridolfsson (m), Rolf Wirtén (fp) och Rolf Andersson (c) anser att utskottets yttrande bort lyda:

De internationella betingelserna för den svenska ekonomin har förändrats på ett dramatiskt sätt sedan början av 1970-talet. Detta har drabbat alla länder i västvärlden men i vissa centrala avseenden har den svenska utvecklingen varit sämre än det internationella genomsnittet. Industripro­duktionen har utvecklats svagt och bytesbalansunderskottet är större än genomsnittet för Västeuropa i övrigt. I andra avseenden har Sverige klarat sig bättre. Det gäller framför allt att hålla sysselsättningen uppe. Fram till devalveringen var inflationstakten i avtagande.

Flera av de problem som finns i den svenska ekonomin i dag är emellertid inte enbart betingade av den internationella utvecklingen. Många svårighe­ter är av långsiktig eller strukturell natur. De kommer att finnas kvar även vid en konjunkturuppgång. Flera betydelsefulla insatser har emellertid gjorts de senaste åren för att vända utvecklingen åt rätt håll.

Ett av de största problemen i den svenska ekonomin har varit öknings­takten i den offentliga sektorn. Ökningen har varit större än i ekonomin som helhet.

De statliga utgifterna har vuxit betydligt snabbare än inkomsterna, vilket gjort att vi fått ett mycket stort budgetunderskott. Utgiftstillväxten har till stor del varit automatisk. Genom regelsystemet har utgifterna knutits till prisutvecklingen, löneutvecklingen, demografiska faktorer etc.

Växande budgetunderskott skapar inflation, hög ränta och minskat utrymme för industrins investeringar. Enligt utskottets mening måste ett väsentligt inslag i den ekonomiska politiken vara att förhindra att budget­underskottet ökar i reala termer. De borgerliga regeringarna inledde en nödvändig sanering av statsfinanserna.

Utskottet anser att det är nödvändigt att hålla tillbaka de offentliga utgiftsökningarna. Ansträngningarna att minska budgetunderskottet måste

 

SkU 1982/83:14  Bilaga                                                          16

göras på utgiftssidan samtidigt som tillväxtfrämjande åtgärder måste vidtas. Det höga skattetrycket, det högsta inom OECD-området, kan inte höjas ytterligare utan att allvarliga effekter uppkommer på arbetsvilja, nyföreta­gande och skattemoral.

De borgerliga regeringarna vidtog med början hösten 1980 vissa åtgärder för att bryta utgiftsutvecklingen. Bl. a. togs den automatiska kompensatio­nen för energiprishöjningar bort i pensions- och studiemedelssystemet. Samtidigt vidtogs vissa kompenserande åtgärder för de ekonomiskt svagaste grupperna. Vidare beslutade riksdagen hösten 1981 om förenklade statliga regler inom barnomsorgen. Besluten decentraliserades och reglerna förenk­lades. Genom riksdagsbeslutet kommer all kommunal barnomsorg att värderas lika och skall ges statligt stöd, Alla barn skall få del av pedagogisk verksamhet. Riksdagsbeslutet om förenklade regler för barnomsorgen innebar en besparing utan att målet för barnomsorgens innehåll och utveckling ändrades till det sämre.

Genom beslut våren 1982 minskades sjukförsäkringens utgifter. Ersätt­ningsnivån för korttidssjuka sänktes och spännvidden i kompensationsgra­den minskades genom begränsningar i de högre inkomstskikten.

Så sent som i våras godtog riksdagen vissa ändringar i arbetslöshetsför­säkringen som innebar besparingar i statens utgifter samtidigt som ersätt­ningsnivån höjdes från den 1 juli 1982 från 210 till 230 kr.

Det är dessa åtgärder inom pensionssystemet, sjukförsäkringen, arbets­löshetsförsäkringen och den kommunala barnomsorgen som regeringen i proposition 55 nu föreslår skall tas tillbaka. Enligt utskottets mening har den statsfinansiella utvecklingen sedan besluten fattades snarare stärkt motiven för de tidigare besluten. Utskottet ser därför inte skäl att tillstyrka regeringens förslag.

De tidigare riksdagsbesluten vad gäller t. ex. sjukförsäkringen och barnomsorgen får effekt först 1983. För att dessa åtgärder skall upphävas föreslår regeringen att mervärdeskatten höjs med 2 procentenheter från 21.51 % till 23.46 % och att arbetsgivaravgiften till arbetsmarknadsfonden höjs med en halv procentenhet. Den sammanlagda effekten av förslagen i proposition 55 innebär således att mellan 1982 och 1983 höjs skatterna samtidigt som bidragsnivåerna hålls oförändrade. Utskottet motsätter sig bestämt en höjning av skattetrycket.

