NU 1982/83:9

Näringsutskottets betänkande
1982/83:9

om riksdagens revisorers granskning av den ekonomiska uppgörelsen
i samband med bildandet av SSAB Svenskt Stål AB (förslag
1981/82:8)

Ärendet

Med viss anmälan har riksdagens revisorer i förslag 1981/82:8 till riksdagen
överlämnat rapport om en av dem utförd granskning av den ekonomiska
uppgörelsen i samband med bildandet av SSAB Svenskt Stål AB.

En motion har väckts med anledning av revisorernas redogörelse.

Redogörelsen och motionen redovisas i det följande.

Riksdagens revisorers redogörelse

Riksdagen godkände våren 1978 (prop. 1977/78:87, NU 1977/78:45, rskr
1977/78:198) ett avtal som hösten 1977 träffats mellan Norrbottens Järnverk
AB (NJA) - dotterbolag till Statsföretag AB -, Stora Kopparbergs Bergslags
AB och Gränges AB om bildande av ett svenskt handelsstålsbolag, benämnt
SSAB Svenskt Stål AB. Enligt avtalet förvärvade Statsföretag 50 % av
aktiekapitalet, Stora Kopparberg och Gränges 25 % vartdera.

Riksdagens revisorers granskning gäller den ekonomiska uppgörelse som
kom till uttryck i detta avtal. Granskningen har utförts på förslag av
näringsutskottet. Frågor som har tagits upp vid granskningen är fördelningen
mellan parterna av aktierna i SSAB, rätten för de privata intressenterna att
under vissa omständigheter få sina aktier i SSAB inlösta av staten,
värderingen av tillskjuten apportegendom samt ersättningen till Gränges för
överlåtelse av dess järnvägsrörelse (TGOJ) till SSAB.

Revisorerna anmäler för riksdagen att de, från de utgångspunkter som de
haft för granskningen av bolagsbildandet, inte har något att anmärka mot
uppgörelsen utom i vad avser den ersättning som utgått för överlåtelsen till
SSAB av TGOJ-rörelsen. I detta fall har den överenskomna överlåtelsesumman
enligt revisorernas mening varit omotiverat hög.

En viss redovisningsåtgärd från SSAB:s sida år 1981 betecknas av
revisorerna som anmärkningsvärd. Härvidlag lämnas en särskild redogörelse
i det följande.

1 Riksdagen 1982183. 17 sami. Nr 9

NU 1982/83:9

2

Motionen

Yrkande

Den motion som har väckts i ärendet är

1981/82:2179 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen med
anledning av riksdagens revisorers förslag angående den ekonomiska
uppgörelsen i samband med bildandet av [SSAB] Svenskt Stål AB som sin
mening ger regeringen till känna vad i denna motion anförts och uttalar kritik
mot den uppgörelse som föregick bildandet av SSAB.

Innebörd och motivering

Motionärerna hänvisar till vänsterpartiet kommunisternas motion 1977/
78:1744 med kritik mot avtalet om bildande av SSAB. Denna kritik gällde
bl. a. förhållanden som riksdagens revisorer har aktualiserat vid sin
granskning. I den nu föreliggande motionen anförs att vänsterpartiet
kommunisterna vidhåller sin kritik mot den numera av revisorerna granskade
uppgörelsen. Revisorernas rapport kan, hävdar motionärerna, endast
bekräfta det berättigade i partiets förkastande av det ifrågavarande
avtalet.

Redovisning av rekonstruktionslån

Uttalande av riksdagens revisorer

I riksdagens revisorers rapport - avsnittet Överväganden - finns ett stycke
av följande lydelse (s. 63):

I anslutning till genomgången av SSAB:s årsredovisning har noterats att
bolaget i sin redovisning för 1980 års verksamhet redan detta år redovisningsmässigt
disponerat 200 milj. kr. av det rekonstruktionslån som riksdagen
först i april 1981 beviljade bolaget för disposition under budgetåret
1981/82. Bolaget har lyft rekonstruktionslånet den 1 juli 1981. Detta
redovisningsförfarande får anses anmärkningsvärt.

