NU 1982/83:6

Näringsutskottets betänkande
1982/83:6

om export av farliga produkter

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels en motion om regler för export av farliga maskiner och processer,
dels en motion om internationell handel med hälsovådliga varor.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som behandlas här är följande:

1981/82:1592 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt gäller hemställan (1) att
riksdagen enligt motion 1981/82:1589 [där motiveringen anges] hos regeringen
begär utredning om regler för export av farliga maskiner och processer,

1981/82:1935 av Pär Granstedt m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
uttalar sig för att Sverige i FN och andra internationella sammanhang skall
verka för regler som motverkar handel med i i-länderna förbjudna vådliga
kemikalier och farliga farmaceutiska produkter och i övrigt fastlägger
normer för marknadsföring av varor som kan vara hälsovådliga.

Motion 1981/82:1592 har i övrigt behandlats i näringsutskottets betänkande
NU 1981/82:33 (punkt 22).

Motivering

I den socialdemokratiska partimotionen 1981/82:1592 begärs en utredning
om regler för export av farliga maskiner och processer. Enligt motionärerna
förekommer det att maskiner som av säkerhetsskäl har förbjudits i Sverige
exporteras till u-länder. Detta betyder att vi exporterar våra arbetsmiljöproblem
på ett icke acceptabelt sätt, anför motionärerna. De betonar vikten av
att svensk export upprätthåller god kvalitet från arbetarskyddssynpunkt.
Särskilt angeläget är det, säger motionärerna, att produkter som exporteras
från Sverige uppfyller de krav som har uppställts i internationella överenskommelser
om arbetarskyddet, såsom ILO-konventioner, vilka Sverige har
ställt sig bakom.

I motion 1981/82:1935 (c) anförs att UNICEF har beräknat att bortåt en
miljon barn dör i u-länderna varje år av näringsbrist, diarréer och infektioner

1 Riksdagen 1982183. 17 sami. Nr 6

NU 1982/83:6

som har sin grund i de stora barnmatsindustriernas skrupelfria metoder när
det gäller att saluföra sina produkter. Motionärerna erinrar om att
Världshälsoorganisationen (WHO) år 1981 har antagit riktlinjer för marknadsföring
av bröstmjölksersättningar och spädbarnsmat. Det har, säger de,
visat sig vara svårt att få de multinationella företagen att acceptera och
tillämpa riktlinjerna. Saluförsel i u-länder av i flertalet i-länder förbjudna
eller starkt reglerade vådliga kemikalier och farmaceutiska produkter är en
annan allvarlig fråga, anför motionärerna. Bl. a. har, säger de, uppmärksammats
hur multinationella företag sålt farliga magmediciner och bekämpningsmedel
i u-länder. Det är nödvändigt att ett system upprättas för utbyte
av information länder emellan. Internationella uppföranderegler för de
multinationella företagens verksamhet inom området måste antas. Dessa
föreslås vara bindande och försedda med sanktionsbestämmelser.

Gällande svenska bestämmelser m. m.

Lagregler och myndigheter

Handel inom Sverige med hälso- och miljöfarliga varor regleras genom
lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor samt kungörelsen
(1973:334) om hälso- och miljöfarliga varor. Tillsynsmyndighet är produktkontrollnämnden.
I här nämnda författningar finns inget förbud mot export
av varor som inte får saluföras i Sverige, utan det faller på importlandet att
lagstifta om eventuella restriktioner.

Enligt förordningen (1975:346) om miljöfarligt avfall får sådant avfall
utföras ur riket endast av Svensk Avfallskonvertering AB (SAKAB) eller av
den som har erhållit särskilt tillstånd.

I övrigt finns lagstiftning riktad mot farliga varor på en rad områden. Den
tar delvis sikte på att skydda speciella grupper, såsom konsumenter och
arbetstagare. Delvis avser den mera allmänna intressen, t. ex. på miljövårdsområdet.
Som exempel på sådan lagstiftning kan nämnas läkemedelsförordningen
(1962:701), livsmedelslagen (1971:511), marknadsföringslagen
(1975:1418) och arbetsmiljölagen (1977:1160).

Enligt läkemedelsförordningen (1962:701) får läkemedel (farmaceutisk
specialitet) inte försäljas i Sverige utan att det är registrerat hos socialstyrelsen.
Registrering får ske först efter det att läkemedlet har befunnits
ändamålsenligt.

