LU 1982/83:33

Lagutskottets betänkande
1982/83:33

om ändring i patentlagen (1967:837) m. m. (prop. 1982/83:67 jämte
motioner)

Ärendet

I betänkandet behandlas proposition 1982/83:67 i vilken regeringen
(justitiedepartementet) föreslår att riksdagen
dels antar i propositionen framlagda förslag till lag om ändring i
patentlagen (1967:837) och lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten,

dels godkänner den i Budapest den 28 april 1977 avslutade överenskommelsen
om internationellt erkännande av deposition av mikroorganismer i
samband med patentärenden.

Lagrådets yttrande har inhämtats över lagförslagen.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisas till vad utskottet
anför på s. 5. Lagförslagen har intagits i bilaga 1 till betänkandet
Vidare behandlas i betänkandet

dels tre med anledning av propositionen väckta motioner, 1982/
83:226-228,

dels motionerna 1981/82:719, 1981/82:2312, yrkande 4, 1982/83:230,
1982/83:1763 och 1982/83:1764. Motionsyrkandena redovisas nedan.

Som ett led i behandlingen av ärendet har utskottet gjort ett studiebesök på
patent- och registreringsverket, varvid företrädare för verket och patentbesvärsrätten
framfört synpunkter på propositionen och motionerna.

På lagutskottets begäran har näringsutskottet yttrat sig över propositionen
och motion 1764 såvitt avser föreslagen omläggning av systemet med
årsavgifter för patent. Yttrandet har fogats som bilaga 2 till betänkandet.

Motionsyrkanden

Motioner väckta vid 1981182 års riksmöte

Motion 1981182:719 av Bernt Ekinge och Margot Håkansson (båda fp) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär att frågan om patentskydd för
mikroorganismer utreds, varvid det i motionen anförda beaktas.

Motion 1981/82:2312 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari såvitt nu är i fråga
yrkas (yrkande 4) att riksdagen hos regeringen begär utredning om
förändringar i patentlagstiftningen med syfte att förhindra uppköp av
innovationer för att stoppa dessa.

1 Riksdagen 1982/83. 8 sami. Nr 33

LU 1982/83:33

Motioner väckta med anledning av proposition 67

Motion 1982183:226 av Kjell Johansson och Jan-Erik Wikström (båda fp)
vari yrkas att riksdagen beslutar avslå den föreslagna begränsningen av
kravet på deposition i lagstiftningen.

Motion 1982/83:227 av Kjell Johansson och Jan-Erik Wikström (båda fp)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att frågan om hur skyddet för
uppfinningar inom det mikrobiologiska området lämpligen bör utformas
närmare utreds, varvid det i motionen anförda beaktas.

Motion 1982183:228 av Kjell Johansson och Jan-Erik Wikström (båda fp)
vari yrkas att riksdagen beslutar avslå förslaget om införande av den s. k.
expertlösningen i patentlagstiftningen.

Fristående motioner väckta vid 1982183 års riksmöte

Motion 1982183:230 av Marianne Karlsson (c) vari yrkas att riksdagen
hemställer att regeringen genomför en ändring i 35 § patentkungörelsen (SFS
1978:151) i enlighet med motionens syfte.

Motion 1982183:1763 av Karin Israelsson (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att frågan om behovet av ett privaträttsligt skydd för
gentekniska uppfinningar inom det biologiska området liksom den lämpliga
utformningen av ett sådant skydd utreds.

Motion 1982/83:1764 av Kjell Johansson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en utvärdering av
Sveriges medlemskap i Europeiska patentorganisationen,

2. att riksdagen beslutar att med avslag på förslaget i proposition
1982/83:67 nuvarande system för årsavgifter som tas ut för meddelade patent
skall fortsätta att gälla i avvaktan på en sådan utvärdering.

Utskottet

Inledning

Det patenträttsliga regelsystemet är i hög grad internationellt. Flera
internationella konventioner har kommit till som syftar till att öka skyddet
för uppfinningar eller på annat sätt främja utvecklingen på det industriella
rättsskyddets område. Ett första steg togs redan 1883 då en konvention för
industriellt rättsskydd avslutades i Paris, den s. k. Pariskonventionen.
Konventionen har under årens lopp reviderats ett flertal gånger. De stater
som är anslutna till konventionen bildar en union, Parisunionen. En stat som
är medlem i unionen är förpliktad att ge patenträttsligt skydd i den

LU 1982/83:33

omfattning konventionen föreskriver åt medborgare och företag i andra
unionsländer. Förpliktelserna härvidlag bygger på två huvudprinciper. Den
ena är att varje unionsland skall ge medborgare och företag från de andra
länderna samma förmåner när det gäller industriellt rättsskydd som det ger
sina egna medborgare m. fl. Den andra principen är att varje unionsland
skall ge ett visst närmare angivet minimiskydd åt de andra ländernas
medborgare och företag även om det inte ger sina egna medborgare m. fl.
motsvarande rättigheter. Ett stort antal stater är medlemmar i Parisunionen,
däribland Sverige och samtliga övriga europeiska stater utom Albanien och
Andorra.

Av betydelse i förevarande sammanhang är vidare en år 1970 avslutad
konvention om patentsamarbete (Patent Cooperation Treaty, PCT), kallad
samarbetskonventionen, och en år 1973 avslutad konvention om meddelande
av europeiska patent (European Patent Convention, EPC), kallad den
europeiska patentkonventionen.

Samarbetskonventionen syftar till att förenkla arbetet när en uppfinning
patentsöks i flera länder. Konventionen ger möjlighet för en uppfinnare att
söka patent i en eller flera av de fördragsslutande staterna genom en s. k.
internationell patentansökan. En sådan ansökan blir föremål för en central
nyhetsgranskning vid vissa patentmyndigheter, vilka också kan göra en
förberedande patenterbarhetsprövning. Ansökningen måste sedan fullföljas
vid de nationella patentverken i de länder där patentet söks. De nationella
patentverken är inte bundna av resultatet av det centraliserade granskningsoch
prövningsförfarandet men detta underlättar deras handläggning av
patentärendet.

Genom den europeiska patentkonventionen har bildats en europeisk
patentorganisation med ett europeiskt patentverk, som har sitt säte i
Munchen. Det europeiska patentverket meddelar europeiska patent som får
samma rättsverkan i de stater ansökningen avser som nationella patent.
Konventionen innehåller en fullständig reglering av förutsättningarna för
meddelande av europeiska patent. Något hinder för de fördragsslutande
staterna att ha egna patentverk för nationella patent innebär inte konventionen.

Sverige tillträdde båda de nu nämnda konventionerna år 1978 och är
internationell granskningsmyndighet enligt samarbetskonventionen beträffande
patentansökningar från de nordiska länderna och - i viss utsträckning -från u-länder. Den europeiska patentkonventionen har inte tillträtts av
övriga nordiska länder.

Också inom Norden förekommer det ett omfattande samarbete på det
patenträttsliga området, och med undantag för de straff- och processrättsliga
reglerna överensstämmer de svenska nationella patentreglerna med patentlagstiftningen
i Danmark, Finland och Norge.

1* Riksdagen 1982183. 8 sami. Nr 33

LU 1982/83:33

Enligt den svenska patentlagen kan - i likhet med vad som gäller i många
andra länder - växtsorter, djurraser och väsentligen biologiska förfaranden
för framställning av växter och djur inte patenteras. Uppfinningar som avser
förfaranden med mikroorganismer får dock patenteras.

Vanliga mikroorganismer är bakterier samt mögel- och jästsvampar. Till
mikroorganismer räknas i patenträttsliga sammanhang också bl. a. sådana
virus, inte differentierade djur- och växtceller och encelliga alger, som kan
deponeras.

Mikroorganismer har använts av människan i tusentals år, t. ex. för
framställning av ost, öl och vin. Under senare årtionden har en betydande
utveckling skett på det mikrobiologiska området, och mikroorganismer
används i dag för många olika ändamål, t. ex. för framställning av läkemedel,
för bekämpning av oljeföroreningar och för vattenrening. Utvecklingen på
området kan förväntas fortsätta, och inte minst aktuellt härvidlag är de
möjligheter som hybrid-DNA-tekniken ger.

När patent söks på ett mikrobiologiskt förfarande krävs i många länder att
mikroorganismen i fråga deponeras vid en institution som godkänts av den
nationella patentmyndigheten. Detta medför att en patentsökande som vill
få patentskydd i flera länder kan bli tvungen att göra depositioner på flera
ställen. I syfte att förfarandet vid patentansökningar på det mikrobiologiska
området skall förenklas avslutades i Budapest år 1977 en överenskommelse
om internationellt erkännande av deposition av mikroorganismer i samband
med patentärenden, Budapestöverenskommelsen. De stater som tillträder
överenskommelsen bildar en union för internationellt erkännande av sådan
deposition. Enligt överenskommelsen skall vissa institutioner som tar emot
och förvarar mikroorganismer utses till internationella depositionsmyndigheter.
Depositioner som skett vid en internationell depositionsmyndighet i
enlighet med bestämmelserna i överenskommelsen skall erkännas av varje
fördragsslutande stat som tillåter eller kräver deposition av mikroorganismer
i samband med patentärenden. Överenskommelsen ger i vissa fall möjligheter
till en ny deposition som ersättning för en tidigare. Vidare gäller att
deponerad mikroorganism skall förvaras under minst fem år från det att
någon senast begärde att få tillgång till ett prov på organismen och att den
under alla förhållanden måste förvaras i minst 30 år från depositionsdagen.
Frågan om tredje mans rätt att få ut ett prov på en deponerad mikroorganism
regleras inte i överenskommelsen utan detta spörsmål skall avgöras enligt
nationell lag.

Budapestöverenskommelsen trädde i kraft år 1980 och hade den 1 januari
1983 tillträtts av Amerikas Förenta stater, Bulgarien, Filippinerna, Frankrike,
Förbundsrepubliken Tyskland, Japan, Lichtenstein, Schweiz, Sovjetunionen,
Spanien, Storbritannien och Ungern.

LU 1982/83:33

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner Budapestöverenskommelsen.
Vidare föreslås vissa ändringar i patentlagen. Ändringarna föranleds
till en del av Budapestöverenskommelsen. Vissa andra ändringar innebär en
anpassning av svensk rätt till nya bestämmelser i den europeiska patentkonventionen
om deposition av mikroorganismer i patentärenden. Dessa
ändringar gäller undantag från kravet på deposition och inskränkning i tredje
mans rätt att få tillgång till ett prov på deponerad mikroorganism (den s. k.
expertlösningen). Tillhopa innebär ändringarna att den svenska patentlagen
kommer att innehålla en mer fullständig reglering av de problem som hänger
samman med depositioner av mikroorganismer i patentansökningsärenden
än vad som f. n. är fallet.

De föreslagna ändringarna i patentlagen rör också bestämmelserna om
fullföljd i Sverige av patentansökningar som görs enligt samarbetskonventionen
och handläggningen här av sådana ansökningar. Till en del föranleds
dessa förslag av ändringar som har gjorts i tillämpningsföreskrifterna till den
konventionen.

Slutligen föreslås att patentlagen ändras så att årsavgifter i patentärenden
tas ut redan på ansökningsstadiet.

Enligt propositionen föreslås regeringen få bemyndigande att bestämma
när den nya lagstiftningen skall träda i kraft.

Till grund för lagförslagen ligger såvitt avser ändringen av systemet med
årsavgifter en framställning från patent- och registreringsverket och såvitt
avser förslagen i övrigt patentpolicykommitténs betänkande (SOU 1981:21)
Internationellt patentsamarbete III, 1977 års Budapestöverenskommelse
m. m.

