LU 1982/83:17

Lagutskottets betänkande
1982/83:17

om vårdnad och umgänge m. m. (prop. 1981/82:168)
Ärendet

I betänkandet behandlas proposition 1981/82:168 vari regeringen (justitiedepartementet)
efter hörande av lagrådet föreslår riksdagen att anta i
propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i föräldrabalken,

2. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),

3. lag om ändring i brottsbalken,

4. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

5. lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisas till vad utskottet
anför på s. 5.

De i propositionen framlagda lagförslagen har intagits i bilaga 1 till
betänkandet.

I ärendet behandlar utskottet vidare dels den under allmänna motionstiden
år 1982 väckta motionen 1981/82:669, dels de med anledning av
propositionen väckta motionerna 1981/82:2514,2516-2518 samt 1982/83:7, 8
och 15.

Motionsyrkandena redovisas på s. 2 f.

Lagutskottet har inhämtat yttrande från socialutskottet över förslaget i
propositionen till lag om ändring i socialtjänstlagen. Yttrandet har fogats till
betänkandet som bilaga 2.

Utskottet har under november månad 1982 vid ett studiebesök i
Helsingborg och vid en hearing i Stockholm inhämtat synpunkter på förslaget
till ändringar i föräldrabalken från företrädare för tingsrätterna, socialnämnderna
och familjerådgivningsbyråerna samt från advokater vid allmän
advokatbyrå och i privat verksamhet i de båda kommunerna liksom från
företrädare för psykiska barna- och ungdomsvården, Stockholms läns
landsting. Vidare har ordföranden i föreningen Familj och Rätt inför
utskottet framfört synpunkter med anledning av förslagen. Skrivelser i
ärendet har inkommit från bl. a. Riksförbundet för Familjers Rättigheter.

1 Riksdagen 1982/83. 8 sami Nr 17

LU 1982/83:17

Motionsyrkandena

I. Vid 1981182 års riksmöte väckt fristående motion

1981/82:669 av Birgitta Dahl m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att
hos regeringen hemställa om åtgärder för att klarlägga ansvaret för
omvårdnad och utveckling av de barn som vistas i Sverige utan att ha
familjerättslig anknytning här.

II. Med anledning av proposition 1981/82:168 väckta motioner

1981/82:2514 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen avslår
proposition 1981/82:168 i vad avser gemensam vårdnad, utvidgande av
umgängesrätt och domstols hörande av socialnämnd.

1981182:2516 av Inger Lindquist m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär utvärdering av effekterna av
reglerna om gemensam vårdnad,

2. att riksdagen avslår propositionen såvitt avser ändringar i bestämmelserna
om gemensam vårdnad,

3. att riksdagen beslutar att i förslaget till lag om ändring i föräldrabalken
tredje stycket i 6 kap. 15 § skall utgå.

1981182:2517 av Tore Nilsson (m) och Sven Johansson (c) vari yrkas att
riksdagen antar det i propositionen 1981/82:168 framlagda förslaget till lag
om ändring i föräldrabalken med de ändringar som anges i motionen.

1981/82:2518 av Ingrid Sundberg (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om följande lydelse i föräldrabalken.

6 kap.

3 §

Barnet står upplöses enligt 5, 7 eller 8 §.

Vårdnaden anges i skillnadsdomen.

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om åläggande för pastorsämbetena
att meddela föräldrar vilkas kyrkobokföring upphör att vara på samma
fastighet att den gemensamma vårdnaden består.

1982/83:7av Lennart Andersson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen antar de
i proposition 1981/82:168 framlagda lagförslagen dock med den ändringen att
6 kap. 4 § förslaget till ändring i föräldrabalken får följande som motionärernas
förslag betecknade lydelse:

LU 1982/83:17

Regeringens förslag Motionärernas förslag

6 kap.

4 §

Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och vill föräldrarna
gemensamt utöva vårdnaden, skall rätten på talan av dem båda förordna i
enlighet med deras begäran, om inte gemensam vårdnad är uppenbart
oförenlig med barnets bästa.

Har förordnande om vårdnaden Har förordnande om vårdnaden

inte meddelats tidigare, kan föräld- inte meddelats tidigare, kan föräldrarna
efter anmälan av dem båda till rama, i stället för efter ansökan till

pastorsämbetet få gemensam vård- rätten, efter anmälan av dem båda

nåd genom registrering, under förut- till pastorsämbetet få gemensam

sättning att föräldrarna och barnet är vårdnad genom registrering, under

svenska medborgare och kyrkobok- förutsättning att föräldrarna och

förda på samma fastighet. barnet är svenska medborgare.

1982/83:8 av Christer Eirefelt och Hans Petersson i Röstånga (båda fp) vari
yrkas att begreppet ”uppsåtligt förhinder av umgängesrätt” i föräldrabalkens
6 kap. 7 § likställs med lagtextens uttryck ”missbruk eller försummelse”.

1982/83:15 av Joakim Ollén (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att i
föräldrabalkens vårdnadsregler

1. införa möjlighet att föreskriva samråds- och informationsplikt för
vårdnadshavare gentemot den andre föräldern,

2. införa möjlighet att föreskriva förbud mot flyttning till utlandet i
skilsmässofall där inte båda föräldrarna är ense,

3. föreskriva att vårdnaden skall övergå till den andre föräldern om
vårdnadshavaren dör eller inte längre anses lämplig som vårdnadshavare,
under förutsättning att det inte är uppenbart lämpligare för barnet att få en
särskilt utsedd förmyndare.

Utskottet

Inledning

Den svenska familjerätten är sedan början av 1970-talet föremål för en
fortlöpande reformering. År 1973 ändrades reglerna om äktenskapsskillnad
(prop. 1973:32, LU 1973:20, rskr 1973:256). Reformen innebar bl. a. att
frågan om vem av makarna som bär skulden till söndringen inte får tillmätas
betydelse vid avgörandet av vem av dem som efter skilsmässan skall få
vårdnaden om barnen. Samtidigt med ändringarna i skilsmässoreglerna
infördes bestämmelser som syftar till att stärka fäders möjligheter att få
vårdnaden om sina barn i de fall föräldrarna inte är gifta med varandra.
Genom bestämmelserna likställs föräldrarna när det gäller rätten att efter
särskild prövning få vårdnaden om sina barn.

Ytterligare ett viktigt steg i reformarbetet togs år 1976 då det infördes en
möjlighet för föräldrar, som inte är gifta med varandra eller som skilt sig, att

LU 1982/83:17

ha gemensam vårdnad om sina barn. Vidare utmönstrades termerna ”barn i
äktenskap” och ”barn utom äktenskap” ur lagstiftningen som ett led i
avvecklingen av den särreglering som gällt för barn till föräldrar som inte
varit gifta med varandra. I detta lagstiftningsärende begärde riksdagen på
hemställan av lagutskottet att förslag till nya regler om underhållsbidrag
skulle läggas fram med förtur (prop. 1975/76:170, LU 1975/76:33, rskr
1975/76:397).

Riksdagens begäran ledde till att det år 1978 företogs en genomgripande
reform av underhållsreglerna i föräldrabalken (FB) som bl. a. innebar att
dessa - liksom bestämmelserna om bidragsförskott - anpassades till de nya
vårdnadsreglerna (prop. 1978/79:12, LU 1978/79:9, rskr 1978/79:99).

År 1977 tillsattes utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt med uppdrag
att överväga olika åtgärder för att stärka barns rättsliga ställning. Utredningens
första delbetänkande (SOU 1978:10) resulterade i att i FB infördes
ett förbud mot aga av barn. I sitt andra delbetänkande (SOU 1979:63) Om
föräldraansvar m. m. har utredningen lagt fram förslag om bl. a. ändrade
regler om vårdnad, umgänge och överlämnande av barn. Enligt utredningen
bör reglerna anpassas till de förändringar som skett i samhället och i
familjemönstret och den kunskap tas till vara som numera finns om barn och
deras förhållanden. I syfte att få till stånd en bred diskussion kring de
behandlade frågorna lämnade utredningen på flera punkter dels ett
huvudförslag, dels alternativa förslag till lösningar.

Remissutfallet över utredningens förslag var mycket splittrat. Huvuddelen
av remissinstanserna ställde sig dock bakom grundtankarna i och intentionerna
bakom förslagen, nämligen att reglerna om vårdnad m. m. behöver
ändras för att bättre svara mot barnens behov och de förändringar som har
skett.

Vissa av utredningens förslag har tagits upp i den nu aktuella propositionen,
medan andra har överlämnats till utredningen för förnyade överväganden.
Bland de förslag som helt avvisas i propositionen är en ändring av
beteckningen på föräldrabalken till barn- och föräldrabalken, införandet av
betänketid vid varje upplösning av gemensam vårdnad och en möjlighet för
domstol att interimistiskt besluta om bostad för barnet. Frågor som
utredningen skall överväga vidare är bl. a. förhållandet mellan förmynderskapsreglerna
och vårdnadsbestämmelserna, frågan om talerätt för barn i
mål om vårdnad e. d. och om representanter för barn i form av barnombud
eller särskild barnombudsman samt frågan om det går att hitta ett bättre
uttryck än vårdnad för att markera skillnaden mellan det juridiska ansvaret
för och den faktiska vården om ett barn. Utredningens förslag slutligen till
ändrade regler om verkställighet av domar eller beslut om vårdnad m. m.
övervägs f. n. i justitiedepartementet i anslutning till frågan om Sverige skall
ansluta sig till vissa konventioner som syftar till att motverka fall av
kidnapping av barn. Övervägandena avses bli redovisade i en departementspromemoria
i början av år 1983.

LU 1982/83:17

Propositionen har föregåtts av överläggningar mellan företrädare för de
danska, finländska, norska och svenska justitiedepartementen. I Norge har
en ny lag införts den 1 januari 1982 om barn och föräldrar (den s. k.
barnelova). Till den finländska riksdagen har nyligen överlämnats en
proposition med förslag till lagar angående vårdnad om barn och umgängesrätt
samt ändring av lagen angående förmynderskap.

I det följande kommer utskottet efter en redogörelse för propositionens
huvudsakliga innehåll att behandla propositionen i de delar som berörs av
motionsyrkandena. Vidare behandlar utskottet en under den allmänna
motionstiden år 1982 väckt motion som har anknytning till propositionens
förslag. Propositionens förslag i övrigt och frågor som har samband med
förslagen tas också upp av utskottet i den mån utskottet funnit anledning att
närmare kommentera dem. De förslag i propositionen som utskottet inte
berör särskilt nedan har således inte föranlett några uttalanden från
utskottets sida, vilket innebär att utskottet tillstyrker bifall till dessa
förslag.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i de nuvarande reglerna om vårdnad och
umgänge. Ett syfte med de nya reglerna är att stärka barnens rättsliga
ställning.

Enligt propositionen bör barnens rättigheter komma till bättre uttryck än
f. n. Vidare bör man på olika sätt främja en ökad användning av gemensam
vårdnad. Sålunda skall makar efter en skilsmässa kunna fortsätta att
gemensamt utöva vårdnaden om sina barn, utan att domstolen behöver fatta
något beslut. En nyhet är också att ogifta föräldrar som bor tillsammans med
sina barn skall kunna få gemensam vårdnad genom en enkel anmälan till
pastorsämbetet.

De nya reglerna innebär vidare att föräldrar kan fråntas vårdnaden om ett
barn när de gör sig skyldiga till missbruk eller försummelse vid utövandet av
vårdnaden eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför
en bestående fara för barnets hälsa eller utveckling. Föräldrarna kan också i
undantagsfall fråntas vårdnaden när ett barn har rotat sig i ett fosterhem, om
det är uppenbart bäst för barnet att vårdnaden flyttas över till fosterföräldrarna.

En utgångspunkt för de nya reglerna om umgänge är att barn har behov av
goda kontakter även med en förälder som inte är vårdnadshavare. Ansvaret
för att detta umgängesbehov tillgodoses ligger i första hand på vårdnadshavaren.
En nyhet är att barnet får rätt till umgänge även med andra som står
barnet särskilt nära.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1983.

LU 1982/83:17

Barns rättigheter m. m.

I nuvarande 6 kap. 1 § FB finns bestämmelser om vem eller vilka som är
barnets vårdnadshavare och om vårdnadens varaktighet. I 6 kap. 2 § anges
att den som har vårdnaden om ett barn skall sörja för barnets person och ge
det en sorgfällig uppfostran. Vårdnadshavare skall enligt bestämmelsen tillse
att barnet får uppehälle och utbildning efter vad som är tillbörligt med hänsyn
till föräldrarnas villkor och de tillgångar barnet kan äga samt barnets anlag.
6 kap. 3 § innehåller dels en bestämmelse om att vårdnadshavare skall utöva
den uppsikt över barnet som är erforderlig med hänsyn till barnets ålder och
övriga omständigheter, dels ett förbud mot att utsätta barnet för kroppslig
bestraffning eller annan kränkande behandling.

Propositionen innebär både sakliga och redaktionella ändringar av de
redovisade bestämmelserna. Det föreslås att 6 kap. 1 § inleds med en
bestämmelse om att barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god
fostran. Vidare föreskrivs att barn skall behandlas med aktning för sin person
och egenart. Slutligen har i paragrafen tagits in förbudet mot aga. 16 kap. 2 §
första stycket återfinns bestämmelser om barnets vårdnadshavare och
vårdnadens varaktighet. I andra stycket finns intaget regler om att
vårdnadshavare har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och skall
se till att barnets behov enligt 1 § blir tillgodosedda. Barnets vårdnadshavare
skall också svara för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till dess
ålder, utveckling och övriga omständigheter. Vidare skall vårdnadshavaren
bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning. I ett tredje
stycke har tagits in en erinran om att ansvaret i frågor som gäller barnets
ekonomiska förhållanden regleras i andra kapitel i FB.

Enligt propositionen är det värdefullt om FB på ett bättre sätt än f. n. ger
uttryck för de behov som barn har rätt att få tillgodosedda av sina föräldrar
och andra vårdnadshavare. En uppräkning av barns rättigheter kan,
framhålls i propositionen, få betydelse från flera utgångspunkter. Uppräkningen
kan för det första ge vårdnadshavare vägledning om vad de skall
iaktta vid sin uppfostran av barnen. Vidare kan uppräkningen få betydelse
vid tvister om vårdnaden om eller umgänge med ett barn på så sätt att
domstolen bör välja den lösning som kan antas bäst främja att de angivna
rättigheterna blir tillgodosedda. Slutligen kan bestämmelser som slår fast
dessa rättigheter uppfattas som allmängiltiga normer och därmed indirekt
påverka även andra än vårdnadshavare som har hand om barn eller
bestämmer i frågor som rör barn. I propositionen framhålls också bl. a. att
inte bara vårdnadshavare utan också samhället har ett ansvar för att barn får
en god uppväxt. Det pekas i sammanhanget på bl. a. den kommunala
barntillsynen, förskolorna och skolorna.

I motion 1981/82:2517 (m och c) kritiseras utformningen av 6 kap. 1 § FB
och föreskriften i 2 § att vårdnadshavare skall se till att barnets behov enligt
1 § blir tillgodosedda. Motionärerna anför att om uttalandena i propositio -

LU 1982/83:17

nen betyder att lagförslaget syftar till en schabloniserad reglementering av
familjelivet så bör lagändringarna föras till socialtjänstlagarna. Enligt
motionärerna synes lagreglerna bli helt betydelselösa för både barn och
föräldrar. Motionärerna menar att bestämmelserna är helt och hållet
offentligrättsliga. Är tankegången bakom bestämmelserna att socialförvaltningarna
skall tillerkännas befogenhet att närmast schablonmässigt kontrollera,
mäta och värdera föräldrarnas kärlek måste förslaget enligt motionärerna
antingen avvisas eller återremitteras för utredning i fråga om vad de
båda bestämmelserna innebär privaträttsligt, offentligrättsligt och i praktisk
tillämpning.

Som framgår av redogörelsen ovan har de av motionärerna kritiserade
bestämmelserna delvis sin motsvarighet redan i gällande regler. Enligt
utskottets mening ligger det en betydande fördel i att FB ändras så att
barnens intresse träder i förgrunden på ett tydligare sätt än enligt nuvarande
regler. Som framhålls i propositionen kan de nya reglerna medverka till en
önskvärd attitydförskjutning. Också andra positiva effekter kan följa. Enligt
utskottets mening innebär propositionens förslag inte att reglerna får en
offentligrättslig prägel. Uttalandena i motionen måste därför bygga på en
felaktig tolkning av bestämmelsernas innehåll. Utskottet avstyrker bifall till
motionen i denna del.

I propositionen föreslås vidare att i FB införs en uttrycklig bestämmelse
om att vårdnadshavare har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör
barnets personliga angelägenheter och att vårdnadshavaren därvid i takt med
barnets stigande ålder och utveckling skall ta allt större hänsyn till barnets
synpunkter och önskemål (6 kap. 11 § förslaget till ändring i FB). Enligt
föredragande departementschefen avser regeln dels att markera vårdnadshavarens
ansvar, dels att ge vårdnadshavaren stöd för att hävda barnets
intressen. Samtidigt är det viktigt att barnet ges möjlighet att självt komma
till tals och bestämma i frågor som rör dess person. Vårdnadshavarens
hänsynstagande bör dock enligt propositionen inte leda till att denne skulle
vara förhindrad att sätta sig över barnets vilja i de fall då barnets bästa kräver
det. Inte heller bör det medföra överdrivna hänsynstaganden till barnets
önskemål eller att ett beslutsfattande övervältras på ett barn som inte är
moget för det.

Enligt motionärerna i motion 1981/82:2517 (m och c) ger de synpunkter
som utvecklas i propositionen på bestämmelsen inte någon klarhet om
räckvidden. Motionärerna frågar sig om tankegången är att barnens växande
bestämmanderätt skall sanktioneras av socialnämnden. I så fall lägger lagen
enligt motionärerna fast en egendomlig reglementering av familjelivet under
närmast godtyckliga schabloner, vilket innebär allvarliga inskränkningar av
föräldrarättighe terna.

Utskottet kan inte heller beträffande den föreslagna bestämmelsen i 6 kap.
11 § finna att den kan ges ett sådant innehåll som motionärerna påstår.
Utskottet delar departementschefens uppfattning att det kan vara av värde

LU 1982/83:17

att i FB ta in bestämmelser som framhäver det för många självklara
förhållandet att relationer mellan föräldrar och barn bör bygga på ömsesidigt
hänsynstagande och ömsesidig respekt. Liksom beträffande de föreslagna
bestämmelserna i 6 kap. 1 och 2 §§ kan sådana regler vara ägnade att inverka
på inställningen hos föräldrar och andra vårdnadshavare. Med det anförda
avstyrker utskottet bifall till motionen också i ifrågavarande del.

Gemensam vårdnad

Enligt FB står barn från födelsen under vårdnad av båda föräldrarna om
dessa är gifta med varandra. Är föräldrarna inte gifta med varandra vid
barnets födelse får modern ensam automatiskt vårdnaden om barnet. Gifter
sig föräldrarna senare med varandra står barnet från den tidpunkten under
båda föräldrarnas vårdnad.

Om barnets föräldrar skiljer sig skall domstolen förordna om vårdnaden
och kan därvid bestämma antingen att endast den ena föräldern skall ha
vårdnaden om deras barn eller att föräldrarna skall ha gemensam vårdnad.
En förutsättning för gemensam vårdnad är att föräldrarna är överens om att
de vill utöva vårdnaden gemensamt. Domstolen skall förordna i enlighet med
föräldrarnas överenskommelse om det inte är uppenbart stridande mot
barnets bästa. Ogifta föräldrar samt frånskilda föräldrar, som inte redan har
gemensam vårdnad, har numera möjlighet att få gemensam vårdnad om sina
barn, oberoende av om föräldrarna bor tillsammans eller inte. Även här är
det en förutsättning att föräldrarna är överens om gemensam vårdnad och att
domstolen inte finner att en gemensam vårdnad skulle uppenbart strida mot
barnets bästa.

Det bör påpekas att av regelsystemet följer att den gemensamma
vårdnaden fortsätter om makar flyttar isär utan att begära äktenskapsskillnad
eller om samboende ogifta föräldrar med gemensam vårdnad separerar.

I propositionen föreslås i enlighet med utredningens förslag att den
gemensamma vårdnaden i princip automatiskt skall fortsätta även efter en
äktenskapsskillnad, om inte föräldrarna eller en av dem begär att vårdnaden
skall upplösas (6 kap. 3 § förslaget till ändring i FB). Domstolen kan
emellertid enligt de föreslagna bestämmelserna i 6 kap. 5 § i ett äktenskapsskillnadsmål
också upplösa den gemensamma vårdnaden utan yrkande av
makarna, om fortsatt gemensam vårdnad är uppenbart oförenlig med
barnets bästa. Oavsett om vårdnaden begärs upplöst eller ej, skall domstolen
innan saken avgörs höra socialnämnden eller bereda nämnden tillfälle att
yttra sig (6 kap. 18 § förslaget till ändring i FB).

I propositionen föreslås vidare att ogifta samboende föräldrar, i stället för
att som hittills vara tvungna att begära domstols förordnande om gemensam
vårdnad, skall kunna få sådan vårdnad efter en gemensam anmälan till
pastorsämbetet (6 kap. 4 § förslaget till ändring i FB). En förutsättning för

LU 1982/83:17

gemensam vårdnad efter sådan anmälan är att förordnande om vårdnaden
inte har meddelats tidigare. Har vårdnadsfrågan prövats förut av domstol
måste alltså föräldrarna vända sig till domstol för att få gemensam vårdnad.
Någon motsvarande möjlighet för ogifta särboende föräldrar att få gemensam
vårdnad efter anmälan öppnas inte. Dessa föräldrar skall också i
fortsättningen vara hänvisade till att göra ansökan hos domstol.

Motionärerna i motion 1981/82:2516 (m) anser att riksdagen hos regeringen
bör begära en utvärdering av effekterna av reglerna om gemensam
vårdnad (yrkande 1). I avvaktan på denna utvärdering menar motionärerna
att nuvarande regler bör bibehållas oförändrade och de yrkar således att
riksdagen avslår propositionen såvitt avser ändringar i bestämmelserna om
gemensam vårdnad (yrkande 2). I motionen anförs att propositionens förslag
inte är underbyggt och att man fortfarande inte vet hur den gemensamma
vårdnaden uppfattas av barnen och föräldrarna. Några av de kritiska
synpunkter på gemensam vårdnad efter äktenskapsskillnad som framförts i
remissyttranden över utredningens förslag tas upp i motionen. Enligt
motionärernas mening är det oacceptabelt att ett så genomgripande förslag
som det nu aktuella läggs fram utan att en grundlig utredning gjorts om
barnens situation i de hittills relativt få fallen av gemensam vårdnad.

Motionären i motion 1981/82:2514 (m) vänder sig mot förslaget att den
gemensamma vårdnaden i princip skall fortsätta att gälla efter dom på
äktenskapsskillnad. I motionen påpekas att föräldrarna inte skall behöva
föra vårdnaden på tal i sin ansökan om äktenskapsskillnad. Domstolen skall
emellertid, framhåller motionären, enligt den föreslagna bestämmelsen i 6
kap. 5 § FB i princip ändock pröva frågan om gemensam vårdnad. Varken
domstolen eller socialnämnden, som domstolen skall höra i vårdnadsmål, har
enligt motionären något underlag för en sådan prövning. Enligt motionären
kan föräldrarna inte underlåta att i samband med skilsmässa ta ställning till
hur vårdnaden skall utövas rent faktiskt. Det är också, anför motionären,
mest ändamålsenligt att i ett enda sammanhang ta upp alla de frågor till
behandling som en skilsmässa erfarenhetsmässigt aktualiserar i stället för att
pröva dem en i sänder och utan inre sammanhang. Motionären anser att
gällande ordning bör bestå och yrkar avslag på förslaget.

Även i motion 1981/82:2517 (m och c) anförs att erfarenheterna av
gemensam vårdnad efter 1976 års lagändringar tycks vara så begränsade att
de inte ger stöd för en ändring av bestämmelserna om gemensam vårdnad vid
äktenskapsskillnad. Den i 6 kap. 3 § FB föreslagna ändringen bör enligt
motionärerna avslås eller återremitteras för vidare utredning.

