NU 1982/83:25

Näringsutskottets betänkande
1982/83:25

om rekonstruktion av Statsföretagsgruppen (prop. 1982/83:68)

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1982/83:68 (industridepartementet) om rekonstruktion av
Statsföretagsgruppen,

dels tre motioner som har väckts med anledning av propositionen,

dels en motion från allmänna motionstiden år 1982 om bl. a. en särskild
lagstiftning rörande statliga företag,

dels - helt eller delvis - nio motioner från allmänna motionstiden år 1983
med yrkanden i anslutning till propositionen eller i övrigt rörande den statliga
företagssektorn, bl. a. om försäljning eller börsintroduktion av statliga
företag och om samhällsägda företags utträde ur Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF).

Propositionen och motionerna redovisas i det följande.

Representanter för Sågverkens råvaruförening har inför utskottet framfört
synpunkter i frågan om samordning mellan de statliga skogsföretagen och
därvid överlämnat en promemoria om köpsågverkens syn på skogsindustriutvecklingen
i Norrbottens län.

Propositionen
Huvudsakligt innehåll

I propositionen föreslås att staten övertar Statsföretag AB:s aktier i
Luossavaara-Kiirunavaara AB, AB Statens Skogsindustrier, SS AB Svenskt
Stål AB, Svenska Petroleum AB och Norrbottens Järnverk AB enligt villkor
som anges i ett mellan staten och Statsföretag träffat avtal. Avtalet innebär
bl. a. att staten till Statsföretag skall utge ett kontant belopp på 2 400 milj.
kr., att Statsföretag till staten överlåter en fordran på Svenska Petroleum på
62 500 000 kr. samt att staten efterger sina fordringar på Statsföretag på
sammanlagt 225 108 000 kr. på grund av lån som lämnats för aktieteckning
m. m. i Svenska Petroleum. Det innebär vidare att staten övertar betalningsansvaret
för en skuld på 450 milj. kr. som Statsföretag har till Norrbottens
Järnverk. •

För förlusttäckning i Regioninvest i Norr AB föreslås ett statligt tillskott
till bolaget på 110 milj. kr.

1 Riksdagen 1982/83. 17 sami. Nr 25

NU 1982/83:25

För genomförande av en finansiell rekonstruktion av AB Statens
Skogsindustrier föreslås att bolaget får ett kapitaltillskott på 2 000 milj.
kr.

Förslag m. m.

Regeringen föreslår - efter föredragning av statsrådet Roine Carlsson - att
riksdagen

1. för Förvärv av aktier från Statsföretag AB på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 2 400 000 000 kr.,

2. bemyndigar regeringen att ikläda staten de ekonomiska förpliktelser i
övrigt som följer av avtalet mellan staten och Statsföretag,

3. bemyndigar regeringen att förvärva samtliga aktier i Svenska Industrietablerings
AB Svetab i enlighet med vad föredragande statsrådet har
förordat,

4. till Tillskott till Statsföretag AB för förlusttäckning i Regioninvest i Norr
AB på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under
fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 110 000 000 kr.,

5. till Tillskott till AB Statens Skogsindustrier för rekonstruktion på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under fjortonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 2 000 000 000 kr.,

6. bemyndigar regeringen att efterge fordran på 275 000 000 kr. på grund
av lån till AB Statens Skogsindustrier i enlighet med vad föredragande
statsrådet har förordat,

7. bemyndigar regeringen att överlåta aktierna i Luossavaara-Kiirunavaara
AB, SS AB Svenskt Stål AB och Svenska Industrietablerings AB Svetab
till av staten ägda aktiebolag i enlighet med vad föredragande statsrådet har
förordat,

8. medger att staten utfäster sig att säkerställa Norrbottens Järnverk AB:s
möjligheter att fullgöra sina förpliktelser enligt konsortialavtal mellan
parterna i SSAB Svenskt Stål AB i enlighet med vad föredragande statsrådet
har förordat.

Regeringen bereder vidare riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande
statsrådet har anfört i fråga om målsättningen för Statsföretagsgruppen
och om tillämpningen av offertförfarandet.

Motionerna

De motioner som har väckts med anledning av propositionen är

1982/83:139 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
beträffande att målsättningen för Statsföretag AB i första hand skall vara att
nå lönsamhet och effektivitet,

NU 1982/83:25

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts beträffande att
Statsföretag AB bör delas upp i flera företagsgrupper med en decentraliserad
förvaltning och organisation,

3. för förvärv av aktier från Statsföretag AB på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 1 000 000 000 kr.,

4. begär att regeringen reviderar avtalet med Statsföretag AB i enlighet
med de riktlinjer som angivits i motionen varvid LKAB och SSAB skall
fungera som självständiga enheter under staten,

5. till Tillskott till Statsföretag AB för förlusttäckning i Regioninvest i Norr
AB på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under
fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 35 000 000 kr. i
enlighet med vad som anförts i motionen,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
beträffande utvecklingen i Regioninvest i Norr AB att utgöra villkor för
täckande av eventuella framtida förluster,

7. till Tillskott till AB Statens Skogsindustrier för rekonstruktion på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under fjortonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 1 000 000 000 kr.,

8. beslutar att ej medge eftergift på fordran på 275 000 000 kr. på grund av
lån till AB Statens Skogsindustrier,

1982/83:140 av Sten-Ove Sundström m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av resurser för utvecklingsändamål i Norrbotten,

1982/83:141 av Ola Ullsten m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen

1. godkänner vad som i motionen anförts om riktlinjer och målsättning för
de statliga företagen och om tillämpningen av offertförfarandet,

2. till AB Statens Skogsindustrier anvisar ett reservationsanslag på
1000 000 000 kr.,

3. för förvärv av aktier från Statsföretag AB anvisar ett reservationsanslag
på 1 000 000 000 kr.,

4. till Regioninvest i Norr AB anvisar ett reservationsanslag på 35 000 000
kr.,

5. hos regeringen begär konkreta rekonstruktionsplaner för AB Statens
Skogsindustrier, Regioninvest i Norr AB, Eiser m. fl. företag i enlighet med
de riktlinjer som framförts i motionen,

6. godkänner vad som i propositionen anförts om förvärv av aktier i
Svenska Industrietablerings AB Svetab,

1982/83:142 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. med bifall till propositionens hemställan, punkt 1, i vad avser beloppen
som skall tillföras Statsföretag, avslår hemställan, punkt 1, i vad avser formen
(aktieförvärvet),

NU 1982/83:25

2. avslår punkterna 2, 3, 7 och 8 i propositionens hemställan,

3. godkänner de i motionen framförda riktlinjerna för Statsföretags
framtida verksamhet,

4. uttalar att domänverket framdeles inte skall samorganiseras med någon
del av den statliga skogsindustrin.

Den motion från allmänna motionstiden är 1982 som behandlas här är

1981/82:1064 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen hemställer om förslag till lag om förköpsrätt för
löntagarkooperativ vid försäljning eller nedläggning av statligt företag,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en särskild demokratisk lagstiftning för reglering av de statliga
bolagens verksamhetsformer.

De motioner från allmänna motionstiden är 1983 som behandlas här är

1982/83:151 av Ulf Adelsohn m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag till utförsäljning på börsen av dotterbolag i
Statsföretag AB i enlighet med vad som i motionen anförts,

2. hos regeringen begär förslag till likvidation av ASSI i enlighet med vad
som i motionen anförts,

3. hos regeringen begär förslag till omedelbar försäljning eller avveckling
av Svenska Petroleum i enlighet med vad som i motionen anförts,

4. till Tillskott till Statsföretag för förlusttäckning i Regioninvest i Norr AB
på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under fjortonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag om 35 000 000 kr.,

5. till saneringsprogram för Regioninvest i Norr AB anvisar ett reservationsanslag
om 35 000 000 kr.,

6. hos regeringen begär förslag till saneringsprogram för Regioninvest i
Norr AB,

7. hos regeringen begär nytt förslag till finansiell rekonstruktion av
Statsföretag AB i enlighet med vad som i motionen anförts,

8. bemyndigar riksgäldskontoret att lämna erforderliga kreditgarantier till
Statsföretag i enlighet med vad som i motionen anförts,

1982/83:303 av Hans Pettersson i Helsingborg (s) och Bengt Silfverstrand
(s), vari hemställs att riksdagen uttalar sig för att samhällsägda företag inte
bör tillhöra Svenska arbetsgivareföreningen,

1982/83:1023 av Paul Lestander (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. uttalar att den övergripande målsättningen för Regioninvest i Norr AB
bör vara att stimulera en industriell utveckling i Norrbottens län,

2. uttalar att den handlingsplan som skall utarbetas av Statsföretag AB och
Regioninvest i Norr AB bör ges ett offensivt och expansivt innehåll i enlighet
med vad som anförs i motionen,

NU 1982/83:25

1982/83:1034 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt gäller hemställan (5) att
riksdagen hemställer hos regeringen om åtgärder för att lösa ut Gränges ur
SSAB med en symbolisk summa,

1982/83:1487 av Per-Richard Molén (m) och Sten Svensson (m), vari
hemställs att riksdagen hos regeringen begär att initiativ tas till en
börsintroduktion av PKbanken i enlighet med vad som anförs i motionen,

1982/83:1588 av Ulf Adelsohn m. fl. (m), såvitt gäller hemställan (8) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts beträffande statlig företagsamhet,

1982/83:1615 av Ola Ullsten m. fl. (fp), såvitt gäller hemställan (6) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs angående de statliga företagen,

1982/83:2007 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m), såvitt gäller
hemställan (30) att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till åtgärder
som avser försäljning av statliga företag på det sätt och i den omfattning som
angetts i motionen,

1982/83:2144 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), vari - med motivering i
motion 1982/83:2140 - hemställs att riksdagen begär att regeringen säljer ut
vissa statliga företag helt eller delvis på börsen.

Utskottet

Inledning

Statsföretag AB har 34 helägda dotterbolag och därutöver majoritets- eller
hälftenandel i tre företag och en betydande minoritetsandel i fem företag.
Koncernens verksamhet spänner över en rad olika branscher, från basindustrier
till olika slags serviceverksamhet. De senaste åren har kännetecknats
av ett negativt rörelseresultat. Om man räknar bort den ersättning som
Statsföretag vid skilda tillfällen har fått från staten för näringspolitiska
åtaganden har kraftiga underskott registrerats varje år sedan 1977. Bokslutet
för år 1981 utvisade att underskott av mer än en halv miljard kronor. Våren
1982 fick Statsföretag av staten ett tillskott av 300 milj. kr. Syftet var att
bolagets likviditet skulle tryggas i avvaktan på ett beslut om rekonstruktion
av Statsföretagsgruppen. Förslag om en sådan rekonstruktion har regeringen
i slutet av november 1982 framlagt i proposition 1982/83:68, som behandlas
av utskottet i detta betänkande. Utom motioner - huvudsakligen partimopartimotioner
- som direkt har föranletts av denna proposition tar utskottet
också upp ett antal ytterligare motioner och motionsyrkanden, huvudsakligen
från allmänna motionstiden i år, vilka rör den statliga företagssektorn i

NU 1982/83:25

allmänhet eller särskilda statliga företag inom eller utom Statsföretagsgruppen.

Vid sin behandling av propositionen har utskottet haft tillgång till det
material som har legat till grund för ärendets beredning inom regeringskansliet.
Det bör nämnas att regeringen i detta sammanhang har tagit slutlig
ställning till Statsföretagsutredningens betänkande (SOU 1978:85) Statligt
företagande i samhällets tjänst (jfr prop. 1979/80:79) och de delvis mycket
ingående remissyttrandena över detta betänkande, vilka icke har redovisats i
någon proposition eller annan publikation. Som nämns i propositionen har
Öhrlings Revisionsbyrå AB på industridepartementets uppdrag i samarbete
med Statsföretag analyserat företagsgruppens finansiella ställning och
förväntade utveckling. Den sekretessbelagda redovisningen av denna analys
- med delrapporter rörande olika företag - utgör en mycket omfattande del
av akten i ärendet.

I detta sammanhang vill utskottet beröra en punkt i den kritik av brister i
propositionen som moderata samlingspartiet framför inledningsvis i sin
partimotion 1982/83:151. Propositionen kan, säger motionärerna, jämföras
med de prospekt som börsnoterade företag publicerar vid nyemissioner. Ett
privat företag skulle, menar de, ”aldrig kunna presentera ett så magert
emissionsprospekt, inte ens om det gällde ett avsevärt mindre belopp”.
Partiets företrädare i utskottet har utvecklat kritiken ytterligare. Förutom till
bestämmelserna om emissionsprospekt vid nyemission - vilka finns i 4 kap.
20-22 och 24 §§ aktiebolagslagen (1975:1385) - har de hänvisat bl. a. till
bankinspektionens anvisningar (i skrivelse den 15 november 1982) till
fondkommissionärerna angående deras medverkan som s. k. märket makers
vid handel med icke börsnoterade värdepapper och till de rekommendationer
rörande offentligt erbjudande av aktieförvärv i och för samgående mellan
bolag som Näringslivets börskommitté utfärdade år 1971.

Emissionsprospekten - vilka bankinspektionen anger som mönsterbildande
för de prospekt om icke börsnoterade aktiebolag som märket makers skall
upprätta - skall enligt aktiebolagslagen innehålla bl. a. vissa redovisningshandlingar
för de tre senaste räkenskapsåren, i vissa fall med kompletterande
uppgifter, och vidare historik över bolaget och dess verksamhet, redogörelser
för bolagets resp. koncernens verksamhet, råvarutillgångar, produktion
och driftställen och för dess ställning i branschen samt uppgift om bolagets
styrelseledamöter, revisorer och ledande befattningshavare. De åberopade
rekommendationerna av Näringslivets börskommitté ställer likartade krav;
den period för vilken resultaträkningar, balansräkningar och finansieringsanalyser
m. m. skall presenteras är emellertid de fem senaste åren.

Det står klart att den information om Statsföretag och de berörda
dotterbolagen som lämnas i propositionen delvis är mera summarisk än den
som krävs enligt de nyssnämnda föreskrifterna och rekommendationerna.
Det måste emellertid beaktas att dessa avser helt andra situationer än den
som nu är aktuell. De gäller ju inbjudningar till en vid krets av

NU 1982/83:25

kapitalplacerare, vilka typiskt sett inte har andra källor till information om de
ifrågavarande företagen än den som dessa publicerar och den som
förekommer i massmedierna. Propositionen är däremot ett förslag till den
instans som ytterst svarar för beslut av ensamägaren (resp. majoritetsägaren)
till där berörda företag om medelstillskott och motsvarande åtgärder till
skydd för aktiekapitalet.

Utöver propositionen har regeringen också, såsom har redovisats i det
föregående, tillhandahållit utskottet ett omfattande underlagsmaterial.
Utskottet konstaterar att den nu behandlade propositionen i allt väsentligt
har utformats enligt den praxis som i vart fall sedan 1970-talets början har
tillämpats när det gällt propositioner om statliga företag. Denna praxis har
varit gemensam för olika regeringar, också dem där moderata samlingspartiet
har varit representerat, bl. a. genom undertecknare av den nu aktuella
motionen. Under en tidigare period brukade föredragande statsrådet särskilt
anmäla att han ämnade tillställa vederbörande riksdagsutskott ytterligare
handlingar; även utan en sådan anmälan sker detta regelmässigt. Det är
också uppenbart att det kompletterande materialet ofta, inte minst när det
gäller företag i kris, till väsentlig del måste sekretessbeläggas till skydd för de
berörda företagens ekonomiska intressen. Vid utskottsbehandlingen har
talesmännen för motion 1982/83:151 (m) inte framställt några som helst krav
på att regeringens förslag skulle belysas mer ingående med hjälp av det
tillgängliga underlagsmaterialet eller på annat sätt.

