NU 1982/83:42

Näringsutskottets betänkande
1982/83:42

Om åtgärder för tekoindustrin, m. m. (prop. 1982/83:130 delvis)
Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1982/83:130 om åtgärder för tekoindustrin, m. m., med
undantag av bilaga 4, som har behandlats av skatteutskottet (SkU
1982/83:42), och bilaga 5, som har behandlats av arbetsmarknadsutskottet
(AU 1982/83:29),

dels proposition 1982/83:100 bilaga 5 (utrikesdepartementet) punkt E 1
(kommerskollegium),

dels sju motioner som har väckts med anledning av proposition 1982/
83:130,

dels tre motioner från allmänna motionstiden.

Propositionerna i berörda delar och motionerna redovisas i det följande.

Försvarsutskottet har avgivit yttrande (FöU 1982/83:1 y) i ärendet (bilaga,
s. 48).

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats dels av representanter
för Textilrådet och Konfektionsindustriföreningen samt Sveriges textil- och
konfektionsindustriförbund, dels av representanter för Textilimportörerna
och Sveriges handelsagenters förbund, dels - beträffande Eiserkoncernen -av företrädare för Statsföretag AB.

De båda förstnämnda organisationerna har ingivit en skrivelse rörande
globalkontingenter för tekoimporten.

Proposition 1982/83:130
Huvudsakligt innehåll

Enligt propositionen skall tekopolitiken i fortsättningen liksom hittills
baseras på att 1978 års produktionsvolym skall utgöra riktmärke och att
målet skall vara en svensk marknadsandel för tekovaror på hemmamarknaden
om 30 % eller mer. I propositionen föreslås att de statliga åtgärderna
skall få ändrad inriktning. Förslaget innebär att de effektivitetshöjande och
marknadsstödjande åtgärderna utökas väsentligt, medan det s. k. äldrestö -

1 Riksdagen 1982183. 17 sami. Nr 42

NU 1982/83:42

det trappas ned med början den 1 januari 1984. Åtgärderna föreslås avse en
treårsperiod.

Ökningen av de industripolitiska åtgärderna avser främst marknadsföringsåtgärder
såväl på exportmarknader som på hemmamarknaden samt
fortsatt stöd till rationalisering. För industripolitiska åtgärder under budgetåret
1983/84 föreslås sammanlagt 82 milj. kr.

I propositionen föreslås införande av en särskild utbildning för tekoindustrin
inom arbetsmarknadsutbildningens ram. För budgetåret 1983/84
föreslås för detta ändamål 10 milj. kr.

Statliga åtgärder för tekoindustrin m. m. (milj. kr.)

	1982/83	1983/84	1984/85	1985/86
Åtgärder riktade till tekoindustrin
Effekti vitetsfrämj ande och marknadsstödjande åtgärder
Industripolitiska åtgärder	56,51	82 \
Försörjningsbered-skapspolitiska åtgärder	67,5	78 f	175 j	175
Särskilt stöd till utbildning inom tekoindustrin		10	10	10
Summa	124	170	185	185
Övriga åtgärder med direkt inriktning på tekoindustrin
Äldrestöd	2772	247	192	166
Försörj ningsbered-skapspolitiska åtgärder	4
Summa	405	417	377	351
Andel effektivitets-främjande och marknads-stödjande åtgärder	30%	41 %	49%	53%
Övriga åtgärder
Särskilda åtgärder för tekokommuner	15
Förstärkning av import-kontrollen		3	3	3
Totalt	420	420	380	354

1 Inkl. ett belopp av 15 milj. kr. som har beviljats på tilläggsbudget lil för budgetåret
1981/82 men i sin helhet utnyttjas under budgetåret 1982/83.

2 Beräknat.

Anm. Statens stöd till forskning och utveckling ingår ej i tabellen.

NU 1982/83:42

Propositionen innehåller en anmälan om regeringens avsikt att pröva en
fortsatt begränsning av lågsprisimporten genom bilaterala avtal. Skulle
förhandlingarna om sådana överenskommelser inte ge ett tillfredsställande
resultat kan en övergång till ett annat skyddssystem bli aktuell. Förslag
lämnas om åtgärder för att minska möjligheterna till kringgående av nu
gällande importbegränsningar på tekoområdet. I detta syfte föreslås en
skärpt kontroll främst genom en uppstramning av hemtagningssystemet. För
att kommerskollegium och tullverket skall kunna lösa de därmed ökade
arbetsuppgifterna föreslås för budgetåret 1983/84 ett medelstillskott om
sammanlagt drygt 3 milj. kr.

När det gäller försörjningsberedskapen föreslås bl. a. en ökning av de
effektivitetshöjande åtgärderna samt att i beredskapsplaneringen skall
övervägas möjligheterna till en viss sänkning av den för en krissituation
förutsatta försörjningsstandarden. För försörjningsberedskapspolitiska
åtgärder under budgetåret 1983/84 föreslås ytterligare 16 milj. kr. utöver vad
som har föreslagits i årets budgetproposition.

Omfattningen av de statliga åtgärderna för tekoindustrin m. m. under
innevarande budgetår samt - enligt förslagen - under budgetåren 1983/84,
1984/85 och 1985/86 framgår av tabellen på föregående sida.

Förslag m. m.

I proposition 1982/83:130 föreslår regeringen - efter föredragning av
industriminister Thage G. Peterson - att riksdagen godkänner vad föredragande
statsrådet har förordat om ändrad inriktning och omfattning av de
statliga åtgärderna för tekoindustrin.

Bilaga 1 (industridepartementet)

I bilaga 1 förekommer följande förslag m. m. under angivna rubriker:

Industripolitiska åtgärder (s. 13-17)

Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande
statsrådet - Thage G. Peterson - har anfört om industripolitiska åtgärder
m. m. för tekoindustrin.

B 8. B r a n sc h f r äm j a n d e åtgärder för tekoindustrin
(s. 17 f.)

Regeringen föreslår riksdagen att till Branschfrämjande åtgärder för
tekoindustrin för budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 56 189 000 kr.

NU 1982/83:42

B 11. Kostnader för räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier
för textil- och konfektionsindustrierna
(s. 18)

Regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1983/84 ikläda staten
förpliktelse i form av särskilda strukturgarantier för textil- och konfektionsindustrierna,
som inberäknat tidigare utställda garantier innebär åtaganden
om högst 259 500 000 kr.,

2. till Kostnader för räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier för textiloch
konfektionsindustrierna för budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 1 500 000 kr.

B 24. Lån till rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindustrin
(s. 18)

Regeringen föreslår riksdagen att till Lån till rationaliseringsinvesteringar
inom konfektionsindustrin för budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 20 000 000 kr.

Bilaga 2 (utrikesdepartementet)

I bilaga 2 (utrikesdepartementet) föreslår regeringen (s. 25) - efter
föredragning av statsrådet Mats Hellström - riksdagen att till Kommerskollegium
för budgetåret 1983/84 under tredje huvudtiteln anvisa ett i
förhållande till [vad som föreslagits i] proposition 1982/83:100 bilaga 5 punkt
E 1 [se nästa sida] med 272 000 kr. förhöjt förslagsanslag av 30 539 000
kr.

Bilaga 3 (försvarsdepartementet)

I bilaga 3 förekommer följande förslag under angivna rubriker:

Försörjningsberedskapen på teko- och läderskoområd
e n a (s. 35)

Regeringen föreslår riksdagen att godkänna de allmänna riktlinjer för
försörjningsberedskapen på teko- och läderskoområdena som föredragande
statsrådet - försvarsminister Anders Thunborg - har förordat.

H 3. Beredskapslagring och industriella åtgärder
(s. 35 f.)

Regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1983/84 inom en kostnadsram
av 120 000 000 kr. - utöver i proposition 1982/83:100 bilaga 6 föreslagna

NU 1982/83:42

2. till Beredskapslagring och industriella åtgärder för budgetåret 1983/84
utöver i proposition 1982/83:100 bilaga 6 föreslaget reservationsanslag anvisa
ytterligare 16 000 000 kr.

Proposition 1982/83:100

I proposition 1982/83:100 bilaga 5 (utrikesdepartementet) har regeringen -efter föredragning av utrikesminister Lennart Bodström - under punkt E 1
(s. 107-110) föreslagit riksdagen att till Kommerskollegium för budgetåret
1983/84 anvisa ett förslagsanslag av 30 267 000 kr.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av proposition 1982/83:130

är

1982/83:2251 av Arne Fransson m. fl. (c), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. godkänner i motionen anförda riktlinjer för tekopolitiken,

3. till Branschfrämjande åtgärder inom tekoindustrin anvisar ett reservationsanslag
av 46 189 000 kr.,

4. till Lån till rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindustrin för
budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 18 000 000 kr.,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
effektiv uppföljning av handelsreglerna på tekoområdet.

1982/83:2285 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m), såvitt gäller
hemställan att riksdagen

1. avslår proposition 1982/83:130,

2. hos regeringen anhåller om förslag till åtgärder för tekoindustrin i
enlighet med de riktlinjer som angetts i motionen,

3. till Branschfrämjande åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1983/84
under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 20 000 000 kr.,

4. till Lån till rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindustrin för
budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
10 000 000 kr.,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
vikten av likvärdiga konkurrensvillkor mellan statligt och enskilt ägda
företag.

1982/83:2286 av Karl Erik Eriksson m. fl. (fp), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. godkänner vad som i motionen anförs om mål och riktlinjer för
tekopolitiken,

NU 1982/83:42

7. till Branschfrämjande åtgärder inom tekoindustrin anvisar ett reservationsanslag
av 46 189 000 kr.,

8. till Lån till rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindustrin
anvisar ett reservationsanslag av 10 milj. kr.,

9. avslår förslaget om höjning av anslaget till Kommerskollegium med
272 000 kr.,

11. avslår den föreslagna höjningen av bemyndiganderamen för beredskapslån
med 120 milj. kr.

12. avslår förslaget om ytterligare 16 milj. kr. till Beredskapslagring och
industriella åtgärder,

13. uttalar att ett system med globalkontingenter inte bör införas.

1982/83:2287 av Ove Karlsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. beslutar om att samma bestämmelser skall gälla för import av
skinnkläder - såväl vad gäller tullnivå som i övrigt - som föreslås gälla för
kläder av väv och trikå,

2. beslutar att nya förhandlingar tas upp om begränsning av importen från
Sydkorea,

3. beslutar att också tullövervakningen skall omfatta skinnkläder.

1982/83:2288 av Hans Nyhage (m) och Arne Svensson (m), såvitt gäller
hemställan att riksdagen

5. beslutar att riktade stödformer skall utgå i enlighet med vad som anges i
motionen,

6. beslutar att den s. k. gränsmodellen skall tillämpas vid ursprungsmärkningen
av tekovaror,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kraftiga bötesbelopp för brott mot bestämmelserna i hemtagningssystemet,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hög
beredskap när det gäller globalkvotering av tekoimporten,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
privatisering av Eiserkoncernen.

1982/83:2289 av Alf Wennerfors m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen
avslår regeringens förslag i proposition 1982/83:130 som rör kontroll av
importbegränsningar.

1982/83:2290 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag till begränsning av tekoimporten på
grundval av en socialklausul,

2. hos regeringen begär förslag till införande av ett allmänt kvalitetskrav
för tekovaror, vilka avses bli saluförda i Sverige,

5. hos regeringen begär att Eisers nuvarande ledning ersätts med ledningsoch
styrorgan, i vilka demokratiskt valda representanter för de anställda är i
majoritet,

NU 1982/83:42

6. hos regeringen begär en genomgripande revision av Eiserkoncernen,

7. hos regeringen begär en särskild granskning av situationen, då det gäller
ÖEF:s ekonomiska relationer till tekoindustrin,

8. hos regeringen begär förslag till utarbetande av nya utvecklingslinjer för
framtida tekoproduktion i enlighet med vad som anförs i motionen.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är

1982/83:1245 av Per Israelsson (vpk), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär åtgärder för att varaktigt säkra 1977 års försörjningsberedskapsmål
som innebär en inhemsk produktion av 2,0-2,5 miljoner par
läderskor per år och att hänsyn härvid tas till sysselsättningen inom
Örebro-Kumlaregionen.

1982/83:1495 av Gunnar Sträng m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande målet
och medlen för tekopolitiken.

1982/83:2036 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär att en särskild revision av Eiserkoncernen företas
under insyn från de anställda,

2. hos regeringen begär att Statsföretags ledning inleder omedelbara
förhandlingar med de anställda inom Eiserkoncernen med sikte på att
överföra dess enheter i de anställdas kooperativa ägo.

Innebörd och motivering

I detta avsnitt anges i sammandrag innebörden av och motiveringen för de
förslag till åtgärder inom tekoområdet som presenteras i parti- och
gruppmotioner.

I motion 1982/83:2285 (m) uttalas att det kan göras större besparingar än
regeringen har föreslagit. Detta är möjligt, menar motionärerna, om man
koncentrerar sig på generella insatser i stället för byråkratstyrda selektiva
åtgärder. Samtidigt måste man då inrikta den ekonomiska politiken på att
undvika kostnadshöjande stegringar i löneskatter och andra pålagor som
försämrar konkurrensförutsättningarna. Om sysselsättningen skall kunna
förbättras måste vidare de fackliga organisationerna ta ett större eget ansvar i
lönepolitiken inom tekonäringen, så att kostnadsläget bättre rimmar med
förhållandena i andra länder. Slutligen måste omfattande besparingar i den
offentliga sektorn genomföras för att möjliggöra skattesänkningar i stället för
skattehöjningar, varvid man förbättrar den totala hemmamarknaden och
avsättningsmöjligheterna för tekonäringen.

Regeringen vill, konstaterar motionärerna, satsa 540 milj. kr. på ett
treårsprogram för selektiva åtgärder. Regeringens proposition måste avslås,
sägs det i motionen. I stället bör ett nytt förslag upprättas enligt vilket

NU 1982/83:42

selektiva industri- och branschpolitiska stödformer i princip avvecklas till
förmån för generellt verkande åtgärder. I avvaktan på att ett sådant förslag
utarbetas bör äldrestödet minskas i långsammare takt än regeringen
föreslår.

I motionen föreslås följande förändringar i förhållande till regeringens
anslagsförslag i proposition 1982/83:130:

Huvudtitel	Regeringens förslag för budgetåret 1983/84	Förslag i motionen
INDUSTRIDEPARTEMENTET Branschfrämjande åtgärder för tekoindu-strin	56 189 000	20 000 000
Kostnader för räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier för textil- och konfektions-industrin	1 500 000
Lån till rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindustrin	20 000 000	10 000 000
UTRIKESDEPARTEMENTET
Medelstillskott till kommerskollegium	272 000	-
FÖRSVARSDEPARTEMENTET
Beredskapslagring och industriella åtgärder	78 000 000	62 000 000
FINANSDEPARTEMENTET
Medelstillskott till tullverket	3 000 000	-
ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET
Arbetsmarknadsutbildning	7 000 000	-
Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbild-ningsbidrag	3 000 000	-
Äldrestöd	247 000 000	264 000 000
SUMMA	415 961 000	356 000 000

Vad gäller handelspolitiska åtgärder framhålls i motionen att det tack vare
bestämmelserna i GATT:s multifiberavtal har varit möjligt att hålla nere
importen av lågprisvaror. Mycket talar, emellertid, säger motionärerna, för
att denna import i stället har ersatts av import från EG- och EFTA-länderna.
Importen från Finland och Danmark är också större än den totala
ulandsimporten. Alla åtgärder som syftar till att begränsa importen innebär,
att våra egna exportmöjligheter äventyras genom stödåtgärder i de länder
mot vilka vi tillgriper ytterligare begränsningar. De svenska verkstadsföretagen
kan t. ex. få större svårigheter att öka sin export till de länder vilkas
export skärs ned genom den svenska regeringens åtgärder. De handelspolitiska
regleringsåtgärderna har, anförs det i motionen, dessutom en tendens
att driva konsumentpriserna i höjden, då särskilt priserna på den del av

NU 1982/83:42

sortimentet som är av intresse för låginkomsttagare.

