SkU 1982/83:11

Skatteutskottets betänkande
1982/83:11

om vissa åtgärder för att förbättra skatteuppbörden
(prop. 1982/83:53)
Propositionen

Regeringen (budgetdepartementet) föreslår i proposition 1982/83:53 bl. a.
att riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

2. lag om ändring i stämpelskattelagen (1964:308),

3. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

4. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),

5. lag om ändring i tullagen (1973:670).

Propositionen har hänvisats till skatteutskottet i nu nämnda delar och i
övrigt till finansutskottet. De till skatteutskottet hänvisade förslagen
innehåller i huvudsak följande.

Som ett första led i kampen mot skatte- och avgiftsundandraganden
föreslås i propositionen vissa åtgärder för att förbättra uppbörden av
skatter och allmänna avgifter.

Restavgift tas ut när en skatt eller allmän avgift inte betalas inom
föreskriven tid. Avgiften är fast och utgår f. n. med 4 % av det obetalda
beloppet dock med minst 10 kr. I propositionen föreslås att avgiften skall
beräknas efter 6 %. Vidare föreslås en höjning till 50 kr. av det belopp som
resta vgiften minst skall utgå med.

B-skatt betalas i huvudsak av företag och egna företagare. Som huvudregel
gäller att B-skatten för ett inkomstår skall motsvara den slutliga skatt
som den skattskyldige debiterades föregående år. Detta innebär att den
preliminära skatten beräknas med hänsyn till inkomster som den skattskyldige
hade två år före det aktuella inkomståret. För att den preliminära
skatten skall bli bättre avvägd föreslås i propositionen att B-skatt enligt
huvudregeln skall utgå med 120 % av den slutliga skatten.

De nya bestämmelserna föreslås gälla från och med den 1 januari 1983.

Lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1982/83. 6 sami. Nr 11

SkU 1982/83:11

1 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 13 § och 58 § 1 mom. uppbördslagen
(1953:272)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Preliminär B-skatt skall, om inte
annat sägs nedan eller föranleds av
särskilda omständigheter, utgå med
belopp motsvarande den slutliga
skatt, som har påförts den skattskyldige
året före inkomståret, till
den del sistnämnda skatt avser annat
än utskiftningsskatt, ersättningsskatt,
skattetillägg eller
förseningsavgift enligt taxeringslagen
(1956:623) eller sådan i denna
lag inte omnämnd skatt eller avgift,
vilken har påförts enligt bestämmelse
i annan författning. Vid beräkning
av preliminär B-skatt skall,
om möjligt, hänsyn tagas till preliminär
A-skatt som den skattskyldige
kan ha att betala på grund av
förordnande enligt 3 § 3 mom. andra
stycket.

Preliminär B-skatt skall, om inte
annat sägs nedan eller föranleds av
särskilda omständigheter, utgå med
belopp motsvarande 120 procent av
den slutliga skatt, som har påförts
den skattskyldige året före
inkomståret, till den del sistnämnda
skatt avser annat än utskiftningsskatt,
ersättningsskatt, skattetillägg
eller förseningsavgift enligt taxeringslagen
(1956:623) eller sådan i
denna lag inte omnämnd skatt eller
avgift, vilken har påförts enligt bestämmelse
i annan författning. Vid
beräkning av preliminär B-skatt
skall, om möjligt, hänsyn tagas till
preliminär A-skatt som den skattskyldige
kan ha att betala på grund
av förordnande enligt 3 § 3 mom.
andra stycket.

Har skattskyldig inte påförts slutlig skatt enligt den årliga taxeringen året
före inkomståret, men kan han antagas bli påförd sådan skatt enligt den
årliga taxeringen året efter inkomståret, skall preliminär B-skatt beräknas
med ledning av särskild taxering till statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt
och statlig förmögenhetsskatt (preliminär taxering).

Preliminär B-skatt skall också beräknas med ledning av preliminär taxering,
om det med sannolikhet kan antagas, att vid årlig taxering året efter
inkomståret till statlig eller kommunal inkomstskatt taxerad inkomst kommer
att avvika från motsvarande inkomst vid den årliga taxeringen året
före inkomståret med minst en femtedel av sistnämnda inkomst, dock
minst 2000 kronor.

Preliminär B-skatt får beräknas på grundval av preliminär taxering även
i annat fall än som sägs i andra eller tredje stycket, om särskilda omständigheter
föranleder det. Sådana omständigheter kan föreligga exempelvis
när det är fråga om nedsatt skatteförmåga eller om mer betydande skillnad
mellan annars utgående preliminär skatt och påräknelig slutlig skatt.

' Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 771.
2 Senaste lydelse 1979:489.

