NU 1982/83:41

Näringsutskottets betänkande
1982/83:41

om stålindustrin
Ärendet

I detta betänkande behandlas, helt eller delvis, fyra motioner från
allmänna motionstiden rörande bl. a.

metallurgi, insatsvaror m. m. inom stålindustrin,

planering av specialstålsindustrin,

SS AB Svenskt Stål AB.

Motionsyrkandena

De motioner som behandlas här är följande:

1982/83:1018 av Lars-Ove Hagberg (vpk) och Hans Petersson i Hallstahammar
(vpk), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om
resurser för forskning och utveckling inom SSAB enligt vad i motionen
anförs,

1982/83:1034 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. uttalar att svensk gruvbrytning och stålpolitik i framtiden bör inriktas på
att befrämja en rättvis global fördelningspolitik,

2. uttalar att grundvalen för en ny gruv- och stålpolitik skall vara
följande:

a) hela gruv- och stålindustrin nationaliseras och samordnas i ett ”Svenskt
metallbolag” och utvecklas efter samhällsekonomiska riktlinjer,

b) samordning av gruv-, stål- och verkstadsindustrin samt att planer
fastställs för lokalisering av förädlingsindustrier till hotade och drabbade
bruksorter,

c) nya marknader inom landet skapas genom en offensiv industripolitik
och ekonomisk politik enligt vad i motionen anförs,

d) ökad handel med tredje världen och planekonomierna genom långsiktiga
handelsavtal,

e) satsning görs på ny teknik och nya produkter, högt driven förädling och
integrerad produktion,

f) samhällsstyrd forskning och utveckling enligt vad i motionen anförs,

g) processteknik, teknik för vidareförädling och gruvteknik utvecklas,

3. hemställer hos regeringen om att ta initiativ till att de nya reduktionsprocesserna
uppförs i full skala enligt vad i motionen anförs,

4. hemställer hos regeringen om att ta initiativ till att samordna metallur -

1 Riksdagen 1982/83. 17 sami. Nr 41

NU 1982/83:41

gikapaciteten för handels- och specialstålsindustrin för att minska andelen
importerat skrot och säkerställa behovet av malmbaserad metallurgi,

6. uttalar att en ny plan för SSAB:s framtidsinriktning bör utarbetas,
vilken grundas på samhällsekonomin, integrerad produktion, ny teknik,
förädling och i övrigt enligt vad i motionen anförs,

7. hemställer hos regeringen att en ny specialstålskommission tillsätts för
att utveckla specialstålsindustrin enligt vad som anförs i motionen,

1982/83:1585 av Olle Westberg m. fl. (s), såvitt gäller hemställan - med
motivering i motion 1982/83:1582 - (1) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av strukturplaner
för järn- och stålindustrin,

1982/83:2038 av Olle Svensson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
utvecklingen inom Nyby Uddeholm och SSAB Oxelösund.

Ett yrkande i motion 1982/83:1034 rörande ägarförhållandena inom SSAB
har behandlats i betänkandet NU 1982/83:25 (s. 19).

Riksdagsbehandling åren 1977-1982 av frågor rörande stålindustrin I

det följande lämnas en kort redogörelse för riksdagens behandling sedan
år 1977 av frågor kring stålindustrin. En mer ingående beskrivning av vissa
specifika frågor lämnas i efterföljande avsnitt i anslutning till olika
motionsyrkanden.

Elösten 1977 beslöt riksdagen om tidsbegränsat statligt stöd för att
underlätta strukturomvandlingen inom specialstålsindustrin och stålgjuteriindustrin
(prop. 1977/78:47, NU 1977/78:30, rskr 1977/78:84). Under åren
1977-1979 har riksdagen dessutom anslagit särskilda medel för lån till vissa
specialstålsföretag, nämligen Uddeholms AB, Nyby Uddeholm AB och AB
Bofors-Kilsta.

Våren 1978 fattade riksdagen beslut om statlig finansiell medverkan vid
bildandet av SSAB Svenskt Stål AB (prop. 1977/78:87, NU 1977/78:45, rskr
1977/78:198). Styrelsen för SSAB fastställde i maj 1978 en övergripande
strukturplan för utvecklingen av företaget.

Under våren 1979 hade riksdagen att ta ställning till förslag om ytterligare
lån till SSAB i syfte att överbrygga sysselsättningssvårigheter i samband med
genomförandet av strukturplanen (prop. 1978/79:126, NU 1978/79:43, rskr
1978/79:369). Vid detta tillfälle begärde riksdagen att regeringen skulle för
riksdagen presentera en utvecklingsplan för SSAB. I sitt betänkande
behandlade näringsutskottet då även frågor om bl. a. samordning av
handelsstålsindustrin och om alternativa råjärnsprocesser. Samtidigt berördes
också frågor kring specialstålsindustrins strukturfrågor (NU 1978/
79:44).

NU 1982/83:41

Våren 1980 behandlade näringsutskottet (NU 1979/80:51) ett antal
motioner rörande bl. a. handelsstålsindustrin (inkl. SSAB), specialstålsindustrin
samt järn- och stålgjuteriindustrierna.

Våren 1981 framlade regeringen förslag som i huvudsak gällde åtgärder
avseende SSAB (prop. 1980/81:67, prop. 1980/81:100 bil. 17 s. 159, NU
1980/81:51, rskr 1980/81:266). I samband härmed behandlade näringsutskottet
ett stort antal motioner. I proposition 1980/81:67 lämnades redogörelser
för stålindustrins utveckling i Sverige och i utlandet, för SSAB.s Perspektivplan
1980 - dvs. den utvecklingsplan som riksdagen begärde våren 1979 -och för regeringens syn på stålindustrins skrotförsörjning och på vissa andra
aktuella problem inom stålbranschen.

I slutet av år 1981 beslutade riksdagen om bl. a. ytterligare kapitaltillskott
till SSAB (prop. 1981/82:56, NU 1981/82:13, rskr 1981/82:82). Riksdagens
beslut innebar att staten skulle överta Stora Kopparbergs Bergslags AB:s
aktier i SSAB Svenskt Stål AB och att ett avtal om kapitaltillskott till SSAB
m. m. godkändes. Dessutom erhöll Statsföretag ett bidrag om 575 milj. kr.
för aktieteckning i SSAB. Vidare beslutades att staten skulle dels låna SSAB
150 milj. kr., dels förfoga över strukturlån om 550 milj. kr. för aktieteckning
i SSAB. Detta innebar att staten trädde in som ägare till 25 % av aktierna i
SSAB - vid sidan av Statsföretag AB (50 %) och Gränges AB (25 %) - och
att en finansiell rekonstruktion av bolaget möjliggjordes.

Våren 1982 behandlade näringsutskottet ett antal motioner rörande
stålindustrin från allmänna motionstiden år 1982 (NU 1981/82:31). Vissa
frågor var av mer branschövergripande betydelse; bl. a. föreslogs i en
socialdemokratisk partimotion att en särskild kommission skulle tillsättas
med uppgift att planera stålindustrins metallurgiutveckling. I det sammanhanget
aktualiserades frågor om stålindustrins skrotförsörjning och om
alternativa råjärnsprocesser. Vidare behandlades frågor om samordning av
handelsstålsindustrin och om planering av specialstålsindustrin. Vid behandlingen
av förslag avseende SSAB ägnades särskild uppmärksamhet åt bl. a.
frågor rörande produktion av järnvägsräls, modernisering av finvalsverket i
Luleå och investeringar i koksverket i Oxelösund. Flera av de nämnda
frågorna hade utskottet också behandlat tidigare.

