SfU 1982/83:11

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1982/83:11

om förlängd reglering av anslutning av privatpraktiserande tandläkare
till tandvårdsförsäkringen (prop. 1982/83:63)

Propositionen

I proposition 1982/83:63 har regeringen (socialdepartementet) föreslagit
riksdagen att antaga i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i
lagen (1973:456) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Lagförslaget innebär att den till tandvårdsförsäkringen knutna etableringsbegränsningen
för privatpraktiserande tandläkare förlängs att gälla till
utgången av år 1983.

Lagförslaget är följande.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:456) om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring

Härigenom föreskrivs att punkten 9 övergångsbestämmelserna till lagen

(1973:456) om ändring i lagen (1962
nedan angiven lydelse.

Nuvarande lydelse

9. Om riksförsäkringsverket finner
anledning antaga att folktandvårdens
behov av tandläkare skall bli
otillräckligt tillgodosett, får verket
till utgången av år 1982 i den
utsträckning som behövs föreskriva
att tandläkare som avses i punkt 8 ej
skall föras upp på förteckning hos
allmän försäkringskassa.

Denna lag träder i kraft den 1 j

:381) om allmän försäkring skall ha

Föreslagen lydelse

9. Om riksförsäkringsverket finner
anledning anta att behovet av
tandläkare inom folktandvården eller
i vissa delar av landet blir otillräckligt
tillgodosett, får verket till utgången
av år 1983 i den utsträckning som
behövs föreskriva att tandläkare
som avses i punkt 8 ej skall föras upp
på förteckning hos allmän försäkringskassa.

iri 1983.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

I motion 1982/83:60 av Nils Carlshamre m. fl. (m) hemställs att riksdagen
avslår proposition 1982/83:63.

1 Riksdagen 1982/83. 11 sami. Nr 11

SfU 1982/83:11

I motion 1982/83:78 av Karin Ahrland (fp) hemställs att riksdagen måtte
avslå proposition 1982/83:63.

I motion 1982/83:79 av Eric Hägelmark (fp) och Erik Hovhammar (m)
hemställs att riksdagen beslutar avslå proposition 1982/83:63.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1981182

I motion 1981/82:544 av Ove Karlsson m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en sådan översyn av tandvårdstaxan att även patienter, som
på grund av sjukdom eller för att kunna behandla svårare sjukdom måste
avlägsna tänderna, erhåller befrielse från patientavgiften.

I motion 1981/82:1111 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen uttalar

a) att tandläkartätheten bör dimensioneras efter ett behov av två besök per
år och innevånare,

b) att folktandvården bör byggas ut och landstingen ges bättre möjligheter
att planera för en god tandvård,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag för att tillgodose
behovet av tandläkare på de orter där bristen är särskilt stor.

I motion 1981/82 :1281 av Eric Rejdnell (fp) hemställs att riksdagen
beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
förtydligande av de regler som gäller för behandling och omgörning av
tandlagningar som kan ha samband med oral galvanism.

Riksförsäkringsverket har avgett yttrande över motion 1981/82:544.
Utskottet

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 1982/83:63 om
förlängd reglering av anslutningen av privatpraktiserande tandläkare till
tandvårdsförsäkringen och tre motioner som väckts med anledning av
propositionen. Vidare behandlar utskottet tre motioner från den allmänna
motionstiden vid riksmötet 1981/82, vilka tar upp olika frågor rörande
tandvård.

Förlängd reglering av anslutningen av privatpraktiserande tandläkare till
tandvårdsförsäkringen

I samband med riksdagens beslut år 1973 om en allmän tandvårdsförsäkring
fastställdes ett program för landstingens utbyggnad av folktandvården.
Målet var att folktandvården vid utgången av 1970-talet skulle svara för hela
barn- och ungdomstandvården samt 30-35 % av vuxentandvården.

