NU 1982/83:32

Näringsutskottets betänkande
1982/83:32

om mineralpolitik (prop. 1982/83:100 delvis)
Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1982/83:100 bilaga 14 (industridepartementet) punkterna
D 1-D 5, som gäller anslag till Sveriges geologiska undersökning, bergsstaten
och statens gruvegendom,

dels - helt eller delvis - 26 motioner rörande bl. a.

det år 1982 beslutade programmet för utökad prospektering,

åtgärder mot utländska engagemang i den svenska gruvnäringen,

prospektering och gruvbrytning i Bergslagen,

ny teknik för gruvindustrin,

Ranstad Skiffer AB,

krom-, nickel-, vanadin- och wolframproduktion,
zinksmältverk i Örebro län,
avskaffande av inmutningssystemet,
nationalisering av nya mineralfyndigheter,
förbud mot uranbrytning,
rätten till gasfynd.

Propositionen

I proposition 1982/83:100 bilaga 14 (tolfte huvudtiteln) har regeringen -efter föredragning av industriminister Thage G. Peterson - under angivna
rubriker föreslagit:

D 1. Sveriges geologiska undersökning: Geologisk

kartering m. m.(s. 90-96)
att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering
m. m. för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 64 065 000
kr.,

D 2. Sveriges geologiska undersökning: Utrustning (s.
96 f.)

att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Utrustning för
budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 1 277 000 kr.,

D 3. B e r g ss t a t e n (s. 97 f.)

att riksdagen till Bergsstaten för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag
av 2 209 000 kr.,

1 Riksdagen 1982/83. 17 sami. Nr 32

NU 1982/83:32

D 4. Statens gruvegendom: Prospektering m. m. (s.
99-101)

att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att under budgetåren 1984/85-1986/87 ikläda
staten ekonomisk förpliktelse i samband med nämndens för statens
gruvegendom verksamhet som innebär åtaganden om högst 40 000 000 kr.
för budgetåret 1984/85, 26 000 000 kr. för budgetåret 1985/86 och 17 000 000
kr. för budgetåret 1986/87,

2. till Statens gruvegendom: Prospektering m. m. för budgetåret 1983/84
anvisar ett reservationsanslag av 61 238 000 kr.

D 5. Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning

m . m . (s. 101 f.)

att riksdagen till Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning m. m. för
budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 11 454 000 kr.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1982/83:255 av Iris Mårtensson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär skyndsamma initiativ i syfte att få i gång brytningen av
malmfyndigheter i Hälsingland,

1982/83:256 av Sten Svensson m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag till riktlinjer för forsknings- och utvecklingsverksamheten
vid Ranstadsverket,

1982/83:336 av John Andersson (vpk), vari hemställs att riksdagen
hemställer hos regeringen om utarbetande av ett handlingsprogram för
nickelbrytning i Västerbotten, byggt på statligt ägande,

1982/83:341 av Paul Lestander (vpk) och John Andersson (vpk), vari
hemställs att riksdagen utttalar sig för att en helhetsbedömning av
wolframfynden i Västerbotten och Norrbotten snarast bör komma till stånd i
enlighet med vad som anförs i motionen,

1982/83:342 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
uttalar sig för att försök i industriell skala med metallutvinning genom
lakningsteknik bör startas i enlighet med vad i motionen anförs och ger
regeringen detta till känna,

1982/83:648 av Marianne Karlsson m. fl. (c, m, fp), vari hemställs att
riksdagen antar följande förslag till ändring i minerallagen:

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter dels

att i 9 § dess andra stycke upphäves,

NU 1982/83:32

dels att i 1 § dess sista stycke skall ha följande lydelse:

Fastighetsägaren får utan koncession på egen mark leta efter naturgas och
får utnyttja påträffad gas och även olja, därest sådan påträffas. Har
fastighetsägaren påträffat naturgas eller olja, äger han därvid, såvitt avser
egen mark, företräde till fyndet framför annan som har koncession inom
området. Såvitt avser utnyttjande utöver husbehov gäller sådant företräde
endast om fynd av fastighetsägaren anmälts till bergmästaren och den som
har koncession ej dessförinnan hos bergmästaren anmält fynd av naturgas
eller olja i borrhål på ett avstånd understigande fem kilometer från den av
fastighetsägaren påvisade fyndplatsen.

1982/83:653 av Nils Åsling (c), vari hemställs att riksdagen vid behandlingen
av budgetproposition 1982/83:100, bilaga 14, punkt D, uttalar att det
särskilda anslaget för utökad prospektering och projektering av mineralfyndigheter
också skall användas för att täcka kostnader i samband med projekt i
Jämtlands län,

1982/83:802 av Karin Flodström m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
anhåller om att regeringen utfärdar tilläggsdirektiv till utredningen om vissa
frågor inom mineralområdet enligt de riktlinjer som anges i motionen,

1982/83:809 av Yngve Nyquist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att inom ramen för medel avsedda för prospektering i
Mellansverige tillräckligt belopp ställs till förfogande så att projektering av
scheelitmalm kan komma till utförande,

1982/83:815 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. hemställer hos regeringen om förslag om att medel anvisas LKAB för att
bedriva önskvärd mineralprospektering i Mellan- och Sydsverige utan
samarbete med utländska intressen,

2. hemställer hos regeringen om förslag i syfte att förhindra och
omöjliggöra för utländska intressen att engagera sig i svensk gruvnäring
alltifrån prospektering till utvinning,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om att
samarbetet mellan brittiska BP och LKAB bör upphöra,

1982/83:1013 av Gunilla André m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. beslutar att forsknings- och utvecklingsarbetet vid Ranstadsverket skall
avbrytas efter den nu pågående verksamhetsperiodens utgång,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
ansvaret för återställningsarbetena vid Ranstadsverket,

3. hos regeringen anhåller om att frågan om Ranstadsverkets framtida
användning för annat än skifferhantering utreds,

1982/83:1017 av Lars-Ove Hagberg (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. uttalar att Grängesbergsgruvan bör tillföras erforderliga investeringsmedel
så att gruvbrytning blir möjlig även i framtiden,

NU 1982/83:32

2. uttalar att en nedläggning av Grängesbergsgruvan inte får ske förrän
malmen är utbruten och ersättningsarbeten anskaffats,

1982/83:1020 av Per Israelsson (vpk), vari hemställs att riksdagen
hemställer hos regeringen om utredning av frågan om anläggande av ett
zinksmältverk inom Örebro län i enlighet med vad i motionen anförts,

1982/83:1028 av Per-Richard Molén (m) och Ingrid Hemmingsson (m),
vari hemställs att riksdagen beslutar att en tiondel av prospekteringsanslaget
för budgetåret 1983/84 används för utforskning av mineraltillgångar inom
Västernorrlands och Jämtlands län,

1982/83:1031 av Hans Petersson i Hallstahammar m. fl. (vpk), vari
hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om nödvändiga förslag och
åtgärder för upprättande och genomförande av ett åtgärdsprogram för
gruvnäringen i Bergslagen i enlighet med vad som anförs i motionen,

1982/83:1035 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. uttalar att utvecklingen av svensk gruvnäring bör grunda sig på de
riktlinjer motionen anför och hos regeringen hemställer om nödvändiga
förslag och åtgärder i enlighet därmed,

2. hemställer hos regeringen om förslag som innebär

a) att beslutet om delning av SGU upphävs enligt vad i motionen
anförs,

b) att SGU:s internationella verksamhet får en inriktning enligt vad i
motionen anförs,

3. hos regeringen hemställer om förslag som innebär att inmutningssystemet
avskaffas och ersätts med ett enhetligt koncessionssystem,

4. uttalar att staten ej bör upplåta eller överlåta sin kronoandel, som
regleras i 5 kap. gruvlagen,

5. hos regeringen hemställer om förslag om ändring i gruvlagen och lagar
som reglerar mineralfyndighet så att nya fyndigheter helt tillfaller samhället,

6. hemställer hos regeringen om förslag innebärande att privatägda
mineralförekomster överförs i samhällets ägo,

1982/83:1100 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), såvitt gäller hemställan (10)
att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om förbud mot
inhemsk uranbrytning och prospektering av uran,

1982/83:1108 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt gäller hemställan (6) att
riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till förbud mot uranprospektering
och uranbrytning,

1982/83:1481 av Nils-Olof Gustafsson m. fl. (s), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

NU 1982/83:32

behovet av fortsatt prospekteringsverksamhet i Jämtlands län,

4. till Okad prospekteringsverksamhet i Jämtlands län anvisar 20 000 000
kr. ur reservationsanslaget Program för utökad prospektering m. m. på
tilläggsbudget I i statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under fjortonde
huvudtiteln,

1982/83:1504 av Bengt Wittbom (m), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående
prospekteringsverksamhet i Håkansboda,

1982/83:1585 av Olle Westberg m. fl. (s), såvitt gäller hemställan (3 delvis)
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om basföretagens råvaruförsörjning, bl. a. gruvnäringarna i Hälsingland [till
den del hemställan icke gäller skogsindustrin],

1982/83:2007 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m), såvitt gäller
hemställan att riksdagen

13. avslår regeringens förslag om bemyndigande att under budgetåren
1984/85-1986/87 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med
nämndens för statens gruvegendom verksamhet som innebär åtaganden om
högst 40 000 000 kr. för budgetåret 1984/85, 26 000 000 kr. för budgetåret
1985/86 och 17 000 000 kr. för budgetåret 1986/87,

14. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1984/85 ikläda staten
ekonomisk förpliktelse i samband med nämndens för statens gruvegendom
verksamhet som innebär åtaganden om högst 10 000 000 kr.,

15. till Statens gruvegendom: Prospektering m. m. för budgetåret 1983/84
anvisar ett reservationsanslag av 46 238 000 kr.,

16. till Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning m. m. för budgetåret
1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 7 454 000 kr.,

1982/83:2023 av Gunnel Jonäng (c) och Gunnar Björk i Gävle (c), såvitt
gäller hemställan (1) att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om
förbud mot uranbrytning och uranprospektering,

1982/83:2028 av Bertil Måbrink (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen hemställer om att brytning och utvinning av vanadin
påbörjas i Järvsö-Bjuråker,

2. hos regeringen hemställer om att förutsättningarna för ett titansvampverk
i anslutning till titanjärnmalmen i Järvsö-Bjuråker utreds,

1982/83:2031 av Kerstin Nilsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en utredning om möjligheten av lokalisering av ett
ferrokromverk i anslutning till kromfyndigheten i Kukkola,

1982/83:2044 av Rune Ångström (fp), vari hemställs att riksdagen begär att
förutsättningarna för att starta gruvdrift i liten skala snarast utreds med sikte
på att försöksverksamhet med smågruvor kan startas i Norrlands inland.

NU 1982/83:32

Uppgifter i anslutning till motionerna
Allmänt om gruvindustrin

Nuläget

Gruvindustrin omfattar två näringsområden: malmgruvor samt andra
gruvor och mineralbrott. Näringsområdet malmgruvor består i sin tur av två
delar. Den sysselsättningsmässigt största är järngruvor, som år 1981 hade
46 % av gruvindustrins totalt 15 500 sysselsatta. Den andra är ickejärngruvor,
med 28 % av antalet sysselsatta. Näringsområdet andra gruvor
och mineralbrott svarade för resterande 26 %. År 1981 uppgick gruvindustrins
andel av industrins totala produktion till drygt en och en halv procent
och dess andel av exporten till närmare två procent.

Tabell 1. Gruvindustrins delbranscher. Antal arbetsställen (med minst fem sysselsatta) och anställda åren 1970 och
1981 samt produktion (förädlingsvärde) år 1981. Milj. kr.

Delbransch andel %	Arbetsställen antal antal 1970 1981	Anställda antal 1970	antal 1981	andel %	Produktion milj. kr. andel % 1981
Järngruvor	36	12	8 382	7172	55	1 099	48
Icke-järngruvor	28	20	3 183	4 344	33	786	35
Andra gruvor och mineral-brott	145	83	2 288	1 580	12	397	17
Gruvindustrin totalt	209	115	13 853	13 096	100	2 282	100

Järngruvornas produkter är styckemalm, mull, slig och pellets, vilka utgör
råvaror vid framställning av råjärn. Produktionens fördelning framgår av
tabell 2.

Tabell 2. Svenska järngruvor. Produktion år 1982 (resp. produktionsbudget för år
1983). Milj. ton järnmalmsprodukter.

Gruvor	Högfosfor- produkter	Lågfosfor- produkter	Pellets	Summa
Kiirunavaara	5,6 (5,3)	1,9 (0,6)	1,0 (1,1)	8,5 (7)
Svappavaara	-	-	1,2 (0)	1,2 (0)
Malmberget	-	2,3 (2,1)	1,7 (1,5)	4,0 (3,6)
Summa LKAB	5,6 (5,3)	4,2 (2,7)	3,9 (2,6)	13,7(10,6)
Dannemora	-	0,4 (0,4)	-	0,4 (0,4)
Grängesberg	-	1,6 (1,6)	-	1,6 (1,6)

Summa SSAB

2,0 (2,0)

NU 1982/83:32

Efterfrågan på stål i världen är f. n. mycket låg. Världsproduktionen
beräknas under år 1982 ha blivit den lägsta under den senaste tioårsperioden.
Leveranserna från Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) blev de lägsta
sedan slutet av 1950-talet.

Även SSAB Svenskt Stål AB:s gruvor har mött svårigheter. Förluster har
redovisats åren 1978-1981, och i ”Handlingsprogram 1982” har företaget
uppställt krav för gruvornas överlevnad. För att dessa krav skall uppfyllas har
beslut fattats om ett åtgärdsprogram, som skall vara verkställt till våren 1983.
SSAB räknar med att åtgärdsprogrammets alla viktiga delmål kommer att
uppnås.

Icke-järngruvornas produktion består av sliger innehållande koppar, bly,
zink, guld, silver, svavel och wolfram, vilka levereras som insatsvaror till
metallverk och kemisk industri.

F. n. är nitton gruvor och elva anrikningsverk i drift hos fem företag. Det
dominerande företaget är Boliden Mineral AB med femton gruvor och sju
anrikningsverk i norra och mellersta Sverige. Dessutom sker produktion hos
LKAB:s dotterbolag AB Statsgruvor och Viscaria AB samt hos Stora
Kopparberg AB och Vieille Montagne med var sin gruva och var sitt
anrikningsverk. Icke-järngruvorna är i allmänhet väsentligt mindre än
järngruvorna.

Tabell 3. Icke-järngruvor. Företag vid årsskiftet 1982-1983

Företag	Län	Antal gruvor	Antal anrik- ningsverk	Sliger inne- hållande
Boliden	Kopparberg Västerbotten Norrbotten	15	7	koppar, bly, zink, guld, silver
Statsgruvor	Örebro	1	1	wolfram
Stora Kopparberg	Kopparberg	1	1	koppar, bly, zink, guld, silver
Vieille Montagne	Örebro	1	1	bly, zink, silver
Viscaria	Norrbotten	1	1	koppar

Icke-järngruvornas produktion har på kort sikt inte påverkats så mycket av
efterfrågevariationer och har under åren 1979-1981 varit i stort sett
oförändrad. Några större lager av malm har företagen inte.

