NU 1982/83:24
Näringsutskottets betänkande
1982/83:24
om förbud mot export av kärnkraftsteknologi m. m.
Ärendet
I detta betänkande behandlas tre motioner som avser förbud mot export av
svensk kärnkraftsteknologi och, i ett fall, även av varor och teknik som inte
får saluföras i Sverige.
Motionerna
Yrkanden
Följande motioner behandlas:
1982/83:398 av Birgitta Hambraeus (c) och Pär Granstedt (c), vari
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag som förhindrar
export av varor och teknik som inte får saluföras i Sverige,
1982/83:1100 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), såvitt avser hemställan (11)
att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om förbud mot
svensk export av kärnkraftsreaktorer och reaktorteknologi,
1982/83:2023 av Gunnel Jonäng (c) och Gunnar Björk i Gävle (c), såvitt
avser hemställan (3) att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om
förbud mot export av svensk kärnkraftsteknologi och utrustning.
Motivering
Det borde, anförs det i motion 1982/83:398 (c), vara självklart att vi inte
skall utsätta andra folk för företeelser som vi har upptäckt vara skadliga och
som vi inte tolererar för egen del. Motionärerna erinrar om att riksdagens
beslut efter folkomröstningen om kärnkraft bl. a. innebär att inga kärnvärmereaktorer
skall få uppföras i Sverige och att all kärnkraft skall vara
avvecklad år 2010. Eftersom - enligt motionärernas uppfattning - produktion
av nya kärnenergianläggningar alltså inte är tillåten borde också export
av kärnreaktorer och reaktorteknologi förbjudas. Vidare bör, hävdas det i
motionen, inte heller sådana kemikalier och läkemedel som är förbjudna i
Sverige få exporteras.
Centerpartiet lägger i partimotionen 1982/83:1100 fram en rad förslag
rörande den framtida energipolitiken. Yrkandet om en lag med förbud mot
svensk export av kärnkraftsreaktorer och reaktorteknologi motiveras med
att man, enligt motionärerna, inte kan erhålla någon garanti för att ett civilt
1 Riksdagen 1982183. 17 sami. Nr 24
NU 1982/83:24
2
utnyttjande av kärnkraft inte leder till militär användning. Att motverka
spridningen av kärnvapen måste, sägs det i motionen, vara en av de viktigaste
uppgifter som Sverige har i det internationella arbetet. Vi bör därför inte
medverka till ökade spridningsrisker genom export av kärnkraftsteknolo
gi
I
motion 1982/83:2023 (c) anförs att kärnkraftsfolkomröstningens resultat
innebär att inga ytterligare åtgärder får vidtas som direkt eller indirekt
medför bindningar till användning av kärnenergi. Motionärerna anser att
export av kärnkraftsteknologi bör förbjudas på denna grund.
Utförsel av kärnämnen och kärnteknisk utrustning
Gällande ordning
Sverige har genom det s. k. icke-spridningsfördraget åtagit sig att varken
självt utveckla kärnvapen eller andra kärnladdningar eller genom export
bidra till att andra länder gör det. Fördragsanslutna stater får heller inte
tillhandahålla atområbränsle eller särskilt klyvbart material eller utrustning
eller material som har särskilt konstruerats eller iordningställts för bearbetning,
användning eller framställning av särskilt klyvbart material till
icke-kärnvapenstater, med mindre atområbränslet eller det särskilt klyvbara
materialet underkastas kontroll av Internationella atomenergiorganet
(IAEA) i Wien (artikel 111:2). Den närmare uttolkningen av vilket material
och vilken utrustning som avses i artikel 111:2 sker inom den s. k.
Zanggerkommittén.
Sverige har vidare åtagit sig att följa de riktlinjer för export på
kärnenergiområdet som har överenskommits mellan ett antal stater genom
de s. k. Londonriktlinjerna. Förutom krav på internationell kontroll av det
som exporteras innebär de att material och utrustning på kärnenergiområdet
får utföras endast om ifrågavarande material eller utrustning omfattas av
tillfredsställande fysiskt skydd. Samma riktlinjer skall gälla vid eventuell
reexport. För viss i icke-spridningssammanhang särskilt känslig utrustning
eller kunskap (teknologi) rekommenderar riktlinjerna att export ej får ske
till icke-kärnvapenstater. Den produktförteckning som bifogats riktlinjerna
avviker i vissa detaljer från den som utgivits av Zanggerkommittén.