SfU 1982/83:11

För att säkerställa den planerade utbyggnaden av folktandvården infördes
i övergångsbestämmelser till 1973 års tandvårdsreform en möjlighet för
riksförsäkringsverket att om verket fann anledning anta att folktandvårdens
behov av tandläkare skulle bli otillräckligt tillgodosett, föreskriva att en
tandläkare inte får föras upp på förteckning hos allmän försäkringskassa.
Begränsningsregeln skulle ursprungligen gälla fram till utgången av år 1975,
men förlängdes samma år till att gälla fram till utgången av år 1979.

På uppdrag av regeringen inledde 1978 års tandvårdsutredning nämnda år
en översyn av tandvårdsförsäkringen. Utredningen behandlade med förtur
frågor om den regionala fördelningen av tandvårdsresurserna, utbyggnadsprogrammet
för den organiserade barn- och ungdomstandvården och
etableringsreglerna för privatpraktiserande tandläkare. Utredningens förslag
till åtgärder på kort sikt i nämnda hänseenden lades fram i delbetänkandet
(SOU 1979:7), Tandvården i början av 80-talet. Tandvårdsutredningen
ansåg att etableringsbegränsningsregler inte kunde undvaras om målet för
folktandvårdens utbyggnad skulle ligga fast, och utredningen föreslog därför
en förlängning av regeln t. o. m. år 1982. I proposition 1979/80:23 framlade
regeringen förslag i enlighet med utredningen, och riksdagen biföll
propositionen (SfU 1979/80:9, rskr 102).

Den nuvarande tillämpningen av begränsningsregeln innebär att en
tandläkare får föras upp på förteckningen hos försäkringskassan endast om
verksamheten avser att ersätta tidigare verksamhet i enskild tandvård, s. k.
ersättningsetablering, eller om eljest synnerliga skäl föreligger. Enligt ett
uttalande från riksförsäkringsverkets tandvårdsdelegation, till vilket verkets
styrelse i november 1981 anslutit sig, betraktas etablering av tandläkare i
utpräglade bristområden som synnerliga skäl för nyetablering.

Tandvårdsutredningen avlämnade i januari 1982 sitt huvudbetänkande
(SOU 1982:4), Tandvården under 80-talet. Utredningen har, i syfte att
säkerställa folktandvårdens fortsatta utbyggnad och därmed en förbättrad
regional balans, föreslagit en ytterligare förlängning av etableringsbegränsningarna
av privatpraktiserande tandläkare.

Departementschefen anför i propositionen att han har för avsikt att på
grundval av tandvårdsutredningens ovannämnda huvudbetänkande och dess
aviserade slutbetänkande om en reviderad tandvårdstaxa samt remissmaterial
lägga fram en proposition till riksdagen under år 1983 med förslag till
tandvårdens mera långsiktiga utformning. I avvaktan härpå finner departementschefen
det angeläget att den nuvarande begränsningsregeln förlängs
eftersom den på ett aktivt sätt medverkar till att utjämna den regionala
obalansen av tandvårdsresurserna. Sålunda föreslås i propositionen att
bestämmelserna om privatpraktiserande tandläkares anslutning till tandvårdsförsäkringen
förlängs att gälla t. o. m. utgången av år 1983 och för att
markera betydelsen av en regional resursutjämning anges även detta syfte i
lagbestämmelsen.

