SfU 1982/83:17
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1982/83:17
om anslag till sjukförsäkringen och vissa yrkesskadeersättningar
(prop. 1982/83:100)
Utskottet behandlar i detta betänkande de i proposition 1982/83:100, bil. 7
(socialdepartementet) under litt. D. Försäkring vid sjukdom, handikapp och
ålderdom upptagna anslagen D 1. Bidrag till sjukförsäkringen och D 5. Vissa
yrkesskadeersättningar m. m. I anslutning till anslaget D 1 behandlar
utskottet ett antal motioner om sjukpenningfrågor.
Propositionen
Regeringen har under punkterna D 1 och D 5 föreslagit riksdagen att
(D 1) till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1983/84 anvisa ett
förslagsanslag av 4 125 000 000 kr.,
(D 5) till Vissa yrkesskadeersättningar m. m. för budgetåret 1983/84 anvisa
ett förslagsanslag av 2 300 000 kr.
Motioner
I motion 1982/83:199 av Karin Nordlander m. fl. (vpk) föreslås att
riksdagen uttalar att 16-årsgränsen bör slopas i lagen om allmän försäkring i
vad gäller rätt till sjukpenning och att all inkomst av arbete räknas som
sjukpenninggrundande inkomst samt hemställer till regeringen om förslag
härom.
I motion 1982/83:381 av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp)
hemställs att riksdagen som sin mening uttalar att en översyn företas när det
gäller sjukpenningens storlek för dem som icke har sjukpenninggrundande
inkomst som överstiger 6 000 kr.
I motion 1982/83:449 av Bengt Lindqvist (s) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en översyn för att möjliggöra ytterligare en ersättningsnivå
för sjukpenning och förtidspension i enlighet med vad som sägs i motionen.
I motion 1982/83:561 av Elving Andersson (c) och Kjell Mattsson (c)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående rätt till sjukpenning för utvecklingsstörda som
uppbär pension.
I motion 1982/83:915 av Görel Bohlin (m) hemställs att riksdagen begär att
regeringen låter utreda frågan om hur sjukpenning under rehabilitering,
1 Riksdagen 1982183. 11 sami. Nr 17
SfU 1982/83:17
2
enligt 3 kap. 8 § lagen om allmän försäkring, på lämpligaste sätt skall utbytas
mot ett rehabiliteringsstöd utan samband med och karaktär av sjukpenning.
I motion 1982/83:917 av Rune Gustavsson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära att förslag framläggs om borttagande av
fridagsregeln inom sjukförsäkringssystemet.
I motion 1982/83:1254 av Rune Backlund (c) hemställs att riksdagen
beslutar upphäva andra stycket 11 § tredje kapitlet lagen (1962:381) om
allmän försäkring.
I motion 1982/83:1257 av Gunhild Bolander (c) och Kersti Johansson (c)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av
en snar uppräkning av hemmamakesjukpenningen.
I motion 1982/83:1269 av Doris Håvik m. fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att kompensationsnivån vid
korttidsfrånvaro och för vissa deltids- och delårsanställda bör bli föremål för
fortsatt utredning.
I motion 1982/83:1272 av Göthe Knutson (m) hemställs att riksdagen
beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om behovet av ett sjukförsäkringssystem som ger större överensstämmelse
mellan förmån och avgift för jordbrukare och andra egenföretagare.
I motion 1982/83:1649 (motivering i motion 1982/83:1647) av Ola Ullsten
m. fl. (fp) hemställs, såvitt nu är i fråga, att riksdagen begär att regeringen
redovisar regelförändringar i fråga om sjukförsäkringen enligt vad som
anförs i motionen. (Motion 1982/83:1649 i övrigt behandlas i betänkande SfU
1982/83:18).
I motion 1982/83:1799 av Karin Ahrland hemställs att riksdagen uttalar att
s. k. klimatvård vid utrikes resa för reumatiker skall kunna medföra att
patienten under den tid vården pågår tillerkänns sjukpenning.
I motion 1982/83:1803 av Lennart Bladh m. fl. (s) hemställs att riksdagen
begär att regeringen utreder frågan om ekonomisk ersättning vid rehabiliteringsutbildning
för hörselskadade.
I motion 1982/83:1805 av Nils Carlshamre m. fl. (m) hemställs
1. att riksdagen beslutar att fr. o. m. den 1 juli 1983 i enlighet med
motionens förslag införa nya regler i a) sjukpenningförsäkringen, b) föräldraförsäkringen,
c) tandvårdsförsäkringen,
2. att riksdagen beslutar att sjukförsäkringsavgiften och folkpensionsavgiften
fr. o. m. den 1 juli 1983 skall utgöra 8,10 % resp. 10,85 %.
I motion 1982/83:1807 av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (c) och
Elver Jonsson (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
SfU 1982/83:17
3
känna vad som anförts i motionen om sjukskrivning för patienter som
genomgår sjukvårdande behandling utomlands.
I motion 1982/83:1808 av Stina Gustavsson (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att förslag skyndsamt läggs fram med regler om ändrad
karenstid för egenföretagare i enlighet med vad i motionen anförts.
I motion 1982/83:1815 av Erik Olsson m. fl. (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om förslag till höjning av hemmamakesjukpenningen
inom frivilligförsäkringens ram till samma nivå som föräldraförsäkringens
grundbelopp.
I motion 1982/83:2142 (yrkande 3) (motivering i motion 1982/83:2140) av
Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) hemställs att riksdagen beslutar att fr. o. m. den
1 januari 1984 återinföra de ändringar i sjukförsäkringssystemet (karensdagar
m. m.) som riksdagen beslöt våren 1982.
Utskottet
Den som är försäkrad enligt lagen om allmän försäkring (AFL) och bosatt i
Sverige skall vara inskriven hos allmän försäkringskassa fr. o. m. den månad
då den försäkrade fyller 16 år. Inskrivningen medför rätt till sjukpenning om
den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst uppgår till minst 6 000 kr.
När den försäkrade uppbär hel förtidspension föreligger inte rätt till
sjukpenning.