Den kritik av formell natur som motionärerna riktar mot propositionen
finner utskottet alltså inte välgrundad. Detta innebär inte att utskottet anser
den informationsnivå som propositionen företräder vara föredömlig i alla
avseenden. Det är givetvis angeläget att såvitt möjligt samtliga riksdagsledamöter,
inte bara de som deltar i utskottsbehandlingen, får ett fylligt
underlag för sina ställningstaganden beträffande de statliga företagen. En
proposition av det slag som det här gäller har också stort intresse för många
utanför riksdagen, inte minst för dem som är verksamma vid de berörda
företagen. Utskottet utgår från att regeringen i varje särskilt fall noga
överväger vilka uppgifter den kan och bör lämna i samband med förslag till
riksdagen rörande den statliga företagssektorn.

Principsynpunkter på den statliga företagssektorns omfattning m. m.

Före sin granskning av regeringens förslag tar utskottet här upp de
allmänna synpunkter på den statliga företagssektorns omfattning och villkor
som förs fram i två partimotioner (m, fp) om näringspolitiken. Motionärerna
ser kritiskt på statens roll som företagare. Genom att staten dels bestämmer
ramarna för näringslivets verksamhet, dels samtidigt driver egna företag
kommer den i konflikt med sig själv, sägs det i motion 1982/83:1588 (m). Det
hävdas också att den statliga företagssektorn präglas av en bristande
effektivitet som leder till felaktig resursanvändning. Staten bör inte driva

NU 1982/83:25

företag annat än i undantagsfall, menar motionärerna. Den bör begränsa sina
engagemang i olönsamma företag, och dess intressen i lönsamma företag bör
avvecklas. På liknande sätt talas i motion 1982/83:1615 (fp) om att staten
sammanblandar två roller med resultatet att den egentliga ägarfunktionen
försummas. Receptet häremot skulle enligt motionärerna vara ett tillskott av
enskilda eller kooperativa delägare i de statliga företagen. I första hand
skulle kompletterande minoritetsintressen eftersträvas. Ett av önskemålen i
motionen är att riksdagen skall slå fast att även statliga företag kan gå i
konkurs.

Till olika konkreta förslag om försäljning av statliga företag återkommer
utskottet i ett senare avsnitt. Kommentarerna nu gäller de principiella
synpunkter som har refererats.

Utskottet delar inte uppfattningen att statens dubbla funktion som
normgivare för näringslivet och som ägare av företag skulle medföra en
besvärande rollkonflikt. Vad som erfordras är endast att de båda funktionerna
hålls åtskilda och att staten som företagsägare underkastar sig de
bestämmelser som gäller generellt för näringslivet. Påståendet att den
statliga företagssektorn präglas av bristande effektivitet är obestyrkt. En
annan sak är att denna sektor innefattar åtskilliga företag som mer eller
mindre utpräglat befinner sig i ett krisläge. Detta förhållande beror till stor
del på att staten har måst vidta räddningsaktioner när privata intressen har
misslyckats med sin verksamhet. De partier som nu går till angrepp mot den
statliga företagssektorn har själva i regeringsställning bidragit till en kraftig
tillväxt av denna sektor. Det finns åtskilliga företag som staten och privata
företag med framgång driver gemensamt. I andra fall kan ett sådant delat
ägarskap medföra problem. Att det skulle innebära särskilda fördelar om
staten mera allmänt släppte in privata intressen i de statliga företagen finner
utskottet inte vara klarlagt.

Frågan huruvida ett statligt företag som har kommit på obestånd bör
försättas i konkurs behandlädes av utskottet för två år sedan (NU 1980/81:64
s. 17). Utskottet konstaterade att det ur strikt juridisk synvinkel är fullt klart
att ett sådant bolag kan försättas i konkurs - staten kan som aktieägare hindra
konkurs endast genom åtgärder som undanröjer konkursgrunden obestånd.
Olika omständigheter som kunde inverka på beslut om sådana åtgärder
diskuterades. Utskottet fann det inte möjligt att ange generella kriterier för
när ett av staten hel- eller delägt företag borde kunna försättas i konkurs.
Avgörandet måste, sade utskottet, i varje enskilt fall grundas på lämplighetsskäl
och innebära en sammanvägning av skilda omständigheter av
juridisk, ekonomisk och politisk natur. Det anförda lämnades utan erinran
av riksdagen.

Utskottet kan inte finna att riksdagen nu har anledning att göra något
ytterligare uttalande i frågan om statliga företags försättandé i konkurs.

Sammanfattningsvis tar utskottet avstånd från de i detta avsnitt berörda

NU 1982/83:25

förslagen i motionerna 1982/83:1588 (m) och 1982/83:1615 (fp) till allmänna
uttalanden om staten som företagsägare och om den statliga företagssektorns
omfattning. Liksom hittills bör riksdagen behandla frågor om förvärv av
företag till staten och om avyttring av statliga företag med utgångspunkt i de
konkreta förslag till sådana åtgärder som den får att ta ställning till, t. ex. i det
nu aktuella ärendet.

Rekonstruktion av Statsföretagsgruppen, m. m.

Bakgrund

Inledningsvis har utskottet berört den negativa ekonomiska utvecklingen
inom Statsföretagskoncernen under de senaste åren. De prognoser som har
gjorts pekar på fortsatta stora underskott, för moderbolagets del uppgående
till sammanlagt ca 3 400 milj. kr. under åren 1982-1984. Krav på betydande
koncernbidrag eller aktieägartillskott till flera dotterbolag och ett mycket
stort negativt finansnetto anges som huvudorsaker till de förluster som har
uppstått hos moderbolaget. Jämte detta svarar AB Statens Skogsindustrier
(ASSI), Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) och Beroxo AB för de
största underskotten. Även fortsättningsvis kommer åtskilliga dotterbolag
att ställa anspråk på finansiellt bistånd från moderbolaget. Den ökade
upplåning som har beräknats bli erforderlig skulle minska Statsföretagsgruppens
soliditet från 26 % år 1981 till 11 % år 1984. Enligt prognosen för det
sistnämnda året skulle moderbolaget då ha förbrukat mer än två tredjedelar
av sitt aktiekapital och således bli likvidationspliktigt. Den tänkta upplåningen
kan emellertid inte genomföras utan kapitaltillskott. Till följd av
villkoren för moderbolagets lån finns det i annat fall risk för att bolaget av
sina långivare förklaras i default, vilket innebär att dess långfristiga lån kan
sägas upp till omedelbar betalning. Akut likviditetsbrist beräknas uppkomma
under första halvåret 1983.

Regeringens förslag

Regeringens slutsats av den redovisning som här har kort sammanfattats är
att Statsföretagsgruppen måste rekonstrueras finansiellt. Enbart för moderbolaget
skulle därvid behövas ett tillskott på ca 1 000 milj. kr. Ytterligare
1 000-1 500 milj. kr. beräknas bli erforderliga för att finansiera förväntade
förluster och rekonstruktioner av andra dotterbolag än ASSI, LKAB, SS AB
Svenskt Stål AB och Svenska Petroleum AB, detta sedan bidrag från
vinstgivande dotterbolag har tillvaratagits. Vidare bedöms ASSI behöva ett
kapitaltillskott av 2 000 milj. kr. för en finansiell rekonstruktion.

Utöver finansiella insatser förordar regeringen en organisatorisk uppdelning
av Statsföretagsgruppen. Flera dotterbolag uppvisar resultatvariationer
så stora att vart och ett av bolagen skulle kunna sätta Statsföretags existens på

NU 1982/83:25

spel. Gruppen anses vidare ha blivit för stor och svåröverskådlig för att kunna
administreras och styras på ett effektivt sätt.

Föredragande statsrådet anger några principer som han betraktar som
vägledande för organisationen av den statliga företagssektorn. I korthet är de
följande. De statliga bolagen skall grupperas i koncerner, så att mängden av
ägarfrågor som direkt belastar regeringskansliet, dvs. främst industridepartementet,
blir begränsad. Staten skall - via bolagsstämmorna, genom villkor
för kapitaltillskott etc., genom offertavtal och även genom informella
kontakter - ha ett effektivt inflytande över principfrågor rörande den statliga
företagssektorn som helhet. Moderbolagen i de statliga koncernerna måste
ha hög kompetens, t. ex. på grundval av en branschmässig specialisering.
Dotterbolagens kompetens får emellertid inte utarmas. En viktig uppgift för
moderbolagen är att utöva ansvaret för finansiell planering och kontroll över
dotterbolagen. Moderbolagen skall också ansvara för kontakter med
ägaren.

Dessa principer åberopas nu som grundval för ett avtal som staten har
träffat med Statsföretag om förvärv av Statsföretags aktier i LKAB, SS AB,
Norrbottens Järnverk AB (NJA), ASSI och Svenska Petroleum.

I LKAB äger Statsföretag nu samtliga aktier, medan det i SSAB har en
ägarandel av 50 %. Av resterande aktier i SSAB äger staten direkt 25 %, som
har övertagits från den ena av de ursprungligen två privata delägarna. Den
andra av dessa, Gränges AB, har kvar sin andel av 25 %. LKAB och SSAB är
finansiellt mycket tunga och har mycket stor industri-, regional- och
sysselsättningspolitisk betydelse, anförs det i propositionen. NJA är numera
ett icke rörelsedrivande företag, vars kapitaltillgångar - 550 milj. kr. i likvida
medel - är utlånade till Statsföretag. Motivet för statens förvärv av NJA är att
detta företag avses - under ändrat namn - bli använt som moderbolag för
LKAB och SSAB, vilka, enligt principen om koncernbildningar inom den
statliga företagssektorn, skulle utgöra en separat företagsgrupp.

För den föreslagna utbrytningen av ASSI ur Statsföretag åberopas delvis
samma skäl som i fråga om LKAB och SSAB. Därtill kommer planer på en
samordning av statens intressen med anknytning till skogsindustri. Dessa
planer återkommer utskottet till i ett senare avsnitt (s. 25).

Svenska Petroleum, som bildades år 1975 som kommersiellt instrument för
statens oljepolitik, ägs av staten (genom statens vattenfallsverk) och
Statsföretag med hälften var. Statsföretag har, särskilt under åren
1979-1981, givit Svenska Petroleum stora kapitaltillskott, för vilka Statsföretag
har fått medel av staten dels genom lån som är ränte- och
amorteringsfria tills vidare, dels genom ägartillskott. Statsföretag har
förklarat att bolaget inte har möjlighet till några ytterligare finansiella
åtaganden gentemot Svenska Petroleum. De aktier i detta företag som staten
föreslås överta avses skola redovisas direkt under industridepartementet
utan någon ändring nu av vattenfallsverkets roll som förvaltare av övriga
aktier.

NU 1982/83:25

Den sammanlagda köpeskillingen för aktierna i de fem nämnda bolagen
utgör 3 012 608 000 kr., vilket är summan av de belopp till vilka deras värden
har upptagits i Statsföretags balansräkning. Av köpeskillingen föreslås 2 400
milj. kr. erläggas kontant och resterande del i form av avräkning av
fordringar och skulder enligt vad som i detalj framgår av propositionen, där
avtalet mellan Statsföretag och staten finns återgivet som bilaga 1. Förutom
ett anslag av 2 400 milj. kr. för förvärv av aktier från Statsföretag begär
regeringen således av riksdagen att få ett bemyndigande att ikläda sig övriga
ekonomiska förpliktelser som följer av avtalet. Med hänsyn till att LKAB
och SSAB avses bli sammanförda under ett gemensamt moderbolag vill
regeringen också få bemyndigande att överlåta aktierna i de två bolagen till
ett av staten ägt aktiebolag.

De föreslagna aktietransaktionerna medför, uttalas det i propositionen,
att Statsföretagsgruppen får en lämpligare storlek och sammansättning.
Denna kvarvarande grupp måste, understryks det samtidigt, genomgå en
radikal rekonstruktion syftande till att dotterbolagen inom gruppen skall bli
vinstgivande. Särskilt betonas behovet av åtgärder för att lösa problemen i
Beroxo AB, AB Eiser och Regioninvest i Norr AB. Till frågor om det
sistnämnda bolaget återkommer utskottet i ett senare avsnitt (s. 22).

För att Statsföretagsgruppen efter rekonstruktionen skall kunna utvecklas
på ett positivt sätt krävs, sägs det vidare i propositionen, en koncentration till
de områden där kompetens kan byggas upp. Statsföretag måste då, heter det,
kunna förvärva företag inom områden för sin affärsidé och avyttra företag
som ligger utanför. Det tillskott som Statsföretag får genom de föreslagna
aktietransaktionerna har bedömts vara tillräckligt för att bolaget, under
förutsättning också av egna åtgärder, skall komma till rätta med lönsamhetsproblemen
inom gruppen. Dessa problem belyses närmare på grundval
av den långsiktsplan som Statsföretag har gjort upp. De medför att
moderbolaget väntas redovisa förlust även för år 1983. Fr. o. m. år 1984
skulle Statsföretag emellertid bli vinstgivande.

Ett särskilt avsnitt i propositionen ägnas åt Beroxo. Detta bolag har enligt
en ekonomisk kalkyl som har genomförts ingen möjlighet att redovisa
lönsamhet inom överskådlig tid. Kostnaderna för en omedelbar avveckling
av bolaget har beräknats till ca 800 milj. kr. Föredragande statsrådet uttalar
att det nu ankommer på Statsföretags ledning att vidta nödvändiga åtgärder
för att slutligt lösa svårigheterna inom Beroxo. Kostnaderna skall då täckas
av den ersättning som Statsföretag får genom aktieöverlåtelsen till staten.

Oppositionspartiernas motförslag

Alla de fyra oppositionspartierna anmäler i sina partimotioner avvikande
meningar beträffande det rekonstruktionsprogram som regeringen föreslår.
Moderata samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet anser att Statsföretags
problem bör lösas med väsentligt lägre utgifter för staten än enligt

NU 1982/83:25

regeringens förslag; de ser försäljning av lönsamma dotterbolag som en
metod att tillföra Statsföretag nytt kapital. Vänsterpartiet kommunisterna
godtar den ekonomiska ramen men inte den form för kapitaltillskott till
Statsföretag som regeringen föreslår. Alla de fyra partierna har också
invändningar mot de organisatoriska lösningar som propositionen anger.
Den närmare innebörden av oppositionspartiernas motförslag är följande.

En grundtanke i motion 1982/83:151 (m) är att de företag inom
Statsföretagsgruppen som under normala affärsbetingelser borde vara
lönsamma bör avskiljas från Statsföretag och säljas på fondbörsen. Aktierna
i dessa bolag bör, menar motionärerna, genom en apportemission tillföras
Investment AB Procordia - moderbolaget i den koncern där Svenska Tobaks
AB ingår - och Procordia därefter introduceras på börsen och på den vägen
avyttras. Den nya koncernens värde vid nuvarande kursnivå beräknas av
motionärerna till närmare 2 miljarder kronor. De problemföretag som
regeringen vill att staten skall förvärva från Statsföretag skulle enligt
motionen kvarstanna hos detta bolag, vars ledningskapacitet därigenom
skulle bli utnyttjad. Om ytterligare företagsgrupper placeras direkt under
industridepartementet minskar möjligheterna till kontroll av dem, anser
motionärerna. Ett särskilt yrkande som de framför går ut på att riksdagen
med det snaraste skall få förslag om avveckling av Svenska Petroleum genom
avyttring eller likvidation.

Även i motion 1982/83:139 (c) anvisas börsintroduktion och försäljning av
vinstgivande företag inom Statsföretagsgruppen som en möjlighet att
generera kapital. Centerpartiet är dock berett att låta staten tillföra
Statsföretag 1 miljard kronor i samband med att de statliga företagen
grupperas om. Detta belopp skulle alltså få användas för förvärv av aktier
från Statsföretag till staten. I organisatoriskt avseende önskar centerpartiet
en ytterligare decentralisering genom uppdelning av Statsföretag i nya
företagsgrupper. Härvid skulle bl. a. en grupp för mekanisk industri och en
serviceföretagsgrupp tillkomma.