Lagstiftningsarbetet har bedrivits i nordiskt samarbete, och enighet har
nåtts om i allt väsentligt likalydande författningstexter. En proposition om
ändring i den danska patentlagen behandlas f. n. i Folketinget. I Norge och
Finland däremot har av olika administrativa skäl några propositioner i
ärendet ännu inte framlagts.

Vissa frågor om patentskydd pä det mikrobiologiska området m. m.

Som ovan berörts får enligt patentlagen växtsorter och djurraser samt
väsentligen biologiska förfaranden för framställning av växter och djur inte
patenteras. I ett särskilt stadgande i patentlagen slås dock fast att patent får
meddelas på mikrobiologiskt förfarande och alster av sådant förfarande.
Enligt hittillsvarande praxis i Sverige har dock patent inte meddelats på en
uppfinning som avser själva mikroorganismen som sådan, dvs. produktpatent
på mikroorganismen.

Uppfinningar inom växtriket kan ges skydd enligt växtförädlarrättslagen
(1971:392). Lagen ger den som tagit fram en ny växtsort en ensamrätt att
yrkesmässigt framställa och marknadsföra förökningsmaterial av sorten samt

LU 1982/83:33

även i vissa fall att använda sorten för framställning av förökningsmaterial av
annan sort. Ensamrätten ger dock i regel inte rätt att framställa konsumtionsvaror.
Anledningen till att växtförädlingen fått en särskild skyddsform
är att man i Norden inte ansett att patentreglerna bör tillämpas när det gäller
levande materia. Det har också ansetts att kravet i patentlagen på
reproducerbarhet, dvs. att en uppfinning skall ha en sådan karaktär att den
avsedda effekten med säkerhet erhålls vid ett upprepat utövande av
uppfinningen, inte kan uppfyllas när det gäller växtsorter.

I motionerna 1981/82:719 och 1982/83:227 tas upp frågan om patent är den
lämpligaste skyddsformen för uppfinningar på det mikrobiologiska området.
I båda motionerna framförs önskemål om att frågan om utformningen av
skyddet för sådana uppfinningar utreds samt att därvid beaktas vad som
anförs i motionerna. Motionärerna i motion 227 framhåller att man vid
patentbestämmelsernas tillkomst inte kunde förutse den utveckling som ägt
rum på det mikrobiologiska området. Detta medför problem när patentreglerna
skall tillämpas på den nya tekniken. Vissa gentekniska förfaranden kan
sålunda inte inrymmas i begreppet mikrobiologiskt förfarande utan är
snarare att hänföra till väsentligen biologiskt förfarande för framställning av
växter. Enligt båda motionerna kan de skäl som föranledde att växtförädlingen
gavs en särskild skyddsform åberopas till stöd för att särskilda
skyddsregler bör skapas för uppfinningar på det mikrobiologiska området.
Vidare framhålls att utvecklingen på det mikrobiologiska området är
resultatet av en intensiv grundforskning som förutsatt ett fritt informationsutbyte
mellan forskningsinstitutionerna. Enligt motionärerna krävs ytterligare
forskningsinsatser och därmed också fortsatt informationsutbyte på
området. Under senare tid har starka kommersiella intressen gjort sig
gällande beträffande nya gentekniska metoder samtidigt som forskare
konstaterat en försämring av det fria informationsutbytet. Sammanfattningsvis
anser motionärerna att starka skäl talar för att den lämpliga utformningen
av skyddet för mikrobiologiska uppfinningar närmare bör utredas. Enligt
motionärerna bör vid en sådan utredning begreppet mikroorganism definieras
samt frågan om produktpatent på mikroorganismer övervägas.

Som motionärerna framhåller är patentlagen inte utformad med sikte på
uppfinningar inom det mikrobiologiska området. När patentreglerna skall
tillämpas på sådana uppfinningar uppkommer därför särskilda problem.
Bl. a. har kravet på en tydlig beskrivning av uppfinningen varit svårt att
uppfylla vilket lett till att man i Sverige liksom i andra industriländer infört
den nuvarande ordningen med deposition av mikrobiologiska kulturer som
en del av dokumentationen i patentärenden. Utskottet kan i och för sig dela
motionärernas uppfattning att patentet måhända inte är den lämpligaste
skyddsformen för alla mikrobiologiska uppfinningar. De flesta stora
industriländer tillämpar emellertid patentet som skyddsform för dessa
uppfinningar. Såvitt man kan bedöma i dag är det inte troligt att en diskussion
på det internationella planet om andra skyddsformer för mikrobiologiska

LU 1982/83:33

uppfinningar skall komma i gång. Som framhålls i propositionen bör Sverige
inte utan tungt vägande skäl isolera sig från den internationella utvecklingen
på patentområdet. På grund av det anförda anser utskottet att det f. n. saknas
anledning att överväga en annan ordning för skyddande av mikrobiologiska
uppfinningar.

Vad särskilt angår frågan om en definition av begreppet mikroorganism
vill utskottet erinra om att det under förarbetet till Budapestöverenskommelsen
rådde enighet om att begreppet skall tolkas i sin vidaste mening under
hänsynstagande till överenskommelsens syfte och att det skall omfatta alla
mikroorganismer som kan bevaras vid en depositionsinstitution. Genom
bestämmelserna i överenskommelsen om bevarande av mikroorganismer,
bl. a. kravet på deposition i minst 30 år i förening med utlämnande av prov
och test av den deponerade organismens livsduglighet, dras en praktisk gräns
mot både djurraser och växtsorter som inte får patenteras och kemiska
föreningar utan liv. Att i lagtexten närmare definiera begreppet mikroorganism
torde vara mycket svårt. I propositionen görs emellertid vissa
motivuttalanden om innebörden av begreppet. Utskottet, som ställer sig
bakom vad som härvidlag anförs, anser att man inte härutöver genom
motivuttalanden kan ge några mer detaljerade riktlinjer för hur begreppet
skall tolkas. Sådana uttalanden riskerar att bli föråldrade eftersom mikrobiologin
utvecklas snabbt. Utskottet anser därför i likhet med föredragande
statsrådet att det får ankomma på rättstillämpningen att i de enskilda fallen
närmare avgöra hur begreppet skall avgränsas. De svenska rättstillämpande
myndigheterna bör därvid fästa stort avseende vid hur begreppet tolkas i
andra industriländer och i det europeiska patentverket.

Beträffande frågan om produktpatent på mikroorganismer vill utskottet
framhålla att spörsmålet om sådana patent kan meddelas eller ej beror på
tolkningen av patentlagens uttryck alster av mikrobiologiskt förfarande.
Praxis i de nordiska länderna har hittills varit den att patent inte meddelats på
mikroorganismer som sådana. I andra länder har emellertid utvecklingen
varit en annan, och även det europeiska patentverket meddelar numera
produktpatent på mikroorganismer. Enligt utskottets mening bör det
ankomma på de rättstillämpande myndigheterna att avgöra huruvida en
mikroorganism som sådan kan anses utgöra ett alster av ett mikrobiologiskt
förfarande och om uppfinningen i övrigt uppfyller de patenterbarhetsvillkor
som allmänt gäller. Utskottet vill stryka under angelägenheten av att praxis
på området i Sverige utvecklas under hänsynstagande till rättstillämpningen i
andra länder och vid det europeiska patentverket. Inte minst det förhållandet
att den sistnämnda institutionen meddelar produktpatent på mikroorganismer,
vilka kan bli gällande i Sverige, talar för en anpassning av praxis i
Sverige.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motionerna 1981/82:719
och 1982/83:227 inte bör föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

I motion 1982/83:1763 tas upp frågan om privaträttsligt skydd för

LU 1982/83:33

gentekniska uppfinningar utanför det mikrobiologiska området. Motionären
torde närmast avse hybrid-DNA-tekniken som bl. a. kan ge möjligheter till
uppfinningar som rör djurriket. Enligt motionären är det viktigt att
spörsmålet om ett eventuellt behov av privaträttsligt skydd för gentekniska
uppfinningar inom det biologiska området utreds med hänsyn till utvecklingen
på området. Motionären yrkar att spörsmålet liksom frågan om den
lämpliga utformningen av ett skydd för uppfinningarna skall utredas.

Etiska, humanitära och sociala frågor m. m. kring hybrid-DNA-tekniken
utreds f. n. av gen-etikkommittén (S 1981:03). Kommittén, som tillkallats
efter en begäran av riksdagen (se SoU 1979/80:18) skall utreda de nämnda
frågorna samt bl. a. överväga behovet av en etisk och social lagstiftning i syfte
att sätta gränser för hur långt försök att på konstlad väg förändra anlag hos
levande organismer skall tillåtas. Enligt vad utskottet inhämtat kommer
kommittén även att ta upp olika immaterialrättsliga frågor med anknytning
till ämnesområdet. Kommittén beräknas avlämna ett betänkande under år
1983.

Med hänsyn till det utredningsarbete som sålunda pågår avstyrker
utskottet bifall till motion 1982/83:1763.

Utskottet vill med anledning av vad som anförts i de ovan behandlade tre
motionerna tillägga att det självfallet är angeläget att Sverige håller jämna
steg med utvecklingen utomlands på det biotekniska området. I den mån
denna utveckling medför att frågan om nya skyddsformer för gentekniska
förfaranden och för andra biotekniska uppfinningar får aktualitet förutsätter
utskottet att man från svensk sida tar aktiv del i diskussionerna och
medverkar till att frågan får en tillfredsställande lösning.

Tillträde till Budapestöverenskommelsen

Som ovan redovisats syftar Budapestöverenskommelsen till vissa förenklingar
när det gäller depositioner av mikroorganismer i patentärenden.
Överenskommelsen är enligt utskottets uppfattning till gagn både för dem
som söker patent och för patentmyndigheterna och de institutioner som tar
emot depositionerna. De praktiska fördelar som överenskommelsen innebär
talar för att Sverige nu bör tillträda överenskommelsen. Utskottet vill vidare
peka på att flera viktiga industriländer redan är medlemmar i Budapestunionen
och att även det europeiska patentverket medverkar i denna, ett
förhållande som också talar för att Sverige bör tillträda överenskommelsen. I
sammanhanget finns även anledning att understryka att ett tillträde inte
innebär att Sverige tar på sig några nya ekonomiska förpliktelser. I enlighet
med det anförda förordar utskottet att riksdagen godkänner Budapestöverenskommelsen.
De förslag till författningsändringar som har samband med
tillträdesfrågan eller som aktualiserats i det sammanhanget föranleder inte
några erinringar från utskottets sida, och utskottet tillstyrker att de antas av

LU 1982/83:33

riksdagen. Vissa andra förslag till lagändringar, som läggs fram i propositionen,
behandlar utskottet i de följande avsnitten.

Begränsning av kravet på deposition

När patent söks på en uppfinning som avser ett mikrobiologiskt förfarande
eller ett alster av sådant förfarande skall, som tidigare redovisats, en
deposition av mikroorganismen i fråga ske. Depositionskravet gäller dock
inte om mikroorganismen är allmänt tillgänglig. Också i den europeiska
patentkonventionen fanns till en början en regel med samma krav på
deposition. Efter önskemål från industrihåll har föreskrifterna i konventionen
fr. o. m. den 1 juni 1980 ändrats så att deposition inte krävs när den
mikroorganism som avses med en patentansökan kan beskrivas i ansökningen
så att en fackman med ledning därav kan utöva uppfinningen.