I arbetsmiljölagen (1977:1160) regleras vad den som överlåter maskin,
redskap etc. har att iaktta. Den som tillverkar, importerar, överlåter eller
upplåter dylika anordningar skall se till att de erbjuder betryggande säkerhet
mot ohälsa och olycksfall när de avlämnas för att tas i bruk eller utställas till
försäljning eller i reklamsyfte. Om det är av särskild betydelse från
skyddssynpunkt kan regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
arbetarskyddsstyrelsen föreskriva förbud att använda vissa arbetsprocesser,

NU 1982/83:6

arbetsmetoder eller anordningar. Lagen gäller bara i Sverige och kan således
inte tillämpas vid export till andra länder. Samma förhållanden gäller för
föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen.

Enligt marknadsföringslagen (1975:1418) kan marknadsdomstolen förbjuda
försäljning till konsument av varor som på grund av sina egenskaper
medför särskild risk för skada på person eller egendom. Fråga om förbud
upptas till behandling i marknadsdomstolen efter ansökan av konsumentombudsmannen
(KO). I fall som inte är av större vikt får KO utfärda
förbudsföreläggande.

Flera myndigheter är, vilket delvis framgår av den tidigare redogörelsen,
engagerade i arbetet med produktsäkerhet. Till dem hör arbetarskyddsverket,
naturvårdsverket, produktkontrollnämnden, socialstyrelsen, konsumentverket/KO,
marknadsdomstolen och livsmedelsverket.

Arbetarskyddsverket är central myndighet för arbetarskydds- och arbetstidsfrågor.
Verket har till huvuduppgift att utarbeta föreskrifter med stöd av
arbetsmiljölagen (1977:1160), att utöva tillsyn på arbetsplatserna samt att
bedriva forskning och utbildning. Det medverkar också i olika former av
arbete som syftar bl. a. till nationell och internationell harmonisering av
regler om tekniska anordningar, ämnen och material som har anknytning till
arbetsmiljön. Internationellt samarbete i övrigt på arbetarskyddsområdet
äger rum med myndigheter i bl. a. de nordiska länderna samt Förbundsrepubliken
Tyskland och Amerikas förenta stater.

Statens naturvårdsverk är central förvaltningsmyndighet för ärenden om
naturvård, i den mån sådana ärenden inte ankommer på annan statlig
myndighet. Till verkets förvaltningsområde hör även ärenden enligt miljöskyddslagen
(1969:387, ändrad senast 1981:860) i den mån dessa inte
ankommer på koncessionsnämnden för miljöskydd eller annan myndighet.
Verket har tillsyn över efterlevnaden av lagen (1973:329) om hälso- och
miljöfarliga varor (ändrad senast 1980:217) och i anslutning därtill meddelade
föreskrifter, i den mån tillsynen inte ankommer på annan myndighet.

Till verket är produktkontrollnämnden knuten. Nämnden prövar frågor
som avses i lagen om hälso- och miljöfarliga varor, i den mån prövningen inte
ankommer på annan myndighet.

Socialstyrelsens läkemedelsnämnd avgör efter utredning av socialstyrelsens
läkemedelsavdelning huruvida ett läkemedel får registreras, och därmed
säljas på den svenska marknaden, eller ej. Bedömningen av registreringsansökningen
är ytterst omfattande och baseras bl. a. på detaljerade kliniska,
farmakologiska, kemiska och toxikologiska undersökningar. Registreringsverksamheten
finansieras av företagen genom anmälnings- och årsavgifter.

Efter det att en produkt har registrerats följs produktens kvalitet och
medicinska egenskaper av socialstyrelsen. Kontroll av tillverkarens produk -

NU 1982/83:6

tions- och kontrollresurser sker såväl vid tillståndsgivning för produktion
som vid återkommande inspektion av de olika leden.

Den medicinska kontrollen kan sägas vara inriktad dels på biverkningskontroll,
dels på bedömning av produkternas medicinska värde. För
biverkningsarbetet har en särskild läkemedelsbiverkningskommitté inrättats.

Konsumentverket är central förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor
och har till uppgift bl. a. att stödja konsumenterna och förbättra deras
ställning på marknaden. I anslutning härtill fullgörs de uppgifter som enligt
marknadsföringslagen (1975:1418) ankommer på konsumentombudsmannen.

Marknadsdomstolen handlägger bl. a. ärenden enligt marknadsföringslagen
(1975:1418).

Statens livsmedelsverk är central förvaltningsmyndighet för livsmedelsfrågor.