Den sjukpenninggrundande inkomsten motsvarar den inkomst i pengar
eller vissa naturaförmåner som den försäkrade kan antas för år räknat
komma att t. v. erhålla av eget arbete, antingen på grund av anställning eller
genom annat förvärvsarbete. Inkomst av arbete för egen räkning får inte
beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för
annans räkning. Vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten
bortses från den del av inkomsten som överstiger sju och en halv gånger det
vid årets ingång gällande basbeloppet.
Sjukpenning utgår vid sjukdom som sätter ned arbetsförmågan med minst
hälften. Vid fullständig nedsättning av arbetsförmågan utges hel sjukpenning
och i annat fall halv sjukpenning. Hel sjukpenning utgör för dag räknat 90 %
av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365.
Sjukförsäkringen ger skydd mot inkomstbortfall fr. o. m. dagen efter
insjuknandedagen. Som insjuknandedag räknas normalt den dag då anmälan
om sjukdomsfallet görs hos försäkringskassan. Om sjukdomsfallet varar
högst sex dagar utöver insjuknandedagen utges inte sjukpenning för de
dagar, högst två, då den försäkrade ändå inte skulle ha arbetat i sin
huvudsakliga sysselsättning (fridagsregeln). Om ett nytt sjukdomsfall
inträffar inom 20 dagar från föregående sjukdomsfalls slut utgår sjukpenning
även för insjuknandedagen i det nya sjukdomsfallet.
1* Riksdagen 1982/83. 11 sami. Nr 17
SfU 1982/83:17
4
Den som inte har en sjukpenninggrundande inkomst som överstiger 6 000
kr. kan vara sjukpenningförsäkrad genom den s. k. hemmamakeförsäkringen.
Förutsättningarna härför är att den försäkrade antingen är gift och
stadigvarande sammanbor med sin make eller stadigvarande sammanbor
med barn under 16 år eller med någon med vilken den försäkrade har varit
gift eller har eller har haft barn. Sjukpenning utgår under dessa förutsättningar
med 8 kr. per dag.
Hemmamakeförsäkrad och sådana försäkrade som skulle ha varit hemmamakeförsäkrade
om de inte haft förvärvsinkomst har möjlighet att teckna
en frivillig sjukpenningförsäkring hos den försäkringskassa där de är
inskrivna. De kan därmed få ett sjukpenningtillägg som ger en sammanlagd
sjukpenning av högst 20 kr. per dag.
Sjukförsäkringen finansieras till 15 % genom statsbidrag och till återstående
85 % genom avgifter från arbetsgivare och egna företagare. Avgifterna
utgör 9,5 % av avgiftsunderlaget, som för arbetsgivaravgiften i huvudsak
motsvarar summan av under året utgivna löner och ersättningar. En
egenföretagares avgifter beräknas på den försäkrades inkomst av annat
förvärvsarbete än anställning. Till grund för beräkningen av denna inkomst
läggs i princip hans taxering till statlig inkomstskatt.
Enligt förslag av den dåvarande center-folk-partiregeringen beslöt riksdagen
våren 1982 att en självrisk skulle införas i sjukpenningförsäkringen
(prop. 1981/82:144, SfU 15, rskr 341). Beslutet motiverades med att det var
nödvändigt att göra besparingar inom försäkringen. Beslutet innebar att
förutsättningarna för att räkna den första dagen i sjukdomsperioden som
insjuknandedag förändrades så att som insjuknandedag skulle räknas den
första dagen då arbetsförmågan var nedsatt med minst hälften. För denna
dag och för de därpå två följande dagarna (karensdagar) skulle i princip ingen
ersättning utges. Samtidigt slopades fridagsregeln. För personer med ofta
förekommande sjukdomsfall kompletterades reglerna med ett högriskskydd.
Under en tolvmånadersperiod begränsades härigenom antalet karensdagar
till tio.
Beslutet innebar också en sänkning av kompensationsgraden till 87 %
under de första 90 dagarna av ett sjukdomsfall. För inkomstdelar mellan 5,5
och 7,5 gånger basbeloppet sänktes kompensationsgraden till 60 % under
hela sjukdomstiden. De sänkta kompensationsnivåerna gällde också föräldrapenning
för tillfällig vård av barn, havandeskapspenning och ersättning till
smittbärare. Genom att arbetsskadeförsäkringen är samordnad med sjukförsäkringen
under de första 90 dagarna av ett sjukdomsfall slog försämringarna
inom sjukförsäkringen igenom på arbetsskadeförsäkringen under
denna tid.
Det omnämnda riksdagsbeslutet våren 1982 undanröjdes i alla delar
genom ett nytt beslut under hösten 1982 (prop. 1982/83:55, SfU 13,
rskr 101).
SfU 1982/83:17
5
I motionerna 1649 av Ola Ullsten m. fl. och 2142 av Thorbjörn Fälldin
m. fl. begärs att riksdagsbeslutet från våren 1982 skall genomföras. I den
förstnämnda motionen begärs förslag från regeringen om regeländringar
medan motionärerna i motion 2142 begär beslut av riksdagen om lagändringar
fr. o. m. den 1 januari 1984.
Utskottet har i det av riksdagen godkända betänkandet SfU 1982/83:13
redovisat skälen för att det beslut riksdagen fattade våren 1982 om ändringar
i sjukförsäkringen m. m. inte borde genomföras, och utskottet avstyrker
bifall till motionerna 1649 och 2142.
Nils Carlshamre m. fl. lägger i motion 1805 fram förslag till ändringar inom
sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen med en annan konstruktion än i
de nyssnämnda partimotiönerna från folkpartiet och centerpartiet. Motionärerna
anser att deras förslag bör leda till besparingar om 4 200 milj. kr. per
år. I motionen föreslås att sjukpenningförsäkringens kompensationsnivå
skall sänkas till 60 % de första tio dagarna under en tolvmånadersperiod och i
övrigt till 80 %. Samtidigt bör fridagsregeln slopas. Även inom föräldraförsäkringen
föreslås kompensationsnivån sänkt från 90 till 80 %. Beträffande
den i sjukförsäkringen ingående tandvårdsförsäkringen föreslås att kostnaden
för en och samma behandlingsserie upp till ett belopp av 1 000 kr. helt
skall ersättas av patienten i stället för att som f. n. försäkringen ersätter 40 %
av kostnaden.
