SfU 1982/83:18

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1982/83:18

om anslag till folkpensioner m. m. (prop. 1982/83:100)

Utskottet behandlar i detta betänkande de i proposition 1982/83:100,
bilaga 7 (socialdepartementet) under litt. D. Försäkring vid sjukdom,
handikapp och ålderdom upptagna anslagen D 2. Folkpensioner, D 3. Bidrag
till kommunala bostadstillägg till folkpension och D 4. Ersättning till
postverket för pensionsutbetalningar, jämte motioner.

1. Folkpensioner. Regeringen har under punkt D 2 (s. 56-58) föreslagit
riksdagen att

till Folkpensioner för budgetåret 1983/84 anvisa ett förslagsanslag av
40 840 000 000 kr.

Motionerna

1 motion 1982/83:198 av Bengt Kindbom m. fl. (c) hemställs att riksdagen
begär att regeringen snarast framlägger förslag till ändring av lagen om
pensionstillskott innebärande att vid beviljande av pensionstillskott till
ålderspensionen skall bortses från makes undantagande från ATP.

I motion 1982/83:292 av Rune Gustavsson m. fl. (c) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att förslag skyndsamt läggs fram,
innebärande en rätt till pensionstillskott för den som begärt undantagande
från ATP,

2. att riksdagen begär att regeringen snarast framlägger förslag till ändring
av lagen om pensionstillskott innebärande att vid beviljande av pensionstillskott
till ålderspension skall bortses från makes undantagande från ATP.

I motion 1982/83:448 av Bengt Lindqvist (s) hemställs att riksdagen
beslutar att handikappersättningen skall kvarstå när handikappade vistas
utomlands som biståndsarbetare.

1 motion 1982/83:451 av Margareta Persson (s) hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer om en översyn av åldersgränsen för barntillägg till
ålders- och förtidspension.

I motion 1982/83:569 av Margareta Persson (s) hemställs att riksdagen
begär att regeringen gör en översyn av reglerna för vårdbidrag till föräldrar
med handikappade barn i syfte att utöka personkretsen genom att en
fjärdedels vårdbidrag införs.

I motion 1982/83:1261 av Nils Carlshamre m. fl. (m) hemställs

1 Riksdagen 1982183. 11 sami. Nr 18

SfU 1982/83:18

1. att riksdagen beslutar att folkpensionärer som på grund av undantagande
från ATP endast uppbär folkpensionens grundbelopp fr. o. m. den 1
juli 1983 skall ha rätt till pensionstillskott i enlighet med vad i motionen
anförts,

2. att riksdagen beslutar att för finansieringen av den sålunda vidgade
rätten till pensionstillskott för budgetåret 1983/84 under anslaget D 2.
Folkpensioner föreslå ett med 100 000 000 kr. till 40 940 000 000 kr. höjt
belopp.

I motion 1982/83:1263 av Ingemar Eliasson (fp) och Karin Ahrland (fp)
hemställs att riksdagen beslutar att reglerna om inverkan av undantagande
från ATP på pensionstillskott till änka avskaffas i enlighet med pensionskommitténs
förslag.

I motion 1982/83:1268 av Doris Håvik (s) och Ingegerd Elm (s) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att 7 kap. 1 § lagen om
allmän försäkring bör bli föremål för översyn.

I motion 1982/83:1280 av Mona Saint Cyr (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till samordning av åldersgränsen för barntillägg med
övriga åldersgränser för försäkringsförmåner m. m. avseende barn.

I motion 1982/83:1603 av Margit Sandéhn (s) och Maj-Lis Landberg (s)
föreslås i yrkande 1 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts beträffande handikappersättning för att de
psoriasissjukas kostnader i samband med sjukdomen minskas.

I motion 1982/83:1649 (motivering i 1647) av Ola Ullsten m. fl. (fp)
hemställs, såvitt nu är i fråga, att regeringen redovisar regelförändringar i
fråga om beräkning av basbeloppet, enligt vad som anförs i motionen.
(Motion 1982/83:1649 i övrigt behandlas i betänkande SfU 1982/83:17.)

I motion 1982/83:2142 (motivering i 2140) av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c)
hemställs i yrkande 2 att riksdagen beslutar att de beräkningsgrunder för
basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring som tillämpades vid
fastställande av basbeloppet för 1982 även skall tillämpas vid fastställande av
basbeloppet för 1984 och följande år.

Utskottet

Beräkningsgrunder för fastställande av basbeloppet

Genom beslut av riksdagen i december 1982 återinfördes fr. o. m. den 1
januari 1983 den beräkningsmetod för basbeloppet som gällde före den 1
januari 1981, dvs. basbeloppet beräknas med utgångspunkt i förändringar i
konsumentprisindex (prop. 1982/83:55, SfU 1982/83:13 och rskr 101). Denna
återgång till tidigare beräkningsgrunder slår igenom första gången vid

SfU 1982/83:18

bestämmandet av basbeloppet för år 1984, eftersom basbeloppet fastställs
årsvis sedan den 1 januari 1982. Mot bakgrund härav anfördes i nämnda
proposition att riksdagens ställningstagande endast skulle innebära ett
ställningstagande i principfrågan och att ett lagförslag skulle föreläggas
riksdagen först senare.

De bestämmelser för beräkning av basbeloppet som gällde för åren 1981
och 1982 innebar att basbeloppet beräknades med utgångspunkt i nettoprisindex.
Således skulle förändringarna i det allmänna prisläget beräknas med
bortseende från indirekta skatter, tullar och avgifter medan tillägg skulle
göras för subventioner och dessutom skulle bortses från förändringar i
energipriser.

