Socialförsäkringsutskottets betänkande
1982/83:26

om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen, m. m. (prop.
1982/83:174, punkt 1)

Propositionen

I proposition 1982/83:174 om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen,
m. m., har regeringen (socialdepartementet) under punkt 1

dels föreslagit riksdagen att

1. anta inom socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. godkänna vad som anförts om ändrat ansvar för tillhandahållande av
hjälpmedel för handikappade inom utbildningsväsendet,

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen
om ersättningarna från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen.

Under punkt 1 i propositionen redovisas en överenskommelse som har
träffats med sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen
under år 1984. Det närmare innehållet i överenskommelsen redovisas
nedan. Övriga punkter i propositionen behandlas av socialutskottet i
betänkande SoU 1982/83:40.

Det i propositionen intagna författningsförslaget är följande.

1 Riksdagen 1982/83. 11 sami. Nr 26

SfU 1982/83:26

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

6 §

Ersättning för utgifter för annan behandling med anledning av sjukdom än
som sägs i 2-4 §8 (sjukvårdande behandling) utgår om behandlingen
ombesorjes av staten, landstingskommun eller kommun, som ej tillhör
landstingskommun, eller lämnas av sjukgymnast eller läkare, som är uppförd
på en av allmän försäkringskassa upprättad förteckning. Ersättning utgår
enligt grunder som regeringen fastställer. I fråga om behandling som lämnas
av sjukgymnast eller läkare som har uppförts på den nämnda förteckningen
fastställas grunderna för ersättning för högst två år i sänder efter förslag av
riksförsäkringsverket.

För utgifter för konvalescentvård utgår ersättning enligt grunder som
regeringen fastställer.

I fråga om ersättning för försäkrads utgifter för resor i samband med
sjukvårdande behandling eller konvalescentvård eller för resor i samband
med vård som vid sjukdom har meddelats av distriktssköterska eller
distriktsbarnmorska äger 5 § första stycket motsvarande tillämpning.

För hjälpmedel åt handikappade utgår ersättning enligt vad regeringen
föreskriver.

Bidrag skall, enligt de grunder Bidrag skall, enligt de grunder
som regeringen fastställer, utgå till som regeringen fastställer, utgå dels

sådan förebyggande hälsovård och till förebyggande hälsovård och pri primarvård.

inräknat långtidssjuk- märvård, inräknat långtidssjukvård,

vård, som anordnas av landstings- dels till öppen psykiatrisk vård.

kommun eller kommun som inte Bidragen utgår för vård som anord tillhör

landstingskommun. nas av landstingskommun eller kom mun

som inte tillhör landstingskommun.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

1 Lagen omtryckt 1982:120.

SfU 1982/83:26

Motioner

Motion väckt med anledning av proposition 1982/83:174

I motion 1982/83:2416 av Inga Lantz m. fl. (vpk) (yrk. 1, 6 och 7)
hemställs

1. att riksdagen uttalar att 24-kronorsbidraget per person till landstingen
för den psykiatriska vården bör permanentas och utgå tills vidare,

6. att riksdagen uttalar att patientavgift bör få tas ut med högst 30 kr. i
offentlig öppen vård,

7. att riksdagen uttalar att sjukförsäkringens läkarvårdsersättning till
sjukvårdshuvudmännen bör konstrueras så att den förebyggande, uppsökande
och uppföljande sjukvården prioriteras i ersättningen från försäkringskassan
i förhållande till den enbart symtombehandlande läkarvården.

Övriga yrkanden i motionen behandlas i socialutskottets betänkande Soll
1982/83:40.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1982183

I motion 1982/83:729 av Inga Lantz m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av det s. k. högkostnadsskyddet och därvid
beaktar de synpunkter som förs fram i motionen.

I motion 1982/83:1081 (yrk. 1) av förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson m. fl. (m) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning innebärande att en
större del av kostnaderna för vård på sjukhem och sjukhus betalas via
sjukförsäkringen i stället för med landstingsskatt i syfte att öka patienternas
valfrihet.

