SfU 1982/83:24

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1982/83:24

om vissa administrativa frågor inom den allmänna försäkringen,
m. m. (prop. 1982/83:127) samt anslag till riksförsäkringsverket och
de allmänna försäkringskassorna (prop. 1982/83:100)

Propositionerna
Proposition 1982/83:127

I proposition 1982/83:127 har regeringen (socialdepartementet) föreslagit
riksdagen

dels att

1. godkänna de riktlinjer för riksförsäkringsverkets uppgifter samt för
arbetsfördelningen mellan verket och försäkringskassorna som föreslagits,

2. godkänna de riktlinjer för revisionskontorets uppgifter som har
angivits,

dels att anta inom socialdepartementet upprättade förslag till

3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4. lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om
allmän försäkring,

5. lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,

6. lag om ändring i föräldrabalken.

I propositionen behandlas riksförsäkringsverkets roll och uppgifter som
central förvaltnings- och tillsynsmyndighet inom socialförsäkringsområdet
samt arbetsfördelningen mellan verket och de allmänna försäkringskassorna.

I propositionen framhålls att lednings- och tillsynsfunktionerna bör ges en
ökad tyngd i riksförsäkringsverkets verksamhet i syfte att säkerställa en
likformig och rättvis lagtillämpning över hela landet. Vidare bör de
utvärderande inslagen i riksförsäkringsverkets verksamhet få en högre
prioritet jämfört med nuläget. Den centrala tillsynen och kontrollen bör
inriktas på vad som påkallas av behovet av samordning och kraven på
enhetlig tillämpning av försäkringen. Riksförsäkringsverkets administrativa
anvisningar till försäkringskassorna bör i ökad utsträckning ges formen av
riktlinjer och ramar i syfte att uppnå en högre grad av målstyrning och
minskad detaljstyrning.

I fråga om arbetsfördelningen mellan verket och försäkringskassorna bör
alla möjligheter till decentralisering tas till vara. I propositionen föreslås att
vissa arbetsuppgifter som f. n. handläggs av riksförsäkringsverket skall
decentraliseras till försäkringskassorna. I övrigt görs i klarläggande syfte

1 Riksdagen 1982/83. 11 sami Nr 24

SfU 1982/83:24

vissa uttalanden beträffande ansvarsfördelningen mellan verket och kassorna.

En samordning av revisionsverksamheten inom den allmänna försäkringen
m. m. föreslås genom att det revisionskontor som granskar riksförsäkringsverkets
verksamhet också skall delta i revisionen av försäkringskassornas
förvaltning.

Förslag läggs också fram om inrättande av en rådgivande socialförsäkringsdelegation
vid riksförsäkringsverket, varvid centrala pensionsdelegationen
och arbetsskadedelegationen kan avvecklas.

Författningsändringarna avses träda i kraft den 1 juli 1983.

De i propositionen framlagda författningsförslagen finns intagna i bil. 1 till
betänkandet.

Proposition 1982/83:100

Regeringen har i proposition 1982/83:100, bil. 7 (socialdepartementet)
under litt B. Administration av socialförsäkring m. m., anslagen B 3-4,
föreslagit riksdagen att

1. till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1983/84 anvisa ett förslagsanslag
av 237 323 000 kr.,

2. till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1983/84 anvisa ett
förslagsanslag av 364 850 000 kr.

Motioner

Motioner väckta med anledning av proposition 1982/83:127

I motion 1982/83:2307 av Görel Bohlin m. fl. (m) hemställs

1. att riksdagen vid behandlingen av proposition 1982/83:127 med
anledning av det i motionen anförda genom uttalande tydligare klargör
funktions- och ansvarsfördelningen mellan riksförsäkringsverket och kassorna,

2. att riksdagen vid behandlingen av proposition 1982/83:127 bifaller
förslaget om att engagera revisionskontoret vid riksförsäkringsverket i
revisionen inom försäkringskassorna i den del som gäller samordnad revision
av ADB-mässiga och manuella handläggningsrutiner, men avslår övriga
föreslagna förändringar i frågan om revisionen.

I motion 1982/83:2308 av Rune Gustavsson m. fl. (c) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till decentralisering av
arbetsuppgifter till försäkringskassornas centralkontor och lokalkontor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen beträffande en fortsatt internrevision vid kassorna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen beträffande decentralisering av uppgifter inom utbildnings- och
informationsverksamheten,

SfU 1982/83:24

4. att riksdagen begär att regeringen låter utarbeta en generalplan för
decentralisering av socialförsäkringens ADB-system.

I motion 1982/83:2309 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen uttalar sig för och hos regeringen hemställer om åtgärder
som tydligare klargör ansvarsfördelningen mellan riksförsäkringsverket och
försäkringskassorna,

2. att riksdagen uttalar att utbildnings- och informationsverksamhet inom
socialförsäkringen till de delar som tidigare visat sig ändamålsenligt och
rationellt kunnat genomföras ligger kvar på försäkringskassorna,

3. att riksdagen beslutar att till Allmänna försäkringskassornas förvaltningskostnader
anvisa ett i förhållande till regeringens budgetförslag med
50 295 000 kr. förhöjt belopp.

I motion 1982/83:2310 av Rune Ångström (fp) hemställs att riksdagen
beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
decentraliserad handläggning inom den allmänna försäkringen.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1982/83

I motion 1982/83:196 av Ann-Cathrine Haglund (m) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring av 20 kap. 4 § lagen
om allmän försäkring som åsyftas i motionen.

I motion 1982/83:564 av Bengt Kindbom m. fl. (c) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om decentralisering av uppgifter från riksförsäkringsverket till
försäkringskassorna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om decentralisering av arbetsuppgifter från försäkringskassornas
centralkontor till lokalkontoren.

I motion 1982/83:731 av Gustav Persson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära en utredning om förtroendemannadeltagande
i beslut om sjukpenning i enlighet med vad som anförts i
motionen.

I motion 1982/83:1091 (motivering i motion 1089) av Lars Werner m. fl.
(vpk) föreslås att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag som
innebär att försäkringsinstanserna ges resurser och direktiv att skyndsamt
behandla arbetsskadeanmälningarna så att beslut normalt kan fattas inom 3
månader från anmälningsdagen.

I motion 1982/83:1270 (yrk. 1, 3 och 4) av Eric Hägelmark (fp)
hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att försäkringskassornas
resurser bör omprioriteras till aktivare rehabilitering och uppföljning
av sjukfall.

SfU 1982/83:24

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att centraliseringen
till byggnadsstyrelsen av försäkringskassornas lokalförsörjning snarast
bör upphöra,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ingen skall
behöva avskedas på grund av det minskade anslaget till försäkringskassorna
1983/84.

Yrkande 2 i motionen har behandlats i utskottets betänkande SfU
1982/83:14.

I motion 1982/83:1285 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen
med ändring i proposition 1982/83:100 anslaget under socialdepartementet,
bilaga 7, B 4. Allmänna försäkringskassornas förvaltningskostnader
beslutar anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 50 295 000 kr.
förhöjt anslag.

I motion 1982/83:1802 av Lennart Bladh m. fl. (s) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag till åtgärder som förkortar väntetiden inför
beslut om huruvida bullerskada föreligger.

Utskottet

Utskottet behandlar i betänkandet först proposition 1982/83:127 om vissa
administrativa frågor inom den allmänna försäkringen och motioner i
anslutning härtill. Därefter behandlar utskottet förslagen i proposition
1982/83:100 om medelsanvisning till riksförsäkringsverket och de allmänna
försäkringskassorna samt motionsförslag som anknyter till medelsanvisningen
till försäkringskassorna. Slutligen behandlar utskottet tre motioner från
den allmänna motionstiden under rubriken Övriga motionsyrkanden.

Proposition 1982/83:127

Inledning

Enligt 1 kap. 2§ lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) har
riksförsäkringsverket, försäkringskassorna samt de lokala organ som regeringen
bestämmer hand om den allmänna försäkringen. Försäkringskassorna,
26 till antalet, finns för varje landstingskommun och för de kommuner
som inte tillhör landstingskommuner. Lokala organ i övrigt som har
befattning med den allmänna försäkringen är lokala skattemyndigheter.

Grunddragen för den nuvarande administrationen av den allmänna
försäkringen tillkom år 1961 då riksförsäkringsverket inrättades som central
myndighet och centralsjukkassorna blev regionalt organiserade organ för
sjukförsäkring och pensionering. Samtidigt inrättades försäkringsdomstolen
som sista instans för besvär i sjukförsäkrings-, pensions- och yrkesskadeförsäkringsmål.
I takt med att socialförsäkringen och det sociala trygghetssystemet
härefter byggts ut har försäkringskassorna anförtrotts nya arbetsupp -

SfU 1982/83:24

gifter. De är nu första beslutsinstans i fråga om det övervägande antalet
ärenden inom den allmänna försäkringen och i ärenden om allmänna
barnbidrag och bidragsförskott. Försäkringskassorna handlägger också
ärenden som rör utbetalning av studiestöd vid vuxenutbildning, utbildningsbidrag
vid arbetsmarknadsutbildning och dagpenning till vissa värnpliktiga.
På riksförsäkringsverket ankommer att handlägga ärenden om arbetsgivaravgifter,
ärenden som avser äldre försäkringsformer och vissa ärenden av
speciell karaktär, medan de lokala skattemyndigheterna fastställer pensionsgrundande
inkomst och egenavgifter till socialförsäkringen.

