LU 1982/83:9
Lagutskottets betänkande
1982/83:9
om blodundersökning i faderskapsmål (prop. 1982/83:8)
Ärendet
I betänkandet behandlas proposition 1982/83:8 vari regeringen (justitiedepartementet)
efter hörande av lagrådet föreslår att riksdagen antar ett i
propositionen framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1958:642) om
blodundersökning m. m. vid utredning av faderskap. Beträffande propositionens
huvudsakliga innehåll hänvisas till vad utskottet anför nedan.
Vidare behandlas tre under allmänna motionstiden år 1981 väckta
motioner, nämligen 1980/81:199, 689 och 1193 samt en med anledning av
propositionen väckt motion 1982/83:20. Motionsyrkandena redovisas
nedan.
1 Riksdagen 1982/83. 8 sami. Nr 9
Rättelse: S. 8, rad 6 Står: Utskottets hemställan Rättat till: Utskottet hemställer
LU 1982/83:9
2
Lagförslaget
Förslag tHI
Lag om ändring i lagen (1958:642) om blodundersökning m. m.
vid utredning av faderskap
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1958:642) om blodundersökning
m. m. vid utredning av faderskap1
dels att 2 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 1 a, 1 b och 2 a 85, av nedan
angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 a §
Sedan ett faderskap har fastställts
genom erkännande eller genom dom
som har vunnit laga kraft, kan rätten
förordna om en sådan undersökning
som avses i 1 §, om det först efter
erkännandet eller domen har framkommit
omständigheter som ger
anledning till antagande att någon
annan man än den som har fastställts
vara far har haft samlag med modern
under tid då barnet kan vara avlat.
Förordnandet kan avse den som har
fastställts vara far, modem, barnet
och den andre mannen.
Har faderskapet fastställts genom
erkännande, kan förordnande enligt
första stycket meddelas i mål om att
erkännandet saknar verkan mot den
som har lämnat det. Ett sådant
förordnande kan begäras av någon
av parterna i målet. Har någon talan
inte väckts om att erkännandet saknar
verkan, prövas frågan om
förordnande enligt första stycket
såsom ett ärende enligt lagen
(1946:807) om handläggning av
domstolsärenden. Ett sådant förordnande
kan begäras av den som kan
vara part i ett mål om att erkännandet
saknar verkan.
Har faderskapet fastställts genom
dom som har vunnit laga kraft,
prövas frågan om förordnande enligt
första stycket såsom ett ärende enligt
lagen om handläggning av domstolsärenden.
Ett sådant förordnande kan
begäras av någon av parterna i det
tidigare målet.
1 Lagen omtryckt 1976:620.
LU 1982/83:9
3
Nuvarande lydelse
Rätten äger vid vite förelägga den
som avses med förordnande enligt
1 § att med intyg av behörig sakkunnig
visa, att för blodundersökning
erforderligt blodprov tagits å honom
eller att han undergått annan undersökning
rörande ärftliga egenskaper
varom fråga år. Såvitt angår barn
som ej fyllt ade-ton år, skall föreläggandet
givas den som har vårdnaden
om barnet.
Föreslagen lydelse
Innan förordnande enligt första
stycket meddelas, skall den som
förordnandet skulle avse beredas tillfälle
art yttra sig.
1 b §
Beslut om förordnande enligt 1 a§
i ett ärende som avses i lagen
(1946:807) om handläggning av
domstolsärenden får överklagas särskilt
genom besvär. Sedan utlåtande
över undersökningen har avgetts eller
frågan om undersökning har förfallit,
får ärendet avskrivas.
Ärenden om förordnande enligt
1 a § tas upp av rätten i den ort där
barnet har sitt hemvist eller, om det
har avlidit, av den rätt som har att ta
upp tvist om arv efter barnet. Finns
det inte någon annan behörig domstol,
tas ärendet upp öv Stockholms
tingsrätt.
§
Rätten kan vid vite förelägga den
som avses med förordnande enligt 1
eller 1 a § att med intyg av behörig
sakkunnig visa att sådant blodprov
som behövs för blodundersökning
har tagits pä honom eller henne eller
att han eller hon har undergått annan
undersökning rörande ärftliga egenskaper.
I fråga om barn som inte har
fyllt arton år skall föreläggandet ges
barnets vårdnadshavare.
2 a §
Iakttas inte ett föreläggande vid vite
enligt 2 §, kan rätten i stället för att
förelägga nytt vite förordna om biträde
av polismyndighet för att undersökningen
skall komma till
ständ.