Utskottet konstaterar i likhet med motionärerna att erfarenheterna av de
nya vårdnadsreglerna är begränsade. Någon riksomfattande statistik över
antalet avgöranden om gemensam vårdnad som har meddelats sedan de nya
reglerna trädde i kraft finns sålunda inte. Utskottet vill emellertid peka på att
statistiska centralbyrån (SCB) i en promemoria (1982:8) har redovisat
resultatet från en provundersökning avseende domar och beslut i vårdnads -

LU 1982/83:17

ärenden. Syftet med undersökningen var i första hand att pröva förutsättningarna
för att samla in uppgifter från domstolar avseende vårdnadsärenden.
I promemorian läggs fram förslag till en utvidgad studie på detta
område, där SCB skulle undersöka vårdnadsbeslut under ett års tid. Det
anges att frågan om hur statistik om vårdnadsbeslut mera långsiktigt kan
produceras är delvis avhängigt av vilka uppgifter som kommer att ingå i
äktenskapsregistret men framför allt av olika intressenters behov och
önskemål om vårdnadsstatistik.

Inte heller finns det några bredare vetenskapliga studier av vårdnadsreglerna
och deras tillämpning. Vissa mera begränsade undersökningar har
emellertid utförts. En närmare redogörelse för dessa har tagits in i
propositionen (s. 26 och s. 27). Utskottet vill också peka på en undersökning
som gjorts vid Uppsala universitet våren 1982 om hur gemensam vårdnad
fungerat i praktiken. Undersökningen bygger på en enkät till de ca 320
föräldrar som erhållit gemensam vårdnad om barn efter dom av Uppsala
tingsrätt åren 1977-1980 och en jämförande, lika stor grupp föräldrar där
enbart en förälder erhållit vårdnaden. Undersökningen kommer enligt
uppgift i denna eventuellt att ingå som en del i en planerad rikstäckande
vårdnadsundersökning vid sociologiska institutionen vid Uppsala universitet.
Av sammanfattningen över undersökningsresultaten framgår bl. a.
följande.

Särboende föräldrar med gemensam vårdnad och särboende föräldrar där
endast en förälder har vårdnaden ansåg i lika stor utsträckning att resp.
vårdnadsform fungerar bra. Föräldrar med gemensam vårdnad håller dock
mera kontakt med varandra, är oftare tillsammans med barnet samtidigt,
rådgör med varandra i större utsträckning och har bättre kontakt med
skola/daghem än den andra kategorin föräldrar. Vidare konstateras att
särboende föräldrar med gemensam vårdnad oftare bor närmare varandra än
föräldrar där en har vårdnaden. Dessutom anges att skilsmässan/separationen
har skett mer i samförstånd när det gäller föräldrar med gemensam
vårdnad och förhållandevis fler av dessa föräldrar har kontaktat något
hjälporgan, t. ex. medlare eller familjerådgivare. Föräldrarna med gemensam
vårdnad är klart yngre än den andra föräldrakategorin. Undersökningsresultaten
uppges också tyda på att växelvis boende för barn till särboende
föräldrar med gemensam vårdnad inte förekom i den utsträckning som
tycktes framhållas i debatter och massmedia.

Även om det enligt utskottets mening får anses råda en viss osäkerhet om
hur reglerna om gemensam vårdnad har utfallit i praktiken ger de begränsade
undersökningar som utförts vid handen att de nya reglerna mottagits positivt
av vårdnadshavarna. Utredningsmaterialet visar också att en klar majoritet
av de ogifta eller frånskilda föräldrar som valt gemensam vårdnad är nöjda
med reglerna och i allmänhet rekommenderar gemensam vårdnad också för
andra föräldrar. Däremot belyser utredningsmaterialet inte hur barnet självt
upplever gemensam vårdnad när föräldrarna bor isär.

LU 1982/83:17

I den allmänna debatten och vid de hearings som utskottet har hållit har
vårdnadsformen kritiserats bl. a. därför att den i vissa fall är till nackdel för
barnet. Det har sålunda gjorts gällande att frånskilda föräldrar ibland väljer
gemensam vårdnad för att slippa en uppslitande vårdnadstvist och därmed
ger sig in i en vårdnadsform som kräver samförstånd trots att de inte har löst
sina inbördes konflikter. Många föräldrar ser, har det vidare framhållits,
gemensam vårdnad som ett medel att åstadkomma rättvisa mellan sig, vilket
bl. a. kan resultera i att barnet bor än hos den ene och än hos den andra
föräldern. Det är alltså snarare föräldrarnas intressen än barnets som styr
valet av vårdnadsform.

Enligt utskottets mening ligger det måhända i sakens natur att negativa
synpunkter har kommit att dominera i nu aktuella sammanhang. Det är ju
sålunda främst de fall där gemensam vårdnad lett till konflikter och problem
som kommer till myndigheternas kännedom och som får mest utrymme i den
allmänna debatten. De fall där gemensam vårdnad slagit väl ut kommer lätt i
skymundan. Det sagda innebär emellertid inte att utskottet vill avfärda
kritiken. Tvärtom anser utskottet att den i många avseenden kan vara
befogad. Enligt utskottets uppfattning berör dock kritiken inte så mycket
vårdnadsformen som sådan utan hur den kommit att användas i praktiken.

Utskottet vill erinra om att 1976 års vårdnadsreform i första hand
motiverades av omsorgen om barnets bästa. Möjligheten att låta den
gemensamma vårdnaden bestå vid äktenskapsskillnad infördes sålunda för
att barnets intresse av nära och goda förbindelser med båda föräldrarna skall
kunna tillgodoses. Det ansågs också att en ordning med gemensam rättslig
vårdnad kan vara ägnad att minska riskerna för de svåra, känslomässiga
konflikter som lätt uppstår i vårdnadsfrågor och som kan ha allvarliga
konsekvenser för barnet. Också möjligheten för föräldrar, som inte har varit
gifta med varandra, att ha gemensam vårdnad infördes i syfte att ge barn
tryggare och mer harmoniska förhållanden.

Gemensam vårdnad innebär att båda föräldrarna bör känna och ta ett
ansvar för att deras barns behov tillgodoses. Det är alltså fråga om ett
gemensamt ansvarstagande i en mängd viktiga frågor som rör barnet, t. ex.
om skolgång och ekonomiska förhållanden. Som utskottet framhöll då
reglerna infördes innebär gemensam vårdnad däremot inte att den faktiska
vården måste delas mellan föräldrarna. I den allmänna debatten har
emellertid trots detta ibland likhetstecken kommit att sättas mellan
gemensam vårdnad och delad vård. Utskottet vill därför - i likhet med vad
utskottet gjort tidigare vid flera tillfällen - stryka under att lagstiftningen inte
får tolkas så att föräldrarna alltid skall dela på den dagliga vården och att
barnet skall bo ungefär lika långa tidsperioder hos båda föräldrarna. I
allmänhet kan det nämligen inte anses förenligt med barnets bästa att
vårdnaden utövas på detta sätt. Särskilt betänkligt är det när föräldrarna - för
att skapa rättvisa mellan sig - låter barnet med korta mellanrum flytta från
den ena föräldern till den andre.

LU 1982/83:17

Enligt utskottets mening krävs det mot bakgrund av det anförda en utökad
och förbättrad information om vårdnadsreglerna och syftet med dem för att
man skall komma till rätta med de problem som visat sig i den praktiska
tillämpningen. Till denna fråga återkommer utskottet i ett särskilt avsnitt.
Utskottet vill också erinra om att utredningen om barnens rätt fått i uppdrag
att på nytt överväga om det går att finna ett bättre uttryck för det juridiska
ansvaret än vårdnad för att markera skillnaden mot den faktiska vården om
ett barn.

I sammanhanget vill utskottet också något beröra de problem med
gemensam vårdnad efter äktenskapsskillnad som har sin orsak i att
föräldrarna inte förmått lösa sina konflikter. Som framhållits vid utskottets
hearings i ärendet har gemensam vårdnad för frånskilda föräldrar störst
förutsättningar att fungera väl om föräldrarna nått samförstånd och några
mer betydande konflikter inte kvarstår olösta. En äktenskapsskillnad torde
dock endast undantagsvis kunna genomföras i samförstånd och helt utan
svårigheter för föräldrarna och barnen. Många gånger är konflikterna mellan
föräldrarna djupa och uppslitande, något som påverkar också barnen
negativt. Detsamma torde gälla vid en separation mellan ogifta föräldrar med
gemensam vårdnad. Föräldrar och barn i konflikt- eller problemsituationer
kan emellertid erbjudas betydelsefulla stöd- och hjälpinsatser. I första hand
bör nämnas socialnämndernas ansvar enligt socialtjänstlagen för att de som
vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. I propositionen
pekas bl. a. på att en kontaktperson enligt socialtjänstlagen kan utses t. ex.
då en vårdnadshavare begär att få hjälp vid utövandet av vårdnaden. Flera
kommuner driver försöksverksamhet med samarbetssamtal för att vid
skilsmässokonflikter och i liknande situationer hjälpa föräldrarna att
bearbeta sina konflikter och i samförstånd söka lösningar för framtiden.
Viktiga insatser görs också vid bl. a. familjerådgivningsbyråerna och av den
psykiska barn- och ungdomsvården. Betydelsefulla uppgifter på området
utförs även av t. ex. medlare, läkare, advokater, kyrkliga företrädare och
privata organisationer.

Sammanfattningsvis anser utskottet att den kritik som kan riktas mot
gemensam vårdnad främst hänför sig till hur föräldrar faktiskt utövar
vårdnaden och till avsaknaden av en tillfredsställande information till
föräldrarna och inte till vårdnadsformen som sådan. Någon sådan utvärdering
av bestämmelserna om gemensam vårdnad som begärs i motion
1981/82:2516, yrkande 1, är därför inte erforderlig för att ställning skall
kunna tas till propositionens förslag. Utskottet avstyrker därför bifall till
motionsyrkandet.

Utskottet övergår därefter till förslaget om automatisk gemensam vårdnad
vid äktenskapsskillnad. Som utskottet framhållit i det föregående är syftet
med gemensam vårdnad att främja goda förhållanden mellan barnet och
båda föräldrarna. De undersökningar, om än begränsade, som gjorts
beträffande gemensam vårdnad visar också att barn till föräldrar som har

LU 1982/83:17

sådan vårdnad har större kontakt med båda sina föräldrar än barn till
föräldrar där endast den ena föräldern är vårdnadshavare. Vid gemensam
vårdnad har även föräldrarna som regel bättre relationer till varandra och
båda har dessutom bättre kontakter med skola och daghem. Enligt utskottets
mening är det därför angeläget att man på allt sätt främjar utvecklingen mot
ett ökat användande av gemensam vårdnad. Det kan naturligtvis sägas att
föräldrar som är väl medvetna om barnens svårigheter och problem vid
föräldrarnas separation och som har ett intresse av att söka minska dessa
kommer att samarbeta till barnets bästa även utan formella regler om
gemensam vårdnad. Utskottet anser emellertid att man inte kan bortse från
att den gemensamma vårdnaden kan ha en väsentlig psykologisk betydelse
för föräldrarna.

Med hänsyn till vad utskottet har anfört om fördelarna med gemensam
vårdnad delar utskottet departementschefens uppfattning att det är en
naturlig utgångspunkt att denna vårdnadsform består även efter det att
föräldrarna skilt sig. Den nu föreslagna regeln innebär att föräldrar som är
överens om att fortsätta den gemensamma vårdnaden inte behöver
framställa något särskilt yrkande härom vid en äktenskapsskillnad. För
tydlighetens skull vill utskottet stryka under att föräldrarna inte på något sätt
genom den föreslagna lagregleringen påtvingas en gemensam vårdnad som
de inte vill ha, utan det står dem fritt att välja den vårdnadsform som passar
dem.

Vid bedömningen av förslaget bör hänsyn också tas till att domstolen
liksom hittills skall ha en skyldighet att i princip pröva frågan om gemensam
vårdnad i mål om äktenskapsskillnad. Domstolen skall vidare innan målet
avgörs alltid höra socialnämnden eller bereda nämnden tillfälle att yttra sig.
Framkommer sådana omständigheter att domstolen vid sin prövning finner
att gemensam vårdnad är uppenbart oförenlig med barnets bästa kan
domstolen, trots att föräldrarna inte begärt det, upplösa den gemensamma
vårdnaden. Även om domstolens prövning i dessa fall endast undantagsvis
kan antas resultera i en upplösning av den gemensamma vårdnaden, skapas
enligt utskottets mening genom det föreslagna förfarandet en viss garanti för
att gemensam vårdnad inte fortsätter i fall då det är uppenbart oförenligt med
barnets bästa. Utskottet anser det betydelsefullt att det finns en sådan garanti
och kan således inte ställa sig bakom tankegångarna i motion 1981/
82:2514.

Den föreslagna regeln om automatisk gemensam vårdnad vid skilsmässa
har vid de hearings utskottet hållit kritiserats framför allt med utgångspunkt
från att det finns en risk för att bestämmelsen leder till att föräldrar i större
utsträckning än f. n. undviker att ta ställning till vårdnadsfrågan i samband
med skilsmässan och därmed skjuter problemen framför sig, något som kan
få negativa konsekvenser för barnen.

Utskottet är för sin del medvetet om att det finns en sådan risk med
förslaget. Utskottet vill därför stryka under angelägenheten av att makarna i

LU 1982/83:17

en skilsmässosituation verkligen tar ställning till om de skall ha gemensam
vårdnad om sitt barn eller inte. Det är också naturligt att vårdnadsformen
diskuteras i samband med att makarna tar ställning till underhållsfrågorna
och spörsmålet om var barnet skall bo. För att makarna skall bli medvetna
om att de måste besluta om vårdnaden krävs att makarna får information om
att den gemensamma vårdnaden består vid skilsmässan om de inte önskar
annorlunda. Vidare måste de upplysas om vad en gemensam vårdnad
innebär och kräver av dem. Likaså är det viktigt att de uppmärksammas på de
allvarliga påfrestningar som barnet utsätts för vid en äktenskapsskillnad.
Som regel genomförs i dag ingen skilsmässa utan att åtminstone endera av
makarna har juridiskt biträde. Utskottet utgår från att vårdnadsfrågan
kommer att tas upp vid den rådgivning som föregår skilsmässan. Utskottet
vill betona vikten av att den som därvid biträder makarna ger makarna den
nödvändiga informationen och där så finns påkallat ger upplysning om vilka
rådgivningsmöjligheter som i övrigt finns att tillgå.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet risken mycket liten för att
den föreslagna regeln kommer att få några sådana negativa följder som
påtalats vid utskottets hearings.

Utskottet tillstyrker propositionen i förevarande del och avstyrker
följaktligen bifall till motion 1981/82:2516 yrkande 2 delvis samt till
motionerna 1981/82:2514 och 2517, båda såvitt nu är i fråga.

Av vad utskottet ovan anfört framgår att risken torde vara liten för att
föräldrarna efter skilsmässan inte kommer att ha klart för sig att de har
gemensam vårdnad. Förslaget i motion 1981/82:2518, yrkande 1, att
domstolen i skillnadsdomen skall upplysa makarna om att vårdnadsansvaret
fortfarande är gemensamt kan ytterligare minska denna risk. Utskottet
tillstyrker därför motionärens förslag. Ett tillägg om att domstolen skall
erinra om det gemensamma vårdnadsansvaret bör därför göras i 6 kap. 3 §
FB.

Utskottet övergår härefter till frågan om gemensam vårdnad för ogifta
föräldrar. Som tidigare redovisats föreslås i propositionen att ogifta
samboende föräldrar skall kunna få gemensam vårdnad efter en anmälan till
pastorsämbetet under förutsättning att vårdnadsfrågan inte tidigare prövats
av domstol (6 kap. 4 § förslaget till ändring i FB). Den nuvarande
möjligheten för dem att begära domstols förordnande kvarstår som ett
alternativ. Ogifta särboende föräldrar skall enligt propositionen liksom f. n.
vara hänvisade till att ansöka hos domstol om gemensam vårdnad.

I motion 1981/82:2516 (m) yrkas avslag på propositionen även i förevarande
hänseende.

Motionärerna i motion 1982/83:7 (s) yrkar att 6 kap. 4 § förslaget till
ändring i FB ändras så att också särboende föräldrar skall kunna få
gemensam vårdnad efter en anmälan till pastorsämbetet. I samband därmed
bör enligt motionen göras ett tillägg i bestämmelsen för att klargöra att ogifta
föräldrar kan välja mellan att göra ansökan hos domstol och att göra anmälan

LU 1982/83:17

hos pastorsämbetet om gemensam vårdnad. Motionärerna hänvisar till att
utredningen om barnens rätt hade föreslagit att också ogifta föräldrar som
inte bor tillsammans skulle kunna få gemensam vårdnad efter anmälan till
pastorsämbetet och att ett stort antal remissinstanser har tillstyrkt eller
lämnat förslaget utan erinran. Enligt motionärernas uppfattning saknas
anledning att göra skillnad mellan samboende och särboende föräldrar
eftersom ett barn, oavsett om föräldrarna bor ihop eller inte, i princip har
samma behov av goda relationer till båda föräldrarna. Motionärerna anser
att starka skäl talar för att föräldrarnas bostadsförhållanden inte bör vara
avgörande när det gäller deras möjligheter att på ett enkelt sätt få gemensam
vårdnad.

Utskottet vill till en början framhålla att den nuvarande möjligheten för
ogifta samboende föräldrar att ansöka hos domstol om gemensam vårdnad
synes ha utnyttjats i liten utsträckning. En förklaring kan vara att reglerna om
underhållsbidrag och bidragsförskott inte från början anpassades till den nya
vårdnadsreformen. Som inledningsvis berörts kom de erforderliga lagändringarna
till stånd först år 1978 och trädde i kraft den 1 juli 1979. En annan
orsak kan vara - som framhålls i propositionen - att många föräldrar finner
det både dyrt och krångligt att hos domstol få bekräftat ett ansvar som de
redan tagit på sig i praktiken.

Enligt utskottets mening talar övervägande skäl för förslaget i propositionen
. Föräldrar som valt att le va ihop utan att vara gifta med varandra och som
på samma sätt som gifta dagligen tar del i den faktiska vården av sina barn bör
utan onödig omgång kunna få ett gemensamt rättsligt ansvar för barnet.
Utskottet vill också peka på att faderskapet till barn, vars föräldrar inte är
gifta med varandra, i allmänhet fastställs under medverkan av socialnämnden.
Föräldrarna har då möjlighet att av socialnämnden få information om
innebörden av gemensam vårdnad samt råd och stöd vid sitt ställningstagande
till vilken vårdnadsform de skall välja. Som påpekas i propositionen ger
förslaget möjlighet för dem att redan i samband med att faderskapet fastställs
anmäla sitt önskemål om gemensam vårdnad och genom förmedling av
socialnämnden få anmälan vidarebefordrad till pastorsämbetet. Enligt
utskottets mening är det föreslagna förfarandet enkelt och besparar föräldrar
och domstolar arbete. Utskottet vill också peka på att i de fall socialnämnden
medverkar det finns vissa garantier för att föräldrarna inte fattar oöverlagda
beslut.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet att förslaget genomförs och
avstyrker bifall till motion 1981/82:2516 yrkande 2 i denna del.

Som utskottet ovan framhållit upphör en gemensam vårdnad inte
automatiskt därför att föräldrarna flyttar isär. Ogifta föräldrar som önskar
gemensam vårdnad kan därför sammanbo så länge som behövs för att kunna
utnyttja den nya regeln om anmälan till pastorsämbetet och sedan flytta från
varandra. Redan det anförda talar enligt utskottets mening för att man i
förevarande hänseende inte bör göra någon skillnad mellan samboende och

LU 1982/83:17

särboende föräldrar. Härtill kommer, som motionärerna framhåller, att ett
barn i princip har samma behov av goda relationer till båda föräldrarna
oavsett deras bostadsförhållanden. I sammanhanget vill utskottet också peka
på att en anmälan till pastorsämbetet om gemensam vårdnad måste göras av
båda föräldrarna och att det alltså aldrig kan bli fråga om att den ena
föräldern mot sin vilja tvingas att ha gemensam vårdnad.

På grund av det anförda anser utskottet i likhet med motionärerna i motion
1982/83:7 att den nya möjligheten att få gemensam vårdnad genom ett enkelt
förfarande inte bör begränsas till samboende föräldrar utan bör ges också åt
dem som bor isär. 6 kap. 4 § förslaget till ändring i FB bör således ändras så
att det i lagtexten föreskrivna villkoret att föräldrarna och barnet skall vara
kyrkobokförda på samma fastighet utgår. Utskottets förslag föranleder
också att bestämmelsen i 6 kap. 16 § om till vilket pastorsämbete anmälan om
gemensam vårdnad skall göras måste ändras.

I likhet med motionärerna i motion 1982/83:7 anser utskottet att den
föreslagna bestämmelsen i 6 kap. 4 § FB bör förtydligas så att det klart
framgår att anmälan till pastorsämbetet utgör ett alternativ till domstolsförfarandet.

I motion 1981/82:2518 (m) yrkas (yrkande 2) att skyldighet skall införas för
pastorsämbete att i fall då ogifta föräldrar med gemensam vårdnad flyttar isär
och kyrkobokföringen sålunda ändras underrätta föräldrarna om att den
gemensamma vårdnaden består. Som skäl för yrkandet framhåller motionären
att det ofta förekommer konflikter då ogifta föräldrar separerar och att
de i denna situation bör ha rätt att få besked om följderna vad beträffar
vårdnaden.

Som utskottet i det föregående har framhållit är det betydelsefullt att
föräldrar som flyttar ifrån varandra får klart för sig att deras gemensamma
ansvar för barnet inte upphör. Utskottet har alltså förståelse för syftet med
motionsyrkandet. Utskottet vill emellertid peka på att riksskatteverket i sitt
remissyttrande över utredningsbetänkandet anfört att förslaget i motionen
inte med nuvarande rutiner vid kyrkobokföringen är praktiskt genomförbart.
Utskottet avstyrker således bifall till motionsyrkandet.

Förordnande av förälder som vårdnadshavare

I detta avsnitt behandlar utskottet dels det fall att en av föräldrarna skall
anförtros vårdnaden vid upplösning av gemensam vårdnad, dels det fall att
vårdnaden skall överflyttas från en förälder till den andre. Frågor om valet av
vårdnadshavare vid förälders död eller förälders olämplighet behandlas i det
påföljande avsnittet.

Om föräldrarna eller en av dem inte längre vill att vårdnaden skall vara
gemensam, skall domstolen enligt gällande bestämmelser på talan av
föräldrarna eller en av dem förordna om vem av föräldrarna som skall ha
vårdnaden om barnen (6 kap. 7 § FB). Är föräldrarna ense i vårdnadsfrågan,

LU 1982/83:17

skall domstolen besluta i överensstämmelse med deras önskemål om det inte
är uppenbart stridande mot barnens bästa. Är föräldrarna oense om vem som
skall ha vårdnaden, skall domstolen besluta efter vad som är skäligt med
hänsyn till barnens bästa.

Om ett barn står under vårdnad av endast en av föräldrarna och den andra
föräldern vill få vårdnaden överflyttad till sig, skall domstolen enligt 6 kap.
8 § FB bifalla denna begäran om det är skäligt med hänsyn till barnets bästa.
Är föräldrarna överens om att vårdnaden skall överföras till den andre, skall
domstolen besluta i överensstämmelse med deras önskemål om det inte är
uppenbart stridande mot barnets bästa.