NU 1982/83:32

Marknads- och produktionsutvecklingen på kort sikt'

Sverige var på 1950-talet den dominerande järnmalmsexportören i världen
med en marknadsandel på 39 % av världsexporten år 1950. Den svenska
marknadsandelen har därefter stadigt minskat och utgjorde år 1981 knappt
5 % av världsexporten. Brasilien och Australien har blivit de största
exportörerna med vartdera ca 20 % av världsexporten. Andra stora
exportörer är Canada, Sovjetunionen, Indien och Liberia.

År 1970 var leveranserna från Sverige till den största marknaden, EG, 25
miljoner ton, vilket motsvarade 24 % av EG:s järnmalmsimport. År 1981 var
motsvarande siffror 14 miljoner ton och 12 %. Av Sveriges övriga marknader
för järnmalm kan nämnas Finland, Östeuropa och Indonesien.

Det mycket låga kapacitetsutnyttjandet inom EG:s stålindustri, ca 50 %,
medförde att exporten av svensk järnmalm under år 1982 var den lägsta
sedan slutet av 1950-talet. Stor osäkerhet råder om utsikterna för stålproduktionen
under år 1983. Gapet mellan möjligt och faktiskt kapacitetsutnyttjande
i de svenska järnmalmsgruvorna är f. n. stort men kommer att
minska avsevärt genom aviserade personalminskningar.

Kapacitetsutnyttjandet hos de svenska icke-järngruvorna har de senaste
åren varit tämligen högt, och några större problem att avsätta sina produkter
har man inte haft. De sjunkande metallpriserna har givetvis påverkat
företagens ekonomiska resultat. Under år 1982 har gruvan i Aitik i
Västerbotten, vilken skall svara för i det närmaste två tredjedelar av Boliden
AB:s produktion av gruvkoppar, löst sina tidigare produktionsproblem vad
gäller anrikningen av malmen. Andra halvåret 1983 skall LKAB:s koppargruva
Viscaria ha nått full kapacitet. Under år 1983 kommer produktionen i
branschen sannolikt att öka. En ökning av den industriella efterfrågan på
metaller i världen bör även medföra högre priser. Detta tillsammans med den
svenska devalveringen torde innebära väsentliga resultatförbättringar för
branschens företag under år 1983.

Sysselsättning och investeringar

Antalet sysselsatta vid järngruvorna uppgick år 1981 till 7 200.1 sin strävan
att åter nå lönsamhet genomför järnmalmsföretagen omfattande strukturprogram,
innebärande bl. a. ett minskat antal sysselsatta även under år
1983.

Icke-järngruvorna hade 4 300 sysselsatta år 1981. Det är den enda
delbransch inom gruvindustrin som under 1970-talet ökade antalet sysselsatta.
Under åren 1981 och 1982 har gruvorna i Stollberg och Vassbo-Guttusjö,
båda belägna i Kopparbergs län, lagts ned. I slutet av år 1981 togs Bolidens

1 Bedömningen av den framtida utvecklingen inom gruvindustrin baseras på uppgifter
från den löpande branschbevakning som gemensamt utförs av statens industriverk och
Sveriges geologiska undersökning.

NU 1982/83:32

Hornträskgruva i Västerbottens län i drift, och intrimningen av Aitikgruvan
efter den senaste utbyggnaden avslutades år 1982. Den senaste tidens högre
guldpriser och den svenska devalveringen gör det möjligt för Boliden att
öppna en gruva i Enåsen i Hälsingland. Anläggningsarbetena för Viscariaprojektet
startade år 1980, och full produktion av slig skall ha uppnåtts vid
halvårsskiftet 1983. Sammanfattningsvis kan man förutse en viss mindre
ökning av antalet sysselsatta inom icke-järngruvorna under år 1983.

De årliga investeringarna inom gruvindustrin har åren 1978-1981 legat
betydligt under motsvarande nivå åren 1971-1977. Gruvindustrins investeringar
var 23 % lägre år 1981 än år 1980. Den rådande lågkonjunkturen
medför att flera gruvföretag minskar investeringarna av bl. a. likviditetsskäl.
Under år 1983 fortsätter troligen denna minskning.

Utvecklingen i ett tioårsperspektiv

Den minskning av antalet anställda inom gruvindustrin som har pågått
sedan år 1976 kommer att fortsätta. Nedgången kommer i första hand att
gälla för järngruvorna, och anledningen är väntad stagnation eller endast
svag tillväxt inom stålindustrin. Icke-järngruvorna kommer i bästa fall att
uppvisa en begränsad ökning av antalet anställda.

En ökning av produktionen parallellt med en kapacitetsanpassning i form
av fortsatta nedläggningar av arbetsställen samt minskat antal sysselsatta vid
kvarvarande anläggningar bör möjliggöra en hög produktivitetstillväxt under
1980-talet.

Exporten från gruvindustrin bedöms komma att tillväxa svagt under
1980-talet. År 1980 uppgick denna export endast till 75 % av motsvarande
export under högkonjunkturen åren 1973 och 1974. En viss begränsad tillväxt
av exporten från den låga nivå som har kännetecknat de senaste åren är
sannolik.

Under andra hälften av 1970-talet har investeringarna varit lägre än
tidigare beroende på den stagnation som har präglat Sveriges huvudmarknader.
Även med en svag produktionstillväxt sker inom branschen omstruktureringar
som kräver investeringar. Investeringarna bedöms komma att
ligga på ungefär oförändrad nivå jämfört med 1970-talet.

Utvecklingen inom gruvindustrin var under 1970-talet väsentligt svagare
än utvecklingen inom industrin som helhet. Även om en viss ökning av
gruvindustrins produktion och export kan komma att äga rum kommer
sysselsättningen att fortsätta att minska och detta i en snabbare takt än för
hela industrin. Den allmänna bedömningen är att gruvindustrins relativa
betydelse inom den svenska industrin sannolikt kommer att fortsätta att
minska.

1* Riksdagen 1982/83. 17 sami. Nr 32

NU 1982/83:32

Gruvindustrins strategier vid 1982 års devalvering

Statens industriverk fick i oktober 1982 regeringens uppdrag att utreda
effekterna av den devalvering som företogs i oktober 1982. I syfte att få fram
en ingående information om devalveringens effekter på de större exportföretagen
har omfattande intervjuer gjorts med 19 företag. I sex punkter
redovisas nedan resultatet av en intervjuundersökning vad gäller gruvindustrins
företag.

1. Devalveringen ledde år 1982 till kraftigt negativt resultat för järngruvorna
(LKAB) men till ett visst positivt resultat för icke-järngruvor
(Boliden). Detta sammanhängde med att LKAB hade terminssäkrat sina
exportintäkter fram till ett stycke in på år 1983 till kurser för US dollar som
gällde före devalveringen samtidigt som de kostnader som avräknades i
utländsk valuta, såsom för olja, drift i Narvik, järnvägsfrakter i Norge samt
räntor på utlandslånen omedelbart höjdes. Härtill kom betydande förluster
genom uppskrivning av LKAB:s långfristiga utlandslån. För Boliden blev
nettoeffekten av devalveringen positiv redan år 1982.

2. De svenska gruvföretagen kommer inte att sänka priserna i utländsk
valuta såsom en följd av devalveringen. För Boliden som marknadsför
malmer och metaller är en sådan åtgärd inte aktuell då priserna på dessa
produkter i huvudsak har fastställts på internationella valutabörser. Till följd
av sin ringa storlek på världsmarknaden är Boliden inte heller prisledande.
För LKAB:s del finns inte utrymme för initiativ till prissänkningar.
Prissänkningar för LKAB:s produkter skulle dessutom med stor sannolikhet
leda till motsvarande prissänkningar hos konkurrenterna utan att LKAB
skulle kunna räkna med ökade marknadsandelar.

3. För såväl Boliden som LKAB möjliggör de förbättrade relationerna
mellan intäkter och kostnader under år 1983 en volymökning genom ökad
marknadsbearbetning. Utbudet kan även stimuleras genom att nya gruvor
öppnas och nedläggningar av marginalgruvor fördröjs (gäller inte järnmalmer).

4. Överflyttning av inköp från utländska till svenska leverantörer är
möjlig endast i begränsad utsträckning. Det kan gälla vissa verkstadsprodukter,
gummivaror m. m. Däremot är man helt hänvisad till import för vissa
stora inköpsposter, såsom olja, kol, råmetaller och stora truckar.

5. Inga större ändringar i investeringsplanerna har gjorts med anledning
av devalveringen. Kapacitetsinvesteringar beslutas på grundval av långfristiga
överväganden. Den allmänna uppfattningen är att fördelarna med
devalveringen kan bli kortvariga och att den därmed kommer att få ringa
inverkan på eventuella utbyggnadsplaner i Sverige. Kalkylräntan har höjts
med anledning av den snabbare inflationen.

6. Under år 1983 blir relationerna mellan intäkter och kostnader
väsentligt förbättrade. En förutsättning för detta är emellertid att valutaförlusterna
har reglerats under år 1982. Produktpriserna stiger - såväl på export -

NU 1982/83:32

som på hemmamarknaden - med 19 % jämfört med vad som skulle ha blivit
fallet utan devalvering. Efter avdrag för ökade kostnader för import av
insatsvaror m. m., räntor på utlandslån, utdelningsskatt, elskatt, höjda
arbetsgivaravgifter m. m. samt devalveringsbetingade löneökningar och
inflation kvarstår i järnmalmsindustrin ca 60 % och i icke-järnmalmsindustrin
ca 30 % av det 16-procentiga devalveringsutrymmet till förbättringar av
relationerna mellan intäkter och kostnader. Boliden kan härigenom uppnå
en kraftigt förbättrad vinst i förhållande till år 1982, medan LKAB kan räkna
med att minska förlusterna, dock utan att uppnå vinst.

Legeringsmetaller: fyndigheter i Sverige

Allmänt

Möjligheterna till brytning av legeringsmetaller i Sverige tas upp i flera av
de motioner som behandlas i detta betänkande.

Krom, mangan, kobolt, vanadin, nickel, molybden, wolfram och titan
bedöms av överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) som de från
försörjningsberedskapssynpunkt känsligaste legeringsmetallerna vid en
eventuell avspärrning. Krom och kobolt får extra stor betydelse genom att
produktion och reserver av dessa metaller är koncentrerade till ett fåtal
länder. Så finns exempelvis 96 % av kända kromresurser i två länder,
Sydafrika och Sovjetunionen, av vilka Sydafrika har en andel på 88 %.

Beträffande förhållandena i Sverige kan rent allmänt konstateras att man
f. n. känner till ytterst få fyndigheter av de tidigare nämnda legeringsmetallerna
som ens är i närheten av att företagsekonomiskt kunna utnyttjas. Trots
detta bedöms möjligheterna att finna brytvärda fyndigheter av åtminstone
några av metallerna som goda från geologisk synpunkt. Den främsta orsaken
till att sådana fyndigheter inte påträffats hittills är enligt verksamma
prospektörer att det endast är fem till tio år sedan man började en allvarligare
prospektering efter legeringsmetaller. Tidigare var all prospektering nästan
helt inriktad på basmetaller.

I det följande ges en kortfattad beskrivning av förekomsten i Sverige av de
olika legeringsmetallerna.

Mangan

Många svenska järnmalmer innehåller mangan i varierande halter. Ett
flertal mindre fyndigheter är kända i Sverige, t. ex. Ultevis utanför
Jokkmokk, Bölet norr om Karlsborg samt Spexeryd och Hohult sydost om
Jönköping. Under världskrigen har Bölet och Spexeryd varit av betydelse för
den svenska stålindustrin.

En del av de mellansvenska järnmalmerna är manganförande. Vissa av
dem har varit så rika att de kunnat betecknas som manganmalmer. Mest känd

NU 1982/83:32

av dessa fyndigheter är Långban, belägen mellan Filipstad och Lesjöfors.
Vidare kan nämnas fyndigheter i Dalsland, Nybergsfältet i Örebro län
(Mangruvan), där brytning förekom till år 1971, samt Stora Uttervik i
Södermanlands län.

Inga nya fyndigheter har framkommit sedan mineralpolitiska utredningen
(MPU) avgav sin rapport (SOU 1979:40) Malmer och metaller. Några
fyndigheter som skulle kunna ha eller få ekonomiskt intresse finns således ej.
Kända tillgångar som någorlunda snabbt kan utnyttjas i händelse av
avspärrning är relativt små, och möjligheterna att påträffa nya manganmalmer
inom landet anses vara ringa.

Krom

Under andra världskriget bröts mindre mängder krommalm i Lear- och
Röfjällsgruvorna i Jämtlands län. Inga fyndigheter finns i dag inom landet.
Under senare år har kromuppslag påträffats vid gränsen till Finland. Ännu så
länge har - enligt uppgifter från nämnden för statens gruvegendom - några
säkrare resultat inte erhållits. De mindre kromförekomsterna i fjällkedjan är
helt obetydliga och saknar ekonomisk betydelse.

Kobolt

I Sverige är flera fyndigheter med kobolt kända. Bland fyndigheter där
brytning skett kan nämnas Los i Hälsingland, Gladhammar väster om
Västervik, Vena öster om Askersund, Tunaberg väster om Oxelösund samt
Bolidengruvan.

Kobolthalten i Skelleftefältets kismalmer är omkring 0,03 %. Nickelfyndigheten
Lainijaur håller i vissa delar av malmen över 1 % kobolt. Även
alunskiffrarna i Närke innehåller kobolt. I Ranstad är halten obetydlig.
Halten i de jämtländska alunskiffrarna är okänd.

Även beträffande kobolt är situationen den att några nya förekomster inte
har upptäckts sedan år 1978. Håkansbodafyndigheten har undersökts på
senare tid, och diskussioner förs om fortsatta undersökningar.

Nickel

Brytning av nickelmalm har under 1800-talet ägt rum på ett flertal platser i
landet, bl. a. i Kleva i Småland samt i Kuså och Slättberg i Dalarna. Under
andra världskriget bröts nickelmalm i Lainijaur i Skelleftefältet.

Vissa tillgångar finns i anslutning till tidigare brutna fyndigheter. Dessa är
av sulfidmalmstyp. I Älgliden i Skellefteå kommun finns en förekomst av
koppar och nickel, och under senare år har Sveriges geologiska undersökning
(SGU) upptäckt några mindre förekomster i Lappvattnet-Mjövattnet i

NU 1982/83:32

samma kommun. Några smärre fyndigheter finns i Mellansverige, t. ex.
Slättberg i Dalarna.

Stora nickelmängder finns även i fjällkedjan. Dessa bergarter håller i
genomsnitt endast ca 0,2 % nickel.

Sedan MPU avgav sin rapport år 1978 har SGU och Boliden påvisat en del
smärre nickelförekomster i Västerbotten och Norrbotten. Dessa förekomster
innehåller i allmänhet även smärre mängder koppar. Ingen av
förekomsterna bedöms vara brytvärd under normala förhållanden. I en
avspärrningssituation torde de emellertid kunna fylla landets behov av
nickelmetall. De stora potentiella nickelmängder som finns i fjällkedjan
torde, främst av miljöskäl, knappast kunna utvinnas. Enligt uppgift måste,
även om alla tekniska problem är lösta, minst 5 miljoner ton per år brytas för
att brytningen skall vara ekonomisk. Utvinningens lönsamhet är i viss mån
beroende av i vilken utsträckning olika biprodukter, bl. a. kobolt och
ädelmetaller, kan tas till vara.

