NU 1982/83:39

Näringsutskottets betänkande
1982/83:39

om verksamheten vid statens industriverk, m. m. (prop. 1982/
83:113)
Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1982/83:113 (industridepartementet) om verksamheten
vid statens industriverk, m. m.,

dels proposition 1982/83:110 (civildepartementet) om anslag för budgetåret
1983/84 till vissa departement med anledning av ändringar i departementsorganisationen,
bilaga 3 (avseende anslag till industridepartementet),

dels fyra motioner som har väckts med anledning av proposition
1982/83:113,

dels - helt eller delvis - två motioner från allmänna motionstiden.

I vad avser punkt 4 moment 11 har proposition 1982/83:113 jämte de med
anledning av propositionen väckta motionerna i motsvarande delar hänvisats
till arbetsmarknadsutskottet och därefter av detta med eget yttrande (AU
1982/83:4 y; se bilaga, s. 32) överlämnats till näringsutskottet.

Proposition 1982/83:113

Huvudsakligt innehåll

I proposition 1982/83:113 läggs fram förslag till arbetsuppgifter och
verksamhetsinriktning m. m. för statens industriverk fr. o. m. den 1 juli

1983.

Förslagens syfte anges vara att verksamheten inom industridepartementets
ansvarsområde skall stärkas och effektiviseras.

Utgångspunkterna för en organisationsförändring bör enligt propositionen
vara att ökad samordning skall ske på myndighetsnivå genom att
handläggningen av regionalpolitisk! och industripolitiskt företagsstöd sammanförs
till industriverket samt genom att samarbetet mellan industriverket
och styrelsen för teknisk utveckling utvecklas. Vidare skall arbetsfördelningen
mellan departements- och verksnivå renodlas så att ärenden om framför
allt stöd till enskilda företag normalt skall avgöras av industriverket och
endast i speciella fall av regeringen. Besvärsrätten avses upphöra i flertalet
fall.

1 Riksdagen 1982/83. 17 sami. Nr 39

NU 1982/83:39

Industriverket skall enligt propositionens förslag ges funktionen som
central myndighet vad avser det regionalpolitiska stödet till näringslivet och
skall även kunna ges andra arbetsuppgifter inom regionalpolitiken i den mån
de inte ankommer på annan myndighet.

I propositionen redovisas hur regeringen avser att förverkliga dessa
riktlinjer genom omfördelning av arbetsuppgifter mellan arbetsmarknadsstyrelsen
och industriverket resp. mellan industridepartementet och industriverket.

Industriverket föreslås från arbetsmarknadsstyrelsen överta också frågor
om ianspråktagande av investeringsfonder m. m. För detta behövs ändringar
i lagstiftningen om sådana fonder, och förslag läggs fram härom.

Huvuduppgifterna för industriverket blir enligt förslagen i fortsättningen
dels att genom industripolitiskt finansiellt stöd, företagsutvecklande insatser
och problemidentifierande utredningsverksamhet främja industrins tillväxt
och omvandling, dels att genom regionalpolitisk finansiellt företagsstöd och
särskilda insatser i anslutning härtill bidra till en balanserad regional
utveckling.

Förslag läggs fram om en programindelning av industriverkets verksamhet
i huvudprogrammen Utredningsverksamhet, Industriell omvandling och
tillväxt, Regional utveckling och Småföretagsutveckling. Mål och medel för
resp. program beskrivs, och i några fall föreslås förändringar i medelsanvändningen.
Bl. a. föreslås ändrade riktlinjer för industrigarantilån och för
vissa former av regionalpolitisk stöd.

Riksdagen föreslås ta ställning till huvudsakliga riktlinjer för organisationen
av statens industriverk. En organisationskommitté bereder närmare
frågan om organisation för verket m. m. Den nya organisationen, som
förutsätts träda i kraft den 1 juli 1983, bör därvid enligt förslagen i huvudsak
anpassas till programstrukturen.

Organisationen på regional nivå för industripolitiskt och regionalpolitisk
stöd berörs inte av förslagen.

I propositionen behandlas slutligen vissa anslagsfrågor för budgetåret
1983/84.

Förslag

I propositionen föreslår regeringen - efter föredragning av industriminister
Thage G. Peterson - att riksdagen

dels antar i propositionen (s. 3-12) framlagda förslag till

1. lag om ändring i lagen (1974:325) om avsättning till arbetsmiljöfond,

2. lag om ändring i lagen (1974:988) om avsättning till särskild investeringsfond,

3. lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond,

4. lag om ändring i lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv,

NU 1982/83:39

5. lag om ändring i lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonto,

6. lag om ändring i lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt
investeringskonto,

dels godkänner vad föredragande statsrådet har föreslagit i fråga om

7. förändringar i statens industriverks verksamhet fr. o. m. den 1 juli 1983
(avsnitt 2.2.1),

8. programindelning av industriverkets verksamhet (avsnitt 2.2.2),

9. riktlinjer för statens industriverks organisation fr. o. m. den 1 juli 1983
(avsnitt 2.2.3),

10. ändrade riktlinjer för industrigarantilån (avsnitt 2.2.5),

11. ändrade riktlinjer för vissa former av regionalpolitisk! stöd (avsnitt
2.2.6).

Beträffande anslag under tolfte huvudtiteln föreslår regeringen under
angivna rubriker:

B 1. Statens industriverk: Förvaltningskostnader

(s. 65)

att riksdagen till Statens industriverk: Förvaltningskostnader för budgetåret
1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 46 021 000 kr.

B 2. Statsbidrag till n e d 1 ä g g n i n g s h o t a d e företag
(s. 66)

att riksdagen till Statsbidrag till nedläggningshotade företag för budgetåret
1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 10 000 000 kr.

Proposition 1982/83:110

I proposition 1982/83:110 föreslår regeringen i bilaga 3 under punkt A 1
(s. 7) att riksdagen till Industridepartementet för budgetåret 1983/84 anvisar
ett förslagsanslag av 35 546 000 kr.

Motionerna

De motioner med anledning av proposition 1982/83:113 som behandlas här
är följande:

1982/83:2228 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m), vari hemställs att
riksdagen

1. avslår proposition 1982/83:113,

2. hos regeringen anhåller om förslag till arbetsuppgifter och organisation
för statens industriverk och styrelsen för teknisk utveckling i enlighet med
vad som anförts i motionen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
handläggningen av regionalpolitisk! och industripolitiskt företagsstöd,

NU 1982/83:39

1982/83:2229 av Christer Eirefelt m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen 1.

avslår de förslag regeringen framlagt i proposition 1982/83:113,

2. anhåller hos regeringen att denna med de riktlinjer som angivits i
motionen framlägger förslag till förenkling av administration och regelsystem
för industristöd och regionalpolitisk! stöd med utgångspunkt från i
huvudsak samma ansvarsfördelning mellan industriverk och arbetsmarknadsstyrelse
som i dag gäller,

1982/83:2230 av Arne Fransson m. fl. (c), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. avslår proposition 1982/83:113,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
beträffande organisationen av den regionalpolitiska stödverksamheten,

1982/83:2231 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. avslår proposition 1982/83:113,

2. hos regeringen begär ett nytt förslag i enlighet med de principer som
anförs i motionen.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande: 1982/83:2007

av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m), såvitt gäller
hemställan att riksdagen

6. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
minskad verksamhet vid statens industriverk,

7. hos regeringen anhåller om förslag till åtgärder som syftar till en
nedläggning av statens industriverk,

1982/83:2166 av Catarina Rönnung (s) och Ing-Marie Hansson (s), vari
hemställs att riksdagen hemställer att regeringen verkar för att industriverket
ges möjlighet att öka sina informationsinsatser om formgivningens betydelse
för företag och utvecklingsfonder.

Utskottet

Inledning

Statens industriverk (SIND) inrättades år 1973 som central myndighet för
industri-, energi- och mineralpolitiska frågor (prop. 1973:41, NU 1973:54,
rskr 1973:225). Under de år som har förflutit sedan industriverket bildades
har förändringar beslutats som innebär att betydande delar av verksamheten
har fått en annan organisatorisk inplacering. Hit hör bl. a. huvuddelen av
verksamheten inom energi- och mineralområdena. Delar av industriverkets
organisation har tillförts Sveriges geologiska undersökning (SGU) resp.
kommer att tillföras statens energiverk, som inrättas den 1 juli 1983.

NU 1982/83:39

Samtidigt finns inom andra sektorer av industriverkets område samband med
verksamheter inom den statliga organisationen i övrigt som inte har föranlett
några organisatoriska förändringar.

I november 1981 tillkallades en särskild utredare med uppgift att se över
industriverkets verksamhet och organisation. Utredaren, som verkade under
beteckningen industriverksutredningen, avlämnade i november 1982 betänkandet
(Ds I 1982:14) Organisation för industriell förnyelse.

Regeringen har inhämtat synpunkter på betänkandet genom ett kombinerat
skriftligt och muntligt förfarande. Yttranden i skriftlig form har avgivits
av bl. a. ett flertal statliga verk, näringslivsorganisationer och fackliga
organisationer. Av länsstyrelserna har de i Södermanlands och Malmöhus
län yttrat sig. Muntliga yttranden avlämnades av skilda myndigheter och
organisationer vid en hearing i december 1982.

Med utgångspunkt bl. a. i utredningsbetänkandet och i de synpunkter som
har framförts vid remissbehandlingen lägger regeringen i proposition
1982/83:113 fram en rad förslag rörande industriverkets fortsatta verksamhet.
Vidare tas i propositionen upp vissa budgetfrågor med anknytning till
industriverkets verksamhet.

Regeringens förslag rörande industriverket

I proposition 1982/83:113 anförs (s. 18) att den successiva uppbyggnaden
av den industri- och regionalpolitiska organisationen och snabbt förändrade
förhållanden har lett till att det finns problem och svagheter i nuvarande
organisation och regelsystem. Det råder enligt industriministern oklarheter i
rollfördelningen mellan regeringen och industriverket liksom mellan industriverket
och andra organ på central myndighetsnivå. Som en följd av dessa
oklarheter anses arbetsfördelningen mellan industridepartementet och
industriverket ha blivit mindre ändamålsenlig. Den splittrade organisationen
på myndighetsnivå sägs vidare innebära att samordningen av industripolitiska
och regionalpolitiska resurser försvåras. Samtidigt som det finns luckor i
den nuvarande myndighetsorganisationen finns tendenser till överlappning
på andra områden. Syftet med den reform som nu föreslås är enligt
regeringen att skapa förutsättningar för att samhällets industri- och
regionalpolitiska resurser kan utnyttjas på ett effektivare sätt och dessutom
att underlätta företagens överblick över myndighetsorganisation och stödsystem.

Regeringen föreslår att riksdagen skall ta ställning till vissa huvudprinciper
för en ny organisation för industriverket. En särskild organisationskommitté
har i uppdrag att, med utgångspunkt i propositionen, utarbeta ett detaljerat
förslag till ny organisation.

Industriverket föreslås få en ny och förstärkt roll. En ökad samordning på
myndighetsnivå tar sig uttryck främst i att handläggningen av industripolitiskt
och regionalpolitisk! företagsstöd sammanförs till industriverket och i

NU 1982/83:39

att samarbetet mellan detta verk och styrelsen för teknisk utveckling (STU)
utvecklas. Industriverket förutsätts också i andra sammanhang kunna få
samordnande uppgifter i förhållande till andra myndigheter.

När det gäller fördelningen av arbetsuppgifter mellan regeringen och
industriverket föreslås som en huvudregel att ärenden som rör enskilda
företag normalt skall handläggas på myndighetsnivå och endast i speciella fall
av regeringen. I linje härmed förutsätts att det när det gäller de flesta ärenden
rörande finansiellt stöd till företag inte skall finnas rätt att anföra besvär hos
regeringen.

Industriverket skall vidare bli central myndighet för det regionalpolitiska
stödet till näringslivet och kunna ges andra uppgifter inom regionalpolitiken i
den mån de inte ankommer på annan myndighet.

Verkets organisation anpassas efter de ändrade arbetsuppgifterna. Till
verket överförs arbetsuppgifter och resurser från arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS) och industridepartementet. Medelstilldelningen föreslås i fortsättningen
ske genom någon form av programbudgetering. Ett förslag till
programindelning för verket läggs fram för riksdagens godkännande.

Industriverket föreslås från AMS överta handläggningen av vissa frågor
enligt lagstiftningen om investeringsfonder m. m. Vidare föreslås ändringar i
fråga om av riksdagen godkända riktlinjer för industri- och regionalpolitiskt
stöd.

Allmänna synpunkter

Yrkanden om avslag på propositionen finns i alla de motioner som har
väckts med anledning av propositionen. De skäl som anförs för avslag är av
varierande natur.

I motionerna 1982/83:2229 (fp) och 1982/83:2230 (c) riktas kritik mot att
regeringen lägger fram sina förslag utan sedvanlig remissbehandling. I den
förra motionen påpekas att endast två länsstyrelser har yttrat sig, länsstyrelserna
i Södermanlands och Malmöhus län, och ingen av de tolv länsstyrelserna
inom stödområdet, vilka mest berörs av den föreslagna omorganisationen.

I motion 1982/83:2228 redovisas moderata samlingspartiets uppfattning att
statens industriverk inte behövs och att tidpunkten för en avveckling av
återstående delar av verket nu är gynnsam. Motionärerna är vidare
tveksamma till att industripolitiska och regionalpolitiska frågor hanteras
inom samma verk. De industripolitiska och de regionalpolitiska målen är
svåra att uppnå samtidigt, hävdar motionärerna. De anser att en sammanslagning
av industriverket och STU bör utredas.

Samma grupp av motionärer har tidigare under allmänna motionstiden i
motion 1982/83:2007 (m) framfört yrkanden om en neddragning av
verksamheten vid statens industriverk. Ett första led i en avveckling av
industriverket borde enligt denna motion vara att det sammanlagda anslaget

NU 1982/83:39

för verkets administration och utredningsverksamhet minskas med minst 5
milj. kr. Utgångspunkten var då den jämfört med budgetåret 1982/83
oförändrade anslagssumma som har uppförts i årets budgetproposition i
avvaktan på den nya anslagsberäkningen i proposition 1982/83:113.

