NU 1982/83:34

Näringsutskottets betänkande
1982/83:34

om vissa anslag inom industridepartementets område (prop. 1982/
83:100 delvis)

Ärendet

I detta betänkande behandlas proposition 1982/83:100 bilaga 14 punkterna
A 2-A 6 (industridepartementet, dock icke departementets förvaltningskostnader),
B 3-B 7, B 9, B 10, B 12-B 16 och B 18-B 23 (industri
m. m.), D 6 (havsresursverksamhet), F 1-F 4 och F 6-F 19 (teknisk
utveckling m. m.) samt G 1-G 4 (statsägda företag).

Regeringens förslag under punkt F 11 avser ändrade riktlinjer för
organisationen av officiell provnings- och kontrollverksamhet samt mätteknisk
verksamhet.

Förutom motioner som mera direkt hänför sig till de berörda anslagen
behandlas motioner bl. a. om de regionala exportsäljbolagen och om statens
provningsanstalts taxesättning.

INDUSTRIDEPARTEMENTET M. M.

1. Industriråd/industriattaché. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkt A 2 (s. 12 f.) och hemställer

att riksdagen till Industriråd/industriattaché för budgetåret 1983/84
anvisar ett förslagsanslag av 625 000 kr.

2. Kommittéer m. m. Regeringen har under punkt A 3 (s. 13 f.) föreslagit
riksdagen att till Kommittéer m. m. för budgetåret 1983/84 anvisa ett
reservationsanslag av 19 800 000 kr.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionerna

1982/83:1615 av Ola Ullsten m. fl. (fp), såvitt gäller hemställan (7) att
riksdagen hos regeringen begär förslag om avveckling av ett antal s. k.
branschråd och delegationer,

1982/83:2007 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m), vari, såvitt nu är i
fråga, hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
avveckling av branschpolitiska råd,

2. till Kommittéer m. m. för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag
av 16 800 000 kr.,

1 Riksdagen 1982/83. 17 sami. Nr 34

Rättelse: S. 1, rad 5 Står: F 6-F 18 Rättat till: F 6-F 19

NU 1982/83:34

2

Utskottet

Från industridepartementets kommittéanslag bestrids utgifter inte bara för
departementets kommittéer och särskilda utredare samt tillfälligt anlitade
konsulter utan också för en rad branschråd, delegationer etc. som mer eller
mindre permanent är knutna till departementet. Till denna senare grupp av
organ hör näringspolitiska rådet, regionalpolitiska rådet, byggbranschrådet,
skogsbranschrådet, stålbranschrådet, varvsrådet, tekobranschrådet, bilbranschrådet,
tekniska och industriella rådet, delegationen för småföretagsfrågor,
delegationen för strukturfrågor inom vissa branscher, delegationen
för arbetskooperation, expertgruppen för forskning om regional utveckling
(ERU) och centrala gassamrådsgruppen.

Regeringen räknar med att det under nästa budgetår kommer att behövas
totalt 19,8 milj. kr. för den verksamhet som skall finansieras med kommittéanslaget.
För budgetåret 1982/83 har för ändamålet ursprungligen anvisats
18,8 milj. kr., vartill kom bl. a. ca 3,5 milj. kr. i form av reservation från
föregående budgetår. Med hänvisning till kostnadskrävande utredningsverksamhet
på olika områden har regeringen emellertid i proposition 1982/83:125
begärt ett tilläggsanslag av 8,2 milj. kr. Frågan härom behandlar utskottet i
betänkandet NU 1982/83:52.

Motionerna 1982/83:2007 (m) och 1982/83:1615 (fp) innehåller bägge
yrkanden som går ut på att branschråden skall avvecklas. Genom en
successiv nedläggning av dessa organ skulle, hävdas det i den förstnämnda
motionen, kunna uppnås besparingar som redan för budgetåret 1983/84 kan
beräknas till 1 milj. kr. Ytterligare 2 milj. kr. bör enligt samma motionärer
kunna sparas genom reduktion av den verksamhet som expertgruppen för
forskning om regional utveckling (ERU) bedriver. Till en del torde, menar
motionärerna, denna verksamhet kunna samordnas med det arbete som
utförs av sekretariatet hos kommittén (I 1982:05) om det regionalpolitiska
stödet till näringslivet. I den senare motionen räknar folkpartiet med att flera
miljoner kronor kan sparas genom avveckling av branschråden. Om
regeringen önskar samtala med företrädare för någon bransch finns goda
möjligheter att göra detta utan särskilda, permanenta organ, sägs det i denna
motion.

Enligt den redovisning som lämnas i kommittéberättelsen 1983 har under
budgetåret 1981/82 kostnaderna för ERU uppgått till ca 3,9 milj. kr., medan
de övriga nyss uppräknade organen dragit kostnader av ca 2,6 milj. kr. Från
industridepartementet har utskottet fått upplysningen att de egentliga
kostnaderna för branschråden huvudsakligen utgörs av ledamotsarvoden och
är av storleksordningen 100 000 kr. Branschrådens sekretariat består, uppger
man, av antingen tjänstemän anställda inom departementet eller kommittépersonal
som i huvudsak arbetar med departementsfrågor.

ERU:s verksamhet är i första hand inriktad mot det regionalpolitiska
området. I proposition 1982/83:113 om verksamheten vid statens industri -

NU 1982/83:34

3

verk, m. m., uttalas (s. 48) att det är en angelägen uppgift att initiera och
stimulera forskning som kan bidra till att förbättra underlaget för utformningen
av industri- och regionalpolitiken. Industriministern anmäler dels att
han avser att återkomma till regeringen med förslag om vissa förändringar i
ERU:s organisation och verksamhetsinriktning, dels att man inom industridepartementet
har inlett ett arbete med att se över hur forskningen kring
industripolitiska problemställningar kan stimuleras. Näringsutskottet har i
betänkande över denna proposition (NU 1982/83:39) - liksom arbetsmarknadsutskottet
i ett yttrande (AU 1982/83:4 y) - tillstyrkt att ERU:s
verksamhet breddas till att också omfatta vissa industripolitiska problemställningar.
De båda utskotten har härvid understrukit att detta inte får
innebära en nedprioritering av forskningsinsatserna på det regionalpolitiska
området. Moderata samlingspartiets, centerpartiets och folkpartiets representanter
i de båda utskotten står emellertid inte bakom utskottens beslut i
frågan. Kommittén om det regionalpolitiska stödet till näringslivet, vilken
nämns i motion 1982/83:2007 (m), skall enligt sina direktiv (dir. 1982:105)
samråda med ERU.

Utskottet vill allmänt understryka betydelsen av att regeringen kan
disponera tillräckliga medel för den utredningsverksamhet på industridepartementets
område som den finner erforderlig, ofta för att tillgodose
önskemål av riksdagen. Det kan förutsättas att regeringen med hänsyn till det
statsfinansiella läget iakttar den återhållsamhet med kommittéutgifterna som
är möjlig.

Till den del som de bägge motionerna har gemensamt syfte riktar de sig
inte mot de egentliga kommittéerna utan mot de branschråd och liknande
organ som är knutna till departementet. Som framgår av uppgifterna i det
föregående är de kostnader som direkt hänför sig till dessa organs
sammanträdesverksamhet blygsamma. De besparingar som motionärerna
vill göra skulle huvudsakligen gå ut över sådant arbete med branschfrågor
etc. som med finansiering över kommittéanslaget bedrivs inom departementet
för att bl. a. skapa underlag för kontakterna mellan detta och näringslivet.
Inskränkningar i det arbetet skulle uppenbarligen inverka ogynnsamt på
departementets kapacitet att följa utvecklingen inom näringslivet och dess
beredskap att möta olika branschers problem. Vad gäller branschråden som
institution anser utskottet att det inom rimliga gränser bör få vara varje
regerings ensak vilka former den väljer för sina överläggningar med
företrädare för näringslivet. Om den nuvarande regeringen bestämmer sig
för att i viss utsträckning vitalisera branschråden som kontaktforum synes
riksdagen i dagens läge böra avvakta resultaten härav snarare än att ingripa
med restriktioner. Utskottet avstyrker sålunda de båda motionsyrkanden
som syftar till avveckling av branschråd och delegationer med anknytning till
industridepartementet.

Den begränsning av ERU:s resurser som förespråkas i motion 1982/
83:2007 (m) är inte förenlig med de riktlinjer för ERU: s fortsatta verksamhet

NU 1982/83:34

4

som, enligt vad nyss sagts, har tillstyrkts av arbetsmarknadsutskottet och
näringsutskottet. Näringsutskottet vill betona att riksdagens inflytande över
ERU:s resursförbrukning normalt bör utövas inom ramen för dess regionalpolitiska
beslut, inte genom separata ställningstaganden i anslutning till
kommittéanslaget. Det samråd som skall äga rum mellan ERU och
kommittén om det regionalpolitiska stödet bör, alldeles oavsett anvisningar
från regeringen i samma syfte, förhindra ett sådant dubbelarbete som
motionärerna tycks befara.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet yrkandet i motion
1982/83:2007 (m) om ett sänkt kommittéanslag.

Utskottet hemställer

1. beträffande avveckling av branschråd m. m.

att riksdagen avslår motion 1982/83:1615 yrkande 7 och motion
1982/83:2007 yrkande 1,

2. beträffande anslag

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1982/83:2007 yrkande 2 till Kommittéer m. m. för
budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 19 800 000
kr.

3. Extra utgifter. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt A 4
(s. 14) och hemställer

att riksdagen till Extra utgifter för budgetåret 1983/84 anvisar ett
reservationsanslag av 600 000 kr.

4. Bidrag till vissa internationella organisationer. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkt A 5 (s. 14 f.) och hemställer

att riksdagen till Bidrag till vissa internationella organisationer för
budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 439 000 kr.

5. Granskningsnämnden för försvarsuppfinningar. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkt A 6 (s. 15) och hemställer

att riksdagen till Granskningsnämnden för försvarsuppfinningar
för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 50 000
kr.

INDUSTRI M. M.

6. Bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m. Regeringen har under punkt
B 3 (s. 27 f.) föreslagit riksdagen att till Bidrag till regionala utvecklingsfonder
m. m. för budgetåret 1983/84 anvisa ett reservationsanslag av
97 850 000 kr.

I detta sammanhang behandlar utskottet - helt eller delvis - 17 motioner
rörande de regionala utvecklingsfonderna.

NU 1982/83:34

5

Motionsyrkanden

Motionerna är följande:

1982/83:251 av Ingemar Hallenius m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
uttalar sig för att utvecklingsfonden i Skaraborgs län tillförs särskilda medel
för försöksverksamhet med ett FoU-råd,

1982/83:805 av Birgitta Hambraeus m. fl. (c), såvitt gäller hemställan (2)
att riksdagen beslutar att öka anslaget B 3 Bidrag till regionala utvecklingsfonder
med 25 milj. kr.

1982/83:810 av Yngve Nyquist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som
sin mening - i anledning av vad som förutsattes i riksdagsbeslut i anslutning
till proposition 1978/79:126 - ger regeringen till känna att vid fördelning av
medel speciell hänsyn bör tas till utvecklingsfonden i Kopparbergs län för
förstärkning av bl. a. Dala Invests verksamhet inom området,

1982/83:1026 av Oskar Lindkvist (s), vari hemställs att riksdagen uttalar sig
för att erforderliga resurser avsätts inom ramen för anslaget till de regionala
utvecklingsfonderna så att uppföljning och utveckling av de regionala
exportsäljbolagen kan ske,

1982/83:1038 av Nils Åsling m. fl. (c, m, fp) vari hemställs att riksdagen
begär att regeringen tar initiativ till en särskild kommitté med uppdraget att
följa upp hantverksutredningen och förbereda tillskapandet av ett organ för
utveckling av hantverket,

1982/83:1480 av Ingemar Eliasson (fp) och Karl Erik Eriksson (fp), vari
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att varje
utvecklingsfond inom ramen för anvisade medel anmodas avdela personal
med uppgift att ge stöd och råd till företag inom hantverk och hemslöjd,

1982/83:1481 av Nils-Olof Gustafsson m. fl. (s), såvitt gäller hemställan (5)
att riksdagen hos regeringen hemställer att ur anslaget B 3 Bidrag till
regionala utvecklingsfonder m. m. för budgetåret 1983/84, med hänvisning
till vad i motionen anförts, anvisa[s] en i förhållande till innevarande
budgetår större andel till Jämtlands län,

1982/83:1491 av Joakim Ollén (m), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag om avveckling av utvecklingsfonderna,

1982/83:1585 av Olle Westberg m. fl. (s), såvitt gäller hemställan - med
motivering i motion 1982/83:1582 - (7) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av speciella medel
till regionala utvecklingsfonder för kommunprojekt och riskkapital,

1982/83:1588 av Ulf Adelsohn m. fl. (m), såvitt gäller hemställan (5) att
riksdagen hos regeringen begär förslag på förändring av utvecklingsfonderna
i enlighet med vad som i motionen anförts,

Rättelse: S. 5, rad 6 står: hemställan (1) Rättat till: hemställan (2)

S. 5, rad 7 Står: minska utveckling Rättat till: öka utvecklings fonder -

NU 1982/83:34

6

1982/83:1615 av Ola Ullsten m. fl. (fp), såvitt gäller hemställan (3) att
riksdagen anvisar 4,2 milj. kr. för en speciell hantverksnämnd,

1982/83:1658 av Nils-OIof Gustafsson m. fl. (s), såvitt gäller hemställan (1)
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att i de regionala
utvecklingsfondernas styrelser bör ingå representanter för länets näringsliv
och fackliga organisationer,

1982/83:2007 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m), såvitt gäller
hemställan (3) att riksdagen till Bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m.
för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 92 850 000 kr.,

1982/83:2035 av Börje Stensson (fp), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om författningsändring
beträffande investeringsbidrag och krediter från utvecklingsfond,

1982/83:2132 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), såvitt gäller hemställan att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om

c) återkommande utvärderingar av utvecklingsfondernas verksamhet,

d) prissättningen på utvecklingsfondernas service till småföretagen,

e) samarbete mellan utvecklingsfonderna och småföretagens organisationer,

1982/83:2192 av Sture Korpås m. fl. (c, fp), vari - med motivering i motion
1982/83:2190 - hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförts beträffande arbetsförutsättningar för utvecklingsfonden
i Uppsala län,

1982/83:2230 av Arne Fransson m. fl. (c), såvitt gäller hemställan (3) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de regionala
utvecklingsfondernas styrelser ej bör ha en korporativistisk utformning.

Den sistnämnda motionen har väckts med anledning av proposition
1982/83:113 om verksamheten vid statens industriverk, m. m., och behandlas
i övrigt i betänkandet NU 1982/83:39.

Motivering i motionerna

Moderata samlingspartiet tar i partimotionen 1982/83:1588 upp de
regionala utvecklingsfondernas funktion som kreditgivare. En huvudlinje i
motionärernas resonemang är att fonderna inte bör ägna sig åt egen
kreditverksamhet, utan att denna uppgift bör anförtros åt banker och andra
kreditinstitut. Bankerna har, anför motionärerna, ett mer vittförgrenat
kontorsnät och större kompetens i kreditfrågor. Banklagstiftningen bör
utformas så att bankerna kan ge krediter motsvarande det slags blancokrediter
som utvecklingsfonderna nu förmedlar. Fonderna föreslås i stället
koncentrera sig på rådgivnings- och konsultinsatser, inriktade på att

NU 1982/83:34

7

förbättra de mindre företagens kompetens när det gäller t. ex. ekonomisk
planering och marknadsföring. Fondernas tjänster bör avgiftsfinansieras,
vilket enligt motionärerna skulle förbättra kvaliteten på servicen. I
fondstyrelserna bör ingå personer med praktisk erfarenhet av olika delar av
näringslivet, såväl anställda som arbetsgivare. Dagens system med politisk
representation har tyvärr inte alltid medfört tillräcklig företagsekonomisk
kompetens i styrelsearbetet, sägs det i motionen.

Liknande förslag och synpunkter framförs i motion 1982/83:2007 (m). Om
de ordinarie kreditinstituten tar över en del av kapitalförsörjningen från
utvecklingsfonderna och om dessas verksamhet avgiftsfinansieras i större
utsträckning bör, enligt motionärerna, anslaget till fonderna kunna nedbringas
med 5 milj. kr. i jämförelse med vad regeringen har föreslagit.

Behövs utvecklingsfonderna? Frågan ställs i motion 1982/83:1491 (m).
Motionären hävdar att många industripolitiska satsningar som syftat till att
skapa ökad produktion och därmed stigande sysselsättning snarast har haft
motsatt effekt. En så kraftig kritik kan förmodligen inte riktas mot
utvecklingsfondernas verksamhet, säger motionären, som emellertid ifrågasätter
lämpligheten av att staten permanent påtar sig en del av den
kreditgivande verksamhet som bankväsendet normalt borde ha ansvaret för.
Enligt uttalanden i förra årets proposition om åtgärder för de små och
medelstora företagen (prop. 1981/82:118) skulle fondernas kreditgivning
utgöra ett komplement till det ordinarie bankväsendet. Skillnaden i
kreditgivningshänseende är emellertid, anför motionären, nära nog obefintlig
när fonderna, som ofta är fallet, ställer ungefär samma krav på
lånesäkerheten som bankerna. Fondernas kreditgivning borde därför kunna
infogas i bankernas övriga verksamhet, vilket skulle medföra väsentliga
besparingar för staten och landstingen. Motionären framhåller att de
nuvarande reglerna i banklagstiftningen om s. k. blancokrediter lägger
hinder i vägen för en sådan reform; han anser att reglerna bör ändras på
denna punkt. Om statsmakterna önskar bevilja krediter på särskilt fördelaktiga
villkor kan, anförs det vidare, detta i fortsättningen ske exempelvis
genom det ordinarie bankväsendet. Bankerna borde också ges möjlighet att
på fördelaktiga villkor bilda utvecklings- och finansieringsföretag. - Utvecklingsfondernas
andra huvuduppgift - att utgöra ett serviceorgan för de
mindre företagen - är, menar motionären, inte av sådan betydelse att den
kan motivera ett bibehållande av fonderna. Servicebehovet skulle lika väl
kunna tillgodoses av banker, fristående konsulter, näringslivets organisationer
och kvarvarande statliga institutioner. Avslutningsvis anförs i motionen
att den omedelbara besparingseffekten av att utvecklingsfonderna avskaffas
skulle bli att det årliga driftsbidraget till fonderna på inemot 100 milj. kr.
bortfaller.

En annan och mer positiv grundsyn på utvecklingsfondernas verksamhet
kommer till uttryck i centerpartiets partimotion 1982/83:2132. Fondernas
företagsserviceverksamhet är av stor betydelse för nyföretagandet, heter det

NU 1982/83:34

i motionen. Motionärerna anser emellertid att servicen kan förbättras,
exempelvis genom att fonderna ges möjlighet att erbjuda nystartade företag
mera hjälp på bokförings- och skatteområdena. Servicen, som kunde ges
genom bokföringsbyråer, skulle vara subventionerad under de första
verksamhetsåren. Ett annat förslag är att fondernas verksamhet utvärderas
vid återkommande tillfällen. Resultatet av verksamheten skulle därvid
jämföras med de mål för verksamheten som statsmakterna ställde upp när
fonderna inrättades. Vidare anförs att fonderna inte bör sätta sådana priser
för sina tjänster- exempelvis kursverksamhet - att dessa inte kan utnyttjas av
de allra minsta företagen. En ökad samverkan med företagens egna
organisationer och bankerna till undvikande av onödigt dubbelarbete är
också angelägen, sägs det i motionen.

I motion 1982/83:1658 (s) erinras om att samhället under en lång följd av år
har inriktat sig på mot att stegvis förstärka det demokratiska inflytandet i
bl. a. näringspolitiken. När det gäller olika samhällsorgan på länsnivå har
emellertid de borgerliga regeringarnas strävanden att ställa t. ex. fackföreningsrörelsen
utan inflytande tagit sig flera uttryck, säger motionärerna.
Sålunda har fackföreningarna inte givits representation i utvecklingsfondernas
styrelser, trots att riksdagen vid flera tillfällen har uttalat att både
näringslivet och de fackliga organisationerna borde finnas företrädda.
Motionärerna menar att det i denna fråga inte finns någon motsättning
mellan näringslivet och de fackliga organisationerna och hänvisar till att
Svenska handelskammarförbundet och Sveriges industriförbund i en skrivelse
till regeringen hösten 1982 har yrkat på sådan representation.

I motion 1982/83:2035 (fp) påpekas att ett företag kan få finansieringsstöd
dels genom länsstyrelsen enligt förordningen (1982:677) om regionalpolitisk!
stöd, dels genom den regionala utvecklingsfonden enligt förordningen
(1982:682) om statlig finansiering genom regional utvecklingsfond. Ett
problem är, hävdar motionären, att bestämmelserna inte annat än i
begränsad omfattning medger en kombination av investeringsbidrag och lån
från fonden. Är det exempelvis fråga om en ren byggnadsinvestering så kan
det endast bli tal om antingen investeringsbidrag enligt bestämmelserna om
regionalpolitiskt stöd eller finansiering genom utvecklingsfond. Det är enligt
motionärens uppfattning onödigt och otillfredsställande att ett företag som
av regionalpolitiska skäl får stöd genom investeringsbidrag ”straffas” genom
att det berövas möjligheten att erhålla det normala finansiella stöd som
fonden kan ge till alla företag i länet. De två berörda författningarna borde
därför ändras på denna punkt.

Av årets anslag till styrelsen för teknisk utveckling (STU) går endast en
mindre del, knappt 1/8, till enskilda uppfinnare och till företag med mindre
än 20 anställda, anförs det i motion 1982/83:805 (c). Motionärerna betecknar
det som ofrånkomligt att det främst kommer att bli de stora företagens
intressen som gynnas när anslag skall fördelas från ett enda centralt organ.
De regionala utvecklingsfonderna skulle enligt motionärerna ha större

NU 1982/83:34

9

möjlighet att komma närmare småföretag och enskilda uppfinnare. Den del
av STU:s anslag som är avsedd att täcka kostnaden för s. k. uppfinnarstipendier,
25 milj. kr., borde därför överföras till utvecklingsfonderna.

I motion 1982/83:1026 (s) erinras om att utvecklingsfonderna i Stockholms,
Gävleborgs och Värmlands län år 1979 erhöll bidrag för att
genomföra en treårig försöksverksamhet med s. k. regionala exportsäljbolag,
avsedda att främja exporten från främst små och medelstora företag.
Den exportsatsning som nu bedrivs i de tre länen är av unik karaktär, säger
motionären, och borde utvecklas till att bli en bas för utvecklingen av
exportfrämjande åtgärder för mindre företag. Inom ramen för anslaget till
regionala utvecklingsfonder borde i enlighet härmed en satsning på de
regionala säljbolagen kunna ske så att gjorda erfarenheter kan tillvaratas för
eventuella framtidssatsningar. Motionären föreslår att riksdagen gör ett
uttalande av denna innebörd.

I folkpartiets partimotion 1982/83:1615 om riktlinjer för näringspolitiken
anförs att hantverkarna spelar en viktig men mindre uppmärksammad roll
bland småföretagarna. Motionärerna anser att Sverige måste slå vakt om en
levande service- och hantverksnäring. Därvid skulle en satsning på en
speciell hantverksnämnd vara av stor betydelse. Det i motionen föreslagna
anslaget för en sådan nämnd, 4,2 milj. kr., motsvarar det belopp som har
föreslagits i den i propositionen omnämnda skrivelsen från förre riksdagsmannen
Johan A. Olsson.

I motion 1982/83:1038 (m, c, fp) anförs att hantverket är en alltför dåligt
utnyttjad resurs i det svenska samhället. Frågan om hantverkets fortsatta
utveckling är enligt motionärerna så betydelsefull att det krävs omedelbara
åtgärder i syfte att samordna insatserna från myndigheter och organisationer
och åstadkomma initiativ till ett brett utvecklingsarbete. Det föreligger, sägs
det i motionen, ett stort intresse från olika organisationer med anknytning till
hantverksfrågan för att ett samordnande organ kommer till stånd. Mot den
bakgrunden anser motionärerna att regeringens beslut att avfärda förslaget
om en särskild hantverksnämnd är mycket beklagligt. Med hänsyn till den
nyckelroll som statliga verk och institutioner, t. ex. statens industriverk och
Institutet för företagsutveckling (SIFU), har i sammanhanget borde det
rimliga vara att hantverksutredningens intentioner tillvaratas genom att en
särskild organisationskommitté för berörda verk och organisationer tillskapas.

Enligt motion 1982/83:1480 (fp) visar erfarenheterna att utvecklingsfonderna
sällan intresserar sig för småskalig verksamhet av typ hantverk och
hemslöjd. Det finns dock undantag. Sålunda har utvecklingsfonden i
Stockholms län anställt en skärgårdskonsulent, som aktivt har bidragit till att
ett 35-tal företag varav flera baserade på hemslöjd, har etablerats i
skärgården. Motionärerna menar att en mängd personer skulle kunna ges
meningsfull sysselsättning om stödet till hantverk och hemslöjd förbättrades.

NU 1982/83:34

10

särskilt i glesbygdsområden. Ett utvidgat stöd skulle vidare kunna förhindra
att yrkeskunnigheten på dessa områden försvinner.

Flera av de aktuella motionerna innehåller yrkanden som gäller särskilda
regioner.

I motion 1982/83:251 (c) redogörs för en rad insatser av utvecklingsfonden
i Skaraborgs län för att främja det näringspolitiska utvecklingsarbetet i länet.
Motionärerna upplyser om att man planerar att inrätta ett särskilt forskningsoch
utvecklingsråd i länet. Rådet skall ha en trefaldig uppgift, nämligen att
knyta ihop alla i länet pågående projekt rörande forskning och utveckling, att
mobilisera all tillgänglig utvecklingskompetens i länet inom företag, skolväsen,
forskningsinstitutioner, länsorgan m. m. samt att bredda kontaktytan
mellan mindre företag å ena sidan och storföretag, utvecklingsbolag och
organ för forskning och utveckling å andra sidan. I rådet skall ingå
företrädare för näringslivet, landstinget, länsstyrelsen, högskolan och
utvecklingsfonden. Rådet bör ges statligt stöd för sin verksamhet, hävdar
motionärerna, och presenterar en rad skäl för denna ståndpunkt. De anser
också att rådet bör tillföras en kvalificerad arbetskraft från utvecklingsfonden.