Under innevarande riksmöte har näringsutskottet behandlat frågor som
berör SSAB Svenskt Stål AB dels i ett betänkande om rekonstruktion av
Statsföretagsgruppen (NU 1982/83:25), dels i ett betänkande om utveckling i
Norrbotten (NU 1982/83:38).

Stålmarknadens utveckling

Den svaga efterfrågeutvecklingen på stålområdet har bestått under det
gångna året. Inom OECD-ländernas stålindustrier har kapacitetsutnyttjandet
sjunkit till drygt 50 %. Trots att åtgärder har vidtagits för att anpassa
kapaciteten till efterfrågan visar den svenska stålindustrin f. n. mycket låg

NU 1982/83:41

lönsamhet. Detta gäller inte minst på området för rostfritt stål. En
specialstålskommission tillkallades i november 1982 för att utarbeta förslag
till strukturförändringar inom denna sektor.

I följande sammanställning redovisas världsproduktionen av råstål under
åren 1981 och 1982.

Råslålsproduktion	Produktion i 1981	i milj. ton 1982	Förändring milj. ton	%
EG	126	lil	- 15	- 12
Västeuropa i övrigt	33	33	0	0
USA och Canada	124	80	- 44	- 35
Japan	102	100	- 2	- 2
Oceanien	8	7	- 1	- 12
Comecon, Kina, Nord korea	247	247	0	0
Utvecklingsländer (NIC)	48	49	+ 1	+ 2
Övriga länder	20	18	- 2	- 10
Hela världen	708	645	-63	- 9

Som framgår av sammanställningen minskade världsproduktionen av
råstål under den angivna perioden med 9 %. Nedgången i OECD-ländernas
stålproduktion förklaras delvis av en minskad export till utvecklingsländerna
men främst av en mycket låg efterfrågan från de viktigaste stålanvändarkategorierna
i kombination med lageravveckling. Flertalet länder väntar ett
fortsatt svagt stålår 1983, men i några länder, däribland Sverige, väntas
stålmarknaden förbättras något.

I USA ledde nedgången till en minskning av råstålsproduktionen med
38 % till den lägsta nivån under efterkrigstiden och till en samlad förlust inom
stålindustrin på 3 miljarder dollar. Den kanadensiska stålproduktionen
sjönk successivt, och totalt med 20 % under hela 1982.

Trots de svåra marknadsförutsättningarna ökade produktionen i Sverige
med 3 %. Ökningen skedde emellertid från en redan tidigare starkt
reducerad nivå. Under perioden 1974-1982 har råstålsproduktionen i Sverige
minskat med ca 35 %.

Den svenska produktionen av specialstål har sedan år 1974 likaledes
minskat med drygt 35 %.

Specialstålsindustrins utveckling under senare år har kännetecknats av
minskad efterfrågan, ökande internationell konkurrens och vikande lönsamhet.
De svenska specialstålverken har-trots sitt relativt goda utgångsläge när
stålkrisen bröt ut i mitten på 1970-talet - tvingats vidta en rad strukturanpassningsåtgärder.

NU 1982/83:41

Metallurgi, insatsvaror m. m.

Motion 1982/83:1034 (vpk)

Vänsterpartiet kommunisterna anför i sin partimotion 1982/83:1034 att
produktionen av järnsvamp måste anpassas till det stora behovet av att
ersätta skrot som råvara. Den samordning av metallurgikapaciteten för
handelsståls- och specialstålsindustrierna som motionärerna begär skulle ha
till syfte att minska andelen importerat skrot och att säkerställa behovet av
malmbaserad metallurgi. Vidare bör regeringen, enligt motionärerna, ta
initiativ till att anläggningar för de nya reduktionsprocesserna uppförs i full
skala. Ett beslut härom brådskar, anför de, om svensk stålindustri skall
kunna få några fördelar internationellt sett av dessa processer.

Stålindustrins skrotförsörjning

Sedan 1910-talet samarbetar nästan alla stålverk om inköp av det skrot som
behövs i stålframställningen. Samarbetet sker enligt i huvudsak följande
system.

Allt skrot - även importerat - som verken behöver upphandlas i princip
genom AB Järnbruksförnödenheter (JBF). Detta företag ägs till 100 % av 17
samverkande stålverk. JBF fördelar det tillgängliga skrotet mellan verken.
Till grund för fördelningen och prissättningen ligger ett särskilt avtal mellan
järnbruken. Detta avtal förnyades i juli 1982 efter förhandlingar som hade
pågått under en längre tid.

För att få leverera skrot till svenska stålverk måste skrotförsäljarna träffa
s. k. verksleverantörsavtal med JBF. Dessa avtal förutsätter att leverantören
kan utfästa sig att leverera vissa minimikvantiteter till JBF. Samtidigt
garanterar JBF avsättningen för allt skrot som verksleverantörerna kan
uppbringa inom landet.

Sedan mitten av 1920-talet råder exportförbud för skrot.

Under den senaste tioårsperioden har behovet av importerat skrot
varierat. I slutet av 1970-talet var importen relativt obetydlig. Den omfattade
år 1979 ca 80 000 ton, dvs. ca 2,7 % av förbrukningen. År 1982 uppgick
importen till ca 450 000 ton, vilket motsvarar ca 40 % av förbrukningen.

Prognoser som gjordes inom JBF kring årsskiftet 1979-1980 pekade på en
kraftig ökning av behovet av importerat skrot under de närmaste åren. Vissa
bedömare vid stålverken menade att det årliga importbehovet skulle stiga
mot en nivå av 800 000 ton redan i mitten av 1980-talet. Bakgrunden angavs
vara bl. a. SSAB:s planer att basera en ökad andel av sin stålframställning på
skrot. Förhandlingar mellan stålverken om ett nytt avtal rörande leveranserna
från JBF ledde till det avtal år 1982 som nyss har nämnts.

Det nya avtalet har samma fördelningsnorm för köpskrotet (svenskt och
importerat) som det äldre. Det innebär, för att ta ett exempel, att ett företag
som ett visst år förbrukar 10 % av de samarbetande företagens totala

1* Riksdagen 1982/83. 17 sami. Nr 41

NU 1982/83:41

konsumtion får sig tilldelat dels 10 % av skrotfallet i Sverige, dels 10 % av det
skrot som måste importeras för att täcka en eventuell brist. Det nya avtalet
löper t. v. med en uppsägningstid av sex månader.

Jernkontoret räknar med att i år drygt 40 % av det totala skrotbehovet i
landet eller ca 500 000 ton kommer att importeras. Detta är en dryg
fördubbling jämfört med den genomsnittliga årliga importen under perioden
1970-1974. Övergången från martin- till ljusbågsugnar, större skrotförbrukning
i konvertrar och förbättrade processförfaranden har bl. a. bidragit till
denna utveckling. En avgörande fråga, om man vill begränsa importen av
skrot, blir enligt Jernkontoret ifall man kan finna lämpliga substitut som är
konkurrenskraftiga.

Enligt det nya avtalet underlättas detta på följande två sätt. Skrotklipp av
stål framställt i konverter (SSAB) som säljs till annat företag likställs hos
detta med importskrot och berättigar liksom sådant vid användning till
tilldelning av svenskt köpskrot. De samarbetande bruken kan vidare när som
helst under avtalsperioden, då skäl av ekonomisk natur talar därför, besluta
att även andra substitut, som t. ex. järnsvamp eller tackjärn, skall från
fördelningssynpunkt likställas med importskrot.