Försäkringskassorna är självständiga offentligrättsliga organ som leds av
en styrelse. Närmare bestämmelser härom finns intagna i 18 kap. AFL.

Den allmänna försäkringen finansieras till övervägande delen av socialförsäkringsavgifter
som erläggs till staten av arbetsgivare och egenföretagare.
Den del av kostnaderna som inte täcks av avgiftsmedel täcks av andra
medel över statsbudgeten. Verksamheten med försäkringen är som framgår
av det följande i sin helhet statligt reglerad.

Sedan år 1979 gäller en ny besvärsordning inom socialförsäkringen. Besvär
över försäkringskassornas beslut i försäkringsärenden prövas av tre regionala
försäkringsrätter och i sista instans av försäkringsöverdomstolen. Riksförsäkringsverkets
tidigare rätt att efter besvär eller ex officio överpröva
försäkringskassornas beslut har samtidigt ersatts av rollen som part i
socialförsäkringsmålen. Riksförsäkringsverkets uppgifter med den allmänna
försäkringen har härmed fått en mer renodlad inriktning på centrala
lednings- och tillsynsfunktioner.

Som central förvaltningsmyndighet har riksförsäkringsverket det övergripande
ansvaret för socialförsäkringen. Verket skall enligt föreskrifterna i
allmänna verkstadgan (1965:600) noggrant följa utvecklingen inom sitt
verksamhetsområde och ta initiativ till åtgärder som behövs eller som i övrigt
är lämpliga. Verkets skyldighet att utöva tillsyn över försäkringskassorna och
försäkringskassornas skyldighet att rätta sig efter verkets anvisningar finns
inskrivna i 18 kap. 2 § AFL. Verkets roll i besvärsprocessen regleras i 20 kap.
12 § samma lag. Enligt denna har riksförsäkringsverket att verka för att
bestämmelserna om den allmänna försäkringen tillämpas likformigt och
rättvist och verket får föra talan både för det allmänna och för enskild part
mot försäkringskassas och försäkringsrätts beslut.

Förslagen i propositionen syftar till att närmare klarlägga gällande
bestämmelser om riksförsäkringsverkets roll och uppgifter och arbetsfördelningen
mellan verket och försäkringskassorna. Frågorna har behandlats i
RFV-översynens slutbetänkande Ds S 1981:13, Riksförsäkringsverkets roll,
uppgifter och organisation. I ett tidigare delbetänkande år 1980 har
RFV-översynen lagt fram förslag om nytt budgeteringssystem för försäkringskassorna.
Förslaget i detta hänseende har resulterat i att fr. o. m.
innevarande budgetår har ett system för anslagsstyrning av försäkringskassornas
förvaltningsutgifter införts som innebär att anslaget för förvaltnings -

SfU 1982/83:24

utgifterna behandlas enligt samma teknik som gäller för övriga anslag på
statsbudgeten. Anslaget har formen av en totalram för kassornas sammanlagda
förvaltningsutgifter. Genom det nya budgeteringssystemet minskar
behovet av en detaljstyrning av kassornas administration.

Departementschefen understryker inledningsvis i propositionen att en
viktig utgångspunkt för hans ställningstaganden är att försäkringsadministrationen
skall betjäna de försäkrade och att de olika frågorna därför skall lösas
utifrån vad som ger det bästa totala resultatet för de försäkrade och
samhället. I detta ligger bl. a. att försäkringslagstiftningen skall gälla lika
över hela landet samtidigt som det är angeläget att besluten om den enskilde
försäkrades förmåner kan fattas så nära den försäkrade som möjligt och att
alla ansträngningar tas till vara för att ytterligare utveckla kontakten mellan
allmänheten och myndigheten. Dessa utgångspunkter leder, anför departementschefen,
sammanfattningsvis fram till en markering av försäkringskassornas
betydelsefulla roll som beslutande organ i det absoluta flertalet
individuella försäkringsärenden.

Det finns enligt utskottets mening anledning att något närmare utveckla
denna markering. Socialförsäkringslagstiftningen har en generell giltighet
för alla medborgare och rätten till förmåner är ingående reglerad genom
lagstiftning. Utrymmet för skälighetsbedömningar är därför starkt begränsat.
Lagstiftningen skiljer sig i detta avseende från den lagstiftning av
ramkaraktär som styr verksamheten inom stora delar av det kommunala och
landstingskommunala området och som inom de givna ramarna lämnar ett
stort utrymme för handlingsfrihet för de beslutande organen på detta
område.

Den starka detaljstyrningen inom socialförsäkringsområdet sker sålunda
genom de lagar som stiftas av riksdagen och som, med ledning av
lagstiftningens förarbeten, kompletteras av förordningar av regeringen,
kungörelser eller anvisningar från den centrala myndigheten i enlighet med
18 kap. 2 § AFL och genom rättspraxis som utformas av försäkringsdomstolarna.
Handläggningsansvaret för den övervägande delen av försäkringsärendena
ligger som nämnts på försäkringskassorna. Deras beslut kan endast
ändras av dem själva eller av de från socialförsäkringsadministrationen
fristående domstolarna och riksförsäkringsverket kan inte föreskriva hur en
försäkringskassa skall avgöra ett enskilt försäkringsärende.

Ansvarsfördelningen

På samma sätt som gäller för statsförvaltningen i övrigt har riksförsäkringsverket
som central myndighet att se till att arbetet inom dess
verksamhetsområde bedrivs enligt riksdagens och regeringens intentioner.
Riksförsäkringsverket skall i enlighet med den allmänna verksstadgan med
uppmärksamhet följa förhållandena och vidta eller föreslå de författningsändringar
eller andra åtgärder som är påkallade eller i övrigt lämpliga. Av

SfU 1982/83:24

verksstadgan framgår också att riksförsäkringsverket skall främja decentraliseringen
av verksamheten till de regionala och lokala organen.

Enligt RFV-översynen bör riksförsäkringsverkets verksamhet i så stor
omfattning som möjligt inriktas på tillsyn och andra centrala uppgifter och de
utvärderande inslagen i verksamheten bör förstärkas. Översynen har även
pekat på vissa enskilda ärendeområden inom vilka handläggningsansvaret
skulle kunna flyttas från riksförsäkringsverket till försäkringskassorna.
Utskottet återkommer senare i betänkandet till denna fråga. Tillsynsverksamhetens
inriktning bör enligt RFV-översynen ändras på sådant sätt att
riksförsäkringsverkets anvisningar i högre grad ges formen av riktlinjer och
ramar för kassornas agerande. Bindande anvisningar bör förekomma när det
motiveras av kravet på enhetlig handläggning i försäkringstillämpningsfrågor.
Aven arbetsinstruktioner som berör ADB-systemet bör som regel ha
karaktär av föreskrifter. Med hänsyn till att det nya rambudgeteringssystemet
minskat behovet av en administrativ styrning kan enligt RFV-översynen
tillsynen inom detta område i hög grad inriktas på utfärdande av allmänna
riktlinjer i stället för detaljerade föreskrifter.

Försäkringsorganens handläggningsansvar för de olika delarna av försäkringen
finns i regel angivna i författning. I den mån författningsreglering
saknas har RFV-översynen framhållit att riksförsäkringsverket i sin egenskap
av central förvaltningsmyndighet är behörigt att bestämma arbetsfördelningen
mellan verket och kassorna.

RFV-översynen finner det givet att de allmänna strävandena till decentralisering
inom den offentliga förvaltningen skall gälla även vid bestämningen
av arbetsfördelningen och att de uppgifter som lika väl kan utföras av
kassorna som av verket bör utföras på kassorna. RFV-översynen erinrar i
detta sammanhang om att socialförsäkringsområdet under 1960- och
1970-talen varit föremål för omfattande decentraliseringsåtgärder och att
också det nya budgeteringssystemet för försäkringskassorna medför en
decentralisering av en rad beslutsbefogenheter varmed försäkringskassornas
självständiga ansvar för förvaltningen inom givna regler och anslagsramar
markerats.

I likhet med RFV-översynen anser departementschefen att riksförsäkringsverkets
verksamhet bör inriktas på en ytterligare markering av dess
centrala lednings- och tillsynsfunktion för bevakning av att statsmakternas
beslut och intentioner uppfylls. Särskilt betydelsefulla är insatser för att tillse
att ersättningsregler m. m. tillämpas likformigt och rättvist över hela landet,
att allmänheten får en så långt möjligt likvärdig service och information och
att en rationell och effektiv resursanvändning säkerställs. Verket bör sålunda
när det gäller tillämpningsföreskrifter till lagar och förordningar på socialförsäkringsområdet
aktivt verka för en enhetlig tillämpning av lagstiftningen
på området såväl när det gäller äldre som ny lagstiftning. Verket bör också
snabbt utarbeta nödvändiga tillämpningsföreskrifter till nya författningsbestämmelser
och genom ombudsenheten verka för att praxis snarast möjligt

SfU 1982/83:24

utbildas. Verket bör vidare fortlöpande bevaka nya rättsfall för att
säkerställa att tillämpningsföreskrifterna i förekommande fall anpassas till
den praxis som utbildas och också se till att information om rättspraxis på
lämpligt sätt snabbt når ut till försäkringskassorna och andra som har behov
av sådan information. Mot bakgrunden av att försäkringskassorna redan nu i
allt väsentligt svarar för de individuella avgörandena beträffande de sociala
trygghetsförmånerna pekar departementschefen i detta sammanhang på
vissa områden där en vidgad förtroendemannamedverkan vid ärendenas
handläggning kan övervägas. Så t. ex. bör enligt hans mening övervägas om
förtroendemän kan medverka vid försäkringskassas omprövning av sitt
tidigare beslut när det gäller ärenden inom sjukförsäkringsområdet och vid
beslut om vissa åtgärder när det gäller långa sjukfall m. m.