Regeringen har under sommaren 1982 tillkallat en kommitté med uppdrag
att utreda frågan om återkallelse av farliga varor. Ordförande är justitierådet
Ingemar Ulvesson. Enligt direktiven (Dir. 1982:60) skall kommittén
kartlägga innebörden av gällande rätt på olika produktområden i aktuellt
hänseende. Vidare skall kommittén granska de praktiska erfarenheterna
från hittillsvarande arbete hos de myndigheter som övervakar produktsäkerhet.
Utifrån sina överväganden skall kommittén ta ställning till om
nuvarande ordning behöver kompletteras med någon form av återkallelse av
farliga varor. Om lagstiftning befinns vara nödvändig skall förslag därom
lämnas. Det erinras i direktiven om att OECD under år 1981 har
rekommenderat medlemsländerna att bl. a. överväga lagstiftning på området.
Kommittén skall i sitt arbete ta del av utländska erfarenheter.
Handelspolitiska aspekter på frågan om återkallelse skall noga beaktas.

Synpunkter från arbetarskyddsstyreisen

Arbetarskyddsstyrelsen har uppmärksammat motion 1981/82:1589 (s) i
här aktuell del och i en promemoria anfört följande:

Styrelsen känner inte till att maskiner som förbjudits i Sverige systematiskt
skulle ha exporterats till länder med lägre arbetsmiljökrav. Däremot är det
inte ovanligt att företag säljer eller exporterar maskiner vars ekonomiska
livslängd tagit slut.

Skärpta miljökrav kan medföra att en viss maskin måste byggas om för att
fylla kraven. I ett sådant läge görs ingående ekonomiska beräkningar där
nyinvestering vägs mot ombyggnad. Om nyinvestering bedöms fördelaktigare
kan maskinen antingen säljas eller få någon alternativ användning där
miljökraven uppnås till lägre kostnad.

Maskinen behöver således inte vara ”farlig” bara för att den visar sig
olönsam i en viss produktion.

Beträffande ”farliga” processer gäller i princip samma förhållanden. Ett

NU 1982/83:6

exempel på export av process är asbesttillverkningen i Lomma. När
arbetsmiljökraven för asbest skärptes lades tillverkningen ner och utrustningen
såldes till ett land där arbetsmiljökraven var lägre.

Internationellt samarbete inom arbetarskyddet

Internationella arbetsorganisationen (ILO)

Genom sin anslutning till Nationernas förbund år 1920 inträdde Sverige
som medlem i Internationella arbetsorganisationen (ILO).

ILO:s beslutande församling - internationella arbetskonferensen - sammanträder
i regel en gång per år. Ärenden på dagordningen kan föranleda
beslut antingen om internationella konventioner, avsedda att ratificeras av
organisationens medlemmar, eller om rekommendationer, avsedda att
övervägas vid lagstiftning eller på annat sätt men utan den bindande karaktär
som tillkommer en ratificerad konvention. Om beslutet är av mindre
räckvidd eller huvudsakligen av formell innebörd, t. ex. då det gäller en
begäran om utredning, brukar det ges formen av en resolution.

ILO:s normgivande verksamhet har efter hand kommit att täcka flera av
de traditionella områdena för arbetarskyddet, såsom skyddsåtgärder vid
olika slag av arbeten och maskiner, arbetstid och vilotid, arbete av kvinnor
och minderåriga samt arbetarskyddstillsyn.

Riksdagen godkände senast våren 1982 vissa konventioner som har
antagits av ILO (prop. 1981/82:166, SoU 1981/82:56, rskr 1981/82:447). I
proposition 1981/82:166 (bilaga s. 57) finns en förteckning över instrument,
dvs. konventioner och rekommendationer, avseende arbetarskydd och
arbetsmiljö vilka har antagits av internationella arbetskonferensen sedan år
1919.

Arbetsmiljöutredningen har i sitt betänkande (SOU 1976:4) Internationella
konventioner inom arbetarskyddet redogjort för huvudinnehållet i de
konventioner och rekommendationer som anknyter till arbetarskydds- och
arbetsmiljöområdet och som antagits av internationella arbetskonferensen
under perioden 1919-1975.1 detta sammanhang kan nämnas att konvention
nr 119 från år 1963 avser maskinskydd (SOU 1976:4 s. 54).

Övriga organisationer

Europarådet har till uppgift bl. a. att främja samarbetet mellan medlemsländerna
på de ekonomiska, kulturella, sociala och vetenskapliga områdena.
Inom Europarådet har utarbetats en europeisk social stadga som år 1961
undertecknats av 13 länder, däribland Sverige. Stadgan har sedermera
ratificerats av Sverige med förbehåll för vissa bestämmelser däri. Stadgan har
till ändamål att levnadsstandarden skall höjas och de sociala förhållandena i
medlemsstaterna förbättras. Genom stadgan åtar sig medlemsstaterna att
föra en politik som kan effektivt förverkliga bl. a. principerna om rätt för alla

NU 1982/83:6

arbetstagare till säkra och hälsosamma arbetsförhållanden och rätt för
kvinnor samt barn och ungdom till särskilt skydd i arbetet. Innebörden av
åtagandet anges närmare i olika artiklar i stadgan.