Fridagsregeln föreslås också slopad i motion 917 av Rune Gustavsson
m. fl. Motionärerna menar att fridagsregeln främst drabbar deltidsarbetande
och skiftarbetande. Motionsförslaget bör enligt motionärerna genomföras
oavsett om centerns partimotion om införande av karensdagar m. m. vinner
riksdagens bifall eller ej. Motionärerna anger kostnaderna för förslaget till
180 milj. kr. per år. Kostnaderna får, anför de, täckas genom en
omfördelning inom sjukförsäkringssystemet, varvid en sänkt kompensationsgrad
inom sjukförsäkringen kan vara en framkomlig väg.
Ytterligare en motion berör kompensationsnivån inom sjukpenningförsäkringen,
nämligen motion 1269 av Doris Håvik m. fl. Motionärerna erinrar
om att den år 1978 tillsatta sjukpenningkommittén haft i uppdrag att lösa
problem med bl. a. deltids- och delårsanställdas otillfredsställande kompensationsnivå.
Sjukpenningkommitténs undersökningar har också, framhåller
motionärerna, visat att det tycks vara fullt möjligt att lösa berörda gruppers
problem ävensom problem med låg kompensationsnivå vid korta sjukfall
inom den nuvarande sjukförsäkringens ram genom en förändrad beräkning
av årsinkomsten och genom att generellt knyta ersättningen till arbetsdagar i
stället för kalenderdagar. Kommittén hade emellertid, anför motionärerna,
inte getts tid att tillräckligt ingående utforma och analysera effekterna av det
skisserade systemet. Motionärerna finner det angeläget att frågorna blir
föremål för en fortsatt utredning och begär ett uttalande härom av
riksdagen.
I sjukpenningkommitténs betänkande SOU 1981:22, Sjukersättningsfrågor,
belyses med olika exempel ojämnheterna i kompensationsnivån inom
SfU 1982/83:17
6
sjukpenningförsäkringen beroende på hur arbetstiden är förlagd och vilken
lönekonstruktion som gäller. En särskilt låg kompensationsnivå kan uppstå
för deltids/delårsarbetande och skiftarbetande, samtidigt som dessa grupper i
de fall de är sjuka under arbetsfri tid kan bli överkompenserade. Vid kortare
sjukfall kan dessutom fridagsregeln i vissa fall bidra till att kompensationen
blir lägre. Samtidigt hindrar den vid ett stort antal korta sjukfall att den
försäkrade får en sjukpenning som överstiger inkomstförlusten eller får
sjukpenning utan att någon inkomstförlust alls uppkommit.
De problem med låg och ojämn kompensationsnivå som i dag finns skulle
enligt utskottets mening ytterligare accentueras om förslaget i motion 1805
om en sänkning av kompensationsnivån till 60 % under högst tio dagar per år
genomfördes och samtidigt fridagsregeln slopades. I de fall de tio dagarna
infaller under en enda sjukdomsperiod och borttagandet av fridagsregeln
sålunda saknar betydelse innebär förslaget en avsevärd försämring av
sjukpenningskyddet. Skulle å andra sidan de tio dagarna fördelas på flera
kortare sjukdomsperioder blir effekterna av förslaget beroende av om
sjukdomen inträffar under arbetsdagar eller lediga dagar. Den försäkrade
kan lika väl bli starkt underkompenserad som starkt överkompenserad eller
också inte alls bli berörd av förslaget.
Motionsförslaget i den del det berör korttidssjukdom synes således leda till
ännu ojämnare effekter för de försäkrade än som f. n. gäller samtidigt som
besparingseffekterna kan antas bli relativt begränsade. Vid längre sjukfall
leder enligt utskottets mening förslaget, sammantaget med den förändrade
generella sänkningen av kompensationsnivån till 80%, till ett alltför
kännbart ingrepp i försäkringsskyddet vid sjukdom och föräldraledighet.
Detsamma gäller förslaget om ökad självrisk vid tandvård. Utskottet
avstyrker med hänsyn till det anförda bifall till motion 1805.
Av vad utskottet anfört ovan framgår att de ojämna effekterna inom
sjukpenningförsäkringen när det gäller deltids- och delårsanställdas kompensation
vid sjukdom främst beror på att den sjukpenninggrundande
inkomsten delas upp över årets dagar oberoende av hur den försäkrade
arbetat. Hänsyn till arbetad tid tas endast genom regeln om insjuknandedag
och fridagsregeln. Om fridagsregeln såsom föreslagits i motion 917 slopades
skulle sjukpenningen visserligen i vissa situationer ge deltids- och delårsanställda
en högre kompensation för inkomstförlusten vid korttidssjukdom än
f. n. men samtidigt föranleda att ett stort antal försäkrade blev överkompenserade.
Utskottet anser därför att problemen med deltids- och delårsanställdas
kompensation vid sjukdom måste lösas på ett annat och mer rättvist
sätt. Utskottet avstyrker sålunda bifall till motion 917.
Såsom framhållits i motion 1269 har sjukpenningkommittén undersökt
möjliga lösningar av problemen med ojämn kompensation vid sjukdom och
begärt att dess förslag i detta hänseende skulle bli föremål för ytterligare
översyn. Utskottet har nyligen i betänkande SfU 1982/83:13 understrukit
SfU 1982/83:17
7
angelägenheten av att frågan om en mer rättvis ersättning vid korttidsfrånvaro
och för deltidsarbetande får en lösning, och utskottet kan därför ställa
sig bakom kravet i motion 1269 om att frågan om kompensationsnivån vid
korttidsfrånvaro och för vissa deltids- och delårsanställda bör bli föremål för
fortsatt utredning. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
Två motioner berör möjligheten att tillhöra sjukförsäkringen. Karin
Nordlander m. fl. begär i motion 199 att den nedre åldersgränsen, 16 år, för
tillhörighet till försäkringen skall slopas. Yrkande härom har under en följd
av år behandlats av utskottet som tidigare hänvisat till att den socialpolitiska
samordningsutredningen i betänkande SOU 1979:94, En allmän socialförsäkring,
föreslagit att 16-årsgränsen skall slopas. Samma förslag finns i
sjukpenningkommitténs nyssnämnda betänkande. Utskottet, som finner det
angeläget att frågan löses, anser med hänsyn till det anförda att den fortsatta
beredningen av frågan i regeringskansliet bör avvaktas och att motion 199
inte behöver föranleda någon riksdagens åtgärd.