När det gäller riksförsäkringsverkets anvisningar i administrativa frågor
delar departementschefen RFV-översynens uppfattning att dessa i ökad
omfattning skall ges formen av riktlinjer och ramar och att detaljerade
administrativa föreskrifter bör kunna begränsas.

Departementschefen anför att det inte är möjligt att i författning eller i
annan ordning i detalj ange ansvars- och befogenhetsfördelningen mellan
riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. I verkets uppgifter ligger
också enligt hans mening en generell befogenhet att inom ramen för gällande
författningsregler närmare bestämma vilka uppgifter som skall ankomma på
riksförsäkringsverket resp. försäkringskassorna. Därvid bör alla möjligheter
till decentralisering tas till vara och de centrala föreskrifterna begränsas till
vad som påkallas av behovet av samordning och kraven på rättssäkerhet.

Ett flertal motioner tar upp frågan om ansvarsfördelningen mellan
riksförsäkringsverket och försäkringskassorna.

Görel Bohlin anför i motion 2307 att försäkringskassorna inte är statliga
myndigheter utan självständiga offentligrättsliga organ. Någon förändring av
denna status ifrågasätts inte i propositionen som emellertid jämställer dem
med statliga organ. Härav skulle då, anför motionären, följa en generell
befogenhet för riksförsäkringsverket att - inom ramen för gällande
författningsregler - bestämma vilka uppgifter som skall ankomma på
riksförsäkringsverket resp. försäkringskassorna. Detta kan, menar hon,
tolkas så att försäkringskassorna tilldelas en mera underordnad roll i
försäkringsadministrationen än tidigare och skall lyda direkt under verket
som del av verket. Å andra sidan noterar motionären att i propositionen
framhållits att den ökade tyngd som ges åt verkets lednings- och tillsynsfunktion
har till syfte att säkerställa en rättvis och likformig lagtillämpning,
att behovet av administrativ styrning minskat med det nya budgeteringssystemet
varför administrativa anvisningar kan ges form av riktlinjer och ramar
och att alla möjligheter till decentralisering skall tas till vara. Motionären
menar att propositionen inte ger klarhet om förhållandet mellan försäkringskassorna
och riksförsäkringsverket beträffande ”kontroll och styrfunktion” i
fråga om administrationen och hon begär ett klargörande uttalande från

SfU 1982/83:24

riksdagen i fråga om ”funktions- och ansvarsfördelningen”.

I motion 2309 av Lars Werner m. fl. anförs att vpk inte har några
principiellt skilda meningar mot propositionens konkreta förslag i fråga om
arbetsfördelningen mellan riksförsäkringsverket och försäkringskassorna
eller mot att alla möjligheter till decentralisering tas till vara. Även i denna
motion framhålls emellertid angelägenheten av att klarlägga vad som i
fortsättningen skall ingå i riksförsäkringsverkets uppgifter och att fastlägga
ansvarsfördelningen mellan riksförsäkringsverket och försäkringskassorna.
Riksdagen bör enligt motionärerna begära åtgärder från regeringen i detta
hänseende.

Rune Gustavsson m. fl. understryker i motion 2308 den betydelsefulla roll
som kassorna har i det absoluta flertalet individuella försäkringsärenden och
att lokal förankring och en spridd kontorsorganisation är av avgörande
betydelse när det gäller förbättrade kontakter mellan allmänhet och
myndighet. Motionärerna framhåller särskilt de möjligheter som kan finnas
till samordning av olika uppgifter och samverkan över områdesgränserna.
De delar uppfattningen att riksförsäkringsverket har befogenhet att bestämma
fördelningen mellan verket och kassorna, men anser att verket bör
begränsa sitt deltagande i socialförsäkringens direkta drifts- och verkställighetsfrågor
och att verkets anvisningar bör begränsas och ersättas av
rekommendationer. De anser det också angeläget att förtroendevalda får
ökade möjligheter att delta i beslutsprocessen. Enligt motionärerna är det
nödvändigt med en fortlöpande prövning av arbetsfördelningen och regeringen
bör låta utreda och lägga fram förslag om decentralisering av
arbetsuppgifter från riksförsäkringsverket till försäkringskassornas centralkontor
ävensom från centralkontoren till lokalkontoren. Samma yrkande
återfinns i motion 564 av Bengt Kindbom m. fl., vilken väckts under den
allmänna motionstiden.

Också i motion 2310 av Rune Ångström framhålls försäkringskassornas
betydelse som beslutande organ och värdet av en lokal förankring och en
stärkt förtroendemannamedverkan i beslutsprocessen. Motionären understryker
vikten av att organisationen säkerställer en likformig och rättvis
lagtillämpning. Han anser att inom ramen för ett sådant system skall
försäkringskassorna och deras lokalkontor ges en så vid kompetens som
möjligt och begär ett tillkännagivande i enlighet med det anförda.

I detta sammanhang behandlar utskottet också den under den allmänna
motionstiden väckta motionen 731 av Gustav Persson m. fl. vari begärs en
utredning om en ökad förtroendemannamedverkan vid beslut i frågor som
berör långa sjukfall och avstängning av rätten till sjukpenning.

De farhågor som uttryckts i motion 2307 för att propositionen skulle
innebära att försäkringskassorna tilldelas en mera underordnad roll i
försäkringsadministrationen än tidigare och skall lyda direkt under verket
som del av detta bygger enligt utskottets mening på en missuppfattning av
propositionens syfte. Utskottet finner anledning erinra om att några

1* Riksdagen 1982183. 11 sami. Nr 24

SfU 1982/83:24

ändringar i AFL:s grundläggande bestämmelser i fråga om kompetensfördelning
och försäkringskassornas verksamhet inte föreslagits i propositionen
med undantag för vissa inskränkningar i riksförsäkringsverkets befogenheter
när det gäller revisionen. Såsom utskottet närmare utvecklat på s. 6 medför
de detaljerade bestämmelserna inom socialförsäkringsområdet i sig en stark
styrning av verksamheten och då främst ärendenas handläggning. Samtidigt
med att en fortlöpande decentralisering av ärenden från riksförsäkringsverket
till försäkringskassorna skett och försäkringskassorna dessutom fått
ansvar för ärenden som följt av nya reformer eller av överflyttning från andra
organ har också behovet ökat av åtgärder för att säkerställa kraven på en
enhetlig tillämpning och en rationell och effektiv resursanvändning. Propositionens
uttalanden om att riksförsäkringsverkets verksamhet bör inriktas
på en ytterligare markering av dess centrala lednings- och tillsynsfunktion
måste ses mot denna bakgrund och utskottet kan inte finna att det behöver
ligga någon motsättning mellan strävandena mot en decentralisering och
samtidiga strävanden mot en enhetlighet och samordning. Propositionen ger
enligt utskottets mening klart uttryck för att det är i arbetet med att
säkerställa en enhetlig rättstillämpning genom tillämpningsföreskrifter till
lagar och förordningar, information om rättsområdet och uppföljning och
bevakning av rättsutvecklingen som riksförsäkringsverket skall intensifiera
sin tillsynsverksamhet. I samma syfte skall riksförsäkringsverket ha ansvaret
för de centrala utbildnings- och informationsinsatserna, en fråga som
utskottet senare återkommer till. Inom de områden av verksamheten där
rättssäkerhetsaspekterna inte står i förgrunden innebär däremot propositionen
en markering såväl av försäkringskassornas självständiga ekonomiska
ansvar inom de givna budgetramarna som av att detaljregleringen bör
minskas genom att riksförsäkringsverket ufärdar rekommendationer och
riktlinjer i stället för anvisningar. Propositionen betonar också att alla
möjligheter till decentralisering skall tas till vara.