I samtliga motioner som väckts med anledning av propositionen yrkas

SfU 1982/83:11

avslag på propositionen. Nils Carlshamre m. fl. hänvisar i motion 1982/83:60
till den reservation som avgetts till tandvårdsutredningens huvudbetänkande.
I reservationen anförs bl. a. att den regionala balansen inte har
förbättrats sedan försäkringens genomförande och att nuvarande generella
etableringsregler varit ett direkt hinder för att åstadkomma en bättre
regional balans. Motionärerna delar nämnda uppfattning och anser att
etableringskontrollen har motverkat sitt eget syfte. I motionen anförs vidare
att den begränsande faktorn för folktandvårdens utbyggnad är landstingens
ekonomi och att det därför är föga välbetänkt att avstå från den resurs som
tandläkare som vill etablera privatpraktik i underförsörjda områden utgör.
Enligt motionärernas mening är tvånget att få praktiken bärkraftig och
lönsam en tillräcklig garanti mot överetablering. Även i motion 1982/83:78 av
Karin Ahrland anförs att de generella etableringsreglerna snarast har hindrat
en bättre regional balans. Motionären anför vidare att det är orealistiskt att
tro att tandläkare i allmänhet skulle försöka etablera sig i storstadsregionerna
där tandläkartätheten redan är stor. Betydligt starkare skäl talar för att
nyetableringar kommer att ske där behovet är störst. Enligt motionärens
mening bör fritt val av tandläkare vara en vägledande princip för
utformningen av tandvården i landet, och den enskilda tandvården måste
därför kunna utvecklas vid sidan av folktandvården. Eric Hägelmark och
Erik Hovhammar anför i motion 1982/83:79 att det i propositionen
konstateras att samtliga huvudmän för folktandvården fr. o. m. 1982 fullgör
den lagenliga vårdskyldigheten avseende barn- och ungdomstandvården, och
därmed har enligt motionärerna den avgörande faktorn för etableringsbegränsning
bortfallit. Vidare anför motionärerna att det i dag inte finns någon
större regional obalans varför etableringskontrollen inte längre fyller någon
funktion.

Utskottet anser att det är av största vikt med en fortsatt utbyggnad av
folktandvården så att den av riksdagen år 1973 beslutade målsättningen kan
uppnås även beträffande vuxentandvården. Tandvårdsutredningen har i sitt
huvudbetänkande betonat nödvändigheten av etableringsregler även efter
1982 om målet för folktandvårdens utbyggnad skall säkerställas. Utredningen
har också framhållit att den regionala obalansen av tandvårdsresurserna
är oacceptabel och att en fortsatt utbyggnad av folktandvården skulle
medföra en förbättrad regional balans. Utskottet, som anser det angeläget
att söka motverka den rådande regionala obalansen av tandvårdsresurserna,
delar den framförda uppfattningen att etableringsregler på ett aktivt sätt
bidrar härtill. Mot bakgrund av det anförda finner utskottet att den
nuvarande begränsningsregeln bör förlängas i enlighet med propositionens
förslag. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionerna 60, 78 och
79.

SfU 1982/83:11

Övriga yrkanden

Vissa andra frågor rörande tandvård tas som nämnts upp i motioner från
den allmänna motionstiden.

I motion 1981/82:544 av Ove Karlsson m. fl. begärs att regeringen gör en
sådan översyn av tandvårdstaxan att även patienter, som på grund av
sjukdom eller för att kunna behandla svårare sjukdom måste avlägsna
tänderna, erhåller befrielse från patientavgiften. Motionärerna anför att en
patient som varit drabbad av svår och långvarig sjukdom borde vara
jämförbar med den som har en medfödd eller förvärvad ansikts- eller
käkmissbildning och som enligt tandvårdstaxan erhåller ersättning även för
patientavgiften.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från riksförsäkringsverket.
Verket pekar i sitt yttrande på att det av förarbetena till den aktuella
paragrafen i tandvårdstaxan, 9 §, framgår att avsikten var att endast en
mycket begränsad grupp patienter skulle undantas från huvudregeln att
tandvården skall bekostas av såväl försäkringen som den försäkrade. Den
grupp som avsågs var patienter med medfödd eller förvärvad ansikts- eller
käkmissbildning inberäknat vissa tandanomalier. Under den tid tandvårdsförsäkringen
varit i kraft har olika synpunkter framförts på 9 § tandvårdstaxan.
Bl. a. har under åberopande av rättviseskäl framhållits att även andra
jämförbara grupper bör få kostnadsfri tandvård. Riksförsäkringsverket har
emellertid pekat på att 1978 års tandvårdsutredning behandlar frågan.