I motion 561 av Elving Andersson och Kjell Mattsson behandlas problem
med inkomstbortfall vid sjukdom för utvecklingsstörda som uppbär hel
förtidspension och samtidigt arbetar på s. k. skyddade verkstäder. Motionärerna
framhåller att en lön som är samordnad med pensionen utgår för
arbetet men att någon sjukpenning som kompenserar inkomstbortfallet vid
sjukdom inte kan utgå. Enligt motionärerna bör dessa problem lösas inom
sjukpenningförsäkringens ram, och de begär ett tillkännagivande härom till
regeringen.
Utskottet har tidigare i betänkande SfU 1976/77:22 behandlat en motion
med samma syfte som den förevarande. Utskottet erinrade därvid om att de
effekter som påtalats sammanhänger med skillnaderna i sättet att kompensera
förlusten av arbetsförmågan vid korttids- och långtidssjukdom. Vid
korttidssjukdom ansluter sig kompensationsnivån nära till det aktuella
inkomstbortfallet, medan långtidsskyddet i form av sjukbidrag eller förtidspension
från folkpensioneringen utgår med ett för alla lika belopp. Full
kompensation utgår även i de fall en mindre del av arbetsförmågan kvarstår.
Det var därför enligt utskottets mening knappast möjligt att kompensera
bortfallet av arbetsförmågan två gånger.
Utskottet vidhåller sin tidigare ståndpunkt i frågan och avstyrker bifall till
motion 561.
Ett flertal motioner tar upp frågan om sjukpenning i anslutning till
rehabilitering. I motion 449 av Bengt Lindqvist begärs att en översyn av
reglerna för sjukpenning skall göras i syfte att införa rätt till en fjärdedels
sjukpenning i systemet. En motsvarande ersättningsnivå bör enligt motionären
också införas beträffande förtidspension. Motionären framhåller att
nuvarande konstruktion med hel eller halv sjukpenning resp. förtidspension i
en del fall motverkar rehabilitering och återgång till arbetet.
SfU 1982/83:17
8
Utskottet behandlade vid föregående riksmöte en motion med samma
syfte som den förevarande (se SfU 1981/82:15). Med hänsyn till att den fråga
som tagits upp i motionen tillhörde sjukpenningkommitténs ämnesområde
föreslog utskottet att motionen skulle överlämnas till kommittén, vilket
sedermera skett. Med hänsyn härtill anser utskottet att någon riksdagens
åtgärd med anledning av motion 449 f. n. inte är påkallad.
I motionerna 1799 av Karin Ahrland och 1807 av tredje vice talmannen
Karl Erik Eriksson och Elver Jonsson begärs ett uttalande från riksdagens
sida om att personer med kroniska sjukdomar som remitterats av läkare till
en vårdinrättning utomlands skall ha rätt till sjukpenning under den tid
vården pågår.
Frågan om rätt till sjukpenning vid utlandsvård har nyligen behandlats av
riksdagen. I utskottets betänkande SfU 1982/83:13 lämnades en redogörelse
för gällande bestämmelser på området dels inom AFL, dels i riksförsäkringsverkets
kungörelse RFFS 1981:4. Enligt kungörelsen skall i de fall den
försäkrade beretts vård utomlands av sjukvårdshuvudman och vården
bekostas av sjukvårdshuvudmannen vården anses som en åtgärd i rehabiliteringssyfte.
Vården grundar följaktligen rätt till sjukpenning enligt de
särskilda bestämmelser i AFL som gäller i rehabiliteringssituationer.
Utskottet erinrade också om att riksförsäkringsverkets nämnda kungörelse
har kompletterats med anvisningar till försäkringskassorna för handläggning
av ansökningar om sjukpenning vid utlandsvård. Anvisningarna gäller såväl
situationer där vården bekostas av sjukvårdshuvudmännen, i vilka fall
utlandsvården så gott som undantagslöst administreras av Svenska Utlandsvård
AB (SUVAB), som situationer där vården inte bekostas av sjukvårdshuvudmännen.
Även i de senare fallen kan vården administreras av SUVAB.
Den kan också administreras eller bekostas till någon del av särskild
organisation. Försäkringskassorna skall i de fall vården inte bekostas av
sjukvårdshuvudmännen infordra nödvändigt medicinskt underlag för ärendets
prövning. Därefter prövas om vården utgör en rehabiliteringsåtgärd som
grundar rätt till sjukpenning eller om rätt till sjukpenning föreligger på
sedvanliga grunder. - Utskottet ansåg med hänsyn till de nämnda bestämmelserna
och anvisningarna för försäkringskassornas handläggning att det
inte fanns anledning till någon åtgärd från riksdagens sida.
Enligt utskottets mening är det inte möjligt att införa längre gående
generella regler om rätt till sjukpenning vid utlandsvård än vad som f. n.
gäller. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionerna 1799 och
1807.
Lennart Bladh m. fl. tar i motion 1803 upp frågan om rätt till ekonomisk
ersättning för hörselskadade eller deras anhöriga under rehabiliteringskurser
som anordnas för att en hörselskadad person skall anpassa sig till hörapparat.
Motionärerna erinrar om att socialpolitiska samordningsutredningen i sitt
betänkande Ds S 1978:3, Ekonomiskt stöd vid yrkesinriktad rehabilitering,
m. m. lämnat förslag om hur ersättningsfrågan kunde lösas men att förslagen
SfU 1982/83:17
9
inte lett till någon åtgärd. Motionärerna begär därför att regeringen utreder
frågan om ekonomisk ersättning vid rehabiliteringsutbildning för hörselskadade.
Med hänsyn till att förslag till lösning av de problem som tas upp i motionen
redan lämnats till regeringen anser utskottet att beredningen av förslaget bör
avvaktas. Utskottet kan således inte förorda någon ytterligare utredning i
frågan och avstyrker bifall till motion 1803.
Enligt motion 915 av Görel Bohlin utgör rätten till sjukpenning vid
rehabiliteringsåtgärder ett hinder för rehabilitering och återgång till arbetet.
Den höga nivån på sjukpenningen och skatteeffekterna gör, anför motionärerna,
att den ekonomiska vinsten vid återgång till arbetet blir minimal.