Alternativa processer för råjärnstillverkning

Det har under flera år pågått försök att ersätta masugnsprocessen med nya
smältreduktionsprocesser för framställning av flytande råjärn. Detta har
tidigare redovisats i proposition 1980/81:67 (s. 25) liksom i näringsutskottets
betänkande NU 1979/80:51 (s. 14 och 28). Tre processer står i centrum för
intresset, nämligen ELRED-processen, som har utarbetats av Stora Kopparbergs
Bergslags AB och ASEA, Boliden AB:s INRED-process och SKF
Steels process Plasmasmelt. Samhället har via Fonden för industriellt
utvecklingsarbete (Industrifonden) engagerat sig finansiellt i utvecklingen av
nya råjärnsprocesser genom lån till Bolidens INRED-process och erbjudande
om lån till SKF:s Plasmasmeltprocess. Staten har också via statens
industriverk och industridepartementet stött utvecklingen av en ny järnsvampsprocess,
SKF:s Plasmared i Hofors, och via strukturdelegationen
utvecklingen av pulvermetallurgi i Nyby Uddeholm.

Jernkontorets studie av olika alternativ till importskrot

Jernkontoret har nyligen avslutat en utredning om möjligheten att ersätta
importerat skrot med annan järnråvara såsom ”malmbaserade ämnen”,
järnsvamp och råjärn.

I den rapport som har utarbetats - Jernkontorets studie av olika alternativ
till importskrot - konstateras att den svenska stålindustrin har blivit mer
beroende av importerat köpskrot än tidigare. Detta beror på de stora
förändringar som har vidtagits i fråga om stålverkens utrustning och

NU 1982/83:41

tillämpningen av de metallurgiska processerna.

Förändringarna har gjorts i syfte att öka produktiviteten, minska
energikostnaderna och höja stålkvaliteten. Betydelsefulla förbättringar har
uppnåtts. De är enligt rapporten viktiga led i strävandena att stärka den
svenska stålindustrins konkurrenskraft.

I fråga om malmbaserade ämnen sägs att det huvudsakligen är en
prisfråga, om leveranser skall komma till stånd. Förhållandena varierar hos
olika presumtiva köpare. Det är därför endast genom direkta prisförhandlingar
som klarhet kan uppnås.

När det gäller järnsvamp och råjärn drar utredningen slutsatsen att det inte
är företagsekonomiskt försvarligt att vid nu gällande priser på importskrot
investera i en anläggning för att med järnsvamp eller råjärn ersätta sådant
skrot. Utredningen finner det emellertid angeläget att påpeka att förhållandena
snabbt kan komma att ändras. De metoder som har studerats i
utredningen är Plasmared för framställning av järnsvamp samt Elred och
Inred för produktion av råjärn. Studien har baserats på uppgifter som har
lämnats av resp. företag. Den genomfördes före devalveringen av den
svenska kronan hösten 1982.

I rapporten anförs följande:

Det råder f. n. en utpräglad lågkonjunktur inom världens stålindustri. När
efterfrågan på stål stiger, kommer mer skrot att efterfrågas. Så blir även fallet
om man i andra länder, liksom i Sverige, i större utsträckning övergår till att
använda skrot som råvara. Det är redan nu endast få länder, som levererar
skrot till den internationella marknaden. Skrotsituationen är labil. Vid en
brist på skrot stiger det internationella skrotpriset. De nya metoderna för
framställning av järnråvara kan då bli konkurrenskraftiga.

Det tar omkring tre år från beslut till igångsättning för att få till stånd en
produktion av alternativråvara till importskrot inom vårt land. Det är därför
angeläget, att de, som är intresserade av produktion av ny järnråvara i
Sverige, redan nu tar upp frågan. Det är på dem det ankommer att göra den
slutliga bedömningen av framtidsutsikter och risker. De kan förhandla om
priser t. ex. på energi och frakter och det är de som har att träffa valet av
kundkrets. Råjärnet bör förbrukas flytande. De processerna riktar sig till en
betydande förbrukare på platsen för produktionen. Järnsvampen är fast och
kan levereras till ett flertal större eller mindre förbrukare.

Slutligen sägs i rapporten att valutabehovet för skrotimporten under år
1982 beräknas till ca 250 milj. kr. Malmbehovet skulle vid alla tre
alternativen till importskrot öka med inemot 500 000 ton. Sysselsättning
skulle beredas vid anläggningar för 60 å 100 personer, vartill kommer
följdeffekter.

Tidigare riksdagsbehandling

Stålindustrins skrotförsörjning har uppmärksammats av riksdagen flera
gånger, senast förra året och två gånger under år 1981. Näringsutskottet
förutsatte våren 1981 (NU 1980/81:44 s. 15) att regeringen fortlöpande följde

NU 1982/83:41

utvecklingen på skrotområdet och tog de initiativ som erfordrades. Eftersom
förhandlingar pågick mellan de berörda företagen ansåg sig utskottet inte ha
anledning att föreslå riksdagen begära att regeringen då skulle vidta åtgärder
i frågan. Resultatet av de pågående förhandlingarna borde avvaktas. Om
dessa förhandlingar inte skulle leda till resultat borde regeringen ta de
initiativ som krävdes för att få till stånd en överenskommelse för att lösa
skrotfrågan.

I slutet av år 1981 erinrade utskottet (NU 1981/82:13 s. 19) om sina
uttalanden åren 1978 (NU 1977/78:45 s. 22) och 1980 (NU 1979/80:51 s. 31)
av innebörd att stålindustrin så långt möjligt bör vara baserad på inhemsk
malm, inhemskt skrot eller ämnen som tillverkas inom landet. Utskottet
förklarade sig fortfarande ha samma uppfattning i detta ämne.

Våren 1982 (NU 1981/82:31 s. 21) erinrade utskottet om att riksdagen
nyligen hade tagit avstånd från ett socialdemokratiskt krav på en särskild
kommission med uppgift att planera stålindustrins metallurgiutveckling.
Vidare påpekade utskottet att de överläggningar om situationen på
skrotmarknaden som under lång tid hade pågått mellan olika företrädare för
stålindustrin hade avslutats. En preliminär uppgörelse om fördelning av
köpskrot mellan stålverken hade just träffats mellan de största skrotförbrukande
företagen. Utskottet anförde också att Jernkontorets fullmäktige hade
beslutat att genomföra en utredning om alternativ till importskrot.

I övrigt framhöll utskottet att det statliga stödet till nya råjärnsprocesser
har kanaliserats genom Fonden för industriellt utvecklingsarbete (Industrifonden).

Socialdemokraterna i utskottet reserverade sig. Riksdagen följde utskottet.

Planering för specialstålsindustrin m. m.

Motionerna 1982/83:1034 (vpk) och 1982/83:1585 (s)

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1982/83:1034 sägs att ett för
stort exportberoende är en av orsakerna till den rådande krisen inom
specialstålsindustrin. En annan orsak sägs vara avsaknaden av helhetsplanering,
dels mellan stålverken, dels mellan specialstålsindustrin och verkstadsindustrin
i vårt land.

Motionärerna erinrar om att regeringen har tillsatt en specialstålskommission.
De föreslår emellertid att en ny specialstålskommission skall tillsättas
som skall arbeta utifrån följande utgångspunkter:

- Den i dag minskande sysselsättningen inom specialstålsindustrin måste
ersättas med andra arbetstillfällen inom eller utom själva stålindustrin. Det
skall vara företagens skyldighet att skapa dessa nya arbeten.

