LU 1982/83:34

Lagutskottets betänkande
1982/83:34

om anslag till bokföringsnämnden (prop. 1982/83:100 bil. 4, G 7)
Ärendet

I betänkandet behandlas proposition 1982/83:100 bilaga 4 (justitiedepartementet)
punkt G 7 (s. 116), vari regeringen föreslår riksdagen att till
Bokföringsnämnden för budgetåret 1983/84 anvisa ett förslagsanslag av
1 342 000 kr.

Vidare behandlas motion 1982/83:1768 av Bengt Silfverstrand m. fl. (s)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till en sådan ändring av
bokföringslagen att förfallna men inte betalda skulder framgår av företagets
offentliga redovisning.

Remissyttrande över motionen har inhämtats från kommerskollegium
varjämte företrädare för bokföringsnämnden inför utskottet framfört
synpunkter på motionsförslaget.

Utskottet

I propositionen föreslås att till bokföringsnämnden för budgetåret 1983/84
anvisas ett förslagsanslag av 1 342 000 kr. Förslaget föranleder ingen erinran
från utskottets sida och utskottet tillstyrker bifall till propositionen i aktuell
del.

I motion 1982/83:1768 begärs en ändring av bokföringslagen så att förfallna
men inte betalda skulder framgår av företags offentliga redovisning.

Enligt bokföringslagen (1976:125) föreligger bokföringsplikt för i princip
alla näringsidkare. Aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar är
bokföringspliktiga även om d inte utövar näringsverksamhet. Bokföringsplikten
innefattar bl. a. skyldighet att upprätta årsbokslut. Denna skyldighet
gäller emellertid inte enskild näringsidkare vars årliga bruttoomsättningssumma
understiger 20 basbelopp.

Årsbokslut skall bestå av resultaträkning och balansräkning. Balansräkningen
skall i sammandrag redovisa rörelsens tillgångar och skulder med
bl. a. eget kapital. I lagen (19 §) finns närmare bestämmelser hur tillgångarna
och skulderna skall redovisas. Beträffande skulderna gäller bl. a. att
kortfristiga och långfristiga skulder skall redovisas var för sig. Något
stadgande om att förfallna men inte betalda skulder skall anges särskilt finns
inte i lagen. Däremot innehåller 20 § en föreskrift om att i balansräkningen
skall, anpassat efter rörelsens förhållanden, lämnas uppgifter och upplysningar
om förhållande av väsentlig betydelse för att bedöma rörelsens
resultat och ställning.

1 Riksdagen 1982/83. 8 sami. Nr 34

LU 1982/83:34

2

Enskilda personer som äger eller brukar jordbruksfastighet omfattas inte
av bokföringslagen utan för dem gäller jordbruksbokföringslagen
(1979:141). Också enligt denna lag föreligger skyldighet att upprätta
årsbokslut. Bestämmelserna härom har utformats efter mönster av bokföringslagen.

Bokföringslagen reglerar företagens interna redovisning. Bestämmelser
om den offentliga redovisningen finns i aktiebolagslagen (1975:1385), lagen
(1951:308) om ekonomiska föreningar samt lagen (1980:1103) om årsredovisning
m. m. i vissa företag. Av lagarna följer att aktiebolag, ekonomiska
föreningar, handelsbolag samt vissa andra juridiska personer och enskilda
näringsidkare som är skyldiga att upprätta årsbokslut enligt bokföringslagen
skall upprätta årsredovisning. Årsredovisningen skall bestå av resultaträkning
och balansräkning samt när det gäller aktiebolag, ekonomiska
föreningar och vissa större andra företag också förvaltningsberättelse.
Årsredovisningen skall upprättas med iakttagande av bokföringslagens
bestämmelser om årsbokslut. Beträffande förvaltningsberättelsen gäller att
den skall innehålla upplysningar dels om förhållanden som är viktiga för
bedömningen av företagets verksamhetsresultat och ställning och som inte
framgår av resultaträkningen, dels om inträffade händelser av väsentlig
betydelse för företaget.

I motionen framhålls att det är en allvarlig brist att redovisningen inte
behöver ge upplysning om att företag har förfallna, ännu ej betalda skulder.
Motionärerna påpekar att t. ex. obeståndssituationer i många fall kan
föreligga genom att ett företag samlat på sig stora skulder som förfallit men
inte betalats, utan att borgenärerna kan utläsa detta förhållande ur den
offentliga redovisningen. Inte sällan resterar företag med stora belopp för
arbetsgivaravgifter, skatter o. d. utan att detta framgår av bokföringen.