Genom bilaterala avtal har Sverige gentemot några av sina viktigare
leverantörer - bl. a. Förenta staterna, Canada och Australien - förbundit sig
att inhämta förhandsgodkännande innan återutförsel sker av sådant material
som faller under resp. avtal.
I 3 § atomenergilagen (1956:306) uppställs krav på tillstånd av regeringen
eller efter regeringens bestämmande av statens kärnkraftinspektion för
utförsel av kärnämnen eller förening vari sådant ämne ingår, mineral med
halt av kärnämne samt använt kärnbränsle, vad som framställts av sådant
ämne eller vara i vilken sådant ämne ingår. Tillstånd krävs vidare efter
NU 1982/83:24
3
föreskrift av regeringen i fråga om utrustning eller material som har särskilt
konstruerats eller iordningställts för bearbetning, användning eller framställning
av särskilt klyvbart material. Föreskrifter om utrustning eller material
som omfattas av tillståndsplikt ges i förordningen (1975:20, senast ändrad
1977:254) om förbud mot utförsel av utrustning eller material för utvinning
av atomenergi m. m. De produkter som omfattas av utförselkontroll anges i
en bilaga till förordningen. Förteckningen i bilagan motsvarar den som finns i
Londonriktlinjerna. Enligt uppgift handlägger regeringen årligen 30-40
ärenden om export av kärnbränsle eller kärnkraftsutrustning.
Tidigare riksdagsbehandling m. m.
Riksdagen avslog år 1980 två motioner med yrkanden om förbud mot
export av kärnreaktorer och kärnkraftsteknologi. Näringsutskottet hänvisade
till att 1975 års förordning (se föregående avsnitt) var föremål för
översyn (NU 1979/80:70, rskr 1979/80:410).
Utrikes- och handelsministern Lennart Bodström besvarade den 3
december 1982 (RD 1982/83:40 s. 88) en interpellation (1982/83:30) av Pär
Granstedt om åtgärder mot användning av svensk utrustning m. m. vid
kärnvapentillverkning. I interpellationssvaret berördes bl. a. frågan om
export av kärnkraftsutrustning. Statsrådet erinrade om att sådan export
kräver regeringens tillstånd i varje enskilt fall. Han anförde vidare bl. a.:
Regeringen har således full rättslig kontroll över situationen. Antalet
ärenden som kommer upp till beslut varje år är inte stort. De har till stor del
samband med driften av svenska reaktorer. Sverige är över huvud taget inte
någon viktig exportnation på kärnenergiområdet. Den enda mer omfattande
utförsel som ägt rum har varit två kärnkraftsreaktorer till Finland i slutet av
1960-talet. Någon export av svenskt uran är över huvud taget inte
aktuell.
Vid behandlingen av utförselärenden tillämpar regeringen stränga kriterier
i syfte att förhindra att svenskt material och svensk utrustning på något
sätt bidrar till tillverkning av kärnvapen. Utförsel tillåts inte till någon
icke-kärnvapenstat som inte anslutit sig till det s. k. icke-spridningsfördraget
eller på annat sätt underkastat sig den internationella kontroll av hela sin
kärnenergiverksamhet som fördraget föreskriver. De svenska kraven för
exporttillstånd torde vara de mest långtgående som något land tillämpar.
Icke-spridningsfördraget är hörnstenen i de mellanfolkliga ansträngningarna
att förhindra att fler länder skaffar sig kärnvapen. Dess rättsliga,
politiska och psykologiska betydelse som värn mot kärnvapenspridning är
avsevärd. 118 stater är i dag anslutna till fördraget. Tack vare fördraget har
det internationella atomenergiorganet i Wien - IAEA - byggt upp ett system
för kontroll av fördragsstaternas kärnenergiprogram. Detta system är unikt
så till vida att ett stort antal stater för första gången accepterat en oberoende
internationell kontroll av sina åtaganden. Detta kontrollsystem bör i
framtiden tjäna som föredöme i andra nedrustningssammanhang.
Icke-spridningsfördraget innehåller flera olika åtaganden. Länder utan
kärnvapen förbinder sig att inte skaffa sig dem och att godta internationellt
NU 1982/83:24
4
samarbete när det gäller fredligt utnyttjande av kärnenergin. Detta är de
centrala elementen i fördraget. Därutöver åtar sig de stater som har
kärnvapen att inte ställa sådana till andra staters förfogande och att verka för
nedrustning av sina kärnvapenarsenaler. Fördraget slår också fast alla staters
rätt att utan diskriminering nyttja kärnkraften för fredliga ändamål och deras
skyldighet att underlätta ett utbyte av material, utrustning och teknologi.