I propositionen föreslås att patentlagen anpassas till den ändrade
regleringen i konventionen. Förslaget kritiseras i motion 1982/83:226. Enligt
motionärerna är det ett rimligt antagande att det f. n. inte är möjligt att annat
än i rena undantagsfall beskriva en mikroorganism så att tydlighetskravet i
patentlagen uppfylls. Inte heller kommer det inom en överskådlig framtid att
bli möjligt att ge en tillräckligt tydlig beskrivning. Motionärerna anser att den
föreslagna ordningen inte är till någon påtaglig nytta samtidigt som den
innebär uppenbara risker för att patentsökanden gör rättsförluster. I
motionen yrkas avslag på förslaget om en begränsning av depositionskravet.

Utskottet konstaterar att det bland de remissinstanser som yttrat sig över
patentpolicykommitténs betänkande rådde delade meningar i frågan huruvida
depositionskravet borde begränsas. Några remissinstanser ansåg av
samma skäl som motionärerna att förslaget inte borde genomföras.
Majoriteten av de instanser som uttalade sig i frågan tillstyrkte däremot
förslaget. Bland remissinstanserna som är sakkunniga på det mikrobiologiska
området synes de flesta vara överens om att man redan i dag i vissa fall kan
ge en tillräckligt tydlig skriftlig beskrivning av uppfinningar som avser
användningen av en inte allmänt tillgänglig mikroorganism. Åtskilliga av
dessa sakkunniga har också den uppfattningen att möjligheterna att ge en
tillräckligt tydlig beskrivning kommer att öka åtminstone när det gäller vissa
slag av de nu aktuella uppfinningarna. Med hänsyn till vad sålunda
framkommit anser utskottet i likhet med föredragande statsrådet att det finns
skäl att öppna möjligheten för en helt skriftlig beskrivning i vissa fall.

Beträffande motionärernas påstående att förslaget kan leda till rättsförluster
vill utskottet framhålla att en patentsökande alltid löper risken att hans
beskrivning inte anses tillräckligt tydlig och att ansökningen därför avslås
eller att patentet sedermera ogiltigförklaras. Den som söker patent på en
mikrobiologisk uppfinning och väljer att utnyttja möjligheten till en helt
skriftlig beskrivning kommer således inte att ha någon särställning i detta

LU 1982/83:33

hänseende. För honom eller henne gäller det därför liksom för andra
uppfinnare att noga överväga huruvida beskrivningen fyller kravet på
tydlighet. I själva verket är en uppfinnare på det mikrobiologiska området
bättre ställd än andra uppfinnare eftersom han eller hon alltid kan gardera sig
genom att göra en deposition. En sökande som är osäker om beskrivningen
är tillräckligt tydlig bör självfallet utnyttja denna möjlighet.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet att den föreslagna begränsningen
i kravet på deposition genomförs och avstyrker således bifall till
motion 226.

Den s. k. expertlösningen

Enligt patentlagen blir handlingarna i ett patentärende tillgängliga för
allmänheten en viss tid efter det att patentansökningen givits in. I de fall då en
mikrobiologisk kultur deponerats i ärendet skall också kulturen hållas
tillgänglig för tredje man när handlingarna blivit offentliga. Från denna
tidpunkt kan således tredje man få ut ett prov på den deponerade
organismen. Skälet till denna ordning är att depositionen utgör en viktig del
av ansökningen. Reglerna om offentliggörande av dokumentationen i
patentärenden skall ses mot bakgrund av att det från samhällets synpunkt är
önskvärt att nya uppfinningar kommer till allmänhetens kännedom och
därmed kan ge underlag för vidare forskning och utveckling. Bestämmelserna
syftar alltså till att främja den tekniska utvecklingen. När uppfinnaren på
grund av patentreglerna måste låta allmänheten få del av uppfinningen får
han i gengäld genom patentet en ensamrätt att ekonomiskt utnyttja den.

Regler om offentliggörande av patenthandlingar finns i de flesta industriländers
patentlagar och även i den europeiska patentkonventionen. Också
bestämmelsen om tredje mans rätt att få ut ett prov på en deponerad
mikroorganism har sin motsvarighet i konventionen. Med verkan fr. o. m.
den 1 juni 1980 har emellertid i konventionen tagits in bestämmelser som
innebär att patentsökanden kan förhindra att proverna under ett visst skede
lämnas ut direkt till tredje man. Den nya regleringen innebär att, om
patentsökanden begär det, prov skall lämnas ut bara till en oberoende
sakkunnig till dess europeiskt patent har meddelats eller patentansökningen
har avslagits eller återkallats eller skall anses återkallad, den s. k. expertlösningen.
Som sakkunnig kan användas antingen en person som patentsökanden
och vederbörande tredje man har enats om eller någon som tredje
man ensidigt väljer från en lista som upprättas av det europeiska patentverket.

Den nya ordningen med en sakkunnig mellanhand infördes efter önskemål
från europeiska industriorganisationer som hävdade att det förelåg risk för
missbruk av proverna och att ett missbruk på ett tidigt stadium av
handläggningen av en patentansökan kunde få särskilt allvarliga följder.
Frågan om de nya reglerna skulle tas in i konventionen var inte okontrover -

LU 1982/83:33

siell, och särskilt från svensk och brittisk sida motsatte man sig expertlösningen
på grund av att den rimmade illa med bestämmelserna om
patenthandlingars offentlighet. Sedan systemet med en sakkunnig mellanhand
antagits av den europeiska patentorganisationens förvaltningsråd
begärdes från svensk sida att erfarenheterna av systemet skulle studeras efter
fem år och att en omprövning av systemet då också skulle tas upp. Mot detta
hade förvaltningsrådets majoritet inte någon erinran.

I propositionen föreslås att i patentlagen förs in en bestämmelse efter
mönster av den nya regeln i den europeiska patentkonventionen. Systemet
med en sakkunnig mellanhand skall få tillämpas till dess patentansökningen
blivit utlagd eller slutligen avgjorts. Som sakkunnig skall enligt vad som
uttalas i propositionen få anlitas antingen en person som patentsökanden och
den som begär att få ut provet kommit överens om eller en person som förts
upp på en särskild förteckning. Förteckningen skall göras upp av patentverket.

I motion 1982/83:228 yrkas avslag på förslaget att expertlösningen
införlivas med svensk rätt. Motionärerna framhåller att såvitt känt inte någon
av de fördragsslutande staterna ännu infört expertlösningen. Med hänsyn till
Sveriges agerande i förvaltningsrådet anser motionärerna det olämpligt att
Sverige nu som första land skall lagstifta om expertlösningen. Ett sådant steg
kan få till konsekvens att en aktion från svensk sida i den europeiska
patentorganisationen i syfte att upphäva systemet med en sakkunnig
mellanhand blir mindre trovärdig. Motionärerna framhåller vidare att skälen
för lagförslaget i den nu aktuella delen inte är bärande samt att expertlösningen
strider mot patentlagstiftningens syfte att främja den tekniska
utvecklingen. Enligt motionärerna kommer vidare systemet med en sakkunnig
mellanhand att medföra problem. Bl. a. påpekas att propositionen inte
innehåller några garantier för att det kommer att finnas sakkunniga som är
villiga att medverka mot en rimlig ersättning.

I likhet med motionärerna hyser utskottet principiella betänkligheter mot
expertlösningen. Förslaget att depositioner av mikroorganismer skall vara
tillgängliga endast genom en sakkunnig mellanhand innebär sålunda en
långtgående inskränkning av huvudregeln att dokumentationen i patentärenden
skall hållas tillgänglig för allmänheten. Invändningar mot expertlösningen
har också förts fram såväl under patentpolicykommitténs arbete och
remissförfarandet som i propositionen och inför utskottet av företrädare för
patentbesvärsrätten. Vid en bedömning av spörsmålet måste emellertid
beaktas att rätten för tredje man att få ut ett prov på en deponerad
mikroorganism innebär att själva produktionsmedlet i ett mikrobiologiskt
förfarande ställs till hans eller hennes förfogande medan rätten att få del av
den skriftliga dokumentationen endast medför att tredje man får tillgång till
uppgifter om hur en viss teknisk fråga lösts. Med hänsyn både till den
patentsökandes och tredje mans intresse är det alltså en skillnad mellan
utlämnande av prov från en deposition och av den skriftliga dokumentatio 1**

Riksdagen 1982183. 8 sami. Nr 33

LU 1982/83:33

nen i ett patentärende. I likhet med föredragande statsrådet anser utskottet
att det finns fog för den uppfattning som förts fram också från den svenska
industrin att det föreligger risk för missbruk om konkurrenter på ett tidigt
stadium får direkt tillgång till prov från en deposition. Utskottet vill vidare
framhålla att ett tillmötesgående av motionärernas önskemål inte i praktiken
skulle få någon större betydelse för offentligheten i patentärenden på det
mikrobiologiska området. Den som vill få skydd i Sverige för en mikrobiologisk
uppfinning har nämligen alltid möjlighet att söka ett europeiskt
patent. En annan omständighet som måste beaktas är att om uppfinnare på
det mikrobiologiska området anser att ett fullgott skydd endast kan erhållas
vid en europeisk patentansökan några patentansökningar på området inte
kommer att ges in till det svenska patentverket. Verket kan till följd härav
komma att sakna mikrobiologisk expertis vilket är till nackdel både för
industrin i Sverige och för patentverket självt. Det anförda utgör enligt
utskottets mening starka skäl för att systemet med en sakkunnig mellanhand
införs i svensk patenträtt. Utskottet vill i anslutning härtill erinra om att
lagförslaget kommit till i nordiskt samarbete och att en proposition i ämnet
förelagts folketinget i Danmark. Även från finsk sida har expertlösningen
godtagits men lagstiftningsarbetet har som tidigare berörts ännu inte
resulterat i en proposition. I Norge däremot har man ännu inte tagit slutlig
ställning i frågan. Utskottet vill också framhålla att enligt inhämtade
upplysningar den franska patentlagen numera ändrats så att expertlösningen
kan tillämpas och att man i vissa länder, bl. a. Förbundsrepubliken Tyskland,
anser sig kunna tillämpa expertlösningen utan lagändring.

Beträffande motionärernas farhågor för att det i praktiken inte skall finnas
någon sakkunnig som är villig att åta sig uppdrag för tredje man till rimlig
ersättning bör framhållas att det i varje särskilt fall blir en förhandlings- och
avtalsfråga mellan de berörda personerna. Att en sakkunnig oftast avböjer
uppdrag eller betingar sig orimligt hög ersättning bör liksom då en sakkunnig
uppträder olämpligt föranleda patentverket att stryka vederbörande från
förteckningen.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet förslaget om den s. k.
expertlösningen och avstyrker bifall till motion 228. Med hänsyn till frågans
betydelse vill utskottet understryka vikten av att - som förutskickas i
propositionen - regeringen uppmärksamt följer hur systemet med en
sakkunnig mellanhand tillämpas. Skulle allvarliga olägenheter visa sig
uppkomma förutsätter utskottet att man från svensk sida verkar för att
systemet slopas i den europeiska patentkonventionen och att det avskaffas
också i vår lagstiftning.

Ändring av systemet för årsavgifter, m. m.

Kostnaderna för verksamheten vid patentverket och patentbesvärsrätten
skall täckas med avgifter som verket tar ut för sina tjänster. En väsentlig del

LU 1982/83:33

av dessa kostnader och intäkter hänför sig till patentärendena. I patentärenden
tas avgifter ut i flera olika sammanhang. Bl. a. skall sökanden betala
ansökningsavgift när patentansökningen görs. Den helt övervägande delen
av intäkterna i patentärenden (ca 85 %) utgörs dock av de årsavgifter som
betalas för meddelade patent. Reglerna i patentlagen om årsavgifter har
utformats så att skyldigheten att betala avgifterna för meddelade patent inte
bara avser tiden efter patentets meddelande utan också tiden mellan
ansökningen och meddelandet. Årsavgifterna för handläggningstiden förfaller
dock till betalning först när patentet meddelas.