Enligt motionären är det nödvändigt att skilja stödet vid sjukdom från stödet
vid rehabilitering, och hon begär en utredning om hur sjukpenning vid
rehabilitering på lämpligaste sätt skall utbytas mot ett rehabiliteringsstöd
utan samband med och karaktär av sjukpenning.
Socialpolitiska samordningsutredningen behandlade frågor om ekonomiskt
stöd vid rehabilitering i sitt delbetänkande Ds S 1978:3 Ekonomiskt
stöd vid yrkesinriktad rehabilitering m. m. Utredningen hade funnit det
angeläget att behandla frågorna i ett särskilt delbetänkande med hänsyn till
de samordningsproblem som finns på området. Problemen berodde på att
ekonomiskt stöd kunde utgå från olika håll, efter olika regler och med
varierande belopp. Samma ersättning utgick inte heller alltid kontinuerligt
under hela rehabiliteringen. Utredningen ansåg att en mera övergripande
lösning av problemen kunde vara att utbildningsbidrag i stället för
sjukpenning utgick under rehabiliteringen. Detta förutsatte emellertid att
utvecklingen gick i den riktningen att utbildningsbidragen höjdes till nivåer
motsvarande sjukpenningens. Utredningen kompletterade denna sin principiella
syn på en övergripande lösning med en andrahandslösning som hade en
mera begränsad räckvidd. Denna innebar att försäkrade som hade sin
arbetsförmåga nedsatt enligt de regler som gäller inom sjukförsäkringen
garanterades ersättning på sjukpenningnivå kontinuerligt under hela rehabiliteringen.
Utskottet delar den syn på det ekonomiska stödet vid rehabilitering som
kommit till uttryck genom utredningens förslag. Utskottet kan således inte
ställa sig bakom syftet med motion 915 utan avstyrker bifall till motionen.
Försäkringsskyddet för hemmamake behandlas i tre motioner. I motion
381 anför tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson att med hänsyn till att
sjukpenningen från hemmamakeförsäkringen varit oförändrad sedan år 1974
är en höjning av beloppet motiverad. Motionären begär att en översyn
företas i detta syfte. Gunhild Bolander och Kersti Johansson anser i motion
1257 att realvärdet av sjukpenningen till hemmamake skall återställas till
1974 års nivå och att i framtiden en årlig uppräkning skall ske med hänsyn till
SfU 1982/83:17
10
förändringar i basbeloppet. De begär ett tillkännagivande till regeringen om
behovet av en snar uppräkning av hemmamakesjukpenningen. Erik Olsson
m. fl. begär i motion 1815 förslag till höjning av hemmamakesjukpenningen
inom den frivilliga sjukpenningförsäkringens ram till ett belopp som
motsvarar garantinivån inom föräldraförsäkringen, f. n. 37 kr.
Utskottet har vid tidigare behandling av motioner om en höjning av
hemmamakesjukpenningen hänvisat till att det ingår i sjukpenningkommitténs
uppgifter att göra en översyn av hemmamakeförsäkringen. Utskottet
har också erinrat om att kommittén på förslag av utskottet i betänkande SfU
1978/79:18 fått överlämnade till sig motionsyrkanden i frågan och att
utskottet betonat angelägenheten av att kommittén positivt prövat frågan om
en förbättring av försäkringsförmånerna med hänsyn till den successiva
försämring den genomgått. Utskottet anser mot bakgrund av det anförda och
av att det i sjukpenningkommitténs uppdrag ingår att göra en översyn även av
den frivilliga sjukpenningförsäkringen att någon riksdagens åtgärd med
anledning av motionerna 381, 1257 och 1815 inte är påkallad.
Egenföretagarnas ställning inom sjukpenningförsäkringen behandlas i tre
motioner. I motion 1272 av Göthe Knutson begärs ett tillkännagivande av
behovet av ett försäkringssystem som ger större överensstämmelse mellan
förmåner och avgifter för jordbrukare och andra egenföretagare. Motionären
anger i motionen situationer i samband med skogsavverkning då den
försäkrade inte erhåller ett skydd som svarar mot avgiftsuttaget eller då
inkomsterna inte är sjukpenninggrundande, och han föreslår att motionen
skall överlämnas till sjukpenningkommittén för beaktande.
Sjukpenningkommittén skall enligt sina direktiv undersöka tillämpningen
och verkningarna av nuvarande regler för sjukpenninggrundande inkomst
med hänsyn till att det hävdats att egenföretagarnas sjukpenning ger
bristande kompensation för inkomstförlust. I direktiven framhålls också att
om ändringar föreslås på förmånssidan skall även avgiftssidan beaktas.
Problem av den art som angivits i motionen är således föremål för
kommitténs överväganden, och utskottet anser med hänsyn härtill att motion
1272 inte behöver föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Motion 1254 av Rune Backlund tar upp en fråga som sammanhänger med
egenföretagares rätt att välja karenstid inom sjukpenningförsäkringen. En
anmälan om karenstid kan avse tre, trettiotre eller nittiotre dagar och
föranleder en motsvarande nedsättning av sjukförsäkringsavgiften. Om
anmälan om karenstid gjorts kan den försäkrade övergå till kortare karenstid
eller ingen karenstid alls, om han har god hälsa och ej fyllt 55 år. Motionären
anser att denna bestämmelse innebär en särbehandling av äldre företagare
som ur allmän synvinkel torde bedömas som omotiverad, inte minst mot
bakgrund av den förda debatten om karensdagar inom sjukförsäkringen.
Han begär därför att bestämmelsen skall slopas. Ett yrkande i samma fråga
men med mera begränsad räckvidd framförs i motion 1808 av Stina
SfU 1982/83:17
11
Gustavsson. Bakgrunden till denna motion är att egenföretagare födda år
1923 eller tidigare som begärt undantagande från ATP men därefter
återkallar detta får en obligatorisk karenstid inom sjukpenningförsäkringen
av 93 dagar utan möjlighet att välja annan karenstid eller ingen karenstid alls.
Motionären begär ett förslag snarast från regeringen, som medger att den
nämnda gruppen egenföretagare fritt kan välja karenstid.