Atomlagstiftningskommittén (I 1979:05; ordförande: generaldirektör
Valfrid Paulsson) har i uppdrag att se över lagstiftningen på atomenergiområdet.
Kommittén skall bl. a. utreda möjligheterna att samordna den
nuvarande lagstiftningen inom atomenergiområdet. Ett betänkande från
utredningen väntas inom någon månad.
Riksdagsbehandling av frågor om export av farliga varor m. m.
Frågor om förbud mot export av farliga produkter behandlades av
riksdagen hösten 1982 med anledning av ett par motionsyrkanden. Näringsutskottet
har i sitt betänkande NU 1982/83:6 lämnat en utförlig redovisning
av gällande ordning såvitt gäller handel med och marknadsföring och
hantering av hälso- och miljöfarliga varor i Sverige. Vidare redovisas de
svenska och internationella myndigheter som är engagerade i arbetet med
produktsäkerhet. Betänkandet innehåller också en redogörelse för dels vissa
internationella överenskommelser m. m. beträffande läkemedel och kemiska
produkter, dels FN:s kod för multinationella företag.
Med anledning av ett yrkande, framställt i en socialdemokratisk partimotion,
om en utredning rörande regler för export av farliga maskiner och
processer erinrade utskottet om att det inom en rad organisationer pågick ett
omfattande internationellt samarbete med syfte att nå förbättringar av
arbetsmiljön. Utskottet påpekade att regler för marknadsföring av läkemedel,
giftiga ämnen, farliga produkter m. m. hade antagits av flera organisationer
och övervägdes av andra. Utskottet underströk betydelsen av att
svensk export upprätthåller en god kvalitet från arbetarskyddssynpunkt och
förutsatte att regeringen uppmärksamt skulle följa de frågor som hade
aktualiserats genom motionen och vid behov föranstalta om erforderligt
utredningsarbete. Däremot fann utskottet det inte motiverat med en begäran
till regeringen om en utredning vid detta tillfälle.
Med hänsyn till det omfattande arbete som bedrevs i olika internationella
sammanhang i fråga om marknadsföring av bl. a. hälsovådliga varor fann
utskottet att riksdagen inte heller borde uttala sig för att Sverige i FN och
andra internationella sammanhang skulle verka för regler om förbud mot
handel med sådana vådliga kemikalier och farliga farmaceutiska produkter
som hade förbjudits i industriländerna.
Riksdagen följde utskottet och avslog motionsyrkandena.
NU 1982/83:24
5
Utskottet
Utskottet behandlar här motionsyrkanden om förbud mot export av
kärnkraftsteknologi och av varor och teknik som inte får saluföras i
Sverige.
I motionerna 1982/83:1100 (c) och 1982/83:2023 (c) föreslås att riksdagen
av regeringen skall begära förslag till lag om förbud mot svensk export av
kärnkraftsreaktorer och reaktorteknologi. Yrkandena motiveras dels med
att man inte kan få någon garanti för att ett civilt utnyttjande av kärnkraft inte
leder till militär användning, dels med att Sverige inte bör vidta åtgärder som
direkt eller indirekt medför bindningar till användning av kärnenergi.
Liknande synpunkter framförs i motion 1982/83:398 (c).
Sverige har genom det s. k. icke-spridningsfördraget åtagit sig att varken
självt utveckla kärnvapen eller genom export bidra till att andra länder gör
det. Vidare har Sverige åtagit sig att följa de riktlinjer för export på
kärnenergiområdet som överenskommits mellan ett antal stater genom de
s. k. Londonriktlinjerna. Dessa innebär bl. a. krav på att exporten i detta
hänseende är underkastad internationell kontroll samt att material och
utrustning på kärnenergiområdet får utföras endast om tillfredsställande
fysiskt skydd föreligger. Föreskrifter om utrustning och material som
omfattas av tillståndsplikt har meddelats i en särskild förordning vilken även
innehåller bestämmelser om prövningsförfarandet.
