NU 1982/83:12

Näringsutskottets betänkande
1982/83:12

om regional dagligvaruförsörjning
Ärendet

I motion 1981/82:821 av Grethe Lundblad m. fl. (s) hemställs bl. a. (2) att
riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts för att undersöka
fördelarna med en regional försörjning av dagligvaror.

Motionen i övrigt behandlas i näringsutskottets betänkande NU 1982/
83:13.

Motionen

I motionen anförs att konsumenternas insyn på marknaden för dagligvaror
har försvårats på grund av en ökad koncentration bland produktionsföretag
och butiksenheter. Motionärerna uppger att man från konsumenthåll på
senare tid har ifrågasatt påståendet att strukturomvandlingen skulle medverka
till en rationalisering av produktion och service och därmed ge lägre
priser genom en ökad mekanisering och långa serier. De hänvisar till en
rapport från Svenska livsmedelsarbetareförbundet, i vilken det sägs att
företagsfusioner och längre transportavstånd ibland påverkar dagligvarornas
pris negativt [dvs. leder till höjda priser] och framför allt ofta gör kvaliteten
sämre. En alltmer mekaniserad drift har till följd att man måste öka
hållbarheten genom kemiska tillsatser eller får dyrbara lagrings- och
förpackningskostnader. Det ökade avståndet mellan konsument och producent
kan också, fortsätter motionärerna, medföra att konsumenternas
önskemål har svårare att bli tillgodosedda och att sårbarheten i t. ex.
livsmedelsförsörjningen ökar vid avspärrning. Genomförda fusioner och ett
pågående samarbete i grossist- och detaljhandelsleden begränsar konkurrensen
mellan olika butiksenheter och leder till att konkurrens inte blir
möjlig annat än mellan handelsblocken.

Den förordade utredningen skulle få i uppdrag att inom en region i landet
undersöka hur företagskoncentration, långa transportavstånd och samordnad
distribution påverkar dagligvarornas pris och kvalitet innan varorna når
konsumenten samt om dessa förhållanden inom produktion och distribution
ökar sårbarheten i bl. a. livsmedelsförsörjningen vid krig eller avspärrning.

1 Riksdagen 1982/83. 17 sami. Nr 12

NU 1982/83:12

Uppgifter om dagligvaruförsörj ningen

Definition m. m.

Med dagligvaror brukar avses livsmedel och vissa andra förnödenheter, för
vilka hushållens inköpsbehov är ofta återkommande. Sådana förnödenheter
är t. ex. kemisk-tekniska produkter, pappersvaror, toalettartiklar, tobak och
vissa tidskrifter. Den totala konsumtionen av dagligvaror beräknas år 1981
ha uppgått till drygt 73 miljarder kronor, vilket motsvarade omkring en
fjärdedel av den totala privata konsumtionen i Sverige.

Av följande sammanställning framgår dagligvaruförsäljningen i Sverige år
1981 fördelad på olika produktområden (miljarder kronor).

Livsmedel 56,3

Kemisk-tekniska artiklar 6,1
(inkl. pappersvaror)

Tobak, tidningar 8,0

Blommor, växter 2,9

73,3

Livsmedel är det helt dominerande produktområdet inom dagligvaruhandeln.
Av den totala konsumtionen av dagligvaror utgör sålunda livsmedel
omkring tre fjärdedelar.

Livsmedelsindustrin

Det totala försäljningsvärdet inom den svenska livsmedelsindustrin inkl.
dryckesvaru- och tobaksindustrin uppgick år 1980 till drygt 41 miljarder
kronor (exkl. indirekta varuskatter), motsvarande ca 13 % av saluvärdet i
hela industrin. Produktionen mätt med förädlingsvärdet uppgick samma år
till drygt 13 miljarder kronor eller ca 10 % av hela industriproduktionen.
Branschen sysselsatte detta år drygt 72 000 personer eller 8 % av totala
antalet sysselsatta inom industrin.