I motion 1649 av Ola Ullsten m. fl. begärs som en besparingsåtgärd att de
beräkningsgrunder för basbeloppet som gällde för 1982 skall återinföras
fr. o. m. den 1 januari 1984.

Även motionärerna i motion 2142 av Thorbjörn Fälldin m. fl. vill ha en
återgång till de beräkningsgrunder för basbeloppet som tillämpades för år
1982. De begär i yrkande 2 ett beslut av riksdagen om att nämnda
beräkningsgrunder skall tillämpas vid fastställande av basbeloppet för år
1984 och följande år. I motionen framhålls att en sådan åtgärd skulle vara en
besparing som dessutom skulle ha en klar fördelningspolitisk profil.

När riksdagen i fjol höstas beslutade om en återgång till de beräkningsgrunder
för basbeloppet som gällde före den 1 januari 1981 (se SfU
1982/83:13) framhöll utskottet bl. a. att de år 1980 beräknade årliga
besparingarna till följd av ändrade bestämmelser för beräkning av basbeloppet
i det närmaste hade uteblivit och dessutom hade föranlett ökade
utgiftspåtaganden i kompensationssyfte. Utskottet fann mot denna bakgrund
att det snarare var en långsiktig urholkning av pensionssystemet som
eftersträvats än kortsiktiga besparingar. Utskottet underströk också att de år
1980 ändrade beräkningsgrunderna skapat oro och osäkerhet om det
framtida pensionsskyddet och att det således var angeläget att återskapa
tilltron till ATP-systemet. Mot denna bakgrund tillstyrkte utskottet propositionens
förslag. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin ovan redovisade uppfattning
i frågan och avstyrker följaktligen bifall till motionerna 1649 i denna del och
2142 yrkande 2.

Pensionstillskott vid undantagande från ATP m. m.

Pensionärer utan ATP eller med låg ATP har utöver grundpension rätt till
pensionstillskott. Pensionstillskott utgår f. n. med 47 % av basbeloppet för
ålderspensionär och med 92 % av basbeloppet för folkpensionär med hel
förtidspension.

Försäkrad hade före den 1 januari 1982 möjlighet att anmäla undantagande
från ATP såvitt avsåg inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Ett

1* Riksdagen 1982183. 11 sami. Nr 18

SfU 1982/83:18

sådant undantagande kan medföra att pensionstillskotten helt eller delvis
reduceras, eftersom vid bedömning av rätten till pensionstillskott hänsyn
skall tas till den ATP som skulle ha utgått om undantagande inte hade
skett.

Vid bedömningen av änkas rätt till pensionstillskott beaktas inte bara
faktiskt utgående änkepension från ATP utan även sådan änkepension som
skulle ha utgått om den avlidne maken inte hade omfattats av undantagande
från ATP. Denna inverkan av änkepension tar sikte inte enbart på
pensionstillskott till änkepension. Också för pensionstillskott till ålders- eller
förtidspension som uppbärs av änkan har sådan beräknad tilläggspension i
form av änkepension betydelse. Detta medför att, när änkan uppnår den
allmänna pensionsåldern och änkepension från folkpensioneringen avlöses
av ålderspension från folkpensioneringen, hennes rätt till pensionstillskott
alltjämt kommer att påverkas av den änkepension som skulle ha kunnat utgå
om den avlidne maken inte hade omfattats av ett undantagande. Ytterligare
en konsekvens av regelsystemet är följande. Så länge båda makarna är i livet
beviljas vardera av dem ålderspension från folkpensioneringen. Till kvinnan
utges fullt pensionstillskott medan mannen på grund av att han varit
undantagen från ATP inte får något sådant. När mannen avlider har kvinnan
förlorat det pensionstillskott som tidigare har utgetts till hennes ålderspension.
Detta har då nämligen avräknats mot den änkepension från ATP som
skulle ha utbetalats om undantagande inte hade gällt för den avlidne
mannen.

I en rad motioner tas upp frågor om rätten till pensionstillskott vid
undantagande från ATP. Motionärerna begär i huvudsak förslag i två
hänseenden. Dels begärs en mera generell rätt till pensionstillskott vid
undantagande, dels begärs en lösning i frågan om änkas rätt till pensionstillskott
vid makes undantagande. Båda de nämnda frågeställningarna tas
upp i motion 292 av Rune Gustavsson m. fl. Motionärerna begär i yrkande 1
ett förslag skyndsamt som innebär en rätt till pensionstillskott för den som
begärt undantagande från ATP. I motionen framhålls att då pensionstillskottet
infördes 1969 gjordes det beroende av anslutningen till ATPsystemet,
vilket medfört att många av dem som begärt undantagande från
ATP gått miste om hela den standardförbättring som skett av folkpensionen.
Motionärerna pekar vidare på att den som haft undantagande från ATP
under många år fått betala högre folkpensionsavgift än den som anslutit sig
till ATP-systemet. Anledningen härtill var att avgifterna till ATP var
avdragsgilla vid taxeringen, och därmed blev såväl den taxerade inkomsten
som folkpensionsavgiften lägre för ATP-anslutna än för dem som begärt
undantagande från ATP. Enligt motionärernas mening är det således
uppenbart att företagare, som haft undantagande från ATP under sina aktiva
år betalat såväl större avgifter till folkpensioneringen som högre skatter än de
som varit anslutna till ATP-systemet. Mot bakgrund härav är, anför
motionärerna, nuvarande bestämmelser om rätt till pensionstillskott för dem