Med det anförda anser utskottet att det inte föreligger några skilda
uppfattningar mellan motionärerna och utskottet om den principiella
ansvars- och befogenhetsfördelningen mellan riksförsäkringsverket och
försäkringskassorna. Vad gäller fördelningen i detalj delar utskottet
departementschefens uppfattning att det inte är möjligt att i författning eller i
annan ordning ange denna med hänsyn till verksamhetens omfattning och
föränderlighet. I de - såvitt utskottet kan bedöma - relativt begränsade antal
situationer där handläggningsansvaret inte är författningsreglerat ankommer
det på riksförsäkringsverket att avgöra ansvarsfördelningen. Denna befogenhet
för verket är ingen nyhet utan en precisering av nuvarande
bestämmelser om verkets ansvar som central myndighet. Någon ny utredning
för att klarlägga vilka ytterligare uppgifter som kan handläggas av
försäkringskassorna anser utskottet inte erforderlig. Utskottet förutsätter
härvidlag att riksförsäkringsverket, som enligt allmänna verksstadgan har en
skyldighet att främja decentraliseringen av verksamheten till såväl de

SfU 1982/83:24

regionala som de lokala organen, fortlöpande verkar för att en decentralisering
sker så långt detta är möjligt. Utskottet anser att motionerna 2307,
2308, 2309, 2310 och 564 i nu behandlade delar får i allt väsentligt anses
tillgodosedda med vad utskottet ovan anfört.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att en väl fungerande
förtroendemannamedverkan är viktig i försäkringskassornas verksamhet och
att det kan finnas skäl att utvidga de ärendeområden där förtroendemän
medverkar i besluten. Såsom framhållits i propositionen pågår inom en
särskild arbetsgrupp som är gemensam för riksförsäkringsverket och
Försäkringskasseförbundet en översyn i detta hänseende och departementschefen
har för avsikt att senare återkomma till regeringen i frågan. Vad som
anförts i propositionen tillgodoser enligt utskottets mening syftet med
motion 731 och utskottet finner därför att denna inte påkallar någon
riksdagens åtgärd.

Utbildnings- och informationsverksamheten

För att säkerställa en likformig och rättvis tillämpning av socialförsäkringsförfattningarna
är utbildnings- och informationsverksamheten inom
socialförsäkringsadministrationen av stor betydelse. RFV-översynen har
framhållit att personalen i alla försäkringskassor måste ha en likvärdig
utbildning såväl för prövning av försäkringsfrågor som för arbetet med
administrativa frågor. Riksförsäkringsverket bör därför, liksom f. n., ha
ansvaret för de centrala utbildningsinsatserna medan försäkringskassorna
bör ha ansvaret för genomförande av utbildningen.

RFV-översynen anser vidare att riksförsäkringsverket bör ha ansvaret för
sådana informationsinsatser som på ett enhetligt sätt och med enhetligt
innehåll bör nå ut över hela landet. För regional och lokal information skall
däremot försäkringskassorna svara självständigt. Vidare skall försäkringskassorna
ha ett reellt inflytande även på den centrala informationsverksamheten
så att deras kunskaper om allmänhetens informationsbehov tas till vara
på ett ändamålsenligt sätt.

Även departementschefen anser att riksförsäkringsverket i egenskap av
central förvaltningsmyndighet bör ha det centrala och övergripande ansvaret
för utbildnings- och informationsverksamheten. Han framhåller att detta är
väsentligt för att säkerställa att lagstiftningen tillämpas på ett enhetligt sätt
och att allmänheten får en enhetlig information över hela landet. Av
ekonomiska och rationella skäl skulle det, anför han, inte vara försvarbart att
varje försäkringskassa utarbetade sitt eget utbildnings- och informationsmaterial.
Däremot understryker han vikten av att försäkringskassornas
kunskaper och erfarenheter tas till vara på lämpligt sätt i den centrala
verksamheten och att det nuvarande samarbetet fortsätter.

De tidigare redovisade yrkandena i de med anledning av propositionen
väckta motionerna berör också utbildnings- och informationsinsatserna. I

SfU 1982/83:24

motion 2307 framhålls att det bör vara både möjligt och ändamålsenligt att -utan någon inskränkning i riksförsäkringsverkets övergripande ansvar - låta
sådana tidigare tillämpade samverkansformer bestå, som ger kassorna
möjlighet att genom egna beslut samordna utbildnings- och informationsverksamheten.
Motionärerna i motion 2308 anser att det finns uppgifter som
med fördel skulle kunna läggas på försäkringskassorna utan att kravet på
enhetlighet i informationen och personalutbildningen för den skull behöver
åsidosättas. Enligt motion 2309 bör utbildnings- och informationsverksamheten
ligga kvar på försäkringskassorna i den omfattning som hittills visat sig
ändamålsenlig och rationell. I motion 2310 slutligen framhålls särskilt vikten
av att anställda vid försäkringskassorna får tillräcklig utbildning i handhavandet
av ADB-frågor. Motionären anser att en stor del av planeringen av de
anställdas utbildning och viss del av utbildningens genomförande bör kunna
läggas på de lokala kassorna.

Utskottet delar uppfattningen att riksförsäkringsverket i egenskap av
central förvaltningsmyndighet bör ha det centrala ansvaret för utbildningsoch
informationsverksamheten. Därigenom säkerställs de försäkrades berättigade
krav på enhetlig lagtillämpning och enhetlig information. Riksförsäkringsverkets
centrala ansvar inskränker, som framhållits i propositionen,
emellertid inte den enskilda försäkringskassans uppgift att svara för
genomförandet av den egna personalutbildningen och för den lokala
informationsverksamheten.

Även om det centrala ansvaret för utbildnings- och informationsverksamheten
ligger på riksförsäkringsverket vill utskottet understryka vikten av att
den samverkan som hittills funnits mellan riksförsäkringsverket och försäkringskassorna
fortlöpande utvecklas. Det är därvid väsentligt att de
erfarenheter och kunskaper som finns ute på försäkringskassorna med deras
nära kontakt med de försäkrade tas till vara och att lämpliga samarbetsformer
med Försäkringskasseförbundet utvecklas. Vidare bör möjligheterna till
decentralisering fortlöpande prövas även på detta område.

Med det anförda anser utskottet att motionerna 2307, 2308,2309 och 2310 i
nu behandlade delar i allt väsentligt blivit tillgodosedda.

Utvärdering av bidragssystemen

I propositionen framhålls att med hänsyn till socialförsäkringsområdets
stora samhällsekonomiska vikt och dess centrala betydelse för den enskildes
ekonomiska trygghet är en av riksförsäkringsverkets viktigaste uppgifter att
aktivt bevaka bidragsreglernas effekter. I likhet med RFV-översynen finner
departementschefen det angeläget att systemets effekter studeras och
redovisas. Särskilt angeläget är att följa upp och utvärdera nya regelsystem
och analysera sambandet mellan olika bidragssystem och mellan bidrags-,
avgifts- och skattesystemen liksom den samlade effekten av systemen.
Departementschefen anser att det bör vara en central uppgift för riksförsäk -

SfU 1982/83:24

ringsverket att prioritera resurser för uppföljning och utvärdering. Utöver
egna analyser är det viktigt att riksförsäkringsverket även tar initiativ för att
få till stånd externa forsknings- och utvecklingsprojekt som belyser hur olika
delar av trygghetssystemet fungerar.

Utskottet har nyligen i samband med behandlingen av proposition
1982/83:3 om samordningsfrågor inom det socialpolitiska bidragssystemet
understrukit vikten av att en helhetssyn präglar det fortsatta arbetet inom
socialförsäkringen. Riksförsäkringsverket har enligt utskottets mening en
viktig funktion när det gäller uppföljning och utvärdering av socialförsäkringsförmånerna
och deras samband med bidrag inom andra system och med
skatte- och avgiftssystemen. Utskottet ansluter sig sålunda till vad departementschefen
anfört i det nu behandlade avsnittet av propositionen.

Revisionen

Bestämmelser om granskning av försäkringskassornas räkenskaper och
styrelsens förvaltning återfinns i 18 kap. 16 och 17 §§ AFL. Av bestämmelserna
framgår att för varje budgetår skall utses en revisor av riksförsäkringsverket
och två revisorer av landsting eller, om verksamhetsområdet utgörs av
en kommun, av kommunfullmäktige. Revisor skall ha den erfarenhet av
bokföring och den insikt i förhållandena som med hänsyn till kassans
verksamhet fordras för uppdraget. Revisorerna är skyldiga att följa de
föreskrifter som riksförsäkringsverket meddelar. Förutom dessa externa
revisorer finns vid försäkringskassorna särskilda internrevisionsenheter som
en del av deras interna kontrollsystem.

För riksförsäkringsverkets - och även ett antal andra statliga myndigheters
- revision finns ett fristående revisionskontor inom verket.

RFV-översynen har pekat på att revisionen av den allmänna försäkringen
kompliceras av att försäkringskassorna beslutar om rätten till förmåner och
levererar in uppgifter till riksförsäkringsverkets ADB-system varefter
ADB-enheten bearbetar uppgifterna och framställer utbetalningshandlingar.
RFV-översynen har ansett att en samordnad revision av de manuella och
maskinella rutinerna bör komma till stånd eftersom det är fråga om ett
sammanhängande system. Den har också ansett att en samordning behövs av
internrevisionsenheternas verksamhet vid de olika försäkringskassorna.
RFV-översynen har därför föreslagit att revisionskontoret hos riksförsäkringsverket
skall ersätta den revisor som riksförsäkringsverket utser i varje
försäkringskassa. Samtidigt bör bestämmelsen om riksförsäkringsverkets
rätt att meddela föreskrifter för försäkringskassornas externrevision slopas
eftersom revisionskontoret står under riksrevisionsverkets tillsyn och har att
rätta sig efter detta verks direktiv i fråga om revisionsverksamheten.