Målkonflikter mellan arbetsmarknads- och regionalpolitiken tas också upp
i motionerna 1982/83:2229 (fp) och 1982/83:2231 (vpk).

I den förstnämnda hävdas att riskerna för negativa konsekvenser för
regionalpolitiken - och därmed för sysselsättningen - är stora om organisationsförändringen
genomförs. Sysselsättningsproblemen är i dag större än de
var år 1976, och behovet av nära samverkan mellan arbetsmarknadspolitiken
och regionalpolitiken är i motsvarande grad större, säger motionärerna bl. a.
Enligt motion 1982/83:2231 (vpk) är den föreslagna omorganisationen inte
politiskt och funktionellt lämplig, såvida man inte avser att beröva
regionalpolitiken dess hittillsvarande syftning och helt inordna den under en
teknokratisk version av allmän industripolitik. Resonemangen i dessa båda
motioner finns mera utförligt refererade i arbetsmarknadsutskottets yttrande
(se s. 32).

I tre av de berörda motionerna, nämligen 1982/83:2228 (m), 1982/83:2229
(fp) och 1982/83:2230 (c), anförs även pågående utredningsverksamhet som
motiv för att propositionen bör avslås. De utredningar som åsyftas är dels
kommittén (A 1981:02) om arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och
organisation, dels kommittén (I 1982:05) om det regionalpolitiska stödet till
näringslivet. Motionärerna menar att resultaten från dessa utredningar bör
föreligga innan ställning tas till frågan om vilken central myndighet som skall
ha ansvaret för det regionalpolitiska stödet m. m.

Den fortsätta framställningen i betänkandet är disponerad på följande vis.
Först behandlas den del av propositionen som avser de förändringar i
industriverkets verksamhet som närmast är en följd av att handläggningen av
industripolitiskt och regionalpolitisk! stöd till näringslivet sammanförs till
verket. I anslutning härtill behandlas motionsyrkandena om avslag på
propositionen. Därefter tar utskottet ställning till yrkandena i motionerna
1982/83:2228 (m), 1982/83:2229 (fp), 1982/83:2230 (c) och 1982/83:2231
(vpk) om att regeringen skall anmodas lägga fram ett nytt förslag om
industriverkets organisation och arbetsuppgifter. Sedan behandlas frågor
rörande programindelningen av industriverkets verksamhet, varpå följer
avsnitt om ändrade riktlinjer för dels industrigarantilån, dels vissa former av
regionalpolitisk! stöd. En motion rörande information om formgivningens
betydelse behandlas därnäst, varefter utskottet tar upp de anslagsförslag som
läggs fram i de båda nu aktuella propositionerna.

NU 1982/83:39

Överförande av regionalpolitisk! företagsstöd till industriverket m. m.

Den nuvarande industri- och regionalpolitiska organisationen har i allt
väsentligt varit oförändrad under den senaste tioårsperioden. Efter hand som
problembilden för svensk industri har förändrats och statsmakternas
ambitioner har ökat när det gäller att komma till rätta med problemen inom
industrin och inom regionalpolitiken har vissa svagheter i den bestående
organisationen blivit uppenbara. En stor del av de resurser varmed staten har
bidragit till den industriella utvecklingen har fördelats utan medverkan av de
centrala organen - industriverket, STU, AMS, kommerskollegium och
Sveriges exportråd. Samtidigt har det varit påtagligt att det finns luckor i den
industripolitiska organisationen. Detta gäller framför allt i fråga om
hanteringen av större s. k. krisfall. Som framhålls i propositionen finns det
även oklarheter i rollfördelningen mellan regeringen och industriverket,
liksom mellan industriverket och andra centrala myndigheter. En utgångspunkt
för regeringens ställningstagande är att en splittrad organisation på
myndighetsnivå har inneburit att samordningen av industripolitiska och
regionalpolitiska resurser har försvårats.

Utskottet ser med tillfredsställelse att regeringen nu har lagt fram förslag
om en ändrad organisation på de här berörda områdena av förvaltningen.
Förslagen är delvis av genomgripande natur. Det finns därför anledning att
något beröra de principiella utgångspunkterna för reformen. Dessförinnan
tar utskottet emellertid upp den i ett par motioner framförda kritiken mot det
beredningsarbete som har föregått propositionen.

I motionerna 1982/83:2229 (fp) och 1982/83:2230 (c) riktas kritik mot
regeringen för bristande remissbehandling av industriverksutredningens
betänkande, som har legat till grund för regeringens förslag. Utskottet
instämmer i att remissförfarandet har varit av väl summarisk natur och att
innehållet i de synpunkter som från skilda myndigheter och organisationer
har framförts till regeringen med fördel kunde ha redovisats mer utförligt i
propositionen, detta oavsett om synpunkterna framförts skriftligen eller
muntligen. Det står emellertid klart att flertalet remissinstanser och andra
som har yttrat sig har tillstyrkt huvudlinjerna i utredningsförslaget. Mot
bakgrund härav finner utskottet att denna kritik mot propositionen inte är av
så allvarlig beskaffenhet att propositionen för den skull bör avslås.

Statens industriverk får enligt förslaget en ny och mer övergripande roll i
industri- och regionalpolitiken. Detta tar sig som framgått uttryck främst i att
en ökad samordning av insatserna sker på myndighetsnivån genom att
handläggningen av regionalpolitisk! och industripolitiskt företagsstöd sammanförs
till industriverket och genom att detta verk blir central myndighet i
vad avser det regionalpolitiska stödet till näringslivet.

Utskottet vill till en början slå fast att det med hänsyn till behovet av en
ökad framförhållning i landets industripolitik är nödvändigt att industriverket
har tillräckliga resurser för erforderliga analyser och utredningar. Det

NU 1982/83:39

finns vidare, som senare skall beröras, goda skäl för en samordning av
myndighetsfunktionerna på det industripolitiska området. Avgörande för
hur den nya organisationen skall utformas bör emellertid vara hur den kan
antas påverka industri- och regionalpolitikens praktiska inriktning. Förstärkningen
av industriverkets ställning får inte ske till priset av en försvagning av
den roll som länsorganen - enkannerligen länsstyrelserna, länsarbetsnämnderna
och de regionala utvecklingsfonderna - spelar i detta sammanhang.
Utskottet vill erinra om att ordningen för beslut om regionalpolitisk! stöd
under senare år har genomgått en hel del förändringar. Stödverksamheten
har kommit att bedrivas i alltmer decentraliserade former så till vida att
besluten i ökad utsträckning har förts ut till länen. Detta är från demokratisk
synpunkt en fördel, men det förutsätter stöd i form av förstärkt kunskap även
på det centrala planet. Särskilt den industriella sidan av det regionalpolitiska
stödet kräver betydligt mer kunskaper och anpassning än vad som behövs
enbart för den administrativa hanteringen av den regionalpolitiska verksamheten.
Det handlar här om komplicerade samband mellan näringsliv,
infrastruktur samt geografiska och befolkningsmässiga förhållanden. Åtgärder
och bedömningar skall stå i samklang med de av riksdagen uppställda
regionalpolitiska målen, vilka ibland står i motsättning till den spontana
industriella utvecklingen.

Arbetsmarknadsutskottet framhåller i sitt yttrande bl. a. att anknytningen
mellan regionalpolitiken och arbetsmarknadspolitiken fortfarande är viktig
för en framgångsrik sysselsättningspolitik och att samordningen mellan
berörda länsorgan såvitt kan bedömas fungerar väl. Näringsutskottet är av
samma uppfattning och vill understryka att en ändrad rollfördelning på
central nivå inte får innebära att förutsättningarna för detta samarbete på
länsnivån rubbas.

Av principiellt intresse vid överväganden om industriverkets roll är vidare
frågan om hur ansvaret i industripolitiska frågor bör fördelas mellan
industriverket och regeringen. Ett visst samband härmed har frågan om hur
det parlamentariska inflytandet över industripolitiken bör utövas. Det kan
finnas praktiska skäl för en delegering av vissa typer av beslut från regeringen
till verksnivån. En förutsättning för att en sådan delegation av beslutsbefogenheterna
skall vara godtagbar är emellertid att de eftersträvade samordningseffekterna
av den nu aktuella reformen inte går förlorade. Risken för
att så skall ske ökar emellertid om huvudansvaret inte ligger kvar på
regeringsplanet. En alltför omfattande delegering av beslutanderätten till
den verkställande myndigheten är därför inte lämplig.

Regeringens nu framlagda förslag till omorganisation av industriverket
m. m. tillgodoser enligt utskottets mening i stort sett de krav på en reform
som utskottet nyss har angivit. Utskottet vill med anledning av vad som
anförs i motionerna understryka att propositionen inte skall uppfattas som
uttryck för en ändrad syn på värdet av de regionalpolitiska insatserna eller
någon strävan att göra regionalpolitiken till en underordnad del av

NU 1982/83:39

industripolitiken. Som arbetsmarknadsutskottet framhåller är syftet att nå
samordningseffekter när det gäller handläggningen av regionalpolitisk! och
industripolitiskt stöd.

Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget att handläggningen av
industri- och regionalpolitisk! företagsstöd sammanförs till industriverket i
den utsträckning som föreslås i propositionen. I konsekvens härmed bör
industriverket tilldelas funktionen som central myndighet för det industripolitiska
och det regionalpolitiska stödet till näringslivet. Det framstår också
som välmotiverat att befogenheten att besluta i frågor om finansiellt stöd till
företag läggs på industriverket i flertalet fall. Gränsdragningen mellan
regeringens och industriverkets verksamhetsområden blir därmed klarare
och arbetsfördelningen som helhet mer ändamålsenlig. Industriverket bör i
enlighet med vad som föreslås i propositionen besluta i frågor om industrigarantilån
(prop. s. 38) och om lokaliseringsstöd och offertstöd (s. 39) samt i
obeståndsärenden (s. 41). Också ärenden rörande förhandsbesked huruvida
en verksamhet är berättigad till regionalpolitisk! stöd bör handläggas av
industriverket (s. 39). Som framhålls i propositionen bör dock regeringen i
särskilda fall ensam ha rätt att avgöra ärenden om stöd till enskilda företag.
Utskottet tillstyrker förslaget att industriverket med eget yttrande skall
kunna till regeringen hänskjuta frågor som verket bedömer ha principiell
betydelse eller eljest vara av stor vikt. För vissa stödformer bör vidare
särskilda grunder för hänskjutande finnas (jfr prop. s. 38 f.).

Utifrån de nyss angivna utgångspunkterna för en reform av den
industripolitiska organisationen kan dock invändningar riktas mot regeringens
förslag i några hänseenden. De gäller dels att rätten att anföra besvär hos
regeringen mot beslut av industriverket föreslås bli slopad, dels att det
parlamentariska inflytandet i samband med beslut rörande regionalpolitisk!
stöd blir otillräckligt.

I fråga om besvärsrätten vill utskottet erinra om att huvudsyftet med
besvärsprövningen är att den enskildes rättsskydd skall tillgodoses. I
propositionen anförs att de stödinsatser som är aktuella inom industripolitiken
och regionalpolitiken är förmåner som kan men inte behöver lämnas
och att rättsskyddsaspekten därför inte är av samma betydelse i sådana fall
som i fall när en ovillkorlig rätt till stöd finns. Utskottet delar inte den
sistnämnda uppfattningen utan vill betona att rättsskyddsaspekten måste
tillmätas stor vikt också i detta sammanhang, även om - som framhålls i
arbetsmarknadsutskottets yttrande - beslut om bifall till besvär ofta har haft
andra utgångspunkter än hänsynen till den enskilde sökandens rättsskydd.
Härtill kommer att regeringen inte bör berövas möjligheten att i den här
aktuella typen av ärenden styra utvecklingen i en viss riktning, låt vara att de
möjligheter som besvärsprövningen erbjuder härvidlag är relativt små.

Näringsutskottet menar liksom arbetsmarknadsutskottet att det bör vara
en uppgift för kommittén (1 1982:05) om det regionalpolitiska stödet till
näringslivet att närmare överväga hur besvärsrätten i detta sammanhang

NU 1982/83:39

mera långsiktigt bör utformas. Som framhålls i propositionen ankommer det
på regeringen att avgöra om besvärsrätt skall finnas när det gäller visst slag av
ärende. Utskottet anser emellertid att riksdagen bör anmoda regeringen att
beakta vad utskottet har anfört om besvärsrätt. Därigenom tillgodoses vissa i
andra hand framförda önskemål i motionerna 1982/83:2229 (fp), 1982/
83:2230 (c) och 1982/83:2231 (vpk).

Enligt regeringens förslag (prop. s. 60) skall en samrådsgrupp bestående
av bl. a. styrelsens partsrepresentanter bildas för att behandla frågor rörande
regionalpolitisk! stöd. En motsvarande grupp finns f. n. inom AMS.
Arbetsmarknadsutskottet föreslår i sitt yttrande att den nya samrådsgruppen
utvidgas till att bli en parlamentariskt förankrad nämnd, tillika innehållande
företrädare för parterna på arbetsmarknaden. Näringsutskottet finner en
sådan ordning lämplig och ansluter sig till förslaget att en dylik nämnd
inrättas. Det får ankomma på regeringen att närmare ange ansvarsfördelningen
mellan verkets styrelse och den föreslagna nämnden. Genom en
organisation enligt utskottets förslag tillgodoses ännu några andrahandsönskemål
i motionerna 1982/83:2230 (c) och 1982/83:2231 (vpk).

Utformningen av den regionala organisationen på industripolitikens
område är, som antytts i det föregående, av avgörande betydelse för hur
industriverket kommer att fungera i sin nya form. Det är därför tillfredsställande
att den nyss nämnda kommittén om det regionalpolitiska stödet till
näringslivet har bland sina uppgifter att se över den regionala hanteringen av
det regionalpolitiska stödet. Kommittén skall utvärdera för- och nackdelar
med det nuvarande decentraliserade beslutssystemet och föreslå en lämplig
avvägning mellan central och regional nivå när det gäller beslutsfattandet.
Den skall också överväga och ge förslag i frågan om vilket organ på den
regionala nivån som bör hantera det regionalpolitiska stödet. Utskottet
förutsätter att utredningen beaktar vad riksdagen i detta ärende anför om
bl. a. regionalpolitiska beslut på central nivå.