SfU 1982/83:18

sorn haft undantagande från ATP så uppenbart orättvisa att de snarast
möjligt måste undanröjas. Motionärerna pekar också på en annan enligt
deras mening uppenbar orättvisa, nämligen att änkas rätt till pensionstillskott
är beroende av om den avlidne maken haft undantagande från ATP. I
denna fråga hänvisar motionärerna till att en enig pensionskommitté i sitt
betänkande (SOU 1981:61) Familjepension föreslagit att rätt till pensionstillskott
skall tillkomma änka oberoende av makes undantagande från ATP,
och motionärerna begär i yrkande 2 ett lagförslag snarast i enlighet
härmed.

Även i motion 1261 av Nils Carlshamre m. fl. begärs rätt till pensionstillskott
för de folkpensionärer som på grund av undantagande från ATP endast
uppbär folkpensionens grundbelopp. Undantagande bör enligt motionärerna
göras endast för dem som den 1 juli 1982 hade ett gällande undantagande
från ATP. Motionärerna begär beslut av riksdagen om lagändring fr. o. m.
den 1 juli 1983. För att finansiera de kostnader som följer av förslaget föreslås
i motionen ett i förhållande till regeringens förslag med 100 000 000 kr.
förhöjt anslag till Folkpensioner.

Motionärerna i motion 198 av Bengt Kindbom m. fl. begär att regeringen
snarast framlägger förslag till ändring av lagen om pensionstillskott som
innebär att vid beviljande av pensionstillskott till ålderspension för änka skall
bortses från makes undantagande från ATP. I motion 1263 av Ingemar
Eliasson och Karin Ahrland begärs med hänvisning till pensionskommitténs
betänkande att riksdagen beslutar att reglerna om inverkan av undantagande
från ATP på pensionstillskott till änka avskaffas i enlighet med kommitténs
förslag.

Utskottet har under en följd av år behandlat yrkanden om rätt till
pensionstillskott vid undantagande (senast SfU 1981/82:10). I fråga om ett
generellt slopande av nuvarande inskränkningar i denna rätt har utskottet
hänvisat till att pensionskommittén i betänkande (SOU 1977:46) Pensionsfrågor
övervägt denna fråga i samband med att kommittén framlagt förslag
om att möjligheten att anmäla undantagande från ATP skulle slopas.
Pensionskommittén har i fråga om en generell rätt till pensionstillskott vid
undantagande framhållit bl. a. följande.

Bakgrunden till bestämmelserna om att ett undantagande från ATP
påverkar dels rätten till pensionstillskott, dels anslutningen till arbetsskadeförsäkringen
är att man har velat undvika att förmåner utgår som inte skulle
ha utgått om vederbörande hade varit med i ATP. I annat fall skulle nämligen
såväl pensionstillskott som livränta från arbetsskadeförsäkringen så att säga
kostnadsfritt fylla ut den del som försäkrade, som har varit anslutna till ATP,
i stället får i form av ATP. För dem som är i aktiv ålder vill kommittén peka
på de upprepade möjligheter som berörda kategorier har fått och i princip
alltid har haft att få träda in i systemet igen. I vissa fall kommer härvidlag
pensionstillskottens storlek att påverkas av ett tidigare undantagande men
man bör enligt kommitténs uppfattning hålla i minnet att försäkrade som har
anmält undantagande själva en gång har valt att disponera sina inkomster på

SfU 1982/83:18

nämnda sätt. I stället för avgifter till ATP-försäkringen kan ett motsvarande
belopp ha använts i t. ex. en rörelse eller för att finansiera en privat
pensionsförsäkring. Att det senare visar sig att ett undantagande från ATP
får vissa konsekvenser för den försäkrade har kanske mera berott på
svårigheter att nå ut med information än på brister i försäkringssystemet.

Kommitténs bedömning var således att nuvarande bestämmelser såvitt
gäller rätt till pensionstillskott bör gälla även i fortsättningen och utskottet
har, i sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1981/82:10, anslutit sig till
denna bedömning.

Förslaget om slopande av möjligheten att anmäla undantagande från ATP
har genomförts fr. o. m. den 1 januari 1982 (prop. 1980/81:178, SfU
1980/81:28, rskr 406). I likhet med pensionskommittén avstod regeringen i
nämnda proposition från att lägga fram förslag om rätt till pensionstillskott
vid undantagande. Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin tidigare
ståndpunkt i frågan och avstyrker således bifall till motionerna 292 yrkande 1
och 1261.

Vad härefter gäller bestämmelserna om änkas rätt till pensionstillskott när
maken varit undantagen från ATP har utskottet vid tidigare behandling av
motionsyrkanden härom i sitt ovannämnda betänkande hänvisat till att
pensionskommittén i sitt slutbetänkande (SOU 1981:61) Familjepension
funnit att gällande bestämmelser härför i vissa fall kan ge upphov till effekter
som framstår såsom mindre tillfredsställande. Kommittén har därför
föreslagit att rätt till pensionstillskott skall tillkomma änka oberoende av
makes undantag såväl när hon uppbär ålders- och förtidspension som
änkepension. Utskottet förutsatte vid den nämnda behandlingen att
regeringen snarast skulle vidta åtgärder för att frågan om pensionstillskott till
änkor skulle få en lösning.