Enligt motionärernas mening skulle en särredovisning av förfallna men
icke betalda skulder kraftigt förstärka värdet av ett företags offentliga
redovisning som prognosinstrument för företagets överlevnad. Det borde
med en sådan regel bl. a. vara möjligt att bryta utvecklingen mot ett allt
större inslag av planerade förhalningar av vissa skuldregleringar, t. ex. av
skatteskulder. Blotta vetskapen om att förfallna skulder en gång måste
redovisas offentligt skulle enligt motionärerna sannolikt avhålla många från
ett sådant missbruk. Motionärerna är medvetna om att avgränsningsproblem
kan uppstå och vill understryka att de tidsgränser som blir aktuella inte får
sättas för snävt. Det bör ankomma på bokföringsnämnden att utforma
närmare detaljbestämmelser.

Kommerskollegium har i remissyttrande över motionen framhållit att det
skulle vara av stort värde för lån- och kreditgivare om förfallna men ej
betalda skulder öppet redovisades. Kollegiet har samtidigt påpekat att vissa
invändningar kan riktas mot motionärernas förslag. Enligt kollegiet uppkommer
sålunda obestånds- och likvidationspliktssituationer inte sällan så
hastigt att en öppen redovisning av stora förfallna skulder inte hinner ske. En

LU 1982/83:34

3

företagsledning har vidare möjlighet att i en krissituation skjuta avgivandet
av årsredovisningen på framtiden. Kollegiet framhåller också att man kan
hävda att redovisningen inte bör tyngas av ytterligare uppgifter och att
svårigheter kan uppstå när det gäller att bestämmma den tidpunkt då en
skuld skall anses förfallen. Enligt kommerskollegium väger emellertid
invändningarna lätt i förhållande till fördelarna med förslaget. Vidare
framhålls att den föreslagna ändringen kanske får störst betydelse genom den
preventiva effekten. I sammanhanget påpekar kollegiet att motionärernas
förslag är ett exempel på olika åtgärder i kampen mot den ekonomiska
brottsligheten som förtjänar att övervägas.

Sammanfattningsvis tillstyrker kommerskollegium att möjligheterna att
införa den föreslagna upplysningsplikten blir föremål för närmare överväganden.

Också de företrädare för bokföringsnämnden som hörts inför utskottet i
ärendet har intagit en positiv attityd till syftet med motionärernas förslag.
Flertalet av dessa företrädare har emellertid framfört samma invändningar
mot förslaget som kommerskollegium och förordat att man inte nu genomför
någon lagändring. De har också pekat på att bokföringsnämnden nyligen
givit ut en anvisning beträffande innehållet i främst aktiebolagens förvaltningsberättelser
och att anvisningen i viss utsträckning tillgodoser syftet med
motionen.

I den nämnda anvisningen (KFS 1983:3, BFN 19) tas upp olika frågor om
vad förvaltningsberättelsen skall innehålla. I anvisningen anges bl. a. att risk
för likvidation eller obestånd utgör en omständighet som i förekommande
fall bör omnämnas i verksamhetsberättelsen. Härvid framhålls följande.

Ett viktigt syfte med årsredovisningen är att utomstående intressenter skall
ha möjlighet att bedöma risken för likvidation eller obestånd.

Enligt 13 kap. 2 § ABL ansvarar styrelsen för att en särskild balansräkning
- kontrollbalansräkning - upprättas när man befarar att aktiekapitalet delvis
gått förlorat. Om så skulle vara fallet är detta ett viktigt förhållande som bör
belysas i förvaltningsberättelsen. Har styrelsen inte hänskjutit frågan om
bolaget skall träda i likvidation till bolagsstämman, bör det framgå av
förvaltningsberättelsen vilka åtgärder som vidtagits för att undvika likvidation.

Risken för obestånd uppkommer när den försämrade likviditeten inte
medger att bolaget betalar sina skulder. Sådana omständigheter kan uppstå
genom stora förluster över ett eller flera år eller ansträngd likviditet genom
att förfallna men ej betalda skulder uppgår till ett i förhållande till bolagets
likviditet väsentligt belopp. Storleken på förfallna skulder bör i sådana fall
anges separat.

Utskottet vill för sin del framhålla att det är angeläget att ett företags
offentliga och interna redovisning ger en så riktig bild som möjligt av
företagets ställning. Att årsredovisningen är öppen och informativ är givetvis
särskilt viktigt med hänsyn till samhällets, de anställdas och borgenärernas
intressen. Också för företaget självt är det emellertid av intresse att den

LU 1982/83:34

4

ekonomiska situationen blir tillfredsställande belyst genom årsredovisningen.

I likhet med motionärerna anser utskottet att det får anses vara en brist i
gällande lagstiftning att ett företags förfallna men inte betalda skulder inte
måste redovisas särskilt. Det förhållandet att företaget har betydande
skulder som företaget inte infriat på förfallodagen har otvivelaktigt stor
betydelse för borgenärer och andra som träffar avtal med företaget.
Utskottet vill också peka på att under senare år det blivit allt vanligare att
företag inte fullgör sina skyldigheter mot det allmänna på skatte- och
avgiftsområdet och att det är angeläget att denna utveckling motarbetas. En
öppen redovisning av utestående förfallna skatte- och avgiftsskulder kan som
kommerskollegium påpekat bidra till en lösning av detta problem. I
sammanhanget bör också framhållas att det i många fall kan vara svårt för
ägarna till ett företag att överblicka företagets ställning om i redovisningen
någon skillnad inte görs mellan förfallna och ännu inte förfallna skulder.