Redan devalveringen bidrar till att höja prisnivån 1983 med ca 5 %. Detta leder till påtagliga reallönesänkningar och försämrad standard. Att dessutom höja mervärdeskatten innebär en ytterligare påspädning av inflationen med 1,2%. Detta leder till avmattning av konjunkturen och risk för ökad arbetslöshet. En momshöjning slår främst mot de grupper som är ekono­miskt sämst rustade.

Utskottet kan inte heller acceptera de förslag till skattehöjningar som föreslås i motion 128 som innebär bl. a. skärpningar i marginalskatterna och slopande av skattefondsparande.

 

SkU 1982/83:14   Bilaga                                                         17

2. Carl-Henrik Hermansson (vpk) anser att utskottets yttrande bort lyda:

Den ekonomiska krisen är djup och långvarig. Den innebär successivt försämrade levnadsvillkor för folkflertalet. Arbetslösheten drabbar främst arbetare och lägre tjänstemän eller ungdom och kvinnor i dessa skikt, som ännu inte kommit in på arbetsmarknaden. Reallöneförsämringarna träffar hårdast de breda grupperna av arbetare och lägre tjänstemän. De ekono­miska åtstramningarna riktade mot den offentliga sektorns överföringar och verksamhet drabbar också främst dessa kategorier. Krisens bördor delas inte lika. De finns som inte ens känner några bördor. De senaste åren har det varit möjligt med framgångsrik spekulation. Aktievärdena och vinsterna har stigit. Delar av storfinansen har stärkt sin makt. Krisen ställer därför fördelningspolitiken i centrum.

Den ekonomiska krisen i vårt land är orsakad av det kapitalistiska systemets motsättningar. Den är inte följden av att folkflertalet haft en "för hög" konsumtion. Krisen kan bara bekämpas med en medveten och långsiktig politik som angriper det kapitalistiska systemets maktförhållanden och anarkiska produktionssystem. Det är ingen väg ur krisen att trycka ner de arbetandes levnadsvillkor. Åtstramningspolitik som den hittills bedrivits fördjupar den ekonomiska krisen, ökar arbetslösheten och skärper orättvi­sorna.

Detta står helt klart såväl mot bakgrund av internationella erfarenheter som efter de 6 åren av borgerlig regeringspolitik i Sverige. De borgerliga regeringarna började göra allt större ingrepp för att rasera för folkflertalet viktiga sociala erövringar. De genomdrev försämringar för pensionärer och andra grupper med basbeloppsanknutna inkomster genom att holka ur beräkningsgrunden för basbelopp. De drev igenom beslut om att införa karensdagar och försämra ersättningsnivåerna inom sjukförsäkringen, vilket främst skulle slå mot arbetarklassen. De genomdrev försämringar i arbetslöshetsförsäkringen. De försämrade statens bidrag till den kommunala barnomsorgen.

Denna borgerliga politik mötte berättigad och hård kritik inom hela arbetarrörelsen och andra folkorganisationer.

I proposition 55 drar den nya regeringen för sin del sina slutsatser av den kritik arbetarrörelsen drev mot den borgerliga regeringspolitiken och ställer förslag som i huvudsak innebär ett uppfyllande av de fyra vallöften de båda arbetarepartierna utställde, nämligen att återställa vad den borgerliga regeringen börjat rasera inom sjukförsäkringssystemet och arbetslöshetsför­säkringen, att återställa beräkningsgrunden för basbeloppet och det statliga stödet för den kommunala barnomsorgen. Utskottet finner regeringens förslag i dessa delar vara välmotiverade.

Regeringen anser att dessa åtgärder som innebär ökade offentliga utgifter måste kompenseras med motsvarande inkomstförstärkningar. Utskottet finner att också denna utgångspunkt är välmotiverad.  Krisen och den

 

SkU 1982/83:14  Bilaga                                                          18

borgerliga politiken, med bl, a. stora skattelättnader för höginkomsttagare, harskapat ett mycket besvärande underskott i statsbudgeten. Ökningstakten i detta underskott bör inte skärpas genom ytterligare konsumtionsexpansiva utgifter, allra minst som möjligheter finns för motsvarande inkomstförstärk­ningar på ett sätt som stärker de föreslagna åtgärdernas fördelningspolitiska effekter.

Det finns, såsom påpekas i motion 128, emellertid anledning att ifrågasätta om inte regeringen beräknar kostnaderna för åtgärderna något för högt. Från försäkringstagarnas synpunkt måste det te sig underligt att stoppandet av en försämring som aldrig trätt i kraft kan utgöra en kostnad (karensdagarna m. m.). Dessutom understryker regeringen att 85 % av den påstådda "karensdagskostnaden" eller ca 1 500 milj. kr. kommer att täckas med arbetsgivaravgifter och avgifter från egna företagare. Det kan sålunda hävdas att regeringen räknat för högt på kostnaderna för åtgärderna.