I motion 1982/83:1626 (motivering i 1625) av Rune Gustavsson m. fl. (c)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen beträffande garantier för att ersättningen till sjukvårdshuvudmännen
också skall avse landstingets förebyggande insatser.

I motion 1982/83:1628 (motivering i 1627) av Rune Gustavsson m. fl. (c)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen beträffande utformning av ersättningssystemet till
sjukvårdshuvudmännen så att lokalt anpassade lösningar inom äldreomsorgen
underlättas.

I motion 1982/83:1804 av Görel Bohlin (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att utredningsarbetet påskyndas med syfte att snarast finna
en modell för schablonersättning från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen.

I motion 1982/83:1818 av Margareta Winberg m. fl. (s) hemställs att
riksdagen uttalar sig för att riksförsäkringsverkets föreskrifter ändras i
enlighet med vad i motionen anförts.

1* Riksdagen 1982183. 11 sami. Nr 26

SfU 1982/83:26

Utskottet

Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen

Den av sjukvårdshuvudmännen bedrivna öppna vården finansieras till
väsentlig del genom ersättningar till huvudmännen från den allmänna
försäkringen. Ersättningsbeloppens storlek regleras genom återkommande
överenskommelser mellan regeringen och Landstingsförbundet. Nuvarande
ersättningsregler gäller för tiden den 1 januari 1982-den 1 december 1983
(prop. 1980/81:187, SfU 1980/81:29, rskr 1980/81:416).

I propositionen redovisas överenskommelsen som träffats mellan parterna
om ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen under år
1984.

Överenskommelsen innebär bl. a. att sjukvårdshuvudmännen den 1 juli
1984 tar över ansvaret för tillhandahållande av hjälpmedel för handikappade
elever i skolan och studerande i högskolan. I likhet med vad som
överenskommits för åren 1982 och 1983 utgår en särskild ersättning till
sjukvårdshuvudmännen för förebyggande hälsovårdande insatser samt
primärvård, inräknat långtidssjukvård som fördelas schablonmässigt mellan
sjukvårdshuvudmännen med 24 kr. per år och invånare.

Vidare införs en ny ersättning till sjukvårdshuvudmännen för att
underlätta en utveckling mot öppna vårdformer inom psykiatrin. Denna
ersättning med 200 milj. kr. för år 1984 fördelas mellan sjukvårdshuvudmännen
med likaledes 24 kr. per invånare. Sjukvårdshuvudmännen skall enligt
överenskommelsen tillsammans med primärkommunerna inom sitt område
arbeta för en snabbare övergång från institutionsvård till öppen vård.
Utvecklingsläget bör under år 1984 redovisas i en nyinrättad socialdepartementets
hälso- och sjukvårdsberedning.

Överenskommelsen innebär vidare att fr. o. m. den 1 januari 1984 höjs
sjukförsäkringens läkarvårdsersättning till sjukvårdshuvudmännen från 143
till 150 kr. per läkarbesök medan patientavgiften oförändrat får tas ut med
högst 40 kr.

Försäkringsersättning för sjukvårdande behandling som utförs av annan
personal än läkare höjs från 60 till 64 kr. per besök medan patientavgiften
även i detta fall blir oförändrat högst 20 kr.

Ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen för ambulanstransporter höjs
från 27 kr. till 29 kr. per invånare och år. Ersättningen för hjälpmedel åt
handikappade höjs från 75 kr. till 79 kr. per invånare och år. Härav skall 3:30
kr. användas för finansiering av handikappinstitutets verksamhet m. m.

Sjukförsäkringens ersättningar till sjukvårdshuvudmännen beräknas
enligt propositionen öka för år 1984 med 427 milj. kr., och totalt beräknas
ersättningarna uppgå till 5 739 milj. kr.