Molybden

Smärre molybdenförekomster har under senare år prospekterats, främst
inom Arjeplogområdet i Norrbotten. LKAB har utfört kostnadskalkyler för
eventuell brytning, men dessa har visat att en sådan f. n. inte skulle vara
ekonomisk. Möjligheterna till ytterligare fynd bedöms emellertid vara
relativt goda. De redan påträffade molybdenförekomsterna skulle eventuellt
kunna bli ekonomiskt intressanta om nya fynd sker inom samma område.

Vanadin (titan)

Någon brytning av vanadinförekomster sker ej i Sverige. Smålands Taberg
med en reserv på omkring 180 miljoner ton råmalm - motsvarande 300 000
ton vanadin - är landets största vanadinförekomst. Fyndigheterna kommer
knappast att kunna brytas, framför allt av miljöskäl men även på grund av
anrikningstekniska svårigheter. Förutom denna förekomst finns f. n. fyra
vanadinfyndigheter kända: Routevaara och Järfojaure i Norrbottens län
samt Kramsta och Sumåsjön i Gävleborgs län. Av dessa torde Sumåsjön ligga
närmast till att kunna utvecklas till ett ekonomiskt objekt.

Wolfram

Wolfram är den enda legeringsmetall som f. n. bryts i Sverige. Under
senare år har en mängd smärre förekomster påvisats. En hel del av dessa har
ett speciellt intresse därför att de i gynnsamma fall kan fungera som reserver
till Yxjöbergs wolframgruva i närheten av Grängesberg. Utsikterna att finna
ytterligare och något större wolframförekomster - kanske dock inte så stora
som Yxjöbergsförekomsten - bedöms som goda.

NU 1982/83:32

Fredskrislagringert av legeringsmetaller

Såväl avspärrnings- som fredskrislager innehåller samtliga här nämnda
metaller, dvs. krom, mangan, titan, vanadin, kobolt, molybden, nickel och
wolfram. Fredskrislagringens uthållighet varierar mellan en halv månad och
tre månader.

Biogeoteknik

Allmänt

Intresset för bioteknik vid malmbehandling har under senare år ökat.
Inom malmbehandlingen kan biogeoteknikmetoder komma in som ett
komplement till rent kemiska och hydrometallurgiska konventionella
anrikningsmetoder.

Inom biogeotekniken är bakteriell malmlakning den gren där internationellt
sett forskningsansträngningar har pågått längst och där utvinning i
kommersiell skala förekommer, främst då för uran och koppar. Det
bakteriella processteget kan kort beskrivas så, att en cirkulerande iaklösning
innehållande bl. a. bakterier får passera genom den sulfidmalm som skall
lakas. Mineralkornen angrips av bakterierna, varvid de sulfidbundna
värdemetallerna och övriga tungmetaller går i lösning. Ur den svavelsura
laklösningen kan sedan värdemetallerna extraheras, varefter laklösningen
återcirkuleras.

Metoder

Bakteriell läkning av en malm kan utföras på flera olika sätt beroende på
bl. a. malmtyp, malmens form och geometriska utbredning, malmens
porositet, kostnaden m. m.

En metod är den s. k. dump/heap-lakningen. Den innebär att bruten malm
läggs upp i en hög och sprayas med Iaklösning. Laklösningen tas sedan ut vid
bottnen för vidare befordran till metallutvinning. Efter utvinningen återcirkuleras
laklösningen. Läkningen kan genomföras antingen som ”dump
leaching” eller som ”heap leaching”. Dump leaching är billigare att
genomföra men kan ge sämre utbyte, medan heap leaching är mera
kostnadskrävande men torde ge högre utbyte. Den tekniska skillnaden är att
vid dump leaching malmen inte förbehandlas utan går direkt till läkning som
osorterad sprängsten, vilket ger en mycket bred kornstorleksfördelning. Vid
heap leaching krossas den söndersprängda malmen till en bestämd kornstorlek,
och fördelningen hålls härigenom inom mycket snävare gränser. Dump
leaching av marginalmalm eller malmfyndigt sidoberg utnyttjas som ett
komplement till den konventionella brytningen, framför allt i samband med
dagbrott där marginalmalm och sidoberg måste brytas ut för att brytning av
själva malmkroppen skall kunna ske. Marginalmalmen - eller sidoberget -

NU 1982/83:32

innehåller då så låga metallhalter att den vanligen inte kan bära kostnader för
krossning, flotationsutvinning och avfallshantering etc. Även äldre, utsorterade
marginalmalmsmassor eller varpmassor från nedlagda gruvor eller den
äldre gruvan i sig själv kan vara tänkbara objekt för en bakteriell
lakningsprocess. Oftast är dessa äldre varpmassor metallrika, eftersom den
äldre anrikningstekniken inte var så väl utvecklad.

En annan metod är den s. k. in situ-lakningen, som innebär att malm lakas
på plats utan föregående traditionell gruvbrytning. Malmen måste emellertid
tillredas och göras tillgänglig på lämpligt sätt för laklösningen. In situ-lakning
har i andra länder tillämpats bl. a. för utvinning av uran ur uranmineraliseringar
i porösa sandstenslager. Fördelen från miljösynpunkt är att den
åverkan som görs på överliggande jordlager är minimal. Metoden ställer
emellertid stora krav på att fyndighetens och den omgivande berggrundens
geohydrologiska förhållanden är väl kända och kan kontrolleras med hänsyn
till riskerna för läckage av surt vatten och kontamination av tungmetaller.

Metoden bör utnyttjas främst på malmer som av olika kostnadsskäl inte är
lämpliga att bryta och anrika konventionellt, t. ex. om malmförekomsten är
liten eller fattig.

Metoden kan kort beskrivas på följande sätt. Ned till malmkroppen borras
ett antal hål, vilkas symmetri bestäms av malmkroppens utformning. I
borrhålen sprängs sedan malmen sönder för att ge ett spricksystem. Ju mer
sönderkrossad malmen blir, desto effektivare blir läkningen. En laklösning
med en för malmen lämplig bakteriestam injiceras. Laklösningen pumpas
sedan upp igen. Ett problem i detta sammanhang är bl. a. djupet ned till
malmkroppen, dvs. om denna ligger i, över eller under grund vattensnivån.
Framför allt om den ligger i eller över denna nivå finns stor risk för en
kontaminering av grundvattnet. Ytterligare ett tänkbart sätt att utnyttja in
situ-lakning är att genomföra sådan vid de äldre, nedlagda gruvor som finns
runt om i Sverige. Den malm som skulle lakas i sådana fall är de malmrester
som av olika gruvtekniska skäl lämnades kvar vid den konventionella
brytningen.

Bakteriell läkning av flotationsrester

Vid anrikningsprocesser, bl. a. flotation, erhålls ett flertal olika produkter,
varav en del inte bearbetas vidare. Dessa produkter kan innehålla
intressanta mängder metaller fastän de av vissa skäl (förekomst av
föroreningar, komplexa blandningar osv.) inte kan utvinnas vidare. I sådana
fall kan bakteriell läkning vara en tänkbar metod.

I normala fall torde dock den moderna flotationstekniken ge så låga
resthalter av utvinnbara sulfidbundna metaller i den mycket finkorniga
avfallsprodukten att denna inte bär kostnaderna för en hydrometallurgisk
process med ett i sig själv billigt bakteriellt lakningssteg.

NU 1982/83:32

Försök med bakteriell läkning

Internationellt sett satsas betydande resurser på att utveckla hydrometallurgiska
processer för bl. a. mera komplexa sulfidmalmstyper och göra dem
kommersiellt och industriellt tillämpbara. Utvecklingen av tekniken för
deponering av lakrester och slagg samt rening av laklösningar är emellertid
exempel på problem som måste lösas i det fortsatta utvecklingsarbetet.

Bakteriell läkning förekommer i kommersiell skala internationellt och då
företrädesvis som komplement till brytning i dagbrott av vissa malmer.

I Sverige har periodvis lakningsförsök gjorts.

Omfattande försök har gjorts att tillämpa bakteriell läkning som en
alternativ metod för utnyttjande av alunskiffrarna i Mellansverige. Först år
1981 har emellertid, med finansiellt stöd från styrelsen för teknisk utveckling
(STU), en mera generell kunskaps- och kompetensuppbyggande universitetsforskning
påbörjats med målet att metoden på sikt skall kunna utnyttjas
för de svenska sulfidmalmerna. Fyra malmtyper (Stekenjokk, Rakkejaur,
Aitik och Grönhögen) har valts att utgöra lämpligt försöksmaterial i
initialskedet. Projektet drivs i laboratorieskala, varvid malmens lakbarhet
undersöks med olika bakteriestammar eller kombinationer av dessa.

I motionerna angivna mineralfyndigheter

I tabellen på nästa sida redovisas en sammanställning av i motionerna
nämnda fyndigheter med uppgifter om läge, innehåll och utmålsinnehavare
(NSG = nämnden för statens gruvegendom) samt dennes värdering av
fyndigheten.

Minerallagstiftning m. m.

Allmänt om gruv- och minerallagstiftning

Rätten att utvinna i jorden förekommande mineraltillgångar regleras i
svensk lagstiftning enligt tre olika system, nämligen inmutningssystemet,
koncessionssystemet och jordäganderättssystemet. Huvuddelen av den nu
gällande gruvrättsliga lagstiftningen tillkom år 1974. Vissa mindre ändringar
genomfördes år 1982 (NU 1981/82:40).

Inmutningssystemet, som ligger till grund för gruvlagen (1974:342),
innebär i princip att den som först anmäler att han vill utnyttja en fyndighet
får rätt till denna. De mineral som i gruvlagen anges vara inmutningsbara är
framför allt malmer till de flesta metaller. Inmutningsrätt meddelas av
bergmästaren i det distrikt där den avsedda fyndigheten är belägen. Om
förutsättningar för gruvdrift befinns föreligga kan innehavaren ansöka om att
få sig anvisat ett särskilt arbetsområde, s. k. utmål, där gruvdrift får äga rum.
Staten har rätt till hälftenandel i utmål, s. k. kronoandel.

Principen för koncessionssystemet, vilken kommer till uttryck i lagen
(1974:890) om vissa mineralfyndigheter (minerallagen), är att rätten att

Sammanställning av de i motionerna nämnda mineralfyndigheterna

NU 1982/83:32

> .5

.3.5

:C0

öcO G

X c

£ oj
x
t- -o
2

c 2

S 4-

£2:

Öp _ ■*-*

2 13 - ■

E u*c x

£\a §
E c SS

2 -o o i
X

o E .S

*j? c
- n 'S ,

ä« 1
£■§ >

o c

> .5 >

b S 3

X 'C .

w < §>•

O i
(ju •!

•d j

,j=

>v 3
X *

W ii

(JU

:cO

Jr X

, oo

W -o

oo x

C °G

>* Op

L-l oCO

c CU

& g>

C X

oo •
_2 "O x
0) oo
Z ’S

.2P 00^

■g |Ö

c c ^

oo oc Hf

c g .5

E o
& c

O .S

(Jj

D CL O * -

TD X

3 O

O £

> >

•q

o
Z

<55

X 73

> 1

c c

CO 3
CL -O

■« jS z

1** Riksdagen 1982/83. 17 sami. Nr 32

NU 1982/83:32

eftersöka och bearbeta en fyndighet upplåts efter en fri prövning av statlig
myndighet. Minerallagen omfattar bl. a. olja, gas, stenkol, vissa leror, uraneller
toriumhaltiga mineral samt torv som utvinns för energiändamål.
Koncession meddelas som undersökningskoncession eller bearbetningskoncession.
Bland villkor som ställs upp för en koncession enligt minerallagen
kan vara att staten skall ha rätt att delta i den koncessionerade verksamheten.
Koncessionssystemet ligger också till grund för lagen (1966:314) om
kontinentalsockeln och lagen (1966:319) om rätt till sand-, grus- och stentäkt
inom vissa allmänna vattenområden.

Rätten att utnyttja mineral som inte omfattas av någon av de nämnda fyra
lagarna tillkommer jordägaren.

Gruvbrytning är på samma sätt som annan industriell verksamhet
underkastad även annan lagstiftning som rör användning av mark och vatten.
Hit hör byggnads-, vatten-, naturvårds-, miljöskydds- och fornminneslagstiftningen.

Gruv- och minerallagstiftningen avspeglar synsättet att prospektering efter
mineral är en samhällsnyttig verksamhet, som bör skyddas mot aktiviteter av
andra prospektörer och mot eventuella försök av jordägaren att hindra
verksamheten. Också exploatering av påträffade mineralfyndigheter betraktas
som en samhällsnyttig insats, men intresset av exploatering avvägs mot
andra angelägna samhällsintressen.

Bestämmelser om kronoandel

Staten får enligt gruvlagen sin rätt till kronoandel i utmål om staten inte
senast vid utmålsförrättningen anmäler att den avstår därifrån (5 kap. 1 §).
Kronoandel får helt eller till viss del överlåtas eller upplåtas (3 §).
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får besluta om
avstående från och om överlåtelse eller upplåtelse av kronoandel (4 §).
Enligt förordningen (1982:579) med instruktion för nämnden för statens
gruvegendom åligger det denna myndighet att besluta i frågor om avstående
av kronoandel.

Rätt för markägare att utnyttja gasfyndighet

Enligt yrkandet i motion 1982/83:648 skulle 9 § andra stycket minerallagen
upphävas och ersättas med en ny, i motionen angiven bestämmelse, fogad till
1 § som dess sista stycke. Den bestämmelse som föreslås bli upphävd har
följande lydelse:

Fastighetsägaren får utan koncession för husbehov utnyttja gas som
framkommit på annat sätt än i samband med sökande efter olje- eller
gasfyndighet, även om annan har koncession inom området.

NU 1982/83:32

Kontroll av utländska engagemang i gruvnäringen

I 1 kap. 8 § gruvlagen erinras om att bestämmelser som i vissa avseenden
begränsar rätten att erhålla eller i övrigt förvärva inmutningsrätt eller rätt till
utmål finns i lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom
m. m.

I 2 kap. 1 § sistnämnda lag föreskrivs att kontrollsubjekt enligt lagen
(1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m. m. inte - utom under
vissa speciella förutsättningar från vilka här kan bortses - får utan tillstånd
(förvärvstillstånd) för varje särskilt fall här i landet erhålla eller i övrigt
förvärva inmutningsrätt eller rätt till utmål enligt gruvlagen. Frågor om
förvärvstillstånd prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer (3 §). Enligt en förordning (1982:879) prövas ansökan om
förvärvstillstånd av Sveriges geologiska undersökning (SGU) utom då
ärendet anses särskilt betydelsefullt från allmän synpunkt, i vilket fall SGU
med eget utlåtande skall överlämna handlingarna till regeringen för
prövning.

Enligt ett motivuttalande (prop. 1981/82:135 s. 51) bör förutsättningarna
för tillstånd av här avsett slag i stor utsträckning bygga på de principer som
har angivits beträffande företagsförvärv. Dessa principer kom till uttryck i
några uttalanden av föredragande statsrådet, justitieminister Carl Axel
Petri. Denne deklarerade en positiv grundinställning till utländska direkta
investeringar i Sverige. Hans utgångspunkt var att den allmänt liberala
politik som dittills gällt för sådana investeringar som det var fråga om skulle
tillämpas även i fortsättningen. Kriterierna för tillstånd skulle emellertid ge
möjlighet att hindra utländska övertaganden i ”sådana sannolikt sällsynta fall
då förvärvet skulle vara oförenligt med väsentliga inhemska intressen”.