Ett motsvarande stycke i sammanfattningen (s. 6) utmynnar i att
redovisningsförfarandet ”mäste” anses anmärkningsvärt.

Bakgrund

I den plan för finansiering av SSAB som framlades i proposition 1977/78:87
ingick att staten under en femårsperiod skulle lämna ett rekonstruktionslån
av 1 800 milj. kr. med villkorlig återbetalningsskyldighet. Enligt propositionen
(s. 43 f.) beräknades utbetalningen av lånet fördela sig på budgetåren
1977/78-1981/82 med resp. ca 700, ca 200, ca 400, ca 300 och 200 milj. kr. I
första omgången anvisades, såsom regeringen föreslagit, 700 milj. kr. på

NU 1982/83:9

3

tilläggsbudget II för budgetåret 1977/78 och 200 milj. kr. för budgetåret
1978/79. Enligt förslag i resp. budgetpropositioner anvisades 400 milj. kr. för
budgetåret 1979/80, 300 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och 200 milj. kr. för
budgetåret 1981/82. Samtliga anslag utgjorde reservationsanslag.

De närmare villkoren för rekonstruktionslånet angavs i en särskild bilaga
(bil. 7) till proposition 1977/78:87. Av lånet skulle SSAB efter beslut av
regeringen äga rätt att för varje räkenskapsår under den femåriga rekonstruktionsperioden,
för vilket bolaget - med bortseende från för året erhållna
utbetalningar av lånet - redovisade ett negativt resultat efter planenliga
avskrivningar, finansnetto och fastighetsskatter, lyfta ett belopp motsvarande
nämnda resultat. Beloppet skulle få lyftas i samband med uppgörande av
bokslut eller på visst närmare angivet sätt a conto. Skulle vid uppgörande av
bokslut för ett räkenskapsår för vilket SSAB lyft medel a conto framgå att
verksamheten under året hade givit ett större negativt resultat än det
budgeterade resultat på vilket utbetalning a conto hade baserats skulle i
bokslutet skillnaden upptas som fordran och bolaget äga rätt att omedelbart
lyfta ett däremot svarande belopp.

Sitt beslut att för budgetåret 1981/82 anvisa den sista delen, 200 milj. kr.,
av rekonstruktionslånet fattade riksdagen den 28 april 1981. SSAB:s styrelse
lade fram årsredovisning för år 1980 den 6 maj 1981 och upptog då det
angivna beloppet som fordran på staten. Balansräkningen tillstyrktes av
bolagets revisorer - fyra auktoriserade revisorer - i revisionsberättelse den 5
juni. SSAB:s ansökan om att få lyfta resterande 200 milj. kr. av rekonstruktionslånet
är daterad den 9 juni 1981 och inkom till industridepartementet
följande dag. I ansökan nämndes att bolaget hade behövt ta detta belopp i
anspråk för att täcka förlusterna år 1980 och att beloppet i bokslutet för år
1980 hade upptagits som en fordran på staten. Bolagsstämma hölls den 18
juni 1981. I enlighet med SSAB:s begäran uppdrog regeringen den 25 juni åt
kammarkollegiet att den 1 juli 1981 från det ifrågavarande reservationsanslaget
utlämna lån av 200 milj. kr.

Efterspel

Riksdagens revisorers i det föregående citerade uttalande om den
redovisningsmässiga dispositionen av de 200 milj. kr. av rekonstruktionslånet
som anvisats för budgetåret 1981/82 har bemötts av SSAB i en skrivelse
till revisorerna den 18 maj 1982. Mot bakgrund av en redogörelse för vad som
förevarit hävdar SSAB att den redovisningsmässiga disponeringen av
rekonstruktionslånet har skett i enlighet med god redovisningssed.