Med hänsyn till det anförda ser utskottet med tillfredsställelse att
bokföringsnämnden gett ut en anvisning om att förvaltningsberättelsen skall
innehålla upplysningar om risken för likvidation eller obestånd och att i vissa
fall förfallna men ej betalda skulder skall redovisas. Enligt utskottets mening
krävs emellertid mera långtgående åtgärder. En upplysning i årsredovisningen
om risken för likvidation eller obestånd kommer nämligen i många fall för
sent för att borgenärer m. fl. skall kunna ha någon nytta av den. Utskottet vill
också peka på att en generell regel om öppen redovisning av förfallna men
inte betalda skulder kan antas ha större preventiv effekt och på detta vis vara
ägnad att förmå företagen att betala förfallna skulder och avgifter i tid.
Starka skäl talar således för motionärernas förslag. Som framhållits från både
kommerskollegium och bokföringsnämnden är emellertid förslaget inte
invändningsfritt. Bl. a. kan det ge upphov till vissa gränsdragningsproblem.
Enligt utskottets mening innebär emellertid den av motionärerna föreslagna
ordningen sådana fördelar att invändningarna får vika. Det förhållandet att
gränsdragningsproblem kan uppstå bör enligt utskottets mening inte
tillmätas någon avgörande betydelse.

På grund av det anförda förordar utskottet att bokföringslagens regler om
årsbokslut ändras så att förfallna men inte betalda skulder skall redovisas
särskilt. Det bör ankomma på regeringen att närmare överväga hur
bestämmelsen skall utformas och huruvida en motsvarande regel bör införas i
jordbruksbokföringslagen. I sammanhanget vill utskottet understryka vikten
av att frågan om när en skuld skall anses förfallen i redovisningssammanhang
och andra gränsdragningsproblem får en tillfredsställande lösning.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Bokföringsnämnden för budgetåret 1983/84
anvisar ett förslagsanslag av 1 342 000 kr..

LU 1982/83:34

5

2. att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1768 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
redovisning av företags förfallna men inte betalda skulder.

Stockholm den 12 april 1983

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Martin
Olsson (c). Elvy Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m). Marianne Karlsson (c),
Owe Andréasson (s), Stig Gustafsson (s)*, Sigvard Persson (c), Per
Israelsson (vpk). Bengt Silfverstrand (s), Margit Gennser (m), Inga-Britt
Johansson (s), Sten Andersson i Malmö (m) och Ulla-Britt Carlsson (s)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation (mom. 2)

Per-Olof Strindberg (m), Martin Olsson (c), Mona Saint Cyr (m),
Marianne Karlsson (c), Sigvard Persson (c), Margit Gennser (m) och Sten
Andersson i Malmö (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”1 likhet” och
slutar med ”tillfredsställande lösning” bort ha följande lydelse:

Som motionärerna framhåller skulle det otvivelaktigt vara till fördel för ett
företags borgenärer om en öppen redovisning kom till stånd när det gäller
omständigheter som är av betydelse vid bedömningen av företagets
kreditvärdighet. Utskottet har därför förståelse för syftet med motionen.
Mot motionärernas förslag har emellertid framförts starka invändningar
främst från bokföringsnämndens företrädare. Det har sålunda gjorts
gällande att det i många fall är svårt att bedöma om en skuld skall anses vara
förfallen eller ej. Vidare har pekats på risken för att den föreslagna regeln
kringgås t. ex. genom att ett företag med förfallna skulder väljer att tillfälligt
ta upp lån för betalning av skulderna så att de inte på bokslutsdagen behöver
redovisas. Det har också framhållits att man inte bör tynga redovisningen
med nya uppgifter och att motionärernas förslag inte i praktiken kommer att
få någon effekt när det gäller den ekonomiska brottsligheten.

Enligt utskottets mening måste invändningarna anses utgöra tungt
vägande skäl mot ett införande av en sådan regel som förespråkas av
motionärerna. Utskottet vill också framhålla att den föreslagna regeln inte
löser de problem som obeståndssituationen utgör i redovisningssammanhang.
Härtill kommer att den nya anvisning som bokföringsnämnden

LU 1982/83:34

6

utfärdat om förvaltningsberättelsen i viss utsträckning tillgodoser syftet med
motionen och att erfarenheterna från anvisningens tillämpning bör avvaktas
innan man överväger ytterligare åtgärder på området.

På grund av det anförda anser utskottet att motionen bör avslås.

dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen avslår motion 1982/83:1768.

'