Enligt överenskommelsen skall en arbetsgrupp tillsättas med representanter
för socialdepartementet och Landstingsförbundet för att senast den 1
januari 1984 till socialdepartementets hälso- och sjukvårdsberedning redo -

SfU 1982/83:26

visa underlag för slutligt ställningstagande i fråga om sjukvårdshuvudmännens
övertagande av det ekonomiska och organisatoriska ansvaret för
patienternas sjukresor.

Inom ramen för socialdepartementets hälso- och sjukvårdsberednings
arbete har i överenskommelsen vidare förutsatts att man prövar möjligheter
och konsekvenser av att i ökad omfattning föra samman och schablonisera
ersättningarna från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen. Härvid
skall också klarläggas hur en mera schabloniserad ersättning till sjukvårdshuvudmännen
skall samordnas med försäkringens ersättningar till privatpraktiserande
vårdgivare.

I den med anledning av propositionen väckta motionen 2416 av Inga Lantz
m. fl. begärs ett uttalande från riksdagen om att patientavgiften får tas ut
med högst 30 kr. vid läkarbesök i offentlig öppen vård och att läkarvårdsersättningen
skall konstrueras så att den förebyggande, uppsökande och
uppföljande vården prioriteras i ersättningshänseende i förhållande till den
enbart symtombehandlande läkarvården.

Överenskommelsen för år 1984 grundar sig på överläggningar mellan å ena
sidan regeringen, som enligt bemyndigande i 2 kap. AFL har rätt att
bestämma sjukvårdsersättningarnas storlek, och å andra sidan Landstingsförbundet.
Något godkännande från riksdagens sida krävs sålunda inte för att
överenskommelsen skall bli gällande, och riksdagen kan inte heller göra
några bindande uttalanden i de frågor som omfattas av överenskommelsen
för år 1984. Motion 2416 i nu berörda delar bör därför lämnas utan
avseende.

I anslutning till frågan om läkarvårdsersättningens inriktning finner
utskottet dock anledning erinra om att enligt gällande bestämmelser i 2 kap.
AFL kan ersättning vid läkarvård endast utgå om vården ges på grund av
sjukdom. Regeringen kan sålunda inte träffa överenskommelse om läkarvårdsersättning
för vård av annat slag. Däremot har såsom nämnts också för
år 1984 avtalats om en schablonersättning om 24 kr. per invånare och år som
skall utgå förutom för primärvård, inkl. långtidssjukvård, även för hälsovårdande
insatser. Överenskommelsen i denna del tillgodoser samtidigt den
under den allmänna motionstiden väckta motionen 1626 av Rune Gustavsson
m. fl., vari begärts att ersättning skall utgå till sjukvårdshuvudmännen även
för förebyggande insatser.

I motion 2416 begärs också ett uttalande från riksdagen om att den
särskilda ersättningen under år 1984 med 24 kr. per invånare för att
underlätta en utveckling mot öppnare vårdformer inom psykiatrin skall
permanentas och utgå tills vidare.

I likhet med motionärerna anser utskottet det positivt att en utveckling
mot öppnare vårdformer inom psykiatrin kan underlättas. Såsom framhållits
i propositionen är avsikten att utvecklingsarbetet skall redovisas till
socialdepartementets hälso- och sjukvårdsberedning. Utskottet anser att
resultatet härav bör avvaktas och att det inte nu finns anledning för riksdagen

SfU 1982/83:26

att göra några bindande uttalanden om på vilket sätt en omstrukturering av
den psykiatriska vården fortsättningsvis skall underlättas. Utskottet avstyrker
sålunda bifall till motion 2416 även i denna del.