- Kommissionens verksamhet skall vara framåtsyftande, så att stålindustrins
utveckling mer än nu kommer att svara mot hemmamarknadens behov

NU 1982/83:41

och de framtidssatsningar sorn samtidigt måste ske inom verkstadsindustrin.

- Forskning och utveckling måste bedrivas i starkt ökad utsträckning och
med effektiv samordning mellan de företag och institutioner som är
verksamma på området. Både ny teknik och redan utvecklad teknik måste
tas till vara bättre än hittills.

- Ägandet inom specialstålsindustrin måste samordnas på så sätt att hela
specialstålsindustrin, tillsammans med övriga grenar av gruv- och stålindustrin,
inlemmas i ett samlat ”Svenskt metallbolag”.

Motionärerna anför vidare att den negativa utvecklingen inom
specialståls-industrin bara kan vändas genom en verklig rehabilitering av
svensk industri, en nedtoning av exportinriktningen, minskat beroende av
importerade insatsvaror i verkstadsindustrin samt en kvalitativ och kvantitativ
utveckling av denna med en vidgning av hemmamarknaden och
självförsörjningen.

Enligt motionärerna kan en positiv utveckling av branschen åstadkommas
endast om hela stålindustrin förstatligas. En nationalisering i traditionell
bemärkelse är emellertid inte nog. Ett förstatligande skall, anför de, vara ett
led i en ny. progressiv politik, präglad av självständiga målsättningar och
grundad på arbetarklassens långsiktiga intressen. Det sistnämnda förutsätter
både en intensivare politisk och facklig kontroll och en aktiv medverkan av
fackföreningsrörelsen och de arbetande själva.

I motion 1982/83:1585 (s) begärs att riksdagen skall uttala sig om behovet
av strukturplaner för järn- och stålindustrin. Motiveringen finns i motion
1982/83:1582 (s) om regionalpolitiska åtgärder i Gävleborgs län. Där sägs
bl. a. att läget på stålsidan är mycket besvärligt på de berörda orterna i länet,
nämligen Forsbacka, Sandviken och Hofors. För ifrågavarande enheter i
Sandviken och Hofors har utfärdats varsel med rekordartad omfattning vad
gäller både kortsiktiga permitteringar och en mera långsiktig neddragning av
sysselsättningen.

Strukturella förändringar inom basnäringarna kan inte helt undvikas,
säger motionärerna. För de orter som berörs är det emellertid väsentligt att
förändringarna kan genomföras i någorlunda planmässiga former.

Tidigare riksdagsbehandling m. m.

Riksdagen har flera gånger under senare år behandlat motionsyrkanden
om specialstålsindustrins strukturomvandling m. m. En utförlig redogörelse
för detta lämnade utskottet i sitt betänkande förra året om stålindustrin (NU
1981/82:31 s. 12 f.). Utskottet avstyrkte då ett yrkande från socialdemokraterna
om en av regeringen utarbetad investerings-, struktur- och sysselsättningsplan
för specialstålsindustrin. Därvid erinrade utskottet om att utskottet
ett år tidigare hade anslutit sig till den uppfattning som regeringen hade
gett uttryck för i proposition 1980/81:67, att de statligt stödda investerings -

NU 1982/83:41

och omstruktureringsaktiviteter som då pågick väsentligt borde förbättra
möjligheterna för de flesta företag inom branschen att bli långsiktigt
livskraftiga. Ansvaret för strukturförändringar åvilar främst företagen och de
anställda, anförde utskottet. Socialdemokraterna i utskottet reserverade sig.
Riksdagen följde utskottet.

På en fråga (1982/83:193) av Bertil Måbrink (vpk) om regeringen hade för
avsikt att ta initiativ för att förhindra planerade avskedanden vid Sandvik AB
och SKF i avvaktan på specialstålskommissionens förslag svarade industriminister
Thage Peterson i början av år 1983 (RD 1982/83:61 s. 24) bl. a. att
regeringen inte har några formella möjligheter att ingripa när ett enskilt
företag beslutar om personalinskränkningar. Den svenska specialstålsindustrin
är en viktig industrigren med hänsyn till både sysselsättning och export,
anförde industriministern. Det är därför nödvändigt att man inom branschen
snarast får till stånd sådana förändringar som leder till en önskvärd struktur
och ett tillfredsställande kapacitetsutnyttjande.

Den nu arbetande specialstålskommissionen

I november 1982 tillkallades enligt beslut av regeringen en specialstålskommission
(ordförande: generaldirektör Tony Hagström). Bakgrunden till
kommissionens tillsättning var situationen för svensk specialstålsindustri.
Hela branschen befann sig i ett besvärligt läge med lågt kapacitetsutnyttjande
och dålig lönsamhet. Kommissionens förstahandsuppgift är att analysera
tänkbara förslag till en förbättrad struktur på det rostfria området.

Specialstålskommissionen avlämnade i december 1982 en lägesrapport. 1
rapporten konstateras att en betydande överkapacitet råder inom den del av
stålindustrin i Europa som tillverkar rostfritt stål. De fyra svenska
producenterna av rostfritt stål beräknades göra en förlust under år 1982 av
sammanlagt ca 550 milj. kr. Samtliga fyra företag genomförde personalinskränkningar
under år 1982, och enligt kommissionens bedömning var det
inte realistiskt att räkna med att de svenska företagen kunde återvända till
tidigare stora produktionsvolym. Kommissionen ansåg vidare att de konkreta
strukturlösningarna i hög grad skulle bli beroende av hur Nyby Uddeholm
AB:s ansträngda ekonomiska situation kunde lösas.

Finansiell rekonstruktion av Nyby Uddeholm AB

Regeringen har nyligen fastställt riktlinjer för statens deltagande i ett
underhandsackord som syftar till finansiell rekonstruktion av Nyby Uddeholm
AB.

Riktlinjerna innebär att bolaget genom tillskott från ägare och kreditgivare
tillförs minst 330 milj. kr. samtidigt som staten nedsätter lånefordringar
om högst 330 milj. kr. Betalningsansvaret för de statliga villkorslånen till
Nyby Uddeholm övertas av Uddeholms AB.

NU 1982/83:41

Den principöverenskommelse som regeringen har godkänt är avsedd att
följas av ett skriftligt avtal mellan parterna, varefter avtalets regler för
villkorslån genom en proposition kommer att underställas riksdagen för
godkännande.

SSAB Svenskt Stål AB
Perspektivplaner

Motion 1982183:1034 (vpk)

Vänsterpartiet kommunisterna begär i motion 1982/83:1034 att riksdagen
skall uttala att en ny plan för SSAB:s framtidsinriktning bör utarbetas.
Denna plan skall till sitt innehåll grundas på följande huvudpunkter.

Stålindustrin skall byggas upp efter samhällsekonomiska beräkningar.
SSAB bör vid varje järnverk bedriva en integrerad produktion, omfattande
metallurgi, valsning och manufakturering. Särskild satsning på avdelning
stålmanufaktur är nödvändig. Produktionstekniken måste anpassas till
avancerad förädling och hög kvalitet. Produktionen inom SSAB bör byggas
ut så att det finns sysselsättning för en personal av minst nuvarande
omfattning, något som kan ske bl. a. genom vidareförädling och genom
integrering med verkstadsindustrin. Tillverkningen skall förutom på traditionella
stålprodukter särskilt inriktas på inhemska behov inom bygg-,
transport- och energiområdena. Syftet skall vara att öka självförsörjningsgraden
i landet när det gäller stålprodukter. Samtidigt måste internationella
kapitalistiska stålföretag genom handelspolitiska åtgärder förhindras att slå
ut vår stålindustri.