I en skrivelse till utskottet samma dag anför auktoriserade revisorn Birger
Sonesson, en av SSAB:s revisorer, bl. a.: ”Revisorerna diskuterade givetvis
denna redovisning i samband med slutrevisionen men har inte funnit den
strida mot god redovisningssed.” I skrivelsen sägs också att riksdagen redan i
och med antagandet av proposition 1977/78:87 hade förutsett att resultatut 1’

Riksdagen 1982183. 17 sami. Nr 9

NU 1982/83:9

4

fallet för år 1980 kunde bli sämre än den utbetalade delen av rekonstruktionslånet
och därför medgivit att skillnaden fick upptas som fordran.

SSAB:s skrivelse till riksdagens revisorer behandlades av revisorernas
tredje avdelning vid sammanträdet den 3 juni 1982. Därvid föredrogs en i
ärendet upprättad promemoria angående bokföringen av rekonstruktionslånet.
Avdelningen beslöt att skrivelsen inte skulle föranleda annan åtgärd än
att utdrag ur protokollet från sammanträdet skulle tillställas bolaget.

Vad som sägs i promemorian är i sammandrag följande. Riksdagen ställde
sig år 1978 positiv till en preliminär dispositionsplan för ett rekonstruktionslån
på 1 800 milj. kr. Därefter beslöt riksdagen varje år om de särskilda
anslagens storlek. Enligt förutsättningarna för rekonstruktionslånet skulle
lånebeloppet utbetalas efter beslut av regeringen. Samtliga för budgetåret
1980/81 anslagna medel hade utnyttjats avSSAB. Det belopp av 200 milj. kr.
som riksdagen anvisade den 28 april 1981 torde formellt inte kunna hänföras
till bolagets verksamhet under år 1980. Årsredovisningen och revisionsberättelsen
framlades visserligen efter detta riksdagsbeslut. Avgörande för
medlens disposition var dock regeringens beslut, som fattades först den 25
juni 1981. ”Rent sakligt kan det också sättas i fråga om medel som tydligt
avser bolagets verksamhet under det statliga budgetåret 1981/82 verkligen
skall hänföras till bolagets under år 1980 bedrivna verksamhet. I det aktuella
fallet utnyttjar nämligen bolaget två års anslag för ett och samma
verksamhetsår.” Att resterande 200 milj. kr. av rekonstruktionslånet var
avsedda att användas för förlusttäckning under åren 1981 och 1982 anses
klart framgå av en passus i proposition 1980/81:67 - beslutad den 23
december 1980 - om vissa frågor angående stålindustrin, m. m. Efter uppgift
om gjorda utbetalningar till SSAB, senast 450 milj. kr. under år 1980, sägs
där (s. 11) ”att 200 milj. kr. i rekonstruktionslån återstår för förlusttäckning
åren 1981 och 1982”.

Riksdagens revisorer vidhåller sålunda den anmärkning mot redovisningsförfarandet
som de har framställt i rapporten.

Kompletterande uppgifter

Bokföringsnämnden har den 20 november 1979 utfärdat anvisning
beträffande redovisning av statliga stöd (BFN: 11, publicerad i Kommerskollegiets
författningssamling som KFS 1980:1). Av denna anvisning framgår att
ett lån av här aktuell typ enligt nämndens mening kan karakteriseras som
bidrag med villkorlig återbetalningsskyldighet och att det till följd därav kan
få redovisas som intäkt när det erhålls och som kostnad när det återbetalas.
Vidare sägs att ett ännu ej utbetalt bidrag kan tas upp som fordran i
balansräkningen till den del det avser innevarande räkenskapsår under
förutsättning att beslut om bidrag har fattats av vederbörlig myndighet eller
att motsvarande säkerhet finns för att bidraget skall utgå.