Pensionskommitténs slutbetänkande har remissbehandlats och övervägs
f. n. inom regeringskansliet. I budgetpropositionen har förutskickats att
avsikten är att en proposition på grundval av betänkandet skall framläggas till
riksdagen under år 1983. Utskottet förutsätter att regeringen därvid lägger
fram förslag som innebär att frågan om pensionstillskott till änkor får en
lösning. Med det anförda får motionerna 198, 292 yrkande 2 och 1263 anses
vara tillgodosedda.

Barntillägg

Barntillägg utgår enligt 9 kap. 1 § lagen om allmän försäkring (AFL) för
varje barn under 16 år till försäkrad förälder som uppbär ålders- eller
förtidspension från folkpensioneringen.

Två motioner tar upp frågan om åldersgränsen för barntillägg. I motion
451 av Margareta Persson framhålls att olika åldersgränser gäller inom olika
bidragssystem. Så t. ex. utgår barnpension från folkpensionssystemet till
dess barnet fyller 18 år och barnpension från ATP-systemet till dess barnet

SfU 1982/83:18

fyller 19 år medan barntillägg utgår till dess barnet fyller 16 år. Enligt
motionären verkar systemet med olika åldersgränser ologiskt, och det slår
också orättvist. Motionären begär därför en översyn av åldersgränsen för
barntillägg. Även motionären i motion 1280 av Mona Saint Cyr pekar på
denna differentiering av åldersgränserna inom olika bidragssystem, och hon
begär förslag till samordning av barntilläggets åldersgräns med åldersgränser
inom övriga bidragsformer.

Pensionskommittén har i sitt förenämnda slutbetänkande SOU 1981:61
behandlat frågan om åldersgränsen för rätt till barntillägg. Kommittén har
därvid framhållit att 16-årsgränsen för barntillägg från början överensstämde
med den åldersgräns som gällde för bl. a. barnpension från folkpensioneringen,
underhållsbidrag enligt föräldrabalken och bidragsförskott. I fråga
om dessa andra förmåner har åldersgränsen nu höjts till 18 år, och motivet
härför har främst varit att bidra till de ökade kostnader som följer av att allt
fler barn fortsätter att studera även sedan de uppnått 16 års ålder. Mot denna
bakgrund har pensionskommittén föreslagit att även åldersgränsen för rätt
till barntillägg bör höjas till 18 år.

Pensionskommitténs betänkande är som tidigare nämnts föremål för
beredning inom regeringskansliet, och avsikten är att regeringen i år skall
framlägga en proposition i ämnet till riksdagen. Utskottet anser att det finns
skäl avvakta denna proposition innan riksdagen vidtar någon åtgärd med
anledning av motionerna 451 och 1280.

Handikappersättning

Handikappersättning kan f. n. utgå med 63, 48 eller 32 % av basbeloppet
per år alltefter omständigheterna i det enskilda fallet. Ersättningen
tillkommer försäkrad som fyllt 16 år och som, innan han fyllt 65 år, för
avsevärd tid fått sin funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning att han
antingen i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan
eller - för att kunna förvärvsarbeta - behöver hjälp av annan eller eljest till
följd av handikappet får vidkännas betydande merutgifter.

Motion 1603 av Margit Sandéhn och Maj-Lis Landberg tar upp frågan om
handikappersättning till psoriasissjuka. Motionärerna pekar på att psoriasis
kan medföra höga kostnader för den sjuke såsom exempelvis för resor till och
från behandlingsanläggningarna och för inköp av egen ljusanläggning.
Vidare påverkas sänglinne och kläder av de preparat som den sjuke måste
använda och slits därför onormalt genom täta tvättningar. Enligt motionärerna
bör handikappersättning utgå till kroniskt psoriasissjuka dels som
kompensation för väsentligt höjda levnadskostnader, dels för höga vårdkostnader.
Motionärerna begär i yrkande 1 ett uttalande från riksdagen i enlighet
med det anförda.

Riksförsäkringsverket har haft i uppdrag att utreda frågan om skäliga
merutgifter inom ramen för handikappersättningen. Resultatet av nämnda

SfU 1982/83:18

utredningsuppdrag har redovisats i betänkandet (Ds S 1981:16) Merutgifter
m. m. inom handikappersättningen. Beträffande rätt till handikappersättning
för psoriasissjuka har verket efter genomgång av rättspraxis funnit att
endast individuella bedömningar kan komma i fråga härvidlag.

Mot bakgrund av det ovan anförda anser sig utskottet inte böra göra något
generellt uttalande om rätt till handikappersättning för psoriasissjuka, och
utskottet avstyrker således bifall till motion 1603 yrkande 1.

I motion 448 av Bengt Lindqvist begärs att riksdagen beslutar att
handikappersättningen skall utgå även när den handikappade vistas utomlands
som biståndsarbetare. Motionären framhåller att Synskadades riksförbund
sedan många år bedriver ett omfattande internationellt biståndsarbete
och att förbundet ansett det vara en lämplig form av bistånd att skicka ut
synskadade som biståndsarbetare. Det har emellertid visat sig att handikappade
biståndsarbetare går miste om sin handikappersättning vid utlandsvistelse.
Enligt motionärens mening blir merkostnaderna för den handikappade
knappast mindre vid utlandsvistelse utan snarare tvärtom. För att göra det
möjligt för handikappade att på lika villkor som andra göra en biståndsinsats
är det, anför motionären, ett rimligt rättvisekrav att handikappersättning
skall utgå även vid sådana uppdrag.