I 2 kap. 6 § lagen om utländska förvärv av fast egendom m. m. sägs att
förvärvstillstånd skall meddelas om det inte möter hinder med hänsyn till
landets försvar eller säkerhet eller andra allmänna intressen eller med hänsyn
till förvärvarens förhållanden. I specialmotiveringen till denna paragraf
anförs bl. a. att rekvisitet ”andra allmänna intressen” tillgodoser ”det

grundläggande intresset att skydda våra värdefullaste naturtillgångar

mot utländsk exploatering” (s. 73). Beträffande inmutningsrätt och rätt till
utmål understryks ”att det vid tillståndsprövningen kan finnas anledning att
fästa stor vikt vid det allmänna intresset av att ifrågavarande naturtillgångar
behålls i svensk ägo” (s. 83). De angivna motivuttalandena lämnades utan
erinran vid riksdagsbehandlingen, där emellertid en minoritet (s, vpk) ville
avslå lagförslagen.

Tidigare riksdagsbehandling

Motionsyrkanden motsvarande dem som nu framförs i motion 1982/
83:1035 (vpk) avslogs av riksdagen våren 1982 på hemställan av näringsutskottet
(NU 1981/82:40 s. 34).

I fråga om avskaffande av inmutningssystemet anförde utskottet:

NU 1982/83:32

Avvägningen mellan de olika mineralrättsliga systemens tillämpningsområden
kan alltid diskuteras. Att inmutningssystemet nu skulle fullständigt
utdömas kan utskottet emellertid inte finna skäl för. Inte heller förefaller
det motiverat att koncessionskrav skulle införas för all mineralutvinning
oavsett vilken ekonomisk och teknisk betydelse ifrågavarande mineral
har.

Beträffande samhälleligt ägande av nya mineralfyndigheter hänvisade
utskottet till att intresset därav i betydande grad var tillgodosett genom
gällande bestämmelser.

När det gällde upplåtelse eller överlåtelse av kronoandel uttalade utskottet
att staten liksom dittills borde bestämma i denna angelägenhet med hänsyn
till omständigheterna i det särskilda fallet.

Motionsyrkanden om förbud mot uranbrytning har avslagits av riksdagen
åren 1981 och 1982 efter beredning hos näringsutskottet (NU 1980/81:60,
1981/82:40). Vid det senare tillfället åberopade utskottet vad det hade uttalat
i saken år 1981. Då erinrade utskottet om att uranbrytning inte kan ske utan
tillstånd efter prövning enligt bl. a. minerallagen, miljöskyddslagen
(1969:387) och 136 a § byggnadslagen. Utskottet betonade också att brytning
av uran självfallet kan tillåtas endast om de krav som ställs med avseende på
bl. a. naturskydd och arbetsmiljö kan tillgodoses. Centerpartiets representanter
i utskottet reserverade sig vid båda tillfällena med utförlig motivering
till förmån för en begäran till regeringen att den skulle lägga fram förslag till
lagstiftning om förbud mot uranbrytning.

Ett motionsyrkande om rätt för markägare att leta gas på egen mark och
fritt förfoga över sålunda påträffad gas avslogs av riksdagen våren 1981 på
förslag av näringsutskottet (NU 1980/81:60 s. 61 f.). Efter en redogörelse för
gällande lagbestämmelser anförde utskottet:

Utskottet har inhämtat från regeringskansliet att regeringen inte haft att ta
ställning till någon ansökan från markägare om tillstånd att utvinna gas sedan
ikraftträdandet av nuvarande lagstiftning år 1975.

Däremot har regeringen i ett annat sammanhang haft att besluta i frågor
som gällde markägares möjlighet att utnyttja gasfyndigheter. Regeringen
prövade nämligen år 1977 vissa ansökningar om gaskoncessioner avseende
områden i Östergötlands län. Ansökningarna avsåg ursprungligen såväl
undersöknings- som bearbetningskoncessioner. Under ärendets beredning
begärde bl. a. två företag att från koncessionsområdet skulle undantas
områden i direkt anslutning till dessa företags fabriksområden. De båda
företagen utnyttjade eller förklarade sig avse att utnyttja gasförekomster på
fabriksområdet.

Regeringens beslut innebar att endast undersökningskoncession beviljades.
I ett beslut den 7 juli 1977 (industridepartementet) uttalade regeringen
följande:

En till undersökning av fyndighet begränsad koncession medför
ingen rätt att utnyttja vare sig fyndigheter som påträffas under
undersökningsarbetet eller sådana lokala kända gasförekomster som

NU 1982/83:32

med stöd av 9 § andra stycket lagen om vissa mineralfyndigheter
utnyttjas utan koncession. Vidare innebär reglerna om undersökningsarbete
i sistnämnda lag bl. a. att hinder för arbete föreligger
beträffande område med industriell anläggning att arbete skall
bedrivas så att minsta skada och intrång vållas och att ersättning skall
utgå för skada och intrång. Regeringen finner med hänsyn härtill att
skäl inte föreligger att begränsa det sökta undersökningsområdet. I
koncessionen bör dock föreskrivas att vid planering och bedrivande av
undersökningsarbeten särskild hänsyn skall tas till de lokala gasförekomster
som utnyttjas eller avses bli utnyttjade utan koncession.

Det kan tilläggas att de ifrågavarande undersökningskoncessionerna
gällde till den 30 juni 1980 och att koncessionshavarna inte har ansökt om
förlängning.

Utskottet

Allmän mineralpolitik

Aktuella prognoser ger vid handen att den minskning av antalet anställda
inom gruvindustrin som har pågått sedan år 1976 kommer att fortsätta.
Nedgången kommer i första hand att gälla för järngruvorna, medan
icke-järngruvorna i bästa fall kommer att uppvisa en viss expansion och
därmed en begränsad ökning av antalet anställda.

Mot denna bakgrund tillkännagav regeringen hösten 1982 sin avsikt att låta
utarbeta ett investerings- och utvecklingsprogram för gruv- och mineralindustrin
(prop. 1982/83:50, NU 1982/83:18, rskr 1982/83:111).

Som ett första led i programmet planerades en utökad prospektering i syfte
att öka livslängden hos befintliga gruvor och mineralföretag och skapa
förutsättningar till nya sådana. Regeringen föreslog för ändamålet ett
reservationsanslag av 300 milj. kr. på tilläggsbudget för detta budgetår.

Vid behandlingen i december 1982 fann näringsutskottet regeringens
förslag välmotiverat och tillstyrkte det. Riksdagen följde utskottet och
anvisade sålunda det begärda anslaget till ett program för utökad prospektering
m. m. Moderata samlingspartiets, centerpartiets och folkpartiets
representanter i utskottet reserverade sig.

I moderata samlingspartiets reservation anfördes att riksdagen bestämt
måste avvisa en begäran från regeringen som innebar att ett mycket ansenligt
belopp anvisades på basis av en ytterst kortfattad argumentation utan
redovisat faktaunderlag. Risken för att det tilltänkta ”programmet” skulle
inverka negativt på företagens egna prospekteringsansträngningar var
uppenbar, menade reservanterna.

Även centerpartiet och folkpartiet uttalade i en gemensam reservation att
propositionen vad gällde förslaget om utökad prospektering inte kunde
läggas till grund för ett så vittgående beslut som det regeringen föreslog. För
det avsedda syftet borde det vara tillräckligt att riksdagen anvisade medel för

NU 1982/83:32

utökad prospektering m. m. under det innevarande budgetåret. Det belopp
av 30 milj. kr. som hade föreslagits av centerpartiet i en partimotion ansågs
vara tillräckligt med hänsyn till att halva budgetåret snart var till ända och att
det otvivelaktigt skulle ta tid innan nya projekt hann presenteras och
bedömas. Regeringen borde, anförde reservanterna, återkomma till riksdagen
våren 1983 med ett mera välunderbyggt prospekteringsprogram för
återstoden av den aktuella femårsperioden.

Enligt de riktlinjer som angavs i propositionen skall programmet
genomföras under en femårsperiod. Utom för prospektering och projektering
av nya gruvor skall medlen kunna användas för brytvärdhetsundersökningar
och för andra forsknings- och utvecklingsprojekt inom gruvnäringen.

Enligt propositionen skulle programmet huvudsakligen inriktas mot dels
Norrbotten och Västerbotten, dels vissa delar av Mellansverige. Industriministern
har i samråd med företrädare för myndigheter, företag och fackliga
organisationer på mineralområdet tillsatt tre regionalt inriktade arbetsgrupper
för det fortsatta arbetet. Han har därvid angivit en ekonomisk ram för var
och en av dessa. Beloppen är 100 milj. kr. för Norrbotten, 60 milj. kr. för
Västerbotten och 40 milj. kr. för Mellansverige. Återstående medel skall tills
vidare reserveras bl. a. för det s. k. Stekenjokk-projektet och det s. k.
Nordkalott-projektet.

I fem av de motioner rörande prospekteringsverksamhet m. m. som
utskottet tar upp i det följande berörs frågan om hur medlen för programmet
utökad prospektering skall fördelas på olika regioner. Av motionerna
framgår att det råder oklarhet om hur medlen skall fördelas och huruvida
programmet skall omfatta hela landet. Utskottet förutsätter att den del av de
reserverade medlen som inte åtgår till Stekenjokk- och Nordkalottprojekten
kan användas dels till förstärkning av resurserna för de tre angivna
regionerna, dels för projekt inom övriga delar av landet.

Nämnden för statens gruvegendom (NSG) har för det innevarande
budgetåret fått ett reservationsanslag av 58,4 milj. kr. för prospektering och
brytvärdhetsundersökningar. Totalt torde f. n. under ett år ca 150 milj. kr.
stå till buds för prospektering etc. i statlig och privat regi.

I budgetpropositionen föreslår regeringen att NSG för budgetåret 1983/84
får ett reservationsanslag av 61 238 000 kr. till prospektering m. m. och ett
förslagsanslag av 11454 000 kr. till egendomsförvaltning m. m. Liksom
tidigare år begär regeringen därutöver bemyndigande att för NSG:s räkning
göra åtaganden för de tre nästföljande budgetåren. Ramarna för dessa
åtaganden sätts till resp. 40 milj. kr., 26 milj. kr. och 17 milj. kr.

I motion 1982/83:2007 (m) framförs en rad förslag till besparingar inom
industridepartementets verksamhetsområde. Vad gäller mineralområdet
påpekar motionärerna att moderata samlingspartiet under de senaste åren
har medverkat till en förstärkning av statens insatser. De framhåller också att
partiet förra året (NU 1981/82:40, 60, rskr 1981/82:430) ställde sig bakom ett

NU 1982/83:32

uttalande av riksdagen om ytterligare överväganden från regeringens sida
rörande prospekteringsverksamheten i Bergslagen. Däremot motsatte sig
partiet, såsom nyss sagts, i höstas det föreslagna särskilda reservationsanslaget
av 300 milj. kr. för ett femårigt program för utökad prospektering
m. m.

Om man till detta anslag, som riksdagen alltså redan har anvisat, lägger det
i budgetpropositionen föreslagna anslaget till nämnden för statens gruvegendom
för prospektering m. m. blir det, menar motionärerna, en orimligt
snabb och kraftig ökning av de sammanlagda anslagen för prospektering. Nu
tillgängliga resurser torde inte vara tillräckliga för en så stor ökning av
stödvolymen, såvida inte företagens prospekteringsinsatser avsevärt begränsas.
I motionen föreslås därför att det nu aktuella prospekteringsanslaget
beräknas till 46 238 000 kr., vilket innebär en minskning med 15 milj. kr. i
förhållande till regeringens förslag. Vidare föreslås att bemyndigandet för
regeringen att ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med nämndens
verksamhet begränsas till att gälla 10 milj. kr. för budgetåret 1984/85
och att inga sådana bemyndiganden nu lämnas för budgetåren 1984/85 och
1985/86.

I propositionen föreslås en engångsanvisning om 4 milj. kr. för begagnande
av statens rätt till latenta kronoandelar i utmål enligt gruvlagen.
Nämndens ordinarie anslag bör förslå för detta ändamål, menar motionärerna.

Utskottet delar inte motionärernas uppfattning att de statliga prospekteringsinsatser
som regeringen räknar med skulle medföra en neddragning av
företagens prospekteringsverksamhet. Den höjda anslagsnivån är enligt
utskottets mening motiverad av såväl mineralpolitiska som regionalpolitiska
skäl. Utskottet vill i detta sammanhang även framhålla att de anslagna
medlen för programmet för utökad prospektering också skall kunna utnyttjas
för forsknings- och utvecklingsprojekt. Regeringens förslag till medelsanvisning
och bemyndiganden avseende prospektering m. m. tillstyrks därför av
utskottet, medan här aktuella yrkanden i motion 1982/83:2007 (m)
avstyrks.

Den särskilda anslagsposten till utgifter för latenta kronoandelar erfordras
för att nämnden i önskvärd utsträckning skall kunna utnyttja statens rätt till
kronoandelar. Utskottet tillstyrker regeringens förslag även i denna del och
avstyrker alltså motion 1982/83:2007 (m) i motsvarande del.

Regeringens förslag till anslag till Sveriges geologiska undersökning
(SGU)-ca 64,1 milj. kr. för geologisk kartering m. m. och ca 1,3 milj. kr. för
utrustning - tillstyrks av utskottet. Likaså tillstyrks förslaget om ett anslag av
ca 2,2 milj. kr. till bergsstaten.

I flera av de här aktuella motionerna begärs medel för ökade prospekteringsinsatser
på olika håll i Norrland.

Motionerna 1982/83:255 (s) och 1982/83:1585 (s) behandlar möjligheterna

NU 1982/83:32

till gruvbrytning i Gävleborgs län. I den förra begärs skyndsamma initiativ för
att få i gång brytning av malmfyndigheter i Hälsingland och i den senare bl. a.
en utvidgad prospektering efter legeringsmetaller och andra mineraler i
Gävleborgs län.

Motion 1982/83:653 (c) behandlar prospekteringsverksamheten i Jämtlands
län. Motionären uttalar att det är angeläget att även Jämtlands län
inkluderas i det område för vilket programmet för utökad prospektering och
projektering gäller. Samma region är på tal i motion 1982/83:1481 (s). Här
sägs att SGU har bedömt vissa delområden i Jämtlands län som så intressanta
att man förordar fortsatt verksamhet. En plan på uppföljning under en
femårsperiod finns framtagen, sägs det i motionen, och är kostnadsberäknad
till 20 milj. kr. Motionärerna anser att de projekt som under de senaste tre
åren har bedrivits i Jämtlands län på prospekteringsområdet är helt i linje
med det nya programmet för utökad prospektering. Mot denna bakgrund
bör, menar de, riksdagen hos regeringen begära att ur anslaget för utökad
prospektering anvisas 20 milj. kr. för genomförande av planerade projekt i
Jämtlands län.

I motion 1982/83:1028 (m) framhålls att Västernorrlands och Jämtlands län
är mycket dåligt utforskade från geologisk utgångspunkt. Länsstyrelserna
har av egna medel anslagit drygt 500 000 kr. för prospektering, men dessa
insatser är helt otillräckliga. Eftersom utvecklingen inom prospekteringstekniken
går mot s. k. fullprospektering, dvs. en totalt förutsättningslös
genomundersökning av stora arealer i syfte att finna varje tänkbart slag av
mineralfyndighet, finns det anledning att ompröva anslagens regionala
fördelning. Sysselsättningsproblemen i Norrbotten får inte, menar motionärerna,
leda till att vi med våra begränsade resurser ger avkall på objektiva och
rationella bedömningar vad gäller insatserna på prospekteringsområdet.