Beträffande tidpunkt för redovisning av väntade medel från staten kan

NU 1982/83:9

5

nämnas att Statsföretag AB i sina tre senaste årsbokslut har såsom fordringar
på svenska staten tagit upp belopp som i propositioner, vilka ännu inte
antagits av riksdagen, föreslagits skola ställas till Statsföretags förfogande.
Detta har särskilt noterats av Statsföretags revisorer, som i revisionsberättelserna
förklarat sig tillstyrka ”att resultaträkningen och balansräkningen
fastställs under förutsättning att ovannämnda proposition [resp. proposition
1981/82:125] antages av riksdagen”.

Utskottet

Inledning

Riksdagen beslöt våren 1978 om finansiell medverkan av staten vid
bildandet av SSAB Svenskt Stål AB (prop. 1977/78:87, NU 1977/78:45, rskr
1977/78:198). Till grund för propositionen i ämnet låg bl. a. ett konsortialavtal
mellan Gränges AB, Norrbottens Järnverk AB (NJA), Statsföretag AB
och Stora Kopparbergs Bergslags AB om tillskapande av det nya handelsstålsbolaget.
Från den dåvarande oppositionens sida riktades vid riksdagsbehandlingen
stark kritik mot vissa inslag i överenskommelsen om bildande
av SSAB. Kritiken hade som samlande tema att uppgörelsen var affärsmässigt
ogynnsam för staten. Den gällde i huvudsak tre punkter, En var
fördelningen av aktierna i SSAB på staten och de båda privata aktieägarna,
Gränges och Stora Kopparberg. En annan var den statliga garanti som
Statsföretag skulle få med hänsyn till de privata intressenternas rätt att under
vissa förhållanden begära inlösen av sina aktier i SSAB. En tredje punkt var
värderingen av de anläggningstillgångar som tillsköts av parterna såsom
apportegendom.

På förslag av näringsutskottet har riksdagens revisorer granskat den
ekonomiska uppgörelse som träffades i samband med bildandet av SSAB.
Ändamålet med granskningen har varit att klarlägga om denna uppgörelse
kan anses rimlig för statens del. Resultatet av granskningen har framlagts i en
rapport som revisorerna överlämnade till riksdagen med en skrivelse i
januari 1982 (förslag 1981/82:8). Revisorernas ställningstagande är enhälligt.
Deras skrivelse har föranlett en motion, 1981/82:2179, vari vänsterpartiet
kommunisterna vidhåller sin tidigare kritik mot uppgörelsen.

Utskottet behandlar i det följande först huvudfrågan om hur den
ekonomiska uppgörelsen rörande SSAB skall bedömas och därefter en
särskild fråga, om SSAB:s redovisning av ett visst belopp som staten ställt till
bolagets förfogande som rekonstruktionslån. Den sistnämnda frågan har
aktualiserats genom en anmärkning från riksdagens revisorers sida i
rapporten.

NU 1982/83:9

6

Den ekonomiska uppgörelsen i samband med bildandet av SS A B

Aktierna i SSAB fördelades ursprungligen med 50 % på staten och 25 %
på vardera av de båda övriga parterna. Stora Kopparbergs andel har
sedermera övertagits av staten. Näringsutskottet lämnade fördelningen av
aktierna utan erinran och instämde i ett uttalande av föredragande statsrådet
att den skulle komma att vara av stor betydelse på så sätt att staten och de
privata intressenterna skulle få ett gemensamt ansvar för bolagets utveckling.
Utskottets socialdemokratiska ledamöter deklarerade i reservation en annan
uppfattning. Statens finansiella åtaganden i samband med bolagsbildningen
var av sådan omfattning att detta borde ha avspeglats i en annan fördelning av
aktiekapitalet. En del av de medel som staten skulle ställa till bolagets
förfogande som rekonstruktionslån borde i stället ha utgått i form av
ägartillskott, med motsvarande ökning av statens andel av aktiekapitalet.