Ytterligare tre motioner från den allmänna motionstiden tar upp frågor
kring konstruktionen av ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen. Förste
vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl. begär i motion 1081 en utredning
som skall syfta till att en större del av kostnaden för sjukhusvården betalas via
sjukförsäkringen i stället för med landstingsskatt. Härigenom skulle, anför
motionärerna, patienterna få ökade möjligheter att välja vård vid privata
sjukhem, och dessutom skulle ett bättre utnyttjande av resurserna komma till
stånd. I motion 1628 av Rune Gustavsson begärs ett tillkännagivande om att
ersättningssystemet skall utformas så att lokalt anpassade lösningar inom
äldreomsorgen underlättas. Görel Bohlin begär i motion 1804 att arbetet
inom regeringskansliet med att utarbeta en modell för schablonersättning
från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen skall påskyndas.

Utskottet avstyrkte vid föregående riksmöte en motion med samma syfte
som motion 1081 (SfU 1981/82:15). Utskottet framhöll då att det inte var
berett förorda någon ändring av den gällande ordningen med återkommande
förhandlingar och överenskommelser mellan regeringen och sjukvårdshuvudmännen
om ersättningar från sjukförsäkringen och att det även
fortsättningsvis borde ankomma på parterna att träffa överenskommelser om
sjukvårdens finansiering. Utskottet, som finner att ett genomförande av
motionsförslaget skulle innebära en avsevärd förändring av landstingens roll
och ansvar beträffande hälso- och sjukvården, anser att riksdagen bör
vidhålla sitt tidigare beslut och avstyrker bifall till motion 1081.

Såvitt gäller yrkandet i motion 1628 om att ersättningen från sjukförsäkringen
till sjukvårdshuvudmännen skall utformas så att lokalt anpassade
lösningar inom äldreomsorgen underlättas vill utskottet framhålla att den
nuvarande konstruktionen av försäkringsersättningen för läkarvård och
sjukvårdande behandling inneburit en viktig stimulans till utbyggnad av den
decentraliserade öppna hälso- och sjukvården. Någon närmare precisering
av hur ersättningen till sjukvårdshuvudmännen bör konstrueras för att
ytterligare underlätta lokalt anpassade lösningar av äldresjukvården har inte
lämnats i motionen, och utskottet finner med hänsyn till det anförda att
motionen inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Såsom tidigare nämnts har i den förevarande överenskommelsen förutsatts
att socialdepartementets hälso- och sjukvårdsberedning prövar möjligheter
och konsekvenser av att i ökad omfattning föra samman och schablonisera
ersättningarna från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen. Med
hänsyn härtill är enligt utskottets mening någon åtgärd med anledning av
motion 1804 inte påkallad.

Motion 1818 av Margareta Winberg m. fl. tar upp ett speciellt problem i
anslutning till ersättningen till sjukvårdshuvudmännen för sjukvårdande
behandlingar. I enlighet med såväl tidigare överenskommelser som den nu

SfU 1982/83:26

föreliggande utgår ersättning för sjukvårdande behandling per besök.
Motionärerna anför att detta tolkats så att endast en ersättning per dag kan
utgå. Enligt motionärerna skulle detta i ett angivet exempel ha lett till att en
serie av behandlingar för borttagande av generande hårväxt fördelats på en
längre tidrymd än vad som i och för sig varit medicinskt motiverat.
Motionärerna begär därför att ersättning skall kunna utgå även om flera
behandlingar utförs per dag.

Utskottet har inte kunnat finna något stöd för påståendet i motionen att
riksförsäkringsverket föreskrivit att ersättning för sjukvårdande behandling
kan ges för endast en behandling per dag. Däremot har verket i meddelande
C 1977:297 till de allmänna försäkringskassorna angående ersättningar från
sjukförsäkringen fr. o. m. den 1 januari 1978 för kännedom översänt
Landstingsförbundets cirkulär AC 51/77. Av cirkuläret framgår att om flera
sjukvårdande behandlingar ges vid samma tillfälle (besök) utgår endast ett
ersättningsbelopp och att detsamma gäller om flera sjukvårdande behandlingar
ges under samma dag (dygn) i den sjukes bostad. I cirkuläret anges att
detta innebär en uppmjukning av de dittillsvarande bestämmelserna i fråga
om besök på öppen mottagning, eftersom ersättning kan utgå för mer än ett
besök under samma dag.