Alla förslag i propositionen inom det handelspolitiska området innebär,
hävdar motionärerna, mera byråkrati och krångel utan att medföra de
varaktiga förbättringar som är önskvärda. Det kan för tekobranschen på
goda grunder ifrågasättas om dylika restriktioner i längden kan lösa de
långsiktiga problemen, då importen från EG och EFTA även i framtiden
kommer att vara tullfri och icke utsatt för några kvantitativa begränsningar.

I motion 1982/83:2251 (c) anförs att tekostödet våren 1982 på grundval av
den dåvarande mittenregeringens förslag (prop. 1981/82:148) fick en mer
offensiv inriktning. Om en marknadsandel på hemmamarknaden av 30 %
eller mer skall vidmakthållas som riktmärke kan, menar motionärerna,
äldrestödet inte avvecklas förrän det finns tydliga tecken som visar att
tekobranschen har förutsättningar att i socialt acceptabla former klara
strukturomvandling, rationalisering och försörjningsmål.

När det gäller handelspolitiken framhålls i motionen att Sverige har sökt
reglera lågprisimporten av tekovaror med hjälp av multifiberavtalen (MFA).
Detta har emellertid skett till priset av en ökande import, nedläggning av
företag, friställning av anställda, sänkt försörjningsberedskap och ökade
regionala problem. MFA har, menar motionärerna, uppenbarligen inte räckt
till för att lösa de problem som sammanhänger med lågprisimporten. Det är,
säger motionärerna, viktigt att fortsättningsvis i ökad utsträckning söka finna
nya vägar för att komma till rätta med den marknadsstörande tekoimporten.
Härvid bör möjligheten med ett system av globalkontingenter prövas.

De i motionen förordade riktlinjerna för tekopolitiken innebär bl. a. att
äldrestödet skall beräknas efter samma principer som under innevarande
budgetår. Lönsamma investeringar bör enligt motionen i princip kunna
komma till stånd utan ökat selektivt samhälleligt stöd. Med en generell
politik, vari äldrestödet ingår, finns förutsättningar för branschen att öka
insatserna för strukturomvandling.

I motion 1982/83:2286 (fp) avvisas den föreslagna konstruktionen av det
s. k. äldrestödets nedtrappning. Motionärerna hävdar att det statliga stödet
till tekoindustrin liksom annat selektivt branschstöd successivt måste
avvecklas. Staten måste värna om konsumenternas intressen av billiga och
bra kläder. Många företag inom tekobranschen är, sägs det i motionen,
mycket effektiva och framgångsrika både på exportmarknaden och hemmamarknaden.
Andra företag är det emellertid inte. Inom ramen för det stöd
som samhället ger för att medverka till en omstrukturering av tekobranschen
i socialt acceptabla former prioriterar folkpartiet generellt stöd framför
selektivt stöd.

I motionen hävdas också att en självförsörjningsgrad av 30 % inte är ett
realistiskt mål. Staten kan inte oavsett kostnaderna medverka till att
upprätthålla en viss produktionsnivå säger motionärerna. De menar att det

NU 1982/83:42

nu är dags att frångå sådana siffermässiga preciseringar av tekobranschens
storlek som, enligt vad alla är medvetna om, inte är trovärdiga. De siffror
som har valts är inte heller, anför motionärerna, grundade på sakligt
motiverade överväganden angående försörjningsberedskap eller andra
hållbara skäl.

Tanken på ytterligare handelshinder avvisas helt i motionen. Det är
beklagligt, understryks där, att regeringen inte bestämt avvisar ett sådant
ingrepp i den internationella handeln som införandet av ett globalkontingentsystem
utgör. Riksdagen borde ge regeringen till känna att ett system
med globalkontingenter inte bör införas.

Motionärerna biträder inte förslagen om en uppstramning av hemtagningssystemet
och om därmed sammanhängande personalförstärkningar vid
kommerskollegium och tullverket.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1982/83:2290 anförs att
bibehållandet av 30-procentsmålet på intet sätt stämmer med propositionens
innehåll i övrigt. Det är, menar motionärerna, helt orealistiskt att utifrån
propositionens allmänna inriktning och ramar anse att en självförsörjningsgrad
av 30 % skall kunna uppnås.

Äldrestödet är, sägs det i motionen, ingen speciellt bra stödform, och
vänsterpartiet kommunisterna har aldrig förordat dess ursprungliga genomförande.
Det är dock inte tillrådligt att man nu så snabbt avvecklar detta stöd.
Importen måste begränsas. Även de som inte är förespråkare för protektionistiska
åtgärder i princip och i allmänhet kan, menar motionärerna, föga
annat än erkänna att importberoendet på tekoområdet för Sveriges del har
gått utöver vad som är förenligt med en rimlig nivå för att branschen skall
existera.

Motionärerna föreslår införande av en socialklausul gentemot vissa
importländer, exempelvis Thailand, Indonesien, Malaysia och Taiwan. De
vill vidare att bestämda kvalitetskrav skall sättas upp i syfte att bristfälliga och
dåliga inslag i varuutbudet skall sorteras ut. Konsumentverket och representanter
för de i tekoproduktionen arbetande anges som de naturliga
bevakarna av olika varutypers kvaliteter.

Den statliga Eiserkoncernen hade, menar motionärerna, kunnat utvecklas
till en bärare av tekoindustrins förnyelse. Så har emellertid inte skett. Skall
Eiser förmå hävda sig, måste därför en nyformulering av dess företagspolitik
ske. En demokratisering av koncernens styr- och ledningsorgan måste,
hävdar motionärerna, ske och de anställdas förtroende återvinnas. I
motionen krävs vidare att en särskild revision av företaget genomförs på
initiativ av ägaren-staten. Ett annat krav är att den nuvarande ledningen skall
avgå.

Vidare föreslås i motionen att en särskild arbetsgrupp skall tillsättas,
bestående av dels specialister på teknik och material, dels representanter för
de anställda inom branschen. Denna grupp skall ta upp och utveckla
alternativa idéer och förslag. Den borde bl. a. pröva möjligheterna att

NU 1982/83:42

utveckla användbarheten hos inhemska material (rayon och ull). Man borde
också undersöka möjligheterna för en ny typ av tekoproduktion bl. a. genom
att tillämpa ett nytt synsätt i fråga om textila produkter, innebärande att
marknaden reagerar mot ytlighet och urholkade egenskaper och mera ser till
föreningen av ändamålsenlighet och estetik i både material och utförande.

Uppgifter i anslutning till proposition 1982/83:130 och motionerna
Tekoindustrins utveckling åren 1970-1981

Textil- och konfektionsindustrin omfattar tillverkning av garn, väv och
kläder m. m. Hela textil- och konfektionsindustrin svarade år 1981 för ca
2,7 % av landets totala industriproduktion. Branschen sysselsatte ca 39 500
personer, vilket motsvarade ca 4,2 % av den totala industrisysselsättningen.
En femtedel av de i branschen sysselsatta fanns på arbetsställen med mindre
än fem sysselsatta eller arbetade med produktion i hemmet. Av sysselsättningen
i tekoindustrin svarade textilindustrin för ca 58 % och konfektionsindustrin
för resterande 42 %.

I följande tabell redovisas utvecklingen i tekoindustrin och inom vissa
delbranscher åren 1970, 1978 och 1981.

Textil- och konfektionsindustrin med viss uppdelning på delbranscher. Antalet
arbetsställen1 och sysselsatta samt produktion (förädlingsvärde i löpande priser) åren
1970, 1978 och 1981

Delbransch	1970		För-	1978		För-	1981		För-
	An-		äd-	An-		äd-	An-		äd-
	tal		lings-	tal		lings-	tal		lings-
	ar-		vär-	ar-		vär-	ar-		vär-
	bets-	Antal	de i	bets-	Antal	de i	bets-	Antal	de i
	stäl-	syssel-	milj.	stäl-	syssel-	milj.	stäl-	syssel-	milj.
	len	satta	kr.	len	satta	kr.	len	satta	kr.
Textilindustri	527	33 653	1 349	371	21 384	2 075	323	18 408	2 368
därav
Trikåvaruindustri	165	8 505	307	90	4 776	476	80	4 860	528
Konfektionsindustri	805	33 859	1 053	404	16 552	1 018	348	13 185	1 171
därav
Herrkonfektion	107	8 956	267	66	5 950	329	53	3 781	324
Damkonfektion, tung	79	6 421	214	32	1 621	105	35	1 802	175
Damkonfektion, lätt	112	3 567	142	37	1239	82	29	916	75
Summa	1332	67 513	2 402	775	37 936	3 093	671	31 593	3 539

1 Avser arbetsställen med minst fem sysselsatta.

Källa: Statistiska centralbyrån

Av tabellen framgår att sysselsättningen inom tekoindustrin har minskat
med ca 35 900 personer eller ca 53 % under perioden 1970-1981. Detta skall

NU 1982/83:42

jämföras med den totala industrisysselsättningen, som under samma period
minskade med ca 9 %. I konfektionsindustrin minskade sysselsättningen
mest, nämligen med ca 61 %, varav inom herrkonfektion med ca 57 %, inom
tung damkonfektion med 71 % och inom lätt damkonfektion med ca
74%.

Handelspolitiska frågor

Import och export av tekovaror

Exporten har på senare år fått ökad betydelse för tekoindustrin. Som
framgår av följande tabell motsvarade exporten år 1981 närmare hälften av
produktionen. Exporten består till en del av importerade beklädnadsvaror
som tillverkas i länder med lägre produktionskostnader än i Sverige.

Exporten är i relativt hög grad koncentrerad till de nordiska länderna och
Västeuropa i övrigt. EG- och EFTA-länderna tog emot närmare 90 % av den
totala svenska tekoexporten år 1981. För beklädnadsvaror av trikå och väv är
de nordiska grannländerna särskilt stora avnämare. De mottog år 1981 ca
70 % av denna export.

Delbranschernas import och export år 1981

Delbransch	Exportens andel1	Importens andel
	av branschens salu-	av tillförseln i %
	värde i %
Textilindustri	56	75
Trikåindustri	69	89
Konfektionsindustri	34	71

1 Inkl. reexport av importerade varor.

Källa: Statistiska centralbyrån

Sveriges import av textil- och konfektionsvaror år 1981 fördelad på länder. Andelar i
procent av importens totala värde

Ländergrupper	Textil- industri	Konfek- tions- industri	därav	Herr- konfek- tion	Dam- konfek- tion tung	Dam- konfek- tion lätt
EFTA	25	32		39	36	26
EG	46	25		16	39	27
Övriga industriländer	8	10		14	10	5
Utvecklingsländer	16	29		29	15	41
Statshandelsländer	5	5		2	1	1
Samtliga länder	100	100		100	100	100

Källa: Statistiska centralbyrån

NU 1982/83:42

Kommerskollegiums utredning om globalkontingenter

På uppdrag av utrikes- och handelsdepartementen har kommerskollegium
utfört en studie om globalkontingenter på tekoområdet. Ett system med
globalkontingenter innebär att man för olika varuslag fastställer totalramar
för importen från samtliga länder. Dessa länder får sedan konkurrera om det
tillgängliga importutrymmet. Enligt uppdraget skulle EG- och EFTAländerna
undantas från ett globalsystem.

Utredningens slutsatser kan sammanfattas på följande sätt.

Ett globalsystem bör omfatta samtliga länder utom EG, EFTA och
Spanien.

Den faktiska begränsningseffekten jämfört med nuvarande bilaterala
begränsningssystem (se s. 15) ter sig högst osäker. Globalkontingenter skulle
inte ge någon volymmässig begränsning i förhållande till den nuvarande
importen. För de varor som omfattas av globalsystemet skulle emellertid ett
tak sättas för framtida ökning av importen från de berörda länderna.

Ett globalsystem skulle sannolikt leda till en omfördelning mellan
exportländerna till förmån dels för lågprisalternativ inom det fria området
(EG, EFTA och Spanien), dels - vid en icke länderfördelad ram för importen
(”äkta global”) - till de mest konkurrenskraftiga länderna inom globalsystemet.

Ett globalsystem skulle innebära en övergång till en importreglering.
Detta skulle medföra dels att den s. k. knapphetsräntan - dvs. den inkomst
som uppstår till följd av den av restriktionerna skapade artificiella
knappheten på importvaran - i större utsträckning skulle hamna i Sverige,
dels att man skulle komma till rätta med problem rörande överutnyttjade
kvoter och med vissa sätt att kringgå nuvarande begränsningar.

Sammanfattningvis finner kommerskollegium att en övergång till ett
globalsystem kan motiveras endast om ett sådant system ger den svenska
tekoindustrin ett bättre skydd än MFA III kan erbjuda. Enligt kollegiet är
den förbättrade skyddseffekten hos ett globalkontingentsystem högst
osäker. Detta beror inte minst på att ett system som ej omfattar det
västeuropeiska frihandelsområdet, varifrån merparten (år 1981: 53 % mätt i
volym, 63 % mätt i värde) av de aktuella varorna importeras, aldrig kan ge en
allomfattande (global) effekt. Tvärtom föreligger en uppenbar risk för att det
geografiskt utökade skyddet inte kommer svensk produktion till godo utan
gynnar producenter inom EG- och EFTA-länderna samt Spanien, vilkas
kostnadsläge är fördelaktigare än svenska tillverkares. Den eventuella effekt
som kan uppnås med ett globalsystem står enligt kollegiet inte i rimlig
proportion till det handelspolitiska pris som Sverige riskerar att få betala,
framför allt i form av åtgärder mot svensk export inom andra varuområden.

I studien redovisas bl. a. att importen från länder med vilka Sverige har
begränsningsarrangemang (se s. 15) har minskat i volym (ton) från år 1977 till

NU 1982/83:42

år 1981. Dessa länders andel av totalimporten har nedgått med 6,8
procentenheter, medan övriga länder visar ökning, allt enligt följande tabell
(procent):

	1977	1981	förändring
Begränsningsländer	45,8	39,0	- 6,8
Övriga länder (utan begränsningar)	54,2	61,0	+ 6,8
varav: - EG, EFTA och Spanien	49,3	53,0	+ 3,7
- andra länder	4,9	8,0	+ 3,1

Ett globalsystem skulle omfatta ”begränsmngsländer” och ”andra länder”.
Dessa länders samlade andel av importen har under den redovisade
perioden minskat med 3,7 procentenheter medan andelen för EG, EFTA
och Spanien har ökat i motsvarande mån.

Multifiberavtalets förlängning (MFA III)

Sverige undertecknade i augusti 1982 avtal om förlängning av det
internationella textilavtalet, det s. k. multifiberavtalet (MFA III). Avtalet
gäller t. o. m. den 31 juli 1986 och omfattar medlemsstaterna i EG och
ytterligare över 30 länder.

Vid undertecknandet gjorde Sverige en reservation av innebörd att hänsyn
skall tas till den svenska textilindustrins bekymmersamma läge. I reservationen
förutsätts att Sveriges deltagande i MFA III kommer att leda till
tillfredsställande bilaterala avtal.

Multifiberavtalet är uppbyggt som en uppförandekod, som anger hur
restriktioner inom den internationella textilhandeln får införas och bibehållas
och kan betraktas som en ram för bilaterala begränsningsarrangemang.
Avtalets syfte är att möjliggöra en fortsatt liberalisering och expansion av
världens textilhandel under förutsättning att utvecklingen sker i ordnade
former utan allvarliga störningar på enskilda marknader. Enligt avtalet får
överenskommelser om begränsningar av handeln med tekovaror ingås om
marknadsstörning eller risk för marknadsstörning föreligger. Exportlandet
skall därvid tillförsäkras en viss årlig ökning - i normala fall minst 6 % - av
den begränsade exportnivån.

I multifiberavtalet finns en speciell s. k. nordisk klausul, enligt vilken
särskild hänsyn skall tas till importländer med små marknader, en
exceptionellt hög importnivå och en i motsvarande mån låg inhemsk
produktion, i syfte att undvika skada på deras nödvändiga minimiproduktion
av textilier.

Det ursprungliga multifiberavtalet (MFA I) löpte under perioden
1974-1977. Efter en omförhandling förlängdes avtalet i något förändrad form
för åren 1978-1981 (MFA II). Den mest betydande skillnaden mellan de

NU 1982/83:42

bägge avtalen var att det senare möjliggjorde genom bilaterala förhandlingar
”gemensamt överenskomna skäliga avsteg från avtalet”. De viktigaste
avstegen kom i praktiken att bli nedskärningar av vissa exportländers
etablerade begränsningskontingenter. Genom den nordiska klausulen lyckades
Sverige under MFA I och MFA II uppnå gradvis minskade årliga
ökningar av begränsningsnivåerna. Under MFA II uppgick de till 1-2 % och i
vissa fall t. o. m. lägre. Under MFA II uppnåddes också reduktioner i
begränsningsnivåerna gentemot de viktigaste av de länder med vilka Sverige
har begränsningsavtal.