Utskottet har inte någon invändning mot förslagen att de uppgifter som
AMS har enligt lagstiftningen om olika investeringsfonder m. m. överförs till
industriverket och att regeringen får bemyndiga verket att besluta om
ianspråktagande av dessa fonder även till ändamål som enligt nuvarande
lagstiftning kräver riksdagsbeslut. Det innebär att utskottet också tillstyrker
de förslag till ändringar i berörda lagrum som föreslås i propositionen.
Utskottet ställer sig därmed avvisande till förslaget i motion 1982/83:2228
(m) om att beslut om frisläppande av investeringsfonder skall ligga kvar hos
AMS i avvaktan på att utredningen om dess framtida verksamhet har slutfört
sitt uppdrag.

I propositionen föreslås att industriverket skall kunna tillföras även andra
uppgifter inom regionalpolitiken än handläggning av regionalpolitisk! stöd.
Med anledning härav har arbetsmarknadsutskottet understrukit angelägenheten
av att detta sker så att en bred kompetens på det regionalpolitiska
området kan byggas upp i det nya verket. I yttrandet pekas på behovet av att

NU 1982/83:39

resurser avsätts för analyser av den regionala utvecklingen och för
uppföljning av att de av statsmakterna och länsorganen uppsatta regionalpolitiska
målen nås. Arbetsmarknadsutskottet uttalar att en regionalpolitisk
enhet inom industriverket bör kunna tillföras uppgifter av beredande
karaktär inom länsplaneringen. Näringsutskottet ansluter sig till vad
arbetsmarknadsutskottet har anfört.

Sammanfattningsvis föreslår näringsutskottet att riksdagen godkänner vad
utskottet i det föregående har anfört rörande förändringar i industriverkets
verksamhet fr. o. m. den 1 juli 1983. Ett sådant beslut innebär att regeringens
förslag modifieras på ett par väsentliga punkter. I huvudsak överensstämmer
emellertid utskottets förslag med regeringens. Yrkandena i motionerna
1982/83:2228 (m), 1982/83:2229 (fp), 1982/83:2230 (c) och 1982/83:2231
(vpk) om avslag på propositionen avstyrks således i här aktuella delar.

Vad utskottet föreslår i frågorna om besvärsrätt och om en parlamentariskt
förankrad nämnd torde få vissa konsekvenser för industridepartementets och
industriverkets medelsbehov. Utskottet återkommer härtill i ett senare
avsnitt (s. 15 f.).

Utskottet tar därefter upp de i samma motioner framförda förslagen om
vidare utredning av de aktuella organisationsfrågorna.

I det föregående har utskottet tillstyrkt förslagen i propositionen. Dock
har utskottet förordat att nuvarande ordning behålls såvitt gäller rätt att
anföra besvär mot beslut av industriverket. Vidare har utskottet föreslagit att
en parlamentariskt förankrad nämnd inrättas för att handlägga frågor om
regionalpolitiskt stöd till företag. Inget av dessa två förslag är emellertid av
den arten att det kräver ytterligare utredning för att kunna förverkligas. Av
det anförda följer att utskottet avstyrker de utredningskrav som framförs i de
nämnda motionerna.

Programindelning av industriverkets verksamhet

I propositionen (s. 26) föreslås att industriverkets verksamhet indelas i
fyra huvudprogram, nämligen utredningsverksamhet, industriell omvandling
och tillväxt, regional utveckling och småföretagsutveckling. Varje
program skall erhålla en egen budget. Detta kommer enligt propositionen
bl. a. att möjliggöra en större flexibilitet i industriverkets medelsanvändning.
Vissa anslagstekniska problem är emellertid förknippade med införandet av
en ny budgeteringsmetod. En övergång till medelstilldelning genom någon
form av programbudgetering anges kräva ytterligare beredning innan ett
slutligt förslag kan läggas fram. Den programindelning som riksdagen
föreslås ta ställning till är således endast preliminär.

Utskottet har ingen invändning emot att, som förberedelse till en senare
övergång till programbudgetering, industriverkets verksamhet indelas i fyra
huvudprogram, lämpligen med den inriktning som föreslås i propositionen.
Med en sådan programindelning borde statsmakternas möjligheter till

NU 1982/83:39

överblick över industriverkets verksamhet förbättras och myndighetens egen
verksamhetsplaner och resultatanalys underlättas.

De utredningar som skall göras av industriverket och som skall ge
statsmakterna och verket självt ett underlag för industri- och regionalpolitiska
bedömningar förutsätts i propositionen ske inom ramen för huvudprogrammet
Utredningsverksamhet. Arbetsmarknadsutskottet har i sitt yttrande
föreslagit att den del av verkets utredningsverksamhet som avser
regionalpolitiska frågor skall ingå i huvudprogrammet Regional utveckling.
Ett skäl härför är att ett sammanförande av uppgifterna till en enhet skulle
underlätta för statsmakterna att göra en samlad bedömning av hela det
regionalpolitiska området. Arbetsmarknadsutskottets förslag skall ses mot
bakgrund av att detta utskott även föreslår att frågor rörande anslag till den
del av industriverkets verksamhet som avser regionalpolitisk! stöd till
näringslivet skall behandlas av arbetsmarknadsutskottet. I yttrandet framhålls
i anslutning härtill vidare att det är angeläget att den föreslagna
programindelningen genomförs i så god tid att budgethanteringen för
1984/85 inte kompliceras i onödan. Näringsutskottet ansluter sig till
arbetsmarknadsutskottets uppfattning i här berörda avseenden.

Näringsutskottet delar vidare arbetsmarknadsutskottets uppfattning att
den föreslagna breddningen av verksamheten inom Expertgruppen för
forskning om regional utveckling (ERU) till att omfatta också vissa
industripolitiska problem inte får innebära en nedprioritering av forskningsinsatserna
på det regionalpolitiska området.

Utskottet föreslår alltså att riksdagen godkänner vad i propositionen
föreslagits om programindelning av industriverkets verksamhet, dock med
den modifikation beträffande programmet Utredningsverksamhet som
utskottet nyss har förordat. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
1982/83:2228 (m), 1982/83:2229 (fp), 1982/83:2230 (c) och 1982/83:2231
(vpk) i motsvarande del.

Ändrade riktlinjer för industrigarantilån

Regeringen har vidare föreslagit riksdagen att godkänna vad den anfört
om ändrade riktlinjer för industrigarantilån. F. n. gäller för industrigarantilån
att de statliga garantierna lämnas för att främja utvecklingen av främst
små och medelstora företag. Denna begränsning föreslås slopad. Systemet
med industrigarantilån bör enligt propositionen i första hand avse lånebelopp
som är högre än det högsta belopp som de regionala utvecklingsfonderna får
låna ut, f. n. 2 milj. kr. per företag. Härigenom skulle enligt propositionen
möjligheter öppnas för en närmare samordning med de strukturgarantier
som lämnas av industriverket till företag inom vissa branscher.

Förslaget att den nämnda begränsningen till små och medelstora företag
skall slopas möts av kritik i motion 1982/83:2229 (fp). Det vore enligt
motionärernas uppfattning mycket olyckligt om förslaget genomfördes. De

NU 1982/83:39

hänvisar till att de på andra grunder är negativa till att beloppsgränserna för
utvecklingsfondernas lån nu ökas.

Utskottet vill erinra om att systemet med industrigarantilån är avsett
främst som ett alternativ till finansiering i form av rörelselån från regional
utvecklingsfond. År 1980 fick emellertid utvecklingsfonderna möjlighet att
ställa egna lånegarantier. Sedan dess har industrigarantilån lämnats främst
med stora belopp och i sådana fall där utvecklingsfonderna inte har kunnat
svara för finansieringen på grund av beloppsbegränsningen för sina lån och
garantier. Villkoren för de lånegarantier som utvecklingsfonderna erbjuder
och för industrigarantilån är i stort desamma.

Utskottet anser det lämpligt att villkoren för de båda stödformerna
renodlas på det sätt som föreslås i propositionen. Som framhålls i denna torde
huvuddelen av antalet industrigarantilån även i fortsättningen komma att ges
till små och medelstora företag. Utskottet avstyrker därmed motion
1982/83:2229 (fp) i denna del samt, vidare, de yrkanden om avslag på
propositionen i motsvarande del som framställs i denna motion och i
motionerna 1982/83:2228 (m), 1982/83:2230 (c) och 1982/83:2231 (vpk).
Riksdagen bör lämna det i propositionen begärda godkännandet såvitt avser
riktlinjerna för industrigarantilån.

Ändrade riktlinjer för vissa former av regionalpolitisk! stöd

I propositionen (s. 33) erinras om att en kommitté nyligen har tillkallats
med uppgift att utreda det regionalpolitiska stödet till näringslivet. Det finns
således, anförs det, inte skäl att nu överväga större förändringar i de olika
formerna för sådant stöd. Med anledning av de övriga förslag som läggs fram i
propositionen föreslås dock vissa smärre justeringar i de nu gällande
bestämmelserna. Frågor huruvida regionalpolitisk! stöd skall kunna utgå till
en verksamhet som normalt inte är stödberättigad prövas f. n. av regeringen.
I propositionen föreslås att regeringen får möjlighet att överlämna denna
prövning till förvaltningsmyndighet. Industriministern anmäler att han har
för avsikt att i annat sammanhang föreslå regeringen att ärenden av detta slag
skall prövas av industriverket utom då ärendet har principiell betydelse eller
är av stor vikt. Vidare föreslås att ansvaret för flyttningsstöd till arbetskraft
som flyttar till stödområdet skall ligga kvar på AMS och att motsvarande
ändringar görs i berörda kungörelser. Förslagen har inte mött någon erinran
från arbetsmarknadsutskottets sida (yttrandet s. 39).

Näringsutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning och föreslår
att riksdagen godkänner vad regeringen har anfört om ändrade riktlinjer för
det regionalpolitiska stödet. Som utskottet tidigare framhållit gäller detta
dock inte i fråga om slopandet av besvärsrätten i bl. a. denna typ av
ärenden.

Utskottet avstyrker avslagsyrkandena i motionerna 1982/83:2228 (m),

NU 1982/83:39

1982/83:2229 (fp), 1982/83:2230 (c) och 1982/83:2231 (vpk) i motsvarande
del.

Information om formgivningens betydelse

I motion 1982/83:2166 (s) föreslås att industriverket skall ges resurser att
gentemot företagen och de regionala utvecklingsfonderna öka sina informationsinsatser
rörande formgivningens betydelse. Förslaget återgår på synpunkter
som har redovisats i en promemoria från industriverket år 1982,
(SIND PM 1982:20) ”Designutredning. Åtgärder för att främja god design
inom näringslivet”. Promemorian utmynnar i en rekommendation om att
designutbildningen förbättras och att ”initierande insatser” i mindre och
medelstora företag prioriteras, främst genom riktade åtgärder för vissa
utvalda företag. Motionärerna framhåller att industriverket har en nyckelroll
vad gäller utbildnings- och informationsinsatser på detta område.

Utskottet finner det angeläget att staten på skilda sätt verkar för ett ökat
utnyttjande av industriell design i små och medelstora företag. Utskottet
utgår från att industriverket uppmärksammar behovet av och stimulerar
informations- och utbildningsinsatser när det gäller formgivningens betydelse.
Sådana insatser bör lämpligen göras inom ramen för de regionala
utvecklingsfondernas verksamhet. Industriministern har den 7 april i år
uppdragit åt industriverket att i vissa avseenden komplettera rapporten om
designutbildning. Verket skall bl. a. redovisa hur de åtgärder som verket
föreslog i denna skall kunna finansieras inom ramen för befintliga resurser.
Avsikten är att den kompletterade rapporten efter remissbehandling skall
utgöra underlag för kommande propositionsarbete. I avvaktan på resultatet
av regeringens överväganden i frågan bör enligt utskottets mening riksdagen
inte vidta någon särskild åtgärd. Motionen avstyrks därför av utskottet.

Anslagsfrågor

Utskottet behandlar här regeringens förslag till anslag - under tolfte
huvudtiteln - till industridepartementet (A 1), till statens industriverk för
förvaltningskostnader (B 1) och till statsbidrag till nedläggningshotade
företag (B 2).

I proposition 1982/83:110 har regeringen för industridepartementet
beräknat ett anslag av 35 546 000 kr. Jämfört med anslagsbeloppet för
budgetåret 1982/83 innebär detta en höjning med ca 4,3 milj. kr. Höjningen
beror bl. a. på att personalen i departementet har ökat med elva personer och
på att sju tjänster har förts över från handelsdepartementet i samband med
den nya departementsorganisationens genomförande den 1 januari 1983.

Beräkningen av beloppet i proposition 1982/83:110 har skett med
utgångspunkt i att förslagen i proposition 1982/83:113 om verksamheten vid
statens industriverk m. m. kommer att genomföras. Bl. a. har förutsatts att

NU 1982/83:39

kostnaderna för 13 tjänster förs över till industriverket. Utskottet föreslår
som framgått att möjligheten att hos regeringen anföra besvär mot beslut av
industriverket i ärenden om finansiellt stöd till företag m. m. skall finnas
kvar. Från industridepartementet har upplysts att ytterligare personalresurser
måste tillföras departementet om besvärsprövningen skall ske i regeringskansliet.
Det anses uteslutet att de personella resurserna härför skall kunna
erhållas genom omprioritering inom departementet. Verksamheten bedöms
kräva tjänster för tre handläggare och ett biträde. Kostnaderna för dessa
beräknas till 763 000 kr. Anslaget till industridepartementet borde därför
räknas upp med detta belopp i förhållande till förslaget i proposition
1982/83:110. Det kommer därmed för budgetåret 1983/84 att uppgå till
36 309 000 kr.

Den föreslagna ordningen såvitt gäller besvärsrätt skapar också ökat
arbete för statens industriverk i förhållande till vad som beräknats i
proposition 1982/83:113, främst genom att verket kommer att behöva avge
skriftliga yttranden till regeringen i besvärsärendena. Det bedöms därför
vara omöjligt att tillgodose departementets ökade medelsbehov genom en
minskning av anslaget till industriverket.

