NU 1982/83:33

Näringsutskottets betänkande
1982/83:33

om energipolitik (prop. 1982/83:100 delvis, 1982/83:101 delvis)
Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1982/83:100 bilaga 14 (industridepartementet) avsnittet
Introduktion av alternativa drivmedel (s. 120-128, delvis) samt punkterna
E3-E 13 och F20-F23,

dels proposition 1982/83:101 med förslag om tilläggsbudget II till
statsbudgeten för budgetåret 1982/83 bilaga 9 (industridepartementet) punkt
2 (Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer),

dels - helt eller delvis - 43 motioner från allmänna motionstiden år 1983
rörande bl. a.
vissa i budgetpropositionen föreslagna anslag,
energihushållning och energiproduktion i allmänhet,
kärnkraft,
vattenkraft,
elanvändning,
eltaxor,

kol, torv, skogsbränsle och andra bränslen,

alternativa drivmedel,

regionala energiprojekt,

fjärrvärme,

energiforskning.

Propositionen i angivna delar samt motionerna redovisas i det följande. En
översikt över var i betänkandet de olika förslagen i propositionen och de
olika motionsyrkandena behandlas lämnas i bilaga 1. Vissa motionsyrkandens
behandling i andra betänkanden redovisas i bilaga 2.

Företrädare för statens strålskyddsinstitut och statens kärnkraftinspektion
har inför utskottet lämnat upplysningar i anslutning till ett förslag från Svensk
Kärnbränsleförsörjning AB om slutförvaring av reaktoravfall.

Statens vattenfallsverk har inkommit med skrivelser bl. a. om ersättning
för försenad idrifttagning av kärnreaktorer och om eltaxor.

Nynäshamnskombinatet HB har i en skrivelse gett synpunkter på en
rapport om alternativa drivmedel.

1 Riksdagen 1982/83. 17 sami. Nr 33

NU 1982/83:33

Propositionerna

Proposition 1982/83:100

I proposition 1982/83:100 bilaga 14 (industridepartementet) förekommer
följande förslag m. m. under här angivna rubriker:

Introduktion av alternativa drivmedel (s. 120-128)

Regeringen bereder riksdagen tillfälle att (2) ta del av vad föredragande
statsrådet har anfört om introduktion av alternativa drivmedel.

E 3. Statens elektriska inspektion (s. 144 f.)

Regeringen föreslår att riksdagen till Statens elektriska inspektion för
budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 7 362 000 kr.

E 4. Utbildning och rådgivning m. m. för att spara
energi (s. 146-149)

Regeringen föreslår att riksdagen till Utbildning och rådgivning m. m. för
att spara energi för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 1 000
kr.

E 5. Främjande av landsbygdens elektrifiering (s.
149 f.)

Regeringen föreslår att riksdagen till Främjande av landsbygdens elektrifiering
för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 4 500 000
kr.

E 6. Solmätning vid Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut (s. 150 f.)

Regeringen föreslår att riksdagen till Solmätning vid Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag
av 1 060 000 kr.

E 7. Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer
(s. 151 f.)

Regeringen föreslår att riksdagen till Ersättning för försenad idrifttagning
av kärnreaktorer för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av
375 000 000 kr.

E 8. Statens k ä r n k r a f t i n sp e k t i on : Förvaltningskostnader
(s. 152-155)

Regeringen föreslår att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag om
1000 kr.

E 9. Statens k är n k r a f t i ns p e k t i o n : Kärnsäkerhetsforskning
(s. 155-158)

Regeringen föreslår att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion: Kärn -

NU 1982/83:33

säkerhetsforskning för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag av
1 000 kr.

E 10. Åtgärder för hantering av radioaktivt avfall (s.
158-160)

Regeringen föreslår att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att vid nämnden för hantering av använt
kärnbränsle inrätta en ordinarie tjänst för nämndens chef med beteckningen
P.

2. till Åtgärder för hantering av radioaktivt avfall för budgetåret 1983/84
anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.

E 11. Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m.(s.
160-188)

Regeringen föreslår att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att teckna borgen för lån till bolag i vilka statens
vattenfallsverk förvaltar statens akt[i]er intill sammanlagt 11 458 000 000 kr.,
varav högst 295 000 000 kr. för lån till eldistributionsföretag,

2. till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för budgetåret 1983/84
under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 3 219 000 000
kr.

E 12. Visst internationellt energisamarbete (s. 188f.)

Regeringen föreslår att riksdagen till Visst internationellt energisamarbete
för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 11 942 000 kr.

E 13. Medelstillskott till Svenska Petroleum Exploratio
n A B (s. 189)

Regeringen föreslår att riksdagen till Medelstillskott till Svenska Petroleum
Exploration AB för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag
av 7 000 000 kr.

F 20. Energiforskning (s. 249-252)

Regeringen föreslår att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1983/84 ikläda staten
ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till forskning och utveckling
inom energiområdet som, inberäknat redan fattade beslut, innebär åtaganden
om högst 310 000 000 kr. för budgetåret 1984/85, högst 150 000 000 kr.
för budgetåret 1985/86, högst 75 000 000 kr. för budgetåret 1986/87 och högst
35 000 000 kr. för budgetåret 1987/88,

2. till Energiforskning för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag
av 1 000 kr.

F 21. Bidrag till verksamheten vid Studsvik Energiteknik
A B (s. 253-256)

Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till verksamheten vid Studsvik

NU 1982/83:33

Energiteknik AB för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag av
42 500 000 kr.

F 22. Avveckling av forskningsreaktorer m. m. (s.
256 f.)

Regeringen föreslår att riksdagen till Avveckling av forskningsreaktorer
m. m. för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 5 750 000
kr.

F 23. Anläggningar för radioaktivt avfall i Studsvik,
m . m . (s. 257-261)

Regeringen föreslår att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att i enlighet med vad föredragande statsrådet
har anfört ikläda staten garanti med sammanlagt högst 60 000 000 kr. för
åtaganden avseende budgetåret 1984/85 som Studsvik Energiteknik AB gör i
samband med upphandling av anläggningar för avfallshantering i Studsvik,

2. medger att 5 000 000 kr. av det på tilläggsbudget II till statsbudgeten för
budgetåret 1981/82 beviljade lånet [till Studsvik Energiteknik AB] får
avskrivas,

3. till Anläggningar för radioaktivt avfall i Studsvik, m. m. för budgetåret
1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 44 200 000 kr.

Proposition 1982/83:101

I proposition 1982/83:101 bilaga 9 föreslår regeringen under punkt 2 (s.
28-32) att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att ikläda staten de ekonomiska förpliktelser
som följer av överenskommelsen med Forsmarks Kraftgrupp AB om
ersättning för försening av block 3 i Forsmarks kärnkraftverk i vad staten
därigenom ikläder sig ekonomiska förpliktelser,

2. till Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer på tilläggsbudget
II till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 140 000 000 kr.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som behandlas här är följande:

1982/83:250 av Ivar Franzén m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att energipolitiken bör ges en sådan
inriktning att möjligheterna att utnyttja billig solenergi enligt de riktlinjer
som anges i motionen till fullo tillvaratas,

1982/83:257 av Oswald Söderqvist (vpk), vari hemställs att riksdagen hos

NU 1982/83:33

regeringen begär förslag om åtgärder för att förhindra slutförvaring av
radioaktivt avfall under havsbottnen vid Forsmark,

1982/83:337 av Ivar Franzén (c), vari hemställs att riksdagen ansluter sig till
de riktlinjer för bättre brukande av tillgänglig elkapacitet som redovisas i
motionen,

1982/83:340 av Paul Lestander (vpk), vari hemställs att riksdagen
hemställer hos regeringen om åtgärder och förslag om satsning på odling av
energiskog i enlighet med vad som anförs i motionen,

1982/83:357 av Einar Larsson m. fl. (c), vari - med motivering i motion
1982/83:355 - hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att utnyttjande av tillgänglig skogsenergi prioriteras före kol och att
uppbyggnaden av distributionssystem och förädlingsanläggningar för skogsenergi
skall främjas,

1982/83:409 av Karin Ahrland (fp) och Hans Petersson i Röstånga (fp),
såvitt gäller hemställan - med motivering i motion 1982/83:403 - att
riksdagen

1 (delvis), begär att regeringen tar initiativ till att en kolhamn byggs i
Landskrona ,

2. hemställer hos regeringen om en skyndsam undersökning om spillvärme
från Barsebäck kan utnyttjas för uppvärmning av skilda trädgårdsanläggningar
och närliggande bostadsområden,

1982/83:488 av Per-Ola Eriksson (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om i motionen angiven utredning samt att förslag i
ärendet därefter föreläggs riksdagen,

1982/83:495 av Lennart Pettersson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
uttalar att regeringen närmare undersöker möjligheterna till exportfrämjande
kompensationsaffärer i bl. a. handeln med kol och andra importerade
energiråvaror,

1982/83:499 av Rune Torwald (c) och Gunhild Bolander (c), vari hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
beträffande byggande av ett kombinerat vind- och vågkraftverk utanför
Gotlands sy döstkust,

1982/83:647 av Ivar Franzén m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
hemställer att regeringen ser över reglerna för bl. a. oljeersättningsfonden
och energisparlånen så att ett bättre utnyttjande av vår elproduktionskapacitet
på det sätt som redovisats i motionen gynnas i högre grad än i
dag,

1982/83:804 av Pär Granstedt m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. uttalar att användning av kol i storstadsområdena endast bör få ske med
bästa möjliga rökgasrening och endast i den mån oljereduktionsmålen inte

NU 1982/83:33

kan nås genom hushållningsåtgärder samt övergång till värmepumpar,
inhemska bränslen och olika former av gasbränslen,

2. hos regeringen anhåller om förslag till komplettering av fjärrvärmelagen
i enlighet med vad som anförs i motionen,

3. uttalar att planeringen av Nynäshamnskombinatet och andra förgasningsprojekt
bör drivas vidare och utformas med ledning av vad som anförts i
motionen,

4. uttalar att värmesystem i storstäderna bör väljas så att en övergång till
varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga
miljöpåverkan påskyndas och inga låsningar till ett framtida elberoende
uppstår,

1982/83:807 av Ove Karlsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en utredning för översyn av möjligheterna att utnyttja och
ackumulera överskottsenergi på natten för att sedan användas på dagen,

1982/83:811 av Yngve Nyquist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att regionala torvförsörjningsplaner upprättas i samarbete
med naturvårdsverket och SGU under 1980-talet att ligga till grund för
hushållningen med torv i framtiden,

1982/83:812 av Rolf Rämgård (c), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som [i motionen] anförts om att anslaget
till främjandet av landsbygdens elektrifiering bör utgå med 4 500 000 kr. per
år under fem år med inriktning på upprustning av elnätet,

1982/83:1015 av Ivar Franzén (c), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att stöd för utbyggnad av fjärrvärme endast
bör ges när utbyggnad sker enligt de i motionen angivna riktlinjerna,

1982/83:1016 av Ivar Franzén (c) och Birgitta Hambraeus (c), vari
hemställs att riksdagen

1. avslår proposition 1982/83: [101] vad avser den del som rör ersättning om
140 milj. kr. för försenad idrifttagning av reaktorn Forsmark 3,

2. avslår proposition 1982/83:100 bilaga 14 i den del som rör ersättning om
200 milj. kr. för försenad idrifttagning av reaktorn Forsmark 3,

1982/83:1021 av Marianne Karlsson (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att medel skall ställas till förfogande för utveckling av
metoder för gasutvinning,

1982/83:1022 av Paul Lestander (vpk), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer om åtgärder för återvinning av asfalt i enlighet med
vad som anförts i motionen,

1982/83:1027 av Kjell Mattsson (c) och Ivar Franzén (c), vari hemställs att
riksdagen

NU 1982/83:33

1. som sin mening ger regeringen till känna att utvecklingen av vyrmetanmetoden
bör främjas på sätt som anges i motionen,

2. som sin mening ger regeringen till känna att vyrmetan-metodens
möjligheter för energiproduktion i u-land bör undersökas inom ramen för
vårt u-landsbistånd,

1982/83:1100 av Thorbjörn Fälldin (c), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. godkänner de riktlinjer för en decentralistisk energipolitik som redovisas
i motionen,

2. som sin mening uttalar att de positiva sysselsättningseffekter som
satsningen på inhemska bränslen innebär skall tillvaratas i enlighet med vad
som anförs i motionen,

3. beslutar att stöd till förbränningsanläggningar eldade med skogsbränsle,
andra biobränslen och sopor skall utgå enligt samma grunder som gäller för
anläggningar eldade med torv,

4. i övrigt beaktar vad som anförs i motionen beträffande energisektorns
sysselsättningseffekter,

5. ansluter sig till de riktlinjer för flexibla och för låga vattentemperaturer
anpassade fjärrvärmenät som redovisas i motionen samt att riksdagen
beslutar att villkoren för stöd till fjärrvärmeutbyggnader anpassas efter dessa
riktlinjer,

6. uttalar att energipolitiken ges en sådan inriktning att möjligheterna att
med hjälp av svensk teknik och produktion förbilliga användningen av
solenergi underlättas enligt de riktlinjer som anges i motionen,

7. ansluter sig till de riktlinjer för kolanvändningen som föreslås i
motionen, vilka innebär att nyttjande av solenergi, inhemska bränslen,
tillvaratagande av spillvärme och energihushållning prioriteras före kolanvändning,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
beträffande inriktningen av arbetet för att nå en betryggande slutförvaring av
det utbrända kärnbränslet,

12. som sin mening ger regeringen till känna att avgifter för att täcka
kostnaderna för avveckling och rivning av kärnkraftverk skall räknas upp
motsvarande minst aktuell kostnadsutveckling i enlighet med vad som
anförts i motionen,

13. avslår proposition 1982/83:101 i den del som rör ersättning om 140 milj.
kr. för försenad idrifttagning av reaktorn Forsmark 3,

14. avslår proposition 1982/83:100 bilaga 14 i den del som rör ersättning om
200 milj. kr. för försenad idrifttagning av reaktorn Forsmark 3,

15. som sin mening uttalar att nya överläggningar bör upptas med
Forsmarks Kraftgrupp AB (FKA) med utgångspunkt i vad som anförs i
motionen,

NU 1982/83:33

19. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
beträffande kommunernas självbestämmande över sin värmeförsörjning,

1982/83:1104 av Ola Ullsten m. fl. (fp), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
beträffande styrmedlen i energipolitiken,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
beträffande behovet av att påskynda teknikutvecklingen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
de ekonomiska förutsättningarna för stora värmepumpar,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
förstärkningar av de lokala elnäten,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
beträffande beställning av nya vindkraftaggregat, små och medelstora
värmepumpar och odling av energiskogar,

1982/83:1108 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. hos regeringen hemställer om förslag till energihushållningslag som ger
de styrmedel som krävs för att genomföra en effektiv energihushållning i
enlighet med motionens förslag,

3. hos regeringen hemställer om förslag om importlicenser för kol,

4. hos regeringen hemställer om åtgärder för att snabbt öka användningen
av de inhemska bränslena skogs- och jordbruksavfall samt biomassa i övrigt
och energiskog,

5. hos regeringen begär initiativ för bildandet av regionala bränslebolag,

7. hos regeringen begär förslag om snabb utbyggnad av alternativ
elproduktion i form av mottryck och vindkraft i enlighet med motionens
förslag,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
spillvärme, energikombinat och närvärme,

9. uttalar att all utveckling och allt arbete med kärnvärmereaktorn
SECURE och hetvattenledningar från kärnkraftverken skall stoppas,

10. uttalar att reaktorerna Forsmark 3 och Oskarshamn 3 inte bör
färdigställas och laddas,

11. beslutar att avfallet från de svenska reaktorerna inte skall upparbetas
och att all transport av reaktoravfall till Frankrike omedelbart stoppas,

12. beslutar att avtalet med Cogéma skall sägas upp och i samband därmed
göras till en offentlig, öppen handling,

13. avslår proposition 1982/83:100, bilaga 14, E 7. Ersättning för försenad
idrifttagning av kärnreaktorer,

1982/83:1119 av Tommy Franzén m. fl. (vpk), vari - med motivering i

NU 1982/83:33

motion 1982/83:1117- hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om
förslag inom energiområdet i enlighet med vad som anförs i motionen,

1982/83:1473 av Elving Andersson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
beträffande skyddet av kärnkraftverk mot terrorister,

1982/83:1477 av Wivi-Anne Cederqvist (s) och Iréne Vestlund (s), vari
hemställs att riksdagen hos regeringen begär att frågan om statsbidrag till
torveldade förbränningsanläggningar i Sandvikens och Avesta kommuner
upptas till prövning,

1982/83:1479 av Kerstin Ekman (fp) och Lars Ernestam (fp), vari hemställs
att riksdagen

1. avslår regeringens förslag om utbyggnad av Fatsjö kraftstation,

2. till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för budgetåret 1983/84
under tolfte huvudtiteln anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med
17 300 000 kr. minskat reservationsanslag av 3 201 700 000 kr.,

1982/83:1481 av Nils-Olof Gustafsson m. fl. (s), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av ökade insatser för att komma i gång med energiutvinning i
Jämtlands län,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ombyggnad, utbyggnad samt viss nybyggnad av vattenkraften i Jämtlands
län,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av restelektrifiering i Jämtlands län,

1982/83:1501 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer om en undersökning och översyn av statens vattenfallsverks
organisation och uppgifter och dess roll i svensk energipolitik,

1982/83:1503 av Ivar Virgin m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen anhåller om förslag till besparingar av statens utgifter på
energisparområdet i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
intensifierade forskningsinsatser inom vissa områden av energiförsörjningen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
inriktningen av energipolitiska åtgärder i Skaraborgs län,

1982/83:1505 av Bengt Wittbom (m) och Ove Eriksson (m), vari hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts angående förbättrade möjligheter för de mindre elkraftföretagen att
kunna prissätta vattenkraften i enlighet med av Elverksföreningen utfärdade
rekommendationer,

NU 1982/83:33

1982/83:1585 av Olle Westberg m. fl. (s), såvitt gäller hemställan - med
motivering i motion 1982/83:1582 - att riksdagen

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utvecklingsprojekt på energiområdet i Gävleborgs län,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
vinsten på vattenkraftsutbyggnad,

1982/83:1588 av Ulf Adelsohn m. fl. (m), såvitt gäller hemställan (3) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna de i motionen angivna
riktlinjerna för energipolitiken,

1982/83:2004 av Gunilla André m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
länsstyrelsernas roll i energiplaneringen som samordnare mellan den
kommunala och nationella nivån,

1982/83:2007 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m), såvitt gäller
hemställan att riksdagen

17. avvecklar de särskilda stöden till torvanläggningar, fjärrvärmeanläggningar
och viss energiteknisk industri samt den för upphandlingssamordning
inrättade delegationen i enlighet med vad som framhållits i motionen och
sänker den särskilda avgiften på oljeprodukter i motsvarande mån,

23. ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om statens
vattenfallsverk,

1982/83:2011 av Arne Fransson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen,

1982/83:2013 av Pär Granstedt (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer om åtgärder för en mer hushållsinriktad el-taxa för
fritidshus i enlighet med vad som anförts i motionen,

1982/83:2014 av Pär Granstedt m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
hemställer att regeringen tar initiativ till sammankallandet av ett internationellt
symposium om resurssnål teknik i enlighet med vad som anförs i
motionen,

1982/83:2015 av Pär Granstedt m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om den
regionala energiplaneringen i Stockholms län,

1982/83:2023 av Gunnel Jonäng (c) och Gunnar Björk i Gävle (c), såvitt
gäller hemställan (2) att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om
förbud mot upparbetning av svenskt använt kärnbränsle såväl hemma som
utomlands,

1982/83:2027 av Sven Munke m. fl. (m,s,c), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts

NU 1982/83:33

som skäl för byggandet av en central kolhamn i Landskrona,

2. som sin mening ger regeringen till känna att staten med hänsyn till
projektets positiva betydelse för Sveriges energiförsörjning också bör ingå
som intressent i projektet,

1982/83:2033 av Sigvard Persson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
stimulansåtgärder för användning och tillverkning av gengasaggregat,

1982/83:2037 av Olle Svensson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen angående
anslag till branschrelaterad forskning vid Studsvik Energiteknik AB,

1982/83:2045 av Rune Ångström (fp), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande en
reducering av tarifferna för elkraft i de fem nordligaste länen, förslagsvis med
15-25 %, så att detta beaktas i de regeringsförslag som omfattar stimulanser
för det svenska näringslivet under 1980-talet.

Motivering

I detta avsnitt återges motiveringen för vissa förslag av mer övergripande
natur i partimotioner från de fyra oppositionspartierna. Motiveringen för
övriga förslag i dessa motioner och i de andra motioner som behandlas i
betänkandet återges i det följande under rubriken Utskottet.

Moderata samlingspartiet pekar i partimotionen 1982/83:1588 på att
omfattande statliga regleringar, bidrag och punktskatter inriktas på att styra
energianvändningen från olja till andra energislag. Styrningens effektivitet
kan ifrågasättas, sägs det i motionen.

Oljeprishöjningarna under 1970-talet i förening med höjda oljeskatter har
skapat kraftiga incitament till övergång till andra energikällor, fortsätter
motionärerna. De särskilda bidragen till hushåll och andra energikonsumenter
har i dag sannolikt liten positiv effekt i jämförelse med priset för att
främja en ekonomiskt riktig omvandling av energisystemet. Bidragen kan
däremot stimulera till investeringar vilkas värde är tveksamt. En övergång till
konkurrenskraftiga energikällor, såsom kol, vattenkraft och kärnenergi,
hejdas samtidigt genom politiska blockeringar. Tillsammans innebär detta,
säger motionärerna, att energibesluten karaktäriseras mer av politik än av
ekonomi. Vårt lands internationella konkurrenskraft har tagit skada
härav.

I dag finns en stark medvetenhet om energihushållningens betydelse
liksom om nödvändigheten av en förnyelse av energisystemet, uttalar
motionärerna. Den statliga energipolitiken borde anpassas härtill. Både av
budgetskäl och av hänsyn till energiförsörjningen borde energipolitiken nu
ges en mer marknadsmässig inriktning.

NU 1982/83:33

Det är nu inte i första hand mera politik utan mera ekonomi som behövs på
energiområdet, säger motionärerna vidare. Endast om marknadsmässiga
hänsyn tillåts spela den avgörande rollen vid den nödvändiga omvandlingen
av energisystemet kan energipolitiken understödja arbetet på att återskapa
balans i samhällsekonomin.

I motionen erinras om att moderata samlingspartiet med den angivna
utgångspunkten under hösten 1982 avvisade de förslag inom energiområdet
som regeringen framlade i proposition 1982/83:50. Bl. a. budgetskäl talar för
att riksdagen ånyo prövar de subventioner på 200, 300 resp. 700 milj. kr. som
regeringen då föreslog, menar motionärerna. Genom ett snabbt beslut i
denna riktning borde det vara möjligt att spara sammanlagt 600 milj. kr.

I centerpartiets partimotion 1982/83:1100 sägs att energipolitiken måste
inriktas på skapande av ett decentraliserat energisystem, baserat på
utnyttjande av i huvudsak inhemska förnybara energikällor och en effektiv
användning av tillgängliga resurser. Härigenom skall kraven på resurshushållning,
ekologisk balans, god miljö, hög säkerhet, försörjningstrygghet,
ökad sysselsättning samt en stärkt ekonomi kunna tillgodoses. Stimulans av
småskaliga energisystem ger vidare medborgarna bättre möjligheter till
inflytande och kontroll över energisystemen.

Motionärerna anför att energipolitiken under åren 1976-1982 successivt
har inriktats på utformning av ett decentralistiskt energisystem byggt på den
allsidighet som ett system med bättre energihushållning och utnyttjande av
olika inhemska energikällor innebär. De ger exempel på beslut med denna
inriktning som statsmakterna har fattat under den angivna perioden.

Ytterligare insatser måste nu göras för att de fastlagda målen skall uppnås,
hävdar centerpartiet i motionen. En effektiv energianvändning förutsätter
bl. a. hushållning med energikvalitet. Vi måste bruka bättre i stället för att
förbruka mer, säger motionärerna. De vill inte acceptera den ”återgång till
centralistiskt och storskaligt inriktad energipolitik som präglar budgetpropositionen”.
Riksdagen borde med skärpa uttala att de riktlinjer för en
decentralistiskt inriktad energipolitik med en medveten resurshushållning
som har fastlagts under centerpartiets tid i regeringsställning skall gälla även i
fortsättningen.

Investeringar på energiområdet har mycket goda möjligheter att skapa nya
jobb och generera en uppgång i ekonomin, framhålls det vidare i motionen.
De mest näraliggande möjligheterna att skapa nya arbetstillfällen sägs vara
satsningar på utnyttjande av inhemska bränslen, såsom skogsavfall och torv.
Tillsammans med torv är skogsenergi det inhemska bränsle som snabbast kan
ersätta olja, heter det vidare. Utnyttjande av inhemska bränslen för i första
hand uppvärmning skapar stora sysselsättningsmöjligheter. Det finns dock
betydande avsättningsproblem. Därför måste en fungerande marknad för
inhemska bränslen byggas upp. Även jordbruket kan på flera sätt bidra till att
förbättra Sveriges energiförsörjning och sysselsättningsläge, hävdar motionärerna.
Som exempel nämns att ökad odling av kvävebindande grödor,

NU 1982/83:33

odling av energigrödor, metanjäsning m. m. kan ge icke obetydliga tillskott
till energiförsörjningen. Satsningen på inhemska bränslen får dessutom stora
regionalpolitiska effekter och ger nya exportmöjligheter, uttalar motionärerna.

De anför vidare att det inte kan accepteras att olja ersätts med elenergi för
uppvärmning på det sätt som förutsätts i budgetpropositionen. I en kortsiktig
överskottssituation bör inriktningen vara att mera elenergi skall exporteras,
uttalar de. Kommande förslag om styrmedel på energiområdet förutsätts ges
en inriktning som stimulerar energihushållning samt användning av inhemska
bränslen för uppvärmning i stället för elenergi, kol och olja.

I motionen lämnas vidare, liksom i motion 1982/83:250 (c), vissa uppgifter
om ny teknik för utnyttjande av solenergi. Det sägs bl. a. att solfångaren
enligt denna nya teknik betraktas inte som en separat utan som en integrerad
del av huset. Under vissa förutsättningar kan solenergin redan i dag vara ett
ekonomiskt vettigt alternativ, hävdar motionärerna. Solenergin kommer
med den nämnda tekniken i första hand att vara intressant som basenergi för
att få en fördelaktig fördelning av kapitalkostnaderna. Den kommer alltså att
konkurrera med kolet. Investeringar som låser fast oss i ett alltför
omfattande kolberoende kommer i hög grad att försena utvecklingen av
teknik för billig solenergi, anför motionärerna. I dag kan många och
lönsamma investeringar göras i värmepumpsteknik, lägre driftstemperaturer
och energihushållning. Detta främjar en satsning på billig solenergi och bör
därför prioriteras långt före satsning på koleldning.

I motionen sägs vidare i fråga om kommunernas självbestämmande över
sin värmeförsörjning att statens åtgärder visavi kommunerna skall vidtas i
samarbete och samverkan med kommunerna och inte genom diktat.
Motionärerna förutsätter att den proposition som aviseras beträffande
storstädernas värmeförsörjning utgår ifrån kommunernas rätt att själva sköta
sin värmeförsörjning och inte åsidosätter och ifrågasätter berörda kommuners
vilja att lösa sina problem.

Inriktningen a v folkpartiets energipolitik är att det skall skapas handlingsfrihet
inför framtiden och ett anpassningsbart energisystem, heter det i
motion 1982/83:1104. Ensidiga beroenden av enstaka energikällor skall
undvikas. Energisystemet skall utformas så att det sammantaget ger minsta
möjliga miljö- och hälsorisker. Det erinras i motionen om att olika
riksdagsbeslut har angivit ramarna för energipolitiken under 1980-talet.
Energipolitiken under de närmaste åren handlar framför allt om genomförande
av redan fattade beslut, säger motionärerna. I motionen berörs dock
en del områden, bl. a. i fråga om forskning och utveckling, där folkpartiet
anser att kompletterande åtgärder är nödvändiga eller bör övervägas för att
de mål som redan är fastställda skall uppnås. Vidare anförs att den s. k.
Grafströmska utredningens betänkande (SOU 1981:94) Energisamverkan
inte bör föranleda några åtgärder. Den energihushållningslag som föreslås

NU 1982/83:33

skulle kraftigt öka byråkratin både inom företagen och inom statsförvaltningen
utan att det står i rimlig proportion till de effekter som uppnås, uttalar
motionärerna. De anser att de styrmedel som redan är beslutade, främst i
samband med proposition 1980/81:90, är tillräckliga. Tyder utvecklingen på
att de fastlagda målen inte kommer att nås är det i första hand dessa
styrmedel som måste skärpas. Regeringen måste, sägs det vidare i motionen,
uppmärksamt följa utvecklingen av oljeersättningsprogrammet och om
nödvändigt föreslå ytterligare åtgärder om målen för detta program inte kan
nås med nuvarande insatser.

En orsak till att man i kommunerna avvaktar med beslut om investeringar i
anläggningar för förbränning av inhemska bränslen kan vara en osäkerhet
om tekniken är tillräckligt utvecklad. Regeringen borde, uttalar motionärerna,
överväga om tillräckliga insatser görs på forskning och utveckling av
pann- och förbränningsteknik. Nämnden för energiproduktionsforskning -och när det blir aktuellt statens energiverk - borde om så erfordras ges i
uppdrag att föreslå snabba åtgärder för att påskynda teknikutvecklingen för
förbränning av inhemska fasta bränslen.

Ytterligare insatser borde också övervägas för att utveckla den s. k.
helträdsmetoden, anser folkpartiet vidare. Metoden innebär att den ibland
befarade konkurrensen mellan kol- och bränsleflis kan undanröjas, hävdar
motionärerna.

När det gäller introduktionen av kol anför motionärerna, med hänvisning
till vad folkpartiet tidigare har uttalat i en motion under hösten 1982, att
denna bör ske på ett planerat sätt så att såväl energiförsörjningsintresset som
hänsyn till miljön tillgodoses.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1982/83:1108 sägs inledningsvis
att det i dagsläget finns två huvudfrågor inom energiområdet. Den första
gäller avveckling av kärnkraften i enlighet med folkomröstningens utslag och
riksdagens beslut. Det är enligt motionärerna nödvändigt att från samhällets
sida vidtas aktiva åtgärder som förberedelse för kärnkraftens avveckling.
Åtgärderna måste i första hand rikta sig mot användningsområdet, dvs. avse
hushållning och användning av rätt energislag för rätt ändamål. I andra hand
måste kraftfulla åtgärder för uppbyggande av en alternativ elproduktion
vidtas. Den andra huvudfrågan inom energiområdet gäller minskning av
importberoendet, heter det vidare. En kraftigare satsning på inhemska
bränslen är absolut nödvändig, eftersom det är på bränslesidan som
storförbrukning av olje- och kolimporten sker.

En effektiv och långt driven hushållning med energin är nödvändig,
fortsätter motionärerna, om Sverige skall kunna avveckla kärnkraften och
kraftigt minska beroendet av kol- och oljeimport. Inom industri- och
övrigsektorn finns det möjligheter att spara energi motsvarande ungefär
effekten av ett par kärnkraftverk. Det hittillsvarande energisparandet i
befintlig bebyggelse karaktäriseras som helt otillräckligt. Det behövs
kraftigare styrmedel för att det skall bli möjligt att åstadkomma den

NU 1982/83:33

minskning av energianvändningen inom detta område som har förutsatts. En
plan måste vidare utarbetas för hur den elenergi som nu används för
uppvärmning skall ersätta bränslen eller andra energikällor, anför motionärerna.
De upprepar ett tidigare framfört krav på lagstiftning om energihushållning.
Det behövs bestämda styrmedel om energianvändningen skall
kunna styras in i banor som är nyttiga för hela samhället, säger de. En
energianvändning med regler och normer enligt en samhällelig plan är
nödvändig. För att det avsedda resultatet skall uppnås behövs också ett
samhälleligt inflytande över energisparandet, så att det verkligen kommer till
stånd.

Uppgifter i anslutning till vissa motionsyrkanden
Riksdagsbeslut om energipolitikens inriktning m. m.

Våren 1981 beslutade riksdagen, efter förslag från regeringen, om
riktlinjer för energipolitiken fram till omkring år 1990 (prop. 1980/81:90, NU
1980/81:60, rskr 1980/81:381). Ett kraftigt minskat oljeberoende angavs
härvid som ett centralt mål. Vidare gällde det att skapa förutsättningar för en
avveckling av kärnkraften i enlighet med utslaget av folkomröstningen i
kärnkraftsfrågan våren 1980. Statsmakterna tog sikte på en successiv
utveckling mot ett energisystem i huvudsak baserat på varaktiga, helst
förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. I
ett program för energihushållning under 1980-talet låg tyngdpunkten på
åtgärder som skulle spara olja. Energihushållningen skulle främjas genom
rådgivning, utbildning och information men också genom utnyttjande av
prissättningen som styrmedel. Parallellt härmed skulle ett program för
oljeersättning genomföras. I fråga om kärnkraften beslöts om åtgärder för att
höja säkerheten vid kärnkraftverken och om en lag som reglerar finansieringen
av framtida kostnader för hantering av använt kärnbränsle.

Omfattningen och inriktningen av ett nytt treårigt energiforskningsprogram
fastställdes. I riksdagens beslut ingick också att genomgripande
organisatoriska förändringar skulle genomföras, bl. a. inrättande av en
särskild central myndighet för energifrågor.

Riksdagsbehandlingen präglades av relativt stor enighet mellan de fyra
partier som var företrädda i näringsutskottet. De reservationer som avgavs
gällde mestadels detaljfrågor, i flera fall av organisatoriskt slag. Riksdagen
begärde att regeringen skulle tillsätta en parlamentarisk kommitté med
uppgift att ytterligare analysera vilka åtgärder som skulle kunna vidtas för att
säkra kärnkraftens avveckling och ett fortsatt minskat oljeberoende.
Regeringen fattade beslut om en sådan kommitté under hösten 1981.
Kommittén benämns 1981 års energikommitté (I 1981:08).

I enlighet med riksdagens beslut år 1981 lades i budgetpropositionen år
1982 fram förslag om ny myndighetsorganisation på energiområdet. Detta
förslag har i sina huvuddelar prövats av riksdagen efter beredning inom

NU 1982/83:33

näringsutskottet (NU 1981/82:28, rskr 1981/82:246). Riksdagen beslöt därvid
med bifall till en socialdemokratisk reservation att den nya centrala
energimyndigheten, statens energiverk, skulle inrättas den 1 juli 1983 - ett år
senare än enligt regeringens förslag - och att oljeersättningsfonden skulle
inordnas i den centrala energimyndigheten, övergångsvis alltså i statens
industriverk. Energiforskningsnämnden har den 1 juli 1982 fått permanent
ställning som fristående myndighet. Regeringen har i årets budgetproposition
lagt fram förslag om inrättande av statens energiverk i enlighet med
riksdagens tidigare beslut. Detta förslag har bifallits av riksdagen (NU
1982/83:26, rskr 1982/83:193).

Också under allmänna motionstiden år 1982 väcktes ett stort antal
motioner rörande energipolitiken. De spände över ett brett register av
frågor. De flesta av dessa motioner behandlades i näringsutskottets
betänkande NU 1981/82:30. Vissa frågor om utvinning av torv och
alunskiffer tog näringsutskottet upp i betänkandet NU 1981/82:40 om
mineralpolitik.

I enlighet med förslag i den nya regeringens ekonomisk-politiska
proposition beslutade riksdagen i slutet av år 1982 (prop. 1982/83:50, NU
1982/83:18) om åtgärder för att få till stånd vissa investeringar inom
energiområdet. Det gällde tillfälligt statligt stöd till investeringar i fjärrvärmedistributionsanläggningar.
Vidare beslutades om bidrag för att öka
investeringarna i torveldade förbränningsanläggningar. Ytterligare en ny
stödform inrättades, nämligen med syftet att komplettera de dåvarande
stöden inom energiområdet och undanröja de hinder som kan finnas hos
industrin när det gäller att leverera utrustning avsedd för energiområdet.
Riksdagen beslutade också om en delegation (I 1982:07) med uppgift att
handha frågor om upphandling inom energiområdet. Syftet var att säkerställa
att investeringarna kommer i gång tillräckligt snabbt. En huvuduppgift
för delegationen är att samordna och medverka vid större upphandlingar av
energiutrustning.

Centerpartiet begärde i en partimotion med anledning av den ekonomiskpolitiska
propositionen att riksdagen skulle ansluta sig till de riktlinjer för
energipolitiken som förordades i motionen. Flera av dessa förslag till
riktlinjer återkommer centerpartiet med i årets partimotion. Utskottet
erinrade (NU 1982/83:18 s. 8) om att riksdagen våren 1981 hade antagit
riktlinjer för energipolitiken fram till år 1990. Det fanns enligt utskottets
uppfattning inte anledning för riksdagen att i det sammanhanget ompröva sitt
ställningstagande från år 1981 och göra något uttalande om allmänna
riktlinjer för energipolitiken. Motionen avstyrktes. Centerpartiets företrädare
i utskottet reserverade sig. Riksdagen följde utskottet.

I fråga om utbyggnad av distributionsanläggningar för fjärrvärme förelåg
reservationer från moderata samlingspartiet, centerpartiet och vänsterpartiet
kommunisterna. Stödet till investeringar i torveldade förbränningsanläggningar
var också kontroversiellt liksom förslaget om upphandling inom

NU 1982/83:33

energiområdet. Samtliga oppositionspartier avgav reservationer. Riksdagen
följde utskottet.

I en motion från vänsterpartiet kommunisterna framfördes förra året
önskemål om en energihushållningslag. Utskottet (NU 1981/82:30 s. 19)
avstyrkte motionsyrkandet med hänvisning till att ett förslag till energihushållningslag
hade framförts av den s. k. Grafströmska utredningen (SOU
1981:94).

Energipolitikens sysselsättningseffekter

Regeringen publicerade i augusti 1982 en beräkning av energipolitikens
sysselsättningseffekter. Satsningarna på nya energikällor, oljeersättning och
hushållning skulle enligt dessa beräkningar ge 25 000-45 000 nya arbetstillfällen
år 1990 om målen i 1981 års energipolitiska beslut uppnås:

Utvinning av skogsbränslen 9 000-11000

Utvinning av torv 1 000- 1 900

Förbränning av inhemska bränslen 1 500- 2 000

Investeringar för utvinning och förbränning av inhemska 4 000- 6 000

bränslen

Vindkraft 0- 3 000

Naturgas 300- 6 000

Summa 15 800-29 900

Kol 4 000- 6 000

Värmepumpar och solvärme 6 000- 9 000

Totalt 26 00045 000

Åtgärder för hantering av radioaktivt avfall

Bakgrund

Ansvaret för forsknings- och utvecklingsarbetet rörande slutförvaringen
av kärnbränsleavfall är fördelat mellan kärnkraftverkens ägare och den år
1981 inrättade nämnden för hantering av använt kärnbränsle (NAK). Det
övergripande ansvaret för verksamheten inom området åvilar NAK, medan
huvuddelen av det egentliga forskningsarbetet bedrivs av det av kärnkraftsbolagen
gemensamt ägda företaget Svensk Kärnbränsleförsörjning AB
(SKBF). NAK skall enligt sin instruktion följa arbetet inom SKBF vad gäller
teknik för hantering och förvaring av det använda kärnbränslet men också
svara för viss kompletterande forskning och utveckling i syfte att bredda
statens beslutsunderlag. Efter tillkomsten år 1977 av den s. k. villkorslagen -lagen (1977:140) om särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle,
m. m. - utarbetade SKBF två förslag till hantering och slutförvaring av
utbränt kärnbränsle. Förslagen, KBS 1 och KBS 2, byggde på lagens två

2 Riksdagen 1982/83. 17 sami. Nr 33

NU 1982/83:33

alternativ för slutförvaring, dels slutförvaring efter upparbetning, dels direkt
slutförvaring.