Bland nya inslag i MFA III kan noteras följande:

- De länder som har den största exporten har förklarat sig beredda att med
större förståelse se på de svårigheter deras tekoexport kan orsaka och
bidra till att finna ömsesidigt godtagbara lösningar på problem föranledda
av de stora begränsningskontingenterna. Vissa möjligheter finns således
att nå överenskommelser om nedskärningar av tekoexporten från de
dominerande tekoexportörerna.

- När en kvot under en längre tid inte utnyttjas skall detta kunna påverka
storleken av kommande nivå.

- En nedgång i konsumtionen av tekovaror erkänns som en faktor som
inverkar på bedömningen av om marknadsstörning föreligger eller inte.

- Bestämmelser har införts som förutsätter samarbete mellan import- och
exportländer för att komma till rätta med fusk och illegal handel.

- De nordiska länderna har i MFA III uppnått en viss förstärkning av den
tidigare nämnda nordiska klausulen.

- Små leverantörsländer, nya exportländer och bomullsproducerande länder
har fått en förstärkt ställning i MFA III.

Bilaterala överenskommelser

Sedan åtskilliga år begränsas lågprisländernas tekoexport till Sverige.
Avtal om begränsning av exporten till Sverige av tekovaror (främst kläder)
finns f. n. med Brasilien, Filippinerna, Hongkong, Indien, Indonesien,
Jugoslavien, Macao, Malaysia, Malta, Mauritius, Pakistan, Portugal,
Singapore, Sri Lanka, Sydkorea och Thailand. Flertalet av avtalen har slutits
inom ramen för multifiberavtalet. Detta avtal förutsätter att administrationen
av restriktionerna skall ligga hos de exporterande länderna. De
bilaterala avtal som har slutits med länder vilka inte har anslutit sig till
multifiberavtalet löper i de flesta fall på två år och omfattar tekovaror som
bedöms som känsliga.

Vidare begränsas även tekoimporten från statshandelsländerna, antingen
genom särskilda överenskommelser inom ramen för bilaterala avtal eller, i
några fall, genom ensidig begränsning från svensk sida. Restriktioner gäller
också för importen från Taiwan. Utvecklingen av tekoimporten från alla

NU 1982/83:42

länder utanför EG utom Grekland och EFTA-länderna (exkl. Portugal)
bevakas fortlöpande av kommerskollegium.

Hemtagningssystemet

Det s. k. hemtagningssystemet innebär i korthet följande.

Enligt tullagen (1973:670) skall varor som förs in i landet förtullas.
Grundprincipen är att man inte får förfoga över införda varor innan detta har
skett. Den som anger en vara till förtullning skall lämna tulldeklaration för
varan till tullverket.

En importör som har regelbunden importverksamhet kan bli registrerad
som hemtagare och därigenom få rätt att ta hand om och i allmänhet även
förfoga över sina importvaror redan innan de har förtullats. När det gäller en
del varor som är föremål för importrestriktioner får hemtagning ske endast
om vissa särskilda villkor har uppfyllts. Detta gäller bl. a. varor som med
hänsyn till allmän hälsovård eller säkerhet har omgärdats med importrestriktioner.
En annan, i detta sammanhang mer aktuell, begränsning är
förfogandeförbud för vissa varor som är föremål för importrestriktioner av
handels- eller näringspolitiska skäl, dvs. bl. a. flertalet textilvaror från länder
utanför EG och EFTA. Förfogandeförbudet innebär att hemtagaren måste
förvara de hemtagna varorna i oförändrat skick till dess föreskrivna
införselvillkor har uppfyllts och tullmyndighet meddelat att hinder för vidare
förfogande över varorna inte föreligger.

När en hemtagare vill ta hand om en vara, skall han själv eller genom
ombud lämna en hemtagningsanmälan till tullanstalt eller till tullupplag som
har erhållit generaltullstyrelsens medgivande att mottaga sådan anmälan. I
samband med att anmälan lämnas är hemtagaren i vissa fall skyldig att styrka
att gällande införselvillkor (licenser m. m.) är uppfyllda och lämna vissa
uppgifter för statistiskt ändamål. Hemtagaren behöver inte lämna någon
tulldeklaration i samband med att varorna utlämnas till honom, utan detta
görs i efterhand.

Fördelarna för hemtagarna framför andra importörer är sålunda bl. a. att
varorna kan disponeras tidigare och att längre tid kan tas i anspråk för
färdigställande av erforderliga tulldeklarationer. Tullverkets kontroll över
hemtagare utövas genom inspektionsbesök och bokföringsgranskning.
Missbruk av hemtagningsrätten kan leda till att denna rätt dras in.

Eiserkoncernen

AB Eiser är moderbolag i Eiserkoncernen och sedan år 1978 helägt
dotterbolag till Statsföretag AB.

I Eiserkoncernen ingår 18 rörelsedrivande dotterföretag, varav tolv
produktions- och försäljningsenheter och sex rena marknads- och försäljningsenheter.
Bland de förra märks Cewilko AB, Eiser Strump AB, Eiser

NU 1982/83:42

Trikå AB, AB Malmö Strumpfabrik, Oscar Jacobson AB, Saxylle-Kilsund
AB, Tiger-Rang AB och Trivab Konfektions AB. Verksamheten inom
koncernen omfattar försäljning och tillverkning av bl. a. sport- och
fritidsplagg, trikåplagg, tung herrkonfektion, klänningar, skydds- och
arbetskläder, strumpor, garner, kostymtyger och specialväv.

År 1982 var medelantalet anställda i koncernen ca 3 800 personer. Av
dessa var ca 2 900 anställda i Sverige och ca 900 anställda i företag i Danmark,
Finland, Norge, England och Västtyskland. Av de anställda i utlandet
arbetade 95 % i Finland. Produktionen i Sverige var utspridd på 14 olika
kommuner, främst Borås (drygt 1 300 anställda) och Malmö (drygt 500
anställda).

Av följande tabell framgår Eiserkoncernens resultatutveckling under
perioden 1978-1982 samt budgeterade värden för år 1983 (milj. kr.).

Eiser AB	1978	1979	1980	1981	1982	1983
Fakturerad försäljning Varav till kunder i utlan-	686	719	765	706	697	786
det % Resultat efter finansiella	34	35	37	43	40	-
poster Avkastning på totalt redovi-	-107	-61	-36	-70	-55	-31
sat kapital %	-16	-8	-1	-7	-1	3
Investeringar i anläggningar	11,8	19,3	23,5	21,4	26,0	7
Antal anställda	5900	5 700	5 100	4 400	3 800	3 200

Nedläggningskostnaderna för avvecklade enheter uppgick under perioden
till 56 milj. kr.

I början av år 1983 har MBL-förhandlingar inletts beträffande dels en
avveckling av Karlskronafabriken inom Trivab Konfektions AB, dels en
samordning av strumpverksamheten till ett företag, AB Malmö Strumpfabrik,
dels en samordning av trikåverksamheten i Flalmstad och Malmö till ett
företag, Eiser Trikå i Malmö AB.

Statsföretag AB:s styrelse har vid ett sammanträde i april 1983 angivit vissa
ekonomiska ramar som skall gälla för Eiser. Statsföretag kommer under en
treårsperiod att ge Eiser ett kapitaltillskott av ca 275 milj. kr. Eisergruppen
skall därefter inte längre visa förlust. Några ytterligare tillskott för
förlusttäckning kan inte påräknas. Ytterligare förutsättningar som genom
regerings- och riksdagsbeslut har angetts för Statsföretagsgruppen och
därmed för Eiser är att verksamheten skall drivas med sikte på lönsamhet och
med affärsmässiga bedömningar som grund för besluten. Detta kan innebära
försäljningar av olika företag eller verksamhetsgrenar inom koncernen.

Eisers dotterbolag Saxylle-Kilsund skall enligt beslut av Statsföretags
styrelse inte längre ingå i Eisergrupperrutan bli ett dotterbolag direkt under
Statsföretag.

2 Riksdagen 1982183. 17 sami. Nr 42

NU 1982/83:42

Utskottet

Inledning

Riksdagen har sedan år 1976 årligen på regeringens initiativ fått ta ställning
till förslag om åtgärder för tekoindustrin. Stöd av en rad olika slag har satts in
i syfte att hejda tillbakagången inom branschen och skapa förutsättningar för
en positiv utveckling. De årliga kostnaderna för sådana stödåtgärder har
stigit till en nivå av 400-450 milj. kr. Försörjningsberedskapspolitiska
överväganden spelar en viktig roll vid utformningen av tekopolitiken. De har
bl. a. motiverat införandet av beredskapslån som skall medverka till att
oundgänglig produktionskapacitet kän upprätthållas inom landet. Den
stödform som drar de största kostnaderna tillhör det arbetsmarknadspolitiska
området. Det är det s. k. äldrestödet, som otvivelaktigt i hög grad har
bidragit till att dämpa sysselsättningsminskningen inom tekoindustrin och
därmed också har regionalpolitisk betydelse. De industripolitiska stödåtgärderna
tar sikte särskilt på införande av ny teknik inom branschen och på
marknadsföringen av dess produkter.

Vid sidan av stödåtgärderna innefattar den statliga tekopolitiken också
handelspolitiska åtgärder inom ramen för det internationella regelsystem
som Sverige har anslutit sig till. Enligt en lag som antogs förra året får
regeringen den 1 juli 1983 befogenhet att föreskriva om ursprungsmärkning
av kläder som tillhandahålls yrkesmässigt.

Som ägare - via Statsföretag AB - till Eiserkoncernen svarar staten själv
för en betydande andel av tekoproduktionen i landet. De förluster som Eiser
har redovisat under en följd av år får också räknas till summan av de
finansiella insatser som staten har gjort i tekoindustrin.

Med den proposition som nu föreligger syftar regeringen till en omläggning
av tekopolitiken. Denna skall inte i samma utsträckning som hittills ha
karaktären av en generell subventionspolitik utan i stället inriktas på vad som
är utvecklingsbart inom branschen. Det gäller, säger industriministern, att
stimulera företagen till åtgärder som stärker konkurrenskraften. För att en
sådan politik skall bli framgångsrik anses det nödvändigt att de statliga
insatserna fastställs för en längre tidsperiod. De riktlinjer som regeringen nu
föreslår avser vad beträffar ekonomiska stödåtgärder i allmänhet en
treårsperiod. I anslutning till en rad motioner, som i flertalet fall är starkt
kritiska mot propositionen, granskar utskottet regeringens förslag till
industripolitiska och handelspolitiska åtgärder. Utskottet tar också upp de
förslag som avser försörjningsberedskapen på teko- och läderskoområdena.
Flärvidlag finns ett yttrande från försvarsutskottet, som har överlämnat
ärendet i dessa delar till näringsutskottet. De arbetsmarknadspolitiska
frågorna behandlas av arbetsmarknadsutskottet i ett särskilt betänkande
(AU 1982/83:29). Den del av propositionen som gäller tullverkets resurser
behandlas av skatteutskottet (SkU 1982/83:42). Den statliga tekoproduktionen
inom Eiserkoncernen berörs inte särskilt i propositionen men väl i ett par

NU 1982/83:42

motioner. Näringsutskottet ägnar i detta betänkande ett avslutande avsnitt åt
Eisers förhållanden.

Mål och riktmärke för tekopolitiken

Såsom närmare redovisas i propositionen (s. 7) har riksdagen vid tidigare
tillfällen på vissa sätt angivit mål och riktmärke för tekopolitiken. Som
riktmärke gäller nu att 1978 års produktionsvolym bör uppnås. Detta innebär
att en inte obetydlig produktionsökning skall eftersträvas. År 1982 var
produktionsvolymen nämligen ca 15 % lägre än år 1978. Som ett långsiktigt
mål har uppställts att den svenska tekoindustrin skall svara för 30 % eller mer
av den totala tillförseln av tekovaror. Inte heller detta krav är uppfyllt. Den
svenska tekoindustrins nuvarande marknadsandelar på hemmamarknaden
beräknas enligt propositionen till 25 % för textilprodukter och ca 20 % för
kläder. Vid en bedömning från försörjningsberedskapssynpunkt måste
givetvis beaktas att den svenska tekoproduktionen till en del är inriktad på
export. Totalt motsvarar den sålunda mer än 30 % av den inhemska
tillförseln.

I propositionen slås fast att tekopolitiken även i fortsättningen skall
baseras på riktmärket om 1978 års produktionsvolym och målet om en svensk
marknadsandel för tekovaror på hemmamarknaden om 30 % eller mer. Den
i propositionen föreslagna tekopolitiken bör, hävdas det, tillsammans med
devalveringens effekter skapa förutsättningar för en vändning i utvecklingen
som resulterar i en ökning av produktionsvolymen och en förbättring av
självförsörjningsgraden med sikte på 30-procentsmålet.

Preciseringen av tekopolitikens mål behandlas i motioner från moderata
samlingspartiet, folkpartiet och vänsterpartiet kommunisterna och dessutom
i en socialdemokratisk motion från allmänna motionstiden.

I motion 1982/83:2286 (fp) sägs i detta ämne att det nu är dags att undvika
siffermässiga preciseringar av branschens storlek om vilkas bristande
trovärdighet alla är medvetna. Staten kan inte, uttalar motionärerna, oavsett
kostnaderna medverka till att upprätthålla en given produktionsnivå. Det
orealistiska i att ange kvantifierade produktionsmål för tekobranschen
betonas också i motion 1982/83:2285 (m). I båda motionerna understryks att
det centrala målet för tekopolitiken bör vara att för tekoindustrin likaväl som
för annan industriell verksamhet skapa så gynnsamma förutsättningar att
expansiva och effektiva företag kan utvecklas.

Även vänsterpartiet kommunisterna hävdar i sin motion 1982/83:2290 att
de siffermässiga preciseringarna i propositionen är orealistiska. I motionen
föreslås i stället att bestämda kvalitetskrav skall anges för tekovaror och att
en särskild arbetsgrupp skall tillsättas, bestående av dels specialister på
teknik och material, dels representanter för de anställda. Gruppen skall
pröva och utveckla idéer och förslag inom tekoområdet.

De mål som anges i motion 1982/83:1495 (s) överensstämmer med vad som

NU 1982/83:42

sägs i propositionen.

Utskottet delar regeringens uppfattning att statsmakterna fortsättningsvis
bör ha samma riktmärke och mål för tekopolitiken som hittills. Flera av de
stödåtgärder som har vidtagits är sådana som bör kunna få påtagliga
verkningar på längre sikt. De produktions- och tillförselsiffror som de
pessimistiska uttalandena om möjligheterna till måluppfyllelse baseras på
hänför sig till tiden före devalveringen hösten 1982. En förbättrad
konkurrenskraft och därmed en ökad produktionsvolym ter sig nu som ett
realistiskt framtidsperspektiv för tekoindustrin. En sänkning av den uttalade
ambitionsnivån skulle enligt utskottets mening minska trovärdigheten hos
statens satsningar på tekoindustrin och sålunda motverka syftet med dessa.
Utskottet avstyrker följaktligen motionerna 1982/83:2285 (m) och 1982/
83:2286 (fp) i de delar som berör tekopolitikens mål.

Att tekoindustrins mål skulle, såsom föreslås i motion 1982/83:2290 (vpk),
uttryckas i form av kvalitetskrav på tekoproduktionen, finner utskottet inte
vara ett gångbart alternativ till de målformuleringar i kvantitativa termer som
hittills har tillämpats. Enligt utskottets mening är det inom ramen för en
socialt inriktad marknadsekonomi främst en uppgift för konsumenterna
själva att - med bistånd av de myndigheter som handhar konsumentfrågor -skapa och upprätthålla efterfrågan på sådana produkter som bäst gagnar dem
vad gäller urval och kvalitet. Utskottet avstyrker därför motion 1982/83:2290
(vpk) i här aktuell del.