I propositionen föreslås att reglerna om vem av föräldrarna som vid
upplösning av gemensam vårdnad skall anförtros vårdnaden tas in i 6 kap. 5 §
FB och att reglerna om överflyttning av vårdnaden från en förälder till den
andre förs in i 6 kap. 6 § FB. Bestämmelserna ändras samtidigt så att den
hittillsvarande skillnaden i prövningen, beroende på om föräldrarna är
överens eller inte, slopas. Ändringarna motiveras bl. a. med att ett
förordnande om vårdnaden bör grundas på vad som är bäst för barnet och att
man inte kan utesluta att det finns situationer när föräldrarna vid sin
överenskommelse om vårdnaden mindre ser till barnets behov och mer
beaktar sina egna intressen. Enligt departementschefen ligger det emellertid

1 sakens natur att, om föräldrarna är överens om vem av dem som skall ha
vårdnaden om barnet, den lösning som de har valt i allmänhet också kan
antas vara bäst för barnet. Någon ingående utredning av vårdnadsfrågan
behövs därför sällan i dessa fall. Om föräldrarna inte är överens i fråga om
vårdnaden måste frågan däremot enligt departementschefen utredas närmare.

Motionärerna i motion 1981/82:2517 (m och c) kritiserar enbart den
föreslagna bestämmelsen i 6 kap. 6§ FB, som reglerar överflyttning av
vårdnaden från den ena föräldern till den andre. De menar att bestämmelsen
försvagar föräldrarnas rättsliga skydd när föräldrarna är ense om att
vårdnaden skall flyttas över från den ena föräldern till den andre eller när de
är överens om att vårdnaden skall vara gemensam. Lagförslaget bör enligt
motionärerna avslås i denna del.

Med anledning av vad motionärerna anför om gemensam vårdnad
anmärker utskottet att förslaget till 6 kap. 6 § endast reglerar fall då
vårdnaden föreslås överflyttad från en förälder till den andre. Domstolens
prövning av föräldrarnas överenskommelse om gemensam vårdnad regleras,
såsom framgår av föregående avsnitt, i 6 kap. 4 §. I den delen har
bestämmelserna samma innehåll som i gällande rätt.

Utskottet anser att förslaget till ändring i bestämmelserna om överflyttning
av vårdnaden från en förälder till den andre är väl avvägt. Detsamma gäller
förslaget i 6 kap. 5 § FB rörande upplösning av gemensam vårdnad, vilket ju
är utformat efter samma mönster. Enligt utskottets mening har omsorgen om
barnens bästa på ett bättre sätt än f. n. ställts i förgrunden samtidigt som

2 Riksdagen 1982183. 8 sami. Nr 17

LU 1982/83:17

bestämmelserna ger utrymme för ett rimligt hänsynstagande till föräldrarnas
önskemål. Utskottet avstyrker med det anförda bifall till motionen såvitt nu
är i fråga.

Utskottet vill i klarhetens intresse stryka under att bestämmelsen i 6 kap.
6§ FB inte är tillämplig när det gäller att flytta över vårdnaden från
vårdnadshavare som visat sådan olämplighet som beskrivs i 6 kap. 7 §. För
regleringen i det fallet redogörs i nästa avsnitt.

Val av vårdnadshavare i vissa fall

I FB finns särskilda bestämmelser om överflyttning av vårdnaden och
upplösning av gemensam vårdnad om förälder visat sig olämplig som
vårdnadshavare eller om förälder dör. Dessutom innehåller FB regler om
överflyttning av vårdnaden från särskilt förordnad förmyndare till föräldrar.

I propositionen föreslås delvis ändrade bestämmelser om vårdnadshavare
vid förälders olämplighet eller vid förälders död. Den nuvarande bestämmelsen
om överflyttning av vårdnaden från förmyndare till föräldrar behålls i
huvudsak oförändrad. En ny bestämmelse om att vårdnaden i vissa fall kan
flyttas över till fosterföräldrar föreslås införd.

Gällande bestämmelser om vårdnadshavare i fall då förälder visat sig vara
olämplig innebär i huvudsak följande.

Har båda föräldrarna vårdnaden om barnet och gör sig en av dem skyldig
till grovt missbruk eller grov försummelse vid vårdnadens utövande eller
innebär förälderns deltagande i vårdnaden annars fara för barnets utveckling,
skall domstolen på talan av socialnämnden förordna att vårdnaden skall
tillkomma endast den andre, om det inte är uppenbart med hänsyn till
barnets bästa att vårdnaden bör anförtros åt särskilt förordnad förmyndare
(6 kap. 9 § FB). Står barnet under vårdnad av endast den ene av föräldrarna
och finner domstolen efter motsvarande prövning som nyss sagts att
föräldern inte är lämplig som vårdnadshavare, skall domstolen förordna den
andra föräldern som vårdnadshavare, om det inte är uppenbart med hänsyn
till barnets bästa att vårdnaden bör anförtros åt särskilt förordnad
förmyndare.

Ett överförande av vårdnaden till en särskilt förordnad förmyndare kan
också ske i samband med prövningen av vårdnadsfrågan i ett mål om
äktenskapsskillnad eller i fall då föräldrarna eller en av dem begär upplösning
av gemensam vårdnad. Även i dessa fall är det en förutsättning att det med
hänsyn till barnets bästa är uppenbart att ingen av föräldrarna bör utöva
vårdnaden (6 kap. 7 § FB).

I propositionen föreslås att bestämmelserna om vårdnadshavare vid
förälders olämplighet utformas på följande sätt (6 kap. 7 § förslaget till
ändring i FB). Domstolen skall besluta om ändring i vårdnaden om en
förälder vid utövandet av vårdnaden gör sig skyldig till missbruk eller

LU 1982/83:17

försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som
medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling. Har föräldrarna
gemensamt vårdnaden om barnet och visar sig en av föräldrarna vara
olämplig som vårdnadshavare, skall domstolen anförtro vårdnaden åt den
andra föräldern ensam. Visar det sig att också den föräldern är olämplig,
skall domstolen flytta över vårdnaden till en eller två särskilt förordnade
förmyndare. Har endast en av föräldrarna vårdnaden om barnet och visar sig
denne vara olämplig, skall domstolen flytta över vårdnaden till den andra
föräldern eller, om det är lämpligare, till en eller två särskilt förordnade
förmyndare.

Frågor om ändring i vårdnaden i nu nämnda fall skall enligt förslaget
prövas av domstolen på talan av socialnämnden eller, utan särskilt yrkande, i
mål om äktenskapsskillnad eller i mål om upplösning av gemensam vårdnad
eller överflyttning av vårdnaden från en förälder till den andre.

De nuvarande bestämmelserna i FB om vårdnadshavare vid förälders död
innebär i huvudsak följande. Om en förälder dör och barnet står under
vårdnad av båda föräldrarna, tillkommer vårdnaden i fortsättningen den
andra föräldern (6 kap. 10 § FB). Står barnet under vårdnad av endast den
ene av föräldrarna och dör den föräldern, skall domstolen på ansökan av den
andra föräldern eller på anmälan av socialnämnden förordna den andre som
vårdnadshavare, om det inte är uppenbart med hänsyn till barnets bästa att
vårdnaden bör anförtros åt särskilt förordnad förmyndare. Är båda
föräldrarna döda utövas vårdnaden av förmyndaren.

I propositionen föreslås (6 kap. 9 §) oförändrade bestämmelser för sådana
fall där föräldrarna haft gemensam vårdnad. Däremot ändras i förslaget
reglerna för fall där ensam vårdnadshavare dör så att domstolen skall
anförtro vårdnaden åt den andra föräldern eller, om det är lämpligare, åt en
eller två särskilt förordnade förmyndare.

Bestämmelserna i FB om överflyttning av vårdnaden från särskilt
förordnad förmyndare till föräldrarna eller en av dem har, som tidigare
nämnts, fått i stort sett samma innehåll i propositionens förslag (6 kap. 10 a §
FB jämfört med 6 kap. 10 § propositionsförslaget).

I propositionen läggs vidare fram förslag till en ny bestämmelse som ger
domstolen möjlighet att flytta över vårdnaden till fosterföräldrar (6 kap. 8 §
förslaget till ändring i FB) även i sådana fal! där barnets vårdnadshavare inte
är så olämplig att enligt 6 kap. 7 § en överflyttning av vårdnaden kan ske till
särskilt förordnad förmyndare. Enligt förslaget kan domstolen flytta över
vårdnaden, om barnet har stadigvarande vårdats och fostrats i ett annat
enskilt hem än föräldrahemmet och det är uppenbart bäst för barnet att det
rådande förhållandet får bestå och att vårdnaden flyttas över till fosterförälder
eller fosterföräldrarna.

Motionärerna i motion 1981/82:2517 (m och c) menar i huvudsak att de
föreslagna bestämmelserna i 6 kap. 7-10 §§ försvagar rättighetsskyddet för
föräldrarna genom att de ger socialförvaltningarna befogenhet att när som

LU 1982/83:17

helst ta initiativ till att beröva föräldrarna vårdnaden. Bestämmelserna bör
enligt motionärernas mening ersättas av en något moderniserad omredigering
av 6 kap. 6 § FB i dess ursprungliga lydelse, alltså före den 1 januari 1977.
I den bestämmelsen föreskrevs att domstolen, om en av föräldrarna gjorde
sig skyldig till grovt missbruk eller till grov försummelse vid vårdnadens
utövande eller var hemfallen åt missbruk av rusgivande medel eller förde ett
lastbart liv, kunde förordna att vårdnaden skulle tillkomma enbart den andra
föräldern. Detsamma gällde om en förälder till följd av frånvaro, sjukdom
eller annan orsak för längre tid var förhindrad att delta i vårdnaden. Var båda
föräldrarna olämpliga eller förhindrade att delta i vårdnaden kunde
vårdnaden flyttas över till särskilt förordnad förmyndare.

Enligt utskottets mening saknas helt grund för motionärernas påstående
att de nu föreslagna reglerna ger socialförvaltningarna befogenhet att när
som helst ta initiativ till att beröva föräldrarna vårdnaden om sina barn. På
grund härav och då inte i övrigt anförts några skäl för att återgå till den lydelse
6 kap. 6 § FB hade före den 1 januari 1977 avstyrker utskottet bifall till
motion 1981/82:2517 i denna del.

Utskottet övergår härefter till att mer i detalj granska de föreslagna
bestämmelserna i 6 kap. 7-10 §§ FB.

Ändringarna i 6 kap. 7 § FB syftar till att vidga möjligheterna att flytta
vårdnaden från en förälder som är olämplig som vårdnadshavare.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om att socialnämnden genom
socialtjänstlagen åläggs att, i första hand i samråd med barnets föräldrar och i
förekommande fall med barnet självt, finna en lösning när problem
uppkommer i en familj. Utskottet delar departementschefens uppfattning i
propositionen att det är angeläget att alla ansträngningar görs för att lösa
problemen i samförstånd genom t. ex. behandlingsåtgärder och annat stöd.
Om vårdnadshavare eller barnet självt, om det har fyllt 15 år, inte frivilligt
medverkar till den hjälp som nämnden finnér nödvändig, kan vård enligt
lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)
komma i fråga. Såsom framhålls i propositionen torde en ändring i vårdnaden
i de flesta fall aktualiseras bara när barnet har tagits om hand med stöd av
LVU och risksituationen för barnet kan antas bli bestående. Utskottet vill för
sin del stryka under angelägenheten av att de åtgärder som vidtas med stöd av
socialtjänstlagen och LVU i princip inriktas på att återförena barn och
föräldrar. Först när en återförening inte kan komma till stånd trots långvariga
och omfattande insatser från socialnämndens sida bör det bli aktuellt att
ändra vårdnaden. Med dessa påpekanden finnér sig utskottet kunna godta
vad som i 6 kap. 7 § första stycket FB anges vara förutsättning för att en
ändring av vårdnaden skall komma till stånd.

I motion 1982/83:8 (fp) föreslås att rekvisiten för vårdnadshavares
olämplighet vidgas ytterligare. Motionärerna yrkar att med kriteriet
missbruk och försummelse i 6 kap. 7 § första stycket skall likställas
”uppsåtligt förhinder av umgängesrätt”. Till stöd för yrkandet anför

LU 1982/83:17

motionärerna att barnets rätt till umgänge med förälder som inte har
vårdnaden måste stärkas. Enligt motionärerna bör den förälder som vid
upprepade tillfällen omintetgör utövandet av umgängesrätten mista vårdnaden
om barnet. Motionärerna anser att denna påföljd av vägran att tillåta
umgänge bör framgå av lagen.

Utskottet har i och för sig förståelse för syftet med motionen. S. k.
umgängessabotage utgör ett allvarligt problem och måste i möjligaste mån
stävjas. Som utskottet i tidigare sammanhang framhållit kan det vid
upprepade umgängessabotage bli aktuellt att ompröva förälderns lämplighet
som vårdnadshavare. Den omständigheten att en vårdnadshavare försvårar
utövandet av umgängesrätten bör emellertid enligt utskottets mening inte i
lagen likställas med sådana brister i omvårdnaden av ett barn som gör att
t. ex. ett ingripande med stöd av LVU kan komma i fråga. Utskottet
avstyrker därför bifall till motionsyrkandet. I ett senare avsnitt av betänkandet
återkommer utskottet till problemen med umgängesrättens utövande.

När det sedan gäller frågan om till vem vårdnaden i olämplighetsfallen
skall överflyttas innebär förslaget (6 kap. 7 § andra och tredje styckena FB)
att vårdnaden skall, om föräldrarna haft gemensam vårdnad om barnet,
anförtros den andra föräldern ensam om inte även den föräldern är olämplig
som vårdnadshavare. Var den olämpliga föräldern ensam vårdnadshavare
föreslås däremot inte samma företräde gälla för den andra föräldern. I stället
skall vårdnaden kunna flyttas till en eller två särskilt förordnade förmyndare
om det är lämpligare. Motsvarande regler föreslås gälla när en förälder, som
är vårdnadshavare, dör (6 kap. 9 § FB).

I motion 1982/83:15 (m) kritiseras förslaget att domstolen, då en ensam
vårdnadshavare dör eller anses olämplig, kan anförtro vårdnaden åt någon
annan än den andra föräldern om det framstår som en lämpligare lösning.
Den försvagning av den andra förälderns rättsställning, jämfört med gällande
rätt, som förslaget innebär förefaller motionären stå i strid med strävandena
att hålla ihop föräldrar och barn. Den torde enligt motionären också försvåra
uppgörelser i godo som innebär att den ena föräldern avstår från vårdnaden.
Motionären yrkar mot bakgrund av det anförda att vårdnaden i nu angivna
fall skall anförtros den andra föräldern om det inte är uppenbart lämpligare
för barnet att få en särskild förmyndare (yrkande 3).

Utskottet anser att det företräde till vårdnaden som vid förälders
olämplighet eller död ges till den andra föräldern, om föräldrarna haft
gemensam vårdnad, är naturligt med hänsyn till att föräldern ju redan haft
del i vårdnaden. I likhet med departementschefen finner utskottet emellertid
att det inte på samma sätt är självklart att en förälder, som inte är
vårdnadshavare, skall anförtros vårdnaden vid vårdnadshavarens olämplighet
eller död. En utgångspunkt vid prövningen av frågan om vem som skall
anförtros vårdnaden måste enligt utskottets mening här - liksom i andra fall -vara det som kan anses bäst för barnet. Givetvis torde det ligga närmast till
hands att anse att det är bäst för barnet att den andra föräldern blir

LU 1982/83:17

vårdnadshavare. Det kan emellertid förekomma fall då denna förälder inte
har visat något intresse för sitt barn eller endast har haft sporadisk kontakt
med barnet och barnet har rotat sig hos någon annan som är beredd att bli
vårdnadshavare. I sådana fall är det oftast lämpligare - sett med utgångspunkt
från vad som är bäst för barnet - att vårdnaden anförtros denna person
som särskilt förordnad förmyndare.

Förslaget i motion 1982/83:15 att begränsa möjligheten att ge barnet en
särskilt förordnad förmyndare som vårdnadshavare till sådana fall där detta
är uppenbart lämpligare för barnet, skulle enligt utskottets mening ge
domstolen alltför snävt utrymme för att beakta barnets intressen. Utskottet
avstyrker således bifall till motionen i denna del.

Om vårdnaden i de fall som anges i 6 kap. 7 och 9 §§ i lagförslaget inte bör
anförtros den andra föräldern kan rätten välja mellan att ge vårdnaden åt en
eller två särskilt förordnade förmyndare. Några särskilda begränsningar i
möjligheten att ge vårdnaden gemensamt åt två förmyndare innehåller inte
lagrummen. Det föreslås emellertid att en generell regel införs i 13 kap. 8 §
FB som innebär att rätten skall kunna utse två förmyndare att gemensamt
utöva vårdnaden endast under förutsättning att de är gifta med varandra eller
bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. För att det inte
skall råda någon tvekan om att denna begränsning i rätten att ge vårdnaden
gemensamt åt två särskilda förmyndare gäller i de i 6 kap. 7 och 9 §§ angivna
fallen föreslår utskottet att det i nämnda paragrafer införs en hänvisning till
13 kap. 8§ FB.

Avslutningsvis vill utskottet i detta avsnitt något närmare kommentera den
föreslagna nya regeln (6 kap. 8 § FB) att vårdnaden skall kunna överflyttas
till fosterföräldrar trots att föräldrarna inte i och för sig är olämpliga som
vårdnadshavare. Vid de hearings som utskottet haft i ärendet liksom under
remissbehandlingen av utredningens förslag har meningarna gått isär om det
lämpliga i att införa en sådan regel. Bl. a. har framhållits att regeln kan
försvåra ansträngningarna att på frivillig väg få till stånd en placering av barn i
fosterhem.

Utskottet vill för sin del framhålla att det kan vara av värde att den
föreslagna möjligheten att flytta över vårdnaden till fosterföräldrar införs. I
bl. a. sådana fall där barnet under lång tid vistats hos fosterföräldrarna och
rotat sig hos dem samtidigt som kontakten med de biologiska föräldrarna
varit mycket sporadisk eller obefintlig kan det vara bäst för barnet att det får
stanna hos fosterföräldrarna och att dessa kan överta den rättsliga vårdnaden
av barnet. Utskottet vill emellertid stryka under att bestämmelsen har
undantagskaraktär och därför måste tillämpas med försiktighet. I allmänhet
bör, såsom departementschefen framhåller, krävas att barnet har bott i
fosterhemmet under flera år innan det kan bli aktuellt att över huvud taget
överväga en flyttning av vårdnaden. Likaså bör utredas vilken anknytning
barnet har till detta hem och hur kontakterna mellan barnet och de biologiska
föräldrarna har förlöpt. Självfallet bör en överflyttning av vårdnad inte få ske

LU 1982/83:17

från en förälder som så långt möjligt hållit en god kontakt med barnet under
vistelsen i fosterhemmet. Inte heller bör en överflyttning få ske om det inte är
klarlagt att fosterföräldrarna verkligen önskar att få vårdnaden anförtrodd åt
sig. Vid prövningen måste barnets egen inställning också tillmätas stor
betydelse. Med dessa uttalanden tillstyrker utskottet förslaget.

Umgänge

Enligt gällande bestämmelser har en förälder som är skild från vårdnaden
rätt att umgås med barnet, om inte särskilda omständigheter talar emot det (6
kap. 11 § FB). Är föräldern inte nöjd med vad vårdnadshavaren har bestämt i
fråga om umgänget kan domstolen besluta i frågan.

I 21 kap. FB finns bestämmelser om verkställighet av dom eller beslut
rörande vårdnad och umgängesrätt. Beslut om sådan verkställighet meddelas
av länsrätten. Förordnar länsrätten om verkställighet kan den förelägga vite
eller, om det anses nödvändigt, besluta att barnet skall hämtas genom
polismyndighetens försorg. Föreligger det i ärende som avses i 21 kap. FB
fara för att barnet förs ur landet eller är ärendet av annan anledning
brådskande, kan länsrätten omedelbart förordna att barnet skall omhändertas
på sätt länsrätten finner lämpligt. Bestämmelserna om verkställighet av
domar eller beslut om vårdnad m. m. övervägs, som ovan (s. 4) nämnts, f. n.
i justitiedepartementet.

I propositionen föreslås att bestämmelserna om umgängesrätt utformas så
att det klart framgår att barnets vårdnadshavare har ett ansvar för att barnets
behov av umgänge med en förälder som inte är vårdnadshavare så långt
möjligt tillgodoses (6 kap. 15 § första stycket förslaget till ändring i FB). En
nyhet är att vårdnadshavaren skall ha ett ansvar också när det gäller att
tillgodose barnets behov av umgänge med någon annan som står barnet
särskilt nära.

Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som begärs av en
förälder som inte är vårdnadshavare, skall domstolen liksom hittills pröva
frågan om umgängesrätt. Domstolen skall därvid på talan av den förälder
som inte är vårdnadshavare besluta om umgänge efter vad som är bäst för
barnet (6 kap. 15 § andra stycket förslaget till ändring i FB).

En liknande bestämmelse föreslås införd för det fall vårdnadshavaren
motsätter sig barnets umgänge med någon annan än en förälder. Också här
skall domstolen besluta i frågan efter vad som är bäst för barnet. Talan kan
dock endast föras av socialnämnden (6 kap. 15 § tredje stycket förslaget till
ändring i FB).

I motion 1981/82:2517 (m och c) föreslås att bestämmelserna om
umgängesrätt ges samma utformning som i den norska lagen. Motionärerna
pekar på att i den norska lagen finns bestämmelser bl. a. om vad en ”vanlig
umgängesrätt” skall anses innebära. Där regleras också umgängesrätten för
andra än föräldrar. De bestämmelserna tar sikte endast på fall då en av

LU 1982/83:17

föräldrarna eller båda har avlidit. Motionärerna anser att den norska lagen
anvisar praktiska och användbara regler även i så ömtåliga frågor som de nu
aktuella.

Förslaget i 6 kap. 15 § tredje stycket FB om domstolsprövning av
umgängesrätt med annan än förälder kritiseras också i motionerna 1981/
82:2514 (m) och 2516 (m).

Motionärerna i motion 1981/82:2516 anser att det i och för sig är av värde
att barnet får rätt till umgänge också med andra än föräldrarna. Den lösning
som valts, att barnet får träffa t. ex. en annan nära anhörig först sedan
socialnämnden vid domstol fört talan om umgängesrätten, ställer sig dock
motionärerna frågande inför. De ifrågasätter starkt värdet för barnet av en
sådan umgängesrätt. I stället bör, menar motionärerna, hela vårdnadsfrågan
omprövas om vårdnadshavaren motsätter sig umgänge i strid mot barnets
intresse. Motionärerna begär (yrkande 3) att tredje stycket i den aktuella
bestämmelsen skall utgå.

Motionären i motion 1981/82:2514 yrkar avslag på propositionens förslag
om utvidgning av umgängesrätten och anför att förslaget i 6 kap. 15 § tredje
stycket FB inte bör gälla, åtminstone inte så länge föräldrarna lever.

Tanken i motion 1981/82:2517 att i lag reglera hur och i vilken omfattning
umgänge bör förekomma har avvisats av utredningen om barnens rätt och i
propositionen. Enligt utskottets uppfattning finns en risk att bestämmelser
om ”normal umgängesrätt” uppfattas av föräldrarna som normgivande, trots
att den i bestämmelserna utformade umgängesrätten kanske inte passar
deras situation. Utskottet anser att föräldrarna med utgångspunkt från
barnets behov av umgänge bör känna sig helt fria att komma överens om
lämplig umgängesrätt. Utskottet finner det därför mindre lämpligt att i lagen
tas in bestämmelser om ”normal umgängesrätt” och avstyrker bifall till
motionen i denna del.