Vidareutvecklingen av dessa alternativa förvaringsmetoder pågår kontinuerligt.
Sedan flera år är arbetet koncentrerat på att påvisa metoder för en
säker direkt slutförvaring. Inför den ansökan enligt villkorslagen som skall
inlämnas till regeringen under första halvåret 1983 om att det tredje blocket i
Forsmark och det tredje blocket i Oskarshamn skall få tillföras kärnbränsle,
skall en uppdaterad version av KBS 2 presenteras. Denna version utgår ifrån
att kärnbränsleavfallet skall direktförvaras i Sverige utan föregående
upparbetning.

Den fond som håller på att byggas upp för att finansiera den framtida
slutförvaringen av kärnbränsleavfallet förvaltas av NAK. NAK skall årligen
lämna förslag till regeringen om storleken av de avgifter som reaktorägarna
skall erlägga till staten. För år 1983 föreslog NAK att avgiften skall vara 1,9
öre per kWh elektrisk energi som levereras från kärnkraftverk. Förslaget
bygger dels på en kostnadsuppräkning av avgiften för år 1982, dels på en
beräkning av förväntad real avkastning på förvaltade medel. Nämnden har
antagit en möjlig real förräntning av 2 % per år. Avsättningarna till fonden
beräknas uppgå till ca 600 milj. kr. under år 1982. När kärnkraftsprogrammet
är fullt utbyggt skulle en avgift på 1,7 öre per kWh medföra årliga
avsättningar till fonden på nära 1 miljard kronor.

Som framgår av budgetpropositionen (bil. 14 s. 160) har regeringen
fastställt avgiften för år 1983 till oförändrat 1,7 öre per kWh. Regeringen har
samtidigt uppdragit åt NAK att utreda möjligheterna att erhålla högre real
avkastning på förvaltade medel än den NAK själv antagit. Utredningsresultatet
skall redovisas till regeringen före den 1 september 1983.

De tolv svenska kärnkraftsreaktorerna beräknas under sin livstid producera
ca 7 000 ton använt kärnbränsle. För drygt en tiondel därav, eller ca 870
ton, har slutits utländska upparbetningsavtal. Enligt SKBF:s bedömning kan
f. n. ingen ytterligare upparbetning av svenskt kärnbränsleavfall förutses,
bl. a. beroende på att ingen internationell kapacitet härför finns tillgänglig.
Ca 140 ton utbränt bränsle har tidigare sänts till England för upparbetning.
Regeringen har nyligen lämnat tillstånd för utförsel av ytterligare 57 ton,
denna gång för upparbetning i Frankrike vid det statsägda kärnkraftsbolaget
Cogéma.

Vid drift av kärnkraftverk uppkommer låg- och medelaktivt avfall, s. k.
reaktoravfall. Det består av härdkomponenter som bränsleboxar och
styrstavar, jonbytarmassor, skrot, lågaktiva sopor m. m. Rester från rivning
av kärnkraftverk räknas också till denna typ av avfall. SKBF har utarbetat ett
förslag till slutförvaring av reaktoravfallet, kallat SFR (Slutförvar för
reaktoravfall).

Förvaret föreslås bli lokaliserat till en plats under havsbottnen omedelbart
norr om hamnen vid Forsmarks kraftstation. Som utskottet redogjorde för
förra året (NU 1981/82:30 s. 28) har ansökan inlämnats om tillstånd enligt

NU 1982/83:33

atomenergilagen (1956:306), miljöskyddslagen (1969:387) och byggnadslagen
(1947:345) att bygga slutförvaret. F. n. bereds ansökan om koncession
enligt atomenergilagen hos statens kärnkraftinspektion och dess remissinstanser.
Såväl koncessionsnämnden för miljöskydd som Östhammars kommun
har tidigare tillstyrkt lokaliseringen.

Ärendet kommer slutgiltigt att avgöras av regeringen. Om beslut fattas
före sommaren 1983, planeras igångsättning av byggnadsarbetena till den 1
juli. Anläggningens första etapp beräknas vara färdigställd under år 1988.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågor om hanteringen av det radioaktiva avfallet från kärnkraftverken
har behandlats flera gånger tidigare av riksdagen. Förra året behandlade
näringsutskottet (NU 1981/82:30 s. 25 f.) bl. a. motionsyrkanden från
centerpartiet och från vänsterpartiet kommunisterna om förbud mot
upparbetning av svenskt kärnkraftsavfall och ett yrkande från centerpartiet
om inriktningen av arbetet för att nå en betryggande slutförvaring av det
utbrända kärnbränslet. Ett uttalande i centerpartiets motion - som återfinns
även i den nu aktuella motionen från samma parti - om att de s. k.
KBS-metoderna för slutförvaring av kärnbränsleavfall inte uppfyller villkorslagens
krav på helt säker slutförvaring fann utskottet anmärkningsvärt.
Utskottet anförde härom följande:

Regeringen beslöt under våren 1980 att medge start av kärnkraftsanläggningarna
Ringhals 3 och 4 samt Forsmark 1 och 2. Likaså lämnade regeringen
då tillstånd till uppförande och drift av ett centrallager för använt
kärnbränsle. Dessa beslut innebar, såsom uttryckligen konstaterades i
proposition 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken (bilaga 1 s. 315), ett
ställningstagande för att den dittills av Projekt Kärnbränslesäkerhet (KBS)
redovisade hanteringen och förvaringen av använt kärnbränsle och högaktivt
avfall är möjliga att tillämpa. Att den rådgivande folkomröstningens resultat
gav stöd för idrifttagning av ytterligare kärnkraftsreaktorer intill ett
sammanlagt antal av tolv har givetvis icke satt de i villkorslagen angivna
kraven ur kraft. Några omständigheter som tyder på att de år 1980 godtagna
förvaringsmetoderna nu skulle bedömas väsentligen annorlunda av regeringen
är inte bekanta. Det citerade uttalandet i partimotionen torde mot här

angiven bakgrund få tolkas så att motionärerna anser att regeringen år

1980 meddelade tillstånd enligt villkorslagen trots att de i lagen angivna
förutsättningarna för tillstånd inte var uppfyllda.

Vad gäller det fortsatta arbetet på metoder för slutförvaring av använt
kärnbränsle och radioaktivt avfall underströk utskottet betydelsen av det
pågående arbetet på att förbättra metoderna. En tänkbar utvecklingslinje,
påpekade utskottet, kan vara att slutförvaring utan upparbetning kommer att
bli betraktad som den primära slutförvaringsmetoden. Med detta avstyrkte
utskottet de aktuella motionsyrkandena. Centerpartiets företrädare i utskottet
reserverade sig till förmån för sina yrkanden. Riksdagen följde
utskottet.

NU 1982/83:33

Det avtal om upparbetning som har ingåtts mellan Svensk kärnbränsleförsörjning
AB (SKBF) och det franska företaget Cogéma behandlades vid
samma tillfälle. Ett yrkande i vänsterpartiet kommunisternas partimotion
som gick ut på att avtalet skulle sägas upp avslogs med hänvisning till ett
flertal tidigare ställningstaganden i frågan (NU 1981/82:30 s. 28).

Också i fråge- och interpellationsdebatter i riksdagen har frågan om
kärnbränsleavfallet behandlats under senare tid.

Statsrådet Birgitta Dahl besvarade den 7 februari 1983 (RD 1982/83:76
s. 23) en interpellation (1982/83:42) av Oswald Söderqvist (vpk) som bl. a.
gällde vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att stoppa upparbetningen
av svenskt kärnkraftsavfall. I sitt svar anförde statsrådet följande:

Regeringen är i princip emot att - såsom de tidigare regeringarna gjort - i
realiteten binda företagen vid upparbetning av använt kärnbränsle. Upparbetning
bör inte komma i fråga för den mängd - ca 90 % av den beräknade
totala mängden använt bränsle från det svenska programmet - för vilken
avtal om upparbetning ej har slutits. Detta kräver dock en översyn av
gällande lagstiftning.

Några dagar före den nämnda interpellationsdebatten besvarade statsrådet
Dahl två frågor om hanteringen utomlands av svenskt kärnkraftsavfall
(RD 1982/83:73 s. 8f.). Pär Granstedt (c) hade frågat (1982/83:174) hur
regeringen avsåg att skapa fullständiga garantier mot att svenskt kärnkraftsavfall
kan komma att missbrukas i utländskt kärnvapenprogram. Gunnel
Jonäng (c) hade frågat (1982/83:235) om regeringen var beredd att medverka
till en omprövning av beslutet om utförsel av använt kärnbränsle.

Statsrådet fastslog först att klyvbart material från Sverige inte på några
villkor får användas till kärnladdningar och anförde därefter följande:

Jag vill också erinra frågeställarna om att anledningen till att vi ställts inför
dessa problem är de bindningar till upparbetning som blev följden av de
borgerliga regeringarnas handlande, såsom 1976 års regeringsdeklaration,
där upparbetning utpekas som enda alternativ, samt villkorslagen (1977:140)
och de beslut som fattats med anledning av den, t. ex. att godkänna
upparbetningsavtalen som grund för laddningstillstånd. Vidare har affärsavtalen
knutits till en av regeringen Fälldin framförhandlad mellanstatlig
överenskommelse med Frankrike. Jag vill också erinra om att socialdemokraterna
hela tiden har motsatt sig såväl villkorslagen som upparbetningsavtalen.

Regeringens handlande utgår från principen att det nu gäller att trots dessa
bindningar skapa garantier mot att Sverige ens riskerar att bidra till
kärnvapenspridning.

Det plutonium som separeras vid upparbetning enligt avtalen kommer att
förbli svensk egendom. Kraftföretagen måste ha tillstånd av regeringen eller i
vissa fall statens kärnkraftinspektion för att överlåta plutoniet. För
plutonium som separeras i upparbetningsanläggningen i La Hague i
Frankrike gäller dessutom att den svenska och den franska regeringen båda
måste ha godkänt plutoniets fortsatta hantering och användning, innan det
får förflyttas från anläggningen. Regeringen har dessutom träffat en

NU 1982/83:33

överenskommelse med den franska regeringen om att allt svenskt material i
La Hague-anläggningen skall stå under kontroll av Internationella atomenergiorganet.
Sådan kontroll gäller även materialet som förts till Sverige. På
detta sätt skapas en garanti mot varje användning av materialet i strid mot
den svenska regeringens intentioner.

Vidare är, av de skäl jag nyss anfört, någon omprövning av beslutet inte
aktuell.

I den allmänpolitiska debatten i februari i år tog statsrådet Birgitta Dahl
också upp frågan om hanteringen av använt kärnbränsle. Hon anförde då
följande (RD 1982/83:73 s. 47):

I samband med regeringens beslut om tillstånd för utförsel av 57 ton använt
kärnbränsle, redovisades regeringens handläggning av den frågan. Vi kunde
då redovisa att vi har gått genom avtalen tillsammans med den franska
regeringen och klarat ut att den svenska regeringen är tillförsäkrad full
kontroll över varje steg i hanteringen i Frankrike. Vidare har vi kommit
överens om att allt svenskt material i La Hague skall kontrolleras av det
internationella atomenergiorganet IAEA. Det material som vi sänder till
Frankrike förblir hela tiden i svensk ägo. Därmed är våra krav på säkerhet
uppfyllda. Det viktigaste är nu att vi finner lösningar för framtiden som är
konstruktiva och ansvarsfulla.

Vi har inbjudit de övriga partierna till överläggningar om hur avfallsfrågorna
skall hanteras i framtiden. Från regeringens sida är vi angelägna om att
behålla handlingsfriheten tills vi vet vilken metod för slutförvaring som är
bäst. Det är min och regeringens uppriktiga förhoppning att vi i samförstånd
och med det allvar den här frågan kräver nu kan lösa avfallsfrågorna på ett
sätt som medborgarna kan känna förtroende för.

Också vid en interpellationsdebatt i mars i år (RD 1982/83:90 s. 53)
redogjorde statsrådet Birgitta Dahl för regeringens syn på frågor om
hanteringen av radioaktivt avfall. Hon anförde därvid följande:

Jag har vid flera tillfällen redogjort för regeringens ståndpunkt när det
gäller hanteringen av använt kärnbränsle. Vad som behövs är ett långsiktigt
handlingsprogram, som ger en säker hantering av avfallet. Någon slutförvaring
behöver inte ske före sekelskiftet. Det slutliga ställningstagandet bör
baseras på egen långsiktig forskning och andra länders lika intensiva
forskning under de närmaste tio åren. Det finns därför inte anledning att nu
fatta definitiva beslut om metoder för slutlig hantering av kärnkraftsavfallet.

Regeringen vill vidare verka för att allt kärnavfall i världen blir förvarat på
bästa möjliga sätt enligt kriterier som alla länder förbinder sig att
uppfylla.

Möjligheterna att förverkliga dessa strävanden är beskurna på grund av
villkorslagen, som ledde till bindningarna till upparbetning när det gäller det
kärnbränsle som har använts och används i de reaktorer för vilka det finns
bindande avtal. Regeringen har dock vidtagit en rad åtgärder för att så långt
möjligt skapa framtida handlingsfrihet. Regeringen avser sålunda att på
grundval av atomlagstiftningskommitténs kommande betänkande lägga fram
förslag till ny lagstiftning, som inte innebär någon bindning till en speciell
hanteringsmetod för använt bränsle. En överenskommelse har träffats med
den franska regeringen om att gemensamt studera frågor om plutoniumhan -

NU 1982/83:33

tering och slutförvaring av kärnavfall. Riksdagspartierna har inbjudits till
överläggningar om hanteringen av använt kärnbränsle. Det vore, enligt
regeringens uppfattning, lyckligt om en bred parlamentarisk enighet kunde
uppnås kring de principer för handläggning av avfallsfrågorna som jag har
redovisat.

Det är mot denna bakgrund som jag vill bedöma nya forsknings- och
utredningsresultat på avfallsområdet.

Den franska Castaingkommittén har granskat kärnbränslecykelns slutsteg
och nyligen lagt fram en rapport om sitt arbete. Rapporten innehåller
rekommendationer om hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle
m. m. och om forskning och utveckling på detta område. I rapporten finns en
redovisning av sådan hantering som är aktuell i Frankrike. Inriktningen av
forsknings- och utvecklingsarbetet och förutsättningarna för slutförvaring är
inte helt desamma i Frankrike och i vårt land.

Innehållet i Castaingrapporten kom till regeringens kännedom kort efter
det att rapporten hade offentliggjorts i Frankrike. För min del har jag funnit
att flera av de sammanfattande rekommendationerna i rapporten ligger i
linje med den inställning som den svenska regeringen har och som jag
inledningsvis har redogjort för. Det gäller bl. a. forskningen om avfallets
egenskaper och utvecklingen av olika hanteringsmetoder.

Castaingkommitténs uttalanden om den långsiktiga hanteringen hos
slutförvar för radioaktivt avfall uppfattar jag som en uppmaning att genom
fortsatt forskning besvara återstående frågor om de olika inneslutningarnas
funktion och samverkan i ett slutförvar för använt kärnbränsle. Denna
inställning till hanteringen av kärnkraftsavfall ligger väl i linje med det
handlingsprogram som regeringen avser att driva.

I den fortsatta debatten anförde statsrådet bl. a. följande (s. 56):

På punkt efter punkt innebär Castaingrapporten instämmanden i våra
synpunkter. De åtta huvudpunkterna är för det första att forskning bör
genomföras för att man skall få kunskap om avfallets egenskaper och
möjligheter att förvara i djupt liggande bergrum. Vi bör inte nu genomföra
någon deponering eller fatta beslut som är oåterkalleliga. Det är ju den
nuvarande regeringens ståndpunkt.

För det andra bör man inte tillåta en strålningsnivå från avfallsföring som
är högre än den som kan förekomma naturligt.

För det tredje bör de nu tillkommande anläggningarna vid La Hague förses
med teknik för effektiv kompaktering och inkapsling av avfallet. Det
stämmer överens med de krav på studier av avfallsspecifikationerna innan vi
ger tillstånd att gå vidare med upparbetning som den nuvarande regeringen
har infört i utförselbeslutet, men som tidigare regeringar inte brydde sig
om.

För det fjärde bör man utveckla avancerade upparbetningsmetoder. Det
är ju inte aktuellt för Sveriges del med den inställning som vi har.

För det femte bör man skapa handlingsfrihet beträffande slutdeponering
genom att driva utvecklingsarbetet för olika förvaringsmetoder vidare. Det
är ju precis de krav som vi hela tiden har drivit.

För det sjätte bör man låta en fristående men allsidigt sammansatt grupp
utarbeta en plan för forskning och utveckling i fråga om avfallshantering. Det
är ju vår linje.

För det sjunde bör man eftersträva brett deltagande från forskarsamhället
för att arbeta med problemen kring avfallshanteringen. Det är vår linje.

NU 1982/83:33

För det åttonde bör man eftersträva att så långt möjligt offentliggöra fakta
kring säkerheten i hantering av använt bränsle. Det är vår linje.

Hetvattenavtappning från kärnkraftverk

Hetvattenavtappning från kärnkraftverk är ett ämne som regelbundet har
återkommit i motionsyrkanden under senare år.

I näringsutskottets betänkande år 1981 om riktlinjer för energipolitiken
(NU 1980/81:60) ägnades avsevärd uppmärksamhet åt det projekt med
värmeöverföring till Stockholm genom en hetvattenledning från kärnkraftverket
i Forsmark som hade utarbetats av Storstockholms Energi AB
(STOSEB) i samarbete med statens vattenfallsverk. Utskottet framhöll
(s. 83) att det är kommunerna som har det slutliga ansvaret för Stockholmsregionens
värmeförsörjning. Då värmeförsörjningen i storstäderna i hög
grad påverkar Sveriges energiförsörjning är det dock. sade utskottet,
motiverat att statsmakterna ger vissa riktlinjer för kommunernas handlande.
Utskottet noterade att även ett alternativ med stora värmepumpar i framtida
kombination med närförlagda kraftvärmeverk avsågs skola studeras i det
fortsatta utredningsarbetet och jämföras med alternativen värme från
Forsmark och koleldade anläggningar i Stockholmsregionen. Utskottet
uttalade bl. a. att det utgick från att man i det fortsatta utredningsarbetet
skulle noga undersöka möjligheterna att använda alternativa energikällor. I
ett längre perspektiv inför kärnkraftsavvecklingen borde man beakta
möjligheterna att Storstockholms värmesystem skulle få en sådan utformning
att varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor med minsta
möjliga miljöpåverkan kunde införas. Vad utskottet anförde gav riksdagen
regeringen till känna som sin mening.

Flösten 1981 begärde STOSEB ett klargörande från regeringen med
anledning av de pågående förhandlingarna med vattenfallsverket. Vilken
elanvändningsnivå år 1990 borde vara en lämplig utgångspunkt för diskussionerna?
Och skulle Sveriges möjligheter att exportera elkraft tas med i
värderingen av elbortfallet? Regeringen beslöt den 14 januari 1982 att lämna
STOSEB:s skrivelse utan åtgärd. Anledningen angavs vara att regeringen
inte uttalar sig i fråga om tolkning av lag eller riksdagsbeslut. I en kommentar
till regeringens beslut uttalade föredragande statsrådet Ingemar Eliasson att
han ansåg att det dittillsvarande utfallet av förhandlingarna mellan vattenfallsverket
och STOSEB visade på vilken osäker grund projektet byggde.
Det var, framhöll han, Storstockholmskommunernas och STOSEB :s sak att
själva avgöra om de trots detta ville genomföra projektet.

Ett yrkande om att riksdagen generellt skall ta avstånd från hetvattenavtappning
avstyrktes av utskottet förra året, med hänvisning till vad som
anförts i frågan år 1981 och till det svar på STOSEB :s framställning till
regeringen som nyss har refererats (NU 1981/82:30 s. 23).

NU 1982/83:33

Polisbevakning av kärnkraftverk

Frågan om fördelningen av kostnaderna för polisbevakning av kärnkraftverk,
vilken nu har tagits upp i motion 1982/83:1473 (c), har inte tidigare
behandlats av riksdagen. Vid några tillfällen har dock närliggande ämnen
diskuterats. Hösten 1979 fick statsrådet Carl Axel Petri, som då inom
regeringen var ansvarig för energifrågor, i riksdagen en fråga (1979/80:178),
varigenom han ombads ta ställning till om han var beredd att medverka till att
”kraftverksföretaget Barsebäck får bära de extra kostnader som brandskyddet
orsakar eller till att i varje fall Kävlinge kommun inte belastas”.
Statsrådet anförde i sitt svar bl. a. (RD 1979/80:53 s. 200):

De stränga krav som gäller för beredskap mot olyckor i kärnkraftverk kan
innebära påfrestningar på ekonomin för de kommuner där kraftverken är
belägna. Jag förutsätter att sådana frågor som den som Lennart Pettersson
ställt till mig kommer att behandlas av atomlagstiftningskommittén (I
1979:05). I avvaktan på resultatet av kommitténs arbete är jag därför inte nu
beredd att ta ställning till huruvida kärnkraftskommunerna skall ges
ersättning för de eventuella extra kostnader som kärnkraftverket i deras
kommun ger upphov till. Denna fråga får slutligt avgöras i samband med att
förslag till ny lagstiftning på atomenergiområdet utarbetas.

Genom ett principbeslut om polisens uppgifter, utbildning och organisation
som riksdagen fattade år 1980 (prop. 1980/81:13 s. 42, JuU 1980/81:24)
tog riksdagen ställning till förmån för tanken på avgiftsbeläggning av viss
polisbevakning. I propositionen anfördes härom:

Vid en systematisk undersökning kan man utan tvivel finna åtskilliga
exempel på arbetsuppgifter, där det kan sättas i fråga om inte polisen bör få ta
ut ekonomisk ersättning för sin medverkan på samma sätt som redan i dag
sker inom tillämpningsområdet för kungörelsen (1964:793) om ersättning till
statsverket vid anlitande av polismän för polisbevakning på enskild
bekostnad. Avgiftsbeläggningen får emellertid inte innebära att ersättning
fordras för det skydd till liv och egendom som var och en har rätt att kräva av
polisen. Den bör självfallet inte heller utformas på ett sådant sätt att den
medför negativa effekter för allmänhetens benägenhet att vidta brottsförebyggande
åtgärder. En förutsättning för att avgift skall tas ut synes böra vara
att det är fråga om uppgifter som i praktiken har en utpräglad karaktär av
särskild service åt enskilda personer eller företag och som förekommer i en
viss, ganska regelbunden omfattning.

Fr. o. m. budgetåret 1981/82 utbildar rikspolisstyrelsen personal i de
polisdistrikt inom vilka kärnkraftverk är belägna (Tierps, Oskarshamns,
Lunds och Varbergs polisdistrikt). Utbildningen bekostas inom ramen för de
medel som anvisas under andra huvudtitelns anslag B 1, Rikspolisstyrelsen
(prop. 1980/81:100 bil. 5 s. 36, 41, JuU 1980/81:33).

Fr. o. m. samma budgetår tillförs också dessa polisdistrikt särskild
utrustning. Denna består huvudsakligen av sambandsutrustning, utrustning
för strålskydd, förstärkningsvapen, avspärrningsutrustning och tårgasutrustning.
Materielen förvaras i polisdistrikten för att kunna tas fram vid ett

NU 1982/83:33

eventuellt haveri eller brottsligt angrepp mot ett kärnkraftverk. Rikspolisstyrelsen
beräknade år 1980 att kostnaderna för denna materiel skulle uppgå
till totalt 5,1 milj. kr. Utrustningen byggs upp successivt och bekostas med
medel från andra huvudtitelns anslag B 6, Inköp av motorfordon m. m.

Rikspolisstyrelsen har på regeringens uppdrag i mars 1982 lämnat förslag
till en decentraliserad organisation av de polisiära resurser som skall kunna
användas vid särskilt allvarliga händelser. Förslaget medför ökningar av
personal och utrustning i Stockholms, Göteborgs och Malmö polisdistrikt,
kostnadsberäknade till 6,4 milj. kr. Härtill kommer rese- och utbildningskostnader.

Rikspolisstyrelsens förslag redovisas i årets budgetproposition (prop.
1982/83:100 bil. 5 s. 44). Justitieministern framhåller där att det skulle vara
värdefullt med en decentraliserad organisation för den typ av insatser det är
fråga om. Med hänsyn till kostnaderna bedöms det dock inte vara möjligt att i
nuvarande ekonomiska läge genomföra en sådan organisation.

Elenergi som ersättning för olja

F. n. sker, framför allt när det gäller småhus, en snabb konvertering från
olje- till eluppvärmning. Under år 1982 beräknas ca 100 000 hushåll ha gått
över från olja till elenergi som värmekälla. I merparten av fallen går
småhusägarna över till vattenburen elvärme. Statens vattenfallsverk beräknar
konverteringen inom sin egen detaljdistribution till ca 5 % per år av det
totala antalet abonnenter. Denna tendens beräknas gälla till mitten av
1980-talet och kräver enligt verket en snabb förstärkning av regionala och
lokala distributionsnät.

I småhus som har färdigställts under år 1981 resp. under perioden januari -oktober 1982 är den procentuella fördelningen av uppvärmningssätten
följande:

Direkte!	15 U 39)	161
Vattenburen el	43/
Kombination av el och fastbränsle	10	9
Fastbränsle	3	2
Olja	4	1
Fjärrvärme	24	23
Övrigt	6	6

	100	100

I nybyggda flerfamiljshus har andelen elvärme ökat från 10 % till 14 % och
andelen fjärrvärme minskat från 73 % till 67 % under de nämnda perioderna.

I förordningen (1981:589) med särskilda bestämmelser om bostadslån till
energisparande åtgärder i bostadshus m. m. har med giltighet fr. o. m. den 1
juli 1982 gjorts en ändring (1982:159) som är avsedd att främja en effektiv

NU 1982/83:33

användning av elenergi för att ersätta olja. Härom anförde bostadsministern
Birgit Friggebo följande i regeringens förordningsmotiv (1982:4):

Ett viktigt energipolitiskt mål är att snabbt minska oljeberoendet. Som jag
framhöll i prop. 1980/81:133 med riktlinjer för energisparverksamheten i
byggnader m. m. bör strävandena därför riktas in på att parallellt med
genomförandet av olika energisparåtgärder också utnyttja den tillgängliga
produktionskapaciteten för el för att ersätta olja vid uppvärmning. Inom
många områden kan endast ett mindre antal anläggningar anslutas, om
elnätet skall svara för hela energitillförseln även vintertid. Under större
delen av året tas emellertid endast en begränsad del av elnätets leveranskapacitet
i anspråk.

Eltaxor

Eltaxorna har under senare år successivt ändrats mot en alltmer
kostnadstrogen utformning. För högspänningstarifferna har man uppnått en
mycket hög grad av kostnadsanpassning. De varierar med kostnaden för
produktionen såväl under dygnet som mellan årstider och geografiska
områden. Utskottet har tidigare redogjort för högspänningstariffernas
utformning (senast i betänkandet NU 1981/82:30 s. 37).

Statens vattenfallsverk, som anses vara prisledande inom området, har
ändrat sin lågspänningstaxa den 1 april 1983. Taxeändringen innebär att
elpriset höjs mer för en typisk elvärmeabonnent än för en typisk hushållsabonnent
som använder elenergi enbart för belysning och hushållsapparater.
Höjningen är något mindre i Norrland än i Mellansverige. Den nedsättning
av den allmänna energiskatten på elkraft med 1 öre per kWh i större delen av
Norrland som utskottet redogjorde för år 1981 (NU 1980/81:60 s. 102) gäller
fortfarande. En hushållsabonnent får genom denna skattenedsättning enligt
den nya taxan ett elpris som är ca 12 % lägre i Norrbotten än i Mellansverige.
En elvärmeabonnent i Norrbotten betalar ca 15 % lägre elpris än i de södra
delarna av landet.

De nya lågspänningstarifferna har också gjorts mer kostnadstrogna med
avseende på skillnader i produktionskostnad mellan dag och natt och mellan
olika tider på året. Med den konventionella dygnsdifferentierade tariffen i
Mellansverige kostar hushållsströmmen 14 öre per kWh nattetid (kl. 22 - 06)
och 27 öre per kWh under dagtid. Fr. o. m. år 1982 kan lågspänningsabonnenterna
välja en säsongdifferentierad tariff som ger ännu större prisskillnader
mellan dag och natt - 40 öre resp. 14 öre per kWh. Lån kan erhållas
enligt energilåneförordningen (1981:589) till elinstallation för nattackumulering
av tappvarmvatten i småhus samt för värmeackumulator vid installation
av nattackumulering av värme och varmvatten, likaledes i småhus.

Det kan tilläggas att vattenfallsverket och andra eldistributörer i syfte att
ytterligare kunna kostnadsanpassa tarifferna f. n. utvecklar nya mätartyper.
Man räknar med att kunna installera mer avancerade elmätare om ett par
år.

NU 1982/83:33

Lågspänningstaxan består av en fast och en rörlig del. För vattenfallsverkets
abonnenter utgör den fasta kostnaden ca 30 % av en normal
lågspänningsleverans. Kommittén för att utreda principerna för taxe- och
prissättningen inom energiområdet har analyserat de samhällsekonomiska
konsekvenserna av en sådan utformning av eltaxorna att de stimulerar
energisparande. I sitt betänkande (SOU 1981:69) Pris på energi redogör
kommittén inledningsvis (s. 30) för nu tillämpade taxors utformning:

Den i särklass största utgiftsposten för detaljdistributören är anskaffningen
av råkraft, vilken utgör ca 70 procent av de totala kostnaderna. Övriga
kostnader är kostnader för distributionsnätet, överföringsförluster i distributionsnätet
samt företagsadministrativa kostnader. Kostnaderna för kraftens
anskaffning och distribution är mer eller mindre kvantitetsberoende
medan kostnaden för administration är abonnentrelaterad. Traditionellt har
denna senare kostnad debiterats som en fast avgift.

Lågspänningstariffer för större lågspänningsleveranser vid vilka mätning
av effekten förekommer kallas effekttariffer och har samma uppbyggnad
som högspänningstariffen. För det dominerande antalet lågspänningskonsumenter
har tarifferna däremot förenklats. Förenklingen innebär att fast
avgift och abonnemangsavgift slås samman till en på huvudsäkringens storlek
baserad avgift - säkringsavgiften - samt att högbelastningsavgiften inkluderas
i energiavgiften.

Denna uppbyggnad av lågspänningstarifferna innebär relativt grova
approximationer i förhållande till kostnaderna, särskilt för den enskilda
leveransen, men för elleverantören och för abonnentkollektivet innebär den
ändå en acceptabel fördelning av kostnaderna abonnenterna emellan.
Approximationerna innebär dock att energiavgifterna är något högre och
säkringsavgifterna i motsvarande grad lägre än som principiellt och strikt
kostnadsmässigt kunde vara motiverat.

Utgångspunkten för kommitténs analys av en sparstimulerande prissättning
på elkraft är att den samhällsekonomiskt bästa hushållningen med
samtliga knappa resurser, dvs. inte bara med energi, uppnås med en
prissättning som bygger på elproduktionens marginalkostnad. I sitt resonemang
i denna fråga anför kommittén följande (s. 135):

Vid uppvärmning av våra bostäder kan vi spara energi genom att isolera
husen mera. Energibesparingen kan drivas mycket långt genom ökad
isolering. Men en god hushållning kräver att vi väljer den kombination av
energiförbrukning och isolering som ger oss önskad värme till lägsta kostnad.
Om energipriset stiger blir det lönsamt för konsumenterna att öka
isoleringstjockleken och minska energiförbrukningen. Om ökningen av
energipriset har andra orsaker än ökade kostnader för energiproduktion (och
energipriserna i utgångsläget är samhällsekonomiskt effektiva) så uppstår en
avvikelse mellan samhällsekonomisk och privatekonomisk lönsamhet.

Om energipriserna överstiger de samhällsekonomiska marginalkostnaderna
används alltför mycket av landets knappa resurser för att isolera
bostäderna, och den del av landets samlade tillgångar som blir över för annan
användning minskar. Samhällsekonomiskt har vi fått ett slöseri med resurser.
Det paradoxala är nämligen att spara kan innebära att slösa.

Vid sidan av energin är också arbetskraft, kapital och råvaror knappa
resurser som vi inte skall slösa med. God hushållning med landets resurser

NU 1982/83:33

kräver därför att priserna på olika varor och produktionsfaktorer är riktiga i
den betydelsen att de informerar konsumenten om de verkliga kostnaderna
för produktionen. Eftersom konsumenterna hela tiden gör marginella
avvägningar, dvs. funderar över om de skall förbruka ytterligare någon kWh
eller isolera ytterligare något så är det kostnaderna för de sist producerade
kilowattimmarna som är den relevanta kostnaden, den s. k. kortsiktiga
marginalkostnaden. Kostnaderna för att spara den sista kWh:n skall vara lika
med kostnaden för att tillföra den sista kWh:n.

Kravet på ”sparstimulerande energipriser” har framför allt avsett elprissättningen
och i viss utsträckning fjärrvärmen och gällt krav på en
omfördelning mellan fasta och rörliga avgifter på elenergi och fjärrvärme så
att de fasta avgifternas betydelse reduceras medan de rörliga avgifterna höjs i
motsvarande mån. Tanken bakom detta krav är att priserna då skulle
uppmuntra till ett större energisparande.

Vid en prissättning enligt kortsiktig marginalkostnad innebär en sparad
kWh också motsvarande kostnadsreduktion för energileverantören. Energileverantören
förlorar alltså inte ekonomiskt på att konsumenterna sparar
energi vid marginalkostnadsprissättning. Om däremot energiavgiften sätts
högre än marginalkostnaderna innebär en sparad kWh ej motsvarande
kostnadsreduktion hos leverantören. Konsumenterna felinformeras både
om det samhällsekonomiska värdet av energisparåtgärder och den kostnadsreduktion
som uppstår för energileverantören vid en minskning i förbrukningen.
Om sparstimulerande energipriser också leder till en omfattande
energibesparing kan resultatet för energileverantören bli att intäkterna
sjunker snabbare än kostnaderna, vilket kan leda till finansieringsproblem
och nödvändiggöra höjda taxor. Det som i utgångsläget framstod som en
lönsam energibesparing kan då i många fall efteråt visa sig framstå som en
onödig kostnad eftersom den totala utgiften för energiförbrukning endast
reducerats i liten omfattning och för samtliga konsumenter ej i större
omfattning än den kostnadsreduktion som skett hos energileverantören.

Resultatet kan därför så småningom bli att energikonsumenterna, sedan
de har ansträngt sig att spara energi, kan konstatera att de får betala en
nästan lika hög räkning, elräkning eller värmeräkning, som tidigare trots att
de har minskat sin energiförbrukning. Av den energipolitiska debatten
framgår också att konsumenterna ofta uppfattar sådana prishöjningar som en
”bestraffning” av energisparandet.

I ett mera långsiktigt perspektiv kan däremot ett ökat energisparande
innebära en kostnadssänkning för konsumenterna genom att behovet av
nyinvesteringar reduceras.

Fjärrvärme

Av den sammanställning av kommunernas oljereduktionsplaner som
gjorts av oljeersättningsdelegationen (OED) och statens industriverk (SIND
1983:3) framgår att fjärrvärmekapaciteten i landet har ökat med ca 900 MW
per år under 1970-talet. De årliga energileveranserna har ökat med 1,5 TWh
per år och uppgick år 1981 till ca 28 TWh. Både kapacitetsutbyggnaden och
ökningen av energileveranserna har dock minskat de allra senaste åren, då de
har varit ca 850 MW per år resp. ca 1 TWh per år. Den viktigaste orsaken till
att ökningen av värmeleveranserna har dämpats är att värmebehovet i
anslutna fastigheter minskat genom energisparåtgärder och att nyanslutna

NU 1982/83:33

fastigheter har lägre uppvärmningsbehov.

OED och SIND framhåller betydelsen av fjärrvärme- och eltaxornas
utformning när det gäller att skapa incitament för energihushållning och
bestämma avvägningen mellan energiproduktion och energisparande:

Redan nu varierar produktionskostnaden mellan olika fjärrvärmenät och
inom samma nät från dag till natt och sommar till vinter. Detta är särskilt
påtagligt i nät där man har spillvärme, sopförbränning, värmepumpar eller
fastbränsleeldning vid sidan av oljeeldning. Genom den kraftiga utbyggnaden
av fastbränsleeldning i fjärrvärmenät som förutses kommer skillnaderna
i rörlig produktionskostnad att öka markant i framtiden. Den rörliga
produktionskostnaden kommer vid kolkonvertering med nuvarande relation
mellan priset på kol och olja att vara ca hälften av motsvarande kostnad i
olj eeldade produktionsanläggningar.

OED och SIND menar därför att det är alltmer angeläget att energisparåtgärderna
i bebyggelsen främst inriktas på fastigheter med höga rörliga
värmekostnader, dvs. i första hand oljevärmda. Detta kan ske genom att de
kommunala värmeverken tillämpar taxeprinciper där de fasta och rörliga
avgifterna utformats så att de senare bättre än hittills avspeglar de rörliga
produktionskostnaderna.

När det gäller fjärrvärmens framtida utveckling drar OED och SIND
följande slutsatser:

Bebyggelsens energibehov har minskat och kommer sannolikt att minska
även i framtiden. Denna utveckling försämrar något förutsättningarna för
fjärrvärme. Hur olika uppvärmningsformer kommer att utvecklas i framtiden
med hänsyn till ändrade energipriser och uppvärmningsbehov studeras
för närvarande i en särskild utredning som OED gör på uppdrag av 1981 års
energikommitté. Utan att föregripa denna utredning finns det enligt OED
och SIND skäl att tro att förutsättningarna för fj ärrvärme och gruppcentraler
har förbättrats totalt sett och att även på lång sikt en fortsatt utbyggnad är
rationell. Fastbränslebaserad fjärrvärme kommer vidare att vara en särskilt
fördelaktig uppvärmningsform i de större tätorterna där den kan kombineras
med kraftvärmeproduktion.

Värmepumpar

Som ett led i det statliga oljeersättningsprogrammet utgår genom
oljeersättningsfonden stöd till värmepumpar. Stöd ges till större värmepumpsprojekt,
dvs. pumpar i storleksordningen 1 MW eller mer samt till
mindre projekt inom industrin. Stödet utgörs av lån med upp till 50 % av
investeringskostnaden. Syftet med stödet är att främja en successiv
utveckling mot ett energisystem i huvudsak baserat på varaktiga, helst
förnybara och inhemska, energikällor.