Tandvårdsutredningen har härefter avgivit sitt slutbetänkande (SOU
1982:50) Reviderad tandvårdstaxa. I betänkandet föreslås en rad ändringar
vad gäller 9 § tandvårdstaxan. Paragrafen föreslås avse även behandling av
defekt som orsakats av sjukdom i ansiktet eller käkområdet, behandling till
följd av muntorrhet på grund av strålbehandling, behandling av tandskada
som uppkommit vid epileptiskt anfall samt behandling vari ingår tandtekniskt
arbete som görs om på grund av avvikande reaktion för dentala
material.

Tandvårdsutredningens ovannämnda betänkande är gemensamt med dess
huvudbetänkande (SOU 1982:4), Tandvården under 80-talet, föremål för
beredning inom regeringskansliet. Utskottet anser att det finns skäl att
avvakta denna beredning innan riksdagen vidtar någon åtgärd med anledning
av motionen. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motion 544.

Lars Werner m. fl. begär i motion 1981/82:1111 ett uttalande från
riksdagen dels om att tandläkartätheten bör dimensioneras efter ett behov av
två besök per år och invånare, dels om att folktandvården bör byggas ut och
landstingen ges bättre möjligheter att planera för en god tandvård.
Riksdagen bör också begära förslag från regeringen om åtgärder för att
tillgodose behovet av tandläkare på de orter där bristen är särskilt stor.

I tandvårdsutredningens ovannämnda huvudbetänkande (SOU 1982:4)
framläggs förslag beträffande tandvården i framtiden. Vad gäller ansvaret för

SfU 1982/83:11

tandvården föreslås att landstingen får ett utökat ansvar även för vuxentandvården,
bl. a. genom att de åläggs att i samverkan med privata vårdgivare
planera all tandvård inom landstinget. Vidare föreslås att folktandvården
byggs ut i enlighet med den av riksdagen år 1973 uppställda målsättningen att
omfatta 35 % av vuxentandvården. För att komma till rätta med den
nuvarande regionala obalansen när det gäller tillgången på tandvårdsresurser
föreslås bl. a. fortsatta möjligheter för etableringsbegränsning och kvotering.
Beträffande den framtida tillgången och efterfrågan på tandvårdspersonal
föreslås en ökad satsning på profylaxpersonal så att förebyggande
tandvård på sikt kan erbjudas alla vuxna.

Såsom tidigare nämnts är tandvårdsutredningens huvudbetänkande föremål
för beredning inom regeringskansliet, och regeringens avsikt är att under
år 1983 lägga fram en proposition med förslag till tandvårdens mera
långsiktiga utformning. Med hänsyn härtill och till att samtliga i motionen
väckta frågor behandlats av tandvårdsutredningen anser utskottet att någon
riksdagens åtgärd med anledning av motion lill inte f. n. är påkallad.

I motion 1981/82:1281 av Eric Rejdnell begärs ett tillkännagivande om
förtydligande av de regler som gäller för behandling och omgörning av
tandlagningar som kan ha samband med oral galvanism.

Socialutskottet har i sitt betänkande SoU 1982/83:1 behandlat en rad
motioner som alla har samband med oral galvanism. Över dessa motioner har
socialutskottet inhämtat yttranden från bl. a. riksförsäkringsverket. I
riksförsäkringsverkets yttrande redogörs bl. a. för den s. k. omgörningsparagrafen,
8 § tandvårdstaxan. Enligt nämnda paragraf kan försäkringskassan
i vissa fall betala hela arvodet när en behandling behöver göras om. I de
allmänna råd om tillämpningen av 8 § tandvårdstaxan som utfärdats av
riksförsäkringsverket ges exempel på fall där arvodet för omgörning kan
betalas genom tandvårdsersättning. Där anges bl. a. ”besvär från munhålan
som med nöjaktig säkerhet kan sägas vara följden av s. k. oral galvanism”.
Enligt verket innebär detta i praktiken att om en patient får vissa symptom
från munhålan såsom diffus smärta, brännande och svidande känsla i
munslemhinnan eller batterismak i direkt anslutning till utförandet av
exempelvis en guldkrona eller guldbro kan ersättningsregeln i 8 § bli aktuell.
Förutsättningen härför är att patienten undergått en allmän odontologisk
undersökning, en speciell odontologisk undersökning utförd på specialisttandpoliklinik
inkl. medicinsk undersökning och om möjligt mätningar vid
specialistklinik vad gäller potentialer och polarisation samt att dessa
undersökningar visar att ett samband mellan patientens symptom och oral
galvanism inte kan uteslutas.