Utskottet instämmer i uttalandet i motion 1982/83:653 (c) att det vore
obefogat om det särskilda anslaget för utökad prospektering och projektering
skulle få utnyttjas huvudsakligen blott i Norrbotten, Västerbotten och
Mellansverige. Detta skulle i så fall innebära att Jämtlands län undantas. I
enlighet med vad här tidigare sagts kan emellertid detta anslag bli utnyttjat
för prospektering och projektering även i övriga delar av landet med den i det
föregående angivna fördelningen på regioner. Med hänvisning härtill
avstyrker utskottet motion 1982/83:653 (c).

Kraven i motionerna 1982/83:1028 (m), 1982/83:1481 (s) och 1982/83:1585
(s) på ökade insatser för prospektering inom vissa angivna delar av Norrland
kan även komma att tillgodoses inom det behandlade programmets ram.
Utskottet avstyrker därför de ifrågavarande motionsyrkandena. Det nyss
sagda är tillämpligt också på önskemålet i motion 1982/83:255 (s) att staten
skall främja malmutvinning i Hälsingland. Utskottet vill framhålla att
förutom programmet för utökad prospektering också regionalpolitisk! stöd
kan utnyttjas när ett mineralprojekt når det stadium att det är aktuellt att

NU 1982/83:32

påbörja brytning. Utskottet avstyrker sålunda också motion 1982/83:255
(s).

Från vänsterpartiet kommunisternas sida framförs i två motioner krav på
handlings- och åtgärdsprogram inom det mineralpolitiska området.

En strategi som sätter stopp för fortsatt gruvdöd och för ökad privatisering
och internationalisering erfordras om den svenska gruvnäringen skall
överleva, sägs det i motion 1982/83:1035 (vpk). Motionärerna anger en rad
huvudpunkter i en sådan strategi. Samhället bör pröva alla gruvprojekt,
menar de, och ingen gruva bör få läggas ned innan en samhällsekonomisk
bedömning har gjorts. Prospekteringen bör öka och stå under samhällets
kontroll, vilket kräver att SGU reorganiseras. En ökad förädling av
mineralråvaror bör åstadkommas genom satsning på konkreta industriprojekt,
t. ex. en handelsgödselfabrik. Boliden AB bör förstatligas. Forskningen
på mineralområdet bör bli föremål för demokratisk kontroll och insyn.
Man bör satsa på nya handelspartner och för den skull upprätta ett statligt
handels- och bytesbolag för gruv- och stålindustrin. Den internationella
inriktningen av mineralpolitiken bör också ta sig uttryck i planerad
överföring av teknologi till andra länder, bilaterala avtal i syfte att skapa
trygghet i försörjningen med sådana metaller som inte är tillgängliga i Sverige
samt åtgärder för att utveckla den internationella fackliga solidariteten.

I motion 1982/83:1031 (vpk) föreslås att för Bergslagen skall upprättas ett
åtgärdsprogram som går ut på en genomgripande prospektering av regionen
samt inventering av mindre mineralfyndigheter och av gruvavfall. I motionen
understryks att det, om mindre fyndigheter skall kunna utnyttjas, är
nödvändigt att staten garanterar avsättning av produkterna och stabila
priser.

Utskottet utgår från att fördelningen av de medel som har anslagits för
projekt på mineralområdet kommer att ske i nära samverkan med berörda
myndigheter och företag. SGU och det nybildade Sveriges Geologiska AB
(SGAB) spelar viktiga roller i detta sammanhang. De konkreta punkterna i
den ”strategi” som efterlyses i motion 1982/83:1035 (vpk) blir på det sättet till
någon del tillgodosedda. Detaljerade riktlinjer av den innebörd som
motionärerna anger kan utskottet emellertid inte tillstyrka. Utskottet vill här
erinra om att riksdagen vid ett flertal tillfällen, senast åren 1978, 1979, 1980
och 1982 (NU 1977/78:60, 1978/79:43, 1979/80:72, 1981/82:40) har avslagit
motioner av samma eller likartad inriktning. Också den nu aktuella motionen
1982/83:1035 (vpk) avstyrks alltså i berörd del.

När det gäller Bergslagen gav riksdagen våren 1982 (NU 1981/82:40)
regeringen till känna att frågor angående prospekteringsverksamheten och
avnämarstrukturen i denna region måste bli föremål för ytterligare överväganden.
Utskottet förutsätter att så nu sker, varvid vissa frågor som tas upp i
motion 1982/83:1031 (vpk) också kan behandlas. Det förslag om en statlig
risk- och avsättningsgaranti som framförs i motionen betraktar utskottet

NU 1982/83:32

emellertid inte som realistiskt. Mot här angiven bakgrund avstyrker utskottet
denna motion.

Samarbetet mellan LKAB och Svenska BP Mineral AB

LKAB och Svenska BP Mineral AB (BP) har genom avtal sommaren 1982
överenskommit att gemensamt undersöka och bearbeta mineralfyndigheter i
vissa delar av mellersta och södra Sverige, nämligen i gruvdistriktet
Bergslagen med undantag för områden där gruvbrytning pågår.

Svenska BP Mineral AB är ett helägt dotterbolag till gruvföretaget
Selection Trust, som bedriver en världsomspännande verksamhet. Selection
Trust ägs i sin tur av den brittiska BP-koncernen. En inte obetydlig del av
koncernens prospekteringsverksamhet avser Europa. I Norge finns t. ex. ett
samarbete med Norsk Hydro. Vidare äger BP tillsammans med Boliden AB
ett zinksmältverk i Norge.

De totala kostnaderna för prospektering i Mellansverige uppgår till mellan
15 och 20 milj. kr. per år (exkl. närprospektering). Statens prospektering via
NSG svarar för ca 3,5 milj. kr. härav och LKAB:s prospektering via LKAB
Prospektering AB för 12 å 13 milj. kr. LKAB har uppgett att företagets
budget inte medger fortsatt prospektering i önskvärd omfattning inom alla de
områden där prospektering borde äga rum. Samverkan med BP möjliggör
för LKAB att genomföra ett prospekteringsprogram i Mellansverige som är
större än vad som eljest vore möjligt. LKAB bedömer det vara av stor
betydelse för prospekteringskunnandet inom LKAB-koncernen att genom
det avtalade samarbetet få tillfälle till kontinuerligt utbyte av professionell
erfarenhet på prospekteringsområdet.

1 motion 1982/83:815 (vpk) begärs att samarbetet mellan LKAB och BP
skall upphöra och att LKAB skall få medel för att kunna fortsätta önskvärd
prospektering i Mellan- och Sydsverige utan samarbete med utländska
intressen.

För att samarbetsavtalet skall kunna genomföras har LKAB och BP ansökt
om tillstånd - enligt lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att
förvärva fast egendom, numera i aktuell del ersatt av lagen (1982:618) om
utländska förvärv av fast egendom m. m. - att inmuta mineralfyndighet,
bearbeta inmutad mineralfyndighet och idka gruvdrift. Ansökan har
remissbehandlats. SGU och södra bergmästardistriktet har därvid tillstyrkt
LKAB:s och BP:s ansökan, medan NSG och Svenska gruvindustriarbetareförbundet
har avstyrkt den.

Den 3 mars i år gav regeringen BP tillstånd att tillsammans med LKAB äga
inmutningar i Mellansverige. Industriminister Thage G. Peterson har i ett
uttalande motiverat beslutet med att samarbetet mellan LKAB och BP kan
ge LKAB värdefulla fördelar. Detta skulle gälla såväl tillgång till BP:s
marknadsföringskanaler som introduktion i Sverige av annorlunda gruvteknik.

NU 1982/83:32

Kontrollmöjligheterna för staten är, menar industriministern, enligt
gällande lagstiftning väl tillgodosedda. Statens inflytande över gruvor som
kan öppnas genom det aktuella samarbetet är säkrat såväl i freds- som i
krigstid. De rättsliga förutsättningarna härvidlag sammanfattas i uttalandet
på i huvudsak följande sätt. Staten erhåller enligt gruvlagen (1974:342)
hälftenandel (kronoandel) i alla utmål. Om LKAB och BP hittar några
fyndigheter som leder till brytning blir alltså BP:s andel i ifrågavarande utmål
högst 25 %. Staten har alltids. k. brytningsvitsord i nya utmål, vilket innebär
att BP aldrig kan hindra staten från att starta brytning även på ”BP-ägda
utmål”. Enligt lagen (1949:658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m.
kan staten om synnerliga skäl föreligger (krig, handelsblockader) lösa in ett
gruvföretag för att säkerställa svenskt inflytande över detta.

Vid bedömningen av LKAB:s och BP:s ansökan har enligt industriministerns
uttalande också reciprocitetsskäl beaktats, dvs. hänsyn tagits till
konsekvenserna för svensk råvaruindustris engagemang utrikes om BP inte
får möjlighet att etablera sig i Sverige.

Enligt utskottets mening står regeringsbeslutet i överensstämmelse med
vad riksdagen uttalade vid behandlingen av den mineralpolitiska propositionen
våren 1982 (NU 1981/82:40), nämligen att det för den breddning och
satsning på nya projekt inom det svenska mineralområdet som bör komma
till stånd under 1980- och 1990-talen bör finnas plats för både svenskt och
utländskt kunnande, teknologi och investeringskapital. Utskottet förutsätter
att staten genom utnyttjande av kronoandelsinstitutet och i egenskap av
ägare till LKAB bibehåller svensk kontroll över de naturtillgångar som
berörs av avtalet mellan LKAB och BP.

Mot här angiven bakgrund avstyrker utskottet motion 1982/83:815 (vpk) i
här berörd del.

Ny teknik inom gruvindustrin

Möjligheterna att införa ny teknik inom gruvnäringen behandlas i motion
1982/83:342 (vpk) och motion 1982/83:2044 (fp).

I den förra motionen gäller det användning av bioteknisk läkning. Denna
teknik har beskrivits tidigare i betänkandet (s. 14). Den är, säger motionärerna,
en betydligt mer flexibel metod än konventionell metallutvinning och
kan användas på en rad olika typer av förekomster. I motionen ges bl. a.
följande exempel på fyndigheter där denna metod skulle kunna bli
aktuell:

- varphögar i närheten av nedlagda gruvor,

- avfallsdammar - innehållande metaller i små mängder - i anslutning till
anrikningsverk,

- rester av metallförekomster i anslutning till nedlagda underjordsgruvor,

- Falu gruva, där det stora gruvraset år 1687 har skapat naturliga
förutsättningar för en bioteknisk lakningsprocess,

NU 1982/83:32

- nya mineralfyndigheter med låga metallhalter.

I motionen föreslås att försök i industriell skala med bioteknisk läkning
igångsätts.

Bakteriell läkning i kommersiell skala förekommer, enligt vad utskottet
har erfarit, i andra länder och då företrädesvis som komplement till brytning i
dagbrott av vissa malmer. I Sverige har denna teknik periodvis prövats.
Omfattande försök har gjorts att tillämpa bakteriell läkning som en alternativ
metod för utnyttjande av de svenska alunskiffrarna i Mellansverige. Först
under år 1981 har emellertid, med finansiellt stöd av styrelsen för teknisk
utveckling (STU), en mera generell kunskaps- och kompetensuppbyggande
universitetsforskning påbörjats med målet att på sikt utveckla metoden för
de svenska sulfidmalmerna. I samarbete med gruvindustrin har fyra
malmtyper (från Stekenjokk, Rakkejaur, Aitik och Grönhögen) valts att
utgöra försöksmaterial i initialskedet. Projektet drivs f. n. i laboratorieskala,
varvid malmens lakbarhet undersöks med olika bakteriestammar eller
kombinationer av dessa. Denna första etapp förväntas vara genomförd och
avrapporterad i december 1983. Först därefter kan STU bedöma projektets
vidare utveckling.

Utskottet finner den fortsatta utvecklingen av denna teknik vara av stort
intresse. Det ankommer emellertid på STU att bedöma hur projektet i
fortsättningen skall stödjas. Utskottet finner därför att motion 1982/83:342
(vpk) inte ger anledning till någon åtgärd från riksdagens sida.

I den andra av de nämnda motionerna, 1982/83:2044 (fp), begärs att
förutsättningarna för gruvdrift i liten skala snarast skall utredas. Motionärens
syfte är att en försöksverksamhet med smågruvor skall komma till stånd i
Norrlands inland. Motionen bygger på en utredning från Norrlandsfonden
(Gruvverksamhet i liten skala. Norrlandsfonden informerar nr 17), publicerad
i december 1982.

Enligt uppgift från Norrlandsfonden är utredningsskedet vad gäller
gruvdrift i liten skala nu ett passerat stadium. I mars i år har fondens styrelse
fattat beslut att till fondens projekt Smågruvor anvisa 800 000 kr. för
utvärdering och för konkret arbete på ett produktionsföretag inom ramen för
projektet.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion 1982/83:2044 (fp).
Ranstadsverket

Vid Ranstadsverket nära Skövde bedriver AB Svensk Alunskifferutveckling
sedan många år forsknings- och utvecklingsarbete rörande användning
av alunskiffer. F. n. pågår försök med högtemperaturförgasning. Det
meddelas i budgetpropositionen (prop. 1982/83:100 bil. 14s. 124) att resultat
av dessa försök beräknas föreligga år 1983. Till de uppgifter som har ålagts
1981 års energikommitté (1 1981:08) hör att belysa hur de svenska
skiffertillgångarna långsiktigt kan komma att utnyttjas. Kommittén skall

NU 1982/83:32

därvid som ett första steg utvärdera de resultat som forsknings- och
utvecklingsarbetet i Ranstad har givit.

I två motioner framförs yrkanden - sinsemellan oförenliga - om
verksamheten vid Ranstadsverket.

Motion 1982/83:256 (m) är baserad på uppfattningen att de svenska
alunskiffrarna inom en överskådlig framtid kommer att bli av intresse för
landets energi- och mineralförsörjning. Motionärerna redogör ganska
utförligt för bakgrunden till och inriktningen av de aktiviteter som nu bedrivs
i Ranstad. I fråga om bränngas rekommenderar de att den samordningsmöjlighet
som öppnas vid en framtida naturgasintroduktion i Sverige skall tas till
vara. För metallutvinning ur skiffern har man, framhåller de, i första hand
studerat hydrometallurgiska processer, ett utvecklingsarbete som emellertid
har trappats ned sedan planerna på uranproduktion skrinlagts. För Sveriges
framtida mineralförsörjning skulle det, säger motionärerna, vara av stort
intresse att det påbörjade utvecklingsarbetet fullföljdes. Flärigenom skulle
också en för Sverige relativt ny teknik bli vidareutvecklad.

De medel som riksdagen har beviljat räcker, sägs det i motionen, fram till
år 1983, möjligen in på år 1984. Det vore enligt motionärerna välbetänkt att
göra Ranstad till en central forsknings- och utvecklingsanläggning. Av
avgörande betydelse för att detta skall bli möjligt är, menar de, att regeringen
och riksdagen lägger fast riktlinjerna för ett mer långsiktigt forsknings- och
utvecklingsprogram än vad som hittills har förekommit. Regeringen borde
därför uppmanas att komma med förslag till sådana riktlinjer.