Riksdagens revisorer anför på denna punkt att det ej förefaller orimligt att
aktieposterna fördelades så som skedde. I bolagets styrelse erhöll staten ändå
en viss dominans, påpekar de. Revisorerna tillägger att det möjligen kan
hävdas att staten - genom Statsföretag som aktieägare - i SSAB-fallet har
iklätt sig ett osedvanligt stort ekonomiskt engagemang i förhållande till de två
andra aktieägarna.

Regeringens förslag om en garanti till Statsföretag för infriande av avtalets
bestämmelser om inlösen av aktier var enligt näringsutskottet icke något
uttryck för bristande affärsmässighet i uppgörelsen. Utskottet ansåg garantin
motiverad av att Statsföretag fick ett av samhällsintresset betingat ekonomiskt
ansvar. Reservanterna instämde i att den statliga garantin var
berättigad från Statsföretags utgångspunkt. De menade emellertid att kravet
på en sådan garanti styrkte uppfattningen att det i uppgörelsen fanns moment
som från statens synpunkt innebar bristande affärsmässighet. Riksdagens
revisorer konstaterar att en tvångsinlösen av aktier kan ifrågakomma endast i
mycket speciella fall och att värdet på aktierna därvid reduceras på visst sätt.
De anser att ingen invändning kan resas mot konsortialavtalets regler för
aktieinlösen.

I fråga om värderingen av de anläggningstillgångar som avtalsparterna
tillsköt instämde näringsutskottet i de överväganden som enligt propositionen
hade varit vägledande för de statliga förhandlarna. Den överlåtna
egendomen från Gränges, NJA och Stora Kopparberg hade i vart och ett av
fallen åsatts ett värde av 700 milj. kr. Gränges överlät inte bara som de övriga
avtalsparterna sin gruv- och stålverksrörelse utan också sin järnvägsrörelse
(TGOJ). För denna fick Gränges särskild kompensation, motiverad av att
företaget drabbades av stora avskrivningsförluster på grund av skillnaden
mellan bruksvärdet och det planmässiga restvärdet hos dess gruv- och
stålverksanläggningar. Industridepartementet hade låtit genomföra en
ingående revisorsanalys av Gränges ekonomiska ställning för att undersöka
hur stor kompensation företaget skulle behöva för att dess fortbestånd skulle

NU 1982/83:9

7

tryggas. Till skillnad från utskottet hävdade reservanterna att kritik måste
riktas mot att regeringen hade gått med på en för de privata intressenterna
ytterst fördelaktig värdering av apportegendomen. En värdering grundad på
de aktuella rörelsegrenarnas avkastningsvärde skulle uppenbarligen ha lett
till väsentligt lägre värde, sade reservanterna. ”En utmanande överföring av
värden har skett från staten till privata intressenter”, var deras slutsats.
Villkoren för SSAB:s förvärv av TGOJ berördes inte särskilt av reservanterna.

Riksdagens revisorer anför att värderingen av anläggningstillgångarna kan
ge helt olika resultat beroende på värderingsnormer och målsättning. Det
förefaller, säger revisorerna, som om det slutliga värde på apportegendomen
som man enades om skulle vara rimligt. Revisorerna tillägger att värdet av
den ersättning som parterna har erhållit i form av aktier är helt beroende av
avkastningen på aktierna och det pris för vilket aktierna kan avyttras. De
påpekar att SSAB inte har lämnat någon utdelning och att någon försäljning
av SSAB-aktier till utomstående part inte har förekommit. Stora Kopparberg
har överlåtit sin aktiepost till staten för 1 krona och sålunda inte fått
någon som helst ersättning för de anläggningar som överlåtits till SSAB för
700 milj. kr., framhåller revisorerna också. De uttalar sammanfattningsvis
att påståendet att de privata intressenterna skulle ha fått en oskälig ersättning
för apportegendomen inte har blivit belagt vid revisorernas granskning.
Revisorerna tillfogar emellertid att en sådan bedömning som de haft att göra
är en vansklig uppgift och att de har fått basera sin bedömning på
konsulternas och avtalsparternas utredningar samt de fakta om stålbranschen
som fanns tillgängliga vid värderingstidpunkten år 1977.

