NU 1982/83:5

Näringsutskottets betänkande
1982/83:5

om internationellt samarbete på råvaruområdet
Ärendet

I motion 1981/82:1936 av Helge Hagberg (s) och Karl-Gustaf Mathsson (s)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen sagts beträffande att svenskt initiativ tas till bildande av en
organisation liknande OPEC på t. ex. skogens och malmens områden för att
nå målet av en ansvarsfull utvinning av världens naturråvaror.

Motionen

Det blir alltmer uppenbart, anför motionärerna, att utvinningen av råvaror
som skog, malm, vatten och luft utgör ett hot mot miljön. Ren rovdrift förstör
värdefull och många gånger oersättlig natur, säger de. Som exempel nämns
rapporter om att monsunskogarna exploateras urskillningslöst. Inblandade i
denna verksamhet är ofta multinationella företag som inte har ansvar för
miljö och liv i området. En omfattande brytning av ytförekommande
malmer, kol och uran förstör oersättliga värden i naturen. En orsak till
naturförstörelsen kan, enligt motionärerna, vara att de råvaruproducerande
länderna inte själva har det nödvändiga inflytandet över sina råvarutillgångar.

Sverige föreslås aktivt arbeta för att organisationer liknande OPEC
(Organization of Petroleum Exporting Countries) kommer till stånd på t. ex.
skogens och malmens områden. Sådana organisationer skulle ta sig an
råvarubehovet men också väva in miljöhoten i sammanhanget.

Internationellt mellanstatligt samarbete på råvaruområdet

Internationella diskussioner om råvaror har i olika former förts sedan
länge. Råvaruproduktionens kraftiga expansion efter Koreakriget och allt
fler u-länders självständighet har bidragit till att de råvaruexporterande
u-länderna kommit att bli pådrivande för att åstadkomma internationella
lösningar i syfte att minska problemen med kraftiga fluktuationer på
råvarumarknaden.

Tyngdpunkten i detta arbete har legat på prisstabiliserande multilaterala
råvaruavtal, vilka med exportbegränsning och/eller buffertlager söker
komma till rätta med stora prisväxlingar. Avtalen har varit öppna för alla
länder och stöder en icke-diskriminerande handel mellan medlemmarna.

1 Riksdagen 1982/83. 17 sami. Nr .5

NU 1982/83:5

Sådana multilaterala råvaruavtal har skapats för kaffe, kakao, socker, vete,
naturgummi och tenn.

Det sjätte extra mötet med Förenta nationernas generalförsamling år 1974
ägnades delvis åt råvarufrågor. Där fastslogs att varje stat skall ha full
suveränitet över sina egna naturresurser. Vidare antogs (mot flertalet
i-länders reservationer) ett uttalande till stöd för producentsamverkan på
råvaruområdet.

Sverige har i olika internationella sammanhang, bl. a. vid det nämnda
FN-mötet, uttryckt sitt stöd för principen om varje lands suveränitet över
sina naturresurser liksom för samarbete mellan råvaruproducerande länder
så länge detta också tar hänsyn till konsumentländers legitima intressen.

Inom ramen för ett s. k. integrerat råvaruprogram, som tillkom efter
beslut år 1976 av FN:s konferens för handel och utveckling (UNCTAD),
träffades år 1980 en överenskommelse om ett avtal om upprättande av en
gemensam fond för råvaror.

Fonden skall bidra till att målen för det integrerade programmet uppnås.
Den skall arbeta med två konton. Det första kontot skall finansiera
lagerhållning inom ramen för internationella råvaruavtal. Det andra kontot
skall finansiera åtgärder för att förbättra den långsiktiga utvecklingen och
marknadsbetingelserna för de enskilda råvarorna genom t. ex. forskning och
utveckling, produktivitetsförbättringar, marknadsföring och vidareförädling.