I slutet av år 1973 har inom Europeiska gemenskaperna (EG) utarbetats ett
miljöhandlingsprogram med riktlinjer för EG:s kommande engagemang
inom arbetsmiljösektorn. I början av år 1974 har antagits ett socialt
handlingsprogram som ger uttryck för organisationens ambitioner i fråga om
förbättring av arbetsmiljön. Ett rådgivande utskott för säkerhet, hygien och
hälsoskydd på arbetsplatserna har inrättats. EG har år 1975 antagit ett
närmare handlingsprogram för organisationens verksamhet inom arbetsmiljöområdet.

FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE) tillkom år 1947.
Medlemmar är europeiska medlemsstater och USA. En viktig uppgift för
ECE är att främja handelsutbytet mellan de europeiska länderna. Detta sker
bl. a. genom förberedelser för och utarbetande av överenskommelser om
standardisering. ECE utgör även forum för samarbete på miljöområdet,
särskilt rörande luftföroreningar.

Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) har aktivt verkat för att
undanröja tekniska handelshinder till följd av olika nationella bestämmelser.
Särskild uppmärksamhet har därvid ägnats åt tryckkärl, lyftdon, jordbruksmaskiner
och traktorer. Vidare har man inom EFTA sökt medverka till ett
sådant besiktnings- och kontrollsystem att den provning och besiktning som
utförs i exportlandet av ett auktoriserat organ kan godtas även med hänsyn
till importlandets bestämmelser. En överenskommelse mellan myndigheter
inom EFTA:s ursprungliga medlemsstater föreligger om visst godkännande
av provning och besiktning av tryckkärl. Vid arbete med jordbruksmaskiner
och traktorer finns sedan lång tid tillbaka fastställda regler. Säkerhetsföreskrifter
finns även för förarhytter på traktorer. Sverige har hittills godkänt tre
överenskommelser om ömsesidigt godkännande av provning, nämligen för
tryckkärl, lyftdon samt traktorer och jordbruksmaskiner.

Världshälsoorganisationen (WHO) är sedan år 1948 FN:s fackorgan i
hälsovårdsfrågor. WHO verkar för forskning, utbildning och information i
nämnda frågor, anordnar sammanträden och seminarier i skilda ämnen samt
sänder experter som rådgivare i hälso- och arbetshygieniska frågor till länder
som så begär. Samarbetet mellan ILO och WHO sker systematiskt genom
ILO/WHO-kommittén för yrkeshygien.

Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) har
inom ramen för sina huvuduppgifter gjort insatser för standardisering och
harmonisering i syfte att undvika snedvridning och diskriminering i den
internationella konkurrensen. Rekommendationer har antagits avseende
olika slag av maskiner och andra tekniska anordningar. År 1970 bildade
OECD en miljökommitté som har tagit upp miljöproblem inom olika
sektorsgrupper för bl. a. luft, vatten och kemiska ämnen, deras följdverkningar
och kontrollåtgärder däremot. Inom OECD:s industrikommitté och

NU 1982/83:6

kommitté för sysselsättningsfrågor och sociala frågor har väckts förslag om
och gjorts förberedelser för en närmare behandling av vissa spörsmål om den
industriella miljön.

FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) har i samarbete med
ILO ägnat intresse åt arbetarskyddet inom skogsbruket, bl. a. genom
utarbetande av en guide rörande arbetarskydd vid skogsarbete.

Internationella standardiseringsorganisationen (ISO) svarar för all internationell
standardisering utom på elområdet. Svensk ISO-medlem är Sveriges
standardiseringskommission (SIS), som har varit verksam sedan år 1922 och
är centralorgan för standardiseringen i vårt land.

Standardiseringsarbetet i ISO bedrivs i ett stort antal kommittéer och
arbetsgrupper som utarbetar och framlägger förslag till standarder m. m.
Resultaten ges formen av internationella standarder som är avsedda att
utgöra underlag för motsvarande nationella standarder. Flera av de
standarder som antagits av ISO har helt eller till vissa delar sin tillämpning
inom arbetsmiljöområdet. Det gäller framför allt standarder som avser
tekniska anordningar och produkter av olika slag, kvalitetskontroll, provningsnormer,
mätmetodik m. m.

Internationella elektriska kommissionen (IEC) bildades år 1906. Svensk
IEC-medlem är Svenska elektriska kommissionen (SEK). Liksom i ISO
bedrivs standardiseringsarbete i en rad kommittéer och arbetsgrupper som
utarbetar och framlägger förslag till standarder och rekommendationer.
Även bland dessa finns ett stort antal som behandlar frågor som rör
arbetsmiljön främst i vad avser elsäkerhet hos olika slags tekniska
anordningar och utrustningar, installationer m. m. Inom IEC behandlas och
utges standarder på akustik- och bullerområdet.