Folkpartiets förslag i motion 1982/83:141 liknar i det väsentliga centerpartiets.
Också i denna motion föreslås ett anslag av 1 miljard kronor för förvärv
av aktier från Statsföretag. Likaså föreslås även här att en del av
dotterbolagen helt eller delvis skall säljas till den privata sektorn. AB AB,
Allmänna Bevaknings AB är ett av de företag som nämns; andra är
KabiVitrum AB, Kalmar Kockum AB och SARA AB. Vidare förordas att
Procordia görs till en fristående koncern. Beroxo föreslås bli nedlagt.
Motionärerna förklarar sig beredda att tillstyrka anslag för nedläggningskostnaderna,
sedan en kalkyl över dessa har framlagts. De vill att riksdagen
hos regeringen skall begära konkreta handlingsplaner för olika företag inom
Statsföretagsgruppen som underlag för prövning av frågan om kapitaltillskott.

I motion 1982/83:142 (vpk) begärs att det ekonomiska tillskott som staten
skulle ge Statsföretag genom aktieköp i stället skall tillföras bolaget utan

NU 1982/83:25

förändring av organisationen. De verkliga problemen löses inte genom
organisatoriska åtgärder utan ligger på ett annat plan, sägs det i motionen.
Den sålunda intakta Statsföretagsgruppen skall ha tre huvuduppgifter: att
”förändra de klassiska råvaru- och processindustrierna, så att de ansluts till
förädlingsindustrins behov och utveckling”, att vidareutveckla färdigvaruindustrierna
och tjänsteverksamheten samt att ”fylla det tomrum som skapats
genom det privata kapitalets bristande intresse för Sveriges vidare industrialisering”.
För fullföljandet av dessa uppgifter rekommenderas nya programmatiska
riktlinjer, som i kort sammanfattning är följande. Lönsamhetsprincipen
bör bibehållas men ges en mindre formell och mer långsiktig innebörd.
Ett organisatoriskt samband mellan verksamheterna i gruppen skall bestå,
varvid samordningsvinster skall tas till vara genom integration av bl. a.
redovisnings- och servicefunktionerna. En nyskapad, helt framtidsinriktad
grupp av statliga företag skall bli ”en spjutspets i en ny, nationell
industrialisering”. De statliga företagen skall bryta med auktoritära ledningsprinciper
och bli ett mönster för ekonomisk demokrati.

Försäljning av statliga företag?

Som nyss har redovisats är försäljning, helt eller delvis, av vinstgivande
dotterbolag en huvudpunkt i moderata samlingspartiets, centerpartiets och
folkpartiets sinsemellan något skiljaktiga program för rekonstruktion av
Statsföretagsgruppen. De tre partierna återkommer till detta uppslag även i
flera andra motioner än de som har föranletts av proposition 1982/83:68.
Också företag utanför Statsföretagsgruppen nämns därvid som tänkbara
försäljningsobjekt. Motionerna 1982/83:1588 (m) och 1982/83:1615 (fp) har
redan berörts i avsnittet om principsynpunkter på den statliga företagssektorns
omfattning. I den förstnämnda rekommenderas bl. a. att AB Pripps
Bryggerier successivt skall föras över i privat ägo. I motion 1982/83:2007 (m)
om besparingar inom industridepartementets verksamhetsområde aktualiseras
ånyo frågan om en utförsäljning av statliga företag, varvid syftet anges
vara att öka statens inkomster och därigenom ytterligare bidra till en
förbättring av det statsfinansiella läget. Ambitionsnivån bör, säger motionärerna,
vara en försäljning i sådan omfattning att budgetläget för budgetåret
1983/84 förbättras med minst 500 milj. kr. utöver vad som följer av deras
förslag rörande rekonstruktion av Statsföretagsgruppen. Motionärerna vill
att regeringen skall lägga fram ett förslag till åtgärder med denna inriktning. I
motion 1982/83:2144 (c) räknas för samma budgetår med att likvider för
aktieförsäljning skall ge statskassan ett tillskott av ca 1 miljard kronor. I sin
motivering anför motionärerna att nyemissionsutbudet på börsen relativt sett
är för litet på grund av brist på investeringsobjekt. Genom utförsäljning av
statliga företag skulle man således öka spridningen av aktieägandet.

Utskottet tar i detta sammanhang också upp motion 1982/83:1487 (m),
enligt vilken regeringen bör ta initiativ till en börsintroduktion av Post- och

NU 1982/83:25

Kreditbanken, PKbanken. Motionärerna framhåller att staten genom
banklagstiftningen har ett starkt inflytande över banksystemet i dess helhet
och äger rätt att utse ledamöter i affärsbankernas styrelser. De drar
slutsatsen att staten inte behöver äga en affärsbank för att få insyn i
bankväsendet. På grundval av senaste betalkurs för en aktie i PKbanken
uppskattar de bankens börsvärde till inemot 3,6 miljarder kronor. En
börsintroduktion av PKbanken skulle, säger de, innebära att statens
lånebehov kan nedbringas med motsvarande belopp.

Det kan här nämnas att finansminister Kjell-Olof Feldt den 10 februari
1983 till svar på en fråga i riksdagen (1982/83:241) meddelade att regeringen
inte hade diskuterat någon börsintroduktion av PKbanken och att den inte
heller hade några planer på att sälja ut eller börsintroducera något annat
statligt bolag. Detta svar innebar dock, framhöll statsrådet, inte utvecklandet
av någon doktrin om att börsintroduktion av PKbanken eller av andra
statliga företag inte kan ske.

Som tidigare har berörts (s. 11) räknar regeringen för Statsföretagsgruppens
del med en fortsatt strukturomvandling som skall kunna innebära bl. a.
att företag inom gruppen överlåts på annan ägare. Det finns tidigare, både
inom och utom denna grupp, exempel på att statliga företag helt eller delvis
har sålts till andra intressenter. Avyttringar av detta slag, avsedda att leda till
nya kombinationer som kan vara positiva för den rörelse som överlåts, är
emellertid någonting helt annat än en sådan utförsäljning av statliga företag
som förespråkas i de nämnda motionerna. Denna skulle nämligen ha till syfte
att ge statskassan ett avsevärt tillskott av likvida medel. Staten skulle
följaktligen enligt motionärernas förslag kraftigt reducera den nuvarande
statliga företagssektorn, vilken är ett resultat av mångåriga insatser som i
åtskilliga fall representerar betydelsefulla tekniska och kommersiella initiativ.
Bland företag som skulle säljas är också sådana, exempelvis ABAB,
Svenska Tobaks AB och AB Pripps Bryggerier, där det statliga ägandet har
speciella motiv. Eftersom en försäljning i det angivna syftet främst skulle
komma att avse framgångsrika företag skulle de kvarvarande statliga
företagen genomsnittligt förete låg lönsamhet. I förlängningen ligger att den
kvarvarande statliga företagssektorn kan komma att bestå enbart av mer
eller mindre krisdrabbade företag, som har små möjligheter att ömsesidigt
bistå varandra och som utgör en mindre attraktiv miljö för de anställda och
särskilt för kvalificerade företagsledare. En politik som får sådana konsekvenser
kan utskottet inte tillstyrka. Utskottet betraktar en livskraftig sektor
av statliga företag som ett viktigt inslag i det svenska näringslivet och
avstyrker de motionsyrkanden som går ut på en programmatisk minskning av
denna företagssektor. Vad gäller ett system med privat delägarskap i statliga
företag, åstadkommet genom börsintroduktion av dessa, får frågan om en
sådan ordning prövas från fall till fall. Utskottet ser, som redan framhållits,
inga fördelar i en mera generell tillämpning av ett sådant system. Med vad här
sagts avstyrker utskottet samtliga de motionsyrkanden som avser försäljning
och börsintroduktion av statliga företag.

NU 1982/83:25

Vad PKbanken beträffar finner utskottet mot här angiven bakgrund inte
anledning att försöka bedöma hur bankens aktier skulle komma att värderas
vid en börsintroduktion. Det bör dock anmärkas att, eftersom nu endast
0,04 % av aktiekapitalet är i annans ägo än statens, det rent principiellt synes
äventyrligt att beräkna börsvärdet enbart på grundval av den senaste
betalkurs som har registrerats för en aktie i banken.

Uppdelning av Statsföretagsgruppen

Utskottet har i det föregående (s. 9 f.) redogjort för regeringens förslag att
Statsföretagsgruppen skall delas upp på så sätt att fem av företagen inom
gruppen bryts ut och förvärvas av staten. Härigenom skulle enligt propositionen
två huvudsyften nås. Statsföretag får genom försäljningen ett
betydande medelstillskott som dels möjliggör att redan uppkomna förluster
kan täckas, dels medför en förbättring av bolagets soliditet. Vidare får dess
ledning andra förutsättningar än i dag att kontrollera och styra utvecklingen
inom gruppen.

Vad gäller storleken av det kapital som genom aktieförsäljningen skall
tillföras Statsföretag vill utskottet erinra om att avtalet mellan bolaget och
staten bygger på förutsättningen att Statsföretag skall få en likvid som
motsvarar det bokförda värdet av de överlåtna aktierna. En försäljning av
aktierna till underpris är inte möjlig, eftersom den skulle medföra en
belastning på resultaträkningen som Statsföretag saknar finansiellt utrymme
för. Om riksdagen i anslutning till motionerna 1982/83:151 (m), 1982/83:139
(c) och 1982/83:141 (fp) vill välja en lösning som innefattar aktieförsäljning
till den privata sektorn, måste bl. a. beaktas att det enligt propositionen
åsyftade kapitaltillskottet till betydande del behövs för att täcka förluster
under år 1982. Eftersom en sådan försäljning som åsyftas i motionerna inte
kan genomföras omedelbart utan först på något längre sikt och successivt,
torde i så fall provisoriska insatser från statens sida erfordras innan
Statsföretag i vår framlägger sitt bokslut för år 1982.

Beträffande förslaget i motion 1982/83:151 (m) om bemyndigande för
riksgäldskontoret att lämna Statsföretag kreditgarantier vill utskottet
framhålla dels att ett sådant bemyndigande rimligen måste avse ett
maximerat belopp, dels att det inte går att med lån kompensera en sådan brist
på eget kapital som kan leda till tvångslikvidation.

Det belopp av 1 miljard kronor som enligt motionerna 1982/83:139 (c) och
1982/83:141 (fp) omedelbart skulle ställas till Statsföretags förfogande torde
inte räcka till för att i bokslutet för år 1982 täcka redan uppkomna
förluster.

I det föregående har utskottet avvisat tanken att den nödvändiga
finansiella rekonstruktionen av Statsföretagsgruppen helt eller till väsentlig
del skulle åstadkommas på basis av en försäljning av företag i gruppen till
privata intressen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag att staten från

NU 1982/83:25

Statsföretag - i enlighet med avtalet mellan parterna - förvärvar dels ASSI
och LKAB, dels bolagets andelar i SSAB och Svenska Petroleum, i vartdera
fallet motsvarande 50 % av samtliga aktier. Oavsett hur det blir med NJA:s
tilltänkta funktion som moderbolag i en ny företagsgrupp, en fråga som
utskottet tar upp i ett senare avsnitt, finner utskottet det också motiverat att
NJA på föreslaget sätt övertas av staten. Utskottet tillstyrker även att
regeringen får det begärda bemyndigandet att ikläda staten de ekonomiska
förpliktelser i övrigt som följer av avtalet. Ett beslut av riksdagen enligt
utskottets förslag skapar förutsättningar för att regeringen kan slutligt
godkänna avtalet. Av det sagda följer att utskottet avstyrker samtliga
motionsyrkanden som går ut på avvikelser från vad som har överenskommits
mellan staten och Statsföretag. Utskottet avstyrker också det i motion
1982/83:139 (c) framförda förslaget att den reducerade Statsföretagskoncernen
skall delas upp i flera företagsgrupper med decentraliserad förvaltning
och organisation. En sådan uppdelning skulle enligt utskottets mening
resultera i att stora fördelar som Statsföretags samlade ansvar för företagsgruppen
medför skulle gå förlorade. Utskottet vill samtidigt erinra om att
Statsföretags nuvarande organisation innebär en uppdelning i produktområden
vilken bör te sig positiv från motionärernas utgångspunkt.

Utskottet vill framhålla att den avsedda omstruktureringen torde skapa
förutsättningar för mera flexibla insatser från statens sida bl. a. med
avseende på LKAB och SSAB, något som kan ha betydelse bl. a. för
forskning och utveckling på dessa företags verksamhetsområden. En annan
positiv följd bör bli att Statsföretag kan ägna ökad uppmärksamhet åt andra
verksamheter som på sikt kan bidra till ny och mera differentierad
sysselsättning i övre Norrland och Mellansverige, de regioner som nu
drabbas av inskränkningar i LKAB:s och SSAB:s rörelse.

Svenska Petroleum AB

Utskottet tar så upp det förslag om avveckling av Svenska Petroleum som
framförs i motion 1982/83:151 (m). Frågan om detta bolags framtid
behandlades ingående hösten 1981, när riksdagen prövade ett förslag från
regeringen om ett kapitaltillskott på sammanlagt 670 milj. kr., avsett för
täckande av bolagets samlade förluster vid 1981 års utgång (prop. 1981/82:61,
NU 1981/82:19, rskr 1981/82:128). Moderata samlingspartiet hävdade då att
marknaden inte hade behov av ett företag med Svenska Petroleums
inriktning och föreslog på denna grund att riksdagen skulle begära att få ta
ställning till en plan för avveckling av bolaget. Utskottet, vars uppfattning
riksdagen anslöt sig till, ansåg däremot att Svenska Petroleum även i
fortsättningen hade en uppgift att fylla inom ramen för ett oljeförsörjningssystem
som så litet som möjligt fick utsättas för marknadsstörningar. En
långsiktig lösning av Svenska Petroleums problem torde, sade utskottet,
förutsätta att ett närmare samarbete mellan detta och andra bolag skulle
komma till stånd.

NU 1982/83:25

I årets budgetproposition (prop. 1982/83:100 bil. 14 s. lil) anmäls att
Svenska Petroleum har vidtagit olika åtgärder för att förbättra sitt resultat
och att utfallet av 1982 års verksamhet beräknas bli positivt. Det förutskickas
också att frågor om bolagets aktiviteter kommer att tas upp i en proposition
som enligt planerna skall föreläggas riksdagen under hösten 1983.

Med hänvisning till vad här sagts avstyrker utskottet motion 1982/83:151
(m) i angiven del.

Svetab

En viss särställning inom Statsföretagsgruppen intar Svenska Industrietablerings
AB (Svetab), som är ett investmentbolag med inriktning på små och
medelstora företag. Den väg som Svetab använder för att tillföra utvecklingsbara
företag riskkapital och kunnande är ett tidsbegränsat delägarskap i
minoritetsställning, förenat med en aktiv styrelseinsats i intressebolagen. I
propositionen meddelas att diskussioner pågår mellan Svetab och ”finansiärer
av typen förvaltare av kollektivt kapital” om en riktad nyemission i
Svetab. En konsekvens av ett breddat ägarskap skulle kunna bli att det inte
längre är ändamålsenligt att aktierna i Svetab innehas av Statsföretag.
Aktierna borde då kunna överföras direkt till staten eller till något annat av
staten ägt bolag. Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar den att-utan
vederlag - förvärva aktierna i Svetab. Bemyndigandet skulle också innefatta
rätt för regeringen att sedan överlåta aktierna till något aktiebolag som helt
eller delvis ägs av staten.