Riksdagen fattade år 1981 beslut (prop. 1980/81:115, UU 1980/81:22, rskr
1980/81:270) om Sveriges anslutning till UNCTAD:s gemensamma fond för
finansiering av åtgärder på råvaruområdet. Utarbetande av reglemente för
fonden pågår alltjämt. Antalet stater som har undertecknat fondavtalet är
f. n. 90, varav 30 har ratificerat det. För ikraftträdande krävs att 90 stater
ratificerar avtalet.

En överenskommelse om ett internationellt naturgummiavtal nåddes år
1979. Avtalets främsta syfte är att åstadkomma en stabilisering av
världsmarknadspriserna på naturgummi. Som huvudsakligt avtalsinstrument
fungerar ett internationellt buffertlager, vilket finansieras av medlemmarna.
Avtalet godkändes av riksdagen år 1980 (prop. 1979/80:107, NU 1979/80:40,
rskr 1979/80:273).

Under år 1980 träffades överenskommelse om ett sjätte internationellt
tennavtal. Avtalet skall bidra till stabilitet på tennmarknaden via buffertlager
och kvoter. Riksdagen godkände under våren 1982 (prop. 1981/82:117, NU
1981/82:32, rskr 1981/82:247) det sjätte internationella tennavtalet med
därav följande finansiella åtaganden.

Multilateralt internationellt samarbete i mineralfrågor bedrivs i många
fora. FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) har en naturresurskommitté
som behandlar frågor om planering, utveckling och utnyttjande av
mineraltillgångar. Detta görs såväl övergripande som i detaljstudier över
olika mineral. Utvinning av mineral, framför allt s. k. noduler ur havet,

NU 1982/83:5

avhandlas i FN:s havsrättskonferens (UNCLOS - United Nations’ Conference
on the Law of the Sea). UNCTAD har alltsedan tillkomsten ägnat stor
uppmärksamhet åt mineralråvaror. Tekniskt bistånd för mineralutveckling i
u-länder lämnas av FN:s utvecklingsprogram (UNDP), som även administrerar
FN:s fond för finansiering av prospektering i u-länder.

Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna finansierar investeringar
på mineralsidan. Internationella valutafonden (IMF) kan ge lån såväl
för ett enskilt lands lagring som för stabilisering av exportintäkter av
mineralråvaror.

Inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)
diskuteras mineralfrågor regelbundet, varvid särskild uppmärksamhet ägnas
investeringssidan.

Samarbete mellan råvaruproducerande länder förekommer för flera
metaller och mineral, bl. a. koppar och bauxit. Strävanden att genom
samordnat handlande uppnå högre priser har dock haft endast begränsad
framgång hittills.

En annan inriktning har Organisationen för järnmalmsexporterande
länder (fransk förkortning APEF). Dennas huvuduppgift är att främja en
balanserad global utveckling av järnmalmsindustrin genom att skapa bättre
förutsättningar för varje enskilt medlemsland att vidta lämpliga åtgärder
avpassade till de egna problemen. Organisationen skall enligt sina stadgar
beakta även de importerande ländernas intressen. Sverige ingår i organisationen
sedan dess grundande år 1975. Organisationen har utsett en
generalsekreterare och ett mindre kansli samt fastställt ett arbetsprogram, i
vilket ingår flera olika utredningar, sammanställning av statistik m. m.
Medlemmar är, förutom Sverige, Algeriet, Australien, Indien, Liberia,
Mauretanien, Peru, Sierra Leone och Venezuela.

Sverige deltar i arbetet inom den internationella bly- och zinkstudiegruppen.
Med deltagande även av representanter för företag i branschen hålls
överläggningar i frågor av internationellt intresse. I gruppens regi genomförs
studier inom sektorer som är viktiga för berörd industri. Man ägnar särskild
uppmärksamhet åt att ge kontinuerlig information om utvecklingen av utbud
och efterfrågan. Medlemmar är, förutom de nordiska länderna, huvudparten
av OECD-länderna samt ytterligare ett antal länder, bl. a. Sovjetunionen,
Tjeckoslovakien, Indien, Mexico och Zambia.