Vad härefter gäller frågan om barnets umgänge med andra än föräldern
anser utskottet att det är positivt att man i bestämmelserna nu slår fast dels att
barnet har ett behov av sådant umgänge, dels att detta behov skall tillgodoses
av vårdnadshavaren så långt möjligt. Som framhålls i propositionen kan det i
första hand bli fråga om umgänge med tidigare fosterföräldrar, med
styvförälder eller, när den ena föräldern avlidit, med dennes föräldrar. Enligt
utskottets mening torde en möjlighet till domstolsprövning inte kunna
undvaras om rätten till umgänge med annan än förälder inte skall bli utan
verkan. Då talan i ifrågavarande fall endast får föras av socialnämnden och
inte av var och en som vill ha rätt till umgänge med barnet, skapas garantier
för att domstolarna inte i onödan behöver pröva dessa frågor. Utskottet delar
departementschefens uppfattning att det endast i sällsynta fall kommer att bli
aktuellt för socialnämnden att föra sådan talan. Den i motionerna
1981/82:2514 och 2517 framförda tanken att begränsa domstolsprövningen
till att avse endast fall då en förälder eller båda är döda, kan utskottet inte
ställa sig bakom. Även då föräldrarna lever kan det ju finnas ett behov hos

LU 1982/83:17

barnet att få umgås med andra som står barnet nära.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till propositionens förslag i
denna del och avstyrker bifall till motion 1981/82:2516 yrkande 3 och
motionerna 1981/82:2514 och 2517, båda såvitt nu är i fråga.

De problem som kan uppstå vid umgängesrättens utövande tas upp i
motionerna 1981/82:2517 (m och c) och 1982/83:15 (m). Problemen utgör
också bakgrunden till önskemålet i den ovan (s. 20 f.) behandlade motionen
1982/83:8 (fp).

I motion 1981/82:2517 framförs önskemål om att efter mönster av den
norska lagstiftningen skall införas regler om ett vite för varje gång
umgängesrätten saboteras. Vidare anser motionärerna att lagförslaget bör
återremitteras för en förstärkning av umgängesrättigheterna. Enligt motionärerna
anvisar lagförslaget inte någon lösning på de problem som kan
uppstå när vårdnadshavaren hindrar eller saboterar umgängesrätten.

I motion 1982/83:15 framhåller motionären att en förälder som är skild från
vårdnaden är helt beroende av vårdnadshavarens godtycke när det gäller
möjligheterna att lämna synpunkter på eller bli informerad om viktigare
beslut rörande barnets framtid. Motionären anför bl. a. att en förälder, som
kanske frivilligt - för att undvika strid - har avstått från vårdnaden, kan bli
ställd helt utanför när det gäller sådana beslut, något som kan minska
benägenheten att göra upp i godo i dessa fall. I motionen begärs därför att i
FB införs regler som gör det möjligt att föreskriva samråds- och informationsplikt
för vårdnadshavare gentemot den andra föräldern (yrkande 1).
Föreskrifterna bör enligt motionären kompletteras med bestämmelser om att
domstolen skall kunna föreskriva förbud mot flyttning till utlandet i
skilsmässofall där inte båda föräldrarna är ense (yrkande 2).

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen framhållit att det är viktigt att
barnet ges tillfälle till ett väl tilltaget umgänge med den av föräldrarna som är
skild från vårdnaden. Samhället måste därför se allvarligt på åtgärder från
vårdnadshavarens sida som syftar till att omintetgöra eller försvåra för den
umgängesberättigade att träffa barnet. Att en förälder konsekvent vidtar
åtgärder med åsidosättande av barnets intresse i detta hänseende talar för,
såsom utskottet påpekat ovan vid behandlingen av motion 1982/83:8, att hans
eller hennes lämplighet som vårdnadshavare kan behöva omprövas.
Umgängesrättens betydelse bör också uppmärksammas vid valet av vårdnadshavare
och domstolen bör, som framhålls i propositionen, om inte andra
omständigheter talar för en annan lösning, till vårdnadshavare förordna den
av föräldrarna som kan antas bäst främja ett nära och gott umgänge mellan
barnet och den andra föräldern.

Mot bakgrund av det anförda har utskottet i och för sig förståelse för syftet
med motionerna. Såvitt gäller yrkandet i motion 1981/82:2517 om bestämmelser
om vite efter mönster av den norska lagen vill utskottet dock erinra
om att FB redan innehåller bestämmelser om möjligheter att förelägga vite.
Med hänsyn härtill och till att verkställighetsreglerna i FB f. n. ses över inom

LU 1982/83:17

justitiedepartementet är utskottet inte berett att förorda några ändrade
regler på denna punkt. Inte heller kan utskottet finna det motiverat att
lagförslaget skall återremitteras för ytterligare överväganden i fråga om en
förstärkning av den umgängesberättigades skydd. Motion 1981/82:2517 i
dessa delar avstyrks således.

När det därefter gäller förslaget i motion 1982/83:15 om införande av en
lagstadgad skyldighet för vårdnadshavaren att informera och samråda med
den andra föräldern om det gemensamma barnets angelägenheter erinrar
utskottet om att denna fråga har prövats av utskottet i ett tidigare
sammanhang (LU 1975/76:33). Utskottet betonade därvid angelägenheten
av att den förälder, som ensam har vårdnaden om ett barn, håller den andra
föräldern underrättad om barnets förhållanden. Inte minst är detta, som
utskottet underströk, nödvändigt om umgänget mellan barnet och den
förälder som inte har vårdnaden skall fungera tillfredsställande och om deras
personliga relationer i övrigt skall förbli goda. Utskottet framhöll också att
det är viktigt att vårdnadshavaren om möjligt samråder med den andra
föräldern i frågor som är betydelsefulla för barnet, något som också kan vara
till gagn för barnet. Utskottet kunde dock inte tillstyrka förslaget att införa en
lagstadgad informations- och samrådsskyldighet för vårdnadshavaren.
Utskottet uttalade att frågan om i vilken utsträckning som ett samrådsförfarande
bör komma till stånd är beroende på förhållandena i det enskilda
fallet. Utskottet ansåg det också olämpligt att vårdnadshavaren skall känna
sig tvingad att samråda med den andra föräldern. Skall ett meningsfyllt
samråd mellan föräldrarna om barnets angelägenheter komma till stånd är
det, menade utskottet, nödvändigt att detta samråd har sin grund i att
föräldrarna har förtroende för varandra och inte att det finns en lagstadgad
skyldighet för dem att samråda med varandra. Riksdagen följde utskottet
och avslog motionsyrkandet.

Vad utskottet sålunda anförde år 1976 äger alltjämt giltighet. Utskottet
anser därför att riksdagen bör vidhålla sitt tidigare ställningstagande i frågan
och till följd härav avslå motion 1982/83:15, yrkande 1.

Beträffande önskemålet i samma motion om att domstol skall ha möjlighet
att förbjuda en förälder att flytta utomlands med barnet vill utskottet erinra
om att utredningen om barnens rätt övervägt om en förälder, som inte är
vårdnadshavare, skall kunna påverka ett beslut av vårdnadshavaren som
innebär att denne flyttar med barnet till en annan del av Sverige eller
utomlands. Utredningen kände i och för sig sympati för en sådan möjlighet
men ansåg det samtidigt orealistiskt och alltför mycket stridande mot
handlingsfriheten för den som har vårdnaden att införa en sådan bestämmelse.
I betänkandet pekade utredningen på att en flyttning dock ibland kan
innebära en sådan förändring för barnet att det kan finnas anledning att
ompröva vem som i fortsättningen bör ha vårdnaden. Utskottet delar
utredningens uppfattning i frågan. I sammanhanget kan erinras om att
länsrätten, då ärende enligt 21 kap. FB är aktuellt och fara föreligger att

LU 1982/83:17

barnet förs ur landet, kan förordna att barnet omhändertas på lämpligt sätt.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall även till yrkande 2 i motion
1982/83:15.

Hörande av socialnämnden

Som framhålls i propositionen torde domstolarna f. n. så gott som
undantagslöst höra socialnämnden i fall då föräldrarna inte är överens i
vårdnadsfrågan. Ar föräldrarna överens, är praxis i domstolarna mer
varierande. Vissa domstolar godtar föräldrarnas överenskommelse, andra
följer en rekommendation från justitieombudsmannen (JO) och bereder
socialnämnden tillfälle att yttra sig också i dessa fall (JO 1962 s. 28 och
1981/82 s. 38).

I propositionen föreslås att i FB införs bestämmelser om att domstolen
skall se till att frågor om vårdnad och umgänge blir tillbörligt utredda (6 kap.
18 § förslaget till ändring i FB). Domstolen skall enligt samma bestämmelse,
innan ett mål eller ärende om vårdnad eller umgänge avgörs, höra
socialnämnden eller, om det är tillräckligt, bereda nämnden tillfälle att yttra
sig.

Enligt propositionen är avsikten med bestämmelserna att domstolen i
princip skall höra socialnämnden i alla fall då föräldrarna är oense i vårdnadseller
umgängesfrågan. Är föräldrarna ense kan det, framhålls i propositionen,
vara tillräckligt att handlingarna sänds över till socialnämnden för
yttrande inom en viss kortare tid eller att domstolen per telefon kontaktar
socialnämnden.

Motionären i motion 1981/82:2514 (m) anför, med hänvisning till Sveriges
advokatsamfunds remissyttrande över utredningens förslag, att det saknas
skäl att frångå nuvarande ordning enligt vilken domstolen själv avgör om en
hänvändelse till socialnämnden kan antas fylla någon förnuftig funktion. I
motionen yrkas således avslag på förslaget om domstols hörande av
socialnämnden.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att socialnämnden i
princip skall höras i fall då föräldrarna är oense i de aktuella frågorna. Också i
andra fall framstår det som angeläget att socialnämnden kan eller i vart fall
bereds tillfälle att yttra sig. Utskottet vill erinra om att domstolen även då
föräldrarna är ense skall enligt de föreslagna bestämmelserna liksom hittills i
princip pröva att föräldrarnas lösning inte är uppenbart oförenlig med
barnets bästa. För att domstolen skall få något underlag för sin prövning
anser utskottet att det är naturligt att domstolen i vart fall bereder
socialnämnden tillfälle att yttra sig. Även om det endast i ett fåtal fall kan bli
aktuellt för socialnämnden att reagera, kan dessa fall med tanke på omsorgen
om barnets bästa enligt utskottets uppfattning motivera det merarbete som
kan uppkomma hos myndigheter som inte redan följer ovan nämnda praxis.
Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen bör bifalla förslaget i

LU 1982/83:17

propositionen och avslå motion 1981/82:2514 såvitt nu är i fråga.

I detta sammanhang behandlar utskottet även förslaget i propositionen att
införa en särskild paragraf i FB vari hänvisas till att socialtjänstlagen
innehåller bestämmelser om rätt för barn och vårdnadshavare att få stöd och
hjälp hos socialnämnden (6 kap. 14 § förslaget till ändring i FB). I paragrafen
har också tagits in en erinran om att socialnämnden förmedlar kontakter med
medlare och andra rådgivande samhällsorgan.

I motion 1981/82:2517 (m och c) begärs avslag på förslaget. Motionärerna
anför bl. a. att avsikten knappast kan vara att i en lagtext under privaträttens
område lämna upplysning om socialnämndens existens. Är avsikten i stället
att t. ex. barnen själva skall söka sig till socialnämnden får bestämmelsen
egenartade konsekvenser, menar motionärerna.

Utskottet kan inte dela motionärernas uppfattning om bestämmelsens
innehåll. Enligt utskottets mening ger bestämmelsen endast en erinran om de
tjänster som samhället kan erbjuda föräldrar och barn i vårdnadsfrågor
m. m. Utskottet tillstyrker bifall till propositionen och avstyrker följaktligen
bifall till motionen i nu ifrågavarande del.

Hörande av barn inför domstol

I propositionen föreslås att i FB införs en bestämmelse om att barn får
höras inför domstol, om barnet självt begär det eller särskilda skäl annars
talar för det samt det är uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras
(6 kap. 18 § förslaget till ändring i FB).

Motionärerna i motion 1981/82:2517 (m och c) anser det säreget att det
omfattande utredningsmaterialet inte har mynnat ut i en klar rättsregel om
bl. a. i vilka fall och i vilken ålder barnet självt bestämmer när det skall
höras.

Utskottet vill till en början framhålla att det är angeläget att barn, när de
börjat uppnå en viss mognad, får uttrycka sin egen åsikt i frågor om vårdnad
och umgänge. Det kan påpekas att i det finska förslaget till lag om vårdnad
och umgängesrätt tagits in en särskild bestämmelse om utredande av barnets
önskemål och åsikt. Utskottet vill även hänvisa till att utredningen om
barnens rätt diskuterat dessa frågor och utformat vissa rekommendationer
för hur socialnämndens utredningsarbete bör bedrivas. Däri angavs särskilt
att utredaren bör ta kontakt med barnet och själv söka utröna barnets egen
inställning. Utskottet förutsätter att de rekommendationer för utredningsarbetet
som socialstyrelsen enligt propositionen kommer att utfärda även
kommer att innehålla anvisningar om barnets hörande.

Ett införskaffande av barnets åsikter och önskemål i vårdnads- eller
umgängesfrågor bör således i första hand ske under socialnämndens
utredning. I det helt övervägande antalet fall kommer utredningen att ge en
tillräckligt god bild av barnets inställning. I likhet med departementschefen
anser utskottet att det dock i undantagsfall kan finnas situationer där det kan

LU 1982/83:17

vara av värde att låta barnet framträda inför domstolen. Utskottet vill dock
stryka under att regeln om barnets hörande bör tillämpas med återhållsamhet.
Enligt utskottets mening bör det ankomma på domstolen att ta ställning
till om ett barn i det enskilda fallet skall höras. Därvid bör barnets ålder och
( mognad tillmätas stor betydelse. Också barnets egen inställning bör få vara
vägledande. Någon avgörande betydelse bör dock barnets önskemål om att
bli hörd inte få ha. I vissa fall kan det nämligen vara svårt att utröna om
barnets begäran bygger på en verklig vilja hos barnet att höras och inte på
påtryckningar från andra håll. Med hänsyn till det anförda anser utskottet att
hänvisningen i lagtexten till barnets egna önskemål att få höras bör utgå ur
lagtexten. I stället får den omständigheten att barnet självt begärt att få höras
vägas in bland de särskilda skäl som kan tala för att barnet hörs.

Utskottet konstaterar att ett hörande av barn inför domstol torde bli
aktuellt endast i undantagsfall. Enligt utskottets mening är det viktigt att
barnet hörs under så lugna och avspända förhållanden som möjligt. På
rättens ordförande ligger ett stort ansvar för hur själva förhöret genomförs.
Inte under några förhållanden får barnet behöva känna sig tvingat att välja
mellan föräldrarna.

Vad därefter gäller förslaget i motion 1981/82:2517 om införandet av
särskilda åldersgränser m. m. anser utskottet det inte lämpligt med en sådan
detaljreglering i lagtexten. Det får ankomma på domstolen att i det enskilda
fallet bedöma om barnet har sådan mognad att det framstår som uppenbart
att barnet inte tar skada av att höras. Utskottet avstyrker därför bifall till
motionen, såvitt nu är i fråga.

Förslaget till ändringar i socialtjänstlagen

I propositionen läggs fram förslag till vissa ändringar i socialtjänstlagen.
Förslagen avser ändrade regler för förordnande av kontaktperson (10 §
socialtjänstlagen) och för delegation av socialnämndens yttranden till
domstol i mål och ärenden om vårdnad eller umgänge (48 § socialtjänstlagen).

Socialnämnden kan enligt 10 § socialtjänstlagen utse en särskild person -kontaktperson - eller en familj med uppgift att hjälpa den enskilde och hans
närmaste i personliga angelägenheter, om den enskilde begär eller samtycker
till det.

Förslaget i propositionen innebär att kontaktperson skall kunna förordnas
för barn som är över 15 men under 18 år med enbart barnets samtycke. Något
samtycke från barnets vårdnadshavare skall enligt förslaget således inte
krävas i dessa fall. När det gäller barn under 15 år är avsikten att nuvarande
regler skall fortsätta att gälla, dvs. att kontaktperson kan förordnas om
vårdnadshavaren samtycker medan barnets egen inställning inte är av någon
avgörande betydelse.

I sitt yttrande över lagförslaget avstyrker socialutskottet den föreslagna

LU 1982/83:17

ändringen i 10 § socialtjänstlagen. Socialutskottet påpekar att utgångspunkten
för förslaget uppenbarligen är att det f. n. krävs samtycke från såväl
vårdnadshavare som barnet självt för att kontaktperson skall kunna
förordnas för den som är över 15 men under 18 år. Enligt socialutskottet är
emellertid rättsläget oklart i frågan om både vårdnadshavaren och barn
mellan 15 och 18 år är parter i ärenden enligt socialtjänstlagen. I
sammanhanget hänvisar socialutskottet till ett avgörande i kammarrätten i
Sundsvall som innebär att en femtonåring mot vårdnadshavarens bestridande
beviljats bistånd enligt socialtjänstlagen. Målet har överklagats till
regeringsrätten men har ännu inte slutgiltigt avgjorts. Skulle regeringsrätten
fastställa kammarrättens beslut torde detta innebära att även andra åtgärder
enligt socialtjänstlagen, exempelvis förordnande av kontaktperson, kan
vidtas utan vårdnadshavarens samtycke. Socialutskottet anser därför att man
i vart fall inte f. n. bör införa en sådan bestämmelse som föreslås i
propositionen utan att man bör avvakta utvecklingen. Socialutskottet pekar
vidare på att det nu framlagda ändringsförslaget innebär att man för en viss
kategori ärenden enligt socialtjänstlagen inför särbestämmelser som saknar
motsvarighet när det gäller andra ärendetyper. Lämpligheten av en sådan
ordning ifrågasätter socialutskottet från systematiska utgångspunkter.

Lagutskottet anser i likhet med socialutskottet att frågan om förutsättningarna
för förordnande av kontaktperson för barn mellan 15 och 18 år inte
kan ses isolerad från det generella spörsmålet om sådana barns och deras
vårdnadshavares ställning i socialtjänstärenden. Med hänsyn härtill och till
att frågan kan få sin lösning genom regeringsrättens avgörande av det
redovisade ärendet ansluter sig lagutskottet till socialutskottets uppfattning
att den föreslagna ändringen i 10 § socialtjänstlagen inte bör genomföras
nu.

Enligt 48 § socialtjänstlagen kan socialnämnderna delegera sin beslutanderätt
i olika frågor rörande FB. Uppdrag att besluta på nämndens vägnar
kan ges till såväl förtroendevalda som till tjänstemän. I propositionen
föreslås att socialnämnderna skall kunna delegera beslutanderätten också
när det gäller yttranden i mål om vårdnad eller umgänge. Den möjlighet till
delegation som öppnas bör enligt departementschefen huvudsakligen avse en
grupp förtroendevalda. Endast i undantagsfall bör nämnda ärenden delegeras
till en grupp tjänstemän eller till en enskild tjänsteman.

Socialutskottet framhåller i denna del bl. a. att yttranden till domstol i mål
om vårdnad eller umgänge får anses vara av utomordentligt stor betydelse för
den enskilde och att domstolarna i mycket stor utsträckning tar hänsyn till
innehållet i vårdnadsutredningar och till nämndens bedömning. Av rättssäkerhetsskäl
får det därför enligt socialutskottet anses tveksamt med en mera
omfattande delegation av i vart fall tvistiga eller mera svårbedömda
vårdnads- och umgängesfrågor. I socialutskottets yttrande pekas också på
risken för att en vårdnadsutredning inte utsätts för den nödvändiga kritiska
granskningen om ärendet delegeras till tjänstemän. I princip bör socialnämn -

LU 1982/83:17

den enligt socialutskottets mening själv fatta beslut i kvalificerade ärenden
medan det inte bör möta något hinder att icke tvistiga eller annars mera
rutinartade avgöranden delegeras. Detta skulle dock kräva en viss omarbetning
av lagförslaget som kan vara svår att göra inom ramen för det nu aktuella
ärendet.

Lagutskottet delar socialutskottets uppfattning att förslaget i propositionen
innebär en alltför långtgående delegationsrätt. Frågan om i vilken
utsträckning beslutanderätten vid vårdnadsutredningar m. m. bör kunna
delegeras får enligt lagutskottets mening övervägas ytterligare. Socialutskottet
har pekat på möjligheten att denna uppgift läggs på socialberedningen,
som då mera allmänt kan överväga utformningen av samtliga delegationsregler.
Lagutskottet vill stryka under betydelsen av att delegationsreglerna
utformas så att de främjar en snabb handläggning av frågor rörande vårdnad
och umgänge. Vad lagutskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
Ställningstagandet innebär samtidigt att lagutskottet avstyrker bifall till
förslaget till ändring i 48 § socialtjänstlagen.

Övriga frågor

Domstolen kan meddela interimistiskt beslut i mål eller ärende om vårdnad
och umgänge. Genom beslutet kan bl. a. förordnas om vem av föräldrarna
som tills vidare skall ha vårdnaden om barnet. Beslutet gäller till dess frågan
avgjorts genom dom eller beslut som har vunnit laga kraft. Det interimistiska
beslutet kan när som helst omprövas av domstolen under rättegången. Ett
interimistiskt beslut meddelas ofta i ett tidigt skede av rättegången, i
allmänhet i anslutning till den första inställelsen vid domstolen. Underlaget
för domstolens interimistiska beslut är som regel magert. Oftast har
domstolen inga andra uppgifter än de parterna själva lämnat. På grund av
vårdnadsutredningar m. m. kan det sedan förflyta en avsevärd tid innan ett
slutligt avgörande sker. Erfarenhetsmässigt stämmer det slutliga avgörandet
oftast överens med det interimistiska beslutet.

Det är obestridligt att föräldrar som skilts från vårdnaden genom ett
interimistiskt beslut ofta anser sig ha ett sämre utgångsläge inför det slutliga
avgörandet av vårdnadsfrågan än den förälder som förordnats som vårdnadshavare.
De känner sig också många gånger utpekade som olämpliga som
vårdnadshavare. Utredningen om barnens rätt föreslog mot bakgrund av det
anförda att domstolen skulle få möjlighet att besluta interimistiskt enbart om
bostaden för barnet och därmed inte behöva avskära någon av föräldrarna
från vårdnaden. Förslaget avvisas dock i propositionen med hänvisning bl. a.
till att om föräldrarna inte kan enas i frågan om var barnet skall bo, är det
knappast troligt att de efter ett sådant beslut kan samarbeta i övriga frågor
som rör vårdnaden.

I syfte att bredda underlaget för domstolens interimistiska beslut föreslås i
propositionen att i 6 kap. 20 § FB tas in en bestämmelse av innebörd att

LU 1982/83:17

domstolen innan interimistiskt förordnande meddelas kan inhämta upplysningar
från socialnämnden i frågan. Enligt departementschefen är inte
tanken bakom förslaget att socialnämnden på detta stadium skall göra någon
mera omfattande utredning, utan yttrandet får oftast inskränka sig till
upplysningar om sakförhållanden. Tiden för lämnande av upplysningar bör
enligt propositionen kunna begränsas till en eller ett par veckor.

Enligt utskottets mening är det angeläget att domstolens bedömning
grundas på ett så fylligt underlag som möjligt. Utskottet ser därför med
tillfredsställelse att möjlighet nu öppnas att inhämta ett snabbyttrande från
socialnämnden. Även efter ett sådant yttrande kan dock domstolens
underlag vara bristfälligt. En möjlighet för domstolen att inskränka det
interimistiska beslutet till att avse enbart barnets bostad skulle därför kunna
vara av värde. Genom ett sådant beslut undviks ett mer eller mindre
prejudicerande beslut i vårdnadsfrågan i ett stadium då utredningen ännu är
ofullständig. Enligt utskottets mening bör man inte heller bortse från att ett
sådant begränsat beslut kanske också kan öka möjligheten för parterna att bli
ense om hur vårdnaden om barnet skall ordnas. Utskottet anser därför att
frågan om att begränsa det interimistiska beslutet på nu angivna sätt eller på
annat motsvarande sätt förtjänar att övervägas ytterligare. Utskottet
förutsätter att så kommer att ske inom utredningen om barnens rätt och i
regeringens kansli.

Utskottet övergår härefter till att behandla vissa frågor om påföljd för
bortförande av barn.

Enligt 7 kap. 4 § brottsbalken döms den som obehörigen skiljer barn under
15 år från den som har vårdnaden för egenmäktighet med barn till böter eller
fängelse i högst sex månader. Detsamma gäller om fader eller moder utan att
ha beaktansvärda skäl egenmäktigt bortför barn som står under föräldrarnas
gemensamma vårdnad. Bestämmelsen är också tillämplig om den som skall
ha vårdnaden om barnet obehörigen bemäktigar sig barnet och därigenom
själv tar sig rätt. Som en följd av de nya reglerna om gemensam vårdnad för
två särskilt förordnade förmyndare föreslås en viss justering av lagtexten.
Utskottet tillstyrker detta förslag.