I propositionen föreslås att årsavgifterna skall börja tas ut redan under
ansökningsstadiet, dock först sedan två år förflutit från ansökningsdagen.
Tidpunkten har valts med hänsyn till att sökanden i det övervägande antalet
fall efter två år har ett rimligt underlag för en bedömning av om ansökningen
är värd att fullföljas eller inte. För den vars ansökning leder till patent
innebär de nya reglerna endast att skyldigheten att betala årsavgifterna för
handläggningstiden inträder tidigare än vad som f. n. är fallet. Den som inte
får ett patent beviljat kommer däremot till skillnad från nuvarande ordning
att bli tvungen att betala årsavgifter fram till dess ansökningen avslås eller
förfaller, såvida han inte återkallar sin ansökan inom två år. De föreslagna
ändringarna berör inte ansökningar som gjorts före ikraftträdandet.

I motion 1982/83:1764 framhålls att det årliga antalet nya patentansökningar
till det svenska patentverket har minskat från 15 000 år 1972 till 7 500
år 1982. Minskningen, som är en följd av Sveriges tillträde till den europeiska
patentkonventionen, är betydligt större än vad som förutsågs vid tillträdet.
Enligt motionären har det minskade antalet ansökningar en avgörande
inverkan på patentverkets ekonomiska situation. En utvärdering av följderna
för patentverket av tillträdet till den europeiska patentkonventionen bör
därför ske. Motionären anför vidare att minskningen av antalet patentärenden
innebär att patentverket fått resurser att nedbringa balansen av inte
avgjorda ärenden. Någon förkortning av handläggningstiderna har emellertid
inte skett på grund av att verket prioriterat bl. a. sin uppdragsverksamhet.
Också utformningen av uppdragsverksamheten och dess inverkan på
patentverkets ordinarie verksamhet bör utredas. I avvaktan på resultatet av
utvärderingen bör enligt motionären årsavgiftssystemet inte ändras. Enligt
motionären finns det även andra skäl som talar mot den föreslagna
ändringen, bl. a. risken för att antalet patentansökningar till patentverket
ytterligare kommer att minska. Motionären pekar också på att de nya
reglerna kan leda till att intresset att söka patent avtar, ett förhållande som är
till nackdel i en industriell lågkonjunktur då behovet att stimulera den
tekniska utvecklingen är störst. Motionären yrkar att riksdagen hos
regeringen begär en utvärdering av Sveriges medlemskap i den europeiska
patentorganisationen (yrkande 1) samt att riksdagen beslutar att - med
avslag på propositionen i denna del - nuvarande system för årsavgifter skall
fortsätta att gälla i avvaktan på utvärderingen (yrkande 2).

LU 1982/83:33

Utskottet konstaterar att regeringen den 11 november 1982 bemyndigat
det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om patent att tillkalla en
särskild utredare med uppdrag att undersöka vilka verkningar Sveriges
medlemskap i den europeiska patentorganisationen haft och kan väntas få i
fortsättningen på patentverket och svenskt patentväsen. Enligt direktiven
(Dir. 1982:48) skall utredningsmannen också granska ändamålsenligheten av
patentverkets politik när det gäller uppdragsverksamheten. Enligt utskottets
mening får yrkande 1 i motionen anses helt tillgodosett genom den
utvärdering som sålunda kommer att ske. Motionsyrkandet bör därför inte
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

På begäran av lagutskottet har näringsutskottet yttrat sig över propositionen
och motion 1764 såvitt gäller frågan om systemet med årsavgifter.
Näringsutskottet finner det angeläget att man är varse riskerna för negativa
konsekvenser av att årsavgifter under ansökningstiden införs. Dessa risker
tycks regeringen också ha haft i åtanke. Samtidigt står det enligt näringsutskottet
klart att det finns starka principiella skäl för en sådan avgiftsomläggning.
Näringsutskottet hänvisar till att riksrevisionsverket (RRV) - som för
några år sedan gjorde en översyn av patentverkets avgiftspolitik - har ansett
sig kunna konstatera att patentverkets avgifter under patentprocessens
initialskede även efter en förändring av systemet kommer att vara relativt
marginella jämfört med de ombudskostnader som det stora flertalet
patentsökande måste bära. RRV pekar på andra - i praktiken också
utnyttjade - medel varigenom samhället kan stimulera ”de enskilda och små
uppfinnarna” att söka patent. Hit hör stöd från styrelsen för teknisk
utveckling. Det är, fortsätter näringsutskottet, RRV:s mening att patentverket
”främst genom upprätthållande av ett funktionsdugligt patentsystem
med hög granskningskvalitet stimulerar intresset för innovationer, uppfinningar
och patentsökande i samhället och att huvudansvaret för ekonomisk
och annan stimulans bör vila på de organ som skapats för detta syfte”.
Näringsutskottet finner dessa synpunkter beaktansvärda.

Näringsutskottets slutsats är att det inte finns anledning för riksdagen att
tillbakavisa regeringens förslag till omläggning av patentverkets avgiftssystem.
Det kan enligt näringsutskottet förutsättas att patentverket självt
liksom olika intressenter ägnar uppmärksamhet åt hur omläggningen verkar.
Näringsutskottet pekar också på att denna fråga naturligen kommer att
prövas vid den särskilda utvärdering som skall komma till stånd.

Näringsutskottet tillstyrker således propositionen i förevarande del och
avstyrker det aktuella motionsyrkandet.

Lagutskottet kan för sin del ansluta sig till näringsutskottets ställningstagande.
Lagutskottet förordar således att den föreslagna omläggningen av
systemet med årsavgifter genomförs. Yrkande 2 i motion 1764 bör i enlighet
härmed avslås.

LU 1982/83:33

Utnyttjande av patent

I motion 1981/82:2312 yrkas (yrkande 4) att riksdagen hos regeringen
begär utredning om förändringar i patentlagstiftningen med syfte att hindra
uppköp av innovationer för att stoppa dessa. Som skäl för yrkandet anför
motionärerna att de enskilda uppfinnarna behöver skydd mot att deras
uppfinningar köps upp och manipuleras av storföretagen.

Utskottet erinrar om att det vid en överlåtelse av patent råder full
avtalsfrihet. Om förvärvaren av ett patent inte använder sig av uppfinningen
kan den ursprunglige patenthavaren inte återkräva patentet såvida inte
avtalet ger honom möjlighet härtill. Genom bestämmelser om s. k.
tvångslicens i patentlagen har emellertid lagstiftaren sökt motverka att
patent inte utnyttjas. Tvångslicens får meddelas om tre år förflutit sedan
patentet meddelades och dessutom fyra år gått sedan patentansökningen
gjordes. En förutsättning för tvångslicens är att uppfinningen inte utövas i
Sverige i skälig omfattning. Vidare gäller att tvångslicens inte får meddelas
om patenthavaren har godtagbar anledning för sin underlåtenhet att utöva
patentet. Också i vissa andra fall kan tvångslicens meddelas. Reglerna om
tvångslicens i den svenska patentlagen liksom motsvarande bestämmelser i
övriga nordiska patentlagar bygger i allt väsentligt på Pariskonventionens
stadganden i detta hänseende.

Enligt utskottets mening är det med hänsyn till både samhällets intressen
och den enskilde uppfinnarens intressen angeläget att uppfinningar som
patenterats verkligen kommer till användning. Någon skärpning av reglerna
om tvångslicens framstår emellertid inte som möjlig på grund av Sveriges
internationella förpliktelser på patentområdet. Något behov av att vid sidan
av dessa regler införa en bestämmelse om att en förvärvare av patent måste
utnyttja patentet inom viss tid finns enligt utskottets uppfattning inte. Som
utskottet framhöll år 1980 (LU 1980/81:9) vid behandlingen av ett
motionsyrkande med i huvudsak samma syfte som det nu aktuella kan
nämligen parterna i överlåtelse- eller licensavtal stipulera att patentet skall
återgå till uppfinnaren om uppfinningen inte utnyttjas inom ett visst antal år.
En uppfinnare kan också avtala om minimiroyalty som håller honom
skadeslös. Med hänsyn till att många uppfinnare kanske inte kan tillvarata
sina möjligheter att avtalsvägen försäkra sig om att uppfinningen verkligen
blir utnyttjad är det enligt utskottets mening angeläget att uppfinnaren kan få
råd och hjälp vid upprättande av avtal. Styrelsen för teknisk utveckling bör
härvidlag kunna fylla en viktig funktion.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att motion 2312 yrkande 4 inte
bör föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

LU 1982/83:33

Invändningsförfarandet

Om ansökningshandlingarna i ett patentärende är fullständiga och
patentverket finner att något hinder inte föreligger mot att meddela patent
vidtar det s. k. invändningsförfarandet. Patentansökningen skall därvid
utläggas för att allmänheten skall få tillfälle att inom tre månader komma in
med invändningar mot ansökningen. Utläggningen kungörs och patenthandlingarna
blir offentliga fr. o. m. utläggningsdagen om de inte blivit det
tidigare. Invändningsförfarandet ingår som ett led i patentverkets prövning
av ansökningen och utgör ett komplement till granskningen. Sedan fristen för
inkommande med invändning gått ut skall patentverket ta upp patentansökningen
till slutlig prövning.

Vem som helst får komma in med en invändning mot en patentansökan.
Det krävs alltså inte att invändarens rätt skall beröras på något sätt av
ansökningen. Har invändning gjorts gäller enligt 23 § patentlagen att
patentsökanden skall underrättas om invändningen och beredas tillfälle att
yttra sig. Sökanden skall tillställas exemplar av samtliga skrifter från
invändaren. Närmare föreskrifter om invändningsförfarandet finns i patentkungörelsen
(1967:838) och i de bestämmelser som patentverket meddelat
med stöd av kungörelsen (patentbestämmelserna). I 35 § patentkungörelsen
föreskrivs att om sökanden inkommer med yttrande över en invändning,
patentverket skall avgöra om ytterligare skriftväxling behövs. Regeln
innebär att den allmänna bestämmelsen i 15 § förvaltningslagen (1971:290)
om att parterna i förvaltningsärenden skall få tillfälle att yttra sig över
inkomna skrivelser inte är tillämplig i patentärenden. Av patentbestämmelserna
följer bl. a. att skriftväxling med invändare bör inskränkas till vad som
är oundgängligen nödvändigt för patentärendets utredning. Endast efter en
prövning av omständigheterna bör invändare beredas tillfälle att avge
påminnelser över sökandens första yttrande över invändningsskriften.
Därefter bör invändare inte beredas tillfälle att vidare yttra sig i ärendet om
inte särskilda skäl föreligger.

Meddelar patentverket patent har en invändare rätt att föra talan mot
beslutet hos patentbesvärsrätten. Går patentverkets beslut emot patentsökanden
får denne överklaga hos patentbesvärsrätten. För handläggningen i
patentbesvärsrätten gäller bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen
(1971:291) vilket bl. a. innebär att patentsökanden och invändaren skall få
tillfälle att yttra sig över motsidans skrivelser. Några begränsningar av
skriftväxlingen föreligger således inte här. Mot patentbesvärsrättens beslut
får endast patentsökanden föra talan till regeringsrätten.

I motion 1982/83:230 kritiseras den nuvarande ordningen när det gäller
skriftväxling med en invändare. Motionären framhåller att den nuvarande
bestämmelsen i 35 § patentkungörelsen synes bygga på att invändaren ej har
ställning som part i patentärendet. Ett sådant synsätt på invändarens
ställning är numera föråldrat och står inte i överensstämmelse med
förvaltningslagen. Enligt motionären finns det också andra skäl för att

LU 1982/83:33

invändaren alltid bör få del av patentsökandens skrivelser. Motionären anser
att den enklaste lösningen av frågan är att 35 § patentkungörelsen ändras så
att patentsökanden och invändaren skall tillställas exemplar av samtliga
skrifter som tillförs ärendet av annan och yrkar att riksdagen hos regeringen
begär en sådan ändring av patentkungörelsen.