Regeringarna i de nordiska länderna beslutade år 1975 att låta utreda den
nordiska råvaru- och naturresurssituationen. År 1976 avgavs en första
beskrivande rapport och år 1977 en rapport med förslag beträffande nordiskt
samarbete för olika råvaror. År 1979 beslöts att ett geologiskt samarbete i
syfte att identifiera större malmförande formationer skulle inledas på
Nordkalotten. Arbetet påbörjades år 1980 och beräknas pågå längst t. o. m.
1985/86. Från svensk sida deltar Sveriges geologiska undersökning
(SGU).

Sverige deltar i en arbetsgrupp inom OECD som regelbundet diskuterar
1* Riksdagen 1982/83. 17 sami. Nr 5

NU 1982/83:5

industrins försörjning med skogsråvara. ECE Timber Committee (en
kommitté inom FN:s ekonomiska kommission för Europa), i vilken Sverige
är representerat, analyserar internationella råvaruförutsättningar på skogens
område liksom miljöaspekter.

Ett område inom UNCTAD:s integrerade råvaruprogram avser tropiskt
timmer. Förberedelsearbete pågår inom en expertgrupp som är inriktad på
att inför UNCTAD VI i juli 1983 kunna presentera förslag till en
överenskommelse om internationella åtgärder avseende tropiskt timmer.
Det gäller forskning och utveckling, marknadsinformation, utökad och
ytterligare förädling i producentländerna samt återskogning. Under hösten
1982 diskuterar expertgruppen bl. a. finansiella och organisatoriska aspekter
på en eventuell blivande timmerorganisation, vilken skulle knytas till den
gemensamma fondens andra konto.

Internationella överenskommelser om multinationella företag

OECD:s riktlinjer för multinationella företag

Den internationella debatten i början av 1970-talet om de multinationella
företagens verksamhet ledde bl. a. till att man inom OECD tog upp
diskussioner om utarbetande av en s. k. uppförandekod för multinationella
företag. Under dessa diskussioner väcktes tanken att också medlemsstaternas
agerande gentemot företagen borde beaktas.

År 1976 antog regeringarna i organisationens medlemsländer (utom
Turkiet) en deklaration om internationella investeringar och multinationella
företag. Regeringen har i en särskild förordning (SFS 1976:1111) givit till
känna att OECD har antagit deklarationen.

I deklarationen ingår fem huvudpunkter. Dessa är riktlinjer för multinationella
företag (I), Nationell behandling (II), Främjande och hämmande
åtgärder avseende internationella investeringar (III), Samrådsprocedurer
(IV) och Översyn (V).

I enlighet med huvudpunkt V i 1976 års deklaration verkställdes år 1979
inom OECD en översyn av riktlinjerna och besluten.

Industridepartementet har år 1980 utgett skriften Internationella investeringar
och multinationella företag - översyn av 1976 års deklaration och
beslut. I publikationen återfinns bl. a. en inofficiell svensk översättning av
deklarationen och riktlinjerna. Den innehåller också de ändringar som
regeringarna gjorde i riktlinjerna för multinationella företag.

I riktlinjerna anges bl. a. följande allmänna principer (s. 17 i industridepartementets
sammanfattning):

Företagen bör

1. fullt beakta etablerade allmänna samhällspolitiska mål i de medlemsländer
där de arbetar,

NU 1982/83:5

2. särskilt beakta dessa länders mål och prioriteringar i vad avser
ekonomiskt och socialt framåtskridande, inbegripet industriell och regional
utveckling, miljövård, skapande av arbetstillfällen, innovationsfrämjande
åtgärder och överförande av teknologi.