Bestämmelsen om att den försäkrade skall ha god hälsa och inte ha fyllt 55
år för att kunna välja ett bättre sjukpenningskydd har tillkommit för att
förhindra spekulation med försäkringen. Om bestämmelsen inte fanns skulle
en försäkrad så länge han är vid god hälsa kunna välja ett lågt försäkringsskydd
och därmed också få en reducerad sjukförsäkringsavgift. När
hälsotillståndet försämrades skulle han kunna välja ett heltäckande försäkringsskydd.
En sådan valfrihet skulle rubba principerna för försäkringens
finansiering. Utskottet kan därför inte biträda yrkandet i motion 1254. Såvitt
gäller yrkandet i motion 1808 kan i och för sig anföras som stöd för detta
yrkande att ett undantag från 55-årsregeln redan gjorts beträffande personer
födda 1924-1926 (prop. 1981/82:199, SfU 1981/82:16, rskr435). Detta
undantag motiverades emellertid av att rätten att vara undantagen från ATP
slopades fr. o. m. år 1982. Endast personer födda år 1923 eller tidigare fick
behålla möjligheten att välja om de ville vara anslutna till ATP-systemet eller
ej. I och med den obligatoriska anslutningen till ATP-systemet och därmed
till sjukpenningförsäkringen fanns, med hänsyn till 55-årsgränsen, inget
annat karensdagsalternativ än 93 dagar för personer födda åren 1924—1926.
Utskottet anser inte att sådana särskilda skäl som kunde åberopas för att göra
ett avsteg från bestämmelserna om val av karenstid för de nämnda
åldersgrupperna föreligger för egenföretagare som fortfarande har kvar
möjligheten att välja om de vill vara anslutna till ATP-systemet, och
utskottet avstyrker bifall även till motion 1808.
Utskottet behandlar slutligen anslagsfrågorna.
I propositionen har föreslagits att till anslaget D 1. Bidrag till sjukförsäkringen
skall anvisas ett förslagsanslag av 4 125 000 000 kr. för budgetåret
1983/84. Utskottet har ingen erinran häremot.
De ovan behandlade förslagen i motion 1805 om minskad rätt till
ersättning vid tandvård, sjukdom och föräldraledighet har av motionärerna
beräknats leda till en besparing av 4 200 milj. kr. per år. Motionärerna anser
att besparingarna bör tillföras statsbudgeten genom att avgiften till
sjukförsäkringen sänks från 9,5 % till 8,10 % och folkpensionsavgiften höjs
från 9,45 % till 10,85 % fr. o. m. den 1 juli 1983.
Utskottet har ovan avstyrkt bifall till förslagen i motion 1805 om ändringar
i sjukförsäkringen m. m. Yrkandet i motionen om ändrat uttag av
sjukförsäkringsavgift och folkpensionsavgift bör därför inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
SfU 1982/83:17
12
Under punkt D 5 har regeringen föreslagit att till anslaget Vissa
yrkesskadeersättningar m. m. skall anvisas ett förslagsanslag av 2 300 000 kr.
Utskottet biträder förslaget.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande karensdagar m. m. inom sjukförsäkringen
att riksdagen avslår motion 1982/83:1649 i motsvarande del och
motion 1982/83:2142 yrkande 3,
2. beträffande sänkt kompensationsnivå inom sjukförsäkringen
m. m.
att riksdagen avslår motion 1982/83:1805,
3. beträffande slopande av fridagsregeln
att riksdagen avslår motion 1982/83:917,
4. beträffande en översyn av sjukpenningskyddet för deltidsarbetande
m. fl.
att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1269 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. beträffande sjukpenningförsäkringens nedre åldersgräns
att riksdagen avslår motion 1982/83:199,
6. beträffande sjukpenning vid förtidspension
att riksdagen avslår motion 1982/83:561,
7. beträffande fjärdedels sjukpenning
att riksdagen avslår motion 1982/83:449,
8. beträffande sjukpenning vid utlandsvård
att riksdagen avslår motionerna 1982/83:1799 och 1982/
83:1807,
9. beträffande sjukpenning vid rehabiliteringskurser för hörselskadade
att
riksdagen avslår motion 1982/83:1803,
10. beträffande ekonomiskt stöd vid rehabilitering
att riksdagen avslår motion 1982/83:915,
11. beträffande hemmamakesjukpenning
att riksdagen avslår motionerna 1982/83:381, 1982/83:1257 och
1982/83:1815,
12. beträffande egenföretagares ställning inom sjukförsäkringen
att riksdagen avslår motion 1982/83:1272,
13. beträffande egenföretagares val av karenstid
att riksdagen avslår motionerna 1982/83:1254 och 1982/
83:1808,
14. beträffande medelsanvisning till sjukförsäkringen
att riksdagen till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret
1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 4 125 000 000 kr.,
SfU 1982/83:17
13
15. beträffande medelsanvisning till vissa yrkesskadeersättningar
att riksdagen till Vissa yrkesskadeersättningar m. m. för budgetåret
1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 2 300 000 kr.
Stockholm den 24 mars 1983
På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING
Närvarande: Sven Aspling (s), Doris Håvik (s), Börje Nilsson (s), Allan
Åkerlind (m), Ralf Lindström (s), Lars-Åke Larsson (s), Gullan Lindblad
(m), Lena Öhrsvik (s), Karin Israelsson (c), Karin Nordlander (vpk), Barbro
Nilsson i Visby (m), Ingegerd Elm (s), Gunhild Bolander (c), Hugo
Hegeland (m) och Rune Backlund (c).
Reservationer
1. Karensdagar m. m. inom sjukförsäkringen (mom. 1)
Karin Israelsson, Gunhild Bolander och Rune Backlund (alla c) anser:
dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”och 2142” bort ha följande lydelse:
Riksdagens beslut våren 1982 om ändringar i sjukpenningförsäkringen
innebar bl. a. att spännvidden mellan det högsta och det lägsta sjukpenningbeloppet
minskade. Genom begränsningen av kompensationsgraden i de
högsta inkomstskikten fick beslutet en klar fördelningspolitisk profil. Vidare
kunde också fridagsregeln, som särskilt hårt drabbade deltids- och delårsanställda
och skiftarbetande, tas bort. Härigenom värnades en svag grupp.