I motion 1982/83:1013 (c) krävs tvärtom att verksamheten vid Ranstadsverket
skall avbrytas och att länsstyrelsens naturvårdsenhet skall redovisa
vilka återställningsarbeten som erfordras och hur dessa skall finansieras.
Efter hand som arbetet vid verket har bedrivits har, säger motionärerna,
resultaten visat att förutsättningar för exploatering av skifferfyndigheten inte
har förelegat och detta av både miljömässiga och ekonomiska skäl.
Motionärerna vill understryka att de miljömässiga effekterna är lika
förödande oavsett om det är uran, andra mineraler eller motorbränsle som
skall utvinnas ur skiffern. Spåren i Kvarntorp och vid Ranstadsverket
förskräcker, menar de.

Med hänvisning till den begränsade verksamhet som bedrivs vid Ranstadsverket
och till osäkerheten om hur anläggningen i framtiden skall användas
kräver motionärerna att frågan om Ranstadsverkets utnyttjande för andra
ändamål än skifferhantering nu skall tas upp. Tidigare krav i denna riktning
har avvisats av riksdagen. Om man skall ha någon beredskap vid den nu
löpande verksamhetsperiodens utgång år 1984 är tiden knapp. Samtidigt är
det angelägnare än någonsin tidigare, sägs det i motionen, att frågan
utreds.

Utskottet delar den i motion 1982/83:256 (m) framförda uppfattningen att
de befintliga anläggningarna i Ranstad bör utnyttjas för fortsatta forskningsoch
utvecklingsinsatser. Enligt vad utskottet har erfarit beräknas de medel

NU 1982/83:32

som har anvisats till Ranstadsverket räcka till halvårsskiftet 1984. 1981 års
energikommitté (I 1981:08) skall, som inledningsvis sagts, ta upp vissa frågor
om alunskiffer, bl. a. hur de svenska skiffertillgångarna långsiktigt kan
komma att utnyttjas. Den särskilda arbetsgrupp inom kommittén som svarar
för detta ämnesområde behandlar bl. a. frågan om den fortsatta verksamheten
vid Ranstadsverket. Resultatet av denna delutredning skall presenteras
senast den 1 oktober 1983. För att verksamheten vid Ranstadsverket skall
säkerställas är det av avgörande betydelse att statsmakterna på ett tidigt
stadium lägger fast riktlinjer för ett mer långsiktigt forsknings- och
utvecklingsprogram än som hittills har förekommit. Det är angeläget att
regeringen förelägger riksdagen förslag till sådana riktlinjer. Riksdagen bör -i anslutning till vad som i budgetpropositionen anförs om Ranstadsverket -göra ett uttalande av denna innebörd. Därmed tillgodoses motion 1982/
83:256 (m). Av vad här sagts följer att motion 1982/83:1013 (c) avstyrks.

Särskilda projekt

En rad motioner gäller särskilda projekt inom gruvnäringen.

Legeringsmetaller

Frågan om prospektering eller brytning av legeringsmetaller tas upp i fem
av motionerna. Tidigare i betänkandet (se s. 11) har redogjorts för
fyndigheter av legeringsmetaller i Sverige och för landets försörjningssituation
vad gäller dessa metaller. Av denna redogörelse framgår att krom,
mangan, kobolt, vanadin, nickel, molybden, wolfram och titan av överstyrelsen
för ekonomiskt försvar bedöms som de känsligaste legeringsmetallerna,
sett från försörjningsberedskapssynpunkt. Krom och kobolt får extra stor
betydelse genom att produktion och reserver av dessa metaller är koncentrerade
till ett fåtal länder. Så finns exempelvis 96 % av de kända
kromresurserna i två länder, Sydafrika och Sovjetunionen, av vilka Sydafrika
har en andel av inte mindre än 88 %.

Om förhållandena i Sverige kan allmänt konstateras att det finns ytterst få
fyndigheter av de nämnda legeringsmetallerna som möjligen är i närheten av
att företagsekonomiskt kunna utnyttjas. Möjligheterna att finna brytvärda
fyndigheter av åtminstone några av metallerna bedöms emellertid som goda
från geologisk synpunkt.

Prospektering eller brytning av wolfram är ämnet för två motioner.

LKAB har, framhålls det i motion 1982/83:809 (s), aviserat en minskning
av prospekteringen i Bergslagen. Detta innebär att i fortsättningen endast
AB Statsgruvor kommer att svara för prospektering i Yxsjöbergsregionen.
Ett flertal indikationer som har framkommit vid den av LKAB Prospektering
AB genomförda regionalprospekteringen motiverar, menar motionärerna,
ett flerårigt fast undersökningsprogram av en sådan omfattning att AB

NU 1982/83:32

Statsgruvor inte ensamt kan bära kostnaderna. Enligt motionen kan
projektet beräknas pågå under fyra år med början den 1 januari 1983.
Kostnaderna för den första perioden (1 januari-30 augusti 1983) har
beräknats till ca 1 milj. kr. Motionärerna vill att riksdagen hos regeringen
skall begära att inom ramen för medel avsedda för prospektering i
Mellansverige tillräckligt belopp ställs till förfogande så att projektering av
scheelitmalm kan komma till utförande. Scheelit är ett mineral som
innehåller wolfram.

Utskottet har inhämtat att NSG har avsatt 460 000 kr. som prospekteringsstöd
till AB Statsgruvor för att möjligheterna att vidga scheelitmalmbasen
vid gruvan i Yxsjöberg skall kunna undersökas.

Motion 1982/83:341 (vpk) gäller brytning av wolfram i Norrbottens och
Västerbottens län. Wolfram är en metall av stor strategisk betydelse,
framhåller motionärerna. De pekar på att man i samband med en
prospektering i Jokkmokks kommun har gjort ett intressant fynd av wolfram
i Tjåmotis. Men wolfram har påträffats inte bara i Jokkmokk. Också i
Arjeplogs kommun, f. ö. i närheten av uranfyndigheten i Pleutajokk, har
flera wolframfynd gjorts. Även i angränsande delar av Västerbotten har
wolframmineraliseringar studerats. Motionärerna hävdar att motiven för en
brytning ökar om samtliga dessa wolframfynd bedöms gemensamt. De vill att
regeringen snarast skall göra en helhetsbedömning av de aktuella wolframfynden.
Stor vikt måste, säger de, läggas vid de rent beredskapsmässiga
aspekterna.

Utskottet har erfarit att det av hittills gjorda fyndigheter i Jokkmokks och
Arjeplogs kommuner f. n. endast är Tjåmotisfyndigheten som kan betraktas
som intressant. NSG utför sedan sommaren 1982 provborrningar i området.

I motion 1982/83:336 (vpk) föreslås att det skall utarbetas ett handlingsprogram
för nickelbrytning i Västerbotten, byggt på statligt ägande. Enligt
motionären finns i dag en känd malmbas på drygt 4 miljoner ton nickelhaltig
malm. Eftersom alla tecken tyder på att de hittills påvisade mängderna nickel
bara utgör en mindre del av länets tillgångar bör man redan nu kunna påstå
att utvinning är fullt möjlig, sägs det i motionen.

Utskottet konstaterar att SGU och Boliden AB efter det att mineralpolitiska
utredningen år 1978 framlade sin rapport har påvisat en del mindre
förekomster av nickel i Västerbotten och Norrbotten. Ingen av dessa
förekomster bedöms emellertid i dag vara brytvärd. De hittills registrerade
förekomsterna är antingen fattiga eller av dålig kvalitet. Prospekteringen
efter legeringsmetaller fortsätter i området.

Motion 1982/83:2031 (s) gäller krom. Motionärerna önskar en utredning
om möjligheten att lokalisera ett ferrokromverk till Kukkola i Tornedalen.
Utskottet har inhämtat att någon kromfyndighet ännu inte påträffats i
Tornedalen. NSG fortsätter emellertid under år 1983 prospekteringen i
området.

NU 1982/83:32

Motion 1982/83:2028 (vpk) går ut på att möjligheterna till utvinning av
vanadin i Järvsö och Bjuråker i Hälsingland bör tillvaratas och att
förutsättningarna för anläggning av ett titansvampverk i anslutning till
fyndigheten av titanjärnmalm där skall utredas. I motionen framhålls att vårt
land från försörjningssynpunkt är sårbart vad beträffar vanadin och titan.
Vidare påpekas att en ny, energisnål teknik för behandling av titanjärnmalm
har utvecklats av svenska företag. Den borde, menar motionären, också
komma till användning på svenska förekomster.

Från NSG har utskottet erfarit att de i motionen nämnda vanadinförekomsterna
kan vara brytvärda. Speciellt gäller detta fyndigheten i Bjuråker
(Sumåssjön). Däremot betraktas titanförekomsterna som marginella. På
uppdrag av NSG undersöker AB Statsgruvor och Gränges International
Mining möjligheterna till brytning. Resultatet av undersökningarna beräknas
föreligga i början av år 1984. Därefter kan NSG ta ställning till projektets
vidare utveckling.

Sammanfattningsvis kan i fråga om de projekt som berörs i motionerna
1982/83:336 (vpk), 1982/83:341 (vpk), 1982/83:809 (s) och 1982/83:2028
(vpk) konstateras att prospektering pågår eller att undersökningar om
eventuell malmbrytning håller på att genomföras. Beträffande flera av de
berörda förekomsterna av legeringsmetaller i Västerbotten och Norrbotten
gäller emellertid att de är för fattiga eller av för dålig kvalitet för att vara
brytvärda. Med hänvisning till vad som här anförts avstyrker utskottet de nu
nämnda motionerna rörande legeringsmetaller.

Motion 1982/83:2031 (s), som avser kromproduktion, avstyrks med
hänvisning till vad som har sagts i det föregående.

Grängesbergsgruvan

I Mellansverige återstår numera endast två järnmalmsgruvor, i Grängesberg
och i Dannemora. Båda ägs av SSAB Svenskt Stål AB.

Grängesbergsgruvans framtid behandlas i motion 1982/83:1017 (vpk). Där
uttalas att den sista stora järnmalmsgruvan i Mellansverige under inga
omständigheter får läggas ned. Riksdagen och regeringen måste, menar
motionären, vara särskilt uppmärksamma på SSAB:s handlande när det
gäller Grängesbergsgruvan. Vidare sägs att statsmakterna har ansvaret att se
till att nödvändiga investeringar görs i Grängesberg, så att gruvan kommer
att leva vidare efter år 1990. Grängesbergsgruvans framtid är, menar
motionären, inget företagsekonomiskt problem, utan det rör sig om
samhällsekonomi och samhällsintresse på lång sikt. Motionären vill att
riksdagen skall slå fast principen att inga gruvor får läggas ned förrän de är
utbrutna och ersättningsarbeten har ordnats. Ansvaret för Grängesbergsgruvans
framtid måste, hävdar han, flyttas från SSAB:s ledning till riksdagen. I
motionen föreslås också att riksdagen skall uttala att Grängesbergsgruvan

NU 1982/83:32

bör tillföras erforderliga investeringsmedel så att gruvbrytning blir möjlig
även i framtiden.

Vad gäller större investeringar i Grängesbergsgruvan har utskottet erfarit
att SSAB omkring årsskiftet 1985-1986 kommer att fatta beslut i fråga om en
ny transportnivå.

Enligt utskottets mening kan riksdagen inte slå fast som princip att ingen
gruva får läggas ned förrän den är utbruten. En bedömning av de ekonomiska
förutsättningarna på lång sikt måste i varje särskilt fall vara avgörande för en
gruvas framtid. Utskottet finner det felaktigt att ansvaret för Grängesbergsgruvans
framtid skulle, som förordas i motionen, flyttas från SS AB: s ledning
till riksdagen. Det rör sig här om en sådan fråga som normalt bör handläggas
av företagets styrelse och verkställande ledning. Utskottet avstyrker sålunda
motion 1982/83:1017 (vpk).

Zinksmältverk

I Åmmeberg i Örebro län finns landets äldsta zinkgruva. Sedan år 1857 ägs
denna av den belgiska koncernen Vieille Montagne. Av malmen framställs
slig, som utskeppas till Belgien.

I motion 1982/83:1020 (vpk) föreslås att frågan om anläggning av ett
zinksmältverk inom Örebro län skall utredas. I motionen sägs att utvecklingen
i fråga om behovet av zink i Sverige och på världsmarknaden talar för
att det bör kunna finnas utrymme för ett zinksmältverk inom Sverige. En
omfördelning av kapaciteten inom Norden borde vara möjlig. Motionären
menar att det också måste beaktas att överföring av förädlingskapacitet från
äldre verk till ett nytt med modernare teknik kan leda till att de försurande
utsläppen över Norden och Europa kommer att minska.

En motion med samma innehåll avslogs våren 1982 (NU 1981/82:40).
Näringsutskottet hänvisade då till mineralpolitiska utredningens påpekande
(SOU 1979:40) att det vad gäller smältverk för zinkframställning råder en
betydande överkapacitet i Skandinavien. Till detta kan läggas att hela
Europa i dag kännetecknas av en sådan överkapacitet. Utskottet avstyrker
även årets motion i ämnet.

Håkansbodamalmen

I Bergslagen bedrevs tidigare gruvbrytning bl. a. även i Håkansboda.
Brytningen där upphörde år 1919.

Motion 1982/83:1504 (m) behandlar frågan om en fullständig prospektering
av Håkansbodamalmen.

Generaldirektör Bertil Rehnberg fick år 1976 i uppdrag av regeringen att
lämna förslag till tidigareläggning av åtgärder inom SSAB i syfte att mildra
sysselsättningskonsekvenserna av nedläggningen av Stråssa gruva. Resultatet
blev att riksdagen avsatte 5 milj. kr. för prospektering av Håkansboda -

NU 1982/83:32

malmen. Gruvan i Håkansboda står nu inför hotet att vattenfyllas. Det är,
menar motionären, i nuvarande situation rimligt att undersökningen av
Håkansbodamalmen blir slutförd, varvid kostnaderna för detta bör inrymmas
inom ordinarie prospekteringsanslag.

Utskottet har vid flera tillfällen och senast våren 1982 (NU 1981/82:40)
behandlat frågan om utnyttjandet av Håkansbodafyndigheten. Enligt
utvärderingar som Boliden, AB Statsgruvor och Gränges International
Mining nyligen har genomfört är malmen alltför fattig för att vara brytvärd.
För att prospekteringsarbetet skall kunna fortsättas har man emellertid
ansökt om medel från programmet för utökad prospektering. Mot här
angiven bakgrund avstyrker utskottet motion 1982/83:1504 (m).

Borrkärnearkiv

I motion 1982/83:802 (s) framhålls att det under hela efterkrigstiden har
förekommit prospekteringsarbete i Bergslagen. En del av prospekteringsarbetet
har medfört att gruvbolagen har samlat borrkärnor. Dessa utgör, säger
motionärerna, en viktig information som skulle vara till nytta för företag som
driver eller ämnar driva gruvverksamhet. Mot denna bakgrund anser
motionärerna att det är väsentligt att existerande borrkärnor används i
prospekteringsarbetet. De menar att regeringen bör utfärda tilläggsdirektiv
till utredningen (I 1982:02) om vissa frågor inom mineralområdet med
innebörden att den skall lämna förslag till en ordning för hur befintlig
information i borrkärnearkiv skall ställas till förfogande för alla som ämnar
bedriva prospekterings- eller gruvverksamhet.

I direktiven för den utredning som nämns i motionen är redan föreskrivet
att utredaren skall beakta den fråga som behandlas i motionen. Utskottet
avstyrker därför denna.