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen har vid flera tillfällen behandlat motionsyrkanden liknande det
som nu framförs i motion 1982/83:1034 (vpk). Dessa har avslagits av
riksdagen liksom också yrkanden om planering av SSAB:s verksamhet i
socialdemokratiska motioner.

En redogörelse för den tidigare riksdagsbehandlingen finns i näringsutskottets
betänkande NU 1981/82:31 (s. 17). Förra året förutsatte utskottet
bl. a. (NU 1981/82:31 s. 25) att SSAB:s verkställande ledning fortlöpande
höll ägarna informerade om utvecklingen inom företaget.

Perspektivplan SSAB 87

Mot bakgrund av att SSAB:s rekonstruktionsperiod är över beslutade
bolagets styrelse i mars 1983 om en ny plan för den kommande femårsperioden.
Perspektivplan SSAB 87 innehåller inriktning och mål för SSAB:s
stålrörelse.

Inriktningen av verksamheten sägs vara att SSAB som stålföretag skall
utveckla, tillverka och marknadsföra konkurrenskraftiga produkter.

NU 1982/83:41

Det övergripande målet är att utifrån affärsmässiga och företagsekonomiska
principer varaktigt uppnå en för branschen hög lönsamhet. Lönsamhetskravet
skall ses mot bakgrund av att SSAB verkar i en internationell miljö där
betydande konkurrens, överkapacitet och samhälleligt stöd förekommer.

Under planperioden skall SSAB vara ett av de bästa integrerade
handelsstålsföretagen i Europa.

I planen förutsätts att den internationella obalansen mellan produktionskapacitet
och stålförbrukning på de för SSAB intressanta marknaderna
kommer att bestå under planperioden.

Stålkonsumtionen i Sverige och på de för SSAB intressanta marknaderna
väntas i stort sett förbli oförändrad under planperioden.

I planen antas att handelsbegränsningarna kommer att bestå och att
inslaget av protektionistiska åtgärder kommer att öka.

Planen förutsätter vidare att företagskoncentrationen inom stålindustrin i
EG fortsätter och att betydande statligt stöd kommer att ges till stålverken
inom EG. En intensivare konkurrens från statshandelsländerna på stålområdet
förutsätts.

Planperioden skall bli en konsolideringsfas i företagets utveckling. Under
denna fas inriktas arbetet mot ett effektivt utnyttjande av de betydande
investeringar som har gjorts. Stor uppmärksamhet skall ägnas åt att engagera
alla i detta arbete. Strävan är att skapa ökad motivation hos alla anställda för
att därigenom ytterligare utveckla och förbättra koncernens verksamhet.
Betydande insatser skall därför sättas in i personalutvecklande syfte.

SSAB:s möjlighet att nå varaktig lönsamhet och konkurrenskraft i en allt
hårdare internationell konkurrens kommer enligt planen att avgöras av i
vilken utsträckning kvalitetsmålen kan nås. Kvalitetsnivån på SSAB:s
produkter och tjänster skall fastställas med utgångspunkt i användarens
behov och villighet att betala för den efterfrågade nivån. De kvalitetshöjande
åtgärderna kommer att prioriteras. Detta innebär bl. a. utveckling av
produktsortimentet mot högvärdigare produkter, en prioritering av kvalitetskontroll
och kvalitetsstymingsarbete samt förbättrad leveranssäkerhet.

SSAB skall enligt planen vara ledande på den svenska marknaden.
Samarbetet med grossister och kunder skall ytterligare utvecklas. Genom att
produktsortimentet kommer att inriktas mot ett allt större inslag av
högvärdigare produkter ökar den för SSAB gripbara marknaden.

Kostnaderna för produktion, försäljning och distribution skall sänkas
genom fortsatt rationalisering. Dessutom skall den administrativa och
produktionstekniska rationaliseringen fortsätta.

Eftersom priserna på koncernens produkter i hög grad är internationellt
bestämda kan koncernens konkurrenskraft ökas främst genom en sänkning
av de egna kostnaderna. Ett mål för SSAB-koncernen är att minska
kostnaderna med över 400 milj. kr. i reala termer under perioden
1982-1985.

NU 1982/83:41

Verksamheten inom olika enheter

Motionerna 1982/83:1018 (vpk) och 1982/83:2038 (s)

I motion 1982/83:1018 (vpk) sägs att den långsiktiga forskningen och det
långsiktiga utvecklingsarbetet inom SSAB bör prioriteras. Den centrala
forskningsenheten inom SSAB bör ges möjligheter till ett övergripande
ansvar för hela SSAB:s utveckling och forskning, dimensionering och
inriktning. Det är viktigt att den ges resurser för egna operativa insatser av
långsiktig karaktär, säger motionärerna. SSAB bör, fortsätter de, få resurser
som möjliggör att den kunskap som finns inom bolaget blir utnyttjad och att
även stålindustrin tillförs en ny dimension i forsknings- och utvecklingsarbetet.

I motion 1982/83:2038 (s) sägs att förutsättningarna för att Oxelösunds
Järnverk skall kunna uppnå ett sådant förbättrat resultat för år 1983 som
företaget räknar med i sin prognoser är att den stegvis genomförda
reparationen av koksverket får fortsätta. Koksverkets fortlevnad är avgörande
för att järnverket skall kunna förses med billig energi, framhåller
motionärerna, och samtidigt ger övriga restprodukter från kokstillverkningen
ett positivt ekonomiskt bidrag till verksamheten. Det krav som framfördes
i en motion år 1982 om att investeringar skulle göras i koksverket så att dess
nuvarande tekniska standard kunde upprätthållas fick riksdagens stöd. Detta
krav har samma aktualitet och bör på nytt understrykas av riksdagen, heter
det vidare. Motionärerna påpekar att SSAB i Oxelösund har en väl avpassad
produktionsapparat optimerad för ett jämnt produktionsflöde genom
verket.

Ett ytterligare motiv för nödvändiga satsningar på malmbaserad metallurgi
i Oxelösund är enligt motionärerna dess betydelse för de mellansvenska
järnmalmsgruvorna.

I fråga om Nyby Uddeholm AB anför motionärerna bl. a. att det är
angeläget att sambandet mellan de båda orterna Degerfors och Eskilstuna
uppmärksammas när det gäller arbetsfördelningen inom sektorn rostfritt
stål. Motionärerna uttalar om en ekonomisk rekonstruktion av Nyby
Uddeholm att det är viktigt att staten inte gör ensidiga eftergifter och att de
privata intressenterna också skall ta sitt ansvar.

Tidigare riksdagsbehandling

När utskottet förra året behandlade motionsyrkanden (s) om koksverket i
Oxelösund (NU 1981/82:31 s. 26) framhöll utskottet att enligt SSAB:s
Handlingsprogram 82 investeringar och mer omfattande renoveringar i
Oxelösunds koksverk genomförs endast under förutsättning att långsiktig
extern avsättning ekonomiskt kan motivera detta. Utskottet ansåg att det
inte fanns anledning för riksdagen att göra något uttalande i frågan.
Motionerna avstyrktes alltså.