Utskottet har under ärendets behandling uppmärksammats på att det är
tveksamt om det är straffbart att föra bort ett barn som inte vistas hos
vårdnadshavaren utan som vårdas enligt socialtjänstlagen eller LVU.
Utskottet vill med anledning härav anföra följande.

Bestämmelsen i 7 kap. 4 § brottsbalken tar sikte på obehöriga ingrepp i
vårdnadsrätten och är inte tillämplig i sådana fall där barnet är omhändertaget
för vård. I 89 § i 1960 års barnavårdslag fanns bestämmelser om straff
för bortförande av omhändertaget barn. Bestämmelserna innebar att böter
eller fängelse kunde ådömas den som hindrade eller försvårade barnavårdsnämndens
arbete i ärenden om underårigs vård genom att t. ex. bortföra eller
dölja den underårige eller medverka till att han eller hon avvek. Bl. a.

LU 1982/83:17

barnavårdslagen ersattes den 1 januari 1982 av socialtjänstlagen och
LVU.

Socialtjänstlagen innehåller bestämmelser om att socialnämnden för viss
tid eller tills vidare får förbjuda en vårdnadshavare att ta sitt barn från t. ex.
ett fosterhem, om det finns risk som inte är ringa för att barnets kroppsliga
eller själsliga hälsa skadas om det skiljs från hemmet (28 §). Överträds
förbudet kan vårdnadshavaren ådömas böter (75 §). Enligt LVU får
socialnämnden, om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vården
eller omhändertagandet, dels bestämma hur umgängesrätten med förälder
eller vårdnadshavare skall utövas, dels bestämma att den unges vistelseort
inte skall röjas för föräldern eller vårdnadshavaren (16 §). Dessutom kan
polismyndigheten på begäran lämna biträde för att genomföra beslut om
vård eller omhändertagande enligt LVU eller för att efterforska och
återhämta den unge om denne har avvikit från ett hem där han vårdas (18 §).
Någon straffbestämmelse motsvarande den som fanns i 89 § barnavårdslagen
har inte tagits in i socialtjänstlagen eller LVU.

Brottsbalken innehåller även andra bestämmelser om bortförande av barn
än bestämmelsen om egenmäktighet med barn, bl. a. främjande av flykt (17
kap. 12 §) och olaga frihetsberövande (4 kap. 2 §). Dessa bestämmelser kan i
vissa fall tillämpas på den som obehörigen för bort ett omhändertaget barn.
Uppenbart täcker brottsbalkens bestämmelser emellertid inte alla de
bortföranden som tidigare var straffbara på grund av 89 § barnavårdslagen.
Utskottet konstaterar sålunda att det är möjligt att i vissa fall utan risk för
påföljd obehörigen föra bort ett barn som vårdas enligt socialtjänstlagen eller
LVU.

Enligt utskottets mening framstår det som stötande att sådana obehöriga
förfaranden med ett barn skall kunna ske påföljdsfritt. Utskottet anser därför
att frågan om påföljd för bortförande av barn i dessa fall bör ses över. En
sådan översyn kan lämpligen göras i anslutning till det arbete som f. n. pågår i
justitiedepartementet rörande bl. a. Sveriges anslutning till internationella
konventioner om kidnapping och som, enligt vad som framgår ovan (s. 4),
kan beräknas vara slutfört i början av år 1983. Vad utskottet anfört bör ges
regeringen till känna.

I motion 1981/82:669 (s) hemställs om åtgärder för att klarlägga ansvaret
för omvårdnad och utveckling av de barn som vistas i Sverige utan att ha
familjerättslig anknytning här.

Utredningen om barnens rätt har i sina tilläggsdirektiv fått i uppdrag bl. a.
att undersöka om det behövs lagändringar för att stärka den rättsliga
ställningen för barn som utan att adopteras kommer till Sverige och saknar
familjerättslig anknytning här. I anslutning till detta utredningsuppdrag
hänvisas till den nämnda motionen. Då den i motionen angivna frågan
således är föremål för utredning bör yrkandet enligt utskottets mening inte
föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

3 Riksdagen 1982183. 8 sami. Nr 17

LU 1982/83:17

Information

Föräldrabalkens bestämmelser om vårdnad och umgänge är av central
betydelse inom familjerätten och berör i större eller mindre utsträckning
egentligen alla. Det är därför väsentligt att sprida information om
reglerna.

Under ärendets behandling har utskottet kunnat konstatera att de
informationsinsatser som gjordes när reglerna om gemensam vårdnad
beslutades år 1976 uppenbarligen har varit otillräckliga. Som utskottet i det
tidigare anfört är det en spridd uppfattning att gemensam vårdnad innebär att
vårdnadshavarna också skall dela på den faktiska vården av barnet. Ofta
används, även i massmedia, uttrycket delad vårdnad i stället för gemensam
vårdnad. Erfarenheterna även från andra lagstiftningssammanhang visar att
det är svårt att göra lagstiftarens intentioner kända inte endast hos
allmänheten utan även hos de myndigheter och organ som kommer i beröring
med lagen.

Mot bakgrund av det anförda är det enligt utskottets mening angeläget att
man inte nöjer sig med att sprida information om de nu föreslagna
lagändringarna utan att man gör kraftfulla insatser för att ge en bred
information om vårdnadsreglerna. Bl. a. bör ett betydande arbete läggas ned
på att klargöra att gemensam vårdnad inte innebär delad vård.

Det bör också poängteras att reglerna om gemensam vårdnad i första hand
har tillkommit i syfte att tillgodose barnets behov av goda relationer till båda
föräldrarna.

En skilsmässa eller separation medför ofta konflikter mellan föräldrarna
och problem för barnet. Det är därför enligt utskottets mening angeläget att
man förbättrar informationen om i vilka former samhället kan ge stöd och
hjälp i sådana situationer. Som utskottet anfört i det föregående har en
gemensam vårdnad efter en skilsmässa eller separation störst förutsättningar
att fungera väl om några betydande konflikter inte kvarstår mellan
föräldrarna.

I propositionen anförs att informationsbehovet till en del bör kunna täckas
med skriftligt material, och det anges att socialstyrelsen förbereder en
kortfattad information om de nuvarande reglerna om gemensam vårdnad.
Enligt utskottets mening är det angeläget att sådan skriftlig information tas
fram som på ett enkelt och lättfattligt sätt redogör för bestämmelserna.
Utskottet vill emellertid stryka under att man inte kan nöja sig med enbart
skriftlig information. Bl. a. i radio och TV bör information kunna ges.
Tilläggas bör att det inte endast är allmänheten som behöver informeras.
Även personal hos myndigheter och organ som kommer i kontakt med de nu
aktuella frågorna behöver få erforderlig information. Det är därför viktigt att
den tid som förflyter mellan riksdagsbeslutet och lagens ikraftträdande
används för information till och utbildning av sådan personal.

Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

LU 1982/83:17

Ikraftträdande

I propositionen föreslås att lagändringarna skall träda i kraft den 1 januari
1983. Riksdagen kommer inte att kunna behandla ärendet förrän i början av
år 1983. Med hänsyn härtill och med beaktande av att reformen kräver ett
visst förberedelsearbete, bl. a. när det gäller informationen, föreslår
utskottet att ikraftträdandetidpunkten bestäms till den 1 juli 1983.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande barns rättigheter m. m.

att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:168 i denna del
och med avslag på motion 1981/82:2517 i denna del antar det i
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i föräldrabalken,
såvitt avser 6 kap. 1, 2 och 11 §§,

2. beträffande utvärdering av reglerna om gemensam vårdnad
att riksdagen avslår motion 1981/82:2516 yrkande 1,

3. beträffande gemensam vårdnad vid äktenskapsskillnad

att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med
avslag på motionerna 1981/82:2514 i denna del, 1981/82:2516
yrkande 2 i denna del och 1981/82:2517 i denna del godkänner
vad utskottet anfört,

4. beträffande uppgift i domen på äktenskapsskillnad

att riksdagen med anledning av motion 1981/82:2518 yrkande 1
godkänner vad utskottet anfört,

5. beträffande bestämmelserna om gemensam vårdnad vid äktenskapsskillnad att

riksdagen antar 6 kap. 3 § förslaget till lag om ändring i
föräldrabalken med den ändringen att lagrummet erhåller i
bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade lydelse,

6. beträffande gemensam vårdnad för ogifta samboende föräldrar att

riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med
avslag på motion 1981/82:2516 yrkande 2 i denna del godkänner
vad utskottet anfört,

7. beträffande gemensam vårdnad för ogifta särboende föräldrar
att riksdagen med bifall till motion 1982/83:7 i denna del
godkänner vad utskottet anfört,

8. beträffande förtydligande av lagtext

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:7 i denna del
godkänner vad utskottet anfört,

9. beträffande bestämmelserna om gemensam vårdnad för ogifta
föräldrar

LU 1982/83:17

att riksdagen antar 6 kap. 4 och 16 §§ förslaget till lag om
ändring i föräldrabalken med den ändringen att lagrummen
erhåller i bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade lydelse,

10. beträffande uppgiftsskyldighet för pastorsämbetet
att riksdagen avslår motion 1981/82:2518 yrkande 2,

11. beträffande överflyttning av vårdnaden från den ena föräldern
till den andre

att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med
avslag på motion 1981/82:2517 i denna del antar 6 kap. 6 §
förslaget till lag om ändring i föräldrabalken,

12. beträffande återgång till tidigare bestämmelser

att riksdagen med avslag på motion 1981/82:2517 i denna del
godkänner vad utskottet anfört,

13. beträffande överflyttning av vårdnaden då umgängesrätten
förhindras

att riksdagen med avslag på motion 1982/83:8 godkänner vad
utskottet anfört,

14. beträffande överflyttning av vårdnaden till annan än förälder
att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med
avslag på motion 1982/83:15 yrkande 3 godkänner vad utskottet
anfört,

15. beträffande bestämmelserna om ändring i vårdnaden

att riksdagen antar 6 kap. 7-10 §§ förslaget till lag om ändring i
föräldrabalken med den ändringen att 6 kap. 7 och 9 §§ erhåller

1 bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade lydelse,

16. beträffande bestämmelser om ”normal umgängesrätt”

att riksdagen med avslag på motion 1981/82:2517 i denna del
godkänner vad utskottet anfört,

17. beträffande umgängesrätt med andra än föräldrar

att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med
avslag på motionerna 1981/82:2514 i denna del, 1981/82:2516
yrkande 3 och 1981/82:2517 i denna del godkänner vad
utskottet anfört,

18. beträffande vite m. m. vid umgängesrätt

att riksdagen med avslag på motion 1981/82:2517 i denna del
godkänner vad utskottet anfört,

19. beträffande informationsskyldighet för vårdnadshavare m. m.
att riksdagen med avslag på motion 1982/83:15 yrkandena 1 och

2 godkänner vad utskottet anfört,

20. beträffande bestämmelserna om umgänge

att riksdagen antar 6 kap. 15 § förslaget till lag om ändring i
föräldrabalken,

LU 1982/83:17

21. beträffande hänvisning lill socialtjänstlagen

att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med
avslag på motion 1981/82:2517 i denna del antar 6 kap. 14 §
förslaget till lag om ändring i föräldrabalken,

22. beträffande hörande av socialnämnden

att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med
avslag på motion 1981/82:2514 i denna del godkänner vad
utskottet anfört,

23. beträffande åldersgränser m. m. för barns hörande

att riksdagen med avslag på motion 1981/82:2517 i denna del
godkänner vad utskottet anfört,

24. beträffande hörande av barn inför domstol

att riksdagen med anledning av propositionen i denna del
godkänner vad utskottet anfört,

25. beträffande bestämmelserna om socialnämnds och barns hörande att

riksdagen antar 6 kap. 18 § förslaget till lag om ändring i
föräldrabalken med den ändringen att lagrummet erhåller i
bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade lydelse,

26. beträffande ikraftträdandetidpunkten för ändringarna i föräldrabalken att

riksdagen antar övergångsbestämmelserna till förslaget till
lag om ändring i föräldrabalken med den ändringen att
ikraftträdandetidpunkten bestäms till den 1 juli 1983,

27. beträffande förslaget till lag om ändring i föräldrabalken i
övrigt

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i föräldrabalken
i den mån det inte omfattas av vad utskottet har hemställt
ovan,

28. beträffande förslaget till ändring i socialtjänstlagen

att riksdagen dels avslår det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620), dels som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en
översyn av delegationsbestämmelserna,

29. beträffande straff för bortförande av omhändertaget barn

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om en översyn av regelsystemet vid bortförande
av omhändertaget barn,

30. beträffande barn utan familjerättslig anknytning i Sverige
att riksdagen avslår motion 1981/82:669,

31. beträffande information

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört därom,

LU 1982/83:17

32. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
lag om ändring i brottsbalken, lag om ändring i lagen (1947:529)
om allmänna barnbidrag och lag om ändring i lagen (1964:143)
om bidragsförskott med de ändringarna i ikraftträdandebestämmelserna
att tidpunkterna för ikraftträdandet bestäms till
den 1 juli 1983.

Stockholm den 15 december 1982

På lagutskottets vägnar

PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Stig Olsson
(s), Martin Olsson (c), Joakim Ollén (m), Arne Andersson i Gamleby (s),
Ingemar Konradsson (s), Mona Saint Cyr (m), Marianne Karlsson (c), Owe
Andréasson (s), Stig Gustafsson (s), Allan Ekström (m), Sigvard Persson (c),
Per Israelsson (vpk) och Inga-Britt Johansson (s).

Reservationer

1. Utvärdering av reglerna om gemensam vårdnad (mom. 2)

Per-Olof Strindberg (m), Joakim Ollén (m), Mona Saint Cyr (m),
Marianne Karlsson (c), Allan Ekström (m) och Sigvard Persson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med ”Utskottet
konstaterar” och slutar på s. 12 med ”till motionsyrkandet.” bort ha följande
lydelse:

Vid de hearings som utskottet har hållit i ärendet har det helt övervägande
antalet deltagare riktat starka invändningar mot institutet gemensam
vårdnad som sådant. En sammanfattning av deltagarnas synpunkter lämnas i
det följande.

Ett genomgående drag i synpunkterna vid utskottets hearings var att
gemensam vårdnad vid äktenskapsskillnad ofta tycks väljas som en utväg när
föräldrarna inte förmår lösa sina egna konflikter.

Orsaken till att föräldrarna använder gemensam vårdnad som konfliktlösning
har angetts i vissa fall vara att den ene - utöver de påfrestningar som
skilsmässan i sig innebär - inte orkar med att processa också om vårdnaden. I
andra fall kan gemensam vårdnad ses som en möjlighet för båda föräldrarna
att slippa ta ställning; man ”sopar problemen under mattan”. Bakom
föräldrarnas val kan då ligga en önskan att undvika ytterligare en konflikt.

LU 1982/83:17

Det kan emellertid också vara så att föräldrarna betraktar institutet
gemensam vårdnad som ett sätt att utan hänsyn till barnets bästa nå rättvisa
mellan sig.

En omständighet av mera positiv art som angavs ha betydelse för att välja
gemensam vårdnad är att i vart fall yngre fäder ofta från barnets födelse tagit
stor del i omsorgen om barnet och därför av naturliga skäl anser sig ha lika
stor ”rätt” till barnet som modern. I sådana fall kan det emellertid
förekomma att var och en av föräldrarna egentligen vill ensam ha vårdnaden
om barnet. De vågar dock inte processa om vårdnaden, eftersom de inte kan
förutse utgången av en sådan process. Föräldrarna väljer då gemensam
vårdnad för att lösa konflikten.

Deltagarna vid utskottets hearings var - bl. a. med hänsyn till den
inställning som ovan redovisats - eniga om att föräldrar som inte lyckats lösa
sina konflikter i samband med skilsmässan oftast har små förutsättningar att
få till stånd en väl fungerande gemensam vårdnad. Föräldrarna ger sig in i en
vårdnadsform som kräver samförståndslösningar trots att de inte förmått att
lösa sina inbördes konflikter. Sådana motsättningar mellan föräldrarna går
ofta ut över barnet. Många framhöll att det i regel är bäst att parterna tar
ställning till alla konflikter i ett enda sammanhang i samband med
skilsmässan i stället för att lösa dem ett i sänder utan inbördes sammanhang.

Särskilt allvarligt såg deltagarna på de fall av gemensam vårdnad där
föräldrarna, för att skapa rättvisa mellan sig, låter barnet bo en vecka -fjorton dagar hos vardera föräldern. Ett sådant förfarande ansågs allmänt
vara till skada för barnet. Det framhölls att ingen, barn eller vuxen, i längden
kan vilja ha två hem där man bor växelvis under t. ex. fjorton dagar. Från
företrädare för den psykiska barn- och ungdomsvården anfördes att det kan
bli direkt ödesdigert för barn under tre år att flytta mellan föräldrarna
eftersom barnets psykologiska utveckling i sådant fall störs. Det är dock till
nackdel även för äldre barn att behöva flytta, särskilt i fall då föräldrarna inte
löst sina konflikter. Föräldrarnas rättvisetänkande angavs i betydande
utsträckning bero på bristande information om vad gemensam vårdnad
egentligen innebär men också därpå att institutet gemensam vårdnad
”inbjuder till” att dela den faktiska vården.

Vid hearingen i Stockholm framkom att man vid Stockholms tingsrätt
märkt att antalet mål ökat som avser upplösning av gemensam vårdnad.
Föräldrarna har då haft vårdnaden om barnet gemensam i något år, men
vårdnadsformen har visat sig inte fungera. Ofta har det varit så att
föräldrarna eller endera av dem insett att barnet farit illa av de lösningar som
föräldrarna valt för att få den gemensamma vårdnaden att fungera. Denna
situation gällde såväl de fall där föräldrarna i ett tidigt skede förmått lösa sina
inbördes konflikter och i och för sig var inställda på att se till barnets bästa
som de fall där föräldrarna inte lyckats lösa sina konflikter i samband med
skilsmässan. I den senare typen av fall var tvisten om upplösning av den

LU 1982/83:17

gemensamma vårdnaden betydligt svårare att lösa än eljest. Om föräldrarna
”sopat problemen under mattan”, aktualiseras nämligen gamla konflikter
lätt på nytt. Sammantaget föreföll föräldrarnas inställning i angivna fall vara
hätskare och deras positioner mera låsta och svårare att lösa upp. Till en
sådan mera oförsonlig inställning kan den omständigheten inverka att någon
eller båda av föräldrarna har en ny partner och kanske har barn i det nya
förhållandet. I anslutning till problemen med delad vård anfördes exempel
på fall då det vid vårdnadsprocessen uppträtt fyra ”föräldrar”, de biologiska
och deras partners. Båda ”föräldraparen” kommer med almanackor eller
liknande för att visa att man haft hand om barnet under lika lång tid och på
samma sätt och att det således inte föreligger någon skillnad i ”delningen” av
barnet.

Rent allmänt gavs också uttryck åt den uppfattningen att det kunde vara en
fara med gemensam vårdnad på så sätt att inte någon av föräldrarna tar ett
ordentligt ansvar för barnet. Fler yngre föräldrar än äldre börjar med
gemensam vårdnad vid en skilsmässa men klarar det typiskt sett sämre,
framhölls det. Ett annat problem - av rättslig art - uppgavs vara att det vid
gemensam vårdnad inte går att vända sig till domstol för att få umgängesrätten
närmare reglerad. För att domstolen skall kunna pröva en begäran om
umgänge fordras nämligen att den gemensamma vårdnaden upplöses. En
advokat pekade på att man vid advokatbyråerna, med förslaget om
automatisk gemensam vårdnad, kommer att möta ett ökande antal fall
eftersom föräldrarna också i fortsättningen måste reglera frågan om var
barnet skall vara mantalsskrivet för att bidragsförskott och barnbidrag skall
kunna utbetalas.

Flera deltagare i utskottets hearings underströk till sist att intentionerna
bakom bestämmelserna om gemensam vårdnad är goda. Gemensam vårdnad
fungerar också oftast bra mellan konfliktfria föräldrar som inte har några
samarbetssvårigheter, framhölls det. Men i de fall då föräldrarna kan
samarbeta kan de även komma överens om allt det som den gemensamma
vårdnaden är avsedd att tillgodose. I sådana fall är det därför i regel likgiltigt
om vårdnaden är gemensam eller icke.

Utskottet vill för sin del erinra om att införandet av reglerna om gemensam
vårdnad grundades på omsorgen om barnets bästa. Tanken var att gemensam
vårdnad tillgodosåg barnets intresse av att bevara nära och god förbindelse
med båda föräldrarna. En ordning med gemensam rättslig vårdnad ansågs
också ägnad att minska riskerna för de svåra, känslomässiga konflikter som
lätt uppstår i vårdnadsfrågor och som kan ha allvarliga konsekvenser för
barnet.

De nya reglerna om gemensam vårdnad trädde i kraft den 1 januari 1977
och har således nu varit gällande i sex år. Då bestämmelserna om
underhållsbidrag och bidragsförskott inte från början var anpassade till
vårdnadsreformen kom den under de första åren inte att utnyttjas i någon
större utsträckning. Först då underhållsbestämmelserna ändrades med

LU 1982/83:17

verkan fr. o. m. den 1 juli 1979 kan man se en tendens till en ökande
användning av institutet gemensam vårdnad.

Som framhålls i propositionen ger de begränsade undersökningar om
gemensam vårdnad som har gjorts vid universiteten och tillgängligt material i
övrigt inte någon entydig bild av skälen till att föräldrar väljer eller avstår från
att välja gemensam vårdnad. Inte heller kan man av materialet dra några
mera bestämda slutsatser om hur gemensam vårdnad har fungerat i
praktiken.

De uppgifter som lämnats vid utskottets utfrågningar i ärendet talar
emellertid för att intentionerna bakom lagstiftningen inte infriats och att
reformen i många avseenden varit till nackdel för barnen. Helt allmänt
befäster resultatet av de förekomna utfrågningarna enligt utskottets mening i
stor utsträckning de farhågor som av flera remissinstanser uttalats mot
institutet gemensam vårdnad och som närmast går ut på att det finns en risk
för att särboende föräldrar väljer denna vårdnadsform, icke för barnets skull
utan för att åstadkomma rättvisa mellan sig (prop. s. 27). Förmår föräldrarna
inte samarbeta eller störs samarbetet av inbördes motsättningar mellan dem,
kan barnet vidare enligt samma remissinstanser tvingas att leva i en otrygg
och i övrigt skadlig miljö. Det kan visserligen invändas att deltagarna vid
utskottets utfrågningar var personer som i huvudsak kommer i kontakt med
de problem som föranletts av gemensam vårdnad. Dessa problem är dock
enligt utskottets mening så allvarliga och har en sådan omfattning att man
absolut inte kan bortse från uppgifterna om dem.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att man innan man tar
ställning till frågan om förändrade regler om gemensam vårdnad bör göra en
omfattande utvärdering av hur de nuvarande bestämmelserna om gemensam
vårdnad har utfallit. Utvärderingen bör syfta till att klarlägga hur gemensam
vårdnad fungerar i praktiken för såväl frånskilda som ogifta föräldrar. En
utgångspunkt bör därvid vara att kartlägga barnens erfarenheter vid
gemensam vårdnad och analysera deras situation. Vad utskottet anfört bör
med bifall till motion 1981/82:2516 yrkande 1 ges regeringen till känna.

dels att utskottet under moment 2 bort hemställa

2. beträffande utvärdering av reglerna om gemensam vårdnad
att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2516 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en
utvärdering av bestämmelserna om gemensam vårdnad.