SkU 1982/83:11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

58 §

1 mom .3 Har skattskyldig eller 1 mom . Har skattskyldig eller
arbetsgivare som gjort skatteavdrag arbetsgivare som gjort skatteavdrag

underlåtit att inbetala skatt i tid och underlåtit att inbetala skatt i tid och

ordning, som är föreskriven i denna ordning, som är föreskriven i denna

lag, skall restavgift utgå. Denna lag, skall restavgift utgå. Denna

skall beräknas efter fyra öre för skall beräknas efter sex öre för var varje

hel krona av den del av skat- je hel krona av den del av skatten,

ten, som sålunda inte har erlagts, som sålunda inte har erlagts, dock

dock ej mindre än tio kronor. Öre- ej mindre än femtio kronor. Öretal

tal som uppkommer vid denna be- som uppkommer vid denna beräk räkning

skall rundas av.till närmast ning skall rundas av till närmast

högre hela krontal. högre hela krontal.

Arbetsgivare, som avses i första stycket, skall utöver restavgift erlägga
tilläggsavgift för varje påbörjad tidrymd av sex månader utöver den första
efter utgången av den uppbördsmånad, under vilken skatten rätteligen
skolat erläggas, intill dess skatten inbetalas eller av den lokala
skattemyndigheten fastställs till betalning. Tilläggsavgift skall för varje
sådan tidrymd beräknas till fyra öre för varje hel krona av den del av
skatten, som inte har erlagts, dock ej mer än tolv öre för hel krona.
Bestämmelserna i denna lag om restavgift tillämpas även i fråga om
tilläggsavgift.

Vid tillämpning av bestämmelserna i detta moment jämställs med inbetalning
av skatt att verkställighet har skett eller säkerhet har tagits emot
enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983 och tillämpas, såvitt gäller

13 §, första gången i fråga om preliminär skatt för uppbördsåret 1983/84.
Bestämmelserna i 58 § gäller i fråga om skatt som förfaller till betalning
efter ikraftträdandet. I fråga om skatt, som en arbetsgivare underlåtit att
innehålla gäller dock äldre bestämmelser om underlåtenheten avser skatt
som belöper på tid före den 1 november 1982.

3 Senaste lydelse 1979: 489.

SkU 1982/83:11

2 Förslag till

Lag om ändring i stämpelskattelagen (1964:308)

Härigenom föreskrivs att 37 § 2 mom. stämpelskattelagen (1964:308)'
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
37 §2

2 mom. Har den skattskyldige
underlåtit att betala skatt inom föreskriven
tid, skall restavgift erläggas
till beskattningsmyndigheten.
Restavgiften skall utgå efter fyra
öre för varje hel krona av den del av
skatten som inte har erlagts i rätt
tid, dock inte med mindre belopp
än tio kronor. Öretal som uppkommer
vid beräkning av restavgift
jämnas till närmast högre hela krontal.

2 mom. Har den skattskyldige
underlåtit att betala skatt inom föreskriven
tid, skall restavgift erläggas
till beskattningsmyndigheten.
Restavgiften skall utgå efter sex öre
för vaije hel krona av den del av
skatten som inte har erlagts i rätt
tid, dock inte med mindre belopp
än femtio kronor. Öretal som uppkommer
vid beräkning av restavgift
jämnas till närmast högre hela krontal.

Beskattningsmyndigheten får befria från skyldigheten att erlägga restavgift,
när dröjsmålet med betalningen är obetydligt eller om det annars finns
särskilda skäl.

Riksskatteverket får meddela föreskrifter i fråga om befrielse från skyldigheten
att erlägga restavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983 och tillämpas i fråga om skatt
som förfaller till betalning efter ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1979: 1060.

2 Senaste lydelse 1982:36.

SkU 1982/83:11

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs att 47 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt1 skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

47 §

Betalas icke skatt i behörig ordning inom den tid då deklaration för den
redovisningsperiod skatten avser skall lämnas enligt 22 § tredje stycket,
utgår restavgift på sålunda icke betalat belopp. Har anstånd med betalning
av skatt beslutats enligt 45 §, utgår dock restavgift endast på skattebelopp
som betalas sedan anståndstiden gått till ända.

Restavgiften är fyra öre för varje Restavgiften är sex öre för varje
hel krona av den skatt som icke hel krona av den skatt som icke

betalats, dock minst tio kronor. betalats, dock minst femtio kronor.

Öretal som uppkommer vid denna Öretal som uppkommer vid denna

beräkning jämnas till närmast högre beräkning jämnas till närmast högre

hela krontal. hela krontal.

Bestämmelserna i 58 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272) om befrielse
från restavgift gäller i tillämpliga delar beträffande restavgift för mervärdeskatt.
Bestämmelserna i denna lag om beslut om fastställelse av skatt gäller
i tillämpliga delar om beslut i fråga om befrielse från restavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983 och tillämpas i fråga om skatt
för vilken deklaration skall lämnas efter ikraftträdandet.