Det regionala utvecklingsbolaget Dala Invest AB startade sin verksamhet
år 1979. I motion 1982/83:810 (s) anförs att företaget sedan starten har
granskat ca 350 projektuppslag, men att projektsökandet och idégranskningen
efter hand har fått stå tillbaka för insatser som har riktat in sig på
genomförande och ”kommersialisering” av de utvalda projekten. Dessa
insatser fordrar emellertid att bolaget tillförs kapital. Enligt motionärernas
uppfattning skulle även ett relativt begränsat kapitaltillskott kunna trygga
bolagets fortlevnad på egen hand. I dag sysselsätter Dala Invest ca 40
personer. Tillskottsmedlen skulle företrädesvis användas för produktionsinvesteringar
och marknadssatsningar.

I motion 1982/83:1481 (s) erinras om att statsmakterna år 1982 utvidgade
utvecklingsfondernas målgrupp till att omfatta även turistföretagen. För
Jämtlands del var beslutet glädjande, eftersom sysselsättningen inom
turismen är betydande i länet. Från att tidigare ha omfattat ca 300 företag
utvidgades målgruppen i ett slag till ca 500 företag. Till den nya kategorin hör
turisthotell, stugbyar, skidliftar m. fl. Beslutet innebar emellertid inte att
fondens resurser ökades. Möjligheten för fonden att behandla turistföretagen
som en fullvärdig målgrupp minskas också av att fonden enligt sina
bestämmelser i första hand skall inrikta insatserna på tillverkande företag.
Hittills har fonden tvingats till stor restriktivitet när det gäller lånemedel,
eftersom man är rädd för att ta risker i ett läge då nya lånemedel inte står till
förfogande. Motionärerna anser att riksdagen bör klargöra att utvecklingsfonden
i Jämtlands län kan påräkna tillskott av lånemedel för täckande av
förluster. Vidare borde länets andel av det för landets utvecklingsfonder
tillgängliga bidraget utökas kraftigt.

Utvecklingsfonden i Gävleborgs län bör, enligt ett yrkande i motion

NU 1982/83:34

11

1982/83:1585 (s), tillföras speciella medel dels till kommunprojekt i speciellt
utsatta kommuner, dels till riskkapital för utveckling av produkter och
marknader samt lageruppbyggnad m. m. i företag med intressanta utvecklingsmöjligheter.
Bakgrunden till förslaget är att sysselsättningen i länet
successivt har försämrats under hela 1970-talet och att länet nu tillhör de från
sysselsättningssynpunkt värst drabbade länen i landet. Situationen blir
dessutom än mer prekär under år 1983, förutspår motionärerna.

I motion 1982/83:2190 anförs - till motivering av yrkandet i motion
1982/83:2192 (c, fp) - att utvecklingsfonden i Uppsala län har kommit att
spela en alltmer avgörande roll när det gäller att trygga de mindre företagens
existens. En förutsättning för att fonden skall kunna bedriva en offensiv
regionalpolitisk verksamhet är dock att den backas upp ekonomiskt av
huvudmännen, dvs. staten och landstinget. Det är också viktigt att fonden får
planera utifrån de särskilda förutsättningar som gäller i Uppsala län. Mot den
bakgrunden ser motionärerna med oro på de ingrepp i planeringsförutsättningarna
som industriverket har gjort när verket har beskurit medelstilldelningen
till just Uppsalafonden med hänvisning till att fonden under ett
angivet år skulle få ett budgetöverskott. Motionärerna föreslår vidare att
fondens stadgar ändras så att fondens verksamhet kan inrymma olika
regionala investmentbolag.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Avtal om de regionala utvecklingsfondernas verksamhet De

regionala utvecklingsfonderna bildades år 1978 enligt avtal som
regeringen med stöd av riksdagens bemyndigande (prop. 1977/78:40, NU
1977/78:34, rskr 1977/78:110) slöt med vederbörande landsting samt kommuner
utanför landsting. Dessa avtal gällde till utgången av år 1982. Inför
avtalsperiodens slut upprättades inom industridepartementet efter överläggningar
med Landstingsförbundet förslag till normalavtal om den fortsatta
verksamheten vid utvecklingsfonderna. Staten har genom industriministerns
försorg träffat avtal med vederbörande landsting och kommuner utanför
landsting i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget till normalavtal. De
nya avtalen har godkänts av regeringen och gäller till utgången av år 1985. De
förlängs därefter i perioder om tre år, såvida de inte sägs upp av någondera
parten. Varje utvecklingsfond utgör en stiftelse, vars stadgar är fogade till
avtalet om fonden.

Enligt stadgarna består utveckingsfonden av medel som enligt avtal mellan
staten och medstiftaren eller på annat sätt har tillförts eller tillförs stiftelsen
samt medel som uppkommer i stiftelsens verksamhet. I stadgarna anges
stiftelsens uppgifter. Bland dessa märks att fonden skall - enligt författning
eller andra bestämmelser - förmedla lån och bidrag från staten, landstingskommunen,
kommun eller annan som ställer medel till förfogande. Fonden

NU 1982/83:34

12

skall därutöver bl. a. medverka i beredning och uppföljning av statligt stöd,
biträda och stödja företagen med information, rådgivning, konsulttjänster
m. m., förmedla kontakter mellan företagen och andra organ samt i övrigt
verka för vidareutveckling och nyetablering av små och medelstora
företag.

Enligt avtalet skall medel för stiftelsens kreditverksamhet hållas åtskilda.
Bland dessa skall ingå de medel som har förts över på stiftelsen i samband
med fördelningen av tillgångarna i statens hantverks- och industrilånefond
och i statens utvecklingsfond samt medel som därefter har anvisats för
kreditändamål. Huvudmännen skall årligen tillskjuta medel till den löpande
verksamheten. Om avtalet upphör att gälla skall stiftelsens överskjutande
tillgångar fördelas mellan huvudmännen i förhållande till vad de har
tillskjutit till verksamheten.

Utredning om de regionala utvecklingsfondernas företagsservice Regeringen

uppdrog i september 1982 åt statens industriverk att närmare
utreda utformningen av de framtida företagsserviceinsatserna vid de
regionala utvecklingsfonderna.

I industriminister Nils G. Åslings direktiv för utredningen konstateras att
varje fond har betydande frihet att, inom de ramar som huvudmännen har
angett, självständigt driva sin verksamhet och anpassa den till förhållanden i
det egna länet. En betydande del av fondernas resurser utnyttjas i dag till
företagsservice. Av utredningar som industriverket tidigare gjort om
utvecklingsfondernas verksamhet har framgått att många småföretagare
ansett att fondernas utbud av bl. a. strategiska marknadsförings- och
produktutvecklingstjänster är otillräckligt. I direktiven anförs att de mer
omfattande tjänsternas karaktär och det faktum att fonderna med nuvarande
resurser endast når ca 6 % av företagen i målgruppen med någon form av
årlig insats till viss del kan förklara den angivna bristen på service.

Utredningen skall besvara följande tre principfrågor:

1. Hur skall fondernas resurser fördelas mellan företagen i målgruppen?
Det framhålls att en koncentration av fondernas resurser till lönsamma
företag kan antas leda till att den nödvändiga strukturomvandlingen
underlättas.

2. Hur skall serviceverksamheten utformas? Utredningen skall bl. a.
belysa förekomsten av för- och nackdelar med att regionala utvecklingsfonder
har ägar- eller avtalsrelationer till särskilda tjänsteföretag.

3. Hur stor del av kostnaden för insatsen skall subventioneras av
samhället?

I direktiven framhålls att det råder ett starkt samband mellan de tre
huvudfrågorna. Ett principresonemang bör därför föras om hur t. ex.
avvägningen mellan långa och korta insatser i fondens egen regi påverkar

NU 1982/83:34

13

resursfördelningen och valet av subventioneringsgrad.

Resultatet av arbetet skall redovisas till industridepartementet före den 1
september 1983.

B a n k 1 a gs u t r e d n i n ge n om b 1 a n co k r e d i t e r

Banklagsutredningen (Fi 1976:04) har i uppdrag att se över banklagstiftningen.
Utredningen har i december 1982 avlämnat delbetänkandet (Ds E
1982:3) Det formella säkerhetskravet och banks rätt att medverka vid
finansieringen av mindre och medelstora företag genom förvärv av aktier
m. m.

Utredningen behandlar bl. a. frågan om i vilken utsträckning banker skall
få lämna krediter utan formell säkerhet, s. k. blancokrediter. F. n. gäller som
huvudregel att säkerhet krävs för bankkrediter och att den ställda säkerheten
skall garantera kreditens återbetalande och därför täcka hela kreditbeloppet.
Bankerna har dock generell rätt att lämna blancokrediter inom en viss ram. I
praktiken har utrymmet för blancokreditgivningen efter hand vidgats.
Diskussionen om de formella säkerheternas betydelse har främst tagit sikte
på företagskrediterna, dvs. kreditgivningen till företag inom industri, handel
och andra näringar. Det är här som banklagstiftningens säkerhetskrav vållat
störst problem och har kommit att upplevas som besvärande för både
bankerna och deras kunder.

Efter en sammanvägning av det formella säkerhetskravets för- och
nackdelar har utredningen funnit att övervägande skäl talar för att bankerna i
större utsträckning än f. n. själva får avgöra i vad mån säkerhet för krediter
skall krävas. Utredningen har föreslagit att en grundläggande trygghetsregel
skall införas i banklagarna. Vid all kreditgivning bör således gälla att trygghet
skall föreligga för låneförbindelsens fullgörande. Även i ett system med en
friare kreditprövning har utredningen dock funnit att banklagarna som ett
komplement till denna trygghetsregel bör uppställa ett krav på att banken
skall kräva att betryggande säkerhet i form av pant eller borgen ställs. Från
detta krav bör dock banken själv kunna dispensera, om med hänsyn till
låntagarens förhållanden trygghet för låneförbindelsens fullgörande ändå får
anses föreligga. För att kunna underlåta att ta en formell säkerhet måste
banken ”positivt” konstatera att trygghet för fullgörandet föreligger även
utan särskild säkerhet.

Utredningen bedömer att det lämnade förslaget inte kommer att försämra
skyddet för insättarnas medel. Detta skydd upprätthålls främst av kapitaltäckningsreglerna
och deras utformning. Utredningen förutsätter vidare att
den föreslagna ändringen av säkerhetsbestämmelsen inte kommer att leda till
någon större förändring i bankernas praxis att kräva formella säkerheter.

NU 1982/83:34

14

Stöd genom utvecklingsfond kontra lokaliseringsstöd

Enligt 11 § förordningen (1982:677) om regionalpolitisk stöd får sådant
stöd i regel inte beviljas utan regeringens medgivande om annat statligt stöd
tas i anspråk för samma ändamål. För en och samma investering får summan
av lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån - två av de stödformer som
behandlas i förordningen - inte uppgå till mer än 70 % av det totala
kapitalbehovet. Vidare gäller att det regionalpolitiska stödet inte får
kombineras med andra former av statligt stöd så att det sammanlagda statliga
stödet i samband med en investering uppgår till mer än 70 % av det totala
kapitalbehovet. Regeringen kan dock medge undantag från bestämmelserna
i denna paragraf, t. ex. om det är fråga om särskilt angelägna projekt.

De skilda stödformer som behandlas i förordningen (1982:682) om statlig
finansiering genom regional utvecklingsfond - rörelselån, lånegaranti,
garanti för bankgaranti, utvecklingskapital i form av utvecklingslån eller
utvecklingsbidrag - får enligt 5 § denna förordning kombineras inbördes och
med andra former av statligt stöd. Stöd genom fonden får dock inte
kombineras med lokaliseringsstöd eller glesbygdsstöd för samma ändamål.

Bakgrunden till bestämmelserna om maximering av stödet är att det
statliga stödet, speciellt i form av bidrag, inte skall vara så stort att det inte
också behövs tillskott av ägarkapital eller finansiering på den allmänna
kreditmarknaden. Det finns emellertid inget som hindrar att en investering
om så är möjligt delas upp på olika ändamål, såsom byggnader, maskiner och
rörelsekapital, och därigenom erhåller ett totalt sett högre stöd, dock inte
högre än 70 %.

Sveriges industriförbunds utredning om utvecklingsfonderna I

en skrift år 1981, ”Företagen och utvecklingsfonderna” (Industriförbundets
förlag), har Sveriges industriförbund redovisat resultat av en granskning
av de regionala utvecklingsfondernas verksamhet. Utredningen bygger i
huvudsak på material och intryck från åtta fonder som har granskats mer i
detalj. Sammanfattningsvis anförs bl. a. följande:

Verksamhetens mål har förskjutits från en tyngdpunkt på att tillhandahålla
krediter till företag som har svaga formella säkerheter till en allmännare
målsättning att utveckla näringslivet i de resp. länen. Fonderna har också
kommit att bli ett instrument i regionalpolitiken, inte minst genom
målmedvetna geografiska prioriteringr inom länen.

Många företag i målgruppen uppfattar fortfarande fonden främst som ett
kreditinstitut. Flertalet fonder satsar en stor del av utlåningen på nyetablerade
företag. Fonderna fyller denna uppgift på ett tillfredsställande sätt.

Fondernas kreditutredningar är vanligen omfattande. För mindre låneärenden
t. o. m. för omfattande - dvs. alltför stora ansträngningar läggs ned
på små ärenden. Beslutsprocessen är i några fonder onödigt stel och
byråkratisk. I åtskilliga fonder skall beslut i alla kreditärenden fattas av

NU 1982/83:34

15

styrelsen. Detta förlänger beslutsproceduren och hindrar dessutom styrelsen
från att koncentrera arbetet på mer övergripande och principiella frågor. I
flera län pågår dock en utveckling i riktning mot ökad delegering av
kreditbesluten.

Det finns en viss tendens till att fonderna ser mer positivt på projekt som är
sysselsättningspolitiskt intressanta. Det ges också exempel på att fonden -främst av sysselsättningsskäl - drivit på en expansion som företaget inte
förmått att styra och fullfölja. Sådana sysselsättningspolitiska hänsynstaganden
tär på företagens förtroende för fonden. Företagarna bibringas - ibland
med rätta - uppfattningen att fonden satsar på svaga företag.

Ett skäl till att många företag är intresserade av fonden som kreditgivare är
att den håller en ränta som ligger under vad bankerna kan erbjuda för
motsvarande krediter. De senaste årens ränteutveckling har skapat ett gap
mellan räntenivån i fonden och i bankerna. Det finns ingen anledning att
fondernas krediter skall vara billigare än kommersiella krediter. Räntenivån
bör anpassas så att den står i bättre överensstämmelse med marknadsräntan.

Fondernas främsta uppgift är att gå in i företag som saknar formella
säkerheter. Trots detta upplevs fondens säkerhetshantering ofta som
byråkratisk och onödigt långtgående vad gäller beloppen - med säkerhetskrav
som uppgår till mångdubbla nominella lånebeloppet. Fonderna borde i
betydande utsträckning kunna reducera de formella kraven på säkerheter.
Det är däremot riktigt att det ställs krav på personlig borgen - denna bör dock
begränsas till ett belopp som kan upplevas som rimligt av företagaren. Det
borde också finnas utrymme för en förskjutning i fondernas satsningar i
riktning mot ”högriskkrediter”.

Industrigarantilånen är svåra att placera i bankerna och i flertalet fall finns
alternativa finansieringsformer. Låneformen bör inte bestå i nuvarande
utformning.

Produktutvecklingslånen har hittills nästan uteslutande använts för
investeringar av teknisk natur. Gällande bestämmelser ger utrymme för att
använda produktutvecklingslånen för marknadsföringsändamål. Denna
möjlighet bör komma till användning i betydligt ökad utsträckning.

En metod att förstärka fondernas möjligheter att tillgodose målgruppens
önskemål är att några år gamla engagemang systematiskt överförs till
bankerna. När ett projekt har överlevt de första årens höga risktagande kan
bankerna gå in, och fonden genom detta frigöra resurser för nya engagemang.

Utvecklingsfonderna arbetar främst med enskilda företag och har kommit
att erbjuda service inom de flesta områden.

Flertalet fonder har mycket blygsamma intäkter från serviceverksamheten.
Större delen av de tjänster som fonden tillhandahåller erbjuds mer eller
mindre gratis. Fonderna bör kunna öka sina intäkter från försålda tjänster. I
två fall kan det emellertid vara motiverat med avgiftsfria tjänster, nämligen
när det är fråga om stöd till nyetablerade företag samt stöd som fonden kan ge
i form av att leta rätt på lämpliga konsulter.

Fonderna kan som regionala ombud för Exportrådet fylla en angelägen
uppgift när det gäller att initiera företagen att gå ut på export. Flera fonder
har emellertid börjat bygga upp en egen specialistkompetens på regional
nivå, en kompetens som har sin naturliga plats inom Exportrådet och inte
inom 24 utvecklingsfonder. Att utvecklingsfonderna i egen regi bygger upp
utlandsrepresentation kan inte vara ett effektivt resursutnyttjande.

NU 1982/83:34

16

Förslag om h an t ve r k s n ä m n d

Statens industriverk lade i maj 1981 fram utredningen (SIND 1981:2)
Hantverk - produktion med tradition. Utredningen har remissbehandlats.

Utredningen lämnade förslag till åtgärder rörande dels gymnasial grundutbildning,
dels vidareutbildning av bygghantverkare inom ramen för s. k.
regionala byggnadshyttor. För de redan yrkesverksamma togs behovet av
företagsutvecklande service upp, och utredningen lämnade dessutom förslag
till åtgärder för att bevara hotade hantverkskunskaper. Fyra olika alternativ
till utformning av ett organ med uppgift att verka för hantverkets utveckling
presenterades:

- ett självständigt hantverksinstitut,

- en hantverksnämnd knuten till statens industriverk,

- en hantverksgrupp inom ramen för Stiftelsen Institutet för företagsutveckling,
SIFU,

- en hantverksnämnd knuten till kulturrådet.

Utredningen förordade för egen del alternativet med en hantverksgrupp
inom ramen för SIFU.

Med anledning av ett motionsyrkande våren 1982 om inrättande av ett
hantverksinstitut uttalade näringsutskottet (NU 1981/82:51 s. 36 f.) bl. a. att
ett sådant institut skulle kunna bidra till att Sverige även i fortsättningen
skulle ha tillgång till en väl fungerande hantverksservice. Utskottet räknade
med att regeringen utan dröjsmål skulle ta ställning i frågan med inriktningen
att nå en för hantverket positiv lösning.

Förre riksdagsmannen Johan A. Olsson lade i en skrivelse till industridepartementet
den 5 oktober 1982 fram förslag om inrättande av en särskild
hantverksnämnd. Nämnden skulle nära samarbeta med SIFU. Dess främsta
uppgifter skulle vara att fungera som samordnare mellan de många
intressentgrupper som finns på området, att vara idégivare och stimulera
utveckling och nyskapande inom hantverksområdet. Den skulle ges en
självständig ställning som beslutande organ och erhålla resurser för
"operativa” insatser, såsom inventeringar och utredningar inom sitt verksamhetsområde.
Nämnden skulle även kunna anslå pengar till olika
utbildningsändamål. Verksamheten skulle inledningsvis bedrivas på försök i
SIFU:s nuvarande lokaler i Stockholm.

Chefen för industridepartementet förklarar i propositionen (bil. 14 s. 28)
att han inte är beredd att förorda att en statlig hantverksnämnd inrättas.

Regionala exportsäljbolag

Regeringen lämnade i augusti 1979 utvecklingsfonderna i Stockholms,
Värmlands och Gävleborgs län medgivande att starta försöksverksamhet
med handelshus.

Inom ramen för försöksverksamheten bildades i början av år 1980

NU 1982/83:34

17

Stockholms regionexport - Stockex AB. Bolagets uppgift är att främja
exporten till Frankrike. I Gävleborgs län finns ett motsvarande bolag,
Gavlex Trade AB. Bolagets verksamhet är dock inte begränsad till en viss
marknad. Vid utvecklingsfonden i Värmlands län bedrivs försöksverksamheten
vid Wermlands Export AB (Wermex) som bildades år 1981.
Verksamheten hade tidigare bedrivits i projektform.

Industriverket och Sveriges Exportråd redovisade i september 1980 de
erfarenheter som dittills hade gjorts av försöksverksamheten. Enligt
utvärderingen hade försöksverksamheten pågått så kort tid att en kommersiell
utvärdering grundad på faktiska resultat ännu inte var möjlig. En sådan
utvärdering, sades det, torde kräva att verksamheten fick fortgå under den
planerade treårsperioden.

Regeringen medgav i november 1980 att den inledda försöksverksamheten
med att främja export från mindre företag fick fortsätta till utgången av år
1982. Regeringen uppdrog samtidigt åt industriverket att i samråd med
Exportrådet följa försöksverksamheten och senast den 1 september 1982
redovisa erfarenheterna av denna.

Industriverket har i en promemoria hösten 1982 redovisat sina synpunkter

1 frågan. De tre regionala exportsäljföretagen drivs vidare även under år 1983
med bidrag från Exportrådet, som dock har ställt krav på en viss grad av
finansiering från de småföretag som berörs av verksamheten.

Dala Invest

Dala Invest AB inledde sin verksamhet våren 1978. Ägarkapitalet om
200 000 kr. tillsköts av Stora Kopparberg AB. Därutöver erhölls kapital i
form av bidrag från Stora Kopparberg på 2 milj. kr. per år de första fem åren.
Målet var att företaget efter denna bidragsperiod skulle vara självfinansierat.

Bakgrunden till bildandet av Dala Invest var den sysselsättningsminskning
som väntades i Borlänge- och Ludvikaregionerna, främst i samband med
bildandet av SSAB. Dala Invests huvudsakliga uppgift skulle vara att inom
den lokala småindustrins ram söka vidga möjligheterna att absorbera
arbetskraft och samtidigt söka finna nya produkter som gjorde småföretagen
mindre bundna till den lokala storindustrins beställningar av legoarbete. I
Dala Invests styrelse ingår en representant för vardera Stora Kopparberg,
SSAB, Borlänge kommun, Ludvika kommun, de berörda fackliga organisationerna
samt länsstyrelsen.

I februari 1979 ändrades ägarförhållandena så att Stora Kopparberg,
SSAB, Borlänge kommun, Ludvika kommun och tre fackföreningar -avdelningar av Svenska gruvindustriarbetareförbundet, Svenska metallindustriarbetareförbundet
och Privattjänstemannakartellen (PTK) - vardera
äger 20 % i Dala Invest. Aktiekapitalet höjdes till 405 000 kr.

Utöver aktiekapitalet och bidraget från Stora Kopparberg använder sig

2 Riksdagen 1982/83. 17 sami. Nr 34

NU 1982/83:34

18

Dala Invest av den ordinarie kreditmarknaden. Företaget kan låna i eget
namn och även till projekt som har etablerats i form av dotterbolag.
Dessutom erhöll man hösten 1979 via länets utvecklingsfond ett statligt
bidrag om 7,5 milj. kr., varav 2,5 milj. kr. i form av reserverade lånemedel
hos utvecklingsfonden.

Under budgetåret 1980/81 erhöll Dala Invest ytterligare bidrag från
utvecklingsfonden med 8,95 milj. kr. I november 1982 återstod av bidragen
0,7 milj. kr. ofördelade.

Dala Invest har hos regeringen ansökt om medelstillskott. Ärendet har
ännu inte avgjorts.

Utredning om exportfrämjande åtgärder

Enligt beslut av regeringen har nyligen en särskild utredare (riksdagsman
Lennart Pettersson; H 1982:08) tillkallats för att utvärdera de åtgärder som
vidtas för att främja exporten från mindre och medelstora företag.

I direktiven (dir. 1982:93), utfärdade av statsrådet Lennart Bodström,
erinras inledningsvis om de regionala exportsäljbolagen (se s. 16) och om den
exportfrämjande verksamheten inom ramen för de branschfrämjande
åtgärder som statens industriverk ansvarar för. Därefter anförs:

Sveriges exportråd har till sig knutit ett särskilt rådgivande organ för frågor
som rör insatser för att främja export från mindre företag - Delegationen för
mindre företag. Delegationen har i skrivelse den 2 november 1982 till
regeringen föreslagit nya och förstärkta aktiviteter riktade mot företag som
är mindre vana vid export.

Insatser för att främja export från mindre och medelstora företag har
pågått under ett antal år, samtidigt som de successivt har förändrats till
innehåll och ökat i omfattning. Det är därför enligt min mening angeläget att
nu utvärdera de hittills genomförda åtgärderna. Det är samtidigt viktigt att
överväga vilka förändringar av insatsernas omfattning och inriktning som en
sådan utvärdering kan ge underlag för. Inte minst gäller detta samverkan
mellan de verksamheter som exportrådet, industriverket och styrelsen för
teknisk utveckling bedriver.

Utredaren skall föreslå de förändringar som utvärderingen kan föranleda.
Följande anvisningar ges för denna utvärdering:

En fråga som särskilt bör belysas är den försöksverksamhet med
exportagenturer som f. n. genomförs vid vissa regionala utvecklingsfonder.

Mindre och medelstora företag spelar ofta en betydelsefull roll som
underleverantörer till exporterande företag. Sveriges exportråd vidtar vissa
åtgärder för att främja ett ökat underleverantörskap. Utredaren bör även
utvärdera detta stöd.

Statens exportfrämjande roll är att skapa så goda förutsättningar som
möjligt för företagens eget handlande. Den under hösten 1982 genomförda
devalveringen är ett viktigt led härvidlag. F. n. genomförs även olika statliga
insatser för att främja företagens export. Utredaren bör även se över olika

NU 1982/83:34

19

typer av insatser och i samband därmed diskutera vilka åtgärder som är
lämpliga för att uppnå det avsedda syftet.

Utredaren bör vidare bl. a. studera förutsättningarna för att öka handelshusens
engagemang i de små och medelstora företagens export.

Jag vill även erinra om att en översyn skall göras av statens stöd till
exporten i form av den verksamhet som exportkreditnämnden och AB
Svensk Exportkredit utövar.

Tidigare riksdagsbehandling

Avveckling av de regionala utvecklingsfonderna

I en motion (m) år 1982 ifrågasattes behovet av de regionala utvecklingsfonderna.
Motionären ville att riksdagen hos regeringen skulle begära förslag
om en avveckling av fonderna.

Näringsutskottet (NU 1981/82:51 s. 55) hänvisade till att utskottet - i
samma betänkande - på skilda sätt hade uttalat sig positivt om betydelsen av
utvecklingsfondernas verksamhet och avstyrkte motionen med den motiveringen.
Motionen avslogs av riksdagen.

Sammansättningen av utvecklingsfondernas styrelser

Frågan om hur utvecklingsfondernas styrelser skall utses har behandlats
flera gånger i riksdagen alltsedan fonderna inrättades år 1978. En utförlig
redogörelse för riksdagens ställningstaganden i frågan har lämnats i
betänkandet NU 1981/82:51 (s. 44 f.).