För installation av värmepumpar i småhus utgår stöd enligt energilåneförordningen
(1981:589). Stödet utgörs av lån till 30 % av låneunderlaget, med
möjlighet till räntefrihet upp till tio år.

Statens råd för byggnadsforskning stöder ett omfattande program för att

NU 1982/83:33

utveckla bl. a. värmepumpstekniken (prop. 1982/83:100 bil. 13 s. 71-73).
Inom ramen för det treåriga energiforskningsprogrammet lämnas genom
programmet Lokala energikällor stöd till systeminriktade forsknings- och
utvecklingsprojekt med inslag av värmepumpar, sol- och värmeupptagande
system, energilagring samt hetvattendistribution för låga temperaturnivåer.

Det tillfälliga stöd som kan utgå under år 1983 för upphandling inom
energiområdet kommer att användas bl. a. för att främja en snabb
introduktion av värmepumpar (prop. 1982/83:50 bil. 6, NU 1982/83:18).

Utskottet

Inledning

Riksdagen godkände våren 1981 riktlinjer för energipolitiken fram till år
1990 (prop. 1980/81:90, NU 1980/81:60, rskr 1980/81:381). Som ett centralt
mål angavs att oljeberoendet skulle kraftigt minskas. Det gällde också att
skapa förutsättningar för en avveckling av kärnkraften i enlighet med
utslaget av folkomröstningen i kärnkraftsfrågan våren 1980. Statsmakterna
tog sikte på en successiv utveckling mot ett energisystem i huvudsak baserat
på varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga
miljöpåverkan. Andra viktiga inslag i riksdagens beslut gällde bl. a.
energihushållning, program för oljeersättning, åtgärder för att höja säkerheten
vid kärnkraftverken, energiforskning och organisationsfrågor.

Under allmänna motionstiden år 1982 väcktes ett stort antal motioner
inom ett brett register av energipolitiska frågor. Flertalet av dessa motioner
behandlades i näringsutskottets betänkade NU 1981/82:30.

I slutet av år 1982 beslöt riksdagen om åtgärder för att få till stånd vissa
investeringar inom energiområdet (prop. 1982/83:50, NU 1982/83:18, rskr
1982/83:111). I det föregående (s. 15) har lämnats en något mer utförlig
redogörelse för riksdagsbehandlingen av energipolitiska frågor under de
senaste åren.

Budgetpropositionens framställning i energifrågor inleds av föredragande
statsrådet med en översikt över utvecklingen på energiområdet under år 1982
m. m. Här berörs bl. a. utredningar och annan verksamhet avseende
energihushållning, bränsleförsörjning, elförsörjning, eldistribution, värmeförsörjning
och kärnsäkerhet. En redogörelse lämnas också för det
internationella energisamarbetet. Därefter tas vissa övergripande frågor
upp. En av dessa gäller stöd till anordningar för att minska utsläppen av
svavel vid förbränning av kol. Stödet skulle finansieras genom en höjning av
den särskilda avgiften för oljeprodukter. Riksdagen har den 16 mars i år,
sedan frågan beretts av näringsutskottet (NU 1982/83:22), beslutat i enlighet
med regeringens förslag. En annan övergripande fråga gäller introduktion av
alternativa drivmedel. Denna fråga behandlas i detta betänkande, utom
såvitt gäller förslaget om ändring i bensinskattelagen. Härom har riksdagen

NU 1982/83:33

fattat beslut den 9 mars i år sedan frågan beretts av skatteutskottet (SkU
1982/83:22). De förslag i propositionen som gäller organisation av statens
energiverk (inkl. oljeersättningsfonden), lokalisering av energiverket och
energiforskningsnämnden samt anslag till energiverket har också, den 24
mars, godkänts av riksdagen (NU 1982/83:26, rskr 1982/83:193). I övrigt
behandlas i detta betänkande 15 olika anslagspunkter i budgetpropositionen,
bl. a. ett förslag om att drygt 3,2 miljarder kronor skall anvisas till statens
vattenfallsverk. Härutöver tar utskottet i detta betänkande upp det förslag
om ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer som har framlagts i
proposition 1982/83:101.

Energihushållning och energiproduktion i allmänhet

Allmänna riktlinjer, styrmedel

Riktlinjer för energipolitiken fram till år 1990 har, som utskottet
inledningsvis erinrat om, fastlagts av statsmakterna våren 1981.

Samtliga fyra oppositionspartier har nu i partimotioner redovisat sin syn på
energipolitiken.

I motioner från moderata samlingspartiet och centerpartiet framläggs krav
på att riksdagen skall göra uttalanden om riktlinjerna för energipolitiken.
Också folkpartiet och vänsterpartiet kommunisterna har i partimotioner
yrkanden som kan hänföras till de allmänna riktlinjernas område. De delar
av motionerna som är av mer övergripande natur har refererats i det
föregående (s. 11).

Här behandlar utskottet inledningsvis de nämnda yrkandena om energipolitikens
inriktning liksom ytterligare några motionsyrkanden med direkt
anknytning därtill.

Moderata samlingspartiet ifrågasätter i partimotionen 1982/83:1588 effektiviteten
av den styrning från olja till andra energislag som statliga
regleringar, bidrag och punktskatter syftar till. Av budgetskäl och med
hänsyn till energiförsörjningen bör energipolitiken nu ges en mer marknadsmässig
inriktning, säger motionärerna. De vill att riksdagen skall göra ett
uttalande med innebörden att de i motionen framförda synpunkterna skall
gälla som riktlinjer för energipolitiken.

I motion 1982/83:1503 (m) begärs förslag till besparingar av statens utgifter
på energiområdet. Motionärerna menar att starka skäl talar för att statliga
stimulansåtgärder inte längre är nödvändiga för att en fortsatt övergång till
inhemsk energi skall äga rum.

Centerpartiet begär i motion 1982/83:1100 att riksdagen skall godkänna de
energipolitiska riktlinjer som anges i motionen. Enligt centerpartiet bör
riksdagen med skärpa uttala att de riktlinjer för en decentralistiskt inriktad
energipolitik med en medveten resurshushållning som har fastlagts under
centerpartiets tid i regeringsställning skall gälla även i fortsättningen.

Folkpartiet utvecklar sin syn på energipolitiken i motion 1982/83:1104. Det

NU 1982/83:33

yrkande i denna partimotion som utskottet behandlar här går ut på att
riksdagen skall göra ett uttalande om styrmedlen i energipolitiken. De
styrmedel som redan är beslutade är tillräckliga, anför motionärerna. Om
utvecklingen skulle tyda på att de fastlagda målen inte kommer att nås är det i
första hand dessa styrmedel som måste skärpas, säger de.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i motion 1982/83:1108 att riksdagen
skall hemställa hos regeringen om förslag till en energihushållningslag
som ger de styrmedel som krävs för genomförande av en effektiv
energihushållning i enlighet med motionens förslag.

Först tar utskottet upp de båda yrkanden i moderata samlingspartiets och
centerpartiets partimotioner som uttryckligen tar sikte på ett uttalande av
riksdagen om de allmänna riktlinjerna för energipolitiken. I samband
därmed behandlar utskottet också motion 1982/83:1503 (m) i motsvarande
del.

Utskottet anser inte att det finns anledning för riksdagen att i detta
sammanhang ompröva de riktlinjer för energipolitiken fram till år 1990 som
har antagits av statsmakterna för knappt två år sedan. Energipolitiken bör ta
sikte på att oljeberoendet skall minska och att det skall skapas förutsättningar
för en avveckling av kärnkraften. En successiv utveckling mot ett
energisystem i huvudsak baserat på varaktiga, helst förnybara och inhemska,
energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan är ett viktigt inslag i
energipolitiken. Något sådant uttalande av riksdagen om allmänna riktlinjer
för energipolitiken som begärs i de här aktuella motionsyrkandena anser
utskottet inte vara erforderligt.

Mot bakgrund av vad nu har anförts finner utskottet det inte motiverat att i
detalj kommentera de olika meningsyttringar av allmän natur som görs i de
nu aktuella delarna av motionerna.

Utskottet vill dock ge några synpunkter på vad som i moderata
samlingspartiets motion 1982/83:1588 och i motion 1982/83:1503 (m) sägs om
en mer marknadsmässig inriktning av energipolitiken. Utskottet anser att
motionärerna här ger uttryck för ett förenklat och kortsiktigt synsätt.
Givetvis skall en utgångspunkt för olika energipolitiska åtgärder vara att de
energislag som nu utvecklas skall på längre sikt kunna bli kostnadseffektiva
och konkurrera på marknadsmässiga villkor. Under en övergångsperiod
krävs dock stöd både till forskning och utveckling och till introduktionsåtgärder
för att sådana kostnadseffektiva alternativ skall komma fram. En
viktig aspekt i detta sammanhang är också att energiförsörjningen skall
kunna tryggas och att oljeberoendet skall kunna minska i önskvärd takt.

Med vad utskottet här har anfört avstyrker utskottet ifrågavarande delar
av motionerna 1982/83:1588 (m), 1982/83:1100 (c) och 1982/83:1503 (m).

Vad så gäller de förslag om styrmedel i energipolitiken som förs fram i
partimotionerna från folkpartiet och vänsterpartiet kommunisterna vill
utskottet anföra följande.

Utredningen om styrmedel för näringslivets energihushållning, den s. k.

NU 1982/83:33

Grafströmska utredningen, lade i slutet av år 1981 i betänkandet (SOU
1981:94) Energisamverkan stat - kommun - näringsliv fram ett förslag till
energihushållningslag. Förslaget avsåg energiplanering, energitillförsel och
energianvändning inom näringslivet. Remissbehandlingen av betänkandet
har nyligen avslutats. Fr. o. m. den 1 juli 1983 har statens energiverk det
övergripande ansvaret för energihushållningsprogrammet. Andra utredningars
betänkanden med anknytning till styrmedel inom energiområdet är dels
det nyligen remissbehandlade betänkandet (SOU 1981:69) Pris på energi,
avgivet av kommittén om principer för taxor och priser inom energiområdet,
dels energiskattekommitténs betänkande (SOU 1982:16) Skatt på energi.

Regeringen avser att lägga fram ett förslag om energiskatt under våren
1983 och förslag om oljemarknaden till hösten 1983.

Som framgår av vad utskottet nu har anfört kommer riksdagen vid flera
tillfällen under den närmaste tiden att beredas tillfälle att ta ställning till
förslag om olika åtgärder som kan betecknas som styrmedel inom energiområdet.
Utskottet anser inte att riksdagen skall göra något sådant allmänt
uttalande om styrmedel som förespråkas i folkpartiets motion 1982/83:1104.
Ifrågavarande motionsyrkande avstyrks alltså.

Utskottet avstyrkte förra året ett motionsyrkande från vänsterpartiet
kommunisterna med önskemål om en energihushållningslag (NU 1981/82:30
s. 19). Härvid uttalade utskottet att riksdagen borde avvakta regeringens
fortsatta beredning av den Grafströmska utredningens förslag. Riksdagen
följde utskottet.

Utskottet är alltjämt av samma uppfattning. Alltså avstyrker utskottet den
nu berörda delen av motion 1982/83:1108 (vpk).

I motion 1982/83:2007 (m) begärs att riksdagen skall avveckla de särskilda
stöden till torvanläggningar, fjärrvärmeanläggningar och viss energiteknisk
industri samt den upphandlingsdelegation som riksdagen beslutade om i
slutet av år 1982 (se s 16). Samtidigt föreslås att den särskilda avgiften för
oljeprodukter skall sänkas i motsvarande mån. De föreslagna åtgärderna
skulle enligt motionärerna kunna innebära en besparing på 600 milj. kr.

Utskottet vill erinra om att de här aktuella stödformerna nyligen har
beslutats av riksdagen. De är avsedda att gälla under en begränsad tid. Stödet
till torvanläggningar och fjärrvärmeanläggningar avser sålunda anläggningar
som beställs under år 1983. Det kompletterande stöd som gäller upphandling
inom energiområdet skall likaså gälla investeringar under år 1983. Utskottet
anser inte att det nu finns anledning för riksdagen att ompröva sitt beslut i
denna fråga. Motion 1982/83:2007 (m) avstyrks alltså i ifrågavarande del.

I centerpartiets partimotion 1982/83:1100 framförs två yrkanden om
energisektorns sysselsättningseffekter. Riksdagen skulle göra ett uttalande
om att de positiva sysselsättningseffekter som satsningen på inhemska
bränslen innebär skall tillvaratas i enlighet med vad som anförs i motionen.
Vidare skulle riksdagen beakta vad som i övrigt anförs i motionen
beträffande energisektorns sysselsättningseffekter.

3 Riksdagen 1982/83. 17 sami. Nr 33

NU 1982/83:33

Energipolitiken är inriktad på en utveckling mot ett energisystem i
huvudsak baserat på varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor
med minsta möjliga miljöpåverkan. För att de energipolitiska målen skall nås
krävs omfattande investeringar. Sådana investeringar lägger en väsentlig
grund för en långsiktig utveckling mot ökad produktion av inhemska
bränslen och ökad sysselsättning.

Statsrådet Birgitta Dahl har i februari i år hållit överläggningar med
myndigheter inom energiområdet i syfte att nå lösningar på de problem som
råder kring tillförsel och användning av inhemska fasta bränslen. Som en
följd av dessa överläggningar skall oljeersättningsdelegationen i samarbete
med nämnden för energiproduktionsforskning göra en analys av de hinder
som finns för en övergång till inhemska bränslen.

Oljeersättningsfonden, statens industriverk och energiupphandlingsdelegationen
skall också genomföra olika projekt inom fastbränsleområdet.

Regeringen gav vidare i mars i år industriverket och skogsstyrelsen i
uppdrag att skyndsamt utreda vad en ökad användning av skogsråvara för
eldningsändamål får för effekter på råvaruförsörjningen.

Utskottet finner mot bakgrund av vad som här har anförts inte skäl att
föreslå riksdagen att göra något sådant uttalande som begärs i motion
1982/83:1100 (c). Sålunda avstyrker utskottet det berörda motionsyrkandet.

Ytterligare ett yrkande i centerpartiets partimotion 1982/83:1100 avser
energipolitikens inriktning. Motionärerna begär ett uttalande av riksdagen
om att energipolitiken skall inriktas på att underlätta möjligheterna att med
svensk teknik och produktion förbilliga användningen av solenergi. Ett
liknande yrkande framförs i motion 1982/83:250 (c).

De riktlinjer för energipolitiken som antogs av statsmakterna år 1981
innebar en satsning på utveckling av bl. a. solvärmesystem. Statligt stöd inom
detta område kan lämnas av oljeersättningsfonden, av statens råd för
byggnadsforskning inom det s. k. Sol 85-programmet och av bostadsstyrelsen
enligt energilåneförordningen (1981:589).

Som framgår av budgetpropositionen (bil. 13 s. 74) har inom Sol
85-programmet ett flertal solvärme-, lagrings- och värmepumpsystem
utvecklats under senare år. Sol 85-programmet skall utvärderas vid mitten av
1980-talet (prop. 1980/81:90 s. 261-267).

Det är självfallet av stort värde om den pågående satsningen på
solvärmeområdet kan resultera i konkurrenskraftiga inhemska lösningar.
Utskottet anser emellertid inte att riksdagen nu, innan det s. k. Sol
85-programmet har utvärderats, har anledning att göra något uttalande i
enlighet med motionärernas önskemål. De här aktuella motionsyrkandena
avstyrks alltså.

Centerpartiet begär vidare i motion 1982/83:1100 att riksdagen skall
ansluta sig till de riktlinjer för kolanvändningen som föreslås i motionen.
Dessa innebär att solenergi, inhemska bränslen, tillvaratagande av spillvär -

NU 1982/83:33

me och energihushållning skall prioriteras före kolanvändning. Ett liknande
förslag finns i motion 1982/83:357 (c). Det går ut på att riksdagen i en
meningsyttring till regeringen skall uttala att utnyttjande av tillgänglig
skogsenergi skall prioriteras före kol och att uppbyggnaden av distributionssystem
och förädlingsanläggningar för skogsenergi skall främjas.

Utskottet vill erinra om att utnyttjande av inhemska bränslen och
spillvärme samt energihushållning är prioriterade verksamhetsområden
inom energipolitiken. I syfte att oljeberoendet skall minska har riksdagen i
det energipolitiska beslutet år 1981 även förespråkat en försiktig kolintroduktion
i Sverige. Utskottet anser inte att riksdagen nu bör göra några
omprioriteringar i det tidigare fastlagda oljeersättningsprogrammet. Alltså
avstyrker utskottet denna del av motion 1982/83:1100 (c) liksom motion
1982/83:357 (c).

Ansvar för energiplaneringen

Frågor om ansvarsfördelningen vad gäller energiplaneringen m. m. tas
upp i tre motioner. Centerpartiet vill enligt ett yrkande i partimotionen
1982/83:1100 att riksdagen skall göra ett uttalande om kommunernas
självbestämmande över sin värmeförsörjning. I motionen sägs bl. a. att
statens åtgärder visavi kommunerna skall vidtas i samarbete med kommunerna
och inte genom diktat.

I motionerna 1982/83:2004 (c) och 1982/83:2015 (c) framförs vissa
synpunkter på och förslag om den regionala energiplaneringen. Länsstyrelserna
bör enligt motion 1982/83:2004 (c) ges en klart definierad roll i
energiplaneringen. De bör ha en samordnande funktion mellan den
kommunala och den nationella nivån. I motion 1982/83:2015 (c) sägs att det
vore lämpligt om regeringen tog initiativ till överläggningar med Stockholms
läns landsting och Stockholms länsavdelning av Svenska kommunförbundet
om överförande av ansvaret för den regionala energiplaneringen till
landstinget. Det begärs i båda motionerna att riksdagen skall göra uttalanden
i de angivna ämnena.

Kommunernas ansvar inom energiområdet regleras sedan år 1977 i lagen
(1977:439) om kommunal energiplanering. Enligt denna lag skall kommunerna
i sin planering främja hushållningen med energi samt verka för en
säker och tillräcklig energitillförsel. Kommunerna har härigenom ett
betydande ansvar både när det gäller tillförsel och när det gäller användning
av energi.

Riksdagen beslutade våren 1981 (prop. 1980/81:90, NU 1980/81:60, rskr
1980/81:381) om en ändring i lagen om kommunal energiplanering. Denna
ändring (1981:601) innebar att varje kommun till den 1 juli 1982 skulle
upprätta en plan för att minska oljeanvändningen i kommunen.

Dessa planer har nu sammanställts av oljeersättningsdelegationen i
samarbete med statens industriverk. Ett förslag har inlämnats till regeringen

NU 1982/83:33

om hur kommunernas arbete med oljereduktionen skall drivas vidare. Detta
förslag remissbehandlas nu.

F. n. pågår också överläggningar mellan regeringen och vederbörande
kommuner om den framtida värmeförsörjningen i de tre storstadsregionerna.
Regeringen avser att senare under våren redovisa resultatet av dessa
överläggningar.

Förslag om fjärrvärmeutbyggnad, om uppförande av fastbränsleeldade
produktionsanläggningar och om förberedelser för en framtida mottrycksutbyggnad
blir väsentliga inslag i detta sammanhang. Enligt vad utskottet har
erfarit kommer regeringen under hösten 1983 att behandla frågan om
kommunernas energiplanering.

Utskottet anser mot den här angivna bakgrunden inte att riksdagen skall
göra något sådant uttalande som föreslås i centerpartiets partimotion
1982/83:1100. Som nämnts behandlas nu frågor om kommunernas roll i
energipolitiken i regeringskansliet. Riksdagen kommer snart att få ta
ställning till de förslag som detta arbete mynnar ut i. Utskottet vill dock redan
nu understryka betydelsen av att en samordnad planering av tillförsel och
hushållning utgör grunden för kommunernas insatser på energiområdet.
Någon statlig detaljplanering inom detta område är emellertid enligt
utskottets uppfattning inte aktuell. Motion 1982/83:1100 (c) avstyrks alltså i
denna del.

Frågan om länsstyrelsernas engagemang i den kommunala energiplaneringen
har nyligen diskuterats av statens industriverk och oljeersättningsdelegationen
i rapporten Redovisning och analys av kommunal oljereduktionsplan
(SIND PM 1983:3). Frågan behandlades även i proposition
1980/81:90 (NU 1980/81:60, rskr 1980/81:381). Innebörden av tidigare
uttalanden är att det kan ha ett betydande värde att kommuner, länsstyrelser,
landstingskommuner, industriverket och andra organ deltar i ett konstruktivt
samarbete inom energiområdet när detta är påkallat med hänsyn till
omständigheterna. En formalisering av det regionala samarbetet har mot den
bakgrunden inte bedömts lämplig.

Frågan om länsstyrelsernas engagemang på detta område synes ha ett visst
samband med frågan om kommunernas energiplanering, vilken kommer att
behandlas av regeringen under hösten 1983.

Mot här angiven bakgrund finns det, menar utskottet, inte anledning för
riksdagen att uttala sig för någon formalisering av det regionala samarbetet
och länsstyrelsernas roll i sammanhanget. Motion 1982/83:2004 (c) avstyrks
alltså.

Med hänsyn till att riksdagen kommer att få behandla den aviserade
propositionen om storstädernas värmeförsörjning anser utskottet inte att
riksdagen nu bör göra något uttalande om den regionala energiplaneringen i
Stockholms län. Yrkandet härom i motion 1982/83:2015 (c) avstyrks
följaktligen.

NU 1982/83:33

Kärnkraft

I detta avsnitt behandlas de förslag om ersättning för försenad idrifttagning
av kärnreaktorer som regeringen har lagt fram i propositionen om
tilläggsbudget II för budgetåret 1982/83 och i budgetpropositionen. Flera
motionsyrkanden gäller dessa förslag. Vidare tar utskottet här upp frågor om
hantering och förvaring av använt kärnbränsle, kärnkraftsprogrammets
omfattning, avtappning av hetvatten för uppvärmningsändamål, säkerhetsåtgärder
vid kärnkraftverken samt ytterligare några förslag i budgetpropositionen
om anslag inom kärnkraftsområdet.

Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer

Riksdagen har tidigare beslutat om ersättning till Forsmarks Kraftgrupp
AB och statens vattenfallsverk för försenad idrifttagning av kärnreaktorerna
Forsmark 1 och 2 resp. Ringhals 3 och 4. Bakgrunden är i korthet
följande.

När de politiska partierna våren 1979 hade enats om att en rådgivande
folkomröstning om kärnkraftens framtida användning skulle anordnas,
beslöt riksdagen genom den s. k. rådrumslagen - dvs. lagen (1979:335) om
förbud mot att under viss tid tillföra kärnreaktorer kärnbränsle - att t. v. inga
kärnreaktorer skulle få tillföras kärnbränsle om så inte hade skett tidigare.
Lagen berörde de nyss nämnda kärnkraft blocken. I lagen stadgades om rätt
för innehavarna av de reaktorer som omfattades av förbudet att få ersättning
för de förluster som uppstod genom att reaktorernas idrifttagande fördröjdes.
Ersättningsfrågorna skulle i första hand lösas genom förhandlingar. I
propositionen rörande rådrumslagen angavs vissa riktlinjer för sådana
förhandlingar.

Under hösten 1980 beslutade riksdagen att ersättning skulle utgå för
försenad idrifttagning av Forsmark 1 och 2 i enlighet med en överenskommelse
träffad mellan staten och Forsmarks Kraftgrupp AB. Samtidigt
godkändes regeringens förslag om ersättning till statens vattenfallsverk för
försening av kärnkraftblocken 3 och 4 i Ringhals kraftstation enligt samma
principer som för reaktorerna i Forsmark.

Våren 1979 beslöt riksdagen att den fortsatta utbyggnaden av Forsmark 3
skulle begränsas med hänsyn till den förestående folkomröstningen om
kärnkraft (NU 1978/79:60, rskr 1978/79:429). Riksdagen bemyndigade i
slutet av år 1979 (prop. 1979/80:33, NU 1979/80:25, rskr 1979/80:134)
regeringen att godkänna en överenskommelse mellan statens vattenfallsverk
och de privata intressenterna i Forsmark om utbyggnad av Forsmark 3 i vad
staten därigenom iklädde sig ekonomiska förpliktelser. Utskottet erinrade
om att riksdagen senare skulle komma att få ta ställning till de definitiva
förseningskostnaderna.

Som framgår av proposition 1982/83:101 (s. 28 f.) har nu, med förbehåll

NU 1982/83:33

för att riksdagen fattar erforderliga beslut, en överenskommelse om
ersättning för förseningen av Forsmark 3 träffats mellan staten, företrädd av
generaldirektör Åke Englund, och Forsmarks Kraftgrupp AB. I propositionen
(s. 30 f.) redogörs utförligt för beräkningsprinciperna i överenskommelsen.
Denna har i sin helhet fogats som underbilaga till propositionen.

Den nu ingångna överenskommelsen gäller ersättning för merkostnader i
kraftproduktionen. Beräkningsprinciperna är desamma som de tidigare
fastställda principerna rörande ersättning för förseningen av Forsmark 1 och
2 resp. Ringhals 3 och 4. Detta innebär i korthet att den genom förseningen
av Forsmark 3 förlorade produktionen skall ersättas med belopp som
motsvarar ökade kostnader för att på optimalt sätt producera erforderlig
elektricitet på annat sätt eller för att anskaffa ersättningskraft. För beräkning
av ersättningen i denna del jämförs den faktiska elproduktionen månadsvis i
efterhand med den hypotetiska elproduktion som skulle ha varit möjlig utan
försening. De produktionsskikt som kan ligga till grund för ersättning är
gasturbinproduktion, konventionell kondensproduktion och mottrycksproduktion.
Parterna har i fråga om ökade anläggningskostnader kommit
överens om att en överenskommelse om ersättning för dessa kostnader skall
träffas först när Forsmark 3 har blivit färdigställd, vilket beräknas ske i
mitten av år 1985. Överläggningar har dock inletts om principer för
kompensationsberäkningar avseende anläggningsmerkostnaden. I propositionen
föreslås att riksdagen skall bemyndiga regeringen att ikläda staten de
ekonomiska förpliktelser som följer av den nu aktuella överenskommelsen.
Vidare föreslås att 140 milj. kr. skall anvisas på tilläggsbudget II till
statsbudgeten för budgetåret 1982/83 över förslagsanslaget E 7, Ersättning
för försenad idrifttagning av kärnreaktorer. Det framhålls i propositionen att
det med de föreslagna beräkningsprinciperna nu inte går att mer än
preliminärt beräkna hur stor ersättningen blir.

I budgetpropositionen föreslås (punkt E 7) att det nämnda anslaget för det
kommande budgetåret skall bestämmas till 375 milj. kr. Det erinras om att
från anslaget betalas ersättning till Forsmarks Kraftgrupp AB och statens
vattenfallsverk för försenad idrifttagning av kärnreaktorerna Forsmark 1 och
2 resp. Ringhals 3 och 4. Från anslaget avses också, om riksdagen bifaller
regeringens förslag till tilläggsbudget II (prop. 1982/83:101 bil. 9) i ifrågavarande
del, skola utbetalas ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorn
Forsmark 3. Ersättningen för nästa år beräknas uppgå till sammanlagt
175 milj. kr. för de fyra förstnämnda kärnreaktorerna och till 200 milj. kr. för
Forsmark 3.

I motioner från centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna riktas
invändningar mot regeringens förslag. Centerpartiet begär i partimotionen
1982/83:1100 att riksdagen skall avslå regeringens förslag i proposition
1982/83:101 och i budgetpropositionen om ersättning för försenad idrifttagning
av Forsmark 3.1 motionen yrkas också att riksdagen skall uttala sig för
att nya överläggningar tas upp med Forsmarks Kraftgrupp AB och att dessa

NU 1982/83:33

sker med utgångspunkt i vad som anförs i motionen. Motion 1982/83:1016 (c)
har samma syfte. I båda motionerna anförs kritiska synpunkter på
överenskommelsen mellan staten och Forsmarks Kraftgrupp AB om
ersättning för förseningen av Forsmark 3. Motionärerna anser att elproduktion
med hjälp av gasturbin inte bör inräknas i underlaget för ersättning. De
vill vidare att den lägre räntekostnad som blir följden av förseningen skall
beaktas vid ersättningen för högre driftkostnader. Räntan bör enligt
motionärerna betraktas som en rörlig kostnad tills betalning har erlagts till
entreprenör. I motion 1982/83:1016 (c) sägs vidare att det sannolikt inte
skulle ha blivit fråga om någon ersättning ”om det inte hade varit så stora
problem med Ringhals 3 och 4”.

Vänsterpartiet kommunisterna yrkar i motion 1982/83:1108 avslag på
förslaget i budgetpropositionen om ersättning för försenad idrifttagning av
kärnreaktorer. Detta yrkande är sålunda i motsats till de nyss nämnda
yrkandena från centerpartiet inte begränsat till Forsmark 3. Motionärerna
anser att kärnkraftsbolagen i ett tidigare skede redan har subventionerats av
samhället och uttalar att den skada som kärnkraftsutbyggnaden har
åstadkommit inte kan ersättas av någon.

Först behandlas här frågan om någon ersättning skall utgå under
budgetåret 1983/84 enligt den tidigare överenskommelsen, dvs. för försenad
idrifttagning av kärnreaktorerna Forsmark 1 och 2 resp. Ringhals 3 och 4.
Yrkandet i vänsterpartiet kommunisternas motion 1982/83:1108 är som
nämnts av den innebörden att regeringens förslag i budgetpropositionen om
ersättning för försening skall avslås i sin helhet.

Som utskottet har konstaterat de två senaste åren (NU 1981/82:30 s. 22,
NU 1980/81:23 s. 8) kan riksdagen inte undandra sig att anvisa medel för
ersättning enligt rådrumslagen (1979:335). Mot här angiven bakgrund
avstyrker utskottet motion 1982/83:1108 (vpk) såvitt gäller ersättning
avseende kärnreaktorerna Forsmark 1 och 2 resp. Ringhals 3 och 4.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ersättning avseende de nämnda
kärnreaktorerna för budgetåret 1983/84. För detta ändamål bör alltså
beräknas 175 milj. kr.

I fråga om den nu aktuella överenskommelsen rörande Forsmark 3 vill
utskottet anföra följande.

Denna överenskommelse är uppbyggd enligt samma principer som den
tidigare av riksdagen godkända överenskommelsen om ersättning för
försenad idrifttagning av kärnreaktorer. Utskottet konstaterar att centerpartiet
nu vänder sig mot beräkningsprinciper som partiet självt i regeringsställning
har föreslagit riksdagen att godkänna. Utskottet har för sin del ingen
erinran mot den redovisade överenskommelsen med Forsmarks Kraftgrupp
AB med anledning av förseningen av Forsmark 3. I detta sammanhang vill
utskottet understryka att ersättningsbeloppets storlek påverkas av en rad
faktorer såsom tillgången på vattenkraft och annan kärnkraft, oljeprisernas
utveckling och elefterfrågans utveckling. Alla tillgängliga kraftslag ingår i

NU 1982/83:33

mån av behov, dvs. även gasturbin kraft. Forsmarks Kraftgrupp AB är enligt
överenskommelsen skyldig att utöva sitt inflytande så att dyrare former för
elproduktion inte onödigtvis kommer att användas.

Det finns också anledning att, mot bakgrund av resonemangen om
räntekostnader i de båda centerpartistiska motionerna, påpeka att den nu
aktuella överenskommelsen gäller ersättning för merkostnad i kraftproduktionen.
Det är alltså inte fråga om några fasta kostnader, såsom räntor.
Utskottet har erfarit att den minskning av räntekostnaderna som föranleds av
förseningen kommer att beaktas vid förhandlingarna om ersättning för ökade
anläggningskostnader. Dessa förhandlingar kan inte slutföras förrän samtliga
kostnader har kunnat klarläggas i samband med anläggningens färdigställande
år 1985. Med vad utskottet här har anfört tillstyrker utskottet
proposition 1982/83:101 i vad avser ersättning för försenad idrifttagning av
block 3 i Forsmarks kärnkraftverk liksom budgetpropositionen i motsvarande
del. Motionsyrkandena i detta ämne avstyrks alltså.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1982/83:1108 sägs att den
beslutade avvecklingen av kärnkraften i hög grad skulle underlättas om de
sist planerade och byggda reaktorerna, Forsmark 3 och Oskarshamn 3,
aldrig blir färdigställda och laddade. Detta skulle spara pengar och minska
avfallsmängden, säger motionärerna. De begär att riksdagen skall uttala sig
för en sådan handlingslinje.

Yrkandet i fråga är identiskt med ett yrkande från samma parti förra året.
Utskottet avstyrkte då motionärernas förslag. Även årets motion avstyrks i
denna del.

Kärnvärmereaktorn Secure. Hetvattenavtappning från kärnkraftverk

I motion 1982/83:1108 (vpk) påyrkas också ett uttalande från riksdagen om
"att all utveckling av och allt arbete med kärnvärmereaktorn Secure skall
stoppas. Samma krav ställer motionärerna beträffande hetvattenledningar
från kärnkraftverken.

Det av Asea-Atom AB utvecklade kärnvärmeverket Secure har tagits upp
till debatt i riksdagen vid flera tillfällen. Förra året avstyrkte utskottet (NU
1981/82:30 s. 21) ett yrkande i en motion från vänsterpartiet kommunisterna
om att riksdagen skulle uttala att all utveckling och allt arbete med Secure
borde stoppas. Utskottet anförde, bl. a. med hänvisning till ett interpellationssvar
i februari 1982, att det inte föreligger några förutsättningar för
introduktion av Secure-anläggningar i Sverige. Tillverkning av sådana
anläggningar är emellertid fullt förenlig med gällande rätt. Utskottet menade
därför att riksdagen inte hade anledning att göra något ingripande för att
sådan tillverkning för export skulle förhindras. Centerpartiets företrädare i
utskottet reserverade sig till förmån för ett uttalande om att tillverkning av
Secure för export är olämplig. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets
förslag. I en interpellationsdebatt i februari i år (se s. 20) gav statsrådet

NU 1982/83:33

Birgitta Dahl på fråga av Oswald Söderqvist (vpk) om kärnvärmereaktorn
Secure svaret att någon kärnvärmereaktor inte ingår i den utbyggnad av
fjärrvärmesystemen som förestår med anledning av det investeringsprogram
som regeringen och riksdagen har fattat beslut om. I den fortsatta debatten
anförde statsrådet bl. a. följande:

Någon Secure-reaktor ingår icke i det svenska kärnkraftsprogrammet och
kan icke förekomma i någon form i framtiden, såsom riksdagen har fattat
besluten efter folkomröstningen. Linje 2:s alternativ i folkomröstningen,
som denna regering arbetar för att fullfölja, innefattar icke någon Securereaktor.

Utskottet hänvisar till sitt ställningstagande förra året och till vad här i
övrigt har anförts. Det är alltså utskottets uppfattning att riksdagen inte bör
göra något sådant uttalande om kärnvärmereaktorn Secure som föreslås i
motion 1982/83:1108 (vpk). Denna avstyrks följaktligen i ifrågavarande
del.

Det yrkande i motion 1982/83:1108 (vpk) som just har berörts innehåller
också ett krav på att all utveckling och allt arbete med hetvattenledningar
från kärnkraftverken skall stoppas. Hetvattenavtappning från kärnkraftverk
hör också till de ämnen som regelbundet har återkommit i motionsyrkanden
under senare år (se s. 23).

Ett yrkande om att riksdagen generellt skall ta avstånd från hetvattenavtappning
avstyrktes av utskottet förra året (NU 1981/82:30 s. 23). Utskottet
hänvisade till vad som anförts i frågan år 1981 och till regeringens svar på en
framställning från Storstockholms Energi AB om ett klargörande från
regeringen i detta ämne.

Enligt vad utskottet har erfarit är något projekt med värmeöverföring från
kärnkraftverken f. n. inte aktuellt. I sammanhanget vill utskottet erinra om
att en proposition om storstadsområdenas värmeförsörjning snart kommer
att föreläggas riksdagen. Utskottet avstyrker den här behandlade delen av
motion 1982/83:1108 (vpk).

Utnyttjande av spillvärme

I motion 1982/83:409 (fp) begärs, med motivering i motion 1982/83:403
(fp), en skyndsam undersökning av om spillvärme från Barsebäcks kraftstation
kan utnyttjas för uppvärmning av trädgårdsanläggningar och närliggande
bostadsområden. Motionärerna erinrar om att trädgårdsnäringen i Skåne
har relativt stor omfattning och att den f. n. har väsentliga lönsamhetsproblem,
bl. a. beroende på de höga oljepriserna. Det torde, säger motionärerna,
vara både tekniskt och ekonomiskt möjligt att utnyttja den spillvärme
från kärnkraftverket i Barsebäck som i dag går ut i Öresund för uppvärmning
av skilda trädgårdsanläggningar. Statsmakterna borde också överväga
ytterligare bidrag för att stimulera övergången till andra energislag, t. ex.
kolanvändning.

NU 1982/83:33

Förslag att spillvärme från Barsebäcksverket skall tillvaratas för växthusuppvärmning
har förts fram i liknande yrkanden vid två tidigare tillfällen
(NU 1980/81:60, NU 1981/82:30 s. 23). Utskottet har då redogjort för ett
projekt som utarbetats av Sydkraft AB, ägare till Barsebäcksverket.
Projektet har gått ut på att värmen i spillvattnet med hjälp av värmepumpar
skall utnyttjas för uppvärmning av växthusanläggningar om ca 10 000
kvadratmeter. Den lokala trädgårdsnäringen har i offerter erbjudits värmeleveranser.
Med hänvisning till detta har utskottet avstyrkt motionerna.

Några leveranser av värme till växthus i närheten av Barsebäcksverket har
ännu inte kommit till stånd. De lokala odlarna har bedömt projektets
kostnadsläge som alltför högt.

Utskottet avstyrker motion 1982/83:409 (fp) på samma grund som tidigare.
Samtidigt vill utskottet betona att det är högst önskvärt att det energiinnehåll
som tillförs kylvattnet i möjligaste mån kommer till nyttig användning.
Utskottet utgår från att de olika intressenterna även fortsättningsvis ägnar
uppmärksamhet åt hur detta kan ske.

Säkerhetsfrågor

Avslutningsvis i detta avsnitt tar utskottet upp säkerhetsfrågor på
kärnkraftens område. Tillsynsmyndigheten, statens kärnkraftinspektion,
finansieras genom avgifter. För inspektionens förvaltningskostnader och för
kärnsäkerhetsforskning i dess regi begär regeringen därför endast två anslag
av formell natur, vartdera på 1 000 kr. Utskottet tillstyrker propositionen på
denna punkt.

