NU 1982/83:51
Näringsutskottets betänkande
1982/83:51
om godkännande av 1983 års internationella kafFeavtal, m. m. (prop.
1982/83:142)
Ärendet
I proposition 1982/83:142 (utrikesdepartementet) har regeringen - efter
föredragning av statsrådet Mats Hellström - föreslagit riksdagen att
1. godkänna 1983 års internationella kaffeavtal,
2. antaga ett i propositionen framlagt förslag till ändring i lagen (1976:661)
om immunitet och privilegier i vissa fall.
Med anledning av propositionen har Nic Grönvall (m) väckt motion
1982/83:2302, vari hemställs att riksdagen avslår propositionen.
Propositionen
1983 års internationella kaffeavtal har utarbetats inom Internationella
kaffeorganisationen. Det är avsett att avlösa 1976 års internationella
kaffeavtal, som har förlängts att gälla t. o. m. september 1983. Det nya
avtalet - vilket återges som bilaga till propositionen - avses gälla under tiden
den 1 oktober 1983-den 30 september 1989. Det har samma syfte som 1976
års kaffeavtal, nämligen att balans skall uppnås mellan tillgång och
efterfrågan på kaffe, så att starka prisfluktuationer undviks. Medlet för detta
är i första hand exportreglering. Varje exporterande medlem i kaffeorganisationen
har ett årligt exportbemyndigande, uppdelat i en fast och en rörlig
kvotandel. Kvotsystemet träder i kraft när rådande marknadsläge har
ändrats och kaffepriserna börjar falla. Prisgränser finns inte inskrivna i
avtalet utan fastställs av kaffeorganisationens råd. Då kvoterna tillämpas
skall varje medlem på visst sätt begränsa den årliga importen från
icke-medlemsländer. Omfattande kontrollåtgärder finns föreskrivna för
såväl import- som exportmedlemmar. Sveriges finansiella förpliktelser
inskränker sig till bidraget till organisationens administrativa budget, vilket
täcks av medel från anslaget på tionde huvudtiteln Bidrag till vissa
internationella byråer m. m.
Den föreslagna ändringen i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier
i vissa fall innebär endast att det nya avtalet nämns i stället för det
föregående.
1 Riksdagen 1982183. 17 sami. Nr 51
NU 1982/83:51
2
Motionen
Allmänna förutsättningar för att ett råvaruavtal skall åstadkomma de
eftersträvade effekterna är, menar motionären, dels att producentländerna
visar stor lojalitet mot avtalets syfte, dels att avtalet tillträds av alla
konsumentländer, dels också att inga producentländer av betydelse ställer sig
utanför avtalsregleringen. Om däremot ett råvaruavtal inte får sådan
tillslutning eller om de nationer som ansluter sig inte lojalt följer avtalets
regler innebär avtalet en manipulation av marknadskrafterna, som kan vara
till skada för marknadens stabilitet och därmed få direkt negativa effekter för
de u-länder som har anslutit sig till avtalet.
Utskottet
Sverige är, räknat per capita, ett av de länder som har den största
kaffeförbrukningen. Huvudmotivet för Sveriges anslutning till det tidigare
kaffeavtalet har emellertid varit intresset för att u-ländernas ekonomi skall
förbättras och stabiliseras. En kvotering av producentländernas försäljning
till kaffeavtalets medlemsländer genomfördes hösten 1980. Den har haft
avsedd effekt att hindra prisfall. Till följd av kvoteringen har emellertid
uppstått en dubbel kaffemarknad, vilket medför att länder utanför avtalet -främst östeuropeiska länder och länder i Mellersta Östern, har kunnat
förvärva kaffe till underpris. Föredragande statsrådet uttalar i proposition
1982/83:142, vari regeringen förordar svensk anslutning till 1983 års
internationella kaffeavtal, uppfattningen att en anpassning av produktionen
till efterfrågan måste ske, så att kvoteringen så småningom kan upphävas.
Han bedömer det dock inte som möjligt att man under nuvarande
förhållanden skall kunna nå en uppgörelse inom kaffeorganisationen om
produktionsbegränsning. Enligt motionärens bedömning, som grundas på
uttalanden av vissa remissinstanser, saknas flera av de nödvändiga förutsättningarna
för att det internationella kaffeavtalet skall leda till måluppfyllelse.
Utskottet finner liksom motionären att förutsättningarna för att 1983 års
kaffeavtal skall till alla delar fylla sitt syfte f. n. inte är gynnsamma.
Detta leder dock inte utskottet till någon annan slutsats än regeringens,
nämligen att Sverige bör ansluta sig till detta avtal liksom till det tidigare.
Flertalet andra viktiga konsumentländer har tillträtt avtalet. Sveriges
intresse av en stabil kaffemarknad och vårt allmänna u-landsengagemang
talar med styrka för att Sverige inte bör ställa sig utanför det internationella
kaffeavtalet utan inom dess ram arbeta för förbättrade relationer mellan
producent- och konsumentländer. Utskottet tillstyrker sålunda regeringens
förslag och avstyrker motionen.
NU 1982/83:51
3
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:142 och med avslag
på motion 1982/83:2302
1. godkänner 1983 års internationella kaffeavtal,
2. antar det i propositionen framlagda förslaget till ändring i lagen
(1976:661) om immunitet och privilegier.
Stockholm den 27 maj 1983
På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG
Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Tage Sundkvist (c), Erik Hovhammar (m),
Lennart Pettersson (s), Sten Svensson (m), Wivi-Anne Radesjö (s),
Karl-Erik Häll (s), Per Westerberg (m), Birgitta Johansson (s), Ivar Franzén
(c), Nic Grönvall (m), Bo Finnkvist (s), Sylvia Pettersson (s), Hugo Bergdahl
(fp) och Oswald Söderqvist (vpk).
Reservation
Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Nic Grönvall (alla
m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 2 som börjar med ”Detta
leder” och slutar med ”avstyrker motionen” bort ha följande lydelse:
Internationella råvaruavtal i allmänhet och kaffeavtal i synnerhet måste
vinna anslutning från hela marknaden för att det eftersträvade målet - ökad
efterfrågan och stabilt högt prisläge - skall uppnås. Det finns tecken som
tyder på att det hittillsvarande kaffeavtalet inte fungerar tillfredsställande.
Förhandlingarna om förlängning av det hittillsvarande kaffeavtalet har
förts utan att Sverige därvid har markerat någon önskan att frånträda avtalet.
En sådan åtgärd bör därför inte vidtas nu. Utskottet tillstyrker således
regeringens förslag. Ett förbehåll vid riksdagens godkännande av avtalet bör
emellertid vara att Sverige inte skall medverka till en förlängning av detta
avtal om inte förutsättningarna för att avtalet skall fungera har förbättrats
väsentligt.