' Lagen omtryckt 1979:304.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 885.

SkU 1982/83:11

4 Förslag till

Lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)

Härigenom föreskrivs att 19 § kupongskattelagen (1970:624)' skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
19 §2

Kupongskatt betalas genom insättning på särskilt postgirokonto. Inbetalning
anses ha skett den dag inbetalningskort eller försändelse, som
innehåller gireringskort, inkommit till postanstalt.

Inbetalas kupongskatt ej inom
den tid som anges i 8 eller 15 § eller
i den ordning som anges i första
stycket, utgår restavgift beräknad
efter fyra öre för varje hel krona av
det icke sålunda erlagda beloppet,
dock minst tio kronor. Öretal som
uppkommer vid denna beräkning
skall jämnas till närmast högre hela
krontal. Utöver restavgift utgår tillläggsavgift.
Tilläggsavgift utgår för
vaije påböljad tidrymd av sex månader,
första gången dock för den
tidrymd, som börjar två månader
efter utgången av den månad, då
betalning skulle ha skett, till dess
betalning sker eller förordnande om
indrivning meddelas. Tilläggsavgift
beräknas för vaije tidrymd som nu
nämnts till fyra öre för vaije hel
krona av det icke erlagda beloppet,
dock högst tolv öre för hel krona. I
övrigt tillämpas i fråga om tilläggsavgift
bestämmelserna i denna lag
om restavgift. När särskilda omständigheter
föranleder det, får
riksskatteverket befria från restavgift
och tilläggsavgift.

Inbetalas kupongskatt ej inom
den tid som anges i 8 eller 15 § eller
i den ordning som anges i första
stycket, utgår restavgift beräknad
efter sex öre för varje hel krona av
det icke sålunda erlagda beloppet,
dock minst femtio kronor. Öretal
som uppkommer vid denna beräkning
skall jämnas till närmaste högre
hela krontal. Utöver restavgift
utgår tilläggsavgift. Tilläggsavgift
utgår för varje påbörjad tidrymd av
sex månader, första gången dock
för den tidrymd, som börjar två månader
efter utgången av den månad,
då betalning skulle ha skett, till
dess betalning sker eller förordnande
om indrivning meddelas.
Tilläggsavgift beräknas för varje
tidrymd som nu nämnts till fyra öre
för varje hel krona av det icke erlagda
beloppet, dock högst tolv öre
för hel krona. I övrigt tillämpas i
fråga om tilläggsavgift bestämmelserna
i denna lag om restavgift. När
särskilda omständigheter föranleder
det, får riksskatteverket befria
från restavgift och tilläggsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983 och tillämpas i fråga om skatt
som förfaller till betalning efter ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996.

2 Senaste lydelse 1974:996.

SkU 1982/83:11

5 Förslag till

Lag om ändring i tullagen (1973:670)

Härigenom föreskrivs att 21 § tullagen (1973:670) skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse

21 §'

Föreslagen lydelse

Betalas ej tull eller annan införselavgift
inom föreskriven tid, utgår
restavgift med sex öre för varje hel
krona av obetalt belopp, dock
minst femtio kronor. Öretal som
uppkommer vid beräkning av restavgift
jämnas till närmast högre
hela krontal. Generaltullstyrelsen
får meddela befrielse helt eller delvis
från skyldighet att erlägga restavgift,
om särskilda skäl föreligger.

Till betalning förfallen tull och
annan införselavgift skall på framställning
av tullmyndighet indrivas
av kronofogdemyndigheten. Därvid
skall utsökningsbalken tillämpas.
Har säkerhet ställts eller utgör
varan säkerhet, får avgiften tas ut
av säkerheten.
gas ut av säkerheten.

Bestämmelserna i denna lag om tull och annan införselavgift äger motsvarande
tillämpning på restavgift enligt första stycket.

Betalas ej tull eller annan införselavgift
inom föreskriven tid, utgår
restavgift med fyra öre för varje hel
krona av obetalt belopp, dock
minst tio kronor. Öretal som uppkommer
vid beräkning av restavgift
jämnas till närmast högre hela krontal.
Generaltullstyrelsen får meddela
befrielse helt eller delvis från
skyldighet att erlägga restavgift, om
särskilda skäl föreligger.

Till betalning förfallen tull och
annan införselavgift skall på framställning
av tullmyndighet indrivas
av utmätningsman. Därvid äger
60 § 1—3 mom. upphördslagen

(1953:272) motsvarande tillämpning.
Har säkerhet ställts eller utgör
varan säkerhet, får avgiften ta -

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983 och tillämpas i fråga om tull
eller annan införselavgift som förfaller till betalning efter ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1974:982.

SkU 1982/83:11

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1982/83:89 av Stig Josefson m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen i fråga om 13 § uppbördslagen (1953:272)
beslutar att första stycket skall ha nedan angivna lydelse.