I motion 1982/83:1473 (c) anförs att kärnkraftverken är sårbara från
säkerhetssynpunkt och att skyddet mot olika slag av terroristaktioner måste
förstärkas. Det finns inga andra anläggningar som kan likställas med
kärnkraftverken när det gäller effekter av åverkan, säger motionärerna. En
terroristaktion riktad mot ett kärnkraftverk kan få förödande konsekvenser
med bl. a. radioaktiva utsläpp som följd. Det är enligt motionärerna orimligt
att samhället via skattemedel skall bekosta de extrema säkerhetsåtgärder
som måste vidtas för att skydda dessa anläggningar. Kostnaderna för dessa
åtgärder borde, anförs det i motionen, betalas av ägarna till kärnkraftverken.
Samhället borde ansvara för de säkerhetsmässiga arrangemangen och sedan
debitera kärnkraftverkens ägare kostnaden härför.

Vissa uppgifter i anslutning till motionen har lämnats i det föregående
(s. 24).

Det är givetvis nödvändigt att man på olika sätt söker förebygga
olyckstillbud och riktade aktioner mot kärnkraftverk och andra från
säkerhetssynpunkt viktiga komplex. Utskottet anser emellertid inte att det
finns anledning till att kärnkraftsföretagen skulle särbehandlas på sådant sätt
som motionärerna föreslår. Deras krav på ett uttalande från riksdagen om att
kärnkraftverkens ägare bör betala skyddet av kraftverken mot terrorister
anser utskottet inte vara befogat. Motionen avstyrks alltså.

NU 1982/83:33

Hantering av radioaktivt avfall

Ett av de centrala problemen på kärnkraftsområdet gäller hanteringen av
det radioaktiva avfallet från kärnkraftverken. Ett betydande forsknings- och
utvecklingsarbete pågår i Sverige och på olika håll i världen avseende
hantering och förvaring av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. De
frågor som är förknippade med denna verksamhet har tidigare flera gånger
behandlats av riksdagen. En översyn av lagstiftningen på kärnenergiområdet
genomförs f. n. Atomlagstiftningskommittén har nyligen i betänkandet
(SOU 1983:9) Lagstiftningen på kärnenergiområdet lagt fram ett förslag till
ny lag om kärnteknisk verksamhet. Utskottet har i det föregående (se s. 17)
lämnat en utförlig redogörelse för bl. a. den tidigare riksdagsbehandlingen
av frågor inom detta område.

Nämnden för hantering av använt kärnbränsle har till uppgift att följa
utvecklingen på kärnenergiområdet, särskilt vad gäller använt kärnbränsle
och radioaktivt avfall från detta samt avveckling och rivning av reaktoranläggningar.
Vidare skall nämnden avge förslag till de avgifter som
reaktorinnehavarna skall erlägga till staten och svara för en betryggande
förvaltning av inbetalade avgifter. Den har också uppgifter inom forskningsoch
utvecklingsområdet. Nämndens utgifter bekostas med avgiftsmedel som
tas ut av reaktorinnehavarna med stöd av lagen (1981:669) om finansiering av
framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m. 1 statsbudgeten erfordras för
nämndens del endast ett formellt belopp av 1 000 kr.

I budgetpropositionen (bilaga 14 s. 160) föreslås att en ordinarie tjänst
med beteckningen p - dvs. med tidbegränsat förordnande - skall inrättas för
nämndens chef. Utskottet tillstyrker regeringens förslag härom.

Den nyssnämnda avgiften har under år 1982 varit 1,7 öre per kWh från
kärnkraftverken levererad elkraft. Enligt beslut av regeringen i december
1982 skall avgiften vara oförändrad under år 1983.

I centerpartiets partimotion 1982/83:1100 begärs att riksdagen skall göra
ett uttalande med innebörden att avgiften skall räknas upp med ett belopp
minst motsvarande den aktuella kostnadsutvecklingen. Motionärerna gör
bedömningen att de framtida kostnaderna för hantering av det utbrända
kärnbränslet och rivning av kärnkraftverk har underskattats.

Avgiften för år 1983 skall täcka de framtida kostnader för omhändertagande
av använt kärnbränsle och för avveckling och rivning av kärnkraftverken
som svarar mot produktionen av elkraft under år 1983. Vilken avgift
som kan bedömas vara erforderlig är beroende bl. a. av kärnkraftsproduktionen
och av långsiktiga analyser av kostnadsutvecklingen. En viss betydelse
har också den förräntning av inlevererade medel som nämnden kan uppnå.
Som framgår av budgetpropositionen (bil. 14 s. 160) har regeringen givit
nämnden i uppdrag att utreda vissa frågor rörande avkastningskrav på de
fonderade avgiftsmedlen. Uppdraget går ut på att det skall utredas hur
avgiftsmedlen med hänsyn till förräntningsmöjligheter och kostnadsutveckling
kommer att kunna täcka framtida kostnader. Utskottet förutsätter att

NU 1982/83:33

regeringen vid varje prövning av avgiftens storlek fastställer denna så att
medel flyter in till fonden i tillräcklig utsträckning för att de uppställda målen
skall kunna uppnås. Regeringens beslut om avgift för år 1983 ger inte
anledning till någon erinran. Med hänvisning till vad utskottet här har anfört
avstyrks motion 1982/83:1100 (c) i ifrågavarande del.

Frågor om hur hanteringen och den slutliga förvaringen av det radioaktiva
avfallet från kärnkraftverken skall anordnas tas upp i flera motioner.

Centerpartiet har i sin partimotion 1982/83:1100 ett yrkande enligt vilket
riksdagen i ett uttalande till regeringen skall ansluta sig till vad som anförs i
motionen om inriktningen av arbetet för att nå en betryggande slutförvaring
av det utbrända kärnbränslet. I motionen påpekas att villkorslagen - dvs.
lagen (1977:140) om särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle,
m. m. - ger utrymme både för upparbetning av använt kärnbränsle och för en
slutlig förvaring utan upparbetning. Det framgår vidare av motionen att
centerpartiet inte anser att de s. k. KBS-metoderna uppfyller de krav som
villkorslagen uppställer för att den slutliga förvaringen av det utbrända
kärnbränslet skall kunna anses vara helt säker.

Det fortsatta arbetet bör enligt motionärerna ges följande inriktning.
Förstärkta resurser bör anvisas för forskningsinsatser med sikte på att det
skall bli möjligt att presentera en tillförlitlig metod för slutförvaring av det
utbrända kärnbränslet utan föregående upparbetning. Detta arbete bör ske i
samhällets regi med ett avgörande inflytande från nämnden för hantering av
använt kärnbränsle. Kärnkraftsföretagen bör finansiera forskningen genom
den fond som har reserverats för betalning av kostnaderna för hantering av
det radioaktiva avfallet och kommande rivning av kärnkraftverk. Upparbetning
av utbränt kärnbränsle bör inte förekomma.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1982/83:1108 påyrkas ett
beslut av riksdagen om att avfallet från de svenska kärnreaktorerna inte skall
upparbetas och att all transport av reaktoravfall till Frankrike omedelbart
skall stoppas. Motionärerna anför att åtgärder måste vidtas för förvaring av
det icke upparbetade avfallet i Sverige på det sätt som ger minst risker för
människor och miljö.

Också i motion 1982/83:2023 (c) finns ett yrkande rörande upparbetning.
Det går ut på att riksdagen av regeringen skall begära förslag till en lag om
förbud mot upparbetning av svenskt använt kärnbränsle såväl inom Sverige
som utomlands. I motionen åberopas bl. a. uppgifter i en fransk rapport om
kärnbränslecykelns slutsteg, den s. k. Castaingrapporten.

Motioner om hanteringen av det radioaktiva avfallet från kärnkraftverken
har flera gånger behandlats av utskottet. Av den tidigare redogörelsen (s. 19)
framgår hur utskottet och riksdagen ställde sig förra året till yrkanden
liknande de nu aktuella (NU 1981/82:30 s. 25 f.). Också de fråge- och
interpellationsdebatter om kärnbränsleavfallet som har förevarit i riksdagen
på senare tid finns refererade i det föregående (s. 20 f.).

Sammanfattningsvis kan konstateras att utskottet avstyrkte motionsyrkan -

NU 1982/83:33

dena förra året. Ett uttalande i centerpartiets fjolårsmotion - vilket återfinns
även i den nu aktuella motionen från samma parti - om att de s. k.
KBS-metoderna för slutförvaring av kärnbränsleavfall inte uppfyller villkorslagens
krav på helt säker slutförvaring betecknade utskottet som
anmärkningsvärt.

I fråga om metoder för slutförvaring av använt kärnbränsle och radioaktivt
avfall underströk utskottet betydelsen av det pågående arbetet på att
förbättra metoderna. En tänkbar utvecklingslinje, påpekade utskottet, kan
vara att slutförvaring utan upparbetning kommer att bli betraktad som den
primära slutförvaringsmetoden. Utskottet ansåg inte att det fanns skäl för ett
förbud mot upparbetning. Centerpartiets företrädare i utskottet reserverade
sig till förmån för sina yrkanden. Riksdagen följde utskottet.

Beträffande det fortsatta arbetet på metoder för slutförvaring av använt
kärnbränsle och radioaktivt avfall från sådant vill utskottet nu anföra
följande.

De metoder som kärnkraftsproducenterna hittills har redovisat - KBS 1
och 2 - har presenterats som möjliga sätt att lösa problemet med
slutförvaringen. Härvid har utgångspunkten varit de krav som ställdes av
villkorslagen inför laddningen av de reaktorer som var under uppförande.

Vidareutvecklingen av dessa alternativa förvaringsmetoder pågår kontinuerligt.
Sedan flera år är arbetet koncentrerat på att man skall finna
metoder för en säker direkt slutförvaring.

En ansökan enligt villkorslagen om att de tredje blocken i Forsmark och
Oskarshamn skall få tillföras kärnbränsle beräknas bli lämnad till regeringen
före utgången av första halvåret 1983. Inför den ansökan skall en uppdaterad
version av KBS 2 presenteras. En utgångspunkt för denna version är att
kärnbränsleavfallet skall direktförvaras i Sverige utan föregående upparbetning.

Atomlagstiftningskommitténs nyssnämnda förslag rörande lagstiftningen
på atomenergiområdet har också intresse i detta sammanhang. Kommittén
har vid sin prövning av tillståndsförfarandet enligt atomenergilagen
(1956:306) bl. a. övervägt vilka möjligheter som bör finnas att ställa upp
villkor samt vad som bör krävas för ändring eller återkallande av ett lämnat
tillstånd eller uppställande av nya eller ändrade villkor under tillståndets
giltighetstid.

I korthet innebär kommitténs förslag följande ändring av nu gällande
lagstiftning.

För att få laddningstillstånd för nya reaktorer måste reaktorinnehavaren
visa att det finns en metod för hantering och slutlig förvaring av använt
bränsle och radioaktivt avfall som kan godtas med hänsyn till säkerhet och
strålskydd. Han måste också förete ett allsidigt program för den forskningsoch
utvecklingsverksamhet som behövs för att det använda bränslet och det
radioaktiva avfallet skall kunna hanteras och slutförvaras på ett säkert
sätt.

NU 1982/83:33

Forskningsprogrammet bedöms varje år, och driftstillståndet kan återkallas
om reaktorinnehavaren inte uppfyller sina skyldigheter i fråga om
forsknings- och utvecklingsverksamhet.

I förslaget till ny lag anges ej särskilt upparbetning av det använda
kärnbränslet som en godtagbar metod. Inte heller finns villkorslagens
begrepp ”helt säker” med i den nya lagen.

Kommittén är inte enig. I reservationer har två ledamöter (c, vpk) var för
sig krävt bl. a. att i lagen skall förbjudas upparbetning av använt kärnbränsle
samt utförsel av kärnämne och kärnteknisk utrustning.

Enligt vad utskottet erfarit har regeringen för avsikt att under hösten 1983
presentera ett lagförslag grundat på kommitténs betänkande.

Utskottet vill understryka att det pågående arbetet på att förbättra
metoderna för hantering och förvaring av använt kärnbränsle är av mycket
stor betydelse. Forskningen inom detta område, som främst är inriktad på
direktförvaring av använt kärnbränsle, kommer att pågå ytterligare en tid
innan val av metoder och material för och lokalisering av slutförvaret måste
göras. Utskottet anser inte att riksdagen nu bör fatta något beslut i det ämnet.
Resultat av den långsiktiga forskningen i Sverige och utomlands inom detta
område bör vara vägledande för det slutgiltiga ställningstagandet.

Med anledning av vad som i motion 1982/83:1100 (c) sägs om forskningsinsatser
erinrar utskottet om att ansvaret i Sverige för forsknings- och
utvecklingsarbetet rörande slutförvaringen av kärnbränsleavfall är fördelat
mellan ägarna till kärnkraftverken och den statliga nämnden för hantering av
använt kärnbränsle. Det övergripande ansvaret för verksamheten inom
området åvilar nämnden, medan huvuddelen av det egentliga forskningsarbetet
bedrivs av det av kärnkraftsbolagen gemensamt ägda företaget Svensk
Kärnbränsleförsörjning AB (SKBF). Nämnden skall enligt sin instruktion
följa arbetet inom SKBF vad gäller teknik för hantering och förvaring av det
använda kärnbränslet men också svara för viss kompletterande forskning och
utveckling i syfte att bredda statens beslutsunderlag. Forskningsverksamheten
finansieras genom den avgift som tas ut av reaktorinnehavare för
framtida utgifter för använt kärnbränsle. Som nyss nämnts har atomlagstiftningskommittén
lämnat vissa förslag inom forsknings- och utvecklingsområdet.

När det gäller den s. k. Castaingrapporten, som tas upp i motion
1982/83:2023 (c), vill utskottet erinra om att statsrådet Birgitta Dahl i sitt
tidigare (s. 21) nämnda interpellationssvar i mars i år bl. a. uttalade att flera
av de sammanfattande rekommendationerna i rapporten ligger i linje med
den svenska regeringens inställning. Det gäller bl. a. forskningen om
avfallets egenskaper och utvecklingen av olika hanteringsmetoder.

Något beslut av riksdagen om att all transport av reaktoravfall till
Frankrike omedelbart skall stoppas - såsom påyrkas i motion 1982/83:1108
(vpk) - vill utskottet inte förorda. Utskottet hänvisar här vad gäller
motiveringen till ett frågesvar av statsrådet Birgitta Dahl i år (RD 1982/83:73

NU 1982/83:33

s. 8) om beslut rörande utförsel av använt kärnbränsle (se s. 20).

Med vad här har anförts avstyrker utskottet de nu behandlade yrkandena i
motionerna 1982/83:1100 (c), 1982/83:1108 (vpk) och 1982/83:2023 (c).

Det avtal om upparbetning som har ingåtts mellan Svensk Kärnbränsleförsörjning
AB och det franska företaget Cogéma har upprepade gånger
behandlats inom riksdagen. Nu återkommer vänsterpartiet kommunisterna i
sin partimotion 1982/83:1108 med ett yrkande som har innebörden att
riksdagen skall besluta att avtalet med Cogéma skall sägas upp och i samband
därmed offentliggöras.

Utskottet avstyrkte förra året ett liknande yrkande (NU 1981/82:30 s. 28)
och hänvisade till en interpellationsdebatt våren 1981 (RD 1980/81:32 s. 25)
och till sitt eget betänkande året innan om riktlinjer för energipolitiken (NU
1980/81:60 s. 108 f.). Utskottet har samma uppfattning nu och avstyrker
motionsyrkandet.

Vid drift av kärnkraftverk uppkommer låg- och medelaktivt avfall, s. k.
reaktoravfall. Svensk Kärnbränsleförsörjning har utarbetat ett förslag till
slutförvaring av detta avfall. Förvaret föreslås bli lokaliserat till en plats
under havsbottnen omedelbart norr om hamnen till Forsmarks kraftstation.

Slutförvaringen av låg- och medelaktivt reaktoravfall under havsbottnen i
Forsmark skall förhindras, yrkas i motion 1982/83:257 (vpk). Det lager för
reaktoravfall som planeras där innebär havsdumpning med fördröjd verkan,
säger motionären. Lagrets utformning medför nämligen enligt dennes
bedömning att radioaktivitet mycket snart kommer att läcka ut i Östersjön.
En mindre dålig metod måste vara att behålla avfallet på land där det kan
kontrolleras och övervakas, anför han.

Utskottet vill inledningsvis nämna att ifrågavarande lager är planerat att
förläggas i bergrum ca 50 m under havsbottnen och byggas genom en tunnel
från land. Som utskottet redogjorde för förra året (NU 1981/82:30 s. 28) har
ansökan om tillstånd att bygga slutförvaret inlämnats enligt atomenergilagen
(1956:306), miljöskyddslagen (1969:387) och byggnadslagen (1947:345).
F. n. bereds ansökan om koncession enligt atomenergilagen hos statens
kärnkraftinspektion och dess remissinstanser. Såväl koncessionsnämnden
för miljöskydd som Östhammars kommun har tidigare tillstyrkt lokaliseringen.
Ärendet kommer slutgiltigt att avgöras av regeringen. Utskottet ser ingen
anledning att ifrågasätta att handläggningen av ärendet sker med beaktande
av alla i sammanhanget betydelsefulla omständigheter och att regeringen får
ett fullgott beslutsunderlag. Givetvis måste säkerhetsfrågorna väga tungt vid
bedömningen av ärendet. Motionen avstyrks.

NU 1982/83:33

Vattenkraft

I detta avsnitt behandlar utskottet åtta motionsyrkanden som på olika sätt
berör vattenkraftsutbyggnaden. Det gäller bl. a. frågan om statens vattenfallsverks
organisation och roll i energipolitiken, om vissa specifika
utbyggnadsprojekt och om vinsten på vattenkraftsutbyggnad.

Först tar utskottet upp de mer övergripande organisatoriska frågorna.

Statens vattenfallsverks organisation

1 motion 1982/83:2007 (m) begärs att riksdagen skall göra ett uttalande om
statens vattenfallsverk i enlighet med vad som anförs i motionen. Det är inte
självklart att den dominerande roll som vattenfallsverket har på kraftförsörjningsområdet
är ändamålsenlig ur alla synvinklar, heter det bl. a. i
motionen. Motionärerna säger att det finns skäl att överväga frågan om den
lämpliga omfattningen av vattenfallsverkets verksamhet.

Vänsterpartiet kommunisterna begär i sin partimotion 1982/83:1501 att
riksdagen skall hemställa om en undersökning och översyn av statens
vattenfallsverks organisation och dess uppgifter i energipolitiken. Motionärerna
anför att vattenfallsverket genom sin storlek har unika möjligheter att
påverka och styra utvecklingen på ett sätt som inte är förenligt med hela
samhällets samlade intresse. En uppdelning av verksamheten med en
nedtrappning av vattenfallsverkets roll i energiplanering och energiproduktion
är önskvärd, säger motionärerna.

Riksdagen beslutade i juni 1982 om en ny organisation för statens
vattenfallsverk (prop. 1981/82:125, NU 1981/82:53). Syftet med omorganisationen
var att anpassa verksamheten till de nya krav som 1980-talets
energipolitik kommer att ställa. Inriktningen av verksamheten har förändrats
mot ökade insatser inom värmeförsörjningen och på forskning och
utveckling, särskilt med avseende på förnybara och inhemska energikällor.
En ökad decentralisering av verket förväntas leda till intensifierat samarbete
med kommuner och andra regionala och lokala organ. Riksdagen bemyndigade
regeringen att ansvara för att en nödvändig anpassning till ändrade
energipolitiska förutsättningar kontinuerligt sker inom verket. Verkets nya
organisation gäller fr. o. m. den 1 juli 1982.

Utskottet konstaterar att de båda nämnda motionsyrkandena tar sikte på
en förändring av statens vattenfallsverks organisation men att utgångspunkterna
för yrkandena är diametralt motsatta.

Den omorganisation av verket som har genomförts för knappt ett år sedan
finner utskottet ändamålsenlig och väl ägnad att ge förutsättningar för en
verksamhet anpassad till 1980-talets energipolitiska krav.

Utskottet vill erinra om att det ankommer på regeringen att kontinuerligt
följa verksamheten inom vattenfallsverket. Mot denna bakgrund räknar
utskottet med att en anpassning till ändrade energipolitiska förutsättningar
successivt sker inom verket.

NU 1982/83:33

Någon annan översyn av verkets organisation eller uppgifter på det
energipolitiska området än den som på detta sätt kontinuerligt äger rum
finner utskottet inte nu motiverad. Därför avstyrker utskottet de båda här
aktuella motionsyrkandena.

Anslag till statens vattenfallsverk

För vattenfallsverkets utbyggnadsprogram och dess medelsbehov i övrigt
föreslås i budgetpropositionen en investeringsram av 3 256,3 milj. kr. för
budgetåret 1983/84. Härav beräknas 633,9 milj. kr. för vattenkraftsanläggningar,
758,8 milj. kr. för kärnkraftsanläggningar och kärnbränsle, 16,8 milj.
kr. för övriga värmekraftsanläggningar, 19,9 milj. kr. för värmeproduktionsanläggningar
och 1 702,1 milj. kr. för distributionsanläggningar.

För övriga ändamål beräknas 124,8 milj. kr. I detta belopp ingår bl. a. 42,7
milj. kr. för inköp och komplettering av fastigheter, 30 milj. kr. för förvärv
och finansiering av distributionsföretag och 50 milj. kr. för inventarier.

I propositionen föreslås (under punkt E 11) ett reservationsanslag av 3 219
milj. kr. för den angivna investeringsramen. Beloppet har beräknats med
beaktande av att en marginal utöver investeringsramen bör finnas för att det
skall bli möjligt att öka vattenfallsverkets investeringar under löpande
budgetår om detta skulle vara påkallat från kraftförsörjningssynpunkt.
Investeringar i sysselsättningsfrämjande syfte bör enligt propositionen såsom
tidigare finansieras över finansfullmakten. Med det anslagsbelopp som har
förordats kan medelsreserven, med beaktande av att den ingående behållningen
på anslaget väntas bli ca 200 milj. kr., i början av nästa budgetår
beräknas uppgå till ca 163 milj. kr.

Vidare föreslås en ram om sammanlagt 11 458 milj. kr. för vattenfallsverkets
borgensåtaganden. Häri ingår en ram om högst 295 milj. kr. för lån
till eldistributionsföretag. Förslaget beträffande borgensåtaganden tillstyrks
av utskottet.

I propositionen (bil. 14 s. 160-188) redovisas närmare uppgifter om
vattenfallsverkets ekonomi, utbyggnadsprogram m. m.

Ett av projekten i utbyggnadsprogrammet gäller Fatsjö kraftstation i
Åselegrenen av Ångermanälven (prop. s. 174 och 186). Det innebär att
Vojmåns vatten leds från Vojmsjön till Volgsjön via en 22 km lång tunnel
mellan Vojmsjön och Malgomaj. För budgetåret 1983/84 beräknas i
budgetpropositionen, inom ramen för vattenfallsverkets investeringsanslag,
17,3 milj. kr. för detta projekt.

I motion 1982/83:1479 (fp) begärs att riksdagen skall avslå förslaget om
utbyggnad av Fatsjö kraftstation och som en konsekvens därav reducera
anslaget till statens vattenfallsverk med 17,3 milj. kr. Motionärerna hänvisar
till att Fatsjöprojektet är kontroversiellt. De nämner flera skäl mot att
projektet genomförs. Framför allt bör gälla, uttalar de, att vattenkraftsprojekt
som strider mot viktiga naturvårdsintressen inte skall komma till stånd.

4 Riksdagen 1982183. 17 samt Nr 33

NU 1982/83:33

Ett minimikrav är att statsmakterna inte tar ställning till kontroversiella
utbyggnadsprojekt förrän vattenkraftsberedningen (I 1982:06) har slutfört
sitt arbete och dess förslag har remissbehandlats.

Vattendomstolen har i början av januari i år lämnat yttrande till regeringen
över vattenfallsverkets ansökan om att få genomföra det s. k. Fatsjöprojektet.
Vattendomstolen avstyrker utbyggnaden såvitt gäller vissa delar av
projektet, dels därför att projektet inverkar på naturförhållandena, dels
därför att det visar bristande lönsamhet. Regeringen har för att slutgiltigt
kunna bedöma tillåtligheten av projektet sänt ut vattendomstolens yttrande
på remiss. Remissbehandlingen beräknas vara avslutad efter sommaren
1983.

Utskottet anser inte att riksdagen skall pröva detta enskilda projekt.
Regeringen har på sedvanligt sätt att med beaktande av de olika intressen
som här står mot varandra fatta beslut enligt gällande lagstiftning. Utskottet
har noterat att hänsyn till motstående intressen har tagits vid projekteringen,
vilket har fördyrat projektet (prop. s. 174). Utskottet avstyrker alltså motion
1982/83:1479 (fp). Härav följer att utskottet tillstyrker regeringens förslag att
till anslaget Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för budgetåret
1983/84 skall anvisas ett reservationsanslag av 3 219 milj. kr. Utskottet vill
påpeka att anvisningen av medel för det här behandlade projektet inte
innebär något ställningstagande i tillåtlighetsfrågan.

Motion 1982/83:488 (c) tar upp svårigheter för sysselsättning och näringsliv
i Norrbotten. Det framhålls att de dominerande företagen i Norrbotten är
statsägda. Dessa har, säger motionären, under årens lopp tillfört statskassan
betydande belopp. Detta gäller även för vattenkraftsproduktionen, särskilt i
Lule älv. Vinsten av de>nna produktion har dels använts av vattenfallsverket
till investeringar i andra regioner och andra kraftslag, dels influtit direkt i
statskassan. För att de norrbottniska industriföretagens konkurrenskraft
skall kunna stärkas och för att de rikhaltiga energitillgångar som finns i
Norrbotten skall kunna tillvaratas på ett samlat och rationellt sätt bör enligt
motionären ett Norrbottens energiföretag komma till stånd. Vattenfallsverkets
samlade resurser i Norrbotten skulle utgöra grunden för detta
energiföretag, vilket också skulle kunna utnyttja de stora tillgångarna av torv
och ved i Norrbotten. På samma sätt som i flera tidigare liknande motioner
yrkas att en utredning snarast skall tillsättas med uppgift att föreslå former
för ett sådant energiföretag.

Motion 1982/83:1585 (s) gäller en rad olika näringspolitiska insatser i
Gävleborgs län. Där krävs bl. a. att riksdagen skall göra ett uttalande om
vinsten på vattenkraftsutbyggnad. Det skulle gå ut på att en väsentligt större
del aarbetstillfällen.

Utskottet har under de fyra senaste åren (NU 1978/79:60, 1979/80:70,
1980/81:60, 1981/82:30) - med reservation av centerpartiets företrädare -avstyrkt yrkanden om energiföretag i Norrbotten. Riksdagen har följt

NU 1982/83:33

utskottet och avslagit motionerna.

Utskottet påpekade senast (NU 1981/82:30 s. 35) bl. a. att kostnaderna för
energi är betydligt lägre i Norrbotten än i de södra delarna av landet.
Beroende på lägre distributionskostnader betalar en industriabonnent ca
20 % lägre elpris i Norrbotten än t. ex. i mellersta Sverige, anförde utskottet.
Till detta kommer att energiskatten i de norra delarna av landet är 1 öre lägre
per kWh. Sammantagna innebär de nämnda förhållandena ekonomiska
lättnader för länet.

Regeringen har nyligen lagt fram en proposition om utveckling i
Norrbotten (prop. 1982/83:120). Bl. a. föreslås (bil. 6 s. 16) ett utökat stöd
till investeringar i fastbränsleeldade anläggningar i länet. Detta stöd förutses
leda till att ett antal torveldade anläggningar uppförs. Dessa kommer, enligt
föredragande statsrådet, att kräva att ett stabilt system för leveranser av
bränsle etableras. Länsstyrelsen och vattenfallsverket kommer därför att ges
i uppdrag att gemensamt utreda förutsättningarna för bildandet av ett
regionalt fastbränslebolag. Intressenter i ett sådant bolag kan vara kommunerna,
vattenfallsverket m. fl.

Med hänvisning till det utredningsarbete avseende den framtida vattenkraftsutbyggnaden
som pågår inom vattenkraftsberedningen (11982:06) och
1981 års energikommitté (I 1981:08) berörs i propositionen frågan om
utbyggnad av ytterligare en älv i Norrbotten. Beslut bör inte fattas förrän det
nämnda utredningsarbetet är avslutat, säger föredraganden, men om en
sådan utbyggnad kommer till stånd bör ett regionalt bolag skapas som blir
ägare till kraftstationerna.

Utskottet konstaterar att riksdagen snart har att ta ställning till de här
angivna delarna av proposition 1982/83:120 om utveckling i Norrbotten. När
det gäller motionsyrkandet om ett energiföretag i Norrbotten finner inte
utskottet skäl att ändra uppfattning i frågan. Utskottet avstyrker alltså
motion 1982/83:488 (c).

I vissa delar är det utskottet nu har anfört tillämpligt också på det här
aktuella yrkandet i motion 1982/83:1585 (s). Även denna motion
avstyrks.

Små vattenkraftverk

I motion 1982/83:2011 (c) erinras om att statens industriverk i en rapport år
1980 presenterade en utvärdering av stödet till små vattenkraftverk.
Industriverket konstaterade att finansieringen är det största hindret för en
fortsatt upprustning resp. nyanläggning av små vattenkraftverk. Motionärerna
föreslår förbättringar av stödet så att lån kan beviljas med högst 75 % i
stället för som f. n. 50 % av anläggnings- resp. upprustningskostnaden.
Lånens amorteringstid borde vidare förlängas och dispens ges generöst för
anläggningar med lägre effekt än 100 kW.

Ett yrkande av samma innebörd som det nu aktuella behandlades förra

NU 1982/83:33

året av näringsutskottet (NU 1982/83:30 s. 32). Utskottet hänvisade till en
redogörelse i förra årets budgetproposition. Länsstyrelsen i Kalmar län hade
i en skrivelse till regeringen framfört önskemål som överensstämde med dem
som. kom till uttryck i den då aktuella motionen. I propositionen erinrades
om att reglerna för stöd ur oljeersättningsfonden för kort tid sedan hade
godkänts av riksdagen (NU 1980/81:60 s. 95). Det nya stödsystemet skulle
träda i kraft den 1 juli 1981. Föredraganden förklarade att han inte var
beredd att då förorda några ändringar i stödet. Han betonade dock att
erfarenheterna av stödsystemets tillämpning noga borde bearbetas. De
borde Utgöra ett väsentligt underlag för den utvärdering av oljeersättningsfondens
verksamhet som skall föreligga år 1983.

Utskottet nämnde också att energiskattekommittén (SOU 1982:16) hade
föreslagit viss skattebefrielse för små kraftverk. Förslagen gällde anläggningar
i de storlekar som är berättigade till statligt oljeersättningsstöd.

Utskottet instämde i det angivna uttalandet i budgetpropositionen och
hänvisade därutöver till den förestående prövningen av energiskattekommitténs-förslag.
Någon meningsyttring av riksdagen på grundval av motionen
ville,utskottet följaktligen inte förorda. Centerpartiets företrädare i utskottet
reserverade sig till förmån för motionsyrkandet. Riksdagen följde utskottets
förslag.

Stöd till upprustning eller nybyggnad av små vattenkraftverk kan lämnas
av oljeersättningsfonden. Stödet lämnas i form av lån för högst hälften av
kostnaden. Lånen utgår normalt bara till kraftverk med en effekt mellan 100
kW och 1 500 kW. Kraftverk under 100 kW kan få stöd endast om särskilda
skäl föreligger.

Inom oljeersättningsdelegationen pågår som nämnts en utvärdering av
oljeersättnipgsfondens verksamhet. Utvärderingen kommer att redovisas till
regeringen i.maj 1983.

Det kan nämnas att det beslut som riksdagen fattade i slutet av förra året
(prop. 1982/83:50, SkU 1982/83:15, NU 1982/83:3 y) om skatt på viss
elektrisk kraft undantog elproduktionsanläggningar med lägre effekt än
1 500 kW från skattskyldighet. En proposition om energibeskattningen har
aviserats till i vår.

Utskottet finner inte, mot bakgrund av vad som här har redovisats,
anledning att frångå sin uppfattning i detta ämne från förra året. Motionen
avstyrks alltså.

Kraftverk i Indalsälven

I motion 1982/83:1481 (s) ställs krav på dels ombyggnad, dels viss
nybyggnad av vattenkraftsanläggningar i Jämtlands län. De befintliga
kraftstationerna i Indalsälven bör ses över, menar motionärerna. Dessa
stationer undersöktes redan år 1975 av statens vattenfallsverk och Indalsälvens
Vattenregleringsföretag, varvid såväl om- och utbyggnad som viss

NU 1982/83:33

nybyggnad befanns vara möjlig. Projekten har emellertid inte satts igång,
vilket beror på bl. a. bristande lönsamhet. I dagens läge torde förutsättningarna
vara annorlunda med hänsyn till högre energipriser, menar motionärerna.
De splittrade ägarförhållandena i Indalsälvens kraftföretag torde vara
en försvårande faktor, säger de, och anhåller om omedelbara statliga insatser
för att en energiproduktion baserad på vattenkraften snabbt skall komma
igång.

Utskottet har tidigare avstyrkt liknande motionsyrkanden. Senast skedde
detta förra året då utskottet (NU 1981/82:30 s. 30) bl. a. erinrade om att
éffektiviseringar av befintliga kraftverk pågår kontinuerligt inom ramen för
kraftföretagens normala verksamhet. Vidare förutsatte utskottet att vattenfållsverket
och andra intressenter aktivt skulle bevaka möjligheter till
effekti visering av befintliga kraftverk.

Vad utskottet anförde förra året har fortfarande giltighet. Utskottet
avstyrker sålunda motionen i ifrågavarande del. I sammanhanget vill
utskottet erinra om att de om- och nybyggnader av vissa befintliga kraftverk i
Indalsälven som aktualiseras i motionen omfattas av den utredning om
vattenkraftsutbyggnad som f. n. pågår inom vattenkraftsberedningen (I
1982:00) Resultatet av beredningens arbete skall redovisas senast den 1 juli
1983.

Elutnyttjande, eltaxor

Därnäst tar utskottet upp fem motionsyrkanden om elutnyttjande och
eltaxor. Det gäller krav på bl. a. förstärkningar av de lokala elnäten, bättre
utnyttjande av elenergin, förbättrade möjligheter för små elkraftföretag och
reducering av eltarifferna i de fem nordligaste länen. En rad uppgifter i
anslutning till de här aktuella motionsyrkandena har lämnats i det
föregående (s. 26 f.).

I folkpartiets partimotion 1982/83:1104 begärs att riksdagen skall uttala sig
för en förstärkning av de lokala elnäten. Motionärerna erinrar om att det f. n.
pågår en snabb konvertering till elvärme runt om i landet. Detta kan på en del
håll leda till en alltför stor belastning på elnäten. I vissa områden borde man
därför kunna gå fram snabbare med nödvändiga förstärkningar av elnäten än
vad som nu sker. Regeringen föreslås överväga lämplig form för stimulans av
sådana förstärkningar inom ramen för de arbetsmarknadspolitiska insatserna.

Vattenfallsverket räknar under innevarande budgetår med investeringar i
distributionsanläggningar med 1 452 milj. kr., varav ca hälften går till
regionala och lokala nät. En motivering till den pågående förstärkningen av
de regionala och lokala näten är övergången inom uppvärmningssektorn från
olja till elenergi.

Utskottet finner det angeläget att den planerade ny- och ombyggnaden av
distributionsnätet kan genomföras. Härigenom kan bl. a. en inte obetydlig

NU 1982/83:33

energibesparing uppnås. Utskottet har tidigare i detta betänkande (s. 49)
behandlat vattenfallsverkets investeringsram för nästa budgetår, vilken
innefattar en ytterligare utbyggnad av bl. a. de regionala och lokala näten.
Av budgetpropositionen (bil. 14 s. 180 f.) framgår vissa av vattenfallsverket
planerade utbyggnader av distributionsanläggningar. Som föredraganden
anför (s. 187) bör investeringar i sysselsättningsfrämjande syfte såsom
tidigare finansieras över finansfullmakten. Utskottet anser att det på
sedvanligt sätt får prövas om de sysselsättningsfrämjande åtgärderna till
någon del kan inriktas på insatser för förstärkning av de lokala elnäten.
Något uttalande från riksdagen erfordras sålunda inte. Motion 1982/83:1104
(fp) avstyrks i här aktuell del.

I motion 1982/83:337 (c) begärs att riksdagen skall ansluta sig till de
riktlinjer för bättre brukande av tillgänglig elkapacitet som redovisas i
motionen. Huvudsynpunkten i motionen är att elproduktionskapaciteten
inte får slösas bort i toppeffekter som ger liten oljeersättning. I stället bör
man medvetet arbeta för ett jämnare utnyttjande av elenergin under
året.

Eltaxan måste efter hand i högre grad svara mot den faktiska kostnaden för
aktuell leverans av elström, menar motionären. Det krävs en vidareutveckling
av den kostnadsanpassade taxa som vattenfallsverket m. fl. har börjat att
tillämpa.

Ett liknande motionsyrkande behandlades av näringsutskottet förra våren
(NU 1981/82:30 s. 67). Utskottet har tidigare i detta betänkande redogjort
för bl. a. de nya eltaxor som har införts (s. 26). Bl. a. har vattenfallsverket
från den 1 april 1983 som alternativ till de normala lågspänningstarifferna
infört en vidareutvecklad säsongdifferentierad tariff. Denna har högre
energiavgift under dagtid på måndagar-fredagar från november till mars och
lägre energiavgift under övrig tid. Med den nya tariffen stimuleras
abonnenterna att behålla sina oljepannor och använda elkraft under
låglasttid och olja under höglasttid.

Utskottet konstaterar att de nya, mera kostnadsanpassade eltariffer som
successivt har införts kan bidra till ett jämnare nyttjande av elenergin såsom
motionären önskar. Även de nya riktlinjer för energisparstödet som antogs
av riksdagen år 1981 (prop. 1980/81:133) kan verka på detta sätt.
Bestämmelserna stimulerar användandet av såväl kombinerade uppvärmningssystem
för elenergi och fasta bränslen som lågtemperatursystem.
Utskottet anser med hänsyn till vad här har anförts att riksdagen inte bör göra
något sådant uttalande som motionären begär. Motionen avstyrks alltså.

Motion 1982/83:807 (s) går ut på att riksdagen skall hos regeringen begära
en översyn av möjligheterna att ackumulera överskottsenergi på natten för
användning på dagen. Det borde kunna skapas förutsättningar att i
värmeanläggningar där man under dagtid förbrukar stora mängder elenergi
ackumulera varmvatten nattetid för förbrukning senare, säger motionärerna.

NU 1982/83:33

Skillnaden i energipris på produktionsnivå mellan dag och natt är enligt
uppgift från statens vattenfallsverk i regel måttlig, ca 2 öre per kWh. Skälet
till denna begränsade kostnadsskillnad är vattenkraftens förmåga att följa
belastningen. Man kan säga att ackumulering sker i vattenmagasinen. En
sådan ackumulering kan till skillnad från ackumulering hos abonnenterna
göras utan förluster.

De nya differentierade eltarifferna kan bl. a. stimulera till nattackumulering
av varmvatten. Lån kan vidare erhållas enligt energilåneförordningen
(1981:589) till elinstallation för nattackumulering av tappvarmvatten i
småhus samt för värmeackumulator vid installation av nattackumulering av
värme och varmvatten, likaledes i småhus.