Utskottet vill inledningsvis ge en kort redogörelse för bakgrunden till
gällande socialförsäkringsregler för bl. a. biståndsarbetare. Förutsättningen
för att en försäkrad som lämnar Sverige skall omfattas av lagen om allmän
försäkring och således vara berättigad till olika förmåner är fr. o. m. den 1
juli 1982 att utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Före nämnda
datum bestod anknytningen till det svenska socialförsäkringssystemet i
praktiken under det första året efter avresan från Sverige även om
utlandsvistelsen redan från början var avsedd att vara längre tid än ett år.
Denna precisering av bosättningsbegreppet beslutades av riksdagen under
våren 1982 (SfU 1981/82:16, rskr 435) i enlighet med förslag i proposition
1981/82:199. Propositionen hade föranletts av bl. a. en inom socialdepartementet
upprättad promemoria (Ds S 1981:14) Socialförsäkring för vissa
utlandsanställda m. m. I departementspromemorian föreslogs att arbetstagare
som sänds ut av sin arbetsgivare för arbete utomlands skulle ges särskild
status i fråga om förmåner av socialförsäkringsnatur utan anknytning till
annars tillämpade regler om bosättning. I propositionen lades emellertid inte
fram något förslag om särregler för utsänd arbetskraft. I en socialdemokratisk
motion begärdes dock ett lagförslag i enlighet med promemorians
förslag, och utskottets socialdemokratiska ledamöter reserverade sig till
förmån för motionen. Med hänsyn till det anförda anser utskottet att frågan
om handikappersättning till biståndsarbetare inte kan lösas separat utan
måste prövas i ett större sammanhang. Utskottet, som har förståelse för de
problem som påtalas i motion 448, förutsätter att frågan om särregler för
utsända kommer att övervägas på nytt inom regeringskansliet. Någon
riksdagens åtgärd med anledning av motion 448 är därför inte påkallad
f. n.

SfU 1982/83:18

Vårdbidrag

För vård av barn under 16 år som på grund av sjukdom, psykisk
utvecklingsstörning eller annat handikapp under minst sex månader är i
behov av särskild tillsyn och vård kan förälder uppbära vårdbidrag.
Förmånen utgör en fristående folkpensionsförmån och kan utgå med belopp
motsvarande hel eller halv förtidspension jämte pensionstillskott.

I motion 569 av Margareta Persson begärs en översyn av reglerna för
vårdbidrag i syfte att införa även ett fjärdedels vårdbidrag. Motionären anför
att det finns grupper av barn, främst allergiker och diabetiker, vars
handikapp i dag inte berättigar till vårdbidrag eftersom merkostnaderna inte
är tillräckligt stora. Det har emellertid, enligt motionären, visat sig att såväl
olika allergier som diabetes kan medföra stora kostnader som kan vara svåra
att belägga. Det är därför angeläget att man inför ytterligare en bidragsnivå.

Utskottet behandlade vid föregående riksmöte en motion med samma
syfte som den nu aktuella. I sitt av riksdagen godkända betänkande SfU
1981/82:18 hänvisade utskottet till att en av anhörigvårdskommitténs
föreslagna modeller för vårdbidragets utveckling på sikt innebar att
vårdbidraget skulle kompletteras med en ny lägre nivå om ett fjärdedels
bidrag. Kommittén ansåg emellertid att detta f. n. inte kunde realiseras av
kostnadsskäl. Utskottet avstyrkte av samma skäl bifall till motionen.

Utskottet vidhåller sin ståndpunkt i frågan och avstyrker således bifall till
motion 569.

Övriga yrkanden om pensionsfrågor

Enligt 7 kap. 1 § lagen om allmän försäkring har försäkrad som fyllt 16 år
och ej åtnjuter ålderspension enligt denna lag rätt till förtidspension för tid
före den månad då han fyller 65 år om hans arbetsförmåga på grund av
sjukdom är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses
varaktig.

I motion 1268 av Doris Flåvik och Ingegerd Elm begärs en översyn av 7
kap. 1 § lagen om allmän försäkring i syfte att ändra bestämmelsen så att en
halv förtidspension kan kombineras med ett halvt förtida uttag av ålderspension.
Bestämmelsen i dess nuvarande lydelse hindrar nämligen en sådan
kombination, och motionärerna kan mot bakgrund av den reducering av
ålderspensionen som ett förtida uttag medför inte se någon anledning
härtill.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att bestämmelsen i 7 kap. 1 §
AFL bör bli föremål för översyn i syfte att utröna huruvida rätt till halv
förtidspension i framtiden skulle kunna kombineras med rätt till ett halvt
förtida uttag av ålderspension. Det får ankomma på regeringen att avgöra i
vilket sammanhang en sådan översyn bör göras men utskottet vill understry -

SfU 1982/83:18

ka angelägenheten av att frågan utreds snarast möjligt. Det anförda bör ges
regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande beräkningsgrunder för basbeloppet

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:1649 i motsvarande del
och 1982/83:2142 yrkande 2,

2. beträffande pensionstillskott vid undantagande frän ATP
m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:198, 1982/83:292,
1982/83:1261 yrkande 1 och 1982/83:1263,

3. beträffande åldersgränsen för barntillägg

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:451 och 1982/
83:1280,

4. beträffande rätt till handikappersättning för psoriasissjuka
att riksdagen avslår motion 1982/83:1603 yrkande 1,

5. beträffande bibehållande av handikappersättning vid utlandstjänst att

riksdagen avslår motion 1982/83:448,

6. beträffande fjärdedels vårdbidrag

att riksdagen avslår motion 1982/83:569,

7. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med bifall till propositionen och avslag på motion
1982/83:1261 yrkande 2 till Folkpensioner för budgetåret
1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 40 840 000 000 kr.,

8. beträffande en översyn av 7 kap. 1 § lagen om allmän
försäkring

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1268 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension. Regeringen har
under punkt D 3 (s. 58-59) föreslagit riksdagen att
till Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension för budgetåret
1983/84 anvisa ett förslagsanslag av 780 000 000 kr.