Förslaget tillstyrks uttryckligen i motion 1982/83:141 (fp). Däremot
avstyrks det i motion 1982/83:142 (vpk). Någon mera specifik motivering för
avslagsyrkandet lämnas inte. Motionärerna anför emellertid att de inte är
överens med regeringen om de organisatoriska förändringar som föreslås;
dessa kan, menar de, inte bidra till att lösa de berörda företagsenheternas
problem.

Utskottet har ingenting att erinra mot regeringens förslag på denna punkt
och tillstyrker alltså att regeringen får de begärda bemyndigandena att
förvärva och överlåta aktierna i Svetab.

LKAB, SS AB och NJA

Avtalet mellan statsföretag och staten anger villkoren för statens
övertagande av aktier i bl. a. LKAB, SSAB och NJA men innehåller
naturligt nog ingenting om planerna på att LKAB och SSAB skall
sammanföras till en gruv- och stålkoncern med NJA som moderbolag.
Utöver det tidigare refererade principuttalandet om bildande av koncerner
inom den statliga företagssektorn finns i propositionen ingen särskild
motivering för denna åtgärd. Föredragande statsrådet uttalar emellertid att
han förutsätter att det nya moderbolagets administration kan bli mycket

1* Riksdagen 1982/83. 17 sami Nr 25

NU 1982/83:25

begränsad och att styrelserna för de tre bolag som skall ingå i gruppen bör
kunna bestå av i huvudsak samma personer. Han understryker i sammanhanget
också att LKAB och SSAB måste drivas rationellt och efter
affärsmässiga principer.

Frågan om den tilltänkta koncernbildningen saknar aktualitet vid de
organisatoriska lösningar som förordas i motionerna 1982/83:151 (m) och
1982/83:142 (vpk) - i båda fallen stannar LKAB och SSAB kvar inom
Statsföretagsgruppen. I den senare motionen förekommer yrkanden om
avslag på vissa av de moment i propositionens hemställan som föranleds av
regeringens organisationsförslag. Centerpartiet begär i motion 1982/83:139
att LKAB och SSAB skall få fungera som självständiga enheter under staten.
Även folkpartiet vänder sig mot förslaget om ett gemensamt moderbolag för
LKAB och SSAB. Några samordningsvinster synes inte föreligga, sägs det i
motion 1982/83:141 (fp).

Utskottet konstaterar att utvecklingen särskilt för LKAB:s del har gått
dithän att statsmakterna måste ingripa för att bevaka de regional- och
industripolitiska intressen som kan främjas genom företagets verksamhet.
Därför räknar utskottet med att det nu finns och att det under överskådlig tid
kommer att finnas anledning till nära och täta kontakter direkt mellan
industridepartementet och LKAB. Utskottet delar regeringens uppfattning
att statliga företag i princip bör grupperas i koncerner. Undantag från
principen kan dock vara motiverade när, som i detta fall, de berörda
företagen vart för sig är stora och representerar delvis olikartade problem.
För det fall att LKAB och SSAB såsom regeringen förordar bryts ut ur
Statsföretag avstyrker utskottet således förslaget att de skall sammanföras till
en särskild företagsgrupp.

NJA:s tillgångar utgörs som tidigare har nämnts av 550 milj. kr. i likvida
medel. Härav är 450 milj. kr. utlånade till Statsföretag. Det arrangemang
som har planerats för det fallet att NJA blir moderbolag för LKAB och SSAB
innebär att den skuld till NJA på 450 milj. kr. som staten skall överta vid detta
företags utbrytning ur Statsföretag kvittas mot de aktier i LKAB och SSAB
som NJA då får överta. Den av utskottet föreslagna organisationen utan
gemensamt moderbolag för LKAB och SSAB innebär att den nu nämnda
transaktionen inte kommer till stånd. För att staten i den mån så erfordras
skall kunna betala ränta och amortering på den skuld till NJA som staten
enligt avtalet övertar torde riksdagen få anvisa ett särskilt förslagsanslag. Det
får ankomma på regeringen att närmare klargöra vilka villkor som skall gälla.
I dagens läge föreslår utskottet ett formellt anslag för ändamålet av 1 000
kr.

I motion 1982/83:140 (s) sägs att NJA:s likvida medel på 550 milj. kr. enligt
regeringens förslag överförs till moderbolaget i den tillämnade gruv- och
stålkoncernen. Av det sagda framgår att denna beskrivning inte är helt
korrekt. Yrkandet i motionen är att ifrågavarande medel skall användas för
utveckling av nya företag i Norrbotten.

NU 1982/83:25

Frågan om resurstillskott i olika former för utvecklingsåtgärder i
Norrbotten behandlas i proposition 1982/83:120, som avlämnas till riksdagen
i dagarna. Utskottet anser att omfattningen av och formerna för statens
insatser i syfte att åstadkomma en positiv utveckling i Norrbotten bör prövas i
det sammanhanget. Motion 1982/83:140 (s) avstyrks sålunda.

Det framhålls i propositionen att de föreslagna transaktionerna med
avseende på SSAB inte på något sätt förändrar Gränges inflytande i detta
bolag. Gränges skall sålunda kvarstå med sin andel av 25 % av aktiekapitalet,
utöva ägarinflytande i bolaget och vara representerat i styrelsen för detta.
Gentemot detta uttalande hävdas i motion 1982/83:1034 (vpk) att en ny plan
för SSAB:s framtid kräver att den private delägaren löses ut ur SSAB. Detta
bör enligt motionen ske ”med en symbolisk summa”. Konsortialavtalet
måste, säger motionärerna, förändras så att dess stipulerade affärsmässiga
och företagsekonomiska principer ersätts med samhällsekonomiska riktlinjer.

Motionärerna torde med ”en symbolisk summa” avse ett belopp som
ligger långt under den berörda ägarandelens verkliga värde. Utskottet vill
anmärka att en transaktion av föreslagen innebörd, för så vitt den inte kan
åstadkommas på frivillighetens väg, skulle förutsätta en särskild lagstiftning
vilken även torde behöva innefatta grundlagsändring. Enligt 2 kap. 18 §
regeringsformen skall varje medborgare - varmed avses även juridisk person
- vilkens egendom tas i anspråk genom expropriation eller annat sådant
förfogande vara tillförsäkrad ersättning för förlusten enligt grunder som
bestäms i lag. Det får enligt ett motivuttalande ”anses självklart att en
ersättning som endast är symbolisk inte uppfyller grundlagens krav”. Även
med bortseende från frågan om ersättningens storlek finner utskottet inte att
staten har anledning att nu bringa Gränges delägarskap i SSAB att upphöra.
Motionsyrkandet avstyrks alltså.

Mål för Statsföretagsgruppen

Vid Statsföretagsgruppens tillkomst fastställdes som mål för gruppen att
den skulle ”under krav på lönsamhet uppnå största möjliga expansion”.
Därutöver gjordes några kompletterande målangivelser. De statliga företagen
skulle ha ett särskilt ansvar att ta hänsyn till samhällsintresset vid val
mellan olika produktions- och lokaliseringsalternativ. De skulle vidare sträva
efter att åstadkomma allt större arbetstillfredsställelse för de anställda. I
propositionen framhålls nu att expansionskravet i praktiken har kommit att
framstå som det övergripande målet. Föredragande statsrådet anser emellertid
att det har uppstått växande oklarhet om Statsföretags mål. Flan
påpekar också att bolaget under många år inte har haft tillräckliga resurser
för att kunna expandera av egen kraft. På grundval av detta resonemang
föreslås i propositionen att målet för den samlade Statsföretagskoncernen i
fortsättningen - utan ändring av de nämnda kompletterande målangivelserna

NU 1982/83:25

- skall anges vara att ”under krav på lönsamhet öka den statliga
företagssektorns effektivitet och konkurrenskraft och därmed dess expansionsförmåga”.

Tre av motionerna innehåller yrkanden riktade mot propositionens
målsättningsavsnitt. Inget företag kan fjärma sig från ekonomiska realiteter,
sägs det i motion 1982/83:139 (c). Det grundläggande kravet måste därför
gälla hög effektivitet och lönsamhet. Enligt motionärernas formulering skall
Statsföretags huvudmål vara att ”driva verksamheten med effektivitet och
lönsamhet för att härigenom trygga den statliga företagssektorns positiva
medverkan i industrisysselsättningen, regionalpolitiken, råvaruförsörjningen
och den industriella utvecklingen”.

Någon motsvarande formulering finns inte i motion 1982/83:141 (fp). Här
understryks emellertid kraftigt att egen lönsamhet måste vara basen för
Statsföretags expansion i framtiden. Motionärerna vill att riksdagen särskilt
skall uttala att det bästa testet på förväntad lönsamhet erhålls om
Statsföretag får anskaffa det nödvändiga kapitalet på kreditmarknaden i
konkurrens med andra företag. I övrigt sätter motionärerna frågetecken för
de kompletterande målangivelser som har övertagits från det ursprungliga
målsättningsbeslutet. Vad avses, undrar de, med ”samhällsintresset” i den
passus som har refererats inledningsvis i detta avsnitt? De finner det också
egendomligt att ha strävan att ”nå allt större arbetstillfredsställelse för de
anställda” som ett speciellt mål - detta borde gälla för alla företag oberoende
av ägandeform. Den sistnämnda anmärkningen riktar sig i realiteten också
mot motion 1982/83:139 (c), där en likartad formulering föreslås.

En mera självständig målsättningsdiskussion förs i motion 1982/83:142
(vpk). De ”nya programmatiska riktlinjer” som föreslås där har redan
sammanfattats i ett annat avsnitt (s. 13).

Den avgörande skillnaden mellan propositionens och centerpartimotionens
formulering av huvudmålet är, såvitt utskottet kan finna, att ordet
”expansion” inte alls återfinns i den senare. Enligt propositionen är ökad
expansionsförmåga ett eftersträvat resultat av ökad effektivitet och konkurrenskraft.
Utskottet har svårt att förstå varför motionärerna från sina
utgångspunkter vänder sig mot detta uttalande - även om de inte vill ha en
vidgad statlig företagssektor bör de rimligen önska att befintliga statliga
företag drivs så framgångsrikt att dessa företag förvärvar och behåller
förmågan att expandera. I övrigt synes de båda formuleringarna vara
tämligen likvärdiga i sak, med den reservationen att motionärerna komplicerar
tolkningen genom att nämna en rad särskilda syften - industrisysselsättning,
industriell utveckling osv. Utskottet finnér inte att synpunkterna i
motion 1982/83:139 (c) ger anledning till någon modifikation av propositionens
målresonemang.

Detsamma gäller i fråga om motion 1982/83:141 (fp). Det föreslagna
uttalandet om anskaffning av kapital på ”kreditmarknaden” är uppenbart
inadekvat och inte ägnat att utgöra norm för de statliga företagen. Kritiken
mot de kompletterande målangivelserna, vilka tillkom redan år 1969 och

NU 1982/83:25

vilka det hittills har rått enighet om, synes knappast motiverad.

Vänsterpartiet kommunisterna har givit sina ”programmatiska riktlinjer”
en utformning som försvårar en jämförelse med de mera koncisa målformuleringarna
i propositionen. Begreppet lönsamhet synes hos motionärerna får
en förändrad innebörd som minskar dess praktiska värde som styr- och
värderingsinstrument. Självfallet blir propositionens lönsamhetskrav inte
primärt tillgodosett genom en sådan ”kalkylmässig lönsamhet”, åstadkommen
genom kontraktiva strukturåtgärder, som motionärerna ser kritiskt på.
En stor del av motionärernas program framstår som en plädering för ökat
utnyttjande av offertförfarande inom den statliga företagssektorn, ett ämne
som utskottet strax återkommer till. Önskemålet om en ny, framtidsinriktad
grupp av statliga företag kan uppenbarligen inte föranleda någon åtgärd i
detta sammanhang, när stora resurser måste sättas in på en rekonstruktion av
den redan befintliga företagsgruppen. Strävandena efter vad som kan
sammanfattas som ”ekonomisk demokrati” torde i första hand få utvecklas
inom de berörda företagen under medverkan av de anställda. Med det sagda
avstyrker utskottet motionärernas yrkande att riksdagen skall godkänna de
av dem framförda riktlinjerna.

Riksdagen bör enligt utskottets mening sammanfattningsvis konstatera att
vad som i propositionen uttalas om mål för Statsföretagsgruppen inte ger
anledning till någon erinran från riksdagens sida.

I samband med bildandet av Statsföretag slogs det fast att bolaget skulle
vara skyldigt att på anfordran lämna offert för fullgörande av speciella
uppgifter, t. ex. i fråga om sysselsättning, som ägaren begärde att bolaget
skulle åtaga sig. Systemets utformning i praktiken har fått avgöras från fall till
fall. I propositionen lämnas ett antal exempel på offertärenden och
konstateras att offertförfarandet bör tillämpas även i framtiden. Enligt
föredragande statsrådet finns det behov av att klara regler fastställs för hur
det skall tillämpas och att offerttekniken utvecklas ytterligare. De regler som
presenteras har i huvudsak följande innehåll. Offertavtal bör utformas som
civilrättsliga avtal med ömsesidiga åtaganden, t. ex. i fråga om sysselsättning
och ekonomisk ersättning. De bör vara tidsbegränsade, och de bör
utvärderas i efterhand. De måste innebära rimliga ekonomiska lösningar för
Statsföretag. Några åtaganden utöver vad som angivits i avtalet skall inte
anses föreligga. Statsföretag skall bära den ekonomiska risken om ett
åtagande kräver större ekonomiska insatser än som avsetts.

Det finns, hävdas det i motion 1982/83:141 (fp), en fara att man i praktiken
åsidosätter de fastställda principerna med påföljd att systemets trovärdighet
minskar. Motionärerna framför två kompletterande önskemål. Det ena är att
staten i så stor utsträckning som möjligt skall infordra offert även från andra
företag än Statsföretag i varje speciellt fall. Det andra är att mängden offerter
inte skall bli alltför stor.

Att offerter kan infordras också från andra företag, även privata och
kooperativa, ingår alltifrån början bland förutsättningarna för systemet.

NU 1982/83:25

Endast Statsföretag har emellertid skyldighet att lämna offert. I vilken
utsträckning systemet tillämpas beror på en rad särskilda omständigheter.
Ett allmänt hållet yttrande att mängden offerter inte får bli för stor torde ha
ringa styrande effekt. Utskottet avstyrker motionsyrkandet om ett kompletterande
uttalande av riksdagen i ämnet. Vad som anförs i propositionen på
denna punkt ger enligt utskottets mening inte anledning till någon erinran
från riksdagens sida.

Regioninvest i Norr AB

Regioninvest i Norr AB, som ursprungligen var knutet till NJA och
numera är ett helägt dotterbolag till Statsföretag, har till uppgift att stimulera
en industriell utveckling i Norrbottens län. Avsikten var ursprungligen att
bolaget företrädesvis skulle ingå som minoritetsägare i företag. Bl. a. till
följd av att bolaget har fått medverka i en rad rekonstruktioner har dess
inriktning ändrats. Regioninvest är nu moderbolag till 29 helägda dotterbolag
och har dessutom sju intressebolag. En snabb expansion under senare år
har varit förenad med stora förluster. Förlusten för år 1982 har i
propositionen preliminärt angivits till ca 82 milj. kr. En del därav har redan
täckts med hjälp av ett tillskott som riksdagen lämnade våren 1982.
Nettoförlusten för år 1982 skulle enligt propositionen bli 35 milj. kr. Nya
beräkningar visar att såväl brutto- som nettoförlusten i själva verket blir
större, den senare ca 50 milj. kr.

Med hänvisning till att Regioninvest har haft speciella omständigheter att
arbeta under föreslår regeringen att staten skall täcka dels resterande
förluster för år 1982, dels också - i avvaktan på en handlingsplan för företaget
- väntade förluster år 1983. Ett anslag av 110 milj. kr. beräknas för detta
ändamål. Föredragande statsrådet framhåller med skärpa att den ogynnsamma
resultatutvecklingen måste brytas genom att verksamheten får en
affärsmässig inriktning. Ett förslag till handlingsplan, vilket skulle föreligga
senast den 1 april i år, har avlämnats redan i mitten av februari och bereds nu
inom industridepartementet. Förslaget är sekretessbelagt.