Vad utskottet här har redovisat tyder på att syftet med motion 1982/83:807
(s) delvis redan är tillgodosett. Utskottet anser alltså inte att riksdagen har
anledning att göra något uttalande i frågan. Mot nu angiven bakgrund
avstyrker utskottet motionen.

De höga fasta avgifter för elkraft som många eldistributörer tillämpar
motverkar sparandet, heter det i motion 1982/83:2013 (c). Särskilt påtagligt
är detta när det gäller fritidshus. Där kan den rörliga avgiftens andel av den
totala elräkningen ofta bli helt försumbar, säger motionären. Han begär att
riksdagen hos regeringen skall hemställa om åtgärder för en mer hushållsinriktad
eltaxa för fritidshus. Denna taxa skulle i huvudsak bestå av rörliga
avgifter.

De förändringar av eltaxorna som successivt har genomförts innebär en
anpassning av avgifterna till kostnaderna för produktion och distribution av
elenergi. Anpassningen gäller som nämnts kostnadsskillnader såväl mellan
dag och natt som mellan olika tider på året. För fritidshusägare med
obetydlig elförbrukning är den stora kostnaden den som hänför sig till
distributionsnätet. Denna kostnad är oberoende av förbrukningen.

Utskottet har i det föregående (s. 27) återgivit ett avsnitt av betänkandet
(SOU 1981:69) Pris på energi som har avgivits av kommittén om principerna
för taxe- och prissättningen på energi. Den prissättningsprincip som bäst
svarar mot kraftigt varierande produktionskostnader är enligt kommittén
den kortsiktiga samhällsekonomiska marginalkostnaden, vilken kommittén
också förordar. Med den kortsiktiga marginalkostnaden menas kostnaden
för att producera ytterligare en enhet av en nyttighet, t. ex. en kWh elenergi,
inom ramen för en existerande produktionskapacitet.

Utskottet avstyrkte förra året en motion som gick ut på att eltaxornas fasta
del borde sänkas och den rörliga delen höjas (NU 1981/82:30 s. 37).

Med hänvisning till vad utskottet nu har anfört finner utskottet inte skäl för
riksdagen att göra något sådant uttalande som motionären önskar. Motion
1982/83:2013 (c) avstyrks alltså.

I motion 1982/83:2045 (fp) begärs att eltarifferna skall minskas med
15-25 % i de fem nordligaste länen. En sådan åtgärd skulle, anför
motionären, stimulera till ökade industriinvesteringar och ge bättre utveck -

NU 1982/83:33

lingsmöjligheter för energikrävande industrier. Överföringsförlusterna skulle
också minska. Ca hälften av den elenergi som produceras i Norrland
exporteras till de södra delarna av Sverige, anför motionären. Härvid uppstår
överföringsförluster av storleksordningen 15-17 %. Om de kunde undvikas
skulle det skapas underlag för lägre eltariffer i Norrland.

Under driftåret 1981/82 överfördes 26 821 GWh högspänd elkraft på
stamnätet söderut från Norrland till Mellansverige. Förlusterna uppgick till
2 125 GWh eller 8 %. Som utskottet har redogjort för vid sin behandling av
ett liknande motionsyrkande förra året (NU 1981/82:30 s. 39) tas hänsyn till
dessa överföringsförluster vid prissättningen av elkraften. Priset för en vanlig
högspänningsleverans är ca 20 % lägre i Norrbotten och ca 10 % lägre i
mellersta Norrland än i övriga delar av landet. Denna prisskillnad förstärks
av de tidigare (s. 51) nämnda regionala skillnaderna i energiskatt.

Industriföretag med energiintensiv produktion kan beviljas särskild
nedsättning av energiskatten. Gällande bestämmelser innebär att energiskatten
inte skall överstiga 3 % av de tillverkade produkternas försäljningsvärde.
Regeringen har därutöver möjlighet att för vissa företag medge
ytterligare nedsättning.

Med hänvisning till de nu nämnda förhållandena avstyrker utskottet - på
samma sätt som förra året - motionsyrkandet om reduktion av eltarifferna i
Norrland.

Avslutningsvis tar så utskottet här upp motion 1982/83:1505 (m), som
gäller de mindre elkraftsföretagen. Motionärerna påyrkar att riksdagen skall
göra en meningsyttring angående förbättrade möjligheter för de mindre
elkraftsföretagen att prissätta vattenkraften i enlighet med rekommendationer
som har utfärdats av Svenska elverksföreningen.

Motionärerna anför att många mindre vattenkraftverk befinner sig i
utsatta positioner därför att de bara har en kund. Det förekommer, säger
motionärerna, att en kommun genom sin ställning som ensam kund tvingar
ett vattenkraftsföretag att leverera elkraft till underpris. Normalt är dock
skillnaden mellan rekommenderat pris och det faktiska priset inte anmärkningsvärt
stor. Men för de mindre vattenkraftsföretagen, fortsätter motionärerna,
betyder intäktsbortfallet att de får svårigheter att täcka sina
kostnader och driva verksamheten vidare.

Utskottet har flera gånger tidigare behandlat förslag rörande lokalt
producerad elkraft, bl. a. om ekonomisk ersättning till producenterna.
Senast skedde detta för ett år sedan (NU 1981/82:30 s. 39), då utskottet
avstyrkte ifrågavarande yrkande. Utskottet vill hänvisa till den redogörelse
som utskottet därvid lämnade för vissa i sammanhanget aktuella utredningar
och riksdagsbeslut.

Industriverket anför i sin studie av de ekonomiska villkoren för produktion
av elkraft i små kraftverk (SIND PM 1982:4) att den andel av distributionsföretagen
som tillämpar Svenska elverksföreningens rekommendationer
förefaller vara tillfredsställande. Man kan också förutse en successivt ökad

NU 1982/83:33

anslutning till rekommendationerna. Verket har därför inte funnit anledning
att förorda lagstiftningsåtgärder för att prissättningen på leveranser av
elkraft från små kraftverk skall kunna styras.

I regeringskansliet övervägs nu om frågor rörande pris och villkor för
elleveranser från små vattenkraftverk skall kunna hänskjutas till statens
prisregleringsnämnd för elektrisk ström.

Utskottet anser att de små elproduktionsanläggningarna på flera sätt har
ett stort värde. De lämnar viktiga tillskott av elenergi och de har särskild
betydelse från beredskapssynpunkt. Med hänsyn till vad här har anförts bör
det enligt utskottets uppfattning inte nu vara erforderligt att riksdagen gör en
sådan framställning till regeringen som motionärerna önskar. Motion
1982/83:1505 (m) avstyrks alltså.

Främjande av landsbygdens elektrifiering

Regeringen föreslår i budgetpropositionen under punkt E 5 att reservationsanslaget
Främjande av landsbygdens elektrifiering för budgetåret
1983/84 skall beräknas till 4,5 milj. kr. Föredragande statsrådet erinrar
(s. 150) om att riksdagen år 1980 inte hade någon erinran mot vad som i det
årets budgetproposition anfördes om den aktuella stödverksamhetens
omfattning (prop. 1979/80:100 bil. 17, NU 1979/80:36, rskr 1979/80:248).
Statliga bidrag till upprustningar av nedslitna och oräntabla nät skulle lämnas
under fem budgetår med 2 milj. kr. per budgetår. Vidare skulle bidrag för
nyanläggningar fortsättningsvis lämnas under en tioårsperiod med 2,5
milj. kr. per budgetår.

Det förslag regeringen nu lämnar står alltså i överensstämmelse med
tidigare riksdagsbeslut. Uppgiften att administrera verksamheten överförs
den 1 juli 1983 från statens industriverk till det nybildade statens energiverk.

I två motioner berörs detta anslag.

Inom Jämtlands län finns det fortfarande ett antal fastigheter som saknar
elektricitet, heter det i motion 1982/83:1481 (s). Fastigheterna finns i de flesta
fallen inom glesbygden. I detta län, där det i dag produceras ca 11 TWh
elkraft och förbrukas 1 TWh, borde det inte behöva finnas någon fastighet
utan elektricitet, säger motionärerna. De kräver därför att glesbygdsärendena
från Jämtlands län skall behandlas med förtur vid fördelning av
anslaget.

Penningvärdeförsämringen och fördyringar vid upprustning av elnät har
medfört att anslaget till främjande av landsbygdens elektrifiering har
urholkats kraftigt, säg det i motion 1982/83:812 (c). Det vore därför
angeläget att anslaget höjdes, men på grund av det statsfinansiella läget finns
små möjligheter till ytterligare stöd. Det är därför nödvändigt att prioritera
inom anslagsramen. Motionären anser det angeläget att upprustning av
nedslitna och oräntabla elnät får förtur före nyanläggningar. Han vill att

NU 1982/83:33

riksdagen skall göra ett uttalande av innebörden att anslaget bör utgå med 4,5
milj. kr. per år under fem år med inriktning på upprustningsåtgärder.

Utskottet anser att en objektiv behovsprövning måste vara vägledande vid
fördelningen av anslaget mellan olika delar av landet. Härvid förutsätter
utskottet att Jämtlands läns behov i detta avseende beaktas av den
administrerande myndigheten. Enligt utskottets uppfattning bör således
riksdagen inte uttala sig för någon viss prioritering mellan olika delar av
landet när det gäller fördelningen av anslaget. Motion 1982/83:1481 (s)
avstyrks alltså i ifrågavarande del.

Utskottet menar också att det inte finns bärande skäl för en sådan
omfördelning av anslaget som föreslås i motion 1982/83:812 (c). Utskottet vill
dock peka på att det i några fall kan vara fråga om mycket nedslitna nät där
det inte är alldeles uppenbart om det är fråga om upprustning av nätet eller en
nyanläggning. En viss flexibilitet i tolkningen torde i dylika fall vara möjlig.
Med vad utskottet här har anfört avstyrker utskottet motion 1982/83:812

(c).

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om medel för det nu behandlade
anslaget.

Statens elektriska inspektion

Utskottet har på senare år vid ett par tillfällen ägnat närmare uppmärksamhet
åt frågan om resurser för statens elektriska inspektion. Inför
budgetåret 1979/80 konstaterade utskottet (NU 1978/79:28 s. 10) att behovet
av medel för inspektionsresor bara i begränsad utsträckning hade beaktats
vid regeringens medelsberäkning under förslagsanslaget till inspektionen. På
utskottets förslag uttalade riksdagen då att regeringen borde kunna medge
sådana överskridanden av anslaget som motiverades av nödvändiga inspektionsresor.
Ett år senare underströk utskottet - i anslutning till en motion i
ämnet - ”betydelsen av att inspektionen har möjlighet att fullgöra sina
viktiga tillsynsuppgifter” (NU 1979/80:36 s. 6). Riksdagen biföll denna gång
en reservation (s) till utskottets betänkande (s. 14 f.) och ökade därmed
anslaget till inspektionen med 500 000 kr. utöver det belopp av ca 5 800 000
kr. som regeringen hade föreslagit. Av motiveringen för anslagshöjningen
framgår att såväl en personalförstärkning som en ökad tillgång på medel för
reseverksamhet var avsedd.

För budgetåret 1983/84 har regeringen, såsom anförs i budgetpropositionen,
beräknat medel för inspektionens verksamhet med utgångspunkt i ett
för inspektionen beräknat huvudalternativ. Förslaget innebär sålunda en viss
real minskning av inspektionens ekonomiska resurser.

Utskottet har tagit del av vissa uppgifter om inspektionens finansiella
situation. Det står klart att inspektionen utan att utnyttja medel som
egentligen är avsedda för lönekostnader inte skulle disponera mer än en helt
obetydlig summa för resekostnader. Den väg som inspektionen får välja för

NU 1982/83:33

att frigöra medel till resor och expenser är att hålla tjänster vakanta. F. n. är
fem tjänster inom olika distrikt lediga. En av dessa tjänster anses behöva
återbesättas med hänsyn till underbemanning inom det distrikt dit den hör.
Om de fyra övriga lediga tjänsterna hålls vakanta sparas ett belopp av drygt
en halv miljon kronor i lönekostnader. Detta förslår emellertid inte för att
täcka behovet av medel för en oförändrad reseverksamhet, angelägen för att
inspektionen skall kunna fullgöra sin funktion.

Utskottet är med hänsyn till budgetläget inte berett att förorda någon
ändring i regeringens medelsberäkning. Liksom år 1979 anser utskottet
emellertid att regeringen under det kommande budgetåret bör kunna medge
sådana överskridanden av anslaget som motiveras av nödvändiga inspektionsresor.
Riksdagen bör göra ett särskilt uttalande av denna innebörd.

Bränslen

Olja

En enda motion, 1982/83:1022 (vpk), berör oljesektorn. Den syftar till
besparing av olja genom återvinning av asfalt.

Motionären andrar flera skäl för att asfalt bör återvinnas i större
utsträckning. Det gäller dels flera olika slag av miljövinster, dels besparing av
olja, dels också bättre ekonomi. Oljebesparingen beräknar motionären till
ett värde av 84 milj. kr. per år vid en 20-procentig återvinning av asfalt.

Vid tillverkning av asfalt för vägbeläggningar används betydande mängder
olja. Under sommaren 1982 genomfördes försök med återvinning av använd
asfalt. Försöken, som gjordes på uppdrag av statens vägverk, innebar att
befintlig asfaltbeläggning revs upp och behandlades i ett flyttbart återvinningsverk.
Vid vägverket anser man metoden vara intressant mot bakgrund
av att en stor del av det framtida vägbyggandet sannolikt kommer att bestå av
ombyggnader och nybyggnader i anslutning till befintliga vägar.

En utvärdering av försöken pågår f. n. vid statens väg- och trafikinstitut.
Utvärderingen syftar till att klarlägga om metoden är gångbar ekonomiskt
sett och om återvinningsprodukten blir tekniskt godtagbar.

Det är givetvis av värde om det kan utarbetas metoder för asfaltåtervinning,
vilka erbjuder en god ekonomi och tillfredsställande tekniska
lösningar. Med hänsyn till den försöksverksamhet som pågår anser utskottet
inte att riksdagen nu har anledning att göra något uttalande i ämnet.
Motionen avstyrks alltså .

Kol

Kolimport och kolanvändning är föremål för fyra motionsyrkanden.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1982/83:1108 begärs att
regeringen skall lägga fram förslag om importlicenser för kol. Det måste

NU 1982/83:33

finnas en klar och samlad överblick av hur mycket kol som förs in i Sverige
och i vilka typer av anläggningar kolet planeras komma till användning, säger
motionärerna.

Liknande motionsyrkanden har tidigare behandlats av utskottet. De har
avstyrkts (NU 1981/82:30 s. 51, NU 1980/81:60 s. 54) med hänvisning till att
kolanvändningen i Sverige kommer att bli av begränsad omfattning under
1980-talet. Den erforderliga kolmängden har bedömts kunna tryggas genom
sådana långtidsavtal och engagemang i kolgruvor som redan förbereds. De
socialdemokratiska ledamöterna i utskottet har tillstyrkt motionerna och
alltså reserverat sig. Riksdagen har följt utskottet.

Utskottet har erfarit att regeringen har för avsikt att under våren 1984 i en
proposition lägga fram förslag om kolförsörjning och kolanvändning. Ett
ställningstagande till frågan om importlicenser bör göras mot bakgrund av
vad som föreslås i den propositionen. Med hänsyn härtill anser utskottet att
det inte finns skäl för riksdagen att rikta någon sådan begäran till regeringen
som motionärerna föreslår. Det berörda yrkandet i motion 1982/83:1108
(vpk) avstyrks sålunda.

I två motioner framläggs förslag om att en central kolhamn skall byggas i
Landskrona. Riksdagen bör enligt motion 1982/83:2027 (m, s, c) göra ett
uttalande om i motionen angivna skäl för att bygga en sådan hamn. I samma
motion påyrkas att staten med hänsyn till projektets positiva betydelse för
Sveriges energiförsörjning också skall ingå som intressent i projektet. I
motionen lämnas en rad uppgifter som enligt motionärerna styrker dels den
ekonomiska nödvändigheten av en utbyggnad av Sundshamnen i Landskrona,
dels behovet av att en färdig, väl fungerande lösning står till buds
omkring år 1985. I motion 1982/83:409 (fp) önskas ett uttalande från
riksdagen om att regeringen skall ta initativ till att en kolhamn byggs i
Landskrona.

Regeringen lämnade i februari 1981 tillstånd enligt byggnadslagen till en
utbyggnad av en ny kolhamn i Sundshamnen i Landskrona. Projektet
omfattar farleds- och hamnutbyggnad samt hanteringsutrustning. En förutsättning
för att utbyggnaden skall bli ekonomiskt lönsam är enligt intressenterna
- däribland Sydkraft AB - en betydande kolanvändning i Landskronaområdet.

När utskottet förra året (NU 1981/82:30 s. 52) behandlade frågan om en
centralhamn för kolimport sade sig utskottet inte vara berett att stödja då
aktuella yrkanden som gick ut på att en viss ort, Landskrona, skulle utpekas
som centralhamn för kolimport. Socialdemokraterna i utskottet anförde i en
reservation bl. a. att förutsättningarna för att Sundshamnen i Landskrona
kunde utnyttjas som regional kolhamn borde ägnas särskild uppmärksamhet.

Intressenterna i Sundshamnsprojektet har, enligt vad utskottet erfarit,
enats om att fortsätta den påbörjade förprojekteringen av hamnen. Sydkraft
har också förklarat sig berett att börja förprojektera en kolenergianläggning i

NU 1982/83:33

anslutning till Sundshamnen.

Med hänsyn till vad här har anförts och till den tidigare nämnda aviserade
propositionen om kolförsörjning och kolanvändning anser utskottet att de nu
aktuella motionsyrkandena inte bör föranleda riksdagen att avge någon
meningsyttring i frågan. Motionsyrkandena avstyrks sålunda.

Naturgas

I motion 1982/83:1021 (c) begärs att medel skall ställas till förfogande för
utveckling av metoder för gasutvinning. Vad som åsyftas är en ansökan från
länsstyrelsen i Östergötlands län om ett bidrag av 700 000 kr. att användas av
statens geotekniska institut för forsknings- och utvecklingsarbete kring
naturgas i sedimentär berggrund.

Detta arbete ingår som ett led i ett program för undersökning av
möjligheterna att utvinna naturgas ur Östgötaslättens sedimentberggrund.
De två övriga delprojekten i programmet är utvinning av naturgas vid Tornby
och fortsatt prospektering efter naturgas inom två andra områden.

I ettsvar (RD 1982/83:73 s. 8) den 3 februari 1983 på en fråga (1982/83:163)
av Marianne Karlsson (c) med samma innebörd som den nu aktuella
motionen anförde statsrådet Birgitta Dahl beträffande de två projekten att
regeringen den 13 januari i år hade meddelat Tekniska Verken i Linköping
AB koncession för den planerade gasutvinningen och samtidigt beviljat
bolaget bidrag till prospekteringen. Statsrådet anförde forsättningsvis:

Regeringen är alltså positiv till att gastillgångarna i Östergötland
utnyttjas.

Länsstyrelsens ansökan om medel till forsknings- och utvecklingsarbete är
nu på remiss hos berörda myndigheter. Jag kan därför inte i dag säga något
om möjligheterna för staten att lämna stöd till projektet.

Utskottet hänvisar till det frågesvar som här har refererats och anser
följaktligen inte att riksdagen skall göra någon sådan framställning till
regeringen som motionären önskar. Motionen avstyrks alltså.

Torv, skogsavfall, energiskog

Tidigare i detta betänkande har utskottet behandlat frågor om riktlinjer
för energipolitiken och andra mer övergripande frågor, såsom den inbördes
prioriteringen mellan olika energislag. Satsningen på skogsbränsle och andra
biobränslen har delvis tagits upp i det sammanhanget. Här behandlar
utskottet motionsyrkanden inom detta område som tar sikte på speciella
projekt och mer specifika frågor.

Centerpartiet begär i sin partimotion 1982/83:1100 att riksdagen skall
besluta att stöd till förbränningsanläggningar eldade med skogsbränsle,
andra biobränslen och sopor skall utgå enligt samma grunder som gäller för
anläggningar eldade med torv.

NU 1982/83:33

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1982/83:1108 framförs
liknande tankegångar. Ett stöd motsvarande det som har beslutats för
torveldade anläggningar bör införas för andra inhemska bränslen, heter det.
Motionärernas yrkande i denna del har innebörden att riksdagen hos
regeringen skall hemställa om åtgärder för att snabbt öka användningen av
de inhemska bränslena skogs- och jordbruksavfall samt biomassa i övrigt och
energiskog.

Riksdagen beslutade i december 1982 att ett tillfälligt stöd skall utgå till
investeringar i förbränningsanläggningar som byggs för att eldas med främst
torv. Bakgrunden var bl. a. att användningen av torv som bränsle för att
ersätta olja inte - trots de åtgärder som hade vidtagits för ändamålet - hade
ökat i den takt som var önskvärd för att man skulle uppnå det mål som hade
angivits av statsmakterna för år 1990. Stödet utgår genom oljeersättningsfonden
till anläggningar som beställs under år 1983. Utskottet anförde (NU
1982/83:18 s. 15) att en begränsad andel skogsråvara också borde kunna få
utnyttjas i de anläggningar som blev stödberättigade. I en reservation
anförde centerpartiets företrädare i utskottet att de fann det anmärkningsvärt
att förslaget i propositionen inte omfattade eldningsanläggningar för
förbränning av flis m. m. De krävde en ändring av riktlinjerna. Också
vänsterpartiet kommunisterna begärde en ändring av riktlinjerna så att stöd
skulle utgå även om en större andel ved kom till användning.

Utskottet anser att riksdagen inte skall uttala sig för en sådan ändring av de
nyligen fastställda riktlinjerna för stödet till torveldade anläggningar som
föreslås i motionen.

Stödet bör sålunda även fortsättningsvis vara avsett för anläggningar som
är byggda för eldning med främst torv. Som utskottet tidigare har anfört kan
en begränsad andel skogsråvara få utnyttjas i de anläggningar som är
stödberättigade.

Utskottet vill också erinra om att oljeersättningsfonden från de medel som
fonden normalt förfogar över för stöd till oljeersättande åtgärder kan ge stöd
till olika typer av fastbränsleeldade anläggningar. Det gäller t. ex. sådana
anläggningar där sopor och biobränslen utnyttjas. Stödet utgår som bidrag
och/eller lån, beroende på projektens karaktär. För projekt som bygger på
utnyttjande av skogsbränslen ställs särskilda krav för undvikande av
konflikter med skogsindustrin om råvaran.

Även det likaledes i december 1982 beslutade stödet för upphandling på
energiområdet torde kunna utgå vid investeringar i anläggningar som
utnyttjar skogsbränslen, sopor m. m.

Utskottet avstyrker alltså motion 1982/83:1100 (c) och motion 1982/
83:1108 (vpk) i ifrågavarande delar. Utskottet vill i övrigt hänvisa till
redogörelsen i det föregående (s. 34) för olika aktiviteter som nu pågår i syfte
att nå lösningar på de problem som råder kring tillförsel och användning av
inhemska fasta bränslen.

NU 1982/83:33

I motion 1982/83:1477 (s) framförs önskemål om att riksdagen skall begära
av regeringen att frågan om statsbidrag till torveldade förbränningsanläggningar
i Avesta och Sandvikens kommuner upptas till prövning. De båda
kommunerna har, framhåller motionärerna, bildat ett gemensamt bolag för
att exploatera torvmossar. De har vidare beställt pannanläggningar, som
kommer att levereras under senare delen av år 1983.

Avesta och Sandvikens kommuner har genom dessa beslut följt den
energipolitik som har lagts fast av riksdagen och regeringen, säger
motionärerna. De har planerat för att ersätta olja med inhemska bränslen.
Genom sina kontakter med ansvariga departement och verk har kommunerna
stimulerats till ett genomförande av de påbörjade projekten. Till följd
av att de nämnda beställningarna har gjorts före ingången av år 1983 riskerar
kommunerna att bli utan statsbidrag, trots att de har följt den fastlagda
energipolitiken, anför motionärerna.

Utskottet har nyss angivit bakgrunden till beslutet om det tillfälliga stödet
till torveldade förbränningsanläggningar. De riktlinjer som i enlighet med
riksdagens beslut har utarbetats för stödet innebär, som också motionärerna
påpekar, att stödet kan utgå för investeringar i förbränningsanläggningar
som byggs för att eldas med främst torv, om anläggningen beställs under år
1983. Någon ändring av dessa riktlinjer av det slag som motionärerna åsyftar
vill utskottet inte förorda. Det är en uppgift för de administrerande organen
att bedöma eventuella ansökningar från de berörda kommunerna. Utskottet
anser följaktligen att riksdagen inte bör göra någon framställning till
regeringen med anledning av motion 1982/83:1477 (s).

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i motion 1982/83:1108 att riksdagen
skall anmoda regeringen att ta initiativ till bildandet av regionala
bränslebolag. Sådana bolag som åsyftas i motionen kan bildas med stöd ur
oljeersättningsfonden.

Näringsutskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden liknande det nu
aktuella. Våren 1981 konstaterade utskottet (NU 1980/81:60 s. 74) att det är
betydelsefullt att effektiva distributionsformer kan byggas upp för olika slag
av inhemska bränslen. Utskottet ansåg att bildandet av bränslebolag borde
uppmuntras av statsmakterna. Det stöd som oljeersättningsfonden kan
lämna till bildandet av marknadsorganisationer skapar, sade utskottet
vidare, ”goda förutsättningar för tillkomsten av flexibla och marknadsorienterade
bränslebolag med verksamhet som är anpassad till de särskilda
förhållandena i olika delar av landet”. Med hänvisning till detta avstyrkte
utskottet de motionsyrkanden om bränslebolag som då förelåg. De
socialdemokratiska ledamöterna i utskottet reserverade sig till förmån för
förslaget om initiativ till regionala bränslebolag. Vid behandling av ett
liknande yrkande våren 1982 ansåg utskottet (NU 1981/82:30 s. 58) att det
inte fanns skäl för någon åtgärd i saken från riksdagens sida. Det berörda
yrkandet avstyrktes alltså och avslogs av riksdagen. Utskottet var av samma
uppfattning när förslaget återigen behandlades i slutet av förra året (NU

NU 1982/83:33

1982/83:18 s. 15). Vänsterpartiet kommunisternas företrädare i utskottet
reserverade sig dock till förmån för motionen. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet har inhämtat att man inom regeringskansliet f. n. studerar olika
praktiska problem rörande skogsbränslet, bl. a. frågan om regionala
bränslebolag. Mot här angiven bakgrund avstyrker utskottet motionen i nu
behandlad del.

En storskalig odling av energiskog bör startas i Norrbotten, sägs det i
motion 1982/83:340 (vpk). Där är enligt motionären förutsättningarna goda
med lämplig mark och arbetskraft i överflöd. Riksdagen borde begära att
regeringen vidtar åtgärder och lämnar förslag på en satsning på energiskog
enligt motionärens intentioner.

Riksdagens énergipolitiska beslut våren 1981 innefattade ett treårigt
energiforskningsprogram för tiden t. o. m. budgetåret 1983/84. Delprogrammet
energiodling har en medelsram på 95 milj. kr. Möjlighet finns att söka
statligt stöd genom nämnden för energiproduktionsforskning för odling av
energiskog.

Utskottet anser inte att riksdagen skall göra något uttalande om lämplig
plats för odling av energiskog. Motion 1982/83:340 (vpk) avstyrks alltså.

I motion 1982/83:1027 (c) föreslås att utvecklingen av den s. k. vyrmetanmetoden
för utvinning av metan ur torvmossar skall främjas och att
möjligheterna till energiproduktion med denna metod i u-länderna skall
undersökas inom ramen för u-landsbiståndet.

Vyrmetanmetoden, som innebär att energi utvinns ur torvmossar utan att
torven bryts, utvecklas f. n. inom ramen för energiforskningsprogrammet.
Enligt en redovisning år 1981 från nämnden för energiproduktionsforskning
(”Torv - resultat, utvecklingsläge och förutsättningar”) har försök i
pilotskala visat att processen fungerar. Ett försök i större skala pågår f. n.
utanför Uppsala.

Utskottet konstaterar sålunda att det med statligt stöd pågår viss
försöksverksamhet med att utveckla den i motionen nämnda metoden.
Något initiativ från riksdagen för att främja utvecklingen av vyrmetanmetoden
finner utskottet inte nu vara motiverat. Utskottet ifrågasätter om
metoden är tillräckligt utvecklad för att böra lanseras i något u-land.
Motionen avstyrks således.

I motion 1982/83:811 (s) föreslås att riksdagen skall begära hos regeringen
att regionala torvförsörjningsplaner upprättas under 1980-talet i samarbete
med statens naturvårdsverk och Sveriges geologiska undersökning. Planerna
skall ligga till grund för hushållningen med torv i framtiden.

Motionärerna pekar på att det finns flera olika typer av torv och att torvens
värde inte enbart ligger i möjligheterna att använda den sorn energikälla. Det
måste, säger de, uppfattas som slöseri med en värdefull naturresurs, som inte
förnyas nämnvärt, om torven utnyttjas kortsiktigt enbart som energikälla till

NU 1982/83:33

höga kostnader för brytning, transporter, ev. förädling och förbränning.
Missbruk av torv kan förhindras genom länsstyrelsernas prövning av
täktansökningar, varvid torvkvalitet, användbarhet och behov bör bedömas,
fortsätter motionärerna. För att det skall skapas underlag för dessa
bedömningar bör torvinventeringar genomföras och torvförsörjningsplaner
upprättas av länsstyrelserna i samarbete med naturvårdsverket och Sveriges
geologiska undersökning. Genom ett förbättrat planeringsunderlag undviks
bl. a. risken för förbrukning av torvtillgångar som i framtiden kan behövas
för mer kvalificerade ändamål, t. ex. teknisk-kemisk-medicinska, samtidigt
som onödiga ekonomiska och ekologiska skador förebyggs. Planerna sägs
vidare böra utformas så att de kan bilda underlag för kommunernas
energiförsörjningsplaner. Seriösa torvförsörjningsplaner skulle också i viss
mån kunna förhindra spekulationer av markägare, säger motionärerna.

Utskottet vill i anslutning till motionen erinra om att Sveriges geologiska
undersökning har genomfört översiktliga torvinventeringar i olika delar av
landet. Under år 1982 har också länsstyrelserna genomfört torvinventeringar,
som bl. a. har resulterat i att regionala torvförsörjningsplaner har
upprättats i vissa län.

Utskottet har med intresse noterat det pågående arbetet med upprättande
av regionala torvförsörjningsplaner. Det finns, såsom påpekas i motionen,
flera skäl till att detta arbete bör fortgå. Utskottet räknar med att ytterligare
regionala torvförsörjningsplaner successivt kommer att utarbetas. Mot här
angiven bakgrund avstyrker utskottet motion 1982/83:811 (s).

Alternativa drivmedel

Riksdagens beslut våren 1981 om riktlinjer för energipolitiken innefattade
bl. a. en plan för introduktionen av alternativa drivmedel. Sammanfattningsvis
består introduktionsprogrammet av dels en satsning på utveckling och
införande av fordon för drift med bränsle bestående av i det närmaste 100 %
metanol (M 100), dels en verksamhet för att närmare klarlägga förutsättningarna
för introduktion av blandbränsle. Enligt riktlinjerna bör regeringen
senast under år 1983 återkomma till riksdagen med en redovisning av det
arbete som har bedrivits och med förslag till fortsatt inriktning av
verksamheten.

Oljeersättningsdelegationen (1 1979:01) har i tilläggsdirektiv (dir. 1981:24
och 1982:43) fått i uppdrag att, i avvaktan på att statens energiverk inrättas,
närmare planera och leda genomförandet av planen för introduktion av
alternativa drivmedel.

I november 1982 överlämnade oljeersättningsdelegationen till regeringen
rapporten (Ds I 1982:12) Strategi för alternativa drivmedel.

I propositionen redovisas (bil. 14 s. 122 f.) det arbete som har bedrivits i
fråga om introduktion av alternativa drivmedel och föreslås riktlinjer för det
fortsatta arbetet. Det framgår att regeringen i likhet med oljeersättnings 5

Riksdagen 1982/83. 17 sami. Nr 33

NU 1982/83:33

delegationen anser att de statliga insatserna främst bör gå ut på att utveckla
användningen av M 100-bränsle. Målet för de statliga insatserna bör vara att
ge närmare underlag för ett beslut i slutet av 1980-talet i frågan om
introduktion av M 100 som drivmedel i större skala. Den närmare plan för
det fortsatta arbetet som oljeersättningsdelegationen föreslår visar vilka
åtgärder som behöver vidtas under de närmaste åren för att ett sådant
underlag skall kunna finnas mot slutet av 1980-talet. Planen ansluter till
riktlinjerna i riksdagsbeslutet våren 1981. Föredraganden säger sig därför i
allt väsentligt kunna stödja den.

Fortsättningsvis redovisas några av de viktigaste punkterna i den plan som
delegationen har föreslagit. Åtgärderna är av den arten att ansvaret för
genomförandet åvilar de berörda myndigheterna.

I korthet har planen följande innebörd. Försök i successivt mer omfattande
skala görs med användning av M 100 i fordon. Under åren 1983 och 1984
bedrivs ytterligare arbete för att klarlägga de problem som finns när det gäller
att distribuera och lagra metanol. Forskning och utveckling för att få fram
kommersiellt acceptabel teknik för inhemsk produktion av metanol bör
enligt planen även i fortsättningen vara en angelägen uppgift inom
energiforskningsprogrammet fram till dess ställning kan tas till om en mer
omfattande metanolintroduktion skall ske.

Föredragande statsrådet anför i propositionen att flera åtgärder måste
initieras redan nu ifall den av oljeersättningsdelegationen föreslagna planen
skall kunna genomföras. Vid genomförandet av planen bör man enligt
föredraganden klarlägga förutsättningarna för en - mot svensk industri
riktad - mer omfattande teknikupphandling av specialfordon för drift med
alternativa drivmedel att användas inom sektorer som försvaret och
jordbruket samt av statliga verk. Föredraganden räknar med att det
ekonomiska stöd som krävs för insatserna enligt den föreslagna planen kan
finansieras inom ramen för befintliga resurser.

Avslutningsvis redogörs i detta avsnitt av propositionen för oljeersättningsdelegationens
analys av andra drivmedelsalternativ än M 100 och
låginblandning av metanol.

Utskottet har inget att erinra mot vad i propositionen anförs om
introduktion av alternativa drivmedel.

Här tar utskottet så upp en motion som gäller tillverkning av gengasaggregat.
Det är motion 1982/83:2033 (c), vari begärs att riksdagen skall göra
ett uttalande om behovet av stimulansåtgärder för tillverkning och användning
av gengasaggregat.

Med hänsyn till landets intresse av att oljeförbrukningen minskas borde
det vara ett samhällsintresse att stimulera till användning av gengasfordon i
praktisk drift, säger motionärerna. En metod för detta vore att staten ställde
kunskapsresurser gratis till förfogande eller på annat sätt stimulerade dem
som yrkesmässigt vill tillverka gengasaggregat, antingen för inhemsk
användning eller för export.

NU 1982/83:33

Utskottet vill med anledning av förslaget i motionen anföra följande.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) har upprättat beredskapsplaner
för att den svenska transportkapaciteten vid behov skall kunna hållas i
drift med gengas från inhemska bränslen. Forskning om och utveckling av
gengasframställning och gengasanvändning pågår inom ramen för bl. a.
denna beredskapsplan. För budgetåret 1983/84 har i budgetpropositionen
föreslagits ett anslag på 250 000 kr. för denna verksamhet, vilket motsvarar
det av ÖEF beräknade behovet. Det kan också nämnas att styrelsen för
teknisk utveckling finansierar ett forskningsprojekt vid Tekniska högskolan i
Stockholm, där förutsättningarna för att använda flis och pellets för
gengasproduktion undersöks. Ett motionsyrkande av ungefär samma
innebörd som det nu aktuella avstyrktes av utskottet förra året (NU
1981/82:30 s. 61). Utskottet anser inte att riksdagen nu har anledning att
uttala sig för några ytterligare statliga stimulansåtgärder inom detta område.
Motion 1982/83:2033 (c) avstyrks alltså.

Regionala projekt

Flera motioner berör olika regionala energiprojekt. Utskottet tar först upp
yrkanden som har anknytning till storstadsområdena. Därefter behandlas
motionerna i en geografiskt betingad ordningsföljd.

Motion 1982/83:1119 (vpk) är inriktad på Stockholms län. Riksdagen
föreslås begära förslag av regeringen inom energiområdet i enlighet med vad
som anförs i motionen.

En kraftfull satsning på att utveckla nya energikällor och ny energiteknik
krävs för att så småningom en övergång till inhemska, förnybara energikällor
skall bli möjlig, anför motionärerna. Detta innebär forskning, utveckling och
tillverkning av solfångare, värmepumpar, fjärrvärmesystem, nya effektiva
pannor, avancerad isoleringsteknik m. m.

Import av naturgas från Sovjet, Norge eller kontinenten till uppvärmning
och för användning som hushållsgas, i industrin m. m. är också enligt
motionärerna viktig för att bryta oljeberoendet. Utbyggnaden av fjärrvärme
borde fortsätta i måttfull takt i form av lågtemperatursystem. En kraftig
satsning på aktiv energihushållning måste göras, heter det vidare, och detta
kräver nya metoder för isolering, för styrning och reglering av värmesystem
och för värmeåtervinning.

Vidare föreslås i motionen att det s. k. energikombinatet i Nynäshamn
skall byggas under 1980-talet.

Förslag om s. k. energikombinat tas upp också i två andra motioner. I
vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1982/83:1108 sägs att en samproduktion
av värme, elkraft och alternativa drivmedel i energikombinat kan
bidra till lösningen av storstädernas energiproblem. Motionärerna begär att
riksdagen skall göra ett uttalande i enlighet med vad som i motionen har
anförts om energikombinat.

NU 1982/83:33

I motion 1982/83:804 (c) föreslås att riksdagen skall uttala att planeringen
av Nynäshamnskombinatet och andra förgasningsprojekt bör drivas vidare
och utformas med ledning av vad som har anförts i motionen. Där sägs
följande. Vid den fortsatta utredningen av ett energikombinat i Nynäshamn
bör alternativ tas fram enligt vilka dels en gas med lämplig sammansättning,
dels spillvärme från kombinatet kan levereras till Storstockholm för
uppvärmningsändamål. Den mängd gas och spillvärme som skulle levereras
bör väljas så att den kan få avsättning även efter genomförda hushållningsåtgärder
i enlighet med det mål som riksdagen har ställt upp. Dimensionerna
på överföringsledningarna bör väljas så stora att de underlättar en övergång
till lågtemperaturteknik i befintliga fjärrvärmesystem. I anslutning till dessa
ledningar bör också inplaneras en ledning för oljeöverföring eller transport
av kol-vätskeblandningar.

Här tar utskottet först upp frågor om s. k. energikombinat.

Utskottet ägnade i sitt energipolitiska betänkande år 1981 (NU 1980/81:60
s. 80-84) en hel del uppmärksamhet åt vad som där kallades Nynäsprojektet.
Också förra året togs frågan härom upp (NU 1981/82:30 s. 63). Utskottet
fann inte anledning för riksdagen att göra något uttalande med anledning av
Nynäsprojektet.