1970-talet har inneburit ett skede av stagnation för hela livsmedelsindustrin.
Samtidigt har branschen genomgått en strukturomvandling genom
vilken arbetsställena har blivit färre och större. Under perioden 1960-1978
minskades antalet arbetsställen med mer än hälften. Minskningen har varit
särskilt stor inom mejeriindustrin, bageriindustrin samt malt- och läskedrycksindustrin.

Av det totala antalet sysselsatta inom livsmedelsindustrin finns mellan
40 % och 50 % i de tre storstadslänen Stockholms, Göteborgs och Bohus
samt Malmöhus län.

Slakteri- och charkuteriindustrin, mejeriindustrin och bageriindustrin är

NU 1982/83:12

spridda över hela landet. Sockerindustrin och fettvaruindustrin är helt
koncentrerade till södra Sverige. Av konserv- och djupfrysningsindustrins
arbetsställen finns hälften i Skåne. Drygt hälften av fisk- och fiskkonservindustrins
arbetsställen är lokaliserade till Göteborgs och Bohus län.

Den svenska livsmedelsindustrin är en utpräglad hemmamarknadsindustri.
Branschens (exkl. dryckesvaru- och tobaksindustri) totala export år 1979
hade ett värde av ca 1,7 miljarder kronor och utgjorde ca 5 % av
produktionen. Relativt höga exportandelar kan noteras främst för chokladoch
konfektyrindustrin (18 %), fettvaruindustrin (16 %) och fiskkonservindustrin
(13 %). Importen av livsmedelsindustriprodukter uppgick år 1979 till
4,4 miljarder kronor.

Partihandeln med dagligvaror

Inom dagligvaruhandeln utförs drygt 75 % av varuleveranserna av de tre
stora grupperna Kooperativa förbundet (KF), ICA och JS Saba (DAGAB
m. fl.). Dessa är fullsortimentsgrossister och omsatte tillsammans drygt 29
miljarder kronor (exkl. mervärdeskatt) år 1981. Återstoden av den totala
partihandelsomsättningen inom dagligvaruområdet på ca 39 miljarder
kronor fördelades mellan ett relativt stort antal grossister. Huvuddelen av
dessa är specialiserade livsmedelsgrossister. Till dagligvarugrossisterna
räknas även kioskhandels- och tidningsgrossister. Leveranserna av varorna
skedde från 357 distributionsenheter.

Partihandeln med dagligvaror har genomgått stora strukturella förändringar
under de senaste åren. KF och ICA har genomfört betydande
strukturrationaliseringar. Härtill kommer bildandet av företaget DAGAB.

Detaljhandeln med dagligvaror

Det totala antalet butiker med dagligvaruhandel uppgick år 1981 till
18 500. Av dessa var drygt 9 000 s. k. allivsbutiker. Återstoden bestod av
tobaks-, frukt-, konfektyr- och blomsteraffärer etc. samt kiosker.

Dagligvaruhandeln har liksom partihandeln genomgått en omfattande
strukturförändring, främst genom övergången till självbetjäning och butikskoncentrationen.

Den s. k. yttre rationaliseringen, dvs. förändringarna i butiksbeståndet,
har inneburit en stark koncentration till större butiker - i vissa fall s. k.
stormarknader - och en mycket betydande nedläggning av mindre butiker.
Antalet allivsbutiker minskade under perioden 1960-1981 från ca 25 000 till
ca 9 000, dvs. med över 60%. Antalet nedläggningar uppgick under
1960-talet till i genomsnitt drygt 1 300 per år men dämpades därefter till i
genomsnitt knappt 700 per år under 1970-talet. De senaste två åren har
antalet nedläggningar varit ca 350 per år. Samtidigt sker en viss nyetablering

NU 1982/83:12

av butiker i nybyggda bostadsområden och köpcentra. Antalet nyetablerade
allivsbutiker har i genomsnitt uppgått till inemot 200 per år under 1960-talet
och ca 170 per år under 1970-talet. Under vartdera av åren 1980 och 1981 har
antalet nyetableringar uppgått till ca 130. De nya butikerna har på grund av
stordriftsfördelarna planerats för en omsättning som i genomsnitt är ca tio
gånger så stor som omsättningen i de nedlagda enheterna. Fortfarande finns
det dock ett stort antal småföretag inom dagligvaruhandeln.