Departementschefen finner det både naturligt och angeläget att redovisningsrevisionen
av riksförsäkringsverkets och försäkringskassornas verksamhet
samordnas så att revisionen av maskinella och manuella rutiner kan

SfU 1982/83:24

ske i ett sammanhang. Han anser också att det behövs en samordning mellan
försäkringskassorna av internrevisionsverksamheten. RFV-översynens förslag
om att revisionskontoret skall ersätta den av riksförsäkringsverket
utsedde revisorn i varje kassa och att riksförsäkringsverkets rätt att meddela
föreskrifter för den externa revisionen skall slopas föreslås därför i
propositionen bli genomförda. Departementschefen framhåller i anslutning
härtill att revisionskontoret är den enda enhet inom socialförsäkringsadministrationen
som har kompetens att utföra kvalificerade ADB-revisioner.
Eftersom riksrevisionsverket i fortsättningen utfärdar anvisningar för
externrevisionsverksamheten medan riksförsäkringsverket enligt 18 kap. 2 §
AFL utfärdar anvisningar för internrevisionsverksamheten vid försäkringskassorna
förutsätter departementschefen att de båda ämbetsverken gemensamt
utfärdar de anvisningar som erfordras för en samordning av revisionskontorets
och internrevisionens insatser.

Förslagen om ändrad revisionsverksamhet har mött vissa erinringar i
motionerna 2307 och 2308. I den förstnämna motionen framhålls att den av
riksförsäkringsverket utsedde yrkesrevisorn vanligen får betraktas som den
ledande och den av revisorerna som genom sin övriga verksamhet äger sådan
allmän erfarenhet, kompetens och överblick som behövs för jämförelser
mellan förhållandena i försäkringskassorna och andra jämförbara verksamheter.
De övriga revisorerna kan anses företräda mera allmänna kontrolloch
insynsintressen. Enligt motionärerna finns det inget som talar för att den
nuvarande revisionsverksamheten vare sig i sak eller omfattning ”kan
ersättas av förvaltningsrevision utförd av riksrevisionsverket”. De begär
därför att, utan hinder av att revisionskontoret engageras i redovisningsrevisionen,
liksom hittills skall utses en tredje externrevisor som är auktoriserad
yrkesrevisor. Motionärerna vänder sig också mot att revisionskontoret
skall få ansvaret för samordningen av internrevisionen vid de olika
försäkringskassorna, som därigenom skulle bli underställda såväl riksrevisionsverket
som riksförsäkringsverket. De menar att detta försvagar
revisorns roll och anser att internrevisionen oförändrat bör ha status av en
inom varje försäkringskassa fri kontroll- och revisionsinstans till kassastyrelsens
och kassaledningens tjänst. Motionärerna i motion 2308 framhåller att
förslaget att ersätta den av riksförsäkringsverket utsedda externrevisorn i
varje kassa med revisionskontoret inte får leda till att den internrevision som
i dag utförs av de lokala kassorna upphör. Motionärerna förutsätter att detta
klart regleras i de anvisningar som utfärdas beträffande samordning av
revisionskontorets och internrevisionens insatser.

Enligt utskottets mening föreligger det ett klart behov av en samordning
såväl av revisionen av de manuella rutinerna hos försäkringskassorna och de
maskinella rutinerna hos riksförsäkringsverket som av internrevisionen vid
de olika försäkringskassorna.

Propositionens förslag om förändringar av revisionsverksamheten tillgodoser
detta samordningsbehov. Revisionskontoret besitter sakkunskap om

SfU 1982/83:24

såväl redovisningsrevision som förvaltningsrevision inom socialförsäkringen
och bör på samma sätt som den hittillsvarande av riksförsäkringsverket
utsedde externrevisorn kunna bistå försäkringskassorna med råd och hjälp i
revisionsfrågor. Genom att de av landstinget eller kommunstyrelsen utsedda
revisorerna kvarstår tillgodoses behovet av lokal anknytning. I anslutning till
vad som framförts i motion 2307 om att internrevisionen genom förslaget
skulle förlora sin status av en inom varje kassa fri kontroll- och revisionsinstans
vill utskottet erinra om att riksförsäkringsverkets tillsynsskyldighet
enligt 18 kap. 2 § AFL innefattar även internrevisionen vid försäkringskassorna.
Den samordning av internrevisionsverksamheterna vid de olika
försäkringskassorna som förordas i propositionen är enligt utskottets mening
enbart positiv för försäkringskassorna genom att de samlade resurserna och
erfarenheterna kan utnyttjas på ett bättre sätt. Några åtgärder med
anledning av motionerna 2307 och 2308 i nu behandlade delar anser utskottet
inte påkallade.

Socialförsäkringens ADB-verksamhet

Försäkringskassorna är genom ett terminalnät anslutna till riksförsäkringsverkets
centrala datoranläggning i Sundsvall, där som tidigare nämnts en
bearbetning av kassornas uppgifter om beslut i försäkringsärenden sker och
varifrån utbetalningar verkställs.

Socialförsäkringens ADB-verksamhet har varit föremål för utredning
inom den s. k. ALLFA-kommittén som bl. a. föreslagit en decentralisering
till försäkringskassorna av driften av vissa delar av det nuvarande systemet.

I propositionen erinras om att nuvarande ADB-utrustning måste förnyas
och kompletteras och att ett förberedelsearbete härmed pågår. Nyanskaffningen
kommer inte att i nämnvärd grad förändra den nuvarande strukturen
på ADB-systemet som därmed kan förväntas bestå under 1980-talet. Frågan
om en eventuellt mera genomgripande förändring av ADB-verksamheten
med ökad decentralisering till försäkringskassorna får därför, anför departementschefen,
aktualitet först när det gäller planeringen för 1990-talet. Han
betonar att det är angeläget att denna planering kommer i gång tidigt, men
anser att det varken är möjligt eller nödvändigt att nu binda sig för en viss
utformning av ADB-verksamheten på 1990-talet på det sätt ALLFAkommittén
föreslagit.

Denna uppfattning delas inte av motionärerna i motion 2308. De menar att
det redan nu finns tillfredsställande underlag för att inleda en förändring av
nuvarande ADB-system i riktning mot en decentraliserad driftsstruktur.
Motionärerna hänvisar till att en arbetsgrupp tillsattes i augusti 1982 på
dåvarande regeringens uppdrag för att utarbeta en generalplan för socialförsäkringens
ADB-verksamhet. Meningen var att generalplanen, som
skulle antas av regeringen, skulle gälla under en tioårsperiod och vara

SfU 1982/83:24

vägledande för beslut om investering under de kommande åren. Arbetsgruppen
överlämnade i samband med regeringsskiftet sitt material och en
skrivelse till chefen för socialdepartementet. I skrivelsen hemställdes att en
ny arbetsgrupp skulle tillsättas för att fullfölja arbetet med generalplanen.
Enligt motionärerna är det av avgörande betydelse att en plan upprättas med
inriktning på en decentraliserad ADB-utveckling och de begär att en sådan
plan skall upprättas av regeringen. Även i motion 2310 understryks vikten av
att man redan nu inriktar ADB-verksamheten på en decentralisering.
Motionären menar att det i dag finns ett tillfredsställande underlag för att
påbörja en utveckling med detta syfte, vilket bör ges regeringen till
känna.

Utskottet har i det av riksdagen nyligen godkända betänkandet SfU
1982/83:15 avstyrkt bifall till en motion med samma syfte som det nu aktuella
yrkandet i motion 2308. Utskottet har därvid hänvisat till pågående
överväganden inom regeringen när det gäller upphandling av ADButrustning
för 1980-talet och planeringen av verksamheten för 1990-talet. I
den senare frågan har departementschefen anfört att remissbehandlingen av
ALLFA-kommitténs förslag visat att beslutsunderlaget behöver kompletteras
och att han har för avsikt att inom kort återkomma till regeringen med
förslag om att riksförsäkringsverket får i uppdrag att i samråd med
statskontoret och i nära samarbete med försäkringskassorna genomföra ett
utrednings- och utvecklingsarbete och en försöksverksamhet. Syftet härmed
skulle vara att bl. a. belysa möjligheterna att på längre sikt lägga en ökad del
av ADB-verksamheten närmare användarna ute i försäkringskassorna.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att det finns skäl avvakta det
fortsatta utrednings- och utvecklingsarbetet innan statsmakterna binder sig
för en decentraliserad ADB-struktur. Utskottet avstyrker följaktligen bifall
till motionerna 2308 och 2310 i nu behandlade delar.

Handläggningen av enskilda ärenden

Som tidigare understrukits har handläggningen av det stora flertalet
enskilda försäkringsärenden successivt anförtrotts försäkringskassorna.
RFV-översynen har gått igenom de återstående ärenden som det ankommer
på riksförsäkringsverket att handlägga för att pröva möjligheterna till en
ytterligare decentralisering och även lagt fram vissa förslag i detta
hänseende. De ärenden som numera handläggs av riksförsäkringsverket är
förutom ärenden om arbetsgivaravgifter ärenden som avser äldre försäkringsformer
och ärenden som har en speciell karaktär.

I propositionen föreslås att handläggningen av de ärenden enligt lagen
(1913:120) om allmän pensionsförsäkring som ankommer på riksförsäkringsverket
skall överföras till Stockholms läns allmänna försäkringskassa och att
riksförsäkringsverket bör pröva i vilken omfattning utfärdandet av s. k.
konventionsintyg kan decentraliseras. En prövning av lämpligheten att

SfU 1982/83:24

decentralisera handläggningen föreslås också beträffande ärenden om
återkrav och regress rörande försäkringsförmåner m. m. Såvitt gäller
handläggningen av yrkesskadeärenden lämnar propositionen tills vidare
öppet om denna senare kan överflyttas på försäkringskassorna. Däremot
föreslås att handläggningen av ärenden om avförande av vårdgivare från
försäkringskassas förteckning skall överföras till försäkringskassorna.