Läget för projektet är f. n. följande.

AB Nynäs Petroleum har tillsammans med ASEA AB och Stockholms
energiverk bildat ett handelsbolag, Nynäshamnskombinatet HB, som skall
svara för arbetet med att utveckla det planerade energikombinatet i
Nynäshamn. I början av mars i år tecknade handelsbolaget avtal med ett
antal ingenjörsfirmor och licenstillverkare om medverkan i en förprojektering
av anläggningen. För detta ändamål har stöd erhållits av oljeersättningsfonden
i form av ett villkorslån på 14 milj. kr. Medel tillskjuts också av
handelsbolagets ägare. Förprojekteringen skall vara klar i slutet av år 1983.
Därefter sker en ekonomisk utvärdering som skall redovisas i en rapport till
oljeersättningsfonden i mitten av år 1984. Ett investeringsbeslut kan fattas år
1985, och projektet kan i så fall stå färdigt år 1989.

Utskottet vill utöver vad som här har anförts erinra om att regeringen till
senare i år har aviserat en proposition om storstadsområdenas värmeförsörjning.
Mot här angiven bakgrund finner utskottet det inte heller nu vara
motiverat för riksdagen att göra något uttalande med avseende på
Nynäsprojektet eller andra liknande projekt. De nu behandlade motionerna
avstyrks alltså såvitt gäller krav på initiativ från riksdagen i fråga om sådana
projekt.

Vad så gäller övriga synpunkter i motion 1982/83:1119 (vpk) synes de inte
nu påkalla något ställningstagande från riksdagen. Utskottet förutsätter att
frågor av väsentlig betydelse för Storstockholms energiförsörjning kommer
att aktualiseras vid behandlingen av propositionen om storstädernas
värmeförsörjning. Motionen avstyrks alltså i denna del.

I motion 1982/83:804 (c) finns ytterligare två yrkanden som är inriktade på

NU 1982/83:33

storstadsområdenas värmeförsörj ning.

Enligt ett av dessa yrkanden skall riksdagen uttala att kol bör få användas i
storstadsområdena endast med bästa möjliga rökgasrening och endast i den
mån oljereduktionsmålen inte kan nås genom hushållningsåtgärder och
genom övergång till användning av värmepumpar, inhemska bränslen och
olika former av gasbränslen.

Det andra yrkandet syftar till ett riksdagsuttalande om att storstädernas
värmesystem bör väljas så att en övergång till varaktiga, helst förnybara och
inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan påskyndas och att
inga låsningar till ett framtida elberoende uppstår.

Med hänsyn till den stora betydelse storstädernas värmeförsörjning har för
landets totala energisystem har statsmakterna ett klart intresse av hur dessa
kommuner väljer sina värmesystem, säger motionärerna. Tillgänglig elkraft
bör användas endast för drift av värmepumpar med hög värmefaktor, och
användning av annan elvärme bör undvikas, heter det. Stora värmepumpar
bör planeras så att de kan ställas om till bränsledrift. Befintliga gasrörnät bör
underhållas och utnyttjas, och planer bör tas fram för introduktion av
naturgas eller andra gasformer också i Stockholm och Göteborg.

Utskottet vill i fråga om det första yrkandet erinra om att riksdagen helt
nyligen har beslutat om ett statligt investeringsstöd till anordningar för att
minska utsläppen av svavel vid förbränning av kol (prop. 1982/83:100, NU
1982/83:22). Stöd skall kunna lämnas endast om anordningar för att begränsa
utsläppen av svavel medför längre gående rening än vad som behövs enligt de
nuvarande bestämmelserna i förordningen (1976:1055) om svavelhaltigt
bränsle.

Regeringen har uppdragit åt statens vattenfallsverk att i samarbete med
andra kraftproducenter, kommunerna och industrin utreda kolanvändningens
hälso- och miljökonsekvenser. Projektet, som har pågått sedan år 1979,
benämns Kol-Hälsa-Miljö. Hösten 1981 avlämnades till regeringen en
lägesrapport från projektet. Slutliga data och slutsatser från huvuddelen av
de undersökningar som omfattas av projektet redovisas i en slutrapport som
nyligen har färdigställts.

Som redan nämnts har regeringen för avsikt att under våren 1984 i en
proposition till riksdagen lägga fram förslag om kolförsörjning och kolanvändning.
Med hänvisning till vad utskottet här har anfört och till den
aviserade propositionen om storstadsområdenas värmeförsörjning avstyrker
utskottet det nu berörda motionsyrkandet.

Det andra nyss nämnda yrkandet i motion 1982/83:804 (c) finner utskottet
mindre kontroversiellt. Den energipolitik som statsmakterna har ställt sig
bakom genom 1981 års beslut innebär bl. a. en inriktning på ett energisystem
i huvudsak baserat på varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor
med minsta möjliga miljöpåverkan. Utskottet anser inte, återigen med
hänsyn till den kommande propositionen om storstadsområdenas värmeförsörjning,
att riksdagen nu bör närmare kommentera de mer detaljerade

NU 1982/83:33

synpunkter som lämnas i motiveringen till motionen. Denna avstyrks alltså i
ifrågavarande del.

Ett kombinerat vind- och vågkraftverk bör enligt motion 1982/83:499 (c)
byggas utanför Gotlands sydöstkust. I motionen åberopas en undersökning,
gjord vid Chalmers tekniska högskola, av möjligheterna att uppföra
havsbaserade vindkraftverk kombinerade med vågkraftverk i samma område.
Motionärerna erinrar om att i en motion år 1981 argumenterades för att
projektet skulle genomföras. Det finns nu ytterligare motiv för detta, anför
de. Algodling och sannolikt även fiskodling skulle nämligen med gott
ekonomiskt utbyte kunna bedrivas i anslutning till ett havsbaserat vind- och
vågkraftverk. Också sysselsättningsskäl motiverar att projektet genomförs,
menar motionärerna. De begär att riksdagen skall göra ett uttalande om
byggande av det nämnda vind- och vågkraftverket.

När utskottet för två år sedan behandlade den i motion 1982/83:499 (c)
omnämnda motionen (NU 1980/81:60 s. 123) lämnade utskottet en beskrivning
av den planerade försöksverksamheten inom delprogrammet Vindenergi.
Utskottet anförde beträffande havsbaserade vindkraftverk att de
ekonomiska ramarna inte gav utrymme för några praktiska försök utan
endast för inledande studier. Verksamheten på vågenergiområdet var
inriktad på en utvärdering av den dittillsvarande verksamheten och för
insatser på bevakningsnivå. Utskottet konstaterade att det projekt som
motionärerna förespråkade inte kunde rymmas inom den medelsram för
energiforskning som beräknades i proposition 1980/81:90.

Utskottet vill erinra om att det nu gällande programmet för energiforskning
pågår t. o. m. budgetåret 1983/84. Enligt vad utskottet inhämtat har
framställningar som gjorts till energiforskningsnämnden om stöd till
ifrågavarande projekt hittills avslagits. Utskottet finner mot den här angivna
bakgrunden inte anledning att föreslå riksdagen att göra ett sådant uttalande
som motionärerna önskar.

I motion 1982/83:1503 (m) uppmanas riksdagen att som sin mening ge
regeringen till känna vad som i motionen anförts om inriktningen av
energipolitiska åtgärder i Skaraborgs län. I motionen nämns bl. a. projekt
rörande energiflis, halm, torv, värmepumpar, kol och etanol. Motionärerna
understryker att en förutsättning för deras analys och beskrivning av
utvecklingen på energiområdet i Skaraborgs län är att den framtida
energianvändningen bör utgå från vad som är rätt från lönsamhetssynpunkt.

Utskottet förutsätter att det berörda länets egna myndigheter, kommuner,
företag och organisationer utifrån sina olika förutsättningar engagerar sig i
länets utveckling även vad gäller energifrågor. Ett sådant uttalande från
riksdagen som motionärerna föreslår finner utskottet inte motiverat.
Motionen avstyrks följaktligen i här berörd del.

NU 1982/83:33

I motion 1982/83:1585 (s) begärs att riksdagen skall som sin mening ge
regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsprojekt på
energiområdet i Gävleborgs län.

Det framhålls i motionen att de utvecklingsprojekt på energiområdet som
nu är aktuella i länet är viktiga för basindustriernas utveckling. Det gäller
planerna på gasimport från Sovjet och/eller Norge. I båda fallen berör de
ledningsalternativ som har diskuterats Gävleborgs län. Det gäller också den
utveckling på torvområdet som sker inom länet. Slutligen gäller det
möjligheterna till utbyggnad av vattenkraften i länet.

Nägot skäl för riksdagen att göra något uttalande i saken anser utskottet
dock inte föreligga. I detta sammanhang kan erinras om att vattenfallsverket
nyligen har redovisat ett förslag till huvudsträckning för den i motionen
nämnda rörledningen för transport av naturgas från Nordnorge till kontinenten.
Projektet syftar till att skapa en beredskap för det fall att
rörledningstransport genom Sverige visar sig fördelaktigare än andra
alternativ för transport av gas vid en framtida utvinning av gas i Nordnorge.
Utskottet har vidare erfarit att det f. n. genom Swedegas AB:s försorg
bedrivs marknadsstudier i syfte att utröna om förutsättningar föreligger för
import av gas från Sovjetunionen.

Utskottet avstyrker alltså motion 1982/83:1585 (s) i ifrågavarande del.

Ett förslag avseende Jämtlands län finns i motion 1982/83:1481 (s). Det
innebär att riksdagen skall som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen har anförts om behovet av ökade insatser för att energiutvinning
skall komma igång i Jämtlands län.

I motionen redovisas huvuddragen i ett program som har utarbetats för att
en samlad energisatsning skall kunna genomföras i länet under en
femårsperiod. Ett bolag har bildats för att administrera och följa upp
energiprogrammet. Motionärerna säger att det krävs omedelbara statliga
insatser när det gäller att komma igång med energiproduktion baserad på
skogen, torven och vattenkraften.

Utskottet anser liksom i övriga här berörda fall att det inte är motiverat
med något uttalande av riksdagen om inriktningen av energipolitiska
åtgärder i en viss region. Således avstyrker utskottet motion 1982/83:1481 (s)
i angiven del.

Fjärrvärme

Frågan om utbyggnad av fjärrvärmenät berörs i tre motioner.

De riktlinjer på detta område som riksdagen beslutade om i december 1982
(NU 1982/83:18) bör omprövas, hävdas det i centerpartiets partimotion
1982/83:1100 och i motion 1982/83:1015 (c). Det föreslås i partimotionen att
riksdagen skall ansluta sig till de riktlinjer för flexibla fjärrvärmenät,
anpassade för låga vattentemperaturer, som redovisas i motionen samt

NU 1982/83:33

besluta att villkoren för stöd till fjärrvärmeutbyggnader skall anpassas efter
dessa riktlinjer. I motiveringen för detta yrkande sägs bl. a. att fjärrvärmenät
som inte fyller kraven på anpassbarhet till nya energiformer sannolikt inte
kommer att kunna konkurrera med fastighetsanknutna uppvärmningsalternativ
och därför av fastighetsägarna kommer att anses medföra en låsning till
en alltför dyr uppvärmningsform. Motion 1982/83:1015 (c) har i stort samma
motivering som partimotionen i denna del. Yrkandet innebär att riksdagen
som sin mening skall ge regeringen till känna att stöd för utbyggnad av
fjärrvärme bör ges endast när utbyggnad sker enligt de i motionen angivna
riktlinjerna.

Centerpartiet ställde samma krav i slutet av förra året, när det särskilda
stödet för utbyggnad av distributionsanläggningar för fjärrvärme behandlades
av riksdagen (prop. 1982/83:50, NU 1982/83:18 s. 11). Utskottet
påpekade då att det föreslagna stödet till fjärrvärmeutbyggnad också skulle
omfatta s. k. lågtemperatursystem. Däremot ansåg utskottet inte att det
skulle ställas som villkor för stöd att fjärrvärmeanläggningen var av den
typen. Alltså avstyrktes yrkandet. Centerpartiets företrädare i utskottet
reserverade sig mot beslutet. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet vill understryka att utbyggnaden av fjärrvärmenät har stor
betydelse när det gäller att minska oljeanvändningen och förbättra miljön i
tätorterna. En kraftig utbyggnad av fjärrvärmenät bidrar också till att skapa
förutsättningar för att avvecklingen av kärnkraften kan genomföras. I den
mån fjärrvärmeproduktionen grundas på annat än olja medverkar den också
till att positivt påverka bytesbalansen. Dessutom har utbyggnaden av
fjärrvärme gynnsamma effekter för industrin och för sysselsättningen.

Som framgår av vad utskottet nyss har anfört har riksdagen nyligen tagit
ställning till förslag om riktlinjer för stöd till utbyggnad av distributionsanläggningar
för fjärrvärme. Stödet gäller anläggningar som beställs under år
1983. Utskottet vill framhålla att stödet även omfattar fjärrvärmesystem med
lägre driftstemperaturer. Det har givetvis ett värde om nya anläggningar kan
göras flexibla för att möta kommande behov. Det finns dock enligt utskottets
uppfattning inte heller nu skäl att ställa som villkor för detta tillfälliga stöd att
fjärrvärmeanläggningen skall vara av den i motionerna nämnda typen.
Utskottet avstyrker alltså motion 1982/83:1100 (c) i nu berörd del och motion
1982/83:1015 (c).

Det tredje motionsyrkande som skall behandlas här tar sikte på en ändring
i ”fjärrvärmelagen”, dvs. lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem. Det
ställs i motion 1982/83:804 (c) och går ut på att riksdagen hos regeringen skall
anhålla om förslag till komplettering av lagen i enlighet med vad som anförs i
motionen. I korthet innebär motionärernas förslag att en regel bör införas
om att användningen av kompletterande alternativa energikällor och
hushållningsåtgärder ej får försvåras. Det skall också bestämmas att en
fastighetsägare inte heller skall kunna tvingas att ansluta sig till ett
fjärrvärmenät om han till lägre kostnad och på ett från miljösynpunkt

NU 1982/83:33

godtagbart sätt kan utnyttja inhemska förnybara energikällor.

I det föregående har utskottet lämnat vissa uppgifter om fjärrvärmeutbyggnaden
(se s. 28). Härutöver vill utskottet i fråga om bestämmelser för
fjärrvärmeutbyggnad anföra följande.

Kommunerna har genom lagen (1977:439) om kommunal energiplanering
ålagts ett övergripande ansvar för värmeförsörjningen. Lagen syftar till att ge
kommunerna möjlighet till en rationell avvägning mellan olika uppvärmningsformer,
som t. ex. eluppvärmning, fjärrvärme och individuell olje- eller
naturgaseldning.

Lagen om kommunal energiplanering stadgar inte om några medel för att
planerade åtgärder skall kunna genomföras. Det styrmedel som står till
förfogande för detta ändamål är främst lagen (1981:1354) om allmänna
värmesystem. Den ger kommunen eller annan huvudman viss möjlighet att
framtvinga anslutning av fastigheter till anläggningen. Det kan ske genom att
anläggningen förklaras som allmän. För att en allmänförklaring skall få göras
skall det vara av betydelse från energihushållnings- eller miljöskyddssynpunkt
att man i området övergår till uppvärmning med fjärrvärme eller
naturgas. Anläggningen skall vara lämplig för den lokala och regionala
energiförsörjningen. Den får inte vara uppenbart sämre från ekonomisk
synpunkt än andra alternativ för värmeförsörjning. Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer (f. n. statens industriverk) fattar
beslut om allmänförklaring.

När det gäller att avgöra om en fastighet behöver anordningar för värme
och om behovet inte kan med större fördel tillgodoses på annat sätt än genom
fjärrvärme- eller naturgasanläggning, skall enligt uttalanden i förarbetena
(prop. 1975/76:149) objektiva grunder tillämpas. Härvid skall fastighetens
belägenhet och användningssätt och möjligheterna att lösa uppvärmningsfrågan
på annat sätt läggas till grund för bedömningen. Någon allmänförklaring
av värmesystem har hittills inte skett.

Enligt vad utskottet har erfarit kommer den aviserade propositionen om
storstädernas värmeförsörjning att innehålla inslag om fjärrvärmeutbyggnaden.
Vidare har regeringen för avsikt att under hösten 1983 förelägga
riksdagen en proposition om kommunal energiplanering. Utskottet har
inhämtat att vissa av de frågor som tas upp i motionen avses bli behandlade i
denna proposition.

Utskottet finner mot bakgrund av den redogörelse som nu har lämnats inte
skäl för riksdagen att hos regeringen hemställa om sådana lagförslag som
motionären förordar. Med vad utskottet här har anfört avstyrks motion
1982/83:804 (c) i ifrågavarande del.

NU 1982/83:33

Energiproduktion och energianvändning i övrigt

Motion 1982/83:647 (c) syftar till ett bättre utnyttjande av tillgänglig
elproduktionskapacitet. Det nu rådande elöverskottet bör utnyttjas så
effektivt som möjligt för att minska oljeberoendet, heter det i motionen.
Detta kan åstadkommas med hjälp av värmepumpar som kan ta till vara och
förädla de stora mängder billig energi med låg kvalitet som finns i luft, i havsoch
grundvatten samt i form av spillvärme. En förutsättning för att denna
energi skall kunna utnyttjas är enligt motionärerna att fjärrvärmesystemen
dimensioneras för lägre temperaturer än f. n. En kraftig satsning på
utbyggnad av ett system med värmepumpar skulle dessutom kunna ge många
nya arbetstillfällen och exportmöjligheter för svensk teknik, framhåller
motionärerna. De yrkar på att riksdagen skall hemställa hos regeringen om
en översyn av reglerna för bl. a. oljeersättningsfonden och energisparlånen
så att ett bättre utnyttjande av elproduktionskapaciteten gynnas på det sätt
som anges i motionen.

Våren 1982 tog utskottet ställning till ett motionsyrkande med liknande
innebörd (NU 1981/82:30 s. 66). Utskottet påpekade då att värmepumpsprojekt
är berättigade till stöd från oljeersättningsfonden och att ett stort
antal sådana projekt hade erhållit stöd från fonden. Till saken hörde, menade
utskottet, att fondens verksamhet skulle utvärderas till år 1983. Utskottet
erinrade även om att energisparstöd kan lämnas för värmepumpar och att de
riktlinjer för energisparstödet som då nyligen hade antagits syftade till att
främja introduktionen av nya och förnybara energikällor. Det var utskottets
uppfattning att värmepumpsteknikens möjligheter borde utnyttjas i ökad
utsträckning. Med hänsyn till redan förekommande stödformer avstyrkte
utskottet motionen.

I folkpartiets partimotion 1982/83:1104 uttalas att det är av stort
internationellt intresse att så många värmepumpar som möjligt tas i drift på
kort tid. Värmepumpen har visserligen lämnat utvecklingsskedet, anför
motionärerna, men det finns av olika skäl fortfarande tveksamhet i
kommunerna inför investeringar i värmepumpar. Någon form av ”riskavlyft”
bör därför övervägas, så att de ekonomiska förutsättningarna för stora
värmepumpar förbättras. Kommunerna bör själva svara för finansieringen
men staten bör kunna ta en del av risken om tekniken inte håller.
Motionärerna vill att riksdagen i ett uttalande till regeringen skall ansluta sig
till vad de har anfört i motionen om de ekonomiska förutsättningarna för
stora värmepumpar.

Som utskottet har redovisat i det föregående (s. 29) stöder samhället på
flera olika sätt utveckling och introduktion av värmepumpar. Stöd till större
värmepumpsprojekt, dvs. för pumpar i storleksordningen 1 MW eller mer,
utgår genom oljeersättningsfonden. Fondens verksamhet utvärderas f. n.
För installation av värmepumpar i småhus kan stöd erhållas enligt
energilåneförordningen (1981:589). Stöd lämnas också till olika forskningsprojekt.
Energiupphandlingsdelegationen kan om så erfordras lämna stöd

NU 1982/83:33

som skulle möjliggöra för svensk industri att bygga upp sin konkurrenskraft
inom området. Det förtjänar vidare påpekas att statens vattenfallsverk i en
skrivelse till utskottet med anledning av bl. a. motion 1982/83:647 (c) har
anfört att frågan om hur en samhällsekonomiskt riktig avvägning skall ske
mellan utnyttjande av värmepumpar och tillvaratagande av värmeunderlag
för kraftvärmeverk kommer att studeras ingående.

Det är enligt utskottets uppfattning väsentligt att värmepumpsteknikens
möjligheter utnyttjas i ökad utsträckning. Med hänsyn till vad här har sagts
om förekommande stödformer och vad utskottet i övrigt har anfört anser
utskottet dock inte att det finns skäl nog för en sådan framställning till
regeringen som begärs i motion 1982/83:647 (c). Denna avstyrks alltså.

Av samma skäl anser utskottet att riksdagen inte har anledning att göra
något sådant uttalande om de ekonomiska förutsättningarna för stora
värmepumpar som föreslås i motion 1982/83:1104 (fp). Motionen avstyrks
således i här behandlad del.

Riksdagen anmodas i vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1982/
83:1108 att begära förslag av regeringen om en snabb utbyggnad av alternativ
elproduktion på basis av mottryck och vindkraft. En sådan utbyggnad i
kombination med reducerad eluppvärmning och effektiva sparåtgärder inom
alla andra områden är en förutsättning för att kärnkraften skall kunna
avvecklas, säger motionärerna. Staten borde i samverkan med kommunerna
se till att utbyggnaden av fjärrvärmen sker i former som gör det möjligt att
snabbt, genom förberedda markreservationer o. d., färdigställa anläggningar
för elproduktion. En samhällelig plan torde vara erforderlig för denna
utbyggnad, menar motionärerna, som också framhåller att samhället bör
intressera sig för utbyggnaden av industriellt mottryck. 1 motionen kritiseras
också det nu gällande energipolitiska beslutet om vindkraft. Elproduktionstillskottet
från vindkraften är helt otillräckligt, anförs det. Ett större statligt
vindkraftsprogram i storleksordningen 8-10 TWh per år borde utarbetas.

Vänsterpartiet kommunisterna yrkade även i förra årets energipolitiska
partimotion på statliga program för mottrycks- och vindkraftsutbyggnad
(NU 1981/82:30 s. 65 resp. 72). Vad gäller mottrycksutbyggnaden redogjorde
utskottet för en då för kort tid sedan framlagd rapport i frågan från
statens industriverk (SIND PM 1982:2). Med hänvisning till att den fortsatta
behandlingen av rapporten borde avvaktas avstyrkte utskottet motionsyrkandet.

Utskottet behandlade också i slutet av förra året (NU 1982/83:18 s. 21) en
motion (s) som syftade till ett uttalande från riksdagen om behovet av en
utbyggd kraftvärmeproduktion. Härvid anförde utskottet att en betydande
utbyggnad av antalet kraftvärmeverk kunde komma att te sig väl motiverad
senare, även om den inte var behövlig för tillfället. Utskottet förutsatte att
berörda kommuner reserverade mark för kommande behov av elgenerering
vid de värmeverk som byggdes under 1980-talet och att regeringen följde
utvecklingen. Något uttalande från riksdagen i detta ämne ansåg utskottet

NU 1982/83:33

inte motiverat.

Också i frågan om en snabbare satsning på vindkraften än den som sker
inom ramen för det löpande energiforskningsprogrammet har utskottet
tidigare tagit ställning vid några tillfällen. De två senaste åren (NU
1981/82:30 s. 72, NU 1980/81:60 s. 124) har utskottet sålunda erinrat om att
statens vattenfallsverk, Sydkraft AB m. fl. intressenter i nu pågående
vindkraftsprojekt bedömer det som lämpligast att först utvärdera de
satsningar som hittills har gjorts innan nya vindkraftverk beställs. En sådan
utvärdering är planerad till år 1985. Utskottet har instämt i denna bedömning
och avstyrkt motionsyrkandena.

Utskottet tar först upp frågan om en utbyggnad av elproduktion i form av
mottryck.

Utskottet förutsätter liksom tidigare att berörda kommuner reserverar
mark för kommande behov av elgenerering vid de värmeverk som byggs
under 1980-talet. En betydande utbyggnad av kraftvärmeproduktionen kan
mycket väl komma att visa sig önskvärd i ett senare skede. Enligt vad
utskottet har erfarit är det avsett att frågan om förberedelser för en framtida
mottrycksutbyggnad skall tas upp i den aviserade propositionen om
storstadsområdenas värmeförsörjning. Något uttalande från riksdagen om
utbyggnad av mottrycksanläggningar finner utskottet mot denna bakgrund
inte motiverat. Motion 1982/83:1108 (vpk) avstyrks i ifrågavarande del.

Vad så gäller motionärernas förslag om en utbyggnad av vindkraften har
utskottet fortfarande samma uppfattning som tidigare. Betydande erfarenhet
från det nu pågående vindkraftsprogrammet bör föreligga innan
riksdagen tar ställning till frågan om en utökning av detta program. Motionen
avstyrks alltså även i denna del.

Ett annat yrkande i motion 1982/83:1108 (vpk) är att riksdagen som sin
mening skall ge regeringen till känna vad som anförs i motionen om
spillvärme, energikombinat och närvärme. I motionen ges vissa förslag för
värmeförsörjningen. Spillvärme från processindustrier och andra anläggningar
släpps fortfarande i alltför hög grad ut till ingen nytta, säger
motionärerna. Regeringen borde därför vidta åtgärder så att denna
värmereserv snarast blir tillvaratagen.

Ett sätt att utnyttja spillvärmen är att bygga ut s. k. närvärme, dvs.
småskaliga värmesystem med lägre arbetstemperatur än i de stora fjärrvärmenäten,
menar motionärerna. Denna uppvärmningsform har fördelar
framför allt i mindre orter eller i kvartersgrupper och stadsdelar i större
tätorter. Närvärmeanläggningar bör enligt motionärernas uppfattning därför
kunna erhålla samma stöd som kommer stora fjärrvärmeverk till del.

I detta betänkande har utskottet tidigare behandlat frågan om energikombinat.
Nu gäller det sålunda spillvärme och närvärme.

Med anledning av motionärernas förslag om spillvärme vill utskottet -liksom förra året (NU 1981/82:30 s. 66) - fästa uppmärksamheten på en

NU 1982/83:33

föreskrift i lagen (1977:439) om kommunal energiplanering. Enligt denna
föreskrift skall en kommun vid sin planering bl. a. undersöka förutsättningarna
att genom samverkan med annan kommun eller betydande intressent på
energiområdet, t. ex. processindustri, gemensamt lösa frågor som har
betydelse för hushållningen med energi eller för energi tillförseln. Finns
förutsättningar för en sådan gemensam lösning skall den, heter det i lagen,
tas till vara i planeringen. Utskottet utgår från att kommunerna beaktar
denna föreskrift.

Utskottet räknar med att frågan om utnyttjande av spillvärme kan komma
att beröras inom regeringskansliet i samband med utarbetandet av den
aviserade propositionen om storstädernas värmeförsörjning. Enligt utskottets
uppfattning kan spillvärmeutnyttjande utgöra ett värdefullt inslag i
värmeförsörjningen. Något uttalande i detta ämne av riksdagen anser
utskottet dock ej vara erforderligt.

I höstas behandlade utskottet önskemål från vänsterpartiet kommunisterna
om att det statliga stödet till utbyggnad av fjärrvärmenät även skulle gälla
för närvärmesystem (NU 1982/83:18 s. 10). Utskottet anförde bl. a. att stödet
borde inriktas på investeringar i fjärrvärmedistribution, dvs. fjärrvärmeledningar
av olika dimensioner och annan utrustning för distribution av
fjärrvärme. Värmeväxlare och annan utrustning i fastigheter borde liksom
tidigare finansieras genom bostadslånesystemet och energisparlån. Till den
del s. k. närvärmesystem uppfyllde de angivna villkoren borde de sålunda
omfattas av den föreslagna stödformen. Något särskilt uttalande från
riksdagen i detta ämne ansåg utskottet inte vara motiverat. Det berörda
yrkandet avstyrktes sålunda. Vänsterpartiet kommunisternas företrädare i
utskottet reserverade sig. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet har fortfarande samma uppfattning i detta ämne. Med hänvisning
till vad utskottet har anfört tidigare i fråga om stöd till närvärmesystem
avstyrker utskottet allstå ifrågavarande del av motion 1982/83:1108 (vpk).

Energiforskning

Riktlinjer

Riksdagens beslut våren 1981 om energipolitiken innefattade bl. a.
riktlinjer för energiforskning under en treårsperiod, budgetåren 1981/
82-1983/84. Medelsramen för verksamheten inom Huvudprogram Energiforskning
under denna period skulle utgöra 1,4 miljarder kronor utöver icke
disponerade medel från tidigare budgetår. Det förslag till anslag som nu har
framlagts i budgetpropositionen under punkten Energiforskning avser
emellertid endast ett formellt belopp av 1 000 kr. Verksamheten finansieras
nämligen genom en del av den särskilda avgiften för oljeprodukter (jfr NU
1981/82:3 y, SkU 1981/82:30). Utöver att det angivna anslaget anvisas
föreslår regeringen att den får bemyndigande att i samband med stöd till
forskning och utveckling inom energiområdet ikläda staten ekonomisk

NU 1982/83:33

förpliktelse för de fyra budgetåren 1984/85-1987/88 upp till en gräns av resp.
310 milj. kr., 150 milj. kr., 75 milj. kr. och 35 milj. kr. Utskottet tillstyrker
regeringens här nämnda förslag.

Folkpartiet begär i sin partimotion 1982/83:1104 att riksdagen i en
meningsyttring till regeringen skall uttala sig för vad i motionen har anförts
om beställning av nya vindkraftsaggregat, små och medelstora värmepumpar
och odling av energiskogar. De nuvarande s. k. storförsöken med energiskogar
är för små, anser motionärerna. Erfarenhet av odling i stor skala får
man inte förrän i början av 1990-talet. Något av de pågående försöken borde
redan nu göras mera omfattande. Vidare borde vattenfallsverkets värmepumpsprojekt
utvidgas. Erfarenheterna av långtidsdrift av värmepumpar
bedöms nämligen av motionärerna som otillräckliga. Politiska beslut om
vindkraft kan man, sägs det vidare i motionen, inte räkna med att få förrän
tidigast år 1985. Idrifttagningen kan då äga rum år 1987 eller år 1988, och det
är enligt motionärerna i senaste laget. De förordar att beslut om ytterligare
beställningar fattas så snart de två fullskaleprototyper som har uppförts har
givit tillfredsställande resultat.

De två nu nämnda vindkraftsprototyperna, om ca 3 MW resp. 2 MW,
uppfördes under år 1982. Anläggningarna, den ena i Maglarp i Skåne och den
andra på Näsudden på Gotland, har beställts genom det statliga energiforskningsprogrammet.
En utvärdering av anläggningarna skall redovisas år
1985.

Under år 1982 träffades en överenskommelse om det fortsatta utvecklingsarbetet
på vindkraftsområdet mellan nämnden för energiproduktionsforskning,
statens vattenfallsverk, Sydkraft AB, Kamewa AB och Svenska Varv
AB. Överenskommelsen innebär i korthet följande. För en total kostnad av
12 milj. kr. skall intressenterna utforma tekniska specifikationer för nya
vindkraftsaggregat, anpassa konstruktionerna till en förserie samt redovisa
de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för en sådan serie.

Under femårsperioden 1982/83-1986/87 har statens vattenfallsverk tilldelats
ca 40 milj. kr. per år för forskning om samt utveckling och demonstration
av solenergi- och värmepumpsprojekt. Energiupphandlingsdelegationen
studerar särskilt små och medelstora värmepumpar. Inom forskningsprogrammet
har vidare delprogrammet energiodling en medelsram på 95
milj. kr.

Utskottet tog förra året ställning till ett liknande motionsyrkande (NU
1981/82:30 s. 71). Då framhöll utskottet att riksdagen inte lämpligen borde
ingripa i den löpande energiforskningsverksamheten. Utskottet fann dock
motionärens synpunkter intressanta och förutsatte att de uppmärksammades
av de för forskningsprogrammet ansvariga.

Det nu gällande programmet för energiforskning gäller som nämnts för
tiden t. o. m. budgetåret 1983/84. Ett förslag till nytt forskningsprogram
förbereds nu i regeringskansliet och planeras bli framlagt för riksdagen under
våren 1984. Liksom förra året anser utskottet att riksdagen inte bör ingripa i

NU 1982/83:33

den löpande energiforskningsverksamheten. Utskottet räknar med att den
typ av projekt som omnämns i motionen kommer att omfattas av de
överväganden om ett nytt forskningsprogram som nu förbereds. Något
uttalande från riksdagen i detta ämne vill utskottet inte förorda. Alltså
avstyrks motionen i nu behandlad del.

Ett annat yrkande i motion 1982/83:1104 (fp) syftar till att riksdagen skall
fästa regeringens uppmärksamhet på behovet av att teknikutvecklingen för
förbränning av inhemska fasta bränslen påskyndas. Osäkerheten om
tekniken för fastbränsleeldning är nämligen, säger motionärerna, ett av
skälen till att man i kommunerna avvaktar med beslut om investeringar i
fastbränsleanläggningar. Detta leder i sin tur till att möjligheterna att uppnå
målen i oljeersättningsprogrammet minskas. Regeringen borde överväga om
tillräckliga insatser görs på forskning och utveckling av pann- och förbränningsteknik.

Utskottet vill erinra om att en stor del av det löpande energiforskningsprogrammet
syftar till att främja användningen av inhemska bränslen. Så går
t. ex. 30 % av det totala anslaget för programmet Energitillförsel till
forskning och utveckling rörande skogsbränslen, torv och energiodling.
Forskningen omfattar bl. a. skogs-, jordbruks- och hushållsavfall samt
storskaliga försök med energiskogsodling. I övrigt hänvisar utskottet till vad
som tidigare i detta betänkande har nämnts om pågående aktiviteter för att
nå lösningar på föreliggande problem om tillförsel och användning av
inhemska fasta bränslen (s. 34). Med vad utskottet här har anfört avstyrks
motion 1982/83:1104 (fp) i ifrågavarande del.

I motion 1982/83:1503 (m) föreslås riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna vad som i motionen anförts om intensifierade
forskningsinsatser rörande vissa problem inom energiförsörjningen. De
områden som nämns i motionen är förbränningsteknik, luftföroreningsproblem
som uppstår vid eldning med skogsenergi, torv och halm samt
förutsättningarna för framställning av gödselmedel ur förbränningsaska,
tillverkning av etanol ur råvaror med låg kostnad och framställning av
låghumifierad torv. Staten bör också enligt motionärerna svara för provningsverksamhet
och teknisk utvärdering av t. ex. värmepumpar och för
spridande av information om resultaten från sådan utvärdering.

Utskottet anser i överensstämmelse med vad utskottet nyss har anfört att
riksdagen inte nu bör uttala sig för intensifierade forskningsinsatser inom
vissa specifika områden. Motionen avstyrks alltså i denna del.

Studsvik Energiteknik AB

Studsvik Energiteknik AB är statens största samlade resurs för energiteknisk
forskning och utveckling. Verksamheten vid bolaget har tidigare varit
helt anslagsfinansierad men har successivt kommit att finansieras kommer -

NU 1982/83:33

siellt genom intäkter från uppdrag. I budgetpropositionen (punkt F 21)
beräknas ett reservationsanslag om 42,5 milj. kr. för bolagets verksamhet
under det kommande budgetåret. Anslaget fördelar sig på dels ett driftbidrag
om sammanlagt 24,5 milj. kr. för R 2-reaktorn, lokaliseringsbetingade
kostnader och Studsviks bibliotek, dels ett belopp av 18 milj. kr. för
forskning och utveckling. Utskottet tillstyrker detta förslag.

Verksamheten vid Studsvik tas upp i motion 1982/83:2037 (s). Där begärs
en meningsyttring av riksdagen angående anslagen till branschrelaterad
forskning vid Studsvik Energiteknik AB. Riksdagen bör, heter det i
motionen, uttala att den minskning av anslagen som föreslås ske för
budgetåret 1983/84 inte får ses som ett led i en stegvis nedskärning av medel
för forsknings- och utvecklingsarbetet. Motionärerna begär inte någon
ökning av anslagen för budgetåret 1983/84 men anför att omfattningen av
både bolagets egen och dess branschrelaterade forskning inte är tillräcklig för
att motsvara behoven av att upprätthålla kompetens och vidmakthålla
konkurrens inom aktuella verksamhetsområden.

Utskottet har erfarit att regeringen har givit de programansvariga organen
(jfr prop. 1982/83:100 bil. 14 s. 250) i uppdrag att under år 1983 utarbeta och
redovisa underlag för planeringen av energiforskningen efter budgetåret
1983/84. Mot denna bakgrund finner utskottet inte skäl att föreslå riksdagen
att nu göra något uttalande om framtida anslag för branschrelaterad
forskning vid Studsvik Energiteknik AB. Motion 1982/83:2037 (s) avstyrks
följaktligen.

Förutom det anslag som nu har behandlats föreslås i budgetpropositionen
(punkt F22) ett reservationsanslag om 5,75 milj. kr. för budgetåret 1983/84,
avsett för kostnader i samband med avvecklingen av forskningsreaktorer
m. m.

Vidare föreslås (punkt F 23) till finansiering av investeringar avseende
anläggningar för radioaktivt avfall för nästa budgetår ett reservationsanslag
av44,2 milj. kr. Riksdagen har nyligen till detta ändamål på tilläggsbudget II
till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 anvisat ett reservationsanslag av
13,8 milj. kr. (prop. 1982/83:101, NU 1982/83:27).

Riksdagen föreslås bemyndiga regeringen att ikläda staten garanti med
sammanlagt högst 60 milj. kr. för åtaganden avseende budgetåret 1984/85
som Studsvik Energiteknik AB gör i samband med upphandling av
anläggningar för avfallshantering i Studsvik.

För att belastningen på bolagets soliditet skall minska föreslås slutligen att
5 milj. kr. av ett lån på 13,3 milj. kr. vilket anvisades våren 1982 får
avskrivas.

Utskottet tillstyrker dessa förslag.

NU 1982/83:33

Vissa anslag

I detta avsnitt tar utskottet upp ett antal anslag inom energiområdet som
inte har behandlats på annan plats i detta betänkande eller i annat
sammanhang. Ingen av dessa anslagspunkter har föranlett några motioner.
För utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi erfordras endast ett
formellt belopp av 1 000 kr., vilket utskottet tillstyrker. De övriga anslagen
avser solmätning vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
(1,060 milj. kr.), visst internationellt energisamarbete (11,949 milj. kr.) och
medelstillskott till Svenska Petroleum Exploration AB (7 milj. kr.). Samtliga
förslag tillstyrks av utskottet.

Övrigt

Avslutningsvis tar utskottet upp två motioner som båda har internationell
anknytning.

I motion 1982/83:495 (s) föreslås ett riksdagsuttalande om att regeringen
närmare skall undersöka möjligheterna till exportfrämjande kompensationsaffärer
i bl. a. handeln med kol och andra importerade energiråvaror.
Yrkandet ställs mot bakgrund av det stora underskottet i Sveriges
bytesbalans. Det gäller att ta vara på de ytterligare möjligheter som finns
inom frihandelssystemets ram att finansiera nödvändig import, sägs det i
motionen. En möjlighet som borde prövas är att speciella handelsavtal
rörande transaktioner som mer eller mindre har karaktär av bytesaffärer
ingås med olika u-länder och statshandelsländer. Kolområdet är, anför
motionärerna, det mest näraliggande när det gäller områden som skulle
kunna lämpa sig väl för handelsavtal av angivet slag.