Utskottet vill för sin del framhålla att de nuvarande reglerna om
skriftväxling när invändning gjorts i ett patentärende skall ses mot bakgrund
av önskemålet att handläggningen av patentärenden inte fördröjs. Det har
därför ansetts angeläget att patentverket har möjlighet att avbryta skriftväxlingen
när verket anser det befogat. I sammanhanget kan anmärkas att enligt
mönsterskyddsförordningen (1970:486) och varumärkesförordningen
(1960:694) en motsvarande ordning gäller vid handläggningen av ärenden om
mönsterskydd och om varumärken. Även om, som motionären framhåller,
regeln i patentkungörelsen innebär ett avsteg från vad annars gäller vid
handläggningen av förvaltningsärenden framstår den som sakligt motiverad.
Att av reglerna om förfarandet i patentärenden dra den slutsatsen att
invändaren skulle ha en oförmånligare ställning än en part i ett annat
förvaltningsärende är enligt utskottets mening inte befogat.

Till det anförda vill utskottet lägga att invändarens möjligheter att bemöta
sökandens påståenden inte är så begränsade i praktiken som motionen ger
sken av. Enligt vad som upplystes vid utskottets studiebesök på patentverket
är det sålunda ganska vanligt att invändaren får yttra sig över patentsökandens
skrivelser. Vidare gäller att invändaren alltid tillställs patentverkets
beslut i patentärendet tillsammans med sökandens samtliga skrivelser med
anledning av invändningen. Invändaren får härigenom tillgång till det
material i ärendet som behövs för att han eller hon skall kunna bedöma om
det finns anledning att föra saken vidare till patentbesvärsrätten.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motion 230 inte bör
föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

Övrigt

Utöver vad utskottet anfört föranleder propositionen inga uttalanden från
utskottets sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande patentsom sky tidsform för mikrobiologiska uppfinningar att

riksdagen avslår motion 1981/82:719 och motion 1982/
83:227,

2. beträffande skydd för vissa biologiska uppfinningar
att riksdagen avslår motion 1982/83:1763,

LU 1982/83:33

3. beträffande Budapestöverenskommelsen

att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:67 godkänner
den i Budapest den 28 april 1977 avslutade överenskommelsen
om internationellt erkännande av deposition av mikroorganismer
i samband med patentärenden,

4. beträffande begränsning av kravet på deposition
att riksdagen avslår motion 1982/83:226,

5. beträffande den s. k. expertlösningen
att riksdagen avslår motion 1982/83:228,

6. beträffande systemet med årsavgifter, m. m.
att riksdagen avslår motion 1982/83:1764,

7. beträffande lagförslagen

att riksdagen antar de i proposition 1982/83:67 framlagda
förslagen till lag om ändring i patentlagen (1967:837) och lag om
ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten,

8. beträffande utnyttjande av patent

att riksdagen avslår motion 1981/82:2312 yrkande 4,

9. beträffande invändningsförfarandet

att riksdagen avslår motion 1982/83:230.

Stockholm den 7 april 1983

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Stig Olsson
(s), Martin Olsson (c), Elvy Nilsson (s), Arne Andersson i Gamleby (s),
Mona Saint Cyr (m), Marianne Karlsson (c), Owe Andréasson (s), Sigvard
Persson (c), Per Israelsson (vpk), Margit Gennser (m), Lars Hedfors (s),
Inga-Britt Johansson (s) och Sten Andersson i Malmö (m).

Särskilt yttrande (mom. 8)

Per Israelsson (vpk) anför:

Partimotionen 1981/82:2312 (vpk) tar i sitt yrkande 4 upp frågan om hur
patent utnyttjas. Motionen yrkar på ändringar i patentlagstiftningen syftande
till att förhindra att patent köps upp av ekonomiskt starka grupper för att
sedan inte användas. Det kan röra sig om företag som ser det nya patentet
som en fara för den egna produktionen. Man har kanske investerat stora
belopp i en viss teknik och vill utnyttja denna för att få tillbaka det
investerade kapitalet och vill inte riskera att bli störd av en ny teknik som gör
den redan etablerade tekniken föråldrad.

LU 1982/83:33

Ett sådant handlingssätt kan te sig rationellt från det egna företagets snäva
synvinkel men är negativt från samhällets synpunkt. Det är ju innovationer
som driver utvecklingen framåt mot bättre effektivitet, bättre resursutnyttjande,
mindre miljöstörningar och skapar den tekniska grundvalen för ökad
välfärd. Särskilt farliga blir sådana uppköp om de görs av stora transnationella
företag som har makt att stoppa tillämpningen av en viss ny teknik i
världsskala. Därför är det ett samhällsintresse att nydanande tekniska
innovationer kommer till användning inom produktionen.

Utskottet har emellertid funnit att det möter svårigheter att via patenlagstiftningen
komma till rätta med oönskade uppköp av patent. Detta bl. a.
därför att den svenska lagstiftningen är beroende av internationella
överenskommelser. Dock finns, med nu gällande lagstiftning, möjlighet till
tvångslicens 4 år efter det att patentsökan gjorts och 3 år efter det att patentet
meddelats. Bästa sättet att komma till rätta med de problem som motionen
aktualiserat torde, som utskottet framhållit, vara att via avtal vid patentets
försäljning säkra att patentet kommer till användning inom viss tid. För att
hjälpa uppfinnare i dessa sammanhang bör samhälleliga organ, som styrelsen
för teknisk utveckling (STU), träda in. Utskottet är i sak överens med det
krav motionärerna aktualiserat men ser det inte som möjligt att lösa
problemet via ändringar i patentlagstiftningen utan genom andra här nämnda
åtgärder.

LU 1982/83:33

Bilaga 1

Lagförslagen i proposition 1982/83:67
1 Förslag till

Lag om ändring i patentlagen (1967:837)

Härigenom föreskrivs beträffande patentlagen (1967:837)*
dels att 8,14,15,22,24,31-34,38,40-42,51,52,56,72,73,75,76 och 86 §§
samt rubriken närmast före 41 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 8 a §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §2

Ansökan om patent göres skriftligen hos patentmyndigheten eller, i fall
som avses i 3 kap., hos patentmyndighet i främmande stat eller hos
internationell organisation.

Ansökningen skall innehålla be- Ansökningen skall innehålla beskrivning
av uppfinningen, innefat- skrivning av uppfinningen, innefattande
även ritningar om sådana tande även ritningar om sådana

behövas, samt bestämd uppgift om behövas, samt bestämd uppgift om

vad som sökes skyddat genom paten- vad som sökes skyddat genom patentet
(patentkrav). Den omständighe- tet (patentkrav). Den omständigheten
att uppfinningen avser kemisk ten att uppfinningen avser kemisk

förening medför icke att bestämd förening medför icke att bestämd

användning måste anges i patentkra- användning måste anges i patentkravet.
Beskrivningen skall vara så tyd- vet. Beskrivningen skall vara så tydlig,
att en fackman med ledning lig, att en fackman med ledning

därav kan utöva uppfinningen. Av- därav kan utöva uppfinningen. En

ser uppfinning mikrobiologiskt för- uppfinning som avser ett mikrobiolo farande

eller alster av sådant förfa- giskt förfarande eller ett alster av ett

rande och skall mikroorganism som sådant förfarande skall i de fall som

icke är allmänt tillgänglig användas anges i 8 a § anses tillräckligt tydligt

vid utövande av uppfinningen, anses angiven endast om dessutom villko uppfinningen

icke tillräckligt tydligt ren i den paragrafen är uppfyllda.

angiven, med mindre en kultur av
denna mikroorganism lämnas i förvar
enligt föreskrifter som regeringen
eller, efter regeringens bestämmande,
patentmyndigheten meddelar.

Ansökningen skall dessutom innehålla ett sammandrag av beskrivning och
patentkrav. Sammandraget skall tjäna enbart som teknisk information och
må icke tillmätas betydelse i annat avseende.

I ansökningen skall uppfinnarens namn anges. Sökes patent av annan än
uppfinnaren, skall sökanden styrka sin rätt till uppfinningen.

Sökanden skall erlägga fastställd Sökanden skall erlägga fastställd
ansökningsavgift. ansökningsavgift. För ansökningen

skall också erläggas fastställd årsavgift
för varje avgiftsår, som börjar

1 Lagen omtryckt 1978:149.

2 Senaste lydelse 1978:149.

LU 1982/83:33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

innan ansökningen slutligt avgjorts.

Avgiftsår enligt denna lag omfattar
ett är och räknas, första gängen från
den dag då ansökningen gjordes eller
skall anses gjord och därefter från
motsvarande dag efter kalendern.

8 a §

Om det vid utövandet av en uppfinningskall
användas en mikroorganism
som varken är allmänt tillgänglig
eller kan beskrivas så i ansökningshandlingarna
att en fackman
med ledning av dessa kan utöva
uppfinningen, skall en kultur av
organismen deponeras senast den
dag då ansökningen görs. Kulturen
skall därefter fortlöpande finnas
deponerad sd att den som enligt
denna lag är berättigad att få prov
från kulturen kan få sitt prov levererat
i Sverige. Regeringen föreskriver
var depositioner får göras.

Upphör en deponerad kultur att
vara livsduglig eller kan av annan
orsak prov inte tillhandahållas från
kulturen, får den ersättas med ny
kultur av samma organism inom den
tid och i den ordning i övrigt som
regeringen föreskriver. Har så skett,
skall den nya depositionen anses
gjord redan den dag då den tidigare
depositionen gjordes.

14 §

Ändrar sökanden ansökningen inom sex månader från den dag då
ansökningen gjordes, skall ansökningen anses gjord vid den tidpunkt då
ändringen vidtogs, om han yrkar det.

Yrkande enligt första stycket må Yrkande enligt första stycket skall

framställas endast en gång och må ej framställas inom tvä år från den dag

återtagas. då ansökningen gjordes. Sådant

yrkande får framställas endast en
gång och får inte återtas.

15 §3

Har sökanden icke iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan eller finner
patentmyndigheten annat hinder föreligga för bifall till ansökningen, skall
sökanden föreläggas att inom viss tid avge yttrande eller vidtaga rättelse. I
sammandraget må patentmyndigheten dock, utan att höra sökanden, göra de
ändringar som den finner nödvändiga.

Underlåter sökanden att inom förelagd tid inkomma med yttrande eller

3 Senaste lydelse 1978:149.

LU 1982/83:33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vidtaga åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist, skall ansökningen avskrivas.
Underrättelse därom skall intagas i föreläggandet.

Avskriven ansökan återupptages, om sökanden inom fyra månader efter
utgången av förelagd tid inkommer med yttrande eller vidtager åtgärd för att
avhjälpa brist och inom samma tid erlägger fastställd återupptagningsavgift.

Erlägger inte sökanden årsavgift
enligt 8, 41 och 42 §§, skall ansökningen
avskrivas utan föregående
föreläggande. Sålunda avskriven ansökan
får inte återupptas.

22 §4

Från och med den dag då ansökningen utlägges skola handlingarna i
ärendet hållas tillgängliga för envar.

När aderton månader förflutit från den dag då patentansökningen gjordes,
eller, om prioritet yrkas, den dag från vilken prioriteten begäres, skola
handlingarna hållas tillgängliga för envar, även om ansökningen icke utlagts.
Har beslut fattats om avskrivning eller avslag, skola handlingarna dock hållas
tillgängliga endast om sökanden begär att ansökningen återupptages, anför
besvär eller gör framställning enligt 72 eller 73 §.