Utskottet anser det positivt att förslagen i nu nämnda hänseenden främjar
en decentralisering och har således ingen erinran mot dem.

Organisationsförändringar

I propositionen föreslås även vissa organisatoriska förändringar inom
riksförsäkringsverket. Sålunda skall den tekniska byrån bilda en fristående
enhet vid sidan av avdelningsindelningen. Någon förändring i den principiella
ansvarsfördelningen och i arbetsformerna mellan Stockholms- och
Sundsvallsorganisationen i vad avser den kassainriktade verksamheten är
inte avsedd och enheten förutsätts också samverka med verkets tillsynsavdelning
i samma omfattning som f. n. Aven avgiftsbyrån föreslås bilda en
fristående enhet.

En omorganisation föreslås även av de rådgivande delegationerna.
Pensionsdelegationen och arbetsskadedelegationen föreslås sammanförda
till en socialförsäkringsdelegation som skall ge möjlighet till samråd inom
hela socialförsäkringsområdet.

Utskottet biträder förslagen.

Mot de delar av propositionen som inte särskilt berörts ovan har utskottet
ingen erinran.

Proposition 1982/83:100

Regeringen har i årets budgetproposition bil. 7 (socialdepartementet)
under litt B. Administration av socialförsäkring m. m. föreslagit att till
anslaget B 3. Riksförsäkringsverket skall anvisas ett förslagsanslag av
237 323 000 kr. för budgetåret 1983/84. Utskottet har ingen erinran mot

anslagsberäkningen som skett med utgångspunkt i huvudförslaget.

Vidare har föreslagits att till anslaget B 4. Allmänna försäkringskassor
skall anvisas ett förslagsanslag av 364 850 000 kr. Även i detta fall har medel
beräknats med utgångspunkt i huvudförslaget, vilket efter pris- och
löneomräkning innebär en minskning i förhållande till innevarande budgetår
med 52 milj. kr. Vidare har avräknats 15 milj. kr., motsvarande en del av det
belopp, 35 milj. kr., som riksdagen anvisat utöver regeringens förslag för
innevarande budgetår. Av det totala medelsbehovet finansieras 15 % över
anslaget.

SfLI 1982/83:24

Lars Werner m. fl. har i motion 1285 som väckts under den allmänna
motionstiden och motion 2309 som väckts med anledning av proposition
1982/83:127 begärt att försäkringskassornas förvaltningskostnader skall
beräknas till ett belopp som med 50 295 000 kr. överstiger det som beräknats i
propositionen. Motionärerna framhåller i motion 1285 att den ökade
ärendemängden inom försäkringskassorna medfört ett ökat personalbehov
trots fortlöpande rationaliseringsåtgärder. Tidigare besparingsförslag har
lett till en minskning av ca 450 årsanställda vid försäkringskassorna. Den nu
föreslagna nedskärningen av anslaget leder, menar motionärerna, till
ytterligare kraftiga personalminskningar och betyder ännu sämre service för
försäkringstagarna samtidigt som den inte ger garantier för verkliga
besparingar inom socialförsäkringsområdet. I motion 2309 framhålls att
förslagen i proposition 1982/83:127 kräver ökade personalinsatser utan att
motsvarande ekonomiska resurser ställs till förfogande.

I motion 1270 av Eric Hägelmark anförs att budgetpropositionens förslag
om medelsanvisning leder till att försäkringskassorna får göra större
nedskärningar än statsförvaltningen i övrigt. Motionären pekar på att
besparingar inom området bl. a. kan göras genom att öka försäkringskassornas
resurser för aktivare rehabilitering och uppföljning av sjukfall i syfte
att förkorta sjukdomstiderna. Han begär ett tillkännagivande härom till
regeringen. Vidare bör riksdagen uttala att inga avskedanden bör ske på
grund av det minskade anslaget till försäkringskassorna för nästa budgetår.

Utskottet vill i anslutning till anslagsberäkningen erinra om att riksdagen
på förslag av utskottet (SfU 1981/82:12) för innevarande budgetår beräknat
försäkringskassornas förvaltningskostnader till ett 35 milj. kr. högre belopp
än den dåvarande regeringen. Medel tillfördes anslaget som en inkomstpost
Vissa fondmedel, engångsanvisning. Vid pris- och löneomräkningen och vid
beräkning av huvudförslaget för nästa budgetår har regeringen utgått från
den av riksdagen höjda anslagsposten till förvaltningskostnader. Även om en
avräkning på 15 milj. kr. gjorts ligger ca 20 milj. kr. av ökningen för
innevarande budgetår kvar även för kommande budgetår. Detta förhållande
måste beaktas när man gör en jämförelse med besparingarna inom andra
delar av statsförvaltningen.

Departementschefen framhåller i budgetpropositionen att han inte räknar
med att de förslag som sedermera lagts fram i proposition 1982/83:127 skall
påverka medelsberäkningen för budgetåret 1983/84 och detta bekräftas
ytterligare i proposition 1982/83:127. Utskottet har ingen anledning att
ifrågasätta denna bedömning.

Utskottet är medvetet om att besparingarna inom administrationen vållar
problem för försäkringskassorna. Det bör dock inte vara omöjligt att finna
lösningar som tillgodoser såväl en fungerande försäkringsadministration som
personalens anställningstrygghet. Utskottet förutsätter härvid att regeringen
noga bevakar effekterna av medelsberäkningen i de olika försäkringskassor -

SfU 1982/83:24

na. Något behov av ytterligare medel anser utskottet f. n. inte föreligga.
Utskottet avstyrker sålunda bifall till motionerna 1285 och 2309, sistnämnda
motion i nu behandlad del. Motion 1270 i motsvarande del får anses
tillgodosedd genom vad utskottet ovan anfört.

Såvitt avser den i motion 1270 väckta frågan om en omprioritering av
försäkringskassornas resurser till aktivare rehabilitering och uppföljning av
sjukfall har utskottet vid ett flertal tillfällen understrukit betydelsen för såväl
den enskilde som för samhällsekonomin av en väl fungerande rehabiliteringsverksamhet.
Utskottet förutsätter att försäkringskassorna, vilka som
nämnts har stor frihet att inom de givna ekonomiska ramarna fördela sina
resurser, använder dem där de bäst behövs, och motion 1270 behöver inte
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida i nu behandlad del.

1 motion 1270 begärs också ett tillkännagivande till regeringen om att den
pågående centraliseringen till byggnadsstyrelsen av försäkringskassornas
lokalförsörjningsfrågor skall upphöra.

Fr. o. m. innevarande budgetår har i statsliggaren intagits särskilda villkor
för användning av utgiftsposten Lokalkostnader inom anslaget till försäkringskassorna.
Enligt dessa skall riksförsäkringsverket i samråd med
byggnadsstyrelsen upprätta generella riktlinjer m. m. för den förhyrning som
sker efter den 1 juli 1982. Riksförsäkringsverket eller försäkringskassorna
måste också i viss utsträckning samråda med byggnadsstyrelsen vid
förhyrning av och investering i lokaler. De särskilda villkoren har samband
med att försäkringskassornas budget fr. o. m. innevarande budgetår beräknas
enligt samma teknik som gäller inom statsförvaltningen i övrigt och de
utgör en del av den kontroll från statsmakternas sida som gäller för
användningen av statliga medel. Utskottet anser inte att försäkringskassorna
bör inta någon särställning i detta hänseende och avstyrker följaktligen bifall
till motion 1270 även i sistnämnda del.

Övriga motionsyrkanden

Två motioner från den allmänna motionstiden kritiserar de långa
handläggningstiderna vid beslut om ersättning till personer som skadats i
arbetet. I motion 1091 av Lars Werner tas frågan upp om handläggningen i
försäkringskassorna av ärenden enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.
Motionärerna erinrar om att denna lagsom ersatte lagen (1954:243)
om yrkesskadeförsäkring inneburit väsentliga förbättringar och utvidgningar
i förhållande till tidigare lagstiftning men att ersättningsbesluten försenas av
en stor ärendebelastning och av att prejudicerande utslag måste avvaktas.
Motionärerna begär förslag om åtgärder i form av ökade resurser och
direktiv om skyndsam ärendebehandling, så att försäkringskassornas beslut
normalt kan föreligga inom tre månader från det skadan anmälts.

Utskottet har senast i betänkandet SfU 1982/83:14 uppmärksammat de
problem som tas upp i motionen och utskottet har ansett att problemen ger

SfU 1982/83:24

anledning till en översyn av försäkringen. Utskottet har erfarit att regeringen
inom kort kommer att tillsätta en utredning med uppgift att göra en sådan
översyn. Motion 1091 behöver därför inte föranleda någon åtgärd.

Motion 1802 av Lennart Bladh m. fl. behandlar handläggningstiderna i
ärenden om ersättning för bullerskada enligt den tidigare yrkesskadeförsäkringslagen.
Dessa ärenden handläggs som tidigare nämnts av riksförsäkringsverket.
Motionärerna anför att en utredning för att fastställa bullerskador
kan ta upp till fem år eller mera. Motionärerna anser att så långa
utredningstider inte kan accepteras och att åtgärder omedelbart måste vidtas
för att förkorta dem. De anser att riksdagen bör begära förslag från
regeringen till åtgärder i frågan.