Regeringen föreslår i proposition 1982/83:113 (s. 65) att medel för
industriverkets administrationskostnader tas upp under ett myndighetsanslag,
benämnt B 1, Statens industriverk: Förvaltningskostnader. Anslaget
beräknas till 46 021 000 kr. Regeringen har utgått från att verkets nya
organisation skall byggas upp inom ramen för befintliga resurser för berörda
verksamheter. Anslaget tillförs medel från de olika anslag som berörs av
omorganisationen.

Utskottet har i detta betänkande föreslagit att en parlamentariskt
förankrad nämnd inrättas för att besluta i frågor om regionalpolitisk! stöd till
enskilda företag. Beräkningar inom departementet har givit vid handen att
detta medför ett ökat medelsbehov för industriverkets del med 100 000
kr.

I motion 1982/83:2007 (m), som väcktes under allmänna motionstiden,
förordas att de nuvarande anslagen under punkterna B 1 (Statens industriverk:
Förvaltningskostnader) och B 2 (Statens industriverk: Utredningar
m. m.) slås samman och att det totala anslaget till industriverket minskas
med 5 milj. kr. Neddragningen av anslaget skulle utgöra ett första led i en
planerad avveckling av industriverkets verksamhet. I budgetpropositionen
har, i avvaktan på den nu framlagda propositionen, anslagen under B 1 och
B 2 förts upp med 23 991 000 kr. resp. 3 717 000 kr., dvs. med oförändrade
belopp jämfört med innevarande budgetår.

Medel från anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder - under arbetsmarknadsdepartementets
huvudtitel - får f. n. användas för bidrag till
nedläggningshotade företag under vissa förutsättningar, s. k. rådrumsstöd.
Stödets ändamål är att skapa rådrum för överväganden om fortsatt drift i
bolag med industriell eller industriliknande verksamhet. I proposition
1982/83:113 föreslås att uppgiften att fatta beslut om sådant bidrag skall föras

NU 1982/83:39

över från AMS till industriverket och att ett nytt förslagsanslag benämnt
Statsbidrag till nedläggningshotade företag skall föras upp under tolfte
huvudtiteln. Det föreslås att för budgetåret 1983/84 ett belopp av 10 milj. kr.
anvisas för detta ändamål.

I motion 1982/83:2229 (fp) anförs att detta stöd inte är ett s. k. offensivt
instrument och att det därför bör finnas kvar i den arbetsmarknadspolitiska
medelsarsenalen.

Utskottet tar först upp frågan om stödet till nedläggningshotade företag.

Näringsutskottet delar regeringens och arbetsmarknadsutskottets uppfattning
(yttrandet s. 40) att det s. k. rådrumsstödet, med hänsyn till det
sammanhang i vilket det nu används, är att betrakta som ett industripolitiskt
snarare än ett arbetsmarknadspolitiskt medel. Anslaget bör i enlighet
härmed föras över till industriverket. Utskottet tillstyrker alltså regeringens
förslag på denna punkt och avstyrker motion 1982/83:2229 (fp) i motsvarande
del. Som anförs i arbetsmarknadsutskottets yttrande måste vikten av ett nära
samarbete mellan industriverket och AMS vid beslut om stöd av detta slag
beaktas. Detta kan lämpligen ske inom ramen för den parlamentariskt
förankrade nämnd som skall inrättas enligt utskottets förslag..

Utskottet behandlar därefter frågorna om anslag till industridepartementet
och industriverket.

Utskottet har ingen invändning vare sig mot de beräkningar som har gjorts
i proposition 1982/83:110 eller mot den redovisade bedömningen av
personalbehovet inom industridepartementet vid genomförande av utskottets
förslag rörande besvärsrätten. Utskottet föreslår i enlighet härmed att
anslaget till industridepartementet beräknas till 36 309 000 kr.

Vidare tillstyrker utskottet förslagen i propositionen såvitt avser anslag till
industriverket, kompletterade med den beräkning som gjorts inom departementet
med anledning av utskottets förslag om inrättande av en parlamentariskt
förankrad nämnd. Till verket bör i enlighet härmed anvisas ett
förslagsanslag av 46 121 000 kr.

Förslaget i motion 1982/83:2007 (m) om en sänkning av industriverkets
anslag är, såsom förut (s. 7) har framhållits, baserat på den preliminära
anslagsberäkning av rent formell natur som i avvaktan på den nu framlagda
propositionen redovisades i budgetpropositionen. Enligt praxis fördes
verkets anslag där upp med samma belopp som för det löpande budgetåret.
Om riksdagen skulle bifalla motionsyrkandena om oförändrat verksamhetsområde
för industriverket borde myndighetens anslag beräknas enligt
samma grunder som flertalet övriga förvaltningsanslag. Anslaget skulle alltså
inkludera bl. a. löneomräkning och en därpå följande reduktion med 2 %.
Utgångspunkten för det mera radikala besparingsalternativ som motionärerna
gör sig till tolk för skulle då komma att ligga på väsentligt högre nivå än det

1 budgetpropositionen angivna beloppet. Med det sagda avstyrker utskottet
förslaget i motion 1982/83:2007 (m) om en sänkning av industriverkets
anslag.

2 Riksdagen 1982183. 17 sami. Nr 39

NU 1982/83:39

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förändringar i statens industriverks verksamhet,
m. m.

att riksdagen med anledning av proposition 1982/83:113
momenten 1-7 och 9 och med avslag på motion 1982/83:2228
yrkande 1, motion 1982/83:2229 yrkande 1, motion 1982/
83:2230 yrkande 1 och motion 1982/83:2231 yrkande 1, alla i
ifrågavarande del,

dels godkänner vad utskottet anfört om förändringar i statens
industriverks verksamhet och om riktlinjer för industriverkets
organisation fr. o. m. den 1 juli 1983,
dels antar de i propositionen framlagda förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1974:325) om avsättning till
arbetsmiljöfond,

b) lag om ändring i lagen (1974:988) om avsättning till särskild
investeringsfond,

c) lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond,

d) lag om ändring i lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv,

e) lag om ändring i lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt
vinstkonto,

f) lag om ändring i lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt
investeringskonto,

2. beträffande utredning om ny verks organisation m. m.

att riksdagen avslår motion 1982/83:2228 yrkandena 2 och 3,
motion 1982/83:2229 yrkande 2, motion 1982/83:2230 yrkande 2
och motion 1982/83:2231 yrkande 2, alla i ifrågavarande del,

3. beträffande programindelning av industriverkets verksamhet
att riksdagen med anledning av proposition 1982/83:113
moment 8 och med avslag på motion 1982/83:2228 yrkande 1,
motion 1982/83:2229 yrkande 1, motion 1982/83:2230 yrkande 1
och motion 1982/83:2231 yrkande 1, alla i ifrågavarande del,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

4. beträffande riktlinjer för industrigarantilån

att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:113 moment 10
och med avslag på motion 1982/83:2228 yrkande 1, motion
1982/83:2229 yrkandena 1 och 2, motion 1982/83:2230 yrkande
1 och motion 1982/83:2231 yrkande 1, alla i ifrågavarande del,
godkänner i propositionen angivna riktlinjer.

NU 1982/83:39

5. beträffande ändrade riktlinjer för vissa former av regionalpolitisk
stöd

att riksdagen med anledning av proposition 1982/83:113
moment 11 och med avslag på motion 1982/83:2228 yrkande 1,
motion 1982/83:2229 yrkande 1, motion 1982/83:2230 yrkande 1
och motion 1982/83:2231 yrkande 1, alla i ifrågavarande del,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

6. beträffande information om formgivning
att riksdagen avslår motion 1982/83:2166,

7. beträffande statsbidrag till nedläggningshotade företag

att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:113 punkt B 2
och med avslag på motion 1982/83:2228 yrkande 1, motion
1982/83:2229 yrkandena 1 och 2, motion 1982/83:2230 yrkande
1 och motion 1982/83:2231 yrkande 1, alla i ifrågavarande del,
till Statsbidrag till nedläggningshotade företag för budgetåret
1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 10 000 000 kr.,

8. beträffande anslag till industridepartementet

att riksdagen med anledning av proposition 1982/83:110 bilaga 3
till Industridepartementet för budgetåret 1983/84 anvisar ett
förslagsanslag av 36 309 000 kr.,

9. beträffande anslag till industriverket

att riksdagen med anledning av proposition 1982/83:113 punkt
B 1 och med avslag på motion 1982/83:2007 yrkandena 6 och 7,
motion 1982/83:2228 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion
1982/83:2229 yrkandena 1 och 2 i ifrågavarande del, motion
1982/83:2230 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1982/
83:2231 yrkande 1 i ifrågavarande del till Statens industriverk:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag
av 46 121 000 kr.

Stockholm den 17 maj 1983

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Tage Sundkvist (c), Erik Hovhammar (m),
Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Sten Svensson (m), Wivi-Anne
Radesjö (s), Karl-Erik Häll (s), Christer Eirefelt (fp), Jörn Svensson (vpk),
Birgitta Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Nic Grönvall (m), Per-Ola
Eriksson (c) och Sylvia Pettersson (s).

NU 1982/83:39

Reservationer

1. Förändringar i statens industriverks verksamhet, m. m. (morn. 1)

Tage Sundkvist (c), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Christer
Eirefelt (fp), Per-Richard Molén (m), Nic Grönvall (m) och Per-Ola
Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med ”Utskottet
ser” och slutar på s. 12 med ”senare avsnitt (s. 15 f.)” bort ha följande
lydelse:

Utskottet finner att allvarlig kritik kan riktas mot regeringsförslaget från
skilda utgångspunkter. En avgörande invändning gäller omfattningen av det
beredningsarbete som har föregått propositionen.

Till grund för propositionen ligger som framgått främst industriverksutredningens
betänkande (Ds I 1982:14) Organisation för industriell förnyelse.
Enligt direktiven skulle utredaren, om han under sitt arbete fann att
möjligheterna till besparingar och till decentralisering av statens industriverks
uppgifter var så stora att ett bibehållande av verket som en självständig
myndighetsorganisation borde ifrågasättas, omgående anmäla detta. Industriverkets
verksamhet skulle prövas förutsättningslöst. Den borde, efter det
att möjligheterna till decentralisering och besparingar till fullo beaktats,
inriktas mot dels verkställande uppgifter på central nivå, dels utredningsverksamhet
med syfte att ge underlag för arbetet inom regeringskansliet.

Enligt utskottets mening har de intentioner som sålunda kom till uttryck
inte tillräckligt beaktats under utredningsarbetet och vid den följande
beredningen av utredningens förslag. I propositionen saknas varje analys av
hur de föreslagna förändringarna påverkar industripolitiken, regionalpolitiken
och arbetsmarknadspolitiken. Vidare saknas en diskussion om eventualiteten
av att industriverkets centrala uppgifter helt eller delvis överförs till
någon annan myndighet, exempelvis kommerskollegium eller styrelsen för
teknisk utveckling, sedan vissa uppgifter har decentraliserats till andra
nivåer. Behovet av en dylik analys i propositionen blir naturligtvis än större
när regeringen - som nu är fallet - vill vidga industriverkets ansvarsområde
utöver vad industriverksutredningen har föreslagit.

Som framhållits i en avvikande mening till arbetsmarknadsutskottets
yttrande är det också uppseendeväckande att förslag om förändringar av så
stor principiell innebörd som det här är fråga om läggs fram utan ordentlig
remissbehandling av utredningens betänkande. Utskottet vill särskilt peka
på att ingen länsstyrelse inom stödområdet har yttrat sig. De synpunkter som
har framförts till regeringen borde enligt utskottets mening ha redovisats mer
utförligt i propositionen, detta oavsett om synpunkterna har avgetts
skriftligen eller muntligen.

Utskottet vill också erinra om att både arbetsmarknadsverkets ansvarsområde
och organisation och det regionalpolitiska stödet till näringslivet är
föremål för utredningar, vilka väntas bli färdiga under budgetåret 1984/85.

NU 1982/83:39

Det hade, som påpekas i den avvikande meningen till arbetsmarknadsutskottets
yttrande, varit naturligt att regeringen hade avvaktat resultatet av
dessa utredningar innan den lagt fram förslag med den betydande räckvidd
som präglar propositionen.

Utskottet ställer sig också i sak kritiskt till vissa delar av det aktuella
förslaget. Kritiken utvecklas i de följande avsnitten i detta betänkande.
Redan de invändningar av i huvudsak formell natur som utskottet nu har
framfört mot propositionen är dock så allvarliga att riksdagen bör avslå
propositionen såvitt denna gäller förslag till förändringar i industriverkets
verksamhet fr. o. m. den 1 juli 1983 (s. 63). Utskottet tillstyrker därmed
avslagsyrkandena i motionerna 1982/83:2228 (m), 1982/83:2229 (fp), 1982/
83:2230 (c) och 1982/83:2231 (vpk) i motsvarande del.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande förändringar i statens industriverks verksamhet,
m. m.

2. Utredning om ny verksorganisation m. m. (mom. 2)

(under förutsättning av bifall till reservation 1)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per-Richard Molén och Nic Grönvall
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”1 det” och
slutar med ”nämnda motionerna” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående avstyrkt propositionen såvitt avser de däri
redovisade förslagen till förändringar i industriverkets verksamhet fr. o. m.
den 1 juli 1983. Enligt utskottets mening bör riksdagen anmoda regeringen
att lägga fram ett nytt organisationsförslag. I det följande anger utskottet
vissa riktlinjer för hur den nya verksorganisationen bör vara uppbyggd.

Åtgärder till stöd för näringslivet bör, vare sig de är av regionalpolitisk
eller av industripolitisk natur, så långt möjligt utformas generellt. Detta
utesluter inte att selektiva insatser på industripolitikens område kan vara
motiverade i vissa akuta situationer och under en begränsad tidsrymd.

Som anförs i motion 1982/83:2228 (m) bör dock beslutanderätten när det
gäller sådant stöd flyttas till länsstyrelserna.