Med anledning bl. a. av ett socialdemokratiskt motionsyrkande om
representation för de fackliga organisationerna och näringslivets organisationer
i utvecklingsfondernas styrelser uttalade utskottet i det nyssnämnda
betänkandet att de grundläggande principer för styrelsernas sammansättning
och nominering som riksdagen tidigare hade fastställt i allt väsentligt borde
bestå. Utskottet underströk vikten av att personer med näringslivskunnande
ingår i styrelserna. Det är också, framhöll utskottet, viktigt att representanter
för länets arbetstagare och småföretagare ingår däri. Utskottet ansåg att
den kompetens som finns inom företagarorganisationerna och de fackliga
organisationerna på lämpligt sätt borde utnyttjas när det gäller att få fram
lämpliga kandidater till styrelseposterna. Utskottet förutsatte dels att
landstingen och de politiska partierna däri inför nomineringsarbetet skulle ta
erforderliga kontakter för att få fram kunniga och lämpliga styrelseledamöter,
dels att regeringen fortsättningsvis noga skulle följa frågan. På förslag av
utskottet gav riksdagen utskottets uppfattning till känna som sin mening.

Socialdemokraterna i utskottet reserverade sig till förmån för motionen.

NU 1982/83:34

20

Utskottet

De regionala utvecklingsfondernas verksamhet och organisation har i år
tagits upp i en rad motioner, av vilka de flesta behandlas under denna punkt.
En kritisk inställning till utvecklingsfonderna kommer till uttryck i förslag om
att dessa skall avskaffas eller begränsa sina aktiviteter. Ett yrkande om
översyn av fondernas verksamhet syftar bl. a. till att småföretag skall få
service på gynnsammare villkor. Ändrad styrelsesammansättning, nya regler
för kreditgivningen, främjande av den tekniska utvecklingen genom
uppfinnarstipendier, stöd åt hantverket samt olika slags insatser med sikte på
särskilda regioner föreslås också.

Moderata samlingspartiet föreslår i den del av partimotionen 1982/83:1588
som är aktuell här att utvecklingsfondernas verksamhetsinriktning skall
ändras. Fonderna bör enligt motionärerna upphöra med att ägna sig åt
kreditgivning och i stället koncentrera sig på rådgivnings- och konsultinsatser
till förmån för de mindre företagen. Vidare föreslås att fondernas tjänster
skall beläggas med avgifter, beräknade på marknadsmässiga grunder.
Liknande synpunkter framförs i motion 1982/83:2007 (m). Enligt denna
motion bör de framlagda förslagen resultera i att statens bidrag till fonderna
kan minskas med 5 milj. kr. jämfört med regeringens förslag.

Vid ärendets behandling i utskottet har moderata samlingspartiets
representanter gått ett steg längre och angivit 10 milj. kr. som riktmärke för
den besparing som nu bör ske på bidragsanslaget. De har då förutsatt
förhandlingar mellan staten och de regionala medstiftarna om ändringar av
villkoren i de avtal som nu - för perioden 1983-1985 - gäller mellan parterna
(se s. 11). Förslagsställarna har därvid samtidigt föreslagit ändrade förutsättningar
för fondernas kreditverksamhet, innebärande att lånemedel som
återförs till fonderna genom amortering skall inlevereras till staten i sådan
utsträckning att staten under det kommande budgetåret får en inkomst av 50
milj. kr.

Även i motion 1982/83:1491 (m), som har väckts av en enskild ledamot,
ifrågasätts lämpligheten av att staten genom utvecklingsfonderna permanent
påtar sig en del av kreditgivningen till näringslivet. Motionären vill att
riksdagen skall begära förslag till avveckling av fonderna.

Centerpartiet föreslår i partimotionen 1982/83:2132 att riksdagen uttalar
att de regionala utvecklingsfondernas verksamhet skall utvärderas vid
återkommande tillfällen, att fonderna ej skall sätta sådana priser på sina
tjänster att dessa inte kan utnyttjas av de allra minsta företagen och att
fonderna skall samarbeta med företagens egna organisationer och med
bankerna.

Oavsett de skilda meningar som i övrigt råder inom utskottet när det gäller
de regionala utvecklingsfonderna finner utskottet att tanken på en avveckling
av dessa är verklighetsfrämmande. Utskottet avstyrker alltså motion
1982/83:1491 (m).

Den kritiska inställning till utvecklingsfonderna som förutom i denna

NU 1982/83:34

21

motion kommer till uttryck också i motionerna 1982/83:1588 (m) och
1982/83:2007 (m) delar utskottet inte. Utskottet vill hänvisa till de
erfarenheter av utvecklingsfondernas verksamhet under åren 1978-1981 som
statens industriverk har redovisat på grundval av en utredning (SIND
1981:7). De företag som tillfrågades var genomgående positiva till utvecklingsfondernas
insatser. Endast en tiondel av företagen hade dåliga
erfarenheter. Man ansåg från företagarhåll vidare att utvecklingsfonderna
inte snedvrider konkurrensen på kreditgivningens område. De uppfattades i
stället i första hand som serviceorgan för företagen. En annan av
utredningens slutsatser var att kreditgivningen i stort har inriktats mot
utvecklingsbara företag.

Utskottet menar att det givetvis kan finnas anledning att vid återkommande
tillfällen se över utvecklingsfondernas verksamhet. Den nämnda utredningen
kan sägas vara ett exempel på en sådan granskning. Regeringen har
nyligen lagt fram förslag för riksdagen om verksamheten vid statens
industriverk (prop. 1982/83:113). Förslaget behandlas i utskottets betänkande
NU 1982/83:39. I propositionen (s. 57 f.) upplyser industriministern om
att han. med anledning av att de gällande avtalen mellan utvecklingsfondernas
huvudmän löper ut den 31 december 1985. avser att säga upp avtalen för
att därefter återkomma till riksdagen med förslag även rörande utvecklingsfondernas
framtida organisation. 1 avvaktan härpå bör enligt utskottets
uppfattning några mer genomgripande förändringar av utvecklingsfondernas
verksamhet inte övervägas. Utskottet finner det inte heller påkallat med ett
särskilt uttalande från riksdagen angående behovet av återkommande
översyner av utvecklingsfondernas verksamhet.

Med anledning av de i motion 1982/83:2132 framförda synpunkterna i
övrigt vill utskottet framhålla att det får ankomma på utvecklingsfonderna att
själva bestämma vilken ersättning de vill betinga sig för sina tjänster till
kundföretagen. Det ligger i sakens natur att utvecklingsfonderna inte är
betjänta av att sätta sådana priser att företagen avskräcks från att utnyttja
den erbjudna servicen. Utskottet tar för givet att utvecklingsfonderna
samarbetar med företagens organisationer, fackföreningsrörelsen och bankerna
i lämplig utsträckning. Något uttalande från riksdagens sida i saken
torde ej vara erforderligt. > ■

Utskottet kan med hänsyn till det anförda inte godta de förslag till
besparingar såvitt avser utvecklingsfondernas verksamhet som har framlagts
i motion 1982/83:2007 (m) samt av. företrädare för moderata samlingspartiet
under-utskottsbehandlingen av ärendet. Besparingarna skulle komma att få
kännbara könsekvenser för utvecklingsfondernas verksamhet. Som utskottet
nyss har framhållit bör emellertid några mer genomgripande förändringar i
förutsättningarna för utvecklingsfondernas arbete inte genomföras f. n.

Utskottet avstyrker med det anförda här aktuella yrkanden i motionerna
1982/83:1588 (m), 1982/83:2007 (m) och 1982/83:2132 (c). Däremot tillstyrker
utskottet propositionen i denna del.

Rättelse: S. 27. rad 15 Star: yrkande 1 Rättat till: yrkande 2

NU 1982/83:34

22

Frågor rörande sammansättningen av de regionala utvecklingsfondernas
styrelser tas upp i tre motioner.

I motion 1982/83:1658 (s) föreslås riksdagen uttala att representanter för
länets näringsliv och fackliga organisationer bör ingå i styrelserna.

En eventuell förändring i principerna för styrelsernas sammansättning
vore mycket olycklig, anförs det i motion 1982/83:2230 (c). Det är enligt
motionärerna särskilt betänkligt om regeringens avsikt är att styrelserna skall
få en korporativ sammansättning. Ett uttalande av denna innebörd bör göras
av riksdagen, anser motionärerna. Liknande synpunkter framförs motivledes
i motion 1982/83:2229 (fp), som behandlas i utskottets betänkande NU
1982/83:39. Motionärerna anser att ett politiskt ansvar skall kunna utkrävas
av styrelsemas ledamöter. De betonar samtidigt att det är angeläget att
styrelseledamöterna har erfarenhet från arbete i och med företag.

Riksdagen behandlade våren 1982 utförligt verksamheten vid de regionala
utvecklingsfonderna (prop. 1981/82:118 bil. 4, NU 1981/82:51, rskr 1981/
82:417). På grundval av det beslut som riksdagen då fattade har, som
framgått, avtal träffats mellan utvecklingsfondernas huvudmän rörande
fondernas verksamhet fr. o. m. år 1983. Enligt avtalen utses fondernas
styrelse av resp. landsting och i förekommande fall kommun. Denna ordning
har redan tidigare fastställts av riksdagen (prop. 1977/78:40 bil. 1, NU
1977/78:34. rskr 1977/78:110). De nya avtalen gäller t. o. m. den 31 december
1985 med förlängning om inte uppsägning har skett senast ett år dessförinnan.
Regeringen har, som framgått av vad utskottet nyss anfört, i proposition
1982/83:113 om verksamheten vid statens industriverk m. m. givit till känna
att avtalen bör sägas upp och förhandlingar inledas bl. a. rörande styrelsernas
sammansättning. Även förändringar i fråga om styrningen av fondema
anges kunna bli aktuella. Industriministern anför att han avser att föreslå
regeringen att återkomma till riksdagen med förslag beträffande dessa frågor
sedan förhandlingar har förts med Landstingsförbundet.

Utskottet vill erinra om att yrkanden rörande representation för näringslivet
och fackliga organisationer i utvecklingsfondernas styrelser flera gånger
har behandlats av riksdagen. När frågan senast var aktuell, våren 1982,
underströk näringsutskottet vikten av att personer med näringslivskunnande
- såsom arbetstagare och småföretagare - ingår i styrelserna. Riksdagen
uttalade att den räknade med att regeringen fortsättningsvis noga skulle följa
frågan om nomineringarna till utvecklingsfondernas styrelser.

Utskottet vill med anledning av vad som anförs i motion 1982/83:1658
återigen understryka vikten av att utvecklingsfondernas styrelser får en
allsidig sammansättning och att näringslivets och de fackliga organisationernas
intressen beaktas vid utseendet av styrelserna. Regeringen har som nyss
nämnts anmält sin avsikt att våren 1984 efter förhandlingar med övriga
huvudmän lägga fram förslag för riksdagen rörande utvecklingsfondernas
organisation och verksamhet. Det är, anser utskottet, angeläget att
regeringen i det sammanhanget beaktar de synpunkter rörande styrelsernas

NU 1982/83:34

23

sammansättning som utskottet här har anfört. Utskottet föreslår att
riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till denna uppfattning.
Yrkandet i motion 1982/83:1658 (s) skulle i huvudsak tillgodoses genom ett
sådant uttalande.

Däremot bör något uttalande av den innebörd som föreslås i motion
1982/83:2230 (c) inte göras.

Regionalpolitiskt stöd får enligt gällande förordning (1982:677) för sådant
stöd i regel inte beviljas utan regeringens tillstånd om annat statligt stöd tas i
anspråk för samma ändamål. Kombineras det med andra stödformer får
summan av det statliga stödet för en investering inte uppgå till mer än 70 %
av det totala kapitalbehovet. Av förordningen (1982:682) om statlig
finansiering genom regional utvecklingsfond framgår att de skilda stödformer
som administreras av de regionala utvecklingsfonderna får kombineras
med andra former av statligt stöd, dock inte med lokaliseringsstöd eller
glesbygdsstöd för samma ändamål.

Dessa regler kritiseras i motion 1982/83:2035 (fp). Motionären anser det
otillfredsställande att ianspråktagandet av den ena av stödformerna ofta
utesluter användandet av den andra. Ett företag som exempelvis av
regionalpolitiska skäl får stöd i form av investeringsbidrag enligt 1982 års
förordning till uppförande av en industribyggnad ”straffas” enligt motionären
genom att det berövas möjligheten att erhålla det normala finansiella
stöd som utvecklingsfonden kan ge till företag i länet.

Utskottet vill erinra om att anledningen till att vissa begränsningsregler har
införts när det gäller bl. a. möjligheten att kombinera skilda former av stöd
för industriella investeringar är att statsmakterna vill säkerställa att
investeringarna inte kommer till stånd utan en viss insats av friskt privat
kapital. Som motionären påpekar har bestämmelserna i december 1982
uppmjukats så till vida att en investering nu kan i stödhänseende delas upp i
olika enheter, t. ex. byggnader och maskiner, varvid skilda stödformer kan
användas för de olika investeringsenheterna. Detta ökar möjligheterna att
kombinera t. ex. regionalpolitiskt stöd och stöd från regional utvecklingsfond.
Nyligen har en utredning (11982:05) om det regionalpolitiska stödet till
näringslivet tillkallats. Utredningen skall bl. a. behandla frågan om de
regionala utvecklingsfondernas roll i handläggningen av det stödet (dir.
1982:105). Mot bakgrund av det anförda finns det enligt utskottets mening
inte någon anledning för riksdagen att ta initiativ till sådana författningsändringar
som föreslås i motionen. Denna avstyrks därför.

I motion 1982/83:805 (c) föreslås att av anslaget till styrelsen för teknisk
utveckling (STU) - vilket utskottet behandlar under punkt 25 i det följande -för nästa budgetår 25 milj. kr. skall föras över till anslaget för de regionala
utvecklingsfonderna. Beloppet motsvarar den del av STU:s anslag som avses
täcka kostnaden för s. k. uppfinnarstipendier. Utvecklingsfonderna har
enligt motionärerna bättre möjligheter än STU att tillgodose småföretagens

NU 1982/83:34

24

och de däri verksamma uppfinnarnas behov.

Utskottet vill erinra om att STU har flera uppgifter med sin stödjande
verksamhet och också flera kategorier av mottagare av stöd. Av STU:s stöd
går grovt räknat en tredjedel till universitet och högskolor, en tredjedel till
kollektiva forskningsinstitut samt en tredjedel till företag och enskilda
uppfinnare. En betydande del av stödet går till små och medelstora företag.
Av det totala stödet till företag och enskilda uppfinnare avser mer än en
tredjedel stöd till företag med mindre än fem anställda och till enskilda
uppfinnare. STU hanterar drygt 2 000 ärenden per år rörande dessa
mottagarkategorier. Sammanfattningsvis kan sägas att STU:s stöd till
uppfinnare och mycket små företag internationellt sett ligger på en
synnerligen hög nivå. Mot bakgrund härav och av att de regionala
utvecklingsfonderna inte kan antas besitta någon speciell kompetens när det
gäller att bedöma uppfinnarprojekt anser utskottet att riksdagen inte bör
vidta den åtgärd som föreslås i motionen. Samtidigt vill utskottet understryka
att de regionala utvecklingsfonderna i allmänhet torde ha etablerat ett gott
samarbete med STU, vilket å ena sidan bidrar till att ge STU erforderliga
regionala kontakter, å andra sidan tillför utvecklingsfonderna en viss
kompetens på det tekniska området. På grundval av det anförda avstyrker
utskottet motion 1982/83:805.

Regeringen lämnade år 1979 utvecklingsfonderna i Stockholms, Värmlands
och Gävleborgs län medgivande att starta försöksverksamhet med
handelshus. Inom ramen för försöksverksamheten har de tre bolagen
Stockex AB, Wermlands Export AB (Wermex) och Gavlex Trade AB
bildats. Verksamheten har under hösten 1982 utvärderats i en promemoria
av industriverket. Bolagen drivs vidare under år 1983 med bidrag från
Sveriges exportråd, som dock har ställt krav på en viss finansiell medverkan
av de småföretag som berörs av verksamheten.

De tre företagens situation behandlas i motion 1982/83:1026 (s). Motionären
vill att erforderliga resurser skall avsättas av de regionala utvecklingsfonderna,
så att en uppföljning och utveckling av bolagen kan ske.

Utskottet erinrar om att regeringen nyligen har tillkallat en särskild
utredare (H 1982:08) för att utvärdera de åtgärder som vidtas för att främja
exporten från mindre och medelstora företag (se s. 18). Utredningsuppdraget
skall redovisas före årets utgång. Enligt direktiven är den vid vissa
regionala utvecklingsfonder pågående försöksverksamheten med exportagenturer
en företeelse som särskilt skall belysas av utredaren. Mot
bakgrund bl. a. härav saknar riksdagen enligt utskottets mening anledning
att göra ett sådant uttalande som begärs i motionen. Denna avstyrks
därför.

Frågor om hantverksnäringen aktualiseras i tre motioner. I motion
1982/83:1038 (c, m, fp) föreslås att en särskild kommitté skall inrättas med
uppdrag att dels följa upp den hantverksutredning som industriverket

NU 1982/83:34

25

häromåret genomförde och redovisade i betänkandet (SIND 1981:2)
Hantverk - produktion med tradition, dels förbereda tillskapandet av ett
organ för utveckling av hantverket. Folkpartiet föreslår i partimotionen
1982/83:1615 att särskilda medel (4,2 milj. kr.) anvisas till en särskild
hantverksnämnd. I motion 1982/83:1480 (fp) föreslås att de regionala
utvecklingsfonderna skall åläggas att avdela personal med uppgift att ge stöd
och råd till företag inom hantverk och hemslöjd.

När det gäller förslagen om ett inrättande av ett särskilt organ för
utveckling av hantverket etc. vill utskottet erinra om att förre riksdagsmannen
Johan A. Olsson i skrivelse till regeringen den 5 oktober 1982 har
föreslagit att staten skall inrätta en hantverksnämnd med uppgift att initiera,
planera, samordna och själv vidta åtgärder för att främja hantverk. Nämnden
skulle enligt förslaget få ett anslag över statsbudgeten på 4,2 milj. kr. för
budgetåret 1983/84. Liknande förslag har inkommit från SHIO-Familjeföretagen.
Industriministern har i budgetpropositionen (bil. 14 s. 28) utan
närmare motivering förklarat sig inte vara beredd att förorda att en statlig
hantverksnämnd inrättas.

Utskottet delar uppfattningen att det är viktigt att Sverige slår vakt om
hemslöjden och hantverket men kan inte finna att detta intresse bäst skulle
tillgodoses genom tillkomsten av ett centralt statligt organ av den typ som
föreslås i motionerna 1982/83:1038 (c, m. fp) och 1982/83:1615 (fp). Industriministern
anförde i svar den 17 januari 1983 (RD 1982/83:61 s. 43) på en
interpellation (1982/83:47) av Nils G. Åsling om hantverkets utveckling bl. a.
att hantverksföretagen i dag kan få del av flera av de näringspolitiska insatser
som riktas till mindre företag. Dessa företag ingår i målgrupperna för bl. a.
de regionala utvecklingsfonderna och Stiftelsen Institutet för företagsutveckling
(SIFU). Det fick enligt industriministern ankomma på industriverket
och övriga näringspolitiska organ att inom ramen för sina resurser beakta
hantverksföretagens behov av service. Om en hantverksstiftelse bildas på
privat initiativ, får, framhöll statsrådet vidare, de nämnda organen överväga
olika möjligheter att inom ramen för befintliga anslag stödja stiftelsens
verksamhet. Utskottet har samma inställning i frågan som industriministern
och avstyrker därför motion 1982/83:1038 (c, m, fp) liksom motion
1982/83:1615 (fp) i denna del. Det bör tilläggas att statsfinansiella skäl i
dagens läge talar för särskild återhållsamhet när det gäller inrättande av nya
statliga organ. Vad angår önskemålet om stöd till hemslöjden vill utskottet
härutöver erinra om den verksamhet som bedrivs av nämnden för
hemslöjdsfrågor.

Vad angår förslaget i motion 1982/83:1480 (fp) om att utvecklingsfonderna
skall anmodas avdela viss personal för de ändamål som anges i motionen vill
utskottet understryka att det ligger på varje utvecklingsfond och på
industriverket, som fördelar statens bidrag till fonderna, att prioritera bland
olika behov och ändamål när det gäller användandet av anvisade medel. Det
ankommer också på fonderna själva att på bästa sätt organisera sin personal.

NU 1982/83:34

26

Någon sådan anmodan från statsmakternas sida till utvecklingsfonderna som
motionärerna föreslår bör därför inte framställas. Utskottet avstyrker
följaktligen motion 1982/83:1480 (fp).

Flera motioner innehåller krav på utvidgade statliga näringspolitiska
satsningar via de regionala utvecklingsfonderna i vissa län (Uppsala,
Skaraborg, Kopparberg, Gävleborg och Jämtland).

I motion 1982/83:2192 (c, fp) föreslås bl. a. att stadgarna för utvecklingsfonden
i Uppsala ändras så att fondens verksamhet kan inrymma olika
regionala investmentbolag. Det särskilda forsknings- och utvecklingsråd som
planeras i Skaraborgs län bör enligt yrkandet i motion 1982/83:251 (c) ges
statligt stöd för sin verksamhet. Vid fördelningen av medel till utvecklingsfonderna
bör, enligt ett yrkande i motion 1982/83:810 (s), speciell hänsyn tas
till utvecklingsfonden i Kopparbergs län, bl. a. så att Dala Invest AB:s
verksamhet inom området kan förstärkas. Motion 1982/83:1585 (s) innehåller
ett yrkande om att utvecklingsfonden i Gävleborgs län mot bakgrund av
den svåra sysselsättningssituationen i länet skall tillföras speciella medel dels
till investeringsprojekt i speciellt utsatta kommuner, dels som särskilt
riskkapital för användning i företag med intressanta utvecklingsmöjligheter.
I motion 1982/83:1481 (s) föreslås ett uttalande av innebörd att utvecklingsfonden
i Jämtlands län skall kunna påräkna tillskott av lånemedel för
täckande av förluster som fonden kan komma att åsamkas till följd av
riksdagens beslut förra året om att även turistföretagen skall kunna erhålla
stöd från regional utvecklingsfond.

Med anledning av dessa förslag vill utskottet anföra följande. Det
utvidgade statliga stöd som begärs i de olika motionerna skulle användas för
behjärtansvärda ändamål. Likväl anser sig utskottet inte kunna förorda bifall
till motionerna. Utskottet vill liksom tidigare framhålla att det i första hand
får ankomma på de regionala utvecklingsfonderna och på industriverket,
som fördelar anslagen mellan utvecklingsfonderna, att bedöma angelägenheten
av särskilda projekt. Vid denna bedömning spelar givetvis flera
omständigheter in: regionalpolitiska behov, den aktuella fördelningen av
krediter och garantier hos fonderna, forsknings- och utvecklingssynpunkter,
prognosbilden för de aktuella projekten etc. Regeringen och riksdagen bör
enligt utskottets mening endast i undantagsfall ge sig in på bedömningar av
denna natur i fråga om projekt av enbart regional betydelse. Utskottet kan
inte finna att något av de förslag som här har berörts bör föranleda någon
åtgärd från riksdagens sida. De fem motionsyrkanden som det är fråga om
avstyrks alltså.

Utskottet hemställer

1. beträffande avveckling av de regionala utvecklingsfonderna
att riksdagen avslår motion 1982/83:1491,

2. beträffande ändrad inriktning av de regionala utvecklingsfondernas
verksamhet

att riksdagen

NU 1982/83:34

27

a) avslår motion 1982/83:1588 yrkande 5,

b) avslår motion 1982/83:2132 yrkandena c-e,

c) med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion
1982/83:2007 yrkande 3 till Bidrag till regionala utvecklingsfonder
m. m. för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag
av 97 850 000 kr.,

3. beträffande utvecklingsfondernas styrelser

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1658 och med
avslag på motion 1982/83:2230 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande kombination av olika former av industristöd
att riksdagen avslår motion 1982/83:2035,

5. beträffande överföring av medel från STU till utvecklingsfonderna att

riksdagen avslår motion 1982/83:805 yrkande 2,

6. beträffande regionala exportsäljbolag

att riksdagen avslår motion 1982/83:1026,

7. beträffande statlig hantverks nämnd
att riksdagen avslår

a) motion 1982/83:1038,

b) motion 1982/83:1615 yrkande 3,

8. beträffande utvecklingsfondernas insatser för hantverk och
hemslöjd

att riksdagen avslår motion 1982/83:1480,

9. beträffande regionalpolitiska insatser
att riksdagen avslår

a) motion 1982/83:251 (Skaraborgs län),

b) motion 1982/83:810 (Kopparbergs län),

c) motion 1982/83:1481 (Jämtlands län),

d) motion 1982/83:1585 (Gävleborgs län),

e) motion 1982/83:2192 (Uppsala län).

7. Täckande av förluster i anledning av garantigivning hos regionala
utvecklingsfonder. Regeringen har under punkt B 4 (s. 28 f.) föreslagit
riksdagen att till Täckande av förluster i anledning av garantigivning hos
regionala utvecklingsfonder för budgetåret 1983/84 anvisa ett förslagsanslag
av 1 000 kr.

I detta sammanhang behandlar utskottet motion 1982/83:2007 (m), såvitt
gäller hemställan (4) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om utvecklingsfondernas utlåningsverksamhet
och inbetalning av amorteringsmedel.

NU 1982/83:34

28

Motionen

Motionärerna konstaterar att anslaget under denna punkt föreslås bli
anvisat med ett formellt belopp. Redovisning saknas, anför de, om vilka
belopp som fonderna totalt har beviljat i form av krediter till näringslivet. Än
mindre, säger motionärerna vidare, går det att utläsa i vilken omfattning
amorteringsmedel återbetalas till staten. Regeringen borde klarlägga detta
förhållande och redovisa en prognos härför till riksdagen. Dessa uppgifter
skulle sedan vara utgångspunkt för fortsatta besparingsöverväganden.

De regionala utvecklingsfondernas finansiella stödverksamhet

Utvecklingsfonderna kan - enligt förordningen (1982:682) om statlig
finansiering genom regional utvecklingsfond - lämna finansiellt stöd i fyra
olika former, nämligen som rörelselån, som garanti för lån (lånegaranti),
som garanti för bankgaranti och som utvecklingskapital i form av utvecklingslån
eller utvecklingsbidrag. Allmänt gäller att stöd får lämnas endast till
verksamhet som har eller bedöms kunna få tillfredsställande lönsamhet och
att stöd inte får ges om finansieringen kan ske på den allmänna kreditmarknaden
under normala marknadsmässiga villkor. Stödbeloppen är maximerade
på vissa sätt.