Regeringens förslag

Preliminär B-skatt skall, om inte
annat sägs nedan eller föranleds av
särskilda omständigheter, utgå med
belopp motsvarande 120 procent av
den slutliga skatt som har påförts
den skattskyldige året före inkomståret,
till den del sistnämnda skatt
avser annat än utskiftningsskatt,
ersättningsskatt, skattetillägg eller
förseningsavgift enligt taxeringslagen
(1953:623) eller sådan i denna
lag inte omnämnd skatt eller avgift,
vilken har påförts enligt bestämmelse
i annan författning. Vid beräkning
av preliminär B-skatt skall, om möjligt,
hänsyn tagas till preliminär Askatt
som den skattskyldige kan ha
att betala på grund av förordnande
enligt 3 § 3 mom. andra stycket.

Motionärernas förslag

Preliminär B-skatt skall, om inte
annat sägs nedan eller föranleds av
särskilda omständigheter, utgå med
belopp motsvarande 110 procent av
den slutliga skatt som har påförts
den skattskyldige året före inkomståret,
till den del sistnämnda skatt
avser annat än utskiftningsskatt,
ersättningsskatt, skattetillägg eller
förseningsavgift enligt taxeringslagen
(1953:623) eller sådan i denna
lag inte omnämnd skatt eller avgift,
vilken har påförts enligt bestämmelse
i annan författning. Vid beräkning
av preliminär B-skatt skall, om möjligt,
hänsyn tagas till preliminär Askatt
som den skattskyldige kan ha
att betala på grund av förordnande
enligt 3 § 3 mom. andra stycket.

1982/83:135 av Knut Wachtmeister m. fl. (m)

I motionen yrkas

att riksdagen avslår regeringens förslag att till 50 kr. höja det belopp som
restavgiften minst skall utgå med och i stället beslutar om en höjning till 15 kr.
samt

att riksdagen avslår den av regeringen föreslagna höjningen av den
preliminära B-skatten att utgå med 120 % av den slutliga skatten.

Motioner väckta vid riksmötet 1981/82

1981/82:898 av Rolf Dahlberg (m) och Wiggo Komstedt (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär ett förenklat
förfarande för ansökan om förtidsåterbetalning av överskjutande skatt i
enlighet med vad som anförs i motionen.

1981/82:909 av Anita Johansson (s) och Hagar Normark (s)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om en översyn av
preliminärskatteberäkningen hos försäkringskassorna så att skatteuttaget
bättre överensstämmer med den slutliga skatten.

SkU 1982/83:11

1981/82:1207 av Knut Wachtmeister (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av
bestämmelserna om kvarstad i enlighet med vad som anges i motionen.

1981/82:1699 av Erik Wärnberg m. fl. (s)
såvitt avser yrkande

4. att riksdagen beslutar om förändring av avgifterna i samband med
uppbörd av skatt i enlighet med vad som anförs i motionen.

Utskottet

Resta vgiften m. m.

För att förbättra uppbörden av skatter och allmänna avgifter föreslår
regeringen bl. a. att restavgiften höjs från nuvarande 4 % av det obetalade
beloppet och minst 10 kr. till 6 % och minst 50 kr.

I anslutning till skatteindrivningsutredningens förslag (Ds B 1981:12)
yrkas i motion 1981/82:1699 av Erik Wärnberg m. fl. (s) att restavgiften höjs
till 8 % och minst 100 kr. Knut Wachtmeister m. fl. (m) godtar däremot i
motion 1982/83:135 den i propositionen föreslagna procentsatsen för
restavgiften. Minimibeloppet bör dock enligt motionärernas mening fastställas
till 15 kr., eftersom de inte vill godta en större höjning än som kan anses
motiverat av den allmänna prisutvecklingen.

Förslaget att höja restavgiften skall ses mot bakgrund av den rådande
indrivningsbalansen och av att diskontot sedan den nuvarande restavgiften
infördes 1943 successivt har höjts från 3 till f. n. 10 %. Avgiften är inte
avdragsgill vid taxeringen. Vid korta dröjsmål motsvarar den därför en hög
ränta även om procentsatsen är relativt låg. Samtidigt bör beaktas att
restavgiften med sin nuvarande konstruktion såsom en fast avgift inte
fungerar som ett betalningsstimulerande påtryckningsmedel efter förfallodagen
och att skatteindrivningsutredningen därför har fått i uppdrag att
överväga hur ett nytt avgiftssystem bör utformas. I avvaktan på utredningens
förslag framstår enligt utskottets uppfattning en avgift på 6 % som skälig.
Utskottet tillstyrker således propositionen i denna del och avstyrker motion
1981/82:1699 i vad avser en högre procentsats för restavgiften.