Det är enligt utskottets uppfattning värdefullt om olika ansatser till att
förbättra bytesbalansen prövas. Förslaget i motionen berör i första hand
importen av kol. Som tidigare nämnts planerar regeringen att under våren
1984 förelägga riksdagen en proposition om åtgärder inom kolområdet.
Utskottet finner därför inte skäl för riksdagen att nu göra någon framställning
till regeringen på grundval av motion 1982/83:495 (s), vilken sålunda
avstyrks.

Den industrialiserade världen har i hög grad byggt upp sitt välstånd på ett
oerhört slöseri med ändliga råvaruresurser, sägs det i motion 1982/83:2014
(c). Vår generation kommer att lämna efter sig en värld betydligt fattigare på
naturresurser, och det är därför nödvändigt att få i gång en utveckling av
mera resurssnåla produktionsförhållanden. Den svenska regeringen bör,
anser motionärerna, erbjuda sig att stå som värd för ett internationellt
symposium för dessa frågor.

Vid behandlingen av ett likalydande motionsyrkande förra året (NU
1981/82:34 s. 31) sade sig utskottet vara ense med motionärerna om det
önskvärda i att en ökad medvetenhet om resursslöseriet i världen vinner
insteg på skilda håll. Internationella konferenser av den typ motionärerna
6 Riksdagen 1982183. 17 sami. Nr 33

NU 1982/83:33

syftar på kunde givetvis vara ett sätt att utbreda denna medvetenhet. Enligt
vad utskottet hade erfarit förekom också konferenser och symposier med den
allmänna inriktning som motionärerna givit uttryck för. Utskottet påpekade
också att statens stöd till skilda tekniska forsknings- och utvecklingsprogram,
inte minst inom energiområdet, till stor del hade den inriktning $pm avsågs i
motionen. Utskottet förutsatte att regeringen följde dessa frågor med
uppmärksamhet och tog erforderliga initiativ när så var lämpligt. Motionen
avstyrktes.

Utskottet hänvisar till den nu refererade behandlingen av frågan förra
året. Den bedömning utskottet gör nu överensstämmer med förra årets.
Alltså avstyrker utskottet motion 1982/83:2014 (c).

Hemställan

Utskottet hemställer
Allmänna riktlinjer

1. beträffande allmänna riktlinjer för energipolitiken
att riksdagen

a) avslår motion 1982/83:1503 yrkande 1 och motion 1982/
83:1588 yrkande 3,

b) avslår motion 1982/83:1100 yrkande 1,

2. beträffande styrmedel inom energipolitiken

att riksdagen avslår motion 1982/83:1104 yrkande 1,

3. beträffande energihushållningslag

att riksdagen avslår motion 1982/83:1108 yrkande 1,

4. beträffande stöd till torvanläggningar, fjärrvärmeanläggningar
m. m.

att riksdagen avslår motion 1982/83:2007 yrkande 17,

5. beträffande sysselsättningseffekter

att riksdagen avslår motion 1982/83:1100 yrkandena 2 och 4,

6. beträffande solenergi

att riksdagen avslår motion 1982/83:250 och motion 1982/
83:1100 yrkande 6,

7. beträffande riktlinjer för kolanvändningen

att riksdagen avslår motion 1982/83:357 och motion 1982/
83:1100 yrkande 7,

8. beträffande kommunernas självbestämmande på energiområdet att

riksdagen avslår motion 1982/83:1100 yrkande 19,

NU 1982/83:33

9. beträffande länsstyrelsernas roll i energiplaneringen
att riksdagen avslår motion 1982/83:2004,

10. beträffande den regionala energiplaneringen i Stockholm
att riksdagen avslår motion 1982/83:2015,

Kärnkraft

11. beträffande ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer
enligt tidigare avtal

att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:100 bilaga 14
punkt E 7 i ifrågavarande del och med avslag på motion
1982/83:1108 yrkande 13 i ifrågavarande del till Ersättning för
försenad idrifttagning av kärnreaktorer för budgetåret 1983/84
under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av
175 000 000 kr.,

12. beträffande ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer
enligt nytt avtal

att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:101 bilaga 9
punkt 2 momenten 1 och 2 och proposition 1982/83:100 bilaga
14 punkt E 7 i ifrågavarande del och med avslag på motion
1982/83:1016 yrkandena 1 och 2, motion 1982/83:1100 yrkandena
13-15 och motion 1982/83:1108 yrkande 13 i ifrågavarande
del

dels bemyndigar regeringen att ikläda staten de ekonomiska
förpliktelser som följer av överenskommelsen med Forsmarks
Kraftgrupp AB om ersättning för försening av block 3 i
Forsmarks kärnkraftverk i vad staten därigenom ikläder sig
ekonomiska förpliktelser,

dels till Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer på
tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under
fjortonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 140 000 000
kr.,

dels - utöver medel som anvisats enligt 11 - till Ersättning för
försenad idrifttagning av kärnreaktorer för budgetåret 1983/84
under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av
200 000 000 kr.,

13. beträffande kärnkraftsblocken Forsmark 3 och Oskarshamn 3
att riksdagen avslår motion 1982/83:1108 yrkande 10,

14. beträffande kärnvärmereaktorer

att riksdagen avslår motion 1982/83:1108 yrkande 9 i ifrågavarande
del,

15. beträffande hetvattenledningar från kärnkraftverk

att riksdagen avslår motion 1982/83:1108 yrkande 9 i ifrågavarande
del,

NU 1982/83:33

16.

17.

18.

19.

20.

21.

22.

23.

Vattenkraft

24.

beträffande utnyttjande av spillvärme från kärnkraftverk
att riksdagen avslår motion 1982/83:409 yrkande 2,
beträffande skyddet av kärnkraftverk
att riksdagen avslår motion 1982/83:1473,
beträffande anslag till statens kärnkraftinspektion
att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:100 bilaga 14
punkterna E 8 och E 9 för budgetåret 1983/84 under tolfte
huvudtiteln anvisar

a) till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader ett
reservationsanslag av 1 000 kr.,

b) till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning ett
reservationsanslag av 1 000 kr.,

beträffande chefstjänst vid nämnden för hantering av använt
kärnbränsle

att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:100 bilaga 14

punkt E 10 moment 1 bemyndigar regeringen att vid nämnden

för hantering av använt kärnbränsle inrätta en ordinarie tjänst

för nämndens chef med beteckningen p,

beträffande anslag till åtgärder för hantering av radioaktivt

avfall

att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:100 bilaga 14
punkt E 10 moment 2 och med avslag på motion 1982/83:1100
yrkande 12 till Åtgärder för hantering av radioaktivt avfall för
budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 1 000 kr.,

beträffande upparbetning av använt kärnbränsle m. m.
att riksdagen avslår

a) motion 1982/83:1100 yrkande 9 och motion 1982/83:2023
yrkande 2,

b) motion 1982/83:1108 yrkande 11,
beträffande Cogéma-avtalet

att riksdagen avslår motion 1982/83:1108 yrkande 12,
beträffande centrallager för slutförvaring av låg- och medelaktivt
avfall

att riksdagen avslår motion 1982/83:257,

beträffande statens vattenfallsverks organisation
att riksdagen

a) avslår motion 1982/83:2007 yrkande 23,

b) avslår motion 1982/83:1501,

NU 1982/83:33

25. beträffande anslag till Statens vattenfallsverk m. m., inkl.
Fatsjöprojektet

att riksdagen

a) avslår motion 1982/83:1479 yrkande 1,

b) med bifall till proposition 1982/83:100 bilaga 14 punkt E 11
moment 1 bemyndigar regeringen att teckna borgen för lån till
bolag i vilka statens vattenfallsverk förvaltar statens aktier intill
sammanlagt 11 458 000 000 kr., varav högst 295 000 000 kr. för
lån till distributionsföretag,

c) med bifall till proposition 1982/83:100 bilaga 14 punkt E 11
moment 2 och med avslag på motion 1982/83:1479 yrkande 2 till
Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för budgetåret
1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 3 219 000 000 kr.,

26. beträffande utnyttjande för lokala ändamål av vinstmedel från
vattenkraftsproduktion

att riksdagen

a) avslår motion 1982/83:488,

b) avslår motion 1982/83:1585 yrkande 5,

27. beträffande stöd för utbyggnad av små vattenkraftverk
att riksdagen avslår motion 1982/83:2011,

28. beträffande effektivisering av befintliga kraftverk

att riksdagen avslår motion 1982/83:1481 yrkande 2,

Elanvändning och eltaxor

29. beträffande förstärkning av de lokala elnäten

att riksdagen avslår motion 1982/83:1104 yrkande 5,

30. beträffande brukande av tillgänglig elkapacitet
att riksdagen avslår motion 1982/83:337,

31. beträffande nattackumulering av överskottsenergi
att riksdagen avslår motion 1982/83:807,

32. beträffaride ökad rörlig del av eltaxorna
att riksdagen avslår motion 1982/83:2013,

33. beträffande reduktion av eltarifferna i Norrland
att riksdagen avslår motion 1982/83:2045,

34. beträffande prissättningen pä lokalt producerad elkraft
att riksdagen avslår motion 1982/83:1505,

35. beträffande främjande av landsbygdens elektrifiering

att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:100 bilaga 14
punkt E 5 och med avslag på motion 1982/83:812 och motion
1982/83:1481 yrkande 6 till Främjande av landsbygdens elektrifiering
för budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisar
ett reservationsanslag av 4 500 000 kr.,

NU 1982/83:33

36. beträffande statens elektriska inspektion

att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:100 bilaga 14
punkt E 3 till Statens elektriska inspektion för budgetåret
1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av
7 362 000 kr. och därvid som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om medel för inspektionsresor,

Bränslen

37. beträffande återvinning av asfalt

att riksdagen avslår motion 1982/83:1022,

38. beträffande importlicenser för kol

att riksdagen avslår motion 1982/83:1108 yrkande 3,

39. beträffande kolhamn i Landskrona

att riksdagen avslår motion 1982/83:409 yrkande 1 i ifrågavarande
del och motion 1982/83:2027 yrkandena 1 och 2,

40. beträffande gasutvinning i Östergötland
att riksdagen avslår motion 1982/83:1021,

41. beträffande investeringar i torveldade förbränningsanläggningar att

riksdagen avslår motion 1982/83:1100 yrkande 3 och motion
1982/83:1108 yrkande 4,

42. beträffande statsbidrag till torveldade förbränningsanläggningar
i Avesta och Sandvikens kommuner

att riksdagen avslår motion 1982/83:1477,

43. beträffande regionala bränslebolag

att riksdagen avslår motion 1982/83:1108 yrkande 5,

44. beträffande odling av energiskog

att riksdagen avslår motion 1982/83:340,

45. beträffande utveckling av vyrmetanmetoden

att riksdagen avslår motion 1982/83:1027 yrkandena 1 och 2,

46. beträffande regionala torvförsörjningsplaner
att riksdagen avslår motion 1982/83:811,

47. beträffande introduktion av alternativa drivmedel

att riksdagen med anledning av proposition 1982/83:100 i
ifrågavarande del (bil. 14 s. 128 mom. 2) som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

48. beträffande gengasaggregat

att riksdagen avslår motion 1982/83:2033,

NU 1982/83:33

Regionala projekt

49. beträffande energikombinat

att riksdagen avslår motion 1982/83:804 yrkande 3, motion
1982/83:1108 yrkande 8 i ifrågavarande del och motion 1982/
83:1119 i ifrågavarande del,

50. beträffande åtgärder pä energiområdet i Stockholms län

att riksdagen avslår motion 1982/83:1119 i ifrågavarande del,

51. beträffande storstadsområdenas värmeförsörjning
att riksdagen avslår

a) motion 1982/83:804 yrkande 1,

b) motion 1982/83:804 yrkande 4,

52. beträffande vind- och vågkraftverk vid Gotland
att riksdagen avslår motion 1982/83:499,

53. beträffande vissa åtgärder på energiområdet i Skaraborgs län
att riksdagen avslår motion 1982/83:1503 yrkande 3,

54. beträffande vissa åtgärder på energiområdet i Gävleborgs län
att riksdagen avslår motion 1982/83:1585 yrkande 4,

55. beträffande vissa åtgärder pä energiområdet i Jämtlands län
att riksdagen avslår motion 1982/83:1481 yrkande 1,

Fjärrvärme

56. beträffande utbyggnad av distributionsanläggningar för fjärrvärme att

riksdagen avslår motion 1982/83:1015 och motion 1982/
83:1100 yrkande 5,

57. beträffande lagstiftning om fjärrvärmesystem

att riksdagen avslår motion 1982/83:804 yrkande 2,

Energiproduktion och energianvändning i övrigt

58. beträffande utnyttjandet av elkapaciteten
att riksdagen avslår motion 1982/83:647,

59. beträffande ekonomiska förutsättningar för stora värmepumpar att

riksdagen avslår motion 1982/83:1104 yrkande 3,

60. beträffande utbyggnad av mottrycksanläggningar

att riksdagen avslår motion 1982/83:1108 yrkande 7 i ifrågavarande
del,

61. beträffande vindkraft

att riksdagen avslår motion 1982/83:1108 yrkande 7 i ifrågavarande
del,

62. beträffande spillvärme

att riksdagen avslår motion 1982/83:1108 yrkande 8 i ifrågavarande
del,

NU 1982/83:33

63. beträffande närvärme

att riksdagen avslår motion 1982/83:1108 yrkande 8 i ifrågavarande
del,

Energiforskning

64. beträffande energiforskning
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1982/83:100 bilaga 14 punkt F 20
moment 1 bemyndigar regeringen att under budgetåret 1983/84
ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till
forskning och utveckling inom energiområdet som, inberäknat
redan fattade beslut, innebär åtaganden om högst 310 000 000
kr. förbudgetåret 1984/85, högst 150 000 000 kr. för budgetåret
1985/86, högst 75 000 000 kr. för budgetåret 1986/87 och högst
35 000 000 kr. för budgetåret 1987/88,

b) med bifall till proposition 1982/83:100 bilaga 14 punkt F 20
moment 2 till Energiforskning för budgetåret 1983/84 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

c) avslår motion 1982/83:1503 yrkande 2,

65. beträffande beställning av vindkraftsaggregat och värmepumpar
samt odling av energiskog

att riksdagen avslår motion 1982/83:1104 yrkande 6,

66. beträffande utveckling av teknik för förbränning av inhemska
fasta bränslen

att riksdagen avslår motion 1982/83:1104 yrkande 2,

67. beträffande viss verksamhet vid Studsvik Energiteknik AB
att riksdagen

ä) med bifall till proposition 1982/83:100 bilaga 14 punkt F 21
till Bidrag till verksamheten vid Studsvik Energiteknik AB för
budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 42 500 000 kr.,

b) med bifall till proposition 1982/83:100 bilaga 14 punkt F22
till Avveckling av forskningsreaktorer m. m. för budgetåret
1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 5 750 000 kr.,

c) avslår motion 1982/83:2037,

68. beträffande anläggningar för radioaktivt avfall i Studsvik,
m. m.

att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:100 bilaga 14
punkt F 23 momenten 1, 2 och 3

a) bemyndigar regeringen att i enlighet med vad föredragande
statsrådet har anfört ikläda staten garanti med sammanlagt
högst 60 000 000 kr. för åtaganden avseende budgetåret 1984/85

NU 1982/83:33

som Studsvik Energiteknik AB gör i samband med upphandling
av anläggningar för avfallshantering i Studsvik,

b) medger att 5 000 000 kr. av det på tilläggsbudget II till
statsbudgeten för budgetåret 1981/82 beviljade lånet får avskrivas,

c) till Anläggningar för radioaktivt avfall i Studsvik, m. m. för
budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 44 200 000 kr.,

Vissa anslag, m. m.

69. beträffande utbildning och rådgivning m. m. för att spara
energi

att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:100 bilaga 14
punkt E 4 till Utbildning och rådgivning m. m. för att spara
energi för budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisar
ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

70. beträffande solmätning vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut

att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:100 bilaga 14
punkt E 6 till Solmätning vid Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut för budgetåret 1982/83 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 1 060 000 kr.,

71. beträffande anslag till visst internationellt energisamarbete

att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:100 bilaga 14
punkt E 12 till Visst internationellt energisamarbete för budgetåret
1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 11 942 000 kr.,

72. beträffande medelstillskott till Svenska Petroleum Exploration
AB

att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:100 bilaga 14
punkt E 13 till Medelstillskott till Svenska Petroleum Exploration
AB för budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisar
ett reservationsanslag av 7 000 000 kr.,

73. beträffande exportfrämjande kompensationsaffärer
att riksdagen avslår motion 1982/83:495,

74. beträffande konferens om resurssnål teknik
att riksdagen avslår motion 1982/83:2014.

Stockholm den 14 april 1983

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

NU 1982/83:33

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Tage Sundkvist (c) (mom. 36), Lilly
Hansson (s) (mom. 1-66), Erik Hovhammar (m) (mom. 36), Lennart
Pettersson (s) (mom. 1-35, 37-74), Rune Jonsson (s), Sten Svensson (m),
Olof Johansson (c) (mom. 1-35, 37-74), Wivi-Anne Radesjö (s), Per
Westerberg (m) (morn. 36), Jörn Svensson (vpk) (mom. 1-25, 36), Birgitta
Johansson (s), Ivar Franzén (c), Sture Thun (s) (mom. 36), Nic Grönvall (m),
Bo Finnkvist (s) (mom. 1-35, 37-74), Lars Ahlström (m) (mom. 1-35,
37-74), Sylvia Pettersson (s) (mom. 36, 67-74), Hugo Bergdahl (fp), Oswald
Söderqvist (vpk) (mom. 26-35, 37-74) och Per Unckel (m) (mom. 1-35,
37-74).

Reservationer

1. Allmänna riktlinjer för energipolitiken (mom. 1)

Sten Svensson, Nic Grönvall, Lars Ahlström och Per Unckel (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”och 1982/83:1503 (m)” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det i enlighet med vad som sägs i motion 1982/83:1588
(m) finns anledning att ifrågasätta effektiviteten i de omfattande statliga
regleringar, bidrag och punktskatter som syftar till att styra energianvändningen
från olja till andra energislag. Det finns en uppenbar risk att bidragen
stimulerar till investeringar vilkas värde är tveksamt. De prishöjningar på
olja som har genomförts under 1970-talet har skapat kraftiga incitament till
övergång till andra energikällor än olja. Utskottet vill påpeka att det i dag
finns en stark medvetenhet om energihushållningens betydelse liksom om
nödvändigheten av en förnyelse av energisystemet. Den statliga energipolitiken
bör anpassas härtill. Både av budgetskäl och av hänsyn till energiförsörjningen
bör energipolitiken nu ges en mer marknadsmässig inriktning.
Enskilda företag och kommuner bör utan påtryckningar från staten kunna
välja de energiförsörjningsalternativ som är mest lämpade för deras behov.
Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd. Därmed
blir motion 1982/83:1588 (m) i ifrågavarande del helt tillgodosedd liksom
också i allt väsentligt den här berörda delen av motion 1982/83:1503 (m).
Något uttalande med anledning av motion 1982/83:1100 (c) i här behandlad
del anser utskottet inte vara befogat. Denna motion avstyrks alltså i
ifrågavarande del.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande allmänna riktlinjer för energipolitiken
att riksdagen

a) med bifall till motion 1982/83:1588 yrkande 3 och med
anledning av motion 1982/83:1503 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) (= utskottet).

NU 1982/83:33

2. Allmänna riktlinjer för energipolitiken (mom. 1)

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”och 1982/83:1503 (m)” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion 1982/83:1100 (c) framförda uppfattningen att
riksdagen nu bör göra ett klarläggande allmänt uttalande om riktlinjerna för
energipolitiken. Innebörden av detta uttalande bör vara följande.

Energipolitiken måste syfta till att skapa ett decentraliserat energisystem
baserat på utnyttjande av i huvudsak inhemska förnybara energikällor.
Hushållning med och en effektiv användning av tillgängliga resurser är ett
grundläggande krav. Därigenom erhålls de bästa förutsättningarna för att
kraven på resurshushållning, ekologisk balans, god miljö, hög säkerhet,
försörjningstrygghet, ökad sysselsättning och en stark ekonomi skall kunna
tillgodoses. För att energisystemet på ett miljövänligt sätt skall kunna styras
över mot användning av förnybara energikällor är en medveten hushållning
med energikvalitet av stor vikt. En framgångsrik satsning på inhemska
energikällor har en direkt och stor betydelse för bytesbalansen. Det är
särskilt betydelsefullt att den praktiska introduktionen av dessa energikällor
underlättas genom att fungerande distributions- och marknadssystem byggs
upp.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig
till vad utskottet nu har anfört. Därigenom tillgodoses det nu aktuella
yrkandet i motion 1982/83:1100 (c). Något uttalande från riksdagen med
anledning av de båda övriga här berörda motionsyrkandena (m) finner
utskottet inte motiverat. Dessa avstyrks alltså.

Utskottet vill (= utskottet) önskvärd takt.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande allmänna riktlinjer för energipolitiken
att riksdagen

a) (= utskottet),

b) med bifall till motion 1982/83:1100 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Styrmedel inom energipolitiken (mom. 2)

Sten Svensson, Nic Grönvall, Lars Ahlström och Per Unckel (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”Sorn
framgår” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att riksdagen i enlighet med vad som föreslås i motion
1982/83:1104 (fp) bör göra ett uttalande om styrmedlen i energipolitiken. Det
bör ha följande innebörd.

NU 1982/83:33

Den s. k. Grafströmska utredningens betänkande, Energisamverkan, bör
inte föranleda några åtgärder. En sådan energihushållningslag som föreslås
där liksom flertalet andra åtgärder som utredningen förordar skulle enligt
utskottets uppfattning kraftigt öka byråkratin både inom företagen och inom
statsförvaltningen. Sådana effekter gagnar inte saneringen av samhällsekonomin
och motverkar ytterst också strävandena att effektivisera energiförsörjningen.
Den nödvändiga effektiviteten i detta hänseende kan bara
uppnås om enskilda och företag utan tvång tar en aktiv del i energihushållningen.
De statliga styrmedlen på energiområdet är redan i dag för
omfattande och detaljerade.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande styrmedel inom energipolitiken

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1104 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

4. Styrmedel inom energipolitiken (mom. 2)

Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c) och Hugo Bergdahl (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”Sorn
framgår” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att riksdagen i enlighet med vad som föreslås i motion
1982/83:1104 (fp) bör göra ett uttalande om styrmedlen i energipolitiken. Det
bör ha följande innebörd.

Inriktningen av energipolitiken bör vara att skapa handlingsfrihet inför
framtiden och att få ett anpassningsbart energisystem. Ensidiga beroenden
av enstaka energikällor bör undvikas. Energisystemet bör utformas så att det
sammantaget ger minsta möjliga miljö- och hälsorisker. De styrmedel inom
energiområdet som riksdagen har fastställt, främst genom 1981 års beslut om
riktlinjer för energipolitiken, är enligt utredningens uppfattning tillräckliga.
Den s. k. Grafströmska utredningens betänkande, Energisamverkan, bör
inte föranleda några åtgärder. En sådan energihushållningslag som föreslås
där skulle enligt utskottets uppfattning kraftigt öka byråkratin både inom
företagen och inom statsförvaltningen utan att resultaten skulle stå i rimlig
proportion till de effekter som erhålls. Om utvecklingen skulle tyda på att de
fastlagda målen inte kommer att nås är det i första hand nuvarande styrmedel
som bör skärpas. Ett uttalande av riksdagen med den här angivna innebörden
tillgodoser motion 1982/83:1104 (fp) i ifrågavarande del.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande styrmedel inom energipolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1104 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1982/83:33

5. Energihushållningslag (mom. 3)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”Utskottet
är” och slutar med ”motion 1982/83:1108 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det i motion 1982/83:1108 (vpk) framförs övertygande
argument för att en lagstiftning om energihushållning krävs för att
energianvändningen skall kunna styras in i sådana banor att det blir fördel för
hela samhället.

En effektiv och långt driven hushållning med energi är nödvändig om
Sverige skall kunna avveckla kärnkraften och kraftigt minska beroendet av
kol- och oljeimport. Det hittillsvarande energisparandet i befintlig bebyggelse
är enligt utskottets uppfattning helt otillräckligt. Det behövs kraftigare
styrmedel för att åstadkomma den minskning av energianvändningen inom
detta område som har förutsatts. En plan bör vidare utarbetas för hur den
elenergi som nu används för uppvärmning skall kunna ersättas av bränslen
eller andra energikällor. Utskottet anser också att det behövs ett samhälleligt
inflytande över energisparandet så att sparmålen verkligen uppnås. Utanför
bostadssektorn finns både inom industrisektorn och annorstädes stora
möjligheter att spara energi.

Utskottet tillstyrker alltså motion 1982/83:1108 (vpk) i ifrågavarande
del.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande energihushållningslag

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1108 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Stöd till torvanläggningar, fjärrvärmeanläggningar m. m. (mom. 4)

Sten Svensson, Nic Grönvall, Lars Ahlström och Per Unckel (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser liksom motionärerna att energipolitiken kan understödja
arbetet på att skapa balans i samhällsekonomin endast om marknadsmässiga
hänsyn tillåts spela den avgörande rollen vid omvandlingen av energisystemet.
Därför bör de här aktuella stödformerna snarast avvecklas. Samtidigt
bör den särskilda avgiften för oljeprodukter sänkas i motsvarande mån.
Utskottet framlägger ett förslag till ändring i lagen om denna avgift, vilket
har utformats i enlighet med vad som nu sagts. Riksdagen bör göra ett
uttalande av här angiven innebörd och anta lagförslaget. Motion 1982/
83:2007 (m) tillstyrks alltså i ifrågavarande del.

NU 1982/83:33

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande stöd till torv anläggningar, fjärrvärmeanläggningar
m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2007 yrkande 17
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

dels antar följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:1216) om särskild avgift för oljeprodukter

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1973:1216) om särskild avgift för
oljeprodukter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§>

Särskild avgift erlägges i den mån Särskild avgift erlägges i den mån

skatteplikt föreligger enligt lagen skatteplikt föreligger enligt lagen

(1957:262) om allmän energiskatt (1957:262) om allmän energiskatt

enligt denna lag för motorbrännolja, enligt denna lag för motorbrännolja,

eldningsolja och bunkerolja med eldningsolja och bunkerolja med

etthundraåtta kronor per kubikme- nittiofem kronor per kubikmeter,

ter.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på
den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

7. Sysselsättningseffekter (mom. 5)

Olof Johansson (c), Jörn Svensson (vpk) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med
”Energipolitiken är” och slutar med ”berörda motionsyrkandet” bort ha
följande lydelse:

Utskottet vill understryka att utnyttjande av inhemska bränslen för i första
hand uppvärmning skapar stora sysselsättningsmöjligheter. Det finns, såsom
påpekas i motion 1982/83:1100 (c), risker för att den socialdemokratiska
politiken innebär att vi får ett fortsatt stort beroende av importerad energi.
Import av olja och kol medför minskade möjligheter att utnyttja våra
inhemska energitillgångar och därmed ge många människor arbete.

Tillgången på inhemska bränslen är mycket god. Det finns dock stora
avsättningsproblem. En fungerande marknad för inhemska bränslen måste

1 Senaste lydelse 1983:119.

NU 1982/83:33

därför byggas upp. Energiinvesteringar inom skogsbruket kan ge betydande
sysselsättningsmöjligheter. Även jordbruket kan på flera sätt bidra till att
förbättra Sveriges energiförsörjning och sysselsättningsläge. Utskottet vill
också peka på att en satsning på inhemska bränslen får stora regionalpolitiska
effekter. Nytillkommande arbetstillfällen lokaliseras i mycket stor utsträckning
till regioner med en sviktande arbetsmarknad. Huvuddelen av
tillkommande arbetstillfällen skulle komma skogslänen till godo.

Utskottet föreslår riksdagen uttala att de positiva sysselsättningseffekter
som satsningen på inhemska bränslen innebär skall tillvaratas i enlighet med
vad som här har anförts och att regeringen i övrigt bör beakta vad som i
motion 1982/83:1100 (c) anförs om energisektorns sysselsättningseffekter.
Ifrågavarande del av motion 1982/83:1100 (c) tillgodoses därmed helt.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande sysselsättningseffekter

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1100 yrkandena 2
och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

8. Solenergi (mom. 6)

Olof Johansson (c), Jörn Svensson (vpk) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med ”De
riktlinjer” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en satsning på billig
solenergi bör prioriteras före en satsning på koleldning. Värmepumpsteknik,
lägre driftstemperaturer och energihushållning befrämjar en sådan utveckling.
Utskottet har noterat att det nu finns helt svensk teknik inom
solvärmeområdet som skiljer sig från den teknik som utnyttjas utomlands.
Det är enligt utskottets uppfattning av stort värde att denna teknik får
förutsättningar att utvecklas. Energipolitiken bör således inriktas på en
skyndsam vidareutveckling av billig solenergi med hjälp av svensk teknik och
produktion. Vad här har anförts föreslår utskottet att riksdagen ansluter sig
till i ett uttalande till regeringen. Därmed tillgodoses det här aktuella
yrkandet i motion 1982/83:1100 (c) liksom motion 1982/83:250 (c).

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande solenergi

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:250 och motion
1982/83:1100 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

NU 1982/83:33

9. Riktlinjer för kolanvändningen (mom. 7)

Olof Johansson (c), Jörn Svensson (vpk) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”motion 1982/83:357 (c)” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det angeläget att poängtera att det stora beroende av olja
som vi f. n. har inte får utbytas mot ett kolberoende. En omfattande
övergång till kol löser inte problemen inom energiområdet, eftersom även
kolet måste importeras. Enligt utskottets mening bör riksdagen slå fast att
utnyttjande av solenergi, inhemska bränslen, tillvaratagande av spillvärme
och energihushållning skall prioriteras före kolanvändning. Genom ett
sådant uttalande kommer det här aktuella yrkandet i motion 1982/83:1100 (c)
att tillgodoses helt och motion 1982/83:357 (c) i väsentlig del.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande riktlinjer för kolanvändningen

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:357 och motion
1982/83:1100 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

10. Kommunernas självbestämmande på energiområdet (mom. 8)

Sten Svensson (m), Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c), Nic Grönvall
(m), Lars Ahlström (m) och Per Unckel (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill mot bakgrund av vad som här har anförts understryka
betydelsen av att statens åtgärder visavi kommunerna vidtas i samverkan
med kommunerna och inte genom diktat. Det finns enligt utskottets
uppfattning en risk för att regeringens energipolitik medför en återgång till
en toppstyrd och centralistisk energipolitik. Utskottet förutsätter att
regeringen i den proposition som har aviserats beträffande storstädernas
värmeförsörjning utgår ifrån kommunernas rätt att själva sköta sin värmeförsörjning
och inte åsidosätter och ifrågasätter berörda kommuners vilja att
lösa sina problem.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig
till vad här har anförts. Därmed tillgodoses det aktuella yrkandet i motion
1982/83:1100 (c).

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande kommunernas självbestämmande på energiområdet att

riksdagen med bifall till motion 1982/83:1100 yrkande 19
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

NU 1982/83:33

11. Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer enligt tidigare
avtal (morn. 11)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 sorn börjar med ”Sorn
utskottet” och slutar med ”beräknas 175 milj. kr.” bort ha följande
lydelse:

De kostnader som orsakas av att idrifttagningen av kärnreaktorer har
försenats på grund av folkomröstningen om kärnkraft måste enligt utskottets
mening falla inom ramen för ett normalt företagsekonomiskt risktagande.
Någon ersättning bör sålunda inte utgå till ägarna av reaktorerna Forsmark 1
och 2 resp. Ringhals 3 och 4. Samhället har redan subventionerat
kärnkraftsbolagen på en mängd sätt. Den skada som kärnkraftsutbyggnaden
har åstadkommit kommer, såvitt utskottet kan bedöma, inte att kunna
ersättas vare sig av bolagen eller av någon annan. Utskottet avstyrker alltså
budgetpropositionen i här aktuell del och tillstyrker motion 1982/83:1108
(vpk) i motsvarande del.

dels att utskottet under 11 bort hemställa

11. beträffande ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer
enligt tidigare avtal

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1108 yrkande 13 i
ifrågavarande del avslår proposition 1982/83:100 bilaga 14
punkt E 7 i ifrågavarande del.

12. Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer enligt nytt avtal

(mom. 12)

Olof Johansson (c), Jörn Svensson (vpk) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 39 med ”Denna
överenskommelse” och slutar på s. 40 med ”avstyrks alltså” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i centerpartiets motion
1982/83:1100 och i motion 1982/83:1016 (c) att den nu aktuella överenskommelsen
har flera allvarliga brister. Den elproduktion som vid kortvariga
toppbelastningar eller vid driftsstörningar i den ordinarie produktionen
brukar åstadkommas medelst gasturbin torde inte kunna ersättas med
elenergi från kärnkraftverk och bör därför enligt utskottets uppfattning inte
ingå i ersättningsberäkningarna. Vidare medför de driftsstörningar som har
inträffat för reaktorerna Ringhals 3 och 4 att vattenfallsverket med
skattemedel kompenseras på ett sätt som inte kan ha varit avsikten när
ersättning för Forsmark 3 utlovades.

Utskottet vill också understryka att de minskade räntekostnader som blir
följden av den försenade idrifttagningen av Forsmark 3 måste beaktas vid

7 Riksdagen 1982183. 17 sami. Nr 33

NU 1982/83:33

beräkningen av ersättning till Forsmarks Kraftgrupp AB. Sammanfattningsvis
anser utskottet att förnyade överläggningar bör upptas med utgångspunkt
i vad utskottet här har anfört. Riksdagen bör på grundval av motionsyrkandena
göra ett uttalande med denna innebörd. Proposition 1982/83:101 och
budgetpropositionen avstyrks sålunda i ifrågavarande delar. Därmed tillgodoses
också motion 1982/83:1108 (vpk) i här aktuell del.

dels att utskottet under 12 bort hemställa

12. beträffande ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer
enligt nytt avtal

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1016 yrkandena 1
och 2, motion 1982/83:1100 yrkandena 13-15, med anledning av
motion 1982/83:1108 yrkande 13 i ifrågavarande del och med
avslag på proposition 1982/83:101 bilaga 9 punkt 2 momenten 1
och 2 och proposition 1982/83:100 bilaga 14 punkt E7 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

13. Kärnkraftsblocken Forsmark 3 och Oskarshamn 3 (mom. 13)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med
”Yrkandet i” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning. Den beslutade avvecklingen
av kärnkraften underlättas väsentligen om reaktorerna Forsmark 3 och
Oskarshamn 3 inte färdigställs och laddas. Därigenom minskar också
mängden radioaktivt avfall. Utskottet tillstyrker alltså kravet i motion
1982/83:1108 (vpk) på en meningsyttring i denna sak till regeringen. Det bör
vara regeringens sak att snarast vidta åtgärder för att arbetet på de båda
nämnda reaktorerna skall avbrytas.

dels att utskottet under 13 bort hemställa

13. beträffande kärnkraftsblocken Forsmark 3 och Oskarshamn 3
att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1108 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

14. Kärnvärmereaktorer (mom. 14)

Olof Johansson (c), Jörn Svensson (vpk) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar med ”Utskottet
hänvisar” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att det, såsom framgår av den redogörelse som just
har lämnats, inte föreligger några förutsättningar för introduktion av

NU 1982/83:33

Secureanläggningar i Sverige. Tillverkning av Secureanläggningar är visserligen
fullt förenlig med gällande rätt. Utskottet finner det emellertid
olämpligt att värdefulla utvecklingsresurser och produktionskapacitet satsas
på en teknik som svenska folket genom folkomröstningen har sagt skola
avvecklas.

Av det interpellationssvar i ämnet som nyligen har lämnats framgår att
regeringen beaktar de synpunkter som här har anförts. Utskottet finner det
angeläget att riksdagen nu klart ansluter sig till vad statsrådet Dahl uttalade i
denna fråga i den nyssnämnda interpellationsdebatten. Därmed tillgodoses
motion 1982/83:1108 (vpk) i här behandlad del.

dels att utskottet under 14 bort hemställa

14. beträffande kärnvärmereaktorer

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1108 yrkande 9 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

15. Hetvattenledningar från kärnkraftverk (mom. 15)

Olof Johansson (c), Jörn Svensson (vpk) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar med ”Enligt vad”
och slutar med ”motion 1982/83:1108 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner goda skäl tala för att riksdagen går motionärerna till
mötes på denna punkt. Genom ett uttalande till regeringen bör det slås fast
att all utveckling av och allt arbete med hetvattenledningar från kärnkraftverk
skall stoppas. Sålunda tillstyrker utskottet den nu behandlade delen av
motion 1982/83:1108 (vpk).

dels att utskottet under 15 bort hemställa

15. beträffande hetvattenledningar från kärnkraftverk

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1108 yrkande 9 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

16. Skyddet av kärnkraftverk (mom. 17)

Olof Johansson (c), Jörn Svensson (vpk) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar med ”Det är” och
slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att de kostnader som uppstår med anledning av de
särskilda säkerhetsåtgärder som är nödvändiga för att kärnkraftverken skall
skyddas bör debiteras ägarna till dessa. Det finns inga andra anläggningar
som kan likställas med kärnkraftverken när det gäller effekter av åverkan.
Därför är det enligt utskottets uppfattning väl motiverat att denna

NU 1982/83:33

100

verksamhet särbehandlas. Riksdagen bör göra ett uttalande av denna
innebörd. Motionen tillstyrks alltså.

dels att utskottet under 17 bort hemställa

17. beträffande skyddet av kärnkraftverk

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1473 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Anslag till åtgärder för hantering av radioaktivt avfall (mom. 20)

Olof Johansson (c), Jörn Svensson (vpk) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 43 med ”Avgiften
för” och slutar på s. 44 med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att de framtida kostnaderna för
hantering av det utbrända kärnbränslet och för rivning av kärnkraftverk
sannolikt har underskattats. Utskottet finner det anmärkningsvärt att
regeringen trots att nämnden föreslagit en avgiftshöjning till 1,9 öre per kWh
har fastställt avgiften till oförändrat 1,7 öre per kWh. Nämndens förslag är
baserat på dels en kostnadsuppräkning av avgiften för år 1982, dels en
beräkning av förväntad real avkastning på förvaltade medel. Riksdagen bör
enligt utskottets uppfattning uttala att avgiften skall räknas upp till en nivå
som minst motsvarar kostnadsutvecklingen. Motionsyrkandet tillstyrks
alltså.

dels att utskottet under 20 bort hemställa

20. beträffande anslag till åtgärder för hantering av radioaktivt
avfall

att riksdagen med anledning av proposition 1982/83:100 bilaga
14 punkt E 10 moment 2 och med bifall till motion 1982/83:1100
yrkande 12

dels till Åtgärder för hantering av radioaktivt avfall för
budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 1 000 kr.,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

18. Upparbetning av använt kärnbränsle m. m. (mom. 21)

Olof Johansson (c), Jörn Svensson (vpk) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.46 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 47 med ”och 1982/83:2023 (c)” bort ha följande
lydelse:

Utskottet instämmer i de synpunkter i detta ämne som framförs i motion
1982/83:1100 (c). Det fortsatta arbetet med förvaring av det utbrända

NU 1982/83:33

101

kärnbränslet bör ges följande inriktning. Förstärkta resurser bör anvisas för
forskningen om metoder för s. k. direktförvaring. Detta arbete bör ske i
samhällelig regi med avgörande inflytande från nämnden för hantering av
använt kärnbränsle. Nämnden bör med hänsyn till hur viktiga dessa frågor är
ges en parlamentarisk sammansättning. Forskningskostnaderna bör helt
finansieras av kärnkraftsföretagen genom den fond som har reserverats för
betalning av kostnaderna för hantering av det radioaktiva avfallet och
kommande rivning av kärnkraftverk.