En grundtanke i årets finansplan (prop. 1982/83:100 bil. 1 s. 24) är att
staten skall inta en mera restriktiv hållning när det gäller stöd till branscher i
kris. Ett långsiktigt beslut bör, sägs det i finansplanen, fattas beträffande de
statliga stödinsatserna inom tekoområdet. Tyngdpunkten i stödet till
tekoindustrin bör förskjutas från generellt stöd till mer selektivt stöd. Målet
bör därvid vara en gradvis neddragning av det totala stödets omfattning. Den
omläggning av tekopolitiken som föreslås i proposition 1982/83:130 grundas
på dessa principer. Den syftar till att ytterligare stärka tekobranschens
konkurrenskraft på sikt för att därmed öka produktionsvolymen och höja
hemmamarknadsandelen. Stödprofilen ändras enligt propositionen genom
en kraftig satsning på effektivitetsfrämjande och marknadsstödjande åtgärder,
så att dessa utgör mer än hälften av stödet. I propositionen understryks
att den föreslagna tekopolitiken för att bli framgångsrik måste bygga på en
långsiktig planering och därför läggas fast för en längre tidsperiod.

Statens industripolitiska stöd till tekoindustrin handhas till större delen av
statens industriverk. Det omfattar branschfrämjande åtgärder, särskilda
strukturgarantier samt rationaliseringslån till konfektionsindustrin.

För branschfrämjande åtgärder föreslår regeringen en betydande resursökning
för de kommande tre budgetåren. Under innevarande budgetår står
43 milj. kr. till buds för detta ändamål. Anslaget för budgetåret 1983/84
beräknas till ca 56,2 milj. kr., vartill kommer ca 4,3 milj. kr. för administration
m. m., vilket belopp ingår i anslaget till statens industriverk (prop.

NU 1982/83:42

1982/83:113, NU 1982/83:39). Härigenom skall ytterligare medel kunna ges
för exportfrämjande åtgärder. Vidare planeras en kraftig ökning av stödet till
marknadsföring av svenska tekoprodukter på hemmamarknaden och ökade
insatser i fråga om produktutveckling och design.

Verksamheten med särskilda strukturgarantier för tekoindustrin föreslås
fortsätta under budgetåret 1983/84 med en oförändrad ram av 259,5 milj. kr.
men utan den nuvarande möjligheten till räntebefrielse.

Vidare föreslås fortsatt verksamhet med lån till rationaliseringsinvesteringar
inom konfektionsindustrin. När det är fråga om hemtagning av
utlandstillverkning, som efter devalveringen bedöms kunna drivas i Sverige,
föreslås lån kunna ges även vid investeringar som ökar kapaciteten.

En rad motioner behandlar valet mellan generella och selektiva stödformer.
Användningen av selektiva medel i industripolitiken kritiseras skarpt.
Motionärerna menar att stödprofilen i tekopolitiken bör ändras i riktning
mot generella stödåtgärder. I motionerna 1982/83:2285 (m) och 1982/83:2288
(m) framhålls särskilt att de statliga insatserna måste vara så utformade att en
konkurrens på lika villkor kan upprätthållas mellan företagen i branschen.
Från sina utgångspunkter yrkar motionärerna på avsevärda minskningar av
de anslagsbelopp som regeringen har förordat. Anslaget till branschfrämjande
åtgärder sänks enligt motionerna 1982/83:2251 (c) och 1982/83:2286
(fp) till en nivå som ligger 10 milj. kr. under den regeringen har angivit;
beloppet blir sålunda ca 46,2 milj. kr. Enligt motion 1982/83:2285 (m)
begränsas detta anslag till 20 milj. kr., vilket i förhållande till regeringens
förslag innebär en nivåsänkning med drygt 36 milj. kr. Det av regeringen
begärda beloppet för lån till rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindustrin,
20 milj. kr., föreslås i den förstnämnda motionen bli reducerat till
18 milj. kr. Enligt de båda senare motionerna halveras det till 10 milj. kr.
Ytterligare föreslås i motion 1982/83:2285 (m) att de särskilda strukturgarantierna
för tekoindustrin och det begärda anslaget till kostnader för
räntebefrielse vid sådana garantier skall slopas. Detta anslag, som har
beräknats till 1,5 milj. kr., är avsett att täcka kostnader för räntebefrielse
som beviljas t. o. m. innevarande budgetår.

En till beloppet icke specificerad begränsning av den totala stödsumman
förespråkas i motion 1982/83:2288 (m). De selektiva stödåtgärderna bör
enligt denna motion begränsas till att omfatta avskrivningslån för konsulttjänster
som är behövliga i direkt anknytning till tekoindustrins investeringar
samt exportstöd av ungefär samma omfattning som under senare år.

I motion 1982/83:1495 (s), som väcktes under allmänna motionstiden,
uttalas önskemål om en översyn av stödformerna enligt de riktlinjer som nu
redovisas i propositionen.

Liksom regeringen anser utskottet att statens insatser på tekoområdet bör
få en ändrad profil, som innebär ökad andel effektivitetsfrämjande och
marknadsstödjande åtgärder. Den allmänna inriktning av stödåtgärderna
som föreslås i propositionen tillstyrks av utskottet, och de avvikande

NU 1982/83:42

förslagen i motionerna 1982/83:2251 (c), 1982/83:2285 (m), 1982/83:2286 (fp)
och 1982/83:2288 (m) avstyrks.

Regeringens förslag till anslag för branschfrämjande åtgärder inom
tekoindustrin är enligt utskottets mening väl avvägt och tillstyrks därför.

Det är, som industriministern uttalar i propositionen, angeläget att staten
bidrar till att stimulera en fortsatt effektivitetsförbättring inom konfektionsindustrin.
Likaså är det angeläget med stöd som bidrar till att tillverkning
som svenska tekoföretag bedriver utomlands kan tas hem. Rationaliseringslånen
till konfektionsindustrin är avsedda för de syften som nu har nämnts.

Anslag för sådana lån bör anvisas enligt regeringens förslag.

Utskottet finner det motiverat att strukturgarantier för tekoindustrin får,
såsom regeringen föreslår, utfärdas även under nästa budgetår så länge det
kan ske inom den ekonomiska ram som har fastställts för det nu innevarande
budgetåret.

Genom att möjligheten att erhålla räntebefrielse slopas kommer en
besparing att göras. För täckande av kostnader för räntebefrielse som
beviljas t. o. m. innevarande budgetår enligt den nu gällande förordningen
(1981:661) om strukturgarantier, m. m., erfordras emellertid ett anslag
under budgetåret 1983/84. Detta anslag bör, såsom regeringen föreslår, föras
upp med 1,5 milj. kr. Utskottet avstyrker sålunda motion 1982/83:2285 (m) i
här aktuell del. Med anledning av motionärernas yrkande om avslag på
propositionen i dess helhet vill utskottet framhålla att riksdagen inte kan
undandra sig att anvisa medel till täckande av kostnader för sådan
räntebefrielse som redan har beviljats.

Prissättningen på tekovaror i detaljhandeln

Flera gånger tidigare, senast förra året (NU 1981/82:50 s. 17), har
prissättningen på tekovaror i detaljhandeln ägnats uppmärksamhet vid
riksdagens behandling av frågor av tekopolitiken. Detta ämne har under
allmänna motionstiden i år tagits upp i motion 1982/83:1495 (s). Statens prisoch
kartellnämnd har, framhåller motionärerna, i en utredning konstaterat
att prissättningen inte är kostnadsanpassad. Regeringen bör, menar de, följa
upp denna utredning och vidta de åtgärder som är motiverade.

Ämnet berörs även i propositionen. Industriministern vill vad gäller
prissättningsfrågorna avvakta resultatet av den utveckling som, bl. a. med
hjälp av stimulansåtgärder inom ramen för branschprogrammet vid statens
industriverk, på olika sätt pågår mot ökat samarbete mellan tekoföretagen
och handeln. Han är därför, förklarar han, inte beredd att nu föreslå att
frågan om lagstiftning aktualiseras.

Utskottet delar uppfattningen att något initiativ på detta område inte är
motiverat f. n. och föreslår följaktligen ingen åtgärd av riksdagen med
anledning av motion 1982/83:1495 (s) i nu angiven del. Härvid förutsätter
utskottet att regeringen noga följer utvecklingen och är beredd att vidta
åtgärder om hittillsvarande initiativ inte inom rimlig tid leder till en i här

NU 1982/83:42

aktuellt avseende godtagbar prissättning på tekovaror i detalj handelsledet.

Statligt saneringsbolag

Ett annat förslag i motion 1982/83:1495 (s) är att ett statligt saneringsbolag
för tekoindustrin skall inrättas med uppgift att förebygga ytterligare
företagsnedläggningar inom branschen. Socialdemokraterna har, anför
motionärerna, de senaste åren framställt krav härom i sina partimotioner om
tekopolitiken. Senast skedde detta förra året (NU 1981/82:50 s. 4). Yrkandet
var då att frågan om ett sådant bolag skulle tas upp i det fortsatta utredningsoch
planeringsarbetet på tekoområdet.

Det meddelas i propositionen att man från Beklädnadsarbetarnas förbunds
sida har föreslagit inrättande av en särskild grupp med uppgift att
överväga saneringsåtgärder för krisdrabbade tekoföretag. Enligt propositionen
bör en grupp med denna uppgift inrättas vid statens industriverk på
försök under perioden 1983/84 - 1985/86.

Om så sker tillgodoses det angivna önskemålet i motionen till viss del. Mot
den bakgrunden avstyrker utskottet motionen så vitt det gäller inrättande av
ett saneringsbolag.-

Handelspolitik

Under denna rubrik behandlar utskottet frågor rörande införandet av ett
globalkontingentsystern, införandet av en socialklausul i utrikeshandeln,
uppstramning av hemtagningssystemet, ursprungsmärkning och åtgärder för
att begränsa importen av skinnkläder.

Införande av globalkontingenter, m. m.

Kommerskollegium har utrett frågan om övergång från bilaterala begränsningsavtal
under multifiberavtalet (MFA) till ett globalkontingentsystem (s.
13) med stöd av GATT-avtalet. Ett sådant system skulle då omfatta samtliga
länder utom EG- och EFTA-länderna samt Spanien. På grund av att ett
globalkontingentsystem inte kan förutses leda till minskad import och med
hänsyn till att det finns risk för handelspolitiska motåtgärder förordar
kommerskollegium att ett sådant system icke skall införas.

Sverige, som med reservation har anslutit sig till MFA III - vilket gäller
t. o. m. den 31 juli 1986 bör enligt propositionen i första hand pröva
möjligheterna att inom MFA:s ram begränsa lågprisimporten genom
omförhandling av gällande bilaterala avtal allt eftersom dessa löper ut. En
förutsättning för att Sverige skall stå kvar i MFA är att det samlade resultatet
av inledda och kommande förhandlingar bedöms som tillfredsställande.
Skulle detta inte bli fallet kan, sägs det i propositionen, ett annat

NU 1982/83:42

skyddssystem få övervägas, i första hand globalkontingenter.

Ett klart ställningstagande mot utnyttjande av globalkontingenter för
begränsning av tekoimporten görs i motion 1982/83:2286 (fp). Av motionen
framgår att folkpartiet helt avvisar tanken på ytterligare handelshinder.
Motsvarande syn på användandet av ytterligare handelshinder kommer till
uttryck i motion 1982/83:2285 (m).

I motion 1982/83:1495 (s) begärs däremot att ett system med globalkontingenter
omedelbart skall införas och i motion 1982/83:2251 (c) att ett sådant
system skall prövas. I motion 1982/83:2288 (m) anförs att regeringen bör ha
en hög beredskap för ett eventuellt införande av globalkontingenter.

Vänsterpartiet kommunisterna anför i motion 1982/83:2290 att det både
från ekonomisk och social synpunkt är möjligt och riktigt att begränsa import
från sådana länder där det multinationella kapitalet utnyttjar självständiga
nationers politiska betryck och svaghet för att bereda sig extra fördelar. Av
detta skäl bör, sägs det i motionen, en socialklausul införas.

Av propositionen framgår att Sverige såsom anslutet till MFA III kommer
att i första hand pröva möjligheterna att inom dess ram begränsa
lågprisimporten genom omförhandling av gällande bilaterala begränsningsavtal.
Sådana förhandlingar pågår allt eftersom de bilaterala avtalen löper
ut.

Utskottet vill understryka att de positiva effekter på branschens produktivitet
och konkurrenskraft som följer av tekopolitikens omläggning inte kan
göra sig omedelbart gällande. Därför måste tekopolitiken tills vidare stödjas
av handelspolitiken inom de ramar som Sveriges internationella åtaganden
ger.

De motionsyrkanden som gäller denna fråga går ut på antingen att
riksdagen skall göra ett kategoriskt uttalande mot användningen av
globalkontingenter eller att riksdagen skall mer eller mindre ta ställning för
ett sådant importbegränsande system. Utskottet delar regeringens uppfattning
att Sverige innan andra medel prövas i första hand måste undersöka
möjligheterna att inom ramen för MFA III begränsa lågprisimporten genom
begränsningsavtal. Något uttalande härutöver finner utskottet inte motiverat
i dagens läge. Det bör emellertid erinras om att inte alla lågprisländer
omfattas av MFA III. För den händelse en betydande ökning av tekoimporten
från ett sådant land kan noteras förutsätter utskottet att regeringen tar
initativ till erforderliga åtgärder. Med det sagda avstyrker utskottet alla de
nyss nämnda motionerna i här aktuella delar.

När det gäller kravet i motion 1982/83:2290 (vpk) att importen skall
begränsas med stöd av en socialklausul vill utskottet erinra om att ett likadant
motionsyrkande förelåg förra året (NU 1981/82:50 s. 17). Utskottet
betecknade då detta krav som alltför långtgående och avstyrkte det på den
grunden. Utskottet finner ingen anledning att nu ändra sitt ställningstagande.

NU 1982/83:42

Hemtagningssystemet

Det s. k. hemtagningssystemet - för vilket en redogörelse har lämnats i det
föregående (s. 16) - har påtagliga fördelar för såväl myndigheter som
importörer. Det är, som framhålls i propositionen, ett arbetsbesparande,
smidigt och resurssnålt system. Det har emellertid kritiserats med hänsyn till
att det medför risker för att importregleringarna kan kringgås.

I propositionen förutskickas en uppstramning av hemtagningssystemet på
tekoområdet innebärande att det i fortsättningen skall krävas att hemtagningsanmälan
i förekommande fall innehåller uppgift om vad importlicensen
har för nummer och var licensen försvaras. Om uppgifterna inte lämnas eller
är oriktiga måste varorna transiteras eller läggas på upplag. Föredragande
statsrådet framhåller i propositionen att det är angeläget att kommerskollegiets
handläggning av hithörande frågor blir snabb och smidig, så att den
reguljära handeln inte störs mer än nödvändigt av den nya ordningen. Detta
kräver, enligt propositionen, en viss förstärkning av myndighetens resurser. I
budgetpropositionen har regeringen föreslagit ett anslag till kollegiet av
30 267 000 kr. Den föreslår nu att anslagsbeloppet därutöver höjs med
272 000 kr. Denna resursförstärkning är avsedd att användas till två tjänster
vid kollegiets licenssektion.

Frågan om uppstramning av hemtagningssystemet behandlas i fyra
motioner.

Det bör snabbt fastställas, sägs det i motion 1982/83:1495 (s), om det
nuvarande hemtagningssystemet har möjlighet att fungera. Om så inte är
fallet bör, säger motionärerna, systemet omedelbart avskaffas. Motion
1982/83:2288 (m) innehåller kritik mot hemtagningssystemet. Det skulle vara
naturligt, säger motionärerna, om de som inte följer bestämmelserna
ådömdes mycket kraftiga böter. Därigenom borde missbruket kunna
stävjas.

I motionerna 1982/83:2286 (fp) och 1982/83:2289 (m) avvisas helt tanken
på en uppstramning av hemtagningssystemet. I motionerna framhålls att den
föreslagna uppstramningen kan medföra att varor blir liggande hos tullen i
veckor i väntan på olika administrativa åtgärder. Detta är, menar motionärerna,
en stor olägenhet för importörerna men innebär också en fördyring av
varorna som får bäras av de svenska konsumenterna.