Motionerna

I motion 1982/83:921 av Margareta Persson (s) hemställs att riksdagen
begär att regeringen gör en översyn av nu gällande regler och lagar för
bostadstillägg till folkpensionärer i enlighet med vad som anförts i
motionen.

SfU 1982/83:18

I motion 1982/83:1275 av Maj-Lis Landberg (s) och Wivi-Anne Cederqvist
(s) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om snara åtgärder avseende samordning mellan bostadsbidragssystemen.

I motion 1982/83:1283 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
beslutar godkänna vad i denna motion anförs om övre hyresgränser avseende
kommunalt bostadstillägg för folkpension.

I motion 1982/83:1811 av Egon Jacobsson (s) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av lagen om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension i enlighet med vad i motionen anförts.

Utskottet

Kommunalt bostadstillägg (KBT) kan utgå till den som är mantalsskriven i
kommun och uppbär folkpension i form av ålderspension, förtidspension,
änkepension eller hustrutillägg. Kommunerna får själva bestämma grunderna
för utgivande av bostadstillägg men är bundna av vissa bestämmelser om
inkomstprövning. Dessa innebär i huvudsak att bostadstillägget minskas med
en tredjedel av den inkomst som överstiger folkpensionen (inkl. pensionstillskott)
med mer än 750 kr. per år för den som är gift (1 500 kr. för makar
tillhopa) och 1 000 kr. per år för ensamstående. Bostadstilläggen omprövas
om en mer avsevärd ändring sker i den inkomst efter vilken förmånen
bestämts.

Samtliga kommuner i landet utger KBT. Statsbidrag utgår under
förutsättning att kommunen genom KBT täcker minst 80 % av bostadskostnaden
mellan en nedre hyresgräns på 80 kr./mån. för såväl ensamstående
som makar och en övre hyresgräns på 800 kr./mån. för ensamstående och 950
kr./mån. för makar. Statsbidrag utgår sedan den 1 april 1982 med 25 % av
kommunernas kostnader för KBT mellan nämnda bostadskostnader per
månad. Kommunerna har möjlighet att medge KBT även för bostadskostnader
som överstiger dessa nivåer, men dessa kostnader är inte statsbidragsgrundande.

Lars Werner m. fl. begär i motion 1283 en höjning av den övre
hyresgränsen inom KBT-systemet med 50 kr. per månad. Motionärerna har i
motion 1982/83:1576 lagt fram ett likalydande förslag beträffande det
statskommunala bostadsbidraget.

Civilutskottet har i betänkande CU 1982/83:22 avstyrkt bifall till yrkandet
om en höjning av den övre hyresgränsen inom det statskommunala
bostadsbidraget. Med hänsyn härtill och till de ökade kostnader för
statsbudgeten som ett genomförande av förslaget inom KBT-systemet skulle
medföra avstyrker utskottet bifall till motion 1283.

Vid beräkningen av inkomstunderlaget för bestämmande av KBT skall en
pensionsberättigad som stadigvarande sammanbor med annan med vilken

SfU 1982/83:18

den pensionsberättigade varit gift eller har eller har haft barn likställas med
gift pensionsberättigad.

Två motioner tar upp frågan om samboendebegreppet inom KBTsystemet.
I motion 1275 av Maj-Lis Landberg och Wivi-Anne Cederqvist
begärs att regeringen snarast vidtar åtgärder för en samordning av
samboendebegreppen inom bostadsbidragssystemen. Motionärerna hänvisar
till att den socialpolitiska samordningsutredningen i sitt betänkande SOU
1979:94 föreslagit ett utvidgat samboendebegrepp för KBT för att därmed
uppnå överensstämmelse med bostadsbidragssystemet.

Egon Jacobsson begär i motion 1811 en översyn av bestämmelserna om
KBT i syfte att uppnå enhetliga regler för samboende pensionärer oavsett om
de är makar eller inte. Enligt motionären medför nuvarande regler sådana
orättvisa konsekvenser att bestämmelserna därför bör ändras.

I proposition 1982/83:3 om samordningsfrågor inom det socialpolitiska
bidragssystemet har dåvarande departementschefen understrukit vikten av
att ett enhetligt samboendebegrepp bör eftersträvas inom närliggande
bidragsformer. Ett ställningstagande till frågan om ett enhetligare samboendebegrepp
bör emellertid enligt propositionen anstå i avvaktan på beredningen
av olika väntade kommittébetänkanden på bidragsområdet.

Utskottet har behandlat nämnda proposition i det nyligen avgivna
betänkandet SfU 1982/83:14. Utskottet har bl. a. när det gäller bostadsstöden
funnit det angeläget att det fortsatta samordningsarbetet inriktas på att
göra familjetillhörighetsbegreppet enhetligt.