Under åren 1975-1979 kom det in sammanlagt nära 58 000 yrkessjukdomsärenden
till riksförsäkringsverket varav 31 500 avsåg bullerskada. Antalet
anmälningar har därefter minskat kraftigt och själva handläggningstiden i
riksförsäkringsverket är nu inte särskilt omfattande. Däremot fördröjs
ärendenas handläggning av att väntetiden för audiologiska undersökningar
vid vissa sjukhus är mycket lång. Enligt vad utskottet inhämtat har
riksförsäkringsverket vidtagit olika åtgärder, bl. a. genom kontakter med
sjukvårdshuvudmännen, för att nedbringa undersökningstiderna. Utskottet,
som förutsätter att riksförsäkringsverket fortlöpande verkar för att handläggningstiderna
i ärenden om bullerskador kan förkortas, anser med hänsyn
till det anförda, att någon särskild åtgärd med anledning av motion 1802 inte
är påkallad.

Utskottet behandlar slutligen motion 196 av Ann-Cathrine Haglund.
Motionen berör försäkringskassas möjlighet att kvitta en sjukvårdsersättning
till en privat vårdgivare när vederbörande tidigare felaktigt uppburit en
ersättning från kassan. Motionären erinrar om att försäkringsöverdomstolen
funnit att en försäkringskassa inte kan ålägga en tandläkare återbetalningsskyldighet
vid felaktig utbetalning och då inte heller verkställa kvittning. En
sådan rätt bör enligt motionären införas i AFL och hon begär förslag härom
från regeringen.

Den fråga som tagits upp av motionären har behandlats i tandvårdsutredningens
slutbetänkande SOU 1982:50 Reviderad tandvårdstaxa. Utredningen
har föreslagit att en kvittningsrätt införs för försäkringskassorna vid
felaktiga utbetalningar till tandläkare. Betänkandet bereds i socialdepartementet
och utskottet anser att denna beredning bör avvaktas. Utskottet
avstyrker därför bifall till motion 196.

SfU 1982/83:24

Hemställan

Utskottet hemställer

Proposition 1982183:127

1. beträffande riksförsäkringsverkets uppgifter och arbetsfördelningen
mellan verket och försäkringskassorna

att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:127 i motsvarande
del och med avslag på motionerna 1982/83:2307 yrkande
1,1982/83:2308 yrkande 3,1982/83:2309 yrkandena 1 och 2 och
motion 1982/83:2310 i motsvarande del godkänner de riktlinjer
för riksförsäkringsverkets uppgifter samt för arbetsfördelningen
mellan verket och försäkringskassorna som föreslagits i
propositionen,

2. beträffande utredning om decentralisering av arbetsuppgifter
att riksdagen avslår motionerna 1982/83:2308 yrkande 1 och
1982/83:564,

3. beträffande förtroendemanna medverkan i försäkringsärenden
att riksdagen avslår motion 1982/83:731,

4. beträffande revision

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1982/83:2307 yrkande 2 och 1982/83:2308 yrkande 2
dels godkänner de riktlinjer för revisionskontorets uppgifter
som angivits i propositionen, dels antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring,

5. beträffande generalplan för decentralisering av ADB-verksamheten att

riksdagen avslår motion 1982/83:2308 yrkande 4,

6. beträffande decentralisering av ADB-verksamheten

att riksdagen avslår motion 1982/83:2310 i motsvarande del,

7. beträffande decentraliserad handläggning av enskilda försäkringsärenden,
m. m.

att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen
till

a) Lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av
lagen om allmän försäkring,

b) Lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,

c) Lag om ändring i föräldrabalken.

SfTJ 1982/83:24

Proposition 1982183:100 (bil. 7, anslagen B 3 och B 4)

8. beträffande anslag till riksförsäkringsverket

att riksdagen till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1983/84
anvisar ett förslagsanslag av 237 323 000 kr.,

9. beträffande anslag till allmänna försäkringskassor

att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:100 i motsvarande
del och med avslag på motionerna 1982/83:1285,
1982/83:2309 yrkande 3 och 1982/83:1270 yrkande 4 till
Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1983/84 anvisar ett
förslagsanslag av 364 850 000 kr..

10. beträffande omprioritering av försäkringskassornas resurser
att riksdagen avslår motion 1982/83:1270 yrkande 1,

11. beträffande försäkringskassornas lokalförsörjning
att riksdagen avslår motion 1982/83:1270 yrkande 3,

Övriga motionsyrkanden

12. beträffande handläggning av arbetsskadeförsäkringsärenden
att riksdagen avslår motion 1982/83:1091,

13. beträffande handläggning av yrkesskadeförsäkringsärenden
att riksdagen avslår motion 1982/83:1802,

14. beträffande kvittning av ersättning till vårdgivare
att riksdagen avslår motion 1982/83:196.

Stockholm den 5 maj 1983

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carlshamre (m), Doris Håvik (s), Gösta
Andersson (c), Börje Nilsson (s), Allan Åkerlind (m). Ralf Lindström (s),
Lars-Åke Larsson (s), Gullan Lindblad (m), Elis Andersson (c), Ulla
Johansson (s). Lena Öhrsvik (s), Siri Häggmark (m), Karin Israelsson (c) och
Tommy Franzén (vpk).

SfU 1982/83:24

Reservationer

1. Utredning om decentralisering av arbetsuppgifter (mom. 2)

Gösta Andersson, Elis Andersson och Karin Israelsson (alla c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar nederst på s. 10 med
”Någon ny” och slutar på s. 11 med ”ovan anfört” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening är det nödvändigt att det sker en fortlöpande
prövning av arbetsfördelningen mellan riksförsäkringsverket och försäkringskassorna
för att ta till vara alla möjligheter till decentralisering.
Utskottet anser därför att regeringen bör utreda vilka ytterligare uppgifter
som kan decentraliseras från riksförsäkringsverket till försäkringskassorna
och i sammanhanget också pröva om arbetsuppgifter kan flyttas från
försäkringskassornas centralkontor till lokalkontoren. Utskottet förutsätter
också att riksförsäkringsverket, som enligt allmänna verksstadgan har en
skyldighet att främja decentraliseringen av verksamheten till såväl de
regionala som de lokala organen, fortlöpande verkar för att en decentralisering
sker så långt detta är möjligt.

Vad utskottet anfört med anledning av motion 2308 yrkande 1 och motion
564 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna 2307,

2309 och 2310 i nu behandlade delar och motion 2308 yrkande 3 får anses i allt
väsentligt tillgodosedda med vad utskottet ovan anfört.

dels att utskottet under moment 2 bort hemställa

2. beträffande utredning om decentralisering av arbetsuppgifter
att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:2308 yrkande 1
och 1982/83:564 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

2. Generalplan för decentralisering av ADB-verksamheten (mom. 5)

Gösta Andersson, Elis Andersson och Karin Israelsson (alla c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”behandlade delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion 2308 framförda uppfattningen att en
långsiktig generalplan bör utarbetas för socialförsäkringens ADB-system.
Såsom framhållits i motionen är syftet med en sådan generalplan att ange
vägen till en decentraliserad struktur av ADB-verksamheten och därigenom
också vara vägledande för de investeringsbeslut som måste fattas under de
närmaste åren. Regeringen bör således låta utarbeta en generalplan för
decentralisering av socialförsäkringens ADB-system i enlighet med vad som
föreslagits i motion 2308. Härigenom tillgodoses också syftet med motion

2310 i motsvarande del.

SfU 1982/83:24

dels att utskottet under moment 5 bort hemställa

5. beträffande generalplan för decentralisering av ADB-verksamheten att

riksdagen med bifall till motion 1982/83:2308 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Anslag till allmänna försäkringskassor (mom. 9)

Tommy Franzén (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 18 med
"Departementschefen framhåller” och slutar på s. 19 med "ovan anfört”
bort ha följande lydelse.

Propositionens förslag med nya arbetsuppgifter och större personligt
engagemang för de bidragsberättigade kräver ökade personalinsatser vid
försäkringskassorna. Några ekonomiska resurser ställs dock inte till deras
förfogande för att fullfölja ställda ambitioner. Försäkringskassornas personal
har redan under föregående år måst minskas med 450 personer trots att
rationaliseringsåtgärder pågått under en följd av år. Förslaget i budgetpropositionen
om en minskning av 15 milj. kr. av det belopp om 35 milj. kr. som
riksdagen beviljade föregående år måste därför avvisas liksom den ytterligare
nedskärning som skett i förhållande till riksförsäkringsverkets beräkning
av förvaltningskostnaderna. Utskottet anser därför, sedan hänsyn tagits
till att under en ny anslagspost Ersättning till postverket beräknats medel
med 34 040 000 kr., att riksförsäkringsverkets beräkning av förvaltningskostnader
bör följas. Dessa bör sålunda beräknas till 2 065 100 000 kr. eller till ett
16 255 000 kr. högre belopp än vad regeringen föreslagit och anslaget bör
med anledning av motionerna 1285 och 2309 ändras i förhållande härtill.