NU 1982/83:41

I en reservation uttalade socialdemokraterna i utskottet att tillräckliga
investeringar borde göras vid koksverket i Oxelösund, så att anläggningarnas
tekniska standard upprätthölls.

Riksdagen följde utskottet.

Gruv- och stålpolitiken i allmänhet
Motion 1982/83:1034 (vpk)

I motion 1982/83:1034 anger vänsterpartiet kommunisterna sin syn på
orsakerna till stålindustrins kris och på svensk stålindustris framtid.
Motionärerna föreslår att riksdagen skall uttala att svensk gruvbrytning och
stålpolitik i framtiden bör inriktas på att befrämja en rättvis global
fördelningspolitik. De föreslår också att riksdagen skall göra ett uttalande i
olika punkter om grundvalen för en ny gruv- och stålpolitik. Uttalandet skall
gå ut på följande. Hela gruv- och stålindustrin nationaliseras och samordnas i
ett ”svenskt metallbolag”. Gruv- och stålindustrin utvecklas efter samhällsekonomiska
riktlinjer. Gruv-, stål- och verkstadsindustrin samordnas, varvid
planer fastställs för lokalisering av förädlingsindustrier till hotade och
drabbade bruksorter. Nya marknader skapas inom landet genom en offensiv
industripolitik och ekonomisk politik. Handeln med tredje världen och
planekonomierna ökas genom långsiktiga handelsavtal. Satsningar görs på
ny teknik, nya produkter, högt driven förädling och en integrerad
produktion. Inom stål- och gruvsektorn förverkligas en samhällsstyrd
forskning och utveckling. Processteknik, teknik för vidareförädling och
gruvteknik utvecklas.

Motionsyrkanden med liknande innebörd avslogs av riksdagen på förslag
av näringsutskottet våren 1980 (NU 1979/80:51 s. 32), våren 1981 (NU
1980/81:44 s. 17) och våren 1982 (NU 1981/82:31 s. 27).

Utskottet

Inledning

Frågor om stålindustrin har tidigare i år behandlats av näringsutskottet i
betänkanden om Statsföretagsgruppen (NU 1982/83:25) och om utveckling i
Norrbotten (NU 1982/83:38). I huvudsak har dessa frågor gällt SSAB
Svenskt Stål AB; i det senare fallet har emellertid även handelsstålsindustrin
i övrigt kommit i blickfältet.

I detta betänkande behandlas, helt eller delvis, fyra återstående motioner
från allmänna motionstiden i år vilka berör stålindustrin. Först tar utskottet
upp frågor angående metallurgi, insatsvaror m. m. Därefter behandlas
motionsyrkanden om planering för specialstålsindustrin. Vidare tar utskottet
ställning till förslag rörande SSAB Svenskt Stål AB. Slutligen behandlas vissa
frågor om den framtida gruv- och stålpolitiken.

NU 1982/83:41

Metallurgi, insatsvaror m. m.

Avvägningen mellan skrot och järnmalm som råvara är ett grundläggande
problem för stålindustrin.

I det föregående har utskottet lämnat en redogörelse för stålindustrins
skrotförsörjning (s. 5) och för alternativa processer för råjärnstillverkning

(s. 6).

Vänsterpartiet kommunisterna framför i sin partimotion 1982/83:1034
önskemål om att riksdagen skall begära att regeringen tar initiativ till
samordning av metallurgikapaciteten för handelsståls- och specialstålsindustrierna.
Syftet därmed skulle vara att minska andelen importerat skrot och
skapa förbättrade förutsättningar för en malmbaserad metallurgi. Regeringen
föreslås vidare ta initiativ till produktion i full skala enligt de nya
reduktionsprocesserna.

De överläggningar som under lång tid har pågått mellan olika företrädare
för stålindustrin om situationen på skrotmarknaden resulterade förra året i
en förhandlingsuppgörelse. Som utskottet i ett betänkande om stålindustrin
nämnde (NU 1981/82:31 s. 21) träffade de större skrotförbrukande företagen
i mars förra året en överenskommelse om fördelningen av köpskrot mellan
stålverken. Den skulle bli gällande under förutsättning att den godkändes
även av övriga samarbetande stålverk. Överenskommelsen har trätt i kraft i
juli 1982. Enligt Jernkontoret innebär avtalet att användningen av lämpliga
substitut till skrot underlättas. Jernkontorets fullmäktige har vidare låtit
genomföra en utredning om alternativ till importskrot (se s. 6). Utredningen
har omfattat malmbaserade ämnen från SSAB i Luleå, järnsvamp samt
råjärn framställt enligt de nya metoder som på senare år har utarbetats i
Sverige. Slutsatsen av utredningen blev att det inte är företagsekonomiskt
försvarligt att vid gällande priser på importskrot investera i en anläggning för
att ersätta importskrot med järnsvamp eller råjärn. Emellertid fann
utredningen det angeläget att påpeka att förhållandena snabbt kan komma
att ändras.

Det är enligt utskottets uppfattning av stor vikt för svensk stålindustri att
den bedriver en metallurgisk tillverkning som i ett internationellt perspektiv
är rationell och konkurrenskraftig. Betydelsefullt är att råvaruförsörjningen
kan tryggas på längre sikt. De sedan lång tid pågående förhandlingarna om
situationen på skrotmarknaden har som nämnts resulterat i en uppgörelse.
Vidare har Jernkontoret genom sin utredning om alternativ till importskrot
förbättrat underlaget för planering av råvaruförsörjningen.

Utskottet vill betona vikten av att regeringen fortlöpande följer utvecklingen
inom detta område. Det är från flera utgångspunkter önskvärt att
skrotimporten kan nedbringas. Stålindustrin bör så långt möjligt vara
baserad på inhemsk malm, inhemskt skrot eller ämnen som tillverkas inom
landet. Enligt vad utskottet har erfarit planerar regeringen att ta upp
överläggningar om stålindustrins problem med berörda företag. Utskottet

NU 1982/83:41

räknar med att de nu nämnda frågorna kommer att behandlas i detta
sammanhang. Härutöver vill utskottet erinra om att arbetet på att utveckla
nya råjärnsprocesser har fått statligt stöd genom Fonden för industriellt
utvecklingsarbete (Industrifonden). Något uttalande från riksdagen enligt de
nu behandlade motionsyrkandena finner utskottet inte motiverat. Motion
1982/83:1034 (vpk) avstyrks alltså i nu behandlad del.

Planering för specialstålsindustrin

Utvecklingen inom den svenska specialstålsindustrin har under senare år
kännetecknats av minskad efterfrågan, ökande internationell konkurrens
och vikande lönsamhet. En rad strukturanpassningsåtgärder har vidtagits.
Mot bakgrund av det rådande läget i branschen med lågt kapacitetsutnyttjande
och dålig lönsamhet tillkallade regeringen i höstas en specialstålskommission
(ordförande: generaldirektör Tony Hagström). Dess förstahanduppgift
är att analysera tänkbara förslag till åtgärder för att åstadkomma en
förbättrad struktur inom området rostfritt stål. Som framgår av den tidigare
redogörelsen (s. 10) har kommissionen i slutet av förra året avlämnat en
lägesrapport.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1982/83:1034 begärs att en
ny specialstålskommission skall tillsättas för att arbeta med frågor rörande
branschens utveckling. Motionärerna anger vissa utgångspunkter för kommissionens
arbete. En sådan skall vara att företagen vid minskad sysselsättning
skall åläggas att ordna nya arbetstillfällen inom eller utom stålindustrin.
Kommissionens arbete skall vidare vara framåtsyftande så att stålindustrins
utveckling mera kan svara mot bl. a. hemmamarknadens behov. En
samordning av starkt ökad forskning skall ske. Användningen av ny teknik
skall öka. Ytterligare en utgångspunkt skall vara att hela specialstålsindustrin
och övriga delar av gruv- och stålindustrin skall inlemmas i ett svenskt
metallbolag.