2. Gemensam vårdnad vid äktenskapsskillnad (mom. 3)

Per-Olof Strindberg (m), Joakim Ollén (m), Mona Saint Cyr (m),
Marianne Karlsson (c), Allan Ekström (m) och Sigvard Persson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 12 med ”Utskottet
övergår” och slutar på s. 14 med ”i fråga.” bort ha följande lydelse:

LU 1982/83:17

I avvaktan på en utvärdering av bestämmelserna om gemensam vårdnad
bör nuvarande regler om gemensam vårdnad vid äktenskapsskillnad i sak
bibehållas oförändrade. Det innebär att utskottet tillstyrker bifall till motion
1981/82:2516 yrkande 2 delvis och till motionerna 1981/82:2514 och 2517,
båda såvitt nu är i fråga, samt avstyrker bifall till propositionen i motsvarande
del. Utskottets ställningstagande medför att viss redaktionell omarbetning
måste göras i 6 kap. FB.

dels att utskottet under moment 3 bort hemställa

3. beträffande gemensam vårdnad vid äktenskapsskillnad

att riksdagen med bifall till motionerna 1981/82:2514 i denna
del, 1981/82:2516 yrkande 2 i denna del och 1981/82:2517 i
denna del och med avslag på propositionen i denna del
godkänner vad utskottet anfört.

3. Uppgift i domen på äktenskapsskillnad (mom. 4)

Per-Olof Strindberg (m), Joakim Ollén (m), Mona Saint Cyr (m),
Marianne Karlsson (c), Allan Ekström (m) och Sigvard Persson (c) anser -under förutsättning av bifall till reservation nr 2 -

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Av vad”
och slutar med ”6 kap. 3 § FB.” bort ha följande lydelse:

Yrkandet i motion 1981/82:2518 om att domstolen i domen på äktenskapsskillnad
skall upplysa makarna om att vårdnadsansvaret fortfarande är
gemensamt har förlorat sin aktualitet med den av utskottet ovan förordade
ordningen att gällande bestämmelser skall bibehållas oförändrade. Motionsyrkandet
bör därför icke föranleda någon åtgärd.

dels att utskottet under moment 4 bort hemställa

4. beträffande uppgift i domen på äktenskapsskillnad

att riksdagen med avslag på motion 1981/82:2518 yrkande 1
godkänner vad utskottet anfört.

4. Bestämmelserna om gemensam vårdnad vid äktenskapsskillnad (mom.

Per-Olof Strindberg (m), Joakim Ollén (m), Mona Saint Cyr (m),
Marianne Karlsson (c), Allan Ekström (m) och Sigvard Persson (c) anser -under förutsättning av bifall till reservation nr 2 - att utskottet under moment
5 bort hemställa

5. beträffande bestämmelserna om gemensam vårdnad vid äktenskapsskillnad att

riksdagen antar 6 kap. 3 och 5 §§ förslaget till lag om ändring

LU 1982/83:17

i föräldrabalken med den ändringen att lagrummen erhåller i
bilaga 4 som Reservanternas förslag betecknade lydelse.

5. Gemensam vårdnad för ogifta samboende föräldrar (mom. 6)

Per-Olof Strindberg, Joakim Ollén, Mona Saint Cyr och Allan Ekström
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”denna del.” bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan förordat att reglerna om gemensam vårdnad vid
äktenskapsskillnad skall bibehållas oförändrade i avvaktan på en utvärdering
av bestämmelserna om gemensam vårdnad. Av samma skäl bör inte heller
förslaget i propositionen om att ogifta samboende föräldrar skall kunna få
gemensam vårdnad genom en enkel anmälan till pastorsämbetet genomföras.
Utskottet tillstyrker således bifall till motion 1981/82:2516 yrkande 2
delvis och avstyrker bifall till propositionen i motsvarande del. Andra stycket
i förslaget till 6 kap. 4 § FB bör därmed utgå liksom förslaget i 6 kap. 16 §.
Paragraferna 17 t. o. m. 21 bör på grund härav betecknas 16 t. o. m. 20.

dels att utskottet under moment 6 bort hemställa

6. beträffande gemensam vårdnad för ogifta samboende föräldrar att

riksdagen med bifall till motion 1981/82:2516 yrkande 2 i
denna del och med avslag på propositionen i denna del
godkänner vad utskottet anfört.

6. Gemensam vårdnad för ogifta särboende föräldrar (mom. 7)

Per-Olof Strindberg (m), Martin Olsson (c). Joakim Ollén (m), Mona
Saint Cyr (m), Marianne Karlsson (c), Allan Ekström (m) och Sigvard
Persson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 15 med ”Sorn
utskottet” och slutar på s. 16 med ”måste ändras.” bort ha följande
lydelse:

I motion 1982/83:7 föreslås att samma regler för att få gemensam vårdnad,
som i propositionen föreslås för ogifta samboende föräldrar, skall bli
tillämpliga även på ogifta särboende föräldrar under förutsättning att
vårdnadsfrågan tidigare inte prövats av domstol.

Enligt utskottet är det - oavsett inställningen till motsvarande fråga för
ogifta samboende föräldrar - icke lämpligt att helt utan prövning ge
särboende föräldrar ett gemensamt rättsligt ansvar för sina barn. Har
föräldrarna ej under sin samboendetid valt gemensam vårdnad, bör de alltså
liksom nu vara hänvisade till att göra ansökan hos domstol. Och detsamma

LU 1982/83:17

bör i desto högre grad gälla om föräldrarna över huvud taget inte har bott
tillsammans. Utskottet avstyrker därför bifall till motion 1982/83:7 i denna
del.

dels att utskottet under moment 7 bort hemställa

7. beträffande gemensam vårdnad för ogifta särboende föräldrar
att riksdagen med avslag på motion 1982/83:7 i denna del
godkänner vad utskottet anfört.

7. Förtydligande av lagtext (mom. 8)

Per-Olof Strindberg, Joakim Ollén, Mona Saint Cyr och Allan Ekström
(alla m) anser - under förutsättning av bifall till reservationerna
nr 5 och 6 -

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ”1 likhet”
och slutar med ”till domstolsförfarandet.” bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan avstyrkt bifall såväl till propositionens förslag som till
förslaget i motion 1982/83:7 om ett förenklat förfarande för ogifta föräldrar
att få gemensam vårdnad. Ett förtydligande av bestämmelsen i 6 kap. 4 § FB,
såsom föreslås i motionen, saknar därför aktualitet. Motionen i den delen bör
till följd härav avslås av riksdagen.

dels att utskottet under moment 8 bort hemställa

8. beträffande förtydligande av lagtext

att riksdagen med avslag på motion 1982/83:7 i denna del
godkänner vad utskottet anfört.

8. Bestämmelserna om gemensam vårdnad för ogifta föräldrar (mom. 9)

Per-Olof Strindberg, Joakim Ollén, Mona Saint Cyr och Allan Ekström
(alla m) anser - under förutsättning av bifall till reservationerna nr 5 och 6 -att utskottet under moment 9 bort hemställa

9. beträffande bestämmelserna om gemensam vårdnad för ogifta
föräldrar

att riksdagen dels antar 6 kap. 4 § förslaget till lag om ändring i
föräldrabalken med den ändringen att lagrummet erhåller i
bilaga 4 som Reservanternas förslag betecknade lydelse, dels
avslår propositionen såvitt avser 6 kap. 16 § förslaget till lag om
ändring i föräldrabalken och dels beslutar att 6 kap. 17-21 §§
förslaget till lag om ändring i föräldrabalken skall betecknas 6
kap. 16-20 §§.

LU 1982/83:17

9. Bestämmelserna om gemensam vårdnad för ogifta föräldrar (mom. 9)

Martin Olsson, Marianne Karlsson och Sigvard Persson (alla c) anser -under förutsättning av bifall till reservation nr 6- att utskottet under moment
9 bort hemställa

9. beträffande bestämmelserna om gemensam vårdnad för ogifta
föräldrar

att riksdagen antar 6 kap. 4 och 16 §§ förslaget till lag om
ändring i föräldrabalken med den ändringen att 6 kap. 4 §
erhåller i bilaga 4 som Reservanternas förslag betecknade
lydelse.

10. Överflyttning av vårdnaden till annan än förälder (mom. 14)

Per-Olof Strindberg (m), Martin Olsson (c), Joakim Ollén (m). Mona
Saint Cyr (m), Marianne Karlsson (c), Allan Ekström (m) och Sigvard
Persson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ”Förslaget i”
och slutar med ”denna del.” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening kommer det angivna syftet med vårdnadens
överflyttande i detta fall till ett bättre och tydligare uttryck genom
formuleringen ”bäst för barnet", dvs. vårdnaden skall flyttas över till den
andra föräldern eller, om det är bäst för barnet, till en eller två särskilt
förordnade förmyndare. Det i propositionen valda uttrycket ”lämpligare”
kan föranleda den felaktiga slutsatsen att domstolen skall bygga sitt
avgörande på en jämförelse mellan föräldern och en eller två särskilt utsedda
förmyndare vartill kommer att formuleringen kan inge den förälder som inte
får vårdnaden uppfattningen att han/hon bedömts vara mindre lämplig som
vårdnadshavare. Utskottet anser därför att uttrycket ”lämpligare” bör utgå
ur lagtexten och ersättas med ”bäst för barnet”.

På anförda skäl föreslår utskottet att riksdagen med anledning av
propositionen och motion 1982/83:15 yrkande 3 ändrar de föreslagna 7 och
9 §§ i 6 kap. FB så att vårdnaden skall, om det är bäst för barnet, anförtros åt
en eller två särskilt förordnade förmyndare.

dels att utskottet under moment 14 bort hemställa

14. beträffande överflyttning av vårdnaden till annan än förälder
att riksdagen med anledning av propositionen i denna del och
motion 1982/83:15 yrkande 3 godkänner vad utskottet
anfört.

LU 1982/83:17

11. Bestämmelserna om ändring i vårdnaden (mom. 15)

Per-Olof Strindberg (m), Martin Olsson (c), Joakim Ollén (m), Mona
Saint Cyr (m), Marianne Karlsson (c), Allan Ekström (m) och Sigvard
Persson (c) anser - under förutsättning av bifall till reservation nr 10 - att
utskottet under moment 15 bort hemställa

15. beträffande bestämmelserna om ändring i vårdnaden

att riksdagen antar 6 kap. 7-10 §§ förslaget till lag om ändring i
föräldrabalken med den ändringen att 6 kap. 7 och 9 §§ erhåller
i bilaga 4 som Reservanternas förslag betecknade lydelse.

12. Umgängesrätt med andra än föräldrar (mom. 17)

Per-Olof Strindberg, Joakim Ollén, Mona Saint Cyr och Allan Ekström
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 24 med ”Vad
härefter” och slutar på s. 25 med ”i fråga.” bort ha följande lydelse:

Självfallet kan det många gånger vara så att ett barn känner samhörighet
och vill upprätthålla kontakt med t. ex. far- eller morföräldrar, styvförälder
eller tidigare fosterföräldrar. Enligt utskottets uppfattning är det med hänsyn
härtill av värde att barnets rätt till umgänge med andra personer än
föräldrarna slås fast i FB (6 kap. 15 § i prop.). Det är också positivt att det
genom den föreslagna bestämmelsen klargörs att det är barnets vårdnadshavare
som har ett ansvar för att barnets behov av umgänge så långt möjligt
tillgodoses. Därav följer dock ingalunda att sådant umgänge skall kunna
uppnås genom tvång mot vårdnadshavarens önskan. Som framhålls i motion
1981/82:2516 kan en umgängesrätt som kommer till stånd efter en
domstolsprövning knappast anses ligga i barnets intresse. Bl. a. kan det
befaras att den motvilja som barnets vårdnadshavare måste känna då en
sådan umgängesrätt utövas kan gå ut över barnet. Enligt utskottets mening
synes det mera ändamålsenligt att socialnämnden i stället för att vända sig till
domstol gör barnets vårdnadshavare uppmärksam på att frågan om
vårdnaden om barnet kan omprövas, därest vårdnadshavaren motsätter sig
umgänge i strid mot barnets behov.

Det sagda innebär att utskottet med anledning av propositionen i denna
del och motion 1981/82:2517 i denna del och med bifall till motionerna
1981/82:2514 i denna del och 1981/82:2516 yrkande 3 förordar att riksdagen
godkänner vad utskottet ovan anfört. Som följd härav bör tredje stycket i
förslaget till 6 kap. 15 § FB utgå.

dels att utskottet under moment 17 bort hemställa

17. beträffande umgängesrätt med andra än föräldrar

att riksdagen med bifall till motionerna 1981/82:2514 i denna del
och 1981/82:2516 yrkande 3 och med anledning av propositio -

LU 1982/83:17

nen i denna del och motion 1981/82:2517 i denna del godkänner
vad utskottet anfört.

13. Bestämmelserna om umgänge (mom. 20)

Per-Olof Strindberg, Joakim Ollén, Mona Saint Cyr och Allan Ekström
(alla m) anser - under förutsättning av bifall till reservation nr 12 - att
utskottet under moment 20 bort hemställa

20. beträffande bestämmelserna om umgänge

att riksdagen antar 6 kap. 15 § förslaget till lag om ändring i
föräldrabalken med den ändringen att lagrummet erhåller i
bilaga 4 som Reservanternas förslag betecknade lydelse.

14. Hörande av socialnämnden (mom. 22)

Per-Olof Strindberg, Joakim Ollén, Mona Saint Cyr och Allan Ekström
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 27 med ”Utskottet
delar” och slutar på s. 28 med ”i fråga.” bort ha följande lydelse:

Som framhållits av bland andra Sveriges advokatsamfund saknas skäl att
frångå gällande ordning, nämligen att det är domstolen själv som avgör om
en hänvändelse till socialnämnden kan antagas fylla någon förnuftig mening.
Det är svårt att inse varför blott och bart den omständigheten att ett par
föräldrar skiljer sig skall - på sätt närmare anges i motion 1981/82:2514 -föranleda att socialnämnden, dvs. samhället, inkopplas.

Förslaget kommer vidare att leda till ökad byråkrati och därmed ökade
kostnader för det allmänna. Departementschefen har visserligen antagit att
den föreslagna ordningen - som ju innebär att domstol måste hänvända sig
till socialnämnden i alla skilsmässofall - icke får några ekonomiska
konsekvenser för socialnämndernas del. Något stöd härför har dock ej
förebragts.

Det sagda innebär att utskottet tillstyrker bifall till motion 1981/82:2514 i
denna del och avstyrker bifall till propositionen i motsvarande del. Till följd
härav bör andra stycket i förslaget till 6 kap. 18 § FB utgå.

dels att utskottet under moment 22 bort hemställa

22. beträffande hörande av socialnämnden

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2514 i denna del och
med avslag på propositionen i denna del godkänner vad
utskottet anfört.

LU 1982/83:17

15. Bestämmelserna om socialnämnds och barns hörande (mom. 25)

Per-Olof Strindberg, Joakim Ollén, Mona Saint Cyr och Allan Ekström
(alla m) anser - under förutsättning av bifall till reservation nr 14 - att
utskottet under moment 25 bort hemställa

25. beträffande bestämmelserna om socialnämnds och barns hörande att

riksdagen antar 6 kap. 18 § förslaget till lag om ändring i
föräldrabalken med den ändringen att lagrummet erhåller i
bilaga 4 som Reservanternas förslag betecknade lydelse.

Särskilt yttrande

Förslaget till ändring i socialtjänstlagen (mom. 28)

Martin Olsson, Marianne Karlsson och Sigvard Persson (alla c) anför:

Utgångspunkten för arbetet inom utredningen om barnens rätt och
förslagen i propositionen är att genom regeländringar stärka barns rättsliga
ställning.

Förslaget i propositionen om ändring av 10 § socialtjänstlagen, innebärande
att kontaktperson för barn som fyllt 15 år skall utses så snart barnet begär
det även om vårdnadshavaren motsätter sig detta, är även ett led i
strävandena att stärka barns ställning.

Med hänsyn till att socialutskottet i sitt yttrande till lagutskottet avstyrker
bifall till den föreslagna lagändringen med hänvisning till det, enligt
socialutskottet, oklara rättsläget har vi biträtt förslaget att avstyrka förslaget i
propositionen i denna del.

Vi delar emellertid de synpunkter som framförs i den avvikande meningen,
som fogats till socialutskottets yttrande, där det framhålls att om rättspraxis
visar sig vidhålla kravet på samtycke av vårdnadshavare när det gäller
förordnande av kontaktperson för barn som fyllt 15 år finns det goda skäl att
överväga genomförande av den i propositionen föreslagna lagändringen.

LU 1982/83:17

Bilaga 1

Lagförslagen i proposition 1981/82:168
1 Förslag till
Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att 6 kap., 11 kap. 8 och 17 §§, 13 kap. 8 § och 21
kap. 7 § föräldrabalken1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse
Om vårdnaden

1§

Barn står under vårdnad av bägge
eller den ena av sina föräldrar eller av
särskilt förordnad förmyndare till
dess det fyllt aderton år eller ingått
äktenskap.

2§

Den som har vårdnad om barn
skall sörja för barnets person och
giva det sorgfällig uppfostran. Vårdnadshavare
skall tillse att barnet
erhåller uppehälle och utbildning
efter vad som är tillbörligt med hänsyn
till föräldrarnas villkor och de
tillgångar barnet kan äga samt barnets
anlag.

Vårdnadshavaren skall utöva den
uppsikt över barnet som är erforderlig
med hänsyn till barnets ålder och
övriga omständigheter.

Barnet får inte utsättas för kroppslig
bestraffning eller annan kränkande
behandling.

Föreslagen lydelse

6 kap.

Om vårdnad och umgänge

Inledande bestämmelser
1 §

Barn har rätt till omvårdnad,
trygghet och en god fostran. Barn
skall behandlas med aktning för sin
person och egenart och får inte utsättas
för kroppslig bestraffning eller
annan kränkande behandling.

2§

Barn står under vårdnad av båda
föräldrarna eller en av dem, om inte
rätten har anförtrott vårdnaden åt en
eller tvä särskilt förordnade förmyndare.
Vårdnaden om ett barn består
till dess att barnet fyller arton år eller
dessförinnan ingår äktenskap.

Den som har vårdnaden om ett
barn har ett ansvar för barnets personliga
förhållanden och skall se till
att barnets behov enligt 1 § blir tillgodosedda.
Barnets vårdnadshavare
svarar även för att barnet får den
tillsyn som behövs med hänsyn till
dess ålder, utveckling och övriga
omständigheter samt skall bevaka att
barnet får tillfredsställande försörjning
och utbildning.

Om ansvaret i frågor som gäller
barnets ekonomiska förhållanden
finns bestämmelser i 9-16 kap.

1 Balken omtryckt 1978:853.

2 Senaste lydelse 1979:122.

4 Riksdagen 1982/83. 8 sami. Nr 17

LU 1982/83:17

Nuvarande lydelse

6§

Barnet står från födelsen under
vårdnad av bägge föräldrarna, om
dessa äro gifta med varandra, och i
annat fall av modern ensam. Ingå
föräldrarna senare äktenskap med
varandra, står barnet från den tidpunkten
under vårdnad av dem bägge Första

stycket gäller ej, om annat
följer av 7-10 §§.

7§

Stå barn under vårdnad av bägge
föräldrarna och vilja föräldrarna
eller en av dem att vårdnaden icke
längre skall tillkomma dem gemensamt,
har rätten på talan av endera att
förordna vem av dem som skall ha
vårdnaden om barnen eller, om ej
alla barnen böra stå under den enes
vårdnad, hur de skola fördelas mellan
föräldrarna. Aro föräldrarna
ense, skall rätten besluta i överensstämmelse
med vad de önska, om det
ej är uppenbart stridande mot barnens
bästa. I annat fall beslutar rätten
efter vad som finnes skäligt med
hänsyn till barnens bästa. Finnes med
hänsyn till barnens bästa uppenbart
att ingendera av föräldrarna bör utöva
vårdnaden, skall denna anförtros
åt särskilt förordnad förmyndare.

Dömes till äktenskapsskillnad mellan
föräldrarna, skall rätten tillika
förordna angående vårdnaden om
barnen. Härvid äger första stycket
motsvarande tillämpning. Äro föräldrarna
ense om att vårdnaden skall
tillkomma dem gemensamt, skall
dock rätten besluta i överensstämmelse
därmed, om det ej är uppenbart
stridande mot barnens bästa.

Föreslagen lydelse

Vårdnadshavare

3§

Barnet står från födelsen under
vårdnad av båda föräldrarna, om
dessa är gifta med varandra, och i
annat fall av modern ensam. Ingär
föräldrarna senare äktenskap med
varandra, står barnet från den tidpunkten
under vårdnad av dem
båda, om inte rätten dessförinnan har
anförtrott vårdnaden dt en eller tvä
särskilt förordnade förmyndare.

Om det döms till äktenskapsskillnad
mellan föräldrarna står barnet
även därefter under båda föräldrarnas
vårdnad, om inte den gemensamma
vårdnaden upplöses enligt 5, 7
eller S §.

4§

Står barnet under vårdnad av
endast en av föräldrarna och vill
föräldrarna gemensamt utöva vårdnaden,
skall rätten på talan av dem
båda förordna i enlighet med deras
begäran, om inte gemensam vårdnad
är uppenbart oförenlig med barnets
bästa.

Har förordnande om vårdnaden
inte meddelats tidigare, kan föräldrarna
efter anmälan av dem båda till
pastorsämbetet få gemensam vårdnad
genom registrering, under förutsättning
att föräldrarna och barnet är
svenska medborgare och kyrkobokförda
på samma fastighet.

5§

Står barnet under vårdnad av båda
föräldrarna och vill någon av dem att
vårdnaden inte längre skall vara
gemensam, skall rätten på talan av en
av dem eller båda anförtro vårdnaden
om barnet åt en av föräldrarna
efter vad som är bäst för barnet.
Rätten kan också i mål om äktenskapsskillnad
utan yrkande förordna
om vårdnaden enligt vad som nu har
sagts, om gemensam vårdnad är
uppenbart oförenlig med barnets bästa.

LU 1982/83:17

Nuvarande lydelse
8§

Står barn under vårdnad av endast
den ene av föräldrarna, skall rätten
på talan av den andre överföra vårdnaden
till honom, om det finnes
skäligt med hänsyn till barnets bästa.
Äro föräldrarna ense att vårdnaden
skall överföras till den andre eller att
vårdnaden skall tillkomma dem
gemensamt, skall rätten på talan
besluta i överensstämmelse därmed
om det ej är uppenbart stridande mot
barnets bästa.

9 P

Står barn under vårdnad av bägge
föräldrarna och gör sig en av dem
skyldig till grovt missbruk eller grov
försummelse vid vårdnadens utövande
eller innebär hans deltagande i
vårdnaden eljest fara för barnets
utveckling, skall rätten på talan av
socialnämnd förordna att vårdnaden
skall tillkomma endast den andre, om
det ej är uppenbart med hänsyn till
barnets bästa att vårdnaden bör
anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Står barn under vårdnad av endast
den ene av föräldrarna och inträffar i
fråga om honom sådan omständighet
som avses i första stycket, skall rätten
på talan av socialnämnd förordna
den andre att utöva vårdnaden, om
det ej är uppenbart med hänsyn till
barnets bästa att vårdnaden bör
anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Föreslagen lydelse
6§

Står barnet under vårdnad av
endast en av föräldrarna och vill den
andre att vårdnaden flyttas över till
honom eller henne, skall rätten på
talan av denne eller båda föräldrarna
anförtro vårdnaden åt den andra
föräldern, om detta är bäst för barnet.

7§

Om en förälder vid utövandet av
vårdnaden om ett barn gör sig skyldig
till missbruk eller försummelse eller i
övrigt brister i omsorgen om barnet
på ett sätt som medför bestående fara
för barnets hälsa eller utveckling,
skall rätten besluta om ändring i
vårdnaden.

Står barnet under båda föräldrarnas
vårdnad och gäller vad som sägs i
första stycket en av dem, skall rätten
anförtro vårdnaden åt den andra
föräldern ensam. Brister också denne
i omsorgen om barnet pä det sätt som
sägs i första stycket, skall rätten flytta
över vårdnaden till en eller två särskilt
förordnade förmyndare.