Motion 1270 i motsvarande del får härigenom anses tillgodosedd.

dels att utskottet under moment 9 bort hemställa

9. beträffande anslag till allmänna försäkringskassor

att riksdagen med anledning av proposition 1982/83:100 i
motsvarande del och motionerna 1982/83:1285, 1982/83:2309
yrkande 3 och 1982/83:1270 yrkande 4, dels som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om beräkningen av
anslagsposten Förvaltningskostnader, dels till Allmänna försäkringskassor
för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av
367 290 000 kr.

SfU 1982/83:24

4. beträffande handläggning av arbetsskadeförsäkringsärenden (mom. 12)

Tommy Franzén (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 19 med "Utskottet
har” och slutar på s. 20 med "någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet har senast i betänkande SfU 1982/83:14 uppmärksammat de
problem som tas upp i motionen och utskottet har ansett att problemen ger
anledning till en översyn av försäkringen. Som framhålls i motion 1091 har
ärendebelastningen inom försäkringskassorna och riksförsäkringsverket
medfört att handläggningstiderna ökat sedan arbetsskadeförsäkringslagen
trädde i kraft under 1977. Dessa förseningar har inneburit att personer med
cancersjukdomar och andra dödliga sjukdomar inte erhållit ersättning under
livstiden. Oklarhet i ersättningsfrågor försenar även rehabiliterande åtgärder.
I normalfallen måste de ersättningsberättigade kunna kräva besked
inom tre månader.

När det gäller åtgärder för att komma till rätta med de långa handläggningstiderna
bör denna översyn ske skyndsamt och förslag föreläggas
riksdagen under början av nästa riksmöte. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna med anledning av motion 1091.

dels att utskottet under moment 12 bort hemställa

12. beträffande handläggning av arbetsskadeförsäkringsärenden
att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1091 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

SfU 1982/83:24 26

Bilaga 1

1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 18 kap. 16 och 17 §§ lagen (1962:381) om allmän
försäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 kap.

16 §

För granskning av styrelsens för- För granskning av styrelsens förvaltning
och den allmänna försäk- vältning och den allmänna försäkringskassans
räkenskaper skall för ringskassans räkenskaper skall för

varje budgetår utses en revisor av varje budgetår utses två revisorer av

riksförsäkringsverket och två reviso- landstinget eller, där fråga är om en

rer av landstinget eller, där fråga är kassa, vars verksamhetsområde utom
en kassa, vars verksamhetsområ- görs av en kommun, av kommunfull de

utgörs av en kommun, av kom- mäktige,

munfullmäktige.

För varje revisor utses en suppleant.

En revisor kan skiljas från uppdraget av den som utsett honom.

En revisor skall ha den erfarenhet av bokföring och den insikt i
ekonomiska förhållanden som med hänsyn till kassans verksamhet fordras
för uppdraget. Till revisor får inte utses den som är i kassans eller en
styrelseledamots tjänst eller den som är nära anhörig till en styrelseledamot.

Utöver dessa revisorer skall det
revisionskontor som granskar riksförsäkringsverkets
verksamhet utföra
sådan granskning som avses i första
stycket. Bestämmelserna i 17 § om
revisor gäller för de tjänstemän vid
revisionskontoret som utför granskningen.

Revisor äger när som helst inventera
den allmänna försäkringskassans
medel och övriga tillgångar
samt granska dess böcker, räkenskaper
och andra handlingar. Styrelsen
och direktören må ej vägra att lämna
av revisor begärd upplysning angående
förvaltningen.

Revisorerna hava att ställa sig till
efterrättelse de särskilda föreskrifter,
som riksförsäkringsverket meddelar.

Revisorerna har rätt att när som
helst inventera den allmänna försäkringskassans
medel och övriga tillgångar
samt granska dess böcker,
räkenskaper och andra handlingar.
Styrelsen och direktören är skyldiga
att lämna de upplysningar om förvaltningen
som begärs vid revisionen.

1 Lagen omtryckt 1982:120.

SfU 1982/83:24

Nuvarande lydelse

Revisorerna skola inom fyra veckor
från den dag de mottagit styrelsens
förvaltningsberättelse till styrelsen
överlämna en av dem underskriven
revisionsberättelse. Styrkt avskrift
av revisionsberättelsen skall
samtidigt tillställas riksförsäkringsverket
samt vederbörande landsting
eller kommunfullmäktige.

Föreslagen lydelse

Revisorerna skall inom fyra veckor
från den dag de mottagit styrelsens
förvaltningsberättelse till styrelsen
överlämna en av dem underskriven
revisionsberättelse. Styrkta avskrifter
av revisionsberättelsen skall
samtidigt tillställas riksförsäkringsverket
och det landsting eller kommunfullmäktige
som utsett revisorer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

SfU 1982/83:24

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen
om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1962:382) angående införande av
lagen om allmän försäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 §

Göres sannolikt att avgifter enligt
4 § lagen den 30 juni 1913 (nr 120)
om allmän pensionsförsäkring erlagts
av någon, som icke är berättigad
till folkpension enligt lagen om
allmän försäkring, skall efter riksförsäkringsverkets
prövning folkpension
beviljas honom med lägst vad
som svarar mot pension på grund av
de avgifter, vilka kunna antagas
hava erlagts.

Göres sannolikt att avgifter enligt
4 § lagen den 30 juni 1913 (nr 120)
om allmän pensionsförsäkring erlagts
av någon, som icke är berättigad
till folkpension enligt lagen om
allmän försäkring, skall efter prövning
av Stockholms läns allmänna
försäkringskassa folkpension beviljas
honom med lägst vad som svarar
mot pension på grund av de avgifter,
vilka kunna antagas hava erlagts.

Beträffande avgifts- eller grundpension enligt äldre bestämmelser, vilken
vid utgången av år 1962 åtnjutes av den, som ej är berättigad till folkpension
enligt lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering, skola de äldre
bestämmelserna fortfarande gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

SfU 1982/83:24

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 24 § lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Regeringen eller, efter regeringens
bestämmande, riksförsäkringsverket
får meddela föreskrifter för
verkställighet av denna lag. Meddelas
sådana föreskrifter av riksförsäkringsverket,
skall verket samråda
med en central pensionsdelegation,
vars ledamöter utses av regeringen.

Föreslagen lydelse
§

Regeringen eller, efter regeringens
bestämmande, riksförsäkringsverket
får meddela föreskrifter för
verkställighet av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

SfU 1982/83:24

4 Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 6 § och 7 kap. 7 § föräldrabalken1 skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

6 §2

Rätten skall pröva om det är lämpligt att adoptionen äger rum. Tillstånd
får ges endast om adoptionen är till fördel för barnet samt sökanden har
uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller det annars med hänsyn till det
personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning
till adoptionen.

För det belopp som har inbetalts till
nämnden skall genom dess försorg
hos riksförsäkringsverket eller ett
svenskt försäkringsbolag inköpas en
efter underhållsskyldigheten anpassad
livränta åt barnet, om inte avtalet
hindrar det eller nämnden finner
att beloppet kan användas på något
annat lämpligt sätt för barnets
underhåll.

Ett avtal om ersättning eller underhåll, som borde ha medfört att
ansökningen avslogs om rätten hade känt till avtalet, är utan verkan även om
ansökningen bifalls.

7 kap.

7 §3

Underhållsbidrag betalas i förskott för kalendermånad.

Avtal om att underhållsbidrag för framtiden skall betalas med ett
engångsbelopp eller för längre perioder än tre månader är giltigt endast om

1 Balken omtryckt 1978:853.

2 Senaste lydelse 1981:363.

3 Senaste lydelse 1981:26.

Ansökningen får inte bifallas, om
det från någon sida har getts eller
utlovats ersättning eller om det har
avtalats om bidrag till barnets underhåll.
Underhållsbidrag i form av
engångsbelopp är dock inte hinder
för tillstånd till adoptionen, om
beloppet har inbetalts till socialnämnden
i den församling där adoptanten
är kyrkobokförd eller om det
till nämnden har utfärdats en förbindelse
på beloppet, vilken har godkänts
av sökanden och nämnden.
För det belopp som har inbetalts till
nämnden skall genom dess försorg
hos ett svenskt försäkringsbolag
inköpas en efter underhållsskyldigheten
anpassad livränta åt barnet,
om inte avtalet hindrar det eller
nämnden finner att beloppet kan
användas på något annat lämpligt
sätt för barnets underhåll.

SfU 1982/83:24

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

avtalet är skriftligt och bevittnat av två personer. Är barnet under arton år
skall avtalet dessutom vara godkänt av socialnämnden i kommun där barnet
eller dess vårdnadshavare är varaktigt bosatt eller, om ingen av dem är
varaktigt bosatt i riket, av socialnämnden i Stockholm.

Rätten får bestämma annat betalningssätt än som anges i första stycket, om
det finns särskilda skäl.

Underhållsbidrag i form av ett Underhållsbidrag i form av ett
engångsbelopp skall betalas till so- engångsbelopp skall betalas till socialnämnden
om barnet är under cialnämnden om barnet är under

arton år. I fråga om sådan betalning arton år. I fråga om sådan betalning

tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket

andra meningen. tredje meningen.

Betalning i strid mot denna paragraf medför inte befrielse från skyldigheten
att betala underhållsbidrag på föreskrivet sätt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.