När det gäller SSAB:s förvärv av TGOJ-rörelsen kan det, säger
revisorerna, starkt sättas i fråga om inte den överenskomna överlåtelsesumman
var omotiverat hög. Gränges svaga ekonomiska ställning år 1978
bedöms ha varit orsaken till uppgörelsen om särskild ersättning för
TGOJ-rörelsen. Revisorerna förmodar att Gränges oavsett SSAB-avtalet
skulle ha tvingats begära statligt ekonomiskt stöd för att täcka ansamlade
förluster. Uppgörelsen med Gränges beträffande TGOJ torde, anför
revisorerna, ”närmast få anses inrymma ett inslag av näringspolitiskt
stöd”.

Med större skärpa görs ett motsvarande uttalande i motion 1981/82:2179
(vpk). Den ersättning som betalades för TGOJ var helt enkelt ett förtäckt
bidrag till Gränges, säger motionärerna. De tillfogar att det är rimligt att
TGOJ överförs till statens järnvägar. Utskottet vill erinra om att det numera
har beslutats att så skall ske (prop. 1981/82:229, TU 1982/83:1). Motionärerna
upprepar kritiska invändningar mot SSAB-avtalet som tidigare
framförts från deras håll. Revisorernas rapport kan, hävdar de, endast
bekräfta det berättigade i vänsterpartiet kommunisternas förkastande av
avtalet.

NU 1982/83:9

8

Utskottet konstaterar att riksdagens revisorer vid sin granskning av den
ekonomiska uppgörelsen i samband med SSAB:s bildande inte har
disponerat sådana resurser att en fullständig undersökning och ett helt
klargörande resultat har kunnat presteras. Revisorernas bedömning har,
som de själva påpekar, till stor del baserats på avtalsparternas egna
utredningar. Följden har blivit att slutsatserna i rapporten genomgående
framstår som obestämda.

Utskottet instämmer i revisorernas uttalande att den ersättning som
Gränges fick tillgodogöra sig vid överlåtelsen av TGOJ-rörelsen ter sig
omotiverat hög. I övrigt finner utskottet, till skillnad från revisorerna, att det
material som redovisas i rapporten i allt styrker de i det föregående
refererade kritiska synpunkter som framfördes vid behandlingen av proposition
1977/78:87. Sammanfattningsvis vill utskottet alltså såsom bestående
invändningar mot uppgörelsen slå fast att staten fick en för liten andel av
aktiekapitalet, att bestämmelserna om rätt till inlösen av aktier var alltför
fördelaktiga för de privata intressenterna och att dessa också på ett oskäligt
sätt gynnades genom värderingen av de anläggningstillgångar som de tillsköt
till det nya bolaget.

Redovisning av rekonstruktionslån

Som framgår av det föregående har riksdagens revisorer betecknat en av
SSAB vidtagen redovisningsåtgärd som ”anmärkningsvärd”. Vad det gäller
är att bolaget i sitt bokslut för år 1980 har redovisningsmässigt disponerat den
resterande delen, 200 milj. kr., av ett rekonstruktionslån som ställdes till
bolagets förfogande successivt under en femårsperiod. Beloppet i fråga
anvisades av riksdagen i april 1980 och upptogs på statsbudgeten för
budgetåret 1981/82.

Innebörden av riksdagens revisorers kritik är att redovisningen i detta fall
inte har skett i enlighet med god redovisningssed. Eftersom SSAB:s
auktoriserade revisorer har ställt sig bakom denna redovisningsåtgärd kan
kritiken också uppfattas som ett ifrågasättande av att dessa fullgjort sin
förpliktelse att iaktta god revisorssed.