Beträffande standardisering sker ett västeuropeiskt samarbete mellan
samtliga EFTA- och EG-medlemsländer samt Spanien inom Comité
Européen de Normalisation (CEN). Ett sådant samarbete på elområdet
mellan 14 västeuropeiska länder äger rum i Comité Européen de Normalisation
Electrotechnique (CENELEC).

FN:s internationella atomenergiorgan (IAEA) har säte i Wien. IAEA har
till uppgift att främja atomkraftens fredliga användning. Dess verksamhet
inleddes år 1957. IAEA samarbetar med ansvariga internationella transportorgan
för att åstadkomma bl. a. gemensamma säkerhetsföreskrifter för
transport av radioaktivt material, avsedda att inarbetas i nationella och
internationella transportreglementen och att tillämpas till lands, till sjöss och
i luften.

International Occupational Safety and Health Information Centre (CIS),
som är anknutet till ILO, bildades år 1959 med säte i Genéve. Dess uppgift är
att genom s. k. CIS-centraler i ett 30-tal länder - i vårt land arbetarskyddsstyrelsen
- samla in betydelsefullt informationsmaterial på arbetarskyddets
område samt att översätta och systematisera detta material och tillhandahålla
upplysningar därom.

NU 1982/83:6

Internationella överenskommelser m. m. beträffande läkemedel och kemiska
produkter

Läkemedel

På den internationella läkemedelslagstiftningens område sker kontinuerligt
vissa förändringar. För hithörande frågor finns aktiva arbetsgrupper
inom EFTA, WHO (Genéve), WHO:s regionalkontor för Europa (Köpenhamn)
och EG-kommissionen (Bryssel). Även Europaparlamentet arbetar
aktivt med sådana frågor. Som exempel på sådana arbetsområden kan
nämnas registrering av läkemedel, informationsfrågor, principer för prissättning
av läkemedel och återbäring av läkemedelskostnader.

De länder i Europa som är anslutna till EG har via sina industri- och
hälsovårdsdepartement en naturlig kanal för informationsutbyte. Detta
gäller både information från de övernationella organen till den egna industrin
via statstjänstemän och information från industrin till de övernationella
organen. Genom goda kontakter mellan industrin och resp. departement kan
man tidigt bli informerad om och påverka handläggningen av läkemedelsfrågor.

WHO har dragit upp riktlinjer för ett aktionsprogram på läkemedelsområdet,
som framför allt riktar sig till u-länderna. En modellista på omkring
200 basläkemedel till stöd vid utformningen av en effektiv, nationell
läkemedelspolitik har ställts samman. Aktionsprogrammet omfattar bl. a.
läkemedelsinformation, utbildningsprogram och konsultinsatser samt stöd
vid distribution, lagring och anskaffning av bra och billiga läkemedel. Dessa
riktlinjer har svenskt stöd. Lyckas WHO utforma ett fungerande och
effektivt läkemedelsprogram för u-länderna har extra bidrag till programmet
utlovats från svensk sida.

Läkemedelsindustridelegationen har i sitt betänkande (SOU 1980:33)
Svensk läkemedelsindustri gjort vissa bedömningar om den framtida
internationella handeln med läkemedel. Bedömningarna är delvis baserade
på ett antal i betänkandet angivna framtidsstudier. Delegationen anför bl. a.
följande (s. 38):

I flertalet redovisade studier av läkemedelsbranschen antas att framtiden i
stor utsträckning kommer att påverkas av politiskt betingade förändringar i
industrins miljö. Det är främst utvecklingen inom områdena läkemedelsregistrering
och priskontroll som fokuseras. Dessutom förväntas vissa åtgärder
komma att förändra industrins produktions- och marknadsföringsbetingelser.

För att ett läkemedel skall få säljas måste det godkännas av en särskild
myndighet i varje land. För godkännande måste läkemedlet uppfylla
bestämda krav som skall bestyrkas med en omfattande dokumentation. Både
kravens innebörd och fordringarna på dokumentationen varierar från land
till land. Detta uppges innebära problem för läkemedelsindustrin i form av
merkostnader och tidsfördröjning.

NU 1982/83:6

Framtidsstudierna antar samstämmigt att läkemedelskontrollen i olika
länder kommer att skärpas och gradvis anpassas till amerikanska FDA1-normer. Samtidigt förväntar man sig en viss harmonisering av kraven. Inom
EG bedrivs ett arbete med syfte att få en norm för läkemedelskontroll som
kan gälla i alla medlemsländer. Även mellan de nordiska länderna pågår ett
arbete för att samordna registreringskraven. Dessa arbeten kan dock inte
väntas leda till några mer omfattande resultat på kort sikt.