Utskottet finner sålunda att något hinder i och för sig inte föreligger för att
utge ersättning för mer än en sjukvårdande behandling per dag. Bedömningen
av under vilka omständigheter flera ersättningar bör utgå får göras vid
den praktiska tillämpningen av bestämmelserna om sjukvårdsersättning.

Utskottet vill i anslutning till det anförda erinra om att ersättningsbeloppen
från försäkringen till sjukvårdshuvudmännen bygger på en viss
schablonisering och att ersättningsbeloppen inte är relaterade till vårdinsatsernas
storlek vid varje besökstillfälle. Det har givetvis inte varit avsikten att
vårdens innehåll skall styras av annat än vad som ur medicinsk synpunkt är
påkallat vid varje besök. Utskottet förutsätter att man i det kommande
arbetet inom socialdepartementets hälso- och sjukvårdsberedning noga
uppmärksammar eventuella tendenser till ekonomisk styrning av vårdens
innehåll på grund av försäkringsersättningens konstruktion. Motion 1818 får
med det anförda anses tillgodosedd.

Högkostnadsskyddet

Enligt lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m. m.
gäller sedan den 1 juli 1981 ett särskilt högkostnadsskydd för sjukvårdskostnader
och läkemedelskostnader. Skyddet innebär att en patient som gjort 15
läkarvårdsbesök och/eller läkemedelsinköp är befriad från ytterligare
kostnader för läkarvård eller läkemedel under en tid av ett år räknat från
första besöket eller inköpet. Högkostnadsskyddet omfattar också kostnader
för sjukvårdande behandlingar varvid två sådana behandlingstillfällen
jämställs med ett läkarvårdsbesök. För barn i samma familj gäller ett

SfU 1982/83:26

gemensamt högkostnadsskydd. Till samma familj räknas därvid barn till
personer som stadigvarande sammanbor och som är eller varit gifta eller har
eller har haft barn gemensamt.

I motion 729 av Inga Lantz m. fl. läggs fram vissa förslag i syfte att förbättra
högkostnadsskyddets utformning. Enligt motionärerna bör alla barn i en
familj - oavsett om det finns gemensamma barn eller ej - omfattas av ett
gemensamt högkostnadsskydd. Vidare bör en sjukvårdande behandling
jämställas med ett läkarvårdsbesök. Slutligen bör, framhåller motionärerna,
även sjukresorna inräknas i gällande högkostnadsskydd. Mot bakgrund av
dessa förslag begär motionärerna en översyn av reglerna för högkostnadsskyddet.

Det familjetillhörighetsbegrepp som gäller inom högkostnadsskyddet är
detsamma som styr bl. a. sjukförsäkrings- och föräldraförsäkringsförmånerna
inom den allmänna försäkringen. Frågan om barns familjetillhörighet har
tagits upp i den nyligen av riksdagen behandlade propositionen 1982/83:3 om
samordningsfrågor inom det socialpolitiska bidragssystemet. Enligt denna
proposition skall ett ställningstagande i frågan om familjetillhörighetsbegreppet
anstå i avvaktan på beredningen av pensionskommitténs betänkande
SOU 1981:61.

Vad härefter gäller frågan om ett högkostnadsskydd för sjukresor har
utskottet nyligen behandlat motioner härom i betänkande SfU 1982/83:23.
Utskottet hänvisade därvid till den i proposition 1982/83:174 aviserade
arbetsgruppen som skulle tillsättas med anledning av sjukreseutredningens
förslag om att det ekonomiska ansvaret för sjukresorna skall överföras till
sjukvårdshuvudmännen den 1 januari 1985. Arbetsgruppen skall senast den
1 januari 1984 till socialdepartementets hälso- och sjukvårdsberedning
redovisa underlag för ett slutligt ställningstagande i frågan. Utskottet ansåg
att det fanns skäl att avvakta denna beredning och ville därför inte tillstyrka
några omedelbara förändringar av ersättningsreglerna för sjukresor.