Minerallagstiftning m. m.

Avslutningsvis behandlar utskottet ett antal motionsyrkanden om ändringar
i de rättsregler som gäller i fråga om prospektering och mineralutvinning.
En utgångspunkt är därvid att industriministern i budgetpropositionen
(prop. 1982/83:100 bil. 14 s. 87) har meddelat att han avser att föreslå
regeringen att tillkalla en kommitté med uppdrag att göra en samlad översyn
av minerallagstiftningen. Direktiv för den tillämnade utredningen har ännu
inte offentliggjorts.

Som översiktligt har redovisats i det föregående (s. 16) finns i den svenska
lagstiftningen om rätten att utvinna mineraltillgångar uttryck för tre olika
regleringsprinciper. Den avvägning som lagstiftaren har gjort beträffande
olika slags mineral innefattar viktiga näringspolitiska ställningstaganden.
Med utgångspunkt i jordäganderättssystemet är frågan först om en
mineralfyndighet skall kunna undandras jordägaren och upplåtas åt någon

NU 1982/83:32

annan för exploatering. Om detta anses böra vara fallet är nästa fråga om
inmutningssystemet eller koncessionssystemet skall tillämpas. Det förstnämnda
kan anses ge särskild stimulans åt sökandet efter nya mineraltillgångar.
Önskvärdheten av skydd för allmänna intressen kan tala för
koncessionssystemet. Minerallagen är grundad på detta system, medan
gruvlagen bygger på inmutningssystemet. Eftersom staten enligt gruvlagen
utan särskild åtgärd får hälftenandel - kronoandel - i alla utmål som anvisas
tillgodoser inmutningssystemet i betydande mån även det allmännas
ekonomiska intressen. Koncession enligt minerallagen kan förenas med
villkor att staten skall ha rätt att delta i den koncessionerade verksamheten.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i motion 1982/83:1035 vittgående
förändringar i den rättsliga regleringen på mineralområdet.

Ett krav är därvid att inmutningssystemet skall avskaffas och ersättas med
ett enhetligt koncessionssystem.

Som utskottet framhöll förra året (NU 1981/82:40 s. 29) kan det alltid
finnas skäl att - inte minst från näringspolitisk utgångspunkt - diskutera
avvägningen mellan de olika mineralrättsliga systemens tillämpningsområden.
För den aviserade utredningen om minerallagstiftningen måste detta
vara en huvudfråga. Utskottet kan emellertid lika litet som tidigare finna skäl
för en så genomgripande förändring som ett avskaffande av inmutningssystemet
skulle innebära. Det berörda motionsyrkandet avstyrks alltså.

I samma motion begärs vidare att minerallagstiftningen skall ändras på
sådant sätt att alla nya mineralfyndigheter helt tillfaller samhället. Koncession
enligt den av motionärerna föreslagna ordningen skulle alltså inte kunna
lämnas åt andra än samhällsägda företag.

Utskottet vill liksom tidigare framhålla att intresset av samhälleligt ägande
i betydande grad är tillgodosett enligt nuvarande ordning. Motionsyrkandet
om en fullständig nationalisering av framdeles påträffade mineraltillgångar
avstyrks.

I linje med detta yrkande ligger ett annat i samma motion, enligt vilket
riksdagen skall uttala att staten inte bör upplåta eller överlåta den
kronoandel som har erhållits med stöd av gruvlagen.

Liksom tidigare (se s. 20) anser utskottet att omständigheterna i det
enskilda fallet bör bli avgörande för om staten skall utnyttja sin kronoandel
genom direkt medverkan i gruvdriften eller i stället upplåta eller överlåta
kronoandelen åt någon annan intressent. Utskottet avstyrker alltså det
yrkande i motion 1982/83:1035 (vpk) som här är i fråga.

I motion 1982/83:815 (vpk), som har föranletts av det tidigare (s. 26)
behandlade samarbetsavtalet mellan LKAB och Svenska BP Mineral AB,
begärs åtgärder i syfte att förhindra att utländska intressen kan engagera sig i
den svenska gruvnäringen. Motionärerna anför bl. a. att det kan bli svårare
att upprätta fredskrislager av wolfram och molybden - de metaller som
samarbetet mellan LKAB och BP närmast gäller - ifall ett multinationellt

NU 1982/83:32

företag får möjlighet att utöva kontroll över dessa metaller. Deras yrkande
avser alla stadier från prospektering till utvinning av metaller.

Utländska företags möjligheter att förvärva inmutningsrätt eller rätt till
utmål enligt gruvlagen begränsas genom den kontroll som baseras på lagen
(1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m. Tidigare fanns
bestämmelser på detta område i en lag från år 1916. Utskottet hänvisar till
den redogörelse för lagbestämmelser och motivuttalanden som har lämnats i
det föregående (s. 19).

Utskottet anser att den nämnda lagen ger staten erforderliga möjligheter
att förhindra icke önskvärda utländska engagemang inom den svenska
gruvnäringen. I motiven för lagen har särskilt understrukits att det vid
tillståndsprövning beträffande inmutningsrätt och rätt till utmål kan finnas
anledning att fästa stor vikt vid det allmänna intresset av att ifrågavarande
malmtillgångar behålls i svensk ägo. Att ett utländskt företag kan ha viss
möjlighet att bedriva prospektering i Sverige utan särskilt tillstånd finner
utskottet inte anmärkningsvärt, eftersom det för en inmutning som möjliggör
närmare undersökning krävs förvärvstillstånd enligt lagen. Utskottet avstyrker
sålunda det nu behandlade yrkandet i motion 1982/83:815 (vpk).

Uranhaltiga mineral tillhör dem som omfattas av minerallagen och som det
alltså krävs koncession för att få bryta. I tre motioner - partimotionerna
1982/83:1100 (c) och 1982/83:1108 (vpk) samt motion 1982/83:2023 (c) -begärs förbud mot prospektering efter uran och mot uranbrytning. Yrkandet
härom är i vart och ett av fallen sammankopplat med andra yrkanden som ger
uttryck för en kritisk inställning till kärnkraften. Dessa övriga yrkanden -bl. a. om förbud mot upparbetning av använt kärnbränsle och mot export av
kärnkraftsteknologi - har tagits upp i andra sammanhang (NU 1982/83:33,
1982/83:24).

Utskottet har åren 1981 och 1982 avstyrkt motsvarande motionsyrkanden
om förbud mot uranbrytning etc. under hänvisning till de krav på tillstånd
enligt minerallagen och andra lagar som staten redan har ställt upp. De nu
aktuella motionerna föranleder inte något ändrat ställningstagande och
avstyrks sålunda av utskottet.

I motion 1982/83:648 (c, m, fp) föreslåsen ändring i minerallagen avseende
fastighetsägares möjligheter att utan koncession utnyttja fyndigheter av
naturgas på egen mark. En liknande motion år 1981 vann icke gehör hos
utskottet och riksdagen. Frågans behandling det året finns utförligt redovisad
i det föregående (s. 20). Utskottet finner inte skäl för något ändrat
ställningstagande från riksdagens sida men vill framhålla att de förhållanden
som motionärerna berör kan övervägas vid den förestående översynen av
minerallagstiftningen.

NU 1982/83:32

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande prospektering m. m.

att riksdagen med anledning av proposition 1982/83:100 bilaga
14 punkt D 4 och med avslag på motion 1982/83:2007
yrkandena 13-15

a) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1983/84 ikläda
staten ekonomisk förpliktelse i samband med nämndens för
statens gruvegendom verksamhet som innebär åtaganden om
högst 40 000 000 kr. för budgetåret 1984/85, 26 000 000 kr. för
budgetåret 1985/86 och 17 000 000 kr. för budgetåret 1986/
87,

b) till Statens gruvegendom: Prospektering m. m. för budgetåret
1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 61 238 000 kr.,

2. beträffande förvaltning av statens gruvegendom

att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:100 bilaga 14
punkt D 5 och med avslag på motion 1982/83:2007 yrkande 16
till Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning m. m. för
budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 11 454 000 kr.,

3. beträffande Sveriges geologiska undersökning

att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:100 bilaga 14
punkterna D 1-D 3 för budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln
anvisar

a) till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering
m. m. ett reservationsanslag av 64 065 000 kr.,

b) till Sveriges geologiska undersökning: Utrustning ett reservationsanslag
av 1 277 000 kr..

c) till Bergsstaten ett förslagsanslag av 2 209 000 kr.,

4. beträffande malmbrytning i Hälsingland
att riksdagen avslår

a) motion 1982/83:255,

b) motion 1982/83:1585 yrkande 3 i ifrågavarande del,

5. beträffande ökade prospekteringsinsatser i Västernorrlands och
Jämtlands län

att riksdagen avslår

a) motion 1982/83:653,

b) motion 1982/83:1028,

c) motion 1982/83:1481 yrkandena 3 och 4,

6. beträffande mineralpolitiskt åtgärdsprogram

att riksdagen avslår motion 1982/83:1031 och motion 1982/
83:1035 yrkandena 1, 2 och 6,

NU 1982/83:32

7. beträffande samarbete mellan LKAB och Svenska BP Mineral
AB

att riksdagen avslår motion 1982/83:815 yrkandena 1 och 3,

8. beträffande användning av bioteknik inom gruvnäringen
att riksdagen avslår motion 1982/83:342,

9. beträffande småskalig gruvbrytning

att riksdagen avslår motion 1982/83:2044,

10. beträffande Ranstadsverket

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:256 och med avslag
på motion 1982/83:1013 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

11. beträffande vissa legeringsmetaller
att riksdagen avslår

a) motion 1982/83:336 (nickel),

b) motion 1982/83:341 (wolfram),

c) motion 1982/83:809 (scheelitmalm),

d) motion 1982/83:2028 (vanadin och titan),

12. beträffande kromproduktion i Tornedalen
att riksdagen avslår motion 1982/83:2031,

13. beträffande Grängesbergsgruvan

att riksdagen avslår motion 1982/83:1017,

14. beträffande zinksmältverk i Orebro län
att riksdagen avslår motion 1982/83:1020,

15. beträffande prospektering i Håkansboda
att riksdagen avslår motion 1982/83:1504,

16. beträffande borrkärnearkiv

att riksdagen avslår motion 1982/83:802,

17. beträffande avskaffande av inmutningssystemet

att riksdagen avslår motion 1982/83:1035 yrkande 3,

18. beträffande samhälleligt ägande av nya mineralfyndigheter
att riksdagen avslår motion 1982/83:1035 yrkande 5,

19. beträffande utnyttjande av kronoandel

att riksdagen avslår motion 1982/83:1035 yrkande 4,

20. beträffande åtgärder för att förhindra utländska engagemang
inom gruvnäringen

att riksdagen avslår motion 1982/83:815 yrkande 2,

21. beträffande förbud mot uranbrytning m. m.

att riksdagen avslår motion 1982/83:1100 yrkande 10, motion
1982/83:1108 yrkande 6 och motion 1982/83:2023 yrkande 1,

22. beträffande rätt till vissa gas fyndigheter
att riksdagen avslår motion 1982/83:648.

Stockholm den 14 april 1983

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

NU 1982/83:32

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Tage Sundkvist (c) (mom. 17-22), Staffan
Burenstam Linder (m) (mom. 1-16), Lilly Hansson (s) (mom. 17-22), Erik
Hovhammar (m), Rune Jonsson (s), Sten Svensson (m). Olof Johansson (c)
(mom. 1-16), Wivi-Anne Radesjö (s), Karl-Erik Häll (s) (mom. 1-16), Per
Westerberg (m), Jörn Svensson (vpk), Birgitta Johansson (s), Ivar Franzén
(c), Sture Thun (s) (mom. 17-22), Nic Grönvall (m) (mom. 17-22), Bo
Finnkvist (s) (mom. 1-16), Sylvia Pettersson (s) och Hugo Bergdahl (fp).

Reservationer

1. Prospektering m. m. (mom. 1)

Staffan Burenstam Linder, Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per
Westerberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar ”motion 1982/83:2007 (m) avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är uppenbar risk för att
den kraftiga ökning av det statliga prospekteringsstödet som skulle bli
följden av regeringens förslag kan inverka negativt på företagens egna
prospekteringsansträngningar eller komma att medföra betydande resursknapphet
vid ett rationellt utnyttjande av anslagna medel. Utskottet
instämmer därför i de yrkanden i motion 1982/83:2007 (m) som går ut på att
prospekteringsanslaget skall minskas och att regeringens bemyndigande att
göra åtaganden för NSG:s räkning skall inskränkas till att gälla 10 milj. kr.
för budgetåret 1984/85.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande prospektering m. m.

att riksdagen med anledning av proposition 1982/83:100 bilaga
14 punkt D 4 och med bifall till motion 1982/83:2007
yrkandena 13-15

a) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1983/84 ikläda
staten ekonomisk förpliktelse i samband med nämndens för
statens gruvegendom verksamhet som innebär åtaganden för
budgetåret 1984/85 om högst 10 000 000 kr.,

b) till Statens gruvegendom: Prospektering m. m. för budgetåret
1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 46 238 000 kr.

NU 1982/83:32

2. Förvaltning av statens gruvegendom (mom. 2)

Staffan Burenstam Linder, Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per
Westerberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Den
särskilda” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Liksom motionärerna anser utskottet att den föreslagna anslagsposten om
4 milj. kr. till utgifter för s. k. latenta kronoandelar bör slopas.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande förvaltning av statens gruvegendom

att riksdagen med anledning av proposition 1982/83:100 bilaga
14 punkt D 5 och med bifall till motion 1982/83:2007
yrkande 16 till Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning
m. m. för budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisar
ett förslagsanslag av 7 454 000 kr.

3. Mineralpolitiskt åtgärdsprogram (mom. 6)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 25 med ”Utskottet
utgår” och slutar på s. 26 med ”denna motion” bort ha följande lydelse:

En sådan planering av gruvverksamheten i Sverige som krävs i motion
1982/83:1035 (vpk) är enligt utskottets mening en nödvändig förutsättning
bl. a. för att de satsningar på mineralområdet som nu genomförs skall ge
resultat. Samhällelig kontroll över prospekteringen, nationalisering av
mineralförekomsterna och samhälleliga initiativ till vidareförädling och till
vidgat handelsutbyte är betydelsefulla inslag i planeringen. En viktig
organisatorisk detalj är att SGU bör återfå sin tidigare samlade organisation.
Planeringen måste i sin helhet styras av samhällsekonomiska överväganden
och präglas av ett internationellt perspektiv. Utskottet föreslår att riksdagen
gör ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd.

Ett regionalt åtgärdsprogram för gruvnäringen i Bergslagen måste ingå
som en viktig del i det program för hela gruvindustrin som utskottet nu har
uttalat sig för. Sålunda tillstyrker utskottet även motion 1982/83:1031
(vpk).

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande mineralpolitiskt åtgärdsprogram

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1031 och motion
1982/83:1035 yrkandena 1, 2 och 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1982/83:32

4. Samarbete mellan LKAB och Svenska BP Mineral AB (mom. 7)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar inte regeringens övertygelse att LKAB och svensk
gruvindustri kan dra fördel av ett samarbete med utländska företag.