I tre motioner - 1982/83:151 (m), 1982/83:139 (c) och 1982/83:141 (fp) -föreslås att det tilltänkta förlusttäckningsbidraget skall reduceras till 35 milj.
kr., dvs. ett belopp motsvarande den tidigare beräknade nettoförlusten för år
1982. Enligt den förstnämnda skulle därutöver nu ges ytterligare ett anslag av
35 milj. kr. till ett saneringsprogram, och riksdagen skulle hos regeringen
begära förslag till ett sådant program. En begäran om en konkret
rekonstruktionsplan för Regioninvest framställs i motion 1982/83:141 (fp).
För att ytterligare medel för förlusttäckning skall kunna ställas till förfogande
är det, sägs det i denna motion, oundgängligt att verksamheten begränsas till
sådant som har en rimlig chans att överleva på egen hand. I motion
1982/83:139 (c) kritiseras att Regioninvest i så stor utsträckning har förvärvat
majoritetsandelar i företag. En handlingsplan för företaget bör enligt denna

NU 1982/83:25

motion innefatta att man prövar om vissa dotterbolag skall försäljas.

I en fjärde motion, 1982/83:1023 (vpk), föreslås att riksdagen skall uttala
dels att det övergripande målet för Regioninvest bör vara att stimulera en
industriell utveckling, dels att den aviserade handlingsplanen bör ges ett
offensivt och expansivt innehåll. Det gäller, säger motionärerna bl. a., att ge
betydligt ökat utrymme åt produktutveckling, marknadsföring och försäljning.

Utskottet delar regeringens uppfattning att Regioninvests verksamhet bör
få förbli intakt till dess att beslut om en handlingsplan för bolaget föreligger.
Det belopp av 35 milj. kr. som moderata samlingspartiet, centerpartiet och
folkpartiet är eniga om täcker inte ens förra årets förlust. Även det ytterligare
anslag av 35 milj. kr. som i motion 1982/83:151 (m) föreslås för ett
saneringsprogram skulle till stor del konsumeras för förlusttäckning avseende
år 1982. En sådan begränsning av anslaget skulle framtvinga omedelbara
drastiska åtgärder i form av nedläggning av dotterbolag. Utskottet tillstyrker
sålunda att anslag anvisas enligt regeringens förslag.

Utskottet avser att i samband med behandlingen av proposition 1982/
83:120 om utveckling i Norrbotten återkomma med förslag rörande
Regioninvest. Något uttalande enligt motion 1982/83:1023 (vpk) finner
utskottet inte motiverat på detta stadium.

ASSI

Ett företag inom Statsföretagsgruppen som har drabbats av särskilda
problem är ASSI. Dess finansiella ställning har på senare år urholkats. Ett
omfattande investeringsprogram har medfört en kraftigt ökad lånebelastning.
Samtidigt har resultatutvecklingen varit svag. För år 1982 redovisade
bolaget ett underskott av mer än 500 milj. kr. Förlusten år 1982 beräknas till
800 milj. kr., vilket belopp delvis täcks av ett ägartillskott på 500 milj. kr.
Fortsatta förluster är att vänta de båda följande åren. Det egna kapitalet
reduceras i sådan takt att företagets fortbestånd kan hotas.

Investeringarna har kombinerats med en avsevärd omstrukturering. ASSI
har nu, anförs det i propositionen, i allt väsentligt ett livskraftigt produktprogram
och moderna och rationella anläggningar med konkurrenskraftiga
tillverkningskostnader. Utvecklingsmöjligheterna inom branschen har tagits
till vara. Därtill kommer att dess satsningar i många fall har haft särskild
betydelse genom att de har skett inom sysselsättningssvaga områden.

ASSI:s styrelse har hemställt om ett ägartillskott som skall göra det möjligt
att nedbringa skuldbördan och uppnå långsiktig lönsamhet. Med utgångspunkt
i dess framställning föreslår regeringen att staten skall medverka till en
finansiell rekonstruktion. Syftet skall vara att företaget får en sådan stabilitet
att det kan bemästra effekterna av konjunkturvariationer. Regeringens
förslag innebär att ASSI får ett tillskott av 2 000 milj. kr. och att dessutom ett

NU 1982/83:25

lån på 275 milj. kr. avseende Karlsborgs bruk efterges. Lånet har lämnats
med villkorlig återbetalningsskyldighet.

Detta förslag tillbakavisas helt i motion 1982/83:151 (m). Statsfinansiella
skäl och dåliga erfarenheter av företagsdrift i statlig regi talar enligt
motionärerna mot att statsmakterna genomför en sådan sanering. Åtgärden
befaras också kunna störa våra handelsrelationer och sålunda skada exporten
av trä, massa och papper. Motionärerna betecknar en ”konstruktiv
likvidation” av ASSI som den bästa lösningen. För sysselsättningen skulle en
sådan på kort sikt inte få andra konsekvenser än motsvarande affärsmässiga
sanering, hävdar de. På lång sikt skulle den skapa förutsättningar för
expansiva arbetsplatser med tryggad sysselsättning.

Enligt motion 1982/83:139 (c) skulle en statlig insats av den omfattning som
regeringen föreslår innebära en orimlig favorisering av statens skogsföretag
och inte vara motiverad av övergripande samhälleliga skäl. Motionärerna vill
att statens åtaganden skall begränsas till 1 miljard kronor. Detta innebär
också att de avstyrker den föreslagna eftergiften av ett lån till ASSI. En
likartad ståndpunkt kommer till uttryck i motion 1982/83:141 (fp). Här
tillstyrks ett begränsat kapitaltillskott av 1 miljard kronor i avvaktan på att
det kommer fram förslag som kan leda till långsiktig lönsamhet för ASSI.
Innan riksdagen tar slutlig ställning borde det finnas ett genomarbetat
handlingsprogram med alternativa lösningar av företagets problem.

Utskottet finner i likhet med regeringen att en finansiell rekonstruktion av
ASSI är välmotiverad och angelägen. Att bolaget nu befinner sig i finansiella
svårigheter kan i väsentlig mån ses som avigsidan av att det under en följd av
år har utvecklat sin produktionsapparat och därigenom stärkt sin långsiktiga
konkurrenskraft. Låneandelen i finansieringen har i ett skede med svag
marknad och därav följande låg resultatnivå blivit så stor att den framstår
som en helt onormal belastning på bolagets ekonomi. Det ter sig i denna
situation naturligt att staten som ägare medverkar till en konsidering som inte
bara undanröjer likvidationshotet på kort sikt utan också skapar en mera
bestående visshet hos anställda, kunder och andra intressenter att företaget
kommer att bestå och utvecklas vidare. En sådan begränsad insats som
föreslås i motionerna 1982/83:139 (c) och 1982/83:141 (fp) framstår, även om
den förenas med krav på en ”rekonstruktionsplan” e. d., som en halvmesyr
som förlänger bolagets problem utan att i det långa loppet ha några
kompenserande fördelar. En likvidation enligt förslaget i motion 1982/83:151
(m) skulle inte bara skapa stor oro utan också innebära förlust av betydande
värden som är specifika för ASSI:s samlade organisation. Utskottet
avstyrker därför de nu berörda motionsyrkandena och ansluter sig till
regeringens förslag om att riksdagen för ASSI:s rekonstruktion skall dels
lämna ett tillskott av 2 miljarder kronor, dels medge eftergift av statens
nämnda fordran på 275 milj. kr. Liksom föredragande statsrådet vill
utskottet understryka att strukturrationaliseringen inom ASSI måste fortgå
och att stora ansträngningar måste göras för att bolagets konkurrenskraft

NU 1982/83:25

skall stärkas. Sorn föredraganden också uttalar bör kapitaltillskottet
stimulera ASSI:s styrelse och ledning att förutsättningslöst pröva grundläggande
frågor beträffande ASSI:s företagsstrategi och inriktning.

I anslutning till förslaget om en finansiell rekonstruktion av ASSI tar
föredragande statsrådet upp frågan om en samordning mellan de statliga
skogsföretagen. Han erinrar därvid först om tidigare överväganden och
beslut om relationerna mellan domänverket och ASSI och om statens förvärv
av andelar i Norrlands Skogsägares Cellulosa AB (Ncb) och Södra
Skogsägarna AB. Den pågående strukturomvandlingen inom skogsindustrin
engagerar inte bara ASSI - såsom redan har berörts - utan även de övriga
statliga skogsföretagen, konstaterar föredraganden.

Domänverket svarar f. n. för ca 15 % av skogsindustrins samlade
råvarutillförsel. ASSI tar emot ca 35—40 % av domänverkets virkesleveranser;
statsskogarnas andel av bolagets virkesförsörjning blir därmed ca hälften
eller mer. Den största betydelsen för ASSI har domänverket i Norrbotten,
där verket innehar mer än hälften av skogsarealen. Andra industriföretag
som är starkt beroende av domänverket är ett antal inlandssågverk, främst i
norra Sverige. I propositionen framhålls att domänverket genom ett
långsiktigt leveransstöd till dessa spelar en regional- och sysselsättningspolitisk
roll.

Med hänvisning till statens ägarfunktion i domänverket, ASSI och Ncb
anför föredragande statsrådet att en ökad samordning mellan dessa företag
bör förbättra det statliga handlingsutrymmet för medverkan i strukturomvandlingen
inom skogsindustrin. Resonemanget är sammanfattningsvis
följande. Ur ägaren-statens synvinkel är det lämpligt att tillse att de statliga
skogsföretagens verksamheter bedrivs på ett sådant sätt att sammantaget den
bästa lönsamheten uppnås. Områden där affärsmässigt motiverade samverkansfördelar
bör kunna nås är bl. a. råvaruförsörjning och integration,
investeringsplanering och finansiell planering samt marknads- och organisationsutveckling.
En fortsatt och vidgad samordning mellan de statliga
skogsföretagen är angelägen. Den bör i första hand omfatta alla statliga
skogsföretag där staten är majoritetsägare.

Föredraganden omtalar att olika samverkansfrågor kontinuerligt behandlas
inom domänverket och ASSI. Han anser att denna aktivitet bör
intensifieras och breddas samt även innefatta Ncb. En ingående undersökning
av frågan om lämplig samordning av den statliga skogsindustrisektorn
aviseras. Föredraganden förklarar att han innan denna undersökning har
sluförts inte är beredd att föreslå några ägarmässiga förändringar för de
statliga skogsföretagen utöver statens förvärv av ASSI från Statsföretag.

Detta avsnitt i propositionen har föranlett ett yrkande i motion 1982/
83:142 (vpk). Motionärerna vill att riksdagen skall uttala sig mot att
domänverket framdeles samorganiseras med någon del av den statliga
skogsindustrin. Deras motivering är att det efter en sådan förändring skulle
finnas risk för att man vid en ekonomisk kris säljer ut skogen för att täcka

NU 1982/83:25

förluster inom skogsindustrin. Det berörda uttalandet i propositionen
uppmärksammas också i motion 1982/83:141 (fp). En samordning av avsett
slag skulle resultera i en mycket stor och sannolikt svåröverskådlig
gruppering, sägs det i denna motion. Ett samlat statligt skogsbolag skulle
också till följd av domänverkets stora skogsinnehav få en utpräglad
särställning.

Utskottet finner det viktigt att de statliga skogsintressena på bästa sätt
utnyttjas för medverkan i en utveckling av den svenska skogsnäringen. I
sådana strävanden är ett ökat samarbete mellan domänverket, ASSI och Ncb
ett naturligt inslag. Inför de fortsatta övervägandena på detta område vill
utskottet emellertid understryka föredragande statsrådets konstaterande av
att de statliga skogsindustriföretagens produktionsanläggningar och domänverkets
råvaruleveranser utgör delar i ett samlat strukturmönster. Med rätta
framhålls i propositionen att ett samarbete med andra skogsindustriföretag i
syfte att förbättra den svenska skogsindustristrukturen är både möjligt och
angeläget. Föredragandens påpekande om domänverkets betydelse för
många inlandssågverk har redan återgivits. Representanter för branschen
har inför utskottet närmare belyst dessa sågverks beroende av virkesleveranser
från domänverket. I sammanhanget vill utskottet också fästa
uppmärksamheten på föredragandens uttalande att det är väsentligt att den
förändringskapacitet som finns inom de statliga skogsföretagen själva i första
hand tas till vara.

Utskottet noterar att vad som anförs i det nu berörda avsnittet i
propositionen inte innebär något ställningstagande för en viss organisatorisk
förändring utan är ett inlägg - utan någon hemställan - avsett att belysa en
problematik som skall studeras ytterligare. Med hänsyn därtill finner
utskottet att någon särskild framställning i ämnet från riksdagens sida -1. ex.
i enlighet med det aktuella yrkandet i motion 1982/83:142 (vpk) och det
därmed besläktade uttalandet i motion 1982/83:141 (fp) - inte är motiverad.

Övriga frågor

Till sist tar utskottet upp tre motionsyrkanden som avser den statliga
företagssektorn i dess helhet.

Viss förköpsrätt för löntagarkooperativ

I motion 1981/82:1064 (vpk) lämnas flera exempel på statliga företag eller
produktionsenheter som har lagts ned, ibland efter att först ha övergått till
privata ägare. Vidare nämns ett par fall då en nedläggningshotad anläggning
har köpts av kommunen och denna därefter har kunnat fortsätta driften. I ett
par av de berörda fallen har grupper av anställda förgäves försökt få överta
rörelsen. Motionärerna menar att löntagarkooperativ - eventuellt tillsam -

NU 1982/83:25

mans med kommunen - borde har förköpsrätt när det är aktuellt med
försäljning av statliga företag.

Löntagarkooperation är en företagsform som under de senaste åren har
tilldragit sig åtskilligt intresse. Kooperationsutredningen har publicerat en
särskild studie (SOU 1980:36) Arbetskooperation, och statens industriverk
har utgivit handledningen (SIND PM 1981:1) Bildandet av personalägda
företag. Flera intressanta exempel finns också på företag som - i allmänhet
efter att ha drabbats av nedläggningshot - har övertagits av sina anställda
eller en del av dessa och därefter kunnat drivas vidare. Det bör emellertid
inte fördöljas att löntagarkooperativ verksamhet, särskilt när den är resultat
av en aktion för att rädda ett nedläggningshotat företag, kan vara förenad
med åtskilliga svårigheter.

Det bör enligt utskottets mening vara självklart att, om ett löntagarkollektiv
anmäler intresse för att överta driften vid ett statligt företag som står
inför försäljning eller nedläggning, dess anbud upptas till prövning i positiv
anda. I varje särskilt fall då ett övertagande från de anställdas sida kan
aktualiseras föreligger emellertid uppenbarligen speciella omständigheter
som måste beaktas. En fortsatt verksamhet kan exempelvis kräva stora
kapitalresurser, som de nya intressenterna måste vara beredda att tillhandahålla.
Det är enligt utskottets uppfattning bäst om de berörda parterna i
fria förhandlingar får pröva förutsättningarna för en löntagarkooperativ
verksamhet. Utskottet har också svårt att finna motiv för att man på detta
område skulle införa särregler för de statliga företagen, vilkas styrelser måste
förutsättas vara lyhörda för rimliga önskemål från de anställdas sida.
Utskottet avstyrker sålunda motionsyrkandet om lagstiftning i detta
ämne.

Särskild lagstiftning om statliga bolag

Vänsterpartiet kommunisterna framför i motion 1981/82:1064 också
uppfattningen att det för reglering av de statliga bolagens verksamhetsformer
behövs en särskild lagstiftning med demokratiskt innehåll. Aktiebolagslagen
är, säger motionärerna, utformad efter de privatkapitalistiska företagens
behov och målsättning och därför inte ändamålsenlig för moderna statliga
företag, vilka skall ta särskild hänsyn till samhällsintresset.