Kemiska produkter m. m.

Inom EG bedrivs ett omfattande arbete inom miljövårdsområdet.
Beträffande giftiga ämnen bör nämnas att ministerrådet år 1967 har antagit
direktiv angående klassificering, paketering och märkning av giftiga substanser.
Direktiven har fortlöpande ändrats.

År 1981 antog EG direktiv för notifikation av nya kemikalier. Direktiven
innebär att en ny kemikalie innan den får föras ut på marknaden skall
notifieras till en viss myndighet i något EG-land.

En redogörelse för beslutade och föreslagna miljövårdsåtgärder inom EG
återfinns i publikationen State of the Environment, Second Report 1979, s.
115-121.

Andra länders möjligheter att direkt delta i EG:s överenskommelser är
mycket begränsade. Däremot kan man teckna avtal om informationsutbyte i
miljöfrågor. Sådana avtal har EG med ett flertal länder, bl. a. Sverige.
Överenskommelsen om miljövårdssamarbete mellan Sverige och EG, som
ingicks år 1977, syftar till ett regelbundet informations- och meningsutbyte i
miljövårdsfrågor, i första hand angående långväga transport av luftföroreningar,
luftföroreningar från motorfordon, kontroll av produkter som är
farliga för människan och miljön, informationssystem inom miljövården
samt regionala insatser för att skydda den marina miljön.

FN:s miljöstyrelse har utfärdat en vädjan till alla länder som exporterar
giftiga kemikalier att tillsammans med varje exportsändning skicka med
uppgifter om vilka restriktioner för ämnet som gäller i exportlandet. Detta
skulle underlätta u-ländernas hantering av giftiga kemikalier, då de ofta
saknar egna experter på området.

OECD har ett omfattande program beträffande kemikalier. Programmet
syftar bl. a. till att harmonisera testmetoderna för kemikalier i de olika
länderna. Därigenom skulle man lättare kunna lita till andra länders
testresultat och inte behöva ha en dyrbar och omfattande testutrustning i
varje enskilt land. Programmet omfattar även frågor rörande procedurer för
information beträffande kemikalier i internationell handel. Inom detta
program anordnas i november 1982 ett möte på hög nivå. OECD har vidare
rekommenderat medlemsländerna att överväga möjligheten till lagstiftning
med exportförbud för farliga varor, dvs. varor som medför allvarlig och
direkt risk för konsumenters liv, hälsa och säkerhet.

1 Food and Drug Administration

NU 1982/83:6

USA har som det enda av OECD:s medlemsländer ett system för att
notifiera andra länder om export av varor som är farliga men inte så riskfyllda
att ett exportförbud är motiverat. När ett företag vill exportera konsumentprodukter
som i något avseende inte uppfyller krav enligt Consumer Product
Safety Act, Federal Hazardous Substances Act eller Flammable Fabrics Act
skall anmälan göras till Consumer Product Safety Commission, det
amerikanska produktsäkerhetsverket. Anmälan skall ske senast 30 dagar
före export. Produktsäkerhetsverket informerar därefter lämplig myndighet
i mottagarlandet om varusändningen och om de uppgifter, t. ex. om vilken
standard som inte följs, som den amerikanska exportören har lämnat.
Tanken bakom detta system är att mottagarländerna, om de anser det
befogat, skall kunna vidta åtgärder för att förbjuda importen samt informera
exportören om detta. Vissa överväganden har gjorts av USA:s nuvarande
administration om ändring eller avskaffande av de här redovisade reglerna.

OECD:s konsumentkommitté har mot bakgrund av det amerikanska
notifikationssystemet uppdragit åt kommitténs arbetsgrupp att överväga ett
liknande system för OECD-länderna. Bl. a. handelspolitiska skäl kan dock
göra det problematiskt att få till stånd ett notifikationssystem. Olika länders
skiftande säkerhetslagstiftning medför att kraven är olika. Därigenom
gynnas resp. missgynnas vissa länders exportföretag.

Inom GATT (Allmänna tull- och handelsavtalet) har från ett antal
u-länder väckts förslag om obligatorisk notifikation till GATT för exportvaror
som inte får saluföras i produktionslandet.

Förenta nationernas kod för multinationella företag

Inom en under ECOSOC upprättad kommission med representanter för
48 stater har utarbetats ett utkast till kod rörande multinationella företag.
Arbetet har pågått sedan år 1976. I en rapport från ECOSOC (E/
C.10/1982/6) presenteras utkastet. Det innehåller f. n. 71 artiklar, beträffande
vilka enighet har nåtts om flertalet. Slutförhandlingar om utestående
frågor avses ske under första halvåret 1983. Koden kommer, så snart dessa
förhandlingar har avslutats, att underställas generalförsamlingen för antagande.
Koden torde komma att få rekommendatorisk karaktär.