På framställning av sökanden skola handlingarna hållas tillgängliga
tidigare än som följer av första och andra styckena.

När handlingarna blir tillgängliga enligt andra eller tredje stycket, skall
kungörelse därom utfärdas.

Innehåller handling företagshemlighet och rör den icke uppfinning varå
patent sökes, äger patentmyndigheten, om särskilda skäl föreligga, på
yrkande förordna att handlingen icke må utlämnas. Har sådant yrkande
framställts, må handlingen icke utlämnas förrän yrkandet ogillats genom
beslut som vunnit laga kraft.

Kultur av mikroorganism som
lämnas i förvar enligt 8 § andra
stycket skall, sedan handlingarna i
ärendet blivit tillgängliga för envar,
hällas tillgänglig för den som gör
skriftlig framställning därom och förbinder
sig att iakttaga vad regeringen
föreskriver till förebyggande av missbruk
av sådan kultur.

Om en kultur av en mikroorganism
har deponerats enligt 8 a §, har
envar rätt att få prov från kulturen
sedan handlingarna har blivit allmänt
tillgängliga enligt första, andra eller
tredje stycket. Vad nu sagts medför
dock inte att prov skall lämnas ut till
någon som tillföljd av föreskrift i lag
eller annan författning inte får ta
befattning med den deponerade
mikroorganismen. Det medför inte
heller att prov skall lämnas ut till
någon vars befattning med provet
kan antas vara förbunden med en
påtaglig risk med hänsyn till organismens
skadebringande egenskaper.

4 Senaste lydelse 1978:149.

3 Riksdagen 1982183. 8 sami. Nr 33

LU 1982/83:33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Till dess patentansökningen har
utlagts eller avgjorts slutligt utan att
ha utlagts gäller oaktat bestämmelsen
i sjätte stycket första meningen att,
om sökanden begär det, prov från
deposition får lämnas endast till en
särskild sakkunnig. Regeringen föreskriver
inom vilken tid sådan begäran
får göras och vem som får anlitas som
sakkunnig av den som vill få prov.

Den som vill fä prov skall göra
skriftlig framställning om det hos
patentmyndigheten och avge en förbindelse
av det innehåll som regeringen
föreskriver för att förebygga missbruk
av provet. Om prov får utlämnas
endast till en särskild sakkunnig,
skall förbindelsen i stället avges av
denne.

24 §5

Talan mot slutligt beslut av patentmyndigheten på patentavdelningen i
ärende angående ansökan om patent må föras av sökanden, om det gått
honom emot. Mot beslut, varigenom ansökan bifallits oaktat invändning
framställts i behörig ordning, må talan föras av den som gjort invändningen.
Återkallar invändaren sin talan, må denna likväl prövas, om särskilda skäl
föreligga.

Mot beslut, varigenom begäran om återupptagning enligt 15 § tredje
stycket eller 20 § första stycket avslagits eller yrkande om överföring enligt
18 § bifallits, må talan föras av sökanden. Mot beslut, varigenom yrkande om
överföring enligt 18 § avslagits, må talan föras av den som framställt
yrkandet.

Mot beslut, varigenom yrkande om förordnande enligt 22 § femte stycket
avslagits, må talan föras av sökanden eller den som eljest framställt
yrkandet.

Om talan mot beslut enligt 72 eller Om talan mot beslut enligt 42, 72
73 § föreskrives i 75 §. eller 73 § föreskrivs i 75 §.

Vill sökanden fullfölja internationell
patentansökan såvitt avser Sverige,
skall han inom tjugo månader
från den internationella ingivningsdagen
eller, om prioritet yrkas, den
dag från vilken prioriteten begäres
till patentmyndigheten inge avskrift
av den internationella patentansök -

§6

Vill sökanden fullfölja en internationell
patentansökan såvitt avser
Sverige, skall han inom tjugo månader
från den internationella ingivningsdagen
eller, om prioritet yrkas,
den dag från vilken prioriteten
begärs till patentmyndigheten inge
översättning till svenska av den inter -

5 Senaste lydelse 1978:149.

6 Senaste lydelse 1978:149.

LU 1982/83:33

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ningen och, i den omfattning regeringen
förordnar, översättning av
denna till svenska samt erlägga fastställd
avgift.

nationella patentansökningen i den
omfattning regeringen förordnar eller,
om ansökningen är avfattad på
svenska, en avskrift av ansökningen.
Sökanden skall inom samma tid
erlägga fastställd avgift till patentmyndigheten.

Har internationell nyhetsgranskningsmyndighet
beslutat att internationell
nyhetsgranskningsrapport ej
skall upprättas, skall sökanden fullgöra
vad i första stycket sägs inom två
månader från det myndigheten avsände
underrättelse till honom om
beslutet.

Har sökanden begärt att den internationella ansökningen skall underkastas
internationell förberedande patenterbarhetsprövning och har han inom
nitton månader från den i första stycket angivna dagen i överensstämmelse
med konventionen om patentsamarbete och tillämpningsföreskrifterna till
denna avgivit förklaring att han avser att använda resultatet av denna
prövning vid ansökan om patent för Sverige, skall han fullgöra vad i första
stycket sägs inom tjugofem månader från nämnda dag.

Har sökanden erlagt fastställd
avgift inom den frist som föreskrivs i
första eller andra stycket, får den
översättning eller avskrift som krävs
inges inom en ytterligare frist om två
månader, förutsatt att en fastställd
tilläggsavgift erläggs inom den senare
fristen.

Fullgör sökanden ej vad som ålig- Iakttar inte sökanden vad som
ger honom enligt första, andra eller föreskrivs i denna paragraf, skall

tredje stycket, skall ansökningen ansökningen anses återkallad såvitt

anses återkallad såvitt avser Sveri- avser Sverige.

ge -

32 §7

Återkallar sökanden begäran om
internationell förberedande patenterbarhetsprövning
eller förklaring
att han avser att använda resultatet
av sådan prövning vid ansökan om
patent för Sverige, skall den internationella
patentansökningen anses
återkallad såvitt avser Sverige, om ej
återkallelsen göres före utgången av
frist som gäller enligt 31 § första eller
andra stycket och sökanden dess -

Återkallar sökanden begäran om
internationell förberedande patenterbarhetsprövning
eller förklaring
att han avser att använda resultatet
av sådan prövning vid ansökan om
patent för Sverige, skall den internationella
patentansökningen anses
återkallad såvitt avser Sverige, om ej
återkallelsen görs före utgången av
den frist som gäller enligt 31 § första
stycket och sökanden dessutom full -

7 Senaste lydelse 1978:149.

LU 1982/83:33

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

utom före fristens utgång fullgör vad
som åligger honom enligt 31 § första
stycket.

följer ansökningen inom den frist
som gäller enligt 31 § första eller
tredje stycket.

33 §8

Har internationell patentansökan
fullföljts enligt 31 §, gäller i fråga om
ansökningen och dess handläggning
2 kap., om ej annat sägs i denna
paragraf eller 34-37 §§. Ansökningen
må endast på framställning av
sökanden upptagas till prövning före
utgången av frist som gäller enligt
31 §.

Skyldighet enligt 12 § att ha ett här bosatt ombud inträder först då
ansökningen må upptagas till prövning.

Bestämmelserna i 22 § andra och
tredje styckena bli tillämpliga så
snart sökanden fullgjort sin skyldighet
enligt 31 § att inge översättning
av ansökningen.

Bestämmelserna i 22 § andra och
tredje styckena blir tillämpliga redan
innan ansökningen fullföljts så snart
sökanden fullgjort sin skyldighet
enligt 31 § att inge översättning av
ansökningen eller, om ansökningen
är avfattad pä svenska, så snart
sökanden ingivit en avskrift av den till
patentmyndigheten.

I fråga om internationell patentansökan skall vid tillämpning av 48, 56 och
60 §§ vad där sägs om att handlingarna i ansökningsärendet blivit tillgängliga
enligt 22 § i stället avse att handlingarna blivit tillgängliga enligt 22 § med
iakttagande av tredje stycket.

Uppfyller patentansökningen de krav rörande form och innehåll som
föreskrivas i konventionen om patentsamarbete och tillämpningsföreskrifterna
till denna, skall den godtagas i dessa avseenden.

34 §9

Internationell patentansökan må
ej godkännas för utläggning eller
avslås innan fyra månader förflutit
från utgången av frist som gäller
enligt 31 § första eller andra stycket.

Har sökanden inom nitton månader
frän den internationella ingivningsdagen
eller, om prioritet yrkas,
den dag från vilken prioriteten begäres
avgivit sådan förklaring som
avses i 31 § tredje stycket, må ansökningen
ej godkännas för utläggning

En internationell patentansökan
får inte godkännas för utläggning
eller avslås förrän efter utgången av
den frist som regeringen föreskriver,
om inte sökanden samtycker till att
ansökningen avgörs dessförinnan.

8 Senaste lydelse 1978:149.

9 Senaste lydelse 1978:149.

LU 1982/83:33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller avslås före utgången av den frist
om tjugofem månader som anges i
nämnda lagrum.

Ansökan må dock godkännas för
utläggning eller avslås före utgången
av frist som gäller enligt första eller
andra stycket, om sökanden samtycker
till att ansökningen avgöres
dessförinnan.

38 § 10

Har mottagande myndighet vägrat att fastställa internationell ingivningsdag
för internationell patentansökan eller förklarat, att ansökningen skall
anses återkallad eller att yrkande om att ansökningen skall omfatta Sverige
skall anses återkallat, skall patentmyndigheten på begäran av sökanden
pröva om detta beslut var riktigt. Detsamma skall gälla i fråga om beslut av
internationella byrån att ansökningen skall anses återkallad.

Begäran om prövning enligt första Begäran om prövning enligt första
stycket skall framställas till interna- stycket skall framställas till internationella
byrån inom tvä månader från tionella byrån inom den frist som

det underrättelse om den mottagande regeringen föreskriver. Sökanden

myndighetens eller internationella skall inom samma tid till patentmyn byråns

beslut avsändes till sökanden. digheten inge översättning av ansök Sökanden

skall inom samma tid till ningen i den omfattning regeringen

patentmyndigheten inge översätt- förordnar samt erlägga fastställd

ning av ansökningen i den omfatt- ansökningsavgift.

ning regeringen förordnar samt
erlägga fastställd ansökningsavgift.

Finner patentmyndigheten att den mottagande myndighetens eller internationella
byråns beslut ej var riktigt, skall patentmyndigheten handlägga
ansökningen enligt 2 kap. Har internationell ingivningsdag ej fastställts av
mottagande myndighet, skall ansökningen anses gjord den dag som
patentmyndigheten finner borde ha fastställts såsom internationell ingivningsdag.
Uppfyller ansökningen de krav rörande form och innehåll som
föreskrivas i konventionen om patentsamarbete och tillämpningsföreskrifterna
till denna, skall den godtagas i dessa avseenden.

Bestämmelsen i 2 § andra stycket andra punkten äger tillämpning på
ansökan som upptagits till handläggning enligt tredje stycket, om ansökningen
blir allmänt tillgänglig enligt 22 §.

40 §n

Meddelat patent kan upprätthållas intill dess tjugo år förflutit från den dag
då patentansökningen gjordes.

För patent skall erläggas fastställd
årsavgift för varje avgiftsår som bör -

10 Senaste lydelse 1978:149.

11 Senaste lydelse 1978:149.

LU 1982/83:33

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

jar efter meddelandet. Om patentet
har meddelats innan årsavgifter för
patentansökningen har börjat förfalla
enligt 41 §, skall dock patenthavaren,
när årsavgift för patentet första
gången förfaller till betalning, erlägga
årsavgift också för avgiftsår som
har börjat före patentmeddelandet.