Med hänsyn till de stora risker, främst för spridning av vapenplutonium,
som är förknippade med upparbetningen bör riksdagen enligt utskottets
mening nu dra konsekvenserna av de resultat som har uppnåtts och uttala att
upparbetning icke bör förekomma. Regeringen bör beakta detta vid sin
beredning av atomlagstiftningskommitténs betänkande. Utskottet vill också
understryka att ett förbud mot utskeppning ur landet av utbränt kärnbränsle
är förenligt med villkorslagen och kan beslutas med stöd av atomenergilagen.
Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen i enlighet med vad utskottet
här har anfört. Motion 1982/83:1100 (c) i ifrågavarande del tillgodoses
därmed helt och de aktuella yrkandena i motionerna 1982/83:1108 (vpk) och
1982/83:2023 (c) till viss del.

dels att utskottet under 21 bort hemställa

21. beträffande upparbetning av använt kärnbränsle m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1100 yrkande 9 och
med anledning av motion 1982/83:2023 yrkande 2 och motion
1982/83:1108 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

19. Cogéma-avtalet (mom. 22)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som börjar med ”Utskottet
avstyrkte” och slutar med ”avstyrker motionsyrkandet” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att avtalet med Cogéma snarast
bör sägas upp. Förhandlingar om reglering av parternas ekonomiska
mellanhavanden bör inledas. De bör inriktas på ett så lågt skadestånd som
möjligt. Motionen tillstyrks alltså i denna del.

dels att utskottet under 22 bort hemställa

22. beträffande Cogéma-avtalet

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1108 yrkande 12
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

8 Riksdagen 1982183. 17 sami. Nr 33

NU 1982/83:33

102

20. Centrallager för slutförvaring av låg- och medelaktivt avfall (mom. 23)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det finns välgrundad anledning att se med oro på
planerna att slutförvaret skall lokaliseras under havsbottnen. Det står klart
att radioaktivitet kommer att läcka ut i havet från förvaret när detta en gång
har stängts och vattenfyllts. Sverige bör verka för ett absolut förbud mot
havsdumpning och bör därför inte bidra till att radioaktivt avfall från de
svenska reaktorerna tillåts förorena haven. En mindre dålig metod än den
föreslagna bör vara att behålla avfallet på land där det kan kontrolleras och
övervakas. Riksdagen bör därför uttala att regeringen bör lämna förslag till
åtgärder för att förhindra slutförvaring av radioaktivt avfall under havsbottnen.

dels att utskottet under 23 bort hemställa

23. beträffande centrallager för slutförvaring av låg-och medelaktivt
avfall

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:257 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

21. Statens vattenfallsverks organisation (mom. 24)

Sten Svensson, Nic Grönvall, Lars Ahlström och Per Unckel (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 48 med ”Utskottet
konstaterar” och slutar på s. 49 med ”aktuella motionsyrkandena” bort ha
följande lydelse:

Utskottet instämmer i påpekandet i motion 1982/83:2007 (m) om att det
inte är självklart att den dominerande roll som statens vattenfallsverk har på
kraftförsörjningsområdet är ur alla synvinklar ändamålsenlig. Bl. a. innebär
den en belastning på statsbudgeten. Inför en fortsatt utbyggnad av
vattenkraften och mot bakgrund av den successiva expansion som vattenfallsverket
har genomgått under de senaste åren finns det, såsom sägs i
motionen, skäl för överväganden i fråga om den lämpliga omfattningen av
verkets uppgifter. Utskottet tillstyrker alltså kravet i motion 1982/83:2007
(m) på en meningsyttring i denna sak till regeringen.

Däremot tar utskottet avstånd från de grundläggande tankegångar som
kommer till uttryck i motion 1982/83:1501 (vpk). Denna avstyrks alltså.

NU 1982/83:33

103

dels att utskottet under 24 bort hemställa

24. beträffande statens vattenfallsverks organisation
att riksdagen

a) med bifall till motion 1982/83:2007 yrkande 23 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) (= utskottet).

22. Statens vattenfallsverks organisation (mom. 24)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 48 med ”Utskottet
konstaterar” och slutar på s. 49 med ”aktuella motionsyrkandena” bort ha
följande lydelse:

Såsom uttalas i motion 1982/83:1501 (vpk) kan det ifrågasättas om den
nuvarande organisationen, med statens vattenfallsverk som ett stort konglomerat
inom energiområdet, ger den klaraste överblicken över detta
område och den största effektiviteten. Liksom under tidigare decennier har
vattenfallsverket genom sin dominerande ställning unika möjligheter att
påverka och styra utvecklingen inom energiområdet på ett sätt som inte är
förenligt med hela samhällets intresse. En uppdelning av verksamheten och
nedtrappning av vattenfallsverkets roll i energiplanering och energiproduktion
är önskvärd.

Med hänsyn till vad nu har anförts anser utskottet att riksdagen bör uttala
sig för en undersökning och översyn av statens vattenfallsverks organisation
och uppgifter och av dess roll i svensk energipolitik. Utskottet tillstyrker
alltså motion 1982/83:1501 (vpk). De tankegångar som ligger bakom kraven i
motion 1982/83:2007 (m) i här aktuell del kan utskottet inte ställa sig bakom.
Motionen avstyrks alltså i denna del.

dels att utskottet under 24 bort hemställa

24. beträffande statens vattenfallsverks organisation
att riksdagen

a) (= utskottet),

b) med bifall till motion 1982/83:1501 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

23. Anslag till Statens vattenfallsverk m. m., inkl. Fatsjöprojektet (mom. 25)

Hugo Bergdahl (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”i tillåtlighetsfrågan” bort ha följande lydelse:

Utskottet håller med motionärerna om att det finns många starka skäl som
talar emot en utbyggnad av Fatsjö kraftstation. Det gäller både hänsyn till
miljöintressen och ekonomiska skäl. Det är enligt utskottets uppfattning

NU 1982/83:33

104

väsentligt att vattenkraftsprojekt som strider mot viktiga naturvårdsintressen
inte kommer till stånd. Statsmakterna bör inte ta ställning till kontroversiella
iitbyggnadsprojekt förrän vattenkraftsberedningens (I 1982:06) arbete är
slutfört och remissbehandlat. Detta bör ges regeringen till känna genom en
meningsyttring från riksdagen. Anslaget till statens vattenfallsverk för nästa
budgetår bör minskas med ett belopp motsvarande det som har beräknats för
Fatsjöprojektet, dvs. med 17,3 milj. kr. Sammanfattningsvis tillstyrker
utskottet motion 1982/83:1479 (fp).

dels att utskottet under 25 bort hemställa

25. beträffande anslag till Statens vattenfallsverk m. m., inkl.
Fatsjöprojektet
att riksdagen

a) med bifall till motion 1982/83:1479 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) (= utskottet),

c) med anledning av proposition 1982/83:100 bilaga 14 punkt
Eli moment 2 och med bifall till motion 1982/83:1479 yrkande
2 till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för budgetåret
1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 3 201 700 000 kr.

24. Utnyttjande för lokala ändamål av vinstmedel från vattenkraftsproduktion
(mom. 26)

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”motion avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till förslaget i motion 1982/83:488 (c) att frågan om
formerna för ett energiföretag i Norrbotten skall utredas. Genom ett sådant
företag skulle de norrbottniska industriföretagens konkurrenskraft stärkas
och de stora energitillgångar som finns i länet tillvaratas bättre än f. n. Starka
skäl talar för att energibolaget bör inrikta sig på att använda även andra
energitillgångar - såsom torv och skogsavfall - som finns i länet.

Det får ankomma på regeringen att föranstalta om en sådan utredning som
här angivits. Riksdagen bör göra ett uttalande härom.

Utskottet anser också att en större del av vinsten vid vattenkraftsutbyggnad
bör, såsom uttalas i motion 1982/83:1585 (s), stanna inom resp. län för att
kunna investeras där och ge nya arbetstillfällen. Något särskilt uttalande från
riksdagen med anledning av det nu avsedda motionsyrkandet finner utskottet
emellertid inte vara befogat.

NU 1982/83:33

105

dels att utskottet under 26 bort hemställa

26. beträffande utnyttjande för lokala ändamål av vinstmedel från
vattenkraftsproduktion

att riksdagen

a) med bifall till motion 1982/83:488 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) avslår motion 1982/83:1585 yrkande 5.

25. Stöd för utbyggnad av små vattenkraftverk (mom. 27)

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner de i motion 1982/83:2011 (c) föreslagna förbättringarna av
stödreglerna väl motiverade och tillstyrker följaktligen motionen. Lån bör
alltså kunna beviljas med högst 75 % av anläggnings- resp. upprustningskostnaden
i stället för som nu 50 %. Amorteringstiden bör förlängas. Vidare
bör dispens för anläggningar med lägre effekt än 100 kW ges generöst.

dels att utskottet under 27 bort hemställa

27. beträffande stöd för utbyggnad av små vattenkraftverk

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2011 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

26. Förstärkning av de lokala elnäten (mom. 29)

Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c) och Oswald Söderqvist (vpk) anser att
den del av utskottets yttrande som börjar på s. 53 med ”Utskottet finner” och
slutar på s. 54 med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Den snabba konvertering som nu sker till enbart elvärme innebär ett
allvarligt slöseri med dyrbar eleffekt och förorsakar onödiga och kostsamma
förstärkningar av i första hand de lokala elnäten. För att dessa investeringar
skall undvikas bör konvertering till enbart elvärme tillåtas bara i undantagsfall.

En medveten hushållning med värdefull eleffekt ger möjlighet till
väsentligt större oljeersättning än vad nu sker, samtidigt som de extra
investeringar som föreslås i motion 1982/83:1104 (fp) inte behöver komma till
utförande. Utskottet avstyrker alltså motionen i berörd del.

NU 1982/83:33

106

27. Förstärkning av de lokala elnäten (morn. 29)

Hugo Bergdahl (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 53 med ”Utskottet
finner” och slutar på s. 54 med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Den snabba konverteringen till elvärme medför i vissa fall en så stor
belastning på elnätet att ytterligare konverteringar inte klaras av trots att
sådana efterfrågas. Därigenom kan en önskvärd oljebesparing försvåras.
Utskottet anser därför att man, såsom föreslås i motion 1982/83:1104 (fp), i
en del områden bör kunna gå fram snabbare med nödvändiga förstärkningar
av elnäten än vad som f. n. sker. Regeringen bör överväga lämplig form för
att inom ramen för de arbetsmarknadspolitiska insatserna stimulera sådana
förstärkningar.

Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd. Alltså tillstyrker
utskottet motion 1982/83:1104 (fp) i ifrågavarande del.

dels att utskottet under 29 bort hemställa

29. beträffande förstärkning av de lokala elnäten

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1104 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

28. Brukande av tillgänglig elkapacitet (mom. 30)

Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c) och Oswald Söderqvist (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att det nu sker en viss
utveckling i linje med vad som föreslås i motionen. Det finns dock anledning
för riksdagen att ytterligare markera betydelsen av att den tillgängliga
elkapaciteten används på bästa sätt. Detta kan ske genom ett jämnare
utnyttjande av elkraften under hela året och genom att man undviker att
använda elström vid kortvariga stora effektbehov. En vidareutveckling av de
kostnadsanpassade taxor som har börjat tillämpas kan vara nödvändig.
Utskottet anser att riksdagen genom ett uttalande till regeringen bör ansluta
sig till de riktlinjer för bättre brukande av tillgänglig elkapacitet som anges i
motion 1982/83:337 (c).

dels att utskottet under 30 bort hemställa

30. beträffande brukande av tillgänglig elkapacitet

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:337 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1982/83:33

107

29. Importlicenser för kol (mom. 38)

Sten Svensson, Nic Grönvall, Lars Ahlström och Per Unckel (alla m) anser
att den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Utskottet har, som redovisats tidigare, uttalat sig mot importlicenser för
kol. Ingenting har framkommit som gör det befogat att nu inta en annan
ståndpunkt. Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.

30. Importlicenser för kol (mom. 38)

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 60 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”avstyrks
sålunda” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att förbrukningen av eldningsolja har minskat
betydligt snabbare än vad som förutsattes i riksdagens energipolitiska beslut
våren 1981. Samtidigt har förutsättningarna för utnyttjande av värmepumpsteknik
och tillvaratagande av olika slags spillvärme utvecklats betydligt
gynnsammare än vad riksdagens majoritet förutsatte vid det nämnda
energibeslutet. Det finns också betydande möjligheter att solenergin inom
några år kan lämna ett icke oväsentligt bidrag till basproduktionen av värme.
Mot denna bakgrund bedömer utskottet att behovet av kol drastiskt har
minskat.

Förutsättningar för en begränsning av kolimporten bör i första hand skapas
genom att man aktivt främjar energihushållning, värmepumpsteknik samt
ökat utnyttjande av spillvärme och billig solenergi.

Utskottet finner därför inte skäl för riksdagen att rikta en sådan begäran
till regeringen som motionärerna begär. Det berörda yrkandet i motion
1982/83:1108 (vpk) avstyrks alltså.

31. Importlicenser för kol (mom. 38)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Det finns förutom miljöskäl även ekonomiska och handelspolitiska skäl för
samhället att utöva kontroll av kolanvändningen. Utskottet anser att det,
såsom anförs i motionen, måste finnas en klar och samlad överblick av hur
mycket kol som förs in i Sverige och i vilka typer av anläggningar det kan
komma till användning.

Genom ett importlicenssystem skapas förutsättningar för att importhandeln
kan styras på ett sätt som gynnar våra långsiktiga försörjningsmöjligheter.
Motionsyrkandet tillstyrks följaktligen. I sammanhanget vill utskottet
erinra om att det nuvarande regeringspartiet i oppositionsställning vid

NU 1982/83:33

108

upprepade tillfällen har förespråkat ett system med importlicenser för
kol.

dels att utskottet under 38 bort hemställa

38. beträffande importlicenser för kol

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1108 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

32. Kolhamn i Landskrona (mom. 39)

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 61 som börjar med ”Med hänsyn” och slutar med ”avstyrks
sålunda” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till det drastiskt minskade behovet av kol anser utskottet att
det vore felaktigt att nu binda omfattande kapitalresurser i kolhamnsanläggningar.
Motionsyrkandena avstyrks därför.

33. Investeringar i torveldade förbränningsanläggningar (mom. 41)

Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c) och Oswald Söderqvist (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”fasta bränslen” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om att skogsråvara vid sidan av torv är det inhemska
bränsle som snabbast kan införas som ersättning för olja. Endast en
begränsad del av de befintliga tillgångarna på skogsråvara för energiändamål
har f. n. avsättning.

En intensiv forskning och produktutveckling har skett vad gäller system för
utrustning som rör förbränning av biobränsle inkl. briketter, pellets och
pulver. Brännare och pannor torde inom något eller några år vara
färdigutvecklade för allmän användning. Enligt utskottets uppfattning har
staten, landstingen och kommunerna ett stort ansvar för att olika lösningar
prövas. Utskottet anser därför att stödet till förbränningsanläggningar även
skall gälla eldningsanläggningar för skogsbränslen, andra biobränslen och
sopor.

Utskottet tillstyrker alltså motion 1982/83:1100 (c) i här aktuell del och
motion 1982/83:1108 (vpk) i ifrågavarande del.

dels att utskottet under 41 bort hemställa

41. beträffande investeringar i torveldade förbränningsanläggningar att

riksdagen med bifall till motion 1982/83:1100 yrkande 3 och
motion 1982/83:1108 yrkande 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

NU 1982/83:33

109

34. Regionala bränslebolag (mom. 43)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Regionala bränslebolag kan, som framhålls i motion 1982/83:1108 (vpk),
få stor betydelse när det gäller att planmässigt utnyttja torvkoncessioner och
skogsråvara och förhindra spekulation i sådana nyttigheter. Bolag av detta
slag kan ägas av staten, landstingskommuner eller kommuner. Deras uppgift
är att handha utvinning, transport och användning av de här aktuella
energiråvarorna. En sådan planerad verksamhet kan också förhindra att ved
som är användbar som råvara för trä-, massa- och pappersindustri tas i
anspråk som bränsle. Utskottet tillstyrker alltså motionen i här aktuell
del.

dels att utskottet under 43 bort hemställa

43. beträffande regionala bränslebolag

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1108 yrkande 5 hos
regeringen begär initiativ till bildande av regionala bränslebolag
i enlighet med vad utskottet anfört.

35. Odling av energiskog (mom. 44)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med ”Riksdagens
energipolitiska” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:
En övergång till inhemska och förnyelsebara energikällor utgör en del av
den av riksdagen antagna planen för den svenska energipolitiken. En
omfattande energiskogsodling är enligt utskottets uppfattning väsentlig i
detta sammanhang. Regeringen bör såsom sägs i motionen utarbeta förslag
till åtgärder för att möjliggöra en storskalig satsning på energiskog.
Lämpligen bör en sådan satsning göras i Norrbotten. Riksdagen bör ansluta
sig till motionen och alltså göra ett uttalande av här angiven innebörd.

dels att utskottet under 44 bort hemställa

44. beträffande odling av energiskog

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:340 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9 Riksdagen 1982/83. 17 sami. Nr 33

NU 1982/83:33

110

36. Utveckling av vyrmetanmetoden (mom. 45)

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Även om det i dag är för tidigt att göra några bestämda uttalanden om
vyrmetanmetodens ekonomi och om hur stor utbredning den kan få bör
enligt utskottets uppfattning staten aktivt stödja en vidareutveckling av
metoden. Detta bör främst ske genom medverkan till att ett större antal
fullskaleanläggningar kommer till stånd. Härigenom kan värdefull erfarenhet
vinnas och kunskapsuppbyggnaden ske så snabbt som möjligt.

En utveckling av vyrmetanmetoden under u-landsförhållanden borde
kunna ge mycket goda effekter för mottagarlandet och samtidigt en
kunskapsåterföring till vårt eget utvecklingsarbete i Sverige.

Utskottet anser således att utvecklingen av vyrmetanmetoden bör främjas
i enlighet med vad här har anförts. Vidare bör regeringen undersöka
möjligheten av att inom ramen för vårt biståndssamarbete med u-länderna
skulle kunna bedrivas en försöksverksamhet med energiproduktion enligt
denna metod i något därför väl lämpat u-land. Motion 1982/83:1027 (c)
tillstyrks alltså.

dels att utskottet under 45 bort hemställa

45. beträffande utveckling av vyrmetanmetoden

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1027 yrkandena 1
och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

37. Energikombinat (mom. 49)

Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c) och Oswald Söderqvist (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 68 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”sådana projekt” bort ha följande lydelse:

Nynäsprojektet och andra energikombinat bör tillsammans på sikt kunna
leda till en betydande oljeersättning. Med tillfredsställelse ser utskottet att
intressenterna i Nynäsprojektet nu arbetar vidare med en förprojektering.
Utskottet förutsätter att regeringen noga följer utvecklingen av Nynäsprojektet
och andra liknande projekt och verkar för att dessa drivs vidare. De
synpunkter på inriktningen av ifrågavarande projekt som har lämnats i de nu
aktuella motionerna synes vara väl värda att beaktas. Utskottet anser att
riksdagen bör avge en meningsyttring till regeringen av denna innebörd.

Alltså tillstyrker utskottet de nu behandlade motionerna såvitt de gäller
energikombinat.

NU 1982/83:33

lil

dels att utskottet under 49 bort hemställa

49. beträffande energikombinat

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:804 yrkande 3,
motion 1982/83:1108 yrkande 8 i ifrågavarande del och motion
1982/83:1119 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

38. Åtgärder på energiområdet i Stockholms län (mom. 50)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 68 som börjar med ”Vad så”
och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

De övriga förslag som framförs i motion 1982/83:1119 (vpk) är enligt
utskottets uppfattning väl värda att beaktas. Utöver de allmänna resonemang
som förs i motionen - vilka utskottet instämmer i - vill utskottet
understryka att import av naturgas från Sovjetunionen, Norge eller
kontinenten kan ge viktiga bidrag när det gäller att bryta oljeberoendet. En
måttfull utbyggnad av fjärrvärmenät bör genomföras i form av lågtemperatursystem.
En kraftig satsning bör ske på energihushållning. Med vad
utskottet här har anfört tillstyrker utskottet motion 1982/83:1119 (vpk) i
ifrågavarande del.

dels att utskottet under 50 bort hemställa

50. beträffande åtgärder på energiområdet i Stockholms län

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1119 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

39. Utbyggnad av distributionsanläggningar för fjärrvärme (mom. 56)

Sten Svensson, Nic Grönvall, Lars Ahlström och Per Unckel (alla m) anser
att den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med ”Utskottet vill”
och slutar med ”motion 1982/83:1015 (c)” bort ha följande lydelse:

Det har givetvis ett värde om nya fjärrvärmeanläggningar kan göras
flexibla för att möta kommande behov. Det finns dock enligt utskottets
uppfattning inte heller nu skäl att ställa som villkor för detta tillfälliga stöd att
fjärrvärmeanläggningen skall vara av den i motionerna nämnda typen.
Utskottet avstyrker alltså motion 1982/83:1100 (c) i nu berörd del och motion
1982/83:1015 (c).

NU 1982/83:33

112

40. Utbyggnad av distributionsanläggningar för fjärrvärme (mom. 56)

Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c) och Oswald Söderqvist (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”motion 1982/83:1015 (c)” bort ha följande lydelse:

En utbyggnad i därför lämpade tätortsområden av flexibla fjärrvärmenät,
anpassade till låga driftstemperaturer, är enligt utskottets mening eftersträvansvärd.
En intensifierad satsning på fjärrvärmeutbyggnad skapar sysselsättning
och beställningar för industrin.

Utskottet delar den i motionerna 1982/83:1100 (c) och 1982/83:1015 (c)
framförda uppfattningen att stödet till utbyggnad av fjärrvärmenät bör vara
så konstruerat att det ges till utbyggnad av sådana system som möjliggör lägre
driftstemperatur. En sänkning av temperaturen i ett fjärrvärmesystem
innebär att man minskar värmeförlusterna och ökar möjligheterna att
använda förnybara energikällor. Ett lågtemperatursystem innebär således
mycket större möjligheter att utnyttja lokala produktionsenheter och att ta
tillvara spillvärme. Målet för fjärrvärmeutbyggnaden måste enligt utskottets
uppfattning vara att öka handlingsfriheten och möjligheterna att använda
billig, miljövänlig teknik.

Det är också viktigt att fjärrvärmenäten ges en sådan utformning att de kan
få en samordnande funktion och ökar möjligheterna att välja mellan olika
energislag och produktionssätt. Många av de tänkbara alternativen, t. ex.
värmepumpar och solfångare, har en begränsad förmåga att producera
energi med höga temperaturer. Det är enligt utskottets mening eftersträvansvärt
med ett flexibelt system som nära ansluter till tankegångarna om
närvärme. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen genom ett uttalande ge
regeringen till känna som sin mening.

Utskottet tillstyrker alltså motion 1982/83:1100 (c) i ifrågavarande del och
motion 1982/83:1015 (c).

dels att utskottet under 56 bort hemställa

56. beträffande utbyggnad av distributionsanläggningar för fjärrvärme att

riksdagen med bifall till motion 1982/83:1015 och motion
1982/83:1100 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

41. Ekonomiska förutsättningar för stora värmepumpar (mom. 59)

Hugo Bergdahl (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 75 som börjar med ”Av
samma” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1982/83:1104 (fp) om att det

NU 1982/83:33

113

är av stort allmänt intresse att en snabb ökning av antalet värmepumpar nu
kan äga rum. Den tveksamhet som finns på skilda håll till investeringar i stora
värmepumpar skulle såsom motionärerna anför kunna undanröjas om staten
deltog med någon form av riskavlyft vid sådana investeringar. Regeringen
bör utreda hur ett dylikt riskavlyft kan konstrueras och återkomma till
riksdagen med ett förslag härom. En utgångspunkt bör härvid vara att
kommunerna själva skall svara för finansieringen men att staten skall överta
en del av risken om de tekniska förutsättningarna visar sig på sikt inte vara
tillfredsställande.

Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande till regeringen av här
angiven innebörd. Motion 1982/83:1104 (fp) tillstyrks alltså i här berörd
del.

dels att utskottet under 59 bort hemställa

59. beträffande ekonomiska förutsättningar för stora värmepumpar att

riksdagen med bifall till motion 1982/83:1104 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

42. Vindkraft (mom. 61)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 76 som börjar med ”Vad så”
och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

När det gäller motionärernas förslag om en utbyggnad av vindkraftverken
instämmer utskottet i bedömningen att det nu gällande energipolitiska
beslutet inte innefattar ett tillräckligt tillskott av vindkraft. Enligt utskottets
uppfattning bör det utarbetas ett större statligt vindkraftsprogram - av
storleksordningen 8-10 TWh. Det förutsätter en särskild organisation för att
komma till utförande. Regeringen bör låta utarbeta ett statligt vindkraftsprogram
av den nu nämnda omfattningen. Utskottet föreslår att riksdagen gör
ett uttalande av här angiven innebörd. Motion 1982/83:1108 (vpk) tillstyrks
alltså i här behandlad del.

dels att utskottet under 61 bort hemställa
61. beträffande vindkraft

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1108 yrkande 7 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

NU 1982/83:33

114

43. Närvärme (mom. 63)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 77 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”motion 1982/83:1108 (vpk)” bort ha följande
lydelse:

Utskottet instämmer i motionärernas krav på att samma förmåner skall ges
för utbyggnaden av s. k. närvärmesystem som för fjärrvärmeutbyggnaden
när det gäller lån och bidrag. Dessa småskaliga värmesystem kännetecknas
av en lägre driftstemperatur som gynnar utnyttjande av solvärme, värmepumpar
och lokal spillvärme, en utveckling som utskottet finner önskvärd.
De möjliggör också användningen av flera sorters bränsle, bl. a. gas.

Riksdagen bör göra ett uttalande med här angiven innebörd. Utskottet
tillstyrker sålunda motion 1982/83:1108 (vpk) i här aktuell del.

dels att utskottet under 63 bort hemställa
63. beträffande närvärme

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1108 yrkande 8 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

44. Beställning av vindkraftsaggregat och värmepumpar samt odling av
energiskog (mom. 65)

Hugo Bergdahl (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 78 med ”Det nu”
och slutar på s. 79 med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning. Beslut om beställning av två
grupper om tre-fem vindkraftsaggregat bör alltså göras så snart idrifttagningen
av de två fullskalemodellerna har utfallit tillfredsställande.

Vidare bör staten engagera sig i ett program för att få drifterfarenheter av
olika typer av värmepumpar i olika former av bebyggelse. Speciellt bör
medelstora pumpar för kollektiv uppvärmning i t. ex. gruppbebyggelse,
radhus och flerfamiljshus prioriteras. Detta kan lämpligen ske inom ramen
för den verksamhet som redan i dag bedrivs inom vattenfallsverket.

Utskottet finner också att det skulle vara värdefullt om något av de försök
med odling av energiskog som nu pågår kunde göras mer omfattande, så att
erfarenhet från odling i full skala kan fås tidigare än enligt det nuvarande
programmet.

Vad utskottet här har anfört bör ges regeringen till känna som riksdagens
mening. Motion 1982/83:1104 (fp) tillstyrks alltså i ifrågavarande del.

NU 1982/83:33

115

dels att utskottet under 65 bort hemställa

65. beträffande beställning av vindkraftsaggregat och värmepumpar
samt odling av energiskog

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1104 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

45. Utveckling av teknik för förbränning av inhemska fasta bränslen

(mom. 66)

Hugo Bergdahl (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 79 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka betydelsen av att tillräckliga insatser görs i
forskning och utveckling av pann- och förbränningsteknik för inhemska fasta
bränslen. Regeringen bör uppmärksamt följa utvecklingen inom detta
område och föreslå ytterligare åtgärder om målen för det av riksdagen
antagna oljeersättningsprogrammet inte kan nås med nuvarande insatser.
Nämnden för energiproduktionsforskning och statens energiverk bör om så
erfordras ges i uppdrag att föreslå snabba åtgärder för att påskynda
teknikutvecklingen för förbränning av inhemska fasta bränslen. Vad
utskottet här har anfört bör komma till uttryck i ett uttalande till regeringen.
Motion 1982/83:1104 (fp) tillstyrks alltså i nu behandlad del.

dels att utskottet under 66 bort hemställa

66. beträffande utveckling av teknik för förbränning av inhemska
fasta bränslen

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1104 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Introduktion av alternativa drivmedel (mom. 47)

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anför:

Utskottet ansluter sig till föredragandens ställningstagande i budgetpropositionen
vad gäller introduktion av alternativa bränslen. Detta kan
innebära betydande tempoförluster jämfört med målsättningarna i riksdagens
energipolitiska beslut 1981.

Vi anser att det är mycket angeläget att det fortsatta arbetet med
introduktion av alternativa drivmedel - i första hand metanol och etanol -bedrivs snabbt och målmedvetet. Att det tillfälligt råder god tillgång på olja
och att en ökad andel av oljan kommer från Nordsjön får inte bli motiv för att
försena arbetet med att minska oljeberoendet inom transportsektorn.

NU 1982/83:33

116

2. Närvärme (mom. 63)

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anför:

Vi ansluter oss till de synpunkter på utformningen av närvärmesystem som
framförs i motion 1982/83:1108 (vpk) men anser att finansieringen även i
fortsättningen bör ske enligt gällande regler för bostadslån och energisparlån.

Riksdagens beslut med anledning av proposition 1980/81:133 rörande
bl. a. fastbränsleeldning i uppvärmningsanläggningar avsedda för ca 250-300
lägenheter innebär att finansieringen av sådana anläggningar är gynnsammare
än vad som i allmänhet gäller för fjärrvärme. Motionens förslag innebär
i detta avseende ingen förbättring.

NU 1982/83:33

117

Bilaga 1

Översikt av utskottets behandling av propositionerna och motionerna

Proposition/ Utskottets Utskottets Reservation

motion 1982/83 yttrande s. hemställan nr

moment

Proposition 100
bilaga 14

Introduktion av 65 47

alternativa drivmedel E

3 58 36

E 4 81 69

E 5 57 35

E 6 81 70

El 38 11,12 11,12

E 8 42 18

E 9 42 18

E 10:1 43 19

2 43 20 17

E 11:1 49 25 23

2 49 25 23

E12 81 71

E13 81 72

F 20:1 77 64

2 77 64

F 21 79 67

F 22 80 67

F 23:1 80 68

2 80 68

3 80 68

Proposition 101
bilaga 9

Punkt 2:1 37 12 12

2 37 12 12

Motion

250 34 6 8

257 47 23 20

337 54 30 28

340 64 44 35

357 35 7 9

409:1 60 39 32

2 41 16

488 50 26 24

495 81 73

499 70 52

647 74 58

804:1 68 51

2 72 57

3 68 49 37

4 68 51

807 54 31

NU 1982/83:33

118

Motion 1982/83 Utskottets Utskottets Reservation

yttrande s. hemställan nr

moment

811	64	46
812	57	35
1015	71	56	39, 40
1016:1	39	12	12
2	39	12	12
1021	61	40
1022	59	37
1027:1	64	45	36
2	64	45	36
1100:1	31	1	1, 2
2	33	5	7
3	61	41	33
4	33	5	7
5	71	56	39, 40
6	34	6	8
7	35	7	9
9	44	21	18
12	43	20	17
13	38	12	12
14	38	12	12
15	38	12	12
19	35	8	10
1104:1	31	2	3, 4
2	79	66	45
3	74	59	41
5	53	29	26, 27
6	78	65	44
1108:1	32	3	5
3	59	38	29, 30, 31
4	62	41	33
5	63	43	34
7	75	60, 61	42
8	67, 76	49, 62, 63	37, 43
9	40, 41	14, 15	14, 15
10	40	13	13
11	44	21	18
12	47	22	19
13	39	11, 12	11, 12
1119	67	49, 50	37, 38
1473	42	17	16
1477	63	42
1479:1	49	25	23
2	49	25	23
1481:1	71	55
2	52	28
6	57	35
1501	48	24	21, 22
1503:1	31	1	1, 2
2	79	64
3	70	53
1505	56	34
1585:4	71	54
5	50	26	24

NU 1982/83:33

119

Motion 1982/83 Utskottets Utskottets Reservation

yttrande s. hemställan nr

moment

1588:3	31	1	1,
2004	35	9
2007:17	33	4	6
23	48	24	21,
2011	51	27	25
2013	55	32
2014	81	74
2015	35	10
2023:2	44	21	18
2027:1	60	39	32
2	60	39	32
2033	66	48
2037	80	67
2045	55	33

NU 1982/83:33

120

Bilaga 2

Översikt över vissa motionsyrkanden inom energiområdet vilka behandlas i andra betänkanden av
näringsutskottet

Motion 1982/83	NU 1982/83:22 om stöd till anordningar för att minska utsläppen av svavel vid förbränning av kol	NU 1982/83:24 om förbud mot export av kärnkrafts-teknologi	NU 1982/83:26 om statens energiverk	NU 1982/83:32 om mineral-politik	Uppskov till riksmötet 1983/84
409			1 (delvis)
1100	8	11	16-18	10
1104			4
1108				6	2
2007	18-20		21-22
2023		3		1

NU 1982/83:33

121

Innehåll

Ärendet 1

Propositionerna 2

Proposition 1982/83:100 2

Proposition 1982/83:101 4

Motionerna 4

Yrkanden 4

Motivering 11

Uppgifter i anslutning till vissa motionsyrkanden 15

Riksdagsbeslut om energipolitikens inriktning m. m 15

Energipolitikens sysselsättningseffekter 17

Åtgärder för hantering av radioaktivt avfall 17

Bakgrund 17

Tidigare riksdagsbehandling 19

Hetvattenavtappning från kärnkraftverk 23

Polisbevakning av kärnkraftverk 24

Elenergi som ersättning för olja 25

Eltaxor 26

Fjärrvärme 28

Värmepumpar 29

Utskottet 30

Inledning 30

Energihushållning och energiproduktion i allmänhet 31

Allmänna riktlinjer, styrmedel 31

Ansvar för energiplaneringen 35

Kärnkraft 37

Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer 37

Kärnvärmereaktorn Secure. Hetvattenavtappning från kärnkraftverk
40

Utnyttjande av spillvärme 41

Säkerhetsfrågor 42

Hantering av radioaktivt avfall 43

Vattenkraft 48

Statens vattenfallsverks organisation 48

Anslag till statens vattenfallsverk 49

Små vattenkraftverk 51

Kraftverk i Indalsälven 52

Elutnyttjande, eltaxor 53

Främjande av landsbygdens elektrifiering 57

Statens elektriska inspektion 58

NU 1982/83:33 122

Bränslen 59

Olja 59

Kol 59

Naturgas 61

Torv, skogsavfall, energiskog 61

Alternativa drivmedel 65

Regionala projekt 67

Fjärrvärme 71

Energiproduktion och energianvändning i övrigt 74

Energiforskning

Riktlinjer 77

Studsvik Energiteknik AB 79

Vissa anslag 81

Övrigt 81

Hemställan 82

Reservationer 90

1. Allmänna riktlinjer för energipolitiken (m) 90

2. Allmänna riktlinjer för energipolitiken (c) 91

3. Styrmedel inom energipolitiken (m) 91

4. Styrmedel inom energipolitiken (c, fp) 92

5. Energihushållningslag (vpk) 93

6. Stöd till torvanläggningar, fjärrvärmeanläggningar m. m. (m) 93

7. Sysselsättningseffekter (c, vpk) 94

8. Solenergi (c, vpk) 95

9. Riktlinjer för kolanvändningen (c, vpk) 96

10. Kommunernas självbestämmande på energiområdet (m, c) .. 96

11. Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer enligt

tidigare avtal (vpk) 97

12. Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer enligt nytt

avtal (c, vpk) 97

13. Kärnkraftsblocken Forsmark 3 och Oskarshamn 3 (vpk) 98

14. Kärnvärmereaktorer (c, vpk) 98

15. Hetvattenledningar från kärnkraftverk (c, vpk) 99

16. Skyddet av kärnkraftverk (c, vpk) 99

17. Anslag till åtgärder för hantering av radioaktivt avfall (c, vpk) 100

18. Upparbetning av använt kärnbränsle m. m. (c, vpk) 100

19. Cogéma-avtalet (vpk) 101

20. Centrallager för slutförvaring av låg- och medelaktivt avfall (vpk) 102

21. Statens vattenfallsverks organisation (m) 102

22. Statens vattenfallsverks organisation (vpk) 103

23. Anslag till Statens vattenfallsverk m. m., inkl. Fatsjöprojektet

(fp) 103

NU 1982/83:33 123

24. Utnyttjande för lokala ändamål av vinstmedel från vattenkraftsproduktion
(c) 104

25. Stöd för utbyggnad av små vattenkraftverk (c) 105

26. Förstärkning av de lokala elnäten (c, vpk) 105

27. Förstärkning av de lokala elnäten (fp) 106

28. Brukande av tillgänglig elkapacitet (c, vpk) 106

29. Importlicenser för kol (m) 107

30. Importlicenser för kol (c) 107

31. Importlicenser för kol (vpk) 107

32. Kolhamn i Landskrona (c) 108

33. Investeringar i torveldade förbränningsanläggningar (c, vpk) . 108

34. Regionala bränslebolag (vpk) 109

35. Odling av energiskog (vpk) 109

36. Utveckling av vyrmetanmetoden (c) 110

37. Energikombinat (c, vpk) 110

38. Åtgärder på energiområdet i Stockholms län (vpk) lil

39. Utbyggnad av distributionsanläggningar för fjärrvärme (m) .. lil

40. Utbyggnad av distributionsanläggningar för fjärrvärme (c, vpk) 112

41. Ekonomiska förutsättningar för stora värmepumpar (fp) .... 112

42. Vindkraft (vpk) 113

43. Närvärme (vpk) 114

44. Beställning av vindkraftsaggregat och värmepumpar samt odling

av energiskog (fp) 114

45. Utveckling av teknik för förbränning av inhemska fasta bränslen

(fp) 115

Särskilda yttranden

1. Introduktion av alternativa drivmedel (c) 115

2. Närvärme (c) 116

Bilagor

1. Översikt av utskottets behandling av propositionen och motionerna
117

2. Översikt över vissa motionsyrkanden inom energiområdet vilka

behandlas i andra betänkanden av näringsutskottet 120