Frågan om högkostnadsskyddets utformning kommer, i enlighet med vad
utskottet framhållit i betänkande SfU 1982/83:22, också att beröras i
samband med att riksförsäkringsverket och socialstyrelsen genomför en
uppföljning och utvärdering av de olika förmånerna inom läkemedelsområdet.

Med hänsyn till det sålunda pågående berednings- och utredningsarbetet
finner utskottet att det f. n. inte finns anledning för riksdagen att begära att
någon översyn av reglerna för högkostnadsskyddet företas i enlighet med vad
som begärts i motion 729.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ersättningar för offentlig öppen värd m. m.

att riksdagen avslår motion 1982/83:2416 yrkandena 6 och 7,

SfU 1982/83:26

2. beträffande ersättning för hjälpmedel till handikappade

att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om ändrat
ansvar för tillhandahållande av hjälpmedel för handikappade
inom utbildningsväsendet,

3. beträffande överenskommelse om bidrag till öppen psykiatrisk
vård

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4. beträffande permanent bidrag till öppen psykiatrisk vård
att riksdagen avslår motion 1982/83:2416 yrkande 1,

5. beträffande bidrag till förebyggande insatser
att riksdagen avslår motion 1982/83:1626,

6. beträffande ersättning för sjukhusvård

att riksdagen avslår motion 1982/83:1081 yrkande 1,

7. beträffande ersättning för äldreomsorg
att riksdagen avslår motion 1982/83:1628,

8. beträffande schablonisering av ersättningar
att riksdagen avslår motion 1982/83:1804,

9. beträffande ersättning vid sjukvårdande behandling
att riksdagen avslår motion 1982/83:1818,

10. beträffande en översyn av högkostnadsskyddet
att riksdagen avslår motion 1982/83:729.

Stockholm den 18 maj 1983

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carlshamre (m), Gösta Andersson (c),
Allan Åkerlind (m), Ralf Lindström (s), Lars-Åke Larsson (s), Gullan
Lindblad (m), Elis Andersson (c), Ulla Johansson (s), Lena Öhrsvik (s), Siri
Häggmark (m), Karin Israelsson (c), Ingegerd Elm (s). Margareta Hemmingsson
(s) och Tommy Franzén (vpk).

Reservationer

1. Permanent bidrag till öppen psykiatrisk vård (mom. 4)

Tommy Franzén (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”1 likhet” och
slutar på s. 6 med ”denna del” bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna anser utskottet det positivt att en utveckling
mot öppnare vårdformer inom psykiatrin kan underlättas genom det

SfU 1982/83:26

särskilda bidrag som skall utgå under år 1984. Det är emellertid angeläget att
bidraget utgår inte bara under detta år utan även i enlighet med vad som
framhållits i motion 2416 för lång tid framåt, och detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under moment 4 bort hemställa

4. beträffande permanent bidrag till öppen psykiatrisk värd
att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2416 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Ersättning för sjukhusvård (mom. 6)