Utredningens förslag att höja det nuvarande minimibeloppet, som
fastställdes 1967, från 10 till 100 kr. motiveras framför allt av att statsverkets
kostnader på grund av ett betalningsdröjsmål i och för sig överstiger detta
belopp men att en högre minsta avgift kan framstå som stötande när det gäller
små indrivningsbelopp. Avvägningen i propositionen innebär att viss hänsyn
tagits till synpunkter som anförts av de remissinstanser som avstyrkt en
höjning till 100 kr. med hänvisning till att fordringarna inte sällan uppgår till
låga belopp och att restavgiften i sådana fall kan komma att överstiga
skatteskulden.

SkU 1982/83:11

Eftersom betalningsdröjsmål medför kostnader för statsverket även när
det gäller små skattebelopp, bör restavgiften i sådana fall enligt utskottets
mening inte vara alltför obetydlig. Utskottet avstyrker således motion
1982/83:135 i denna del. Å andra sidan kan utskottet tills vidare godta en
minimiavgift på 50 kr., med hänsyn till att det pågående utredningsarbetet
kan komma att omfatta även denna fråga. Med hänvisning härtill avstyrker
utskottet det aktuella yrkandet i motion 1981/82:1699 om en höjning till
minst 100 kr. och tillstyrker propositionen i denna del.

Avsikten har varit att ändringarna skall träda i kraft den 1 januari 1983.
När det gäller restavgifterna har det numera visat sig att det för vägtrafikskatternas
del krävs förberedelser som bör medföra ett uppskov med
ikraftträdandet till den 1 april 1983. Beträffande mervärdeskatten föreligger
enligt vad utskottet erfarit svårigheter att genomföra en höjning av
restavgifterna redan i fråga om skatt för redovisningsperioder som slutar före
den 1 januari 1983. Vidare bör förtydligas att äldre bestämmelser fortfarande
skall gälla i fråga om skatt som en arbetsgivare underlåtit att innehålla före
den 1 november 1982. Detta föranleder ändringar i ikraftträdandebestämmelserna
till ändringarna i uppbördslagen och mervärdeskattelagen. I övrigt
godtar utskottet propositionen även i denna del.

I motion 1981/82:1699 yrkas också att kvarskatteavgifterna höjs.

Kvarskatteavgift utgår i normalfallet med 8 % om kvarskatten uppgår till
högst 5 000 kr. och annars med 10 %. I speciella fall utgår kvarskatteavgift
även på fyllnadsinbetalningar av preliminär skatt, nämligen för skattskyldiga
som har fått anstånd med deklarationen och som därför har möjlighet att
göra fyllnadsinbetalningar under tiden den 1 maj - 30 juni taxeringsåret. För
sådana fyllnadsinbetalningar utgår kvarskatteavgift med 2 %.

Motionärerna yrkar att kvarskatteavgiften i normalfallet höjs till 10 % av
skattebelopp på högst 5 000 kr., 12 % på skattebelopp mellan 5 000 och
30 000 kr. och 15 % på den del av kvarskatten som överstiger 30 000 kr. Avsikten
är att nivån därmed skall motsvara nivån för avgiften på kvarstående
arbetsgivaravgifter. De yrkar också höjningar av kvarskatteavgiften på
preliminärskattebetalningar i maj-juni under taxeringsåret och att sådana
avgifter införs också för andra fyllnadsinbetalningar som sker efter skatteuppbörden
i januari under taxeringsåret.

Vid sin prövning av motsvarande frågor tidigare år har utskottet avstyrkt
likartade yrkanden med hänvisning bl. a. till att nivån för avgiften på
kvarstående arbetsgivaravgifter motiverats inte bara av ränteläget utan också
av att vissa arbetsgivare utnyttjat arbetsgivaravgifterna som en tillfällig
likviditetsförstärkning, vilket tidigare lett till en betydande eftersläpning i
avgiftsuppbörden. När det gäller inkomstskatterna bör framhållas att
avgiften i normalfallet är tillräcklig för att eliminera de otillbörliga
räntevinster som bristande fyllnadsinbetalningar annars skulle kunna medföra.
Som framgår av propositionen består de nu aktuella problemen framför

SkU 1982/83:11

allt i att inkomstskatterna på rörelseinkomster m. m. inte i tillräcklig
utsträckning betalas i form av preliminärskatt redan under inkomståret.
Enligt utskottets uppfattning bör man i första hand söka andra vägar för att
tillgodose syftet med motionen. Att såsom föreslås i propositionen genomföra
en allmän uppräkning av den preliminära B-skatten är en åtgärd som
verkar i denna riktning. Utskottet utgår från att regeringen kommer att ägna
fortsatt uppmärksamhet åt problemet och avstyrker motion 1981/82:1699 i
nu aktuella delar.