De svenska reglerna för export av kärnkraftsreaktorer och reaktorteknologi
överensstämmer med internationella riktlinjer på området och har till
syfte att säkerställa en genomgående civil användning av materialen.
Utskottet utgår från att regeringen vid prövningen av ansökningar om export
av kärnbränsle eller kärnkraftsutrustning noga förvissar sig om för vilket
ändamål bränslet eller utrustningen skall brukas. Någon anledning till
totalförbud för sådan export anser utskottet inte finnas, varför utskottet
avstyrker de nu aktuella yrkandena i motionerna 1982/83:1100 (c) och
1982/83:2023 (c) samt yrkandet i motion 1982/83:398 (c) i den mån det avser
kärnkraftsteknologi.
I den sistnämnda motionen föreslås vidare en lag som generellt förhindrar
export av varor och teknik som inte får saluföras i Sverige. Hit räknar
motionärerna, förutom reaktorteknologi, sådana kemikalier och läkemedel
som är förbjudna här i landet.
Utskottet vill erinra om att riksdagen i november 1982 (NU 1982/83:6) har
tagit ställning till motionsyrkanden om dels förbud mot export av farliga
produkter och processer, dels förbud mot handel med sådana vådliga
kemikalier och farliga farmaceutiska produkter som har förbjudits i de
industrialiserade länderna. Yrkandena avslogs av riksdagen med hänvisning
till det omfattande arbete som pågår i internationella sammanhang på att
utforma regler om marknadsföring av bl. a. hälsovådliga varor. Utskottet vill
understryka att det är angeläget att vid all export tillbörlig hänsyn tas till
NU 1982/83:24
6
mottagarlandets förmåga att hantera de importerade varorna. Utskottet
anser inte att riksdagen nu har anledning till något annat ställningstagande i
frågan än i höstas och avstyrker alltså motion 1982/83:398 (c) i den del som
det här gäller.
Utskottet hemställer
1. beträffande export av kärnkraftsteknologi
att riksdagen avslår motion 1982/83:398 i ifrågavarande del,
motion 1982/83:1100 yrkande 11 och motion 1982/83:2023
yrkande 3,
2. beträffande export av farliga varor
att riksdagen avslår motion 1982/83:398 i övrigt.
Stockholm den 1 mars 1983
På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG
Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Tage Sundkvist (c), Staffan Burenstam
Linder (m), Erik Hovhammar (m), Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson
(s), Sten Svensson (m), Wivi-Anne Radesjö (s), Karl-Erik Häll (s), Per
Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp), Sivert Andersson (s), Ivar Franzén
(c), Bo Finnkvist (s) och Oswald Söderqvist (vpk).
Reservation
Export av kärnkraftsteknologi (mom. 1)
Tage Sundkvist (c), Ivar Franzén (c) och Oswald Söderqvist (vpk)
anser
dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”De
svenska” och slutar med ”avser kärnkraftsteknologi” bort ha följande
lydelse:
Genom det regelsystem som nu nämnts har det skapats vissa möjligheter
till kontroll av i vilket syfte exporten av den ifrågavarande utrustningen etc.
kommer till stånd. Någon garanti för att materialen endast kommer till civil
användning kan dock aldrig erhållas. Flera stater i bl. a. den tredje världen
uppges vara i färd med att utveckla egna kärnvapen. Denna utveckling har
möjliggjorts bl. a. genom att staterna i fråga kunnat importera utländsk
kärnkraftsteknologi. Med hänsyn härtill och till att en utökad export av
reaktorteknologi indirekt gör Sverige mera bundet till kärnkraften som
energiform - en utveckling som får anses vara oförenlig med beslutet om en
framtida avveckling av kärnkraften - anser utskottet att ett förbud bör
NU 1982/83:24
7
uppställas i lag mot sådan export. Det får ankomma på regeringen att
utarbeta ett lagförslag i frågan. Ett uttalande av denna innebörd bör göras av
riksdagen. På grundval av det anförda tillstyrker utskottet motionerna
1982/83:1100 (c) och 1982/83:2023 (c) i här aktuella delar liksom motion
1982/83:398 (c) i den mån den avser kärnkraftsteknologi.
dels att utskottet under 1. bort hemställa:
1. beträffande export av kärnkraftsteknologi
att riksdagen med anledning av motion 1982/83:398 i ifrågavarande
del, motion 1982/83:1100 yrkande 11 och motion
1982/83:2023 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
mlnab/gotab Stockholm 1983 73965