Frågan om regler för behandling och omgörning av tandlagningar som har
samband med oral galvanism har också behandlats av tandvårdsutredningen i
det förenämnda slutbetänkandet, SOU 1982:50. Utredningen har därvid
föreslagit att ersättning från tandvårdsförsäkringen i dessa fall skall utgå
enligt 9 § tandvårdstaxan för hela kostnaden.

SfU 1982/83:11

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att någon riksdagens åtgärd
med anledning av motion 1281 inte är påkallad.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förlängd reglering av anslutningen av privatpraktiserande
tandläkare till tandvårdsförsäkringen

att riksdagen med bifall till proposition 1982/83.63 och med
avslag på motionerna 1982/83:60, 1982/83:78 och 1982/83:79
antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring
i lagen (1973:456) om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,

2. beträffande befrielse i vissa fall frän patientavgiften enligt
tandvårdstaxan

att riksdagen avslår motion 1981/82:544,

3. beträffande folktandvården och behovet av tandläkare
att riksdagen avslår motion 1981/82:1111,

4. beträffande ersättningsregler inom tandvården vid behandling
av oral galvanism

att riksdagen avslår motion 1981/82:1281.

Stockholm den 2 december 1982

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carlshamre (m), Doris Håvik (s), Börje
Nilsson (s), Ralf Lindström (s), Lars-Åke Larsson (s), Gullan Lindblad (m),
Elis Andersson (c), Ulla Johansson (s), Lena Öhrsvik (s), Siri Häggmark
(m), Karin Israelsson (c), Karin Nordlander (vpk), Barbro Nilsson i Visby
(m) och Gunhild Bolander (c).

Reservation

Nils Carlshamre, Gullan Lindblad, Siri Häggmark och Barbro Nilsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”motionerna 60, 78 och 79.” bort ha följande
lydelse:

Den etableringskontroll av privattandläkare som infördes i samband med

SfU 1982/83:11

1973 års tandvårdsreform och därefter har förlängts av riksdagen hade till
syfte att förbättra den regionala balansen av tandvårdsresurserna. Den
regionala balansen har emellertid inte förbättrats annat än ytterst marginellt
alltsedan försäkringens genomförande. Anledningen härtill är enligt utskottets
mening att de generella etableringsreglerna utgjort ett direkt hinder för
att åstadkomma en bättre regional balans och således motverkat sitt eget
syfte. Därtill kommer att en överdimensionerad tandläkarutbildning redan
de närmaste åren kommer att medföra ett tandläkaröverskott eftersom
landstingen av ekonomiska skäl inte kan bereda alla nyutexaminerade
sysselsättning. För privattandläkare, liksom för andra företagare som driver
egen rörelse, gäller att verksamheten måste löna sig. Detta är enligt
utskottets mening en tillräcklig garanti mot överetablering på vissa orter.
Utskottet kan således inte finna skäl till vare sig en provisorisk eller än
mindre en permanent förlängning av etableringskontrollen. Med det anförda
tillstyrker utskottet bifall till motionerna 60, 78 och 79.

dels att utskottet under moment 1 bort hemställa

1. beträffande förlängd reglering av anslutningen av privatpraktiserande
tandläkare till tandvårdsförsäkringen
att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:60, 1982/83:78
och 1982/83:79 avslår det i proposition 1982/83:63 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1973:456) om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring.

GOTAB 73143 Stockholm 1982