I fråga om barn som inte har fyllt
arton är får förordnande om biträde
av polismyndighet meddelas endast
om det finns särskilda skäl. Sådant
biträde får inte lämnas om det finns
risk, som ej är ringa, för att barnet
skall ta skada av detta.
LU 1982/83:9
4
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Har kostnad för biträde av polismyndighet
utgått av allmänna medel,
skall den som har varit föremål för
biträdet betala tillbaka kostnaden till
statsverket. 1 fråga om barn som inte
har fyllt arton år skall betalningsskyldigheten
i stället fullgöras av barnets
vårdnadshavare.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.
Motionsyrkanden
I motion 1980181:199 av Allan Ekström (m) yrkas att riksdagen beslutar
att hos regeringen begära förslag till förbättrad verkställighet av blodundersökning
i faderskapsärenden.
I motion 1980/81:689 av Blenda Littmarck (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär sådan ändring av 1 kap. 4 § sista stycket föräldrabalken att
förordnande av blodundersökning kan meddelas mot moders bestridande.
I motion 1980181:1193 av Inger Lindquist (m) yrkas att riksdagen beslutar
att ändra lagen om blodundersökning m. m. vid utredning av faderskap så att
lagen även omfattar talan jämlikt 1 kap. 4 § föräldrabalken.
I motion 1982183:20 av Jörn Svensson m. fl. (vpk) yrkas 1. att riksdagen
godkänner proposition 1982/83:8, 2. att riksdagen uttalar att regeringen bör
ta initiativ till att fördjupa regelsystemet i faderskapsfrågor, så att det bättre
möter nya situationer och nya sociala behov.
Utskottet
Enligt föräldrabalken (FB) skall faderskap till barn vars föräldrar inte är
gifta med varandra fastställas genom erkännande eller dom. I mål om
faderskap kan domstol förordna om blodundersökning beträffande modern,
barnet och den eller dem som haft samlag med modern under konceptionstiden.
Bestämmelser om blodundersökning finns i lagen (1958:642) om
blodundersökning m. m. vid utredning om faderskap.
Om faderskapet har fastställts genom en dom som har vunnit laga kraft,
kan en omprövning av domen komma till stånd endast genom att högsta
domstolen beviljar resning i målet. Enbart den omständigheten att vetenskapen
rörande blodundersökning e. d. har gått framåt sedan faderskapet
fastställdes genom den tidigare domen anses inte utgöra ett tillräckligt skäl
för resning. Resning kan däremot beviljas, om den som enligt den tidigare
domen är att anse som far kan uteslutas från faderskapet på grund av en ny
blodundersökning. Det finns emellertid inte någon möjlighet att i ett
LU 1982/83:9
5
resningsärende få högsta domstolen att förordna om en sådan undersökning.
För att nya rön inom blodundersökningsmetodiken skall kunna leda till att
ett faderskapsavgörande omprövas sedan det har vunnit laga kraft krävs
alltså att de inblandade parterna frivilligt underkastar sig en ny blodundersökning.
När det gäller fall då faderskapet har fastställts genom ett erkännande finns
det i och för sig inte någon begränsning i möjligheten att få faderskapsfrågan
omprövad av domstol. Enligt 1 kap. 4 § tredje stycket FB skall domstolen
förklara att erkännandet saknar verkan mot den som har lämnat det, om det
senare visar sig att denne inte är far till barnet. Inte heller i ett mål om
ogiltigförklaring av ett faderskapserkännande kan domstolen emellertid
förordna om blodundersökning.
I propositionen föreslås att blodundersökningslagen ändras så att domstol
skall kunna förordna om blodundersökning också sedan ett faderskap
fastställts genom dom eller erkännande. En förutsättning för att förordnande
om blodundersökning skall få meddelas skall vara att det efter fastställandet
av faderskapet framkommer sådana omständigheter som ger anledning till
antagande att någon annan man än den som fastställts vara far har haft
samlag med modern under konceptionstiden. Vidare framläggs förslag om
handläggningen när det gäller förordnande om blodundersökning.
I motionerna 689 och 1193, som väckts under den allmänna motionstiden
1981, framförs önskemål om att domstol i mål om ogiltigförklaring av
faderskapserkännande skall kunna förordna om blodundersökning.