Förenta nationernas kod för multinationella företag

Inom en under ECOSOC upprättad kommission med representanter för
48 stater har utarbetats ett utkast till kod rörande multinationella företag.
Arbetet har pågått sedan år 1976. Utkastet har presenterats i en rapport från
ECOSOC (E/C.10/1982/6). Det innehållerf. n. 71 artiklar, beträffande vilka
enighet har nåtts om flertalet. Slutförhandlingar om utestående frågor avses
ske under första halvåret 1983. Koden kommer, så snart dessa förhandlingar
har avslutats, att underställas FN:s generalförsamling för antagande. Koden
torde komma att få rekommendatorisk karaktär. Det är emellertid sannolikt
att flera länder, framför allt u-länder, med en outvecklad nationell reglering
rörande internationella investeringar och multinationella företag, kommer
att göra efterlevnad av FN-koden till ett villkor för tillstånd att företa
investeringar från utländska företags sida.

Koden innehåller bestämmelser på miljövårdsområdet riktade till multinationella
företag. Enighet råder om innehållet i dessa bestämmelser bortsett
från en punkt som gäller omfattningen av företagens åtaganden beträffande
återställandet av miljö som har lidit skada på grund av företagens
aktiviteter.

I huvudsak innebär denna del av koden följande.

Multinationella företag skall utöva sin verksamhet i överensstämmelse
med nationella lagar, bestämmelser, administrativ praxis och policy på
miljövårdsområdet i de länder där de verkar och ta vederbörlig hänsyn till
relevanta internationella normer.

Multinationella företag skall när de utövar sin verksamhet vidta åtgärder
för att skydda miljön och där miljön har skadats återställa den [i skälig och
möjlig omfattning). De skall anstränga sig för att utveckla och tillämpa
adekvat teknologi för detta ändamål.

Multinationella företag skall beträffande produkter, processer och tjänster,
som de har introducerat eller ämnar introducera i något land,
tillhandahålla vederbörande myndigheter i landet all relevant information
angående:

egenskaper hos dessa produkter, processer och andra aktiviteter som kan
skada miljön samt åtgärder och kostnader som är nödvändiga för att undvika
eller åtminstone mildra deras skadliga effekter;

förbud, restriktioner, varningar och andra offentliga reglerande åtgärder
som till skydd för miljön har införts i andra länder för dessa produkter,
processer och tjänster.

Multinationella företag skall visa förståelse för krav från regeringarna i de
länder i vilka de verkar och vara beredda att samarbeta med internationella

NU 1982/83:5

organisationer i deras ansträngningar att utveckla och främja nationella och
internationella normer för skyddet av miljön.

Vissa utredningar

Sekretariatet för framtidsstudier

Studien Resurserna, samhället och framtiden, som publicerades av
sekretariatet för framtidsstudier år 1977, utgör slutrapport från sekretariatets
arbete åren 1975-1977 med projektet Resurser och råvaror. Slutrapporten
bygger på ett tiotal olika delrapporter.

I detta sammanhang bör också nämnas att sekretariatet år 1979 gav ut
studien Mineralmakt - de transnationella företagens kontroll över världens
icke-förnyelsebara råvaror. Arbetet med denna studie påbörjades inom
ramen för resurs- och råvaruprojektet.

Slutrapporten innehåller bl. a. ett kapitel där utvecklingen av jordens
råvaruutbud diskuteras (s. 86-119).

I fråga om mellanstatliga karteller på råvaruområdet görs följande
sammanfattande bedömning (s. 114):

Sammantaget förefaller det osannolikt att karteller på något avgörande
sätt kommer att förändra mönstret för världens utbud av råvaror över de
närmaste 25 åren. För kortare perioder och för enskilda råvaror kan olika
sorters producentsamarbete medföra omskakningar på marknaderna.
Sådana kan utan tvivel bli besvärande för konsumentländerna i det korta
loppet.

Näringspolitiska rådet

En arbetsgrupp för råvarufrågor inom näringspolitiska rådet avlämnade år
1977 rapporten (Ds I 1977:8) Råvaror och råvarupolitik - underlag för
svenska bedömningar.