Motion 1982/83:1585 (s) går i här aktuell del ut på att riksdagen skall uttala
att det behövs strukturplaner för järn- och stålindustrin. Motionärerna pekar
på problem för olika stålindustrier i Gävleborgs län. De betonar betydelsen
av planmässighet i de strukturella förändringar som inte kan undvikas.

Som utskottet nyss anfört har regeringen för avsikt att ta upp överläggningar
med berörda företag inom stålindustrin. Därvid kommer aktuella
problem inom branschen att penetreras. Den nu arbetande specialstålskommissionen
fortsätter sin verksamhet med inriktning på att finna lösningar på
strukturproblemen. Det är enligt utskottets uppfattning av stor betydelse att
sådana lösningar kan nås att företagen inom branschen blir långsiktigt
livskraftiga. Mot här angiven bakgrund anser utskottet inte att riksdagen har
anledning att göra något uttalande i detta ämne. Sålunda avstyrker utskottet
ifrågavarande delar av motionerna 1982/83:1034 (vpk) och 1982/83:1585
(s).

NU 1982/83:41

SSAB Svenskt Stål AB

Perspektivplaner

En ny plan för SSAB:s framtidsinriktning begärs i motion 1982/83:1034
(vpk). Denna plan skulle grundas på bl. a. samhällsekonomi, integrerad
produktion, ny teknik och förädling.

Motionsyrkanden med liknande innebörd har avslagits av riksdagen flera
gånger, senast för ungefär ett år sedan (NU 1981/82:31 s. 25). Utskottet ser
inte heller nu anledning för riksdagen att göra något sådant uttalande som
motionärerna förespråkar. Som framgår av den tidigare redogörelsen (s. 11)
har SSAB mot bakgrund av att företagets rekonstruktionsperiod är över
nyligen utarbetat en plan för den kommande femårsperioden, Perspektivplan
SSAB 87. Denna anger inriktning och mål för SSAB:s stålrörelse.

Verksamheten inom olika enheter

I motion 1982/83:1018 (vpk) påyrkas att riksdagen hos regeringen skall
begära förslag om resurser för forskning och utveckling inom SSAB enligt
vad som anförs i motionen. En huvudtanke i denna är att den långsiktiga
forskningen och det långsiktiga utvecklingsarbetet inom SSAB skall prioriteras.

Det är givetvis betydelsefullt att kvalificerad forskning och utveckling
bedrivs inom SSAB i syfte att på lång sikt trygga företagets fortlevnad. Enligt
vad utskottet har erfarit uppgår SSAB:s forsknings- och utvecklingskostnader
till omkring 1 % av omsättningen, vilket innebär att de är av ungefär
samma storleksordning som för konkurrerande stålbolag. Vissa av de
framgångar som SSAB har nått kan förklaras av bolagets satsning på teknik
och kvalitet. Utskottet anser inte att riksdagen har anledning att nu begära
något förslag av regeringen rörande SSAB:s forskningsverksamhet. Motionen
avstyrks alltså.

Motion 1982/83:2038 (s) gäller den sörmländska stålindustrin. Där begärs
att riksdagen skall göra ett uttalande om utvecklingen inom Nyby Uddeholm
AB och SSAB Oxelösund. Motionärerna anför bl. a. att en fortsättning av de
stegvis genomförda reparationerna av koksverket vid Oxelösunds järnverk
är en förutsättning för att denna enhet inom SSAB skall kunna åstadkomma
det förbättrade resultat som företaget räknar med i sina prognoser. Kravet på
sådana investeringar i koksverket att dess nuvarande tekniska standard
upprätthålls bör på nytt understrykas av riksdagen, säger motionärerna.
Vidare framhålls i motionen hur viktigt det är för de mellansvenska
järnmalmsgruvorna att det finns en malmbaserad metallurgi i Oxelösund.

Om Nyby Uddeholm anför motionärerna att det är angeläget att
sambandet mellan de båda orterna Degerfors och Eskilstuna uppmärksammas
när det gäller arbetsfördelningen inom produktionen av rostfritt stål.
Enligt motionärerna är det viktigt att staten inte gör ensidiga eftergifter vid

NU 1982/83:41

en finansiell rekonstruktion av Nyby Uddeholm.

Utskottet har erfarit att SSAB beräknar att med de åtgärder som föreslås i
SSAB:s Perspektivplan 87 kunna bibehålla produktion i koksverket i
Oxelösund åtminstone till år 1995.

Vad gäller en finansiell rekonstruktion av Nyby Uddeholm har regeringen
fastställt riktlinjer för statens deltagande i ett underhandsackord. Dessa
innebär att Nyby Uddeholm genom tillskott från ägare och kreditgivare
tillförs minst 300 milj. kr. samtidigt som staten nedsätter lånefordringar om
högst 330 milj. kr. En principöverenskommelse som regeringen har godkänt
är avsedd att följas av ett skriftligt avtal mellan parterna. Därefter avser
regeringen att genom en proposition underställa riksdagen avtalet för
godkännande.

Mot bakgrund av vad här har anförts finner utskottet att flera av
önskemålen i motion 1982/83:2038 (s) är tillgodosedda. Motionen avstyrks
därför.

Gruv- och stålpolitik i allmänhet

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1982/83:1034 föreslås att
riksdagen skall uttala att svensk järnmalmsbrytning och stålpolitik i
framtiden bör inriktas på att befrämja en rättvis global fördelningspolitik.
Dessutom föreslås att riksdagen skall göra uttalande i sju punkter om
grundvalar för en ny gruv- och stålpolitik i form av bl. a. nationalisering,
industriell samordning samt utveckling av teknik och marknadsföring (se
referat på s. 14).

Utskottet vill erinra om att riksdagen på förslag av näringsutskottet har
avslagit motionsyrkanden med liknande innebörd de tre senaste åren (NU
1979/80:51 s. 32, 1980/81:44 s. 17, 1981/82:31 s. 27). Tankegångar liknande
dem som kommer till uttryck i denna mer övergripande del av vänsterpartiet
kommunisternas partimotion har utskottet för övrigt i vissa delar berört
tidigare i detta betänkande i samband med sin behandling av mer specifika
frågor. Utskottet har samma uppfattning i här aktuella frågor som tidigare år.
Motionen avstyrks således i denna del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande stålindustrins metallurgiutveckling

att riksdagen avslår motion 1982/83:1034 yrkandena 3 och 4,

2. beträffande planering för specialstålsindustrin

att riksdagen avslår motion 1982/83:1034 yrkande 7 och motion
1982/83:1585 yrkande 1,

3. beträffande en ny plan för SSAB.s framtidsinriktning
att riksdagen avslår motion 1982/83:1034 yrkande 6,

NU 1982/83:41

4. beträffande forskning vid SS A B

att riksdagen avslår motion 1982/83:1018,

5. beträffande den sörmländska stålindustrin
att riksdagen avslår motion 1982/83:2038,

6. beträffande gruv- och stålpolitiken i allmänhet

att riksdagen avslår motion 1982/83:1034 yrkandena 1 och 2.