NSG är i sitt remissvar kritisk mot samarbetsavtalet och framhåller att
LKAB-koncernen under många år har lagt ned betydande resurser på
prospektering inom det aktuella området och får förutsättas därigenom ha
stor erfarenhet av och kunskap om prospekteringens alla led i detta
svårprospekterade område. NSG motiverar sin negativa inställning till
avtalet med att detta inte tillräckligt tillgodoser LKAB:s intressen. Förutsatt
att staten ej avsäger sig sin rätt till kronoandel kan det, framhåller NSG,
inträffa att BP blir hälftendelägare i utmål. Det brytningsvitsord som följer
av kronoandelsinnehavet medför visserligen att en fyndighet inte mot statens
önskan kan blockeras för utnyttjande. Det brytningsvitsord som följer av
innehav av hela inmutarandelen medför å andra sidan att en fyndighet kan
brytas ut vid en tidpunkt som inte överensstämmer med inhemska
intressen.

Utskottet delar den uppfattning som NSG redovisar i remissvaret. Det är
enligt utskottets mening anmärkningsvärt att regeringen inte har tagit hänsyn
till de tungt vägande invändningar som både denna expertinstans och
Svenska gruvindustriarbetareförbundet har riktat mot avtalet mellan LKAB
och BP. Såsom framhålls i motion 1982/83:815 (vpk) är det av stor nationell
betydelse att vidare samarbete mellan svenska och utländska gruvföretag
förhindras. Det finns annars uppenbar risk för att vårt land tappar kontrollen
över väsentliga naturtillgångar och att landets nationella oberoende försvagas.
Utskottet tillstyrker således de här berörda förslagen i motion
1982/83:815 (vpk). Samarbetet mellan LKAB och BP bör med det snaraste
bringas att upphöra. I stället bör LKAB - enligt förslag som regeringen bör
förelägga riksdagen - få erforderliga medel för att i egen regi driva önskvärd
mineralprospektering i mellersta och södra Sverige.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande samarbete mellan LKAB och Svenska BP Mineral
AB

att riksdagen med bifall til) motion 1982/83:815 yrkandena 1
och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

NU 1982/83:32

5. Ranstadsverket (mom. 10)

Olof Johansson (c), Jörn Svensson (vpk) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 29 med ”Utskottet
delar” och slutar på s. 30 med ”motion 1982/83:1013 (c) avstyrks” bort ha
följande lydelse:

Resultaten av det forsknings- och utvecklingsprogram som sedan år 1978
bedrivs i Ranstad visar entydigt att det av såväl miljömässiga som
ekonomiska skäl saknas förutsättningar för exploatering av skifferfyndigheten
där. Detta leder, såsom framhålls i motion 1982/83:1013 (c), till slutsatsen
att det nuvarande arbetet vid Ranstadsverket måste upphöra. Det är då
angeläget att omfattningen och finansieringen av erforderliga återställningsarbeten
vid Ranstad liksom också den framtida användningen av Ranstadsverket
utreds. Den utredning om Ranstadsverkets framtid som genomförs
inom ramen för 1981 års energikommitté (1 1981:08) bör ge ett sådant
underlag att beslut om verkets framtida användning kan fattas under hösten
1984. Samtidigt bör även frågan om återställningsarbetena få sin lösning.
Riksdagen bör göra ett uttalande av nu angiven innebörd. Utskottet
tillstyrker sålunda motion 1982/83:1013 (c). Av detta följer att motion
1982/83:256 (m) avstyrks.

dels att utskottet under 10 bort hemställa

10. beträffande Ranstadsverket

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1013 och med avslag
på motion 1982/83:256 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

6. Vissa legeringsmetaller (mom. 11)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med
”Sammanfattningsvis kan” och slutar med ”rörande legeringsmetaller” bort
ha följande lydelse:

Utskottet vill anföra följande beträffande legeringsmetaller.

Sverige är till 85 % beroende av import för att tillgodose behovet av den
viktiga specialmetallen wolfram. Beträffande nickel är importberoendet
totalt. Marknaden för båda dessa metaller domineras av ett fåtal producenter
- tre företag svarar för hälften av världens produktion av wolfram och ett
enda företag har nära hälften av all nickelframställning. En rad skäl talar för
att Sverige bör göra ansträngningar att bryta detta ensidiga beroende.
Beträffande wolfram är det därför väsentligt att regeringen snarast gör en
helhetsbedömning av aktuella wolframfynd. Utskottet vill också i detta
sammanhang framhålla vikten av att regeringen ställer ett tillräckligt belopp
till förfogande för prospektering efter scheelitmalm i Bergslagen. Såväl de

NU 1982/83:32

ekonomiska som de beredskapsmässiga skälen för utnyttjande av fyndigheter
i norra Sverige påverkas av om man ser de olika fyndigheterna i ett samlat
perspektiv. Då det gäller nickel förefaller det tydligt att det har funnits en
benägenhet att underskatta de befintliga tillgångarna och deras framtida
betydelse. Med hänsyn till bl. a. den stora betydelse nickel har för
kvalificerad ståltillverkning bör ett handlingsprogram utarbetas för hur de
svenska nickeltillgångarna skall kunna utnyttjas.

Vad gäller vanadin och titan är Sveriges importberoende totalt. Världsmarknaden
domineras beträffande båda dessa metaller i mycket hög grad
(50 % eller mer) av ett enda företag. Det får betraktas som klarlagt, att
vanadinförekomsterna i Järvsö och Bjuråker är brytvärda. Det är därför av
vikt att beslut om brytning kan fattas snarast möjligt. I anslutning härtill
framstår det som angeläget att utreda i vad mån den nya, energisnåla teknik
för behandling av titanjärnmalm som har utvecklats i Sverige kan motivera
utvinning av titan parallellt med vanadin.

Utskottet ställer sig sålunda positivt till förslagen i motionerna 1982/83:336
(vpk), 1982/83:341 (vpk), 1982/83:809 (s) och 1982/83:2028 (vpk) och föreslår
att riksdagen gör ett uttalande till regeringen av den innebörd som utskottet
här har angivit.

dels att utskottet under 11 bort hemställa

11. beträffande vissa legeringsmetaller

att riksdagen med anledning av

a) motion 1982/83:336 (nickel),

b) motion 1982/83:341 (wolfram),

c) motion 1982/83:809 (scheelitmalm),

d) motion 1982/83:2028 (vanadin och titan)

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

7. Grängesbergsgruvan (mom. 13)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”motion 1982/83:1017 (vpk)” bort ha följande
lydelse:

I SSAB:s strukturplaner har de mellansvenska gruvorna varit styvmoderligt
behandlade. Kravet på vinst har legat som ett ok över Grängesbergsgruvan.
Man hade en nådatid fram till halvårsskiftet 1982, vilket klarades
med ett nödrop. Detta skedde till priset av att man tillvaratog endast de mest
brytvärda malmerna. De tidigare tillredningsarbetena är i dag en fördel, men
några nya framtidsinvesteringar finns inte i sikte. Grängesbergsgruvans
framtid är höljd i dunkel. Skall de kortsiktiga vinsterna styra gruvans framtid,

NU 1982/83:32

är det stor fara för nedläggning när nuvarande tillredningsarbeten har spelat
ut sin roll.

Enligt utskottets mening har statsmakterna ansvaret för att nödvändiga
investeringar görs i Grängesberg så att gruvan kan leva vidare efter år
1990.

Allmänt bör riksdagen ansluta sig till den princip som Svenska gruvindustriarbetareförbundet
en gång lanserade, nämligen att inga gruvor får läggas
ned förrän de är utbrytna och ersättningsarbeten har ordnats. Frågan gäller
inte bara en gruva utan en hel bygd, dess yrkestraditioner och framtid.
Ansvaret för Grängesbergsgruvans framtid måste flyttas från SSAB:s
ledning till riksdagen.

Utskottet anser således att de krav som framförs i motion 1982/83:1017
(vpk) bör tillgodoses. Det bör slås fast att Grängesbergsgruvan inte får läggas
ned förrän malmen i gruvan är utbruten och ersättningsarbeten har
anskaffats för dess anställda. Regeringen bör lägga fram förslag om
erforderliga investeringar i gruvan från statens sida, så att gruvbrytning i
Grängesberg blir möjlig även i framtiden.

dels att utskottet under 13 bort hemställa

13. beträffande Grängesbergsgruvan

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1017 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Zinksmältverk i Örebro län (mom. 14)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”En
motion” och slutar med ”i ämnet” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionen att det kan vara
viktigt från försörjnings- och beredskapssynpunkt att den zinkmineral som
bryts i Sverige helt eller till viss del också förädlas inom landet.

Vidare vill utskottet framhålla att det är nödvändigt att samhället tar vara
på alla uppslag som kan tänkas ge sysselsättning och utkomst i Bergslagen.
Etablering av ett zinksmältverk är ett sådant uppslag av stort intresse.
Orebro län är, liksom övriga bergslagslän, hårt drabbat av vikande
sysselsättning inom industrin med påföljande folkminskning. Särskilt gäller
detta länets norra och västra delar.

Utskottet anser alltså i likhet med motionären att en utredning om ett
zinksmältverk i Örebro län bör komma till stånd.

dels att utskottet under 14 bort hemställa

14. beträffande zinksmältverk i Örebro län

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1020 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1982/83:32

9. Avskaffande av inmutningssystemet (mom. 17)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Sorn
utskottet” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:
Utskottet finner det självklart att utnyttjandet av våra mineraltillgångar
helt måste få bestämmas av samhällsintresset. Inmutningssystemet tillåter
inte detta utan ger långtgående favörer åt privata intressen. Det måste vara
en huvuduppgift för den förestående utredningen om minerallagstiftningen
att medverka till en ändring av detta förhållande genom att föreslå
avskaffande av inmutningssystemet och införande av ett enhetligt koncessionssystem.
Utskottet tillstyrker sålunda det berörda yrkandet i motion
1982/83:1035 (vpk).

dels att utskottet under 17 bort hemställa

17. beträffande avskaffande av inmutningssystemet

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1035 yrkande 3 hos
regeringen begär förslag till ny gruv- och minerallagstiftning
grundad på ett enhetligt koncessionssystem.

10. Samhälleligt ägande av nya mineralfyndigheter (mom. 18)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”mineraltillgångar avstyrks” bort ha följande lydelse:
En samlad planering av mineralutvinning i hela landet är en grundläggande
förutsättning för att den svenska gruvindustrin skall kunna återfå sin roll som
en basnäring i verklig mening. En ny, offensiv gruvpolitik kan emellertid inte
genomföras om privata exploatörer även fortsättningsvis får tillägna sig
påträffade mineralfyndigheter. Endast ett samhälleligt ägande kan ge garanti
för att mineraltillgångarna utnyttjas i enlighet med folkflertalets intresse. En
ordning som tillförsäkrar staten ensamrätt till nya mineralfyndigheter kan
utan svårighet införas. Det bör ankomma på den aviserade utredningen om
minerallagstiftningen att lägga fram förslag därom. Det berörda yrkandet i
motion 1982/83:1035 (vpk) bör tillgodoses genom ett uttalande av riksdagen
med denna innebörd.

dels att utskottet under 18 bort hemställa

18. beträffande samhälleligt ägande av nya mineralfyndigheter
att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1035 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1982/83:32

11. Utnyttjande av kronoandel (mom. 19)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Liksom
tidigare ” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

I avvaktan på att alla mineralfyndigheter kan överföras i samhällets ägo
bör staten inte göra avkall på den möjlighet till aktiv medverkan inom
gruvindustrin som kronoandelsinstitutet ger. Riksdagen bör följaktligen,
enligt yrkandet härom i motion 1982/83:1035 (vpk), som en riktlinje för
regeringens handlande uttala att staten inte bör upplåta eller överlåta
kronoandel till någon annan.

dels att utskottet under 19 bort hemställa

19. beträffande utnyttjande av kronoandel

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1035 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Åtgärder för att förhindra utländska engagemang inom gruvnäringen

(mom. 20)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”motion 1982/83:815 (vpk)” bort ha följande
lydelse:

Regleringen enligt den nämnda lagen är enligt utskottets mening helt
otillräcklig för att effektivt förhindra besvärande utländska engagemang i
den svenska gruvnäringen. Utan någon prövning från regeringens eller
myndighets sida kan ett utländskt företag bedriva prospektering i Sverige
fram till det stadium då utmål erfordras. De kriterier för prövning av frågor
om förvärvstillstånd som framgår av lagen och dess förarbeten är alltför
uddlösa. I ett motivuttalande anges rent av som en utgångspunkt för
lagstiftningen "den allmänt liberala princip som hittills gällt” för utländska
direktinvesteringar i Sverige. Utskottet finner det rådande rättsläget
oacceptabelt och stöder det nu behandlade yrkandet i motion 1982/83:815
(vpk). Riksdagen bör alltså uttala sig för en sådan framställning till
regeringen som motionärerna förespråkar.

dels att utskottet under 20 bort hemställa

20. beträffande åtgärder för att förhindra utländska engagemang
inom gruvnäringen

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:815 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1982/83:32

13. Förbud mot uranbrytning m. m. (mom. 21)

Tage Sundkvist (c), Jörn Svensson (vpk) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med "Utskottet
har” och slutar med "av utskottet” bort ha följande lydelse:

Det råder enighet om att det uran som erfordras för det svenska
kärnkraftsprogrammet kan anskaffas från andra länder. Något behov av
uranbrytning i Sverige föreligger följaktligen inte. En sådan skulle f. ö.
knappast kunna bli lönsam. Avgörande för utskottets ställningstagande är
emellertid ett par andra omständigheter. Svensk uranbrytning skulle kunna
bidra till att öka riskerna för kärnvapenspridning. Vidare är uranbrytning
förenad med ovanligt stora miljöproblem, som det är osäkert om man kan
bemästra. Dessa skäl talar starkt för ett sådant förbud som motionärerna
förespråkar. Riksdagen bör ansluta sig till de tre motionsyrkandena och
begära lagförslag i ämnet från regeringen.

dels att utskottet under 21 bort hemställa

21. beträffande förbud mot uranbrytning m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1100 yrkande 10,
motion 1982/83:1108 yrkande 6 och motion 1982/83:2023
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

NU 1982/83:32

Innehåll

Ärendet 1

Propositionen 1

Motionerna 2

Uppgifter i anslutning till motionerna 6

Allmänt om gruvindustrin 6

Legeringsmetaller: fyndigheter i Sverige ... 11

Biogeoteknik 14

I motionerna angivna mineralfyndigheter 16

Minerallagstiftning m. m 17

Utskottet 21

Allmän mineralpolitik 21

Samarbetet mellan LKAB och Svenska BP Mineral AB 26

Ny teknik inom gruvindustrin 27

Ranstadsverket 28

Särskilda projekt 30

Minerallagstiftning m. m 34

Hemställan 37

Reservationer 39

1. Prospektering m. m. (m) 39

2. Förvaltning av statens gruvegendom (m) 40

3. Mineralpolitiskt åtgärdsprogram (vpk) 40

4. Samarbete mellan LKAB och Svenska BP Mineral AB (vpk) 41

5. Ranstadsverket (c, vpk) 42

6. Vissa legeringsmetaller (vpk) 42

7. Grängesbergsgruvan (vpk) 43

8. Zinksmältverk i Örebro län (vpk) 44

9. Avskaffande av inmutningssystemet (vpk) 45

10. Samhälleligt ägande av nya mineralfyndigheter (vpk) 45

11. Utnyttjande av kronoandel (vpk) 46

12. Åtgärder för att förhindra utländska engagemang inom gruvnäringen
(vpk) 46

13. Förbud mot uranbrytning m. m. (c, vpk) 47

mlnab/gotab Stockholm 1983 75255