Det har visat sig att förfogandeförbudet inom ramen för det gällande
hemtagningssystemet ofta överträds. Utskottet delar därför regeringens
uppfattning att en reform av systemet är nödvändig. Propositionens förslag
till uppstramning av systemet innebär att anpassningen av de administrativa
rutinerna inte går längre än vad som oundgängligen krävs för att gällande
regleringar skall fungera på det sätt som har avsetts. För att det skall ges tid
för anpassning av rutinerna till de nya reglerna föreslås att förändringen skall
ske först den 1 januari 1984.

Genom en skärpning av hemtagningssystemet enligt regeringens förslag

NU 1982/83:42

tillgodoses de krav som framställs i motion 1982/83:1495 (s). Med hänsyn till
att, enligt vad som meddelas i propositionen, frågan om en avgiftssanktion
f. n. övervägs inom regeringskansliet, anser utskottet att riksdagen inte nu
bör ta ställning i sanktionsfrågan genom att uttala sig för att missbruk av
hemtagningssystemet skall stävjas genom en annan form av sanktion,
nämligen kraftiga böter. Utskottet avstyrker således motion 1982/83:2288
(m) i här aktuell del. Det bör nämnas att ett i motion 1982/83:2251 (c)
framfört yrkande om sanktionssystemet har behandlats av skatteutskottet
(SkU 1982/83:42). Av det nyss sagda följer att motion 1982/83:2289 (m)
avstyrks liksom också motion 1982/83:2286 (fp) i den mån den är riktad mot
den planerade uppstramningen av hemtagningssystemet.

Frågan om anslag till kommerskollegium för nästa budgetår tar utskottet i
dess helhet upp i detta sammanhang. Regeringens förslag i budgetpropositionen
(prop. 1982/83:100 bil. 5 s. 107) föranleder från där angivna
förutsättningar ingen erinran.

I enlighet med vad som sedermera har föreslagits i proposition 1982/83:130
bör anslaget höjas så att kollegiet kan förstärka licenssektionens resurser och
därmed effektivisera kontrollen av tekoimporten. Utskottet förordar alltså
det slutliga anslagsbelopp som anges i den sistnämnda propositionen.
Motionerna 1982/83:2285 (m) och 1982/83:2286 (fp) avstyrks följaktligen i
motsvarande delar.

Övriga handelspolitiska frågor

Regeringen kommer, som inledningsvis har nämnts, fr. o. m. den 1 juli
1983 att kunna föreskriva att kläder som saluhålls till förbrukare inom landet
skall vara försedda med uppgift om ursprungsland.

Den s. k. gränsmodellen för ursprungsmärkning - dvs. krav på märkning
vid införsel till landet - bör därvid införas, hävdas det i motion 1982/83:2288
(m). Det är, menar motionärerna, endast om så sker som ursprungsmärkningen
får en reell innebörd.

I propositionen meddelas att en arbetsgrupp inom regeringskansliet har
fått i uppdrag att undersöka förutsättningarna för att systemet med
ursprungsmärkning senare kan kompletteras med krav på märkning vid
införsel av varor till landet. Enligt utskottets mening bör resultatet av detta
utredningsarbete avvaktas. Utskottet avstyrker följaktligen motion 1982/
83:2288 (m) i berörd del.

På grund av en markant minskning av konsumtionen av skinnkläder och
ökning av importandelen har skinnindustrin i bl. a. Malungsområdet kraftigt
reducerats. I motion 1982/83:2287 (s) begärs att den möjlighet att följa
branschens utveckling genom ett importlicenssystem som gäller för kläder av
väv och trikå även införs för skinnkläder. Att samma tullnivå skall gälla för
skinnkläder som för kläder i övrigt rekommenderas också. Motionärerna
kräver dessutom att ett begränsningsavtal med Republiken Korea (Sydko -

NU 1982/83:42

rea) upprättas och att den skärpning av tullövervakningen som föreslås i
propositionen även skall omfatta skinnkläder.

Enighet har nyligen nåtts mellan Sverige och Republiken Korea om ett
nytt begränsningsavtal inom tekoområdet. Avtalet omfattar emellertid inte
skinnkläder, vilket får ses mot bakgrund av att multifiberavtalet, som är
styrande för begränsningsavtalen, inte täcker dessa produkter. Vad beträffar
uppföljningen av importen av skinnkläder kan nämnas att regeringen år 1976
uppdrog åt kommerskollegium att statistiskt övervaka importen inom detta
område och regelbundet till utrikesdepartementets handelsavdelning rapportera
om utvecklingen, varvid särskilt skall anges kvantiteter, priser och
ursprungsländer. Enligt utskottets mening får denna importövervakning vad
gäller skinnkläder anses tillräckligt effektiv.

Konkurrenssituationen för den svenska produktionen av skinnkläder
gentemot importen från lågprisländer är, liksom i fråga om olika produktområden
inom tekoindustrin, svår. Att några speciella åtgärder vidtas med
sikte särskilt på tillverkningen av skinnkläder vill utskottet emellertid inte nu
förorda. Utskottet förutsätter att regeringen även fortsättningsvis noga följer
importutvecklingen för skinnkläder. Mot här angiven bakgrund avstyrks
motion 1982/83:2287 (s).

Försörjningsberedskapen på tekoområdet

I bilaga 3 till propositionen föreslås dels allmänna riktlinjer för försörjningsberedskapen
på teko- och läderskoområdena, dels ett vidgat bemyndigande
för regeringen att medge avtal om nya beredskapslån samt ytterligare
anslagsmedel till beredskapslagring och industriella åtgärder i regi av
överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Regeringens förslag i denna del av
propositionen och motionsyrkanden med anknytning därtill har hänvisats till
försvarsutskottet. Detta utskott har redovisat sina ställningstaganden i ett
yttrande (FöU 1982/83:1 y) och med detta överlämnat ifrågavarande delar av
propositionen och motionerna till näringsutskottet.

Innehållet i de föreslagna riktlinjerna framgår av en sammanfattning i
försvarsutskottets yttrande, till vilken näringsutskottet hänvisar. Riktlinjerna
omfattas av det avslagsyrkande i motion 1982/83:2285 (m) som gäller
propositionen i dess helhet. Ytterligare två motioner är aktuella i detta
sammanhang. Ett uttalande i motion 1982/83:2251 (c) - vilket ingår i
underlaget för ett yrkande om att i motionen anförda riktlinjer skall
godkännas - tycks vara att tolka så, att försörjningsstandarden inom
tekoområdet, dvs. den s. k. krigsgarderoben, skall bestämmas även av andra
faktorer än de försörjningspolitiska. I motion 1982/83:1245 (vpk) yrkas på
åtgärder för att varaktigt säkra 1977 års försörjningsberedskapsmål för
skoområdet, innebärande en inhemsk produktion av 2,0-2,5 miljoner par
läderskor per år. Hänsyn skall härvid, begär motionären, tas till sysselsättningen
inom Örebro-Kumlaregionen.

NU 1982/83:42

Försvarsutskottet har lämnat förslagen till allmänna riktlinjer för försörjningsberedskapen
på teko- och läderskoområdena utan erinran. Avslagsyrkandet
i motion 1982/83:2285 (m) har i denna del inte vidhållits från
moderata samlingspartiets sida. Det refererade uttalandet i motion 1982/
83:2251 (c) har försvarsutskottet från sin utgångspunkt lämnat utan
kommentar.

Näringsutskottet finner det självklart att riktlinjer för den försörjningsstandard
som i en krissituation skall upprätthållas på tekoområdet bör
utformas med hänsyn endast till de behov som kan konstateras och sålunda
inte bör styras av industripolitiska bedömningar. Följaktligen ansluter sig
utskottet inte till de nyss angivna synpunkterna i motion 1982/83:2251 (c).
Med hänvisning till vad försvarsutskottet har anfört föreslår näringsutskottet
att riksdagen godkänner de i propositionen angivna allmänna riktlinjerna för
försörjningsberedskapen på tekoområdet.

Vad gäller försörjningsberedskapen på läderskoområdet hänvisar näringsutskottet
med instämmande till vad försvarsutskottet har anfört och
tillstyrker sålunda regeringens förslag. Yrkandet i motion 1982/83:1245 (vpk)
föranleder utskottet att - med hänvisning till propositionen - notera att
regeringen kan förutsättas noga ge akt på problemen inom läderskoområdet.
Motionen avstyrks med vad som sagts.

Riksdagen har nyligen (prop. 1982/83:100 bil. 6, FöU 1982/83:9 s. 61, rskr
1982/83:271) bemyndigat regeringen att under budgetåret 1983/84 inom en
kostnadsram av 200 milj. kr. medge avtal om nya beredskapslån som medför
utbetalningar under senare budgetår. Den utvidgning av denna kostnadsram
som regeringen nu har föreslagit gäller ett belopp av 120 milj. kr. Motionerna
1982/83:2285 (m) och 1982/83:2286 (fp) innehåller yrkanden att propositionen
skall avslås på denna punkt. Försvarsutskottet har ställt sig bakom
regeringens förslag; en minoritet (m, fp) menar emellertid att det avsedda
syftet - att trygga försörjningsberedskapen på det grundtextila området - i
första hand bör tillgodoses genom att det tillgängliga totala utrymmet för nya
beredskapslån dispo'neras om. I andra hand skulle det bli regeringens sak att
komma till riksdagen med ett nytt förslag rörande beredskapslånen.

Näringsutskottet ställer sig liksom försvarsutskottet positivt till regeringens
förslag och tillstyrker alltså att riksdagen ger regeringen det begärda
vidgade bemyndigandet.

Samtidigt som det nyss redovisade bemyndigandet lämnades har riksdagen
anvisat 285 milj. kr. till beredskapslagring och industriella åtgärder på det
ekonomiska försvarets område. Enligt det förslag som regeringen nu har lagt
fram skall detta anslag ökas med 16 milj. kr. Även på denna punkt finns
avslagsyrkanden i motionerna 1982/83:2285 (m) och 1982/83:2286 (fp).
Försvarsutskottet och minoriteten inom detta har tagit ställning på samma
sätt som i det föregående fallet.

Näringsutskottet är inte övertygat om att en samlad bedömning av de olika
anslagsändamålen på tekoområdet bör resultera i en ytterligare höjning av

NU 1982/83:42

det nu berörda anslaget. Det bör här erinras om att arbetsmarknadsutskottet
behandlar frågan om äldrestödets omfattning. Näringsutskottet anser att det
i första hand bör prövas om önskvärda insatser i form av ökad beredskapslagring
och utvidgade industriella åtgärder kan åstadkommas inom den
finansiella ram som redan har beslutats. Det får ankomma på regeringen att
verkställa denna prövning och ta de nya initiativ som kan bli erforderliga.
Näringsutskottet föreslår alltså att riksdagen lämnar förslaget om anslagshöjning
utan bifall. Därmed tillgodoses de båda nämnda motionerna på
denna punkt.

Försvarsutskottet har avstyrkt ett yrkande i motion 1982/83:2290 (vpk)
som går ut på att regeringen skall låta granska hur stödet från överstyrelsen
för ekonomiskt försvar till tekoföretagen har fungerat. I motionen betecknas
en sådan granskning som nödvändig för att ett grundläggande förtroende
skall återställas och för att det skall klargöras ”vad som egentligen skett, då
det gäller de privata företagen och statens beredskapspolitik”.

Näringsutskottet finner inte anledning till någon annan bedömning än
försvarsutskottets och avstyrker alltså motionsyrkandet.

Eiserkoncernen

Förhållandena inom den statliga Eiserkoncernen tas, som inledningsvis
har nämnts, inte särskilt upp i proposition 1982/83:130. De berörs emellertid i
fyra motioner. Två av dessa är partimotioner från vänsterpartiet kommunisterna,
nämligen motion 1982/83:2036, som väcktes under allmänna motionstiden,
och motion 1982/83:2290, som har föranletts av propositionen.
Motionerna 1982/83:2285 (m) och 1982/83:2288 (m) innehåller också var sitt
yrkande som gäller Eiserkoncernen. Som bakgrund till den framställning
som nu följer har en kort redogörelse för Eiser - som ingår i Statsföretagsgruppen
- lämnats tidigare i detta betänkande (s. 16).

Det enda rimliga målet för en statligt ägd tekoindustri är, sägs det i motion
1982/83:2036 (vpk), att den skall ge de arbetande ett avgörande inflytande
och konsumenterna av tekovaror ett alternativ till den förlust i ändamålsenlighet
och bruksvärde som präglar merparten av branschens utbud.
Ledningen för Eiserkoncernen har inte, menar motionärerna, i något av
dessa avseenden fyllt måttet utan har i stället agerat på ett sätt som skapat
tvivel om koncernens metoder och avsikter. En genomgripande revision av
koncernen och av ledningens verksamhet bör, enligt motionen, komma till
stånd och utföras av oberoende expertis och under full insyn för de
anställda.

I motion 1982/83:2290 (vpk) upprepas kravet på en revision av Eiser.
Vidare anförs här att den statliga textilkoncernen borde ha kunnat utvecklas
till en bärare av förnyelse inom tekoindustrin. Skall Eiser förmå hävda sig i
framtiden måste, säger motionärerna, en ny formulering av dess företagspo -

NU 1982/83:42

litik ske, och detta kräver en demokratisering av koncernens styr- och
ledningsorgan.

När Eiser och Algots i Borås förstatligades varnades, sägs det i motion
1982/83:2288 (m), från moderata samlingspartiets sida för de negativa
konsekvenser som detta skulle föra med sig. Vad som inträffat är, menar
motionärerna, ett slående bevis för följderna av selektiva åtgärder.
Hundratals miljoner kronor har satts in i dessa företag utan att förbättringar
av bestående slag har kunnat skönjas. Tidigare har från moderat håll
föreslagits att en uppdelning av Eiser i mindre enheter skulle komma till
stånd och en privatisering genomföras. I motionen upprepas nu detta förslag.
Det yrkande i motion 1982/83:2285 (m) som berör Eiser går ut på att
riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen om vikten av att
tekopolitiken utformas på ett sådant sätt att statligt och enskilt ägda företag
får likvärdiga konkurrensvillkor.

I proposition 1982/83:68 om rekonstruktion av Statsföretagsgruppen
underströks att företagsgruppen måste genomgå en radikal rekonstruktion
syftande till att dotterbolagen inom gruppen skall bli vinstgivande. Detta
innebär att det ankommer på Statsföretags ledning att utarbeta erforderliga
handlingsprogram för dotterbolagen. I propositionen nämndes Eiser som ett
av de företag där åtgärder måste vidtas. Kostnaderna för en rekonstruktion
av Eiser skall rymmas inom ramen för det kapitaltillskott som Statsföretag
har tillfört Eiser. Riksdagens beslut (NU 1982/83:25, rskr 1982/83:181)
innebar bifall till regeringens förslag i här aktuell del.

Statsföretags ledning har inför utskottet redogjort för den första fasen i
rekonstruktionsarbetet vad gäller Eiserkoncernen. Därvid konstaterades att
en samordning av dotterbolagen i koncernen inte medför några större
fördelar. De olika företagsenheterna är mycket heterogena, och koncernen
kommer genom försäljning av vissa enheter att minska i omfattning. Vidare
gäller att verksamheten skall drivas på affärsmässiga grunder och att inga av
de i koncernen ingående företagen längre kommer att vara s. k. offertföretag.

Rekonstruktionen kommer att medföra höga kostnader för Statsföretag,
som har angivit en ekonomisk ram på 250-300 milj. kr. för dess genomförande.

Utskottet noterar sålunda att rekonstruktionen av Eiserkoncernen pågår
efter de riktlinjer som riksdagen har angivit i mars i år.

Mot denna bakgrund finner utskottet inte anledning för riksdagen att,
såsom krävs i motionerna 1982/83:2036 (vpk) och 1982/83:2290 (vpk), av
regeringen begära en särskild revision av Eiserkoncernen.

När det gäller förslaget i motion 1982/83:2288 (m) att Eiserkoncernen skall
delas upp och privatiseras hänvisar utskottet till den nyss lämnade
redogörelsen för det pågående rekonstruktionsarbetet. Som där framgått
kan vissa delar av koncernen komma att avyttras. Utskottet delar emellertid
inte uppfattningen att privatisering skall gälla som en allmän princip vid

NU 1982/83:42

rekonstruktionen av Eiser.