Regeringens förslag syftar till en förstärkning av industriverkets ställning
inom industripolitiken. De stödformer som verket skulle administrera är av
utpräglat selektiv natur. Redan år 1973, när industriverket inrättades,
framfördes i riksdagen kritik mot tanken på en särskild verksorganisation för

3 Riksdagen 1982/83. 17 sami. Nr 39

NU 1982/83:39

industripolitiken. Motsvarande kritik framförs i den nyssnämnda motionen.
Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motionen och i en
avvikande mening till arbetsmarknadsutskottets yttrande, nämligen att tiden
nu är inne för en avveckling av industriverket. En sådan förändring
underlättas av att väsentliga delar av industriverket nyligen har brutits ut till
självständiga verksorganisationer. Med denna principinställning kan utskottet
inte medverka till att nya uppgifter tillförs industriverket. Utskottet vill
erinra om att industriverksutredningen har föreslagit att, parallellt med att de
av utredningen förordade organisatoriska förändringarna genomförs, det på
lämpligt sätt skall undersökas om en begränsad eller total integration av
industriverkets och STU:s verksamheter bör göras. Många skäl talar för en
sådan åtgärd; i likhet med motionärerna anser utskottet att frågan om en
sammanslagning mellan dessa myndigheter skyndsamt bör utredas. Riksdagen
bör rikta en uppmaning härom till regeringen.

Till det anförda vill utskottet lägga att det från principiella utgångspunkter
framstår som synnerligen tveksamt om en och samma statliga myndighet
skall hantera såväl industripolitiska som regionalpolitiska frågor. Som
framhålls bl. a. i den berörda motionen är de industripolitiska och de
regionalpolitiska målen ofta oförenliga. Det finns enligt utskottets mening i
vart fall inte anledning till några organisatoriska förändringar på området
innan den nyligen tillsatta kommittén med uppgift att utreda det regionalpolitiska
stödet till näringslivet samt utredningen om AMS framtida
verksamhet har slutfört sina uppdrag.

Även frågan om slopande av besvärsrätten till regeringen bör bli föremål
för en förnyad och mera ingående prövning. Rättssäkerhetsskäl talar för att
det även i fortsättningen skall vara möjligt att anföra besvär till regeringen i
ärenden om finansiellt stöd till näringslivet.

Utskottet ifrågasätter vidare behovet av branschinriktade utredningar av
den typ som industriverket f. n. producerar. Självfallet kan statsmakterna
anse att branschinriktade undersökningar är önskvärda från allmän synpunkt.
Utredningsmöjligheter finns emellertid i dag i tillräcklig omfattning.
Det är enligt utskottets mening både naturligt och önskvärt att branschutredningar
genomförs i nära samverkan med näringslivet och dess branschorganisationer.
I varje företag finns betydande kunskaper om branschens
utvecklingslinjer. Näringslivets branschorganisationer utför ett förtjänstfullt
informations- och utredningsarbete för sina medlemsföretag, vilket myndigheterna
bör kunna utnyttja i sin verksamhet. Att inom statens industriverk
bygga upp en fast kader av ”branschutredare” är en ineffektiv och dyrbar
metod att införskaffa nödvändig information.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet
har anfört om en ny organisation på det industripolitiska området samt om
handläggningen av regionalpolitisk! och industripolitiskt företagsstöd.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion 1982/83:2228 (m) i aktuella
delar. De yrkanden i motionerna 1982/83:2229 (fp), 1982/83:2230 (c) och

NU 1982/83:39

1982/83:2231 (vpk) som ej avser avslag på propositionen avstyrks i den mån
de inte tillgodoses genom vad utskottet här anfört.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande utredning om ny verksorganisation m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2228 yrkandena 2
och 3 i ifrågavarande delar och med anledning av motion
1982/83:2229 yrkande 2, motion 1982/83:2230 yrkande 2 och
motion 1982/83:2231 yrkande 2, alla i ifrågavarande del, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Utredning om ny verksorganisation m. m. (mom. 2)

(under förutsättnig av bifall till reservation I)

Tage Sundkvist (c), Christer Eirefelt (fp) och Per-Ola Eriksson (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”1 det” och
slutar med ”nämnda motionerna” bort ha följande lydelse:

Utskottet har (= reservation 2, s. 21) vara uppbyggd.

Regeringen har genom förslagen i propositionen velat fullfölja den
satsning på en selektiv industri- och näringspolitik som socialdemokraterna
tidigare har förordat. Enligt utskottets mening finns det i stället anledning att
driva en industripolitik där generella medel används i första hand och
selektiva medel endast ses som ett mindre komplement till dessa. Som ett led
i en sådan politik skulle flertalet branschprogram och branschråd avvecklas
och samarbetet mellan de statliga organen och näringslivets branschorganisationer
utvecklas. Dessa organisationer utför ett förtjänstfullt informationsoch
utredningsarbete för sina medlemsföretag, vilket myndigheterna bör
kunna utnyttja i sin verksamhet.

I likhet med centerpartiets och folkpartiets representanter i arbetsmarknadsutskottet
anser utskottet också att förslaget får olyckliga effekter på den
politiska strukturen, främst genom att länsorganens roll i det industri- och
regionalpolitiska arbetet försvagas. Utskottets uppfattning är att en reform
av de industripolitiska och de regionalpolitiska funktionerna företrädesvis
bör utformas så att de regionala organen stärks genom en decentralisering av
uppgifterna från verksnivån. Utskottet hänvisar till vad som i denna del sägs i
den avvikande meningen i yttrandet.

I propositionen föreslås att rätten att anföra besvär till regeringen skall
slopas för ärenden om finansiellt stöd till näringslivet. I huvudsak endast
ärenden som myndigheten bedömer vara av stor vikt eller av principiell
betydelse skall verket med eget yttrande överlämna till regeringen för
beslut.

I fråga (= utskottet, s. 10) relativt små.

NU 1982/83:39

Oavsett vilken form som i övrigt väljs för organisationen av det
industripolitiska och regionalpolitiska stödet till näringslivet anser utskottet
att rätten att anföra besvär hos regeringen mot beslut av myndighet i sådana
frågor bör finnas i samma utsträckning som i dag. Under utskottsbehandlingen
av ärendet har denna uppfattning vunnit gehör hos samtliga partier i
utskottet. I det nya organisationsförslag som regeringen enligt vad utskottet
har anfört bör lägga fram för riksdagen bör följaktligen någon ändring i
principerna för besvärsrätt inte ske.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet
har anfört om en ny organisation på det industripolitiska området och om
handläggningen av regionalpolitisk! och industripolitiskt företagsstöd. Med
ett sådant uttalande skulle de aktuella delarna av motionerna 1982/83:2229
(fp) och 1982/83:2230 (c) tillgodoses i allt väsentligt. Motsvarande yrkanden i
motionerna 1982/83:2228 (m) och 1982/83:2231 (vpk) avstyrks i den mån de
inte tillgodoses genom vad utskottet här har föreslagit.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande utredning om ny verksorganisation m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2229 yrkande 2 och
motion 1982/83:2230 yrkande 2, båda i ifrågavarande del, och
med anledning av motion 1982/83:2228 yrkandena 2 och 3 och
motion 1982/83:2231 yrkande 2, båda i ifrågavarande del, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Programindelning av industriverkets verksamhet (mom. 3)

(under förutsättning av bifall till reservation 1)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per-Richard Molén och Nic Grönvall
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 12 med ”Utskottet
har” och slutar på s. 13 med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående avstyrkt propositionen och föreslagit att
industriverkets verksamhet skall avvecklas eller överföras till andra organ.
Mot bakgrund härav föreligger uppenbarligen inte något behov av en sådan
programindelning av verksamheten som föreslås i propositionen. En
utgångspunkt för detta förslag är ju att verket tillförs nya uppgifter.

Utskottet tillstyrker därmed avslagsyrkandena i motionerna även i denna
del.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

NU 1982/83:39

avslår proposition 1982/83:113 moment 8 och därvid som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Programindelning av industriverkets verksamhet (mom. 3)

(under förutsättning av bifall till reservation 1)

Tage Sundkvist (c), Christer Eirefelt (fp) och Per-Ola Eriksson (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 12 med ”Utskottet
har” och slutar på s. 13 med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående avstyrkt propositionen och föreslagit att
regeringen skall anmodas lägga fram ett nytt förslag till industripolitisk
organisation, i huvudsak utformat enligt riktlinjer som dragits upp i
motionerna 1982/83:2229 (fp) och 1982/83:2230 (c). Utskottet har ingen
invändning mot att en programindelning görs av industriverkets aktiviteter
inom ramen för en sådan ny organisation. Det nu föreliggande förslaget till
programindelning, som ju förutsätter en utvidgning av verksamheten i
enlighet med vad som anges i propositionen, bör emellertid avslås av
riksdagen.

Utskottet tillstyrker därmed avslagsyrkandena i motionerna även i denna
del.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande programindelning av industriverkets verksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2228 yrkande 1,
motion 1982/83:2229 yrkande 1, motion 1982/83:2230 yrkande 1
och motion 1982/83:2231 yrkande 1, alla i ifrågavarande del,
avslår proposition 1982/83:113 moment 8 och därvid som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Riktlinjer för industrigarantilån (mom. 4)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per-Richard Molén och Nic Grönvall
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”för industrigarantilån” bort ha följande lydelse:

Vad gäller den i propositionen föreslagna ändringen i riktlinjerna för
beviljande av industrigarantilån vill utskottet påpeka att denna låneform
utgör exempel på en stödform av selektiv natur som enligt utskottets mening i
princip bör utmönstras. I avvaktan på att förslag härom läggs fram av
regeringen finns det ingen anledning att nu ändra villkoren på det sätt som
föreslås i propositionen. Det begärda godkännandet bör alltså inte lämnas.
Med detta ställningstagande avstyrker utskottet även motion 1982/83:2229

NU 1982/83:39

(fp) i denna del, vilken ger uttryck för en positiv inställning till denna
låneform. De yrkanden om avslag på propositionen som finns i den nämnda
motionen och i motionerna 1982/83:2228 (m), 1982/83:2230 (c) och
1982/83:2231 (vpk) tillstyrks däremot i motsvarande del.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande riktlinjer för industrigarantilån

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2228 yrkande 1,
motion 1982/83:2229 yrkande 1, motion 1982/83:2230 yrkande 1
och motion 1982/83:2231 yrkande 1, alla i ifrågavarande del,
avslår proposition 1982/83:113 moment 10 och motion 1982/
83:2229 yrkande 2 i ifrågavarande del och därvid som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Riktlinjer för industrigarantilån (mom. 4)

Tage Sundkvist (c), Christer Eirefelt (fp) och Per-Ola Eriksson (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”för industrigarantilån” bort ha följande lydelse:

Industrigarantilånen är i sin nuvarande utformning i första hand avsedda
för de små och medelstora företagen. Detta gäller även för en del andra
garantisystem, exempelvis för de lånegarantier som lämnas av de regionala
utvecklingsfonderna och för de s. k. strukturgarantier som lämnas till företag
inom vissa branscher. Utskottet vill erinra om att riksdagen i åtskilliga
sammanhang har understrukit betydelsen av att de små och medelstora
företagen har tillfredsställande möjligheter att finansiera sin verksamhet
även i en situation där bankmässiga säkerheter saknas. Att dessa möjligheter
i stället skulle uttunnas på det sätt som föreslås i propositionen finner
utskottet oacceptabelt. Utskottet delar alltså motionärernas uppfattning att
den begränsning till små och medelstora företag som gäller för industrigarantilån
bör finnas kvar. Denna uppfattning bör ges regeringen till känna som
riksdagens mening. Utskottet tillstyrker följaktligen avslagsyrkandena i
motionerna 1982/83:2228 (m), 1982/83:2229 (fp), 1982/83:2230 (c) och
1982/83:2231 (vpk) även i denna del.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande riktlinjer för industrigarantilån

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2228 yrkande 1,
motion 1982/83:2229 yrkande 1, motion 1982/83:2230yrkande 1
och motion 1982/83:2231 yrkande 1, alla i ifrågavarande del,
samt med anledning av motion 1982/83:2229 yrkande 2 i
ifrågavarande del avslår proposition 1982/83:113 moment 10
och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

NU 1982/83:39

8. Ändrade riktlinjer för vissa former av regionalpolitisk stöd (mom. 5)

(under förutsättning av bifall till reservation 1)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per-Richard Molén och Nic Grönvall
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 14 med
”Näringsutskottet delar” och slutar på s. 15 med ”motsvarande del” bort ha
följande lydelse:

Med hänvisning till den negativa grundinställning utskottet i det föregående
har gett uttryck åt vis-å-vis propositionen kan utskottet inte tillstyrka de
ändrade riktlinjer för vissa former av regionalpolitisk! stöd som föreslås i
denna. Yrkandena om avslag på propositionen i denna del i motionerna
1982/83:2228 (m), 1982/83:2229 (fp), 1982/83:2230 (c) och 1982/83:2231
(vpk) får således stöd hos utskottet.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande ändrade riktlinjer för vissa former av regionalpolitiskt
stöd

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2228 yrkande 1,
motion 1982/83:2229 yrkande 1, motion 1982/83:2230yrkande 1
och motion 1982/83:2231 yrkande 1, alla i ifrågavarande del,
avslår proposition 1982/83:113 moment 11 och därvid som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Ändrade riktlinjer för vissa former av regionalpolitisk! stöd (mom. 5)

(under förutsättning av bifall till reservation 1)

Tage Sundkvist (c), Christer Eirefelt (fp) och Per-Ola Eriksson (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 14 med
”Näringsutskottet delar” och slutar på s. 15 med ”motsvarande del” bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser att man vid ett kommande ställningstagande från
riksdagens sida till ett nytt regeringsförslag rörande industripolitisk myndighetsorganisation
bör kunna överväga att ändra riktlinjerna för vissa former
av regionalpolitisk! stöd med avsikt att få bort merparten ärenden rörande
enskilda företag från departementet.

Bl. a. det förhållandet att rätten att anföra besvär hos regeringen kommer
att finnas kvar kan dock föranleda viss ändring i förhållande till det förslag
som nu föreligger. Yrkandena om avslag på propositionen i denna del i
motionerna 1982/83:2228 (m), 1982/83:2229 (fp), 1982/83:2230 (c) och
1982/83:2231 (vpk) får emellertid stöd hos utskottet.