5 Kap.

Årsavgifter

För patent skall för varje år räknat
från den dag patentansökningen gjordes
(patentår) erläggas fastställd årsavgift,
om annat icke bestämts med
stöd av 76 §.

5 Kap.

Betalning av årsavgifter

41 §12

Årsavgiften förfaller till betalning
sista dagen i den kalendermånad
under vilken avgiftsåret börjar. Årsavgifterna
för de två första avgiftsåren
förfaller dock först samtidigt med
avgiften för det tredje avgiftsåret.
Årsavgifter får inte erläggas tidigare
än sex månader innan de förfaller till
betalning.

För en sådan senare ansökan som
avses i 11 § förfaller årsavgifterna för
avgiftsår, som har börjat före den dag
då den senare ansökningen tillkom
eller som börjar inom tvä månader
från den dagen, inte i något fall
förrän två månader har förflutit från
nämnda dag. För en internationell
patentansökan förfaller årsavgifterna
för avgiftsär, som har börjat före den
dag då ansökningen fullföljdes enligt
31 § eller upptogs till behandling
enligt 38 § eller som börjar inom tvä
månder från den dagen, inte i något
fall förrän två månader har förflutit
från den dag då ansökningen fullföljdes
eller upptogs till behandling.

Årsavgift får, med den förhöjning
som har fastställts, erläggas inom sex
månader efter det den förföll till
betalning.

Årsavgift förfaller till betalning
första dagen av det patentår den
avser. Årsavgift för patentår, som
börjat innan patentet meddelats eller

42 §

Ar uppfinnaren sökande eller innehavare
av patentet och har han avsevärd
svårighet att erlägga årsavgifterna,
får patentmyndigheten medge

12 Senaste lydelse 1978:149.

LU 1982/83:33

Nuvarande lydelse

inom två månader därefter, förfaller
dock först den dag då två månader
förflutit efter patentets meddelande.
Årsavgift må icke erläggas före
patentets meddelande och ej heller
tidigare än sex månader före patentårets
början.

Innehas patentet av uppfinnaren
och har han avsevärd svårighet att
erlägga årsavgift, må patentmyndigheten
medge honom anstånd under
högst tre år från patentets meddelande,
om han gör framställning därom
senast den dag då årsavgift första
gängen förfaller. Avslås framställningen,
skall avgift sorn erlägges
inom två månader därefter anses
erlagd i rätt tid.

Årsavgift må, med den förhöjning
som må vara fastställd, erläggas inom
sex månader efter patentårets ingång
eller i fråga om patentår, som börjat
innan patentet meddelats, efter sistnämnda
tidpunkt. Årsavgift, med
vars erläggande anstånd medgivits
enligt andra stycket, må med samma
förhöjning erläggas inom sex månader
efter den tidpunkt till vilken
anstånd erhållits.

Erlägges icke årsavgift enligt föreskrifterna
i 41 och 42 §§, är patentet
förfallet från och med ingången av
det patentår för vilket avgiften icke
erlagts.

På talan därom skall rätten förklara
patent ogiltigt, om det

1) meddelats oaktat villkoren i 1
och 2 §§ icke äro uppfyllda,

2) meddelats oaktat uppfinningen
icke är så tydligt angiven att en
fackman med ledning därav kan
utöva den,

Föreslagen lydelse

honom anstånd med betalningen, om
han gör framställning därom senast
när årsavgifterna första gången förfaller
till betalning. Anstånd får medges
med upp till tre är i sänder, dock
längst till dess tre år har förflutit från
patentmeddelandet. Framställning
om förlängt anstånd skall göras
innan meddelat anstånd har gått ut.

Avslås en framställning om anstånd
eller förlängt anstånd, skall
avgift som erläggs inom två månader
därefter anses erlagd i rätt tid.

Årsavgifter, med vilkas erläggande
anstånd medgivits enligt första
stycket, får med samma förhöjning
som avses i 41 § tredje stycket erläggas
inom sex månader efter den
tidpunkt till vilken anstånd har
erhållits.

Erläggs inte årsavgift för patent
enligt föreskrifterna i 40, 41 och 42
§§, är patentet förfallet från och med
ingången av det avgiftsår för vilket
avgiften inte har erlagts.

i13

På talan därom skall rätten förklara
patent ogiltigt, om det

1) meddelats oaktat villkoren i 1
och 2 §§ icke är uppfyllda,

2) avser en uppfinning som icke är
så tydligt angiven att en fackman
med ledning därav kan utöva den,

13 Senaste lydelse 1978:149.

LU 1982/83:33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3) omfattar något som ej framgick 3) omfattar något som ej framgick

av ansökningen när den gjordes, av ansökningen när den gjordes,
eller eller

4) meddelats oaktat patenskyd- 4) meddelats oaktat patentskyddets
omfattning utvidgats efter det dets omfattning utvidgats efter det

ansökningen godkänts för utlägg- ansökningen godkänts för utläggning.
ning.

Patent må ej förklaras ogiltigt på den grund att den som erhållit patentet
varit berättigad till blott viss andel däri.

Utom i fall som avses i fjärde stycket må talan föras av envar som lider
förfång av patentet och, om det finnes påkallat ur allmän synpunkt, av
myndighet som regeringen bestämmer.

Talan, som grundas på att patent meddelats annan än den som är
berättigad till patentet enligt 1 §, må föras endast av den som påstår sig
berättigad till patentet. Talan skall väckas inom ett år efter erhållen
kännedom om patentets meddelande och de övriga omständigheter på vilka
talan grundas. Var patenthavaren i god tro när patentet meddelades eller när
det övergick på honom, må talan ej väckas senare än tre år efter patentets
meddelande.

56 §

Åberopar patentsökande ansök- Åberopar patentsökande ansökningen
gentemot annan innan hand- ningen gentemot annan innan handlingarna
i ansökningsärendet blivit lingarna i ansökningsärendet blivit
tillgängliga enligt 22 §, är han skyldig tillgängliga enligt 22 §, är han skyldig
att på begäran lämna sitt samtycke att på begäran lämna sitt samtycke
till att denne får taga del av handling- till att denne får taga del av handlingarna.
arna. Omfattar patentansökningen

en sådan deposition av kultur av
mikroorganism som avses i 8 a §,
skall samtycket inbegripa också rätt
att få prov från kulturen. Bestämmelserna
i 22 § sjätte stycket andra och
tredje meningarna samt sjunde och
åttonde styckena tillämpas då någon
vill få prov med stöd av sådant
samtycke.

Den som genom direkt hänvändelse till annan, i annons eller genom
påskrift på vara eller dess förpackning eller på annat sätt anger att patent
sökts eller meddelats utan att samtidigt lämna upplysning om ansökningens
eller patentets nummer, är skyldig att på begäran utan dröjsmål lämna sådan
upplysning. Anges icke uttryckligen att patent sökts eller meddelats men är
vad som förekommer ägnat att framkalla uppfattningen att så är fallet, skall
på begäran utan dröjsmål lämnas upplysning huruvida patent sökts eller
meddelats.

72 §14

Har patentsökande lidit rättsför- Har patentsökande, i annat fall än

lust på grund av att han ej vidtagit som avses i andra stycket, lidit rätts 14

Senaste lydelse 1978:149.

LU 1982/83:33

Nuvarande lydelse

åtgärd hos patentmyndigheten inom
tid som föreskrives i denna lag eller
med stöd därav, men har han gjort
allt vad som skäligen kunde krävas
av honom för att iakttaga fristen, och
vidtager han åtgärden inom två
månader från det förfallet upphörde,
dock senast inom ett år från
fristens utgång, skall patentmyndigheten
förklara att åtgärden skall
anses vidtagen i rätt tid. Vill patentsökanden
vinna sådan förklaring,
skall han inom tid som nu föreskrivits
för åtgärden hos patentmyndigheten
göra skriftlig framställning
därom och erlägga fastställd avgift.

Har patenthavare icke erlagt årsavgift
inom frist som föreskrives i
42 § tredje stycket, skola bestämmelserna
i första stycket äga motsvarande
tillämpning, dock att årsavgiften
skall vara erlagd och framställningen
gjord senast inom sex månader
från fristens utgång.

Första stycket gäller ej frist som ;

Föreslagen lydelse

förlust på grund av att han ej vidtagit
åtgärd hos patentmyndigheten inom
tid som föreskrivs i denna lag eller
med stöd därav, men har han gjort
allt vad som skäligen kunde krävas
av honom för att iakttaga fristen, och
vidtager han åtgärden inom två
månader från det förfallet upphörde,
dock senast inom ett år från
fristens utgång, skall patentmyndigheten
förklara att åtgärden skall
anses vidtagen i rätt tid. Vill patentsökanden
vinna sådan förklaring,
skall han inom tid som nu föreskrivits
för åtgärden hos patentmyndigheten
göra skriftlig framställning
därom och erlägga fastställd avgift.

Har patentsökande eller patenthavare
icke erlagt årsavgift inom frist
som föreskrives i 41 § tredje stycket
eller 42 § tredje stycket, har bestämmelserna
i första stycket motsvarande
tillämpning, dock att årsavgiften
skall vara erlagd och framställningen
gjord senast inom sex månader från
fristens utgång,
es i 6 § första stycket.

73 §15

Har, i fall som avses i 31 §,
handling eller avgift som avsänts
med posten icke inkommit till
patentmyndigheten inom föreskriven
tid men blir den med försändelsen
avsedda åtgärden vidtagen inom
två månader från det sökanden insåg
eller bort inse att fristen överskridits,
dock senast inom ett år från
fristens utgång, skall patentmyndigheten
förklara att åtgärden skall
anses vidtagen i rätt tid, om

1) avbrott i postförbindelserna
förekommit under någon av de tio
dagarna närmast före fristens utgång
på grund av krig, revolution, upplopp,
strejk, naturkatastrof eller
annan liknande omständighet på den
ort där avsändaren vistas eller har sin

Har, i fall som avses i 31 eller 38 §,
handling eller avgift som avsänts
med posten icke inkommit till
patentmyndigheten inom föreskriven
tid men blir den med försändelsen
avsedda åtgärden vidtagen inom
två månader från det sökanden insåg
eller bort inse att fristen överskridits,
dock senast inom ett år från
fristens utgång, skall patentmyndigheten
förklara att åtgärden skall
anses vidtagen i rätt tid, om

15 Senaste lydelse 1978:149.

LU 1982/83:33

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

rörelse, samt handlingen eller avgiften
avsänts till patentmyndigheten
inom fem dagar från det postförbindelserna
återupptagits, eller

2) handlingen eller avgiften avsänts
till patentmyndigheten i rekommenderad
försändelse senast
fem dagar före fristens utgång, dock
endast om försändelsen sänts med
flygpost där så varit möjligt eller
avsändaren haft anledning antaga att
försändelsen vid ytledes befordran
skulle ha anlänt till patentmyndigheten
inom två dagar från avsändningsdagen.

rörelse, samt handlingen eller avgiften
avsänts till patentmyndigheten
inom fem dagar från det postförbindelserna
återupptagits, eller

Vill patentsökanden vinna förklaring enligt första stycket, skall han göra
skriftlig framställning därom hos patentmyndigheten inom tid som där
föreskrivits för åtgärden.

75 §16

Talan mot annat slutligt beslut av
patentmyndigheten enligt denna lag
än som avses i 24 § samt talan mot
beslut enligt 72 eller 73 § föres
genom besvär hos patentbesvärsrätten
inom två månader från beslutets
dag. Den som vill anföra besvär skall
erlägga fastställd besvärsavgift inom
samma tid vid påföljd att besvären
icke upptagas till prövning.