Debiteringen av B-skatt

Preliminär B-skatt betalas huvudsakligen av dem som driver rörelse, och
skatten skall i regel utgå med ett belopp som motsvarar den slutliga skatt som
har påförts den skattskyldige året före inkomståret. Mot bakgrund av
konstaterade eftersläpningar i fråga om B-skatteuppbörden föreslås i
propositionen att huvudregeln ändras så att B-skatten skall utgå med 120 %
av den slutliga skatten.

I motion 1982/83:135 yrkar Knut Wachtmeister m. fl. (m) avslag på
propositionen i denna del, medan Stig Josefson m. fl. (c) i motion 1982/83:89
yrkar att höjningen begränsas till 110 %. I den förstnämnda motionen anförs
att förslaget inte har remissbehandlats och att inkomstutvecklingen för
företagen av olika skäl inte i allmänhet kan antas bli så god att den föreslagna
höjningen är motiverad. Både m- och c-motionärerna befarar också att
antalet preliminärdeklarationer kommer att öka drastiskt med det i
propositionen framlagda förslaget, vilket skulle motverka syftet med
förslaget och medföra en arbetsbelastning såväl för de lokala skattemyndigheterna
som för de skattskyldiga.

Utskottet vill framhålla att det under en lång följd av år visat sig att
B-skatteinbetalningarna under uppbördsåret varit otillräckliga och att
reglerna inte tillgodoser syftet att i möjligaste mån få en överensstämmelse
med den slutliga skatten. Detta har framför allt sin förklaring i att den slutliga
skatt som ligger till grund för debiteringen av B-skatten avser inkomster som
ligger två år tillbaka i tiden. Mot bakgrund också av de uppgifter som
åberopas i propositionen angående debiterade B-skatter och fyllnadsinbetalningar
får det enligt utskottets uppfattning t. v. anses som en lämplig
avvägning att låta B-skatten utgå med 120 %. Det ligger i sakens natur att en
sådan åtgärd kommer att medföra en viss ökning av antalet ansökningar om
jämkning. Utskottet instämmer emellertid i departementschefens uppfattning
att de olägenheter som detta eventuellt kan komma att innebära mer än
väl kommer att uppvägas av den förbättring av uppbörden som förslaget
kommer att medföra.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del och
avstyrker motionerna 1982/83:89 och 1982/83:135 i denna del.

SkU 1982/83:11

Försäkringskassornas preliminärskatteavdrag

I motion 1981/82:909 påtalar Anita Johansson m. fl. (s) att preliminärskatten
på pension, sjukpenning och moderskapspenning kan bli för låg om
den skattskyldige även har annan inkomst. Motionärerna begär en översyn
av reglerna för att få en bättre överensstämmelse med den slutliga skatten i
sådana fall.

Det problem som tas upp i motionen bottnar i att endast den som är
huvudarbetsgivare är skyldig att göra skatteavdrag och att preliminärskatteavdraget
i allmänhet beräknas endast på den aktuella inkomsten hos denne
arbetsgivare. Detta är således inte något speciellt för ersättningar från
försäkringskassan utan utgör endast en del av ett mer generellt problem.

Den s. k. RS-utredningen föreslog 1974 en E-skatt som skulle innehållas
av arbetsgivare i samtliga fall där skyldighet f. n. saknas att göra skatteavdrag,
dvs. framför allt i fråga om extrainkomster och då det gäller anställda
med B-skatt. Förslaget har på grund av vissa praktiska svårigheter inte
föranlett lagstiftning. Utskottet har vid sin tidigare behandling av denna
fråga uttalat att förslaget bör tas upp till fortsatta överväganden inom
budgetdepartementet (SkU 1978/79:50). Enligt vad utskottet nu har
inhämtat utreds frågan f. n. på nytt inom riksskatteverket.

Utskottet utgår från att syftet med den i motion 1981/82:909 begärda
översynen kommer att tillgodoses i de pågående övervägandena rörande
E-skatten. Utskottet finner därför inte skäl att tillstyrka motionen.

Förtidsåterbetalning av preliminärskatt

Ansökan om förtidsåterbetalning av överskjutande skatt skall göras senast
den 30 april året efter inkomståret. I motion 1981/82:898 av Rolf Dahlberg
(m) och Wiggo Komstedt (m) yrkas att ansökan bör kunna göras genom en
kryssmarkering på deklarationsblanketten och att en sådan ansökan bör
kunna få göras även efter den 30 april om den skattskyldige haft anstånd med
deklarationen.

Utskottet är medvetet om att det i vissa fall kan vara angeläget för den
skattskyldige att erhålla återbetalning av en alltför hög preliminärskatt. Det
är givetvis av vikt att information lämnas om möjligheterna härtill. Vid en
sådan återbetalning utgår emellertid ingen ränta, och om deklarationsblanketten
utformas på det sätt som motionärerna föreslår torde det inte kunna
undvikas att många av misstag kommer att förlora förmånen av den ränta på
överskjutande skatt som annars skulle ha utgått.