Med hänsyn till det anförda och till att frågan om ett enhetligt
samboendebegrepp kan väntas komma upp i anslutning till beredningen av
pensionskommitténs betänkande (SOU 1981:61) Familjepension är någon
riksdagens åtgärd med anledning av motionerna 1275 och 1811 f. n. inte
påkallad.

Vid beräkning av inkomstunderlaget för bestämmande av KBT tas en
tiondel av den del av förmögenheten som överstiger 75 000 kr. för
ensamstående och 120 000 kr. för makar upp som inkomst. Förmögenheten
såvitt avser fastigheter beräknas till fastighetens taxeringsvärde. För att
mildra konsekvenserna av de höjda taxeringsvärdena vid 1981 års allmänna
fastighetstaxering har för inkomstprövningen av bl. a. KBT föreskrivits att
endast hälften av värdet av en fastighet som bebos av pensionären skall
medräknas i förmögenheten. Om pensionären bebor en- och tvåfamilj sfastighet
beräknas inkomsten av förmögenheten i regel till 2 % av nämnda
värde mot eljest till 5 % av taxeringsvärdet.

I motion 921 av Margareta Persson begärs en översyn av bestämmelserna
om KBT i syfte att mildra de effekter vid inkomstprövningen som den senaste
fastighetstaxeringen medfört för pensionärer med mindre fritidsfastigheter.
Motionären föreslår ett förfarande som innebär att samhället i någon form
skulle kunna få en inteckning i fastigheten motsvarande det belopp som
bostadstillägget annars årligen skulle reduceras med. Inteckningsbeloppet

SfU 1982/83:18

skulle sedan vid en försäljning eller bodelning tillfalla samhället.

Förslaget i motionen förutsätter en ändring av gällande bestämmelser om
inkomstprövning för rätt till KBT. Det medför också administrativa
komplikationer. Med hänsyn härtill kan utskottet inte tillstyrka att motionsförslaget
genomförs. Utskottet anser inte heller att någon översyn av
bestämmelserna om inkomstprövningen är påkallad f. n. Utskottet avstyrker
därför bifall till motion 921.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande en höjning av den övre hyresgränsen inom KBTsystemet att

riksdagen avslår motion 1982/83:1283,

2. beträffande samboendebegreppet inom KBT-systemet

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:1275 och 1982/
83:1811,

3. beträffande en översyn av bestämmelserna om inkomstprövning
att riksdagen avslår motion 1982/83:921,

4. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med bifall till propositionen till Bidrag till
kommunala bostadstillägg till folkpension för budgetåret 1983/
84 anvisar ett förslagsanslag av 780 000 000 kr.

3. Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar. Utskottet tillstyrker
regeringens under punkt D 4 (s. 59-61) framlagda förslag och hemställer
att riksdagen till Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar
för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 45 000 000
kr.

Stockholm den 24 mars 1983

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Doris Håvik (s), Börje Nilsson (s), Allan
Åkerlind (m), Ralf Lindström (s), Lars-Åke Larsson (s), Gullan Lindblad
(m). Lena Öhrsvik (s), Karin Israelsson (c), Karin Nordlander (vpk). Barbro
Nilsson i Visby (m), Ingegerd Elm (s), Gunhild Bolander (c), Hugo
Hegeland (m) och Rune Backlund (c).

SfU 1982/83:18

Reservationer

1. Beräkningsgrunder för basbeloppet (punkt 1 mom. 1)

Allan Åkerlind, Gullan Lindblad, Barbro Nilsson i Visby och Hugo
Hegeland (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar
med ”När riksdagen” och slutar med ”yrkande 2” bort ha följande
lydelse:

I en reservation till utskottets betänkande SfU 1982/83:13 yrkade
ledamöterna i moderata samlingspartiet avslag på förslaget i proposition
1982/83:55 om en återgång till de beräkningsgrunder för basbeloppet som
gällde före den 1 januari 1981. Reservanterna hänvisade till att något
lagförslag inte hade lagts fram i propositionen och de ansåg att riksdagen
borde avvakta med sitt ställningstagande i frågan till dess att regeringen
framlägger ett lagförslag.

Utskottet, som konstaterar att något lagförslag om återgång till tidigare
beräkningsgrunder för basbeloppet ännu inte har lagts fram av regeringen,
vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till motionerna 1649 i denna
del och 2142 yrkande 2.

2. Beräkningsgrunder för basbeloppet (punkt 1, mom. 1)

Karin Israelsson, Gunhild Bolander och Rune Backlund (alla c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”När
riksdagen” och slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner att pensionärerna mer än någon annan grupp har hållits
skadeslösa inför de ekonomiska påfrestningarna under slutet av 1970- och
början av 1980-talen. De sämst ställda pensionärerna, vilka bara har
folkpension och pensionstillskott, har under perioden sedan 1976 haft en
kraftig förbättring av sin situation. Denna förbättring har väl kunnat
motiveras med tanke på den situation många pensionärer levt under. Den
förra regeringen slog vakt om värdesäkringen av pensionerna, men
förändrade det index som låg till grund för basbeloppsberäkningen så att
effekterna av förändrade oljepriser och indirekta skatter ej skulle beaktas.
Tanken var att om man av energipolitiska skäl höjer oljeskatten, eller om
man av alkoholpolitiska skäl höjer spritskatten, då skall inte någon grupp
kompenseras om åtgärden skall ha full effekt.