Som framhålls i propositionen har blodundersökningsmetodiken under
senare tid utvecklats kraftigt. Möjligheten att genom blodundersökning
utesluta någon som felaktigt utpekats som far är i dag mycket större än
tidigare. Det är därför inte uteslutet att en del fall där faderskapet grundas på
äldre metodik skulle bedömas annorlunda enligt nuvarande metoder. Om en
sådan omprövning skall komma till stånd är som framgår av redogörelsen
ovan beroende av om parterna frivilligt underkastar sig en blodundersökning.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det bör införas en
möjlighet för domstolarna att förordna om blodundersökning när ett tidigare
fastställt faderskap kan sättas i tvivelsmål. Utskottet delar departementschefens
uppfattning att den vetenskapliga utvecklingen beträffande blodundersökningar
i sig inte bör utgöra ett tillräckligt skäl för en förnyad undersökning
utan att det bör krävas att nya omständigheter framkommit som gör det
antagligt att modern haft samlag under konceptionstiden med någon annan
man än den som fastställts vara far. En sådan begränsning är enligt utskottets
mening befogad med hänsyn till intresset både av att relationerna mellan
barnet och den som anses vara far inte skall störas i onödan och av att barnet
inte skall behöva riskera att bli faderlöst långt efter födelsen. Utskottet
tillstyrker således att förslaget genomförs. Ställningstagandet innebär att
önskemålen i motionerna 689 och 1193 i väsentlig mån tillgodoses.
LU 1982/83:9
6
I propositionen föreslås också ändringar av reglerna om tvångsmedel i
blodundersökningslagen. Om en person inte vill fullgöra sin skyldighet att
medverka till en blodundersökning har domstolarna f. n. endast möjlighet
att genom vite förmå vederbörande att lämna blodprov. Enligt förslaget i
propositionen skall om någon inte iakttar ett vitesföreläggande domstol
kunna förordna om biträde av polis för att blodundersökningen skall komma
till stånd. När det gäller barn under 18 år skall dock sådant biträde få anlitas
bara om det finns särskilda skäl och under förutsättning att det inte finns risk
för att barnet tar skada av detta.
Som närmare redovisas i propositionen är handläggningstiderna för
faderskapsmål ofta långa, vilket delvis har sin förklaring i att många personer
inte fullgör sin skyldighet att lämna blodprov eller gör det först sedan flera
vitesförelägganden utfärdats. Enligt utskottets mening kan det inte anses
tillfredsställande att handläggningen av faderskapsmål i betydande omfattning
fördröjs på grund av att parterna inte rättar sig efter domstolarnas
förelägganden. Utskottet anser därför i likhet med departementschefen att
det bör införas ett mera effektivt tvångsmedel än vitesföreläggande.
Utformningen av de nya reglerna föranleder inga erinringar från utskottets
sida. I sammanhanget vill utskottet dock stryka under vad som uttalas i
propositionen, nämligen att användningen av tvångsmedel mot barn under
18 år bör ses som en yttersta utväg som får tillgripas först sedan andra försök
att genomföra undersökningen visat sig resultatlösa.
På grund av det anförda tillstyrker utskottet bifall till propositionen också i
förevarande del. Genomförs lagändringen tillgodoses den under den
allmänna motionstiden 1981 väckta motionen 199, vari begärts förslag till
förbättrad verkställighet av blodundersökning i faderskapsärenden.
Som föreslås i propositionen bör lagändringarna träda i kraft den 1 januari
1983 och kunna tillämpas även i fall då faderskapet har fastställts före
ikraftträdandet.
Utskottets ställningstagande till propositionen innebär att motion 20, vari
yrkas (yrkande 1) att riksdagen skall godkänna propositionen, inte påkallar
någon vidare åtgärd från riksdagens sida.
I samma motion (yrkande 2) yrkas att riksdagen uttalar att regeringen bör
ta initiativ till att fördjupa regelsystemet i faderskapsfrågor, så att det bättre
möter nya situationer och nya sociala behov. Motionärerna framhåller att
samhällsutvecklingen skapat komplikationer när det gäller tillämpningen av
reglerna i FB och att följderna av dessa komplikationer aldrig närmare
utretts. Enligt motionärerna bygger faderskapsreglerna på en traditionell
äktenskapsuppfattning och baseras på det biologiska sammanhanget.
Samtidigt har förändringar skett av samlevnadsformer och villkoren för
samlevnad. Detta har medfört att sinsemellan oförenliga principer kommer
att prägla tillämpningen av FB utan att man tagit ställning till vilken princip
som bör vara vägledande i olika fall. Denna oklarhet ger upphov till
konflikter. Bl. a. kan principen att det biologiska faderskapet skall gälla
LU 1982/83:9
7
komma i konflikt med regeln om barnets bästa. Andra konflikter finns
mellan vårdnadshavarens och barnets intressen. Motionärerna anför flera
exempel på fall där olika principer står mot varandra. Bl. a. pekar
motionärerna på att det finns många fall där en man rent faktiskt är far till ett
barn men där en annan man och modern kommit överens om att den senare
skall stå som far. Dessa faderskap stämmer ofta överens med barnets bästa.