Rörelselån får lämnas för anskaffning av anläggnings- eller omsättningstillgångar
eller för främjande av rörelsens utveckling på annat sätt.
Rörelselån får inte beviljas om någon annan finansieringsform är tillgänglig
på rimliga villkor.

Lånegaranti får lämnas för lån i vissa kreditinrättningar till de ändamål och
under de förutsättningar som enligt vad just sagts gäller för rörelselån.
Finansieringsformen garanti för bankgaranti är reglerad på motsvarande
sätt.

Utvecklingskapital får lämnas för att stödja utveckling och marknadsföring
av nya produkter, processer eller system för industriell produktion eller
marknadsföring av tidigare utvecklade produkter, processer eller system av
sådant slag. Utvecklingskapital får normalt beviljas till högst 50 % av den
beräknade kostnaden för det projekt som stödet avser. Särskild säkerhet
behöver inte ställas. Utvecklingsbidrag ges med förbehåll att ipottagaren
förbinder sig att, om projektets resultat kan utnyttjas lönsamt, utge
ersättning i form av ett engångsbelopp eller i form av royalty eller liknande.
För utvecklingslån kan återbetalningsskyldigheten helt eller delvis efterges,
om stödmottagaren visar att förutsättningar uppenbarligen saknas att
utnyttja projektets resultat lönsamt. Stödformen utvecklingskapital kom till
genom beslut av statsmakterna år 1982 (prop. 1981/82:118, NU 1981/82:51,
rskr 1981/82:417). Tidigare fanns för motsvarande ändamål stödformen
produktutvecklingslån.

Medel för rörelselån och utvecklingskapital (produktutvecklingslån) har
tillhandahållits av staten. Vid utvecklingsfondernas inrättande år 1978

NU 1982/83:34

29

fördelades på dem de medel som då fanns i statens hantverks- och
industrilånefond och statens utvecklingsfond (prop. 1977/78:40, NU 1977/
78:34, rskr 1977/78:110). Sammanlagt tillfördes utvecklingsfonderna sålunda
322 milj. kr. för budgetåret 1978/79. Inflytande räntor och amorteringar på
tidigare lån kan användas för ny utlåning. I vissa fall har även resp. landsting
gett utvecklingsfonderna medel för utlåningsändamål.

Hittills har merparten av fondernas lånemedel använts för rörelselån. År
1981 lämnade fonderna 1 705 sådana lån till ett sammanlagt belopp av ca 413
milj. kr. Antalet produktutvecklingslån var 456 och deras sammanlagda
belopp ca 69 milj. kr. Lånegarantiernas antal var 164 och deras sammanlagda
belopp ca 50 milj. kr. Vid utgången av år 1981 var 1 145 000 kr. utestående i
form av rörelselån och 159 000 kr. i form av produktutvecklingslån. Statens
industriverk redovisar årligen hur stödet för varje utvecklingsfond fördelar
sig på stödformer, industribranscher och företagsstorlekar.

I propositionen om införande av stödformen utvecklingskapital uttalades
bl. a. - utan gensägelse från riksdagens sida - att risktagandet i utvecklingsfondernas
utlåning måste balanseras så att förlusterna kunde begränsas
(prop. 1981/82:118 s. 209). Ökade förluster skulle, framhölls det, leda till
minskade framtida utlåningsmöjligheter, eftersom ytterligare statliga
medelstillskott inte kunde påräknas i det rådande statsfinansiella läget.

Utskottet

Enligt beslut av riksdagen (prop. 1979/80:101, NU 1979/80:32, rskr
1979/80:172) skall staten svara för hälften av de riskerade förlusterna på de
regionala utvecklingsfondernas garantigivning. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag om ett formellt förslagsanslag av 1 000 kr. för täckande av
kostnader som föranleds av detta åtagande.

I motion 1982/83:2007 (m) riktas, som framgår av det referat som har
lämnats, kritik mot det beslutsunderlag som tillhandahålls i propositionen.
Motionärerna efterlyser bl. a. en redovisning av hur omfattande utvecklingsfondernas
kreditgivning till näringslivet är. Statens industriverk publicerar
årligen en sådan redovisning. Utskottet har tagit del av den senaste
årsredovisning som föreligger; en sammanfattning därav finns i det
föregående. Motionärerna ställer också frågan i vilken omfattning amorteringsmedel
återbetalas till staten. Som framgår av den redogörelse som har
lämnats återgår amorteringsmedlen - enligt riktlinjer som riksdagen på den
punkten var enig om - till vederbörande fond som kan utnyttja dem för nya
krediter. Någon sådan framställning till regeringen som motionsyrkandet går
ut på finner utskottet inte motiverad.

I anslutning till motionsyrkandet och de föreliggande uppgifterna om
utvecklingsfondernas finansiella stödverksamhet har moderata samlingspartiets
representanter i utskottet väckt ett förslag som går ut på att de medel
som staten har tilldelat fonderna för kreditgivning successivt skall återföras

NU 1982/83:34

30

till staten. Enligt förslagsställarna bör så stor andel, upp till 50 %, av
amorteringsmedlen inlevereras till staten att denna därigenom erhåller en
årlig inkomst av storleksordningen 50 milj. kr.

Som framgår av redogörelsen under punkt 6 (s. 11) regleras de regionala
utvecklingsfondernas verksamhet till väsentlig del genom avtal mellan å ena
sidan staten, å andra sidan landsting och kommuner utanför landsting. De
nuvarande avtalen gäller till utgången av år 1985. En förutsättning för att det
refererade förslaget skall kunna genomföras är uppenbarligen att de
icke-statliga kontrahenterna genom omförhandlingar kan förmås att godta
de ändrade villkor för utvecklingsfondernas kreditgivning som det är fråga
om. Från förslagsställarnas sida har påpekats att avtalsbestämmelsen om att
fondernas huvudmän årligen skall tillskjuta medel till fondernas löpande
verksamhet kan ge staten en gynnsam position vid sådana omförhandlingar.

Utskottet tar bestämt avstånd från det förslag som här har nämnts.
Förslaget innebär att statsmakterna skulle helt överge en grundläggande
princip för utvecklingsfondernas verksamhet och därigenom avvika från ett i
här relevanta delar enhälligt riksdagsbeslut. Ett sådant agerande från statens
sida skulle otvivelaktigt rycka undan grunden för det positiva samarbete
mellan staten och de regionala huvudmännen som bedrivs inom utvecklingsfondernas
ram. Särskilt anmärkningsvärt är att omförhandlingar skulle
påkallas redan under det första året av den nu löpande treåriga avtalsperioden.
Detta måste av medkontrahenterna ses som ett utslag av bristande
konsekvens i statens handlande. Det rör sig därvid om en omprioritering som
inte gärna kunnat förutses. Riksdagen har, som redan antytts, stått samlad
bakom principen att utvecklingsfonderna fortlöpande skall kunna disponera
amorteringsmedlen för ny kreditgivning. Moderata samlingspartiet var f. ö.
representerat i den regering som föreslog riktlinjer av denna innebörd.

Utskottets reaktion mot det berörda förslaget betingas inte enbart av
hänsyn till den rådande avtalssituationen. En avgörande omständighet är att
den finansieringsverksamhet som enligt förslagsställarna successivt skulle bli
avvecklad måste anses vara av stor näringspolitisk betydelse. Verksamheten
syftar, som framgår av de refererade reglerna, till att ge framför allt små och
medelstora företag ökade möjligheter att förnya sin produktionsapparat och
att utveckla och marknadsföra nya produkter. Det har ställts upp som krav
att den allmänna kreditmarknaden utnyttjas i första hand, att stöd inte ges till
andra projekt än sådana som bedöms vara lönsamma och att finansieringsverksamheten
läggs upp på sådant sätt att utvecklingsfonderna undviker
förluster. När riksdagen förra året tog ställning till regeringens förslag till
ändrade riktlinjer för denna verksamhet pläderade moderata samlingspartiets
företrädare för att utvecklingsfonderna snarare skulle förmedla kreditgarantier
än bedriva egen utlåningsverksamhet (NU 1981/82:51 res. 9). De
godtog emellertid uttryckligen stödformen utvecklingskapital, och det var
inte tal om annat än att utvecklingsfondernas kreditgivningsmöjligheter

NU 1982/83:34

31

skulle förbli intakta. Det förslag som nu har framlagts från moderata
samlingspartiets sida betecknar, finner utskottet, ett steg bort från partiets
tidigare ståndpunkt.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Täckande av
förluster i anledning av garantigivning hos regionala utvecklingsfonder
för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 1 000
kr.,

2. att riksdagen avslår motion 1982/83:2007 yrkande 4.

8. Täckande av förluster i anledning av statliga industrigarantilån m. m.

Regeringen har under punkt B 5 (s. 29 f.) föreslagit riksdagen att

1. medge att för budgetåret 1983/84 statlig garanti för lån enligt
förordningen (1978:507) om industrigarantilån m. m. beviljas med sammanlagt
högst 300 000 000 kr.,

2. till Täckande av förluster i anledning av statliga industrigarantilån m. m.
för budgetåret 1983/84 anvisa ett förslagsanslag av 150 000 000 kr.

I motion 1982/83:2007 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m) hemställs,
såvitt här är i fråga, (5) att riksdagen avslår regeringens förslag om
medgivande att för budgetåret 1983/84 statlig garanti för lån enligt
förordningen (1978:507) om industrigarantilån m. m. beviljas med sammanlagt
högst 300 000 000 kr.

Utskottet

Som framgår av propositionen har statens industriverk mot bakgrund av
utvecklingen under de senaste åren ansett att ramen för industrigarantilån
under budgetåret 1983/84 bör fastställas till 500 milj. kr. Enligt regeringens
förslag reduceras beloppet till 300 milj. kr. I motion 1982/83:2007 (m)
påyrkas att regeringen skall anmodas ompröva sina beräkningar med sikte på
en ytterligare reduktion och att dess nu föreliggande förslag skall avslås.

Utskottet godtar regeringens förslag till garantiram liksom också dess
beräkning av behovet av medel för förlusttäckning. Av det sagda följer att
utskottet avstyrker motionsyrkandet. Det bör påpekas att om detta yrkande
skulle bifallas inga lånegarantier i år skulle kunna lämnas under tiden
fr. o. m. juli till början av november, då ett riksdagsbeslut på grundval av en
ny proposition tidigast kan föreligga.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1982/83:2007 yrkande 5 medger att för budgetåret
1983/84 statlig garanti för lån enligt förordningen (1978:507) om
industrigarantilån m. m. beviljas med sammanlagt högst
300 000000 kr.,

NU 1982/83:34

32

2. att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Täckande av
förluster i anledning av statliga industrigarantilån m. m. för
budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 150 000 000
kr.

9. Sprängämnesinspektionen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkt B 6 (s. 31-33) och hemställer

att riksdagen till Sprängämnesinspektionen för budgetåret 1983/84
anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

10. Branschfrämjande åtgärder. Regeringen har under punkt B 7 (s. 33-44)
hemställt att riksdagen

1. godkänner vad chefen för industridepartementet anfört om branschfrämjande
åtgärder för övriga industrisektorer,

2. till Branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1983/84 anvisar ett
reservationsanslag av 27 740 000 kr.

Motionsyrkanden

Följande motioner behandlas:

1982/83:397 av Arne Fransson (c), vari hemställs att riksdagen begär att
regeringen skyndsamt vidtar sådana förändringar att exportstöd kan utgå
även om villkoret om tre samverkande företag inte uppfyllts,

1982/83:1032 av Håkan Strömberg m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna behovet av att stödet till den
träbearbetande industrin kombineras på ett sådant sätt att utvecklingsresurserna
också kanaliseras till den svenska utrustningsbranschen,

1982/83:1615 av Ola Ullsten m. fl. (fp), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

8. avvisar vad som i proposition 1982/83:100 bilaga 14 anförts om
branschfrämjande åtgärder för övriga industrisektorer,

9. till Branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1983/84 anvisar ett
reservationsanslag av 22 740 000 kr.,

1982/83:2007 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m), såvitt gäller
hemställan (8) att riksdagen till Branschfrämjande åtgärder för budgetåret
1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.,

1982/83:2180 av Ingemar Eliasson (fp), såvitt gäller hemställan (2) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
beträffande utvecklingsfondens stöd till småföretag inom den träbearbetande
sektorn.

NU 1982/83:34

33

Propositionen

Regeringen föreslår i propositionen bl. a. att statens industriverks
branschprogram för den träbearbetande industrin utvidgas till att omfatta
åtgärder för sågverksindustrin. Programmet räknas upp med 6 240 000 kr.
för budgetåret 1983/84 jämfört med innevarande budgetår. Vidare föreslås
att ett strukturanpassningsprogram införs för övriga industrisektorer, dvs.
för insatser i branschområden som inte omfattas av särskilda program.
Förslaget återgår på ett förslag av industriverket i promemorian (SIND PM
1981:14) Program för en aktiv strukturanpassningspolitik. I propositionen
anförs att de medel som föreslås anvisade - 5 milj. kr. - bör omfatta enbart
omvärldsanalyser och andra utredningsinsatser. Detta innebär bl. a. att lån
och bidrag till enskilda företag eller branscher inte kan beviljas inom ramen
för programmet. Industriministern förordar att programmet inriktas på såväl
kris- som utvecklingssektorer.

Motivering i motionerna

I sin gruppmotion 1982/83:2007 om besparingar inom industridepartementets
verksamhetsområde föreslår moderata samlingspartiet att de i budgetpropositionen
under punkterna B 7 (Branschfrämjande åtgärder) och B 8
(Branschfrämjande åtgärder för tekoindustrin) uppförda anslagen förs
samman till en post. Ambitionen bör enligt motionärerna vara att trappa ned
alla de stödformer som ryms under dessa anslag. De beräknar därför anslaget
under B 7 till 10 milj. kr., vilket i jämförelse med regeringens förslag innebär
en besparing med 17 740 000 kr. Motionärerna aviserar sin avsikt att i
samband med kommande propositioner återkomma till frågan om hur den
vidare reduktionen skall genomföras.

Folkpartiet föreslår i partimotionen 1982/83:1615 att anslaget till Branschfrämjande
åtgärder sänks med 5 milj. kr. i förhållande till regeringens
förslag. Motionärerna hänvisar till att regeringen anvisar denna summa för
utarbetande av ett branschprogram för ”övriga industrisektorer”, varmed
avses branscher som inte är i akut kris utan snarare kan bli eller är
tillväxtbranscher. Motionärerna menar att det inte är regeringens sak att
utarbeta sådana program och att utpeka vissa branscher som framtidsbranscher
men inte andra. Inom alla branscher finns bra och dåliga företag.
Speciella program för en viss bransch blir då av föga värde, anser
motionärerna.

Frågor om stöd till träindustrin berörs i tre motioner.

I motion 1982/83:1032 (s) framhålls att statens industriverk disponerar ett
anslag för den träbearbetande industrin, vilket för budgetåret 1983/84 har
räknats upp med 6 240 000 kr. Motionärerna understryker att det är
angeläget att den upprustning i tekniskt hänseende av den träbearbetande
industrin som sker gynnar den svenska utrustningsbranschen. Denna bör
därför inkluderas i målgruppen för det aktuella anslaget. Om det finns

3 Riksdagen 1982/83. 17 sami Nr 34

NU 1982/83:34

34

beställarstöd kan tillverkarna känna större tillförsikt när det gäller offertgivningen,
påpekar motionärerna. Företagen blir då också mindre känsliga för
eventuella kalkylfel vid beräkning av utvecklingskostnader.

För att ett företag skall erhålla exportstöd till ett visst projekt krävs bl. a.
att minst tre företag deltar i projektet. I motion 1982/83:397 (c) anförs att
detta villkor verkar hämmande på många företag som vill satsa på export men
som till följd av att de opererar på egen hand inte kan erhålla exportstöd. För
bl. a. den svenska trähusbranschens framtid är det enligt motionären
nödvändigt att flexibla stödformer införs. Det nämnda kravet på samarbete
mellan tre företag bör därför tas bort. Motionären anför vidare att regeringen
ytterligare försvårar trähusbranschens redan svåra situation om stödet till
svensk projektexport slopas.

I motion 1982/83:2180 (fp) framhålls att det inom den träbearbetande
industrin i Västernorrlands län finns en rad småföretag som både direkt och
indirekt betyder mycket för sysselsättningen i länet. I dessa småföretag finns
ett betydande trätekniskt kunnande. Dessutom finns det, anför motionären,
med säkerhet ett stort antal produktidéer som borde kunna utvecklas genom
insatser av teknisk, ekonomisk, administrativ och marknadsmässig karaktär.
Motionären anser att det bör ankomma på länets utvecklingsfond att
stimulera en sådan utveckling. Regeringen borde därför uppdra åt fonden att
inom ramen för givna anslag särskilt beakta denna arbetsuppgift.

Gällande ordning beträffande exportstöd i vissa fall

Inom ramen för branschfrämjande åtgärder (anslaget B 7) lämnas stöd till
exportfrämjande åtgärder. De statliga exportfrämjande medlen är avsedda
för åtgärder som stöder företagens exportansträngningar direkt och på ett
konkret säljfrämjande sätt. En förutsättning för att stöd skall kunna lämnas
är att marknadsföringsåtgärderna avser kollektiva projekt. I praktiken
fungerar detta så, att stöd inte kan utgå om inte minst tre företag deltar i
projektet. Bakgrunden till denna regel är att individuellt exportstöd anses
bryta mot de handelsförbindelser som Sverige har ingått (jfr GATT-avtalet
art. 16, EFTA-överenskommelsen art. 13 och frihandelsavtalet med EG art.
23). Ett annat villkor för stöd är att företaget i fråga är abonnent i Sveriges
exportråd. För vissa branscher - tekoindustrin och den manuella glasindustrin
- kan dock stödet lämnas direkt till enskilda företag. Stödet uppgår till
högst 50 % av kostnaden för åtgärderna. Industriverket administrerar
branschprogrammet i samråd med Sveriges exportråd och gör från fall till fall
en bedömning av om stöd skall lämnas.

Tidigare riksdagsbehandling av frågor om utrustningsindustrin

Riksdagen behandlade våren 1980 ett motionsyrkande (s) om åtgärder för
att främja den svenska utrustningsindustrin. Motionärernas utgångspunkt

NU 1982/83:34

35

var att den svenska basindustrins köp av ny utrustning i allt högre grad sker
från utländska tillverkare och att detta leder till en utarmning av den svenska
utrustningstillverkande industrin. Näringsutskottet, som avstyrkte motionen,
anförde bl. a. att utskottet inte ville förorda särskilda statliga åtgärder
för att basindustriernas köp av ny maskinutrustning skulle styras till svenska
leverantörer. Givetvis är dock förutsättningarna för fortsatt utveckling av
den utrustningstillverkande industrin - en väsentlig del av vår verkstadsindustri
- ett viktigt industripolitiskt spörsmål, framhöll utskottet, som utgick
från att regeringen och de ansvariga myndigheterna skulle ha sin uppmärksamhet
riktad på den utrustningstillverkande industrins problem. Något
särskilt uttalande av riksdagen om denna industri fann utskottet inte
motiverat. - Socialdemokraterna i utskottet reserverade sig till förmån för
motionen. Riksdagen följde utskottet (NU 1979/80:43).

Utskottet

Folkpartiet föreslår i sin partimotion 1982/83:1615 att något branschprogram
för ”övriga industrisektorer” inte inrättas och att anslaget till
branschfrämjande åtgärder därför sänks med 5 milj. kr.

I motion 1982/83:2007 (m) föreslås att de i budgetpropositionen upptagna
anslagen för branschfrämjande åtgärder (B 7) och branschfrämjande åtgärder
för tekoindustrin (B 8) som ett led i statens sparsträvanden slås samman
till ett anslag om 10 milj. kr.

Utskottet tillstyrker förslaget att branschprogrammet för den träbearbetande
industrin utvidgas till att omfatta åtgärder för sågverksindustrin.

Svensk industri kännetecknas f. n. av en allmänt svag utveckling. Detta
gäller inte bara i fråga om de branscher för vilka särskilda branschprogram
har utformats. Inom branscher med goda framtidsutsikter kan det för vissa
företag finnas tillfälliga hinder för en positiv utveckling. Dessa måste i
görligaste mån undanröjas. Industripolitiska insatser för att främja en
nödvändig strukturanpassning kan enligt utskottets mening med fördel göras
inom ramen för den metodik som f. n. tillämpas för industriverkets
branschprogramverksamhet. Även relativt marginella och kortvariga insatser
av den typ som tillämpas inom branschprogrammen kan ha god effekt i
fråga om företagens möjligheter att övervinna förekommande hinder. Med
hänvisning härtill tillstyrker utskottet förslaget att ett strukturanpassningsprogram
införs för övriga industrisektorer.

Programmets inriktning och omfattning har begränsats i jämförelse med
det förslag till program som industriverket presenterade i den promemoria
(SIND PM 1981:14) som har legat till grund för regeringens förslag. I
promemorian föreslogs att programmet skulle omfatta även operativa
insatser såsom bidrag till konsulttjänster i företagen, exportstöd och
finansiellt stöd till omställningskostnader. Med hänsyn till att de resurser som
har anvisats för ändamålet är relativt små är det enligt utskottets mening

NU 1982/83:34

36

lämpligt att insatsen koncentreras på den typ av åtgärder som föreslås i
propositionen. Utskottet avstyrker med det anförda motion 1982/83:1615
(fp) i denna del.

Vad angår förslaget i motion 1982/83:2007 (m) vill utskottet erinra om att
den översyn av branschprogrammen som riksrevisionsverket har gjort på
regeringens uppdrag (prop. s. 36 f.) har resulterat i en i stort sett positiv
bedömning av åtgärderna. Utskottet avstyrker det här aktuella yrkandet i
den motionen.

Frågor om stöd till träindustrin berörs i tre motioner,

I motion 1982/83:1032 (s) föreslås att branschstödet till den träbearbetande
industrin skall omfatta även utrustningsbranschen.

Utskottet vill erinra om att riksdagen våren 1980 avslog ett liknande
motionsyrkande. Näringsutskottet anförde bl. a. att utskottet inte ville
förorda särskilda statliga åtgärder för att styra basindustriernas köp av ny
maskinutrustning till svenska leverantörer (NU 1979/80:43). Utskottet
vidhåller denna uppfattning. Till detta kan läggas att det inte är förenligt med
gängse branschuppdelning att till en bransch som erhåller stöd inom ramen
för ett branschprogram räkna även utrustningsbranschen. Samtidigt vill
utskottet påpeka att företag inom utrustningsindustrin torde vara oförhindrade
att ansöka om stöd inom ramen för det strukturanpassningsprogram för
”övriga industrisektorer” som utskottet har behandlat i det föregående.
Motion 1982/83:1032 (s) avstyrks på grundval av det anförda.

Inom ramen för det nu aktuella anslaget kan stöd under vissa förhållanden
ges till exportfrämjande åtgärder. En förutsättning för att stöd skall kunna
lämnas är att marknadsföringsåtgärden avser ”kollektiva" projekt, vilket i
praktiken innebär att minst tre företag måste delta i projektet. Detta
förhållande kritiseras i motion 1982/83:397 (c). Motionären vill att kravet på
samverkan mellan tre företag slopas och framhåller att detta bl. a. skulle
förbättra förutsättningarna för svensk trähusexport.

Bakgrunden till det gällande kravet på att minst tre företag skall samarbeta
om ett stödprojekt är att en ordning med individuellt exportstöd kan anses
bryta mot de handelsavtal Sverige har ingått med EFTA och EG samt mot
GATT-överenskommelsen. Utskottet anser att endast tvingande skäl bör
föranleda avvikelser från dessa avtal. Sådana skäl kan inte anses föreligga i
detta fall. I fråga om trähusexporten vill utskottet peka på möjligheten av att
tre företag inom var och en av de tre delbranscherna inom den träbearbetande
industrin bildar en sådan grupp som kan bli berättigad till exportstöd.
Motion 1982/83:397 (c) avstyrks emellertid av utskottet.

I det här aktuella yrkandet i motion 1982/83:2180 (fp) föreslås att
regeringen skall uppdra åt den regionala utvecklingsfonden i Västernorrlands
län att särskilt främja produktutvecklingen inom den träbearbetande
industrin.

Utskottet konstaterar att det ankommer på den regionala utvecklingsfonden
att inom ramen för givna anslag själv göra erforderliga prioriteringar i

NU 1982/83:34

37

verksamheten. Regeringen har således ingen möjlighet att ge fonden direktiv
av exempelvis den innebörd som motionären föreslår. Enligt vad utskottet
har erfarit bedriver utvecklingsfonden i Västernorrlands län med stöd av
medel från länsstyrelsen ett visst projektarbete med inriktning på den
träbearbetande industrin i länet. Syftet med motionen är så till vida redan
tillgodosett. Den bör lämnas utan åtgärd av riksdagen.

Utskottet hemställer

1. beträffande anslaget till branschfrämjande åtgärder m. m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionerna 1982/83:1615 yrkandena 8 och 9 samt 1982/
83:2007 yrkande 8

a) godkänner vad chefen för industridepartementet har anfört
om branschfrämjande åtgärder för övriga industrisektorer.

b) till Branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1983/84
anvisar ett reservationsanslag av 27 740 000 kr.,

2. beträffande utrustningsindustrin

att riksdagen avslår motion 1982/83:1032,

3. beträffande villkoren för exportstöd

att riksdagen avslår motion 1982/83:397,

4. beträffande den träbearbetande industrin i Västernorrlands
län

att riksdagen avslår motion 1982/83:2180 yrkande 2.

11. Kostnader för räntebefrielse vid strukturgarantier till företag inom vissa
industribranscher. Regeringen har under punkt B 9 (s. 45-47) föreslagit
riksdagen att

1. godkänna de ändringar i riktlinjerna för strukturgarantierna, som
föredragande statsrådet har förordat,

2. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1983/84 ikläda staten
förpliktelser i form av strukturgarantier, som inberäknat tidigare utställda
garantier innebär åtaganden om högst 185 000 000 kr.,

3. till Kostnader för räntebefrielse vid strukturgarantier till företag inom
vissa industribranscher för budgetåret 1983/84 anvisa ett reservationsanslag
av 1 000 kr.