Regeringsförslagen innebär ökade arbetsgivaravgifter m. m. om 1,5 miljarder kronor och ökade skatteinkomster för det allmänna genom de uteblivna försämringarna i sjukförsäkringssystemet etc. med 1,1 miljarder kronor. Det resterande beloppet som regeringen anser uppgå till 4,5 miljarder kronor vill den finansiera genom en allmän höjning av mervärde­skatten.

Utskottet har inget att erinra mot förslagen till ändrade arbetsgivaravgifter eller mot de beräkningar av ökade skatteinkomster regeringen gjort.

Däremot avvisar utskottet förslaget till en allmän höjning av mervärde­skatten. Detta förslag kan inte godtas vare sig från fördelningspolitisk eller allmän ekonomisk-politisk synpunkt.

De senaste årens ekonomiska utveckling i vårt land har inneburit en stark nedpressning av folkflertalets reala inkomster och privata konsumtion. Klasskillnaderna har ökat. Den nyss genomförda devalveringen har ytterli­gare accentuerat denna utveckling. Avtalsrörelsen har inletts med lönebud som för det stora flertalet kommer att innebära ytterligare kraftiga reallöneförsämringar. Regeringens förslag till skattereform kommer att medföra att de med höga inkomster däremot kommer att få större reala disponibla inkomster. Aviserade, mycket omfattande ökningar av såväl hyror som matpriser kommer ytterligare att skärpa läget för det stora flertalet. Samtidigt ger devalveringen och den allmänna utvecklingen möjligheter till ökade bolags- och spekulationsvinster.

En allmän höjning av mervärdeskatten - en skatt som relativt hårdare drabbar de sämst ställda, enär de använder en större del av sina inkomster till konsumtion av momsbelagda varor - är i detta läge fördelningspolitiskt oacceptabel. Mervärdeskattens regressiva karaktär gäller speciellt när den tas ut på livsmedel och andra nödvändighetsvaror.

En allmän höjning av momsen kommer också att ytterligare beskära den redan sviktande svenska marknaden, vilket kommer att få negativa följder för den hemmamarknadsproducerande industrin. En allmän momshöjning

 

SkU 1982/83:14 Bilaga                                                           19

står därför i motsättning till kampen mot arbetslösheten.

För att de fördelningspolitiskt orättfärdiga följderna av mervärdeskatten skall motverkas bör momsen, enligt utskottets mening, differentieras. Ett ytterligare skäl härför är den allvarliga utvecklingen av livsmedelspriserna. Inriktningen på en differentiering av momsen måste vara att momsen på livsmedel sänks och på sikt slopas, att momsen icke höjs från nuvarande nivå på vissa andra oumbärliga varor medan momsen kan höjas på mera umbärliga varor och lyxvaror. En differentiering av mervärdeskatten kräver en viss förberedelsetid. Riksdagen bör därför nu ta ett principbeslut om en differentiering av mervärdeskatten. Denna bör vara möjlig att genomföra från den 1 juli 1983.

Intill dess bör inte mervärdeskattesatsen ändras. Utskottet förordar därför avslag på regeringens förslag till allmän höjning av mervärdeskatten.

Det finns andra möjligheter att finansiera de i propositionen förordade åtgärderna. I motion 128 visas på fem olika förslag som tillsammans skulle ge statskassan mer än tre miljarder kronor. Dessa förslag - en ytterligare skärpning av skatten på stora förmögenheter, stora arv och gåvor, ett fullständigt slopande av skatte- och aktiefondsparandet, ett slopande av rätten till avdrag för representation, en särskild skatt på utlandsinvesteringar och en annan utformning av skatteskalorna för år 1983 så att de av regeringen föreslagna kraftiga skattelindringarna för höginkomsttagare kraftigt reduce­ras - har enligt utskottet en riktig fördelningspolitisk profil och är synnerligen välmotiverade. De kommer att öka statsinkomsterna med drygt tre miljarder kronor. Skulle det visa sig att dessa inkomster skulle vara otillräckliga för att helt finansiera de förordade sociala åtgärderna, förutsätter utskottet att regeringen i budgetpropositionen föreslår komplet­terande åtgärder för att finansiera de utgiftsökningar utskottet tillstyrkt.

De borgerliga partierna uttrycker i sina motioner 99 (m), 112 (c) och 120 (fp) sitt avståndstagande från att de fyra vallöftena genomförs och avvisar därför också löftenas finansiering. Med hänvisning till vad utskottet anfört i det föregående förordar utskottet ett avslag på dessa motioner.

Utskottet tillstyrker sålunda att åtgärderna att förbättra ersättningsnivå­erna i pensionssystemet, sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen, barn­omsorgen och barnbidragen genomförs på sätt som förordas i motion 128. Utskottet förordar att åtgärderna totalfinansieras. Utskottet förordar att denna finansiering sker på sätt som angivits ovan och som närmare utvecklats i motion 128. Utskottet bifaller regeringens förslag till ändrade arbetsgivar­avgifter men avslår dess förslag till allmän höjning av mervärdeskatten.

 

GOTAB 73217 Stockholm 1982