Talan mot annat slutligt beslut av
patentmyndigheten enligt denna lag
än som avses i 24 § samt talan mot
beslut enligt 42, 72 eller 73 § föres
genom besvär hos patentbesvärsrätten
inom två månader från beslutets
dag. Den som vill anföra besvär skall
erlägga fastställd besvärsavgift inom
samma tid vid påföljd att besvären
icke upptagas till prövning.

Mot patentbesvärsrättens slutliga beslut föres talan hos regeringsrätten
genom besvär inom två månader från beslutets dag.

76 §17

Avgifter enligt denna lag fastställas
av regeringen. Därvid äger regeringen,
såvitt avser årsavgifter,
förordna att ett eller flera av de
första patentåren skola vara avgiftsfria.

Avgifter enligt denna lag fastställs
av regeringen. Därvid får regeringen,
såvitt avser årsavgifter, förordna
att ett eller flera av de första avgiftsåren
skall vara avgiftsfria.

86 §18

För europeiskt patent skall årsavgift
erläggas till patentmyndigheten
för varje patentår efter det under
vilket det europeiska patentverket

För europeiskt patent skall årsavgift
erläggas till patentmyndigheten
för varje avgiftsår som börjar efter
det under vilket det europeiska

16 Senaste lydelse 1978:149.

17 Senaste lydelse 1977:700; då betecknad 73 §.

18 Senaste lydelse 1978:149.

LU 1982/83:33

Nuvarande lydelse

kungjort sitt beslut att bifalla patentansökningen.

Erlägges icke årsavgift för europeiskt
patent enligt vad i första
stycket och i 42 § sägs, äger 51 §
motsvarande tillämpning.

Föreslagen lydelse

patentverket kungjort sitt beslut att
bifalla patentansökningen.

Erläggs inte årsavgift för europeiskt
patent enligt vad som sägs i
första stycket och i 41 och 42 §§, har
51 § motsvarande tillämpning. Den
första årsavgiften för europeiskt
patent förfaller dock inte till betalning
förrän två månader har förflutit från
den dag då patentet meddelades.

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Bestämmelserna om depositioner av kulturer av mikroorganismer i 8,22
och 56 §§ i deras nya lydelse samt i 8 a § skall inte tillämpas på
patentansökningar som har gjorts före ikraftträdandet. I fråga om sådana
ansökningar tillämpas i stället bestämmelserna om depositioner i 8,22 och 56
§§ i deras äldre lydelse.

3. En deposition som har gjorts enligt äldre bestämmelser får ersättas med
en ny deposition av en kultur av samma organism i den ordning som
regeringen föreskriver (ersättningsdeposition). Har ersättningsdepositionen
gjorts i föreskriven ordning, skall det anses som om den hade gjorts redan
den dag då den äldre depositionen gjordes. Beträffande ersättningsdepositionen
skall 8 a § andra stycket samt 22 och 56 §§ i deras nya lydelse tillämpas
som om ersättningsdepositionen hade varit en deposition enligt 8 a §. Dock
skall 22 § sjunde stycket inte tillämpas beträffande en sådan deposition.

4. Frågan om ogiltigförklaring av patent som har meddelats eller meddelas
enligt lagen i dess äldre lydelse skall bedömas enligt lagen i den lydelsen.
Därvid skall iakttas bestämmelsen under 3 om ersättningsdeposition.

5. Har sökanden vid ikraftträdandet fullgjort vad som krävs för fullföljd av
en internationell patentansökan enligt 31 § i dess nya lydelse och har tiden för
fullföljd då ännu inte gått ut, skall ansökningen anses fullföljd på dagen för
ikraftträdandet.

6. Bestämmelserna om årsavgifter för patentansökningar gäller inte
ansökningar som har gjorts före ikraftträdandet. I fråga om patent som har
meddelats eller meddelas på grund av sådana ansökningar skall de äldre
bestämmelserna om årsavgifter för patent tillämpas i stället för de nya
bestämmelserna om årsavgifter.

Även om äldre bestämmelser om årsavgifter skall tillämpas, gäller dock att
årsavgifter, som enligt äldre bestämmelser förfaller första dagen av ett
patentår, i stället förfaller sista dagen i den kalendermånad under vilken
patentåret börjar.

Beträffande patentansökningar som har gjorts före ikraftträdandet får
sådant yrkande som avses i 14 §, utan hinder av paragrafen i dess nya lydelse,
framställas till dess två år har förflutit från ikraftträdandet.

LU 1982/83:33

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten ^

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §‘

Patentbesvärsrätten upptager som
förvaltningsdomstol besvär mot beslut
av patent- och registreringsverket
enligt vad som föreskrives i
patentlagen (1967:837), mönsterskyddslagen
(1970:485), varumärkeslagen
(1960:644), namnlagen
(1963:521) och lagen (1977:1016)
med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens
område.

Patentbesvärsrätten har sitt kansli

Patentbesvärsrätten upptager som
förvaltningsdomstol besvär mot
beslut av patent- och registreringsverket
enligt vad som föreskrivs
i patentlagen (1967:837) eller
med stöd därav utfärdade bestämmelser
samt i mönsterskyddslagen
(1970:485), varumärkeslagen
(1960:644), namnlagen (1982:670)
och lagen (1977:1016) med vissa
bestämmelser på tryckfrihetsförordningens
område,
i patent- och registreringsverket.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

1 Senaste lydelse 1977:1021.

LU 1982/83:33

Bilaga 2

Näringsutskottets yttrande
1982/83:4 y

om årsavgifter för patentansökningar (prop. 1982/83:67)

Till lagutskottet

Lagutskottet har hemställt om yttrande av näringsutskottet över proposition
1982/83:67 om ändring i patentlagen m. m. och den därmed sammanhängande
motionen 1982/83:1764 av Kjell Johansson (fp) såvitt avser frågan
om ett nytt årsavgiftssystern i patentärenden. Näringsutskottet får anföra
följande.

Kostnaderna för patent- och registreringsverkets verksamhet på patentområdet
täcks med avgifter från dem som utnyttjar patentväsendet. Till
övervägande delen - ca 85 % - är det fråga om årsavgifter för meddelade
patent. Vidare uttas ansökningsavgifter och avgifter för olika handläggningsåtgärder.
Av det sagda följer att de sökande vilkas ansökningar inte leder till
patent - något som gäller omkring hälften av ansökningarna - betalar endast
en ringa del av kostnaderna för handläggningen av patentärenden. Samtidigt
åtnjuter de, som patentverket har framhållit, i realiteten ett visst skydd under
ansökningstiden så till vida att en patentansökan kan verka återhållande på
konkurrenter. Regeringens förslag innebär att årsavgifter skall tas ut redan
under ansökningstiden. De två första årens avgifter skall dock förfalla till
betalning först vid ingången av det tredje året, tillsammans med avgiften för
detta. Därmed skulle en sökande normalt slippa betala någon årsavgift
förrän han genom föreläggande om åtgärd har fått underlag för att bedöma
om det är meningsfullt att fullfölja ansökningen. Den möjlighet till
betalningsanstånd som finns f. n. skall utsträckas till att gälla även för de
nytillkommande avgifterna.

Den framställning från patentverket som ligger till grund för regeringens
förslag har vid remissbehandlingen utsatts för mycken kritik. Denna har
emellertid främst avsett ett inslag av retroaktivitet som fanns hos den av
patentverket rekommenderade ordningen men som regeringen har låtit
utgå.

Utifrån omsorg om den tekniska utvecklingen kan man uppställa principen
att - såsom patentbesvärsrätten anför i sitt remissyttrande - ”avgiftsstrukturen
måste vara sådan att uppfinnare och företag inte genom höga
initialkostnader avskräcks från att söka patent med följd att värdefulla
uppfinningar ej kommer att offentliggöras och exploateras och därigenom ej
heller kommer att bidra till fortsatt tekniskt nyskapande”. Motion 1982/
83:1764 (fp) är ett uttryck för detta synsätt. Motionären befarar att det
föreslagna nya avgiftssystemet kommer att medföra en ytterligare överströmning
av patentansökningar från det svenska till det europeiska

LU 1982/83:33

patentverket, med menliga följder för det svenska patentverkets ekonomi
och kompetens. Hans yrkande är att det nuvarande avgiftssystemet skall
bibehållas i avvaktan på en utvärdering av Sveriges medlemskap i den
europeiska patentorganisationen (EPO).

Näringsutskottet noterar först att regeringen i november 1982 har beslutat
tillkalla en särskild utredare med uppdrag att undersöka vilka verkningar
Sveriges medlemskap i EPO har haft, och kan väntas få i fortsättningen, på
patentverket och svenskt patentväsen (dir. 1982:98). Som värdepremisser
vid den förestående utvärderingen nämns samhällets intresse av ett väl
utvecklat och fungerande patentsystem, de enskilda uppfinnarnas behov av
tjänster, offentlighetsprincipen och det inflytande på patentpolitiken som
bör tillkomma intressentgrupper utanför uppfinnarnas och de patentsökandes
krets. Såvitt kan bedömas ger direktiven underlag för en mångsidig
granskning av hur patentverkets verksamhet utformas inom ramen för
gällande lagstiftning.

Näringsutskottet finner det angeläget att man är varse riskerna för
negativa konsekvenser av att årsavgifter under ansökningstiden införs. Dessa
risker tycks regeringen också ha haft i åtanke. Samtidigt står det klart att det
finns starka principiella skäl för en sådan avgiftsomläggning. Riksrevisionsverket
(RRV) - som för några år sedan gjorde en översyn av patentverkets
avgiftspolitik - har ansett sig kunna konstatera att patentverkets avgifter
under patentprocessens initialskede även efter en förändring av systemet
kommer att vara relativt marginella jämfört med de ombudskostnader som
det stora flertalet patentsökande måste bära. RRV pekar på andra - i
praktiken också utnyttjade - medel varigenom samhället kan stimulera ”de
enskilda och små uppfinnarna” att söka patent. Hit hör stöd från styrelsen för
teknisk utveckling. Det är RRV:s mening att patentverket ”främst genom
upprätthållande av ett funktionsdugligt patentsystem med hög granskningskvalitet
stimulerar intresset för innovationer, uppfinningar och patentsökande
i samhället och att huvudansvaret för ekonomisk och annan stimulans bör
vila på de organ som skapats för detta syfte”. Näringsutskottet finner dessa
synpunkter beaktansvärda.

Näringsutskottets slutsats blir att det inte finns anledning för riksdagen att
tillbakavisa regeringens förslag till omläggning av patentverkets avgiftssystem.
Det kan förutsättas att patentverket självt liksom olika intressenter
ägnar uppmärksamhet åt hur omläggningen verkar. Naturligen kommer
denna fråga också att prövas vid den särskilda utvärdering som har berörts i
det föregående. Vid sitt ställningstagande till regeringens förslag reserverar
sig näringsutskottet för att utskottet inte har närmare granskat detta i
formellt hänseende.

Det sagda innebär att näringsutskottet - med det förbehåll som nämnts -

LU 1982/83:33 36

tillstyrker propositionen i angiven del och att utskottet avstyrker det aktuella
motionsyrkandet.

Stockholm den 17 mars 1983

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Tage Sundkvist (c), Rune Jonsson (s), Sten
Svensson (m), Olof Johansson (c), Wivi-Anne Radesjö (s), Karl-Erik Häll
(s), Per Westerberg (m), Birgitta Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Bo
Finnkvist (s), Lars Ahlström (m), Sylvia Pettersson (s) och Hugo Bergdahl

(fp)-

minab/gotab Stockholm 1983 75140