Beslutet präglades också i övrigt av att det slog vakt om de hälsosvaga och
utsatta grupperna. Ur besparingssynpunkt innebar beslutet bl. a. att
folkpensionssystemet kan tryggas i ett längre perspektiv genom en omfördelning
av avgiftsuttaget såvitt gäller sjukförsäkringsavgiften och folkpensionsavgiften.
Utskottet anser att riksdagen ånyo bör besluta om ändringar i sjukförsäkringen
i enlighet med vad som anförts i motion 2142 samt begära förslag från
regeringen om lagändringar som kan träda i kraft den 1 januari 1984.
Härigenom tillgodoses även motion 1649.
dels att utskottet under moment 1 bort hemställa
1. beträffande karensdagar m. m. inom sjukförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2142 yrkande 3 och
SfU 1982/83:17
14
med anledning av motion 1982/83:1649 i motsvarande del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Sänkt kompensationsnivå inom sjukförsäkringen m. m. (mom. 2)
Allan Åkerlind, Gullan Lindblad, Barbro Nilsson i Visby och Hugo
Hegeland (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”De
problem” och slutar med ”motion 1805” bort ha följande lydelse:
Den avsevärda besparing inom sjukpenningförsäkringen, som blir följden
av förslaget i motion 1805 om sänkning av kompensationsnivån till 60 %
under högst tio dagar per år, är ytterst angelägen. Förslaget i denna del bör
därför utan tidsutdräkt genomföras. Om samtidigt fridagsregeln slopas, med
oförändrade regler för inkomstberäkning m. m., går emellertid en stor del av
besparingseffekten förlorad samtidigt som de nuvarande problemen med i
vissa fall extremt låg och ojämn kompensationsnivå skulle ytterligare
accentueras. Fridagsregeln bör därför t. v. behållas i avvaktan på att
sjukpenningkommittén hinner slutföra den utredning om kompensationsnivån
för vissa deltids- och delårsanställda som utskottet förordar i samband
med behandlingen av motion 1269.
Utskottet är medvetet om att motionsförslagen, vad gäller kompensationen
såväl vid korttidsfrånvaro som vid längre sjukfall, innebär kännbara
ingrepp i försäkringsskyddet. Detsamma gäller förslagen om sänkt kompensationsnivå
inom föräldraförsäkringen och ökad självrisk i tandvårdsförsäkringen.
Utskottet anser dock att olägenheterna kan accepteras i det viktiga
syftet att snabbt åstadkomma besparingar inom den allmänna försäkringen.
På sikt bör det vara möjligt att, i samband med det fortsatta arbetet på en
socialpolitisk samordning som utskottet behandlat i betänkande 1982/83:14,
utforma kompensationsregler som på ett smidigare sätt stabiliserar kostnaderna
på en acceptabel nivå med bibehållande av ett effektivt försäkringsskydd
och utan oönskade bieffekter.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1805 såvitt avser förslagen om
sänkt kompensationsnivå i sjukpenning- och föräldraförsäkringarna samt
ökad självrisk inom tandvårdsförsäkringen men avstyrker förslaget om
slopande av fridagsregeln.
dels att utskottet under moment 2 bort hemställa
2. beträffande sänkt kompensationsnivå inom sjukförsäkringen
m. m.
att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1805
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om ersättning vid tandvård,
dels antar följande såsom Reservanternas förslag betecknade
SfU 1982/83:17
15
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 § och 4 kap. 4, 10 och 14 §§ lagen
(1962:381) om allmän försäkring skall ha nedan angivna lydelse:
Nuvarande lydelse
Reservanternas förslag
3 kap
4 §
Hel sjukpenning utgör för dag
nittio procent av den fastställda sjukpenninggrundande
inkomsten, delad
med trehundrasextiofem. Sjukpenningen
avrundas till närmaste
hela krontal. För försäkrad som
avses i 1 § andra stycket utgör hel
sjukpenning åtta kronor för dag.
Hel sjukpenning utgör per dag för
tio dagar under ett kalenderår sextio
procent och för övriga dagar åttio
procent av den fastställda sjukpenninggrundande
inkomsten, delad
med trehundrasextiofem. Sjukpenningen
avrundas till närmast hela
krontal. För försäkrad som avses i
1 § andra stycket utgör hel sjukpenning
åtta kronor per dag.
För varje dag då den försäkrade får sjukhusvård skall sjukpenningen
minskas med fyrtio kronor, dock med högst en tredjedel av sjukpenningens
belopp. Därvid skall det belopp varmed minskning sker avrundas till närmast
lägre hela krontal. Sjukpenningen vid sjukhusvård skall dock alltid utgå med
lägst åtta kronor.
4 kap
4 §
Hel föräldrapenning enligt 2 §
utgår med trettiosju kronor om dagen
(garantinivå). Har föräldern under
minst tvåhundrasjuttio dagar i följd
före barnets födelse eller den beräknade
tidpunkten härför varit, eller
skulle föräldern, om försäkringskassan
haft kännedom om samtliga föreliggande
förhållanden, ha varit försäkrad
för en sjukpenning överstigande
nämnda belopp, utgår föräldrapenningen
med ett belopp som
motsvarar förälderns sjukpenning
enligt 3 kap. 4 §.
Hel föräldrapenning enligt 2 §
utgör åttio procent av den fastställda
sjukpenninggrundande inkomsten,
delad med trehundrasextiofem, och
avrundas till närmaste hela krontal.
Föräldrapenningen utgör dock alltid
lägst trettiosju kronor om dagen (garantinivå).
Föräldrapenning utgår
med belopp över garantinivån endast
om föräldern under minst tvåhundrasjuttio
dagar i följd före barnets
födelse eller den beräknade tidpunkten
för födelsen har haft en sjukpenninggrundande
inkomst som ger en
föräldrapenning överstigande denna
nivå. Detsamma gäller då föräldern
under denna tid skulle ha haft en
sådan inkomst, om försäkringskassan
hade haft kännedom om samtliga
föreliggande förhållanden.
Om föräldrarna har barnet gemensamt i sin vård, utgår föräldrapenning
över garantinivån till fadern endast under förutsättning att även modern är
eller enligt vad förut sagts bort vara försäkrad för sjukpenning som överstiger
garantinivån. Undantag från vad nu sagts får medges när det visas att modern
SfU 1982/83:17
16
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
till följd av sjukdom eller av andra särskilda skäl inte kan anses ha möjlighet
att vårda barnet.