Propositionen

Den fortsatta verksamheten med strukturgarantier föreslås omfatta
möbel-, snickeri-, trähus- och sågverksindustrierna. Den sistnämnda
branschen tillkommer till följd av att branschprogrammet för den träbearbetande
industrin utvidgas till att inkludera även sågverksindustrin (se
föregående punkt). Enligt tidigare beslut utgår gjuteriindustrin vid slutet av
budgetåret 1982/83 ur kretsen av branscher som omfattas av systemet med
strukturgarantier.

NU 1982/83:34

38

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och hemställer

1. att riksdagen godkänner av föredragande statsrådet angivna
ändringar i riktlinjerna för strukturgarantier,

2. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1983/84 ikläda
staten förpliktelser i form av strukturgarantier, som inberäknat
tidigare utställda garantier innebär åtaganden om högst
185 000 000 kr.,

3. till Kostnader för räntebefrielse vid strukturgarantier till företag
inom vissa industribranscher för budgetåret 1983/84 anvisar ett
reservationsanslag av 1 000 kr.

12. Täckande av förluster på grund av strukturgarantier till företag inom
vissa industribranscher. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt
B 10 (s. 47 f.) och hemställer

att riksdagen till Täckande av förluster på grund av strukturgarantier
till företag inom vissa industribranscher för budgetåret
1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 10 000 000 kr.

13. Bidrag till företagsinriktad fortbildning. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt B 12 (s. 48 f.) och hemställer

att riksdagen till Bidrag till företagsinriktad fortbildning för budgetåret
1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 4 000 000
kr.

14. Bidrag till Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkt B 13 (s. 49 f.) och hemställer

att riksdagen

1. bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att bevilja Stiftelsen
Institutet för Företagsutveckling en rörlig kredit av högst
5 000 000 kr.,

2. till Bidrag till Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling för
budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 20 000 000
kr.

15. Främjande av hemslöjden. Regeringen har under punkt B 14 (s. 50 f.)
föreslagit riksdagen att till Främjande av hemslöjden för budgetåret 1983/84
anvisa ett reservationsanslag av 4 289 000 kr.

I motion 1982/83:500 av Lena Öhrsvik (s) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om omfördelning
inom anslaget för främjande av hemslöjden.

NU 1982/83:34

39

Utskottet

Av anslaget till främjande av hemslöjden utbetalas en del - under nästa
budgetår ca 650 000 kr. enligt regeringens förslag - som bidrag till Svenska
hemslöjdsföreningars riksförbund. I motion 1982/83:500 (s) riktas kritik mot
att Riksföreningen Svenska slöjdare, som har ca 800 medlemmar, inte har
fått motsvarande ställning som bidragsmottagare. Detta innebär att staten
premierar distributionen av hemslöjdsalster men inte produktionen, hävdar
motionären, och begär att hemslöjdsanslaget omfördelas så att även
Riksföreningen Svenska slöjdare blir delaktig av det.

Antalet slöjdare i landet beräknas till ca 13 000. Av dem säljer ca 5 500 sina
alster genom hemslöjdsföreningarna. Flertalet av medlemmarna i Riksföreningen
Svenska slöjdare torde tillhöra även den större organisationen.
Nämnden för hemslöjdsfrågor ger inom ramen för anslagsposten Övrig
verksamhet bidrag till verksamhet inom slöjdområdet. Bidrag lämnas för
enskilda projekt som är utvecklande för slöjden, till insatser för ökat
samarbete mellan slöjdare och till kvalitetsförbättrande åtgärder. Riksföreningen
Svenska slöjdare har under föregående och nu innevarande budgetår
fått bidrag om sammanlagt ca 81 000 kr.

Med hänvisning till de uppgifter som nu har lämnats avstyrker utskottet
motionen. Utskottet ansluter sig till regeringens förslag till medelsanvisning
och hemställer alltså

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1982/83:500 till Främjande av hemslöjden för budgetåret
1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 4 289 000 kr.

16. Medelstillskott till Norrlandsfonden. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt B 15 (s. 52) och hemställer

att riksdagen till Medelstillskott till Norrlandsfonden för budgetåret
1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 30 000 000 kr.

17. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit.
Regeringen har under punkt B 16 (s. 52-59) föreslagit riksdagen att
till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit
för budgetåret 1983/84 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 000 000
kr.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionerna

1982/83:1493 av Rune Rydén (m), vari hemställs att riksdagen

1. uttalar att SEK även i framtiden skall kunna erbjuda refinansiering till
consensusvillkor för svensk export till u-länder och statshandelsländer
genom att räntepåslaget på 0,5 % för krediter i utländsk valuta och 1 % för
krediter i svenska kronor, utöver de räntor som överenskommits i
consensusavtalet, tas bort,

NU 1982/83:34

40

2. uttalar att kravet på viss svensk andel ej bör införas, utan att i stället
möjligheterna undersöks för ett vidgat europeiskt samarbete beträffande
kreditfinansiering av underleveranser från andra europeiska länder,

1982/83:1588 av Ulf Adelsohn m. fl. (m), såvitt gäller hemställan (6) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om exportkrediter,

1982/83:2007 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m), vari, såvitt nu är i
fråga, hemställs att riksdagen

9. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
räntenivån för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit,

10. till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk
Exportkredit för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av
1 010 000 000 kr.,

1982/83:2025 av Gullan Lindblad (m) och Göthe Knutson (m), såvitt gäller
hemställan (1) att riksdagen hos regeringen hemställer om ett exportkreditsystem
som är likvärdigt med övriga OECD-länders.

Propositionen

Genom medel från detta anslag får AB Svensk Exportkredit (SEK)
möjlighet att finansiera exportkrediter till räntor som ligger under upplåningskostnaderna.
Det statliga exportstöd som ges i denna form begränsas
genom villkoret att räntesubventionen skall stå i överensstämmelse med den
s. k. consensusöverenskommelsen, som anger viss minimiränta. I propositionen
anmäls att regeringen har för avsikt att höja räntorna för den
statsstödda exportkreditgivningen så att de ligger 0,5 % över de minimiräntor
som har överenskommits internationellt. För krediter i svenska kronor
skall därutöver, liksom hittills, tas ut en ränta som är 0,5 % högre än räntan
för krediten i annan valuta. Bl. a. den kraftiga devalveringen har, sägs det i
propositionen, förbättrat de svenska exportföretagens konkurrenskraft.
Företagen borde därför kunna bära en ökad andel av kostnaderna.

Tulltekniskt sett utländska varor, som ofta levereras direkt från tredje land
till en svensk byggplats i köparlandet, finansieras i princip inte med
statsstödd exportkredit. I vissa branscher importeras emellertid en stor del av
de komponenter som används i den svenska tillverkningen. I propositionen
aviseras en särskild utredning med uppgift att undersöka möjligheten att
avväga exportkreditstödet med hänsyn till hur stort det svenska förädlingsvärdet
är.

NU 1982/83:34

41

Motionerna

Det är viktigt att Sverige aktivt deltar i det internationella samarbetet för
att minska och helst avskaffa exportkreditsubventionerna, anförs det i
moderata samlingspartiets partimotion 1982/83:1588. Så länge sådana
subventioner förekommer i andra länder är det emellertid också viktigt att
svenska exportföretag får möjligheter att konkurrera med utländska företag
på likvärdiga villkor, säger motionärerna. De statliga exportkreditsatsningarna
inom ramen för internationella överenskommelser borde därför
bibehållas, särskilt som de underlättar verksamheten för den livskraftiga
delen av näringslivet.

Liknande synpunkter anförs mera utförligt i motion 1982/83:1493 (m). Det
stora underskottet i bytesbalansen talar enligt motionären mot att exportnäringens
villkor försämras. SEK-systemet ger, hävdar han, bättre utdelning
i sysselsättningstillfällen än många andra sysselsättningsfrämjande statliga
insatser. Regeringens ambition att skära ned de statliga utgifterna för
exportstödet riskerar att medföra kostnadsökningar på annat håll i budgeten
vilka betydligt överstiger de avsedda besparingarna. Blir Sveriges räntestödspolitik
restriktivare än andra industriländers leder detta till att svenska
företag förlorar marknadsandelar i utvecklingsländer och statshandelsländer.
I fråga om underleveranser fäster motionären uppmärksamheten på ett
beslut av EG:s ministerråd enligt vilket ett lands exportkreditorgan skall
erbjuda underleverantörer från andra EG-länder samma villkor för exportkreditfinansiering
som man erbjuder huvudleverantören. EG-företags
internationella konkurrenskraft kommer därigenom att stärkas på bl. a. de
svenska företagens bekostnad. Att i det läget införa bestämmelser som skulle
verka i rakt motsatt riktning förefaller föga välbetänkt, säger motionären.

Motion 1982/83:2025 (m) innehåller ett likartat resonemang i ämnet. Den
totala subventionsgraden för nya krediter har nästan eliminerats, yttrar
motionärerna. Exempel på gynnsamma kreditvillkor i konkurrentländer
ställs i motionen mot de åtgärder som vidtas i Sverige. Devalveringens
verkningar är, menar motionärerna, kraftigt urholkade på grund av höjda
skatter och avgifter och framstår därför inte alls som en effektiv konkurrensfördel.

Utskottet

Statligt exportstöd enligt det s. k. SEK-systemet, vars innebörd har
beskrivits i det föregående, infördes år 1978. Tillämpningstiden förlängdes
våren 1981 med två år (prop. 1980/81:58 s. 14, rskr 1980/81:426). Internationella
överenskommelser om höjda minimiräntor har medfört att subventionsgraden
på senare tid har minskat. Såsom nämnts i det föregående har
regeringen för att ytterligare sänka kostnaderna för SEK-systemet valt att
låta företagen betala 0,5 % - vid kredit i svenska kronor 1 % - mer än de
internationellt överenskomna minimiräntorna.

NU 1982/83:34

42

Regeringens förslag under denna punkt bygger på förutsättningen att
exportkreditstöd enligt SEK-systemet skall medges även fortsättningsvis.
Något uttryckligt förslag om att stödet skall förlängas för viss tid lämnas
emellertid inte i propositionen. Utskottet anser liksom regeringen att denna
stödform bör bibehållas t. v. Med beaktande av vad som i propositionen sägs
om en utredning rörande exportkreditstödet föreslår utskottet att riksdagen
nu uttalar sig för en fortsatt tillämpning av SEK-systemet under en tid av ett
år.

De fyra motioner i ämnet som föreligger, alla - däribland en partimotion -väckta av företrädare för moderata samlingspartiet, går i första hand ut på att
det nyssnämnda påslaget av 0,5 % resp. 1 % skall slopas. I en av dem, motion
1982/83:2007 (m), föreslås en därav betingad höjning av det anslag som skall
täcka kostnaderna för subventioneringen. Den genomförda räntehöjningen
slår igenom successivt. Under budgetåret 1983/84 torde, som motionärerna
beräknar, 10 milj. kr. räcka för att täcka de merkostnader som uppstår om
räntetillägget tas bort. Några år senare, budgetåret 1986/87, kan motsvarande
kostnader komma att uppgå till 60 å 80 milj. kr.

Den aviserade utredningen skall bl. a. undersöka möjligheten att avväga
exportkreditstödet med hänsyn till hur stor del av förädlingsvärdet som har
tillförts i Sverige. F. n. gäller att varor som tulltekniskt sett är utländska i
princip inte finansieras med statsstödd exportkredit fastän de ingår i svenska
leveranser. I en av de fyra motionerna, 1982/83:1493 (m), finns också ett
yrkande om att viss svensk andel inte bör krävas. I stället bör, menar
motionären, ett vidgat europeiskt samarbete beträffande kreditfinansiering
av underleveranser från andra europeiska länder eftersträvas.

I anslagstekniskt hänseende innebär regeringens förslag att det hittillsvarande
anslaget till kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom SEK
uppdelas på tre. Ett av dessa, beräknat till 480 milj. kr., gäller kostnader för
den exportkreditgivning som avser export av fartyg. Till detta anslag har
regeringen återkommit i proposition 1982/83:147 om vissa varvsfrågor,
m. m., varvid beloppet har sänkts till 350 milj. kr. Detta anslag behandlas i
näringsutskottets betänkande NU 1982/83:55. Det tredje anslaget, avseende
extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder, behandlas under
följande punkt.

Utskottet har ingen erinran mot den höjning av räntorna för statsstödda
exportkrediter som regeringen har genomfört i början av detta år. Den bidrar
till att något begränsa de höga kostnader som systemet medför. Med hänsyn
till den förbättrade konkurrenskraft som de svenska exportföretagen på
sistone har fått bör de, som industriministern framhåller, kunna bära en del
av dessa kostnader. Som framgår av det föregående är merbelastningen på
företagen under det närmaste budgetåret jämförelsevis ringa. Principiellt
innebär den genomförda sänkningen av subventionsgraden ett steg i riktning
mot en eftersträvad normalisering av exportkreditväsendet. Utskottet
avstyrker sålunda de yrkanden i motionerna 1982/83:1493, 1982/83:1588,

NU 1982/83:34

43

1982/83:2007 och 1982/83:2025 (alla m) som syftar till att subventionsgraden i
SEK-systemet åter skall höjas. I konsekvens härmed tillstyrker utskottet
regeringens förslag till medelsanvisning.

Vad gäller yrkandet i motion 1982/83:1494 (m) att tillgången till statsstödd
exportkredit inte skall göras beroende av att viss andel svenska komponenter
ingår i slutprodukten hänvisar utskottet till det utredningsarbete som omtalas
i propositionen. Det är enligt utskottets mening olämpligt att riksdagen på
nuvarande stadium binder sig för någon viss uppfattning i denna fråga.

Utskottet hemställer

1. beträffande anslag och räntevillkor

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1982/83:1493 yrkande 1, motion 1982/83:1588
yrkande 6, motion 1982/83:2007 yrkandena 9 och 10 och motion
1982/83:2025 yrkande 1 till Kostnader för statsstödd exportkreditgiv
ning genom AB Svensk Exportkredit för budgetåret
1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 000 000 kronor,

2. beträffande exportkreditstöd och internationella underleveranser att

riksdagen avslår motion 1982/83:1493 yrkande 2.

18. Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder.

Regeringen har under punkt B 18 (s. 60) föreslagit riksdagen att till
Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder för
budgetåret 1983/84 anvisa ett förslagsanslag av 20 000 000 kr.

Utskottet

Såsom närmare redovisas i propositionen (s. 57) ger Sverige liksom många
andra länder u-landskrediter på särskilt förmånliga villkor. Räntesatserna
för dessa s. k. blandade krediter ligger på 4,5 % och därunder. I vissa fall
krävs ingen ränta. Krediterna lämnas av SEK (jfr s. 40). Kostnaderna för
gåvoelementet i dessa krediter bekostas med medel från ett av tredje
huvudtitelns anslag för internationellt utvecklingssamarbete, närmare
bestämt anslaget (C 9) Övriga u-landspolitiska insatser m. m. Kostnaderna
för subventioneringen i övrigt belastar den huvudtitel som avser industridepartementets
område. Enligt regeringens förslag skall, såsom har nämnts
under föregående punkt, de extra kostnader - utöver gåvoelementet - som
förorsakas av den förmånliga kreditgivningen till u-länder fortsättningsvis tas
upp under ett särskilt anslag. Medelsbehovet för budgetåret 1983/84
beräknas till 20 milj. kr.

I anslutning till det nämnda anslaget under tredje huvudtiteln har
utrikesutskottet (UU 1982/83:20 s. 84 f.) behandlat vissa motionsyrkanden
rörande de blandade krediterna. Med hänvisning till ett under våren 1983
väntat betänkande av u-kreditutredningen (UD 1982:01) avstyrkte utrikes -

NU 1982/83:34

44

utskottet dessa yrkanden, vilka också avslogs av riksdagen. I en reservation
(nr 67) begärde moderata samlingspartiets representanter i utrikesutskottet
att riksdagen skulle göra ett uttalande av innebörd bl. a. att de blandade
krediterna - såsom huvudsakligen biståndsmotiverade - borde garanteras
mot biståndsanslagen. Enligt reservationen förutsattes denna synpunkt bli
beaktad i utredningsarbetet.

Vid näringsutskottets behandling av förevarande punkt i budgetpropositionen
har företrädarna för moderata samlingspartiet ånyo aktualiserat
frågan om de blandade krediternas anknytning till biståndsanslagen. De
önskar att riksdagen skall göra ett uttalande som går ut på att även den del av
kostnaderna för de blandade krediterna som inte är av gåvokaraktär utan
utgör reguljära kostnader inom SEK-systemet bör fr. o. m. nästa budgetår
hänföras till biståndsramen. Tekniskt skulle detta t. v. lösas så, att inom
biståndsramen ett belopp motsvarande utgifterna under det nu aktuella
anslaget skulle lämnas outnyttjat under budgetåret 1983/84 för att vid dess
slut finnas tillgängligt som reservation. Den reella budgetbelastningen under
budgetåret skulle härigenom minska med ett belopp som enligt regeringens
medelsberäkning skulle bli av storleksordningen 20 milj. kr.

Näringsutskottet ställer sig icke bakom detta initiativ. I dagens läge, när
resultatet av u-kreditutredningens översynsarbete snart är att vänta, ter sig
ett uttalande av detta slag från riksdagens sida särskilt olämpligt. Som
framgår av det föregående har utrikesutskottet - och då även moderata
samlingspartiets företrädare - hänvisat till detta utredningsarbete när det
gällt frågor om de blandade krediterna i framtiden.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning under denna
punkt och hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Ersättning för
extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder för
budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 20 000 000
kr.

19. Kostnader för viss kreditgivning hos Sveriges Investeringsbank AB.

Regeringen har under punkt B 19 (s. 60 f.) föreslagit riksdagen att till
Kostnader för viss kreditgivning hos Sveriges Investeringsbank AB för
budgetåret 1983/84 anvisa ett förslagsanslag av 30 000 000 kr.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionerna

1982/83:1494 av Rune Rydén (m), vari hemställs att riksdagen

1. uttalar sig för att systemet med hemmamatchning i enlighet med
näringsutskottets uttalande i betänkande 1981/82:33 görs mindre restriktivt
och mer smidigt,

2. uttalar sig för att regeln om att offertbeloppet skall motsvara minst 10 %
av det sökande företagets årsomsättning eller minst 50 milj. kr. avskaffas.

NU 1982/83:34

45

3. uttalar sig för att bestämmelsen om att räntenivån skall vara lägst 2
procentenheter över consensusnivå tas bort,

4. uttalar sig för att hemmamatchningsärenden konsekvent följs upp med
mellanstatliga överläggningar med den stat som stör den svenska marknaden
genom alla former av konkurrenssnedvridande kreditstöd, t. ex. statliga
växelkursgarantier och kreditgivning genom andra kanaler än exportkreditinstitut,

1982/83:2007 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m), såvitt gäller
hemställan (12) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen har anförts om anslagstilldelning till Sveriges Investeringsbank
AB.

Utskottet

Sedan år 1978 kan Sveriges Investeringsbank AB lämna krediter med
statligt stöd för att finansiera svenska företags försäljning inom landet i fall då
ett konkurrerande utländskt företag på grund av utländskt kreditstöd
erbjuder särskilt förmånliga villkor. För att sådant stöd skall utgå krävs
beslut av regeringen i varje särskilt fall. Systemet brukar kallas hemmamatchning.

11982 års budgetproposition föreslog regeringen att detta kreditstöd skulle
upphöra. Riksdagen beslöt emellertid med ändring av regeringens förslag att
systemet med hemmamatchning skulle bibehållas t. v. Enligt det förslag i
ämnet som nu föreligger anvisas medel för ändamålet även för det stundande
nya budgetåret. Industriministern meddelar emellertid att de nordiska
länderna förbereder en överenskommelse om att statsstödda exportkrediter
inte skall förekomma vid leveranser dessa länder emellan. Antalet affärer
där hemmamatchning blir aktuell kommer enligt regeringens bedömning att
minska.

I detta ärende föreligger divergerande motionsyrkanden från moderata
samlingspartiets sida. I gruppmotionen 1982/83:2007 föreslås ett uttalande av
riksdagen att anslaget för den berörda kreditgivningen hos Sveriges
Investeringsbank bör trappas ned i kommande budgetförslag. Skulle det
sedermera uppkomma behov av tvingande natur får regeringen särskilt
aktualisera saken hos riksdagen, säger motionärerna. En enskild medlem i
samma parti yrkar däremot i motion 1982/83:1494 på att riksdagen skall
uttala sig för att systemet görs mindre restriktivt och mer smidigt. Han
anknyter till ett uttalande av riksdagen förra året (NU 1981/82:33 s. 18) att
systemet så länge det tillämpas bör vara så effektivt som möjligt. Onödigt
restriktiva och osmidiga regler som är till förfång för svensk industri bör utgå,
hette det i detta uttalande, och regeringen borde utarbeta förslag till
förändring av reglerna för den avsedda kreditgivningen. I anslutning till

NU 1982/83:34

46

önskemål som framfördes förra året och då avvisades med det nu återgivna
uttalandet föreslår motionären att riksdagen skall begära att två nu
tillämpade bestämmelser tas bort. Enligt den ena av dessa fordras för
hemmamatchning att offertbeloppet motsvarar minst 10 % av det sökande
företagets årsomsättning eller minst 50 milj. kr. Enligt den andra skall räntan
på de krediter som lämnas ligga minst två procentenheter över den
internationellt överenskomna s. k. consensusräntan. Motionären vill vidare
att riksdagen skall uttala sig för att hemmamatchningsärenden konsekvent
följs upp med de stater som stör den svenska marknaden genom konkurrenssnedvridande
kreditstöd.

Liksom regeringen finner utskottet det motiverat att möjligheterna till
sådant kreditstöd som det nu är fråga om bibehålls under det kommande
budgetåret. Utskottet fäster emellertid vikt vid de pågående strävandena att
komma bort från den typ av marknadsstörande subventioner som gör detta
stöd påkallat. Resultatet av arbetet inom den nordiska arbetsgrupp som
nämns i propositionen blir härvidlag av stort intresse.

Något ställningstagande av riksdagen för en mera frikostig tillämpning av
systemet med hemmamatchning, såsom påyrkas i motion 1982/83:1494 (m),
vill utskottet inte förorda. Denna motion avstyrks följaktligen. Inte heller
finns det enligt utskottets mening skäl för riksdagen att nu uttala sig om
medelsberäkningen för detta ändamål inför nästpåföljande budgetår. Därför
avstyrker utskottet också det yrkande i motion 1982/83:2007 (m) som gäller
denna punkt. Regeringens förslag till medelsanvisning tillstyrks.

Utskottet utgår från att det yrkande i motion 1982/83:1494 (m) som gäller
uppföljning av hemmamatchningsärenden blir tillgodosett inom ramen för
det nämnda utredningsarbetet och genom berörda statliga instansers försorg.
Något särskilt uttalande av riksdagen i denna sak synes inte erforderligt.

Utskottet hemställer

1. beträffande regler för kreditgivningen och medelsanvisning för
budgetåret 1983184

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1982/83:1494 till Kostnader för viss kreditgivning hos
Sveriges Investeringsbank A B för budgetåret 1983/84 anvisar ett
förslagsanslag av 30 000 000 kr.,

2. beträffande framtida medelsanvisning

att riksdagen avslår motion 1982/83:2007 yrkande 12.

20. Lån till investeringar inom manuell glasindustri. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkt B 20 (s. 61) och hemställer

att riksdagen till Lån till investeringar inom manuell glasindustri för
budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 3 000 000
kr.

NU 1982/83:34

47

21. Kostnader för räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier för manuell
glasindustri. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt B 21
(s. 62) och hemställer

att riksdagen till Kostnader för räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier
för manuell glasindustri för budgetåret 1983/84 anvisar
ett förslagsanslag av 2 000 000 kr.

22. Räntestöd till Tillväxtinvestbolag. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt B 22 (s. 62 f.) och hemställer

att riksdagen till Räntestöd till Tillväxtinvestbolag för budgetåret
1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 10 750 000 kr.

23. Täckande av förluster i anledning av statliga garantier för lån till
Tillväxtinvestbolag m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkt B 23 (s. 63) och hemställer

att riksdagen till Täckande av förluster i anledning av statliga
garantier för lån till Tillväxtinvestbolag m. m. för budgetåret
1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

MINERALFÖRSÖRJNING M. M.

24. Delegationen för samordning av havsresursverksamheten. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag under punkt D 6 (s. 103 f.) och hemställer

att riksdagen till Delegationen för samordning av havsresursverksamheten
för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag
av 2 285 000 kr.

TEKNISK UTVECKLING M. M.

25. Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling.

Regeringen har under punkt F 1 (s. 195-199) föreslagit riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1983/84, i enlighet med vad
föredragande statsrådet har anfört, ikläda staten ekonomiska förpliktelser i
samband med stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete
m. m. som, inberäknat löpande avtal och beslut, innebär åtaganden om högst
910 000 000 kr. under budgetåren 1984/85-1987/88.

2. till Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling
för budgetåret 1983/84 anvisa ett reservationsanslag av 610 500 000 kr.

I detta sammanhang behandlar utskottet följande motioner:

1982/83:491 av Per Olof Håkansson (s), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

NU 1982/83:34

48

1. ger regeringen till känna vad som uttalats i motionen om den fortsatta
verksamheten m. m. vid Plast- och gummitekniska institutet,

2. ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om utformningen
av stödet till den tillämpade forskningen och utvecklingen inom den svenska
gummi- och plastindustrin,

1982/83:514 av Ola Ullsten m. fl. (fp), såvitt gäller hemställan - med
motivering i motion 1982/83:510 - (2) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning inom dataområdet,

1982/83:805 av Birgitta Hambraeus m. fl. (c), såvitt gäller hemställan (1)
att riksdagen beslutar minska anslaget F 1 Styrelsen för teknisk utveckling:
Teknisk forskning och utveckling med 25 milj. kr.,

1982/83:1485 av Marianne Karlsson (c), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillfälliga
stimulansbidrag till svenska patentansökningar för att öka projektutbudet
som är nödvändigt för nya industriarbetsplatser,

1982/83:1506 av Nils Åsling (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär sådana riktlinjer för den fortsatta forskningspolitiken att insatserna
inom livsmedelsforskningen väsentligt kan intensifieras,

1982/83:1588 av Ulf Adelsohn m. fl. (m), såvitt gäller hemställan (2) att
riksdagen hos regeringen begär förslag på en förändring av styrelsen för
teknisk utveckling i enlighet med vad som i motionen anförts,

1982/83:2007 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m), såvitt gäller
hemställan att riksdagen

24. till Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling
för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 60Ö 000 000 kr.,

25. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om omprövning av ambitionsnivån för styrelsen för teknisk utveckling,

1982/83:2017 av Stig Gustafsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som
sin mening uttalar att utarbetandet av regler för stimulans av uppfinningsverksamhet
genom utnyttjandet av uppfinnarstipendier för att täcka
uppfinnares lönekostnader skall ske i intim samverkan med Svenska
uppfinnareföreningen, Landsorgansationen i Sverige (LO) samt Tjänstemännens
centralorganisation (TCO),

1982/83:2127 av Stig Josefson m. fl. (c), vari - med motivering i motion
1982/83:2126 - hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförts beträffande utvecklingsmöjligheterna för
livsmedelsindustrin i Malmöhus län.