Utskottet vill också framhålla att en ansökan om förtidsåterbetalning av
överskjutande skatt bör prövas skyndsamt men att en återbetalning givetvis
inte kan ske utan att deklarationen granskas. Ett stort antal ansökningar av
detta slag kan därför komma att förrycka taxeringsarbetet i en omfattning
som inte är önskvärd.

SkU 1982/83:11

Utskottet är för sin del inte berett att medverka till att deklarationsblanketten
utformas på ett sådant sätt att olägenheter i angivna hänseenden kan
befaras. Utskottet avstyrker således motion 1981/82:898.

Utmätning av överskjutande skatt

För att fordran på överskjutande preliminär skatt skall kunna utmätas
fordras att ansökan om utmätning inkommer till kronofogdemyndigheterna
senast den 1 september under taxeringsåret. Denna tidsgräns har enligt vad
Knut Wachtmeister (m) uppger i motion 1981/82:1207 föranlett att en
kommun gått miste om ett avsevärt belopp. Motionären begär en översyn av
reglerna och anför att tidsgränsen exempelvis inte bör gälla om gäldenären
har delgivits misstanke om brott.

De aktuella reglerna återfinns i 68 § 6 mom. uppbördslagen och innebär att
en borgenär före den 1 september under taxeringsåret kan begära utmätning
av den överskjutande skatt som eventuellt tillkommer gäldenären. Bestämmelserna
torde i stort sett fungera tillfredsställande. Utskottet har dock
förståelse för motionärens uppfattning att tidsgränsen, som infördes 1966
med hänsyn till arbetsbelastningen och arbetsrutinen hos de berörda
myndigheterna, i speciella fall kan medföra olägenheter. Enligt utskottets
uppfattning torde en bestämd tidsgräns knappast kunna undvaras, men det
kan ifrågasättas om inte tidsgränsen numera skulle kunna förskjutas längre in
på hösten.

Som framgår av propositionen kommer kampen mot skatteflykt och
ekonomisk brottslighet att intensifieras under de kommande åren, och
reglerna i uppbördslagen är under fortlöpande översyn. Att se över de nu
aktuella reglerna ingår enligt utskottets uppfattning som ett naturligt led i
detta arbete, och utskottet utgår alltså från att även de problem som tagits
upp i motionen kommer att uppmärksammas utan särskild framställan från
riksdagens sida. Utskottet finner således inte skäl att tillstyrka motion
1981/82:1207.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande procentsatsen för restavgiften

att riksdagen med avslag på motion 1981/82:1699 yrkande 4 i
denna del bifaller proposition 1982/83:53 i denna del,

2. beträffande minimibeloppet för restavgiften

att riksdagen med avslag på motionerna 1981/82:1699 yrkande 4
i denna del och 1982/83:135 i denna del bifaller propositionen i
denna del,

3. beträffande ikraftträdandet

att riksdagen godtar vad utskottet i betänkandet förordat,

SkU 1982/83:11

4. beträffande kvarskatteavgiften m. m.

att riksdagen avslår motion 1981/82:1699 yrkande 4 i övrigt,

5. beträffande debiteringen av B-skatt

att riksdagen med avslag på motionerna 1982/83:89 och
1982/83:135 i denna del bifaller propositionen i denna del,

6. beträffande försäkringskassornas preliminärskatteavdrag
att riksdagen avslår motion 1981/82:909,

7. beträffande förtidsåterbetalning av preliminärskatt
att riksdagen avslår motion 1981/82:898,

8. beträffande utmätning av överskjutande skatt
att riksdagen avslår motion 1981/82:1207,

9. beträffande lagförslagen

att riksdagen antar de vid propositionen fogade förslagen till

a) lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) med den
ändringen att ikraftträdandebestämmelserna erhåller följande
såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1983 och tillämpas, såvitt
gäller 13 §, första gången i fråga om
preliminär skatt för uppbördsåret
1983/84. Bestämmelserna i 58 § gäller
i fråga om skatt som förfaller till
betalning efter ikraftträdandet. I fråga
om skatt, som en arbetsgivare
underlåtit att innehålla gäller dock
äldre bestämmelser om underlåtenheten
avser skatt som belöper på tid
före den 1 november 1982.

Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1983 och tillämpas, såvitt
gäller 13 §, första gången i fråga om
preliminär skatt för uppbördsåret
1983/84. Äldre bestämmelser i 58 §
gäller dock fortfarande i fråga om
skatt som förfallit till betalning före
ikraftträdandet eller, beträffande
skatt enligt vägtrafikskattelagen
(1973:601), före den 1 april 1983. I
fråga om skatt som en arbetsgivare
underlåtit att innehålla gäller äldre
bestämmelser, om skatten skulle ha
innehållits före den 1 november
1982.

b) lag om ändring i stämpelskattelagen (1964:308),

c) lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt med den
ändringen att ikraftträdandebestämmelserna erhåller följande
såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1983 och tillämpas i fråga om
skatt för vilken deklaration skall
lämnas efter ikraftträdandet.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1983. Äldre bestämmelser
gäller dock fortfarande i fråga om
skatt som hänför sig till redovisningsperiod
som har gått till ända
före ikraftträdandet.