Stockholm den 10 maj 1983

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Tage Sundkvist (c), Erik Hovhammar (m),
Rune Jonsson (s), Sten Svensson (m), Wivi-Anne Radesjö (s), Karl-Erik
Häll (s), Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp). Jörn Svensson (vpk),
Birgitta Johansson (s), Sivert Andersson (s), Bo Finnkvist (s), Lars Ahlström
(m) och Per-Ola Eriksson (c).

Reservationer

1. Stålindustrins metallurgiutveckling (mom. 1)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 15 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 16 med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill betona att övergången till användning av skrot som råvara
för stora delar av stålindustrin på sikt kan ha svåra följdverkningar för
råvaruförsörjningen och därmed även för produktionsmöjligheterna. Det är
således av stor vikt att regeringen snarast tar initiativ till en samordning av
metallurgikapaciteten för handelsståls- och specialstålsindustrierna i syfte att
andelen importerat skrot skall minskas och en fortsatt malmbaserad
metallurgi säkerställas. Regeringen bör också, såsom föreslås i motionen, ta
initiativ till att de nya reduktionsprocesserna utnyttjas för produktion i full
skala. Detta kan ge svensk stålindustri betydande fördelar internationellt
sett. Utskottet tillstyrker alltså motion 1982/83:1034 (vpk) i ifrågavarande
del.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande stålindustrins metallurgiutveckling

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1034 yrkandena 3
och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

NU 1982/83:41

2. Planering för specialstålsindustrin (mom. 2)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Sorn
utskottet” och slutar med ”och 1982/83:1585 (s)” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att problemen inom specialstålsindustrin klart motiverar
att en ny specialstålskommission tillsätts som får helt andra uppgifter än den
nuvarande. Dennas arbete riskerar nämligen att leda till ytterligare
nedläggningar och färre arbetstillfällen.

Arbetet inom den av utskottet förordade kommissionen bör ha följande
huvudsakliga inriktning.

Den minskande sysselsättningen inom specialstålsindustrin måste ersättas
med andra arbetstillfällen inom eller utom stålindustrin. Det skall vara
företagens skyldighet att skapa dessa nya arbeten. Kommissionens verksamhet
skall vara framåtsyftande, så att stålindustrins utveckling mer än nu
kommer att svara mot hemmamarknadens behov och de framtidssatsningar
som samtidigt måste ske inom verkstadsindustrin. Forskning och utveckling
måste bedrivas i starkt ökad utsträckning och med effektiv samordning
mellan de företag och institutioner som är verksamma på området. Både ny
teknik och redan utvecklad teknik måste tas till vara bättre än hittills.
Ägandet inom specialstålsindustrin måste samordnas så att hela specialstålsindustrin,
tillsammans med övriga grenar av gruv- och stålindustrin,
inlemmas i ett samlat svenskt metallbolag.

Kommissionen bör i övrigt arbeta med utgångspunkt i vad som i detta
ämne anförs i motion 1982/83:1034 (vpk). Utskottet föreslår att riksdagen i
ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad utskottet här har anfört om en
ny specialstålskommission. Ett sådant uttalande svarar helt mot önskemålen
i motionen i den del den behandlas i detta avsnitt. Till viss del kommer ett
sådant uttalande också att tillgodose tankegångar i motion 1982/83:1585 (s).
Något ytterligare uttalande på grundval av denna senare motion finner
utskottet inte vara erforderligt. Den avstyrks alltså i nu behandlad del.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande planering för specialstålsindustrin

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1034 yrkande 7 och
med avslag på motion 1982/83:1585 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1982/83:41

3. En ny plan för SSAB:s framtidsinriktning (mom. 3)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med
”Motionsyrkanden med” och slutar med ”SSAB:s stålrörelse” bort ha
följande lydelse:

Utskottet instämmer med motionärerna i att SSAB:s utveckling i stor
utsträckning och alltför ensidigt har gynnat storfinansens syften. Det är
därför nödvändigt att en ny plan nu utarbetas för SSAB och för de mindre
handelsstålverken.

Följande huvudpunkter bör vara vägledande för planens innehåll.

Stålindustrin skall byggas upp efter samhällsekonomiska beräkningar.
SSAB bör vid varje järnverk bedriva en integrerad produktion, omfattande
metallurgi, valsning och manufakturering. En särskild satsning på avdelning
stålmanufaktur är nödvändig. Produktionstekniken måste anpassas till
avancerad förädling och hög kvalitet. Produktionen inom SSAB bör byggas
ut så att det finns sysselsättning för en personal av minst nuvarande
omfattning, något som kan ske bl. a. genom vidareförädling och genom
integrering med verkstadsindustrin. Tillverkningen skall förutom på traditionella
stålprodukter särskilt inriktas på inhemska behov inom bygg-,
transport- och energiområdena. Syftet skall vara att öka självförsörjningsgraden
i landet när det gäller stålprodukter. Samtidigt måste internationella
kapitalistiska stålföretag genom handelspolitiska åtgärder förhindras att slå
ut vår stålindustri.

Utskottet föreslår att riksdagen genom ett uttalande till regeringen
ansluter sig till vad utskottet här har anfört. Ett sådant uttalande
överensstämmer med önskemålet i motion 1982/83:1034 (vpk) i här
behandlad del.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande en ny plan för SSAB.s framtidsinriktning

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1034 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Forskning vid SSAB (mom. 4)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Det är” och
slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Det är väsentligt att långsiktiga insatser prioriteras i SSAB:s forskningsoch
utvecklingsarbete. Den centrala forskningsenheten inom SSAB bör
härvidlag ges ett övergripande ansvar. Enheten bör få resurser för egna
operativa insatser av långsiktig karaktär, och SSAB måste i sin helhet

NU 1982/83:41

organiseras så att den kunskap som finns inom bolaget blir utnyttjad.
Utskottet tillstyrker sålunda motion 1982/83:1018 (vpk).

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande forskning vid SS A B

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1018 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Gruv- och stålpolitiken i allmänhet (mom. 6)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Det är mot bakgrund av den internationella stålkrisen angeläget att
riksdagen gör ett vägledande uttalande i enlighet med motionärernas förslag.
Detta bör ha följande innebörd.

Svensk gruvbrytning och stålpolitik i framtiden bör inriktas på att befrämja
en rättvis global fördelningspolitik. Grundvalen för en ny gruv- och
stålpolitik skall vara att hela gruv- och stålindustrin nationaliseras och
samordnas i ett svenskt metallbolag. Vidare skall gruv- och stålindustrierna
utvecklas efter samhällsekonomiska riktlinjer. Gruv-, stål- och verkstadsindustrierna
skall samordnas, varvid planer fastställs för lokalisering av
förädlingsindustrier till hotade och drabbade bruksorter. Nya marknader
skall skapas inom landet genom en offensiv industripolitik och ekonomisk
politik. Handeln med tredje världen och planekonomierna skall ökas genom
långsiktiga handelsavtal. Satsningar skall göras på ny teknik, nya produkter,
högt driven förädling och en integrerad produktion. Inom stål- och
gruvsektorn skall en samhällsstyrd forskning och utveckling förverkligas.
Processteknik, teknik för vidareförädling och gruvteknik skall utvecklas.

Utskottet tillstyrker alltså ifrågavarande del av motion 1982/83:1034
(vpk).

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande gruv- och stålpolitiken i allmänhet

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1034 yrkandena 1
och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.