Står barnet under endast en förälders
vårdnad, skall rätten i fall som
avses i första stycket flytta över vårdnaden
till den andra föräldern eller,
om det är lämpligare, till en eller tvä
särskilt förordnade förmyndare.

Frågor om ändring i vårdnaden
enligt denna paragraf prövas pä talan
av socialnämnden eller, utan särskilt
yrkande, i mål om äktenskapsskillnad
mellan föräldrarna eller i annat
mål som avses i 5 eller 6 §.

8§

Har ett barn stadigvarande vårdats
och fostrats i annat enskilt hem än
föräldrahemmet och är det uppenbart
bäst för barnet att det rådande förhål -

3 Senaste lydelse 1981:26.

LU 1982/83:17

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 §4

Står barn under vårdnad av bägge
föräldrarna och dör en av dem,
tillkommer vårdnaden den andre.

Står barn under vårdnad av endast
den ene av föräldrarna och dör han,
skall rätten på ansökan av den andre
eller på anmälan av socialnämnd
förordna den andre att utöva vårdnaden,
om det ej är uppenbart med
hänsyn till barnets bästa att vårdnaden
bör anförtros åt särskilt förordnad
förmyndare.

Är o bägge föräldrarna döda, utövas
vårdnaden av förmyndaren.

10 a §5

Står barn under vårdnad av särskilt
förordnad förmyndare, kan rätten
besluta att vårdnaden skall överföras
till föräldrarna eller till en av
dem, om det är skäligt med hänsyn till
barnets bästa.

Fråga om att överföra vårdnaden till
förälder prövas på talan av förälder
eller socialnämnd.

landet får bestå och att vårdnaden
flyttas över till den eller dem som har
tagit emot barnet eller någon av dem,
skall rätten utse denne eller dessa att
såsom särskilt förordnade förmyndare
utöva vårdnaden om barnet.

Frågor om överflyttning av vårdnaden
enligt första stycket prövas på
talan av socialnämnden.

9§

Står barnet under vårdnad av båda
föräldrarna och dör en av dem,
tillkommer vårdnaden den andre
ensam.

Står barnet under vårdnad av
endast en av föräldrarna och dör
denne, skall rätten på ansökan av
den andre eller på anmälan av socialnämnden
anförtro vårdnaden åt
den andra föräldern eller, om det är
lämpligare, åt en eller två särskilt
förordnade förmyndare.

Är båda föräldrarna döda, utövas
vårdnaden av barnets förmyndare.

10 §

Står barnet under vårdnad av en
eller tvä särskilt förordnade förmyndare
och vill någon av barnets föräldrar
eller båda få vårdnaden överflyttad
till sig, skall rätten besluta efter
vad som är bäst för barnet. Rätten får
flytta över vårdnaden till föräldrarna
gemensamt endast om föräldrarna är
ense om det.

Frågor om överflyttning av vårdnaden
enligt första stycket prövas på
talan av båda föräldrarna eller en av
dem eller på talan av socialnämnden.

Vårdnadens utövande
11 §

Vårdnadshavaren har rätt och
skyldighet att bestämma i frågor som
rör barnets personliga angelägenhe -

4 Senaste lydelse 1981:26.

5 Senaste lydelse 1981:26.

LU 1982/83:17

Nuvarande lydelse

4§

Har vårdnadshavare låtit barnet
taga tjänst eller annat arbete, varigenom
barnet blivit i stånd att försörja
sig, får barnet, sedan det fyllt
sexton är, själv säga upp avtalet samt
sluta avtal om annat arbete av liknande
art.

Vårdnadshavare har rätt att häva
avtal som barnet har slutit enligt
första stycket, om det är erforderligt
med hänsyn till barnets uppfostran
eller välfärd. Har avtalet hävts, får
barnet ej därefter själv sluta arbetsavtal.

I fråga om verkan av avtal, som
barnet slutit utan erforderligt samtycke,
stadgas i 9 kap.

5 §

Står barn under vårdnad av bägge
föräldrarna, skall vad som sägs i
2-4 §§ gälla föräldrarna i förening.
Ar en av föräldrarna i följd av
frånvaro, sjukdom eller annan orsak
hindrad att deltaga i beslut rörande
vårdnaden, vilket icke utan olägenhet
kan uppskjutas, utövas bestämmanderätten
av den andre. Denne
får dock icke ensam fatta beslut av
ingripande betydelse för barnets
framtid, med mindre barnets bästa
uppenbarligen kräver det.

Föreslagen lydelse

ter. Värdnadshavaren skall därvid i
takt med barnets stigande ålder och
utveckling ta allt större hänsyn till
barnets synpunkter och önskemål.

12 §

Barnet ingår självt avtal om
anställning eller annat arbete, men
endast om värdnadshavaren samtycker
till avtalet. Barnet får självt
säga upp avtalet och, om barnet har
fyllt sexton år, utan nytt samtycke
avtala om annat arbete av liknande
art.

Barnet eller värdnadshavaren får
säga upp avtalet med omedelbar verkan,
om det behövs med hänsyn till
barnets hälsa, utveckling eller skolgång.
Har värdnadshavaren sagt upp
avtalet av detta skäl, får barnet inte
därefter träffa nytt avtal utan vårdnadshavarens
samtycke.

Om verkan av att barnet ensamt
har träffat avtal om arbete utan att ha
rätt till det finns bestämmelser i 9 kap.
6 och 7 §§.

13 §

Står barnet under vårdnad av två
vårdnadshavare, skall vad som sägs i
11 eller 12 § gälla dem tillsammans.

Är en av vårdnadshavarna till
följd av frånvaro, sjukdom eller
annan orsak förhindrad att ta del i
sådana beslut rörande vårdnaden
som inte utan olägenhet kan uppskjutas,
bestämmer den andre ensam.
Denne får dock inte ensam fatta
beslut av ingripande betydelse för
barnets framtid, om inte barnets
bästa uppenbarligen kräver det.

14 §

Om rätten för barn och vårdnadshavare
att få stöd och hjälp hos
socialnämnden finns bestämmelser i
socialtjänstlagen (1980:620). Socialnämnden
förmedlar kontakter med
medlare och andra rådgivande samhällsorgan.

5 Riksdagen 1982/83. 8 sami. Nr 17

LU 1982/83:17

Nuvarande lydelse
11 §

Fader eller moder som är skild från
vårdnaden får ej betagas tillfälle till
umgänge med barnet, med mindre
särskilda omständigheter föranleda
det. Nöjes han ej med vad som härom
bestämmes av den som har vårdnaden,
skall rätten besluta i frågan.

12 §

Fråga rörande vårdnad om barn
upptages av rätten i den ort där
vårdnadshavare har sitt hemvist.
Sådan fråga kan upptagas även i
samband med äktenskapsmål. Finns
ej behörig domstol enligt vad som nu
har sagts upptages värdnadsfrågan av
Stockholms tingsrätt.

Fråga om vårdnad som avses i
7-9 §§, 10 a § samt 11 § handlägges i
den ordning som är föreskriven för

Föreslagen lydelse

Umgänge

15 §

Barnets vårdnadshavare har ett
ansvar för att barnets behov av
umgänge med en förälder som inte är
vårdnadshavare eller med någon
annan som står barnet särskilt nära så
långt möjligt tillgodoses.

Motsätter sig barnets vårdnadshavare
det umgänge som begärs av en
förälder som inte är vårdnadshavare,
beslutar rätten på talan av denna
förälder i frågan om umgänge efter
vad som är bäst för barnet.

Motsätter sig barnets vårdnadshavare
det umgänge som begärs av
någon annan än en förälder, beslutar
rätten på talan av socialnämnden i
frågan om umgänge efter vad som är
bäst för barnet.

Förfarandet i mål och ärenden om
vårdnad eller umgänge

16 §

Anmälan enligt 4 § andra stycket
om gemensam vårdnad för föräldrar
som inte är gifta med varandra görs
hos pastorsämbetet i den församling
där föräldrarna och barnet är kyrkobokförda.
Anmälan skall göras
skriftligen av båda föräldrarna.

Beslut av pastorsämbetet får
överklagas hos domkapitlet genom
besvär. Domkapitlets beslut får
överklagas hos kammarrätten.

17 §

Frågor om vårdnad eller umgänge
tas upp av rätten i den ort där
vårdnadshavaren eller någon av
vårdnadshavarna har sitt hemvist.
Sådana frågor kan tas upp även i
samband med äktenskapsmål. Om
det inte finns någon behörig domstol,
tas frågorna upp av Stockholms
tingsrätt.

Frågor om vårdnad som avses i
4-8 och 10 §§ samt frågor om
umgänge som avses i 15 § handläggs i

LU 1982/83:17

Nuvarande lydelse

tvistemål. Står barnet under vårdnad
av föräldrarna eller en av dem och
äro föräldrarna ense i saken, kunna
de dock anhängiggöra frågan genom
ansökan.

Är fråga om vårdnad anhängiggjord
i behörig ordning, kan utan
stämning i vårdnadsmålet yrkas
underhållsbidrag för barnet.

Dom i vårdnadsmål får meddelas
utan huvudförhandling, om parterna
äro ense i saken.

13 §

I mål eller ärende angående vårdnad
om barn kan rätten för tiden
intill dess laga kraft ägande dom eller
beslut föreligger förordna om vårdnaden
efter vad som finnes skäligt.

Förordnande enligt första stycket
kan på yrkande meddelas utan

Föreslagen lydelse

den ordning som är föreskriven för
tvistemål. Står barnet under vårdnad
av båda föräldrarna eller en av dem
och är föräldrarna överens i saken,
kan de dock anhängiggöra saken
genom ansökan.

I mål om vårdnad kan underhållsbidrag
för barnet yrkas utan stämning.

Dom i mål om vårdnad eller
umgänge får meddelas utan huvudförhandling,
om parterna är överens
i saken.

18 §

Rätten skall se till att frågor om
vårdnad och umgänge blir tillbörligt
utredda.

Innan rätten avgör ett mål eller
ärende om vårdnad eller umgänge
skall socialnämnden höras eller, om
det är tillräckligt, beredas tillfälle att
yttra sig.

Barnet får höras inför rätten, om
barnet självt begär det eller särskilda
skäl annars talar för det samt det är
uppenbart att barnet inte kan ta skada
av att höras.

19 §

Om samtal i syfte att nä enighet i
fråga om vårdnad eller umgänge har
inletts mellan parterna genom socialnämndens
eller något annat organs
försorg, kan rätten, om någon av
parterna begär det och fortsatta samtal
kan antas vara till nytta, förklara
att målet skall vila under en viss tid.
Om det finns särskilda skäl, kan
rätten förlänga denna tid.

20 §

I mål eller ärenden om vårdnad
eller umgänge kan rätten, för tiden
till dess att det föreligger ett avgörande
som har vunnit laga kraft, förordna
om vårdnad eller umgänge efter
vad rätten finner skäligt.

Förordnande enligt första stycket
kan på yrkande meddelas utan

LU 1982/83:17

Nuvarande lydelse

huvudförhandling. Innan förordnande
meddelas, skall motparten
beredas tillfälle att yttra sig över
yrkandet. Har förordnande meddelats,
prövar rätten när målet eller
ärendet avgöres, om åtgärden skall
bestå.

Förordnande som nu nämnts går i
verkställighet lika med laga kraft
ägande dom men kan när som helst
återkallas av rätten.

14 §

I mål eller ärende angående vårdnad
om barn gälla i fråga om rättegångskostnad
andra och tredje
styckena i stället för 18 kap. 1-7 §§
rättegångsbalken.

Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.
Part kan dock förpliktas
att helt eller delvis ersätta
motparten dennes rättegångskostnad,
om han har förfarit på sätt som
avses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken
eller om annars särskilda skäl
föreligga.

Skall part enligt andra stycket helt
eller delvis ersätta motpartens rättegångskostnad
och har partens ställföreträdare,
ombud eller biträde förfarit
på sätt som avses i 18 kap. 3 eller
6 § rättegångsbalken och därigenom
vållat kostnaden eller del därav, kan
han förpliktas att jämte parten ersätta
kostnaden. Rätten kan besluta
härom även utan yrkande.

Första - tredje styckena äga motsvarande
tillämpning vid målets eller
ärendets handläggning i högre rätt.

Föreslagen lydelse

huvudförhandling. Innan förordnande
meddelas skall motparten
beredas tillfälle att yttra sig över
yrkandet. Rätten kan inhämta upplysningar
från socialnämnden i frågan.
Har förordnande meddelats,
skall rätten när målet eller ärendet
avgörs pröva om åtgärden skall
bestå.

Förordnande som nu har nämnts
går i verkställighet på samma sätt
som en dom som har vunnit laga kraft
men kan när som helst återkallas av
rätten.

21 §

I mål eller ärenden om vårdnad
eller umgänge gäller i fråga om rättegångskostnader
andra och tredje
styckena i stället för 18 kap. 1-7 §§
rättegångsbalken.

Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.
En part kan dock
förpliktas att helt eller delvis ersätta
motparten dennes rättegångskostnad,
om han eller hon har förfarit på
ett sådant sätt som avses i 18 kap. 3
eller 6 § rättegångsbalken eller om
det annars finns särskilda skäl.

Skall en part enligt andra stycket
helt eller delvis ersätta motpartens
rättegångskostnad och har partens
ställföreträdare, ombud eller biträde
förfarit på ett sådant sätt som avses i
18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken
och därigenom vållat kostnaden helt
eller delvis, kan han eller hon förpliktas
att tillsammans med parten ersätta
kostnaden. Rätten kan besluta om
detta även om någon part inte yrkar
det.

Denna paragraf tillämpas också
när målet eller ärendet handläggs i
högre rätt.

11 kap.

8 §

Förmyndare äger på begäran bliva En förmyndare har rätt att på
entledigad från förmynderskapet. begäran bli entledigad från förmyn Vad

nu sagts gäller dock ej, om derskapet. Detta gäller dock ej, om

förmynderskapet för underårig utö- förmynderskapet för en underårig

LU 1982/83:17

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

vas av föräldrarna eller en av dem
och särskilda skäl tala mot att förmyndaren
entledigas.

utövas av föräldrarna eller en av dem
och särskilda skäl talar mot att förmyndaren
entledigas.

Har två särskilt förordnade förmyndare
utsetts att gemensamt utöva
vårdnaden om ett barn och vill någon
av förmyndarna att vårdnaden inte
längre skall vara gemensam, skall
rätten pä talan av en av dem eller
båda anförtro vårdnaden om barnet
ät en av dem efter vad som är bäst för
barnet.

17 §6

Ansökan om förmyndares förordnande
eller entledigande får göras,
förutom av överförmyndaren och
förmyndare, av den omyndige själv,
om han fyllt sexton år, samt av hans
make och närmaste fränder. Förmyndare,
som gjort sig skyldig till
försummelse i vårdnaden om underårig,
får entledigas även på ansökan
av socialnämnd. Fråga som avses i
denna paragraf skall rätten också
taga upp självmant, när anledning
förekommer därtill.

Ansökan om förordnande eller
entledigande av en förmyndare får
göras, förutom av överförmyndaren
och förmyndare, av den omyndige
själv, om denne har fyllt sexton år,
samt av hans eller hennes make och
närmaste släktingar. En förmyndare
som inte längre är lämplig att utöva
vårdnaden om en underårig får entledigas
även på ansökan av socialnämnden.
Frågor som avses i denna
paragraf skall rätten också ta upp
självmant, när anledning förekom -

mer till det.

I ärende som avses i första stycket skall rätten, när det rör omyndig som
fyllt sexton år, bereda denne tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

Mot rättens beslut i ärende som avses i första stycket får talan föras,
förutom av den som beslutet särskilt rör, av var och en som har rätt att göra
ansökan.

13 kap.

8 §

Har omyndig flera förmyndare,
skola de, såvitt rörer egendomen,
handhava förmynderskapet gemensamt;
dock må rätten förordna, att
tillgångarna skola för förvaltning på
visst sätt dem emellan fördelas, eller
att, med bibehållande i övrigt av
gemensam förvaltning, vissa tillgångar
skola förvaltas av en förmyndare
ensam. Den som skall ensam räda
över vissa tillgångar må ock ikläda

Har en omyndig flera förmyndare,
skall de, såvitt rör egendomen, ha
hand om förmynderskapet gemensamt.
Rätten kan dock förordna att
tillgångarna skall för förvaltning fördelas
på visst sätt mellan dem eller
att vissa tillgångar skall förvaltas av
en förmyndare ensam. Den som
ensam råder över vissa tillgångar får
också ikläda den omyndige sådana
förbindelser som faller inom områ -

6 Senaste lydelse 1981:26.

LU 1982/83:17

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

den omyndige sådana förbindelser
som falla inom området för dessa
tillgångars förvaltning.

Tillkommer ej vårdnaden om
underårig föräldrarna eller en av
dem, skall vårdnaden, om flera förmyndare
förordnas, utövas av den
bland förmyndarna som rätten utser
därtill. Denne må, om det finnes
lämpligt, av rätten befrias från skyldigheten
att deltaga i handhavandet
av den omyndiges övriga angelägenheter.
Har den som är förklarad
omyndig flera förmyndare, förordne
rätten en av dem att hava den
omsorg om myndlingens person,
varom i 1 § sägs.

Kunna, där den omyndige har
flera förmyndare, dessa ej enas i
ärende, vari avgörandet tillkommer
dem, gälle den mening som överförmyndaren
finner sig kunna biträda.
Är fråga om åtgärd, vartill överförmyndarens
samtycke erfordras, må
samtycke till åtgärden givas utan
hinder av meningsskiljaktighet mellan
förmyndarna. Innan i dessa fall
beslut meddelas, skall överförmyndaren
bereda medförmyndare tillfälle
att yttra sig.

Bestämmelserna i 6 § äga motsvarande
tillämpning, när föräldrar eller
adoptivföräldrar gemensamt ha
vårdnaden och en av dem utan
beaktansvärt skäl egenmäktigt bortfört
eller kvarhåller barnet samt den
andre begär rättelse.

det för dessa tillgångars förvaltning.

Står en underårig inte under vårdnad
av någon förälder och har flera
förmyndare förordnats, skall vårdnaden
utövas av den bland förmyndarna
som rätten utser därtill. Rätten
kan också utse två förmyndare att
gemensamt utöva vårdnaden, om de
är gifta med varandra eller bor tillsammans
under äktenskapsliknande
förhållanden. Den eller de som har
anförtrotts vårdnaden kan, om det är
lämpligt, av rätten befrias från skyldigheten
att delta i handhavandet av
den omyndiges övriga angelägenheter.
Har den som är förklarad omyndig
flera förmyndare, förordnar rätten
en av dem att ha den omsorg om
myndlingens person som anges i

IS.

Har en omyndig flera förmyndare
och kan dessa ej enas i ett ärende som
rör den omyndiges egendom och som
de skall besluta i, gäller den mening
som överförmyndaren biträder. Är
det fråga om en åtgärd som kräver
överförmyndarens samtycke, kan
samtycke ges till åtgärden även om
förmyndarna har olika mening. I
sådana fall skall överförmyndaren
dock bereda medförmyndare tillfälle
att yttra sig innan överförmyndaren
beslutar i saken.

kap.

1 §

Bestämmelserna i 6 § gäller också
när föräldrar, adoptivföräldrar eller
särskilt förordnade förmyndare gemensamt
har vårdnaden och en av
dem utan beaktansvärt skäl egenmäktigt
bortfört eller kvarhåller
barnet samt den andre begär rättel -

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrifter som
har ersatts av bestämmelser i denna lag, tillämpas i stället de nya
bestämmelserna.

LU 1982/83:17

2 Förslag till
Lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

Härigenom föreskrivs att 10 och 48 §§ socialtjänstlagen (1980:620) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10!

Socialnämnden bör genom hjälp i hemmet, färdtjänst eller annan service
underlätta för den enskilde att bo hemma och ha kontakter med andra.

Nämnden bör även i övrigt tillhandahålla sociala tjänster genom rådgivningsbyråer,
socialcentraler och liknande, social jour eller annan därmed
jämförlig verksamhet.

Uppdrag att besluta på socialnämndens
vägnar får när det gäller
föräldrabalken avse endast uppgifter
som anges i följande lagrum

1 kap. 4 § föräldrabalken,

2 kap. 1, 4-6, 8 och 9 §§ föräldrabalken,
dock inte befogenhet enligt
9 § att besluta att inte påbörja utredning
eller att lägga ned en påbörjad
utredning,

3 kap. 5, 6 och 8 §§ föräldrabalken,

7 kap. 7,11 och 14 §§ föräldrabalken,
dock inte befogenhet enligt 7 §
att godkänna avtal som innefattar
åtagande att utge engångsbelopp.

Nämnden kan utse en särskild
person (kontaktperson) eller en
familj med uppgift att hjälpa den
enskilde och hans närmaste i personliga
angelägenheter, om den enskilde
begär eller samtycker till det. För
barn som inte har fyllt femton år får
kontaktperson utses endast om barnets
vårdnadshavare begär eller samtycker
till det. Har barnet fyllt femton
år får kontaktperson utses endast om
barnet självt vill det.

Uppdrag att besluta på socialnämndens
vägnar får när det gäller
föräldrabalken avse endast uppgifter
som anges i följande lagrum

1 kap. 4 § föräldrabalken,

2 kap. 1, 4-6, 8 och 9 §§ föräldrabalken,
dock inte befogenhet enligt
9 § att besluta att inte påbörja utredning
eller att lägga ned en påbörjad
utredning,

3 kap. 5, 6 och 8 §§ föräldrabalken,

6 kap. 18 § andra stycket föräldrabalken,

7 kap. 7,11 och 14 §§ föräldrabalken,
dock inte befogenhet enligt 7 §
att godkänna avtal som innefattar
åtgande att utge engångsbelopp.

Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får inte heller omfatta
befogenhet att meddela beslut i frågor som avses i 25,27 eller 28 § denna lag
eller att fullgöra vad som ankommer på nämnden enligt 5 § lagen (1947:529)
om allmänna barnbidrag eller enligt 9§ lagen (1964:143) om bidragsförskott.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

1 Senaste lydelse 1981:1244.

LU 1982/83:17

3 Förslag till
Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 4 § brottsbalken skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

4 §

Skiljer någon obehörigen barn under femton år från den som har
vårdnaden, dömes, om det ej är brott mot frihet, för egenmäktighet med barn
till böter eller fängelse i högst sex månader.

Detsamma skall gälla, om fader Detsamma skall gälla, om den som
eller moder utan beaktansvärt skäl gemensamt med annan har vårdna egenmäktigt

bortför barn under fern- den om ett barn under femton år utan

ton år, som står under båda föräld- beaktansvärt skäl egenmäktigt bort rarnas

vårdnad, eller om den som för barnet eller om den som skall ha

skall hava vårdnaden obehörigen vårdnaden obehörigen bemäktigar

bemäktigar sig barnet och däri- sig barnet och därigenom själv tar sig

genom själv tager sig rätt. rätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

LU 1982/83:17

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §2

Rätten att uppbära allmänt barnbidrag
för ett barn tillkommer, där
barnet står under föräldrarnas gemensamma
vårdnad, barnets moder
eller, om föräldrarna gjort anmälan
härom till allmän försäkringskassa,
barnets fader. Är den förälder som
uppbär bidrag enligt vad nu har sagts
till följd av frånvaro, sjukdom eller
annan orsak för längre tid förhindrad
att deltaga i vårdnaden, skall
rätten att uppbära bidraget i stället
tillkomma den andra föräldern. Om
föräldrarna gemensamt har vårdnaden
om ett barn men barnet varaktigt
bor tillsammans med endast en av
dem, tillkommer rätten att uppbära
allmänt barnbidrag efter anmälan
den förälder som barnet bor hos. Står
barnet ej under föräldrarnas gemensamma
vårdnad, tillkommer rätten
att uppbära bidraget den som har
vårdnaden om barnet. Har två särskilt
förordnade förmyndare utsetts
att utöva vårdnaden gemensamt,
skall vad som nyss har sagts om
barnets fader och moder i stället gälla
den manlige respektive den kvinnliga
förmyndaren.

I fråga om rätten att uppbära allmänt barnbidrag likställs med föräldrar de,
som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt barn för vård
och fostran i syfte att adoptera det.