Staten driver företag i olika former, av vilka aktiebolagsformen numera är
dominerande. Enligt utskottets bedömning fyller aktiebolagsformen på det
hela taget väl sitt syfte som ram även för statlig verksamhet. Det bör beaktas
att de statliga aktiebolagen får en särställning därigenom att staten såsom
ägare till hela eller den övervägande delen av aktiekapitalet kan diktera de
för företagets verksamhet grundläggande beslut, t. ex. om styrelsens
sammanställning, som fattas av bolagsstämman. Detta inflytande kan
kombineras med styrning i andra former, t. ex. genom avtalsvillkor, som
bl. a. förekommer i samband med att staten lämnar kapitaltillskott eller

NU 1982/83:25

anförtror särskilda uppgifter till ett statligt bolag. Vad beträffar inflytande
för de anställda är det en allmän strävan att reglerna härom i möjligaste mån
skall vara likvärdiga för olika sektorer på arbetsmarknaden. Den moderna
arbetsrättsliga lagstiftningen, t. ex. lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet, har givit de statliga företagens anställda i samma mån som andra
arbetstagare ett vidgat inflytande över sin arbetssituation och den organisation
där de är verksamma.

Motionärerna talar om brister i form av att de anställdas och samhällets
intressen sällan beaktas då statliga bolag fattar långsiktiga strategiska beslut.
I den mån sådana missförhållanden skulle förekomma, vilket motionärerna
knappast ger tillräckligt belägg för, finns det enligt utskottets mening goda
möjligheter för staten såsom ägare att reagera mot detta och åstadkomma
önskade ändringar i företagets politik. Företagets rättsliga form synes
härvidlag ha sekundär betydelse.

Med vad här sagts avstyrker utskottet motion 1981/82:1064 (vpk) i vad
avser särskild lagstiftning om statliga bolag.

Statliga företags delägarskap i SAF

Många samhällsägda företag tillhör Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF), anförs det i motion 1982/83:303 (s). Motionärerna reagerar mot
detta. De menar att SAF i den senaste valrörelsen på ett orättfärdigt och
onyanserat sätt engagerade sig mot den offentliga sektorn och de samhällsägda
företagen. Det kan, säger motionärerna, inte vara rätt ”att samhällsägda
företag skall pumpa in pengar i en organisation som sedan använder
dessa till att motarbeta bidragsgivaren”.

Ett stort antal statsägda företag är numera såsom arbetsgivare organiserade
i Arbetsgivarföreningen för samfällt ägda företag och organisationer
(SFO), vilken grundades år 1970. Medlemskap i SFO kan erhållas av företag i
vilka staten eller kommun direkt eller indirekt äger aktier och dessutom av
andra företag, stiftelser etc. vilka direkt eller indirekt har anknytning till
staten eller kommun. I början av år 1982 representerade SFO ca 350
arbetsgivare med ca 108 000 anställda. Några av de statliga företagen har
med hänsyn till sin branschinriktning anslutit sig till andra, specialiserade
arbetsgivarorganisationer. Det finns också många företag med statlig
aktiemajoritet, bl. a. SSAB Svenskt Stål AB. som tillhör SAF.

Riksdagen avslog år 1978 en motion (vpk) om att den dels skulle uttala sig
för att bl. a. två statliga bolag, Kungl. Teatern AB (Operan) och Kungl.
Dramatiska Teatern AB, skulle utträda ur SAF, dels begära en utredning om
andra statliga organisationers eller bolags medlemskap i SAF. De båda
teaterföretagen - anslutna till Teatrarnas riksförbund som genom Handelns
arbetsgivareorganisation är knutet till SAF - borde, sade arbetsmarknadsutskottet
(AU 1978/79:7), av praktiska och andra skäl på egen hand få avgöra
sin organisationstillhörighet. Motsvarande ansågs gälla om övriga statliga

NU 1982/83:25

företag. SFO kunde dessutom förutsättas tillvarata statens intresse i
sammanhanget och verka för att organisationen skulle få en lämplig
organisation och struktur.

Frågan om kommunala bolags anslutning till SAF har uppmärksammats på
fackligt håll. Bl. a. har Sveriges kommunaltjänstemannaförbund uttalat att
förbundet anser det olämpligt att kommunala bolag tillhör SAF. Förbundet
har publicerat en förteckning över ett 40-tal kommunala aktiebolag som
drabbas av denna anmärkning. Kommunala bolag kan i sin egenskap av
arbetsgivare få bistånd av Svenska kommunförbundet.

Yrkandet i den nu aktuella motionen gäller ”samhällsägda företag” och
sålunda i vart fall formellt även de kommunala bolagen. Utskottet anser
emellertid att riksdagen inte bör ingå på någon sakprövning av frågan om
kommunala bolags tillhörighet till arbetsgivarorganisation. Det bör få
ankomma på de kommunala huvudmännen att avgöra om något initiativ skall
tas på detta område.

Vad beträffar den statliga företagssektorn instämmer utskottet i motionärernas
yrkande. Detta innebär i den delen att riksdagen skall tillkännage för
regeringen att statsägda företag enligt riksdagens mening inte bör tillhöra
SAF.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande principuttalande om den statliga företagssektorn
att riksdagen avslår motion 1982/83:1588 yrkande 8 och motion
1982/83:1615 yrkande 6, båda såvitt de inte behandlas under

2. beträffande försäljning och börsintroduktion av statliga företag att

riksdagen avslår motion 1982/83:151 yrkande 1, motion
1982/83:1487, motion 1982/83:1588 yrkande 8 i ifrågavarande
del, motion 1982/83:1615 yrkande 6i ifrågavarande del, motion
1982/83:2007 yrkande 30 och motion 1982/83:2144,

3. beträffande rekonstruktion av Statsföretag AB

att riksdagen med anledning av proposition 1982/83:68 momenten
1 och 2 och med avslag på motion 1982/83:139 yrkandena 2
och 3, motion 1982/83:141 yrkandena 3 och 5, det senare såvitt
det inte behandlas under 11 och 12, motion 1982/83:142
yrkandena 1 och 2, det senare i ifrågavarande del, samt motion
1982/83:151 yrkandena 7 och 8

dels till Förvärv av aktier från Statsföretag AB på tilläggsbudget
II till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under fjortonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 2 400 000 000
kr..

NU 1982/83:25

dels bemyndigar regeringen att ikläda staten de ekonomiska
förpliktelser i övrigt som följer av det i propositionen återgivna
avtalet mellan staten och Statsföretag AB,

4. beträffande Svenska Petroleum AB

att riksdagen avslår motion 1982/83:151 yrkande 3,

5. beträffande Svenska Industrietablerings AB Svetab

att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:68 momenten 3
och 7, det senare i ifrågavarande del, och motion 1982/83:141
yrkande 6 och med avslag på motion 1982/83:142 yrkande 2 i
ifrågavarande del

dels bemyndigar regeringen att förvärva samtliga aktier i
Svenska Industrietablerings AB Svetab i enlighet med vad som
anges i propositionen,

dels bemyndigar regeringen att i enlighet med vad som anges i
propositionen överlåta aktierna i Svenska Industrietablerings
AB Svetab till ett av staten ägt aktiebolag,

6. beträffande sammanförande av LKAB och SSAB till en särskild
företagsgrupp

att riksdagen

dels med bifall till motion 1982/83:142 yrkande 2 i ifrågavarande
del och med anledning av motion 1982/83:139 yrkande 4 avslår
proposition 1982/83:68 moment 7 i vad avser överlåtelse av
aktier i Luossavaara-Kiirunavaara AB och SSAB Svenskt Stål
AB samt moment 8,

dels till Ränta och amortering på skuld till Norrbottens Järnverk
AB på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret
1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 1 000 kr.,

7. beträffande vissa resurser för utveckling i Norrbotten
att riksdagen avslår motion 1982/83:140,

8. beträffande statligt övertagande av Gränges AB:s andel i
SSAB

att riksdagen avslår motion 1982/83:1034 yrkande 5,

9. beträffande mål för Statsföretagsgruppen

att riksdagen med anledning av proposition 1982/83:68 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1982/83:139
yrkande 1, motion 1982/83:141 yrkande 1 i ifrågavarande del
och motion 1982/83:142 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. beträffande offertförfarande

att riksdagen med anledning av proposition 1982/83:68 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1982/83:141
yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

NU 1982/83:25

11. beträffande Regioninvest i Norr AB

att riksdagen med anledning av proposition 1982/83:68 moment
4 och med avslag på motion 1982/83:139 yrkandena 5 och 6,
motion 1982/83:141 yrkandena 4 och 5, det senare i ifrågavarande
del, motion 1982/83:151 yrkandena 4-6 och motion
1982/83:1023 till Tillskott till Statsföretag AB för förlusttäckning
i Regioninvest i Norr AB på tilläggsbudget II till statsbudgeten
för budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 110 000 000 kr.,

12. beträffande AB Statens Skogsindustrier

att riksdagen med anledning av proposition 1982/83:68 moment
5, med bifall till proposition 1982/83:68 moment 6 och med
avslag på motion 1982/83:139 yrkandena 7 och 8, motion
1982/83:141 yrkandena 2 och 5, det senare i ifrågavarande del,
och motion 1982/83:151 yrkande 2

dels till Tillskott till AB Statens Skogsindustrier för rekonstruktion
på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret
1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 2 000 000 000 kr.,

dels bemyndigar regeringen att efterge fordran på 275 000 000
kr. på grund av lån till AB Statens Skogsindustrier i enlighet
med vad som anges i propositionen,

13. beträffande samverkan mellan statliga skogsföretag
att riksdagen avslår motion 1982/83:142 yrkande 4,

14. beträffande viss förköpsrätt för löntagarkooperativ
att riksdagen avslår motion 1981/82:1064 yrkande 1,

15. beträffande lagstiftning om statliga bolag

att riksdagen avslår motion 1981/82:1064 yrkande 2,

16. beträffande statliga företags delägarskap i Svenska arbetsgivareföreningen att

riksdagen med anledning av motion 1982/83:303 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 10 mars 1983

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Tage Sundkvist (c), Staffan Burenstam
Linder (m), Erik Hovhammar (m), Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson
(s), Sten Svensson (m), Karl-Erik Häll (s), Per Westerberg (m), Christer
Eirefelt (fp), Jörn Svensson (vpk), Birgitta Johansson (s), Sivert Andersson
(s), Bo Finnkvist (s) och Per-Ola Eriksson (c).

NU 1982/83:25

Reservationer

1. Informationsnivån i propositionen

Staffan Burenstam Linder (m), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m),
Per Westerberg (m) och Christer Eirefelt (fp) anser att den del av utskottets
yttrande som börjar på s. 6 med ”Det står” och slutar på s. 7 med ”statliga
företagssektorn” bort ha följande lydelse:

Framställningar till riksdagen om medel till statliga företag har, även när
beloppen i fråga har varit betydande, kännetecknats av knapphändighet, i
vissa fall bristfällighet. Den nu behandlade propositionen är ett anmärkningsvärt
exempel på undermålig information och presentation. I propositionen
saknas bl. a. en bedömning av företagens framtida marknader och
intäkter. Uppgifterna och bedömningarna i propositionen svarar inte alls
mot de föreskrifter och rekommendationer som gäller för privata företag
vilkas aktier man handlar med på börsen. Det kan inte vara rätt att riksdagen
skall tillskjuta flera miljarder kronor till statliga företag utan att ha erhållit ett
beslutsunderlag motsvarande det som varje kapitalplacerare enligt lag har
rätt att få innan han bestämmer om han skall köpa nyemitterade aktier.

I samband med utskottsbehandlingen är det möjligt att begära kompletterande
information. Denna väg är dock på det hela taget oframkomlig
därför att den är så tidsödande. Det är också i praktiken svårt att med
utgångspunkt i en kortfattad proposition bedöma vilka ytterligare informationer
som det i det särskilda fallet kan vara motiverat att begära. Vidare bör
det vara möjligt för hela riksdagen och inte bara för det berörda utskottets
ledamöter att få en fullständig presentation. Det är f. ö. inte bara riksdagen
utan även allmänheten och massmedia som kan ställa sådana krav. I
egenskap av skattebetalare och medborgare blir alla, vare sig de vill eller
inte, tvingade att tillskjuta pengar. I föreliggande fall begär regeringen att
varje svensk skall tillskjuta i genomsnitt nästan ett tusen kronor i
förlusttäckning för Statsföretag. Det är då en rimlig begäran att de som så
önskar kan bilda sig en uppfattning om hur pengarna avses bli använda. Det
har också betydelse för hur verksamheterna i framtiden drivs i ett företag att
ledningen - och vad gäller de statliga företagen också de politiskt ansvariga -tvingas göra grundliga bedömningar och presentationer i samband med att
man begär kapitaltillskott. Inte minst gäller detta bedömningar av hur
intäkter och marknader kan utvecklas. De brister som den nu aktuella
propositionen visar i dessa avseenden förklarar till en del varför statliga
företag ofta misslyckas och varför staten endast i undantagsfall bör driva egna
företag. Det är uppenbart att riksdagen måste ställa väsentligt högre krav på
att de berörda företagen, deras hittillsvarande verksamhet och resultat och
deras planer och framtidsutsikter ingående presenteras i de propositioner
genom vilka regeringen framlägger förslag avseende den statliga företagssektorn.
Utskottet finner det angeläget att här kraftigt poängtera detta och
förutsätter att regeringen grundligt omprövar sin nuvarande praxis på
området.

NU 1982/83:25

2. Principuttalande om den statliga företagssektorn (mom. 1)

Staffan Burenstam Linder (m), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m),
Per Westerberg (m) och Christer Eirefelt (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med ”Utskottet
delar” och slutar på s. 9 med ”aktuella ärendet” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka att, såsom framhålls i de båda motionerna,
statens dubbla funktion som normgivare för näringslivet och som ägare av
företag ger upphov till en besvärande rollkonflikt. En vanlig företeelse är att
denna konflikt löses på ett sätt som innebär att företagsekonomiska principer
sätts åsido, med bristande effektivitet och orationell resursanvändning som
resultat. Vägen ut ur det dilemma som motionärerna riktar uppmärksamheten
på måste vara att staten kraftigt inskränker sitt företagsägande dels
genom att helt avveckla sina intressen i vissa företag, dels genom att
åstadkomma ett privat delägarskap i de resterande statliga företagen.

Frågan huruvida (= utskottet) av riksdagen.

Det står enligt utskottets mening i god överensstämmelse med dess nu
refererade uttalanden, ifall riksdagen i detta sammanhang uttryckligen slår
fast att konkurs kan vara en möjlig lösning även för statliga företag. Att
riksdagen gör ett sådant konstaterande ligger också i linje med de principer
som utskottet har angivit för statens funktion som företagsägare.

Sammanfattningsvis föreslår utskottet att riksdagen i ett uttalande till
regeringen ansluter sig till vad utskottet nu har anfört. Därmed tillgodoses
motionerna 1982/83:1588 (m) och 1982/83:1615 (fp) i berörda delar.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande principuttalande om den statliga företagssektorn
att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1588 yrkande 8
och motion 1982/83:1615 yrkande 6, båda såvitt de inte
behandlas under 2, som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

3. Principuttalande om den statliga företagssektorn (mom. 1)

Tage Sundkvist (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser att den del av utskottets
yttrande som börjar på s. 8 med ”Utskottet delar” och slutar på s. 9 med
”aktuella ärendet” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka att statens ägarroll inom näringslivet kan
komma i en besvärande konflikt med statens övergripande roll när det gäller
näringspolitik och ekonomisk politik. Denna rollkonflikt får inte lösas på ett
sätt som innebär bristande effektivitet och orationell resursanvändning.