NU 1982/83:39

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande ändrade riktlinjer för vissa former av regionalpolitisk
stöd

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2228 yrkande 1,
motion 1982/83:2229 yrkande 1, motion 1982/83:2230 yrkande 1
och motion 1982/83:2231 yrkande 1, alla i ifrågavarande del,
avslår proposition 1982/83:113 moment 11 och därvid som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Information om formgivning (mom. 6)

Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Christer Eirefelt (fp),
Per-Richard Molén (m) och Nic Grönvall (m) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 15 som börjar med ”Utskottet finner” och slutar med ”av
utskottet” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att god formgivning måste ingå som en naturlig del
i den produktutveckling som bidrar till att höja svenska produkters kvalitet
och konkurrenskraft. Det är alltså betydelsefullt att kunskap om och känsla
för industriell formgivning sprids i näringslivet, inte minst i de små och
medelstora företagen. Utskottet kan dock inte finna att de erforderliga
informations- och utbildningsinsatserna på området bör kanaliseras via
industriverket eller de regionala utvecklingsfonderna. Det finns goda
möjligheter att tillgodose dessa behov på andra sätt, utan statlig medverkan
av det slag som föreslås i motionen. Utskottet avstyrker därför motionen.

11. Statsbidrag till nedläggningshotade företag (mom. 7)

Tage Sundkvist (c), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Christer
Eirefelt (fp), Per-Richard Molén (m), Nic Grönvall (m) och Per-Ola
Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 16 med ”Den
föreslagna” och slutar på s. 17 med ”utskottets förslag” bort ha följande
lydelse:

Den föreslagna ordningen såvitt gäller besvärsrätt skapar också ökat
arbete för berörda myndigheter (industriverket, arbetsmarknadsstyrelsen) i
jämförelse med vad som har förutsatts i propositionen, främst genom att
dessa myndigheter kommer att behöva avge skriftliga yttranden till
regeringen i besvärsärendena.

Det bedöms därför vara omöjligt att tillgodose departementets ökade
medelsbehov genom en minskning av anslaget till myndigheterna i fråga.

Regeringen föreslår (= utskottet) nedläggningshotade företag.

Det s. k. rådrumsstödet är enligt utskottets uppfattning föga ägnat att

NU 1982/83:39

skapa goda betingelser för industriell expansion, vilket bör vara industripolitikens
främsta mål. Förslaget att stödformen skall överföras till industriverket
utgör ytterligare ett exempel på risken för sammanblandning mellan
industri-, arbetsmarknads- och regionalpolitiken och målkonflikter dem
emellan. Rådrumsstödet är till sin karaktär inte ett offensivt industripolitiskt
instrument. Det bör därför finnas kvar i den arbetsmarknadspolitiska
medelsarsenalen. Utskottet tillstyrker förslaget härom i motion 1982/83:2229
(fp)-

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande statsbidrag till nedläggningshotade företag m. m.
att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2228 yrkande 1,
motion 1982/83:2229 yrkandena 1 och 2, motion 1982/83:2230
yrkande 1 och motion 1982/83:2231 yrkande 1, alla i ifrågavarande
del, och med avslag på proposition 1982/83:113 punkt B 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

12. Anslag till industriverket (mom. 9)

(under förutsättning av bifall till reservation 1)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per-Richard Molén och Nic Grönvall
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Vidare
tillstyrker” och slutar med ”industriverkets anslag” bort ha följande
lydelse:

Förslaget i propositionen såvitt avser anslag till industriverket utgår från
att regeringens nu framlagda organisationsförslag godtas av riksdagen.
Utskottet har emellertid i det föregående avstyrkt proposition 1982/83:113.1
avvaktan på att riksdagen fattar ett nytt beslut om industriverkets organisation
bör verksamheten vid verket bedrivas enligt samma riktlinjer som
hittills. Regeringen har inte för riksdagen presenterat någon beräkning av
vilket anslagsbelopp som i sådant fall bör tillföras verket för nästa budgetår.
Anslaget bör därför beräknas med utgångspunkt i det anslagsförslag som
lades fram i budgetpropositionen (prop. 1982/83:100 bil. 14 s. 26 f.) och som
innebar att anslagen, i avvaktan på den nu framlagda propositionen, fördes
upp med oförändrade belopp för nästa budgetår. I statsbudgeten för
innevarande budgetår har under punkterna B 1 och B 2 anvisats ett
förslagsanslag av 23 991 000 kr. resp. ett reservationsanslag av 3 717 000
kr.

Som anförs i motion 1982/83:2007 (m) bör verksamheten vid statens
industriverk efter hand avvecklas. Utskottet delar motionärernas uppfattning
att, som ett första led i neddragningen av verksamheten, det

4 Riksdagen 1982183. 17 sami. Nr 39

NU 1982/83:39

sammanlagda anslaget till verket för budgetåret 1983/84 bör minskas med 5
milj. kr. Utgångspunkten bör som anförts vara det anslagsbelopp som anges i
budgetpropositionen. Det får ankomma på regeringen att i tilläggsbudget
närmare redovisa industriverkets anslagsbehov.

Till industriverket bör i avvaktan härpå anvisas ett förslagsanslag av
22 708 000 kr. I allt väsentligt tillstyrks följaktligen motionen i dessa
delar.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande anslag till industriverket

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:2007 yrkandena
6 och 7, motion 1982/83:2228 yrkandena 1 och 2, motion
1982/83:2229 yrkande 1, motion 1982/83:2230 yrkande 1 och
motion 1982/83:2231 yrkande 1, alla i ifrågavarande del, och
med avslag på proposition 1982/83:113 punkt B 1 till Statens
industriverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1983/84
anvisar ett förslagsanslag av 22 708 000 kr.

13. Anslag till industriverket (mom. 9)

(under förutsättning av bifall till reservation 1)

Tage Sundkvist (c), Christer Eirefelt (fp) och Per-Ola Eriksson (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Vidare
tillstyrker” och slutar med ”industriverkets anslag” bort ha följande
lydelse:

Förslaget i (= reservation 12, s. 29 f.) 3 717 000 kr.

Mot bakgrund härav föreslår utskottet att riksdagen för budgetåret
1983/84 till industriverket anvisar 27 708 000 kr. varav 23 991 000 kr. avser ett
förslagsanslag för förvaltningskostnader och 3 717 000 kr. ett reservationsanslag
för utredningar m. m.

Utskottet kan däremot inte stödja förslaget i motion 1982/83:2007 (m) om
en ytterligare sänkning av industriverkets anslag. Motionen avstyrks i
aktuella delar.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande anslag till industriverket

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:2228 yrkande 1,
motion 1982/83:2229 yrkandena 1 och 2, motion 1982/83:2230
yrkande 1 och motion 1982/83:2231 yrkande 1, alla i ifrågavarande
del, och med avslag på proposition 1982/83:113 punkt B 1
och på motion 1982/83:2007 yrkandena 6 och 7 till Statens
industriverk: Förvaltningskostnader anvisar ett förslagsanslag
av 27 708 000 kr.

NU 1982/83:39

Särskilt yttrande

Information om formgivning (mom. 6)

Tage Sundkvist (c) och Per-Ola Eriksson (c) anför:

Designutbildningen har, som framgått av vad utskottet anfört, varit
föremål för utredning genom statens industriverk (SIND PM 1982:20).
Industriministern har nyligen uppdragit åt verket att i vissa avseenden
komplettera promemorian. Avsikten är att den kompletterade rapporten
efter remissbehandling skall utgöra underlag för kommande propositionsarbete.
Vi kommer från centegrartiets sida att i samband med en ny
riksdagsbehandling av frågan ta ställning till hur de framtida formgivningsoch
utbildningsinsatserna bör utformas och kanaliseras.

Bilaga

Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1982/83:4 y

om överföring av vissa regionalpolitiska frågor m. m. till statens
industriverk

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har beslutat inhämta yttrande från arbetsmarknadsutskottet
över proposition 1982/83:113 om verksamheten vid statens industriverk
m. m. jämte motioner. De aktuella motionerna är 1982/83:2228 av
Staffan Burenstam Linder m. fl. (m), 1982/83:2229 av Christer Eirefeltm. fl.
(fp), 1982/83:2230 av Arne Fransson m. fl. (c) och 1982/83:2231 av Lars
Werner m. fl. (vpk).

Utskottet tar i sammanhanget också upp yrkande 11 under punkt 4 i
propositionen vilket rör ändrade riktlinjer för vissa former av regionalpolitisk!
stöd. Detta yrkande och motsvarande delar av nyss nämnda motioner
har hänvisats till arbetsmarknadsutskottet.

Av de förslag som förs fram i propositionen finns det anledning för
utskottet att beröra

- överföring av vissa uppgifter när det gäller handläggning av regionalpolitisk!
stöd, investeringsfonder och rådrumsstöd från AMS och regeringen
till nya SIND,

- programindelning och organisation vid nya SIND,

- ändrad handläggning av regionalpolitisk stöd, bl. a. slopande av besvärsrätt,

- ändrad handläggning vid ianspråktagande av investeringsfonder samt
lagförslag härom,

- anslag till förvaltningskostnader för det nya industriverket och till
statsbidrag till nedläggningshotade företag.

Frågan om avslag på proposition 113

I samtliga de inledningsvis nämnda motionerna yrkas avslag på proposition
113.

I motionerna 2229 av Christer Eirefelt (fp) och 2230 av Arne Fransson
m. fl. (c) riktas kritik mot att regeringen lägger fram sina förslag utan
sedvanlig remissbehandling. I motion 2229 påpekas att endast två länsstyrelser
har yttrat sig, länsstyrelserna i Södermanlands och Malmöhus län, men
inget av de tolv län som ligger i stödområdet och som mest berörs av den
föreslagna omorganisationen.

I motion 1982/83:2228 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m) redovisas
moderata samlingspartiets uppfattning att ett statens industriverk inte

NU 1982/83:39 (AU 1982/83:4 y)

behövs och att tidpunkten för en avveckling av återstående delar av verket nu
är gynnsam. Motionärerna är vidare tveksamma till att inom samma verk
hantera både industri- och regionalpolitik. Dessa båda politikområdens mål
är enligt motionen svåra att uppnå samtidigt.

Målkonflikter mellan arbetsmarknads- och regionalpolitiken tas också upp
i motionerna 2229 och 2231.

I motion 2229 av Christer Eirefelt m. fl. (fp) pekas på att riskerna för
negativa konsekvenser för regionalpolitiken - och därmed för sysselsättningen
- är stora om organisationsförändringen genomförs. Det noteras att i den
utredning som föregått regeringens förslag utgjorde regionalpolitiken inte ett
självständigt programområde vid industriverket. Detta har ändrats i
propositionen, men inga organisatoriska slutsatser dras av det. Det anförs
vidare i motionen att ett centralt mål för regionalpolitiken är att främja
sysselsättningen i eftersatta regioner. I län med stora sysselsättningsproblem
blir en nära anknytning mellan regionalpolitik och arbetsmarknadspolitik
därför självklar. Det sägs i motionen att uppfattningen att arbetsmarknadsoch
regionalpolitiken bör ha en nära anknytning dominerade socialdemokratisk
politik fram till regeringsskiftet år 1976. Sysselsättningsproblemen är
i dag större än de var år 1976 och behovet av nära samverkan mellan
arbetsmarknads- och regionalpolitiken är i motsvarande grad större. Att i ett
sådant läge föra över den väsentligaste delen av regionalpolitiken på
myndighetsnivå till industripolitiken ter sig enligt motionärerna svårförståeligt.

Lars Werner m. fl. (vpk) framhåller i motion 1982/83:2231 att den
föreslagna omorganisationen inte kan vara politiskt och funktionellt lämplig,
såvitt man inte avser att beröva regionalpolitiken dess hittillsvarande syftning
och helt underordna den under en teknokratisk version av allmän industripolitik.
Regionalpolitik är ju dock något annat, vida mer brett och
mångsidigt än industripolitik. Motionärerna erinrar om att den rent
industriella sidan av det regionalpolitiska arbetet på länsnivå består av
betydligt mer än administrering av stödverksamheten. Regionalpolitikens
motiv är ju att undanröja ekonomiska och sociala obalanser, att få till stånd
fungerande regioner. På länsnivå handlar det om att söka verka för en
regional samhällsformation, där näringsliv, infrastruktur och geografi
befinner sig i ett samspel som utvecklas i enlighet med de av riksdagen
uppsatta regionalpolitiska målen, och som i bred bemärkelse förmår bidra till
ett anständigt liv för invånarna. En sådan samlad målsättning är, anför
motionärerna, närmast främmande för industriverkets mycket mer specialiserade
och på regionalpolitiska aspekter i stort sett blottade verksamhet. I
motionen anförs vidare att i propositionens framställning blir regionalpolitik
ett slags bihang till industripolitiken och sambanden framställs som
motsättningsfria och okontroversiella. Detta är en felsyn. Både mellan
region- och industripolitik samt inom industripolitiken som sådan råder klara
motsättningar och konflikter. Dessa har sin politiska och sociala grund. Man

NU 1982/83:39 (AU 1982/83:4 y)

kan inte avskaffa dem genom riksdagsbeslut, lika litet som man genom
myndighetscirkulär kan proklamera harmoni mellan arbete och kapital.
Verkligheten är i stället den, att regionalpolitiska mål i påfallande hög grad
kommer i motsättning till många drag i den rådande industriella utvecklingen,
slutar motionärerna.

I tre av de berörda motionerna, nämligen 2228, 2229 och 2230 anförs även
pågående utredningar som motiv för avslag på propositionen. Här avses dels
utredningen om arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisation,
dels utredningen om det regionalpolitiska stödet till näringslivet. Motionärerna
menar att resultaten från dessa utredningar bör föreligga innan
ställning tas till frågan om vilken centralmyndighet som skall ha ansvaret för
det regionalpolitiska stödet m. m.