Utskottet, som anser att det var en riktig åtgärd att ändra beräkningsgrunderna
för basbeloppet, tillstyrker därför bifall till yrkande 2 i motion
2142. Härigenom tillgodoses även motion 1649 i motsvarande del.

SfU 1982/83:18

dels att utskottet under punkt 1 moment 1 bort hemställa

1. beträffande beräkningsgrunder för basbeloppet

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2142 yrkande 2 och
med anledning av motion 1982/83:1649 i motsvarande del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
ändrade beräkningsgrunder för basbeloppet.

3. Pensionstillskott vid undantagande från ATP m. m. (punkt 1 mom. 2)

Allan Åkerlind (m), Gullan Lindblad (m), Karin Israelsson (c), Barbro
Nilsson i Visby (m), Gunhild Bolander (c), Hugo Hegeland (m) och Rune
Backlund (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 5 med ”Utskottet
har” och slutar på s. 6 med ”vara tillgodosedda.” bort ha följande
lydelse:

Gällande bestämmelser om avräkning av pensionstillskott mot den ATP
som skulle ha utgått om undantagande inte skett kan få den konsekvensen att
en ålderspensionär som enda pension kan komma att uppbära grundbeloppet
inom folkpensioneringen. Enligt utskottets mening talar flera omständigheter
för att man inom pensionstillskottssystemets ram bör stödja dem som inte
kan uppbära den för andra försäkrade garanterade miniminivån, som utgörs
av grundpension jämte pensionstillskott. Sålunda hade de som vid tilläggspensioneringens
uppbyggnadsskede anmälde undantagande från ATP inte
möjlighet att förutse pensionstillskottens införande år 1969 och vad som
skulle bli följden av bestämmelserna härom. Vidare kan pensionstillskotten
inte ses som en förmån inom ATP-systemet utan får i princip anses vara en
skattefinansierad låginkomstutfyllnad och standardsäkring. Härtill kommer
att de flesta som uppbär pensionstillskott inte direkt har bidragit till
finansieringen av ATP. Taxeringsbestämmelserna har också medfört att
företagare som har begärt undantagande från ATP under sina aktiva är har
betalat högre stats- och kommunalskatt än den som med samma bruttoinkomst
av jordbruk eller rörelse har varit ansluten till ATP genom att
ATP-avgiften hela tiden har varit avdragsgill vid inkomsttaxeringen och
därmed sänkt underlaget för beräkning av skatten.

Vad särskilt gäller bestämmelserna om änkas rätt till pensionstillskott när
maken varit undantagen från ATP har pensionskommittén i sitt slutbetänkande
(SOU 1981:61) Familjepension funnit att gällande bestämmelser
härför i vissa fall kan ge upphov till effekter som framstår såsom mindre
tillfredsställande. Kommittén har föreslagit att rätt till pensionstillskott skall
tillkomma änka oberoende av makes undantag såväl när hon uppbär åldersoch
förtidspension som änkepension.

Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen bör föreläggas förslag

SfU 1982/83:18

om att rätten till pensionstillskott skall vara oberoende av undantagande från
ATP. Förslaget bör framläggas i sådan tid att det kan träda i kraft den 1
januari 1984. Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under punkt 1 moment 2 bort hemställa

2. beträffande pensionstillskott vid undantagande från ATP
m. m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:198 och
1982/83:292 och med anledning av motionerna 1982/83:1261
yrkande 1 och 1982/83:1263 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

4. Höjning av den övre hyresgränsen inom KBT-systemet (punkt 2
mom. 1)

Karin Nordlander (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med
”Civilutskottet har” och slutar med ”motion 1283.” bort ha följande
lydelse:

Vänsterpartiet kommunisternas ledamot i civilutskottet har i en reservation
till betänkandet CU 1982/83:22 tillstyrkt en höjning av den övre
hyresgränsen inom det statskommunala bostadsbidraget i enlighet med vad
som föreslagits i motion 1982/83:1576.

Med hänsyn härtill och till att det enligt utskottets mening är angeläget att
bibehålla samordningen av reglerna om hyresgränser mellan det statskommunala
bostadsbidragssystemet och KBT-systemet tillstyrker utskottet en
höjning av den övre hyresgränsen med 50 kr. per månad i enlighet med vad
som begärts i motion 1982/83:1283.

dels att utskottet under punkt 2 moment 1 bort hemställa

1. beträffande en höjning av den övre hyresgränsen inom KBTsystemet att

riksdagen med bifall till motion 1982/83:1283 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Översyn av bestämmelserna om inkomstprövning (punkt 2 mom. 3)

Karin Nordlander (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Förslaget i”
och slutar med ”motion 921.” bort ha följande lydelse:

Utskottet har förståelse för att reglerna om inkomstprövning efter den
senaste fastighetstaxeringen kan medföra problem för pensionärer med små
enkla sommarstugor. Det i motionen föreslagna förfarandet för att komma
till rätta med dessa problem verkar dock enligt utskottets mening alltför

SfU 1982/83:18

administrativt komplicerat. Utskottet vill därför förorda en allmän översyn
av bestämmelserna om inkomstprövningen i nämnda syfte. Vad utskottet
anfört med anledning av motion 921 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under punkt 2 moment 3 bort hemställa

3. beträffande en översyn av bestämmelserna om inkomstprövning att

riksdagen med anledning av motion 1982/83:921 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

minab/gotab Stockholm 1983 75081