I här aktuell del - avsnittet Konsumentskydd - innebär koden i huvudsak
följande.

Multinationella företag skall utöva sin verksamhet i fråga om produktion
och marknadsföring i överensstämmelse med nationella lagar, bestämmelser,
administrativ praxis och policy beträffande konsumentskydd i de länder
där de verkar. De skall också utöva sina aktiviteter med vederbörlig hänsyn
till relevanta internationella normer, så att de inte vållar skada för hälsan
eller sätter konsumenters säkerhet i fara eller åstadkommer sådana
variationer i kvaliteten på produkterna på olika marknader som medför

NU 1982/83:6

skadlig verkan för konsumenter.

Multinationella företag skall beträffande produkter och tjänster som de
producerar eller marknadsför eller ämnar producera eller marknadsföra i
något land tillhandahålla vederbörande myndighet i landet all relevant
information angående

- egenskaper hos dessa produkter eller tjänster som kan vara skadliga för
konsumenters hälsa och säkerhet, inkl. experimentell användning och
liknande,

-förbud, restriktioner, varningar och andra offentliga reglerande åtgärder
som har införts i andra länder som skydd för hälsan och för säkerheten.

Multinationella företag skall ge allmänheten i de länder där de verkar all
skälig information om innehållet och, så långt det är känt, om möjlig riskabel
effekt av de produkter som de producerar eller marknadsför i berörda länder
med hjälp av lämplig märkning, informativ och riktig annonsering eller andra
lämpliga metoder. Förpackningen av produkterna skall vara säker, och
innehållet i produkterna får inte anges på ett missvisande sätt.

Multinationella företag skall visa förståelse för krav från regeringarna i de
länder i vilka de verkar och vara beredda att arbeta i linje med internationella
normer för att skydda konsumenternas hälsa och säkerhet samt att
tillmötesgå konsumenternas grundläggande behov.

Internationell kod för bröstmjölksersättningar

En internationell kod för marknadsföring av bröstmjölksersättningar har
utarbetats av Världshälsoorganisationen, WHO, och Förenta nationernas
barnfond, UNICEF. Vid världshälsoförsamlingen år 1981 antogs en resolution,
i vilken koden gavs formen av en rekommendation till medlemsnationerna.
På uppdrag av socialdepartementet har socialstyrelsen låtit göra
en översättning av koden.

Kodens syfte är att främja en säker och ändamålsenlig spädbarnsuppfödning
genom att amningen skyddas och uppmuntras och att bröstmjölksersättningar,
om sådana behövs, används på rätt sätt och på basis av riktig
information sprids genom lämplig marknadsföring och distribution. Den
innehåller, förutom en inledning, elva artiklar som berör bl. a. information
och utbildning, hälsovården, hälsovårdspersonal, personal anställd av
tillverkare och distributörer, märkning, kvalitet samt genomförande och
övervakning.

I artikel 5 om allmänheten och mödrarna sägs bl. a. att annonsering eller
annan form av reklam riktad till allmänheten inte bör förekomma
beträffande produkter som omfattas av koden. Tillverkare och distributörer
bör heller inte, direkt eller indirekt, förse gravida kvinnor, mödrar eller
medlemmar av deras familjer med prover av produkter som omfattas av
koden.

NU 1982/83:6

Ifråga om genomförande av koden sägs bl. a. (artikel 11) att regeringarna,
inom ramen för sina sociala och rättsliga system, bör vidta åtgärder för att
genomföra kodens principer och mål, t. ex. genom lagstiftning, utfärdande
av föreskrifter och andra lämpliga åtgärder. Vid behov bör regeringarna för
dessa ändamål söka medverkan av WHO, UNICEF eller andra FN-organ.
För att kodens principer och mål skall kunna genomföras, bör de åtgärder
som de olika staterna vidtar offentliggöras och gälla för alla som är
engagerade i tillverkning och marknadsföring av produkter som omfattas av
koden.

Ansvaret för övervakning av kodens tillämpning ankommer på regeringarna
var för sig och gemensamt genom WHO. Tillverkare och distributörer
av produkter som omfattas av koden samt icke-statliga organisationer,
fackliga grupper och konsumentorganisationer bör samarbeta med regeringarna
för detta syfte.

Inom socialdepartementet bereds f. n. frågan om hur en svensk kod för
marknadsföring av bröstmjölksersättningar skall utformas.