NU 1982/83:34

49

Motivering

I moderata samlingspartiets partimotion 1982/83:1588 om näringspolitiken
föreslås att forskningspolitikens inriktning ändras i vissa delar. Förslaget
berör bl. a. den verksamhet som bedrivs av styrelsen för teknisk utveckling
(STU). Motionärerna uttalar att STU spelar en betydelsefull roll för att
främja den tekniska utvecklingen men att STU:s insatser borde anknytas
närmare till den vetenskapliga och industriella kompetensen utanför STU
”vid beslut om anslagstilldelning”. En översyn av STU:s organisation bör
enligt motionärerna komma till stånd i detta syfte.

I motion 1982/83:2007 (m) föreslås vissa nedskärningar av STU:s
verksamhet. Motionärerna anser att ett bättre resursutnyttjande kan
åstadkommas genom en ökad samordning av STU:s och statens industriverks
verksamhet. Förslaget skall, säger motionärerna, ses mot bakgrund av deras
på annat håll i motionen uttryckta önskemål om en framtida nedläggning av
industriverket. Beträffande STU bör enligt motionärerna ambitionsnivån
omprövas i första hand vad gäller programmen 3 (internationell kontaktverksamhet)
och 4 (myndighetsservice). Förslaget ”att uppräkna attachéverksamheten”
bör avslås. Inga ofördelade medel (enligt propositionen 6
milj. kr.) bör tas upp. Det anslag till STU av 600 milj. kr. som motionärerna
räknar med innebär en minskning med 10,5 milj. kr. i förhållande till
regeringens förslag.

Det tillkännagivande av riksdagen som folkpartiet begär i partimotionen
1982/83:514 skall innehålla att det är önskvärt med forskningsinsatser på
datorområdet av minst samma omfattning som f. n., låt vara att insatserna
kan komma att göras i andra former än i dag. Av vissa formuleringar i STU:s
anslagsframställning drar motionärerna slutsatsen att aktiviteterna inom
detta forskningsområde inom kort kan komma att nedprioriteras, något som
motionärerna motsätter sig. De menar också att STU och Arbetslivscentrum
så långt möjligt bör samverka i frågor av här berört slag.

Frågor om s. k. uppfinnarstipendier berörs i två motioner.

I propositionen uttalas (s. 197) att STU bör pröva olika utvägar för att
stimulera uppfinnarverksamhet och att ett alternativ är att STU delar ut
uppfinnarstipendier, avsedda att täcka uppfinnares lönekostnader under en
begränsad tidsperiod. Med anledning härav erinras i motion 1982/83:2017 (s)
om att Svenska uppfinnareföreningen under det senaste decenniet aktivt har
verkat för ett sådant uppfinnarstöd, ofta i samverkan med LO och TCO.
Eftersom stödet enligt regeringen skulle täcka bl. a. lönekostnaden anser
motionärerna det angeläget att såväl Uppfinnareföreningen som LO och
TCO får tillfälle att medverka vid utarbetandet av regler för denna nya form
av uppfinnarstipendier.

I motion 1982/83:1485 (c) föreslås att samhället under en försöksperiod
skall öppna möjligheter för obemedlade att söka patent, varvid exempelvis

3 001 kr. skulle utgå i bidrag till sökanden för varje till patentverket inlämnad
ansökan. Härigenom skulle man enligt motionären stimulera uppfinnarna att

4 Riksdagen 1982183. 17 sami. Nr 34

Rättelse: S. 64, efter P. 41 tillkommer P. 42 med ny text

S. 64, P. 42-44 ändrade till P. 43-45

NU 1982/83:34

50

gräva fram och återigen pröva gamla och nyare projekt. Genom ett generellt
stöd av denna typ skulle vidare nödvändig kapacitet frigöras hos STU och de
regionala utvecklingsfonderna för angelägna uppgifter, heter det i motionen.

Två motioner tar upp frågor om livsmedelsindustrin.

I motion 1982/83:1506 (c) slås fast att livsmedelssektorn under senare år
har kommit att tillmätas en alltmer betydelsefull roll även inom forskningspolitiken.
Det är enligt motionären nu angeläget att man inom STU, i
samband med den pågående planeringen för nästa treårsperiod, beaktar det
livsmedelstekniska området starkare än hittills. I motionen anförs att det
särskilt finns anledning att efterlysa insatser för kunskapsuppbyggande
forskning inom livsmedelsområdet. Detta forskningsområde är, säger
motionärerna, av fundamental betydelse bl. a. för vår världsledande export
av processutrustning och av utrustning för förpackning av livsmedel. Okade
forskningsinsatser anges också vara av betydelse för ambitionerna att öka
den svenska livsmedelsexporten. Motionärerna anser att forskningen på
livsmedelsområdet behöver utvecklas ytterligare om lantbrukets produktionspotential
skall kunna utnyttjas i sin helhet.

I motion 1982/83:2126, som innehåller motiveringen till yrkandet i motion
1982/83:2127 (c), framhålls att livsmedelsindustrin genom den nära kontakten
med råvaruproducenterna har en fast förankring i Malmöhus län. Det
finns enligt motionärerna ett lokalt överskott på livsmedel som i vidareförädlad
form borde kunna exporteras i större utsträckning än hittills. Andra
faktorer som gynnar en livskraftig livsmedelsindustri i länet är den betydande
forskningskapaciteten på det livsmedelstekniska området vid Lunds universitet
samt Östersjöfisket. Det senare bör öka i betydelse sedan fiskegränserna
nu har utvidgats.

Den svenska gummi- och polymerindustrins situation tas upp i motion
1982/83:491 (s). Motionären erinrar om att statens industriverk har
publicerat fyra utredningar i ämnet sedan år 1976 men att dessa ej har
föranlett några särskilda regeringsförslag. Han anser att Sverige saknar en
politik för den nämnda branschen och anger några riktlinjer för en sådan
politik. Verksamheten vid det Plast- och gummitekniska institutet borde
byggas ut och i fortsättningen baseras på ett mer funktionsorienterat synsätt.
Eftersom inte bara gummimaterial utan även plaster och andra material
används vid lösandet av aktuella konstruktionsproblem borde forskningen
vid institutet kunna avse alla dessa material. Ett utökat samarbete mellan
olika företag anges vara nödvändigt, särskilt när det gäller inledande
blandningsverksamhet och försäljning. Erforderliga initiativ bör tas av
regeringen, säger motionären.

Motiveringen till det i motion 1982/83:805 (c) framförda yrkandet om en
minskning av anslaget till STU med 25 milj. kr. har redovisats i ett tidigare
avsnitt (s. 23).

NU 1982/83:34

51

Tidigare riksdagsbehandling

Förslag rörande plast- och gummiindustrin av i huvudsak samma innebörd
som de nu aktuella framfördes under allmänna motionstiden år 1982 av
samme motionär. De behandlades, jämte en annan motion, i näringsutskottets
betänkande NU 1981/82:23. På förslag av utskottet avslog riksdagen
motionerna. Socialdemokraterna i utskottet reserverade sig till förmån för
motionen.

Utskottet hänvisade till att riksdagen hösten 1981 hade behandlat ett
motionsyrkande om ökat statligt engagemang i gummiindustrin (NU
1981/82:6) och framhöll, liksom vid det tillfället, betydelsen av att samhället
noga följer utvecklingen inom gummiindustrin. Av industriverkets utredningar
om gummibranschen (SIND 1978:2 och 1979:5, SIND PM 1980:11 och
1981:5) hade, påpekade utskottet, framgått att de problem som producenterna
av industrigummi skulle komma att möta under första delen av
1980-talet knappast kunde beskrivas som specifika branschproblem utan
liknade de problem som gäller för hela tillverkningsindustrin. Enligt
utskottets mening mötte man inte gummiindustrins svårigheter med åtgärder
i form av ett branschprogram. Utskottet anförde också att heltäckande
strukturplaner eller program aldrig kan byggas upp på en fullständig
information om förändringar på olika varumarknader. Genom sin stelhet
kan en strukturplan därför - i stället för att få positiv verkan - bli ett hinder
för den berörda branschens utveckling mot bättre lönsamhet och bättre
överlevnadsmöjligheter. - När det gällde Plast- och gummitekniska institutet
erinrade utskottet om att institutet drivs av staten genom STU i samverkan
med näringslivet. Det borde enligt utskottets mening i första hand ankomma
på huvudmännen att tillsammans dra upp riktlinjer för institutets vefksamhet
och bedöma behovet av resurser för denna.

Hösten 1981 behandlades även ett motionsyrkande (s) rörande livsmedelsindustrin
(NU 1981/82:9). Motionärerna hänvisade till att åtgärder måste
vidtas för att förbättra Sveriges bytesbalans. I första hand, menade de, borde
detta ske genom att importvaror ersattes med svenskproducerade varor. Ett
varuområde där detta skulle vara möjligt var förädlade livsmedelsprodukter.
Motionärerna önskade stimulansåtgärder till förmån för den importkonkurrerande
livsmedelsindustrin.

Utskottet instämde i att det skulle vara värdefullt om konkurrensmöjligheterna
för svensk livsmedelsproduktion kunde förbättras. I en inom
jordbruksdepartementet upprättad rapport hade framhållits bl. a. att en
produktion inom denna del av livsmedelssektorn krävde längre serier för att
vara lönsam. Utskottet förutsatte att regeringen i sitt fortsatta arbete med att
finna åtgärder för att stärka svensk export av förädlade livsmedel skulle
beakta olika möjligheter att förbättra den svenska livsmedelsindustrins
konkurrenskraft. Något uttalande med anledning av motionen fann utskottet
inte erforderligt.

NU 1982/83:34

52

Utskottet

I anslutning till frågan om anslag till styrelsen för teknisk utveckling (STU)
behandlar utskottet här motioner rörande ändrad inriktning av forskningspolitiken,
nedskärning av STU:s verksamhet, uppfinnarstipendier samt stöd
till forskning inom datorindustrin, livsmedelsindustrin och plast- och
gummiindustrin.

Regeringen har begärt riksdagens bemyndigande att under budgetåret
1983/84 få fatta beslut om stöd till teknisk forskning och industriellt
utvecklingsarbete i fyra år framåt som, inberäknat löpande avtal och beslut,
innebär satsningar om sammanlagt 910 milj. kr. under budgetåren 1984/
85-1987/88. Beloppet fördelar sig på de fyra budgetåren med resp. 280 milj.
kr., 240 milj. kr., 220 milj. kr. och 170 milj. kr. Bemyndigandet skall
möjliggöra för STU att under en femårig planeringsperiod göra ekonomiska
åtaganden för delar av sin verksamhet.

Utskottet tillstyrker att regeringen får det begärda bemyndigandet.

I motion 1982/83:805 (c) föreslås att riksdagen skall minska det aktuella
anslaget till STU med 25 milj. kr. Utskottet har tidigare i detta betänkande
redovisat motionärens motiv för sitt förslag samt utskottets avvisande
ställningstagande till det jämsides härmed framförda yrkandet att ett
motsvarande belopp skall tillföras de regionala utvecklingsfonderna (s. 23).
På de grunder som har anförts i det sammanhanget avstyrker utskottet även
det nu aktuella yrkandet i motionen.

Moderata samlingspartiet föreslår i motion 1982/83:1588 att det skall göras
en översyn av STU:s organisation. STU:s verksamhet bör enligt motionärerna
anknytas närmare till den vetenskapliga och industriella kompetensen
utanför STU. I motion 1982/83:2007, som är en gruppmotion från samma
parti, föreslås vissa nedskärningar av STU:s anslag när det gäller programmen
3 (internationell kontaktverksamhet) och 4 (myndighetsservice). I
övrigt önskar motionärerna en närmare samordning mellan STU:s och
statens industriverks aktiviteter.

Utskottet vill erinra om att riksdagen våren 1981 har angivit riktlinjer för
omfattningen, inriktningen och genomförandet av verksamheten vid STU
under en treårsperiod som sträcker sig t. o. m. budgetåret 1983/84 (prop.
1980/81:30, NU 1980/81:64, rskr 1980/81:425). Ekonomiskt innebär riktlinjerna
bl. a. att av det sammanlagda anslaget för denna period, som har
beräknats till 1 774 milj. kr., skulle anslås 649 milj. kr. för det sista av dessa
budgetår. Som följd av att en ny anslagsteknik försöksvis tillämpas
beträffande STU-anslaget (prop. s. 199) har dock endast 610,5 milj. kr.
upptagits i regeringens förslag. Med hänsyn till att STU nu bedriver sitt
arbete i enlighet med de riktlinjer som riksdagen fastställde för två år sedan
anser utskottet att någon omorientering av verksamheten av den art som
föreslås i de båda motionerna inte bör övervägas. Med anledning av vad som
anförs i motion 1982/83:2007 (m) vill utskottet tillägga att den proposition
med förslag rörande bl. a. industriverkets organisation som regeringen har

NU 1982/83:34

53

aviserat till våren 1984 kan förväntas innehålla förslag och synpunkter på
frågan om en närmare samordning av detta verks och STU:s verksamheter.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1982/83:1588 (m) och
1982/83:2007 (m) i här berörda delar och tillstyrker regeringens förslag under
denna punkt.

Frågor om s. k. uppfinnarstipendier tas upp i två motioner.

I motion 1982/83:2017 (s) begärs ett uttalande av riksdagen om att
principerna för utdelning av uppfinnarstipendier skall bestämmas av
regeringen och STU i samverkan med Svenska uppfinnareföreningen,
Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänstemännens centralorganisation
(TCO).

Utskottet ansluter sig till det i budgetpropositionen (bilaga 14, s. 197)
gjorda uttalandet att STU bör pröva olika former för att stimulera
uppfinnarverksamhet och att ett alternativ är att uppfinnarstipendier
utnyttjas för att täcka uppfinnares lönekostnader under en begränsad
tidsperiod. Utskottet har erfarit att förslag till nya former för stöd till
uppfinnare håller på att utarbetas inom STU i samråd med en referensgrupp
för uppfinnarfrågor. I denna grupp är också Uppfinnareföreningen representerad.
Beslut om införande av nya stödformer fattas i STU:s styrelse, där
LO och TCO är representerade. Det är sålunda enligt utskottets mening väl
sörjt för att de olika intressegrupper som berörs i motionen skall få sina
synpunkter beaktade. Motion 1982/83:2017 (s) avstyrks därför.

I motion 1982/83:1485 (c) föreslås att samhället under en försöksperiod
skall ge möjlighet för obemedlade att söka patent. Detta skulle ske genom att
staten skulle utbetala ett visst belopp till ingivaren av en patentansökan.

Som utskottet just har redovisat har industriministern i budgetpropositionen
uttalat att STU bör pröva olika former för att stimulera uppfinningsverksamhet.
Uppfinnarstipendier utgör ett exempel på sådant stöd. Utskottet
har anslutit sig till detta förslag men kan inte tillstyrka att ett generellt stöd
av det slag som motionären föreslår införs. Bl. a. skulle de budgetmässiga
konsekvenserna av en sådan ordning vara svåra att förutse. Utskottet
avstyrker sålunda motionen.

Särskilda satsningar på forskning inom livsmedelsindustrin rekommenderas
i två motioner. I motion 1982/83:1506 (c) anförs att det är angeläget att
man inom STU, i samband med den pågående planeringen inför nästa
treårsperiod, beaktar det livsmedelstekniska området starkare än hittills,
särskilt när det gäller insatser för kunskapsuppbyggande forskning. I motion
1982/83:2127 (c) begärs ett tillkännagivande rörande utvecklingsmöjligheterna
för livsmedelsindustrin i Malmöhus län. Motionärerna pekar bl. a. på
den betydande forskningskapaciteten på det livsmedelstekniska området i
länet.

Utskottet vill understyrka att det givetvis skulle vara av stort värde för
livsmedelsindustrin och forskningen på livsmedelsområdet om konkurrenssituationen
för svensk livsmedelsproduktion kunde förbättras. I synnerhet
gäller detta för sådana områden i Sverige som har särskilda förutsättningar

NU 1982/83:34

54

för livsmedelsforskning och livsmedelsindustri, såsom Malmöhus län. Det är
mot bakgrund härav angeläget att forskningen på jordbrukets och livsmedelsindustrins
område erhåller adekvata resurser. Utskottet vill erinra om att
utskottet med anledning av ett par motionsyrkanden i saken förra året
uttalade att man måste förutsätta att regeringen i sitt fortsatta arbete med att
finna åtgärder för att stärka svensk export av förädlade livsmedel skulle
beakta olika möjligheter att förbättra den svenska livsmedelsindustrins
konkurrenskraft inom detta produktområde. Det finns anledning att nu
upprepa detta uttalande. Utskottet förutsätter att STU i samband med de
pågående övervägandena rörande styrelsens verksamhet under den kommande
treårsperioden även beaktar livsmedelsindustrins speciella problem.
Något uttalande till regeringen med anledning av de här aktuella motionerna
1982/83:1506 (c) och 1982/83:2127 (c) finner utskottet dock inte erforderligt.

I motion 1982/83:491 (s) framförs vissa förslag rörande den svenska
gummi- och platsindustrin. Ett av de tre yrkandena i motionen siktar till ett
riksdagsuttalande rörande behovet av ökad samverkan inom denna industribransch
och behandlas av utskottet i betänkandet NU 1982/83:35 (s. 37). I de
här aktuella yrkandena föreslås att riksdagen dels uttalar sig till förmån för en
utbyggnad av Plast- och gummitekniska institutet, vilket delvis finansieras av
STU, dels fastslår att samhällets stöd till den tillämpade forskningen och
utvecklingen i branschen i största möjliga utsträckning kanaliseras genom
detta institut.

Utskottet vill erinra om att Plast- och gummitekniska institutet är ett av de
senast bildade kollektiva forskningsinstituten. Verksamheten har varit i gång
i endast fem år. Den är förlagd till Värnamo och Sundsvall. Institutets
ledning återfinns i Stockholm. Forskning inom områdena gummi och plast
bedrivs också vid de tekniska högskolorna i Stockholm, Göteborg och Lund
samt inom industrin. Enligt utskottets mening är det ännu för tidigit att
överväga uttalanden av den innebörd som motionärerna föreslår. Institutet
bör få tid på sig att finna sina rätta arbetsformer innan det kan bli fråga om att
det skall tilldelas nya eller väsentligt utvidgade arbetsuppgifter. Motion
1982/83:491 (s) bör därför avslås av riksdagen.

Folkpartiet lägger i motion 1982/83:510, som innehåller motiveringen till
det här aktuella yrkandet i motion 1982/83:514, fram förslag och synpunkter
beträffande undervisningen i skolan på det datatekniska området, m. m. Ett
av yrkandena i motionen har hänvisats till näringsutskottet. I detta begärs ett
tillkännagivande om datorforskningen av huvudsaklig innebörd att anslagen
till forskningsinsatser på detta område framdeles bör vara av minst samma
omfattning som nu.

Utskottet vill med anledning av motionen anföra följande. Det nuvarande
ramprogrammet för kunskapsutveckling inom informationsbehandlingen
avslutas under budgetåret 1984/85. Programmet har inneburit att forskare på
dataområdet har fått ett betydande tillskott av nya kunskaper. Härigenom
har en fast grund lagts för en bredare satsning inom detta område. STU:s

NU 1982/83:34

55

ramprogram utgörs definitionsmässigt av större samlade och tidsbegränsade
insatser. Att STU avslutar det nu aktuella ramprogrammet behöver enligt
utskottets mening inte innebära att staten nedprioriterar informationsbehandlingsområdet
från forskningssynpunkt. Fortsatta satsningar på detta
område bör t. ex. kunna ske i den reguljära högskoleverksamheten.
Utskottet har erfarit att STU inför budgetåret 1984/85 avser att presentera ett
förslag till informationsteknologiprogram. Förslaget har en tvärvetenskaplig
inriktning och innefattar såväl ”härda” som ”mjuka” områden. Inom det
”hårda” området märks framför allt ett mikroelektronikprogram, där en
satsning föreslås på bl. a. produktionsteknik för elektronikkomponenter.
Inom det ”mjuka” området märks bl. a. en satsning på de vetenskaper som
anknyter till förhållandet mellan människa, maskin och samhälle, såsom
systemteknik, kommunikationsteknik samt mät- och styrteknik. Den här
lämnade redogörelsen ger enligt utskottets mening vid handen att det inte
finns någon risk för att insatserna på detta område kommer att avstanna.
Med hänvisning till den redogörelse som har lämnats föreslår utskottet att
motionen inte föranleder något särskilt uttalande från riksdagens sida.

Utskottet hemställer

1. beträffande ekonomiska förpliktelser i samband med teknisk
forskning m. m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag bemyndigar
regeringen att under budgetåret 1983/84 ikläda staten ekonomiska
förpliktelser i samband med stöd till teknisk forskning
och utveckling och industriellt utvecklingsarbete m. m. som,
inräknat löpande avtal och beslut, innebär åtaganden om högst
910 000 000 kr. under budgetåren 1984/85-1987/88,

2. beträffande överföring av anslag till de regionala utvecklingsfonderna att

riksdagen avslår motion 1982/83:805 yrkande 1,

3. beträffande anslag

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1982/83:1588 yrkande 2 och motion 1982/83:2007
yrkandena 24 och 25 till Styrelsen för teknisk utveckling:
Teknisk forskning och utveckling för budgetåret 1983/84 anvisar
ett reservationsanslag av 610 500 000 kr.,

4. beträffande regler för uppfinnarstipendier
att riksdagen avslår motion 1982/83:2017,

5. beträffande patentansökningar

att riksdagen avslår motion 1982/83:1485,

6. beträffande forskningsinsatser inom livsmedelssektorn
att riksdagen avslår

a) motion 1982/83:1506,

b) motion 1982/83:2127,

NU 1982/83:34

56

7. beträffande Plast- och gummitekniska institutet

att riksdagen avslår motion 1982/83:491 yrkandena 1 och 2,

8. beträffande datorforskningen

att riksdagen avslår motion 1982/83:514 yrkande 2.

26. Styrelsen för teknisk utveckling: Utrustning. Regeringen har under
punkt F 3 (s. 200-201) föreslagit riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1983/84 fatta beslut om
beställning av utrustning för, inberäknat redan beställd utrustning, högst 6,5
milj. kr. under budgetåret 1984/85 och högst 4,5 milj. kr. under budgetåret
1985/86,

2. till Styrelsen för teknisk utveckling: Utrustning för budgetåret 1983/84
anvisa ett reservationsanslag av 15 300 000 kr.

I motion 1982/83:2007 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m) hemställs,
såvitt här är i fråga, (26) att riksdagen till Styrelsen för teknisk utveckling:
Utrustning för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag av
14 600 000 kr.

Utskottet

Över detta anslag anvisas medel för nyanskaffning av dyrare apparater och
instrument för teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete.

Förslaget i motionen innebär ett i förhållande till innevarande budgetår
oförändrat anslag. Det bör enligt motionärerna undersökas i vad mån
utrustningar vid teknisk högskola kan utnyttjas och tjänster inköpas. Köp
bör kunna alternativt finansieras genom ökad avgiftsfinansiering av STU:s
tjänster, anser motionärerna.

Med anledning av det förslag till besparingar som framförs i motionen vill
utskottet framhålla att STU gentemot uppfinnarna fungerar ungefär som ett
patentombud, med den skillnaden att tjänsterna gratis ställs till uppfinnarnas
förfogande. Att så sker är naturligt med hänsyn till att en av STU:s
huvuduppgifter är att ge hjälp åt enskilda uppfinnare, vilka ofta befinner sig i
små ekonomiska omständigheter. Utskottet kan alltså inte se att det finns
utrymme för ökad avgiftsfinansiering i den mån avgifterna skulle tas ut av de
enskilda uppfinnarna. Detta utesluter naturligtvis inte att STU på andra sätt
bör försöka hålla nere kostnaderna. Utskottet utgår från att STU i sin
verksamhet prövar de möjligheter till besparingar som kan finnas exempelvis
genom samordnade inköp och genom utnyttjande av utrustning och tjänster
på annat håll. Något uttalande från riksdagens sida i saken är enligt utskottets
mening inte erforderligt. Med det anförda avstyrker utskottet motion
1982/83:2007 (m) i här aktuell del.

Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning att STU bör ges
möjlighet till en treårig planeringsperiod under detta anslag. Ekonomiska

NU 1982/83:34

57

åtaganden bör således få göras för ytterligare två år utöver budgetåret
1983/84. Regeringen bör erhålla det begärda bemyndigandet att inom
angivna ramar besluta om sådana åtaganden.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1982/83:2007 yrkande 26

1. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1983/84 fatta
beslut om beställning av utrustning för, inberäknat redan
beställd utrustning, högst 6,5 milj. kr. under budgetåret 1984/85
och högst 4,5 milj. kr. under budgetåret 1985/86,

2. till Styrelsen för teknisk utveckling: Utrustning

för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag av
15 300 000 kr.,

27. Styrelsen för teknisk utveckling: Drift av forskningsstationer. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag under punkt F 2 (s. 200) och hemställer

att riksdagen till Styrelsen för teknisk utveckling: Drift av forskningsstationer
för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag
av 1 000 kr.

28. Europeiskt rymdsamarbete m. m. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt F 4 (s. 201-207) och hemställer att riksdagen

1. bemyndigar regeringen ikläda staten nya förpliktelser inom
rymd- och fjärranalysområdet om högst 55 890 000 kr.,

2. till Europeiskt rymdsamarbete m. m. för budgetåret 1983/84
anvisar ett förslagsanslag av 123 611 000 kr.

29. Patent- och registreringsverket. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkt F6 (s. 209-212) och hemställer

att riksdagen till Patent- och registreringsverket för budgetåret
1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 97 534 000 kr.

30. Lån till den europeiska patentorganisationen m. m. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkt F 7 (s. 212 f.) och hemställer

att riksdagen till Lån till den europeiska patentorganisationen
m. m. för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag av
1 000 kr.

31. Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet. Regeringen har under
punkt F 8 (s. 216-223) föreslagit riksdagen (2) att till Statens provningsanstalt:
Uppdragsverksamhet för budgetåret 1983 /84 anvisa ett förslagsanslag
av 1 000 kr.