Ett avsnitt i rapporten gäller samarbete mellan råvaruproducerande länder
(s. 113-162). Avsnittet sammanfattas på följande sätt:

Genomgången av de faktorer som har betydelse för producentorganisationernas
möjligheter att lyckas i sina strävanden visade på att följande fyra
sammanfattande faktorer oftast är avgörande:

- efterfrågans priskänslighet,

- den utbudsökning utanför producentorganisationen som en prishöjning
lockar fram,

- producentländernas ekonomiska och politiska uthållighet,

- sammanhållningen mellan producentländerna.

Genomgången råvara för råvara gav till resultat att framför allt fyra
råvaror, nämligen bauxit, koppar, krom och volfram, erbjuder mer eller
mindre begränsade möjligheter till producentsamarbete. Ingen av de
producentorganisationer som är aktuella för dessa råvaror har dock ett lika
gott utgångsläge som OPEC.

NU 1982/83:5

Det mer allmänt inriktade samarbetet mellan de råvaruproducerande
länderna växer i betydelse och kan på sikt, under förutsättning av
oljeländernas deltagande, visa sig viktigare än arbetet inom de rena
producentorganisationerna.

Effekterna för industriländernas del av samarbetet mellan de råvaruproducerande
länderna förefaller inte bli särskilt allvarliga. Konsumentländernas
regeringar har också i huvudsak förhållit sig tämligen passiva. Detta kan
naturligtvis bero på att producentorganisationerna hittills, med undantag av
OPEC, haft mycket begränsade framgångar. Situationen skulle möjligen bli
en annan om producentorganisationerna lyckades bättre i sina strävanden.
Med hänsyn till att variationerna på råvarumarknaderna skapar problem
även i industriländerna skulle dock ett utökat samarbete med de råvaruproducerande
länderna ligga även i industriländernas intresse.

Naturresurs- och miljöutredningen

Chefen för jordbruksdepartementet tillsatte år 1978 naturresurs- och
miljöutredningen (Jo 1978:01; ordförande fr. o. m. juli 1980 professor Carl
Gustaf Bernhard). Kommitténs uppgift är att dra upp allmänna riktlinjer för
en samlad svensk naturresurs- och miljöpolitik.

I direktiven (Dir. 1978:7) sägs bl. a. följande. För den fortsatta samhällsutvecklingen
är det ”nödvändigt att ett ekologiskt synsätt i högre grad än
hittills tillämpas. Därmed avses att mänskliga behov skall tillfredsställas på
ett sådant sätt att de fysiska och biologiska förutsättningarna för mänsklig
verksamhet i framtiden uppfylls. Detta synsätt måste prägla också resursanvändningen.
Den begränsade tillgången på många naturresurser, konflikter
mellan motstående intressen och de miljöeffekter som följer av en ökad
resursförbrukning nödvändiggör en bättre hushållning med naturresurserna.
”

Utredningen har utarbetat en rad bakgrundsrapporter. Ett betänkande
beräknas bli färdigställt i början av år 1983.

Världsstrategi för naturvård

En världsstrategi för naturvård - World Conservation Strategy - har år
1980 utarbetats av International Union for Conservation of Nature and
Natural Resources (IUCN), United Nations Environment Programme
(UNEP) och World Wildlife Fund (WWF). Världsstrategin har publicerats i
skriften World Conservation Strategy, Living Resource Conservation for
Sustainable Development (1980). Svenska naturskyddsföreningen har låtit
översätta skriftens sammanfattning till svenska.

Världsstrategin är avsedd att stimulera till en större målmedvetenhet och
en bättre uppslutning när det gäller hushållningen med de levande
resurserna. Bl. a. ges en rekommendation om internationella program för att
främja de åtgärder som krävs för att skydda tropiska skogar och torra
områden.

NU 1982/83:5

Utskottet

I motion 1981/82:1936 (s) föreslås att Sverige skall ta initiativ till att det på
bl. a. skogens och malmens områden bildas organisationer liknande oljeproducenternas
sammanslutning OPEC. Målet skulle vara att åstadkomma en
ansvarsfull utvinning av världens naturråvaror. Motionärerna menar att det
är alltmer uppenbart att utvinningen av olika råvaror utgör ett hot mot
miljön. De pekar bl. a. på de multinationella företagens roll i sammanhanget
och anger som en orsak till naturförstörelsen att de råvaruproducerande
länderna inte själva har det nödvändiga inflytandet över sina råvarutillgångar.