Koden har uppmärksammats i riksdagen i februari 1982. Hans Alsén (s)
ställde då en fråga (1981/82:190) om regeringen var beredd att medverka till
att koden blir tillgänglig i svensk översättning.

Statsrådet Karin Ahrland anförde i sitt svar (RD 1981/82:69 s. lil) att
Sverige har spelat en mycket aktiv roll i tillkomsten av den internationella
WHO-koden. Hon meddelade vidare bl. a. att en svensk version av koden
höll på att utarbetas. Den svenska koden skulle liksom andra länders komma
att granskas och diskuteras inom WHO. I fråga om den internationella koden
är avsikten att WHO under år 1983, efter en prövotid på två år, skall ta slutlig
ställning till rekommendationernas innehåll och till kodens juridiska status,
sade statsrådet Ahrland.

Utskottet

De motionsyrkanden som utskottet här behandlar syftar till åtgärder mot
export av farliga produkter.

Socialdemokraterna föreslår i partimotionen 1981/82:1592 en utredning
om regler för export av farliga maskiner och processer. Det är enligt
motionärerna särskilt angeläget att produkter som exporteras från Sverige
uppfyller de krav som har uppställts i internationella överenskommelser om
arbetarskyddet - såsom ILO-konventioner - vilka Sverige har anslutit sig
till.

I motion 1981/82:1935 (c) begärs ett uttalande från riksdagen om att
Sverige i olika internationella sammanhang skall verka för regler som
motverkar handel med sådana vådliga kemikalier och farliga farmaceutiska
produkter som är förbjudna i industriländerna. Motionärerna förordar också
normer för marknadsföring av varor som är hälsovådliga. I motionen ges
exempel på olämplig marknadsföring av bröstmjölksersättningar och späd -

NU 1982/83:6

barnsmat samt av farliga magmediciner och bekämpningsmedel. Motionärerna
pekar särskilt på de multinationella företagens ansvar i detta
sammanhang.

Utskottet har i det föregående redogjort för några väsentliga delar av dels
det internationella samarbetet inom arbetarskyddet, dels de internationella
överenskommelser som har ingåtts eller f. n. övervägs beträffande marknadsföring
av läkemedel och kemiska produkter m. m. Vidare har utskottet
redovisat en del av FN:s kod för multinationella företag, WHO:s och
UNICEF:s kod för marknadsföring av bröstmjölksersättningar m. m. liksom
gällande svenska bestämmelser i fråga om handel med farliga varor.

Som framgår av redogörelsen pågår inom en rad olika organisationer ett
omfattande internationellt samarbete med syfte att nå förbättringar av
arbetsmiljön. Regler för marknadsföring av läkemedel, giftiga ämnen,
farliga produkter m. m. har antagits av flera organisationer och övervägs f. n.
av andra. Dessa regler gäller bl. a. utbyte länder emellan av information om
ifrågavarande produkter.

I enlighet med vad som anförs i den socialdemokratiska partimotionen vill
utskottet understryka betydelsen av att svensk export upprätthåller en god
kvalitet från arbetarskyddssynpunkt. Utskottet förutsätter att regeringen
uppmärksamt följer de frågor som har aktualiserats i denna del av motionen
och om så bedöms nödvändigt föranstaltar om erforderligt utredningsarbete.
Mot bakgrund av vad här har anförts anser utskottet det inte motiverat att
riksdagen begär något utredningsarbete av den art som förordas i motion
1981/82:1592 (s).

Med hänsyn till det omfattande arbete som bedrivs i olika internationella
sammanhang i fråga om marknadsföring av hälsovådliga varor och farliga
farmaceutiska produkter m. m. finner utskottet inte heller att riksdagen bör
göra något uttalande med anledning av motion 1981/82:1935 (c). En hel del
av det nämnda arbetet, i vilket Sverige deltar, ligger i linje med önskemål
som framförs i denna motion. Utskottet förutsätter att regeringen ägnar de
nu nämnda frågorna önskvärd uppmärksamhet och att Sverige liksom
tidigare tar aktiv del i det internationella samarbetet på detta område.

Utskottet avstyrker motion 1981/82:1592 (s) i ifrågavarande del och
motion 1981/82:1935 (c) med hänvisning till vad nu har anförts.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

a) motion 1981/82:1592 yrkande 1,

b) motion 1981/82:1935.

Stockholm den 9 november 1982

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

NU 1982/83:6

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Tage Sundkvist (c), Lilly Hansson (s), Erik
Hovhammar (m), Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Sten Svensson
(m), Wivi-Anne Radesjö (s), Karl-Erik Häll (s), Per Westerberg (m),
Christer Eirefelt (fp), Jörn Svensson (vpk), Per-Richard Molén (m), Sivert
Andersson (s) och Ivar Franzén (c).