NU 1982/83:34

58

Regeringen bereder vidare riksdagen tillfälle (1) att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört beträffande stickprovskontrollen av
färdigförpackade varors volym och vikt.

I detta sammanhang behandlar utskottet motion 1982/83:651 av Håkan
Stjernlöf (m), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om en
översyn av statens provningsanstalts debiteringar och uppdrag i enlighet med
vad i motionen anförts.

Propositionen

På grundval av en utredning som har gjorts inom industridepartementet
föreslås i propositionen vissa ändringar i fråga om stickprovskontrollen av
färdigförpackade varors volym och vikt. F. n. svarar statens provningsanstalts
laboratorium för mått och vikt i Borås för den centrala ledningen av
denna verksamhet, medan undersökningarna utförs regionalt av statens
justerare. De riktlinjer för den fortsatta verksamheten som nu anges innebär
att en samordning skall ske mellan provningsanstalten och de regionala
priskontoren. De kunskaper som finns inom statens pris- och kartellnämnd
(SPK) och de regionalt verksamma priskontoren skall utnyttjas. Medel för
kontrollverksamheten skall i vissa fall kunna användas för slumpmässiga
butiksurval ur SPK:s register. Möjligheterna till samordning mellan provningsanstaltens
undersökningar och de undersökningar som utförs inom den
offentliga livsmedelskontrollen skall tas till vara.

Utskottet

Vad som i propositionen anförs om stickprovskontrollen av färdigförpackade
varors volym och vikt synes inte ge anledning till någon erinran från
riksdagens sida.

Under denna punkt presenteras programbudget för statens provningsanstalts
verksamhet under det kommande budgetåret. Det anslag som föreslås
är ett formellt belopp av 1 000 kr. För vart och ett av fem produktionsområden
anges beräknade intäkter och kostnader. Nettokostnaderna inom de
olika produktionsområdena blir enligt regeringens kalkyl totalt 34 720 000
kr., vilket belopp föreslås tillföras provningsanstalten såsom bidrag.
Bidragsanslaget tas upp under följande punkt i propositionen.

I motion 1982/83:2007 (m) anförs att rådgivning till uppdragsgivare och
sådan vidareutveckling av provverksamhet som görs på dessas initiativ bör
avgiftsfinansieras i ökad omfattning. Inför kommande års budgetförslag
rekommenderar motionärerna att strävan att finna alternativa finansieringsvägar
prioriteras. Redan nu bör, hävdar de, nettokostnaderna inom
produktionsområdena 3 (rådgivning till myndigheter) och 4 (riksmätplatsuppgifter)
kunna minskas med 1 milj. kr. jämfört med regeringens förslag.

NU 1982/83:34

59

Utskottet återkommer till frågan om medelsanvisning under nästa punkt.
Förslaget om anslag - till formellt belopp - under denna punkt tillstyrks.

I motion 1982/83:651 (m) begärs att en översyn av provningsanstaltens
debiteringar och uppdrag skall göras genom regeringens försorg. Motionen
har sin utgångspunkt i vissa uppgifter om debiteringar från provningsanstaltens
sida avseende brandklassning av tapeter. Motionären hävdar bl. a. att
ett företag som har anlitat ett av statens planverk för ändamålet godkänt
privat företag för erforderliga testningar kan bli nödsakat att låta motsvarande
test göras även hos provningsanstalten, och då till högre kostnad.

Utskottet har fått ta del av skriftväxling m. m. som ligger till grund för
motionen. Det kan konstateras att motionen bygger på ett visst missförstånd
rörande distinktionen mellan den provning i samband med typgodkännande
som planverket kräver och den fortlöpande tillverkningskontroll som skall
garantera att produkternas egenskaper svarar mot typgodkännandet.
Utskottet konstaterar att privata företag kan anlitas för den förstnämnda
typen av provningar och att det inte finns något krav på att sådana provningar
skall upprepas hos provningsanstalten. Det kan nämnas att provningsanstaltens
taxesättning för inte länge sedan har granskats av riksrevisionsverket.
Utskottet finner inte något åtgärd med anledning av motion 1982/83:651 (m)
motiverad utan avstyrker denna.

Utskottet hemställer

1. beträffande stickprovskontroll av färdigförpackade varors
volym och vikt att riksdagen med anledning av vad som i
propositionen anförs under moment 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande anslag att riksdagen med bifall till regeringens
förslag under moment 2 till Statensprovningsanstalt: Uppdragsverksamhet
för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av
1 000 kr..

3. beträffande statens provningsanstalts taxesättning att riksdagen
avslår motion 1982/83:651.

32. Bidrag till statens provningsanstalt. Regeringen har under punkt F 9 (s.
224) föreslagit riksdagen att till Bidrag till statens provningsanstalt för
budgetåret 1983/84 anvisa ett reservationsanslag av 34 720 000 kr.

I motion 1982/83:2007 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m) hemställs,
såvitt nu är i fråga, (27) att riksdagen till Bidrag till statens provningsanstalt
för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 33 720 000 kr.

Utskottet

Utskottet hänvisar till den redogörelse för statens provningsanstalts
budget och för motionärernas förslag som har lämnats under föregående
punkt.

NU 1982/83:34

60

En sådan nedskärning av provningsanstaltens bidragsanslag som motionärerna
förordar skulle kraftigt inskränka anstaltens möjligheter att fullgöra
sina myndighetsuppgifter. Utskottet godtar regeringens förslag till medelsanvisning
och avstyrker motionen i här aktuell del.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1982/83:2007 yrkande 27 till Bidrag till statens provningsanstalt
för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag
av 34 720 000 kr.

33. Statens provningsanstalt: Utrustning. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt F 10 (s. 224 f.) och hemställer

att riksdagen till Statens provningsanstalt: Utrustning för budgetåret
1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 7 000 000 kr.

34. Mät- och provcentrum. Regeringen har under punkt Fil (s. 225-235)
föreslagit riksdagen att

1. godkänna de av föredragande statsrådet förordade ändrade riktlinjerna
för organisationen av officiell provnings- och kontrollverksamhet samt
mätteknisk verksamhet,

2. till Mät- och provcentrum för budgetåret 1983/84 anvisa ett reservationsanslag
av 1 000 kr.

I motion 1982/83:2007 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m) hemställs,
såvitt nu är i fråga, (28) att riksdagen avslår regeringens förslag under F 11.
Mät- och provcentrum.

Propositionen

På grundval av departementspromemorian (Ds I 1982:7) Officiell provning
och mätteknik - organisationsfrågor m. m. föreslås i propositionen att
statens provningsanstalts uppgifter som central förvaltningsmyndighet för
officiell provning och kontroll samt för allmän mätteknisk verksamhet skall
avskiljas från provningsanstalten och läggas på en ny, fristående myndighet,
benämnd mät- och provcentrum. I propositionen redogörs närmare för de
uppgifter som skall åvila den nya myndigheten. Dessa skall avse alla former
av tvingande teknisk provning, för vilken finns ett stort antal föreskrivande
myndigheter. Föredragande statsrådet understryker att en stor del av
arbetsuppgifterna kommer att bestå av samordning av olika myndighetsåtgärder
och att de nytillkommande uppgifterna kommer att utgöra råd- och
idégivning på provningsområdet snarare än kontroll. Verksamheten skall -liksom f. n. den motsvarande verksamheten vid provningsanstalten -finansieras genom avgifter. Med utgångspunkt i att verksamheten inte skall
utvidgas jämfört med nuläget beräknas kostnaderna för budgetåret 1983/84

NU 1982/83:34

61

till 6,5 milj. kr., varav 2,8 milj. kr. är lönekostnader. Med hänsyn till
avgiftsfinansieringen erfordras icke annat anslag än ett formellt belopp av
1 000 kr.

Utskottet

Det förslag till omorganisation som har presenterats i föregående avsnitt
motiveras främst av integritets- och rättssäkerhetsskäl. Kritik har riktats mot
statens provningsanstalts nuvarande dubbelroll som dels central förvaltningsmyndighet
för officiell provning och allmän och legal metrologi, dels
tekniskt provande organ. Jävsförhållanden kan lätt uppkomma. En förutsättning
för att den avsedda samordningsinsatsen skall kunna bedrivas
effektivt och med omgivningens fulla förtroende är, anförs det i den
promemoria som ligger till grund för förslaget, att det samordnande organet
är fristående från varje form av intresse inom den verksamhet som det är satt
att administrera. Flertalet remissinstanser har instämt i dessa bedömningar.
Någon har dock avstyrkt förslaget. Till dessa hör Sveriges industriförbund,
som i stället förordat att provrådet och provcentrum vid statens provningsanstalt
avvecklas och att deras uppgifter förs över till de föreskrivande
myndigheterna.

I motion 1982/83:2007 (m) meddelas utan motivering att motionärerna
avstyrker förslaget och följaktligen anser att det föreslagna anslaget av 1 000
kr. icke bör anvisas.

Utskottet delar regeringens uppfattning att de nämnda myndighetsfunktionerna
bör avskiljas från statens provningsanstalt och läggas på en ny,
fristående myndighet. De rättssäkerhets- och integritetssynpunkter som
anförs som motiv för denna omorganisation finner utskottet tungt vägande.
Utskottet anser att regeringens förslag bör genomföras och avstyrker således
motion 1982/83:2007 (m) i här aktuell del.

Den föreslagna benämningen på den nya myndigheten, mät- och
provcentrum, är enligt utskottets uppfattning mindre tillfredsställande.
Utskottet förordar att myndigheten i stället benämns statens mät- och
provråd. F. n. finns inom provningsanstalten såsom rådgivande organ dels
rådet för allmän metrologi (mätrådet), dels rådet för provning och kontroll
samt legal metrologi (provrådet). Dessa organ skall enligt propositionen med
delvis nya uppgifter ingå i den nya organisationen. Av utskottets förslag till
benämning på myndigheten följer att de båda rådén då bör få andra
benämningar. Lämpligen torde de kunna kallas nämnder, vilket bättre svarar
mot deras avsedda nya funktion att fatta självständiga beslut.

I övrigt har utskottet ingenting att erinra mot regeringens förslag.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med avslag
på motion 1982/83:2007 yrkande 28

NU 1982/83:34

62

1. godkänner ändrade riktlinjer för organisationen av officiell
provnings- och kontrollverksamhet samt mätteknisk verksamhet
som utskottet har angivit,

2. till Statens mät- och provråd för budgetåret 1983/84 anvisar ett
reservationsanslag av 1 000 kr.

35. Marintekniska institutet: Uppdragsverksamhet. Regeringen har under
punkt F 12 (s. 236-240) föreslagit riksdagen att till Marintekniska institutet:
Uppdragsverksamhet för budgetåret 1983/84 anvisa ett förslagsanslag av
1 000 kr.

Utskottet

Anslagskonstruktionen för marintekniska institutets del motsvarar i det
väsentliga den som gäller för statens provningsanstalt och av utskottet har
beskrivits under punkt 31. Av beräknade totala kostnader på 46 140 000 kr.
under budgetåret 1983/84 har institutet begärt att få 6 990 000 kr. täckta
genom statsbidrag. Regeringens förslag innebär att bidraget begränsas till
5 248 000 kr. I propositionen understryks att den förskjutning av insitutets
verksamhet mot nya områden som har påbörjats ställer krav på utvidgade
marknadsföringsinsatser och på utveckling av institutets kompetens. Beträffande
institutets ekonomiska förhållanden kan särskilt noteras att ett tidigare
uppkommet underskott bokförs som en räntebärande skuld till staten vilken
fortlöpande amorteras.

I motion 1982/83:2007 (m) uttalas att institutet ”på grund av sin alltmer
kommersiellt inriktade verksamhet” bör kunna ombildas till aktiebolag och
därefter genom avgiftsfinansiering och extern finansiering undvika att
belasta statsbudgeten. Motionärerna vill att alternativa finansieringsvägar
skall prövas inför kommande budgetförslag. För det nu stundande budgetåret
föreslår de att det nyssnämnda av regeringen föreslagna bidragsbeloppet
avrundas nedåt till 5 milj. kr.

Utskottet återkommer till frågan om bidragsanslaget under nästa punkt.
Regeringens förslag under denna punkt om ett formellt anslag om 1 000 kr.
tillstyrks

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Marintekniska
institutet: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1983/84 anvisar
ett förslagsanslag av 1 000 kr.

36. Marintekniska institutet: Bidrag till verksamheten. Regeringen härunder
punkt F 13 (s. 241) föreslagit riksdagen att

1. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ställa en rörlig kredit av
högst 6 000 000 kr. till marintekniska institutets förfogande,

NU 1982/83:34

63

2. till Marintekniska institutet: Bidrag till verksamheten för budgetåret
1983/84 anvisa ett reservationsanslag av 5 248 000 kr.

I motion 1982/83:2007 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m) hemställs,
såvitt nu är i fråga, (29) att riksdagen till Marintekniska institutet: Bidrag till
verksamheten för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag av
5 000 000 kr.

Utskottet

Utskottet hänvisar till sin redogörelse under föregående punkt.

Med hänsyn till att riksgäldsfullmäktige år 1970 har erhållit ett generellt
bemyndigande att ställa rörlig kredit till uppdragsmyndighetens förfogande
(prop. 1970:1 bil. 1, SU 1970:16, rskr 1970:59) erfordras icke nu något sådant
bemyndigande som regeringen begär under denna punkt. I den delen bör
regeringens förslag alltså avslås.

Regeringens förslag innebär, såsom utskottet har redovisat, en väsentlig
nedskärning av det bidragsbelopp som institutet har hemställt om. Utskottet
stöder inte förslaget i motion 1982/83:2007 (m) om en - visserligen begränsad
- ytterligare neddragning av bidragsbeloppet.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. avslår regeringens förslag om särskilt bemyndigande för
fullmäktige i riksgäldskontoret att ställa viss rörlig kredit till
marintekniska institutets förfogande,

2. med bifall i övrigt till regeringens förslag och med avslag på
motion 1982/83:2007 yrkande 29 till Marintekniska institutet:
Bidrag till verksamheten för budgetåret 1983/84 anvisar ett
reservationsanslag av 5 248 000 kr.

37. Marintekniska institutet: Utrustning. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt F 14 (s. 241-243) och hemställer

att riksdagen till Marintekniska institutet: Utrustning för budgetåret
1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 1 500 000 kr.

38. Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt F 15 (s. 243 f.) och hemställer

att riksdagen till Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien för
budgetåret 1983/84 anvisar ett anslag av 3 700 000 kr.

NU 1982/83:34

64

39. Bidrag till Standardiseringskommissionen. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt F 16 (s. 244 f.) och hemställer

att riksdagen till Bidrag till Standardiseringskommissionen för
budgetåret 1983/84 anvisar ett anslag av 9 550 000 kr.

40. Byggnadsarbeten för teknisk utveckling m. m. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkt F 17 (s. 245 f.) och hemställer

att riksdagen till Byggnadsarbeten för teknisk utveckling m. m. för
budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 3 000 000
kr.

41. Stöd tili industriellt utvecklingsarbete. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt F 18 (s. 247 f.) och hemställer

att riksdagen till Stöd till industriellt utvecklingsarbete för budgetåret
1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 150 000 000 kr.

42. Stöd till svensk-norskt industriellt samarbete. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkt F 19 (s. 248) och hemställer

att riksdagen till Stöd till svensk-norskt industriellt samarbete för
budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 37 500 000
kr.

STATSÄGDA FÖRETAG

43. Ersättning till domänverkets fond för utgifter för övertalig personal.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt G 1 (s. 268) och
hemställer

att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att besluta att kyrkofonden för år 1982
skall ersätta domänverkets fond för utgifter för övertalig
personal med 41 000 kr.,

2. till Ersättning till domänverkets fond för utgifter för övertalig
personal för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av
11000 kr.

44. Kostnader för kronotorp. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkt G 2 (s. 268 f.) och hemställer

att riksdagen till Kostnader för kronotorp för budgetåret 1983/84
anvisar ett förslagsanslag av 2 000 000 kr.

45. Förenade fabriksverken: Byggnader och utrustning. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkt G 3 (s. 269-276) och hemställer

att riksdagen till Förenade fabriksverken: Byggnader och utrustning
för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag av
68 300 000 kr.

NU 1982/83:34

65

46. Betalning av ränta och amortering på statens skuld till SSAB Svenskt Stål

AB. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt G 4 (s. 276) och
hemställer

att riksdagen till Betalning av ränta och amortering på statens skuld
till SSAB Svenskt Stål AB för budgetåret 1983/84 anvisar ett
reservationsanslag av 40 000 000 kr.

Stockholm den 19 maj 1983

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Tage Sundkvist (c) (p. 1-10), Staffan
Burenstam Linder (m) (p. 11-46), Lilly Hansson (s) (p. 11-46), Erik
Hovhammar (m) (p. 1-10), Lennart Pettersson (s) (p. 11-46), Rune Jonsson
(s), Sten Svensson (m), Wivi-Anne Radesjö (s), Karl-Erik Häll (s), Per
Westerberg (m) (p. 1-10), Christer Eirefelt (fp), Jörn Svensson (vpk)
(p.1-10), Birgitta Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Ivar Franzén (c)
(p. 11-46), Nic Grönvall (m) (p. 11-46), Bo Finnkvist (s) (p.1-10), Per-Ola
Eriksson (c), Sylvia Pettersson (s) (p.1-10) och Oswald Söderkvist (vpk) (p.
11-46).

Reservationer

1. Avveckling av branschråd m. m. (punkt 2 mom. 1)

Tage Sundkvist (c), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per
Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp), Per-Richard Molén (m) och Per Ola
Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”till industridepartementet” bort ha följande lydelse:

Av de uppgifter som nyss har återgivits framgår att branschråd och
liknande organ får motivera en kostnadskrävande verksamhet som bekostas
genom kommittéanslaget men i realiteten innebär en relativt okontrollerad
utvidgning av industridepartementets löpande aktiviteter. Utskottet finner
denna ordning otillfredsställande. Uppräkningen av de berörda organen
visar att det är fråga om en stor apparat som det, oavsett hur utgifterna
bokförs, måste vara mycket kostnadskrävande att hålla i gång. Som
motionärerna påpekar står alltså stora belopp att vinna om dessa organ

slopas. Regeringen bör omedelbart inleda en avveckling av dem och så snart

som möjligt redovisa för riksdagen efter vilken plan denna avveckling är
avsedd att genomföras. Utskottet föreslår att riksdagen ansluter sig till de
båda motionsyrkandena genom ett uttalande av denna innebörd.

5 Riksdagen 1982183. 17 sami. Nr 34
Rättelse: S. 65, rad 1 Står: 45. Rättat till: 46.

S. 65, Närvarande: rad 2, 3, 7 och 9 Står: 11-45 Rättat till: 11-46

NU 1982/83:34

66

dels att utskottet under punkt 2 moment 1 bort hemställa

1. beträffande avveckling av branschråd m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1615 yrkande 7 och
motion 1982/83:2007 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

2. Anslag till kommittéer (punkt 2 mom. 2)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard Molén
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 3 med ”Den
begränsning” och slutar på s. 4 med ”sänkt kommittéanslag” bort ha följande
lydelse:

Den del av kommittéanslaget som enligt regeringens förslag skall stå till
buds för ERU:s verksamhet måste betraktas som klart överdimensionerad.
Genom samarbete med kommitén om det regionalpolitiska stödet till
näringslivet och genom en rimlig anpassning av sin ambitionsnivå bör ERU
kunna minska sin andel av utgifterna under detta anslag med 2 milj. kr. Totalt
bör kommittéanslaget sålunda, såsom föreslås i motion 1982/83:2007 (m),
kunna begränsas till ett belopp som är 3 milj. kr. lägre än det regeringen har
föreslagit.

dels att utskottet under punkt 2 moment 2 bort hemställa

2. beträffande anslag

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motion 1982/83:2007 yrkande 2 till Kommittéer m. m.
för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag av
16 800 000 kr.

3. Anslag till kommittéer (punkt 2 mom. 2)

Tage Sundkvist (c), Christer Eirefelt (fp) och Per-Ola Eriksson (c) anser
att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 3 med ”Den begränsning”
och slutar på s. 4 med ”sänkt kommittéanslag” bort ha följande lydelse:

Riksdagens inflytande över ERU:s resursförbrukning bör normalt utövas
inom ramen för dess regionalpolitiska beslut. Utskottet vill inte i detta
sammanhang förorda en sänkning av kommittéanslaget som skall gå ut över
ERU:s verksamhet. Övriga möjligheter till besparingar under detta anslag
bör målmedvetet tas till vara av regeringen. Utskottet avstår från att här
precisera besparingarna till visst belopp men räknar med att de kommer till
synes i form av en avsevärd reservation på anslaget vid budgetårets
utgång.

NU 1982/83:34

67

4. Ändrad inriktning av de regionala utvecklingsfondernas verksamhet

(punkt 6 mom. 2)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard Molén
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 20 med ”Den
kritiska” och slutar på s. 21 med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den kritiska inställning till vissa aspekter av de regionala
utvecklingsfondernas verksamhet som kommer till uttryck i motionerna
1982/83:1588 (m) och 1982/83:2007 (m). Som anförs i dessa motioner bör
kreditgivningen till näringslivet i första hand handhas av banker och liknande
kreditinstitut. Bankerna har större kompetens när det gäller kreditbedömningsfrågor
och har ett mer vittförgrenat kontorsnät. Det är dessutom från
principiella utgångspunkter otillfredsställande att samhället genom utvecklingsfonderna
engagerar sig ekonomiskt till förmån för vissa företag, när
motsvarande stöd inte kommer även företagets konkurrenter till del.
Bankerna bör genom ändringar i banklagstiftningen ges möjligheter att ta
över den något mer riskbetonade kreditgivning som utvecklingsfonderna nu
förutsätts vara engagerade i. Utvecklingsfonderna bör, som föreslås i
motionerna koncentrera sig på rådgivnings- och konsultinsatser med
inriktning på de mindre företagen, vilkas kompetens när det gäller t. ex.
ekonomisk planering, marknadsföring och tillämpning av ny teknik därigenom
skulle förbättras. Utskottet är ense med motionärerna om att
utvecklingsfondernas tjänster i princip bör avgiftsfinansieras. En effekt
härav skulle antagligen bli att kvaliteten på fondernas tjänster förbättrades.

Det bör ankomma på utvecklingsfonderna att själva bestämma vilken
ersättning de vill betinga sig för sina tjänster. Det ligger i sakens natur att
fonderna inte är betjänta av att sätta sådana priser för sina tjänster att
företagen avskräcks från att utnyttja den erbjudna servicen. Något sådant
uttalande som föreslås i motion 1982/83:2132 (c) är därför inte erforderligt.

Liksom motionärerna anser utskottet vidare att i fondernas styrelser bör
ingå personer med praktisk erfarenhet från olika delar av näringslivet. Det
nu rådande systemet, med styrelseledamöter som utses väsentligen på
politiska grunder, synes motverka en önskvärd rekrytering av styrelseleda-»
möter med företagsekonomisk kompetens.

Riksdagen bör enligt utskottets mening begära förslag till sådana
ändringar i bestämmelserna rörande utvecklingsfonderna som utskottet här
har uttalat sig för.

I samband härmed bör riksdagen genomföra det förslag beträffande
anslagstilldelningen till utvecklingsfonderna för budgetåret 1983/84 som
moderata samlingspartiets företrädare i utskottet har presenterat under
utskottsbehandlingen av ärendet. Anslaget Bidrag till regionala utvecklings -

NU 1982/83:34

68

fonder bör alltså minskas med 10 milj. kr. i jämförelse med förslaget i
propositionen. Utskottet har f. n. inte underlag för att bedöma hur den
nedskärning av utvecklingsfondernas verksamhet som förslaget innebär skall
genomföras i praktiken, men förutsätter att staten omedelbart tar upp
förhandlingar med övriga parter i avtalen om utvecklingsfonderna för att
ändra villkoren i dessa. Som redan nämnts bör därvid även frågan om
ändrade förutsättningar för fondernas kreditverksamhet behandlas.

Utskottet föreslår sammanfattningsvis att bidraget till de regionala
utvecklingsfonderna under det nu aktuella anslaget bestäms till 87 850 000
kr. Vad utskottet anfört om omförhandling av avtalet rörande utvecklingsfonderna
bör riksdagen ge regeringen till känna som sin mening. Därigenom
tillgodoses det här aktuella yrkandet i motion 1982/83:2007 (m) i sak.
Däremot avstyrker utskottet motion 1982/83:2132 (c) i här aktuell del.

dels att utskottet under punkt 6 moment 2 bort hemställa

2. beträffande ändrad inriktning av de regionala utvecklingsfondernas
verksamhet
att riksdagen

a) med anledning av motion 1982/83:1588 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) avslår motion 1982/83:2132 yrkandena c-e,

c) med anledning av regeringens förslag och med bifall till
motion 1982/83:2007 yrkande 3 till Bidrag till regionala
utvecklingsfonder m. m. för budgetåret 1983/84 anvisar ett
reservationsanslag av 92 850 000 kr.

5. Ändrad inriktning av de regionala utvecklingsfondernas verksamhet

(punkt 6 mom. 2)

Tage Sundkvist (c), Christer Eirefelt (fp) och Per-Ola Eriksson (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 20 med ”Den
kritiska” och slutar på s. 21 med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Den kritiska (= utskottet) utvecklingsbara företag.

Regeringen har nyligen lagt fram förslag för riksdagen om verksamheten
vid statens industriverk (prop. 1982/83:113). Förslaget behandlas i utskottets
betänkande NU 1982/83:39. I propositionen (s. 57 f.) upplyser industriministern
om att han, med anledning av att de gällande avtalen mellan
utvecklingsfondernas huvudmän löper ut den 31 december 1985, avser att
säga upp avtalen för att därefter återkomma till riksdagen med förslag även
rörande utvecklingsfondernas framtida organisation. I avvaktan härpå bör
enligt utskottets uppfattning några mer genomgripande förändringar av
utvecklingsfondernas verksamhet inte övervägas.

Utskottet kan (= utskottet) f. n.

NU 1982/83:34

69

Utskottet anser emellertid att det kan ligga ett värde i att en regelbunden
utvärdering och översyn av fondverksamheten kommer till stånd och
ansluter sig därmed till uppfattningen i motion 1982/83:2132 (c). Verksamhetens
resultat bör därvid jämföras med de mål för fonderna som ställdes upp
när fonderna inrättades och som redovisas i motionen. Utskottet vill erinra
om att förslag till effektiviseringar av fondernas verksamhet ibland framförts
från företagarhåll. Även sådana synpunkter bör kunna beaktas vid översynsarbetet.
- Utskottet vill vidare, med instämmande i vad som anförs i
motionen, understryka vikten av att utvecklingsfonderna inte betingar sig
sådan ersättning för sina tjänster att dessa inte kan utnyttjas av företag med
små resurser. Inte heller får kostnaderna för utvecklingsfondernas administration
öka på bekostnad av utrymmet för serviceinsatser. I linje härmed
ligger, att utvecklingsfonderna till undvikande av dubbelarbete i största
möjliga utsträckning bör samarbeta med företagens egna organisationer
samt med bankerna. Ett uttalande av här angiven innebörd bör göras till
regeringen. Motion 1982/83:2132 (c) tillstyrks sålunda i denna del.