Allmän försäkringskassa får på framställning av socialnämnd förordna att
allmänt barnbidrag för barn, som genom socialnämndens försorg placerats i
enskilt hem, skall uppbäras av den som fostrar barnet. Har barnet placerats i
enskilt hem av annan än socialnämnd, får sådant förordnande meddelas på
framställning av den som enligt första stycket uppbär bidraget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

1 Lagen omtryckt 1973:449.

2 Senaste lydelse 1981:703.

6 Riksdagen 1982183. 8 sami. Nr 17

Rätten att uppbära allmänt barnbidrag
för visst barn tillkommer, där
barnet står under föräldrarnas gemensamma
vårdnad, barnets moder,
eller om föräldrarna gjort
anmälan härom till allmän försäkringskassa,
barnets fader. Är fader
eller moder som uppbär bidrag enligt
vad nu har sagts till följd av frånvaro,
sjukdom eller annan orsak för längre
tid förhindrad att deltaga i vårdnaden,
skall rätten att uppbära bidraget
i stället tillkomma den andre av
föräldrarna. Har föräldrar gemensamt
vårdnaden om ett barn, men
bor barnet varaktigt tillsammans
med endast en av dem, tillkommer
rätten att uppbära allmänt barnbidrag
efter anmälan denne förälder.
Står barnet ej under föräldrarnas
gemensamma vårdnad, tillkommer
rätten att uppbära bidraget den som
har vårdnaden om barnet.

LU 1982/83:17

5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1964:143) om bidragsförskott skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §2

Bidragsförskott utbetalas till vårdnadshavaren
eller, om vårdnaden
har anförtrotts åt en särskilt förordnad
förmyndare, denne. Har två
särskilt förordnade förmyndare utsetts
att utöva vårdnaden gemensamt,
utbetalas bidragsförskottet till den
kvinnliga förmyndaren eller, om förmyndarna
begär det, till den manlige
förmyndaren. Vistas barnet i annat
enskilt hem, får försäkringskassan
efter framställning från vårdnadshavaren
betala förskottet till den som
fostrar barnet.

Om synnerliga skäl föreligga, får förskottet på framställning av socialnämnd
utbetalas till lämplig person eller till nämnden att användas för
barnets bästa.

Vårdas barnet under hel månad i familjehem eller hem för vård eller
boende inom socialtjänsten, utbetalas bidragsförskottet till det kommunala
organ som svarar för vårdkostnaden.

Det bidragsförskottsbelopp som först förfaller till betalning efter beslut om
förskott må, där barnet under den tid å vilken förskottsbeloppet belöper i
väsentlig mån erhållit sin försörjning av allmänna medel, till den del beloppet
motsvarar vad den myndighet som tillhandahållit försörjningen visar sig hava
för nämnda tid utgivit för barnets försörjning uppbäras av myndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

Bidragsförskott utbetalas till vårdnadshavaren.
Vistas barnet i annat
enskilt hem, får försäkringskassan
efter framställning från vårdnadshavaren
betala förskottet till den som
fostrar barnet.

1 Lagen omtryckt 1976:277.

2 Senaste lydelse 1981:44.

LU 1982/83:17

Bilaga 2

Socialutskottets yttrande
1982/83:3 y

om vårdnad och umgänge m. m. (prop. 1981/82:168 i viss del)

Till lagutskottet

Lagutskottet har beslutat inhämta socialutskottets yttrande över i proposition
1981/82:168 om vårdnad och umgänge m. m. framlagt förslag till lag
om ändring i socialtjänstlagen (1980:620).

Utskottet

I propositionen föreslås, såvitt nu är i fråga, ändrade regler för
förordnande av s. k. kontaktperson (10 § socialtjänstlagen) och för delegation
av socialnämndens yttranden till domstol i mål och ärenden om vårdnad
eller umgänge (48 § socialtjänstlagen).

Förslaget rörande kontaktperson innebär att kontaktperson för den som är
över 15 men under 18 år skall kunna förordnas med enbart den unges
samtycke. Däremot krävs enligt förslaget inte samtycke från den unges
vårdnadshavare. När det gäller barn under 15 år avses nuvarande regler
fortsätta att gälla, dvs. att för förordnande krävs vårdnadshavarens samtycke
medan den unges egen inställning inte är av någon avgörande betydelse.

Utgångspunkten för propositionsförslaget är uppenbarligen att det f. n.
krävs samtycke från såväl vårdnadshavare som den unge själv för att
förordna kontaktperson för den som är över 15 men under 18 år. I
propositionen åberopas ett uttalande av socialutskottet (SoU 1979/80:44 s.
70 ff.), som emellertid närmast avsåg andra situationer än den nu aktuella.
Enligt utskottets mening är det tveksamt om detta uttalande kan läggas till
grund för generella slutsatser i den något annorlunda frågan om talerätt för
vårdnadshavaren när en äldre tonåring själv vänder sig till socialtjänsten för
bistånd. Utskottet vill i det sammanhanget erinra om bestämmelsen i 56 §
socialtjänstlagen, enligt vilken barn som har fyllt 15 år själva har rätt att föra
sin talan i mål och ärenden enligt lagen. Förarbetena till denna bestämmelse
är inte entydiga, men ger närmast vid handen att socialtjänstlagen generellt
ser barn över 15 år som självständiga parter i ärenden enligt lagen (se prop.
1979/80:1 Del A s. 408-409). Även föräldrarna har emellertid en ställning
som part. Detta kan ge upphov till olika gränsdragningsproblem där det finns
utrymme för olika meningar. Det kan sålunda te sig rimligt att den som är
över 15 år själv får avgöra frågor som rör honom eller henne på ett mera
personligt sätt och att föräldrarnas inställning i sådana frågor inte bör vara
avgörande för om bistånd får ges den unge på det sätt han eller hon önskar.

LU 1982/83:17

Samtidigt kan hävdas att föräldrarna i egenskap av vårdnadshavare har ett
berättigat intresse av att få påverka avgörandet av frågor som rör t. ex.
boende eller utbildning eller som har större ekonomisk betydelse för den
unge eller den övriga familjen. Det är möjligt att lagstiftningen bör
förtydligas på denna punkt. Denna fråga får emellertid anses ligga inom det
uppdrag som lämnats socialberedningen (S 1980:07), varför något initiativ
från riksdagens sida inte är påkallat.

I avsaknad av klargörande rättspraxis får emellertid det aktuella rättsläget
sägas vara oklart. Utskottet vill i det sammanhanget nämna att kammarrätten
i Sundsvall i en dom den 22 oktober 1982 fastställt ett beslut varigenom en
15-årig flicka mot moderns/vårdnadshavarens bestridande beviljats bistånd
enligt socialtjänstlagen i form av placering i familjehem. Målet beror f. n. av
regeringsrättens prövning. Skulle regeringsrätten fastställa kammarrättens
beslut torde detta innebära att även andra åtgärder enligt socialtjänstlagen,
således bl. a. förordnande av kontaktperson, kan beviljas den som är över 15
år även mot vårdnadshavarens bestridande. Ett tillägg till 10 § av det innehåll
som föreslås i propositionen skulle i sådant fall sakna självständig betydelse
och snarast skapa förvirring. Enligt socialutskottets mening bör man därför i
allt fall f. n. inte införa särskilda bestämmelser om förordnande av
kontaktperson utan avvakta utvecklingen.

Utskottet anser att frågan om kontaktperson är sekundär i detta
sammanhang och att det ytterst gäller rätten för den som fyllt 15 år men ej 18
att uppträda som egen part i socialtjänstärenden.

Utskottet vill framhålla att socialtjänstlagen är en ramlag med generella
regler för alla typer av åtgärder enligt lagen. Kontaktperson intar härvid inte
någon särställning. Det är endast en åtgärd bland många andra. Vilken
åtgärd som skall väljas i varje särskilt fall är beroende på de individuella
omständigheterna. Det ter sig därför tveksamt även från systematisk
synpunkt att införa särbestämmelser för en särskild typ av åtgärd, i det här
fallet kontaktperson. Om socialtjänstlagen skall förses med undantag för alla
speciella situationer där olika problem efter hand uppmärksammas kommer
den snart att förlora sin karaktär av ramlag.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda den föreslagna
ändringen av 10 § socialtjänstlagen.

Den föreslagna ändringen av 48 § socialtjänstlagen syftar till att öppna
möjlighet för socialnämnderna att delegera yttranden till domstol i vårdnadsoch
umgängesmål. Delegation till såväl förtroendevalda som tjänstemän
avses härigenom bli möjlig, det senare dock bara i undantagsfall. Skäl för
förslaget synes vara ett önskemål om att kunna undvika att förstärka
konflikten mellan föräldrarna genom den prövning som annars sker i hela
nämnden.

Utskottet är för sin del inte övertygat om att en prövning i nämnd leder till
en upptrappning av konflikten. Tvärtom kan en fortsatt domstolstvist många
gånger undvikas genom att parterna redan på ett tidigare stadium får tillfälle

LU 1982/83:17

att framföra sina synpunkter på vårdnadsutredningen och på ev. behov av
kompletterande utredning.

Yttranden till domstol i mål om vårdnad eller umgänge måste vidare sägas
vara av utomordentligt stor betydelse för den enskilde. Domstolarna tar i
mycket stor utsträckning hänsyn till innehållet i vårdnadsutredningen och till
nämndens bedömning. Av rättssäkerhetsskäl får det därför anses tveksamt
med en mera omfattande delegation av i vart fall tvistiga eller mera
svårbedömda vårdnads- och umgängesfrågor.

Därtill kommer att socialnämnden ofta kan ha anledning att sätta sig in i
dessa ärenden för att kontrollera att de utreds och handläggs på ett sätt som
står i överensstämmelse med nämndens intentioner. Om vårdnadsutredningen
görs av en tjänsteman eller eventuellt en särskild uppdragstagare och
yttrandet avges av en annan tjänsteman kan det lätt bli så att vårdnadsutredningen
inte utsätts för nödvändig kritisk granskning.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att ansökan om vård m. m. enligt
lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) i
princip inte får delegeras. Undantag gäller endast för det fall att distriktsnämnder
inte finns inrättade och då endast för delegation till en särskild
avdelning inom nämnden (47 § andra stycket socialtjänstlagen). För särskilt
brådskande situationer finns i stället särskilda bestämmelser om beslut av
nämndens ordförande eller annan särskilt förordnad ledamot av nämnden
(se 6 och 11 §§ LVU).

Det ligger nära till hands att se svårbedömda vårdnadsfrågor och frågor om
vård enligt LVU på ungefär samma sätt. I princip bör således nämnden själv
fatta dessa kvalificerade beslut. Däremot bör det inte möta något hinder att
otvistiga eller annars mera rutinartade avgöranden delegeras. Detta torde
dock kräva en viss omarbetning av lagförslaget som kan vara svår att göra
inom ramen för det nu aktuella ärendet. En möjlighet vore därför att överlåta
även denna uppgift åt socialberedningen, som då mera allmänt kan överväga
utformningen av samtliga delegationsregler i socialtjänstlagen och därvid
beakta behovet av en snabb handläggning av frågor rörande vårdnad och
umgänge.

Stockholm den 14 december 1982

På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
Kjell Nilsson (s), Blenda Littmarck (m), Stig Alftin (s). Lilly Bergander (s),
Ann-Cathrine Haglund (m), Ulla Tillander (c), Maria Lagergren (s), Anita
Persson (s), Inga Lantz (vpk), Göran Ericsson (m), Gunnar Ström (s) och
Rosa Östh (c).

LU 1982/83:17

Avvikande mening

av Ingemar Eliasson (fp), Ulla Tillander (c) och Rosa Östh (c), som anser att
den del av utskottets yttrande på s. 2 som börjar med ”Utskottet anser” och
slutar med ”10 § socialtjänstlagen” bort ha följande lydelse:

Om rättspraxis, i enlighet med som antas i propositionen, emellertid visar
sig vidhålla kravet på samtycke även från vårdnadshavare när det gäller
förordnande av kontaktperson för någon som är över 15 men under 18 år
finns det goda skäl för den föreslagna lagändringen. Den unge har en
självständig rätt till bistånd från socialtjänstens sida. Om socialnämnden
efter prövning finner att den unge har behov av en kontaktperson och han
själv önskar detta stöd bör inte föräldrarna kunna hindra att han erhåller
detta. En sådan åtgärd, vidtagen i den unges intresse, bör ofta så småningom
kunna vinna föräldrarnas förståelse även om de från början har en negativ
inställning. Det finns heller inte anledning att anta att en åtgärd som på detta
sätt endast syftar till att ge den unge ett personligt stöd skulle påverka den
allmänna uppfattningen om socialtjänsten. Allmänt sett bör socialtjänsten
disponera tillräckliga möjligheter för att i varje situation kunna ge ett barn
den hjälp eller det stöd som behövs. Detta ligger i socialtjänstens särskilda
ansvar för barn och unga. Propositionsförslaget ligger i linje med denna syn.
Utskottet vill därför i sak tillstyrka det föreslagna tillägget till 10 §
socialtjänstlagen, även om lagstiftningsfrågan måhända bör uppskjutas med
hänsyn till det f. n. oklara rättsläget.

LU 1982/83:17

Bilaga 3

Av utskottet framlagda förslag till ändringar i regeringens lagförslag Förslaget

till lag om ändring i föräldrabalken

Vid moment 5 i utskottets hemställan

Regeringens förslag Utskottets förslag

6 kap.

3 §

Barnet står från födelsen under vårdnad av båda föräldrarna, om dessa är
gifta med varandra, och i annat fall av modern ensam. Ingår föräldrarna
senare äktenskap med varandra, står barnet från den tidpunkten under
vårdnad av dem båda, om inte rätten dessförinnan har anförtrott vårdnaden
åt en eller två särskilt förordnade förmyndare.

Om det döms till äktenskapsskillnad
mellan föräldrarna står barnet
även därefter under båda föräldrarnas
vårdnad, om inte den gemensamma
vårdnaden upplöses enligt 5,
7 eller 8 §. Skall barnet även efter
domen på äktenskapsskillnad stå
under båda föräldrarnas vårdnad,
skall rätten i domen erinra om att
vårdnaden alltjämt är gemensam.

Vid moment 9 i utskottets hemställan

6 kap.

4 §

Har förordnande om vårdnaden
inte meddelats tidigare, kan föräldrarna,
i stället för att göra ansökan till
rätten, efter anmälan av dem båda
till pastorsämbetet få gemensam
vårdnad genom registrering, under
förutsättning att föräldrarna och
barnet är svenska medborgare.

6 kap.
16 §

Anmälan enligt 4 § andra stycket
om gemensam vårdnad för föräldrar
som inte är gifta med varandra görs
hos pastorsämbetet i den församling
där föräldrarna och barnet är kyrko -

Anmälan enligt 4 § andra stycket
om gemensam vårdnad för föräldrar
som inte är gifta med varandra görs
hos pastorsämbetet i den församling
där barnet är kyrkobokfört. Anmä -

LU 1982/83:17

Regeringens förslag Utskottets förslag

bokförda. Anmälan skall göras lan skall göras skriftligen av båda

skriftligen av båda föräldrarna. föräldrarna.

Beslut av pastorsämbetet får överklagas hos domkapitlet genom besvär.
Domkapitlets beslut får överklagas hos kammarrätten.

Vid moment 15 i utskottets hemställan

6 kap.

7 §

Om en förälder vid utövandet av vårdnaden om ett barn gör sig skyldig till
missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett
sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling, skall rätten
besluta om ändring i vårdnaden.

Står barnet under båda föräldrarnas
vårdnad och gäller vad som sägs i
första stycket en av dem, skall rätten
anförtro vårdnaden åt den andra
föräldern ensam. Brister också denne
i omsorgen om barnet på det sätt
som sägs i första stycket skall rätten
flytta över vårdnaden till en eller två
särskilt förordnade förmyndare.

Står barnet under endast en förälders
vårdnad, skall rätten i fall som
avses i första stycket flytta över
vårdnaden till den andra föräldern
eller, om det är lämpligare, till en
eller två särskilt förordnade förmyndare.

Står barnet under båda föräldrarnas
vårdnad och gäller vad som sägs i
första stycket en av dem, skall rätten
anförtro vårdnaden åt den andra
föräldern ensam. Brister också denne
i omsorgen om barnet på det sätt
som sägs i första stycket, skall rätten
flytta över vårdnaden till en eller två
särskilt förordnade förmyndare enligt
13 kap. 8 §.

Står barnet under endast en förälders
vårdnad, skall rätten i fall som
avses i första stycket flytta över
vårdnaden till den andra föräldern
eller, om det är lämpligare, till en
eller två särskilt förordnade förmyndare
enligt 13 kap. 8 §.

Frågor om ändring i vårdnaden enligt denna paragraf prövas på talan av
socialnämnden eller, utan särskilt yrkande, i mål om äktenskapsskillnad
mellan föräldrarna eller i annat mål som avses i 5 eller 6 §.

6 kap.

9 §

Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna och dör en av dem,
tillkommer vårdnaden den andre ensam.

kap. 8 §.

Är båda föräldrarna döda, utövas vårdnaden av barnets förmyndare.

LU 1982/83:17

Vid moment 25 i utskottets hemställan

Regeringens förslag

Utskottets förslag

6 kap.

18 §

Rätten skall se till att frågor om vårdnad och umgänge blir tillbörligt
utredda.

Innan rätten avgör ett mål eller ärende om vårdnad eller umgänge skall
socialnämnden höras eller, om det är tillräckligt, beredas tillfälle att yttra
sig.

Barnet får höras inför rätten, om
barnet självt begär det eller särskilda
skäl annars talar för det samt det är
uppenbart att barnet inte kan ta
skada av att höras.

Barnet får höras inför rätten, om
särskilda skäl talar för det och det är
uppenbart att barnet inte kan ta
skada av att höras.

LU 1982/83:17

Bilaga 4

Av reservanterna framlagda förslag till ändringar i regeringens
lagförslag

Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

Vid moment 5 i utskottets hemställan

Regeringens förslag

Reservanternas förslag
(reservation 4)

6 kap,

3 §

Om det döms till äktenskapsskill- Första stycket gäller inte, om annat

nåd mellan föräldrarna står barnet följer av 4—10 §§.

även därefter under båda föräldrarnas
vårdnad, om inte den gemensamma
vårdnaden upplöses enligt 5, 7
eller 8 §.

i kap.
5 §

Står barnet under vårdnad av båda
föräldrarna och vill någon av dem att
vårdnaden inte längre skall vara
gemensam, skall rätten på talan av
en av dem eller båda anförtro vårdnaden
om barnet åt en av föräldrarna
efter vad som är bäst för barnet.
Rätten kan också i mål om äktenskapsskillnad
utan yrkande förordna
om vårdnaden enligt vad som nu har
sagts, om gemensam vårdnad är
uppenbart oförenlig med barnets bästa.

Om det döms till äktenskapsskillnad
mellan föräldrarna, skall rätten
tillika förordna angående vårdnaden
om barnet. Härvid äger första stycket
motsvarande tillämpning. Är föräldrarna
ense om att vårdnaden skall
tillkomma dem gemensamt, skall
dock rätten besluta i överensstämmelse
därmed, om inte gemensam vårdnad
är uppenbart oförenlig med
barnets bästa.

LU 1982/83:17

Vid moment 9 i utskottets hemställan

Regeringens förslag Reservanternas förslag

(reservation 8)

6 kap.

4 §

Regeringens förslag Reservanternas förslag

(reservation 9)

6 kap.

4 §

Har förordnande om vårdnaden Har förordnande om vårdnaden
inte meddelats tidigare, kan föräld- inte meddelats tidigare, kan föräldrarna
efter anmälan av dem båda till rama, i stället för att göra ansökan till

pastorsämbetet få gemensam vård- rätten, efter anmälan av dem båda

nåd genom registrering, under förut- till pastorsämbetet få gemensam

sättning att föräldrarna och barnet är vårdnad genom registrering, under

svenska medborgare och kyrkobok- förutsättning att föräldrarna och

förda på samma fastighet. barnet är svenska medborgare och

kyrkobokförda på samma fastighet.

Vid moment 15 i utskottets hemställan

Regeringens förslag Reservanternas förslag

(reservation 11)

6 kap.

7 §

Om en förälder vid utövandet av vårdnaden om ett barn gör sig skyldig till
missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett
sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling, skall rätten
besluta om ändring i vårdnaden.

Står barnet under båda föräldrar- Står barnet under båda föräldrarnas
vårdnad och gäller vad som sägs i nas vårdnad och gäller vad som sägs i

första stycket en av dem, skall rätten första stycket en av dem, skall rätten

LU 1982/83:17

Regeringens förslag

anförtro vårdnaden åt den andra
föräldern ensam. Brister också denne
i omsorgen om barnet på det sätt
som sägs i första stycket, skall rätten
flytta över vårdnaden till en eller två
särskilt förordnade förmyndare.

Står barnet under endast en förälders
vårdnad, skall rätten i fall som
avses i första stycket flytta över
vårdnaden till den andra föräldern
eller, om det är lämpligare, till en
eller tv å särskilt förordnade förmyndare.

Reservanternas förslag

Står barnet under endast en förälders
vårdnad, skall rätten i fall som
avses i första stycket flytta över
vårdnaden till den andra föräldern
eller, om det är bäst för barnet, till en
eller två särskilt förordnade förmyndare
enligt 13 kap. 8 §.

6 kap.

9 §

Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna och dör en av dem,
tillkommer vårdnaden den andre ensam.

Står barnet under vårdnad av
endast en av föräldrarna och dör
denne, skall rätten på ansökan av
den andre eller på anmälan av socialnämnden
anförtro vårdnaden åt
den andra föräldern eller, om det är
bäst för barnet, åt en eller två särskilt
förordnade förmyndare enligt 13

kap. 8 §.

Är båda föräldrarna döda, utövas vårdnaden av barnets förmyndare.

Vid moment 20 i utskottets hemställan

Regeringens förslag Reservanternas förslag

(reservation 13)

6 kap.

15 §

Barnets vårdnadshavare har ett ansvar för att barnets behov av umgänge
med en förälder som inte är vårdnadshavare eller med någon annan som står
barnet särskilt nära så långt möjligt tillgodoses.

Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som begärs av en
förälder som inte är vårdnadshavare, beslutar rätten på talan av denna
förälder i frågan om umgänge efter vad som är bäst för barnet.

LU 1982/83:17

Vid moment 25 i utskottets hemställan

Reservanternas förslag
(reservation 15)

6 kap.

Regeringens förslag

18 §

Rätten skall se till att frågor om
utredda.

Innan rätten avgör ett mål eller
ärende om vårdnad eller umgänge
skall socialnämnden höras eller, om
det är tillräckligt, beredas tillfälle att
yttra sig.

Barnet får höras inför rätten, om
barnet självt begär det eller särskilda
skäl annars talar för det samt det är
uppenbart att barnet inte kan ta
skada av att höras.

17 §

vårdnad och umgänge blir tillbörligt

Barnet får höras inför rätten, om
särskilda skäl talar för det och det är
uppenbart att barnet inte kan ta
skada av att höras.

LU 1982/83:17

Innehållsförteckning

Ärendet 1

Motionsyrkandena 2

Utskottet 3

Inledning 3

Propositionens huvudsakliga innehåll 5

Barns rättigheter m. m 6

Gemensam vårdnad 8

Förordnande av förälder som vårdnadshavare 16

Val av vårdnadshavare i vissa fall 18

Umgänge 23

Hörande av socialnämnden 27

Hörande av barn inför domstol 28

Förslaget till ändringar i socialtjänstlagen 29

Övriga frågor 31

Information 34

Ikraftträdande 35

Hemställan 35

Reservationer 38

Särskilt yttrande 48

Bilagor

1. Lagförslagen i proposition 1981/82:168 49

2. Socialutskottets yttrande 1982/83:3 y 63

3. Av utskottet framlagda förslag till ändringar i regeringens

lagförslag 67

4. Av reservanterna framlagda förslag till ändringar i regeringens

lagförslag 70

GOTAB 73272 Stockholm 1982