I motion 1982/83:2036 (vpk) ställs även kravet att Statsföretags ledning
skall inleda omedelbara förhandlingar med de anställda inom Eiserkoncernen
med sikte på att de olika företagsenheterna skall överföras i de anställdas
ägo och drivas i kooperativ form. Som just nämnts innefattar rekonstruktionen
av Eiser att Statsföretag kan komma att sälja vissa enheter av
företaget. Härvid kan också en försäljning till de anställda bli aktuell. Något
uttalande från riksdagen av angiven innebörd finner utskottet inte motiverat.
Motionen avstyrks följaktligen i nu berörd del.

Det nämnda kravet i motion 1982/83:2290 (vpk) på en demokratisering av
Eiserkoncernens lednings- och styrorgan går närmare bestämt ut på att den
nuvarande ledningen skall ersättas av organ där representanter för de
anställda är i majoritet.

Det ankommer på Statsföretag att som Eisers ägare tillse att företaget har
en väl fungerande ledning. Självfallet är det angeläget att denna ledning har
de anställdas förtroende. Enligt gällande bestämmelser - i lagen (1976:351)
om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska
föreningar - ingår arbetstagarrepresentanter såväl i moderbolaget AB Eisers
styrelse som i styrelsen för de dotterbolag som har minst 25 anställda.
Utskottet vill slå fast att riksdagen inte bör på annat sätt än genom
lagstiftning och genom generella riktlinjer för de statliga företagen ta
ställning till hur ledningsfunktionerna hos dessa bör utövas. Motion
1982/83:2290 (vpk) avstyrks alltså i nu berörd del.

Det nyss berörda yrkandet i motion 1982/83:2285 (m) beträffande
likvärdiga konkurrensvillkor för statliga och enskilda tekoföretag står i
överensstämmelse med en vedertagen princip och ger enligt utskottets
mening inte anledning till något särskilt uttalande av riksdagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande mål för tekopolitiken

att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:130 i ifrågavarande
del och motion 1982/83:1495 i ifrågavarande del samt
med avslag på motion 1982/83:2285 yrkande 1 i ifrågavarande
del, motion 1982/83:2286 yrkande 1 i ifrågavarande del och
motion 1982/83:2290 yrkandena 2 och 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande inriktningen av de industripolitiska åtgärderna

att riksdagen med anledning av proposition 1982/83:130 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1982/83:2251
yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1982/83:2285 yrkande 1 i
ifrågavarande del och yrkande 2, motion 1982/83:2286 yrkande

NU 1982/83:42

1 i ifrågavarande del och motion 1982/83:2288 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande anslag till branschfrämjande åtgärder

att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:130 bilaga 1
punkt B 8 och med avslag på motion 1982/83:2251 yrkande 3,
motion 1982/83:2285 yrkande 1 i ifrågavarande del och yrkande
3 och motion 1982/83:2286 yrkande 7 till Branschfrämjande
åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1983/84 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 56 189 000 kr.,

4. beträffande lån till rationaliseringsinvesteringar

att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:130 bilaga 1
punkt B 24 och med avslag på motion 1982/83:2251 yrkande 4,
motion 1982/83:2285 yrkande 1 i Ifrågavarande del och yrkande
4 och motion 1982/83:2286 Jifande 8 till Lån till rationaliseringsinvesteringar
inom konfektionsindustrin för budgetåret
1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 20 000 000 kr.,

5. beträffande särskilda strukturgarantier

att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:130 bilaga 1
punkt Bil moment 1 och med avslag på motion 1982/83:2285
yrkande 1 i ifrågavarande del bemyndigar regeringen att under
budgetåret 1983/84 ikläda staten förpliktelse i form av särskilda
strukturgarantier för textil- och konfektionsindustrierna, som
inberäknat tidigare utställda garantier innebär åtaganden om
högst 259 500 000 kr.,

6. beträffande räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier

att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:130 bilaga 1
punkt Bil moment 2 och med avslag på motion 1982/83:2285
yrkande 1 i ifrågavarande del till Kostnader för räntebefrielse vid
särskilda strukturgarantier för textil- och konfektionsindustrierna
för budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag av 1 500 000 kr.,

7. beträffande prissättningen i detaljhandeln

att riksdagen avslår motion 1982/83:1495 i ifrågavarande del,

8. beträffande statligt saneringsbolag

att riksdagen avslår motion 1982/83:1495 i ifrågavarande del,

9. beträffande importbegränsande åtgärder

att riksdagen med anledning av proposition 1982/83:130 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1982/83:1495 i
ifrågavarande del, motion 1982/83:2251 yrkande 8, motion
1982/83:2285 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1982/
83:2286 yrkande 13, motion 1982/83:2288 yrkande 8 och motion
1982/83:2290 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

NU 1982/83:42

10. beträffande hemtagningssystemet och anslag till kommerskollegium att

riksdagen

dels med anledning av proposition 1982/83:130 bilaga 2 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1982/83:1495 i
ifrågavarande del, motion 1982/83:2285 yrkande 1 i ifrågavarande
del, motion 1982/83:2286 yrkande 1 i ifrågavarande del,
motion 1982/83:2288 yrkande 7 och motion 1982/83:2289 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

dels med anledning av proposition 1982/83:100 bilaga 5 punkt E
1, med bifall till proposition 1982/83:130 bilaga 2 i ifrågavarande
del och med avslag på motion 1982/83:2285 yrkande 1 i
ifrågavarande del, motion 1982/83:2286 yrkande 9 och motion
1982/83:2289 i ifrågavarande del till Kommerskollegium för
budgetåret 1983/84 under tredje huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 30 539 000 kr.,

11. beträffande ursprungsmärkning

att riksdagen avslår motion 1982/83:2288 yrkande 6,

12. beträffande import av skinnkläder

att riksdagen avslår motion 1982/83:2287,

13. beträffande riktlinjer för försörjningsberedskapen på tekoområdet att

riksdagen med bifall till proposition 1982/83:130 bilaga 3 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1982/83:2251
yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1982/83:2285 yrkande

I i ifrågavarande del godkänner i propositionen angivna
riktlinjer,

14. beträffande riktlinjer för försörjningsberedskapen på läderskoområdet att

riksdagen med bifall till proposition 1982/83:130 bilaga 3 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1982/83:1245 och
motion 1982/83:2285 yrkande 1 i ifrågavarande del godkänner i
propositionen angivna riktlinjer,

15. beträffande beredskapslån

att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:130 bilaga 3
punkt H 3 moment 1 och med avslag på motion 1982/83:2285
yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1982/83:2286 yrkande

II bemyndigar regeringen att under budgetåret 1983/84 inom
en kostnadsram av 120 000 000 kr. - utöver tidigare beslutad
kostnadsram (prop. 1982/83:100 bil. 6, FöU 1982/83:9 s. 61, rskr
1982/83:271 ) - medge avtal om nya beredskapslån som medför
utbetalningar under senare budgetår,

3 Riksdagen 1982/83. 17 sami. Nr 42

NU 1982/83:42

16. beträffande beredskapslagring och industriella åtgärder för
försörjningsberedskap

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2285 yrkande 1 i
ifrågavarande del och motion 1982/83:2286 yrkande 12 avslår
proposition 1982/83:130 bilaga 3 punkt H 3 moment 2,

17. beträffande särskild granskning av överstyrelsen för ekonomiskt
försvar

att riksdagen avslår motion 1982/83:2290 yrkande 7,

18. beträffande särskild revision av Eiserkoncernen

att riksdagen avslår motion 1982/83:2036 yrkande 1 och motion
1982/83:2290 yrkande 6,

19. beträffande privatisering av Eiserkoncernen

att riksdagen avslår motion 1982/83:2288 yrkande 9,

20. beträffande överlåtelse av enheter inom Eiserkoncernen till de
anställda

att riksdagen avslår motion 1982/83:2036 yrkande 2,

21. beträffande Eiserkoncernens ledning

att riksdagen avslår motion 1982/83:2290 yrkande 5,

22. beträffande statliga stödåtgärders konkurrensneutralitet
att riksdagen avslår motion 1982/83:2285 yrkande 6.

Stockholm den 10 maj 1983

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Tage Sundkvist (c), Staffan Burenstam
Linder (m), Lilly Hansson (s), Erik Hovhammar (m), Rune Jonsson (s), Sten
Svensson (m), Wivi-Anne Radesjö (s), Karl-Erik Häll (s), Per Westerberg
(m), Christer Eirefelt (fp), Jörn Svensson (vpk), Birgitta Johansson (s), Ivar
Franzén (c) och Sylvia Pettersson (s).

Reservationer

1. Mål för tekopolitiken (mom. 1)

Staffan Burenstam Linder (m), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m),
Per Westerberg (m) och Christer Eirefelt (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”tekopolitikens mål” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motionerna 1982/83:2285 (m) och 1982/83:2286 (fp)
framförda uppfattningen att de i propositionen angivna siffermässigt

NU 1982/83:42

preciserade målen för produktionsvolym och marknadsandel motverkar sitt
syfte. Som framhålls i dessa motioner bör det centrala syftet med
tekopolitiken vara att skapa goda utvecklingsmöjligheter för expansiva och
effektiva företag. De siffermässigt angivna målen har haft en olycklig
inverkan genom att branschens företrädare fått falska förespeglingar. Det till
sist avgörande är hur branschens kostnads- och konkurrensläge utvecklas.
Härvidlag har arbetsmarknadens parter inom tekonäringen ett stort eget
ansvar. Därutöver bör understrykas att, som industriministern påpekar, den
inhemska produktionen motsvarar mer än 30 % av den inhemska tillförseln.
Från beredskapssynpunkt ter sig detta som ett mera adekvat mått på
självförsörjningen än det nu tillämpade, vilket är de svenska tekovarornas
andel av hemmamarknaden. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen
i enlighet med vad utskottet nu har sagt. Utskottet tillstyrker sålunda
motionerna 1982/83:2285 (m) och 1982/83:2286 (fp) i här berörda delar och
avstyrker motion 1982/83:1495 (s) i den del som berör tekopolitikens
mål.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande mål för tekopolitiken

att riksdagen med avslag på proposition 1982/83:130 i ifrågavarande
del, med anledning av motion 1982/83:2285 yrkande 1 i
ifrågavarande del och motion 1982/83:2286 yrkande 1 i ifrågavarande
del och med avslag på motion 1982/83:1495 i ifrågavarande
del och motion 1982/83:2290 yrkandena 2 och 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Mål för tekopolitiken (mom. 1)

Tage Sundkvist (c) och Ivar Franzén (c) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 20 som börjar med ”Utskottet delar” och slutar med
”tekopolitikens mål” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar regeringens uppfattning att statsmakterna fortsättningsvis
bör ha samma riktmärke och mål för tekopolitiken som hittills. Flera av de
stödåtgärder som har vidtagits är sådana som bör kunna få påtagliga
verkningar på längre sikt. Med den framtida inriktning av tekostödet som
föreslås i motion 1982/83:2251 (c) och med pågående strukturförändringar
inom branschen samt med stöd av den begynnande konjunkturuppgången
bör konkurrenskraften förbättras och därmed en ökad produktionsvolym
vara ett realistiskt framtidsperspektiv för tekoindustrin. En sänkning av den
uttalade ambitionsnivån skulle enligt utskottets mening minska trovärdigheten
hos statens satsningar på tekoindustrin och sålunda motverka syftet med
dessa. Utskottet avstyrker följaktligen motionerna 1982/83:2285 (m) och
1982/83:2286 (fp) i de delar som berör tekopolitikens mål.

NU 1982/83:42

3. Mål för tekopolitiken (morn. 1)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det inte meningsfullt att tekopolitikens mål även
fortsättningsvis skall anges i form av en viss produktionsvolym, om inte
samtidigt bestämda åtgärder vidtas för att skydda marknaden. Inte heller
finner utskottet det meningsfullt att målen formuleras i termer av att ”skapa
konkurrenskraftiga företag” eller ”skapa förutsättningar för expansiva och
effektiva företag”. Utskottet delar den i motion 1982/83:2290 (vpk)
framförda uppfattningen att bestämda kvalitetskrav bör ställas på tekovarorna
i syfte att bristfälliga och dåliga inslag i varuutbudet skall sorteras ut.
Enligt utskottets mening måste också en mer långsiktig strategi på
textilproduktionens område utvecklas. Tekoindustrins existens i Sverige
kräver något annat än underkastelse under de utvecklingstendenser som har
dominerat under de senaste 20 åren. Det är av grundläggande betydelse att
marken bereds för kvalitativt annorlunda former av produktion. En särskild
arbetsgrupp, bestående av dels specialister på teknik och material, dels
representanter för de anställda inom branschen, bör tillsättas med uppdrag
att ta upp och utveckla alternativa idéer och förslag på tekoområdet. På
grundval av motion 1982/83:2290 (vpk) bör riksdagen besvara regeringens
målsättningsförslag med ett uttalande av denna innebörd.

Med vad nu sagts avstyrker utskottet motionerna 1982/83:1495 (s),
1982/83:2285 (m) och 1982/83:2286 (fp) i berörda delar.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande mål för tekopolitiken

att riksdagen med anledning av proposition 1982/83:130 i
ifrågavarande del, med bifall till motion 1982/83:2290 yrkandena
2 och 8 samt med avslag på motion 1982/83:1495 i
ifrågavarande del, motion 1982/83:2285 yrkande 1 i ifrågavarande
del och motion 1982/83:2286 yrkande 1 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

4. Inriktningen av de industripolitiska stödåtgärderna (mom. 2)

Tage Sundkvist (c), Staffan Burenstam Linder (m), Erik Hovhammar (m),
Sten Svensson (m). Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp) och Ivar
Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 21 med ”Liksom
regeringen” och slutar på s. 22 med ”1982/83:2288 (m) avstyrks” bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning måste det statliga stödet till tekoindustrin

NU 1982/83:42

inriktas på generella stödåtgärder och utformas på sådant sätt att en
konkurrens på lika villkor kan upprätthållas i branschen. Utskottet
instämmer sålunda i den kritik mot den i propositionen föreslagna kraftiga
ökningen av det selektiva branschstödet till tekoindustrin som framförs i här
aktuella motioner. Riksdagen bör i anslutning till motionerna 1982/83:2251
(c), 1982/83:2285 (m), 1982/83:2286 (fp) och 1982/83:2288 (m) göra ett
uttalande till regeringen av innebörd att den industripolitiska verksamheten
på tekoområdet bör inriktas på generella, konkurrensneutrala åtgärder.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande inriktningen av de industripolitiska stödåtgärderna att

riksdagen med anledning av proposition 1982/83:130 i
ifrågavarande del, motion 1982/83:2251 yrkande 1 i ifrågavarande
del, motion 1982/83:2285 yrkande 1 i ifrågavarande del
och yrkande 2, motion 1982/83:2286 yrkande 1 i ifrågavarande
del och motion 1982/83:2288 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Anslag till branschfrämjande åtgärder (mom. 3)

Staffan Burenstam Linder, Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per
Westerberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med
”Regeringens förslag” och slutar med ”tillstyrks därför” bort ha följande
lydelse:

Med hänvisning till de principiella skäl som talar för en avveckling av
selektiva stödformer och till de krav som det svåra statsfinansiella läget
ställer förordar utskottet att anslaget till branschfrämjande åtgärder inom
tekoindustrin begränsas på det sätt som föreslås i motion 1982/83:2285 (m)
och sålunda bestäms till 20 milj. kr.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande anslag till branschfrämjande åtgärder

att riksdagen med anledning av proposition 1982/83:130 bilaga 1
punkt B 8, med bifall till motion 1982/83:2285 yrkande 1 i
ifrågavarande del och yrkande 3 och med avslag på motion
1982/83:2251 yrkande 3 och motion 1982/83:2286 yrkande 7 till
Branschfrämjande åtgärder för tekoindustrin för budgetåret
1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 20 000 000 kr.