När riksdagens revisorer i efterhand har specificerat sin kritik går deras
första invändning ut på att medlen inte bort redovisningsmässigt disponeras
innan regeringens beslut om utbetalning förelåg. Bokföringsnämndens
anvisning beträffande redovisning av statliga stöd uppställer emellertid inte
ett sådant krav. Riksdagen hade enhälligt bifallit regeringens förslag om att
det ifrågavarande beloppet skulle anvisas. Det får då, oavsett att regeringens
beslut om utbetalning ännu inte förelåg, anses ha funnits erforderlig säkerhet
för att lånet skulle komma att betalas ut.

Enligt riksdagens revisorers andra invändning är det felaktigt att
lånebeloppet redovisningsmässigt har hänförts till år 1980, eftersom det av
statsmakterna skulle ha avsetts för utnyttjande under budgetåret 1981/82, för

NU 1982/83:9

9

vilket också anslaget anvisades. Den vid femårsperiodens början gjorda
fördelningen på skilda budgetår är emellertid att betrakta som en prognos
över i vilken takt behovet av lånemedel skulle uppkomma. När det blivit
möjligt att fullt ut överblicka utfallet av 1980 års verksamhet har ett
ytterligare tillskott av lånemedel tett sig nödvändigt. Givetvis har den
återstående delen av den redan i princip beslutade låneramen då stått till
buds i första hand. Att medlen i enlighet med en tidigare, mera optimistisk
prognos anvisades först för budgetåret 1981/82 påverkar inte säkerheten hos
den i balansräkningen upptagna fordran. Reellt har medlen icke kunnat
utnyttjas förrän bolaget fått lyfta dem. Det bör noteras att bolaget i sin
framställning till regeringen om utbetalning av lånebeloppet anmälde att
detta redan hade disponerats redovisningsmässigt.

Mot bakgrund av vad här anförts instämmer utskottet icke i riksdagens
revisorers kritik mot den berörda redovisningsåtgärden.

Hemställan

Utskottet finner i nuvarande läge inte skäl för någon särskild åtgärd från
riksdagens sida med anledning av revisorernas rapport. Yrkandet i motion
1981/82:2179 (vpk) om en framställning till regeringen i ärendet avstyrks.
Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motion 1981/82:2179 lägger förslag
1981/82:8 till handlingarna.

Stockholm den 24 november 1982

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Tage Sundkvist (c), Erik Hovhammar (m),
Rune Jonsson (s), Sten Svensson (m), Karl-Erik Häll (s), Per Westerberg
(m), Christer Eirefelt (fp), Jörn Svensson (vpk), Birgitta Johansson (s),
Per-Richard Molén (m), Ivar Franzén (c), Sture Thun (s), Bo Finnkvist (s)
och Inga-Britt Johansson (s).

Reservation

Tage Sundkvist (c), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per
Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp), Per-Richard Molén (m) och Ivar
Franzén (c) anser att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med
”Utskottet konstaterar” och slutar med ”nya bolaget” bort ha följande
lydelse:

NU 1982/83:9

10

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att resultatet av riksdagens
revisorers granskning av den ekonomiska uppgörelsen i samband med
SSAB:s bildande i allt väsentligt ger stöd åt den bedömning som utskottet
redovisade vid behandlingen av proposition 1977/78:87. Revisorerna har
sålunda slagit fast att det inte finns anledning till någon anmärkning såvitt
avser fördelningen av aktier i SSAB, bestämmelserna om rätt till inlösen av
aktier och värderingen av de anläggningstillgångar som parterna tillsköt till
det nya bolaget. Endast när det gäller SSAB:s förvärv från Gränges av
TGOJ-rörelsen riktar revisorerna någon invändning mot uppgörelsen; det
kan, anför de, starkt sättas i fråga om inte den överenskomna överlåtelsesumman
var omotiverat hög. Utskottet vill på denna punkt hänvisa till de
speciella omständigheter vilka - såsom också framgår av rapporten -föranledde uppgörelsens innehåll i den delen.