SkU 1982/83:11

Regeringens förslag Utskottets förslag

d) lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),
e) lag om ändring i tullagen (1973:670).

Stockholm den 30 november 1982

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m), Olle
Westberg (s), Hagar Normark (s), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s),
Egon Jacobsson (s), Karl Björzén (m), Björn Molin (fp), Anita Johansson
(s), Anna Lindh (s) och Ewy Möller (m).

Reservationer

Minimibeloppet för restavgiften (mom. 2)

1. Knut Wachtmeister, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson, Karl
Björzén och Ewy Möller (alla m) har

dels anfört följande:

Som anförs i motion 1982:83:135 motsvarar den i propositionen föreslagna
höjningen av restavgiften till minst 50 kr. en höjning med 500 %. I kampen
mot inflationen är det viktigt att staten inte höjer sina taxor och avgifter vida
utöver vad som motiveras av den allmänna prisutvecklingen. Därtill kommer
att en avgift på 50 kr. kan förefalla oskälig i fråga om mindre dröjsmål med
småbelopp. Vi instämmer därför i motionärernas uppfattning att ett
minimibelopp på 15 kr. är tillräckligt.

dels ansett att utskottet under mom. 2 och 9 bort hemställa:

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:135 i denna del, med
avslag på motion 1981/82:1699 yrkande 4 i denna del och med
anledning av propositionen i denna del antar det vid propositionen
fogade lagförslaget i fråga om 58 § uppbördslagen
(1953:272) med den ändringen att ordet femtio i första stycket
byts ut mot femton.

Debiteringen av B-skatt (mom. 5)

2. Knut Wachtmeister, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson, Karl
Björzén och Ewy Möller (alla m) har

dels anfört följande:

I likhet med motionärerna i motion 1982/83:135 ställer vi oss mycket

SkU 1982/83:11

kritiska tili att den föreslagna höjningen av den preliminära B-skatten inte
föregåtts av sedvanlig remissbehandling. Vad beträffar den sakliga sidan kan
påpekas att den beramade skatteuppgörelsen med mittpartierna utgick från
en inflationsökning om 5,5 % per år. En låg inflation måste givetvis vara
målet. I konsekvens härmed skulle en 10-procentig höjning av den
preliminära B-skatten vara tillräcklig. Som framhålls i motionen visar
emellertid företagens och egenföretagens inkomstutveckling icke den
regelmässiga ökning som hittills gällt för flertalet löntagare. Den beskattningsbara
inkomsten kommer dessutom att begränsas till följd av föreslagna,
kraftigt höjda, arbetgivaravgifter och löneskatter.

Om ett stort antal B-skattebetalare uppfattar den preliminära skatten som
för stor, kommer detta att leda till en betydande ökning av antalet
jämkningsansökningar med avsevärt merarbete för såväl skattskyldiga som
redan hårt belastade myndigheter som följd. Vi ställer oss också bakom det i
motionen framställda yrkandet om avslag på propositionen i denna del.

dels ansett att utskottet under mom. 5 och 9 bort hemställa:

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:135 i denna del avslår
propositionen i denna del och motion 1982/83:89, till följd varav
13 § utgår ur det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i uppbördslagen (1953:272).

3. Stig Josefson (c), Ingemar Hallenius (c) och Björn Molin (fp) har

dels anfört följande:

Redan i propositionen redovisas farhågor för att antalet preliminärdeklarationer
kommer att öka som en följd av förslaget att uppräkna den
preliminära B-skatten till 120 % av föregående års slutliga skatt. Enligt vad
som anförs i motion 1982/83:89 är risken mycket stor för att denna ökning blir
drastisk. Detta kan - förutom konsekvenserna för de lokala skattemyndigheternas
arbetsbelastning - också väntas leda till att många får en lägre
preliminär skatt än med nuvarande regler. Som motionärerna framhåller kan
detta tvärt emot avsikten med förslaget leda till att den preliminära
debiteringen minskar i stället för att öka.

Av såväl administrativa som statsfinansiella skäl tillstyrker vi motionärernas
förslag att endast uppräkna slutskatten med 10 %.

dels ansett att utskottet under mom. 5 och 9 bort hemställa:

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:89, med avslag på
motion 1982/83:135 och med anledning av propositionen antar
det vid propositionen fogade lagförslaget i fråga om 13 §
uppbördslagen (1953:272) med den ändringen att procenttalet
120 byts ut mot 110.

GOTAB 73172 Stockholm 1982