NU 1982/83:42

6. Anslag till branschfrämjande åtgärder (mom. 3)

Tage Sundkvist (c), Christer Eirefelt (fp) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med
”Regeringens förslag” och slutar med ”tillstyrks därför” bort ha följande
lydelse:

Takten i den nedtrappning av det industripolitiska stödet till tekoindustrin
som utskottet förordar måste bestämmas av tekoindustrins aktuella situation
och det allmänna arbetsmarknadsläget. En sådan neddragning av anslaget till
branschfrämjande åtgärder inom tekoindustrin som föreslås i motion
1982/83:2285 (m) är uppenbarligen alltför kraftig. Utskottet förordar att
detta anslag såsom föreslås i motionerna 1982/83:2251 (c) och 1982/83:2286
(fp) bestäms till ett belopp som ligger 10 milj. kr. under det som regeringen
har angivit.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande anslag till branschfrämjande åtgärder

att riksdagen med anledning av proposition 1982/83:130 bilaga
1 punkt B 8, med bifall till motion 1982/83:2251 yrkande 3
och motion 1982/83:2286 yrkande 7 och med avslag på motion
1982/83:2285 yrkande 1 i ifrågavarande del och yrkande 3 till
Branschfrämjande åtgärder för tekoindustrin för budgetåret
1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 46 189 000 kr.

7. Lån till rationaliseringsinvesteringar (mom. 4)

Staffan Burenstam Linder (m), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m),
Per Westerberg (m) och Christer Eirefelt (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Det är” och
slutar med ”regeringens förslag” bort ha följande lydelse:

I enlighet med de allmänna principer som har redovisats i det föregående
bör den långivning som avser rationaliseringar inom konfektionsindustrin
redan nu begränsas kraftigt. Utskottet föreslår att anslaget, såsom påyrkas i
motionerna 1982/83:2285 (m) och 1982/83:2286 (fp), bestäms till hälften av
det belopp som regeringen föreslår, dvs. till 10 milj. kr.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande lån till rationaliseringsinvesteringar

att riksdagen med anledning av proposition 1982/83:130 bilaga
1 punkt B 24, med bifall till motion 1982/83:2285 yrkande 1 i
ifrågavarande del och yrkande 4 och motion 1982/83:2286

NU 1982/83:42

yrkande 8 samt med avslag på motion 1982/83:2251 yrkande 4
till Lån till rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindustrin
för budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 10 000 000 kr.

8. Lån till rationaliseringsinvesteringar (mom. 4)

Tage Sundkvist (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Anslag för”
och slutar med ”regeringens förslag” bort ha följande lydelse:

En viss minskning av det anslagsbelopp som regeringen begär är emellertid
möjlig. Utskottet föreslår att anslaget, såsom påyrkas i motion 1982/83:2251
(c), bestäms till 18 milj. kr.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande lån till rationaliseringsinvesteringar

att riksdagen med anledning av proposition 1982/83:130 bilaga
1 punkt B 24, med bifall till motion 1982/83:2251 yrkande 4
och med avslag på motion 1982/83:2285 yrkande 1 i ifrågavarande
del och yrkande 4 och motion 1982/83:2286 yrkande 8 till
Lån till rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindustrin
för budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 18 000 000 kr.

9. Särskilda strukturgarantier (mom. 5)

Staffan Burenstam Linder, Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per
Westerberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”innevarande budgetåret” bort ha följande lydelse: En

avveckling av de särskilda strukturgarantierna är, som framgår av
propositionen, en närliggande besparingsåtgärd som tycks godtas tämligen
allmänt. Mot denna bakgrund är det förvånande att regeringen föreslår att
verksamheten med strukturgarantier skall fortsätta under nästa budgetår,
om än med slopande av räntebefrielsen. Utskottet ansluter sig till förslaget i
motion 1982/83:2285 (m) att stödformen särskilda strukturgarantier skall
avskaffas och avstyrker alltså regeringens förslag att den skall få fortsatt
bemyndigande att utfärda sådana garantier.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande särskilda strukturgarantier

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2285 yrkande 1 i
ifrågavarande del avslår proposition 1982/83:130 bilaga 1 punkt
B 11 moment 1.

NU 1982/83:42

10. Räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier (mom. 6)

Staffan Burenstam Linder, Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per
Westerberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Genom
att” och slutar med ”har beviljats” bort ha följande lydelse:

Utskottet är inte berett att tillstyrka ett särskilt anslag för täckande av
kostnader för räntebefrielse i samband med redan lämnade strukturgarantier.
De kostnader av detta slag som visar sig ofrånkomliga torde i stället få
täckas med medel från anslaget till branschfrämjande åtgärder.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier
att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2285 yrkande 1 i
ifrågavarande del avslår proposition 1982/83:130 bilaga 1 punkt
Bil moment 2.

11. Prissättningen i detaljhandeln (mom. 7)

Tage Sundkvist (c), Staffan Burenstam Linder (m), Erik Hovhammar (m),
Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp) och Ivar
Franzén (c) anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 22 med
”Utskottet delar” och slutar på s. 23 med ”i detaljhandelsledet” bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen att något initiativ på detta område inte är
motiverat och föreslår följaktligen ingen åtgärd av riksdagen med anledning
av motion 1982/83:1495 (s) i nu angiven del.

12. Importbegränsande åtgärder (mom. 9)

Staffan Burenstam Linder (m). Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m),
Per Westerberg (m) och Christer Eirefelt (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motionerna 1982/83:2285 (m) och 1982/83:2286 (fp)
framförda uppfattningen att tanken på ytterligare handelshinder måste
avvisas.

Att döma av propositionen utesluter regeringen inte att det kan bli aktuellt
att ge upp Sveriges anslutning till MFA och i stället införa globalkontingenter.
Ett sådant system skulle emellertid inte bara innebära omfattande
handelsrestriktioner utan sannolikt också medföra risker för motåtgärder
från andra länder, till nackdel för exporten från Sverige. Kommerskollegium
har i sin utredning framhållit att systemet skulle få mycket begränsade
effekter på importvolymen. Kollegiet har, som nämnts, upprepat sin tidigare

NU 1982/83:42

framförda uppfattning att ett globalkontingentsystem inte bör införas.

Det bör även framhållas att handelspolitiska regleringsåtgärder har en
tendens att driva konsumentpriserna i höjden och då särskilt på den del av
sortimentet som är av intresse för låginkomsttagare. Enligt utskottets mening
bör riksdagen ge regeringen till känna att ett system med globalkontingenter
inte bör införas. Det sagda innebär att utskottet tillstyrker motionerna
1982/83:2285 (m) och 1982/83:2286 (fp) i här aktuella delar medan
motionerna 1982/83:1495 (s), 1982/83:2251 (c) och 1982/83:2288 (m) i
berörda delar avstyrks.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande importbegränsande åtgärder

att riksdagen med anledning av proposition 1982/83:130 i
ifrågavarande del, med bifall till motion 1982/83:2285 yrkande 1
i ifrågavarande del och motion 1982/83:2286 yrkande 13 samt
med avslag på motion 1982/83:1495 i ifrågavarande del, motion
1982/83:2251 yrkande 8, motion 1982/83:2288 yrkande 8 och
motion 1982/83:2290 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

13. Importbegränsande åtgärder (mom. 9)

Tage Sundkvist (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Sverige har sökt reglera lågprisimporten av tekovaror med hjälp av
multifiberavtalen. Det har skett till priset av en ökande import, nedläggning
av företag, friställning av anställda, sänkt försörjningsberedskap och ökade
regionala problem. MFA har uppenbarligen inte räckt till för att lösa dessa
problem.

Utskottet anser därför att det är viktigt att man fortsättningsvis i ökad
utsträckning söker finna nya vägar för att komma till rätta med den
marknadsstörande tekoimporten.

Härvid bör, som också framhålls i motion 1982/83:2251 (c), möjligheterna
att införa ett system med globalkontingenter särskilt prövas. Utskottet
tillstyrker sålunda motion 1982/83:2251 (c) i här berörd del.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande importbegränsande åtgärder

att riksdagen med anledning av proposition 1982/83:130 i
ifrågavarande del, med bifall till motion 1982/83:2251 yrkande
8, med anledning av motion 1982/83:1495 i ifrågavarande del
och motion 1982/83:2285 yrkande 1 i ifrågavarande del samt

4 Riksdagen 1982/83. 17 sami. Nr 42

NU 1982/83:42

med avslag på motion 1982/83:2286 yrkande 13, motion
1982/83:2288 yrkande 8 och motion 1982/83:2290 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Importbegränsande åtgärder (mom. 9)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”När det”
och slutar med ”sitt ställningstagande” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening förbigås i propositionen flera av den svenska
tekoindustrins väsentliga problem. Detta medför bl. a. att regeringen tvekar
inför handelspolitiska åtgärder som kan ha någon verkan. Importen måste
emellertid begränsas, eftersom alternativet till att genomföra skyddsåtgärder
är att acceptera tekoindustrins fullständiga utslagning.

De åtgärder mot den s. k. lågprisimporten som förordas i propositionen
resp. i vissa motioner har, menar utskottet, en felaktig inriktning och är även
ineffektiva. Detta gäller både bilaterala avtal inom ramen för MFA III, enligt
regeringens förslag, och ett eventuellt utnyttjande av ett globalkontingentsystem,
något som i motionerna 1982/83:1495 (s), 1982/83:2251 (c) och
1982/83:2288 (m) betraktas som en möjlig begränsningsåtgärd.

Däremot är det, såsom framhålls i motion 1982/83:2290 (vpk), från både
ekonomisk och social synpunkt motiverat att begränsningsåtgärder införs
mot import som baseras på multinationella kapitalintressens exploatering av
politiskt och ekonomiskt svaga nationer. Det är gentemot sådan import som
begränsningar är praktiskt möjliga och politiskt försvarbara. Utskottet
föreslår därför, i enlighet med vad som begärs i den nu nämnda motionen, att
en socialklausul införs som kan användas exempelvis gentemot sådana
exportländer som Thailand, Indonesien, Malaysia och Taiwan.

Med hänvisning till vad som här anförts avstyrker utskottet dels
motionerna 1982/83:1495 (s), 1982/83:2251 (c) och 1982/83:2288 (m), dels
motionerna 1982/83:2285 (m) och 1982/83:2286 (fp), alla i här aktuella
delar.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande importbegränsande åtgärder

att riksdagen med anledning av proposition 1982/83:130 i
ifrågavarande del, med bifall till motion 1982/83:2290 yrkande 1
och med avslag på motion 1982/83:1495 i ifrågavarande del,
motion 1982/83:2251 yrkande 8, motion 1982/83:2285 yrkande 1
i ifrågavarande del, motion 1982/83:2286 yrkande 13 och
motion 1982/83:2288 yrkande 8 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

NU 1982/83:42

15. Hemtagningssystemet och anslag till kommerskollegium (mom. 10)

Staffan Burenstam Linder (m), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m),
Per Westerberg (m) och Christer Eirefelt (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 25 med ”Det har”
och slutar på s. 26 med ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet avvisar regeringens förslag om en uppstramning av hemtagningssystemet.
Förslaget är handelshindrande och bär en protektionistisk
prägel. Det bör även framhållas att den avsedda importbegränsande effekten
inte kommer att uppnås. I stället kommer tekoimporten från utvecklingsländer
m. fl. att i stor utsträckning ersättas med import från EG- och
EFTA-länderna.

Resultatet av de åtgärder som regeringen föreslår blir en fördyring av
tekoprodukterna som, vilket också framhålls i motionerna 1982/83:2286 (fp)
och 1982/83:2289 (m), får bäras av konsumenterna. Varken transport- eller
lagringshanteringen är i dag anpassad till de nya handläggningsrutiner som
föreslås i propositionen. Kostnadsökningarna inom dessa områden kan bli
betydande.

Enligt utskottets mening bör riksdagen uttala att den tilltänkta uppstramningen
av hemtagningssystemet inte bör komma till stånd. Med det sagda
tillstyrker utskottet motionerna 1982/83:2286 (fp) och 1982/83:2289 (m) i
berörda delar. Härav följer att motionerna 1982/83:1495 (s) och 1982/83:2288
(m) i berörda delar avstyrks.

Frågan om (= utskottet) ingen erinran.

I konsekvens med vad nyss har anförts om hemtagningssystemet avstyrker
utskottet förslaget i proposition 1982/83:130 om en höjning av anslaget till
kommerskollegium utöver det belopp som anges i budgetpropositionen.
Utskottet förordar alltså att detta anslag bestäms till 30 267 000 kr.

dels att utskottet under 10 bort hemställa

10. beträffande hemtagningssystemet och anslag till kommerskollegium att

riksdagen

dels med anledning av proposition 1982/83:130 bilaga 2 i
ifrågavarande del, med bifall till motion 1982/83:2286 yrkande
1 i ifrågavarande del och motion 1982/83:2289 i ifrågavarande
del samt med avslag på motion 1982/83:1495 i ifrågavarande
del och motion 1982/83:2288 yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels med bifall till proposition 1982/83:100 bilaga 5 punkt E 1,
motion 1982/83:2285 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion
1982/83:2286 yrkande 9 och motion 1982/83:2289 i ifrågavarande
del och med avslag på proposition 1982/83:130 bilaga 2 i

NU 1982/83:42

ifrågavarande del till Kommerskollegium för budgetåret 1983/
84 under tredje huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av
30 267 000 kr.

16. Riktlinjer för försörjningsberedskapen på tekoområdet (mom. 13)

Tage Sundkvist (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med
”Näringsutskottet finner” och slutar med ”på tekoområdet” bort ha följande
lydelse:

Näringsutskottet vill, i anslutning till vad som sägs i motion 1982/83:2251
(c), understryka att det är viktigt att marknaden för de svenska tekoföretagen
inte minskar i omfattning. Den förändrade inställning till den svenska
försörjningsstandarden som antyds i propositionen ter sig oroväckande.
Enligt utskottets mening skulle en sådan omprövning kunna allvarligt skada
förutsättningarna för en positiv framtidstro hos tekoföretagen. Näringsutskottet
kan i stort ställa sig bakom de riktlinjer för försörjningsberedskapen
som anges i propositionen men föreslår att de modifieras i enlighet med vad
nu sagts.

dels att utskottet under 13 bort hemställa

13. beträffande riktlinjer för försörjningsberedskapen på tekoområdet att

riksdagen med anledning av proposition 1982/83:130 bilaga 3
i ifrågavarande del, med bifall till motion 1982/83:2251 yrkande
1 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1982/83:2285
yrkande 1 i ifrågavarande del godkänner av utskottet angivna
riktlinjer.

17. Beredskapslån (mom. 15)

Staffan Burenstam Linder (m), Erik Hovhammar (m); Sten Svensson (m),
Per Westerberg (m) och Christer Eirefelt (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med
”Näringsutskottet ställer” och slutar med ”vidgade bemyndigandet” bort ha
följande lydelse:

Näringsutskottet instämmer med minoriteten i försvarsutskottet och
föreslår således nu att riksdagen inte lämnar det begärda bemyndigandet
utan överlämnar åt regeringen att i första hand söka tillgodose det aktuella
syftet genom omdisposition av det utrymme som står till buds inom den
tidigare beslutade kostnadsramen.

NU 1982/83:42

dels att utskottet under 15 bort hemställa

15. beträffande beredskapslån

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2285 yrkande 1 i
ifrågavarande del och motion 1982/83:2286 yrkande 11 avslår
proposition 1982/83:130 bilaga 3 punkt H 3 moment 1.

18. Beredskapslagring och industriella åtgärder för försörjningsberedskap

(mom. 16)

Tage Sundkvist (c), Jörn Svensson (vpk) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 28 med
”Näringsutskottet är” och slutar på s. 29 med ”denna punkt” bort ha
följande lydelse:

Näringsutskottet ställer sig i likhet med försvarsutskottet positivt till
regeringens förslag om ökningar av det redan anvisade anslaget till
beredskapslagring och industriella åtgärder.

dels att riksdagen under 16 bort hemställa

16. beträffande beredskapslagring och industriella åtgärder för
försörjningsberedskap

att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:130 bilaga 3
punkt H 3 moment 2 och med avslag på motion 1982/83:2285
yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1982/83:2286 yrkande
12 till Beredskapslagring och industriella åtgärder för budgetåret
1983/84 under fjärde huvudtiteln - utöver tidigare (prop.
1982/83:100 bil. 6, FöU 1982/83:9 s. 61, rskr 1982/83:271)
anvisat belopp - anvisar ett reservationsanslag av 16 000 000
kr.