Det har sedan länge bedrivits ett internationellt mellanstatligt samarbete
på råvaruområdet. Främst har detta gått ut på att nå prisstabiliserande
multilaterala råvaruavtal. Sådana avtal har ingåtts för kaffe, kakao, socker,
vete, naturgummi och tenn.

Riksdagen beslutade år 1981 (se s. 2) om Sveriges anslutning till
UNCTAD:s gemensamma fond för finansiering av åtgärder på råvaruområdet.

Inom skogs- och mineralområdena - två områden som särskilt uppmärksammas
i motionen - bedrivs ett internationellt samarbete i en rad olika
organ, bl. a. inom Förenta nationerna och i OECD. För länder som
producerar järnmalm bildades år 1975 en organisation - Organisationen för
jämmalmsexporterande länder (APEF) - med uppgift att främja en
balanserad global utveckling av järnmalmsindustrin. Sverige ingår i organisationen
sedan dess grundande. Inom UNCTAD övervägs att bilda en
organisation för tropiskt timmer.

Vid ett extra möte år 1974 med FN:s generalförsamling fastslogs att varje
stat skall ha full suveränitet över sina naturresurser. Ett uttalande till stöd för
producentsamverkan på råvaruområdet antogs samtidigt. Mot uttalandet
reserverade sig dock flertalet industriländer.

Sverige har i olika sammanhang stött principen om varje lands suveränitet
över sina naturtillgångar och uttalat sig för samarbete mellan råvaruproducerande
länder så länge detta också tar hänsyn till konsumentländernas
legitima intressen.

De multinationella företagens verksamhet har från olika utgångspunkter
uppmärksammats av flera internationella organisationer. Utskottet har i det
föregående (s. 4 f.) redogjort dels för OECD:s riktlinjer för multinationella
företag, dels för ett utkast till kod för multinationella företag som har
utarbetats inom FN-organet ECOSOC. Båda dokumenten innehåller
bestämmelser på miljövårdsområdet.

Utskottet vill understryka att det är stora och viktiga frågor som
aktualiseras i motionen. Råvaruproblemen är till väsentlig del av global
natur. Det är ett angeläget mål att en ansvarsfull utvinning av världens
naturresurser uppnås. Hänsyn till den yttre miljön är härvid av central

NU 1982/83:5

betydelse. En bättre hushållning med naturresurserna torde vara nödvändig
på grund av den begränsade tillgången på flera av dessa resurser. Som
framgår av den tidigare redogörelsen pågår en rad aktiviteter inom
råvaruområdet i olika internationella organisationer med världsvid eller
regional omfattning. Detta arbete omfattar många skilda problemkomplex,
varav miljöfrågorna och hushållningen med knappa resurser utgör viktiga
delar. Sverige deltar i detta arbete, bl. a. inom olika FN-organ och i OECD.
Genom medlemskap i Organisationen för järnmalmsexporterande länder
har Sverige möjlighet att medverka till att arbetet där ges en önskvärd
utformning. Utskottet förutsätter att regeringen följer utvecklingen av det
internationella mellanstatliga samarbetet på råvaruområdet och på lämpligt
sätt verkar för en ansvarsfull utvinning av naturresurserna. Utskottet finner
inte anledning att föreslå riksdagen att göra något uttalande på grundval av
motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1981/82:1936.

Stockholm den 9 november 1982

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Tage Sundkvist (c), Lilly Hansson (s), Erik
Hovhammar (m), Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Sten Svensson
(m), Wivi-Anne Radesjö (s), Karl-Erik Häll (s), Per Westerberg (m),
Christer Eirefelt (fp), Jörn Svensson (vpk), Per-Richard Molén (m), Sivert
Andersson (s) och Ivar Franzén (c).

Stockholm 1982