Utskottet vill för sin del framhålla att förslagen i proposition 113 som gäller
regionalpolitiken inte har den principiella innebörd som anges i motionerna.
Avsikten med överföringen av besluten om regionalpolitisk! stöd till SIND är
att nå samordningseffekter när det gäller handläggning av regional- och
industripolitiska stöd.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det är möjligt att göra
begränsade förändringar i handläggningen av regionalpolitisk! stöd och
frågor rörande investeringsfonderna utan att invänta resultaten av de nyss
nämnda utredningarna.

I samtliga avgivna motioner tas upp risken för målkonflikter mellan
industri- och regionalpolitiken vid en överföring av den regionalpolitiska
stödhanteringen från AMS till SIND. Utskottet vill påpeka att målkonflikter
också finns mellan arbetsmarknads- och regionalpolitiken, t. ex. i fråga om
avvägningen mellan kort- och långsiktiga insatser när sysselsättningsproblem
skall lösas i en region. Målkonflikterna blir annorlunda vid en ökad
anknytning av regionalpolitiken till industripolitiken men de blir med de
ändringar av regeringens förslag som utskottet föreslår nedan, enligt
utskottets bedömning, inte större.

Det finns anledning att framhålla att anknytningen mellan regionalpolitiken
och arbetsmarknadspolitiken fortfarande är viktig för en framgångsrik
sysselsättningspolitik. Behovet av att samordna de arbetsmarknadspolitiska
och regionalpolitiska insatserna är särskilt betydelsefullt på länsnivån där
huvudansvaret för genomförandet av de konkreta åtgärderna oftast ligger.
Utskottet noterar att på den här nivån tas besluten när det gäller nu aktuella
insatser i huvudsak av länsarbetsnämnden och länsstyrelsen, dvs. av två
skilda organ. Trots det fungerar så långt utskottet kan bedöma samordningen
mellan de arbetsmarknadspolitiska och de regionalpolitiska åtgärderna väl i
länen. Detta bör vara möjligt även vid en ändrad rollfördelning på central
nivå. Utskottet utgår därvid ifrån att det samråd som nu finns mellan SIND
och AMS vid behandlingen av konkreta stödärenden bibehålls även efter den
genomförda organisationsändringen och lämpligen sker inom ramen för den
parlamentariskt förankrade nämnd vid SIND som utskottet senare i

NU 1982/83:39 (AU 1982/83:4 y)

betänkandet kommer att föreslå.

Det bör också påpekas att eftersom propositionens förslag när det gäller
regionalpolitiken främst berör handläggningen av det regionalpolitiska
stödet är avsikten med förslaget i propositionen inte att göra regionalpolitiken
underordnad industripolitiken. Utskottet återkommer senare till vissa
förslag med anledning av bl. a. motion 2231 för att ytterligare markera
detta.

Utskottet vill också stryka under att den överföring till SIND av nyss
nämnda beslutsfattande som föreslås innebär att regionalpolitiken anslagsmässigt
får en dominerande ställning vid SIND. De regionalpolitiska medel
som förvaltas centralt uppgår till ca 700 milj. kr. per år och de medel som
SIND handhar under innevarande budgetår för nuvarande uppgifter uppgår
till ca 550 milj. kr. (inkl. kreditgarantier). Överföringen av de aktuella
arbetsuppgifterna till SIND innebär att ett 60-tal tjänstemän med omfattande
erfarenheter av arbetsmarknads- och regionalpolitik också förs över. Det
kan nämnas att SIND f. n. har ca 150 anställda. Som sägs i propositionen är
det alltså till stor del ett ”nytt” statens industriverk som enligt förslaget skall
påbörja sin verksamhet den 1 juli 1983.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet yrkandena i motionerna
2228, 2229, 2230 och 2231 om avslag på proposition 113. Utskottets
ställningstagande utgår emellertid från att riksdagen beslutar om vissa
ändringar i regeringens förslag vilka utskottet tar upp nedan i anslutning till
behandlingen av ett antal andrahandsyrkanden i motionerna.

Programindelning och organisation vid nya SIND

Som framgår av propositionen får det nya SIND två huvuduppgifter,
nämligen dels att genom industripolitiskt stöd, företagsutvecklande insatser
och problemidentifierande utredningsverksamhet främja industrins
tillväxt och omvandling, dels genom regionalpolitisk! finansiellt
företagsstöd m. m. bidra till en balanserad regional utveckling.
Som förberedelse till en senare övergång till programbudgetering föreslås i
propositionen fyra huvudprogram för nya SIND:s verksamhet, nämligen
Utredningsverksamhet, Industriell omvandling och tillväxt, Regional
utveckling och Småföretagsutveckling. Det finns anledning för utskottet att
kommentera programmen Utredningsverksamhet och Regional utveckling.
Det senare programmet sammanfaller i huvudsak med nuvarande program
för motsvarande verksamhet inom AMS, men det sägs i propositionen att
andra uppgifter inom regionalpolitiken än handläggning av regionalpolitisk!
stöd bör kunna tillföras SIND. Utskottet vill understryka angelägenheten av
att detta sker så att en bred kompetensuppbyggnad på det regionalpolitiska
området kan ske i det nya verket. Utskottet vill här peka på behovet av att
resurser avsätts, med ett självständigt ansvar inom verket, för analyser av den
regionala utvecklingen och för uppföljning av att de regionalpolitiska mål

NU 1982/83:39 (AU 1982/83:4 y)

följs som formuleras av länsstyrelserna när det gäller länen och i övrigt av
regering och riksdag. En sådan funktion borde i framtiden också kunna
tillföras uppgifter av beredande karaktär inom länsplaneringen.

Det framgår av propositionen att vissa utredningsuppgifter på det
regionalpolitiska området skall ingå i programmet Utredningsverksamhet.
Utskottet menar för sin del att samma principer bör följas vid programindelning
när det gäller utredningsverksamheten som i fråga om finansiellt
stöd. Det innebär att den del av utredningsverksamheten som avser
regionalpolitiska frågor bör ingå i programmet Regional utveckling. Det
finns flera skäl för ett sådant synsätt. Ett är att få en bättre insyn över den
kompetensuppbyggnad inom nya SIND som utskottet i likhet med propositionen
förordar. Ett annat skäl är att en samlad bedömning av hela det
regionalpolitiska området skall kunna göras, inte minst vid behandlingen av
dessa frågor i riksdagen. Det anförda innebär inte att utskottet har erinringar
mot att utredningsverksamheten organisatoriskt förs samman till en enhet
inom nya SIND.

Vad utskottet här anfört om utredningsarbetets inriktning inom nya SIND
och om omfattningen av programmet Regional utveckling bör regeringen
underrättas om.

Vad som i övrigt föreslås i propositionen i anslutning till programmet
Utredningsverksamhet tillstyrks av utskottet i den omfattning förslagen
ligger inom utskottets ansvarsområde. Detta gäller även breddningen av
verksamheten inom Expertgruppen för forskning om regional utveckling
(ERU) till att också omfatta vissa industripolitiska problemställningar.
Utskottet vill emellertid stryka under att detta inte får innebära en
nedprioritering av forskningsinsatserna på det regionalpolitiska området.

Det anförs i propositionen att det som skiljer de industri- resp.
regionalpolitiska insatserna bör markeras genom programuppbyggnaden,
vilken berörts ovan, medan det som förenar bör få sitt genomslag i
organisationsuppbyggnaden. Ett resultat av detta synsätt är att frågor
rörande finansiellt stöd inom programmen Industriell utveckling och
omvandling och Regional utveckling samlas i en enhet. I fråga om
organisationen föreslås vidare att det skall finnas en samrådsgrupp eller ett
utskott bestående av bl. a. styrelsens partsrepresentanter för att behandla
frågor rörande regionalpolitisk! stöd. Det föreslås framgå av det nya verkets
organisation att en sådan samrådsgrupp skall finnas.

Arne Fransson m. fl. (c) anför i motion 2230 att regionalpolitiken skall
vara väl förankrad i de regioner som erfordrar stöd. Det måste därför finnas
en starkt decentraliserad organisation. Grundvalen i den organisationen är
länsstyrelserna och de regionala utvecklingsfonderna. I fråga om den
centrala organisationen framhåller motionärerna att den bör ha en stark och
självständig prägel. Organisatoriskt bör detta tryggas genom en särskild
lokaliseringsdelegation med parlamentarisk förankring. Det anförs vidare i
motionen att SIND nu har en mycket bräcklig regionalpolitisk kompetens

NU 1982/83:39 (AU 1982/83:4 y)

samt att en överföring av verksamheten till SIND förutsätter att regionalpolitiken
ges en också i organisatoriskt avseende självständig och stark plats
inom SIND vilket inte sker i propositionen.

Utskottet har redan ovan i anslutning till programindelningen av nya
SIND:s verksamhet strukit under betydelsen av att det sker en bred
kompetensuppbyggnad på det regionalpolitiska området. När det gäller
yrkandet om att regionalpolitiken bör ges en i organisatoriskt avseende
självständig och stark plats inom det nya verket är det utskottets uppfattning
att den enhet inom det nya verket som skall handha finansiellt företagsstöd
får sin tyngdpunkt på det regionalpolitiska området. Detta blir en följd av
den betydande överföring av personal från AMS till nya SIND med
regionalpolitisk bakgrund som kommer att ske, men också av storleken på de
anslag för regionalpolitiska ändamål som enheten skall hantera. Några
påpekanden i fråga om det nya verkets interna organisation utöver vad
utskottet tidigare föreslagit rörande en funktion inom verket för uppföljning
av de regionalpolitiska målen m. m. är enligt utskottets mening inte
nödvändigt för att ge regionalpolitiken en stark ställning i nya SIND:s
verksamhet.

När det gäller förslaget i motion 2230 om att en parlamentarisk
nämnd skall knytas till nya SIND för att stärka regionalpolitiken vill
utskottet erinra om att det i propositionen föreslås att en samrådsgrupp av
det slag som nu finns vid AMS för behandling av regionalpolitisk! stöd skall
inrättas även vid det nya verket, bestående av bl. a. styrelsens partsrepresentanter.
Utskottet kan för sin del tillstyrka att denna samrådsgrupp
utvidgas till en parlamentariskt förankrad nämnd.

Ett ökat politiskt inflytande över de regionalpolitiska besluten skulle också
tillgodose synpunkter i motion 2231 av Lars Werner m. fl. (vpk) där
slopandet av besvärsrätten enligt propositionens förslag i kombination med
ökad delegering av beslut om regionalpolitisk! stöd får konsekvenser på den
politiska strukturen som man är tveksam till. Följden av förslagen i
propositionen leder enligt motionärerna till en förstärkning av ämbetsverksnivån
på klar bekostnad av regeringsnivån. I praktiken leder detta till en
försvagning även av länsorganens roll. Den parlamentariska kontrollen
försämras. Vad som i grunden är ett politiskt ansvar förvandlas till ett
formellt och administrativt. Länsnivåns möjligheter till kontakt i regionalpolitiska
frågor med regeringsnivån försvåras. Enligt motionärerna utvecklas
ett förvaltningsansvar på centrala områden av politiken, oberoende av och
oåtkomligt för riksdagen.

Utskottet har förståelse för dessa synpunkter och tillstyrker därför som
sagts ovan att en parlamentariskt förankrad nämnd, tillika med företrädare
för parterna på arbetsmarknaden, knyts till nya SIND för behandling av
regionalpolitiska frågor som ligger inom verkets ansvarsområde. Nämnden
bör tillsättas av regeringen. Det ankommer på regeringen att närmare ange
ansvarsfördelningen mellan verkets styrelse och den föreslagna nämnden,

NU 1982/83:39 (AU 1982/83:4 y)

med beaktande av de syften med nämnden som utskottet har beskrivit ovan.
Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna 2230 och 2231 bör ges
regeringen till känna.

Handläggningen av regionalpolitisk! stöd

Förslagen i propositionen när det gäller handläggningen av det regionalpolitiska
stödet innebär dels att besvärsrätten över den centrala myndighetens
beslut slopas, dels att ytterligare uppgifter delegeras från regeringen till
denna myndighet. Det gäller beslut om offertstöd inom vissa ramar samt
förhandsbesked till sökande om en verksamhet är berättigad till regionalpolitisk!
stöd. Vidare föreslås att visssa särskilda insatser som är beroende av
användning av regionalpolitisk! stöd förs över från industridepartementet till
nya SIND. Det gäller bl. a. lokaliseringssamråd med företag inom den
privata service- och tjänstesektorn.

Alla de tidigare nämnda motionerna tar upp frågan om borttagandet av
besvärsrätten när det gäller den centrala myndighetens beslut om regionalpolitiskt
stöd. I motion 2228 av Staffan Burenstam Linder m, fl. (m) anförs
att motionärerna inte är övertygade om det riktiga i att inskränka rätten för
enskilda att anföra besvär på det aktuella området. De föreslår därför att
frågan om slopande av besvärsrätten blir föremål för en förnyad och mera
ingående prövning.

Christer Ekefelt m. fl. (fp), motion 2229 och Arne Fransson m. fl. (c),
motion 2230, framhåller besvärsrätten till regeringen måste bibehållas. Detta
innebär enligt den senare motionen en garanti för att en samlad översiktlig
bedömning av de regionalpolitiska insatserna i en region sker. Denna
besvärsrätt är särskilt viktig om en omfattande omorganisation skall ske och
nya rutiner skapas. Den kompetens som nu finns på detta område i
industridepartement och AMS förs inte över till SIND.

Även i motion 2231 av Lars Werner m. fl. (vpk) förs fram invändningar
mot att besvärsrätten i här aktuella fall slopas. Bakgrunden är att
kombinationen av ökad decentralisering från regeringen till nya SIND och
ett slopande av besvärsrätten sägs minska den politiska kontrollen och
ansvarigheten. Motionärerna anmärker dessutom att rätten att besvära sig
hos regeringen i stödärenden inte bara är en administrativteknisk fråga. Så
många är de kontroversiella stödärendena knappast, att det inte kan vara
mödan värt att behålla möjligheten att få dem prövade av en politiskt och
parlamentariskt ansvarig instans.

Utskottet stödjer yrkandena i nyss nämnda motioner om att rätten att
anföra besvär över den centrala myndighetens beslut om regionalpolitisk
stöd bör bibehållas. Därmed garanteras som sägs i motion 2230 att en samlad
översiktlig bedömning av de regionalpolitiska insatserna i en region sker.
Även den politiska kontrollen och ansvarigheten blir därmed oförändrad,
vilket krävs i motion 2231.