19. Särskild granskning av överstyrelsen för ekonomiskt försvar (mom. 17)
Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med
”Näringsutskottet finner” och slutar med ”alltså motionsyrkandet” bort ha
följande lydelse:

Stödet från överstyrelsen för ekonomiskt försvar har under en följd av år
haft stor betydelse för tekoindustrins utveckling. Flur det egentligen har
fungerat har emellertid blivit fördolt, något som i hög grad försvårar en
samlad bedömning av statens insatser på tekoområdet. Utskottet finner
starka skäl tala för en sådan granskning som motionärerna begär.

dels att utskottet under 17 bort hemställa

17. beträffande särskild granskning av överstyrelsen för ekonomiskt
försvar

NU 1982/83:42

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2290 yrkande 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

20. Särskild revision av Eiserkoncernen (mom. 18)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”Mot
denna” och slutar med ”av Eiserkoncernen” bort ha följande lydelse:

När staten övertog Eiser kunde man hysa förhoppningar om att detta
företag skulle bli basen för en förnyelse av tekoindustrin. Dessa förhoppningar
har dock inte infriats. Tvärtom har sönderfallet, när det gäller sättet
att leda företaget, tilltagit. Den redogörelse för det pågående rekonstruktionsarbetet
inom Eiser som Statsföretags ledning har givit inför utskottet
pekar inte på att någon förändrad inriktning av Eisers politik är att
vänta.

Enligt utskottets mening måste, om Eiser skall förmå hävda sig, dess
företagspolitik nyformuleras enligt de riktlinjer som anges i de nu aktuella
motionerna. En angelägen första åtgärd är att en särskild revision av
företaget genomförs. Utskottet tillstyrker härvidlag motionerna 1982/
83:2036 (vpk) och 1982/83:2290 (vpk).

dels att utskottet under 18 bort hemställa

18. beträffande särskild revision av Eiserkoncernen

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2036 yrkande 1 och
motion 1982/83:2290 yrkande 6 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

21. Privatisering av Eiserkoncernen (mom. 19)

Tage Sundkvist (c), Staffan Burenstam Linder (m), Erik Hovhammar (m),
Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp) och Ivar
Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 30 med ”När det”
och slutar på s. 31 med ”av Eiser” bort ha följande lydelse:

Vid behandlingen av propositionen om rekonstruktion av Statsföretagsgruppen
(prop. 1982/83:68, NU 1982/83:25) framhölls från moderata
samlingspartiets, centerpartiets och folkpartiets sida att rekonstruktionsarbetet
främst bör baseras på en försäljning av företag inom gruppen till
icke-statliga intressenter. Utskottet vill understryka att denna princip nu
måste gälla vid rekonstruktionen av Eiser. Således tillstyrker utskottet
motion 1982/83:2288 (m) i berörd del.

NU 1982/83:42

dels att utskottet under 19 bort hemställa

19. beträffande privatisering av Eiserkoncernen

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2288 yrkande 9 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

22. Eiserkoncernens ledning (mom. 21)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”Det
ankommer” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Eisers nuvarande ledning har uppenbarligen förbrukat sitt förtroende
både hos de anställda och hos andra intressenter. En grundläggande
förutsättning för att Eiserkoncernen skall kunna ta sig upp ur den djupa
vågdal där den nu befinner sig är att företaget får en ny, stark ledning med
god förankring hos de anställda. Det hittills tillämpade konventionella
ledningsmönstret måste utbytas mot ett nytt som innebär att de anställda
genom en på demokratisk väg utsedd majoritetsrepresentation i alla
viktigare lednings- och styrorgan får del i och ansvar för koncernens fortsatta
utveckling. Riksdagen bör i enlighet med det berörda yrkandet i motion
1982/83:2290 (vpk) anmoda regeringen att vidta erforderliga åtgärder i detta
syfte.

dels att utskottet under 21 bort hemställa

21. beträffande Eiserkoncernens ledning

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2290 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

23. Statliga stödåtgärders konkurrensneutralitet (mom. 22)

Tage Sundkvist (c), Staffan Burenstam Linder (m), Erik Hovhammar (m),
Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp) och Ivar
Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”Det nyss”
och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Med anledning av det nyss berörda yrkandet i motion 1982/83:2285 (m) vill
utskottet till sist betona att de statliga insatserna på tekoområdet måste vara
utformade på sådant sätt att en konkurrens på likvärdiga villkor ständigt kan
upprätthållas mellan alla branschföretag. Den statliga Eiserkoncernen får,
som framhålls i motionen, under inga förhållanden ges konkurrensfördelar
framför enskilt ägda företag. Regeringen bör uppmärksamt följa utvecklingen
och vid behov vidta erforderliga åtgärder. Riksdagen bör göra ett
uttalande med denna innebörd.

NU 1982/83:42

dels att utskottet under 22 bort hemställa

22. beträffande statliga stödåtgärders konkurrensneutralitet

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2285 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Statligt saneringsbolag (mom. 8)

Tage Sundkvist (c), Staffan Burenstam Linder (m), Erik Hovhammar (m),
Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp) och Ivar
Franzén (c) anför:

Med anledning av utskottets behandling av motion 1982/83:1495 (s) vad
gäller inrättande av ett saneringsbolag vill vi framhålla följande.

Som utskottet tidigare har påpekat (NU 1981/82:50 s. 14) saknas anledning
till inrättande av ett saneringsbolag för tekoindustrin. Vi vill i detta
sammanhang även erinra om att det från regeringshåll nyligen har uttalats att
det bl. a. av besparingsskäl är nödvändigt att utredningsväsendet ses över
och effektiviseras. Det är därför förvånande att industriministern i proposition
1982/83:130 (s. 16) utifrån mycket vagt presenterade överväganden
föreslår att en särskild grupp skall tillsättas med uppgiften att pröva behovet
av saneringsåtgärder inom tekoindustrin.

NU 1982/83:42

Bilaga

Försvarsutskottets yttrande
1982/83:1 y

över proposition 1982/83:130 om åtgärder för tekoindustrin, m. m.,
bilaga 3

Till näringsutskottet

Efter samråd med näringsutskottet har försvarsutskottet beslutat att med
eget yttrande till näringsutskottet överlämna proposition 1982/83:130 bilaga
3 samt motion 1982/83:1245 och de delar av motionerna 1982/83:2285, 2286
och 2290 som har hänvisats till försvarsutskottet.

Utskottet yttrar sig över proposition 1982/83:130, bilaga 3, -i det följande
benämnd propositionen - samt motionerna 1982/83:1245 (vpk), 2285 (m)
såvitt gäller propositionen, 2286 (fp) såvitt gäller yrkandena 11 och 12 samt
2290 (vpk) såvitt gäller yrkande 7. Vidare berör utskottet motion 1982/
83:2251 (c) såvitt gäller yrkande 1.

Allmänna riktlinjer för försörjningsberedskapen pä teko- och läderskoområdena I

propositionen föreslås allmänna riktlinjer för försörjningsberedskapen
på teko- och läderskoområdena. Riktlinjerna kan sammanfattas i följande
punkter:

1. Det är angeläget att finna en för de oundgängliga försörjningsområdena
- livsmedel, beklädnad, värme samt hälso- och sjukvård - gemensam
grundsyn i fråga om försörjningsuthålligheten och den kristida utrikeshandelns
omfattning.

2.1 avvaktan på en sådan grundsyn skall följande utgångspunkter gälla för
den fortsatta planeringen av försörjningsberedskapen på tekoområdet.

Alla människor måste räkna med en väsentlig sänkning av den personliga
standarden på många områden i en krissituation. Detta gäller inte minst i
fråga om beklädnadsvaror där det blir nödvändigt både att slita kläderna
längre och att så småningom klara sig med ett mindre antal plagg.

En viss sänkning av den f. n. förutsatta försörjningsstandarden bör vara
möjlig. Vissa omprioriteringar kan aktualiseras i den tänkta tilldelningen av
kläder till olika grupper inom civilbefolkningen. En utgångspunkt bör vara
att en ransonering med en viss minsta generell tilldelning av lämpligt indelade
grupper av kläder skall kunna genomföras. Överstyrelsen för ekonomiskt
försvar (ÖEF) bör precisera vilken försörjningsstandard som bör gälla på
tekoområdet.

3. Riksdagens beslut om den s. k. krisgarderoben innebär en alltför
detaljerad styrning av beredskapsplaneringen. Statsmakternas ställningstagande
på detta område bör formuleras på ett mera övergripande sätt, efter
det att ÖEF har preciserat vilken försörjningsstandard som bör gälla på
tekoområdet.

NU 1982/83:42 (FöU 1982/83: ly)

4. ÖEF bör successivt kunna anpassa de av riksdagen år 1979 beslutade
beräkningsgrunderna för krisimporten till aktuellt produktsortiment.

5. ÖEF, som fortlöpande följer tekoindustrins produktionskapacitet i kris,
bör i en studie kartlägga hindren för en ökad skiftgång inom tekoindustrin i
en krissituation och lämna förslag om hur dessa hinder i möjlig utsträckning
kan undanröjas genom åtgärder inom ramen för beredskapsplaneringen.

6. Det är inom beklädnadssektorn särskilt viktigt att trygga en kristida
försörjning med skor. Någon väsentlig sänkning av försörjningsstandarden
på detta område bör inte komma i fråga. Liksom i fråga om tekovaror bör
emellertid statsmakternas ställningstagande formuleras på ett mera övergripande
sätt. I avvaktan på översynen av planeringsnormerna för de
oundgängliga försörjningsområdena bör det nu gällande produktionsmålet
ligga fast. Studien rörande den kristida produktionskapaciteten på tekoområdet
bör även omfatta skosektorn.

I motion 1245 (vpk), som är väckt under den allmänna motionstiden,
föreslås att 1977 års försörj ningsberedskapsmål beträffande läderskor säkras
och att särskild hänsyn tas till Örebro-Kumla-regionen. Utskottet konstaterar
att det inte råder någon motsättning mellan förslagen i propositionen och i
motionen vad gäller skoproduktionsmålet.

I motion 2251 (c) anförs att i ett långsiktigt positivt perspektiv är det viktigt
att den svenska tekomarknaden inte dras ned. En omprövning av den
svenska försörjningsstandarden skulle enligt motionärerna allvarligt skada
förutsättningarna att vidmakthålla en positiv framtidstro. Utskottet, som
endast lägger försörjningsberedskapspolitiska synpunkter på tekopolitiken,
har ingen kommentar till nämnda uttalande.

I motion 2285 (m) yrkas - mot bakgrund av moderata samlingspartiets
samlade syn på tekopolitiken - avslag på hela proposition 1982/83:130, dvs.
även avslag beträffande de nu aktuella riktlinjerna. Utskottet stöder inte
motionen i denna del.

Utskottet har inget att erinra mot förslagen i propositionen om allmänna
riktlinjer för försörjningsberedskapen på teko- och läderskoområdena.

Anslagsfrågor för budgetåret 1983/84

I propositionen föreslås under anslaget H 3. Beredskapslagring och
industriella åtgärder - utöver förslagen i proposition 1982/83:100 bil. 6 - att
ytterligare bemyndigande att medge nya beredskapslån skall lämnas samt att
ytterligare anslagsmedel skall anvisas.

Motion 2285 (m), yrkande 1, innebär förslag om avslag även när det gäller
regeringens förslag om ytterligare bemyndigande och anslagsmedel. Mot
dessa förslag vänder sig också motion 2286 (fp), yrkandena 11 och 12.

Utskottet har av företrädare för försvarsdepartementet och av chefen för
överstyrelsen för ekonomiskt försvar fått utförliga beskrivningar av bakgrunden
till förslagen i propositionen.

Utskottet, som inte stöder motionsyrkandena i denna del, har inget att
erinra mot förslagen i propositionen om ytterligare bemyndigande att medge

NU 1982/83:42 (FöU 1982/83: ly)

nya beredskapslån och om ytterligare medelsanvisning för att trygga
försörjningsberedskapen på det grundtextila området.

Övriga frågor

I motion 2290 (vpk), yrkande 7, föreslås en granskning av hur stödet från
överstyrelsen för ekonomiskt försvar till tekoföretagen har fungerat. Syftet
med granskningen anges vara att återställa ett grundläggande förtroende och
klargöra vad som egentligen skett då det gäller de privata företagen och
statens beredskapspolitik. Utskottet stöder inte motionsyrkandet.

Stockholm den 21 april 1983

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Olle Göransson (s), Roland Brännström (s),
Gunnar Björk i Gävle (c), Evert Hedberg (s), Karl-Erik Svartberg (s),
Holger Bergman (s), Mats Olsson (s), Anita Bråkenhielm (m), Eric
Hägelmark (fp), Ingvar Björk (s), Ivar Virgin (m), Anders Svärd (c), Erik
Olsson (m) och Barbro Evermo (s).

Avvikande mening

av Per Petersson (m), Anita Bråkenhielm (m), Eric Hägelmark (fp), Ivar
Virgin (m) och Erik Olsson (m) som beträffande anslagsfrågor för budgetåret
1983/84 anser att den del av utskottets yttrande som börjar ”Utskottet, som
inte” och slutar ”grundtextila området” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det angeläget att trygga försörjningsberedskapen på det
grundtextila området. Utskottet anser emellertid att regeringen bör pröva
möjligheterna att - genom att omdisponera det tillgängliga totala utrymmet
för nya beredskapslån och beredskapsgarantier - trygga denna försörjningsberedskap.
Om det inte visar sig möjligt att göra denna omdisponering bör
regeringen återkomma till riksdagen med förslag om ytterligare bemyndigande
att medge nya beredskapsgarantier. Utskottet stöder motion 2285,
yrkande 1 i denna del, och motion 2286, yrkandena 11 och 12.

NU 1982/83:42

Innehåll

Ärendet 1

Proposition 1982/83:130 1

Huvudsakligt innehåll 1

Förslag m. m i 3

Proposition 1982/83:100 5

Motionerna 5

Yrkanden 5

Innebörd och motivering 7

Uppgifter i anslutning till proposition 1982183:130 och motionerna.. 11

Tekoindustrins utveckling åren 1979—1981 11

Handelspolitiska frågor 12

Import och export av tekovaror 12

Kommerskollegiums utredning om globalkontingenter 13

Multifiberavtalets förlängning (MFA III) 14

Bilaterala överenskommelser 15

Hemtagningssystemet 16

Eiserkoncernen 16

Utskottet 18

Inledning 18

Mål och riktmärke för tekopolitiken 19

Prissättningen på tekovaror i detaljhandeln 22

Statligt saneringsbolag 23

Handelspolitik 23

Införande av globalkontingenter, m. m 23

Hemtagningssystemet 25

Övriga handelspolitiska frågor 26

Försörjningsberedskapen på tekoområdet 27

Eiserkoncernen 29

Hemställan 31

Reservationer

1. Mål för tekopolitiken (m, fp) 34

2. Mål för tekopolitiken (c) 35

3. Mål för tekopolitiken (vpk) 36

4. Inriktningen av de industripolitiska stödåtgärderna (m, c, fp) . 36

5. Anslag till branschfrämjande åtgärder (m) 37

6. Anslag till branschfrämjande åtgärder (c, fp) 38

7. Lån till rationaliseringsinvesteringar (m, fp) 38

8. Lån till rationaliseringsinvesteringar (c) 39

NU 1982/83:42 53

9. Särskilda strukturgarantier (m) 39

10. Räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier (m) 40

11. Prissättningen i detaljhandeln (m, c, fp) 40

12. Importbegränsande åtgärder (m, fp) 40

13. Importbegränsande åtgärder (c) 41

14. Importbegränsande åtgärder (vpk) 42

15. Hemtagningssystemet och anslag till kommerskollegium (m,

fp) 43

16. Riktlinjer för försörjningsberedskapen på tekoområdet (c).... 44

17. Beredskapslån (m, fp) 44

18. Beredskapslagring och industriella åtgärder för försörjningsberedskap
(c, vpk) 45

19. Särskild granskning av överstyrelsen för ekonomiskt försvar
(vpk) 45

20. Särskild revision av Eiserkoncernen (vpk) 46

21. Privatisering av Eiserkoncernen (m, c, fp) 46

22. Eiserkoncernens ledning (vpk) 47

23. Statliga stödåtgärders konkurrensneutralitet (m, c, fp) 47

Särskilt yttrande

Statligt saneringsbolag (m, c, fp) 48

Bilaga

Försvarsutskottets yttrande 1982/83:1 y 49