Ett betydelsefullt inslag i strukturutvecklingen inom dagligvaruhandeln är
framväxten av s. k. servicebutiker. Av det totala antalet allivsbutiker utgörs
ca 15 % av servicebutiker. Tillkomsten av dessa butiker har i viss mån
motverkat inriktningen mot stordrift i handeln.

Vid sidan av förändringarna i butiksantalet är ett utmärkande drag i
utvecklingen inom dagligvaruhandeln den ökande andel av försäljningen
som går via butiker knutna till något av de s. k. blocken, ICA, KF och JS
Saba/DAGAB.

Av följande figur framgår dagligvaruförsäljningen år 1981 fördelad på
olika detaljhandelskategorier.

Konsum
21,3 %

VivoFavor8,

8 %

lea

30,2 %

B&W 1.7 %

Tempo J
Åhléns I
5,2 % /

Övriga
"allivs"
7,7 %

Annan

dagligvaruhandel
25,1 %

Sammanlagt svarade år 1981 ICA-handlarna, Konsum samt Vivo-Favör,
B&W Stormarknader och Tempo-Åhléns för två tredjedelar av den totala

NU 1982/83:12

dagligvaruförsäljningen i landet. Deras andel av försäljningen i allivsbutiker
var ca 90 %.

Utredningar

Statens industriverk redovisade år 1978 en utredning om livsmedelsindustrin,
Livsmedelsindustri (SIND 1978:8). Tidigare hade slakteri- och
charkuteriindustrin, sockerindustrin, malt- och läskedrycksindustrin, bageriindustrin,
djupfrysnings- och konservindustrin samt choklad- och konfektyrindustrin
behandlats i sex delbranschutredningar.

Den förväntade utvecklingen under första hälften av 1980-talet inom
livsmedelsindustrin skulle enligt utredningen komma att medföra en fortsatt
strukturomvandling med sysselsättningsminskningar och fortsatt utslagning
av mindre företag. Detta bedömdes emellertid inte föranleda några särskilda
industripolitiska åtgärder annat än beträffande fisk- och fiskkonservindustrin.
För denna bransch föreslog industriverket att stöd skulle utgå till de
mindre företagen inom ramen för de av verket administrerade branschfrämjande
åtgärderna, s. k. branschprogram. Motivet för detta stöd var att, även
om den förväntade sysselsättningsminskningen i absoluta tal var liten, vissa
kommuner skulle komma att drabbas hårt på grund av branschens regionala
koncentration till sysselsättningssvaga områden. Förslaget medförde ingen
åtgärd från regeringens sida.

Statens pris- och kartellnämnd har under senare år genomfört flera
utredningar inom dagligvaruområdet. Ytterligare utredningar pågår eller
planeras. Mera betydande branschutredningar inom olika delar av livsmedelsindustrin
har under den senaste tioårsperioden genomförts bl. a. i fråga
om bryggeri-, kvarn-, bageri-, mejeri-, margarin-och glassindustrierna. F. n.
pågår utredningar bl. a. om prisbildning och konkurrens på spannmålsmarknaden,
om lantbrukskooperationens verksamhet inom olika livsmedelsområden
och om strukturen inom köttbranschen.

Under år 1981 genomförde nämnden en utredning som redovisar
kostnadsstruktur, lönsamhet och effektivitet hos butiker av olika storlek
m. m. i dagligvaruhandeln. År 1982 presenterade nämnden en undersökning
av prissättning och konkurrens på gatuköksmarknaden och inom kioskhandeln.