Om modern senare av olika anledningar önskar få faderskapet ändrat ger
lagstiftningen möjlighet härtill utan hänsynstagande till att det kanske är
mest förenligt med barnets intresse att faderskapet får bestå. Ett annat
exempel är den situationen att den biologiske fadern är helt ointresserad av
barnet medan en annan man är villig att ta ansvar för barnet i överensstämmelse
med moderns önskemål. Motionärerna ställer frågan om man i sådant
fall skall vidhålla den biologiska principen och t. o. m. kunna förordna om
blodundersökning mot parternas önskemål.
Utskottet vill för sin del framhålla att det är angeläget att reglerna i FB är
tidsenliga och bygger på tillfredsställande avvägningar mellan de olika
intressen som gör sig gällande. Nuvarande lagstiftning på området präglas i
hög grad av hänsynen till barnets intressen. Detta gäller särskilt reglerna om
vårdnad och umgänge men också bestämmelserna om faderskap. I allmänhet
ligger det sålunda i barnets - liksom också i moderns och den utpekade
faderns - intresse att faderskapet blir riktigt fastställt. Enligt utskottets
mening får FB anses svara mot de krav som kan ställas på en modern
familjerättslagstiftning. Utskottet kan emellertid i viss mån dela motionärernas
uppfattning att tillämpningen av FB kan leda till resultat som ter sig
oförenliga med principerna bakom reglerna. Att sådana resultat kan
uppkomma sammanhänger med att vad som generellt sett är mest förenligt
med barnets intresse i ett enskilt fall rent faktiskt är till nackdel för barnet.
Som motionärerna påpekar är det sålunda kanske inte alltid till fördel för
barnet att faderskapet blir biologiskt riktigt fastställt. Också andra situationer
är tänkbara då mindre tillfredsställande resultat kan uppkomma. De
frågeställningar som aktualiserats genom motionen är emellertid inte okända
för lagstiftaren. I olika sammanhang har uppmärksammats att FB ger
utrymme för intressekonflikter. Utskottet vill bl. a. peka på att utredningen
(Ju 1977:08) om barnens rätt bl. a. behandlar frågor om hur intressemotsättningar
mellan ett barn och dess vårdnadshavare skall kunna lösas. Ett
annat exempel är de nu behandlade reglerna om blodundersökning. Som
utskottet ovan berört kan relationerna mellan ett barn och den man som
anses vara dess far bli störda om faderskapet hävs. Bestämmelserna har
därför utformats så att dessa relationer inte i onödan skall störas. En liknande
intressekonflikt kan uppkomma när ett barn till föräldrar, som är gifta med
varandra, kommit till genom artificiell insemination och faderskapspresumtionen
senare hävs på begäran av någon av makarna. Denna fråga liksom
andra spörsmål beträffande artificiell insemination övervägs f. n. av en
särskild utredning (Dir. 1981:72).
LU 1982/83:9
8
Mot bakgrund av det anförda anser sig utskottet inte böra förorda någon
sådan mera allmän översyn av FB som motionärerna synes önska. Med
hänsyn till frågornas betydelse förutsätter emellertid utskottet att regeringen
följer utvecklingen och tar de initiativ som kan visa sig erforderliga. Något
särskilt uttalande från riksdagens sida är inte påkallat.
Utskottet hemställer
1. beträffande nya regler om blodundersökning
att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:8 och med
anledning av motionerna 1980/81:689 och 1980/81:1193 antar
det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1958:642) om blodundersökning m. m. vid utredning av
faderskap såvitt avser 1 a och 1 b §§,
2. beträffande tvångsmedel vid blodundersökning
att riksdagen med bifall till propositionen och med anledning av
motion 1980/81:199 antar 2a § lagförslaget,
3. beträffande lagförslaget i övrigt
att riksdagen antar lagförslaget i den mån det inte omfattas av
vad utskottet hemställt ovan,
4. att motion 1982/83:20 yrkande 1 inte föranleder någon vidare
åtgärd från riksdagens sida,
5. beträffande ett fördjupat regelsystem i faderskapsfrågor
att riksdagen avslår motion 1982/83:20 yrkande 2.
Stockholm den 9 november 1982
På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG
Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Stig Olsson
(s), Martin Olsson (c), Elvy Nilsson (s), Joakim Ollén (m), Arne Andersson i
Gamleby (s), Ingemar Konradsson (s), Mona S:t Cyr (m), Marianne
Karlsson (c), Owe Andréasson (s), Stig Gustafsson (s), Allan Ekström (m),
Sigvard Persson (c) och Per Israelsson (vpk).
GOTAB 72917 Stockholm 1982