Frågan huruvida (= utskottet) av riksdagen.

De refererade uttalandena måste ses som ett uttryck för att riksdagen anser
att uppkommande problem skall lösas på ett företagsekonomiskt riktigt och

1** Riksdagen 1982183. 17 sami Nr 25

NU 1982/83:25

rationellt sätt också i statliga företag och att dessa inte på något grundläggande
sätt skiljer sig från andra företag. Detta synsätt utesluter emellertid
inte att varje ägare och inte minst staten genom sin övergripande roll i en
konkurssituation har ett ansvar mot andra intressenter att söka undvika
konkursen.

Med det anförda har utskottet ånyo understrukit vad utskottet och
riksdagen uttalade för två år sedan. Med detta kan motionerna 1982/83:1588
(m) och 1982/83:1615 (fp) i de berörda avsnitten anses vara besvarade.

4. Försäljning och börsintroduktion av statliga företag (mom. 2)

Tage Sundkvist (c), Staffan Burenstam Linder (m), Erik Hovhammar (m),
Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp) och Per-Ola
Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 14 med ”Sorn
tidigare” och slutar på s. 15 med ”i banken” bort ha följande lydelse:

Ett omfattande statligt företagsägande utgör inte något självändamål.
Tvärtom talar starka skäl för att staten endast i undantagsfall bör driva egna
företag. Erfarenheten visar att det ofta även utanför krisbranscherna kan
vara svårt att uppnå samma lönsamhetsgrad i statliga företag som i privata.
Det är en uppenbar risk att ledare av statliga företag förlitar sig på att ägaren i
en krissituation skall kunna förmås att gripa in med kapitaltillskott eller
motsvarande. Härigenom hämmas den strävan efter ökad effektivitet som är
en väsentlig drivkraft i ett vitalt näringsliv. Ett tillskott av enskilda eller
kooperativa delägare i de statliga företagen skulle skapa en nyttig motvikt
mot en sådan utveckling. Bl. a. av denna anledning är börsintroduktion av
statliga företag en åtgärd som det är angeläget att pröva.

I dagens statsfinansiella läge finns ett annat starkt motiv för försäljning av
statliga företag - helt eller delvis - till andra ägare. Den statliga företagssektorn,
inte minst Statsföretagsgruppen, ställer krav på kapitaltillskott av en
storleksordning som är helt oförenlig med en stram budgetpolitik. I en
situation motsvarande den där Statsföretagsgruppen nu befinner sig skulle
varje annan koncernledning få överväga att skaffa kapital genom att sälja
delar av koncernen. En sådan lösning måste betraktas som naturlig även för
de statliga företagens del. Utskottet ansluter sig till de motionsyrkanden som
går ut på att regeringen skall lägga fram förslag till en planmässig försäljning
av statliga företag. En riktpunkt bör vara att staten under budgetåret 1983/84
skall kunna tillgodoräkna sig likvider för aktieförsäljning uppgående till ca 1
miljard kronor.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande försäljning och börsintroduktion av statliga företag att

riksdagen med anledning av motion 1982/83:151 yrkande 1,

NU 1982/83:25

motion 1982/83:1487, motion 1982/83:1588 yrkande 8 i ifrågavarande
del, motion 1982/83:1615 yrkande 6 i ifrågavarande
del, motion 1982/83:2007 yrkande 30 och motion 1982/83:2144
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

5. Rekonstruktion av Statsföretag AB (mom. 3)

Staffan Burenstam Linder, Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per
Westerberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 15 med ”1 det” och
slutar på s. 16 med ”SSAB:s rörelse” bort ha följande lydelse:

I föregående avsnitt har utskottet föreslagit att erforderliga finansiella
insatser i samband med en rekonstruktion av Statsföretagsgruppen till
väsentlig del skall baseras på en försäljning av statliga företag inom och utom
gruppen till icke-statliga intressenter. Utskottet tar nu närmare ställning till
hur gruppens omstrukturering bör genomföras. Därvid ansluter sig utskottet
till vad som föreslås i motion 1982/83:151 (m). En första åtgärd bör vara att
alla de bolag inom gruppen som normalt är lönsamma sammanförs under
Procordia, som redan fungerar som moderbolag i en delkoncern. Procordia
bör därefter introduceras på börsen och successivt överlåtas på privata
intressenter. Statsföretags resurser som moderbolag bör tas i anspråk för de
kvarvarande problemföretagen, dvs. främst de som enligt regeringens förslag
skulle skiljas ut ur Statsföretagsgruppen. Regeringen bör med det snaraste
framlägga ett genomarbetat program för rekonstruktion av Statsföretag
enligt de riktlinjer som nu har angivits.

Eftersom de nu föreslagna åtgärderna inte ger ekonomiskt resultat förrän
efter en viss tid behövs det, såsom också framhålls i motion 1982/83:151 (m),
ett kapitaltillskott till Statsföretag under innevarande budgetår för att redan
uppkomna förluster skall kunna täckas i bokslutet för år 1982. Regeringen
bör skyndsamt lämna riksdagen förslag härom, så att beslut kan fattas under
våren.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande rekonstruktion av Statsföretag AB

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:142 yrkande 2 i
ifrågavarande del och motion 1982/83:151 yrkande 7, med
anledning av motion 1982/83:141 yrkande 5, såvitt det inte
behandlas under 11 och 12, och med avslag på proposition
1982/83:68 momenten 1 och 2, motion 1982/83:139 yrkandena 2
och 3, motion 1982/83:141 yrkande 3, motion 1982/83:142
yrkande 1 och motion 1982/83:151 yrkande 8 hos regeringen
begär nytt förslag till rekonstruktion av Statsföretag AB.

NU 1982/83:25

6. Rekonstruktion av Statsföretag AB (morn. 3)

Tage Sundkvist (c), Christer Eirefelt (fp) och Per-Ola Eriksson (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 15 med ”1 det” och
slutar på s. 16 med ”SSAB:s rörelse” bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att staten från Statsföretag skall
förvärva dels ASSI och LKAB, dels bolagets andelar i SS AB och Svenska
Petroleum, i vardera fallet motsvarande 50 % av samtliga aktier. Förvärvet
bör emellertid inte ske på de villkor som regeringen föreslår. Erforderliga
finansiella insatser i Statsföretagsgruppen bör, som utskottet har föreslagit i
föregående avsnitt, till väsentlig del baseras på en försäljning av statliga
företag inom och utom gruppen till icke-statliga intressenter. Detta innebär i
princip att Statsföretag så långt möjligt själv får lösa sina problem. Eftersom
en försäljning inte kan genomföras omedelbart och således ger resultat först
efter en viss tid behövs det ett kapitaltillskott till Statsföretag under
innevarande budgetår för att redan uppkomna förluster skall kunna täckas i
bokslutet för år 1982.1 motionerna 1982/83:139 (c) och 1982/83:141 (fp) har
föreslagits ett anslag av 1 miljard kronor för förvärv av aktier från
Statsföretag. Av vad som tidigare sagts framgår emellertid att de akuta
problemen inte blir lösta genom ett sådant anslag. Utskottet föreslår därför
nu inte något anslag till det angivna ändamålet. Det får i stället ankomma på
regeringen att skyndsamt lämna förslag om erforderliga kapitaltillskott till
Statsföretag under innevarande budgetår.

Regeringen bör också med det snaraste framlägga ett genomarbetat
program för rekonstruktion av Statsföretag enligt de riktlinjer som utskottet
här anger. Detta program bör, såsom begärs i motion 1982/83:141 (fp),
innefatta konkreta planer för olika företag inom Statsföretagsgruppen. En
långsiktig lösning av Eisers problem är angelägen. Vissa bolag, såsom
Beroxo, torde få läggas ned. Mycket talar också för att en ytterligare
uppdelning av Statsföretagsgruppen bör ske. I enlighet med vad som anges i
motion 1982/83:139 (c) bör Statsföretag delas upp i flera företagsgrupper
med decentraliserad förvaltning. Utskottet ställer sig också positivt till
förslaget i motion 1982/83:141 (fp) att Procordia skall utgöra en egen
koncern, skild från Statsföretag.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande rekonstruktion av Statsföretag AB

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:142 yrkande 2 i
ifrågavarande del, med anledning av motion 1982/83:139
yrkandena 2 och 3, motion 1982/83:141 yrkandena 3 och 5, det
senare såvitt det inte behandlas under 11 och 12, och motion
1982/83:151 yrkande 7 och med avslag på proposition 1982/

NU 1982/83:25

83:68 momenten 1 och 2, motion 1982/83:142 yrkande 1 och
motion 1982/83:151 yrkande 8 hos regeringen begär nytt förslag
till rekonstruktion av Statsföretag AB.

7. Svenska Petroleum AB (mom. 4)

Staffan Burenstam Linder, Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per
Westerberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Med
hänvisning” och slutar med ”angiven del” bort ha följande lydelse:

Att Svenska Petroleum efter att förra året ha fått ett medelstillskott av inte
mindre än 670 milj. kr. utlovar ett positivt resultat för år 1982 innebär inte att
företagets problem nu skulle ha lösts. Utskottet finner alltjämt inte skäl för
ett sådant statligt engagemang på oljemarknaden som Svenska Petroleum
representerar och vidhåller sin uppfattning att regeringen skyndsamt bör
förelägga riksdagen en plan för avveckling av statens intressen i detta bolag.
Såsom framhölls i motsvarande sammanhang förra året bör i denna plan
ägnas särskild uppmärksamhet åt frågan om hur de uppgifter som nu åvilar
Svenska Petroleums olika dotterbolag skall fullgöras i framtiden. Likaså bör
spörsmålet om Svenska Petroleums ägarintressen på raffinaderisidan föranleda
noggranna överväganden. Sålunda instämmer utskottet i det berörda
yrkandet i motion 1982/83:151 (m).

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande Svenska Petroleum AB

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:151 yrkande 3 hos
regeringen begär förslag till försäljning eller avveckling av
Svenska Petroleum AB i enlighet med vad utskottet anfört.

8. Svenska Industrietablerings AB Svetab (mom. 5)

Staffan Burenstam Linder, Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per
Westerberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”i Svetab” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående föreslagit att vissa dotterbolag till
Statsföretag - och däribland Svetab - skall överlåtas på privata intressenter,
medan de övriga skall stanna kvar i koncernen. Svetab inordnades i
Statsföretagsgruppen år 1976 efter särskild prövning av statsmakterna.
Utskottet anser att de planer på ett breddat kollektivt ägande av Svetab som
anmäls i propositionen inte bör genomföras. Således avstyrker utskottet
propositionen på denna punkt.

NU 1982/83:25

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande Svenska Industrietablerings AB Svetab

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:142 yrkande 2 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1982/83:141
yrkande 6 avslår proposition 1982/83:68 momenten 3 och 7, det
senare i ifrågavarande del.

9. Sammanförande av LKAB och SSAB till en särskild företagsgrupp (mom.
6)

Tage Sundkvist (c), Staffan Burenstam Linder (m), Erik Hovhammar (m),
Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp) och Per-Ola
Eriksson (c) anser att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med
”Utskottet konstaterar” och slutar med ”särskild företagsgrupp” bort ha
följande lydelse:

Utskottet konstaterar att LKAB och SSAB vart för sig har en omfattande
och väl utbyggd organisation och att de genom arten och lokaliseringen av sin
verksamhet tilldrar sig särskilt intresse från industripolitisk och regionalpolitisk
utgångspunkt. Båda företagen har på senare år varit föremål för
särskilda insatser från statens sida, och det kan förväntas att statsmakterna
även framgent måste ägna dem speciell uppmärksamhet. Detta medför
ofrånkomligen nära kontakter mellan dessa företag och regeringskansliet.
Utskottet delar regeringens uppfattning att statliga företag i princip bör
grupperas i koncerner. Undantag från principen kan dock vara motiverade
när de berörda företagen vart för sig är stora, med skilda verksamhets- och
utvecklingsområden och olika marknadsföringsorganisation, och samtidigt
representerar delvis olikartade problem. Utskottet har vid sin prövning
kommit till slutsatsen att i fråga om LKAB och SSAB övervägande skäl får
anses tala för ett undantag från den angivna principen. För det fall att LKAB
och SSAB såsom regeringen förordar bryts ut ur Statsföretag avstyrker
utskottet således förslaget att de skall sammanföras till en särskild
företagsgrupp.

10. Statligt övertagande av Gränges AB:s andel i SSAB (mom. 8)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med
”Motionärerna torde” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande
lydelse:

Utskottet instämmer med motionärerna i att det är angeläget att staten nu
tar ett odelat ansvar för SSAB:s framtid och därvid utövar ägarfunktionen i
enlighet med samhällsekonomiska riktlinjer. Det bör alltså ankomma på

NU 1982/83:25

regeringen att snarast förelägga riksdagen förslag till de åtgärder som
erfordras för att motionärernas syfte skall kunna förverkligas.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande statligt övertagande av Gränges AB:s andel i
SS A B

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1034 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Mål för Statsföretagsgruppen (mom. 9)

Tage Sundkvist (c), Staffan Burenstam Linder (m), Erik Hovhammar (m),
Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp) och Per-Ola
Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 20 med ”Den
avgörande” och slutar på s. 21 med ”riksdagens sida” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill när det gäller målsättningen för Statsföretag starkt understryka
att kraven på lönsamhet och på konkurrens med det övriga
näringslivet på lika villkor måste vara primära. Den av regeringen föreslagna
målangivelsen framhäver detta men inte tillräckligt, eftersom ”expansionsförmåga”
samtidigt nämns som en särskilt angelägen kapacitet. En
ytterligare tillväxt av den statliga företagssektorn är emellertid långt ifrån
något mål att eftersträva. Utskottet ansluter sig till den formulering av
Statsföretags huvudmål som föreslås i motion 1982/83:139 (c). Genom den
kommer också grundtankarna i motsvarande del av motion 1982/83:141 (fp)
till uttryck, och den står dessutom i god överensstämmelse med det synsätt
som präglar motion 1982/83:151 (m). Vänsterpartiet kommunisternas
”programmatiska riktlinjer” går till väsentlig del ut på att urholka begreppet
lönsamhet till förmån för ett grumligt samhällsekonomiskt kriterium. De
måste redan av den anledningen avvisas av riksdagen.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande mål för Statsföretagsgruppen

att riksdagen med anledning av proposition 1982/83:68 i
ifrågavarande del, med bifall till motion 1982/83:139 yrkande 1,
med anledning av motion 1982/83:141 yrkande 1 i ifrågavarande
del och med avslag på motion 1982/83:142 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1982/83:25

12. Mål för Statsföretagsgruppen (mom. 9)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 20 med ”Den
avgörande” och slutar på s. 21 med ”riksdagens sida” bort ha följande
lydelse:

Lönsamhet har blivit ett nyckelord i debatten om Statsföretags utveckling.
En skärpt uppsikt på lönsamheten i de statliga företagen är otvivelaktigt
angelägen, men lönsamhetsbegreppet måste då få en sådan mindre formell
och mera långsiktig innebörd som det talas om i motion 1982/83:142 (vpk).
Även i övrigt bör de programmatiska riktlinjer som anges i denna motion
ersätta den i realiteten mycket defensiva målformulering som regeringen
föreslår. Utskottet vill särskilt understryka kravet på en ny, framtidsinriktad
grupp av statliga företag, som kan bryta väg för en ny industrialisering på hög
teknisk nivå, och på en övergång till nya lednings- och styrformer präglade av
en verklig ekonomisk demokrati.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande mål för Statsföretagsgruppen

att riksdagen med anledning av proposition 1982/83:68 i
ifrågavarande del, med bifall till motion 1982/83:142 yrkande 3 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1982/83:139
yrkande 1 och motion 1982/83:141 yrkande 1 i ifrågavarande del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