Nämndens utredningsverksamhet avseende priser och marginaler i dagligvaruhandeln
omfattar två typer av utredningsprojekt, dels riksomfattande
undersökningar avseende cirkaprisnivåer samt faktiska pris- och marginalnivåer
för de tre ledande handelsblocken ICA, KF och DAG AB, dels lokala
prisnivåundersökningar som berör även stormarknader, lokala kedjor och
servicebutiker. Avsikten med utredningarna är främst att ge konsumenterna
vägledning vid val av inköpsställen och att stimulera till en effektivare
konkurrens.

Arbetslivscentrum har år 1981 publicerat rapporten Näringspolitik -

NU 1982/83:12

Livsmedelsindustrin i fackligt perspektiv (Rapport 19,1981). Rapporten har
utarbetats i samarbete med Svenska livsmedelsarbetareförbundet.

En näringspolitisk arbetsgrupp inom Livsmedelsarbetareförbundet har år
1981 utarbetat en rapport om livsmedelsindustrin, Handlingsprogram
Näringspolitik.

Livsmedelsförsörjningens sårbarhet har belysts genom vissa utredningar
och studier. Som ett led i utredningsarbetet inför 1982 års försvarsbeslut har
statens jordbruksnämnd i samarbete med bl. a. överstyrelsen för ekonomiskt
försvar (ÖEF) gjort en studie av produktionsomställningar inom jordbruket
vid en längre avspärrning. Jordbruksnämnden och ÖEF har vidare i
samarbete med bl. a. transportrådet och försvarsmakten studerat de
speciella problem som ett krig innebär för livsmedelsförsörjningen. Resultatet
av denna studie har redovisats i rapporten Livsmedelsförsörjningen i
krig.

1978 års försvarskommitté har i sitt slutbetänkande (Ds Fö 1981:14)
Totalförsvaret 1982/87 anfört att åtgärder som syftar till att säkerställa den
viktigaste försörjningen för individens överlevnad och samhällets funktion
bör prioriteras. Detta innebär enligt kommittén att försörjningsförmågan i
första hand skall säkerställas för livsmedel, beklädnad, värme, hälso- och
sjukvård samt arbetskraft, energi och transporter.

I detta sammanhang kan också nämnas att olika studier som tar upp
samhällets sårbarhet och som berör livsmedelsförsörjningen har utförts bl. a.
inom försvarsdepartementets sekretariat för säkerhetspolitik och långsiktsplanering
inom totalförsvaret och inom sekretariatet för framtidsstudier.

Regeringen har våren 1982 tillkallat en kommitté (Dir. 1982:13) med
uppdrag att utreda livsmedelsförsörjningens sårbarhet. Ordförande är
generaldirektör Ingvar Lindström. Utredningen skall enligt direktiven
omfatta hela den s. k. livsmedelskedjan, dvs. jordbruksproduktionen,
trädgårdsodlingen och fisket, den industriella förädlingen och distributionen.
En kartläggning av sårbarheten skall göras och överväganden ske av
vilka anpassningar som i fredstid behövs för att förstärka försörjningstryggheten
vid såväl långvarig avspärrning eller krig som mer kortvariga
störningar i fredstid.

I direktiven sägs vidare bl. a. följande:

Som tidigare nämnts är inom vissa sektorer av betydelse för livsmedelsförsörjningen
produktionen koncentrerad till ett eller ett fåtal företag. Det
kan i sådana fall vara angeläget att i fredstid skapa förutsättningar för att
företagsnedläggning eller ekonomiska stödåtgärder inte är de enda alternativ
som står till buds när fråga om avveckling har uppkommit. Kommittén bör
därför överväga åtgärder som kan ge ytterligare handlingsmöjligheter i
sådana situationer.