10 i
Föräldrapenning enligt 8 § utgår
med belopp som motsvarar förälderns
sjukpenning enligt 3 kap. 4 §.
Bestämmelserna i 3 kap. 10 § fjärde
stycket och 15 § äga motsvarande
tillämpning på föräldrapenning enligt
8 §.
Föräldrapenning enligt 8 § utgår
med belopp som utgör åttio procent
av den fastställda sjukpenninggrundande
inkomsten, delad med
trehundrasextiofem, och avrundas
till närmaste hela krontal. Bestämmelserna
i 3 kap. 10 § fjärde stycket
och 15 § äger motsvarande tillämpning
på föräldrapenning enligt 8 §.
14 §
Under sådan tid som anges i 13 § första stycket utgår särskild föräldrapenning
för dag, när
a) förälder inte förvärvsarbetar,
med ett belopp som motsvarar förälderns
sjukpenning enligt 3 kap. 4 §,
dock lägst trettiosju kronor (garantinivå).
a) förälder inte förvärvsarbetar,
med ett belopp som utgör åttio procent
av den fastställda sjukpenninggrundande
inkomsten, delad med
trehundrasextiofem, och avrundas
till närmaste hela krontal, dock alltid
med lägst trettiosju kronor (garantinivå),
b) förälder förvärvsarbetar högst hälften av normal arbetstid, med ett
belopp som motsvarar hälften av det belopp som anges under a),
c) förälder förvärvsarbetar högst tre fjärdedelar av normal arbetstid, med
ett belopp som motsvarar en fjärdedel av det belopp som anges under a).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.
dels antar följande såsom Reservanternas förslag betecknade
SfU 1982/83:17
17
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter
skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Reservanternas lydelse
2 kap.
1 §
En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3-5 §§ för varje år
betala
1. sjukförsäkringsavgift med 9,50 1. sjukförsäkringsavgift med 8,10
procent, procent,
2. folkpensionsavgift med 9,45 2. folkpensionsavgift med 10,85
procent, procent,
3. tilläggspensionsavgift efter den procentsats som anges i särskild lag,
4. delpensionsavgift med 0,50 procent,
5. barnomsorgsavgift med 2,20 procent,
6. arbetsskadeavgift efter den procentsats som anges i särskild lag,
7. arbetsmarknadsavgift med 1,30 procent,
8. arbetarskyddsavgift med 0,155 procent,
9. vuxenutbildningsavgift med 0,25 procent samt
10. lönegarantiavgift med 0,20 procent.
Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock betala endast
tilläggspensionsavgift.
Staten betalar inte arbetsskadeavgift.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.
3. Slopande av fridagsregeln (mom. 3)
Karin Israelsson, Gunhild Bolander och Rune Backlund (alla c) anför
under förutsättning av avslag på reservation 1 ovan:
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Av vad” och
slutar med ”motion 917” bort ha följande lydelse:
Förslaget om ändringar i sjukförsäkringen i reservation 1 ovan inrymmer
också förslag om slopande av fridagsregeln och om en finansiering av
kostnaderna härför, ca 180 milj. kr. per år. Skulle detta förslag inte vinna
riksdagens bifall anser utskottet med hänsyn till de orättvisa effekter som
fridagsregeln medför för främst deltids- och skiftarbetande att regeln ändå
bör tas bort. Finansieringen av kostnaderna bör då ske genom omfördelning
inom sjukförsäkringssystemet varvid en sänkt kompensationsnivå kan
övervägas. Utskottet biträder sålunda yrkandet i motion 917 om att
regeringen skall lägga fram förslag till riksdagen om borttagande av
fridagsregeln.
SfU 1982/83:17
18
dels att utskottet under moment 3 bort hemställa
3. beträffande slopande av fridagsregeln
att riksdagen med bifall till motion 1982/83:917 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Hemmamakesjukpenning (mom. 11)
Karin Israelsson, Gunhild Bolander och Rune Backlund (alla c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”är påkallad” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det inte rimligt att hemmamakesjukpenningens
belopp varit oförändrat 8 kr. under tio år medan samtidigt högsta
sjukpenningbelopet successivt ökat till följd av anknytningen till basbeloppet.
Utskottet anser därför att hemmamakesjukpenningens belopp snarast
bör räknas upp i förhållande till basbeloppets utveckling sedan år 1974 och
därefter värdesäkras genom en anknytning till basbeloppet. Utskottet
tillstyrker sålunda bifall till motion 1257. Härigenom tillgodoses helt motion
381 och delvis också motion 1815.
dels att utskottet under moment 11 bort hemställa
11. beträffande hemmamakesjukpenning
att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1257 och med
anledning av motionerna 1982/83:381 och 1982/83:1815 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Egenföretagares val av karenstid (mom. 13)
Allan Åkerlind (m), Gullan Lindblad (m), Karin Israelsson (c), Barbro
Nilsson i Visby (m), Gunhild Bolander (c), Hugo Hegeland (m) och Rune
Backlund (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med
”Bestämmelsen om” och slutar med ”motion 1808” bort ha följande
lydelse:
Bestämmelsen om att den försäkrade skall ha god hälsa och inte ha fyllt 55
år för att kunna välja ett bättre sjukpenningskydd har bl. a. sin grund i att
man velat förhindra spekulation med försäkringen. Enligt utskottets mening
bör emellertid ett krav på god hälsa vid övergången till kortare eller ingen
karenstid vara tillräckligt för att nå detta syfte. Att därutöver ha en
åldersgräns på 55 år utgör enligt utskottets mening en särbehandling av äldre
företagare som inte kan anses motiverad. Utskottet anser därför att
regeringen snarast bör lägga fram förslag om slopande av nämnda
åldersgräns. Ändringen bör komma även dem till godo som återkallar ett
undantagande från ATP och därmed blir anslutna till sjukpenningförsäkringen.
SfU 1982/83:17
19
dels att utskottet under moment 13 bort hemställa
13. beträffande egenföretagares val av karenstid
att riksdagen med anledning av motionerna 1982/83:1808 och
1982/83:1254 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
minab/gotab Stockholm 1983 75080