13. Offertförfarande (mom. 10)

Tage Sundkvist (c), Staffan Burenstam Linder (m), Erik Hovhammar (m),
Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp) och Per-Ola
Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 21 med ”Att
offerter” och slutar på s. 22 med ”riksdagens sida” bort ha följande
lydelse:

Vad som i propositionen sägs om offersystemet ger i och för sig inte
anledning till någon erinran från utskottets sida. Riksdagen bör emellertid,
såsom föreslås i motion 1982/83:141 (fp), göra två kompletterande uttalanden
i saken. Det ena är att offert regelmässigt bör inhämtas också från ett
eller flera företag vid sidan av Statsföretag, det andra att mängden offerter
måste begränsas, så att offertsystemet inte medför en alltför tung börda på
Statsföretag.

dels att utskottet under 10 bort hemställa

10. beträffande offertförfarande

att riksdagen med anledning av proposition 1982/83:68 i

NU 1982/83:25

ifrågavarande del och med bifall till motion 1982/83:141
yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

14. Regioninvest i Norr AB (mom. 11)

Tage Sundkvist (c), Staffan Burenstam Linder (m), Erik Hovhammar (m),
Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp) och Per-Ola
Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”detta stadium" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att riksdagen bör medverka till att Regioninvest kan
fortsätta sin verksamhet utan drastiska förändringar intill dess att statsmakterna
har tagit ställning till den handlingsplan för företaget som nu har lagts
fram. Enligt utskottets uppfattning bör statsmakterna också se till att den nya
handlingsplanen anpassas till den policy som präglade verksamheten från
början, nämligen att Regioninvest främst skall gå in som minoritetsägare i
företag. Som framgår av det föregående är det i flera motioner föreslagna
anslagsbeloppet 35 milj. kr. inte tillräckligt för ändamålet. Propositionens
belopp, 110 milj. kr., är emellertid enligt utskottets mening alldeles för högt
för den tidsbegränsade insats som det nu gäller. Regeringen bör därför
omgående återkomma till riksdagen med ett nytt förslag, så att riksdagen kan
besluta i frågan innan Regioninvests bokslut för år 1982 behöver vara
färdigställt. Något ytterligare uttalande från riksdagens sida om Regioninvest
synes inte vara motiverat i dagens läge.

dels att utskottet under 11 bort hemställa

11. beträffande Regioninvest i Norr AB

att riksdagen med anledning av proposition 1982/83:68 moment
4, motion 1982/83:139 yrkandena 5 och 6, motion 1982/83:141
yrkandena 4 och 5, det senare i ifrågavarande del, och motion
1982/83:151 yrkandena 4 och 6 samt med avslag på motion
1982/83:151 yrkande 5 och motion 1982/83:1023 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Regioninvest i Norr AB (mom. 11)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Utskottet
avser” och slutar med ”detta stadium” bort ha följande lydelse:

Utskottet förutsätter att regeringen i en nära framtid återkommer till
riksdagen med förslag rörande Regioninvest. Inför regeringens fortsatta
behandling av frågan bör riksdagen göra ett uttalande i enlighet med vad som
föreslås i motion 1982/83:1023 (vpk). Det är viktigt att det slås fast att det

NU 1982/83:25

övergripande målet för Regioninvest skall vara att stimulera en industriell
utveckling inom den region där bolaget verkar. Denna målsättning kräver att
den handlingsplan som nu utarbetas tar sikte på att bolagets verksamhet skall
få en offensiv och expansiv inriktning.

dels att utskottet under 11 bort hemställa

11. beträffande Regioninvest i Norr AB

att riksdagen med anledning av proposition 1982/83:68 moment
4, med bifall till motion 1982/83:1023 och med avslag på motion
1982/83:139 yrkandena 5 och 6, motion 1982/83:141 yrkandena
4 och 5, det senare i ifrågavarande del, och motion 1982/83:151
yrkandena 4-6 till Tillskott till Statsföretag AB för förlusttäckning
i Regioninvest AB på tilläggsbudget II till statsbudgeten för
budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 110 000 000 kr.

16. AB Statens Skogsindustrier (mom. 12)

Staffan Burenstam Linder, Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per
Westerberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 24 med ”Utskottet
finner” och slutar på s. 25 med ”och inriktning” bort ha följande lydelse:

I propositionen betonas med rätta att ASSI:s problem har sin grund i ett
stort finansiellt risktagande. Det förslag som regeringen nu har lagt fram
innebär i sin tur att riksdagen uppmanas till ett motsvarande risktagande.
Även om en konsolidering av företaget rimligen får stor positiv effekt,
kvarstår en betydande osäkerhet om vilka reella möjligheter företaget har att
långsiktigt bli lönsamt och i stånd att klara konjunkturnedgångar utan krav
på nya akuta insatser från ägarens sida. Utskottet noterar att föredragande
statsrådet har sett sig föranlåten att rikta en kraftig erinran till företaget om
att en fortgående strukturrationalisering och en koncentration av resurserna
på lönsamma och utvecklingsbara enheter är nödvändig. De investeringar
och den omstrukturering som hittills har genomförts har tydligen inte på ett
avgörande sätt stärkt företagets position. Likaså säger föredraganden att
ASSI:s styrelse och ledning bör förutsättningslöst pröva grundläggande
frågor beträffande ASSI:s företagsstrategi och inriktning. Uttalandet ger en
antydan om att ASSI:s nuvarande företagspolitik inte betraktas som en
garanti för framgång.

För en koncern i ASSI:s situation måste enligt utskottets mening en
konstruktiv likvidation vara ett väsentligt bättre alternativ än fortsatta försök
att på basis av en stor kapitalinsats driva verksamheten vidare på
konventionellt sätt. Utskottet instämmer i de nyss återgivna synpunkterna i
motion 1982/83:151 (m) och rekommenderar alltså riksdagen att avvisa
propositionens saneringsprogram och i stället begära förslag till en sådan
likvidation.

NU 1982/83:25

dels att utskottet under 12 bort hemställa

12. beträffande AB Statens Skogsindustrier

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:139 yrkande 8 och
motion 1982/83:151 yrkande 2 och med avslag på proposition
1982/83:68 momenten 5 och 6, motion 1982/83:139 yrkande 7
och motion 1982/83:141 yrkandena 2 och 5, det senare i
ifrågavarande del, hos regeringen begär förslag till likvidation
av AB Statens Skogsindustrier i enlighet med vad utskottet
anfört.

17. AB Statens Skogsindustrier (mom. 12)

Tage Sundkvist (c), Christer Eirefelt (fp) och Per-Ola Eriksson (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 24 med ”Utskottet
finner” och slutar på s. 25 med ”och inriktning” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning beträffande ASSI som kommer till uttryck
i motionerna 1982/83:139 (c) och 1982/83:141 (fp). Riksdagen kan inte på
grundval av föreliggande material fatta beslut om en så stor insats av ägaren
som regeringen önskar. Enligt regeringens förslag får bolaget en onormalt
hög soliditet - ca 35 % - samtidigt som stor osäkerhet råder om dess
möjligheter att bedriva en långsiktigt lönsam produktion. Utskottet anser det
angeläget med en grundlig prövning av om inte en erforderlig konsolidering
av ASSI kan genomföras med mindre tillskott från statens sida än som nu är
aktuellt. Samarbete med privata skogsindustrier och strukturella åtgärder i
form av en uppdelning av koncernen eller försäljning av vissa delar av denna
bör kunna skapa förutsättningar för detta. Utskottet föreslår att riksdagen nu
lämnar ett begränsat kapitaltillskott av 1 miljard kronor och samtidigt begär
att regeringen med det snaraste redovisar en konkret rekonstruktionsplan
enligt de riktlinjer som utskottet nu har angivit.

dels att utskottet under 12 bort hemställa

12. beträffande AB Statens Skogsindustrier
att riksdagen

dels avslår motion 1982/83:151 yrkande 2,
dels med anledning av proposition 1982/83:68 moment 5,
motion 1982/83:139 yrkande 7 och motion 1982/83:141 yrkande
2 till Tillskott till AB Statens Skogsindustrier för rekonstruktion
på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1982/83
under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
1 000 000 000 kr.,

dels med bifall till motion 1982/83:139 yrkande 8 avslår
proposition 1982/83:68 moment 6,

dels med bifall till motion 1982/83:141 yrkande 5 i ifrågavarande

NU 1982/83:25

del hos regeringen begär en rekonstruktionsplan för AB Statens
Skogsindustrier i enlighet med vad utskottet anfört.

18. Samverkan mellan statliga skogsföretag (mom. 13)

Tage Sundkvist (c), Staffan Burenstam Linder (m), Erik Hovhammar (m),
Sten Svensson (m). Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp) och Per-Ola
Eriksson (c) anser att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med
”Utskottet finner” och slutar med ”är motiverat” bort ha följande
lydelse:

Utskottet finner det viktigt att de statliga skogsintressena på bästa sätt
utnyttjas för medverkan i en utveckling av den svenska skogsnäringen. I
sådana strävanden kan ett samarbete mellan domänverket, ASSI och NCB
vara ett naturligt inslag. Samarbetet får dock inte äventyra inlandssågverkens
råvaruförsörjning, för vilken domänverket i dag spelar en viktig roll.
Föredragandens påpekande om domänverkets betydelse för många inlandssågverk
har redan återgivits. Saken har också inför utskottet närmare belysts
av representanter för branschen.

Bl. a. starka regional- och sysselsättningspolitiska skäl talar för att
domänverket också i fortsättningen måste spela en väsentlig roll för
inlandssågverkens råvarubehov. En företagsgruppering med domänverket,
ASSI och NCB skulle få en utpräglad särställning inom den svenska
skogsindustrin. Klara skäl talar för att en sådan konstruktion bör undvikas.
Utskottet utgår därför från att den aviserade undersökningen om samordning
av den statliga skogssektorn inte leder fram till ägarmässiga förändringar.

Utskottet noterar att vad som anförts i det nu berörda avsnittet i
propositionen inte innebär något ställningstagande för en viss organisatorisk
förändring utan är ett inlägg - utan någon hemställan - avsett att belysa en
problematik som skall studeras ytterligare. Med hänsyn därtill finner
utskottet att någon särskild framställning i ämnet från riksdagens sida-t. ex.
i enlighet med det aktuella yrkandet i motion 1982/83:142 (vpk) och det
därmed besläktade uttalandet i motion 1982/83:141 (fp) - inte nu är
motiverat.

19. Viss förköpsrätt för löntagarkooperativ (mom. 14)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med ”Det bör”
och slutar med ”detta ämne” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner motionärernas önskemål välbefogat. De anförda exemplen
visar att det hos de ansvariga för statliga företag kan finnas en flagrant
brist på vilja att lyssna på och söka tillmötesgå de anställdas önskemål. Det är
naturligt att anställda som har velat satsa på det företag där de länge har

NU 1982/83:25

verkat känner stor bitterhet när deras anbud ratas och företaget i stället säljs
till en privat kapitalägare - som ofta har ringa intresse för dess fortlevnad -eller omedelbart läggs ned. Eftersom en lagstiftning om förköpsrätt för de
anställda har visat sig behövlig inom den statliga företagssektorn och särskilt
lätt bör kunna genomföras för dess del tillstyrker utskottet att riksdagen hos
regeringen begär förslag i det angivna syftet.

dels att utskottet under 14 bort hemställa

14. beträffande viss förköpsrätt för löntagarkooperativ

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:1064 yrkande 1 hos
regeringen begär förslag till lagstiftning i enlighet med vad
utskottet anfört.

20. Lagstiftning om statliga bolag (mom. 15)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 27 med "Staten
driver” och slutar på s. 28 med ”statliga bolag” bort ha följande lydelse:

Motionärerna pekar på en grundläggande svaghet hos den statliga
företagssektorn. Man är här underkastad regler som icke alls är avsedda för
en verksamhet i demokratiska former och i hela samhällets intresse. En
bolagsstämma där en departementstjänsteman enligt mer eller mindre
preciserade instruktioner utöver rösträtten för alla aktier kan på ett närmast
parodiskt sätt belysa statsmakternas bristande håg för att skapa adekvata
rättsliga former för de statliga företagen. Allvarligare är de fall då av staten
tillsatta företagsledningar åsidosätter såväl de anställdas intressen som
samhällsintresset i stort genom nedläggningsbeslut eller omdömeslösa
kommersiella åtgärder. Sammanfattningsvis talar alltså starka skäl för att
riksdagen bifaller motionsyrkandet och gör en framställning till regeringen
om ett sådant lagstiftningsarbete som här avses.

dels att utskottet under 15 bort hemställa

15. beträffande lagstiftning om statliga bolag

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:1064 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

21. Statliga företags delägarskap i Svenska arbetsgivareföreningen (mom.
16)

Tage Sundkvist (c), Staffan Burenstam Linder (m). Erik Hovhammar (m).
Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp) och Per-Ola
Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Vad
beträffar” och slutar med "tillhöra SAF" bort ha följande lydelse:

Vad beträffar den statliga företagssektorn överensstämmer utskottets

NU 1982/83:25

uppfattning med den som kom till uttryck genom riksdagens beslut i samma
ämne år 1978. Det bör få ankomma på de statliga bolagen själva att med
beaktande av praktiska och andra skäl avgöra frågan om sin tillhörighet till
arbetsgivarorganisation.

dels att utskottet under 16 bort hemställa

16. beträffande statliga företags delägarskap i Svenska arbetsgivareföreningen att

riksdagen avslår motion 1982/83:303.

NU 1982/83:25

Innehåll

Ärendet 1

Propositionen 1

Huvudsakligt innehåll 1

Förslag m.m 2

Motionerna 2

Utskottet 5

Inledning 5

Principsynpunkter på den statliga företagssektorns omfattning m.m.

Rekonstruktion av Statsföretagsgruppen, m.m 9

Bakgrund 9

Regeringens förslag 9

Oppositionspartiernas motförslag 11

Försäljning av statliga företag? 13

Uppdelning av Statsföretagsgruppen 15

Svenska Petroleum AB 16

Svetab 17

LKAB. SSAB och NJA 17

Mål för Statsföretagsgruppen 19

Regioninvest i Norr AB 22

ASSI 23

Övriga frågor 26

Viss förköpsrätt för löntagarkooperativ 26

Särskild lagstiftning om statliga bolag 27

Statliga företags delägarskap i SAF 28

Hemställan 29

Reservationer 32

1. Informationsnivån i propositionen (m, fp) 32

2. Principuttalande om den statliga företagssektorn (m, fp) 33

3. Principuttalande om den statliga företagssektorn (c) 33

4. Försäljning och börsintroduktion av statliga företag (m, c, fp) . 34

5. Rekonstruktion av Statsföretag AB (m) 35

6. Rekonstruktion av Statsföretag AB (c, fp) 36

7. Svenska Petroleum AB (m) 37

8. Svenska Industrietablerings AB Svetab (m) 37

9. Sammanförande av LKAB och SSAB till en särskild företagsgrupp
(m, c, fp) 38

10. Statligt övertagande av Gränges AB:s andel i SSAB (vpk) .... 38

11. Mål för Statsföretagsgruppen (m, c. fp) 39

12. Mål för Statsföretagsgruppen (vpk) 40

13. Offertförfarande (m, c, fp) 40

NU 1982/83:25

14. Regioninvest i Norr AB (m, c, fp) 41

15. Regioninvest i Norr AB (vpk) 41

16. AB Statens Skogsindustrier (m) 42

17. AB Statens Skogsindustrier (c, fp) 43

18. Samverkan mellan statliga skogsföretag (m, c, fp) 44

19. Viss förköpsrätt för löntagarkooperativ (vpk) 44

20. Lagstiftning om statliga bolag (vpk) 45

21. Statliga företags delägarskap i Svenska arbetsgivareföreningen

(m, c, fp) 45

minab/gotab Stockholm 1983 73972