NU 1982/83:39 (AU 1982/83:4 y)

Utskottet vill påpeka i anslutning till motionerna 2230 och 2231 att även
om det endast är enskilda som f. n. kan överklaga den centrala myndighetens
beslut om stöd, har skälen till bifall till besvären såvitt utskottet kan bedöma
ofta haft andra utgångspunkter än den enskilde sökandens rättsskydd,
nämligen främst en annan bedömning av behovet av insatser i en viss region.
Mot bakgrund av vad här sagts bör det vara en uppgift för utredningen om det
regionalpolitiska stödet till näringslivet att närmare överväga hur besvärsrätten
i detta sammanhang mera långsiktigt bör utformas.

Vad utskottet här anfört om bibehållande av besvärsrätten över central
myndighets beslut om regionalpolitisk! stöd bör regeringen underrättas
om.

Förslaget i propositionen att ansvaret för flyttningsstöd till arbetskraft som
flyttar till stödområdet skall ligga kvar på AMS samt att motsvarande
ändringar görs i berörda kungörelser möter ingen erinran från utskottets
sida. Aven de förslag till ändringar i handläggningen av det regionalpolitiska
stödet som förs fram i propositionen godtas av utskottet med undantag för
slopandet av besvärsrätten.

Med det sagda överlämnar arbetsmarknadsutskottet under förutsättning
av näringsutskottets medgivande hemställans punkt 11 i propositionens
avsnitt 4 till näringsutskottet.

Ianspråktagande av investeringsfonder

I propositionen föreslås att beslut på myndighetsnivå om ianspråktagande
av investeringsfonder flyttas från AMS till nya SIND samt att regeringen får
bemyndigande besluta att nya SIND skall få ta vissa beslut som nu ankommer
på regeringen.

I motion 2228 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m) föreslås att aktuella
beslut skall ligga kvar på AMS. Utskottet har ingen erinran mot propositionens
förslag på denna punkt och avstyrker därför motionen i denna del. Det
innebär att utskottet också tillstyrker de förslag till ändringar i berörda
lagrum som föreslås i propositionen.

Bidrag till nedläggningshotade företag

F. n. får medel från tionde huvudtitelns anslag B 4 Sysselsättningsskapande
åtgärder användas för bidrag till nedläggningshotade företag under vissa
förutsättningar, s. k. rådrumsstöd. I propositionen föreslås att beslut om
sådant bidrag skall föras över från AMS till nya SIND samt att ett nytt
förslagsanslag skall inrättas under tolfte huvudtiteln, benämnt Statsbidrag till
nedläggningshotade företag. Det föreslås att 10 milj. kr. anvisas för
ändamålet under budgetåret 1983/84. Christer Eirefelt m. fl. (fp) menar i
motion 1982/83:2229 att detta stöd inte är ett s. k. offensivt instrument och att
det därför bör finnas kvar i den arbetsmarknadspolitiska medelsarsenalen.

NU 1982/83:39 (AU 1982/83:4 y)

Utskottet delar industriministerns uppfattning att med hänsyn till det
sammanhang i vilket detta stöd nu används är det att betrakta som ett
industripolitiskt snarare än ett arbetsmarknadspolitiskt medel. Utskottet
tillstyrker därför propositionens förslag på denna punkt och avstyrker
motion 2229 i motsvarande del. Utskottet vill emellertid stryka under vikten
av ett nära samarbete mellan nya SIND och AMS vid beslut om stöd av detta
slag. Detta kan lämpligen ske inom ramen för den parlamentariskt
förankrade nämnd som utskottet förordat i det föregående.

Anslagsfrågor i övrigt

Regeringen föreslår i propositionen att medel för nya SIND:s administrationskostnader
tas upp under anslaget Statens industriverk: Förvaltningskostnader
samt att medel hålls inne på bl. a. anslagen B 4. Sysselsättningsskapande
åtgärder under tionde huvudtiteln och C 1. Regionalpolitiskt stöd:
Bidragsverksamhet under tolfte huvudtiteln motsvarande administrationskostnaderna
för de uppgifter som förs över från AMS till nya SIND.

Utskottet har i det föregående tillstyrkt den föreslagna överföringen av här
aktuella arbetsuppgifter från AMS till nya SIND och tillstyrker också de
anslagsmässiga konsekvenserna av detta.

Utskottet vill emellertid avslutningsvis poängtera att regionalpolitiken på
grund av dess nära anknytning till sysselsättningspolitiken som är en
huvudfråga för arbetsmarknadsutskottet även i framtiden bör beredas av
detta utskott. Det är därför angeläget att övergång till programbudgetering
sker vid SIND så snart som möjligt och att alla de frågor som rör
regionalpolitiken samlas i ett program så att utskottet utan administrativt
krångel i ett sammanhang kan behandla regionalpolitiken på ett samlat sätt.
Utskottet vill här erinra om vad utskottet anfört i det föregående om
avgränsningen mellan programmen Utredningsverksamhet och Regional
utveckling.

Utskottet vill slutligen påpeka att det bibehållande av besvärsrätten som
utskottet förordat i det föregående troligen påverkar personalbehovet vid
industridepartementet. Utskottet saknar underlag för att bedöma omfattningen
härav.

Stockholm den 14 april 1983

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
FRIDA BERGLUND

NU 1982/83:39 (AU 1982/83:4 y)

Närvarande: Frida Berglund (s), Lars Ulander (s), Anders Högmark (m),
Karin Flodström (s), Arne Fransson (c), Lahja Exner (s), Gustav Persson
(s), Sonja Rembo (m), Elver Jonsson (fp), Ingrid Hemmingsson (m),
Christer Skoog (s), Håkan Stjernlöf (m), Bo Nilsson (s), Ingvar Karlsson i
Bengtsfors (c) och Alexander Chrisopoulos (vpk).

Avvikande meningar

1. Frågan om avslag på proposition 113

Anders Högmark, Sonja Rembo, Ingrid Hemmingsson och Håkan
Stjernlöf (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar
”Utskottet vill” och på s. 4 slutar ”i motionerna” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar uppfattningen som förs fram i motion 2228 att tiden nu är
lämplig för en avveckling av SIND. Från denna utgångspunkt kan utskottet
inte medverka till att SIND skall tillföras nya uppgifter, som f. n. fullgörs av
regeringen och av AMS. Ett sådant tillskott av uppgifter skulle uppenbarligen
försvåra en kommande avveckling av SIND.

Utskottet vill vidare peka på de risker för målkonflikter som finns mellan
industri- och arbetsmarknadspolitiken. Som sägs i motion 2228 skall
industripolitiken i första hand öka den tekniska nivån och effektiviteten i
industrin och öka produktionen av industrivaror, medan regionalpolitiken
syftar till att åstadkomma varaktig sysselsättning i sysselsättningssvaga
områden. Dessa mål är vanligtvis svåra att uppnå samtidigt.

Utskottet vill också påpeka att det finns två utredningar vars resultat bör
avvaktas innan det vidtas några organisatoriska ändringar av det slag som
föreslås i propositionen. Den ena utredningen berör AMS ansvarsområde
och organisation. Det är rimligt att denna utredning får överväga regionalpolitikens
organisatoriska hemvist med hänsyn till de starka samband som
finns mellan arbetsmarknads- och regionalpoltiken. Den andra utredning
som bör avvaktas gäller det regionalpolitiska stödet till näringslivet. Denna
utredning överväger bl. a. en avvägning mellan selektiva och generella medel
i regionalpolitiken. Utskottet har i andra sammanhang instämt i yrkanden
från moderata samlingspartiet om att de selektiva stödformerna bör ersättas
av generella, bl. a. en regionalt differentierad arbetsgivaravgift. Det
begränsade selektiva stöd som skall finnas kvar bör handläggas av
länsstyrelserna. De uppgifter som blir kvar att handlägga på central nivå
inom regionalpolitiken bör enligt utskottets mening bli kraftigt begränsade i
förhållande till nuläget.

Vad utskottet har anfört här med anledning av motion 2228 leder till
slutsatsen att någon överföring av uppgifter inom regionalpolitiken till SIND
inte bör ske. Utskottet tillstyrker därför yrkandena i motionerna 2228, 2229,
2230 och 2231 om avslag på proposition 113.

NU 1982/83:39 (AU 1982/83:4 y)

2. Frågan om avslag på proposition 113

Arne Fransson (c), Elver Jonsson (fp) och Ingvar Karlsson (c) anser att
den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar ”Utskottet vill” och på s. 4
slutar ”i motionerna” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motionerna 2229 och 2231 är en överföring av ansvaret för det
regionalpolitiska stödet till industriverket inte bara en handläggningsteknisk
fråga - vilket hävdas i propositionen - utan även en principiellt viktig fråga
från både sysselsättningspolitiska och konstitutionella utgångspunkter.

Det centrala målet för regionalpolitiken är att främja sysselsättningen i
eftersatta regioner. I län med stora sysselsättningsproblem blir en nära
anknytning mellan regionalpolitik och arbetsmarknadspolitik därför självklar.
Att i ett sådant läge på myndighetsnivå föra samman den väsentligaste
delen av regionalpolitiken med industripolitiken är enligt utskottets mening
oansvarigt.

Som sägs i motion 2231 måste man vara kritisk till propositionens förslag
också med hänsyn till de effekter omorganisationen får på den politiska
strukturen. Överföringen av regeringsuppgifter till SIND i kombination med
en slopad besvärsrätt leder enligt utskottets mening till en förstärkning av
ämbetsverksnivån på klar bekostnad av regeringsnivån. I praktiken leder
detta till att även länsorganens roll försvagas. Den parlamentariska
kontrollen försämras. Vad som i grunden är ett politiskt ansvar förvandlas till
ett formellt och administrativt. Länsnivåns möjligheter till kontakt i
regionalpolitiska frågor med regeringsnivån försvåras. Ett förvaltningsansvar
utvecklas på centrala områden av politiken, oberoende av och
oåtkomligt för riksdagen.

Det är utskottets mening att en förstärkning av de regionalpolitiska
funktionerna skall ske endera genom att regeringen tilldelas ökade
befogenheter som är kontrollerbara av riksdagen eller genom decentralisering
av nya uppgifter till regionala organ. Den senare lösningen är att
föredra. Som framhålls i motion 2230 måste regionalpolitiken nämligen vara
väl förankrad i de regioner som skall omfattas av stödgivningen. Grundvalen
i den organisationen måste vara länsstyrelserna och de regionala utvecklingsfonderna.
Såväl länsstyrelsernas som utvecklingsfondernas roll för den
regionala industri- och sysselsättningsutvecklingen är tämligen ny och båda
är fortfarande i ett starkt utvecklingsskede. Det är synnerligen viktigt att den
regionala förankringen garanteras genom att styrelserna väljs i länsdemokratisk
ordning.

I motionerna 2228, 2229 och 2230 riktas kritik mot det beredningsarbete
som föregick regeringens förslag. Utskottet delar de kritiska synpunkter som
förs fram. Det är uppseendeväckande att förslag om en förändring av så stor
principiell innebörd som det här är fråga om kan läggas fram utan en
ordentlig remissbehandling. I propositionen hänvisas till hearings med en rad
ämbetsverk och organisationer - en i sammanhanget mycket tvivelaktig
metod - och till skriftliga svar från ett mycket begränsat antal instanser. Två

NU 1982/83:39 (AU 1982/83:4 y)

länsstyrelser har yttrat sig, länsstyrelserna i Södermanlands och Malmöhus
län. Det är tecken på den nonchalans med vilken denna fråga har behandlats,
att inget av de tolv län som ligger i stödområdet och som mest berörs av den
föreslagna omorganisationen har fått yttra sig.

Propositionen ger inte heller i övrigt ett tillfredsställande underlag för
riksdagens beslut. Det saknas t. ex. en analys av hur de föreslagna
förändringarna påverkar industripolitiken, regionalpolitiken och arbetsmarknadspolitiken.
Detta beror förmodligen åtminstone delvis på att den
underliggande utredningen ”bara” föreslagit att handläggningen av det
finansiella regionalpolitiska stödet till företag skall överföras från arbetsmarknadsstyrelsen
till industriverket. Även om organisationsändringen hade
stannat vid det har riksdagen rätt och skyldighet att kräva en mer ingående
analys av vilka effekter förändringen får på möjligheterna att bedriva en
effektiv och målmedveten politik inom de olika sakområdena. Behov av en
sådan analys blir naturligtvis än större när regeringen ökar industriverkets
ansvar över regionalpolitiken utöver vad utredningen föreslagit.

Utskottet vill till sist erinra om att både AMS ansvarsområde och
organisation samt det regionalpolitiska stödet till näringslivet är föremål för
utredningar vilka väntas bli färdiga under budgetåret 1984/85, dvs. om drygt
ett år. Det hade varit naturligt att invänta resultatet av dessa utredningar
innan regionalpolitikens mångåriga samhörighet med arbetsmarknadspolitiken
bryts och ersätts med en anknytning till industripolitiken. Som det nu är
vet man t. ex. inte vilka medel den nya organisationen skall hantera på något
års sikt.

Med det anförda tillstyrks yrkandena i motionerna 2228, 2229, 2230 och
2231 om avslag på proposition 113.

Särskilt yttrande

Anders Högmark (m), Arne Fransson (c), Sonja Rembo (m), Elver
Jonsson (fp), Ingrid Hemmingsson (m), Håkan Stjernlöf (m) och Ingvar
Karlsson (c) anför:

Vi har vid utskottsbehandlingen yrkat att regeringens proposition med
förslag till överföring av vissa regionalpolitiska frågor till SIND m. m. skall
avstyrkas i sin helhet. Överröstade i denna huvudfråga har vi inte funnit
anledning att ta ställning till de modifieringar av propositionens förslag som
utskottet gör, även om vi anser att bibehållandet av besvärsrätten och
införandet av en parlamentariskt förankrad nämnd vid SIND för behandling
av regionalpolitiska frågor innebär förbättringar i förhållande till regeringens
förslag och tillgodoser en del av våra andrahandsyrkanden.