Nils Carlshamre, Allan Åkerlind, Gullan Lindblad och Siri Häggmark
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet
avstyrkte” och slutar med ”motion 1081” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör på samma sätt som gäller vid öppen sjukvård
och vid tandvård patienten ha möjlighet att välja på vilket sjukhus eller
sjukhem han skall få vård. Valet kan göras ekonomiskt neutralt genom att
sjukförsäkringen ersätter en större del av kostnaden i stället för att
verksamheten finansieras via landstingsskatt. Ersättningen från sjukförsäkringen
vid sjukhusvård täcker i dag endast en mycket liten del av de verkliga
kostnaderna för vården, och ytterst få patienter kan betala återstoden av
vårdkostnaderna själva. De enskilda sjukhemmen blir därmed helt beroende
av bidrag från landstingens sida vilket motverkar tillkomsten av nya enskilda
sjukhem. Utskottet anser det angeläget att skyndsamt utreda möjligheterna
att låta en större del av vårdkostnaderna på sjukhus och sjukhem ersättas av
försäkringen. ”Vårdpengen” från försäkringen bör därvid följa drift- och
kapitalkostnaderna för de enskilda sjukhemmen och betalas ut med samma
belopp vare sig patienten vårdas på enskilt eller landstingsdrivet sjukhem
eller sjukhus. Genom ett sådant system skulle flera vårdplatser kunna
erhållas till oförändrad kostnad för samhället, och alternativa vårdformer
skulle lättare kunna prövas. Vidare skulle ortsanknuten vård i mindre
enheter underlättas. Landstingen skulle också få bättre möjligheter att
tillgodose den specialiserade akutsjukvården.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion 1081 som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under moment 6 bort hemställa

6. beträffande ersättning för sjukhusvård

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1081 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

SfU 1982/83:26

3. Översyn av högkostnadsskyddet (mom. 10)

Tommy Franzén (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Det
familjetillhörighetsbegrepp” och slutar med ”motion 729” bort ha följande
lydelse:

Genom högkostnadsskyddet har kostnaderna för sjukvård och läkemedel
för dem som har stort behov härav i viss mån kunnat begränsas.
Högkostnadsskyddet borde emellertid, enligt utskottets mening, i flera
hänseenden kunna förbättras. I motion 729 har tagits upp ett flertal problem
som motiverar att en översyn företas av högkostnadsskyddets utformning. I
första hand bör det gemensamma högkostnadsskyddet för barn innefatta alla
barn i en familj oavsett om de sammanboende föräldrarna har gemensamma
barn eller ej. En sjukvårdande behandling bör vidare jämställas med ett
läkarvårdsbesök när det gäller rätten till högkostnadsskydd. Slutligen bör
kostnaderna för sjukresor också omfattas av högkostnadsskyddet.

Vad utskottet anfört om en översyn av högkostnadsskyddet bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under moment 10 bort hemställa

10. beträffande en översyn av högkostnadsskyddet

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:729 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Gösta Andersson, Elis Andersson och Karin Israelsson (alla c) anför:

I reservation till utskottets betänkande SfU 1982/83:23 som inom kort
kommer att behandlas av riksdagen har centerns företrädare i utskottet
framhållit angelägenheten av att man snarast inför ett högkostnadsskydd
även för sjukresor, eftersom nuvarande regler slår orimligt hårt mot vissa
grupper, bl. a. barnfamiljer. I reservationen har begärts att regeringen inom
kort framlägger ett förslag till högkostnadsskydd vid sjukresor i enlighet med
vad sjukreseutredningen föreslagit i betänkande SOU 1981:35. Med hänsyn
härtill finner vi inte anledning till något särskilt yrkande med anledning av
motion 729.

2. Tommy Franzén (vpk) anför:

Enligt den överenskommelse mellan regeringen och Landstingsförbundet
som gäller för innevarande år kan en patientavgift av högst 40 kr. tas ut vid
läkarbesök. Såsom framhållits i motion 2416 har emellertid samtliga
sjukvårdshuvudmän utom två behållit den tidigare patientavgiften om högst
30 kr. Med hänsyn härtill och till att patientavgiften höjts kraftigt under
senare år hade enligt min mening den nya överenskommelsen för år 1984 bort

SfU 1982/83:26

utformas så att patientavgiften vid läkarvård begränsades till högst 30 kr. Jag
förutsätter att man vid de kommande förhandlingarna om ersättningar för år
1985 beaktar dessa synpunkter liksom de synpunkter som förts fram i motion
2416 om att försäkringsersättningen bör konstrueras så att den förebyggande
och uppsökande vården prioriteras.

minab/gotab Stockholm 1983 75554