Utskottet har ingen invändning emot anslagsförslaget i propositionen, som
följaktligen bör bifallas såvitt nu är fråga. Däremot avstyrks motionerna
1982/83:1588 (m) och 1982/83:2007 (m) i här aktuella hänseenden.

dels att utskottet under punkt 6 moment 2 bort hemställa

2. beträffande ändrad inriktning av de regionala utvecklingsfondernas
verksamhet
att riksdagen

a) avslår motion 1982/83:1588 yrkande 5,

b) med anledning av motion 1982/83:2132 yrkandena c-e som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en
återkommande översyn av utvecklingsfondernas verksamhet,

c) med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion
1982/83:2007 yrkande 3 till Bidrag till regionala utvecklingsfonder
m. m. förbudgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag
av 97 850 000 kr.

6. Utvecklingsfondernas styrelser (punkt 6 mom. 3)

Tage Sundkvist (c), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per
Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp), Per-Richard Molén (m) och Per-Ola
Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 22 med ”Utskottet
vill med anledning” och slutar på s. 23 med ”inte göras” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att de av riksdagen fastlagda grundläggande principerna
för styrelsernas sammansättning bör bestå. Styrelserna bör alltså även i

NU 1982/83:34

70

fortsättningen utses av landstingen resp. kommunerna i demokratisk
ordning, vilket bl. a. innebär att ansvar skall kunna utkrävas av styrelseledamöterna
på politisk väg. Korporativa inslag i styrelserna bör inte
ifrågakomma. Huvudmännen bör liksom hittills sträva efter att välja sådana
ledamöter som har kunskap och erfarenhet från arbete i företag. Det är, som
utskottet underströk i ett uttalande förra året (NU 1981/82:51 s. 44 f.), viktigt
att representanter för länets arbetstagare och småföretagare ingår i
styrelserna. Den kompetens som finns inom företagarorganisationerna och
de fackliga organisationerna bör utnyttjas på lämpligt sätt när det gäller att få
fram styrelsekandidater. Inför den av regeringen aviserade översynen av
utvecklingsfondernas organisation m. m. finns det anledning att upprepa
detta uttalande. Vad utskottet anfört rörande styrelsernas sammansättning
bör riksdagen sålunda som sin mening ge regeringen till känna. Därmed
tillgodoses motion 1982/83:2230 (c) i denna del samt de synpunkter i frågan
som - utan särskild hemställan i denna del - framförts i motion 1982/83:2229
(fp). Däremot avstyrker utskottet motion 1982/83:1658 (s).

dels att utskottet under punkt 6 moment 3 bort hemställa

3. beträffande utvecklingsfondernas styrelser

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:2230 yrkande 3
och med avslag på motion 1982/83:1658 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Kombination av olika former av industristöd (punkt 6 mom. 4)

Christer Eirefelt (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

I likhet med motionären anser utskottet det otillfredsställande att ett
företag som har erhållit stöd av regionalpolitisk natur - vilket i princip får
anses vara ägnat att kompensera företagaren endast för de nackdelar som är
förknippade med ett visst geografiskt läge - inte jämsides härmed skall kunna
få del av de stödformer som administreras av de regionala utvecklingsfonderna.
Sådant stöd skall ju utgå av helt andra motiv än det regionalpolitiska
stödet. Nyligen har en utredning (11982:05) om det regionalpolitiska stödet
till näringslivet tillkallats. Utredningen skall bl. a. behandla frågan om de
regionala utvecklingsfondernas roll i handläggningen av det stödet (dir.
1982:105). Enligt utskottets mening bör riksdagen ge regeringen till känna att
utredningen bör beakta vad motionären och utskottet har anfört i saken.
Motion 1982/83:2035 (fp) tillgodoses därigenom i allt väsentligt.

dels att utskottet under punkt 6 moment 4 bort hemställa

4. beträffande kombination av olika former av industristöd

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:2035 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1982/83:34

71

8. Statlig hantverksnämnd (punkt 6 mom. 7)

Tage Sundkvist (c), Christer Eirefelt (fp) och Per-Ola Eriksson (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”för hemslöjdsfrågor” bort ha följande lydelse:

Hantverket är enligt utskottes mening en alltför dåligt utnyttjad resurs i det
svenska samhället. Visserligen sysselsätts ca 230 600 personer i hantversyrken
och inom hemslöjden, men som helhet har denna sektor av näringslivet
länge varit på tillbakagång, vilket är olyckligt bl. a. därför att ett livskraftigt
hantverk utgör basen för många småföretags utveckling. Utskottet förordar
därför att åtgärder omedelbart vidtas från statens sida för att förstärka
verkningarna av de insatser som olika myndigheter och organisationer gör på
hantverksområdet. Detta bör, som framhålls i motionerna 1982/83:1038 (c,
m, fp) och 1982/83:1615 (fp), lämpligen ske genom att ett samordnande
organ inrättas. Utskottet föreslår att riksdagen anmodar regeringen att nu
inrätta en statlig hantverksnämnd. Nämnden bör, som förre riksdagsmannen
Johan A. Olsson har föreslagit i sin skrivelse till regeringen, ges en
självständig ställning som beslutande organ och erhålla resurser för
framåtsyftande insatser, såsom inventeringar och utredningar inom sitt
verksamhetsområde. Den bör även ha möjligheter att stödja olika utbildningsprojekt
på hantverksområdet. Det får ankomma på regeringen att
utfärda närmare instruktioner för nämndens verksamhet. För budgetåret
1983/84 bör 4,2 milj. kr. anslås till nämnden. Beloppet bör tas upp under ett
nytt anslag. Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1982/83:1615 (fp) i
här aktuell del samt yrkandet i motion 1982/83:1038 (c, m, fp) i allt
väsentligt.

dels att utskottet under punkt 6 moment 7 bort hemställa
7 beträffande statlig hantverksnämnd

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1615 yrkande 3 och
med anledning av motion 1982/83:1038

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om inrättande av en statlig hantverksnämnd,
dels till Hantverksnämnden för budgetåret 1983/84 anvisar ett
reservationsanslag av 4 200 000 kr. (nytt anslag).

9. Utvecklingsfondernas insatser för hantverk och hemslöjd (punkt 6 mom.
8)

Christer Eirefelt (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 25 med ”Vad angår”
och slutar på s. 26 med ”motion 1982/83:1480 (fp)” bort ha följande
lydelse:

NU 1982/83:34

72

Med anledning av förslaget i motion 1982/83:1480 (fp) om att utvecklingsfonderna
skall anmodas avdela viss personal med särskilda uppgifter till
fromma för hantverket och hemslöjden vill utskottet framhålla att en sådan
insats från fondernas sida borde kunna bidra till ökad och meningsfull
sysselsättning inom dessa näringar. Ett exempel på en stödjande insats av
detta slag är att utvecklingsfonden i Stockholms län har anställt en särskild
skärgårdskonsulent, som genom sin verksamhet aktivt har bidragit till att
hantverksyrkena har kunnat fortleva i Stockholms skärgård. Motsvarande
insatser bör kunna göras av andra utvecklingsfonder. Utskottet finner alltså
motionärernas förslag välmotiverat. Riksdagen bör enligt utskottets mening
därför ge regeringen till kännna att regeringen genom en ändring i fondernas
instruktion eller på annat sätt bör verka för att det i motionen framförda
önskemålet blir tillgodosett.

dels att utskottet under punkt 6 moment 8 bort hemställa

8. beträffande utvecklingsfondernas insatser för hantverk och
hemslöjd

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1480 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Täckande av förluster i anledning av garantigivning (punkt 7 mom. 2)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard Molén
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 30 med ”Utskottet
tar” och slutar på s. 31 med ”tidigare ståndpunkt” bort ha följande
lydelse:

Utskottet finner det nu nämnda förslaget välmotiverat. I det rådande
statsfinansiella läget måste alla möjligheter att begränsa den samhälleliga
resursförbrukningen tas till vara. Det finns enligt utskottets uppfattning inte
skäl för staten att genom de regionala utvecklingsfonderna vara engagerad i
en kostnadskrävande kreditgivning till företagen som till väsentlig del blir en
dubblering av de reguljära kreditinstitutens verksamhet. I synnerhet när det
gäller rörelselånen, som utgör den dominerande grenen av utvecklingsfondernas
kreditgivning, måste det vara utomordentligt svårt att ge verksamheten
en sådan inriktning som statsmakterna har föreskrivit, nämligen å ena
sidan att lån skall ges endast för lönsamma projekt, å andra sidan att den
allmänna kreditmarknaden skall utnyttjas i första hand. I verklig mening
lönsamma projekt bör alltid kunna påräkna intresse från kreditinstitutens
sida. En successiv avveckling av rörelselånen ter sig därför naturlig.
Utvecklingsfondernas behov av finansieringsmedel minskar därigenom.
Utskottet förordar mot denna bakgrund att riksdagen tar fasta på förslaget
att en viss del av amorteringsmedlen årligen skall återföras till statskassan.
Som framgår av det föregående kräver detta att de nu löpande avtalen mellan

NU 1982/83:34

73

staten och de regionala huvudmännen omförhandlas. Utskottet utgår från att
de senare i rådande läge kommer att visa stor beredvillighet att tillmötesgå
statens önskemål och sålunda lämna ett påtagligt bidrag till den nödvändiga
saneringen av statsfinanserna. Såsom antytts har staten f. ö. i egenskap av
bidragsgivare en gynnsam förhandlingsposition. Riktpunkten bör vara att 50
milj. kr. under det kommande budgetåret skall komma staten till godo på här
angivet sätt. Regeringen bör med det snaraste föranstalta om förhandlingar i
det nu angivna syftet. Därigenom blir det nu aktuella yrkandet i motion
1982/83:2007 (m) väsentligen tillgodosett.

dels att utskottet under punkt 7 moment 2 bort hemställa

2. att riksdagen med anledning av motion 1982/83:2007 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

11. Täckande av förluster i anledning av industrigarantilån rn. m. (punkt 8
mom. 1)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard Molén
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”Utskottet
godtar” och slutar med ”kan föreligga” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser liksom motionärerna att garantiramen bör minskas och att
regeringen därför bör anmodas att komma med ett nytt förslag som
tillgodoser besparingskravet. Eftersom ett riksdagsbeslut på grundval av en
ny proposition inte kan föreligga förrän i början av november och vissa
lånegarantier kan behöva lämnas redan under den tidigare delen av
budgetåret föreslår utskottet att riksdagen nu fastställer en provisorisk
garantiram av 50 milj. kr. Regeringens beräkning av behovet av medel för
förlusttäckning har utskottet ingen erinran mot.

dels att utskottet under punkt 8 moment 1 bort hemställa

1. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1982/83:2007 yrkande 5 medger att för budgetåret 1983/84
statlig garanti för lån enligt förordningen (1978:507) om
industrigarantilån m. m. beviljas med sammanlagt högst
50 000 000 kr.

12. Anslaget till branschfrämjande åtgärder m. m. (punkt 10 mom. 1)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard Molén
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 35 med ”Svensk

NU 1982/83:34

74

industri” och slutar på s. 36 med ”den motionen” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att verksamheten inom de
stödformer som omfattas av anslaget bör trappas ned med början den 1 juli
1983. Anslaget för budgetåret 1983/84 bör som motionärerna föreslår
beräknas till 10 milj. kr. Utskottet tillstyrker med det anförda motion
1982/83:2007 (m) i denna del och avstyrker därmed regeringens förslag om
ett branschprogram för övriga indsutrisektorer och om anslag till Branschfrämjande
åtgärder. Utskottets ställningstagande innebär vidare att de här
aktuella yrkandena i motion 1982/83:1615 (fp) väsentligen tillgodoses.

dels att utskottet under punkt 10 moment 1 bort hemställa

1. beträffande anslaget till branschfrämjande åtgärder m. m.
att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2007 yrkande 8 och
med anledning av motion 1982/83:1615 yrkandena 8 och 9 samt
med avslag på propositionen i denna del

1) avslår regeringens förslag om branschprogram för övriga
industrisektorer,

2) till Branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1983/84 anvisar
ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.

13. Anslaget till branschfrämjande åtgärder m. m. (punkt 10 mom. 1)

Tage Sundkvist (c), Christer Eirefelt (fp) och Per-Ola Eriksson (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 35 med ”Svensk
industri” och slutar på s. 36 med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om att avsikten med de branschprogram som
finansieras från anslaget till branschfrämjande åtgärder är att branscher som
under en längre tid har varit utsatta för stora påfrestningar skall få stärkt
långsiktig konkurrenskraft under ett anpassnings- och omställningsskede.
Enligt utskottets mening finns det ingen anledning att ändra på det
grundläggande målet för branschprogrammen. Utskottet kan därför inte
tillstyrka att ett branschprogram nu inrättas med den inriktning som föreslås i
propositionen. Det kan inte vara regeringens sak att utpeka vissa företag
inom en icke krisdrabbad bransch som framtidsföretag och gynna dessa men
inte andra företag i samma bransch. Utskottet vill tillägga att de ”omvärldsanalyser
och andra utredningsinsatser” som det föreslagna programmet
skulle inbegripa likaväl kan göras exempelvis inom ramen för indsutriverkets
ordinarie utredningsverksamhet. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet
förslagen i propositionen om ett strukturanpassningsprogram för övriga
industrier. Anslaget till branschfrämjande åtgärder bör, som motionärerna
anför, följaktligen minskas med 5 milj. kr. Detta ställningstagande innebär
att utskottet tillstyker motion 1982/83:1615 (fp) såvitt nu är i fråga.

NU 1982/83:34

75

dels att utskottet under punkt 10 moment 1 bort hemställa

1. beträffande anslaget till branschfrämjande åtgärder m. m.
att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1615 yrkandena 8
och 9 samt med avslag på propositionen i denna del och på
motion 1982/83:2007 yrkande 8

1) avslår regeringens förslag om branschprogram för övriga
industrisektorer,

2) till Branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1983/84 anvisar
ett reservationsanslag av 22 740 000 kr.,

14. Anslag till och räntevillkor för exportkrediter (punkt 17 mom. 1)

Staffan Burenstam Linder, Sten Svensson, Per-Richard Molén och Nic
Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 42 med ”Utskottet
har” och slutar på s. 43 med ”till medelsanvisning” bort ha följande
lydelse:

Det tillägg till räntorna på exportkrediter enligt SEK-systemet som
regeringen har genomfört vid årets början innebär en pålaga på exportindustrin
som är klart olämplig i ett läge då stora ansträngningar måste sättas in
på att öka exporten och minska underskottet i bytesbalansen. Till skillnad
från många andra former för statligt företagsstöd är SEK-systemet av helt
generell natur och dessutom uteslutande inriktat på att den svenska exporten
inte skall drabbas av den subventionspolitik som andra länder bedriver. Det
kan visserligen hävdas att merkostnaderna för exportföretagen under det
närmaste budgetåret blir ganska ringa. Försämringen av kreditvillkoren slår
emellertid omedelbart igenom så till vida att ett antal exportaffärer inte blir
av. Den skada som detta vållar står inte i rimlig proportion till den besparing
under det aktuella anslaget som räntehöjningen medför. I avvaktan på att de
internationella strävandena att avskaffa exportkreditsubventionerna leder
till resultat bör Sverige vidmakthålla erforderlig standard hos sitt system med
statsstödda exportkrediter. De införda räntetilläggen bör således avskaffas
och det nu aktuella anslaget räknas upp med 10 milj. kr. Utskottet tillstyrker
således motionerna 1982/83:1493, 1982/83:1588, 1982/83:2007 och 1982/
83:2025 (alla m) i här berörda delar.

dels att utskottet under punkt 17 moment 1 bort hemställa

1. beträffande anslag och räntevillkor

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motion 1982/83:1493 yrkande 1,1982/83:1588 yrkande
6,1982/83:2007 yrkandena 9 och 10 och 1982/83:2025 yrkande 1
till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB
Svensk Exportkredit för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag
av 1 010 000 000 kr.

NU 1982/83:34

76

15. Exportkreditstöd och internationella underleveranser (punkt 17 mom.
2)

Staffan Burenstam Linder, Sten Svensson. Per-Richard Molén och Nic
Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Vad gäller”
och slutar med ”denna fråga” bort ha följande lydelse:

Utskottet stöder också yrkandet i motion 1982/83:1493 (m) att riksdagen
nu skall uttala sig mot att tillgången till statsstödd exportkredit görs beroende
av att viss andel svenska komponenter ingår i slutprodukten. En sådan
ordning kan komma att få följdverkningar som blir till allvarlig skada för
svenska underleverantörer. I stället bör man, såsom motionären föreslår,
undersöka möjligheterna att åstadkomma ett vidgat europeiskt samarbete
beträffande kreditfinansiering av underleveranser över gränserna. Det
pågående utredningsarbete som nyss har berörts bör få en sådan inriktning.

dels att utskottet under punkt 17 moment 2 bort hemställa

2. beträffande exportkreditstöd och internationella underleveranser att

riksdagen med bifall till motion 1982/83:1493 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

16. Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder

(punkt 18)

Staffan Burenstam Linder, Sten Svensson, Per-Richard Molén och Nic
Grönvall (alla m) anser att utskottets yttrande och hemställan under denna
punkt (s. 43-44) bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet finner det nu refererade förslaget välmotiverat. Det
möjliggör en reell besparing på statsbudgeten som i dagens läge är ytterst
angelägen. För att den angivna lösningen skall kunna förverkligas på ett
formellt oantastligt sätt bör regeringen till hösten återkomma till riksdagen
med ett förslag i saken, vilket i vederbörlig ordning kan beredas av
utrikesutskottet. U-kreditberedningens betänkande kan då utgöra grund för
en fyllig framställning i ämnet, varvid även andra i sammanhanget väsentliga
problem kan tas upp.

Med hänvisning till sin här deklarerade uppfattning om finansieringen av
de extra kostnaderna för förmånlig kreditgivning till u-länder via SEK
hemställer utskottet

att riksdagen till Ersättning för extra kostnader för förmånlig
kreditgivning till u-länder för budgetåret 1983/84 anvisar ett
förslagsanslag av 20 000 000 kr. och därvid som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1982/83:34

77

17. Viss kreditgivning hos Sveriges Investeringsbank AB (punkt 19 mom.
2)

Staffan Burenstam Linder, Sten Svensson, Per-Richard Molén och Nic
Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med "Något
ställningstagande” och slutar med ”medelsanvisning tillstyrks” bort ha
följande lydelse:

Redan nu bör riksdagen i ett uttalande till regeringen slå fast att ett
eventuellt anslag till hemmamatchning i 1984/85 års statsbudget måste ligga
på en väsentligt lägre nivå än den nu aktuella. Vad beträffar medelsanvisning
för det nu kommande budgetåret tillstyrker utskottet regeringens förslag. Av
vad här sagts följer att utskottet avstyrker de yrkanden i motion 1982/83:1494
(m) som går ut på att staten skall göra mera frikostiga insatser på detta
område.

dels att utskottet under punkt 19 moment 2 bort hemställa

2. beträffande framtida medelsanvisning

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2007 yrkande 12
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

18. Anslag till styrelsen för teknisk utveckling (punkt 25 mom. 3)

Staffan Burenstam Linder, Sten Svensson, Per-Richard Molén och Nic
Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 52 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 53 med ”denna punkt” bort ha följande lydelse:

Den tekniska forskningen och utvecklingen är av grundläggande betydelse
förden industriella utvecklingen och förnyelsen. STU spelar en betydelsefull
roll för att främja den tekniska utvecklingen. Det kan emellertid vara svårt
för STU att rätt bedöma på vilka forskningsområden finansiella stödåtgärder
gör störst nytta. STU:s verksamhet skulle enligt utskottets mening därför
vinna på en närmare anknytning till vetenskapliga institutioner och
industriell kompetens utanför STU. En bättre samordning av samhällets och
näringslivets forskningsinsatser bör vidare kunna medföra kostnadsbesparingar.
Riksdagen bör därför begära att regeringen ser över och småningom
lägger fram förslag till förändring av STU:s verksamhet i enlighet med de
synpunkter som förs fram i motion 1982/83:1588 (m). Som framhålls i motion
1982/83:2007 (m) bör exempelvis ett utvidgat samarbete mellan STU och
industriverket kunna medföra samordningsvinster. Översynen bör i den
delen ske med utgångspunkt i möjligheten av en framtida avveckling av
industriverket. Redan nu bör riksdagen kunna besluta om de nedskärningar

NU 1982/83:34

78

av anslagen som föreslås i den sistnämnda motionen. De nämnda motionerna
från moderata samlingspartiet tillstyrks följaktligen i här berörda delar.

dels att utskottet under punkt 25 moment 3 bort hemställa

3. beträffande anslag
att riksdagen

a) med anledning av motion 1982/83:1588 yrkande 2 och motion
1982/83:2007 yrkande 25 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om en översyn av STU:s verksamhet,

b) med anledning av regeringens förslag och med bifall till
motion 1982/83:2007 yrkande 24 till Styrelsen för teknisk
utveckling: Teknisk forskning och utveckling för budgetåret
1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 600 000 000 kr.

19. Datorforskningen (punkt 25 mom. 8)

Christer Eirefelt (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 54 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 55 med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Det nuvarande ramprogrammet för kunskapsutveckling inom informationsbehandlingen
kommer att avslutas under budgetåret 1984/85. Det finns
därmed en risk för att forskningsresurser flyttas från området Informationsbehandling
till andra områden. Med den utveckling på dataområdet som f. n.
kan överblickas måste enligt utskottets mening en sådan förändring bedömas
som synnerligen olycklig. Det är, som framhålls i motionen, i stället önskvärt
att forskningsinsatserna på detta område totalt sett behålls på åtminstone
nuvarande nivå, låt vara att forskningen kan bedrivas i andra former,
exempelvis inom ramen för ett särskilt forskningsinstitut för informationsbehandlingsfrågor.
Vidare bör ett mer omfattande samarbete på detta
område etableras mellan STU och Arbetslivscentrum, som fått ökade
resurser för forskning och datateknisk anknytning. Dessa båda organ
kompletterar varandra på ett värdefullt sätt. Riksdagen bör med anledning
av motion 1982/83:514 (fp) rikta ett uttalande av här angiven innebörd till
regeringen.

dels att utskottet under punkt 25 moment 8 bort hemställa

8. beträffande datorforskningen

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:514 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

NU 1982/83:34

79

20. Styrelsen för teknisk utveckling: Utrustning (punkt 26)

Staffan Burenstam Linder, Sten Svensson, Per-Richard Molén och Nic
Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med ”Med
anledning” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till behovet av besparingar i statens utgifter anser utskottet det
rimligt att utrustningsanslaget inte höjs jämfört med innevarande budgetår.
Som framhålls i motionen bör de möjligheter till besparingar som kan ligga i
ett ökat utnyttjande av utrustning och tjänster hos exempelvis de tekniska
högskolorna undersökas och tillvaratas. Utskottet anser vidare att det finns
ett visst utrymme för STU att i ökad utsträckning finansiera sin verksamhet
genom avgifter. Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1982/83:2007
(m) i här aktuell del.

dels att utskottet under punkt 26 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2007 yrkande 26 och
med anledning av regeringens förslag

1. (= utskottet),

2. till Styrelsen för teknisk utveckling: Utrustning för budgetåret
1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 14 600 000 kr.

21. Bidrag till statens provningsanstalt (punkt 32)

Staffan Burenstam Linder, Sten Svensson, Per-Richard Molén och Nic
Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 59 som börjar med ”En sådan”
och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner en besparing inom provningsanstaltens verksamhetsområde
angelägen och anser att den bör genomföras på det sätt som föreslås i
motion 1982/83:2007. Anstaltens bidragsanslag bör alltså uppföras med ett
belopp av 33 720 000 kr., vilket är 1 milj. kr. mindre än regeringen har
föreslagit. Av de siffror som har nämnts framgår att den nedskärning av
bidragsmedlen som utskottet föreslår är av marginell omfattning. En sådan
prövning av alternativa finansieringsvägar som motionärerna förordar bör på
längre sikt kunna möjliggöra mera påtagliga besparingar.

dels att utskottet under punkt 32 bort hemställa

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall
till motion 1982/83:2007 yrkande 27 till Bidrag till statens
provningsanstalt för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag
av 33 720 000 kr.

NU 1982/83:34

80

22. Mät- och provcentrum (punkt 34)

Staffan Burenstam Linder (m). Sten Svensson (m). Christer Eirefelt (fp),
Per-Richard Molén (m) och Nic Grönvall (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”regeringens förslag” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion 1982/83:2007 (m) framförda uppfattningen att
regeringens förslag om inrättande av ett fristående mät- och provcentrum
inte bör genomföras. Den föreslagna omorganisationen kommer otvivelaktigt
att medföra kostnadsökningar, vilka i sin tur föranleder avgiftshöjningar
som kan komma att bli betungande för företagen. Utskottet anser att
regeringen i stället bör söka en annan metod att befria provningsanstalten
från dess dubbelroll. De uppslag härvidlag som har framkommit vid
remissbehandlingen förtjänar noggrann prövning.

dels att utskottet under punkt 34 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2007 yrkande 28 avslår
regeringens förslag beträffande organisationen av officiell
provnings- och kontrollverksamhet samt mätteknisk verksamhet
och beträffande anslag till Mät- och provcentrum.

23. Marintekniska institutet: Bidrag till verksamheten (punkt 36)

Staffan Burenstam Linder, Sten Svensson, Per-Richard Molén och Nic
Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 63 som börjar med
”Regeringens förslag” och slutar med ”av bidragsbeloppet” bort ha följande
lydelse:

Utskottet instämmer i de refererade synpunkterna rörande marintekniska
institutet i motion 1982/83:2007 (m). Alternativa finansieringsvägar för
institutet bör alltså noga prövas under 1983 års beredningsarbete. Bidragsanslaget
för budgetåret 1982/83 bör bestämmas i enlighet med motionärernas
förslag.

dels att utskottet under punkt 36 moment 2 bort hemställa

2. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motion 1982/83:2007 yrkande 29 till Marintekniska
institutet: Bidrag till verksamheten för budgetåret 1983/84
anvisar ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.

minab/gotab Stockholm 1983 75553