I den regeringsförklaring som statsminister Olof Palme avgav den 8
oktober 1982 aviserades en utredning om livsmedelsförsörjningen. Härom
uttalades följande:

NU 1982/83:12

Den ekonomiska utvecklingen under de senaste åren har vållat bekymmer
även på jordbruksområdet, såväl för vissa jordbrukare, särskilt nyetablerade,
som för konsumenterna. En utredning med uppgift att se över de olika
leden i vår livsmedelsförsörjning i syfte att forma en övergripande
livsmedelspolitik kommer att tillsättas.

Jordbruksminister Svante Lundkvist har i ett anförande den 8 november
1982 uttalat att avsikten är att den aviserade jordbruksutredningen bl. a.
skall belysa vilka effekter koncentrationen inom livsmedelsindustrin har på
livsmedlens pris och kvalitet samt vad koncentrationen betyder från
beredskapssynpunkt, sysselsättningssynpunkt och regionalpolitisk synpunkt.

Utskottet

Den svenska livsmedelsindustrin har under 1970-talet genomgått en
strukturomvandling som har inneburit att produktionsenheterna har blivit
färre och större. Under perioden 1960-1978 avvecklades mer än hälften av
antalet arbetsställen. Den regionala koncentrationen har förstärkts. Betydande
strukturförändringar har samtidigt genomförts inom såväl partihandeln
som detaljhandeln med dagligvaror, dvs. livsmedel och andra förnödenheter
för vilka hushållens inköpsbehov är ofta återkommande. Antalet
allivsbutiker har under perioden 1960-1981 minskat från ca 25 000 till ca
9 000.

I motion 1981/82:821 (s) begärs en utredning av vilka fördelar som skulle
följa av en regional försörjning med dagligvaror. Motionärerna föreslår att
utredningen inom en region i landet skall undersöka hur företagskoncentration,
långa transportavstånd och samordnad distribution påverkar dagligvarornas
pris och kvalitet innan varorna når konsumenten samt om dessa
förhållanden inom produktion och distribution ökar sårbarheten i bl. a.
livsmedelsförsörjningen vid kris eller avspärrning.

Utskottet har i det föregående (s. 5 f.) lämnat en redogörelse för ett antal
genomförda och planerade utredningar inom livsmedels- och det övriga
dagligvaruområdet. Härav framgår bl. a. följande. Statsministern har i den
nyligen avgivna regeringsdeklarationen aviserat en utredning med uppgift att
se över de olika leden i livsmedelsförsörjningen i syfte att forma en
övergripande livsmedelspolitik. Jordbruksministern har sedermera uttalat
att denna utredning bl. a. avses skola belysa hur koncentrationen inom
livsmedelsindustrin påverkar livsmedlens pris och kvalitet. Utredningen
skall också behandla beredskapsfrågor, sysselsättningsfrågor och regionalpolitiska
frågor. Våren 1982 har regeringen tillkallat en kommitté med
uppdrag att utreda livsmedelsförsörjningens sårbarhet.

Det nu nämnda utredningsarbetet torde komma att till väsentlig del
tillgodose motionärernas önskemål. Mot denna bakgrund anser utskottet att
riksdagen inte har anledning att föreslå något ytterligare utredningsarbete av

NU 1982/83:12

den art som förordas i motionen. Utskottet avstyrker således motion
1981/82:821 (s) i ifrågavarande del.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1981/82:821 yrkande 2.

Stockholm den 24 november 1982

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Tage Sundkvist (c), Erik Hovhammar (m),
Rune Jonsson (s), Sten Svensson (m), Karl-Erik Häll (s), Per Westerberg
(m), Christer Eirefelt (fp), Jörn Svensson (vpk), Birgitta Johansson (s),
Per-Richard Molén (m), Ivar Franzén (c), Sture Thun (s), Bo Finnkvist (s)
och Inga-Britt Johansson (s).

GOTAB 73085 Stockholm 1982